Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående handel med utsädesvaror

1928-02-17 · 84 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 72 av 84 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:77, Med förslag till lag angående handel med utsädesvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

1

Nr 77.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

handel med utsädesvaror; given Stockholms slott

den 17 februari 1928.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående handel med utsädesvaror.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1928,

1 samt

68 haft. (Nr 77.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Förslag

till

Lag

angående handel med utsädesvaror.

Med ändring av vad lag eller författning innehåller häremot stridande

förordnas som följer:

1 §■

Denna lag äger tillämpning å köp av frö, som är avsett till utsäde, däri

inbegripet utsäde av stråsäd och trindsäd. Frö av växter, som odlas blott

till prydnad, avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är, evad det av köparen påfordras eller icke, pliktig att,

senast då varan avlämnas, skriftligen för köparen uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag och, där så kan ske, fröets sort samt i fråga om rotfruktsfrö

och köksväxtfrö jämväl stam;

c) för annat frö än köksväxtfrö: fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent

rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö och skogsfrö: fröets ogräshalt, uttryckt i

antal ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs, som enligt de för statens centrala frökontrollanstalt

gällande bestämmelser äro att anse såsom svårare;

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det rena fröet.

2 mom. Vad angår frövara, som enligt de för nämnda anstalt gällande

bestämmelser är att anse såsom biandfrö eller blandsäd, skall, där frö av

visst slag ingår i blandningen till mer än fem procent av varans vikt, säljaren

jämväl vara skyldig att för det slag uppgiva procenttalet och, om det

är större än tio, även grobarheten.

3 mom. År säljaren kunnigt att den gröda, varav fröet skördats, varit

behäftad med sot, strimsjuka eller fusarios, eller att fröet är behäftat med

sådan sjukdom, vare han pliktig uppgiva jämväl detta.

4 mom. Har fröet helt eller delvis skördats å utländsk ort, skall detta,

utom för köksväxtfrö, i uppgiften tydligt utmärkas med orden »utländskt

frö».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

/ / •

3

3 §•

Yad i 2 § 1—3 mom. är stadgat skall ej gälla,

där den, som odlat fröet, säljer det utan offentligt utbjudande eller till

någon, som icke själv skall använda det till utsäde;

där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse;

där fröet är förpackat i emballage, försett med obruten plomb i enlighet

med gällande bestämmelser angående statsplombering av frö vara, och tiden

för plomberingsbevisets giltighet ej utgått vid tiden för varans avlämnande.

I fall, som nu sagts, äge vad i 6 och 7 §§ stadgas ej tillämpning.

Säljes frö under beteckningen avrensningsfrö, är uppgiftsplikten inskränkt

till vad i 2 § 1 mom. a) och d) sägs.

4 §•

Har uppgift blivit inlämnad för befordran med post eller telegraf eller

eljest på ändamålsenligt sätt avsänd, skall den anses vara köparen meddelad.

5 §•

Har säljaren ej redan vid köpet muntligen eller skriftligen lämnat köparen

så bestämda uppgifter om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet som

enligt denna lag skola meddelas senast då varan avlämnas, skall han anses

hava tillförsäkrat, att fröet, i vad uppgift sålunda ej föreligger, vid avlämnandet

motsvarar då gällande normaltal för frö av det slag eller, så

framt normaltal saknas, skäliga anspråk å gott sådant frö.

Normaltal fastställas för frö av varje års skörd, i den utsträckning som

finnes erforderlig, av domänstyrelsen för skogsfrö och av lantbruksstyrelsen

för annat frö.

6 §•

Har vid köpet gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet

i anledning av fel i varan, må förbehållet ej av säljaren åberopas, med

mindre det upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett annorledes

än blott genom hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt meddelande.

7 §•

Frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej må ej saluhållas till

utsäde, där varan innehåller mer än tre gånger så många ogräsfrön som

enligt gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara må kunna

förekomma i statsplomberad vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas biandfrö, där det innehåller flera ogräsfrön

än tre gånger det antal som enligt nyss angivna bestämmelser angående

statsplombering är medgivet för timotejfrö, eller avrensningsfrö, där det innehåller

mer än sex gånger sagda antal.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt, som ovan är för varje fall föreskriven,

straffes med böter från och med tio till och med ettusen kronor; dock

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

må ej för underlåtenhet att meddela uppgift angående renhetsgrad, ogräshalt

eller grobarhet dömas till ansvar, där på grund av särskilda omständigheter

hinder mött för säljaren att meddela uppgiften senast då varan

avlämnades.

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt denna lag lämnat, vara oriktig, straffes

säljaren med böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor;

dock må ej dömas till ansvar, där säljaren ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall ej anses oriktig,

där avvikelsen från uppgiften ej överstiger av lantbruksstyrelsen fastställt

analysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor vare den

förfallen, som överträder det i 7 § stadgade förbud.

11 §•

Allmän åklagare åligger att åtala förseelse enligt denna lag.

12 §■

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

13 §.

Föreskrifter angående tillsynen å efterlevnaden av denna lag utfärdar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 77.

5

TJtdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, Kallet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 december 1927.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbinq, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Thyrén:

»Genom beslut den 29 juni 1921 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen

att verkställa utredning och avgiva förslag angående, bland annat, åtgärder

till skydd mot faran av spridning av mindrevärdigt frö.

I anledning härav överlämnade lantbruksstyrelsen med skrivelse den 17

februari 1922 till Kungl. Maj:t, bland annat, förslag till lag om vad iakttagas

skall vid försäljning av utsädesfrö i vissa fall. (Statens offentliga utredningar

1922: 25 sid. 9—11 samt 17—34). Jämlikt av Kungl. Maj:t lämnat

bemyndigande hade lantbruksstyrelsen vid berörda uppdrags fullgörande biträtts

av fyra sakkunniga, godsägaren greve Ph. Bonde å Bosjökloster, revisionssekreteraren

S. Dahlqvist, tillika sekreterare, direktören H. Weibull,

Landskrona, och direktören J. Widén, Örebro. Till deltagande i utredningsarbetet

hade jämväl varit inkallad dåvarande statskonsulenten i fröodling A.

Elofson, varjämte för meddelande av upplysningar om vissa särskilda frågor

vid ett tillfälle varit tillkallade professorn N. H. Nilsson Ehle och filosofie

doktorn B. O. H. Witte. I ärendets behandling, i vad angick skogsfrö, hade

från domänstyrelsens sida deltagit byråchefen C. F. Giöbel.

Det huvudsakliga innehållet i förslaget torde i största korthet kunna angivas

sålunda: Säljare av en utsädesvara skulle vara skyldig att, senast då

varan till köparen levererades, till denne avlämna vissa uppgifter, som vore av

betydelse att känna för bedömande av varans lämplighet till utsäde, däribland

uppgifter angående fröets renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet. Hade säljaren

ej vid köpets avslutande avlämnat föreskriven uppgift angående renhetsgraden,

ogräshalten eller grobarheten, skulle han anses hava tillförsäkrat, att fröet

i det eller de avseenden, varom uppgift icke lämnats, motsvarade de fordringar,

vilka angåves genom normaltal, fastställda beträffande skogsfrö av domänsty
-

Uppdrag åt

lantbruksstyrelsen

s7« 1921.

Lantbruksstyrelsens

förslag ”/*

1922.

opaginerad Kontrollera mot PDF

e

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

relsen och i fråga om annat frö av lantbrnksstyrelsen, eller vilka, där normaltal

ej fastställts för frö, varom fråga vore, skäligen kunde ställas på ett gott frö

av ifrågavarande slag. Vissa försäljningar, som icke kunde antagas förhindra

förverkligandet av syftet med lagstiftningen, skulle vara undantagna från lagens

tillämpning. Säljare, som underlåtit att avlämna föreskriven uppgift eller

avlämnat oriktig uppgift, skulle drabbas av bötesansvar. I övrigt förutsattes,

att köpet skulle bedömas enligt gällande civilrättsliga regler.

Yttranden Över nämnda förslag avgåvos efter remiss yttranden av länsstyrelserna och

ÖVbrulksnt'' hushållningssällskapens förvaltningsutskott samt styrelserna för de flesta fröstyrelsens

kontrollanstalter i riket, kommerskollegium, som bifogade infordrade yttranden

förslag. £r^n je £0|v auktoriserade handelskamrarna i riket och Sveriges köpmannaförbund,

domänstyrelsen, centralanstalten för för söksväsendet på jordbruksområdet,

lantbruksakademien, Sveriges utsädes förening och Sveriges fröodlareförbund,

varjämte Sveriges fröengrossistförening, Sveriges fröhandl ar förening,

Aktiebolaget Carl Engström och sex andra utsädesfirmor, Föreningen Sveriges

spannmålsintressenter, Västra Östergötlands trädgårdssällskap samt Göteborgs

trädgårdsförening u. p. a. och åtta andra fröhandelsfirmor till Kungl.

Maj:t inkommo med yttranden över förslaget.

I fråga om behovet och lämpligheten av de föreslagna bestämmelserna hade

en viss tveksamhet uttalats av länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Hallands

samt Göteborgs och Bohus län. Länsstyrelsen i Uppsala län uttalade, att för

bedömande av frågan, huruvida de föreslagna ingående och stränga bestämmelserna

vore av sådan nödvändighet och nytta, att man borde bortse från de

olägenheter, vilka nödvändigtvis vore förknippade med en lagstiftning av

ifrågavarande art, förutsattes en speciell sakkunskap, varöver länsstyrelsen

icke förfogade, varför länsstyrelsen måste inskränka sig till några erinringar

av mera periferisk beskaffenhet. —Bortsett från vissa detaljanmärkningar hade

förslaget förordats eller lämnats utan erinran av övriga länsstyrelser, hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, styrelserna för frökontrollanstalterna, domänstyrelsen,

centralanstalten för för söksväsendet på jordbruksområdet, lantbruksakademien,

Sveriges utsädes förening och Sveriges fröodlare förbund. —

Stockholms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Smålands och Blékinge handelskammare, Skånes handelskammare

samt handelskamrarna i Göteborg och Gävle hade ställt sig bestämt avvisande

mot förslaget eller hemställt om väsentliga omarbetningar därav, varemot

övriga sex handelskamrar biträtt förslaget helt eller i väsentlig omfattning.

— Avvisande mot förslaget hade vidare ställt sig Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges fröengrossistförening, Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

och handelsfirmorna ävensom kommerskollegium.

De skäl, som i yttrandena andragits mot en lagstiftning på ifrågavarande

område, torde i allt väsentligt finnas återgivna i det av kommerskollegium avgivna

yttrandet, däri anfördes, bl. a.:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilungl. Maj:ts proposition nr 77.

i

Den uppgiftsplikt angående utsädesfrös renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet

m. m., som för undvikande av att underhaltigt sådant frö komme till användning

skulle enligt förslaget åligga säljaren, torde med all sannolikhet komma.

att visa sig synnerligen betungande för handeln, särskilt med hänsyn till

att en felaktighet i fråga om eller underlåtenhet av den ofta med stora svårigheter

förenade uppgiftsplikten skulle medföra väsentliga ekonomiska risker

för säljaren.

Tänkbart vore även, att lantbrukarna, om den föreslagna lagen genomfördes,

kunde bliva försatta i en med förslaget säkerligen ej avsedd situation. Det

torde nämligen kunna inträffa, att vid en eventuell brist å utsädesfrö just

vid såningstiden fröhandlarna ej vågade påtaga sig risken att leverera en vid

tillfället anskaffad vara utan att först hava låtit taga analys av densamma,

vilket kanhända ej medhunnes, och att lantbrukarna därför ej bleve i

tillfälle att täcka sitt fröbehov, såvida ej möjligen mindre nogräknade avyttrare

funnes att vända sig till. I varje fall torde man med visshet kunna räkna

med, att den föreslagna lagen skulle medföra en väsentlig fördyring av utsädesfröet,

varigenom likaledes de för jordbruket med förslaget avsedda fördelarna

torde kunna äventyras.

Från handelsintressenas sida måste förslaget väcka gensagor. Den höga ståndpunkt,

som! denna handel uppnått i Danmark, där, enligt den lantbruksstyrelsens

författningsförslag åtföljande motivering, en lagstiftning, liknande den

nu ifrågasatta, visserligen varit påtänkt men ej blivit genomförd, tydde även

på att ifrågavarande handel läte utan statsingripande av förevarande slag

ordna sig på ett ur jordbrukssynpunkter fullt tillfredsställande sätt.

Beträffande förslaget syntes kollegium den erinran kunna i varje fall med

fog göras, att tillkomsten av de därmed avsedda bestämmelserna borde bliva

beroende på den planerade omorganisationen av frökontrollverksamheten.

Jämväl för övrigt delade kollegium i det väsentliga de principiella betänkligheter,

åt vilka givits uttryck i inkomna yttranden, särskilt från de handelskamrars

sida, som ställt sig direkt avvisande mot den i ärendet planerade lagstiftningen.

Kollegium hölle också före, att det med samma lagstiftning avsedda,

nog så behjärtansvärda syfte vid en så småningom skeende återgång

från krigstidens onormala förhållanden, vilka måhända kunnat motivera en

lagstiftning i föreslagen riktning, borde kunna vinnas på andra vägar, särskilt

genom förbättrade anordningar av frökontrollen.

Utöver vad som framgår av komimerskollegii yttrande, hade i yttrandena från

deras sida, som ställt sig avvisande mot förslaget, huvudsakligen framförts

följande synpunkter: På utsädeshandelns område förelåge numera, sedan man

efter kristiden lyckats återföra handeln till normala förhållanden, icke sådana

missförhållanden, att de påkallade en lagstiftning av förevarande slag. Redan

nu skedde, då det gällde större utsädesfirmor, försäljningen efter analys av

varan. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten komme att fördyra varan och

kunde till följd härav befaras en ökad omsättning av sämre och billigare kvaliteter.

Fara förelåge, att den mindre upplyste köparen komme att fatta säljarens

uppgift såsom garanti för fullgod vara, även om uppgiften utvisade, att

varan vore mindrevärdig. Enligt förslaget kunde nämligen en hur mindrevärdig

vara som helst få försäljas. Lagbestämmelser av förevarande art kunde

lätt inleda till försök att kringgå desamma. De från lagens tillämpning medgivna

undantagen komme att förringa lagens effektivitet och borde i allt fall

beträffande producentens försäljning givas en snävare begränsning. Den före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

slagna presumtionen för det fall, att säljaren icke vid köpets avslutande avlämnat

uppgift om renhetsgraden, ogräshalten eller grobarheten, vore icke förenlig

med rättvisa och billighet. Den innebure en förskjutning av det civilrättsliga

ansvaret, i det att enligt densamma säljaren skulle anses hava utfäst

en högre kvalitet än som i allmänhet fordrades för leveransgill vara. Uppgiftsskyldighet

borde föreligga allenast då köparen påfordrade sådan eller då

varan icke motsvarade fastställda normaltal. Det vore stötande, att den,

som levererat ett fullgott utsäde, skulle fällas till straff endast därför att han

underlåtit att avlämna uppgift om varan. En effektiv fröhandelslagstiftnings

genomförande krävde, att den vore underkastad offentlig kontroll, men förslaget

saknade bestämmelser i sådant avseende. Sedan frökontrollväsendet

omorganiserats, borde emellertid frågan lösas icke på lagstiftningens väg, utan

genom anlitande, pa sätt skett i Danmark, av den kontroll, som kunde åvägabringas

genom överenskommelser mellan utsädeshandlarna och frökontrollväsendet.

Praxis vid handel med utsädesvaror borde utvecklas i den riktningen

att i största möjliga utsträckning statsplomberade varor såldes, vilket för köparen

innebure den mest betryggande garantien.

I åtskilliga yttranden framhölls, att uppgiftsskyldigheten borde i vissa avseenden

skärpas.

Även må här nämnas, att länsstyrelsen i TJppsala län i sitt yttrande erinrat,

att förhållandet mellan den föreslagna lagen och lagen om köp och byte samt

vissa andra civilrättsliga föreskrifter krävde en grundligare undersökning än

länsstyrelsen varit i tillfälle att anställa. Särskilt torde böra uppmärksammas

relationen mellan de civilrättsliga anmärkningsfristerna och den straffrättsliga

preskriptionstiden ävensom försäljning efter prov.

Resdagen I en vid 1926 års riksdag inom andra kammaren av herr Nilsson i Tånga

väckt motion (nr 188) har motionären hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om framläggande för riksdagen snarast möjligt

av förslag till lagbestämmelser rörande handeln med utsädesvaror.

Sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet, till vars behandling motionen

hänsköts, avgav den 12 april 1926 utlåtande (nr 3), däri utskottet erinrade

om det av lantbruksstyrelsen avgivna förslaget och de däröver inkomna

yttrandena, varefter utskottet vidare anförde:

Visserligen torde böra erkännas, att handeln med utsädesvaror under de senaste

årtiondena — delvis tack vare statsmakternas åtgärder i olika avseenden

— undergått en glädjande förbättring i kvalitativt hänseende. Betydelsen av

att använda fullgott utsäde vore emellertid långt ifrån tillräckligt allmänt insedd

bland jordbruksnäringens utövare, och det torde icke kunna bestridas, att

till följd härav avsevärda missförhållanden, särskilt framträdande i vissa delar

av landet, i förevarande hänseende fortfarande förefunnes. De värden, som

härigenom ginge förlorade för jordbruksproduktionen, vore givetvis högst betydande.

Även om det funnes anledning att hoppas på ytterligare upplysning

och framsteg å detta område, torde det dock ligga i sakens natur, att denna

utveckling ginge ojämnt och långsamt. Det kunde erinras, att krigsåren i detta

hänseende medförde ett starkt bakslag, vars verkningar syntes svåra att övervinna

under nuvarande för jordbruket ogynnsamma konjunkturer. Man måste

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

9

även räkna med, att så länge utsädeshandeln vore fri och okontrollerad en

ganska omfattande förbrukning av mindrevärdigt utsäde i varje fall komme

att alltjämt kvarstå.

På grund härav måste från det allmännas synpunkt framstå som en angelägenhet

av stor vikt att finna medel för avlägsnande i görligaste mån av berörda

missförhållanden. Då någon fullt effektiv rättelse i förevarande avseende

knappast syntes vara möjlig att vinna på annan väg än genom lagstiftning,

anslöte sig utskottet till motionärens förslag, att frågan härom snarast

borde upptagas till övervägande. Utskottet förbisåge härvid icke, att vissa

svårigheter måste vara förbundna med åstadkommande av lämpliga och väl

avvägda lagbestämmelser på ifrågavarande område. Då denna fråga emellertid

i åtskilliga främmande länder redan vunnit sin lösning, torde även för vårt

lands vidkommande tillfredsställande former för dylik lagstiftning kunna träffas.

Utskottet ville även framhålla, att det vägande hinder mot lösande av

förevarande spörsmål, som tidigare förelegat därutinnan, att en enhetligt ledd

frökontrollverksamhet saknats, numera, sedan statens centrala frökontrollanstalt

under år 1925 trätt i verksamhet, bortfallit. I likhet med motionären

hade utskottet givetvis icke ansett sig böra ingå på något närmare ståndpunktstagande

till det inom lantbruksstyrelsen utarbetade lagförslaget, helst som det

föreliggande utredningsmaterialet i åtskilliga hänseenden torde böra förnyas

och kompletteras. Utskottet förutsatte, att vid den ytterligare utredning, som

sålunda torde bliva erforderlig, handelns och andra näringars lojala intressen,

i den mån de berördes av de ifrågasatta lagstiftningsåtgärderna, måtte vinna

tillbörligt beaktande.

På sålunda anförda skäl finge utskottet hemställa, att riksdagen med bifall

till motionen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för

riksdagen snarast möjligt av förslag till lagbestämmelser rörande handeln med

utsädesvaror.

Denna hemställan vann riksdagens bifall. Riksdagens beslut anmäldes i

skrivelse den 19 maj 1926 (nr 243).

Efter remiss hava hushållningssällskapens omhud under åberopande av de

skäl, som funnos anförda i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets

utlåtande, tillstyrkt att lagbestämmelser i förevarande avseende efter föregången

allsidig utredning måtte komma till stånd.

Genom remiss har vidare infordrats lantbruksstyrelsens utlåtande över riksdagens

ifrågavarande skrivelse.

I anledning härav har lantbruksstyrelsen — med förmälan att då en överarbetning

av ifrågavarande lagförslag vore erforderlig och det med hänsyn

bland annat till vad utskottet anfört syntes vara av största vikt, att, därest

Kungl. Maj:t skulle finna lämpligt överlämna åt lantbruksstyrelsen att verkställa

denna nya utredning, styrelsen bereddes tillfälle till överläggning med

sakkunniga på utsädeshandelns och utsädesproduktionens område — anhållit

om Kungl. Maj:ts bemyndigande att till dylik överläggning inkalla tre sakkunniga.

Sedan Kungl. Maj:t bifallit denna framställning, har lantbruksstyrelsen för

ändamålet tillkallat ledamoten av riksdagens andra kammare D. Pettersson i

Yttrande

av hushållningssällskapens

ombud.

Uppdrag till

lantbruksstyrelsen

i

anledning

av 1926 års

riksdagsskrivelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Lantbruksstyrelsens

förslag 18/n

1926.

Bjälbo, disponenten för aktiebolaget Carl Engströms utsädesavdelning H. Lindbäck

i Eslöv och lantbrukaren O. J. Olsson i Hammenhög. Till ifrågavarande

överläggningar hade lantbruksstyrelsen jämväl tillkallat föreståndaren för statens

centrala frökontrollanstalt, förenämnde filosofie doktorn Witte.

Den förnyade utredningen har av lantbruksstyrelsen avgivits den 18 november

1926; och har lantbruksstyrelsen därvid fogat ett under utredningsarbetet

upprättat förslag till lag angående handel med utsädesfrö.

Såsom bilaga B till detta protokoll torde få fogas såväl det nu avgivna

som det tidigare lagförslaget med den av lantbruksstyrelsen föreslagna kursivering

av vissa delar av det senare förslaget, vilken kursivering utmärker

det senare förslagets avvikelser från det tidigare förslaget i den mån de äro

av någon saklig betydelse.

Jämväl det senare förslaget är grundat på säljares uppgiftsskyldighet med

avseende å utsädesvarans beskaffenhet, men upptager detta förslag jämväl

förbud mot försäljning till utsäde av vissa frövaror med alltför stark ogräshalt.

I fråga om de särskilda bestämmelserna och skiljaktigheterna mellan

de båda förslagen, vartill jag får anledning återkomma vid den speciella motiveringen,

torde här vara tillfyllest att hänvisa till de i nämnda bilaga intagna

lagtexterna.

Beträffande behovet av den ifrågasatta lagstiftningen har lantbruksstyrelsen,

som i sin senare utredning jämväl upptagit vissa delar av sin motivering

till det tidigare förslaget, anfört :

Enligt vad lantbruksstyrelsen under ifrågavarande utredningsarbete erfarit

och jämväl i övrigt hade sig bekant förefunnes inom den svenska fröhandeln

avsevärda missförhållanden, i det att betydande mängder mindrevärdigt och

underhaltigt eller eljest olämpligt frö förmedlades genom handeln och komme

till användning såsom utsäde, mången gång utan att köparen ens ägde någon

som helst vetskap om fröets undermåliga beskaffenhet. För köparen mötte

också oftast stora svårigheter att skydda sig mot ett mindrevärdigt frö, som

en säljare kunde finna för gott att avyttra. Enbart av en besiktning av fröet

kunde icke tillförlitligen utrönas fröets beskaffenhet eller mängden och arten

av däri ingående ogräsfrön och andra främmande beståndsdelar. Till en mera

ingående undersökning genom verkställande av analys med avseende å renhet,

ogräshalt och grobarhet hos fröet vore tiden, då inköpen eller leveranserna av

fröet merendels skedde under brådskande såningsperiod, ofta allt för knapp.

Faran för landets jordbruk av att utsäde, som i ett eller annat avseende vore

mindrevärdigt, komme till användning, funne lantbruksstyrelsen ligga i öppen

dag. Skörderesultatet berodde i första hand av utsädet. Vore detta mindrevärdigt

bleve skörden därefter. Att bristande värde med hänsyn till groningsförmågan

kunde medföra icke blott nedsatt utan ofta rent felslagen skörd, därom

bure erfarenheten nogsamt vittnesbörd. Men även andra egenskaper hos

ett utsädesfrö kunde emellertid så starkt påverka dess produktionsförmåga, att

användningen kunde vara olycksbringande för odlaren. Vissa utsäden, som

vore lämpliga för odling i landets sydliga delar, kunde sålunda på grund av

bristande härdighet giva en mycket ringa skörd, ja ofta missväxt, i mellersta

och ännu mera i norra delarna av landet. Det oaktat försåldes i den öppna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mai ds proposition nr

/ / .

11

handeln en stor mängd utsäde, som i berörda avseende icke undergått någon

som helst undersökning och även ofta utbjödes under oriktig ursprungs- eller

sortbeteckning. Genom smittsamma sjukdomar, som i vissa fall spredes endast

genom utsädet, orsakades även stor skada, exempelvis det för odlingen av sädesslagen

ödesdigra snömöglet. Ofta hade det i handeln förekommande utsädet

undergått en högst otillfredsställande rensning och sortering, så att med utsädet

följde ogräsfrön och för övrigt små- och slökorn i stora mängder. De

skador, som ogräsen orsakade jordbruket, vore högst betydande, och stora förluster

åsamkades därigenom årligen.

De skador och förluster, som användandet av mindrevärdigt utsädesfrö förarsakade,

drabbade icke enbart den enskilde odlaren utan berörde i hög grad även

det allmänna. Lantbruksstyrelsen ansåge det därför vara ett oavvisligt krav,

att åtgärder vidtoges för att råda bot på ovan berörda missförhållanden och

tvekade därvid icke att föreslå ett ingripande på lagstiftningens väg, såsom

flerstädes skett utomlands. På frivillighetens eller upplysningens väg kunde

säkerligen nöjaktigt resultat icke ernås. Lantbruksstyrelsen föranleddes desto

mera till ett dylikt förslag, som i åtskilliga framställningar, som även under

senare åren inkommit dels till Kungl. Maj:t dels ock till lantbruksstyrelsen.

framhållits det trängande behovet av lagstiftningsåtgärder med hänsyn till den

stora mängd underhaltiga utsädesvaror av såväl inhemskt som utländskt ursprung,

som ännu utbjödes i vårt land. Yad särskilt anginge den skada, som

genom ogräsen förorsakades, så hade detta spörsmål upptagits i en av 1918 års

riksdag, i anledning av väckt motion, till Kungl. Maj:t avlåten skrivelse (nr

117), däri riksdagen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels taga i övervägande

vad som från statens sida då omedelbart möjligen kunde vidtagas för att underlätta

jordbrukarnas kamp mot ogräsen dels ock låta skyndsamt och allsidigt

utreda, på vilka olika vägar staten för framtiden skulle kunna medverka

till ett allmänt, målmedvetet bekämpande av denna för vår växtodling svåra

fiende.

De betänkligheter, som år 1902 av chefen för finansdepartementet uttalades

vid behandling av det då föreliggande förslaget till lag om handel med utsädesvaror

(so den tidigare utredningen 1922:25 sid. 17—19). torde numera

icke böra utgöra hinder för den ifrågasatta lagstiftningen, då sedan nämnda

tid dels statens centrala frökontrollanstalt trätt i verksamhet dels ock givetvis

analysmetoderna vid frökontrollanstalterna i landet avsevärt förbättrats. I

I fråga om den föreslagna lagens tillämpningsområde har lantbruksstyrelsen

anfört:

Den lagstiftning, vars åvägabringande lantbruksstyrelsen sålunda förordade,

borde omfatta allt slags frö, som försåldes såsom utsäde och som ägde betydelse

för produktionen. Under lagstiftningen skulle alltså falla frö av såväl

lantbruksväxterna som trädgårdsväxterna, prydnadsväxterna dock undantagna,

ävensom frö av skogsträden, såväl barrträden som lövträden.

Med den omfattning, lagen sålunda torde böra erhålla, skulle densamma

alltså bliva tillämplig även å utsädeshandeln med spannmål, det vill. säga frö

av sädesväxter, såväl stråsäd som trindsäd. Sant vore väl, att de missförhållanden,

som förelåge med avseende å denna handel, icke vore så starkt framträdande

som i fråga om den egentliga fröhandeln och det hade också ifrågasatts,

att ifrågavarande handel borde helt undantagas från lagens tillämpning.

Enligt lantbruksstyrelsens mening vore dock missförhållandena även beträffande

denna handel så pass allvarliga, att fullt fog syntes föreligga för

att göra den förevarande lagstiftningen tillämplig därå.

Det kunde ifrågasättas, om under lagen borde inrymmas annan försäljning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-ts proposition nr 77.

än den som ägde ram till den, som själv skulle använda fröet till sådd, och

om icke med lagstiftningen ändock skulle kunna nås det mål, som därmed ytterst

åsyftats: förhindrande av ett mindrevärdigt frös användning till sådd.

Det torde dock icke vara lämpligt eller tillrådligt att i sådan grad inskränka

lagens omfattning, ehuru givetvis från dess tillämpning borde undantagas sådana

försäljningar, som icke kunde antagas hindra förverkligandet av syftet

med lagstiftningen i fråga.

Beträffande huvudgrunderna för den nya lagstiftningen har lantbrultsstyrelsen

vidare anfört:

Enligt lantbruksstyrelsens mening borde den nya lagstiftningen vila å den

grundläggande principen, att säljaren av en utsädesvara skulle vara skyldig

att lämna köparen de uppgifter, som framför allt vore av betydelse för bedömande

av fröets lämplighet till utsäde. Såsom ovan antytts vore det nämligen

för köparen ofta förenat med vissa svårigheter att kunna utröna fröets

värde såsom utsäde. Av säljaren utav en utsädesvara borde man å andra sidan,

med hänsyn särskilt till den stora betydelsen därav, att ett fullgott utsäde

användes, skäligen kunna fordra, att han ägde eller eljest förskaffade

sig noggrann kännedom om beskaffenheten av den vara, han ämnade sälja

såsom utsäde, samt härom lämnade köparen säkra upplysningar. Med en dylik

uppgiftsskyldighet för säljaren, som från hans sida givetvis även skulle innebära

en utfästelse, att fröet verkligen vore av den beskaffenhet, som uppgivits,

vore ett höjande av hela den allmänna handeln med utsädesvaror, så att det

mindrevärdiga fröet i allt mindre utsträckning komme att finna omsättning i

marknaden, helt visst att förvänta. Och med fog lärer ej kunna påstås, att den

säljaren åvilande uppgiftsskyldigheten skulle kunna medföra någon oskälig inskränkning

i handelsfriheten på ifrågavarande område.

Då det givetvis vore av vikt, att den svenska jordens alstringskraft i möjligaste

mån utnyttjades, torde det ligga i det allmännas intresse att föranstalta

därom, att odlaren själv sattes i tillfälle att före sådden förskaffa sig kännedom

om utsädets beskaffenhet. I sådant syfte hade lantbruksstyrelsen föreslagit, att

uppgifter om utsädesvarans beskaffenhet m. m. skulle avlämnas om möjligt

vid köpets avslutande eller senast då fröet levererades till köparen, därest

särskilda omständigheter ej förelegat som hindrat uppgifts avlämnande. Utsådde

odlaren tilläventyrs trots bristande uppgifter ett underhaltigt utsäde,

vore han efter inbärgandet av skörden visserligen berättigad till skadestånd

enligt civilrättsliga bestämmelser, men skadan ur allmän produktionssynpunkt

kunde däremot icke gottgöras.

Emellertid innebure fullgörandet av dylik uppgiftsskyldighet en fördel icke

blott för odlaren och det allmänna utan under vissa förhållanden jämväl för

säljaren. Bleve skörden otillfredsställande, kunde detta bero icke blott på

dåligt utsäde utan även på jordartens beskaffenhet, nederbörds- och klimatologiska

förhållanden m. m. Vore säljaren för sådant fall i tillfälle att förete

analysbevis å den försålda varan, torde någon skadeståndsskyldighet icke kunna

anses föreligga för honom, såvida det icke kunde visas, att det dåliga skörderesultatet

berott på sådan sjukdom hos utsädet, som icke kunnat konstateras

vid undersökningen, och att säljaren haft kännedom om denna sjukdom.

Av sålunda anförda skäl ansåge lantbruksstyrelsen uppgiftsskyldigheten i

förevarande avseende oumbärlig. För att giva nödigt eftertryck åt bestämmelsen

härom hade underlåtenhet att senast vid leveransen fullgöra nämnda skyldighet

ansetts böra beläggas med straff. Bortfölle straffhotet, syntes det lantbruksstyrelsen

med fog kunna befaras, att det med stadgandet avsedda ändamålet

äventyrades.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

13

Förslaget förutsatte emellertid, att endast straffpåföljd men icke skadeståndsansvar

skulle kunna ådömas enligt förevarande lag. Hade genom något enligt

denna lag straffbart förfarande köparen av ett utsäde tillika tillskyndats skada

eller förlust, torde detta vara att bedöma enligt för köpet gällande civilrättsliga

regler liksom enligt dessa även vore att bedöma annan åtgärd på grund av köpeavtalet,

exempelvis dess återgång, som köparen kunde vilja göra gällande

mot säljaren.

Uppgiftsskyldigheten, som utgjorde den grundläggande principen i den ifrågasatta

lagen, kunde ej behörigen uppfyllas utan att den statliga frökontrollverksamheten

anlitades _ och lagförslaget a.vsåge just att i varje särskilt fall

framtvinga en sakkunnig undersökning av saluhållen utsädesvara.

Över lantbruksstyrelsens senare förslag hava efter remiss yttranden avgivits

av länsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott, kommerskollegium,

statskontoret, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen, centralanstalten

för för sök sväsendet på jordbruksområdet, som inhämtat och bifogat yttranden

från överassistenten Pehr Bolin och laboratorn Th. Lindfors, statens centrala

frökontrollanstalt, lantbruksakademien, Sveriges allmänna lantbrukssällskap,

Sveriges utsädes förening, Sveriges fröodlare förbund, Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund samt Sveriges fröengrossistförcning och Föreningen

Sveriges spannmålsintressenter, varjämte vidfogats av länsstyrelsen i Kalmar

län yttrande från styrelsen för Södra Kalmar läns fröodlings förening och

av länsstyrelsen i Örebro län yttrande från styrelsen för frökontrollanstalten i

Örebro. -— Firman W. Weibull, som lämnats tillfälle yttra sig över förslaget,

liar icke begagnat sig härav.

De myndigheter och sammanslutningar, som sålunda yttrat sig över lantbruksstyrelsens

senare förslag, hava samtliga, med undantag av Sveriges fröengrossistförening

och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter, tillstyrkt eller lämnat

det ifragavarande lagförslaget utan erinran, bortsett från erinringar mot

vissa detaljbestämmelser, till vilka jag torde få återkomma vid den speciella

motiveringen av förslagets bestämmelser.

Kommerskollegium, vars yttrande åberopats av länsstyrelserna i Jönköpings

och Kopparbergs län, har, om än med tvekan, förordat lagstiftning i ämnet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liar uttalat, att den icke ansåge sig

böra motsätta sig, att en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens

föreliggande förslag komme till stånd.

I åtskilliga yttranden har uttalats anslutning till de i kommerskollegii yttrande

gjorda erinringar mot vissa detaljbestämmelser i förslaget, I

I sitt yttrande över det senare förslaget har kommerskollegium anfört :

Sedan kollegium avgav sitt förra utlåtande av den 14 februari 1923, hade

frågan i någon mån kommit i ett annat läge genom att statens centrala frökontrollanstalt

numera trätt i verksamhet och förutsättningar funnes för en

saklig och ^opartisk frökontroll. Under alla förhållanden kvarslode emellertid,

att de ifragasatta bestämmelserna, även i deras ändrade form, måste innebära

ett ej oväsentligt ingrepp i den fria handeln och för fröförsäljarna kunde

medföra ganska hårda konsekvenser.

Yttranden

över lantbruksstyrelsens

senare

förslag.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr

t i.

Kollegium kunde vidare ej undgå att finna, att en lagstiftning av den art

lantbruksstyrelsen föreslagit måste komma att verka fördyrande på handeln

med utsädesfrö, särskilt vad anginge den mindre handeln, och därigenom

bidraga till att koncentrera fröhandeln till ett mera begränsat antal

större firmor, vilka vore i tillfälle att rationellt och därigenom billigare

ordna den enligt författningsförslaget erforderliga ganska vidlyftiga kontrollen.

Ett sådant förhållande, som i avsevärd mån torde öka möjligheterna till

effektiv ringbildning o. d. samt därigenom skapa förutsättningar för prisförhöjning,

syntes enligt kollegii åsikt vara ägnat att till en viss grad motverka

den nytta en lag av denna art eljest kunde förväntas bereda jordbruket. Bland

annat med hänsyn till de i och för sig till sin avsedda innebörd visserligen

lämpliga och erforderliga undantagen i förslagets 5 § till förmån för odlare,

som sålde frö till annan odlare utan att detta skett efter offentligt utbjudande,

samt i förslagets 7 §, då hinder mött för säljaren att vederbörligen avlämna

föreskriven uppgift, torde det vidare komma att visa sig ganska svårt att upprätthålla

effektiviteten av en författning av detta slag. Nu antydda omständigheter

syntes i varje fall kunna ingiva tvekan om gagnet av att, såsom lantbruksstyrelsen

föreslagit, belägga den fria handeln med ytterligare restriktioner,

vilket enligt kollegii mening allenast borde äga rum, då verkliga fördelar

därmed kunna vinnas.

Då å andra sidan jordbrukets förseende med fullgott utsäde måste betraktas

som en viktig förutsättning för tillfredsställande avkastning av denna näring

och alltså som en för landets hela ekonomi synnerligen betydelsefull fråga och

då vidare från jordbrukets representanter en lagstiftning angående reglering

av handel med utsädesfrö syntes enstämmigt påfordras, samt, vad anginge

handeln ined skogsfrö, jämväl av domänstyrelsen tillstyrkts, hade kollegium

ansett sina betänkligheter böra falla och ville, om än med tvekan, förorda, att

en lagstiftning i ämnet må komma till stånd.

Sveriges allmänna lantbrukssällskap har i sitt yttrande anfört, bl. a.:

I likhet med lantbruksstyrelsen ansåge sällskapet en lag om handel med

utsädesfrö vara av behovet påkallad och kunna bliva till stort gagn för jordbruket.

Även om genom kungörelserna den 5 februari 1909 angående införsel

av samt handel med vissa slag av utländskt frö samt den 4 april 1910 angående

införsel av samt handel med utländskt barrträdsfrö vårt land förskonats

från odugliga eller för vårt klimat olämpliga jordbruks, och skogsfröer, visade

dock erfarenheten, att orena, underhaltiga eller rent av odugliga fröpartier

av inhemskt ursprung i stor utsträckning saluhölles och användes i skilda delar

av landet. Dessa fröpartier salufördes oftast av mindre handlande eller

agenter, som icke hade förmåga eller vilja att noggrant kontrollera de utbjudna

fröpartierna eller kunde lämna garantier för deras tillförlitlighet. Ofta hade

man i vissa landsdelar efter ogräshalten kunnat följa de vägar, som kringresande

agenter tagit vid sin försäljning av utsädesfrö.

Stora förluster tillfogades därigenom de lantbrukare, som efter säljarnas

lockande förespeglingar och utan ansvar lämnade uppgifter om beskaffenheten

av den utbjudna varan förmåtts att köpa sådant frö.

Det vore därför i jordbrukarnas intresse, att handeln med utsädesfrö reglerades

genom sådan lagstiftning, som förebyggde saluhållande av underhaltigt

frö och som beläde den med straff, som försålde sådant frö.

Men det vore jämväl i det allmännas intresse att handeln med underhaltigt

frö stävjades, ty därigenom kunde den svenska jordens avkastning komma

att väsentligt stegras.

De invändningar, som kommerskollegium riktat mot en dylik lagstiftning,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

15

nämligen att den komme att verka fördyrande på frövaroma samt att fröhandeln

komme att begränsas till ett begränsat antal större firmor, mellan

vilka en ringbildning kunde tänkas uppstå, förtjänade enligt lantbrukssällskapets

mening intet beaktande. Det måste tvärtom anses fördelaktigt för

köparna att handeln med utsädesfrö begränsades till sådana firmor, som vore

i tillfälle att rationellt och därigenom billigare ordna den enligt författningsförslaget

erforderliga kontrollen, och antalet av dylika firmor vore så stort, att

någon fara för en prisfördyrande ringbildning icke förefunnes. Att en del

mindre handlande, som hittills utan nödig sakkunskap och erforderliga resurser

bedrivit handel med utsädesfrö vid sidan av annan huvudsaklig handel,

måste därmed upphöra, vore endast till fördel för köparna och det allmänna

och kunde icke anses såsom obehörigt ingrepp i deras näring. Var och en, som

underkastade sig det allmännas kontroll och ställde nödig garanti för de salubjudna

varornas kvalitet, vore berättigad att utöva denna handel.

Sällskapet ville fördenskull uttala, att det låge i såväl jordbrukets som skogsbrukets

intressen, att en lagstiftning av handel med utsädesfrö komme till stånd

i huvudsaklig överensstämmelse med lantbruksstyrelsens nu framlagda förslag.

Sveriges utsädesförening har anfört, bl. a.:

Samtidigt med att alltjämt en viss förbättring av de bättre utsädesfirmornas

kvalitetsstandard fortginge, funnes dock otvivelaktigt inom den mindre

kvalificerade handeln ännu åtskilligt, som genom en lag om fröhandel skulle

kunna paverkas i för konsumtionen nyttig riktning. På grund härav ansåge

sig föreningen böra förorda en lagstiftning av det slag, som här ifrågasattes.

Samtidigt^ville föreningen emellertid framhålla, att lagstiftningen på detta

område måste ske med den största varsamhet, så att de givna föreskrifterna

dels icke bleve mera betungande för den lojala utsädeshandeln än lagens syfte

krävde och dels vore sa beskaffade, att deras efterlevnad kunde på ett tillfredsställande

sätt kontrolleras.

Centralrådet för skogsvärdsstyrelsernas förbund har anfört, bl. a.:

I lantbruksstyrelsens uppfattning om nödvändigheten av att medelst lagbestämmelser

reglera handeln med utsädesfrö ansåge sig centralrådet kunna till

alla delar instämma. Givetvis vore en lag med nu föreslagen innebörd av övervägande

betydelse för jordbruket, men även skogsbruket torde av densamma

kunna draga vissa ej oväsentliga fördelar.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

som avstyrkt, att lagstiftning i ämnet borde komma till stånd, ha i sitt gemensamma

yttrande hänvisat till de mot det tidigare förslaget framställda

erinringar, vilka enligt föreningarnas förmenande i stort sett fortfarande ägde

tillämpning; och hava föreningarna vidare anfört, bl. a.:

Behov av den föreslagna lagen torde nu lika litet som tidigare förefinnas.

I varje fall vore förhållandena inom frö- och utsädeshandeln i Sverige ingalunda

av beskaffenhet att föranleda en lagstiftning av så restriktiv natur som

den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta.

De olägenheter, som den föreslagna lagen otvivelaktigt skulle medföra, syntes

vara synnerligen avsevärda. En lagstiftning av ifrågasatt slag vore givetvis

redan i och för sig osympatisk för den lojale yrkesutövaren inom branschen,

ett intryck som icke mildrades av det faktum, att lagförslaget uppenbarligen

gynnade odlaren på fröhandlarens bekostnad, utan att syftet med la
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

gen därigenom ernåddes. Härtill komme svårigheten att upprätthålla effektiviteten

av en författning av detta slag.

I fråga om utländsk lagstiftning på ifrågavarande område har lantbruksstyrelsen

hänvisat till den tidigare utredningen (Statens offentliga utredningar

1922: 25 sid. 19—24). Sedermera har lagstiftning på området tillkommit i

Canada genom en lag den 13 juni 1923 och i Norge genom en lag 27 juni 1924.

Lantbruksstyrelsens redogörelse för det huvudsakliga innehållet av dessa lagar

torde till detta protokoll få fogas som bilaga C.

I fråga om behovet av särskilda lagbestämmelser i avseende å handeln med

mentschefen utsädesvaror ansluter jag mig till den uppfattning, som kommit till uttryck

i lantbruksstyrelsens framställning och som vunnit stöd i det övervägande

flertalet av de över berörda framställning avgivna yttrandena. Visserligen

har, såsom i riksdagens skrivelse och jämväl i flera av de i ärendet avgivna

yttrandena framhållits, utsädeshandeln under senare tid undergått en väsentlig

förbättring i kvalitativt hänseende, men av utredningen i ärendet finner

jag det dock framgå, att alltjämt betydande mängder underhaltigt frö förmedlas

genom handeln och komma till användning såsom utsäde. Då utsädets

beskaffenhet i olika avseenden utgör grundförutsättningen för skörderesultatet,

ligger det i öppen dag vilken betydelse användningen av ett fullgott utsäde

äger för landets jordbruk. De skador och förluster, som användandet av

mindrevärdigt utsäde förorsakar genom sämre skörderesultat, drabba emellertid

icke endast den enskilde odlaren utan jämväl det allmänna genom den nedsättning

av jordbrukets produktion, som därav föranledes. Det är därför ett spörsmål

av stor betydelse, att de missförhållanden, som förefinnas inom utsädeshandeln,

varda undanröjda. Och att härutinnan ernå tillfredsställande resultat

annorledes än på lagstiftningens väg lärer knappast vara möjligt.

I viss mån kommer naturligen en lagstiftning på området att betunga utsädeshandeln.

I flera yttranden har dock uppgivits, att redan nu den egentliga

fröhandeln, som handhaves av utsädesfirmor, drives huvudsakligen med kontrollerat

utsäde och att dessa firmor i regel lämna uppgift angående utsädesvarans

egenskaper. Vid sådant förhållande kan det icke anses oberättigat att

även den utsädeshandel, som bedrives utan någon som helst kontroll av varans

lämplighet och som närmast bär ansvaret för rådande missförhållanden, genom

lagstiftningen ålägges sådan kontroll. Enligt vad lantbruksstyrelsen uppgivit

har ock vid ett den 1 juni 1927 hållet sammanträde med representanter

för fröfirmor i södra Sverige, därvid tio firmor varit representerade, uttalats det

önskemålet, att en lag om handel med utsädesvaror snarast måtte införas; och

har detta uttalande sedermera biträtts av ytterligare tio vid sammanträdet icke

representerade firmor. Även må i detta sammanhang erinras att enligt det

förslag, jag ämnar framlägga, från lagens tillämpning skulle i vissa fall undantagas

köp, som sker mellan köpmän i och för deras rörelse. Den invändning,

som gjorts därom att ifrågavarande lagstiftning skulle göra ett alltför starkt ingrepp

i handelsfriheten, torde vid dessa förhållanden icke kunna tillmätas någon

egentlig betydelse.

Utländsk

lagstift
ning.

Departe
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

IT

I utlandet hava även under senare tid lagstiftningsåtgärder på detta område

vidtagits. Sålunda hava, såsom tidigare nämnts, lagar angående handel

med utsädesvaror antagits i Canada år 1923 och i Norge år 1924. Också i Danmark,

där tidigare ett lagförslag i förevarande ämne fallit, hava enligt vad lantbruksstyrelsen

uppgivit förhållandena föranlett, att en utredning igångsatts för

genomförande av en lag om handel med utsäde, givetvis i ändamål att åvägabringa

kontroll över den mindre nogräknade utsädeshandeln. Den frivilliga

själwerkande kontrollen (det nuvarande danska systemet) bidrar, erinrar lantbruksstyrelsen

i detta sammanhang, visserligen till att hålla den mera kvalificerade

utsädeshandeln på en hög ståndpunkt, men skyddar icke jordbrukets utövare

för de risker, som fröhandeln i övrigt medför.

Tidigare har såsom skäl mot lagstiftningsåtgärder åberopats, att frökontrollväsendet

vore bristfälligt och att resultatet av en fröundersökning därför

icke vore så pålitligt, att säljaren därå vågade grunda en uppgift med

ansvar för dess riktighet. Sedan numera frökontrollväsendet undergått omorganisation,

varigenom inrättats en statens centrala frökontrollanstalt och jämväl

de med statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna förbättrats,

förefinnas förutsättningar för en saklig och opartisk frökontroll, som kan på

ett fullt tillfredsställande sätt lämna besked om en frövaras egenskaper.

Vad angår de i vissa yttranden uttalade farhågor för en prisfördj^ring ävensom

för utsädesbrist vid tillfällen, då undersökning icke medhinnes, synes

dessa farhågor icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Skulle tilläventyrs

någon fördyring uppstå genom varans undersökning i följd av säljaren ålagd

uppgiftsskyldighet, torde en sådan fördyring bliva helt oansenlig och av ringa

betydelse i förhållande till den fördel, som vinnes genom upplysningen om frövarans

värde såsom utsäde. Ej heller torde utsädesbrist behöva befaras till följd

av att undersökning ej medhinnes. I det förslag, jag ämnar framlägga, har för

dylika mera trängande fall en lindring medgivits, i det att säljaren icke må för

underlåtenhet att avlämna föreskriven uppgift angående fröets renhetsgrad,

ogräshalt och grobarhet fällas till ansvar, där på grund av särskilda omständigheter

hinder mött för säljaren att avlämna dylik uppgift senast då varan

avlämnas till köparen.

Redan av vad sålunda anförts framgår, att jag lika med lantbruksstyrelsen

anser en lagstiftning på förevarande område böra åvägabringas och grundas

på den principen, att säljare av utsädesvara ålägges att i skriftlig förbindelse

lämna köparen de uppgifter angående varan, som äro av betydelse för bedömande

av fröets lämplighet till utsäde. För en köpare är det nämligen förenat

med svårigheter att själv kunna utröna fröets värde såsom utsäde; enbart en besiktning

av fröet giver honom härutinnan ingen ledning. Underlåtenhet att

avlämna föreskrivna uppgifter ävensom oriktighet i avlämnad uppgift bör för

säljaren medföra straffrättsligt ansvar.

Uppgifterna, som böra innebära en tillförsäkran att fröet är så beskaffat

som uppgifterna angiva, grunda följaktligen civilrättsliga förpliktelser, vilka,

i den mån annat icke föranledes av bestämmelserna i den nu ifrågasatta lagen,

skola bedömas enligt de för köpeavtal i allmänhet gällande civilrättsliga be
Bihang

till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 68 käft. (Nr 77.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

stämmelser. Endast i den man genom den nu föreslagna lagen vissa särskilda

bestämmelser meddelas skall alltså ändring ske i vad enligt lag eller författning

eljest gäller angående köpet. Då underlåtenhet att iakttaga vissa med köpeavtalet

förbundna skyldigheter för säljaren medför straff, följer härav, att de bestämmelser

i lagen, vilka avse dylika skyldigheter, bliva av tvingande natur.

Men jämväl i de fall, då det ansetts nödigt att i denna lag meddela speciella bestämmelser

av civilrättslig innebörd, är det icke förenligt med lagstiftningens

syfte att låta avtalsfrihet råda. Även dessa bestämmelser böra följaktligen

bliva av tvingande natur.

Under en lagstiftning i ämnet bör, såsom lantbruksstyrelsen föreslagit, falla

utsäde av såväl lantbruksväxter som trädgårdsväxter, prydnadsväxter dock undantagna,

ävensom av skogsträd, såväl barrträd som lövträd. I fråga om frö,

som ej är avsett för utsäde — exempelvis fågelfrö, kryddor, frö för industriellt

eller medicinskt ändamål, spannmål för förbrukning — bör lagen däremot icke

äga tillämpning. Huruvida en försäljning avser en utsädesvara eller icke, blir

att avgöra i varje särskilt fall. Några större svårigheter i bevisningshänseende

torde härutinnan icke komma att möta. Även om i själva köpeavtalet icke uttryckligen

angivits, att försäljningen avser en utsädesvara, lärer dock, om så

är fallet, detta merendels lätt nog framgå av omständigheterna vid köpet. Vad

spannmålen beträffar, så betingar den såsom utsäde väsentligt högre pris än

såsom förbrukningsvara, och vad övrigt frö angår, lärer man i regel kunna utgå

från att det är avsett till utsäde. Vissa undantagsfall givas dock, då frö, såsom

redan nämnts, kan vara avsett för annat särskilt ändamål.

Då det måste vara av stor betydelse ur jordbruksproduktionens synpunkt att

en frövara, som är alltför starkt bemängd med ogräs, icke kommer till användning

såsom utsäde, anser jag lika med lantbruksstyrelsen förbud böra i lagen

stadgas mot försäljning till utsäde av dylik vara.

Speciell moti

vering

Lagens

tillämpningsområde.

Redan i lagens rubrik och ingress torde det vara lämpligt att angiva den

karaktär, som ifrågavarande bestämmelser enligt vad nyss angivits skola

erhålla.

I lantbruksstyrelsens båda förslag har i lagens rubrik densamma angivits

avse utsädesfrö, vilken beteckning sedan använts även i 1 § med särskilt angivande

att i utsädesfrö vore jämväl inbegripet utsädesfrö av stråsäd och trindsäd.

I ett par yttranden har erinran gjorts mot beteckningen utsädesfrö, då enligt

vanligt språkbruk säd icke benämnes frö och utsädesfrö följaktligen icke omfattar

utsäde av stråsäd och trindsäd.

Med anledning härav och då beteckningen utsädesfrö även av andra skäl måhända

icke är fullt lämplig anser jag nämnda beteckning böra utbytas mot ordet

utsädesvara.

I gällande bestämmelser angående frökontrollväsendet (bestämmelser angående

fröundersökning in. m.) tages fröbegreppet i vidsträckt bemärkelse, omfattande

jämväl sädesväxter; och gälla dessa bestämmelser allt slags frö,

oavsett användningen. Då fråga blir om de uppgifter säljaren skall avlämna,

måste man i anslutning till nämnda bestämmelser använda sig av beteckningen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

19

frö. Vid sådant förhållande torde det vara lämpligt att i lagen angiva att med

utsädesvara förstås frö, avsett till utsäde, däri inbegripet utsäde av stråsäd och

trindsäd. Ett dylikt stadgande har införts såsom andra stycke i 1 §.

I detta sammanhang må nämnas, att i det av Örebro läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avgivna yttrandet uttalats, att lagen icke borde avse

utsäde av strå- och trindsäd. Odlingen härav hade åtminstone i Örebro

län och även andra utsädesproducerande län nått en så hög ståndpunkt, att

marknadsvaran vore av ganska god kvalitet. Därjämte hade köparen härvidlag

betydligt lättare att bilda sig en uppfattning om det som salubjödes. Erforderlig

reglering av handeln med dessa utsäden torde kunna åstadkommas

genom frivilligt anlitande av den statliga plomberingen av utsäde, därvid dock

för vinnande av önskvärd anslutning från de utsädesproducerande jordbrukarnas

sida till denna form av utsädeskontroll syntes erforderligt, att gällande bestämmelser

för statsplombering av utsäde i vissa avseenden ändrades.

Vad i nämnda yttrande anförts synes mig icke utgöra anledning att frångå

lantbruksstyrelsens förslag att jämväl utsäde av stråsäd och trindsäd skall

inbegripas under lagen, och tillåter jag mig hänvisa till de av lantbruksstyrelsen

i den allmänna motiveringen anförda skälen härför. Genom ett undantag

i angiven riktning skulle en betydande del av utsädeshandeln undandragas

lagens tillämpning och därtill en del, för vilken kontroll i allmänhet ingalunda

kan anses obehövlig.

1 §.

I denna paragraf gives uttryck för lagens grundprincip att säljare av en

utsädesvara är pliktig att i skriftlig förbindelse lämna köparen vissa uppgifter

angående varan. I 2 § angives därefter den närmare innebörden av dessa

uppgifter. Skyldighet att avlämna föreskriven förbindelse föreligger, evad

sådant av köparen påfordras eller icke, och skall densamma avlämnas senast

då varan avlämnas till köparen.

Såsom i det föregående anförts, skola säljarens uppgifter anses innefatta en

bestämd utfästelse, att varan verkligen motsvarar vad uppgifterna angiva.

En uppgift i mera allmänna eller svävande ordalag är alltså ej tillfyllest, ej

heller muntlig uppgift. Däremot kan givetvis en tryckt uppgift lämnas och

lärer väl detta beträffande stora grupper försäljningar bliva det mest använda

sättet, exempelvis i fråga om köksväxtfrö, som utportioneras i små mängder.

I dylikt fall bör det vara tillfyllest med anbringande av uppgifterna å påsen

medelst tryck eller påstämpling. I

I yttrande över lantbruksstyrelsens tidigare förslag har länsstyrelsen i Uppsala

län erinrat, att med tanke på vanliga företeelser inom affärslivet man

måste befara, att lämnade uppgifter icke sällan komme att bliva så uppställda

och avfattade, att svårighet uppstode att avgöra, huruvida fullständiga

och bestämda uppgifter förelåge eller icke. Om man ryggade tillbaka

för att göra användandet av visst formulär obligatoriskt, kunde det åtmin
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

stone vara till gagn, om lämpliga blanketter tillhandahölles den intresserade

allmänheten.

I sitt senare förslag (13 §) liar lantbruksstyrelsen upptagit en bestämmelse

att närmare föreskrifter angående intyg, som föranleddes av stadgandena

i 1 §, och om sättet för utnyttjande av dylikt intyg, skulle meddelas av

Konungen; och har styrelsen i anslutning härtill anfört:

Någon särskild form för avfattande eller avlämnande till köparen av den

i 1 § föreskrivna uppgift hade icke ansetts böra i lagen föreskrivas. Emellertid

torde föreskrifter i sådant avseende erfordras. Dylika föreskrifter borde

meddelas av Konungen, exempelvis om intygs lydelse, sättet för dess avlämnande

eller anbringande å emballaget m. m.

Sveriges fröengrassistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

hava erinrat, att då i lagen klart och tydligt angåves alla detaljer för

säljarens utfästelse särskilt formulär eller eljest lagstadgad form härför icke

syntes erforderlig; och ha föreningarna i sammanhang härmed vidare anfört

bl. a:

Det torde vara tillfyllest, att säljaren, där så ske kunde och vilket ofta

praktiskt bleve möjligt, angåve sina utfästelser i den slutsedel ^eller kontrakt

eller i den skriftliga konfirmation, som klarlade köpeavtalet. Då utfästelserna

i fråga utgjorde en integrerande del av avtalet såsom sådant, bjöde väl även

lämplighetsskäl, att alla avtalets bestämmelser och utfästelser vore tillfinnandes

på samma papper, där det ingångna avtalet bekräftades. Vid affärer

av mindre omfattning, där det icke ansages nödigt att skriftligen bekräfta

ett dylikt avtal, torde det vara tillfyllest, att säljaren ålades intaga små utfästelser

i den räkning eller faktura, som vid godsets försändande åtföljde

detta. Vid massexpedition under brinnande säsong vore det alldeles onödigt

att belasta säljaren med utskrivande av särskilda formulär rörande sina utfästelser.

då misstag och förväxlingar därvid icke skulle kunna undvikas.

Från praktisk synpunkt måste det uppenbarligen vara till fördel att formulär

till blanketter för uppgiftsskyldighetens fullgörande finnas att tillgå.

Lämpligen torde det böra ankomma på lantbruksstyrelsen att vidtaga erforderliga

åtgärder i detta avseende. Någon bindande föreskrift härom synes emellertid

icke böra intagas i lagen.

Såsom förut nämnts skall det åligga säljaren att, senast då varan avlämnas

till köparen, avlämna förbindelse med föreskrivna uppgifter och skola dessa,

såsom lantbruksstyrelsen anfört, avse varans beskaffenhet vid tiden för leveransen.

I några av yttrandena i ärendet (kommerskollegium, Sveriges allmänna lantbrukssällskap

och statens centrala frökontrollanstalt) liar hemställts, att i lagen

borde uttryckligen angivas, att uppgifterna avsage utsädets beskaffenhet

vid leveransen. — Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

har i sitt yttrande, däri länsstyrelsen i länet instämt, erinrat, att tidsbestämningen

att uppgiften skulle avse tiden för leveransen endast kunde hava betydelse

i fråga om grobarheten, då av de egenskaper, om vilka uppgift skulle lämnas,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

21

denna vore den enda, som med tiden oavsiktligt förändrades. Datum för grobarhetsbestämningen

borde emellertid angivas och borde ligga så nära leveranstiden

som möjligt.

Då av allmänna köplagens bestämmelser följer, att fråga, huruvida varan är

leveransgill, i regel skall bedömas med hänsyn till dess beskaffenhet vid den

tid, då säljaren avlämnat varan, lärer någon bestämmelse i angivna hänseendet

icke erfordras i den nu föreliggande lagen. Till frågan, huruvida tidpunkten

för undersökning av grobarheten bör särskilt angivas, återkommer jag

vid behandlingen av 2 § 1 mom. e).

2 §■

Denna paragraf innehåller bestämmelser angående de uppgifter, som säljarens

förbindelse skall innehålla. I lantbruksstyrelsens förslag äro dessa bestämmelser

upptagna redan i 1 §, men synes större överskådlighet vinnas genom

bestämmelsernas upptagande i särskild paragraf och deras uppdelning i

olika moment. Den här stadgade uppgiftsskyldigheten är dels ovillkorlig, dels

i några fall — beträffande sort, stam och smittsam sjukdom hos varan — endast

villkorlig.

I 1 mom. a) stadgas till en början, att uppgift skall lämnas i fråga om säljarens

namn och adress.

Enligt 1 mom. b) skall säljarens förbindelse innehålla uppgift om fröets

slag. Sålunda är en säljare skyldig uppgiva exempelvis vårråg, midsommarråg

eller höstråg, vårvete eller höstvete, tvåradskorn eller sexradskorn, rova eller

kålrot o. s. v.

Enligt 1 § femte stycket i lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle, därest

säljaren ägde kännedom om fröets sort eller stam, uppgiftsskyldigheten omfatta

jämväl förhållande, om vilket säljaren sålunda ägde kännedom; och anförde

härom lantbrnksstyrelsen:

Att uppgiftsskyldigheten med avseende å sort och stam1 icke kunnat stadgas

ovillkorlig berodde därpå, att fröets sort eller stam i allmänhet icke kunde utrönas

genom laboratorieanafys utan först genom odling. Att emellertid säljaren,

om han ägde kännedom om sort eller stam, borde vara pliktig att lämna

köparen uppgift härom vore helt naturligt, då värdet hos ett frö i mycket hög

grad vore beroende av den sort eller stam, fröet representerade. Olika sorter

lämnade nämligen under samma odlingsförhållanden mycket olika avkastning,

varförutom särskilda sorters härdighet och lämplighet under olika klimatiska

förhållanden vore ytterst växlande. Givet vore, att i fall, då säljaren lämnat

köparen uppgift om fröets sort eller stam, han skulle anses hava tillförsäkrat,

att fröet verkligen motsvarade uppgiften, det vill säga att detsamma vore sortrespektive

stamäkta.

I yttrande av länsstyrelsen i Uppsala län erinrades, att den villkorliga uppgiftsskyldigheten

angående sort och stam syntes kunna föra alltför långt,

varemot i flera andra yttranden hemställdes, att uppgiftsskyldighet om sort

1 mom.

a)

1 mom.

D

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Eungl. Majds proposition nr 77.

borde göras ovillkorlig, åtminstone i vissa fall. Sveriges utsädes förening ansåg

sålunda obligatorisk uppgiftsskyldighet böra stadgas, när det gällde sädesslag

och rotfrukter, där väl karaktäriserade och specialiserade sorter förelåge,

varemot föreningen icke ansåg det tillrådligt att införa uppgiftsplikt

för stam, enär i vissa fall stam ej kunde konstateras ens genom odling. Styrelsen

för frökontrollanstalten i Borås hemställde, att stadgandets lydelse borde

ändras så, att därav framginge, att säljaren vore förpliktad att skaffa sig

kännedom om sort och i vissa fall stam.

I det senare förslaget har lantbruksstyrelsen under 1 § första stycket 2:o)

upptagit det stadgande, att säljaren skall, där sådant kan ske, lämna uppgift

angående fröets sort och stam; och har styrelsen härvid erinrat, att den ansett

föreskriften böra på föreslaget sätt framflyttas i syfte att understryka vikten av

att dylik uppgift om möjligt lämnas.

I yttrande över det senare förslaget har Sveriges utsädesförening vidhållit

sin uppfattning, att det ej syntes vara tillrådligt att ens för det fall, somj i

förslaget avsåges, stadga uppgiftsplikt för stam, och har föreningen till stöd

härför andragit bl. a.:

För flertalet fröslag hade en uppgift om stam ej någon praktisk betydelse,

och för de fröslag, där den kunde hava en sådan, vore det stora svårigheter

att fastställa riktigheten av en lämnad uppgift. Att med den säkerhet, på vilken

ett rättsligt förfarande skulle kunna grundas, avgöra, huruvida den ena

eller andra stammen förelåge, torde vara omöjligt att för varje fall ens genom

kontrollodling fastställa. Vidare torde märkas, att en rotfruktsstam av i år

kunde efter ett par frögenerationer vara betydligt förändrad, särskilt i fysiologiskt

hänseende och således svårligen igenkännlig som tillhörande uppgivna

stam. Dessa svårigheter kunde få till följd att säljarna skulle kunna lämna

felaktiga uppgifter utan risk att dylikt förfarande skulle kunna enligt lagen

beivras men också att en efter bokstaven riktig uppgift i realiteten kunde verka

vilseledande.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ha i sitt yttrande anmärkt, att uppgiftsskyldigheten angående sort och

stam, låt vara villkorlig, dock icke vore utan fara för säljaren; och ha föreningarna

till stöd härför anfört:

Lämnade säljaren någon gång uppgift om sort och stam, härrörde givetvis

denna uppgift i de flesta fall från den odlare, där varan inköpts och till vars

uppgift köpmannen satt tillit. Denna uppgift kunde emellertid vara oriktig,

till och med omedvetet oriktig från odlarens sida. Ansvaret drabbade emellertid

köpmannen hårt enligt den föreslagna lagen, den ursprungliga uppgiftslämnaren,

d. v. s. odlaren, ginge fri från detta ansvar. Konsekvensen av

detta villkorliga stadgande bleve sålunda den rakt motsatta mot den av lantbruksstyrelsen

åsyftade, i det varje försiktig köpman med den oerhörda risk

han löpte icke vågade angiva sort och stam i något enda fall, där han icke

själv genom analys kunnat utröna detta, vilket som bekant nästan aldrig vore

fallet, utan hade han endast en odlares uppgift härom att hålla sig till.

Vad angår skyldighet att lämna uppgift om sort, så har å ena sidan i åtskilliga

yttranden påyrkats, att denna uppgiftsskyldighet måtte göras ovill
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 23

korlig åtminstone beträffande vissa fröslag, och å andra sidan gjorts gällande,

att denna uppgiftsskyldighet måtte helt borttagas. Att sistnämnda mening

icke kan biträdas, synes mig uppenbart med hänsyn till den stora betydelse

frågan om sorten äger. En uppgiftsplikt i berörda avseende bör

även tjäna till att skärpa säljarens uppmärksamhet till förekommande av

oriktiga uppgifter beträffande fröets sort. Erfarenheten har nämligen givit

vid handen, att oriktiga sortuppgifter understundom i stor utsträckning lämnats

till stor skada för jordbrukets produktion. Bör således uppgiftsplikt beträffande

sort stadgas, synes det mig däremot icke vara lämpligt eller erforderligt

att gå längre än lantbruksstyrelsens förslag innebär. En dylik uppgiftsskyldighet

bör för säljaren inträda endast där så kan ske. Äger säljaren kännedom

om sorten eller har han möjlighet att före köpslutet eller leveransens

fullgörande utan större olägenhet kunna förskaffa sig sådan kännedom föreligger

alltså uppgiftsskyldighet.

I fråga om uppgiftsskyldighet beträffande fröets stam synes vad till stöd

för det framställda kravet om borttagande av denna uppgiftsplikt anförts icke

vara av sådan betydelse, att ett avvikande från lantbruksstyrelsens ståndpunkt

är berättigad, men synes dock uppgiftsplikten kunna begränsas till rotfruktsfrö

och köksväxtfrö eller de fröslag, där frågan om fröets stam egentligen

har någon större betydelse. Att anskaffa eller kontrollera en stamuppgift

torde ej bereda särskilda svårigheter. Vid fröimport har under flera år tilllämpats,

att beträffande frö av vissa foderrotfrukter jämväl fröets stam skall

styrkas för att detsamma må importeras, och i det danska systemet ingår jämväl

kontroll å fröets stam. Att uppgiftsskyldigheten däremot icke kan göras

ovillkorlig, framgår redan därav att så ej ansetts böra ske beträffande fröets

sort; beträffande stam skall uppgiftsskyldigheten alltså inträda under samma

förutsättning som i fråga, om sort.

Enligt 1 mom. c) skall säljarens förbindelse vidare innehålla uppgift om

fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö.

Nämnas må i detta sammanhang, att enligt en av lantbruksstyrelsen den 1

februari 1926 utfärdad kungörelse med bestämmelser för fröundersökning vid

statens centrala frökontrollanstalt och de med statsmedel understödda lokala

frökontrollanstalterna det vid undersökning, som företages för fastställande av

fröets renhetsgrad, skiljes mellan rent frö och främmande beståndsdelar, vartill

räknas främmande gagnväxtfrö, ogräsfrö och avfall, varefter de olika

delarna av det undersökta fröprovet angivas i viktprocent av varan.

Enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle i uppgiften ogräshalten

uttryckas i antal ogräsfrön på varje kilogram frö med särskilt angivande av

sammanlagda antalet beträffande fem svårare ogräs; och anförde lantbruksstyrelsen

angående denna uppgiftsskyldighet:

I fråga om ogräshalten vore viktprocenten oftast föga vägledande. Så

kunde exempelvis samma viktprocent angiva förekomsten i ett fall av några

få ogräsfrön, i ett annat av flera hundra sådana, allt efter ogräsfrönas storlek

1 mom.

c)

1 mom.

rf)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

och vikt. Den skada, som samma viktprocent ogräsfrö åsamkade, kunde

alltså i ett fall bliva mångdubbelt större än i ett annat fall. I vissa fall kunde

en mycket ringa viktprocent innehålla ett så stort antal ogräsfrön, att

fröets värde såsom utsäde kunde vara ytterst tvivelaktigt. Det syntes därför

vara av stor betydelse, att ogräshalten angåves i antalet ogräsfrön på varje

kilogram frövara.

Sveriges utsädesförening hemställde, att uppgiftsskyldighet måtte stadgas

beträffande alla svårare ogräs, och framfördes jämväl i några andra yttranden

förslag om skärpning av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende.

1 sitt senare förslag har lantbruks st yr el sen givit stadgandet i denna del

den innebörd, att ogräshalten skall uttryckas i antalet ogräsfrö på varje kilogram

frö med särskilt angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs,

som enligt gällande bestämmelser för den statliga frökontrollverksamheten

äro att anse såsom svårare; och har styrelsen härom anfört följande:

Enligt det tidigare förslaget skulle särskilt angivas sammanlagda antalet

frön av fem namngivna arter. Anledningen till att just dessa och ej flera av de

svårare ogräsen upptagits var den, att de sålunda uppräknade allmänt förekomme

i vallar, samt att frön därav vore svårast att på maskinell väg bortrensa

ur småfröig utsädesvara. Emellertid skulle enligt gällande, av lantbruksstyrelsen

den 1 februari 1926 utfärdade bestämmelser vid undersökning inom de

statsunderstödda frökontrollanstalterna av renhetsgraden -— förutom antalet

ogräsfrön för varje kilogram — jämväl angivas antalet frön av varje slag av

tretton namngivna svårare ogräs. I överensstämmelse härmed syntes också här

enahanda stadgande böra inflyta. Dock torde ett uppräknande av de olika

ogräsen icke vara erforderligt. En hänvisning till den åberopade bestämmelsen

syntes vara tillfyllest. Härigenom komme också möjlighet stå öppen att utan

omgång vidtaga tilläventyrs erforderlig ändring av bestämmelsen om vilka

ogräs, som vore att anse såsom svårare.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ha påpekat, att i de övriga skandinaviska länderna det fortfarande ansåges

tillfyllest med uppgift angående ogräshalten, angiven i viktprocent; i Sverige

rådande förhållanden syntes icke påfordra några skarpare bestämmelser härutinnan.

Såsom lantbruksstyrelsen i den allmänna motiveringen framhållit, måste det

anses vara ett spörsmål av stor betydelse att söka förhindra, att med utsädet

spridas ogräsfrön i alltför stor utsträckning. Av vikt är därför att köparen

erhåller uppgift om ogräshalten i sådan form, att han icke förbiser den fara,

ogräshalten innebär. Ur denna synpunkt äger givetvis lantbruksstyrelsens

förslag en stor fördel och de av nyssnämnda föreningar anförda synpunkterna

torde icke böra tillmätas någon större betydelse. I utlandet synes råda ett rätt

allmänt intresse för en övergång till denna princip, den har redan införts i

Canada. I denna del ansluter jag mig alltså till lantbruksstyrelsens senare

förslag; dock torde hänvisning böra ske direkt till den kungörelse, i vilken återfinnes

bestämmelsen om de ogräs, som äro att anse såsom svårare.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

25

Enligt lantbruksstyrelsens båda förslag skulle vidare säljarens uppgift angiva

fröets grobarhet, uttryckt i procent grobart frö.

Stadgandet hänför sig givetvis till grobarheten hos det rena fröet, och avses,

i enlighet med de för fröundersökning gällande regler, att grobarheten skall

uttryckas i procent av antalet frön.

Med anledning av vissa erinringar, att stadgandet i nämnda avseende icke

vore fullt tydligt, har detsamma till förekommande av missförstånd undergått

jämkning. Av den jämkade lydelsen torde framgå att s. k. hårda frön och

friska, ej grodda frön icke må, såsom i viss utsträckning är medgivet vid statsplombering

av frövara, medräknas såsom grobara. Nämnas må i detta sammanhang,

att i ett analysbevis uppgift lämnas icke endast om grott frö utan jämväl

om hårt frö, friskt, ej grott frö och dött frö, allt i antalsprocent.

Då säljarens uppgifter skola angiva varans beskaffenhet vid den tid, då

densamma avlämnas till köparen, gäller detta givetvis även grobarheten. I det

av länsstyrelsen i Blekinge lån över det tidigare förslaget avgivna yttrandet

framhölls, att praktiska svårigheter talade mot bestämmelsen, att säljaren skulle

garantera grobarheten vid leveranstillfället och att det vore bättre att endast

fordra uppgift om tidpunkten, då grobarheten utröntes. Liknande synpunkt

framfördes i det av Smålands och Blekinge handelskammare över samma förslag

avgivna yttrandet.

Även i några över det senare förslaget avgivna yttranden har denna fråga

berörts. Sålunda har Kronobergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

hemställt, att datum för grobarhetsbestämningen borde angivas och borde

den ligga så nära leveranstiden som möjligt. Sveriges fröengrossistförening

och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter hava hemställt om en ändring

i sådan riktning, att analysuppgift beträffande grobarhet borde äga vitsord,

därest den bevisligen grundade sig på en under samma säsong företagen analysering,

därvid skälig hänsyn borde tagas till de för statsplombering gällande

bestämmelser.

Enligt de angående statsplombering av frövara nu gällande bestämmelser

(lantbruksstyrelsens kungörelse den 9 november 1927) äger plomberxng av höstsäd,

som verkställts under tiden från den 1 augusti till den 15 oktober, giltighet

till den 1 november samma år, och plombering av annan frövara, som verkställts

under tiden från den 1 november ett år till den 15 april följande år, äger

giltighet till den 1 juni sistnämnda år. Vid andra tider verkställd plombering

äger giltighet i fråga om höstsäd under högst 15 dagar och i fråga om annat

fröslag under högst 45 dagar. Dessa tider ha avvägts jämväl med hänsyn till

de i bestämmelser angående statsplombering meddelade föreskrifter rörande den

för varje fröslag fastställda högsta vattenhalt.

Bestämmelserna angående giltighetstiden för plombering hava tydligen avfattats

med hänsyn främst till grobarheten, vilken är av natur att kunna

förändras i fråga om vissa fröslag på helt kort tid och beträffande andra efter

något längre tid. Skulle därför en tidpunkt för grobarheten angivas, måste

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

denna bestämmas till helt kort tid före leveransen, såvida ej speciella tider

skulle angivas för olika fröslag. Lämpligheten av att i lagen införa en dylik

bestämmelse torde emellertid kunna starkt ifrågasättas. En bestämmelse om

att säljaren skulle vara skyldig angiva tidpunkten, då grobarheten utröntes,

skulle även lätt kunna leda till inskränkning i det säljaren enligt allmänna

regler åvilande ansvar för varans beskaffenhet vid tiden för leveransen. Med

hänsyn till vad sålunda anförts anser jag alltså någon bestämmelse i nu förevarande

avseende icke böra i lagen införas.

Renhetsgraden, ogräshalten och grobarheten hos en utsädesvara kunna alltid

utrönas vid laboratorieundersökning (analys) av varan. I ett yttrande över

lantbruksstyrelsens tidigare förslag har uttalats, att säljarens uppgift borde

vara styrkt av analysbevis från frökontrollanstalt. Med hänsyn till det ansvar,

som åvilar säljaren för riktigheten av lämnad uppgift, anser jag emellertid, lika

med lantbruksstyrelsen, att föreskrift om att uppgiften ovillkorligen skall vara

grundad på analys icke är erforderlig i lagen och än mindre föreskrift om sätt

eller tid för analysens utförande.

Enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle i fråga om blandning av frö

av olika fröslag den uppgift, som säljaren vore skyldig avlämna, jämväl angiva

de delar, i viktprocent räknat, vari frö av de olika slagen inginge i blandningen.

Inginge frö av något slag till större myckenhet än tio procent, skulle för varje

sådant slag grobarheten särskilt angivas.

I det senare förslaget har lantbruksstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande bestämmelse

skall givas följande innehåll: I fråga om sådan frövara, som enligt

de för den statliga frökontrollverksamheten gällande bestämmelser är att anse

såsom biandfrö eller blandsäd, skall, där frö av visst slag ingår i blandningen

till större myckenhet än fem procent av varans vikt, den uppgift, som säljaren

är skyldig avlämna, jämväl angiva de delar, i viktprocent räknat, vari frö av

samma slag ingår i blandningen. Ingår frö av något slag till större myckenhet

än tio procent, skall för varje sådant slag grobarheten särskilt angivas.

Angående denna bestämmelse har lantbruksstyrelsen anfört:

Rätt ofta förekomme att frö, som försåldes, utgjorde en blandning av frö

utav olika slag, s. k. biandfrö eller blandsäd, exempelvis klövei och timotej,

korn och havre. Lämpligt torde vara att här genom en hänvisning till de för

den statsunderstödda frökontrollverksamheten gällande bestämmelser antyda,

vad som vore att anse såsom biandfrö eller blandsäd, en antydan som icke gjorts

i det tidigare förslaget. Upplysningsvis kunde nämnas, att vara, vars halt av

främmande gagnväxtfrö överstege 15 procent, betecknades såsom biandfrö,

respektive blandsäd. Vid avyttrande av dylik blandning borde säljaren vara

skyldig lämna upgift även angående de andelar, i viktprocent räknat, varav

frö utav de olika slagen inginge i blandningen. Enligt det tidigare förslaget

skulle dylik uppgift avse varje, än så ringa del av blandningen. Därest emellertid

inslaget av visst gagnväxtfrö icke överstege fem procent, torde det icke

vara av nämnvärd betydelse för köparen att äga kännedom därom. Uttryckligt

stadgande om inskränkning av uppgiftsskyldigheten i förevarande avseende

hade därför införts i förslaget. I fråga om blandning kunde uppgift om ren
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 77.

27

hetsgraden och ogräshalten givetvis icke lämnas för olika i blandningen ingående

fröslag utan endast för blandningen i dess helhet, varemot i fråga om

grobarheten den fordran borde kunna ställas, att för var.je fröslag, som till

större myckenhet än 10 procent inginge i blandning, grobarheten skulle särskilt

angivas.

Södra Kalmar läns fröodlingsförening har i sitt yttrande, som åberopats

jämväl av länets södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott ävensom av

länsstyrelsen i länet, uttalat att det icke kunde anses önskvärt att på något som

helst sätt stimulera förekomsten av fröblandningar på utsädesmarknaden, och

har föreningen hemställt, att uppgiftsskyldighet för grobarheten borde inträda

redan när blandningsdelen uppginge till en myckenhet av fem procent av varans

vikt.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ha anfört, bl. a.:

En uppgift om grobarhet och renhet för blandsäd eller biandfrö såsom helhet

borde vara tillfyllest. Den fördyring, som speciell analysering av de i

blandningen ingående sorterna åstadkomme, skulle direkt motverka syftet med

biandfröet, som just vore att för speciella ändamål åstadkomma en billig blandprodukt.

Ingen omdömesgill lantbrukare köpte biandfrö annat än för ett specialändamål

av mindre betydelsefull art, och därvid borde en analysuppgift på

blandningen såsom helhet vara tillfyllest. Försäljning av i synnerhet biandfrö

förekomme endast i ringa utsträckning.

I fråga om renhetsgraden och ogräshalten kan, såsom lantbruksstyrelsen

framhållit, uppgift lämnas endast för blandningen i dess helhet och icke för

de olika delarna, varemot enligt lantbruksstyrelsens förslag grobarheten

skall särskilt angivas för varje del, som överstiger tio procent av varans vikt.

En skärpning i den av nyssnämnda fröodlingsförening angivna riktningen

kan väl anses önskvärd. Då emellertid en dylik skärpning sannolikt kommer

att kräva en kostsammare undersökning, särskilt i fråga om de naturliga blandningarna,

som framkomma genom odling, anser jag mig likväl icke böra frångå

den ståndpunkt, som intagits i lantbruksstyrelsens senare förslag.

I formellt avseende har vidtagits någon jämkning för att tydligt utmärka, att

skyldighet att särskilt uppgiva de delar, med vilka visst gagnväxtfrö ingår

i blandningen, föreligger beträffande del, vars vikt överstiger fem procent

av varans vikt. Även anser jag en direkt hänvisning böra ske till den kungörelse,

där föreskrifterna om vad som är att anse såsom biandfrö och blandsäd

återfinnas.

Enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle, ^därest säljaren ägde kän- 3 mom.

nedom om smittsam, sjukdom, varmed fröet i anmärkningsvärd grad kunde

vara behäftat, säljarens uppgiftsskyldighet omfatta jämväl förhållande, om

vilket säljaren sålunda ägde kännedom.

Sveriges utsädes förening anförde i yttrande över förslaget, att föreskriften

om uppgiftsplikt för smittsam sjukdom syntes böra utgå. Även Malmöhus

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hemställde, att ifrågavarande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Mai:ts proposition nr 77.

föreskrift måtte borttagas, varemot styrelsen för Borås f

såg, att föreskriften borde ändras så, att säljaren vore förpliktad att skaffa

sig kännedom om huruvida utsädet vore behäftat med smittsam sjukdom.

I lantbruksstyrelsens senare förslag har motsvarande stadgande givits följande

avfattning: Äger säljaren kännedom därom, att fröet är behäftat med

sot, strimsjuka eller fusarios, omfattar säljarens uppgiftsskyldighet jämväl

detta förhållande.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

I fråga om smittsam sjukdom, varmed fröet kunde vara behäftat — något

som oftast kunde kontrolleras endast genom odling — skulle det enligt det

tidigare förslaget åligga säljaren uppgiftsskyldighet, så framt han ägde kännedom

om sjukdomen och fröet vore i anmärkningsvärd grad behäftat därmed,

det vill säga i sådan omfattning, att sjukdomen vore av praktisk betydelse för

fröets värde såsom utsäde.

Bestämmelsen torde bliva av betydelse huvudsakligen i fråga om frö från

odlingar, som underkastats besiktning under växttiden.

De sjukdomar av större ekonomisk betydelse, vilka kunde smitta genom utsädet,

vore dels sotarter, vartill vore att hänföra vetets täckta sot eller stinksot

och dess nakna sot eller flygsot, havrens och kornets täckta och nakna sot

samt rågens stråbrand eller stängselsot, dels kornets strimsjuka och dels fusarios

(snömögel m. m.) hos strå- och trindsäd. Av dessa sjukdomar kunde

endast den sistnämnda konstateras genom laboratorieanalys. De övriga sjukdomarna

kunde däremot påvisas allenast vid fältkontroll.

Det torde vara lämpligt att i lagtexten nominativt angiva omförmälda tre

grupper av sjukdomar. Uppgiftsskyldigheten borde inträda, så snart sjukdomens

förekomst vore känd för säljaren.

Mot införande av uppgiftsskyldighet i fråga om smittsam sjukdom ha i de

över lantbruksstyrelsens senare förslag avgivna yttrandena framställts erinringar

av Sveriges utsädesförening, Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro samt Sveriges

fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

Sveriges utsädesförening har anfört, bl. a.:

I fråga om havrens nakna sot, kornets och vetets flygsot samt strimsjukan

hos kornet, vore det visat och bevisat, att en helt obetydlig infektion å modergrödan

kunde vid för sporernas spridning under dennas blomningstid gynnsamma

väderleksförhållanden ge upphov till en rätt så stor sjukdomsfrekvens

hos dottergrödan. Så hade t. ex. varit fallet under de senaste två åren i

större delar av vårt land, och en mångfald exempel härpå från föreningens

fältbesiktningar under årens lopp hade härpå lämnat påtagliga bevis. Yttranden

från auktoriteter här i landet såväl som i utlandet bestyrkte likaledes

detta förhållande. Härtill komme, att man ännu ej kände till, på huru långt

avstånd sporerna från ett-grannfält kunde sprida sig. Det kunde alltså t. ex.

hända, att ett grannfält med sjukt korn på rätt avsevärt avstånd från ett

friskt fält kunde smitta detta, utan att en besiktningsförrättare ansåge sig

böra taga detta fält med i räkningen. I fråga om de täckta sotarterna, vilka

spredes vid tröskning och annan bearbetning av säden, inträffade även ofta

fall, då en frisk modergröda kunde lämna en sjukdomssmittad dottergröda,

beroende på att smitta tillförts genom säckar, magasinsgolv, såningsmaskin

o. s. v. En utsädesförsäljare kunde alltså, oaktat han ej »haft kännedom

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t.s proposition nr

i i.

29

om» sjukdomen och därför ej uppgivit den, bli åtalad för felaktig uppgift.

Det funnes således många omständigheter, som gjorde, att en utsädesförsäljare,

oaktat han gjort sitt bästa, kunde utsättas för åtal för felaktig uppgift.. Visserligen

torde han genom ett bevis om godkänd fältinsyning kunna fria sig

för straff, men redan det att han blivit åtalad kunde vara tillräckligt för att

göra honom skada.

Stadgandet om uppgiftsplikt för växtsjukdomar lär å ena sidan bli till sitt

gagn ganska illusoriskt beträffande all annan handel med spannmålsutsäden

än sådan efter insynade grödor, och å andra sidan torde antalet sådana komma

att bli ganska fåtaliga, enär säljaren, med kännedom om de oförvållade risker

han kunde löpa genom att förskaffa sig kännedom om grödornas beskaffenhet

och därigenom åtaga sig skyldighet att lämna uppgift, droge sig för att insyna

de grödor, från vilka han skulle hämta sina varor.

Lagrummet i fråga i dess föreslagna lydelse innebure ett handicapande

av de utsädesförsäljare, som genom insyning sökte skaffa reda på beskaffenheten

av de grödor, från vilka de skulle hämta utsädesvarorna, alltså för den

mera kvalificerade utsädeshandeln, gentemot den mindre noggranna utsädeshandeln.

De förra vore skyldiga att uppge varje sjukdomsförekomst (1 påträffad

sotplanta på 10-tals tunnland skulle ju enligt lagens bokstav uppges),

under det att säljare, som ej genom besiktning tagit reda på sjukdomshalten,

ej behövde lämna någon som helst garanti i detta hänseende.

Obestridligen vore sålunda en lagstiftning i fråga om växtsjukdomar en delikat

sak och innebure ett steg ut i det ovissa. Betecknande vore också, att

av de i ingressen till lagförslaget åberopade länderna ingendera vågat sig på

en lagstiftning i denna riktning. Föreningen kunde fullt instämma i vad en

känd dansk patolog i en offentlig församling yttrat på tal om det första lagförslaget,

att med en lagstiftning angående växtsjukdomar borde man vara försiktig.

Växtsjukdomarna vore ju obestridligen synnerligen förlustbringande för

växtodlingen, men frågan vore, om en lagstiftning kunde göra den nyttan,

att denna kunde motivera de olägenheter, som den måste bringa utsädeshandeln.

detta särskilt i betraktande av att det blott bleve en ringa bråkdel av utsädeshandeln,

som kunde tänkas komma att därav beröras.

Å andra sidan vore det ingalunda uteslutet, att lagen kunde medföra en

för växtodlingen skadlig verkan. Det säkraste medlet för växtsjukdomarnas

motarbetande vore betningsbehandlingen. Glädjande nog hade denna under de

senaste åren vunnit allt starkare utbredning. Frågan vore, om ej de i saken

mindre initierade lantmännen skulle komma att, med kännedom om att uppgiftsplikt

förelåge, få den föreställningen, att när ingenting uppgivits om

förekomst av växtsjukdom, sådan ej heller förefunnes och på denna grund uraktlåta

betning.

Föreningen ansåge sig på anförda grunder böra bestämt avstyrka uppgiftsplikt

beträffande växtsjukdomar.

Skulle dock Kungl. Maj :t finna för gott föreslå uppgiftsplikt. ansåge föreningen

det nödvändigt, att sjukdomsförekomst av ringare grad (enligt bestämmelser,

som av lantbruksstyrelsen kunde träffas) finge ställas utom uppgiftsplikt,

I ursprungliga lagförslaget stadgades sådan endast om grödan

vore »i mera anmärkningsvärd grad» smittad, d. v. s. enligt motiveringen till

samma förslag »i sådan omfattning, att sjukdomen vore av praktisk betydelse

för fröets värde». I det nu föreliggande förslaget funnes ingen begränsning.

Som det vore en sällsynthet att finna ett fält, som vore alldeles

sotfritt eller strimsjukefritt, skulle följden bli, att sjukdomsförekomst finge

deklareras för så gott som alla utsädespartier, till vilka grödorna insynats, vilket

ju innebure en orimlighet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

ao

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande,

i vilket länsstyrelsen i länet instämt, anfört:

Det kunde sättas i fråga om denna, bestämmelse i dess föreslagna lydelse vore

fullt lycklig med hänsyn till de konsekvenser, som kunde bliva en följd av densammas

upphöjande till lag. I motiveringen framhölles visserligen, att bestämmelsen

gällde endast för sådana fall, där utsädesvaran under växttiden insynats

och befunnits behäftad med någon eller några av de angivna sjukdomarna. Det

förefölle emellertid rätt påtagligt, att så länge därom ingenting nämndes i själva

lagtexten komme varje säljare, som bevisligen ägde kännedom om att ett utsädesparti

vore smittat exempelvis med fusarios, formellt att vara uppgiftsskyldig.

Enligt erfarenheten vore nämnda sjukdomssmitta och ännu mera sotsmitta

ytterst vanligt förekommande, den sistnämnda framförallt i fråga om kornpartier.

I många fall saknade dock säljaren möjlighet att på förhand förskaffa

sig kännedom om förekomsten av nämnda sjukdomar i den utsädesvara, han utbjöde

till försäljning. Enligt utskottets förmenande syntes därför i uppgiftsskyldigheten

ej böra inbegripas flera uppgifter än dem, som säljaren genom att

anlita officiell frökontrollanstalt vid tiden för försäljningen kunde erhålla vetskap

om. Utskottet ville därför uttala önskvärdheten av att lagtexten i berörda

hänseende erhölle sådan lydelse, att vad utskottet härovan tillåtit sig anföra

vunne beaktande. Dessutom ansåge sig utskottet hava skäl ifrågasätta om

icke, såsom i det förra lagförslaget var avsett, uppgifsskyldigheten beträffande

sjukdomssmitta borde föreligga allenast, därest fröet »i anmärkningsvärd grad»

vore därmed behäftat.

Styrelsen för frökontrollanstalten i Örebro har i yttrande, som länsstyrelsen

vidfogat sitt utlåtande, anfört:

Bestämmelsen om smittsam sjukdom borde utgå. En bestämmelse, som så

måste baseras på säljarens egna uppgifter utan att riktigheten av densamma

med säkerhet kunde konstateras, saknade betydelse, helst som någon gräns för

dylik smittas förekomst ej kunde fastställas för uppgiftsskyldigheten.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ha anfört:

Under den föreslagna bestämmelsen dolde sig möjligheter till oberäkneliga

tvisteanledningar. Bestämmelsen hade enligt lantbruksstyrelsens eget uttalande

betydelse huvudsakligen för frö från odlingar, som underkastades besiktning

under växttiden, och vore sålunda icke av den allmängiltiga beskaffenhet

att böra ifrågakomma i en lagtext som den ifrågasatta. Enligt lantbruksstyrelsens

eget påpekande kunde endast fusarios hos strå- och trindsäd konstateras

med laboratorieanalys. Det oskäliga i ett stadgande som det sagda framstode

härigenom i än bjärtare dager.

Överassistenten Pehr Bolin har i sitt yttrande till styrelsen för centralanstalten

för försöksväsendet på jordbruksområdet anfört, bl. a.:

I de flesta fall vore det omöjligt att genom en undersökning av själva utsädesvaran

kunna avgöra, om den vore behäftad med smittsam sjukdom eller

icke. Ej ens genom odling vore detta alltid möjligt att kunna konstatera —

det kunde ju nämligen inträffa, att på grund av särskilda omständigheter en

förhandenvarande sjukdomssmitta ej vid odlingen komme till utbrott. Säljarens

uppgiftsskyldighet syntes därför ej skäligen böra gälla själva utsädes
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

31

varans faktiska besmittelse eller obesmittelse av sjukdom utan hans eventuella

kännedom om uppmärksammad sjukdomssmitta hos den gröda, varav utsädesvaran

skördats.

Laboratorn Th. Lindfors har i yttrande till omförmälda styrelse anfört:

Bortsett från de fall, då utsädet härstammade från en insynad gröda, kunde

det icke antagas, att någon annan än odlaren ägde kännedom om eventuellt förekommande

angrepp av sådana sjukdomar som sot och strimsjuka. Men då

bestämmelserna icke ägde tillämpning »där den, som odlat fröet, försäljer detsamma

till någon, som själv icke skall använda det till utsäde» (alltså exempelvis

till en utsädesaffär), och då det knappast vore troligt att den, som odlat

fröet, frivilligt anmälde, att någon av de nämnda sjukdomarna förekommit

i odlingen, torde följden bli, att en utsädesaffär, som säljer varan till förbrukarna,

icke ägde kännedom om de sjukdomar, med vilka utsädet tilläventyrs

kunde vara behäftat. Den ifrågavarande punkten syntes därför bliva ganska

illusorisk.

Det syntes önskvärt, att skyldighet att lämna uppgift om de nämnda sjukdomarna

skulle åligga odlare även vid försäljning till återförsäljare.

Det torde även kunna ifrågasättas, om det ej vore lämpligt att ålägga säljare

skyldighet att uppgiva, om den gröda, varifrån utsädet härstammade, varit

föremål för insyning. Insyningsprotokollen kunde nämligen bli av betydelse

för bevisningsändamål, då det gällde att avgöra, om säljare av ett med viss

sjukdom behäftat utsäde ägde vetskap om förekomsten av denna sjukdom.

Då smitta av de i lagförslaget nämnda sjukdomarna kunde genom lämplig

avsvampning av utsädet oskadliggöras, vore det av stor betydelse för köpare

att få kännedom om möjligen företagen avsvampning och sättet för dess utförande.

Uppgiftsskyldighet beträffande avsvampning borde upptagas i lagförslaget.

Enär fusarios hos utsäde under alla förhållanden kunde medelst moderna frökontrollmetoder

fastställas, borde uppgift om förekomst av denna sjukdom göras

obligatorisk. Vid statens centrala frökontrollanstalt vore undersökning av

fusariosförekomst obligatorisk endast då fråga vore om statsplombering. En

försäljare av utsäde kunde alltså begära endast undersökning av grobarhet och

renhetsgrad, men — i det fall han befarade ett starkare angrepp av fusarios -—

avsiktligt underlåta att skaffa sig kännedom om förekomsten av denna sjukdom

och sålunda undgå uppgiftsskyldighet i detta hänseende. Med hänsyn

till de stora värden, som äventyrades genom användande av fusariumsmittat

utsäde utan betning, borde ett förfarande sådant som det nämnda omöjliggöras

genom obligatorisk uppgiftsskyldighet.

Med instämmande i vad Bolin och Lindfors i nämnda yttranden anfört i anledning

av den föreslagna bestämmelsen om skyldighet att lämna uppgift om

smitta av vissa parasitsvampar, har styrelsen för centralanstalten för försöksvåsendet

på jordbruksområdet, i vars yttrande lantbruksakademien instämt,

tillstyrkt, att bestämmelsen måtte erhålla följande lydelse: »Åger säljaren

kännedom därom, att den gröda, varav utsädesvaran skördats, varit behäftad

med sot, strimsjuka eller fusarios, omfattar säljarens uppgiftsskyldighet även

detta förhållande. Därest den gröda, varav utsädet skördats, blivit under växttiden

insynad eller därest densamma underkastats avsvampning, är säljaren

skyldig att uppgiva, i förra fallet namnet på den institution eller person, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

utfört insyningen, i det senare fallet den avsvamp ningsmetod, som kommit till

användning.»

Av den nu lämnade redogörelsen har framgått, att skilda meningar yppats

i fråga om lämpligheten av att stadga uppgiftsskyldighet för säljaren beträffande

smittsam sjukdom, varmed utsädet är behäftat. Sålunda har Sveriges

utsädesförening efter en ingående motivering bestämt avstyrkt uppgiftsskyldighet

i förevarande avseende men tillika erinrat, att för den händelse en sådan

uppgiftsskyldighet skulle införas från uppgiftsskyldigheten borde undantagas

de fall, då sjukdomsförekomsten vore av ringare grad. I avstyrkande riktning

gå även några andra yttranden, för vilka redogörelse här lämnats. I

övriga yttranden däremot har någon erinran mot en dylik uppgiftsskyldighet

icke framställts; och har i dessa yttranden spörsmålet mera ingående upptagits

till behandling i det av styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet avgivna yttrandet, däri lantbruksakademien instämt.

Redan i den allmänna motiveringen har lantbruksstyrelsen framhållit, hurusom

genom smittsamma sjukdomar, som i vissa fall spridas endast med utsädet,

orsakas stora skador, och i utsädesföreningens yttrande uttalas jämväl,

att växtsjukdomarna obestridligen äro synnerligen förlustbringande för växtodlingen.

Att det vid sådant förhållande för köparen måste vara av stor vikt

att, om möjligt, erhålla vetskap, huruvida utsädet är behäftat med dylik sjukdom,

lärer vara uppenbart, och detta så mycket mer som han då kan bliva

i tillfälle att förekomma skada av sjukdomen genom fröets behandling medelst

betning eller avsvampning.

Av utsädesföreningen har såsom skäl mot uppgiftsskyldighet huvudsakligen

anförts, att en säljare, som icke ägde vetskap om att utsädet vore smittat och

följaktligen icke lämnade uppgift, kunde utsättas för fara att bli åtalad för

felaktig uppgift, om det sedermera utröntes, att utsädet i verkligheten var smittat,

att uppgiftsskyldighet av ifrågavarande slag komme att gynna den mindre

noggranna utsädeshandeln, som ej genom besiktning toge reda på sjukdomshalten,

medan den mera kvalificerade utsädeshandeln, som genom insyning sökte

skaffa reda på beskaffenheten av de grödor, från vilka den skördade utsädesvarorna,

vore skyldig uppge varje sjukdomsförekomst, att insyning av grödor

därför kunde tänkas komma att avtaga, samt att en mindre initierad lantman,

som icke erhållit någon uppgift, kunde få den föreställningen att utsädet ej

vore smittat och a,v sådan anledning uraktläte behandling av utsädet medelst

betning.

Även om en viss betydelse icke kan frånkännas de av utsädesföreningen

sålunda anförda omständigheter, synas mig å andra sidan de skäl, som andragits

för införande av ifrågavarande uppgiftsplikt, vara av den vikt, att jag anser

mig böra biträda förslaget i vad det avser skyldighet för säljaren att

lämna uppgift, då säljaren äger kännedom om att utsädet är behäftat med

smittsam sjukdom av de slag, som i förslaget angivas. Mot införande av en

dylik uppgiftsskyldighet synes mig icke med fog kunna principiellt göras

någon erinran. Då uppgiftsskyldighet angående utsädesvaran i åtskilliga

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai:ts proposition nr 77. 33

andra hänseetlden ålägges säljaren, skulle det förefalla mindre egentligt, om

uppgiftsskyldighet icke skulle föreligga för honom, därest han ägde kännedom

om ett för utsädets värde så betydelsefullt förhållande som det nu

ifrågavarande.

Däremot kan det förefalla tveksamt, huruvida uppgiftsskyldighet skall stadgas

även för det fall, att förekomsten av smittan är så ringa, att den saknar

praktisk betydelse. Då det emellertid icke torde vara lätt att giva några allmängiltiga

normer för bedömande av frågan, när sjukdomen har dylik betydelse,

har jag härutinnan ansett mig böra biträda lantbruksstyrelsens senare

förslag. Detta förslag innebär även den fördelen, att tvister angående graden

av smitta undvikas.

I det av laboratorn Lindfors avgivna yttrandet föreslås, att uppgiftsskyldighet

beträffande fusarios skall göras ovillkorlig, enär denna sjukdom

under alla förhållanden kan medelst moderna frökontrollmetoder fastställas.

Ehuru detta givetvis skulle vara önskvärt, synes dock med hänsyn till de stora

krav på undersökning, som en ovillkorlig uppgiftsskyldighet i detta avseende

skulle medföra för säljaren, uppgiftsplikten icke ens för detta fall kunna göras

obligatorisk utan böra inträda endast då säljaren äger kännedom om förekomsten

av den smittsamma sjukdomen.

Då av de tre smittsamma sjukdomar, beträffande vilka uppgiftsskyldighet

skall åligga säljaren, sot och strimsjuka huvudsakligen kunna konstateras

endast under grödans växttid, men även angrepp av fusarios ofta kan göra sig

så märkbart under växttiden, att en uppmärksam och insiktsfull odlare bör kunna

äga vetskap om sjukdomens förefintlighet, synas skäl föreligga för att, på

sätt styrelsen för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet föreslagit,

anknyta uppgiftsskyldigheten närmast till kännedom om sjukdomens

förefintlighet hos den gröda, varav utsädesvaran skördats. Då emellertid fusarios

och i vissa fall jämväl sot kunna laboratorietekniskt konstateras, bör

givetvis säljaren, även där han på detta sätt erhållit kännedom om smittas förefintlighet

hos utsädesvaran, bliva uppgiftsskyldig. I enlighet härmed har

åt ifrågavarande stadgande givits en från lantbruksstyrelsens förslag avvikande

formulering.

Att, såsom styrelsen för nyssnämnda centralanstalt föreslagit, i lagen föreskriva

att i säljarens uppgift jämväl skall lämnas upplysning om institution

eller person, som utfört insyning, ävensom angående den metod, som kommit

till användning vid avsvampning, synes icke vara lämpligt eller erforderligt.

Det måste nämligen anses tillfyllest för köparen att erhålla vetskap om att

grödan varit smittad. Han har då blivit uppmärksamgjord på faran och kan

själv vidtaga erforderliga åtgärder för dess undanröjande. I

I kungl. kungörelsen den 5 februari 1909 (nr 8) angående införsel av

samt handel med vissa slag av utländskt frö och kungl. kungörelsen den 24 november

1922 (nr 527) angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i förstnämnda

kungörelse stadgas, att utländskt frö av vissa angivna slag icke må i riket införas,

med mindre det är inneslutet i säckar, vilka på jdtre sidan äro på tydligt

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 68 käft. (Nr 77.) 3

■1 mom.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

och lätt i ögonen fallande sätt märkta med orden Utländskt frö’ och innan detsamma

undergått behandling med eosinlösning på närmare angivet sätt (1 §).

Vidare stadgas i 4 §, att utländskt frö av något av de i 1 § omförmälda slag ej

må inom riket av den, som driver handel därmed, hållas till salu å för allmänheten

tillgängligt försäljningsställe eller utlämnas till köpare, med mindre

varan är innesluten i säck eller omslag, märkt på sätt i 1 § sägs, samt i 5 §,

att i räkningar, fakturor, fraktsedlar, konossement, slutsedlar, leveranskontrakt

och andra dylika skriftliga handlingar, som angå vara, varom i 1 § sägs,

densamma skall uttryckligen angivas såsom utländskt frö.

I fråga om vissa slag av utländskt barrträdsfrö finnas enahanda bestämmelser

meddelade i kungl. kungörelsen den 4 april 1910 (nr 27) samt kungl. kungörelsen

den 24 november 1922 (nr 528) angående ändrad lydelse av 3 § i

nämnda kungörelse den 4 april 1910.

Även må i detta sammanhang nämnas, att enligt kungl. kungörelsen den 18

mars 1921 (nr 92) angående förbud tills vidare mot införsel till riket avvissa

slag av frön dylik införsel ej må äga rum utan tillstånd av lantbruksstyrelsen.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag åligger det säljaren att, där fröet i sin

helhet eller till någon del skördats å utländsk ort, i uppgiften angiva sådant

förhållande medelst orden ''utländskt frö’; och gäller denna föreskrift allt utländskt

frö.

Vidare har lantbruksstyrelsen i 6 § av sina förslag upptagit ett stadgande

av följande innebörd: Från utrikes ort infört frö, som, enligt vad särskilt

stadgas, genom myndighets försorg skall, innan det till införsel utlämnas,

undergå viss behandling — färgning med eosinlösning — för dess åtskiljande

från inhemskt frö, må ej inom riket av den, som driver handel därmed, till

köpare utlämnas, med mindre fröet är inneslutet i säck eller omslag, märkt med

orden ''utländskt frö’. I räkning eller faktura, som angår frö, som i 6 § avses,

skall detsamma uttryckligen angivas såsom utländskt frö.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

Det vore självfallet, att, då uppgiftsskyldighet ålades säljare av utsädesfrö,

denna skulle, om fröet skördats å utländsk ort, även omfatta angivande av

nämnda förhållande, som för fröets lämplighet för odling i vårt land kunde

vara av stor betydelse. En del utländska fröslag kunde nämligen, även om de

fyllde de i gällande kungörelser angående bestämmelser att iakttagas vid införsel

av vissa slag av frön uppställda betingelser för införsel, icke med fördel

användas i vårt land i dess helhet utan endast i vissa delar därav.

Sedan ett utländskt frö inkommit till riket vore det oftast synnerligen svårt,

understundom omöjligt, att avgöra, om fröet, exempelvis ett rödklöverfrö, skördats

här i landet eller i utlandet. Till förekommande av att utländskt frö

skulle kunna förväxlas med inom landet odlat, förefunnes redan nu bestämmelser

om att vissa importerade fröslag skulle undergå färgning med eosinlösning.

Sveriges utsädes förening har hemställt, att stadgandet om uppgiftsskyldighet

därom, att fröet vore utländskt, måtte utgå; och har föreningen till stöd härför

anfört:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

o 5

Enligt 6 § angående färgning av utländska frövaror förelåge ju redan beträffande

dessa uppgiftsplikt så mycket mera effektiv, som ju på flera sätt (å

förpackning, å fakturor o. s. v.) skulle upptagas orden utländskt frö, oavsett

det att själva frövaran genom förekomsten av färgade kärnor tillkännagåve

sin härkomst. Vidare hade ju på grund därav att lantbruksstyrelsen hade i

sin hand att genom licenssystemet förhindra, att så väl med avseende på härkomst

som i övrigt mindrevärdiga frövaror infördes i landet, uppgiftsplikten

även beträffande andra än färgning underkastade varor förlorat sin egentliga

betydelse. Då dessutom långt ifrån alltid funnes möjlighet att bestämma härkomsten,

syntes det vara mindre lämpligt att fordra generell uppgiftsplikt för

härkomsten. För övrigt vore väl en uppgift om utländsk härkomst i rent konsumentintresse

tämligen betydelselös, om ej samtidigt angåves, från vilket

odlingsområde varan stammade, då det ju funnes odlingsområden (exempelvis

Danmark), som producerade för oss lika värdefulla varor som vi och åter andra,

som för oss vore helt oanvändbara eller mindre användbara. I intet avseende

kunde det väl heller anses viktigt att angiva utländsk härkomst hos sådana

fröslag, som ej kunde här fröodlas.

Som uppgiftsplikt ej förelåge köpmän emellan, behövde importören ej för

sin köpare uppgiva varans härkomst. Detaljförsäljaren bleve således, då analys

av varan ej kunde ge besked, urståndsatt att lämna tillförlitlig uppgift.

, -Da således nagon väsentlig nytta för växtodlingen ej med ifrågavarande uppgiftsplikt

syntes tillföras och då därmed dock ett för utsädeshandeln betungande

element och framför allt ett osäkerhetselement infördes, borde stadgandet

utgå.

I yttranden över det tidigare förslaget av lantbruksakademien och Sveriges

fröhandlare förening framhölls, att nu ifrågavarande uppgift sskyldighet icke

borde omfatta köksväxtfrö.

Att uppgiftsskyldighet i fråga om frövaras utländska härkomst är behövlig,

synes mig framgå av lantbruksstyrelsens yttrande. Med hänsyn till vad utsädesföreningen

erinrat om svårigheterna för detaljförsäljaren att erhålla uppgift

torde i handeln köpmän emellan säljaren, således jämväl importören, böra åläggas

att alltid uppgiva fröets utländska härkomst.

Såsom i ett par yttranden framhållits, torde ifrågavarande uppgiftsskyldighet

icke böra omfatta köksväxtfrö, enär sådant frö i regel importeras och anledning

knappast föreligger att utgå från annat förhållande.

De i 6 § av lantbruksstyrelsens förslag upptagna stadgandena om märkning

av emballage samt om angivande i räkning m. m., då fråga är om utländskt

frö, som undergått behandling med eosinlösning, torde icke böra i lagen införas

utan härutinnan erforderliga bestämmelser böra meddelas av Kungl. Maj:t.

Nagon bestämmelse i denna lag om upphävande av vissa delar av förenämnda

kungörelser skulle alltsa, om den av mig nu förordade vägen väljes. icke

erfordras. I

I fråga om skogsfrö ifrågakommer givetvis icke någon uppgift om ogräshalten,

utan skall uppgiften angiva, utom säljarens namn och adress, fröslaget

och, där så kan ske, fröets sort samt vidare fröets renhetsgrad och grobarhet.

Därjämte har lantbruksstyrelsen föreslagit en bestämmelse att, där fröet är

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

av inhemsk skörd, säljaren skall vara skyldig att jämväl lämna uppgift om

det län, inom vilket fröet skördats.

Lantbruksstyrelsen har härom anfört:

Vid naturlig föryngring av skog härstammade alltid den uppväxande ungskogen

av frö från moderträd, som uppväxt på eller åtminstone på jämförelsevis

ringa avstånd från den plats, där ur fröet plantorna spirade. Avkomman

ärvde då fullständigt moderträdets egenskaper och rasegenheter, bland annat

dess förmåga att uthärda ett mer eller mindre ogynnsamt klimat. Visserligen

hade skogen en gång vandrat in och ännu i dag torde vissa trädslag vara

stadda på vandring, men denna vandring skedde så långsamt, att arterna

därvid hunne acklimatisera sig, det vill säga vänja sig vid de olikheter i klimat,

som betingades av olika breddgrad, olika höjd över havet m. m. Flyttades

åter genom människans ingripande en viss trädras plötsligt lång väg, från

bättre till sämre klimat eller tvärtom, uppstode vådor och olägenheter, som

stundom kunde bliva rent av ödesdigra. Att till exempel vid sådd eller plantering

i Norr- eller Västerbotten använda skogsfrö, som skördats i Skåne eller

Blekinge, resulterade, enligt vad erfarenheten givit vid handen, i att sålunda

uppdragna plantor dukade under till följd av klimatet, enär rasen ej vore acklimatiserad

och klimatombytet vore för häftigt. Å andra sidan vore det

ytterst olämpligt att av långt norröver eller i extrema höjdlägen skördat frö

söka uppdraga skog i sydligare nejder eller å lågland, enär den nordliga rasens

egenskap att växa långsamt nedärvdes på avkomman, och man erhölle träd,

som visserligen vore mycket härdiga men till nackdel för räntabiliteten växte

alltför långsamt och långt sämre än vad sådana träd skulle göra, som uppdragits

ur i orten eller i dess närliet för skogsodlingen skördat frö. De undersökningar

och rön, som skogsvetenskapen under de sista årtiondena i berörda hänseende

gjort, hade tillfullo bestyrkt det ovan sagda. Som en naturlig följd

härav strävade varje samvetsgrann skogshushållare att för skogsodling erhålla

frö av en för orten lämplig ras. Kravet på säker kännedom om skogsfröets

proveniens hade också allt starkare framträtt och borde på allt sätt stödjas

och gynnas, enär denna fråga för vårt land vore av oerhört stor betydelse.

Länsstyrelsen i Jämtlands län bär anfört:

Det kunde ifrågasättas, om det vore tillräckligt med uppgift om det län.

inom vilket fröet skördats. Inom Jämtlands län t. ex. vore olikheterna mellan

höjdlägen och klimat i olika delar av länet så stora, att det torde vara tvivelaktigt,

huruvida fröet borde betraktas såsom enhetligt ur biologisk synpunkt.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har anfört:

De sista årens forskningar inom det skogliga området hade lämnat övertygande

bevis för att frågan om fröets härkomst eller proveniens vore av största

vikt och betydelse. Speciellt hade för tallen kunnat ådagaläggas, att detta trädslag

även vid relativt små skiljaktigheter i växtbetingelser utbildade olika

klimatraser. Det vore därför ej att tillråda, att på en ort använda tallfrö, som

hämtats från en trakt med avvikande klimat, även om avvikelsen vore ganska

obetydlig. Resultatet kunde då bliva misslyckat.

Bestämmelsen i föreliggande förslag om att säljaren skulle vara förpliktigad

uppgiva det län, inom vilket fröet skördats, kunde enligt centralrådets mening

ej anses lämna garanti för att lämpligt frö må kunna erhållas.

Centralrådet ville därför föreslå, att bestämmelsen kompletterades på så sätt,

att förutom län även angåves det landskap, inom vilket fröet skördats. Skill
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘57

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

naden i genomsnittsklimat, exempelvis mellan Gästrikland och Hälsingland

samt mellan Medelpad och Ångermanland vore uppenbarligen stor nog att motivera

föreslagen uppdelning. Härigenom skulle sålunda tillförsäkras köparen

något större säkerhet att erhålla frö av lämplig proveniens.

I detta sammanhang ville emellertid centralrådet ej underlåta att framhålla,

att ifrågavarande bestämmelses lydelse även med av centralrådet föreslagen

komplettering ej kunde anses helt förhindra användning av i nu berörda avseende

olämpligt skogsfrö. Något sådant kunde på lagstiftningens väg ej åstadkommas

med mindre betydligt mera preciserade stadganden härom utfärdades.

Skulle sålunda full trygghet i fråga om fröets proveniens åvägabringas, måste

säljaren förpliktigas att förutom län och landskap även uppgiva den socken,

varinom skördeplatsen vore belägen, samt dennas ungefärliga höjd över havet.

Höjden över havet skulle för detta ändamål lämpligen kunna angivas i överensstämmelse

med följande zonindelning: zon I 1—100 in. ö. h., zon II 101—

200 m. ö. h., zon III 201—300 m. ö. h. o. s. v.

Med hänsyn till de svårigheter en dylik fingradering av fröets härkomst

måste bereda fröklängningsanstalterna vid isärhållande av de olika fröpartierna,

samt med hänsyn jämväl till den fördyring av kottanskaffningen detta måste

medföra, funne sig emellertid centralrådet ej kunna förorda ett införande i lagtexten

av mera detaljerade uppgifter i fråga om härkomstens angivande än att,

i överensstämmelse med centralrådets övan framförda förslag, säljaren ålägges

skyldighet att förutom län även angiva det landskap, inom vilket fröet skördats.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts synes, då skogsfröet är av inhemsk

skörd, säljaren böra åläggas uppgiva län och landskap, inom vilka fröet skördats.

Då säljare av skogsfrö är skyldig uppgiva länet och landskapet, inom

vilka fröet skördats, är det av vikt, att odlare av skogsfrö och sedermera varje

säljare lämnar sin köpare uppgift i berörda avseenden. Med hänsyn härtill

bör undantag från denna bestämmelse icke göras ens vid de försäljningar, som

enligt 7 § eljest äro undantagna från lagens tillämpning.

I fråga om köksväxtfrö äro de föreslagna bestämmelserna med avseende 6 mom.

å säljarens uppgiftsskyldighet såtillvida lindrigare som uppgift om fröets renhetsgrad

eller ogräshalt icke erfordras. Enligt 4 mom. erfordras ej heller

angående dylikt frö, som skördats å utländsk ort, uppgift härom.

Frö av ifrågavarande slag importeras i regel, anför lantbruksstyrélsen, från

utlandet. Då fröet sedan utportioneras i små poster, torde det i allmänhet

ställa sig svårt att med avseende å var och en av dessa lämna uppgift angående

renhetsgraden och ogräshalten. Ogräshalten hos ifrågavarande slag av frö är

ej heller av så stor betydelse som hos annat frö, då ogräset i köksväxtodlingar

i regel rensas bort för hand.

I några yttranden över lantbruksstyrelsens tidigare förslag (Västra Östergötlands

trädgårdssällskap m. fl.) erinrades, att uppgift om renhetsgraden och

ogräshalten borde stadgas i fråga om de till släktet Beta och familjen Umbelliferae

hörande frön.

För min del finner jag ej skäl att i denna del frångå lantbruksstyrelsens

förslag, i följd varav för köksväxtfrö uppgifterna skola omfatta, förutom säl
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

jarens namn och adress, fröets slag och, där så kan ske, fröets sort och stam,

ävensom grobarheten.

7 mom. För det fall att biandfrö eller blandsäd säljes under beteckningen avrensningsfrö

föreslår lantbruks styrelsen, att uppgiftsskyldigheten skall omfatta allenast

säljarens namn och adress ävensom fröets ogräshalt; och har styrelsen

härom anfört:

. Vid rensning av frö uppkomme vissa avfallsliknande blandningar, som vanligen

benämndes avrensningsfrö. Då även ett dylikt frö under vissa förhållanden

kunde användas till utsäde, men det icke vore möjligt att därom lämna

uppgift i de olika avseenden, som stadgades i fråga om annat frö, hade uppgiftsskyldigheten

i fråga om sådant frö ansetts kunna inskränkas till att omfatta

säljarens namn och adress och fröets ogräshalt, under förutsättning dock att

fröet uttryckligen angåves med beteckningen avrensningsfrö. Köparens uppmärksamhet

borde därigenom särskilt hava riktats på beskaffenheten av det

utsäde, som köpet avsåge.

Mot uppgiftsskyldigheten i denna del har erinran framställts av Sveriges

fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter, vilka anfört:
_

Fordran på uppgiftsplikt angående ogräshalten vid försäljning av avrensningsfrö

vore enhart ägnad att i hög grad fördyra en vara så mindrevärdig,

att den överhuvud taget icke kunde bära några analyskostnader alls och ej

heller vore i behov av analysering. Skyldighet att — förutom uppgift å säljarens

namn -— tydligt beteckna sådan vara såsom avrensningsfrö syntes ur

alla synpunkter tillfyllest.

Med hänsyn till den fara, som avrensningsfröet utgör i fråga om spridning

av ogräs, ofta av svårartad beskaffenhet, synes mig avseende icke kunna fästas

vid den av nämnda föreningar gjorda hemställan. Då emellertid understundom

såsom avrensningsfrö säljes jämväl frövara, som icke är att anse såsom blandning,

synes lantbruksstyrelsens förslag böra jämkas så, att även ett dylikt avrensningsfrö

faller under nu ifrågavarande stadgande.

3 §.

Bestämmelsen i denna paragraf motsvarar vad i 2 § första stycket och 3 §

av lantbruksstyrelsens tidigare förslag samt i 3 § av styrelsens senare förslag

finnes stadgat. I

I motiveringen till det tidigare förslaget har lantbruksstyrelsen angående den

utfästelse från säljarens sida, varom här är fråga, anfört följande:

Hade säljaren icke redan vid köpets avslutande lämnat köparen uppgift om

fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, borde köparen äga rätt förutsätta,

att utsädet i nämnda avseenden motsvarade de fordringar, som skäligen

kunde ställas på ett användbart, gott utsäde, ett utsäde av normal beskaffenhet

Skulle fröet icke motsvara, vad säljaren sålunda skulle anses hava tillförsäkrat,

vore detta givetvis att anse såsom fel i varan och köparen äga den rätt

till skadestånd, som i sådant fall kunde tillkomma honom enligt gällande civil
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

39

rättsliga bestämmelser. Till förebyggande av att säljaren vid leveransen

skulle, med åberopande av föreskrivna intyg, kunna anse sig berättigad att

leverera ett utsäde av sämre beskaffenhet än som köparen vid köpets avslutande

sålunda skäligen bort kunna förutsätta, hade ansetts, nödigt att åt berörda,

rent civilrättsliga regel gåves uttryck i förevarande lag. I nu avsedda

fall borde emellertid säljaren tillika vara skyldig, att, då varan levererades,

avlämna de stadgade uppgifterna.

Särskilda omständigheter kunde även föreligga, som utgjorde hinder för

säljaren att senast vid leveransen avlämna intyg angående fröets renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet, exempelvis då för höstsådden försåldes ett utsäde,

som kanske omedelbart före försäljningen skördats, eller då under vårsådden

en köpman underskattat behovet av utsädesvara och för att tillfredsställa sin

kundkrets nödgades i sista stund anskaffa mera sådant. Vid sådana brådskande

leveranser för tillgodoseende av utsädesbehovet medgåve tiden ofta icke företagande

av en undersökning. I dylika och liknande fall borde säljaren kunna få

leverera utsädet utan att avlämna de föreskrivna uppgifterna angående renhetsgraden,

ogräshalten eller grobarheten hos fröet, men borde då anses hava tillförsäkrat,

att varan i berörda avseenden motsvarade ett utsäde av normal beskaffenhet.

Ifrågavarande befrielse för säljaren att lämna uppgifter om utsädets

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet borde emellertid endast undantagsvis

kunna ifrågakomma. Hade säljaren skäligen kunnat medhinna undersökning

av varan före leveransen för att kunna avgiva föreskrivna uppgifter

eller ägde han eljest tillförlitlig kännedom om varan för att kunna fullgöra

uppgiftsskyldigheten, borde han givetvis icke därifrån befrias. Självfallet

vore, att — även om sådana särskilda omständigheter, som skulle av säljaren

kunna åberopas för befrielse att lämna uppgift om ett frös renhet, ogräshalt

eller grobarhet, vore för handen — säljaren vore skyldig att senast vid leveransen

avlämna övriga föreskrivna uppgifter. I

I flera yttranden över lantbruksstyrelsens tidigare förslag gjordes erinringar

beträffande den utfästelse från säljarens sida, som förevarande stadgande

avser, och anfördes därvid huvudsakligen följande: Stadgandet innebure

en förskjutning av det civilrättsliga ansvaret, enär enligt presumtionen säljaren

skulle anses hava utfäst en högre kvalitet än som i allmänhet fordrades

för leveransgill vara (Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg

m. fl.). -— Presumtionen vore obillig i fråga om försäljning av höstutsäde

av årets skörd. Säljarens ansvar borde avse årets genomsnittliga kvalitet

av ifrågavarande fröslag för utsädesbruk (Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott). —• Vidare anfördes, att det vore stötande, att en affärsmän,

som levererat ett fullgott utsäde, skulle fällas till bötesstraff, om han ej

avlämnade föreskrivna uppgifter. Ej heller borde bötesstraff drabba säljare

i fall, då särskilt avtal om kvalitet exempelvis efter prov träffats. Ett

sådant avtal borde respekteras. (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,

Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.)

I yttrande över det tidigare förslaget har vidare länsstyrelsen i Uppsala län

anfört bl. a.:

När underlåtenhet att vid köpets avslutande avlämna uppgift om fröets

Tenhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet verkade såsom en tillförsäkran av

vissa egenskaper, borde underlåtenhet att senast vid fröets levererande avlämna

uppgift i enahanda hänseenden otvivelaktigt icke medföra straffan
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kunyl. Maj:ts proposition nr 77.

svar. Det finge förutsättas, att säljaren vore kriminellt ansvarig även för

oriktighet av den presumerade uppgiften; i annat fall skulle ifrågavarande

föreskrift icke äga sin rätta plats i den föreslagna lagen. I överensstämmelse

härmed torde 3 § (i det tidigare förslaget) böra utgå.

I sin motivering till det senare förslaget har lantbruksstyrelsen anfört:

Något kriminellt ansvar i förevarande avseende (för oriktighet av den presumerade

uppgiften) hade givetvis icke avsetts och torde icke heller kunna

utläsas ur den föreslagna lagtexten. Emellertid torde den förpliktelse, stadgandet

i 3 § av det tidigare förslaget avsåge att reglera, inträda redan på grund

av föreskriften i 3 § uti det senare förslaget. Ur civilrättslig synpunkt syntes

stadgandet därför kunna och böra utgå. Bestämmelsen torde dock i viss mån

försvara sin plats ur straffrättslig synpunkt. En säljare, som icke senast då

fröet levererades till köparen avlämnade föreskriven uppgift angående fröets

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, torde givetvis icke vara hemfallen

till straff, därest han styrkte, att särskilda omständigheter — såsom att han

icke skäligen kunnat medhinna undersökning av varan före leveransen — föranlett

dylik uraktlåtenhet. Till denna straffrihetsgrund hade hänsyn tagits

under 7 § i det tidigare förslaget i form av hänvisning till 3 §. Emellertid

syntes det lantbruksstyrelsen under ovan angivna förhållanden lämpligast, att

3 § i det tidigare förslaget alldeles utginge och att dess straffrättsliga innebörd

i sin helhet angåves under 7 §.

''Åven i flera yttranden över lantbruksstyrelsens senare förslag har ifrågavarande

spörsmål berörts.

Kommerskollegium har i sitt yttrande i denna del, däri länsstyrelsen i Uppsala

län instämt, anfört bl. a.:

Vid avtal om framtida, måhända t. o. m. på avhämtning från köparens sida

beroende leverans från visst bestämt fröparti kunde förekomma fall, då dylik

presumtion finge anses obillig gent emot säljaren. Det syntes vara köparens

sak att vid köpeavtalets avslutande förskaffa sig de utfästelser och det bevismaterial,

som erfordrades för genomdrivande av ett skadeståndsanspråk. Bestämmelsen

borde helst helt uteslutas. Därest så ej skedde, borde emellertid

presumtionen i varje fall ej ifrågakomma, därest enligt författningen underlåtenhet

att lämna uppgift icke vore straffbelagd, d. v. s. under de i förslagets

5 § och 7 § sista stycket angivna omständigheterna. Ej heller torde presumtionen

böra komma till användning i det fall att annorlunda avtalats mellan

säljaren och köparen, åtminstone ej om avtalet skett i skriftlig form.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har anfört, bl. a.:

På grund av bevissvårigheterna inom fröhandeln och de olägenheter, som

följde därav, torde uppgiftsplikt visserligen behövas, men påföljden av uppgiftspliktens

försummande syntes kunna begränsas till att den i 3 § föreslagna

presumtionen angående leveransavtalets innehåll trädde i tillämpning.

Vad lagförslaget innebure för det fall, att föreskriven uppgift lämnades

först vid leveransen samt enligt denna uppgift det levererade fröet icke hölle

fastställt normaltal, men varan det oaktat utan anmärkning mottoges av köparen,

vore icke klart.

Även i andra avseenden syntes otydlighet föreligga angående förhållandet

mellan lagförslaget och 1905 års köplag, exempelvis i det fall, som omförmäldes

i sistnämnda lags 47 §.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr

41

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spanmnulsintressenter

ha förklarat sig icke ha något i princip att invända mot den föreslagna presumtionen

men erinrat, att uttrycket ''gott frö’ borde utbytas antingen mot ’frö

av medelgod beskaffenhet’ eller mot ’frö av årets genomsnittskvalitet’.

Enligt allmänna regler skall, där ej annat överenskommits eller eljest av

omständigheterna framgår, en frövara, som säljes till användning såsom utsäde,

motsvara de fordringar, som skäligen kunna ställas på ett gott utsäde av

ifrågavarande slag. I de fall, då vid köpets avslutande uppgifter angående

varans beskaffenhet lämnats, bli givetvis dessa avgörande vid bedömande av

varans leveransgillhet. För de fall däremot, då uppgift om varans beskaffenhet

ej lämnats vid köpslutet, har av skäl, som i lantbruksstyrelsens yttrande

angivits, ansetts erforderligt att i förevarande lag upptaga en bestämmelse,

varigenom fastställas grunderna för bedömandet av en utsädesvara av leveransgill

eller normal beskaffenhet. Då de normaltal, som i sådant avseende skola

tjäna till ledning, komma att, på sätt av 4 § framgår, fastställas i fråga om

varje särskilt års utsäde och alltså grundas på företagna analyser av utsädesvaror

av årets skörd, lärer icke med fog kunna göras gällande, att genom en

sådan bestämmelse sker någon förskjutning i det civilrättsliga ansvaret, så att

säljaren skulle komma att stå i ansvar för att varan äger högre kvalitet än

som motsvarar vad enligt allmänna regler är gällande i detta avseende. Därest

under tiden mellan köpslutet och leveransen ett normaltal ändras, står säljaren,

därest normaltalet skarpes, givetvis i ansvar endast för det vid köpslutet

gällande normaltalet, varemot säljaren för den händelse normaltalet

lindras bör äga räkna sig till godo det vid leveransen gällande lindrigare normaltalet.

I detta sammanhang må jämväl nämnas, att i ett av högsta domstolen

genom dom den 12 februari 1919 avgjort mål köpare av timotejfrö

av sådan grobarhet, att det skulle kunna av honom säljas såsom fullgott utsädesfrö,

ansetts icke behöva åtnöjas med vara, innehållande mindre procent

rent, grott frö än timotejfrö måste innehålla för att jämlikt en av lantbruksstyrelsen

utfärdad instruktion kunna av frökontrollanstalt plomberas. (N. J. A.

1919 sid. 50). Har i själva köpeavtalet lämnats bestämd utfästelse angående

varans renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall den presumtion. som uppställes

i förevarande paragraf, givetvis icke äga tillämpning.

I ett par yttranden har ifrågasatts, att i de fall, då säljarens ansvar skall

bedömas enligt presumtionen, fritaga honom från skyldighet att vid leveransen

lämna föreskrivna uppgifter om varans beskaffenhet. En dylik inskränkning

i uppgiftsskyldigheten synes mig emellertid icke tillrådlig. Den grundläggande

principen i lagen är säljarens uppgiftsskyldighet. Genom att i nu berörda

avseenden eftergiva denna skulle det syfte, man med lagen vill ernå, nämligen

att undersökning av en frövara, som säljes till utsäde, verkställes och

att köparen erhåller kunskap om dess lämplighet till utsäde, komma att i väsentlig

grad äventyras. Genom en så omfattande inskränkning i uppgiftsskyldigheten

skulle ock övervakandet av lagens efterlevnad komma att avsevärt

försvåras och effektiviteten av lagen att minskas. Att begränsa upp
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

giftsskyldigheten till endast de fall, då en utsädesvara icke motsvarar normaltalens

fordringar, lärer svårligen låta sig göra. Under vissa förhållanden innebär,

såsom lantbruksstyrelsen framhållit, uppgiftsskyldigheten även en fördel

för säljaren, då han, därest köparen med vetskap om utsädets beskaffenhet

använt detsamma, i regel icke lärer kunna göras ansvarig, i fall skörden blir

otillfredsställande.

Avlämnar icke säljaren, även då presumtionen skall tillämpas, uppgift om

varans renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet senast då utsädesvaran avlämnas

till köparen, skall han alltså vara underkastad jämväl det straffrättsliga ansvaret

för underlåtenhet att avlämna uppgift. Däremot bör i anledning därav

att uppgiften icke överensstämmer med vad säljaren enligt förevarande paragraf

skall anses ha tillförsäkrat något ansvar i nyssnämnda avseende icke

drabba honom. Ej heller skall straffrättsligt ansvar följa, där på grund av

särskilda omständigheter hinder mött för säljaren att avlämna uppgift i nämnda

avseenden senast då varan avlämnas till köparen, exempelvis då för höstsådden

försäljes ett utsäde, som kanske omedelbart före försäljningen skördats,

och undersökning av utsädet skäligen icke kunnat medhinnas. Beträffande

försäljningar för höstsådden av årets utsäde torde dock i de flesta fall svårigheter

icke möta att avlämna uppgift angående utsädets beskaffenhet.

Lämnas föreskriven uppgift först vid leveransen och varan enligt uppgiften

icke haller fastställt normaltal men varan det oaktat mottagits av köparen,

måste säljaren anses hava fullgjort vad honom enligt nu förevarande lag åligger.

På köparen ankommer sedan att enligt allmänna regler göra gällande

sin talan mot säljaren för fel i varan. För bevarande av sin rätt att anställa

talan har han tydligen att iakttaga de anmärkningsfrister, vilka gälla

i fråga om köpet.

I detta sammanhang ma erinras, att jämväl då försäljning sker efter prov

UPPgiftsskyldighet avilar säljaren; dylik skyldighet föreligger även då köpare

före köpet satts i tillfälle att undersöka varan eller prov därav. I de avseenden

uppgift skall lämnas eller alltså angående de egenskaper hos varan, som icke

genom en yttre besiktning kunna utrönas, komma uppgifterna att bli normerande

men i övrigt skola gälla allmänna regler för köpet.

4 §.

Denna paragraf motsvarar 4 § i lantbruksstyrelsens förslag.

I det senare förslaget har stadgandet givits en något ändrad avfattning,

varom lantbruksstyrelsen anfört:

Grivet vore, att sådana förhallanden kunde inträffa, som borde föranleda

ändring av ett fastställt normaltal, exempelvis om till följd av ogynnsamt bärgningsväder

något år grobarheten hos det årets fröskörd skulle bliva lägre än

under vanliga . förhållanden.. Ur ordningssynpunkt borde normaltalen fastställas

för varje skörd, det vill säga årligen. Skedde en sådan ändring under

tiden mellan ett köps avslutande och leveransen av fröet borde säljaren givetvis

äga aberopa den lindring, som sålunda kunde hava inträtt, liksom en

skärpning, som under en dylik mellantid kunde hava vidtagits, icke borde kunna

göras gällande mot säljaren.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

43

Länsstyrelsen i Jämtlands län har erinrat, att avfattningen av 4 § syntes

giva en strängare regel än som enligt motiveringen vore åsyftat.

Sveriges utsädes förening har anfört:

Som det vore av synnerlig vikt för utsädeshandeln att i god tid (redan vid

tiden för inköpen, således beträffande vissa gräs- och rotfruktsfröer redan på

sommaren) ha normaltalen till ledning, syntes det nödvändigt, att en fast skala

bestämdes, i vilken givetvis efter insamlande av uppgifterna beträffande skördens

kvalitet lindringar gällande för föreliggande år kunde, där så ansåges

skäligt, av lantbruksstyrelsen göras.

Gotlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört:

För fastställande av normaltal för varje särskilt års utsäde med avseende å

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet talade visserligen starka skäl men innebure

tydligen ett rätt stort osäkerhetsmoment för handeln, som syntes kunna

bli till skada för lantmännen å sådana orter, t. ex. å Gotland, där tidig spannmålsförsäljning

vore vanlig, därest vederbörande ämbetsverk ej i tid kungjorde

eller kunde bestämma dessa normaltal.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har framhållit, att normaltal

med avseende å renhet och grobarhet torde för skogsfrö kunna fastställas

för en period av flera år, förslagsvis 5 år. För tallen måste givetvis en serie

normaltal angivas med hänsyn till de olika växtplatser, varifrån fröet skördats.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

hava hemställt, att vid fastställandet av normaltalen, vilket borde ske före

den 1 januari varje år, representanter för fröhandeln måtte erhålla medbeslutanderätt.

Någon ändring i det av lantbruksstyrelsen senast framlagda förslaget i denna

del synes mig icke erforderlig. Stadgandets avfattning möjliggör det av

utsädesföreningen förordade förfarandet. Tydligt är emellertid, att fastställandet

av normaltalen icke kan äga rum förrän genom tillräckligt antal analyser

tillförlitlig kännedom vunnits om beskaffenheten av årets skörd. De lindringar

i normaltalen, som då kunna fastställas, komma med den avfattning, stadgandet

erhållit, att gälla även de köp av utsäde av årets skörd, som tidigare må

hava slutits. Även om för skogsfrö normaltalen kunna antagas bli oförändrade

under flera år i följd, torde någon olägenhet att årligen fastställa dem icke

föreligga, särskilt som normaltal för alla fröslag torde komma att utfärdas i

ett sammanhang.

I flera yttranden över det tidigare förslaget hemställdes, att säljaren skulle

åläggas att lämna uppgift även angående normaltalet för det sålda utsädet eller

särskilt angiva, då varan icke motsvarade normaltalens fordringar. En dylik

uppgiftsskyldighet synes mig dock bliva alltför betungande för säljaren.

5 §•

Det i denna paragraf upptagna stadgandet motsvaras av 9 § andra punkten

i lantbruksstyrelsens senare förslag. I det tidigare förslaget förefanns icke

någon bestämmelse av motsvarande innehåll.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

L an t b ru k ss tyr elsen har anfört:

Enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, lär det förekomma, att fröhandlare,

mot vilken skadeersättningsanspråk framställts, till sitt fredande åberopat i

vederbörande frökatalog men ej i köpeavtalet angivet förbehåll. Dylikt förbehåll

hade åtminstone i ett fall, som kommit till lantbruksstyrelsens kännedom,

från sakkunnigt håll ansetts utgöra hinder för ett framgångsrikt anlitande av

domstolsvägen. Emellertid torde förbehåll av sådan art lätt undgå köparens

uppmärksamhet. Ehuru lantbruksstyrelsen hölle före, att förbehåll, varom nyss

nämnts, icke vore bindande för köparen, så torde dock till undanröjande av

tvekan i förevarande avseende uti lagen böra intagas uttryckligt stadgande därom,

att säljaren ej må i syfte att vinna befrielse från ersättningsskyldighet

åberopa annat förbehåll än sådant, som intagits i skriftligt avtal med köparen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har anfört:

Med bestämmelsens avfattning skulle tveksamhet uppstå, huruvida exempelvis

blott och bart en hänvisning till en katalog rörande visst fröslag med däri

intagna särskilda bestämmelser, bland annat innehållande förbehåll, som här

avsåges, skulle vara tillfyllest för att befria säljaren från skadeståndsskyldig*

het. En dylik hänvisning kunde, särskilt i ett tryckt köpeavtal, ske å en obemärkt

plats och därför lätteligen bliva förbisedd av köparen. Skulle ett stadgande

i förevarande syfte verkligen fylla sin bestämmelse, torde förbehållet

böra till sitt innehåll uttryckligen angivas i avtalet.

Såsom länsstyrelsen erinrat synes den avfattning, lantbruksstyrelsen givit

ifrågavarande bestämmelse, icke fullt tydligt angiva vad därmed åsyftas. En

omformulering av bestämmelsen har därför vidtagits, och skall i enlighet härmed

ett förbehåll om annan grund än den eljest gällande för bedömande av säljarens

skadeståndsskyldighet i anledning av fel i varan icke vara giltigt med

mindre det skriftligen avfattats och härvid till sitt innehåll tydligt angivits. En

hänvisning allenast till priskurant eller därmed jämförligt meddelande från säljaren,

såsom exempelvis kataloger, prospekt eller allmänna försäljningsanbud

har ansetts icke i detta avseende uppfylla kravet på noggrant angivande av avtalets

innehåll på denna punkt.

6 §.

I 2 § av lantbruksstyrelsens senare förslag förekommer ett stadgande med

förbud mot försäljning till utsäde av vissa fröslag (rödklöver, alsikeklöver,

vitklöver och timotej) ävensom av biandfrö och avrensningsfrö, där frövaran

innehåller en viss större ogräshalt. Försäljning till utsäde av nämnda fyra fröslag

skulle sålunda ej få äga rum, där varan innehölle mer än tre gånger så

många ogräsfrön, som enligt gällande bestämmelser för statsplombering av

nämnda fröslag må förekomma i plomberingsbar vara. Försäljning av biandfrö

eller avrensningsfrö till utsäde skulle ej få ske, därest varan innehölle större

antal ogräsfrön än som finge förekomma vid försäljning av timotejfrö.

Till detta stadgande saknas motsvarighet i det tidigare förslaget. I några

yttranden över nämnda förslag hade hemställts om förbud mot försäljning till

utsäde av mindrevärdigt frö.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ??.

45

Angående detta spörsmål har lantbruksstyrelsen anfört:

I sitt tidigare förslag förklarade lantbruksstyrelsen sig anse, att en begränsning

av rätten att sälja utsädesvara vore obehövlig. Erfarenheten hade emellertid

lärt, att en av de största svårigheterna vid kampen emot ogräsen — särskilt

de slag av ogräs, som spredes enbart eller huvudsakligen genom frön —

vore, att nya mängder ogräsfrön tillfördes jorden genom orent utsäde. Särskilt

stor fara för odlingen innebure detta förhållande i fråga om de växter,

som användes för vallkultur, nämligen gräsen och vallbaljväxterna, i första

hand timotejen och klöverarterna, där i oren utsädesvara antalet ogräsfrön

kunde uppgå till flera hundratusen per kilogram. Av lantbruksstyrelsen sålunda

anförda synpunkter hade också föranlett, att lagstiftningen i fråga om

utsädeshandeln i många fall innefattade jämväl direkt förbud att sälja utsädesvara,

som i för hög grad vore bemängd med ogräsfrö. Av den utländska

lagstiftningen på ifrågavarande område framginge också, att så vore fallet i

Norge, Finland, England, Canada och Nordamerikas förenade stater.

Lantbruksstyrelsen ville i detta sammanhang erinra därom, att 1918 års riksdag

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt om vidtagande av åtgärder för underlättande

av kampen mot ogräs. Ett viktigt led i denna kamp utgjorde enligt

lantbruksstyrelsens förmenande hindrandet av ogräsets spridning genom

oren utsädesvara.

Vid revideringen av sitt förra förslag i ämnet hade stj^relsen på grund av vad

sålunda anförts funnit sig böra i viss utsträckning föreslå förbud för handel

med utsäde, som i avsevärd grad förorenats av ogräsfrö. Då vallväxtutsädet

mest bidroge till spridningen av ogräs, hade lantbruksstyrelsen ansett sig böra

begränsa sitt förslag att omfatta de vanligen använda vallväxternas frö eller

frö av timotej och klöver jämte biandfrö och avrensningsfrö.

I enlighet med gällande bestämmelser för svensk frökontroll upptoge förslaget

antalet per kg. frövara förekommande ogräsfrön såsom avgörande för frågan,

huruvida varan finge saluföras såsom utsäde eller ej. Lantbruksstyrelsen

hade i sitt förslag till bestämmande av gränsen för tillåten halt av ogräs utgått

ifrån att vara, som innehölle mera än tre gånger så många ogräsfrön, som

finge förekomma i statsplomberat utsäde, och vilken enligt bestämmelserna för

frökontrollen skulle betecknas som oren vara, icke finge salubjudas såsom

utsäde. I

I fråga om det föreslagna förbudet mot försäljning av de förenämnda fyra

fröslagen har någon erinran icke framställts i de över förslaget avgivna yttrandena.

Däremot hava i några yttranden erinringar gjorts mot förslaget i vad

det avser biandfrö och avrensningsfrö.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bär i sitt yttrande,

däri länsstyrelsen i länet instämt, anfört:

Följden av inrymmande i lagen av en bestämmelse om förbud mot försäljning

av biandfrö och avrensningsfrö syntes lätteligen bliva den, att en stor del

frö ej komme att kunna säljas, varför priset på den del av fröpartiet, som kunde

försäljas, säkerligen bleve så mycket högre som avfallsprodukten bleve större.

Man hade tvivelsutan anledning räkna med, att säljaren för framtiden önskade

erhålla samma förtjänst som nu, och därför bleve det i sista hand köparen-jordbrukaren,

som finge betala merpriset.

Å andra sidan torde det icke kunna förnekas, att lagbestämmelser avseende

försäljningen jämväl av biandfrö vore nödvändiga till undvikande av ett kringgående

av lagen, varvid likväl en mindre snäv gräns ifråga om ogräsförekomsten

syntes vara motiverad, så att gränsen exempelvis sattes till två gånger den

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:is proposition nr 77.

för timotej föreskrivna. Utskottet funne eu dylik ändring motiverad av den

ökade användning, som dylikt biandfrö numera funne i betesmarkerna, där det

väl i allmänhet icke betydde så synnerligen mycket, om ogräshalten i utsädet

vore relativt hög.

Beträffande avrensningsfröet stode detta, enligt utskottets förmenande, så

helt uti en klass för sig, att några bestämmelser angående ogräsförekomst m. m.

rörande detta lämpligen icke torde böra medtagas.

För att emellertid förhindra, att köparen av dylikt frö skulle sakna vetskap

om beskaffenheten av den vara han köpte, ville utskottet föreslå, att i en eventuell

lagstiftning bestämmelse inrymdes därom, att avrensningsfrö icke finge

utbjudas vid sådan försäljning, som i lagen avsåges, med mindre å den säck

el. dyl., vari fröet inrymdes, tydligt funnes angiven en beteckning, utmärkande

varans beskaffenhet, exempelvis genom påtryck av orden »Oren vara» eller

»Avrensningsfrö».

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i sitt yttrande,

däri länsstyrelsen instämt, anfört:

Det torde vara odisputabelt, att under nuvarande förhållanden med fri handel

spredes otaliga massor ogräsfrön genom det i handeln förekommande avrensningsfröet,

men om säljaren förpliktades att uppgiva antalet ogräsfrön i

ifrågavarande fröslag, torde det bli ett fåtal jordbrukare, som med vetskap om

en abnorm ogräshalt i fröpartiet föredroge att använda detsamma å odlad jord.

Å hagmarksbeten däremot, där insådd av frö mången gång kunde vara erforderlig

och där avkastningen beräknades ej kunna betala dyrbara fröslag, och där

en del ogräsfrön knappast kunde vara till någon nämnvärd olägenhet, torde dylikt

avrensningsfrö med fördel kunna användas.

Att helt förbjuda handeln med dylikt frö ansåge utskottet därför ej vara av

behovet påkallat.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

ha i sitt yttrande anfört:

Bestämmelsen i vad den avsåge biandfrö och avrensningsfrö vore fullständigt

olämplig. Dessa frövaror och i all synnerhet avrensningsfrö hade sin huvudsakligaste

användning för insåning i betesmarker, till vilket ändamål dess prisbillighet

särskilt inbjöde. För sådant ändamål kunde mången gång vissa ogräsfröer,

t. ex. kvickrot m. fl., vara till gagn. Blandfröer och avrensningsfröer

borde helst undantagas från förbudet eller i varje fall den tillåtna ogräshalten

avsevärt höjas. I

I det av Södra Kalmar läns fröodling sförening avgivna yttrandet, däri hushållningssällskapets

förvaltningsutskott ävensom länsstyrelsen instämt, har å

andra sidan påkallats viss skärpning till förekommande att vissa fröslag, som

till följd av för hög ogräshalt var för sig ej finge försäljas till utsäde, bleve

försäljningsdugliga, när de blandades med varandra; och har föreningen i sådant

avseende anfört, bl. a.:

Uppgiftsskyldighet hade föreslagits beträffande biandfrös sammansättning,

när frö av visst slag inginge till större myckenhet än 5 % av varans vikt. Eftersom

blandningsdelarna enligt detta stadgande till övervägande del måste vara

kända, borde det då utan svårighet och utan större besvär eller kostnad vara

möjligt att med ledning av plomberingsbestämmelserna för respektive fröslag,

som inginge i blandningen, beräkna huru stort antal ogräsfrön blandningen i

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ris proposition nr 77.

47

fråga högst finge hålla för att försäljning till utsäde skulle vara tillåten. För

övriga i blandningen ingående fröslag, vilka var för sig ej överstege 5 % och

för vilka uppgiftsskyldighet ej föreskreves, ävensom för avrensningsfrö borde

det tillåtna antalet ogräsfrön sättas betydligt lägre än som vore medgivet vid

försäljning av timotejfrö.

Såsom lantbruksstyrelsen framhållit sprides ofta genom orent utsäde ogTäsfrön

i mycket stor utsträckning. Att ett dylikt utsäde för odlingen måste innebära

en stor fara torde ligga i öppen dag. Lika med lantbruksstyrelsen anser jag

därför, att direkt förbud bör i förevarande lag meddelas mot försäljning till utsäde

i vissa fall av frövara med en alltför stark ogräshalt. Ett dylikt förbud

utgör otvivelaktigt ett viktigt led i åtgärder för sådant bekämpande av ogräsen,

som avses i en framställning från 1918 års riksdag.

Förslaget om förbud mot försäljning till utsäde av rödklöver, alsikeklöver,

vitklöver och timotej med viss större ogräshalt har i de däröver avgivna yttrandena

lämnats utan erinran, varemot i fråga om förbudet mot försäljning till

utsäde av biandfrö och avrensningsfrö med större halt av ogräs framställts

erinringar, avseende dels skärpningar dels lindringar i lantbruksstyrelsens

förslag.

Vad biandfröet angår torde en skärpning i den riktning Södra Kalmar läns

fröodlingsförening angivit medföra alltför invecklade bestämmelser, och synes

mig vad å andra sidan i yttrandena andragits till stöd för en lindring i förbudet

angående försäljning av dylikt frö ej heller vara av beskaffenhet att

lantbruksstyrelsens förslag i denna del bör frångås.

Beträffande däremot avrensningsfröet synes fog föreligga för att bestämmelserna

något lindras i förhållande till stadgandena angående biandfröet, då

av helt naturliga skäl avrensningsfröet måste innehålla större balt ogräsfrö än

biandfröet. Faran av en lindring beträffande avrensningsfröet synes med hänsyn

till dess särskilda användning ej heller vara avsevärd. Att helt borttaga

förbudet i fråga om avrensningsfröet och sålunda möjliggöra att ett avrensningsfrö

finge säljas till utsäde, oaktat det till övervägande del kanske består av

ogräsfrö, torde däremot icke vara tillrådligt. En lämplig begränsning synes

kunna vinnas, om förbudet att till utsäde sälja avrensningsfrö kommer att gälla

sådan vara, som innehåller mer än dubbelt så stort antal ogräsfrön som må

förekomma i fråga om timotejfrö.

7 §■

Denna paragraf, som motsvarar 5 § i lantbruksstyrelsens förslag, innehåller

bestämmelser angående undantag från lagens tillämpning beträffande vissa

försäljningar.

Enligt första undantaget skall vad i lagen stadgas icke äga tillämpning, l.fta

där den, som odlat fröet, säljer det till någon, som icke själv skall använda det Mn

till utsäde.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Mai:ts proposition nr 77.

2:dra

•undantaget.

Till motivering av detta undantag liar lantbruksstyrelsen anfört:

Det första undantaget åsyftade det fall, då odlare av ett frö försålde detsamma

till någon, som icke själv skulle använda det till utsäde, i regel således

en återförsäljare. I allmänhet vore utsädet då i större eller mindre grad ännu

en råvara, som köparen, innan varan av honom avyttrades, läte undergå behandling

genom rensning och dylikt för att färdigställas till utsäde. Med hänsyn

härtill och då angående varans beskaffenhet uppgift måste lämnas, då den

sedan försåldes att användas till utsäde, hade ifrågavarande försäljning från

odlare till återförsäljare ansetts kunna undantagas.

I yttrande över det tidigare förslaget anfördes av Göteborgs och Bohus läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott att producenten borde vara skyldig

lämna garanti för varans beskaffenhet.

I yttranden över det senare förslaget har länsstyrelsen i Örebro län anmärkt,

att undantaget kunde medföra vissa nackdelar; och Sveriges fröengrossistförening

och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter — vilka anmärkt, att undantag

av ifrågasatt art icke borde ifrågakomma och därvid uttalat att det

för att kvalitativt höja odlingarna och framför allt råda bot på förekomsten av

ogräs icke vore tillfyllest med lagstiftningsåtgärder rörande fröhandlarnas försäljning

av utsädesvaror till förbrukaren, — hava vidare angående första undantaget

anfört, bl. a.:

I varje fall torde det ifrågasatta första undantaget under inga omständigheter

böra gälla uppgiften om »fröets slag och, där sådant ske kan, sort och

stam». Uppgift av nyss nämnda slag vore av sådan natur, att odlaren icke

borde fritagas från ansvarsskyldighet vid felaktig uppgift av sådant slag.

Uppgift om fröets sort, stam etc. kunde överhuvud taget endast odlaren lämna.

Vid försäljning av frö från odlare till återförsäljare lärer uppgiftsskyldighet

icke böra föreligga med avseende å fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet,

enär varans beskaffenhet i nämnda avseenden förändras genom behandling,

som återförsäljaren genom rensning eller på annat sätt i regel vidtager,

innan varan av honom försäljes. Däremot synes med skäl krav kunna ställas på

en viss uppgiftsskyldighet från odlarens sida i fråga om sort och stam samt

smittsam sjukdom, varmed utsädet kan vara behäftat. Att i dessa avseenden

stadga uppgiftsskyldighet för odlaren torde emellertid vara förenat med vissa

olägenheter, då i många fall det torde få förutsättas, att odlaren icke besitter

sådan utbildning, att han kan med någon större grad av säkerhet bedöma varans

beskaffenhet i sist angivna hänseenden. Härtill kommer att, därest uppgiftsskyldighet

av nu ifrågavarande slag skulle stadgas för odlaren, den frihet,

som enligt tredje undantaget i vissa fall föreslås för handelsköpens del, givetvis

icke skulle kunna medgivas beträffande uppgiftsskyldighet i de avseenden,

som ålades odlare.

Enligt lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle uppgiftsskyldighet icke

föreligga, där den, som odlat fröet, försålde detsamma till någon, som själv

skulle använda det till utsäde, och försäljningen ej skedde efter offentligt ut
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 49

bjudande eller i sådan omfattning, att säljaren vore att anse såsom köpman.

I yttranden över förslaget erinrades: av Östergötlands läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott att lagtexten borde förtydligas, så att därav framginge,

att försäljning å torg, auktion o. s. v. ej vore undantagen; av Stockholms

handelskammare, att undantaget borde klarare preciseras; av handelskammaren

i Göteborg att uttrycket »offentligt utbjudande» vore juridiskt snävare

än förslaget förutsatte; av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att

undantaget borde formuleras så, att uppgiftsskyldighet bortfölle endast i det

fall, att försäljningen skedde endast tillfälligtvis och i mindre omfattning samt

utan offentligt utbjudande; av Sveriges utsädesförening att undantaget borde

skarpare begränsas, så att exempelvis en större lantegendom, som ej dreve handelsrörelse

men ändå tämligen affärsmässigt idkade försäljning, komme under

lagen; samt av Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

att undantag borde göras även för hushållningssällskap, som under exceptionella

förhållanden nödgades anskaffa utsäde till jordbrukare inom sitt verksamhetsområde.

I det senare förslaget har lantbruksstyrelsen vidtagit den ändring i stadgandets

formulering att satsen »eller i sådan omfattning, att säljaren är att

anse såsom köpman» uteslutits; och har lantbruksstyrelsen anfört:

Även det fall, då odlare försålde fröet till någon, som själv skulle använda

det till utsäde, det vill säga till annan odlare, hade med viss begränsning ansetts

kunna undantagas. I regel vore det här fråga endast om mindre försäljningar

grannar emellan, säljare och köpare kände merendels varandra personligen

och ofta kanske köparen haft tillfälle att själv se varan under dess växttid.

Att under sådana förhållanden ålägga säljaren uppgiftsskyldighet angående

varan hade icke ansetts erforderligt. I den mån dessa försäljningar emellertid

antoge en så att säga mera offentlig karaktär, såsom då de skedde å

torg, auktion, efter annonsering eller utsändande av cirkulär, priskuranter eller

dylikt, i vilka fall den säkerhet för köparen, som låge i ett mera personligt

förhållande till säljaren, icke vidare vore till finnandes, borde lagen givetvis

äga tillämpning.

Så borde ock enligt det tidigare förslaget bliva förhållandet, om försäljningarna

skedde i sådan omfattning, att säljaren vore att anse såsom köpman. Då

emellertid en lantman knappast under några förhållanden syntes kunna anses

såsom köpman, torde sistnämnda bestämmelse vara utan betydelse och därför

böra bortfalla.

Sveriges utsädesförening har anfört:

Redan i sitt yttrande över det ursprungliga lagförslaget framhöll föreningen,

att fara förelåge för att den i förslaget gjorda begränsningen av uppgiftsplikt

för den, som själv odlat fröet och som sålde det till annan odlare, vilken

skulle använda det till eget utsäde, ej vore tillräcklig för att hindra, att så

avsevärda mängder särskilt med avseende på ogräshalt mindrevärdigt utsäde

komme att försäljas, att det med lagen avsedda gagnet i hög grad förringades.

Vore det fråga om handel mellan verkliga grannar kunde det nog vara riktigt,

att köparen i vanliga fall varit i tillfälle bese odlingen redan under växttiden,

men då lagen enligt föreliggande förslag icke hindrade en odlare i t. ex. Uppland

att sälja sitt frö till en egendom i Skåne, syntes det osannolikt, att köpa
Bihang

till riksdagens protokoll 1988. 1 saml. 68 häft. (Nr 77.) 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:is proposition nr 77.

ren i dylika fall skaffat sig kännedom om det inköpta fröets beskaffenhet i

alla avseenden.

Redan nu bedreves en icke obetydlig handel mellan gårdar olika län emellan;

och man kunde hålla för sannolikt, att en sådan handel komme att ökas avsevärt,

just då det gällde sådana sämre fröpartier, vilka på grund av den nya

lagen icke funne köpare bland utsädeshandlande.

Det hände nämligen ofta, att relativt stora odlare av t. ex. timotejfrö producerade

en frövara, som hölle så hög halt av svårare ogräsfrön, att det innebure

en verklig fara för en annan odlare, om han använde dylikt frö som utsäde.

Större konsumenter komme visserligen även fortfarande att fordra vissa

garantier vid sina fröinköp, även då dessa skedde från annan odlare, men mindre

odlare vore i detta hänseende i vanliga fall icke så försiktiga, detta i all

synnerhet om fröutsädet inköptes från någon större egendom. Stora fröpartier

skulle säkerligen komma att försäljas direkt till andra odlare utan att undergå

någon som helst rensning för ogräsfrö. Ginge handeln däremot genom köpmännen,

bleve partierna som regel åtminstone i någon mån rensade, vadan stora

mängder av de lätt bortsorterade, svårare ogräsfröerna bleve oskadliggjorda, då

de däremot vid handel mellan odlare ånyo komme att utsås.

På grund av vad sålunda framhållits borde enligt föreningens mening för

vallväxtfrön uppgiftsplikt för ogräsfrö åläggas odlare även vid försäljning till

annan odlare, oaktat detta ej skedde efter offentligt utbjudande i förslagets

mening.

Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges spannmålsintressenter

hava uttalat, att ifrågavarande undantagsbestämmelse under alla omständigheter

borde utgå, och till stöd härför anfört, bl. a.:

Lantbruksstyrelsens motivering, att sådana försäljningar huvudsakligast

komme till stånd mellan grannar, vore ej tillfyllest för att berättiga till frihet

för uppgiftstvång. Syftet med den föreslagna lagen skulle ju vara ett höjande

av odlingen kvalitativt sett. Det vore givet, att under sådana omständigheter

ett undantag som det nyssnämnda icke borde ifrågakomma. Sålde odlaren

direkt till annan jordbrukare, som själv skulle använda varan till utsäde, då

skulle givetvis även odlaren underkastas exakt samma uppgiftsskyldighet som

ålegat en köpman, därest han varit säljare. Ofta förekomme att jordbrukaren,

ehuru han icke ägde att yrkesmässigt driva handel och icke förde handelsböcker,

uppköpte frö av andra jordbrukare på närliggande orter och försålde detta

till jordbrukare i hemorten eller däromkring. Det vore givet, att denna osunda

trafik genom den föreslagna undantagsparagrafen komme att ökas.

Å andra sidan har i ett par yttranden hemställts om viss lindring i förevarande

stadgande.

Sålunda har Örehro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott — som

i annat sammanhang hemställt, att lagen icke borde avse utsäde av strå- och

irindsäd — erinrat, att för den händelse så emellertid skulle bliva fallet, lagen

i allt fall icke borde givas tillämpning å försäljning av utsäde av strå- och

trindsäd, som ägde rum jordbrukare emellan, vare sig offentligt utbjudande låge

till grund för avslutet eller ej.

Kristianstads läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har i yttrande,

däri länsstyrelsen i länet instämt, uttalat, att den av lantbruksstyrelsen tidigare

föreslagna lydelsen av ifrågavarande undantags stadgande borde bibehållas, då

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77. 51

därigenom lagen komme att kunna på ett smidigare sätt tillämpas, och vidare

anfört:

I södra Sverige skedde försäljning av höstutsäde i stor myckenhet direkt av

odlarna till förbrukarna och därigenom möjliggjordes för ett stort antal jordbrukare

att till skäliga priser erhålla ett lämpligt utsäde även vid tider, då

sen skörd inträffat eller då tröskning av den nyss inbärgade grödan ej kunnat

medhinnas före sådden. Ett offentliggörande av var dylikt utsäde funnes till

salu måste dock anses nödvändigt och därmed skulle enligt förslaget uppgiftsskyldighet

om utsädets renhet, ogräshalt och grobarhet inträda. En analys av

utsädet skulle måhända mången gång ej medhinnas och en tillförsäkring att

utsädet motsvarade de av lantbruksstyrelsen fastställda normaltalen för dylikt

utsäde skulle mången jordbrukare vara obenägen lämna med påföljd att vid

vidriga förhållanden t. o. m. utsädesbrist skulle kunna uppstå.

Med den uppgiftsskyldighet, som enligt förevarande lagstiftning ifrågasättes

för säljare av en utsädesvara, har man, såsom förut framhållits, velat åstadkomma,

att undersökning av utsädesvaran äger rum och att framför allt den,

som skall använda fröet till sådd, må erhålla kännedom om varans lämplighet

för sitt ändamål. En odlare, som säljer sitt frö till någon, som själv skall använda

det till utsäde, bör alltså rent principiellt åläggas samma uppgiftsskyldighet

som en köpman, vilken säljer fröet till utsäde. I denna uppgiftsskyldighet

har dock en viss begränsning ansetts böra ske med hänsyn till handeln grannar

emellan, då köparen själv är i tillfälle att följa varans produktion, i många fall

kanske i samma utsträckning som om han själv odlat varan, och därför ej är i

behov av uppgifter angående densamma, åtminstone ej i samma grad som när

han köper ett för honom okänt utsäde. Att för denna handel, som kanske ofta

sker i form av byte av utsäde grannar emellan, stadga en på undersökning av

varan baserad uppgiftsskyldighet synes icke erforderligt. Härtill kommer, att

en kontroll över efterlevnaden av en sådan uppgiftsskyldighet skulle vara så

gott som omöjlig, varigenom även lagens effektivitet skulle äventyras. Visserligen

skulle det vara önskvärt att, på sätt utsädesföreningen hemställt, odlaren

kunde åläggas uppgiftsskyldighet beträffande varans ogräshalt i fråga om

vallväxtfrön även vid handel grannar emellan, men med hänsyn till vad nyss anförts

synes ej ens en sådan uppgiftsplikt böra stadgas.

Undantaget har i lantbruksstyrelsens senare förslag begränsats så, att där

försäljningen ej sker efter offentligt utbjudande lagen ej skulle äga tillämpning,

och synes även mig en sådan begränsning vara tillfyllest. Såsom lantbruksstyrelsen

erinrat måste nämligen försäljning å torg eller auktion, försäljning

efter annonsering, utsändande av priskuranter, cirkulär eller dylikt

vara att anse såsom försäljning efter ett offentligt utbjudande och förty falla

under lagens tillämpning. Så snart odlaren alltså begagnar sig av reklam eller

av propaganda i någon form för att vinna avsättning för sin vara, bör lagen äga

tillämpning.

Vad angår de av förenämnda föreningar omförmälda försäljningar, då en

odlare köper utsäde av en annan och sedan säljer det, komma dylika försäljningar

tydligen under lagen; därmed inträder ock uppgiftsskyldighet för säljaren.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle vidare uppgiftsskyldighet icke föreligga,

där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse och dem

emellan vid köpets avslutande skriftligen överenskommits, att stadgandena angående

uppgiftsskyldigheten ej skola äga tillämpning å köpet.

Angående detta undantag har lantbruksstyrelsen anfört:

I handeln köpmän emellan förekomme ofta fröpartier, som kanske först i

andra eller tredje hand underginge rensning eller annan behandling för att

bringas upp till fullgott utsäde. Att beträffande sådana försäljningar av en

ännu icke färdigställd utsädesvara ålägga säljaren uppgiftsskyldighet angående

varans beskaffenhet skulle för det ändamål, ifrågavarande lagstiftning

åsyftade, vara utan någon nämnvärd betydelse och endast medföra ett antal

onödiga analyser av varan. Ifrågavarande försäljningar borde därför undantagas

från lagens tillämpning. Emellertid torde undantaget böra utsträckas

till all handel med utsäde köpmän emellan i och för deras rörelse med hänsyn

till de olika meningar, som kunde göra sig gällande, huruvida en vara undergått

tillräcklig behandling för att anses såsom färdigställd utsädesvara. Härigenom

skulle visserligen även handeln av en färdigställd vara köpmän emellan

komma utom lagens tillämpning, men några avsevärdare olägenheter härav

torde icke vara att befara, om såsom villkor uppställdes, att för undantag från

lagens tillämpning tillika erfordrades, att säljare och köpare vid köpets avslutande

skulle hava skriftligen överenskommit därom. Det torde näppeligen

kunna antagas, att en köpare inginge en sådan överenskommelse i de fall, då

han hade intresse av att säljaren fullgjorde den honom eljest åvilande uppgiftsskyldighet.

Köparen vore ju i sin tur skyldig att, om han sedermera sålde

varan att användas till utsäde, avlämna föreskrivna uppgifter om varans beskaffenhet.

I yttrande över det tidigare förslaget erinrade länsstyrelsen i Göteborgs och

Bohus län, att föreskriften om iakttagande av skriftlig form för ifrågavarande

överenskommelse medförde den olägenheten, att reglerna om anbud i avtalslagen

skulle sättas ur kraft, när det gällde köp av utsäde.

I yttrande över det senare förslaget har anförts: av kommerskollegium att

kollegium icke kunde finna, att det vore av behovet påkallat att här uppställa

fordran å skriftlig form för giltighet av överenskommelse mellan säljaren och

köparen angående undantaget ifråga och att en dylik föreskrift vore avvikande

från de allmänna avtalsbestämmelserna; samt av Gävleborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott, med vilket länsstyrelsen i länet instämt,

att handeln med utsäde köpmän emellan borde lämnas fullständigt oberoende

av ifrågavarande lagstiftning, då en reglering av dylik handel icke kunde anses

hava direkt betydelse för syftet med lagstiftningen.

Försäljningar köpmän emellan i och för deras rörelse, vilka avse en ännu

icke färdigställd utsädesvara, böra, såsom lantbruksstyrelsen anfört, undantagas

från lagens tillämpning, men synes ett dylikt undantag icke behöva göras

beroende därav att säljare och köpare därom träffa särskild överenskommelse.

Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle även ett handelsköp, som omfattar en

färdig utsädesvara, undantagas från lagens tillämpning, så framt därom mellan

säljare och köpare vid köpets avslutande träffats skriftlig överenskommelse.

För min del anser jag emellertid, att då ett handelsköp avser en frövara,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

53

som är färdig att utan rensning eller annan behandling användas till utsäde,

säljare och köpare icke böra medgivas rätt att träffa överenskommelse om att

köpet skall undantagas från lagens tillämpning. För en köpman, som av en

annan köpman tillhandlar sig en utsädesvara för att utförsälja den till förbrukare,

måste det nämligen vara av betydelse att äga tillförlitlig kännedom om

utsädesvarans beskaffenhet. I många fall kanske han omedelbart säljer varan

och för fullgörande av sin uppgiftsskyldighet gent emot förbrukarna blir nödsakad

att åtminstone i viss utsträckning förlita sig på uppgifter, som han vid

sitt köp kunnat förskaffa sig från sin säljare. Det synes mig därför mindre

lämpligt, att lagen icke skulle göras ovillkorligt tillämplig jämväl å ett dylikt

köp. Jag föreslår alltså, att köp av frö mellan köpmän i och för deras rörelse

undantagas från lagens tillämpning endast i de fall, då varan uppenbarligen

icke är avsedd att utan rensning eller annan behandling användas till utsäde.

Något särskilt stadgande i denna lag om vad som föTstås med köpman torde

ej vara erforderligt, då därom gäller den allmänna köplagens bestämmelser

härutinnan.

I lantbruksstyrelsens senare förslag har såsom fjärde undantag upptagits 4:de

det fall, att fröet är förpackat i emballage, försett med obruten plomb i en- undantaget.

lighet med gällande bestämmelser för statsplombering av frövara, och tiden

för plomberingsbevisets giltighet icke utlupit.

I det tidigare förslaget saknades motsvarighet till detta undantag.

Lantbruksstyrelsen har anfört:

Vore utsädesvara statsplomberad och levererades dylik vara i emballage med

obruten plomb, torde köparen av det under plomben fästade plomberingsbeviset

vinna erforderlig upplysning om varans beskaffenhet. Försäljning av^ dylik

vara torde under sådana förhållanden kunna undantagas från lagens tillämpning.

Levererades varan först sedan plomberingsbevisets giltighet utlupit, inträdde

uppenbarligen ånyo säljarens uppgiftsskyldighet. Att sådan skyldighet

jämväl förelåge, då plomben vore bruten, låge i öppen dag.

Mot förslaget i denna del har icke gjorts någon erinran, och synes det mig

lämpligt att dylika försäljningar undantagas från lagens tillämpning.

I de fall, då, på sätt i det föregående angivits, uppgiftsskyldighet vid vissa

försäljningar ansetts icke böra åligga säljaren, gäller givetvis undantaget icke

blott uppgiftsskyldigheten utan jämväl övriga bestämmelser i lagen, jämväl

således det i 6 § stadgade förbud. Såsom redan vid 2 § 4 och 5 mom.

angivits, skall emellertid även vid de försäljningar, som i övrigt äro undantagna

från lagens tillämpning, gälla: beträffande frö, som skördats å utländsk

ort, att säljare är skyldig att härom lämna uppgift, samt beträffande skogsfrö,

som är av inhemsk skörd, att säljare är skyldig uppgiva län och landskap,

inom vilka fröet skördats.

Enligt 1 § åttonde stycket av lantbruksstyrelsens tidigare förslag skulle före- Undantag

skriven uppgiftsskyldighet ej äga tillämpning, då försäljning omfattade frö av ^

växter, avsedda för prydnadsändamål. växter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

Länsstyrelsen i Uppsala län erinrade, att meningen syntes vara, att försäljningen

uteslutande omfattade sådant frö. Åtskilliga växter odlades än för

prydnadsändamål än för praktiskt bruk. Det skulle näppeligen vara praktiskt

lämpligt att fästa sig vid den tilltänkta användningen i det individuella

fallet.

I ett yttrande av styrelsen för frökontrollanstalten i Borås framhölls, att

uppgiftsskyldighet beträffande grobarheten borde stadgas för prydnadsväxter,

som inginge i handelsträdgårds behov; och i yttrande av Västra Östergötlands

trädgårdssällskap uppräknades vissa prydnadsväxter, beträffande vilka uppgift

om grobarhet ansågs önskvärd.

I sitt senare förslag har lantbruksstyrelsen givit stadgandet en i formellt

avseende något ändrad avfattning; och har styrelsen anfört:

Ifrågavarande slags frö hade icke på långt när den ekonomiska betydelse som

annat frö. Med hänsyn härtill och då lagen icke borde sträcka sig längre än

som av förhållandena nödvändigtvis betingades, hade ifrågavarande frö ansetts

kunna lämnas åsido. Av stadgandets formulering framginge emellertid,

att om frö av en prydnadsväxt såldes för att odlas såsom lantbruksväxt,

lagen skulle äga tillämpning. Nämnda formulering, sådan den kommit till

uttryck i det tidigare förslaget, hade emellertid ansetts kunna giva anledning

till missförstånd, nämligen såvitt anginge tolkningen av ordet »omfattar».

Stadgandet hade med anledning härav underkastats en mindre, redaktionell

ändring.

I lantbruksstyrelsens förslag i denna del har jag ansett ändring böra vidtagas

i syfte att utmärka, att undantaget gäller försäljning av frö utav växter,

avsedda uteslutande för prydnadsändamål. Försäljning av frö utav växter,

som användas än för prydnadsändamål än för annat ändamål, falla alltså under

lagen.

Ifrågasatta Enligt lantbruksstyrelsens förslag skulle vidare uppgiftsskyldighet icke föreun

an ag. (jar frö att levereras till köpare i utlandet.

Södra Kalmar läns fröodlings förening, med vilken hushållningssällskapet

och länsstyrelsen instämt, har framhållit, att landets utsädesproduktion och avsättningsmöjligheterna

för denna i längden skulle bliva bäst betjänt av att lagens

bestämmelser i tillämpliga delar bleve gällande även vid försäljningar

till utlandet; och Älvshorgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

med vilket länsstyrelsen instämt, har uttalat, att nu ifrågavarande undantag

torde kunna menligt inverka på Sveriges försäljning till utlandet av

utsädesvaror, en försäljning, som dock torde vara värd allt understöd.

För min del anser jag en undantagsbestämmelse av detta innehåll icke böra

upptagas i lagen.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förhund har hemställt, att från

lagens tillämpning måtte undantagas viss försäljning, som skogsvårdsstyrelse

bedriver; och har centralrådet härom anfört:

. Vad anginge försäljningar av skogsfrö, som skogsvårdsstyrelse verkställde

till utsäde inom eget verksamhetsområde, torde den i lagförslaget avsedda kon
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

55

trollen enligt centralrådets uppfattning ej vara behövlig. Centralrådet funne

detta desto mera påtagligt, som det enligt gällande förordning angående skogsvårdsstyrelser

ålåge skogsvårdsstyrelse att föranstalta om att inom verksamhetsområdet

funnes tillräcklig tillgång på skogsfrö av lämplig beskaffenhet.

Med hänsyn härtill och då ett iakttagande av de föreslagna bestämmelserna

skulle åsamka skogsvårdsstyrelserna ej ringa arbete och kostnad, finge centralrådet

hemställa, att den föreslagna lagen ej måtte äga tillämpning, där skogsvårdsstyrelse

säljer skogsfrö för användning till utsäde inom styrelsens verksamhetsområde.

Vad sålunda anförts synes mig icke vara av beskaffenhet att de av centralrådet

omförmälda försäljningar böra undantagas från lagens tillämpning.

Genom ett dylikt undantag skulle en betydande del av handeln med skogsfrö

undandragas lagens tillämpning, vilket icke synes tillrådligt, särskilt som det

här gäller försäljning direkt till förbrukaren. Vid försäljning i smärre partier

kan uppgiftsskyldigheten liksom i fråga om trädgårdsfröet fullgöras på ett

enkelt sätt, genom uppgiftens påstämpling å påse e. d.

I det av Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott avgivna

yttrandet, däri länsstyrelsen instämt, har uttalats, att uppgiftsskyldighet

icke borde stadgas i fråga om höstutsäde av årets skörd, vete och råg, enär

utsädets undersökning hos frökontrollanstalt ofta icke medhunnes mellan skörden

och sådden och lagens tillämpning i detta fall eljest lätt kunde giva anledning

till tvistigheter mellan köpare och säljare.

Att eftergiva uppgiftsskyldigheten i dylika fall synes icke vara lämpligt.

Däremot bör i fall, då uppgiftsskyldigheten undantagsvis icke kunnat fullgöras,

säljaren icke drabbas av straffrättsligt ansvar, vilket ock framgår av

8 §.

Något undantag från lagens tillämpning, då fråga är om försäljningar av

allenast smärre kvantiteter, har icke av lantbruksstyrelsen föreslagits; och

har styrelsen härom i sin motivering anfört:

Det hade ifrågasatts att säljaren borde fritagas från all uppgiftsskyldighet,

då fråga vore om försäljningar av mindre kvantiteter frö, exempelvis under 1

kilogram, eller då köpeskillingen ej överstege 10 kronor. Då det emellertid

vore av vikt, att kvaliteten hos det frö, som utförsåldes i små mängder, vore

god — köpare vore här oftast mindre odlare, som vore i särskilt behov av

skydd mot en underhaltig vara — samt den säljaren åvilande uppgiftsskyldighet

kunde av honom fullgöras på ett jämförelsevis enkelt sätt, som ej borde

medföra alltför stora besvär eller olägenheter, hade styrelsen ansett något undantag

från uppgiftsskyldighet för säljaren vid mindre försäljningar icke böra

medgivas. I

I det yttrande, som Sveriges fröengrossistförening och Föreningen Sveriges

spmnmålsintressenter avgivit, har uttalats, att uppgiftsskyldighet vid dylika

smärre försäljningar borde bortfalla, och ha föreningarna härom anfört:

Landtbruksstyrelsens uppfattning, att uppgiftsskyldigheten, även om den

omfattade småpartier, icke borde medföra allt för stora besvär eller olägen
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

heter, kunde icke av köpmännen vitsordas. Den arbetsprestation, som under

högsäsongen ålåge personalen hos en fröfirma, vore så stor, att den icke finge

utökas med mångskriveri mer än vad nödigt vore.

Såsom redan vid 1 § erinrats, bör uppgiftsskyldigheten beträffande smärre

fröpartier, som utportioneras, kunna fullgöras på ett enkelt sätt, exempelvis

genom uppgiftens anbringande å påsen medelst tryck eller påstämpling. Med

hänsyn härtill och då borttagande av uppgiftsskyldigheten för smärre fröpartier

skulle från lagens tillämpning undantaga en stor del av handeln med trädgårdsfrö,

synes något undantag i den av föreningarna ifrågasatta riktningen ej

böra medgivas.

8 och 9 §§.

Dessa paragrafer, som motsvara 7 och 8 §§ i lantbruksstyrelsens förslag,

innehalla straffbestämmelser, 8 § för underlåtenhet att avlämna föreskriven

förbindelse och för överträdelse av det 6 § meddelade förbud mot försäljning till

utsäde av frövara i vissa fall, samt 9 § för oriktighet i avlämnad uppgift.

Enligt 10 § andra stycket må dock ej dömas till ansvar enligt denna lag, där å

förseelsen följer straff enligt allmänna strafflagen.

Den i 8 § angivna straffrihetsgrunden har redan tidigare vid 3 § berörts

och avser exempelvis sådana undantagsfall, då för höstsådden försäljes ett utsäde,

som kanske omedelbart före försäljningen skördats och undersökning av

utsädet skäligen icke kunnat medhinnas, eller då under vårsådden en köpman

underskattat behovet av utsädesvara och för att tillgodose sin kundkrets’ behov

av utsäde nödgats i sista stund anskaffa mera sådant.

Länsstyrelsen i Gotlands län har föreslagit, att säljaren borde åläggas att

skriftligen uppgiva det hinder, som mött för avlämnande av föreskriven uppgift.

Om än ett visst fog härför kan förefinnas, synes mig dock stadgande härom

icke böra meddelas.

Angående straffbestämmelserna har vidare lantbruksstyrelsen i sin motivering

anfört:

Givet vore, att straff borde drabba säljaren, om han mot bättre vetande avlämnade

oriktig uppgift. Ägde han däremot icke vetskap om uppgiftens oriktighet

men avgivit densamma utan att hava vidtagit åtgärd, som på honom

skäligen bort ankomma för att förskaffa sig kännedom om den försålda varans

beskaffenhet vid den tid, då densamma levererades, måste säljaren anses hava

gjort sig skyldig till en sådan försumlighet, att straffpåföljd för den oriktiga

uppgiften borde drabba honom. Hade säljaren däremot låtit officiell frökontrollanstalt

provtaga varan och verkställa undersökning, som icke låge längre

tid tillbaka, än att den kunde anses giva tillförlitligt uttryck för varans beskaffenhet

vid leveransen, borde säljaren icke fällas till ansvar. Enligt avfattningen

av 7 och 8 §§ ålåge i nu angivna avseenden bevisskyldigheten säljaren.

_ I fråga om uppgift angående renhetsgraden, ogräshalten eller grobarheten

finge dock under inga omständigheter dömas till straff, så framt avvikelsen ej

överstege det analysspelrum, som i särskild ordning fastställdes. Det hade

ansetts nödigt att till säljarens skydd meddela en dylik föreskrift, då två vid

samma tid företagna analyser av samma vara kunde giva ett något skiljaktigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

57

resultat, även om vid båda fullt tillförlitlig metod användes. Särskilt gällde

detta grobarheten. Dessa analysspelrum borde givetvis vara olika icke blott

för renhetsgraden, ogräsbalten och grobarbeten utan även för skilda slag av

utsäden. Analysspelrummen skulle fastställas av lantbruksstyrelsen.

I fråga om den i 9 § angivna straffrihetsgrunden erinrade länsstyrelsen i Uppsala

län i sitt över det tidigare förslaget avgivna yttrande, att det föreslagna

stadgandet ej tydligt återgåve meningen, som torde vara, att säljaren vore

straffri för oriktig uppgift, när ban icke insett eller med användande av skälig

omsorg bort inse oriktigbeten. Skillnaden ägde betydelse, när säljaren känt

t. ex. en viss ogräshalt, som emellertid överträffades av verkligheten, men i ond

tro uppgivit en ännu lägre.

Länsstyrelsen i Hallands län har anmärkt, att analysspelrum beträffande

skogsfrö borde fastställas av domänstyrelsen.

För min del finner jag ej skäl att i förevarande hänseenden frångå lantbruksstyrelsens

förslag. Vad analysspelrummen anga, så äga dessa nära

samband med bestämmelserna om fröundersökning. Då dylika bestämmelser

meddelas av lantbruksstyrelsen jämväl beträffande skogsfrö, är det givet, att

lantbruksstyrelsen har att fastställa analysspelrum även för dylikt frö.

Särskilda bestämmelser om orten, där förseelse mot lagen må åtalas, hava

icke meddelats, utan böra i sådant avseende gällande bestämmelser om laga domstol

i brottmål vinna tillämpning.

13 §.

Enligt förevarande paragraf skall Kungl. Maj :t äga meddela föreskrifter angående

tillsynen å efterlevnaden av lagen.

Angående denna bestämmelse, som tillkommit i enlighet med hemställan i

lantbruksstyrelsens senare förslag, har lantbruksstyrelsen anfört:

Några bestämmelser om ett övervakande av fröhandeln genom vissa officiella

funktionärer, på sätt flerstädes i utlandet skett, ansågos i lantbruksstyrelsens

tidigare förslag ej böra meddelas i vidare man, än att det enligt

förslaget tillkomme allmän åklagare att vaka över lagens efterlevnad.

Ehuru lantbruksstyrelsen vore förvissad därom, att landets fröhandlare i

stort sett skulle låta sig angeläget vara att ställa sig en eventuell lag i ämnet

till efterrättelse, så torde dock överträdelser därav kunna förväntas från mindre

nogräknade fröförsäljares sida. Åklagarmyndigheten torde knappast medhinna

att hålla verksam tillsyn över lagens efterlevnad. Månheten om lagens effektivitet

torde därför påkalla ytterligare, av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifter

i detta avseende. Genom den kontroll, som dylika bestämmelser skulle möjliggöra,

torde den eggelse till beivrande av förseelse mot samma lag, som

tillförsäkrandet av viss bötesandel på sätt tidigare föreslagits åt angivare innebure,

kunna undvaras.

Komrmerskollegium har uttalat, att det för bedömandet, i vad mån förslaget

kunde realiseras utan alltför vidlyftig kontrollapparat, varit önskvärt, att lant
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

bruksstyrelsen närmare angivit huvuddragen av de bestämmelser, som styrelsen

tänkt sig att Kungl. Maj:t enligt 13 § skulle utfärda om anordnande av tillsyn

å författningens efterlevnad och om bestridande av kostnaderna för tillsynen,

och statskontoret har framhållit, att det måste anses vara av synnerlig

vikt, att förslag till bestämmelser rörande tillsyn å lagens efterlevnad ävensom

en beräkning av de härav föranledda kostnaderna förelåge, innan beslut

träffades angående lagförslaget ifråga.

Sasom lantbruksstyrelsen framhållit, torde det vara önskvärt och erforderligt,

att föreskrifter angående tillsyn å lagens efterlevnad kunna meddelas

av Kungl. Maj :t. Dylika föreskrifter böra emellertid göras så enkla som

möjligt och icke medföra nämnvärd kostnad. Det torde sålunda vara tillfyllest

att berättiga hos statens centrala frökontrollanstalt samt hos de med

statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna anställda tjänstemän och

provtagare ävensom hushållningssällskapens jordbrukskonsulenter och vandringsrättare

att, då anledning därtill förefinnes, uttaga prov av frövara hos

säljare, som är underkastad bestämmelserna i förevarande lag, samt att av

säljaren erhålla nödiga uppgifter angående varan. Kostnaderna för provtagningen

ävensom för analysering av uttagna prov torde att döma av kostnaderna

för kontroll i vissa tämligen närliggande fall, såsom av vattenhalten i inhemskt

smör och fetthalten i ost, icke behöva uppgå till högre belopp än några få tusental

kronor årligen och i varje fall kunna bestridas av redan tillgängliga anslag.»

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med nu angivna grunder inom

justitiedepartementet upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser angående

handel med utsädesvaror av den lydelse, bilaga A till detta protokoll utvisar,

samt hemställer, att lagradets utlåtande över förslaget måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

59

Bil. Å.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående handel med utsädesvaror.

Härigenom förordnas att, med ändring av vad lag eller författning innehåller

häremot stridande, skall gälla som följer:

i §. r

Säljare av utsädesvara är, evad sådant av köparen påfordras eller icke,

pliktig att, senast då varan avlämnas till köparen, avlämna skriftlig förbindelse

av det innehåll, varom i 2 § förmäles.

Med utsädesvara förstås i denna lag frö, avsett till utsäde, däri inbegripet

utsäde av stråsäd och trindsäd.

2 §•

1. Förbindelse, varom i 1 § sägs, skall, med iakttagande av vad i 2—7

mom. här nedan stadgas, innehålla uppgifter om:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag och, där så kan ske, fröets sort samt i fråga om rotfrukt sfrö

och köksväxtfrö jämväl stam;

c) fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö;

d) fröets ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö med

särskilt angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs, som enligt

de för fröundersökning vid statens centrala frökontrollanstalt och de med

statsmedel understödda lokala frökontrollanstalterna gällande bestämmelser

äro >att anse såsom svårare;

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det rena fröet.

2. I fråga om sådan frövara, som enligt de under 1 d) omförmälda bestämmelser

är att anse såsom blandfrö eller blandsäd, skall, där frö av visst

slag ingår i blandningen till större myckenhet än fem procent av varans

vikt, säljaren vara skyldig att jämväl uppgiva de delar, i viktprocent räknat,

med vilka frö av nyssnämnda myckenhet ingår i blandningen. Ingår

frö av något slag till större myckenhet än tio procent, skall för varje sådant

slag grobarheten särskilt uppgivas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

3. Har säljaren kännedom därom, att den gröda, varav utsädesvaran

skördats, varit behäftad med sot, strimsjuka eller fusarios, eller att utsädesvaran

är behäftad med sådan sjukdom, är han skyldig att jämväl därom

lämna uppgift.

4. Har frövaran i sin helhet eller till någon del skördats å utländsk ort,

skall, där ej fråga är om köksväxtfrö, sådant förhållande i uppgiften angivas

med orden »utländskt frö».

5. I fråga om skogsfrö erfordras ej uppgift om fröets ogräshalt.

År skogsfrö av inhemsk skörd, är säljaren skyldig att uppgiva län och

landskap, inom vilka fröet skördats.

6. Avser försäljningen köksväxtfrö, är uppgift om fröets renhetsgrad eller

ogräshalt ej erforderlig.

7. Säljes frövara under beteckningen avrensningsfrö, erfordras uppgift

endast angående säljarens namn och adress samt varans ogräshalt.

3 §•

Härvid köpets avslutande säljaren ej avlämnat föreskriven uppgift angående

fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet, och innehåller ej heller köpeavtalet

bestämd utfästelse angående varans beskaffenhet i nämnda avseenden,

skall säljaren anses hava tillförsäkrat, att fröet i det eller de avseenden,

varom uppgift eller utfästelse icke föreligger, motsvarar de fordringar, vilka

angivas genom normaltal, fastställda i den i. 4 § stadgade ordning, eller

vilka, där normaltal ej fastställts för frö, varom fråga är, skäligen kunna

ställas på ett gott utsäde av ifrågavarande slag.

4 §-

Normaltal med avseende å renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet fastställas

i fråga om varje särskilt års utsäde i den utsträckning, som finnes erforderlig,

beträffande skogsfrö av domänstyrelsen och i fråga om annat frö av

lantbruksstyrelsen.

5 §•

Har vid avtal om köp av utsädesvara gjorts förbehåll om annan grund

än den eljest gällande för bedömande av säljarens skadeståndsskyldighet

i anledning av fel i varan, är det förbehåll utan verkan, där det ej blivit

skriftligen avfattat eller där det skett allenast genom hänvisning till priskurant

eller därmed jämförligt meddelande från säljaren.

6 §-1

Frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej må ej säljas till

utsäde, där varan innehåller mer än tre gånger så många ogräsfrön som

enligt gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara må förekomma

för att den skall kunna plomberas.

Ej heller må biandfrö säljas till utsäde, där varan innehåller större antal

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

61

ogräsfrön än som enligt de i första stycket omförmälda bestämmelser må

förekomma vid försäljning av timotejfrö.

Jämväl är förbjudet att till utsäde sälja avrensningsfrö, där det innehåller

mer än dubbelt så stort antal ogräsfrön som enligt vad ovan stadgats må

förekomma i fråga om timotejfrö.

7 §■

Yad ovan i denna lag är stadgat äger, med undantag av bestämmelserna

i 2 § 4 mom. och 5 mom. andra stycket, icke tillämpning:

där den, som odlat fröet, säljer det till någon, som icke själv skall använda

det till utsäde;

där den, som odlat fröet, säljer det till någon, som själv skall använda

det till utsäde, och försäljningen ej sker efter offentligt utbjudande;

där köp av frö sker mellan köpmän i och för deras rörelse och varan

uppenbarligen icke är avsedd att utan rensning eller annan behandling användas

till utsäde;

där fröet är förpackat i emballage, försett med obruten plomb i enlighet

med gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara, och tiden

för plomberingsbevisets giltighet ej utgått.

Ej heller skall vad i denna lag föreskrivits äga tillämpning i fråga om

försäljning av frö utav växter, avsedda uteslutande för prydnadsändamål.

8 §•

Underlåter säljare att i enlighet med vad i 1 och 2 §§ sägs avlämna där

omförmäld förbindelse, straffes med böter från och med tio till och med

ettusen kronor; dock må ej för underlåtenhet att avlämna uppgift angående

renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet dömas till ansvar, där på grund av

särskilda omständigheter hinder mött för säljaren att avlämna dylik uppgift

senast då varan avlämnades till köparen.

Till böter från och med tjugufem till och med tvåtusen kronor vare den

förfallen, som överträder det i 6 § stadgade förbud.

9 §•

Finnes i förbindelse, som säljare enligt 1 och 2 §§ avlämnat, uppgift

vara oriktig, straffes säljaren med böter från och med tjugufem till och

med tvåtusen kronor; dock må ej dömas till ansvar, där säljaren iakttagit

vad på honom skäligen bort ankomma för att vinna kännedom om varans

beskaffenhet vid den tid, då den avlämnades till köparen.

Uppgift om renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall ej anses oriktig,

där avvikelsen från uppgiften ej överstiger av lantbruksstyrelsen fastställt

analysspelrum.

10 §■

Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för överträdelse av

denna lag, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång åtal i laga ordning anhängiggjorts, fällas till

särskilt ansvar.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

Till ansvar enligt denna lag må ej dömas, där å förseelsen följer straff

enligt allmänna strafflagen.

11 §‘

Allmän åklagare åligger att åtala förseelse enligt denna lag.

12 §.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt

allmänna strafflagen.

13 §.

Föreskrifter angående tillsynen å efterlevnaden av denna lag utfärdar

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1928.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

63

Bil. B.

Lantbruksstyrelsens tidigare

Förslag

till

lag om vad iakttagas skall vid försäljning

av utsädesfrö i vissa fall.

1 §•

Vid försäljning av utsädesfrö, däri

jämväl inbegripet utsädesfrö av stråsäd

och trindsäd, vare säljaren, evad

sådant av köparen påfordras eller icke,

pliktig att till köparen avlämna i

skrift eller tryck bestämd uppgift angående

:

l:o) säljarens namn och adress;

2:o) fröslaget;

3:o) fröets renhetsgrad, uttryckt i

viktprocent rent frö;

4:o) fröets ogräshalt, uttryckt i antal

ogräsfrön på varje kilogram frö

med särskilt angivande av sammanlagda

antalet beträffande ogräsen

åkerkulla (Anthemis aivensis), färgkulla

(Anthemis tinctoria), prästkrage

(Chrysanthemum leucanthemum),

gullkrage (Chrysanthemum sege tum)

och baldersbrå (Matricaria inodora);

5:o) fröets grobarhet, uttryckt i

procent grobart frö.

Har fröet i sin helhet eller till någon

del skördats å utländsk ort, skall

sådant förhållande i uppgiften angivas

medelst orden »utländskt frö».

I fråga om blandning av frö av olika

fröslag skall den uppgift, som säljaren

efter ty ovan stadgas är skyldig

avlämna, jämväl angiva de delar,

i viktprocent räknat, vari frö av de

olika slagen ingår i blandningen. In
-

Lantbruksstyrelsens föreliggande

Förslag

till

lag angående handel med utsädesfrö.

1

1 §•

Vid försäljning av utsädesfrö, däri

jämväl inbegripet utsädesfrö av stråsäd

och trindsäd, vare säljaren, evad

sådant av köparen påfordras eller

icke, pliktig att till köparen avlämna

skriftlig bestämd uppgift angående:

l:o) säljarens namn och adress;

2:o) fröets slag samt, där sådant

kan ske, sort och stam;

3:o) fröets renhetsgrad, uttryckt i

viktprocent rent frö;

4:o) fröets ogräshalt, uttryckt i

antal ogräsfrön på varje kilogram frö

med särskilt angivande av sammanlagda

antalet frön av sådana ogräs,

som enligt gällande bestämmelser för

den statliga frökontrollverksamheten

äro att anse såsom svårare;

5:o) fröets grobarhet, uttryckt i

procent grobart frö.

Har fröet i sin helhet eller till någon

del skördats å ntländsk ort, skall

sådant förhållande i uppgiften angivas

medelst orden »utländskt frö».

I fråga om sådan frövara, som enligt

de för den statliga frökontrollverksamheten

gällande bestämmelser

är att anse såsom biandfrö eller blandsäd,

skall, där frö av visst slag ingår

i blandningen till större myckenhet ån

1 Det föreliggande förslagets avvikelser från det tidigare förslaget hava, i den mån de äro av någon

saklig betydelse, angivits medelst kursivering.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

går frö av något slag till större myckenhet

än tio procent, skall för varje

sådant slag grobarheten särskilt angivas.

Vad sålunda stadgats i fråga om

blandning av frö av olika fröslag skall

dock, så framt blandningen säljes under

beteckningen avrensningsfrö, endast

i den mån äga tillämpning, att

uppgift skall lämnas angående säljarens

namn och adress ävensom fröets

ogräshalt, uttryckt på sätt ovan stadgas.

Äger säljaren kännedom om fröets

sort eller stam eller om smittsam sjukdom,

varmed fröet i anmärkningsvärd

grad kan vara behäftat, omfattar säljarens

uppgiftsskyldighet jämväl förhållande,

om vilket säljaren sålunda

äger kännedom.

I fråga om skogsfrö erfordras ej

uppgift om fröets ogräshalt, men vare

säljaren skyldig att, där sådant frö

är av inhemsk skörd, jämväl uppgiva

det län, inom vilket fröet skördats.

Avser försäljning köksväxtfrö, vare

uppgift om fröets renhetsgrad eller

ogräshalt ej erforderlig.

Vad ovan stadgas skall ej äga tilllämpning,

då försäljning omfattar frö

av växter, avsedda för prydnadsändamål.

Ovan föreskrivna uppgifter skola

avlämnas senast då fröet till köparen

levereras.

fem procent av varans vikt, den uppgift,

som säljaren efter ty ovan stadgas

är skyldig avlämna, jämväl angiva

de delar, i viktprocent räknat,

vari frö av samma slag ingår i blandningen.

Ingår frö av något slag till

större myckenhet än tio procent, skall

för varje sådant slag grobarheten särskilt

angivas.

Vad sålunda stadgats i fråga om

biandfrö och blandsäd skall dock, så

framt blandningen säljes under beteckningen

avrensningsfrö, endast i

den mån äga tillämpning, att uppgift

skall lämnas angående säljarens namn

och adress ävensom fröets ogräshalt,

uttryckt på sätt ovan stadgas.

Äger säljaren kännedom därom, att

fröet är behäftat med sot, strimsjuka

eller fusarios, omfattar säljarens uppgiftsskyldighet

jämväl detta förhållande.

I fråga om skogsfrö erfordras ej

uppgift om fröets ogräshalt, men vare

säljaren skyldig att, där sådant frö

är av inhemsk skörd, jämväl uppgiva

det län, inom vilket fröet skördats.

Aver försäljning köksväxtfrö, vare

uppgift om fröets renhetsgrad eller

ogräshalt ej erforderlig.

Uppgift, varom ovan stadgas, skall

avlämnas senast då fröet levereras till

köparen.

Vad ovan stadgas skall ej äga tilllämpning

i fråga om försäljning av

frö utav växter, avsedda för prydnadsändamål.

2 §.

Försäljning av frö utav rödklöver,

alsikeklöver, vitklöver eller timotej till

utsäde må ej äga rum, där varan innehåller

mer än tre gånger så många

ogräsfrön, som enligt gällande bestämmelser

för statsplombering av nämnda

fröslag må förekomma i plomberingsbar

vara.

Ej heller må försäljning av biandfrö

eller avrensningsfrö till utsäde ske,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

65

därest varan innehåller större antal

ogräsfrön, än som, enligt vad ovan

sägs, är medgivet vid försäljning av

timotejfrö.

2 §.

Har ej vid köpets avslutande säljaren

avlämnat i 1 § föreskriven uppgift

angående fröets renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet, skall han

anses hava tillförsäkrat, att fröet i

det eller de avseenden, varom uppgift

då icke lämnats, motsvarar de fordringar,

som angivas genom normaltal,

fastställda i den i 4 § stadgade

ordning, eller där normaltal ej fastställts

för frö, varom fråga är, som

skäligen kunna ställas på ett gott frö

av ifrågavarande slag.

Den omständigheten, att fröet, såvitt

grobarheten angår, icke motsvarar

vad säljaren enligt stadgandet i

första stycket skall anses hava tillförsäkrat,

må dock icke, utom beträffande

havre och korn, av köparen

kunna åberopas, där felet är att anse

såsom ringa och säljaren i stället avlämnar

en däremot svarande större

myckenhet.

3 §.

Möter på grund av särskilda omständigheter

hinder för säljaren att

senast då fröet till köparen levereras

avlämna i 1 § föreskriven uppgift angående

fröets renhetsgrad, ogräshalt

eller grobarhet, skall vad i 2 § första

stycket stadgas om vad säljaren i

fall, som i sistnämnda lagrum avses,

skall anse hava tillföräkrat i fråga

om fröets beskaffenhet äga motsvarande

tillämpning.

4 §.

Normaltal med avseende å renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet fastställes

i den utsträckning, som finnes

erforderlig, beträffande skogsfrö av

domänstyrelsen och i fråga om annat

frö av lantbruksstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1

3 §•

Har ej vid köpets avslutande säljaren

avlämnat i 1 § föreskriven uppgift

angående fröets renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet, skall han

anses hava tillförsäkrat, att fröet i

det eller de avseenden, varom uppgift

då icke lämnats, motsvarar de fordringar,

som angivas genom normaltal,

fastställda i den i 4 § stadgade ordning,

eller där normaltal ej fastställts

för frö, varom fråga är, som skäligen

kunna ställas på ett gott frö av

ifrågavarande fröslag.

4 §.

Normaltal med avseende å renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet fastställes

i fråga om varje särskilt års

utsäde i den utsträckning, som finnes

erforderlig, beträffande skogsfrö av

domänstyrelsen och i fråga om annat

frö av lantbruksstyrelsen.

samt. 63 häft. (Nr 77.)

5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

5 §■

Vad i 1 § stadgats äger icke tilllämpning:
där

den, som odlat fröet, försäljer

detsamma till någon, som själv icke

skall använda det till utsäde;

där den, som odlat fröet, försäljer

detsamma till någon, som själv skall

använda det till utsäde, och försäljningen

ej sker efter offentligt utbjudande

eller i sådan omfattning, att

säljaren är att anse såsom köpman;

där köp av frö sker mellan köpmän

i och för deras rörelse och dem emellan

vid köpets avslutande skriftligen

överenskommits, att stadgandena i 1

§ av denna lag ej skola äga tillämpning

å köpet;

där frö sålts att levereras till köpare

i utlandet.

Med köpman förstås här ovan en

var, som, enligt vad särskilt finnes

stadgat, är pliktig att föra handelsböcker.

6 §.

(Ej ändrad.)

7 §•

Underlåter säljare av frö att avlämna

de i 1 § föreskrivna uppgifter och

föreligger ej något av de fall, varom

5 §.

Vad i 1 § stadgats äger icke tilllämpning:
där

den, som odlat fröet, försäljer

detsamma till någon, som själv icke

skall använda det till utsäde;

där den, som odlat fröet, försäljer

detsamma till någon, som själv skall

använda det till utsäde, och försäljningen

ej sker efter offentligt utbjudande;
där

köp av frö sker mellan köpmän

i och för deras rörelse och dem emellan

vid köpets avslutande skriftligen

överenskommits, att stadgandena i 1

§ av denna lag ej skola äga tillämpning

å köpet;

där fröet är förpackat i emballage,

försett med obruten plomb i enlighet

med gällande bestämmelser för statsplombering

av frövara, såvida tiden

för plomberingsbevisets giltighet icke

utlupit; samt

där frö sålts att levereras till köpare

i utlandet.

Med köpman förstås här ovan en

var, som, enligt vad särskilt finnes

stadgat, är pliktig att föra handelsböcker.

6 §.

Sådant från utrikes ort infört frö,

som, enligt vad särskilt stadgas, genom

myndighets försorg skall, innan

det till införsel utlämnas, undergå viss

behandling för dess åtskiljande från

inhemskt frö, må ej inom riket av

den, som driver handel därmed, till

köpare utlämnas, med mindre fröet är

inneslutet i säck eller omslag, märkt

med orden »utländskt frö».

I räkning eller faktura, som angår

sådant frö, skall detsamma uttryckligen

angivas såsom utländskt frö.

7 §.

Underlåter säljare av frö att avlämna

de i 1 § föreskrivna uppgifter

och föreligger ej fall, varom i 5 § för
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

67

i 3 § eller 5 § förmäles, straffes med

böter från och med tio till och med

ettusen kronor.

För överträdelse av föreskrifterna

i 6 § vare straffet böter från och med

fem till och med tvåhundra kronor.

8 §.

(Ej ändrad.)

9 §.

Ersättning för skada, som säljare

av frö, vilken fällts till ansvar enligt

denna lag, må kännas skyldig att på

grund av köpet gälda köparen, bedömes

enligt därför gällande civilrättsliga

bestämmelser.

10 §.

(Ej ändrad.)

mäles, straffes med böter från och

med tio till och med ettusen kronor.

För överträdelse av föreskrifterna i

6 § vare straffet böter från och med

fem till och med tvåhundra kronor.

Ej må dömas till ansvar enligt denna

paragraf, därest på grund av särskilda

omständigheter hinder mött för

säljaren att senast då fröet levereras

till köparen avlämna i 1 § föreskriven

uppgift angående fröets renhetsgrad,

ogräshalt eller grobarhet.

8 §.

Finnas de angående sålt frö enligt

1 § lämnade uppgifter vara oriktiga,

straffes säljaren med böter från och

med tjugufem till och med tvåtusen

kronor, där ej förbrytelsen är i allmänna

strafflagen med straff belagd.

Uppgift om renhetsgrad, ogräshalt

eller grobarhet skall ej anses oriktig,

där ej avvikelsen från uppgiften överstiger

av lantbruksstyrelsen fastställt

analysspelrum.

Ej må dömas till ansvar enligt denna

paragraf, så framt visas, att säljaren

iakttagit vad på honom skäligen

bort ankomma för att förskaffa sig

känedom om fröets beskaffenhet vid

den tid, då detsamma levererades.

9 §•

Ersättning för skada, som säljare

av frö, vilken fällts till ansvar enligt

denna lag, må kännas skyldig att på

grund av köpet gälda köparen, bedömes

enligt allmän lag. Ej må säljare

i syfte att vinna befrielse från ersättningsskyldighet

åberopa annat förbehåll

beträffande leverans av frövara

än sådant, som intagits i skriftligt avtal

med köparen.

10 §.

Den, som under tid, då han är ställd

under tilltal för överträdelse av denna

lag, fortsätter samma förbrytelse,

skall, när han varder därtill lagligen

förvunnen, för varje gång åtal i laga

ordning anhängiggjorts, fällas till

särskilt ansvar.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj ds proposition nr 77.

11 §•

(Ej ändrad.)

12 §.

Av böter, som enligt denna lag ådömas,

tillfälle hälften kronan och hälften

åklagaren. Finnes särskild angivare,

tage han hälften av åklagarens

andel.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, förvandlas de efter allmänna

strafflagen.

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphävas:

kungl. kungörelsen den 5 februari

1909 (nr 8) angående införsel av

samt handel med vissa slag av utländskt

frö, såvitt den avser handel;

samt

kungl. kungörelsen den 4 april 1910

(nr 27) angående införsel av samt

handel med utländskt barrträdsfrö,

såvitt den avser handel.

11 §.

Förseelse mot denna lag åtalas av

allmän åklagare.

12 §.

Av böter, som ådömas enligt denna

lag, tillfälle hälften kronan och hälften

åklagaren.

Saknas tillgång till böternas fulla

gäldande, förvandlas de efter allmänna

strafflagen.

13 §•

Närmare föreskrifter angående intyg,

som föranledas av stadgandena i

1 §, och om sättet för utnyttjande av

dylikt intyg ävensom bestämmelser

om anordnande av tillsyn å efterlevnaden

av denna lag och om bestridande

av kostnaderna för tillsynen meddelas

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den

Genom denna lag upphävas:

kungl. kungörelsen den 5 februari

1909 (nr 8) angående införsel av

samt handel med vissa slag av utländskt

frö, såvitt den avser handel;

samt

kungl. kungörelsen den 4 april 1910

(nr 27) angående införsel av samt

handel med utländskt barrträdsfrö,

såvitt den avser handel.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

69

Bil. C.

Lantbruksstyrelsens redogörelse för lagstiftning angående handel med

utsädesraror i Norge och Canada.

I Norge utfärdades den 27 juni 1924 en lag om handel med kraftfoder, konstgödsel

och utsädesvaror, vilken trädde i kraft den 1 oktober samma år. Enligt

denna lag äger Konungen meddela närmare föreskrifter i ämnet ävensom utfärda

förbud mot försäljning av utsädesvara, som icke fyller erforderliga kvalitetskrav

i fråga om ogräshalt, grobarhet m. m. Genom en kunglig resolution

den 12 september 1924 hava bestämmelser härutinnan utformats. Här nedan

lämnas en kort redogörelse för de bestämmelser, som avse handeln med utsädesfrö.

Det viktigaste stadgandet häri är, att säljaren vid varje försäljning av frö

av alla viktigare växtslag (strå- och trindsäd, flertalet vallväxter, samtliga

rotfruktsväxter, vissa köksväxter m. fl.) är skyldig att lämna köparen vissa

uppgifter rörande varan och dess beskaffenhet.

Avser försäljningen mer än 50 kg. frö av strå- och trindsäd samt andra storkorniga

växtslag eller mer än 5 kg. av annan frövara av en och samma sort,

är säljaren enligt nämnda resolution skyldig att, senast när varan levereras,

på faktura eller annat särskilt dokument uppgiva:

a) varans beteckning (växtslag och om möjligt sort) ;

b) varans partinummer i enlighet med säljarens böcker;

c) grobarhet;

d) renhet;

e) halt av ogräsfrö; samt

f) odlingsplats för vallväxter, höstsäd och andra övervintrande växtarter.

Vidare skall enligt samma resolution emballaget vara försett med tydligt

märke, utvisande säljarens namn samt ovan under a)—d) anförda uppgifter.

Avser försäljningen mindre mängder än de ovan angivna, erfordras ej skriftlig

garanti, men emballaget, vari fröet är förvarat, skall förses med tydligt märke,

utvisande:

al säljarens namn;

b) varans beteckning (växtslag och om möjligt sort);

c) groharhet;

d) renhet;

e) halt av ogräsfrö; samt

f) odlingsplats för vallväxter, höstsäd och andra övervintrande växtarter.

Försiggår försäljningen från butik eller på liknande sätt, skall emballaget,

varur frövaran tages, vara försedd med ett »plakat», upptagande nyssnämnda

under a)—f) angivna uppgifter. Vid försäljning av trädgårdsfrö i portioner

behöver dock uppgift lämnas endast om säljarens namn, växtslag och sort samt

fröets grobarhet. Vid försäljning av blandsäd och biandfrö skall blandningens

sammansättning procentuellt angivas.

Meranämnda resolution stadgar tills vidare förbud endast beträffande ogräshalten,

som hos vissa fröslag ej får överskrida viss fastställd gräns, nämligen:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kunpl. Maj:ts proposition nr 77.

för timotej och biandfrö............1,5 %

» alsikeklöver................1,0 »

» rödklöver.................0,75 »

» strå- och trindsäd.............0,25 »

Den norska lagens bestämmelser gälla ej odlare, som omsätter utsäden av

egen produktion, såvida han ej driver verklig handel med dylika varor.

Tillsynen å efterlevnaden av lagen och på grund därav meddelade bestämmelser

utövas av föreståndarna för statens lantbrukskemiska kontrollstationer

och frökontrollanstalter samt av polis- och tullmyndigheterna. Vederbörande

departement äger överlämna tillsynen jämväl till andra och kan anställa särskilt

auktoriserade provtagare, som ställas till kontrollstations förfogande.

Säljes vara i strid mot de föreskrifter, som utfärdas med anledning av lagen,

eller överensstämmer varan icke med de av säljaren lämnade uppgifterna, blir

säljaren, även om han är i god tro, skadeståndsskyldig.

överträdelse av lagens bestämmelser eller med stöd av lagen utfärdade förbud

och föreskrifter straffas med böter, där strängare straff icke följer enligt

allmänna strafflagen.

För Canada utfärdades den 13 juni 1923 en lag: »The Seeds Act 1923.»

Till en början torde det vara lämpligt att här förutskicka den anmärkningen,

att lagen påbjuder, att alla utsädesvaror skola graderas i följande fem olika

kvaliteter: inregistrerad, extra nr 1, nr 1, nr 2 och nr 3. Fordringarna härå

— vilka i samband med utfärdandet av lagen fastställts av landets jordbruksminister

—- äro nog så stränga, särskilt för de två högsta kvaliteterna. Varan

måste, bland annat, redan vid försäljningen vara analyserad.

Huvudstadgandet i lagen är. att ingen må sälja, offerera, annonsera, utställa

eller hava i sin ägo för försäljning till sådd i Canada i emballage av vad slag

det vara må (säckar, påsar, tunnor, kistor, lådor, järnvägsvagnar eller annan

behållare) utsäden eller fröblandningar, innehållande frö av vete, havre, korn,

råg, majs, hirs, åkerärter, åkerbönor, vicker, bovete, solros, lin, klöver, blåluzern,

gräsarter eller andra fröslag, som kunna komina att upptagas i av

jordbruksministern utfärdade bestämmelser, och ej heller må någon sändning

befraktas såsom utsäde, med mindre varje emballage, innehållande utsäde, eller

vid detsamma säkert fästad etikett eller adresslapp på ena sidan och på sätt,

som ovannämnda bestämmelser stadga, är försedd med följande tryckta uppgifter:
a)

säljarens namn och adress;

b) fröslagets eller fröslagens namn;

c) sortens namn, om frövaran är betecknad såsom tillhörande någon av kvalitetsgraderna

»Inregistrerad» eller »Extra nr 1»;

d) sortens namn, för den händelse den är känd, om frövaran är märkt såsom

tillhörande någon av graderna nr 1, nr 2 eller nr 3;

e) frövarans kvalitetsgrad. angiven med något av följande namn: inregistrerad,

extra nr 1, nr 1, nr 2 eller nr 3, och för frö av klöver, gräs eller andra

foderväxter eventuellt nr 1 blandning, nr 2 blandning eller nr 3 blandning;

f) nummerbeteckningen å den av frökontrollanstalt eller utsädesinspektör utfärdade

attesten;

g) produktionsområde.

Nyssnämnda föreskrifter omfatta, såsom synes, vad som är stadgat för försäljning

av utsäde av landets viktigaste kulturväxter — stråsäd, trindsäd, vallväxter

och lin — men även för försäljning av frö av rotfrukts- och köksväxter

(författningen nämner rova, kålrot, foderbeta, sockerbeta, morot, raps, palsternacka,

rädisa, lök och tomat) finnas liknande stadganden. Dylikt frö får ej

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 77.

71

försäljas, med mindre det är fritt från svårare ogräs och skall antingen vara

graderat och etiketterat, på sätt för försäljning av utsäde av stråsäd m. in. är

stadgat, eller också skall uppgiftsplikten omfatta bland annat säljarens namn

och adress, fröslag och sort, grobarhetsprocent, om denna understiger den fastställda

minimigränsen m. in.

I fråga om alla viktigare kulturväxter skall det för försäljning avsedda utsädet

tillhöra någon av ovan omnämnda, särskilt fastställda kvalitetsgrader.

Om så ej är fallet, får detsamma ej försäljas.

Till sortfrågan tager den canadensiska lagen stor hänsyn, då den vid försäljning

stadgar obligatorisk uppgiftsplikt av sort i fråga om alla slag av

rotfrukts- och köksväxtfrö samt i fråga om alla övriga utsäden och fröslag,

då det gäller varor av de båda högsta kvalitetsgraderna »Inregistrerat» och

»Extra nr 1». I övriga fall skall sorten endast uppgivas, dä den är känd.

Lagen äger icke tillämpning å

a) frövara, som är såld för att rensas och graderas, innan den utbjudes till

försäljning såsom utsäde;

b) frövara, som är lagrad i och för rensning och gradering, förutsatt dock

att platsen för lagringen ej är tillgänglig för köpare av utsäde eller att frövaran

är etiketterad »lagrad för rensning»;

c) utsädesvara av stråsäd, bovete, åkerärter, åkerbönor och majs, som är

odlad, såld och levererad av någon lantbrukare på hans egen gård i och för

användning till utsäde av köparen själv, såframt ej köparen av nämnda utsäde

vid tiden för försäljningen av säljaren erhållit ett intyg om att sagda utsäde

skall vara underkastat bestämmelserna i föreliggande lag;

d) försäljning av elitutsäde, som producerats av en växtförädlare och av

honom försäljes till en utsädesproducent, så framt detta utsäde ej åter skall

säljas.

Enligt lagen äger jordbruksministern tillsätta en rådgivande myndighet, en

statens utsädeskommitté, som har att uppgöra förslag till de närmare bestämmelser,

som skola fastställas i sammanhang med lagen. Denna kommitté har

bland annat att föreskriva minimigränserna för de olika kvalitetsgraderna av

olika utsädesvaror samt att företaga de ändringar härutinnan, som kunna betingas

av olika årgångar och dyl.; att bestämma vilka växtarter, som skola betecknas

såsom svårare ogräs; att bestämma huru de försök och undersökningar

skola utföras, vilka avse att utröna, huruvida sorter utbjudas under falskt

namn eller huruvida en ny sort verkligen är att betrakta såsom sådan; att

fastställa, huru de uppgifter, som åtfölja försålda frövaror, skola uppställas

och anbringas å emballage och dyl.; att bestämma minimigränserna för den

grobarhetshalt, som erfordras för att olika frövaror av rotfrukts- och köksväxter

skola för försäljning kunna märkas på sätt lagen angiver; samt att för

övrigt förorda, vad som kan anses vara nödvändigt för att giva tillräckligt

eftertryck åt lagens bestämmelser.

För tillsyn å lagens efterlevnad finnas i olika delar av landet anställda inspektörer,

vilka hava en jämförelsevis vidsträckt befogenhet. _

Påföljden av överträdelse av denna lag är böter, vilka vid upprepad förseelse

kunna uppgå till 250 dollars.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Majsts proposition nr 77.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 januari

1928.

Närvarande:

justitierådet von Seth,

justi tierådet Wedberg,

regeringsrådet Planting-Gyllenbåga,

justitierådet Alexanderson.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 december

1927, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag till lag

med vissa bestämmelser angående handel med utsädesvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Styrbjörn Dahlqvist.

Förslaget föranledde följande yttranden av lagrådet och dess särskilda ledamöter.

Förslaget i allmänhet.

Justitierådet Alexanderson, med vilken justitierådet Wedberg och regeringsrådet

Planting-Gyllenbåga i huvudsak instämde:

Genom förslaget regleras i olika hänseenden handeln med utsädesfrö. Detta

sker dels genom vissa med straffansvar förknippade föreskrifter för säljare, dels

genom civilrättsliga bestämmelser, enligt vilka rättsförhållandet mellan säljare

och köpare blir i vissa delar att bedöma annorledes än efter allmänna köplagen.

jVid straffansvar är säljaren pliktig att senast vid varans avlämnande skriftligen

till köparen avgiva riktiga och med säljarens namn och adress försedda

uppgifter om dess beskaffenhet i åtskilliga olika hänseenden: sålunda vad

egentligt jordbruksutsäde angår rörande dess slag och, där så kan ske, även

sort, i fråga om rotfruktsfrö jämväl stam, vidare dess renhetsgrad, ogräshalt,

grobarhetsprocent och eventuella egenskap av — helt eller delvis — utländskt

frö samt slutligen, sa vitt säljaren därom har kännedom, dess egenskap att

vara smittat av viss sjukdom eller härröra'' från därmed smittad gröda. I

fråga om frö av vanliga vallväxter, biandfrö och avrensningsfrö stadgas, likaledes

vid straffansvar, en högsta tillåtna ogräshalt hos den sålda varan.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

73

Förseelser mot dessa föreskrifter ligga under allmänt åtal, och om tillsynen

å deras efterlevnad skola särskilda föreskrifter i administrativ väg utfärdas.

I civilrättsligt hänseende skall säljare som icke redan vid köpslutet antingen

avgivit föreskrivna uppgifter om varans renhet, ogräshalt och grobarhetsprocent

eller ock gjort bestämd utfästelse om dess beskaffenhet härutinnan, anses

hava garanterat att den i de avseenden, varom dylik uppgift eller utfästelse ej

lämnats, motsvarar officiellt fastställda normaltal, om sådana bestämmas för

det fröslag köpet gäller, och i annat fall fordringarna på gott utsäde av nämnda

slag. Vidare förklaras förbehåll vid köp att skadestånd för fel i varan bestämmes

efter annan grund än den enligt lag gällande vara ogiltigt, om det ej

avfattats skriftligen eller om det gjorts endast genom hänvisning till priskurant

eller liknande meddelande från säljaren.

En oumbärlig förutsättning för att en dylik lagstiftning skall kunna genomföras

är tydligen en offentlig frökontroll, som arbetar med högsta grad av tillförlitlighet

och som städse utan tidsutdräkt tillhandagår med begärda analyser.

Denna förutsättning anses numera vara för handen. Därmed äro dock ingalunda

alla vägande betänkligheter mot den föreslagna lagstiftningen hävda.

Man har ju på goda grunder icke ansett sig kunna organisera, fröhandeln såsom

ett monopol för särskilt auktoriserade försäljare och ej heller förbjuda

försäljning av annat än statskontrollerat frö. Frånsett den ovannämnda bestämmelsen

om en högsta tillåtna ogräshalt i vallväxtfrö, biandfrö och avrensningsfrö,

har man icke heller inlåtit sig på förbud mot försäljning av skadlig

eller dålig vara. Handeln med frö skall således alltjämt vara i princip

fri, såväl vad försäljare som varan angår. Det skydd för avnämare och för

jordbruksnäringen, som ansetts erforderligt, har man i stället sökt vinna genom

att ålägga säljare en fixerad upplysningsplikt och i fråga om såväl denna

plikts fullgörande som i fråga om vissa avtalsvillkor uppställa formkrav, vilkas

åsidosättande medför än straffrättsliga än civilrättsliga påföljder.

En så beskaffad lagstiftning är emellertid, enligt vad en rik erfarenhet i

liknande fall bestyrker, i tillämpningen förenad med allvarliga olägenheter; till

stor del sådana som icke låta sig på förhand beräknas, än mindre förekommas.

På få rättsområden är formfrihet så viktig som på handelslivets. Detta kräveT,

för att rätt kunna fylla sin varuförmedlande uppgift, möjlighet att kunna handla

snabbt och formlöst. Och domstolarna måste, för att kunna prestera en rättsskipning

som ej blir stötande för den allmänna rättsuppfattningen, äga frihet

att taga hänsyn till allt som förekommit av reell betydelse, till alla omständigheter

i saken, icke blott till huruvida vissa former iakttagits eller ej. Det

gäller i förevarande fali att reglera en hel handelsgren, omfattande en mängd

olika slag av handelsköp och enkla borgerliga köp: från producent till tillfällig

eller yrkesmässig uppköpare, från denne till storgrosshandeln, från denna till

återförsäljare en gros, från dessa till minuthandlare, från dessa åter till konsumenterna

-— och naturligen även mera direkta transaktioner, med förbigående

av en eller flera mellanhänder, men också sådana fall som det att någon som

köpt närmast i konsumtionssyfte, avstår en del av varan åt annan konsument.

Och denna handel bedrives till ej ringa del under synnerligen brådskande för
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

hållanden såväl i fråga om köpslut som expedition av varan. Köpen avslutas

i många fall ej skriftligen utan per telegraf eller per telefon, med eller utan

förmedling av mäklare. Till nu nämnda omständigheter har man visserligen

delvis sökt taga hänsyn i förslaget, dels genom att i 7 § undantaga vissa kategorier

av säljare och dels genom att i 8 och 9 §§ uppställa särskilda strafffrihetsgrunder.

Men det ligger i sakens natur att dylika modifikationer lätt få

en godtycklighetens prägel eller ock sätta lagens effektivitet i fara.

Förslaget går så långt att dess bestämmelser obetingat gälla även handelsköp

efter prov av fullt sakkunnig köpare, utom vad angår vara, som uppenbarligen

är avsedd att undergå rensning eller annan särskild behandling, innan

den erbjudes konsumenterna. Svårligen kan en sådan regel visa sig tillfredsställande

i tillämpningen. Å andra sidan synes det ingalunda osannolikt

att den i 3 § uppställda civilrättsliga fiktionen att fullgod vara tillförsäkrats,

så snart ej bestämd uppgift rörande renhet, ogräshalt och grobarhet givits vid

köpslutet, kommer att få sin praktiska betydelse borteliminerad genom att säljarna

än mera allmänt och mera vittgående än nu fritaga sig från skadeståndsskyldighet

i händelse av fel i varan. Att sådant förbehåll enligt 5 § är ogiltigt

med mindre det avfattats skriftligen och gjorts annorledes än genom hänvisning

till priskurant eller liknande, lärer väl huvudsakligen få till följd att förbehållet

inryckes i slutsedlar och orderkopior, i regeln måhända i form av hänvisning

till avtalskonditioner, tryckta å handlingens baksida.

Såsom torde framgå av den följande detaljgranskningen, är förslaget behäftat

med åtskilliga brister i särskilda punkter. Men det synes angeläget

att här betona, att även om dessa kunna vid en överarbetning avhjälpas, kvarstå

dock andra, som sammanhänga med förslagets hela läggning och där man

vid varje försök att råda bot råkar ur en svårighet i en annan.

Det synes vid sådant förhållande böra anbefallas till ytterligare övervägande,

huruvida en tvångslagstiftning, sådan som den föreslagna, i det långa loppet

bättre befrämjar en lycklig utveckling på utsädesmarknadens område än den

som med stigande upplysning, intresse och erfarenhet bland jordbrukarna kan

förväntas bliva framdriven av deras egna stegrade fordringar på den salubjudna

varan.

Justitierådet vem Seth:

Även jag instämmer i huvudsak med justitierådet Alexanderson.

Det föreliggande förslaget innebär i flera hänseenden starka avvikelser från

de regler, som i allmänhet gälla i fråga om köp av lös egendom. Jag saknar

visserligen tillräcklig erfarenhet i de praktiska förhållanden, om vilka här är

fråga, för att våga avgiva ett eget omdöme om den föreslagna lagens nödvändighet.

Flertalet av de myndigheter och andra sakkunniga, vilka yttrat sig i

ärendet, synas ju emellertid vara ense härom. Jag kan dock icke underlåta

att framhålla, att de avvikelser förslaget innebär från vad i allmänhet gäller

äro av sådan art och kunna i vissa fall leda till så allvarliga konsekvenser,

att det måste vara en ovillkorlig förutsättning för en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget att utsikt icke finnes att de missför
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

75

hållanden, som otvivelaktigt råda inom utsädeshandeln, skola kunna övervinnas

på annat sätt. Jag avser då närmast upplysningsverksamhet bland jordbrukarna

och dessas självverksamhet.

Lagrådet:

Lagtexten skulle vinna i enkelhet och reda genom en omgruppering enligt

följande anvisningar. I 1 § anges lagens tillämpningsområde, med upptagande

av innehållet i andra styckena av 1 och 7 §§. Första stycket i nuvarande 1 §

omarbetas till en ingress för bestämmelserna i 2 §. Med utelämnande av sifferbeteckningarna

i 2 § avlägsnas vid denna omarbetning hänvisningen till vad

i följande stycken av paragrafen stadgas, eftersom denna hänvisning är överflödig

och, när 7 § ej omnämnes, även vilseledande. Vad i 2 § 5 första stycket

och 6 sägs införes såsom undantag redan i början av stadgandena under c)

och d), och andra stycket i 5 får bilda ett stycke tillsammans med 4. Såsom

avslutning å 2 § sättes ett nytt stycke, angivande att i 3 § stadgas huruledes

uppgiftsplikten är i vissa fall inskränkt, och 3 § får upptaga dels första stycket

i 7 § dels ock 2 § 7. Nuvarande 3 och 4 §§ sammanslås till en. Andra

stycket i 8 § får utgöra en särskild paragraf efter nuvarande 9 §. Att vissa

bestämmelser ej skola äga tillämpning i fall, som avses i nuvarande 7 § första

stycket, utsäges antingen genom ett allmänt förbehåll i den nya 3 § eller genom

särskilda undantagsstadganden, anknutna till bestämmelserna i fråga.

1 §■

Lagrådet:

Att lagen i sin rubrik säges angå handel med utsädesvaror, ej frövaror, torde

av de i remissprotokollet anförda skäl vara välbetänkt. Däremot förefaller

det onödigt tyngande att i själva lagtexten använda termen utsädesvara och

att å detta begrepp lämna en legaldefinition. Med iakttagande av den allmänna

omgruppering av förslagets bestämmelser, som redan förordats, torde

åt 1 § lämpligen kunna givas en lydelse sådan som denna: »Denna lag äger

tillämpning å köp av frö som är avsett till utsäde, däri inbegripet utsäde av

stråsäd och trindsäd. Frö av växter, som odlas blott till prydnad, avses ej i

lagen.»

Om innehållet i 1 § första stycket skall talas vid 2 §.

2 §-

Lagrådet:

Det är tänkt att säljarens uppgiftsskyldighet skall kunna fullgöras genom

några ord i skriftligt köpekontrakt, ja genom icke undertecknade tillkännagivanden

å papperspåse eller annat emballage. Vid sådant förhållande är det

oegentligt och vilseledande att skyldigheten säges vara en plikt att »avlämna

skriftlig förbindelse». Den innebär ju blott att säljaren skall skriftligen för köparen

uppgiva vissa fakta.

En redaktionell överarbetning torde böra ske, särskilt av bestämmelserna

under 1 d) och 2.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

Vad med varans avlämnande förstås, framgår av köplagens 9—11 och 62

—65 §§. Tvivelaktigt är däremot, när säljaren må anses ha fyllt sin plikt att,

såsom det heter i förslagets 1 §, »avlämna skriftlig förbindelse»; och om, på

sätt lagrådet antytt, säljarens plikt säges gå nt på att för köparen skriftligen

uppgiva vissa fakta, synes det vara nödvändigt att i lagen giva en regel om den

tidpunkt då, under vissa förhållanden, uppgiftsskyldigheten må anses fullgjord.

Härav beror ju om säljaren hemfaller under straffansvar eller ej. Efter mönstret

av andra lagar torde det böra stadgas att därest uppgift blivit inlämnad

för befordran med post eller telegraf eller eljest på ändamålsenligt sätt avsänd,

skall den anses vara köparen meddelad. Lämpligen kunde detta stadgande få

sin plats närmast före presumtionsparagrafen eller såsom andra stycke i 8 §.

Ett stadgande sådant som det föreslagna torde göra det obehövligt att — i

likhet med vad som efter högsta domstolens hemställan skedde i det år 1904 för

riksdagen framlagda förslaget till lag angående handel med konstgjorda gödselmedel

(k. prop. nr 43) — giva en särskild regel om forum för åtal.

Justitierådet Alexanderson, med vilken justitierådet Wedberg och regeringsrådet

Planting-Gyllenbåga instämde:

Lämpligheten av en lagstadgad skyldighet för säljare att, »där så ske kan»,

deklarera utsädets sort och i fråga om rotfrukts- och köksväxtfrö jämväl stam

— allt under straffansvar för underlåtenhet eller oriktig uppgift — synes icke

vara på övertygande sätt ådagalagd. Såsom skäl har anförts dels att olika

sorter och stammar äro av olika värde och dessutom av olika användbarhet allt

efter de klimatiska förhållandena, dels att oriktiga uppgifter om sort ofta förekomma

till skada för jordbruket. För att uppgift om sort skall vara odlaren

till verkligt gagn, förutsattes väl dock att han själv äger insikt om betydelsen

att göra ett gott sortval; och är detta förhållandet, lärer han ej underlåta att

rekvirera viss sort och att förvissa sig om att säljaren i faktura, å etikett o. s. v.

uppgivit den sort rekvisitionen gällde. Och den omständigheten att oriktiga

sortuppgifter ofta lämnas synes möjligen kunna föranleda införande av straff

för oriktig uppgift, men icke av tvång att lämna uppgift. Detta tvång är visserligen

mildrat genom förbehållet »där så ske kan». Men nämnda uttryck innebär

enligt remissprotokollet skyldighet att förskaffa sig kännedom om sorten,

där detta utan större olägenhet går för sig; och sammanställer man härmed yttrandet

att det icke torde bereda särskilda svårigheter att anskaffa och kontrollera

en stamuppgift — vilket omdöme väl i än högre grad avser att gälla sortuppgift

— tyckes lagförslaget klämma säljaren mellan tvenne straffhot hårdare

än skäligt kan vara, för så vitt ej avsikten tilläventyrs är att på indirekt väg

framtvinga statskontroll över allt utbjudet utsädes sort och, beträffande vissa

slag, stam.

I en till Kungl. Maj:t efter förslagets remitterande ingiven skrivelse, som

överlämnats till lagrådet, har chefen för statens skogsförsöksanstalt professor

Henrik Hesselman meddelat att vid anstalten pågående undersökningar av den

svenska tallens klimatraser, vilkas närmare resultat först framdeles kunna framläggas,

emellertid redan utvisat att tallfrös härstamning från det län och land
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

77

skap, där skogsodlingen äger rum, ingalunda innebär trygghet för dess användbarhet

å odlingsorten. Samma förhållande gällde även övriga — hittills visserligen

mindre utforskade — skogsträds raser. En lagbestämmelse sådan

som den föreslagna kunde därför befaras verka skadligt, såsom ägnad att ingiva

allmänheten den falska föreställningen att den påbjudna ursprungsbeteckningen

gåve tillräcklig ledning rörande fröets användbarhet ur klimatologisk

synpunkt.

För egen del har Hesselman hemställt, att i lagen måtte överlämnas åt Kungl.

Maj :t att bestämma den indelning av landet i olika insamlingsområden — olika

för olika slag av skogsträd -—- som skall ligga till grund för säljarens uppgift

om fröets härstamning. Skall uppgiftsskyldighet bibehållas, synes det mig

efter de meddelade upplysningarna vara nödvändigt att beträda denna väg. I

fragans nuvarande osäkra läge och med hänsyn till de i remissprotokollet återgivna

uttalandena av centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund finner

jag dock riktigare att åtminstone för närvarande helt utesluta punkt 5 andra

stycket ur förslaget. Olägenheter härav synas desto mindre behöva befaras

som skogsfröets klängning och dess distribuering särskilt till de mindre sakkunniga

skogsodlarna torde hava i allt större omfattning övertagits av skogsvårdsstyrelsema.

Vinnes ej avseende för vad nu anförts, lärer emellertid i de fall då landskap

ej är delat mellan flera län det vara onödigt att säljare av skogsfrö från landskapet

betungas med skyldighet att uppgiva även länet.

Justitierådet von Seth:

I en efter förslagets remitterande till Kungl. Maj :t ingiven skrift, vilken blivit

till lagrådet överlämnad, har chefen för statens skogsförsöksanstalt professorn

Henrik Hesselman, sasom det synes av goda grunder, erinrat, hurusom

nyare forskningar angaende den beträffande skogsfrö så viktiga härstamningsfrågan

givit vid handen, att man med en uppgift, såsom under 5 stadgas, om

allenast län eller landskap, där fröet skördats, icke skulle vinna den trygghet

man avsett, och att de områden, som från skoglig synpunkt behövde begränsas

för att karakterisera ett frös användbarhet, växlade till sin omfattning såväl

inom landets olika delar som beträffande olika trädslag. Då, på sätt professor

Hesselman jämväl antytt, det torde vara olämpligt att i själva lagen angiva dessa

olika områden, och detta även med hänsyn därtill att vetenskapens framtida

utveckling kunde giva anledning till ändringar i den en gång vidtagna indelningen,

torde saken böra ordnas så, att visserligen själva skyldigheten att lämna

uPP&ift fortfarande fastslas i lagen, men att det lämnas åt Kungl. Maj :t att i

administrativ ordning bestämma den områdesindelning, till vilken uppgiftsskjddigheten

skall hänföra sig. Det kunde då exempelvis heta, att säljaren

skall vara skyldig att, med iakttagande av den områdesindelning Konungen

fastställer, uppgiva det insamlingsområde, där fröet skördats.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Eungl. Maj:ts proposition nr 77.

3 §.

Lagrådet:

Varken förutsättningen för presumtionens inträde eller presumtionens innehåll

synes hava angivits på ett sätt som låter verkliga meningen klart framstå.

I förra hänseendet är talet om »föreskriven uppgift», som avlämnas, och

»bestämd utfästelse», som innehålles i köpeavtalet, ägnat att föra tanken på

villovägar. Vad som åsyftas är ju helt enkelt, att presumtionen skall inträda,

därest säljaren ej redan vid köpet muntligen eller skriftligen lämnat köparen

så bestämda uppgifter om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet som

enligt denna lag skola meddelas senast då varan avlämnas.

Beträffande åter presumtionens innehåll bör uppmärksammas att normaltalen

kunna hava ändrats mellan köpet och varans avlämnande. Vad säljaren skall

anses hava tillförsäkrat torde böra uttryckas ungefärligen med dessa ord: »att

fröet, i vad uppgift sålunda ej föreligger, vid avlämnandet motsvarar då gällande

normaltal för frö av det slag eller, så framt normaltal saknas, skäliga

anspråk å gott sådant frö».

5 §■

Lagrådet:

Av remissprotokollet att döma vill stadgandet i denna paragraf förhindra

att förbehåll, som lätteligen kunna undgå köparen, likväl bliva för honom bindande.

Detta syfte torde emellertid stadgandet icke väl motsvara. Sålunda

lärer intet vara vunnet med att försäljningsvillkor, som man nu är van att finna

i de större fröaffärernas priskuranter eller kataloger och där kan i lugn och

ro studera, i stället tryckas på kontraktsformulär, åt vilkas innehåll köparen,

efter vad erfarenheten från andra avtalsområden låter förmoda, i avtalets ögonblick

icke ägnar mycken uppmärksamhet. Såsom stadgandet är avfattat —

»meddelande från säljaren» — skulle för övrigt ogiltigheten ej drabba exempelvis

en i slutsedel inryckt hänvisning till regler, antagna av en sammanslutning

av fröhandlare att gälla all försäljning från dess medlemmar. Oegentligt

förefaller också att betaga ett muntligen gjort förbehåll all verkan. Om säljaren

muntligen ger köparen tillkänna t. ex. att han önskar begränsa sin ersättningsskyldighet

till köpeskillingens belopp, så kan detta ej gärna gå köparen

förbi, men en tryckt klausul därom blir, bland mängden av andra kontraktsvillkor,

lätt undanskymd. Slutligen verkar det godtyckligt att ej andra förbehåll

avses än de som innefatta särskild »grund» för bedömande av säljarens

ersättningsskyldighet. Till säljarens förmån bestämda reklamationsfrister kunna

vara icke mindre förrädiska och ödesdigra.

Då förhållandena inom fröhandeln icke torde i nu förevarande avseende vara

så egenartade att de påkalla en särskild legal lösning av en situation som vid

många andra avtal kan uppkomma, hemställes att paragrafen måtte få utgå.

Följes ej denna hemställan, synes stadgandet böra å ena sidan utvidgas att

gälla varje förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet i anledning av

fel i varan och å den andra begränsas därhän att förbehållet ej frånkännes all

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

<9

laga verkan. Syftet är ju blott att skydda köparen, och detta syfte vinnes bäst

genom ett förklarande att förbehållet ej må av säljaren åberopas.

6 §.

Lagrådet:

Den tillsyn å lagens efterlevnad, varom enligt 13 § Konungen skall äga meddela

föreskrifter, torde ej minst avse bestämmelserna i förevarande paragraf.

För att den därutinnan skall bliva verkningsfull, torde emellertid vara nödvändigt

att de här stadgade förbuden rikta sig ej blott mot försäljning, utan

redan mot saluhållande av alltför ogräsbemängd vara.

Det svårfattliga tredje stycket skulle till sitt innehåll bliva klarare och även

andra redaktionella fördelar ernås, om paragrafens båda senare stycken sammanfördes

till ett, sa lydande: »Ej heller må till utsäde säljas biandfrö, där

det innehaller flera ogräsfrön än tre gånger det antal som enligt nyss angivna

bestämmelser är medgivet för timotejfrö, eller avrensningsfrö, där det innehåller

mer än sex gånger sagda antal.»

7 §.

Lagrådet:

-Enligt lantbruksstyrelsens förslag kunde vid handelsköp säljaren genom

skriftlig överenskommelse med köparen befria sig från uppgiftsskyldighet. I

det remitterade förslaget har med allt fog fordran på särskild överenskommelse

fatt bortfalla. Men å andra sidan har befrielsen mycket väsentligt inskränkts:

den gäller enligt remitterade förslaget allenast köp av vara som uppenbarligen

icke är i det skick, vari den är avsedd att erbjudas konsumenter. Att härigenom

synnerligen besvärande band lagts på den ifrågavarande handelsbranschen

är lätt att förstå, och framgår ytterligare då man erinrar sig att med uppgiftsskyldighet

följer enligt förslaget jämväl tillämplighet på säljaren av stadgandena

i 3 och 5 §§. Att köp slutits efter prov räddar alltså ej säljaren undan

den i 3 § uppställda fiktionen, och muntliga avtal om skadeståndets beräkning

i händelse av fel i varan bliva ogiltiga. Genom orden »uppenbarligen icke är

avsedd» införes vidare beträffande straffbarheten ett betänkligt osäkerhetsmoment.

A andra sidan är det svart att finna den gjorda inskränkningen i undantagsbestämmelsen

påkallad av ett verkligt behov. Om också ett lagens förmynderskap

anses erforderligt för den oerfarne och lättrogne odlaren, bör det

dock ej utsträckas även till affärsvärlden. Det hemställes att undantag för

handelsköp matte gälla varje köp mellan köpmän i och för deras rörelse. Att

det då omfattar även vissa fall, där köparen är odlare, t. ex. jordbruksidkande

aktiebolag, torde ej innebära något betänkligt.

8 och 9 §§.

Lagrådet:

Iakttages vad lagrådet förut hemställt beträffande förslagets omgruppering

och angivandet av säljarens åligganden, böra nu förevarande paragrafer här
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

efter jämkas. I varje fall synes hänvisningen till blott 1 och 2 §§ vara vilseledande.

Förbehållet om ansvarsfrihet i 9 § första stycket är så formulerat att säljaren

blir strafflös till och med när han verkligen insett uppgiftens oriktighet.

•Meningen är ju dock att ansvarsfrihet inträder endast där säljaren ej insett

eller bort inse oriktigheten.

10 §.

Lagrådet:

Stadgandet i första stycket torde för sådana fall av upprepad förbrytelse,

då 4 kap. 2 § strafflagen är tillämplig — och dessa lära komma att utgöra det

långt övervägande antalet — kunna verka vilseledande och beträffande övriga

fall synes det icke vara behövligt. Det hemställes förty, att detta stycke

måtte få utgå.

Även stadgandet i andra stycket lärer sakna berättigande. Det kan ej gärna

tänkas få någon tillämplighet annat än i de fall, då en oriktig uppgift ingår

såsom ett led i ett förfarande, straffbart enligt 22 kap. strafflagen. Enligt

vanliga regler skulle emellertid i sådana fall 4 kap. 1 § samma lag bliva tilllämplig

eller ock s. k. lagkonkurrens komma att föreligga, och det lärer icke

kunna påstås att reaktionen mot den förelupna brottsligheten sålunda bleve

mindre tillfredsställande än enligt det föreslagna stadgandet. Motsvarande bestämmelser

i vissa andra förslag, som under de senare åren varit föremål för

lagrådets granskning, hava på grund av anmärkningar från dess sida fått förfalla.

Ur protokollet:

Oskar Adelsohn.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

81

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgken, statsråden

Ribbing, Meubling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ly
berg,

von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

tillförordnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, lagrådets den

27 januari 1928 dagtecknade utlåtande över det den 16 december 1927 till lagrådet

remitterade förslaget till lag med vissa bestämmelser angående handel med

utsädesvaror.

Föredraganden redogör för utlåtandet och anför vidare:

»Lagrådets samtliga ledamöter hava uttalat allmänna betänkligheter mot en

lagstiftning av det innehåll, remitterade förslaget utvisar. En ledamot, med

vilken de övriga i huvudsak instämt, har funnit det böra anbefallas till ytterligare

övervägande, huruvida en tvångslagstiftning, sådan som den föreslagna,

bör komma till stånd och huruvida man icke hellre för en lycklig utveckling på

utsädesmarknadens område bör lita till stigande upplysning, intresse och erfarenhet

bland jordbrukarna. Till stöd för denna uppfattning åberopas väsentligen

de allvarliga olägenheter, vilka enligt rik erfarenhet i liknande fall en

så beskaffad lagstiftning är ägnad att medföra i tillämpningen. Starkt framhålles

formfrihetens betydelse på handelslivets rättsområde med hänsyn såväl

till varuförmedlingen som till rättskipningen. En ledamot har för sin del tillfogat,

att såsom en ovillkorlig förutsättning för en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget måste uppställas, att utsikt icke finnes till att

de missförhållanden, som otvivelaktigt råda inom utsädeshandeln, skola kunna

övervinnas på annat sätt; i detta avseende hänvisas närmast till upplysningsverksamhet

bland jordbrukarna och dessas självverksamhet. Vidare har lagrådet

framfört vissa anmärkningar mot förslagets uppställning och formella

avfattning samt mot det sakliga innehållet av särskilda bestämmelser däri.

För min del är jag beredd att med anledning av lagrådets granskning tillstyrka

vissa modifikationer i förslaget. Likaledes har jag funnit vad lagrådet

i redaktionellt hänseende anmärkt böra i allmänhet beaktas. Däremot kan jag

icke i huvudfrågan — behovet av en lagstiftning och dess genomförande i väsentlig

överensstämmelse med förslaget — ansluta mig till den uppfattning,

som gjort sig gällande inom lagrådet.

Bihang till riksdagens protokoll 19S8. 1 samt. 68 haft. (Nr 77.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Eungl. Maj:ts proposition nr 77.

Den i ärendet föreliggande utredningen, för vilken redogörelse lämnats vid

remissen till lagrådet, torde med tydlighet hava ådagalagt, att bland jordbrukets

målsmän och idkare framträtt en alltmer utbredd och stadgad uppfattning

om nödvändigheten av ett kraftigt ingripande mot missförhållanden inom

utsädeshandeln. Det ursprungliga lagförslaget i ämnet har utarbetats av den

sakkunniga ämbetsmyndigheten på jordbruksområdet, lantbruksstyrelsen, vilken

därvid biträtts av representanter för det praktiska jordbruket, fröodlingsverksamheten,

fröhandeln, frökontrollen och lantbruksvetenskapen. Redan

detta förslag rönte övervägande anslutning från de talrika myndigheter och

korporationer, vilkas granskning det varit underställt. Därefter har riksdagen,

utan att någon meningsskiljaktighet kommit till uttryck, framfört sin önskan

om snara lagstiftningsåtgärder i ämnet. Sedan lantbruksstyrelsens förslag

undergått överarbetning i vissa delar, har en förnyad remiss besvarats på

ett sätt, som torde berättiga till antagande, att det nu till lagrådet remitterade

förslagets huvudgrunder vunnit avgjort godkännande inom sakkunniga och

intresserade kretsar. De tämligen spridda uttalanden, som förekommit i motsatt

riktning, synas icke ägnade att i någon högre mån rubba intrycket av

stark anslutning till förslaget.

Att inom utsädeshandeln förekomma betänkliga missförhållanden, lärer

knappast från något håll bestridas. Allmän torde ock insikten vara om betydelsen

för jordbruket och för folkhushållningen i dess helhet av att de utsädesvaror,

som utbjudas, motsvara så höga anspråk som möjligt. Yppas tvekan

om lämpligheten av en lagstiftning till förhindrande av underhaltig varas utbjudande,

är grunden härtill icke att finna i ett underkännande av att det allmänna

här har en angelägen uppgift att bevaka. Frågan gäller nu blott, huruvida

det skall visa sig nödvändigt att tillita en lagstiftning, som i viss mån

inskränker eljest rådande handelsfrihet, eller om syftet kan uppnås på annan

väg.

Lagrådets ledamöter hava hänvisat till upplysningsverksamhet såsom skyddsmedel

i första hand mot den utsädeshandel, som tillskyndar jordbrukaren skada

och förlust. Otvivelaktigt har denna upplysningsverksamhet, som i mångahanda

måtto främjats av det allmänna, varit till stort gagn även därutinnan,

att den kunnat i vida jordbrukarkretsar sprida ökad insikt om utsädeskvalitetens

betydelse för produktionen. Det synes dock innebära en överskattning av

dess räckvidd, om man utgår från att på denna väg användningen av underhaltigt

utsäde skall på ett fullt verksamt sätt kunna förhindras. Det gäller

här en nödvändighetsvara, vilken de flesta av landets tusentals jordbrukare,

från storgodsägare till småbrukare, äro hänvisade till att förvärva genom inköp

från handelsfirmor. Även med väsentlig förstärkning av de krafter, som nu

stå till buds, kan upplysningsverksamheten icke tränga till varje avlägsen

bygd. Än mindre kan den påräknas gripa in vid varje tidpunkt, då dess stöd

skulle vara erforderligt. Jämväl lärer det ligga i sakens natur, att upplysning

härvidlag icke kan göra tillfyllest. Även den jordbrukare, som mottagit en

sakkunnig rådgivares varningar, torde lätt vika för övertalning att inköpa en

prisbillig utsädesvara, som tillhandahålles av energiska och föga nogräknade

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

83

försäljare. Det bör härvid beaktas, att försäljning av utsäde mångenstädes

förekommer under former, som erbjuda ringa garanti för varans beskaffenhet:

genom kringresande agenter, i vanliga handelsbodar och i torghandel.

Inom lagrådet har ock erinrats om betydelsen av jordbrukarnas självverksamhet.

Väl är det obestridligt, att denna uppnått goda resultat med hänsyn

till jordbrukarnas gemensamma konsumentintressen. Det synes dock uppenbart,

att en sammanslutning i sådant syfte icke kan vinna den styrka och utbredning,

att den förmår i tillräcklig grad behärska utsädeshandeln. Även

om underhaltigt utsäde kommer till användning blott i begränsad utsträckning,

kan skadan därav bliva synnerligen betydande.

Under ärendets behandling har från skilda håll med styrka gjorts gällande,

att endast genom lagstiftningens ingripande det är möjligt att komma till rätta

med rådande missförhållanden inom utsädeshandeln. Det nu föreliggande förslaget

är byggt på skyldighet för säljaren att tillhandahålla köparen sådana

upplysningar om varan, vilka äro nödvändiga för bedömandet av dess beskaffenhet.

Att en dylik lagstiftning måste innebära ett visst tvång, ligger i

dess natur. Med fog synes mig emellertid icke kunna antagas, att den reglering,

som i förslaget asyftas, kommer att sträckas längre än som är förenligt

med handelns nödvändiga rörelsefrihet, i varje fall icke sedan i förslaget vidtagits

vissa ändringar, om vilka lagrådet hemställt. Till stöd för denna uppfattning

kan i främsta rummet anföras, att även representativa organ för utsädeshandeln

funnit sig kunna i allt huvudsakligt förorda förslaget. Denna

lagstiftnings verkan och betydelse bliva efter mitt förmenande icke att mäta

efter antalet av de atal och sakfällanden, till vilka den tilläventyrs kan leda.

Lagförslagets innehåll torde i det väsentliga blott motsvara vad som redan nu

är bruk och sedvänja inom den lojala utsädeshandeln eller vad denna är beredd

att underkasta sig. Om förslaget genomföres, tvingas övriga utövare av denna

näring att efterhand, och måhända snart nog, tillämpa en sådan ordning för

sin verksamhet, som erbjuder största möjliga trygghet för utsädets goda beskaffenhet.

Lagen kommer därmed att genomföra en normering, vilken icke

torde bliva obehörigt tryckande.

Vid den överarbetning av förslaget, som företagits med anledning av lagrådets

granskning, hava, såsom redan omnämnts, de framställda anmärkningarna

beträffande förslagets uppställning och detaljer i allmänhet blivit beaktade.

Jag anser mig böra i detta hänseende tillägga följande.

Tre ledamöter av lagrådet hava vid 2 § framfört vissa erinringar mot att i

lagen stadgas skyldighet för säljare att, där så kan ske, lämna uppgift om

utsädets sort och i fråga om rotfrukts- och köksväxtfrö jämväl stam. Under

hänvisning till de skäl, som anförts vid remissen, finner jag i likhet med en

ledamot av lagrådet denna bestämmelse böra bibehållas.

Med avseende å den i 2 § intagna bestämmelsen, att i fråga om skogsfrö skola

uppgivas landskap och län, där fröet skördats, hava efter remissen inkommit

upplysningar, vilka synas ägnade att i viss mån inverka på bedömandet av

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 77.

detta spörsmål. För min del vill jag med anledning härav tillstyrka, att bestämmelsen

uteslutes. Avgörande är härvid främst, att, såsom ock inom lagrådet

erinrats, försäljningen av skogsfrö numera till övervägande del handha

ves av skogsvårdsstyrelserna.

Det i 5 § av det remitterade förslaget upptagna stadgandet är riktat mot

vissa åtgöranden från säljares sida, vilka påvisats vara inom utsädeshandeln

ofta förekommande och ägnade att försätta köparen i en ogynnsam ställning.

Jag har icke ansett tillräckliga skäl föreligga för att låta stadgandet utgå,

men har låtit företaga en omformulering, varigenom vissa av de anmärkta olägenheterna

torde bliva avlägsnade. Med anledning av vad lagrådet erinrat i

fråga om försäljningsvillkor, som upptagits i slutsedel, vill jag framhålla, att

då slutsedeln är en handling, på vilken avtalet omedelbart grundas, mindre risk

synes vara för handen att däri inryckta villkor icke bliva beaktade av köparen.

Skulle, såsom lagrådet antytt, förbehåll i slutsedeln vara gjort allenast genom

en hänvisning till annan handling, torde med den avfattning, som nu föreslås,

ett dylikt förbehåll icke kunna åberopas mot köparen.

Med hänsyn till vad lagrådet anfört i fråga om 7 § har jag ansett undantaget

för handelsköp böra gälla även i fråga om utsädesvara, som undergått rensning

eller annan behandling. Vid köp mellan köpmän i och för deras rörelse

skall uppgiftsskyldighet alltså föreligga endast så till vida, att där frö är

skördat å utländsk ort, upplysning härom skall lämnas.

Övriga i förslaget vidtagna ändringar torde, då de ansluta sig till vad lagrådet

anfört eller eljest äro av rent redaktionell natur, icke behöva här särskilt

omnämnas.

I enlighet med nu angivna grunder har jag låtit inom departementet omarbeta

förslaget, och har detta därvid erhållit rubriken lag angående handel med

utsädesvaror.»

Föredraganden uppläser det omarbetade förslaget och hemställer, att detsamma

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Stockholm 1928. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

273797

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:358 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående handel med utsädesvaror, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 10 i texten
  2. 2LJoU 1928:1 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående handel med utsädesvaror, dels och i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten