Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg från viss ersättningsskyldighet

1928-02-17 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:81, Angående befrielse för sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg från viss ersättningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

1

Nr 81.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg

från viss ersättningsskyldighet; given Stockholms slott

den 17 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, GIrde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Ltberg,

von Stockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

Gällande bestämmelser angående rätt för uppbördsmän vid kronans

magasin att åtnjuta avskrivning för avgång i omhänderhavd uppbörd återfinnas

i ett av Kungl. Maj:t den 11 augusti 1812 utfärdat reglemente.

Enligt § 4 i reglementet må vid »reserv- eller stående proviant- och furagemagasin»

avskrivning ske för hö med fem procent å den från magasinet

utlevererade kvantiteten. Härutöver må, enligt § 5 i reglementet, vid

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 66 haft. (Nr 81.)

335 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 81.

sådan inventering, där befarad brist skall genom noggrann vägning och

mätning till sitt rätta belopp utredas, såsom avgång under vägningen och

mätningen på nettobehållningen vid inventeringen avskrivas fjärdedelen av

den i nyssnämnda § 4 stadgade procenten.

Avskrivningsprocenten är beräknad för »all den minskning, som uppbörden

tillskyndas genom mätning, vägning, minutering, intorkning, laccage,

råttfrat, grusning, damning, spillning och hantering m. m.».

Förvaltaren vid intendenturkåren P. It. Wikström tjänstgjorde såsom

uppbördsman vid arméns intendenturförråd i Boden under tiden den 22

oktober 1921—den 30 juni 1925, då han efterträddes i uppbördsmannabefattningen

av sergeanten vid samma kår C. A. Svedberg. I samband

med Svedbergs övertagande av uppbördsmannabefattningen verkställdes

inventering av förrådet den 26 och den 27 juni 1925. Vid inventeringen

skedde, med hänsyn till de stora mängderna inneliggande hö, icke någon

uppvägning, utan efter verkställd beräkning av antalet höbalar och deras

medelvikt uppskattades den kvantitet, som antogs inneligga i förrådet.

Den inneliggande kvantiteten angavs till 509,000 kilogram. Den 14

december 1925 anmälde Svedberg för chefen för intendenturförrådet, att

en större brist syntes honom föreligga beträffande liöuppbörden, samt anhöll

om förnyad inventering av förrådet. Dylik inventering förrättades

under tiden 7—12 januari 1926, varvid eu noggrann uppvägning av

höförrådet verkställdes. Denna inventering gav till resultat, att förrådet

nedgått till 170,927 kilogram samt att, sedan beräknad medgiven avskrivning

skett, brist skulle förefinnas till en kvantitet av 85,554.5 kilogram,

vars värde beräknades efter nio öre för kilogram.

Bristen gjordes till föremål för undersökning vid särskilda krigsrätten

i Boden. Till förklarande av bristen framhölls härvid från Svedbergs sida,

bland annat, att höet under förvaringen i de sommartid mycket heta

magasinen undergått en betydande viktminskning, vilket hade ådagalagts

genom provvägning av med viktlappar försedda höbalar, samt att vid inventeringen

7—12 januari 1926 hade upptäckts ett antal tomma trälådor

liggande på ett sådant sätt utmed ena vindsgaveln av det s. k.

plåtmagasinet, att de tydligen inräknats i hövolymen vid inventeringen den

26 och den 27 juni 1925. Av krigsrättsprotokollet inhämtas vidare, att

något nytt hö icke intagits i förrådet efter det Svedberg övertagit uppbördsmannaskapet

och att Wikström ansett det vara uppenbart, att brist

måste hava förefunnits i förrådet redan vid inventeringen i samband med

hans frånträdande av uppbördsmannaskapet. Slutligen hade till belysande

av att den i 1812 års avskrivningsreglemente medgivna avskrivningsprocenten

för hö vore otillräcklig med hänsyn till nuvarande lagringsförhållanden

åberopats åtskilliga intyg angående lagringsförluster å hö.

Vederbörande åklagares yrkande gick ut på åläggande för Wikström

och Svedberg att, vilkendera gälda gitte, ersätta kronan bristen i hö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t$ proposition nr 81.

3

förrådet med 7,699 kronor 86 öre samt att gottgöra kronan förskottsvis

förskjutna vittneslöner. Wikström och Svedberg bestredo den mot dem

förda ersättningstalan.

Krigsrätten, som meddelade utslag den 17 juni 1926, fann utrett, att

Svedberg på sådant sätt godtagit den i samband med lians övertagande

av uppbördsmannabefattningen verkställda inventeringen av höförrådet, att

han måste anses redovisningsskyldig för den då såsom befintlig i inventeringsprotokollet

antecknade hömängden. Emellertid ansåg krigsrätten

det uppenbart, att åtminstone en del av bristen uppstått redan under den

tid från den 22 oktober 1921 till den 30 juni 1925, då Wikström varit

uppbördsman för förrådet, utan att det likväl kunnat ens tillnärmelsevis

utrönas, i vilken män bristen uppstått under Wikströms och under Svedbergs

tjänstgöringstid såsom uppbördsman för förrådet. På grund härav

måste Wikström och Svedberg anses vara gentemot kronan gemensamt

ersättningsskyldiga för ifrågavarande brist. I fråga om storleken av den

medgivna avskrivningsprocenten fann krigsrätten, att Wikström och Svedberg

vore, utöver redan enligt § 4 i förenämnda reglemente verkställd

avskrivning, berättigade att, jämlikt § 5 i samma reglemente, åtnjuta ytterligare

en fjärdedel av den i förstnämnda § medgivna avskrivningen eller 1.25

procent å den vid inventeringen den 7—den 12 januari 1926 inneliggande

nettobehållningen, 170,927 kilogram, eller alltså 2,136.5 kilogram. Även

om i målet kunde anses styrkt, att lättningsprocenten å hö genom torkning

vanligen vore avsevärt högre, ansåg krigsrätten dock icke Wikström

och Svedberg berättigade att åtnjuta större avskrivning än i nämnda reglemente

föreskreves. Krigsrätten prövade därför rättvist förplikta Wikström

och Svedberg att, gemensamt eller vilkendera bäst gälda gitte, till kronan

utgiva ersättning för (85,554.5 — 2,136.5 =) 83,418 kilogram hö efter

ett pris av nio öre för kilogram med 7,507 kronor 62 öre. Härjämte

förpliktades Wikström och Svedberg att, gemensamt eller vilken bäst gälda

gitte, till statsverket återgälda därifrån förskjutna vittnesersättningar i

målet.

Över krigsrättens utslag anförde Wikström och Svedberg besvär hos

krig shovrätten, som genom utslag den 28 februari 1927 befriade Wikström

från honom i målet ålagd ersättningsskyldighet. Yidkommande åter den

mot Svedberg förda talan fann krigshovrätten ostridigt, att vid den inventering

av förrådet, som ägt rum 7 —12 januari 1926, förefunnits eu

brist å hö, vilken —— efter det Svedberg tillgodoförts avskrivning å de

under tiden från hans tillträde av uppbördsmannabefattningen till inventeringen

utlämnade myckenheter hö — uppgått till 85,554.5 kilogram;

men enär tillika vore utrett, att vid den inventering, som föregått Svedbergs

tillträde till ifrågavarande befattning, uppvägning icke verkställts av

hela inneliggande lagret av hö, utan att, efter verkställd beräkning av

antalet balar och deras medelvikt, uppskattning skett av den kvantitet hö.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majds proposition nr 81.

som antagits inneligga i förrådet, ansåg krigshovrätten, att Svedberg vore

berättigad att från det såsom inneliggande antagna partiet om 509,000

kilogram avräkna 10 procent eller 50,900 kilogram, i följd varav den vid

Svedbergs övertagande av förrådet befintliga mängden ko ej kunde beräknas

högre än till 458,100 kilogram. Med hänsyn härtill och då Svedberg,

såsom ock krigsrätten funnit, jämlikt § 5 i förenämnda reglemente vore

berättigad tillgodoräkna sig ytterligare 2,136.5 kilogram eller således tillhopa

53,036.5 kilogram, men avskrivning därutöver icke kunde mot innehållet

i samma reglemente tillerkännas Svedberg, prövade krigsliovrätten

— då den brist i höförrådet, för vilken Svedberg icke kunde undgå ersättningsskyldighet,

sålunda uppginge till 32,518 kilogram — rättvist att

på det sätt ändra krigsrättens utslag i denna del, att Svedberg förpliktades

gottgöra kronan för nämnda brist efter nio öre för kilogram med 2,926

kronor 62 öre. Härjämte förpliktade krigshovrätten Svedberg att återgälda

statsverket därifrån förskjutna vittnesersättningar i målet.

Sedan Svedberg härefter fullföljt talan i målet hos Kungl. Maj:t, fann

Kungl. Maj:t genom utslag den 30 september 1927 ej skäl att göra ändring

i krigshovrättens utslag.

Med anledning av en utav Svedberg i den till Kungl. Maj:t ställda

besvärsskriften gjord anhållan att, för den händelse han komme att förklaras

ersättningsskyldig i målet, Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom

från ersättningsskyldigheten, har arméförvaltningens intendentsdepartement

den 18 november 1927 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.

Intendentsdepartementet har funnit vissa under målets handläggning

framkomna omständigheter tala för bifall till den föreliggande ansökningen.

I sådant avseende har departementet åberopat, att Svedberg, enligt vad

förrådschefen uppgivit, synts hava nedlagt all den omsorg, som varit möjlig,

på förrådets skötsel, och att intet hade framkommit, som kunde berättiga

till antagande, att förefintlig brist uppstått genom uppbördsmannens förvållande;

att utlämningen av hö, enligt vad i ärendet hörda personer intygat,

skett med reda och ordning och att kontrollen över utlämningen

varit tillfredsställande; att det — såsom ock den förutvarande uppbördsmannen

vid förrådet, förvaltaren Wikström, antagit — förefölle troligt, att

brist å hö vid förrådet förefunnits redan vid den inventering, som ägt

rum den 26 och den 27 juni 1925; att, enligt uti protokollet i målet

intagna intyg, vid förvaring av hö under en längre tid och i lokaler, som

vore särskilt torra och varma, såsom här varit fallet, en viktminskning

av ända till 20 ä 30 procent icke vore ovanlig; att vid verkställda stickprov

konstaterats, att balar, som varit försedda med viktlappar, under

tiden mellan deras intagande i förrådet och verkställd inventering undergått

en betydlig minskning i vikt, vilket förhållande syntes tala för, att

vikten av den vid inventeringen den 26 och den 27 juni 1925 förefintliga

kvantiteten hö varit åtskilligt lägre än den av krigshovrätten och högsta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 81.

5

domstolen beräknade; samt att, enligt av Svedberg lämnad uppgift, vilken

icke blivit bestridd, vid inventeringen 7—12 januari 1926 å det s. k.

plåtmagasinets vind, där hö förvarats på övre botten närmast plåttaket,

anträffats ett antal tomma brödlådor av trä, dolda av framför och på

sidorna om dem upplagda höbalar samt upptagande ett utrymme, motsvarande

5 ä 10 ton hö, vilken mängd sannolikt inräknats i den vid närmast

föregående inventering beräknade kvantiteten hö.

I detta sammanhang har intendentsdepartementet erinrat därom, att riksdagen

uti ett ärende, däri förhållandena överensstämde med åtskilliga i

förevarande mål föreliggande, enligt skrivelse den 15 maj 1925, nr 176,

på därom av Kungl. Maj:t avlåten proposition, nr 171, medgivit, att

sergeanten vid Livgardet till häst G. P. E. Andéhn finge befrias från

honom jämlikt högsta domstolens utslag ålagd skyldighet att med 11,700

kronor 34 öre ersätta viss brist å hö.

I fråga om de Svedberg i målet ådömda rättegångskostnader har departementet

ansett sig, med hänsyn till vad uti Kungl. Maj:ts proposition

den 6 mars 1925, nr 88, anförts beträffande efterskänkande av rättegångskostnader

uti visst skadeståndsmål, icke böra tillstyrka, att befrielsen, vad

Svedberg beträffade, utsträcktes att omfatta jämväl ersättning för den rättegångskostnad,

som kronan tilldömts.

På grund av det anförda har intendentsdepartementet hemställt, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Svedberg befriades från

honom jämlikt högsta domstolens utslag den 30 september 1927 åliggande

skyldighet att såsom ersättning för uppkommen brist i ett av honom omhänderhaft

förråd av hö till kronan inbetala 2,926 kronor 62 öre, samt

att omförmälda belopp finge ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

I infordrat utlåtande den 26 januari 1928 har statskontortt förklarat

sig kunna instämma i vad intendentsdepartementet anfört och hemställt.

Med hänsyn till i ärendet förekomna omständigheter finner jag det vara

med billighet överensstämmande, att Svedberg befrias från den honom

åliggande skyldigheten att till kronan utgiva ersättning med omförmälda

belopp, 2,926 kronor 62 öre, för brist i det av honom omhänderliavda

höförrådet. Däremot anser jag, i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna,

anledning icke föreligga att utsträcka befrielsen att omfatta jämväl

Svedberg ålagd ersättningsskyldighet för rättegångskostnad.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg må befrias från

honom jämlikt högsta domstolens utslag den 30 september 1927 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva ersättning för brist i av honom omliänderhaft

förråd av hö med 2,926 kronor 62 öre, samt

att omförmälda belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:tf proposition nr 81.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid intendenturkaren C. A. Svedberg från viss ersättningsskyl a1 i texten
  2. SU 1928:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för sergeanten vid intendenturkåren C. A. Svedberg frän viss ersättningsskyldighet. s. 1 i texten