Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad
9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:8, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
15
8.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan och
Norrköpings stad; given Stockholms slott den 11
januari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Bosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 januari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,
Lyberg, von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Genom brev den 10 juli 1891 förordnade Kungl. Maj.t — med antagande av
ett utav stadsfullmäktige i Norrköping den 21 maj samma år gjort erbjudande
— att en militärkommendering från Första och Andra livgrenadjärregementena
om en ungefärlig styrka av 180—192 man skulle förläggas till
Norrköping, så snart kasernetablissemang för en dylik kommendering blivit
av staden uppfört, samt vara därstädes förlagd, så länge etablissemanget i
nöjaktigt skick underhölles. Yid det sålunda antagna erbjudandet hade
bland annat fästats det villkor, att kasernbyggnaderna (bestående av en
huvudbyggnad och en exercisbyggnad), vilka på stadens bekostnad skulle
1594 27
16
Kungl. Maj:ts proposition nr K.
Kasern
kommittén.
uppföras på en staden tillhörig tomt, skulle förbliva stadens egendom. Alltsedan
omförmälda kasernetablissemang tagits i bruk och intill slutet av år
1926 har detsamma av kronan disponerats för truppförläggning; under de
senaste åren har andra arméfördelningens studentkompani varit förlagt till
platsen.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 anmälde chefen för andra
arméfördelningen, att han, med hänsyn till att den kader, som enligt 1925
års försvarsorganisation komme att finnas, ej räckte till att uppehålla truppförläggning
annat än på truppförbandens ordinarie förläggningsort, såge sig
urståndsatt att efter 1926 års utgång anordna truppförläggning i Norrköping.
I utlåtande den 25 juni 1926 över denna framställning anförde chefen för
generalstaben, bland annat, att det efter antagandet av 1925 års härordning
och redan under första övergångsperioden bleve förenat med stora svårigheter
att till etablissemanget i Norrköping förlägga militär trupp ur andra
arméfördelningen.
Sedan med anledning av vad myndigheterna anfört ifrågavarande ärende
överlämnats till kasernkommittén, har kommittén fört förhandlingar med
Norrköpings stad angående frågan om återställande till staden av kasernetablissemanget.
Dessa förhandlingar hava resulterat i eu den 1 och den
4 april 1927 dagtecknad preliminär överenskommelse mellan Kungl. Maj:t
och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Norrköpings stad, å andra sidan.
Överenskommelsen, vilken torde få fogas såsom bilaga (Bil. A.) vid statsrådsprotokollet
rörande detta ärende, bär av kommittén med skrivelse den 7
april 1927 underställts Kungl. Maj ds prövning.
Kasernkommittén har i sin förenämnda skrivelse lämnat följande redogörelse
för vad i ärendet tidigare förekommit.
I en år 1891 utfärdad generalorder meddelades bestämmelser om, att
etablissemanget i Norrköping skulle disponeras av livgrenadjärregementenas
rekryt-, förberedande korprals- och korpralsskola samt infanterivolontärskolan.
Till etablissemanget i Norrköping skulle sålunda förläggas dels vissa skolor,
hörande till livgrenadjärregementena, dels ock infanteriets volontärskolekornpani.
Som kasernbyggnaden icke från början var avsedd att inrymma
två särskilda, under olika befälhavare lydande skolor, förefanns enligt den
uppgjorda byggnadsplanen icke tillgång på tillräckligt antal befälsrum inom
byggnaden. Sedan till följd av en utav Norrköpings stad beslutad förändring
i den ursprungliga byggnadsplanen ökat utrymme å kasernbyggnadens
vind blivit tillgängligt, kunde för avhjälpande av nämnda brist på
befälsrum å samma vind inredas sex rum för underofficerare, jämte tamburer
och garderober, varförutom vidtogs viss förändring av inredningen av det i
byggnadens första våning belägna s. k. orderrummet. Kostnaderna för dessa
inredningsarbeten belöpte sig till ett sammanlagt belopp av 6,218 kronor
71 öre.
Sedan stadsfullmäktige i Norrköping på förfrågan meddelat, att staden
vore villig åtaga sig såväl att på kronans bekostnad till det beräknade priset,
6,218 kronor 71 öre, låta utföra omförmälda inredningsarbeten, som ock
att, därest etablissemanget framdeles icke skidle komma att för lantförsva
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IT
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
rets räkning användas, till statsverket återbetala nämnda belopp, bemyndigade
Kungl. Maj:t den 15 juni 1892 arméförvaltningens intendentsdepartement
att med stadsfullmäktige avsluta överenskommelse om utförande genom
deras försorg och under ovan angivna villkor av berörda arbeten i enlighet
med upprättat kostnadsförslag och ritning. I samband härmed medgav
Kungl. Maj:t, att till bestridande av kostnaderna härför finge från volontärvakansmedelsfonden
utgivas ett belopp av högst Ii,218 kronor 71 öre.
I skrivelse den 11 juli 1922 anmälde chefen för andra arméfördelningen
hos Kungl. Maj:t, att kasernen i Norrköping, efter färdigställandet i Linköping
av kasernetablissemangen för Första och Andra livgrenadjärregementena,
ej vidare vore behövlig för andra arméfördelningens truppförband. På
grund härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 5 oktober 1922 arméförvaltningens
fortifikationsdepartement att till Norrköpings stad återställa etablissemanget
på tid, som departementet i samråd med chefen för andra arméfördelningen
ägde bestämma, ävensom att vidtaga åtgärder för att Norrköpings
stad till statsverket återbetalade förenämnda belopp å 6,218 kronor
71 öre. I skrivelse den 11 oktober 1922 till ordföranden för stadsfullmäktige
i Norrköping meddelade härefter fortifikationsdepartementet, att departementet
anmodat chefen för andra arméfördelningen att efter inhämtat yttrande
från stadens vederbörande myndigheter till departementet inkomma
med förslag till liimplig tid för etablissemangets återställande till staden.
Samtidigt anhöll departementet, att, sedan etablissemanget blivit återställt
till staden, omförmälda belopp å 6,218 kronor 71 öre måtte återbetalas till
statsverket.
I en till stadsfullmäktige i Norrköping ställd skrivelse av den 25 januari
1923 anhöll chefen för andra arméfördelningen, att — då ur militär synpunkt
ett bibehållande av militärförläggning i Norrköping icke längre vore
erforderligt samt ett återställande av etablissemanget kunde ske i samband
med den dåvarande förläggningsstyrkans (arméfördelningens studentkompani)
utryckning den 17 maj 1923 — stadsfullmäktige måtte avgiva yttrande över
den sålunda föreslagna tidpunkten för etablissemangets återställande. Denna
framställning remitterades för yttrande till drätselkammaren i Norrköping,
som först den 26 mars 1926 avgav utlåtande i ärendet. I detta utlåtande
anförde drätselkammaren bland annat, att vid genomgående av handlingarna
i ärendet man icke utan skäl bibringades den uppfattningen, att från kronans
sida frågan i främsta rummet — för att icke säga uteslutande — rörde
fastställandet av tidpunkten, då etablissemanget skulle kunna av militären
utrymmas och gällande överenskommelse mellan kronan och staden alltså
kunna försättas ur kraft, därvid Norrköpings stad skulle till statsverket inleverera
ersättningsbeloppet å 6,218 kronor 71 öre. Fullt sa enkelt syntes
dock saken icke ställa sig från stadens synpunkt sedd. I en till stadsfullmäktige
avläten skrivelse av den 25 april 1922 hade chefen för andra
arméfördelningen vitsordat, att tack vare den omsorg, staden städse nedlagt
på etablissemangets underhåll och vård, förläggningen ur militär synpunkt
alltid varit synnerligen tillfredsställande. Det vore i gengäld för drätselkammaren
en glädje att kunna uttala, att, såvitt drätselkammaren hade sig
bekant, samarbetet från stadens sida med de militära myndigheterna och
därvid närmast de till staden förlagda städse varit synnerligen angenämt.
Att emellertid tillmötesgå den föreliggande framställningen skulle enligt
drätselkammarens förmenande vara att träda stadens berättigade intressen
alltför nära. Då staden med avsevärda ekonomiska uppoffringar eu gång
uppfört och sedermera förbättrat och underhållit etablissemanget i fråga,
hade det givetvis — av flera skäl — varit i fullt förlitande på Kungl. Maj:ts
i brevet av den 10 juli 1891 gjorda utfästelse, att en militärkommenderiug
Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 7 häft. Nr 7—8. iö;u 27 g
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
av ungefärligen den styrka (180—192 man), stadsfullmäktige avsett, skulle
varda, så länge etablissemanget i nöjaktigt skick underkölles, till staden förlagd.
Drätselkammaren kunde för sin del icke finna, att staden, åtminstone
för det dåvarande, hade något som lielst intresse av att den i förenämnda kungl.
brev närmare angivna överenskommelsen mellan kronan och staden hävdes.
Något stadens eget behov av byggnaden förelåge icke, och en eventuell omändring
av byggnaden för icke militärt bruk skulle otvivelaktigt draga avsevärda
kostnader. Det syntes ävenledes böra påpekas, att ett bibehållande
av militärstyrkan för stadens affärsmän hade eu viss betydelse, vilken drätselkammaren
givetvis icke ville överskatta men som å andra sidan icke heller
finge förbises. För kringliggande bygd slutligen kunde tillgången till militärhjälp
vid mera omfattande olyckor (skogsbrand och dylikt) säkerligen hava
en avgörande betydelse. Drätselkammaren ansåge sig sålunda böra tillstyrka,
att framställningen icke måtte till någon stadsfullmäktiges vidare åtgärd föranleda,
än att stadsfullmäktige uttalade, att Norrköpings stad för det dåvarande
icke kunde medgiva upphävandet av den genom brevet den 10 juli
1891 stadfästade överenskommelsen mellan kronan och staden rörande det
därstädes belägna kasernetablissemanget.
Sedan därefter stadsfullmäktige vid sammanträde den 15 april 1926 beslutat
bifalla drätselkammarens av beredningsutskottet biträdda förslag, avläto
fullmäktige nämnda dag till cliefen för andra arméfördelningen en skrivelse,
däri förklarades, att staden för det dåvarande icke kunde medgiva
upphävande av den i brevet den 10 juli 1891 stadfästade överenskommelsen
mellan kronan och staden rörande kasernetablissemanget.
Jag övergår härefter till kasernkommitténs förslag jämte motiveringen
härför. Kommittén anför därutinnan följande.
Av de militära myndigheternas uttalanden framginge, att etablissemanget
i Norrköping numera icke vore erforderligt för lantförsvarets räkning. Ur
ekonomisk synpunkt torde det jämväl vara till fördel för kronan, att en
koncentrerad förläggning av truppförbanden kunde åstadkommas till de
platser, som vore avsedda att utgöra förbandens ordinarie förläggningsorter.
Från stadens sida hade vid de med kommittén förda förhandlingarna framhållits,
bland annat, följande: Norrköpings stad hade år 1891, på därom av
de militära myndigheterna gjord framställning, förklarat sig villig att för kronans
räkning uppföra och ställa till förfogande ett kasernetablissemang, avsett
för förläggning av 180—192 man. Uppförandet av etablissemanget hade
på sin tid åsamkat staden eu utgift av omkring 191,000 kronor. Stadens
kostnader för bestridande av underhåll å etablissemanget hade under de
senaste åren uppgått till betydliga belopp. Enligt fastighetskontorets räkenskaper
hade under år 1925 inom etablissemanget utförts arbeten för ett sammanlagt
belopp av 12,388 kronor 70 öre, i vilket belopp inginge kostnader för
anordnande av elektrisk belysning med 3,640 kronor. Samtliga utgifter för
uppvärmning av byggnaderna, renhållning av kasernområdet m. in. hade hittills
bestritts av kronan. Därest etablissemanget återställdes till staden •—- som för närvarande icke hade någon användning för detsamma och icke
kunde tänka sig under de närmaste fem åren kunna utnyttja kasernbyggnaden
för kommunalt ändamål — måste staden övertaga gäldandet av dessa
senare utgifter. Då Kungl. Maj:t genom brevet den 10 juli 1891, med godkännande
av stadens erbjudande om att ställa kasernetablissemanget kostnadsfritt
till förfogande, förbundit sig att städse hava viss trupp förlagd till
etablissemanget, men de militära myndigheterna numera förklarat, att det
efter 1926 års utgång icke förefunnits möjlighet att till platsen förlägga
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
någon truppstyrka, borde kronan vara skyldig att till staden utgiva skadestånd.
Staden hade icke någon möjlighet att inom den närmaste framtiden
för annat ändamål disponera etablissemanget. Visserligen hade truppförläggningen
ur skattesynpunkt ringa betydelse för staden, men för den allmänna
omsättningen inom staden vore densamma högst önskvärd. Enligt
stadens förmenande kunde kronan icke ensidigt bryta den överenskommelse,
som genom 1891 års brev kommit till stånd, utan att därigenom bliva skadeståndsskyldig
gentemot staden.
Till närmare utredning angående de förluster, som staden kunde komma
att tillskyndas i följd av truppförläggningens indragning, hade från stadens sida
vidare anförts: Därest etablissemanget återställdes till staden, måste staden
tillsvidare utan någon som helst nytta åtaga sig att bestrida kostnaderna
för nödig uppvärmning av kasernbyggnaden, renhållning av kasernområdet
in. m. Dessa oundgängligen nödvändiga utgifter kunde, lågt räknat, förutsättas
komma att uppgå till 3,200 kronor per år. Genom minskad vattenförbrukning
samt minskad konsumtion av gas och elektrisk ström komme
stadens vattenlednings-, gas- och elektricitetsverk att tillskyndas förluster.
För den minskade vattenförbrukningen yrkade staden gottgörelse med 1,200
kronor per år och för den minskade gas- och elektricitetskonsumtionen med
650 kronor per år. Vidare komme staden att lida förlust genom att de
direkta skatteobjekten minskades. Denna förlust uppskattades till 500 kronor
per år. Genom den indirekta skatteminskningen beräknades jämväl
uppkomma en förlust, vilken uppskattades till minst 2,000 kronor per år.
I sin helhet beräknade staden, att förlusterna sålunda skulle komma att belöpa
sig till 7,550 kronor per år. Om detta belopp kapitaliserades efter fem
procent, erhölles 151,000 kronor, vilken summa staden yrkade att utfå av
kronan såsom skadestånd för den mistade militärförläggningen.
Under förhandlingarnas gång hade stadens representanter förklarat, att
för den händelse kronan godvilligt lämnade staden viss ersättning för den
förlust, som staden kunde tillskyndas i följd av truppförläggningens indragning,
vore staden villig avstå från en del av de fordrade skadeståndsbeloppen.
Under förutsättning att enighet kunde vinnas, vore staden beredd att
åtnöja sig med ett skadestånd av 50,000 kronor. Från detta belopp medgåve
staden, att kostnaderna för utförande av de inredningsarbeten inom
etablissemanget, vilka kronan under år 1892 bestritt, eller 6,218 kronor 71 öre,
finge avräknas. Med förbehållen rätt att framdeles, därest överenskommelse
ej kunde träffas i skadeståndsfrågan, få vidhålla de ursprungligen framställda
kraven, yrkade staden sålunda att i ett för allt av kronan utfå 43,781 kronor
29 öre.
Slutligen hade stadens representanter i en till kasernkommittén den 8
februari 1927 översänd skrift förklarat, att de för sin del vore villiga verka
för att staden godtoge en ersättning i ett för allt av 25,000 kronor, därvid
avdrag finge ske för omförmälda belopp å 6,218 kronor 71 öre, i följd varav
den kontanta gottgörelsen skulle utgå med 18,781 kronor 29 öre.
Då kasernkommittén haft att taga ståndpunkt till nu förevarande ersättningsfråga,
hade kommittén utgått från den förutsättningen, att det icke
kunde anses åligga kronan att för all framtid hava trupp förlagd till militäretablissemanget
i Norrköping. Även om lydelsen av 1891 års kungl. brev
gåve ett visst stöd för stadens påstående, att kronan vore skyldig att på
däri angivna villkor tillsvidare hålla truppförläggning av viss omfattning till
staden, vore att märka, att stadsfullmäktige i Norrköping år 1892 förklarat,
att därest det då under uppförande varande etablissemanget framdeles icke
skulle komma att för lantförsvarets räkning användas, staden vore villig att
till statsverket återbetala det belojip å 6,218 kronor 71 öre, som kronan ut
-
20
Kungl. Maj:ta proposition nr ti.
givit för vissa inredningsarbeten inom etablissemanget. Enligt kommitténs
mening syntes kronan vara berättigad att, därest ändrade förhållanden därtill
föranledde, häva den överenskommelse, som hade grundats i följd av
1891 års kungl. brev.
Vid övervägande av vad i ärendet tidigare förekommit ävensom de krav
å ersättning, som i olika hänseenden framställts från stadens sida, hade
kommittén emellertid funnit sådana omständigheter föreligga, att kronan
skäligen syntes böra bifalla vissa av de ersättningsanspråk, som staden gjort
gällande.
Som kronan under omkring 35 års tid haft dispositionsrätt till kasernetablissemanget,
hade det ansetts kunna ifrågasättas, huruvida icke staden
i första hand borde befrias från skyldigheten att till kronan återgälda det
omförmälda beloppet å 6,218 kronor 71 öre. Utan dryga kostnader torde
staden icke kunna komma att omändra kasernbyggnaden för annat ändamål.
De år 1892 verkställda, av kronan bekostade inredningsarbetena syntes numera
icke vara av något egentligt värde för staden. Under sådana omständigheter
hade kommittén funnit sig böra föreslå, att kronan icke skulle av
staden utkräva nämnda belopp.
På sätt staden framhållit, torde omfattande ändringsarbeten komma att
bliva erforderliga inom kasernbyggnaden, för att densamma skulle kunna
av staden användas för annat ändamål. Under de närmaste åren kunde
byggnaden sålunda icke på ett ekonomiskt lämpligt sätt utnyttjas, utan
komme dess återställande till staden i stället att för staden medföra direkta
utgifter. Utöver de årliga kostnader för underhåll m. m., som staden hittills
bestritt, bleve staden nödsakad att ombesörja viss uppvärmning av
kasernbyggnaden, renhållning av kasernområdet samt tillsyn över etablissemanget.
Att kronan i detta fall borde till staden utgiva viss gottgörelse
för dessa direkta utgifter hade synts kommittén skäligt. Enligt det av kommittén
framlagda förslaget till överenskommelse med staden, vilket förslag
sedermera blivit av stadsfullmäktige i Norrköping godkänt, skulle dylik ersättning
utgå till staden för fyra års tid med 3,200 kronor per år. Under
förloppet av nämnda tidrymd borde staden kunna hava vidtagit åtgärder
för kasernbyggnadens utnyttjande för annat ändamål, och borde jämväl de
ombyggnadsarbeten, som visade sig vara nödvändiga, hinna bliva verkställda
inom denna tid.
Enligt lämnad uppgift hade inom större delen av militäretablissemanget
till en början varit anordnad gasbelysning. Eörst år 1925 hade ledningar
för elektrisk belysning blivit inledda i hela kasernbyggnaden. Redan under
år 1917 hade emellertid från de militära myndigheternas sida gjorts en framställning
till staden om att elektrisk belysning måtte anordnas i vissa rum
i kasernbyggnaden, nämligen i de rum, som vore upplåtna åt officerare och
underofficerare m. fl. Till dessa rum hade icke varit indragna gasledningar,
utan hade desamma upplysts med fotogenlampor, till vilka de enskilda förbrukarna
fått anskaffa fotogen. Då det under kriget varit omöjligt att anskaffa
fotogen och intet för sovrum lämpligt ersättningsmedel funnits att
tillgå, hade det ansetts vara nödvändigt att låta inleda elektrisk belysning
i dessa delar av etablissemanget. Med hänsyn till de dryga anläggningskostnaderna
under kriget hade staden emellertid förklarat sig icke vara villig
att bekosta den elektriska installationen. Stadsfullmäktige hade dock år
1917 beslutit på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att drätselkammaren
skulle erhålla i uppdrag att låta anordna elektrisk belysning i
kasernbyggnaden i huvudsaklig överensstämmelse med vissa i ärendet ingivna
ritningar och till närmare angivet pris, emot skyldighet för dem, som
skulle begagna sig av denna belysning, att, intill dess anläggningskostnaden,
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 6‘.
beräknad till 1,850 kronor, amorterats, för förbrukad strömkvantitet — enligt
vanlig taxa uppgående till en kostnad av 125 kronor för år — erlägga dubbel,
, avgift.
Å anläggningskostnaden för berörda elektriska installation hade enligt
av staden lämnad uppgift arméförvaltningen hittills avamorterat ett belopp
av 1,125 kronor. Efter 1926 års utgång skulle alltså återstå ett belopp
av 725 kronor, vilket staden gjorde anspråk på att utbekomma. Som eu
omläggning av de elektriska ledningarna torde bliva nödvändig att verkställa
i samband med att etablissemanget skulle omändras för annat ändamål, hade
kommittén ansett sig böra tillstyrka, att staden erhölle ersättning för det
belopp, som återstode att gälda å denna anläggningskostnad. I detta sammanhang
ville kommittén erinra om att, då gasbelysningen inom etablissemanget
under år 1925 utbytts mot fullständig elektrisk belysning, staden
åtagit sig att bestrida samtliga kostnader härför.
Den av kommittén upprättade och av stadsfullmäktige i Norrköping godkända
överenskommelsen (se Bil. A.) innehölle föreskrift om att militäretablissemanget
skulle i befintligt skick återställas till staden deu 1 juli
1927. I övrigt upptoge överenskommelsen bestämmelser om att staden
skulle vara befriad från skyldighet att till kronan återgälda förberörda belopp
å 6,218 kronor 71 öre för av kronan bekostade inredningsarbeten samt
att kronan den 1 juli 1928 skulle till staden utgiva ett kontant belopp av
(3,200 X 4 + 725 =) 13,525 kronor.
Slutligen hade i överenskommelsen intagits en uttrycklig förklaring, att
staden icke hade några ytterligare ersättningsanspråk att framställa mot
kronan i anledning av att någon trupp icke vidare skulle vara förlagd till
militäretablissemanget i Norrköping.
Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i utlåtande den 23 maj Armé1927
förklarat sig icke hava något att erinra mot godkännande av det före- ^rIa''!I’‘ngens
° i , ni 1XT1-- fortifikations
liggande
förslaget till överenskommelse mellan kronan och Norrköpings departement
stad. cj^an
Chefen för andra arméfördelningen har icke heller framställt någon erinran armé_
mot ifrågavarande förslag till överenskommelse. fördelningen.
Sedan militärförläggningen i Norrköping upphört, och då verkställd ut- Departementsredning
givit vid handen, att det här ifrågavarande, Norrköpings stad till- chefen,
höriga etablissemanget för framtiden icke skulle behöva tagas i anspråk för
förläggning av trupp, har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1927 förordnat,
att etablissemanget — i överensstämmelse med vad i § 1 av det
föreliggande förslaget till överenskommelse mellan kronan och Norrköpings
stad stipulerats — den 1 juli samma år i då befintligt skick skulle återställas
till staden.
Vidkommande härefter frågan om vederlag åt Norrköpings stad i anledning
av förlusten utav militärförläggning, innebär förslaget till överenskommelse,
att kronan skall avstå från sin rätt att av staden utfå det belopp å
6,218 kronor 71 öre, som kronan under år 1892 gäldat för utförande av
vissa inredningsarbeten inom etablissemanget, ävensom till staden den 1
juli 1928 utgiva ett kontant belopp av 13,525 kronor, utgörande dels ersättning
för de beräknade kostnaderna under fyra års tid för uppvärmning av etablisse
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
manget, renhållning av kasernområdet m. m., dels ock gottgörelse för viss
elektrisk installation. Vad sålunda föreslagits finner jag mig kunna biträda.
Jag förordar alltså, att den framlagda preliminära överenskommelsen varder
i sin helhet för kronans vidkommande godkänd.
I den uti årets statsverksproposition under fjärde huvudtiteln, punkten 79,
för ersättning till vissa städer beräknade summan, 65,000 kronor, ingår
bland annat förenämnda, såsom gottgörelse till Norrköpings stad avsedda
belopp av 13,525 kronor. Sistnämnda belopp torde nu böra av riksdagen
äskas såsom extra anslag för budgetåret 1928—1929.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels godkänna förut omförmälda den 1 och den 4 april 1927 mellan
Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Norrköpings
stad, å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A),
dels ock för bestridande av i § 3 i överenskommelsen angiven ersättning
åt Norrköpings stad för budgetåret 1928—1929 under riksstatens fjärde
huvudtitel anvisa ett extra anslag av 13,525 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bagnar Kihlgren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 8.
23
Bil. A.
Med anledning av att de militära myndigheterna förklarat, att truppförläggning
till det i Norrköping belägna militäretablissemanget efter 1926 års
utgång icke vidare kan komma till stånd, träffas härmed mellan Kungl. Maj:t
och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och
riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Norrköpings stad, å andra sidan,
följande överenskommelse:
§ i.
Det staden tillhöriga militäretablissemanget i Norrköping, vilket alltsedan
år 1892 disponerats av kronan för truppförläggning, skall den 1 juli 1927
i då befintligt skick återställas till staden.
§ 2.
Staden befrias från skyldighet att till kronan återbetala det belopp å 6,218
kronor 71 öre, som kronan under år 1892 utgivit för utförande av vissa från
början ej beräknade inredningsarbeten inom etablissemanget, och som staden
förbundit sig att till statsverket återgälda, därest etablissemanget framdeles
icke skulle komma att för lantförsvarets räkning användas.
§3.
Kronan förbinder sig att den 1 juli 1928 till staden utgiva ett kontant
belopp av 13,525 kronor, utgörande dels ersättning under fyra års tid, räknat
från den 1 juli 1927, för de kostnader, staden må komma att tillskyndas
för uppvärmning av militäretablissemanget, renhållning av kasernomradet
m. m., beräknade till 3,200 kronor per år eller sålunda tillhopa 12,800 kronor,
dels ock gottgörelse (slutamortering) för viss elektrisk installation, som under
år 1917 verkställts inom militäretablissemanget, med 725 kronor.
§4.
Staden förklarar sig icke hava ytterligare ersättningsanspråk att framställa
mot kronan i anledning av att någon trupp icke vidare skall vara förlagd
till militäretablissemanget i Norrköping.
Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.
Maj:t och kronan erhållit det ena samt Norrköpings stad det andra exemplaret.
Stockholm den 1 april 1927.
För kasernkommittén:
JOHAN JÖNSSON.
Nils Berlin.
Norrköping den 4 april 1927.
För Norrköpings stad:
NILS SJÖSTRÖM.
C. J. Reventberg. Robert Mossberg. G. Ihrfelt.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Matris proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad. a1 i texten
- SU 1928:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad. s. 5 i texten