Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad

9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:8, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

15

8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av viss överenskommelse mellan kronan och

Norrköpings stad; given Stockholms slott den 11

januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Bosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 januari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Thyrén, Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Lyberg, von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

Genom brev den 10 juli 1891 förordnade Kungl. Maj.t — med antagande av

ett utav stadsfullmäktige i Norrköping den 21 maj samma år gjort erbjudande

— att en militärkommendering från Första och Andra livgrenadjärregementena

om en ungefärlig styrka av 180—192 man skulle förläggas till

Norrköping, så snart kasernetablissemang för en dylik kommendering blivit

av staden uppfört, samt vara därstädes förlagd, så länge etablissemanget i

nöjaktigt skick underhölles. Yid det sålunda antagna erbjudandet hade

bland annat fästats det villkor, att kasernbyggnaderna (bestående av en

huvudbyggnad och en exercisbyggnad), vilka på stadens bekostnad skulle

1594 27

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr K.

Kasern
kommittén.

uppföras på en staden tillhörig tomt, skulle förbliva stadens egendom. Alltsedan

omförmälda kasernetablissemang tagits i bruk och intill slutet av år

1926 har detsamma av kronan disponerats för truppförläggning; under de

senaste åren har andra arméfördelningens studentkompani varit förlagt till

platsen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 28 maj 1926 anmälde chefen för andra

arméfördelningen, att han, med hänsyn till att den kader, som enligt 1925

års försvarsorganisation komme att finnas, ej räckte till att uppehålla truppförläggning

annat än på truppförbandens ordinarie förläggningsort, såge sig

urståndsatt att efter 1926 års utgång anordna truppförläggning i Norrköping.

I utlåtande den 25 juni 1926 över denna framställning anförde chefen för

generalstaben, bland annat, att det efter antagandet av 1925 års härordning

och redan under första övergångsperioden bleve förenat med stora svårigheter

att till etablissemanget i Norrköping förlägga militär trupp ur andra

arméfördelningen.

Sedan med anledning av vad myndigheterna anfört ifrågavarande ärende

överlämnats till kasernkommittén, har kommittén fört förhandlingar med

Norrköpings stad angående frågan om återställande till staden av kasernetablissemanget.

Dessa förhandlingar hava resulterat i eu den 1 och den

4 april 1927 dagtecknad preliminär överenskommelse mellan Kungl. Maj:t

och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och

riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Norrköpings stad, å andra sidan.

Överenskommelsen, vilken torde få fogas såsom bilaga (Bil. A.) vid statsrådsprotokollet

rörande detta ärende, bär av kommittén med skrivelse den 7

april 1927 underställts Kungl. Maj ds prövning.

Kasernkommittén har i sin förenämnda skrivelse lämnat följande redogörelse

för vad i ärendet tidigare förekommit.

I en år 1891 utfärdad generalorder meddelades bestämmelser om, att

etablissemanget i Norrköping skulle disponeras av livgrenadjärregementenas

rekryt-, förberedande korprals- och korpralsskola samt infanterivolontärskolan.

Till etablissemanget i Norrköping skulle sålunda förläggas dels vissa skolor,

hörande till livgrenadjärregementena, dels ock infanteriets volontärskolekornpani.

Som kasernbyggnaden icke från början var avsedd att inrymma

två särskilda, under olika befälhavare lydande skolor, förefanns enligt den

uppgjorda byggnadsplanen icke tillgång på tillräckligt antal befälsrum inom

byggnaden. Sedan till följd av en utav Norrköpings stad beslutad förändring

i den ursprungliga byggnadsplanen ökat utrymme å kasernbyggnadens

vind blivit tillgängligt, kunde för avhjälpande av nämnda brist på

befälsrum å samma vind inredas sex rum för underofficerare, jämte tamburer

och garderober, varförutom vidtogs viss förändring av inredningen av det i

byggnadens första våning belägna s. k. orderrummet. Kostnaderna för dessa

inredningsarbeten belöpte sig till ett sammanlagt belopp av 6,218 kronor

71 öre.

Sedan stadsfullmäktige i Norrköping på förfrågan meddelat, att staden

vore villig åtaga sig såväl att på kronans bekostnad till det beräknade priset,

6,218 kronor 71 öre, låta utföra omförmälda inredningsarbeten, som ock

att, därest etablissemanget framdeles icke skidle komma att för lantförsva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IT

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

rets räkning användas, till statsverket återbetala nämnda belopp, bemyndigade

Kungl. Maj:t den 15 juni 1892 arméförvaltningens intendentsdepartement

att med stadsfullmäktige avsluta överenskommelse om utförande genom

deras försorg och under ovan angivna villkor av berörda arbeten i enlighet

med upprättat kostnadsförslag och ritning. I samband härmed medgav

Kungl. Maj:t, att till bestridande av kostnaderna härför finge från volontärvakansmedelsfonden

utgivas ett belopp av högst Ii,218 kronor 71 öre.

I skrivelse den 11 juli 1922 anmälde chefen för andra arméfördelningen

hos Kungl. Maj:t, att kasernen i Norrköping, efter färdigställandet i Linköping

av kasernetablissemangen för Första och Andra livgrenadjärregementena,

ej vidare vore behövlig för andra arméfördelningens truppförband. På

grund härav bemyndigade Kungl. Maj:t den 5 oktober 1922 arméförvaltningens

fortifikationsdepartement att till Norrköpings stad återställa etablissemanget

på tid, som departementet i samråd med chefen för andra arméfördelningen

ägde bestämma, ävensom att vidtaga åtgärder för att Norrköpings

stad till statsverket återbetalade förenämnda belopp å 6,218 kronor

71 öre. I skrivelse den 11 oktober 1922 till ordföranden för stadsfullmäktige

i Norrköping meddelade härefter fortifikationsdepartementet, att departementet

anmodat chefen för andra arméfördelningen att efter inhämtat yttrande

från stadens vederbörande myndigheter till departementet inkomma

med förslag till liimplig tid för etablissemangets återställande till staden.

Samtidigt anhöll departementet, att, sedan etablissemanget blivit återställt

till staden, omförmälda belopp å 6,218 kronor 71 öre måtte återbetalas till

statsverket.

I en till stadsfullmäktige i Norrköping ställd skrivelse av den 25 januari

1923 anhöll chefen för andra arméfördelningen, att — då ur militär synpunkt

ett bibehållande av militärförläggning i Norrköping icke längre vore

erforderligt samt ett återställande av etablissemanget kunde ske i samband

med den dåvarande förläggningsstyrkans (arméfördelningens studentkompani)

utryckning den 17 maj 1923 — stadsfullmäktige måtte avgiva yttrande över

den sålunda föreslagna tidpunkten för etablissemangets återställande. Denna

framställning remitterades för yttrande till drätselkammaren i Norrköping,

som först den 26 mars 1926 avgav utlåtande i ärendet. I detta utlåtande

anförde drätselkammaren bland annat, att vid genomgående av handlingarna

i ärendet man icke utan skäl bibringades den uppfattningen, att från kronans

sida frågan i främsta rummet — för att icke säga uteslutande — rörde

fastställandet av tidpunkten, då etablissemanget skulle kunna av militären

utrymmas och gällande överenskommelse mellan kronan och staden alltså

kunna försättas ur kraft, därvid Norrköpings stad skulle till statsverket inleverera

ersättningsbeloppet å 6,218 kronor 71 öre. Fullt sa enkelt syntes

dock saken icke ställa sig från stadens synpunkt sedd. I en till stadsfullmäktige

avläten skrivelse av den 25 april 1922 hade chefen för andra

arméfördelningen vitsordat, att tack vare den omsorg, staden städse nedlagt

på etablissemangets underhåll och vård, förläggningen ur militär synpunkt

alltid varit synnerligen tillfredsställande. Det vore i gengäld för drätselkammaren

en glädje att kunna uttala, att, såvitt drätselkammaren hade sig

bekant, samarbetet från stadens sida med de militära myndigheterna och

därvid närmast de till staden förlagda städse varit synnerligen angenämt.

Att emellertid tillmötesgå den föreliggande framställningen skulle enligt

drätselkammarens förmenande vara att träda stadens berättigade intressen

alltför nära. Då staden med avsevärda ekonomiska uppoffringar eu gång

uppfört och sedermera förbättrat och underhållit etablissemanget i fråga,

hade det givetvis — av flera skäl — varit i fullt förlitande på Kungl. Maj:ts

i brevet av den 10 juli 1891 gjorda utfästelse, att en militärkommenderiug

Biliang till riksdagens protokoll 1928. 1 sand. 7 häft. Nr 7—8. iö;u 27 g

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

av ungefärligen den styrka (180—192 man), stadsfullmäktige avsett, skulle

varda, så länge etablissemanget i nöjaktigt skick underkölles, till staden förlagd.

Drätselkammaren kunde för sin del icke finna, att staden, åtminstone

för det dåvarande, hade något som lielst intresse av att den i förenämnda kungl.

brev närmare angivna överenskommelsen mellan kronan och staden hävdes.

Något stadens eget behov av byggnaden förelåge icke, och en eventuell omändring

av byggnaden för icke militärt bruk skulle otvivelaktigt draga avsevärda

kostnader. Det syntes ävenledes böra påpekas, att ett bibehållande

av militärstyrkan för stadens affärsmän hade eu viss betydelse, vilken drätselkammaren

givetvis icke ville överskatta men som å andra sidan icke heller

finge förbises. För kringliggande bygd slutligen kunde tillgången till militärhjälp

vid mera omfattande olyckor (skogsbrand och dylikt) säkerligen hava

en avgörande betydelse. Drätselkammaren ansåge sig sålunda böra tillstyrka,

att framställningen icke måtte till någon stadsfullmäktiges vidare åtgärd föranleda,

än att stadsfullmäktige uttalade, att Norrköpings stad för det dåvarande

icke kunde medgiva upphävandet av den genom brevet den 10 juli

1891 stadfästade överenskommelsen mellan kronan och staden rörande det

därstädes belägna kasernetablissemanget.

Sedan därefter stadsfullmäktige vid sammanträde den 15 april 1926 beslutat

bifalla drätselkammarens av beredningsutskottet biträdda förslag, avläto

fullmäktige nämnda dag till cliefen för andra arméfördelningen en skrivelse,

däri förklarades, att staden för det dåvarande icke kunde medgiva

upphävande av den i brevet den 10 juli 1891 stadfästade överenskommelsen

mellan kronan och staden rörande kasernetablissemanget.

Jag övergår härefter till kasernkommitténs förslag jämte motiveringen

härför. Kommittén anför därutinnan följande.

Av de militära myndigheternas uttalanden framginge, att etablissemanget

i Norrköping numera icke vore erforderligt för lantförsvarets räkning. Ur

ekonomisk synpunkt torde det jämväl vara till fördel för kronan, att en

koncentrerad förläggning av truppförbanden kunde åstadkommas till de

platser, som vore avsedda att utgöra förbandens ordinarie förläggningsorter.

Från stadens sida hade vid de med kommittén förda förhandlingarna framhållits,

bland annat, följande: Norrköpings stad hade år 1891, på därom av

de militära myndigheterna gjord framställning, förklarat sig villig att för kronans

räkning uppföra och ställa till förfogande ett kasernetablissemang, avsett

för förläggning av 180—192 man. Uppförandet av etablissemanget hade

på sin tid åsamkat staden eu utgift av omkring 191,000 kronor. Stadens

kostnader för bestridande av underhåll å etablissemanget hade under de

senaste åren uppgått till betydliga belopp. Enligt fastighetskontorets räkenskaper

hade under år 1925 inom etablissemanget utförts arbeten för ett sammanlagt

belopp av 12,388 kronor 70 öre, i vilket belopp inginge kostnader för

anordnande av elektrisk belysning med 3,640 kronor. Samtliga utgifter för

uppvärmning av byggnaderna, renhållning av kasernområdet m. in. hade hittills

bestritts av kronan. Därest etablissemanget återställdes till staden •—- som för närvarande icke hade någon användning för detsamma och icke

kunde tänka sig under de närmaste fem åren kunna utnyttja kasernbyggnaden

för kommunalt ändamål — måste staden övertaga gäldandet av dessa

senare utgifter. Då Kungl. Maj:t genom brevet den 10 juli 1891, med godkännande

av stadens erbjudande om att ställa kasernetablissemanget kostnadsfritt

till förfogande, förbundit sig att städse hava viss trupp förlagd till

etablissemanget, men de militära myndigheterna numera förklarat, att det

efter 1926 års utgång icke förefunnits möjlighet att till platsen förlägga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

någon truppstyrka, borde kronan vara skyldig att till staden utgiva skadestånd.

Staden hade icke någon möjlighet att inom den närmaste framtiden

för annat ändamål disponera etablissemanget. Visserligen hade truppförläggningen

ur skattesynpunkt ringa betydelse för staden, men för den allmänna

omsättningen inom staden vore densamma högst önskvärd. Enligt

stadens förmenande kunde kronan icke ensidigt bryta den överenskommelse,

som genom 1891 års brev kommit till stånd, utan att därigenom bliva skadeståndsskyldig

gentemot staden.

Till närmare utredning angående de förluster, som staden kunde komma

att tillskyndas i följd av truppförläggningens indragning, hade från stadens sida

vidare anförts: Därest etablissemanget återställdes till staden, måste staden

tillsvidare utan någon som helst nytta åtaga sig att bestrida kostnaderna

för nödig uppvärmning av kasernbyggnaden, renhållning av kasernområdet

in. m. Dessa oundgängligen nödvändiga utgifter kunde, lågt räknat, förutsättas

komma att uppgå till 3,200 kronor per år. Genom minskad vattenförbrukning

samt minskad konsumtion av gas och elektrisk ström komme

stadens vattenlednings-, gas- och elektricitetsverk att tillskyndas förluster.

För den minskade vattenförbrukningen yrkade staden gottgörelse med 1,200

kronor per år och för den minskade gas- och elektricitetskonsumtionen med

650 kronor per år. Vidare komme staden att lida förlust genom att de

direkta skatteobjekten minskades. Denna förlust uppskattades till 500 kronor

per år. Genom den indirekta skatteminskningen beräknades jämväl

uppkomma en förlust, vilken uppskattades till minst 2,000 kronor per år.

I sin helhet beräknade staden, att förlusterna sålunda skulle komma att belöpa

sig till 7,550 kronor per år. Om detta belopp kapitaliserades efter fem

procent, erhölles 151,000 kronor, vilken summa staden yrkade att utfå av

kronan såsom skadestånd för den mistade militärförläggningen.

Under förhandlingarnas gång hade stadens representanter förklarat, att

för den händelse kronan godvilligt lämnade staden viss ersättning för den

förlust, som staden kunde tillskyndas i följd av truppförläggningens indragning,

vore staden villig avstå från en del av de fordrade skadeståndsbeloppen.

Under förutsättning att enighet kunde vinnas, vore staden beredd att

åtnöja sig med ett skadestånd av 50,000 kronor. Från detta belopp medgåve

staden, att kostnaderna för utförande av de inredningsarbeten inom

etablissemanget, vilka kronan under år 1892 bestritt, eller 6,218 kronor 71 öre,

finge avräknas. Med förbehållen rätt att framdeles, därest överenskommelse

ej kunde träffas i skadeståndsfrågan, få vidhålla de ursprungligen framställda

kraven, yrkade staden sålunda att i ett för allt av kronan utfå 43,781 kronor

29 öre.

Slutligen hade stadens representanter i en till kasernkommittén den 8

februari 1927 översänd skrift förklarat, att de för sin del vore villiga verka

för att staden godtoge en ersättning i ett för allt av 25,000 kronor, därvid

avdrag finge ske för omförmälda belopp å 6,218 kronor 71 öre, i följd varav

den kontanta gottgörelsen skulle utgå med 18,781 kronor 29 öre.

Då kasernkommittén haft att taga ståndpunkt till nu förevarande ersättningsfråga,

hade kommittén utgått från den förutsättningen, att det icke

kunde anses åligga kronan att för all framtid hava trupp förlagd till militäretablissemanget

i Norrköping. Även om lydelsen av 1891 års kungl. brev

gåve ett visst stöd för stadens påstående, att kronan vore skyldig att på

däri angivna villkor tillsvidare hålla truppförläggning av viss omfattning till

staden, vore att märka, att stadsfullmäktige i Norrköping år 1892 förklarat,

att därest det då under uppförande varande etablissemanget framdeles icke

skulle komma att för lantförsvarets räkning användas, staden vore villig att

till statsverket återbetala det belojip å 6,218 kronor 71 öre, som kronan ut
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ta proposition nr ti.

givit för vissa inredningsarbeten inom etablissemanget. Enligt kommitténs

mening syntes kronan vara berättigad att, därest ändrade förhållanden därtill

föranledde, häva den överenskommelse, som hade grundats i följd av

1891 års kungl. brev.

Vid övervägande av vad i ärendet tidigare förekommit ävensom de krav

å ersättning, som i olika hänseenden framställts från stadens sida, hade

kommittén emellertid funnit sådana omständigheter föreligga, att kronan

skäligen syntes böra bifalla vissa av de ersättningsanspråk, som staden gjort

gällande.

Som kronan under omkring 35 års tid haft dispositionsrätt till kasernetablissemanget,

hade det ansetts kunna ifrågasättas, huruvida icke staden

i första hand borde befrias från skyldigheten att till kronan återgälda det

omförmälda beloppet å 6,218 kronor 71 öre. Utan dryga kostnader torde

staden icke kunna komma att omändra kasernbyggnaden för annat ändamål.

De år 1892 verkställda, av kronan bekostade inredningsarbetena syntes numera

icke vara av något egentligt värde för staden. Under sådana omständigheter

hade kommittén funnit sig böra föreslå, att kronan icke skulle av

staden utkräva nämnda belopp.

På sätt staden framhållit, torde omfattande ändringsarbeten komma att

bliva erforderliga inom kasernbyggnaden, för att densamma skulle kunna

av staden användas för annat ändamål. Under de närmaste åren kunde

byggnaden sålunda icke på ett ekonomiskt lämpligt sätt utnyttjas, utan

komme dess återställande till staden i stället att för staden medföra direkta

utgifter. Utöver de årliga kostnader för underhåll m. m., som staden hittills

bestritt, bleve staden nödsakad att ombesörja viss uppvärmning av

kasernbyggnaden, renhållning av kasernområdet samt tillsyn över etablissemanget.

Att kronan i detta fall borde till staden utgiva viss gottgörelse

för dessa direkta utgifter hade synts kommittén skäligt. Enligt det av kommittén

framlagda förslaget till överenskommelse med staden, vilket förslag

sedermera blivit av stadsfullmäktige i Norrköping godkänt, skulle dylik ersättning

utgå till staden för fyra års tid med 3,200 kronor per år. Under

förloppet av nämnda tidrymd borde staden kunna hava vidtagit åtgärder

för kasernbyggnadens utnyttjande för annat ändamål, och borde jämväl de

ombyggnadsarbeten, som visade sig vara nödvändiga, hinna bliva verkställda

inom denna tid.

Enligt lämnad uppgift hade inom större delen av militäretablissemanget

till en början varit anordnad gasbelysning. Eörst år 1925 hade ledningar

för elektrisk belysning blivit inledda i hela kasernbyggnaden. Redan under

år 1917 hade emellertid från de militära myndigheternas sida gjorts en framställning

till staden om att elektrisk belysning måtte anordnas i vissa rum

i kasernbyggnaden, nämligen i de rum, som vore upplåtna åt officerare och

underofficerare m. fl. Till dessa rum hade icke varit indragna gasledningar,

utan hade desamma upplysts med fotogenlampor, till vilka de enskilda förbrukarna

fått anskaffa fotogen. Då det under kriget varit omöjligt att anskaffa

fotogen och intet för sovrum lämpligt ersättningsmedel funnits att

tillgå, hade det ansetts vara nödvändigt att låta inleda elektrisk belysning

i dessa delar av etablissemanget. Med hänsyn till de dryga anläggningskostnaderna

under kriget hade staden emellertid förklarat sig icke vara villig

att bekosta den elektriska installationen. Stadsfullmäktige hade dock år

1917 beslutit på det sätt bifalla den gjorda framställningen, att drätselkammaren

skulle erhålla i uppdrag att låta anordna elektrisk belysning i

kasernbyggnaden i huvudsaklig överensstämmelse med vissa i ärendet ingivna

ritningar och till närmare angivet pris, emot skyldighet för dem, som

skulle begagna sig av denna belysning, att, intill dess anläggningskostnaden,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 6‘.

beräknad till 1,850 kronor, amorterats, för förbrukad strömkvantitet — enligt

vanlig taxa uppgående till en kostnad av 125 kronor för år — erlägga dubbel,

, avgift.

Å anläggningskostnaden för berörda elektriska installation hade enligt

av staden lämnad uppgift arméförvaltningen hittills avamorterat ett belopp

av 1,125 kronor. Efter 1926 års utgång skulle alltså återstå ett belopp

av 725 kronor, vilket staden gjorde anspråk på att utbekomma. Som eu

omläggning av de elektriska ledningarna torde bliva nödvändig att verkställa

i samband med att etablissemanget skulle omändras för annat ändamål, hade

kommittén ansett sig böra tillstyrka, att staden erhölle ersättning för det

belopp, som återstode att gälda å denna anläggningskostnad. I detta sammanhang

ville kommittén erinra om att, då gasbelysningen inom etablissemanget

under år 1925 utbytts mot fullständig elektrisk belysning, staden

åtagit sig att bestrida samtliga kostnader härför.

Den av kommittén upprättade och av stadsfullmäktige i Norrköping godkända

överenskommelsen (se Bil. A.) innehölle föreskrift om att militäretablissemanget

skulle i befintligt skick återställas till staden deu 1 juli

1927. I övrigt upptoge överenskommelsen bestämmelser om att staden

skulle vara befriad från skyldighet att till kronan återgälda förberörda belopp

å 6,218 kronor 71 öre för av kronan bekostade inredningsarbeten samt

att kronan den 1 juli 1928 skulle till staden utgiva ett kontant belopp av

(3,200 X 4 + 725 =) 13,525 kronor.

Slutligen hade i överenskommelsen intagits en uttrycklig förklaring, att

staden icke hade några ytterligare ersättningsanspråk att framställa mot

kronan i anledning av att någon trupp icke vidare skulle vara förlagd till

militäretablissemanget i Norrköping.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har i utlåtande den 23 maj Armé1927

förklarat sig icke hava något att erinra mot godkännande av det före- ^rIa''!I’‘ngens

° i , ni 1XT1-- fortifikations
liggande

förslaget till överenskommelse mellan kronan och Norrköpings departement

stad. cj^an

Chefen för andra arméfördelningen har icke heller framställt någon erinran armé_

mot ifrågavarande förslag till överenskommelse. fördelningen.

Sedan militärförläggningen i Norrköping upphört, och då verkställd ut- Departementsredning

givit vid handen, att det här ifrågavarande, Norrköpings stad till- chefen,

höriga etablissemanget för framtiden icke skulle behöva tagas i anspråk för

förläggning av trupp, har Kungl. Maj:t genom beslut den 3 juni 1927 förordnat,

att etablissemanget — i överensstämmelse med vad i § 1 av det

föreliggande förslaget till överenskommelse mellan kronan och Norrköpings

stad stipulerats — den 1 juli samma år i då befintligt skick skulle återställas

till staden.

Vidkommande härefter frågan om vederlag åt Norrköpings stad i anledning

av förlusten utav militärförläggning, innebär förslaget till överenskommelse,

att kronan skall avstå från sin rätt att av staden utfå det belopp å

6,218 kronor 71 öre, som kronan under år 1892 gäldat för utförande av

vissa inredningsarbeten inom etablissemanget, ävensom till staden den 1

juli 1928 utgiva ett kontant belopp av 13,525 kronor, utgörande dels ersättning

för de beräknade kostnaderna under fyra års tid för uppvärmning av etablisse
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

manget, renhållning av kasernområdet m. m., dels ock gottgörelse för viss

elektrisk installation. Vad sålunda föreslagits finner jag mig kunna biträda.

Jag förordar alltså, att den framlagda preliminära överenskommelsen varder

i sin helhet för kronans vidkommande godkänd.

I den uti årets statsverksproposition under fjärde huvudtiteln, punkten 79,

för ersättning till vissa städer beräknade summan, 65,000 kronor, ingår

bland annat förenämnda, såsom gottgörelse till Norrköpings stad avsedda

belopp av 13,525 kronor. Sistnämnda belopp torde nu böra av riksdagen

äskas såsom extra anslag för budgetåret 1928—1929.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels godkänna förut omförmälda den 1 och den 4 april 1927 mellan

Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Norrköpings

stad, å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A),

dels ock för bestridande av i § 3 i överenskommelsen angiven ersättning

åt Norrköpings stad för budgetåret 1928—1929 under riksstatens fjärde

huvudtitel anvisa ett extra anslag av 13,525 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bagnar Kihlgren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 8.

23

Bil. A.

Med anledning av att de militära myndigheterna förklarat, att truppförläggning

till det i Norrköping belägna militäretablissemanget efter 1926 års

utgång icke vidare kan komma till stånd, träffas härmed mellan Kungl. Maj:t

och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och

riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Norrköpings stad, å andra sidan,

följande överenskommelse:

§ i.

Det staden tillhöriga militäretablissemanget i Norrköping, vilket alltsedan

år 1892 disponerats av kronan för truppförläggning, skall den 1 juli 1927

i då befintligt skick återställas till staden.

§ 2.

Staden befrias från skyldighet att till kronan återbetala det belopp å 6,218

kronor 71 öre, som kronan under år 1892 utgivit för utförande av vissa från

början ej beräknade inredningsarbeten inom etablissemanget, och som staden

förbundit sig att till statsverket återgälda, därest etablissemanget framdeles

icke skulle komma att för lantförsvarets räkning användas.

§3.

Kronan förbinder sig att den 1 juli 1928 till staden utgiva ett kontant

belopp av 13,525 kronor, utgörande dels ersättning under fyra års tid, räknat

från den 1 juli 1927, för de kostnader, staden må komma att tillskyndas

för uppvärmning av militäretablissemanget, renhållning av kasernomradet

m. m., beräknade till 3,200 kronor per år eller sålunda tillhopa 12,800 kronor,

dels ock gottgörelse (slutamortering) för viss elektrisk installation, som under

år 1917 verkställts inom militäretablissemanget, med 725 kronor.

§4.

Staden förklarar sig icke hava ytterligare ersättningsanspråk att framställa

mot kronan i anledning av att någon trupp icke vidare skall vara förlagd

till militäretablissemanget i Norrköping.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

Maj:t och kronan erhållit det ena samt Norrköpings stad det andra exemplaret.

Stockholm den 1 april 1927.

För kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

Nils Berlin.

Norrköping den 4 april 1927.

För Norrköpings stad:

NILS SJÖSTRÖM.

C. J. Reventberg. Robert Mossberg. G. Ihrfelt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:75 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Matris proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad. a1 i texten
  2. SU 1928:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Norrköpings stad. s. 5 i texten