Sök i Ratio Lex

Angående omoch tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde in. m

1928-02-17 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:87, Angående omoch tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87.

1

Nr 87.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående om- och

tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde in. m.;

given Stockholms slott den 17 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist,

Ltbebg, von Stockenström.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Rosén följande:

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 november 1925 anförde Skaraborgs

läns landstings förvaltningsutskott, att landstinget hade under övervägande

att utbygga vissa lasarett samt att uppmärksamheten därvid kommit att riktas

på möjligheten att genom utbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde bereda

vård därstädes åt civila sjuka i större utsträckning, än som för det dåvarande

kunde ske. För detta spörsmåls närmare utredning hemställde förvaltningsutskottet,

att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt arméförvaltningens fortiiikationsdepartement

och sjukvårdsstyrelse att uppgöra ritningar och kostnadsförslag

beträffande för ändamålet nödvändiga nybyggnads- och ändringsarbeten vid

nämnda garnisonssjukhus. Sedan i anledning härav vederbörande myndigheter

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 72 haft. (Nr 87.)

340 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

hörts i ärenclet, uppdrog Kungl. Maj:t genom brev den 15 januari 1926 åt

fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen att i samråd med förvaltningsutskottet

uppgöra och inkomma med ritningar och kostnadsförslag till

ifrågavarande nybyggnads- och ändringsarbeten.

Härefter har frågan, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upplyst,

utvecklats sålunda.

Vid Skaraborgs läns landstings lagtima möte år 1926 hade ett utarbetat

förslag till utvidgning av garnisonssjukhuset varit framlagt till prövning, men

hade detta förslag av kostnadsskäl förfallit. På föranstaltande av förvaltningsutskottet

hade emellertid frågan sedermera upptagits till fortsatt behandling.

Den 21 februari 1927 hade sålunda inför sjukvårdsstyrelsen sammankommit

delegerade från landstinget samt en representant för Skövde stad, och hade

därvid meddelats, att man från landstingets sida allt fortfarande önskade få

till stånd en utvidgning av garnisonssjukhuset för att därigenom bereda

ökade möjligheter till vård av civila sjuka från länet, men att denna utvidgning

borde hava mindre omfattning, än vad det tidigare förslaget avsett, och

således medföra mindre kostnader för landstinget. Utvidgningen borde begränsas

till ernående av större antal sängplatser, röntgenavdelning, badavdelning

och vissa bilokaler, men däremot icke omfatta några specialavdelningar.

Skisser till en utvidgning av sjukhuset enligt detta program hade

förelegat vid sammankomsten, ävensom en beräkning av kostnaderna för en

utvidgning enligt dessa skisser, slutande å ett belopp av 200,000 kronor.

Under överläggningen om detta förslag hade representanten för Skövde

stad framhållit såsom önskvärt, dels att särskild köksavdelning anordnades

inom sjukhuset, dels ock att sjukvård kunde i möjligaste mån bedrivas även

under pågående ombyggnadsarbeten, något som vid en ombyggnad enligt de

först uppgjorda skisserna icke läte sig göra. På uppdrag av stadsfullmäktige

i Skövde hade härefter arkitekten därstädes A. F. Neuendorff uppgjort nya

skisser, med beaktande av de sålunda angivna önskemålen från stadens sida,

och hade kostnaderna för en ombyggnad enligt dessa skisser av Neuendorff

beräknats uppgå till 230,000 kronor.

Vid granskning inom fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen

av de nya skisserna hade i de uppgjorda planerna påvisats eu del olägenheter,

vilka vore av den art, att de borde avhjälpas. Sedermera företedda

omarbetade skisser hade befunnits vara sådana, att de kunde av fortifikationsdepartementet

och sjukvårdsstyrelsen i princip godtagas. Kostnaderna för

tillbyggnads- och ändringsarbetena beräknades emellertid nu betinga ytterligare

25,000 kronor, varigenom slutsumman för dessa arbeten komme att

uppgå till 255,000 kronor.

I skrivelse till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse den 4 oktober 1927

anmälde Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott, att landstinget genom

beslut vid 1927 års lagtima möte förbundit sig att för tillbyggnad och modernisering

av garnisonssjukhuset i Skövde i huvudsaklig överensstämmelse

med de föreliggande omarbetade skissritningarna, avseende sålunda även

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

inredandet av särskild köksavdelning, ställa till sjukvårdsstyrelsens förfogande

i ett för allt — utan förbindelse att därutöver bidraga till den ökade utrustning

av sjukhuset, som kunde bliva en följd av utvidgningen — ett belopp

av 230,000 kronor. I denna summa ingår, enligt vad av landstingets protokoll

i ärendet inhämtas, bidrag av staden Skövde med 80,000 kronor. Av

landstingsmedel skulle alltså för ändamålet komma att gäldas ett belopp av

150,000 kronor.

Landstingets beslut innebär vidare bemyndigande för förvaltningsutskottet

att med vederbörande myndigheter träffa överenskommelse angående vård

av civila patienter å garnisonssjukhuset i Skövde i huvudsaklig överensstämmelse

med ett härutinnan framlagt förslag till avtal; nämnda avtal torde

få fogas såsom bilaga (Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 november 1927 hava arméförvaltningens

fortifikations-, intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse

överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid anfört i huvudsak följande.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse hade tidigare framhållit, att mycket

stora fördelar stode att vinna för försvaret genom den ifrågasatta utbyggnaden

av sjukhuset. Det ökade antalet platser därstädes och den specialbehandling

i flera av läkarkonstens grenar, den garanti således, som däruti

låge för ingående diagnos och behandling av ett flertal olika sjukdomar

inom armén, skulle bliva till stort gagn. Det syntes därför vara fullt berättigat

att ifrågasätta, att kronan bidroge till ernåendet härav.

Det förslag, som nu förelåge, avsåge en utvidgning av sjukhuset, som i

sängantal uttryckt innebure en ökning med 17 sängar, eller från 35 till 52.

Från andra synpunkter omfattade förslaget jämväl för försvarsväsendets intressen

avsevärda och ytterligare fördelar.

Om än för den militära sjukvården i fred sjukhuset för närvarande erbjöde

tillräckliga vårdutrymmen, förefunnes i fråga om sådana anordningar,

som underlättade sjukvårdsarbetet, såsom lämpliga bilokaler, fullständig röntgen

m. m., påtagliga brister. Såsom en sådan brist måste man även beteckna

det förhållandet, att sjukhuset saknade eget kök och att operationsavdelningen

vore förlagd i en annan byggnad, varför patienterna måste transporteras över

gården till och från operationerna, ett förhållande, som kunde medföra olägenheter

och i varje fall från de vårdades och deras anhörigas sida betraktades

såsom i viss män riskabelt. Genom det föreliggande förslaget bleve dessa

särskilt framträdande olägenheter undanröjda. Att sjukhuset efter dess utbyggnad

skulle kunna bereda väsentligt förbättrad vård även för de militära

sjuka under för dessas liv och hälsa mera betryggande former, torde få anses

uppenbart. Än mera bleve detta fallet genom den större utsikt till

erhållande jämväl framdeles av mycket väl kvalificerade läkare vid garnisonssjukhuset,

som öppnades genom de förbättrade anordningarna. Att överhuvudtaget

det samarbete mellan militär och civil sjukhusvård, vilket nu

sedan åtskilliga år ägde rum flerstädes i vårt land, bidragit till att öka förtroendet

för den militära sjukvården, syntes icke kunna jävas. På sålunda

anförda skäl hade sjukvårdsstyrelsen ansett angeläget att biträda det förslag

till utvidgning av sjukhuset, som nu förelåge.

I ärendet föreliggande ritningar, arbetsbeskrivning och kostnadsberäkningar

utvisade, att kostnaderna för den nu ifrågasatta ombyggnaden

beräknades uppgå till 255,000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Arkitekten hos fortifikationsdepartementet E. Josephson hade beträffande

ritningarna anfört, att dessa kunde under vissa villkor godkännas. Vrad anginge

kostnadsberäkningen, hade Josephson förutsatt, att arkitekten Neuendorff

borde äga den kännedom om arbets- och materialpriser i Skövde, att

den beräknade summan borde kunna antagas vara tillräcklig. Vid den granskning,

som sjukvårdsstyrelsen vidare företagit av ritningarna, hade i huvudsak

intet varit att erinra. Ritningarna innefattade dels en utbyggnad och påbyggnad

av nuvarande sjukpaviljong, dels sådana ändringsarbeten i nuvarande

administrationsbyggnaden, att densamma kunde användas såväl för sjukvisitation

och vård av lättare sjukdomsfall för trängkåren som ock till bostäder

åt viss sjukvårdspersonal. Nuvarande sjukpaviljongen skulle efter

ombyggnaden komma att omfatta:

i källarvåningen: pannrum, köksavdelning och badavdelning;

i våningen 1 tr.: vaktrum, expeditions- och mottagningsavdelning samt en

sjukavdelning med tillhörande bilokaler för 26 patienter;

i våningen 2 tr.: röntgenavdelning samt eu sjukavdelning likaledes för 26

patienter;

i våningen 3 tr.: operationsavdelning och bostäder för sjukvårds- och ekonomipersonal.

Såsom av landstingets beslut framginge, hade landstinget för sjukhusets

ombyggnad anvisat 230,000 kronor. Detta belopp avsåge allenast _ själva

ombyggnadsarbetena. Yid de förhandlingar, som förts med förvaltningsutskottet,

hade sjukvårdsstyrelsen utgått från att kronan borde av skäl, vilka

ovan anförts, bidraga till utökningen av garnisonssjukhusets verksamhet,

men hade sjukvårdsstyrelsen ansett, att kronans bidrag kunde begränsas till

den utrustning med inventarier, instrument m. in., som vore behövlig för

driften å sjukhuset. Då det emellertid hade visat sig, att kostnaderna för

byggnadsarbetena komme att överstiga den summa, förvaltningsutskottet

ansett sig kunna hos landstinget tillstyrka eller 230,000 kronor, hade fortifikationsdepartementet

och sjukvårdsstyrelsen förklarat sig kunna tillstyrka

ett anslag från kronan, belöpande sig till skillnaden mellan 255,000 och

230,000 kronor, eller 25,000 kronor. Beträffande kostnaderna för köksinredning,

möbler och övriga inventarier samt för röntgen hade det synts skäligt,

att kronan åtoge sig dessa, så mycket mera som sjukhuset givetvis alltjämt

komme att förvaltas såsom en anstalt under försvarsväsendet. De

fördelar, som stode att vinna genom den ifrågasatta utvidgningen, syntes

förvisso motivera, att statsverket åtoge sig den engångskostnad, som skulle

uppstå genom här omförmäld anskaffning. Kostnaden för densamma kunde

för närvarande icke med säkerhet beräknas. En del inventarier torde nämligen

kunna erhållas från indragna truppförband, men approximativt beräknad

torde kostnaden uppgå till omkring 75,000 kronor.

Landstinget hade formulerat sitt beslut så, att 230,000 kronor ställdes

till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses förfogande. Detta beslut. syntes

böra fattas så, att det ifrågavarande beloppet ställdes till Kungl. Maj:ts och

kronans förfogande för ombyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde under

förutsättning, att kronan i sin ordning förbunde sig att för samma ändamål

anvisa visst belopp, nämligen 25,000 kronor.

Landstinget syntes förutsätta, att utförandet av ombyggnadsarbetet skulle

omhänderhavas av kronan, och att således Kungl. Maj:t skulle komma att

anbefalla arméförvaltningens fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse

att låta utföra arbetet för kronans räkning. Det kunde visserligen förefalla

naturligast, att kronan utförde eller läte utföra sådana arbeten, som gällde

kronans egna byggnader även i sådana fall, då kronan icke helt eller ens

till väsentlig del bekostade arbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr S".

I förevarande fall syntes detta förfaringssätt emellertid icke kunna förordas.

Landstingets beslut vore fattat under den förutsättningen, att det

anslagna beloppet skulle utgöra ett bidrag från landstingets sida i ett för

allt. Därav skulle följa, att om kronan åtoge sig byggnadsarbetena men

fullbordandet av desamma ej skulle kunna låta sig göra för de av kronan

ocli landstinget beviljade medlen beroende antingen på, att de uppgjorda

kalkylerna komme att visa sig felaktiga eller att byggnadskostnaderna av

andra orsaker komme att stiga över de beräknade, kronan skulle nödgas

anslå för ändamålet ytterligare behövliga medel.

Byggnadsarbetena måste därför utföras genom landstingets försorg eller,

efter överenskommelse mellan landstinget och Skövde stad, av staden. Fog

härför syntes ytterligare förefinnas däruti, att landstingets andel i ombyggnaden

representerade ej mindre än ungefär 9/10 av totalkostnaden. An vidare

komme härtill, att de ritningar och de kostnadsberäkningar, enligt

vilka ombyggnaderna skulle komma att verkställas, vore uppgjorda av arkitekt

i Skövde, således av en på platsen boende person. l)et syntes därför

kunna förutsättas, att det bleve till fördel, om ledningen och övervakandet

av byggnadsarbetet anförtroddes åt någon på platsen boende

sakkunnig. Landstingets intressen syntes härigenom jämväl kunna fullt

bevakas och tillgodoses.

Vid det förhållandet, att fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen,

såsom ovan framhållits, granskat såväl ritningar som arbetsbeskrivning

och i huvudsak icke haft något att däremot erinra, syntes från kronans sida

endast erfordras, att fortifikationsdepartementet och sjukvårdsstyrelsen under

arbetets gång skulle äga att inspektera arbetena och därvid lämna erforderliga

anvisningar eller föreskrifter. Departementet och styrelsen finge i detta

sammanhang jämväl framhålla såsom ofrånkomligt, att de byggnader, i vilka

ändringsarbeten utfördes, under pågående arbete hölles brandförsäkrade genom

landstingets försorg.

Departementen och sjukvårdsstyrelsen överginge härefter till att uttala

sig beträffande det upprättade preliminära avtalet angående vård

av civila personer å sjukhuset och därmed sammanhängande förhållanden.

Genom brev den 10 juli 1909 hade Kungl. Maj:t medgivit, att å garnisonssjukhuset

i Skövde finge mottagas och vårdas civila manliga patienter.

Genom brev den 14 januari 1921 hade Kungl. Maj:t sedermera medgivit,

att denna rätt finge utsträckas till att omfatta jämväl kvinnor och barn. Vidare

hade Kungl. Maj:t den 27 april 1923 fastställt reglemente för garnisonssjukhuset

i Skövde (S. F. nr 85). Slutligen hade Kungl. Maj:t genom

ovannämnda brev den 14 januari 1921 fastställt grunderna för den ersättning,

som skulle erläggas av civila patienter, ävensom bemyndigat arméförvaltningen

att ej mindre utfärda övriga erforderliga bestämmelser rörande

ersättning för sjukvård, än även med Skaraborgs läns landsting träffa närmare

överenskommelse angående gottgörelse åt vederbörande läkare. Jämlikt

detta bemyndigande liade mellan arméförvaltningens vederbörande departement

och sjukvårdsstyrelse samt Skaraborgs läns landsting den 10

april 1923 träffats avtal angående villkor för vård m. m. av civila sjuka, tillhörande

Skaraborgs län, vilka intagits å garnisonssjukhuset i Skövde. I

nämnda avtal hade kronan icke åtagit sig andra förpliktelser gent emot

landstinget, än att kronan ombesörjde vård och underhåll av de å sjukhuset

intagna civila patienterna, därvid landstinget ägde att genom utsedda representanter

taga del av de beräkningar, vilka låge till grund för den ersättning,

som jämlikt brevet den 14 januari 1921 skulle erläggas för vård och

underhåll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj ds proposition nr 87.

_ Då fråga uppstått om eu utvidgning av garnisonssjukhuset, vilken utvidgning

i huvudsak skulle bekostas av Skaraborgs läns landsting, utan att därigenom

någon som helst förändring skulle inträda i fråga om kronans äganderätt

till sjukhuset jämte blivande tillbyggnad, hade emellertid samtidigt

ifrågasatts såsom en rätt naturlig konsekvens, att landstinget skulle erhålla

viss medbestämmanderätt beträffande sjukhusets förvaltning. Efter förhandlingar

rörande denna och övriga frågor angående sjukhusets organisation

efter verkställd ombyggnad hade upprättats ett preliminärt avtal (se Bil. A)

■— avsett att i behörig tid underställas Kungl. Maj:t för godkännande —

angående vård av civila personer å garnisonssjukhuset i Skövde. Rörande

detta avtal finge departementen och sjukvårdsstyrelsen anföra följande.

Punkterna 1 och 2 syntes icke fordra någon närmare förklaring.

I punkterna 3—6 hade överenskommelse träffats angående vissa organisatoriska

frågor, som vore av särskilt intresse för det fortsatta samarbetet

mellan kronan och landstinget.

Departementen och styrelsen finge härvid i korthet erinra om, vad departementen

och styrelsen i sin skrivelse den 17 april 1924 med förslag till

reglemente för garnisonssjukhuset i Boden anfört, nämligen att då sjukhuset

vore en till lantförsvaret hörande anstalt, lydande under kommendanten

i Boden, borde med hänsyn till dess organisation och förvaltning någon

väsentlig avvikelse icke äga rum från de bestämmelser, Kungl. Maj:t

utfärdat i förordningen den 11 oktober 1907, angående förvaltningens vid

armén allmänna ändamål och organisation. I Kungl. Majds proposition till

riksdagen den 25 februari 1921 (nr 154) angående om- och tillbyggnad av

garnisonssjukhuset i Boden hade varit intaget förslag till vissa överenskommelser

mellan kronan och Norrbottens läns landsting, i vilka stadgats,

att landstinget skulle äga att insätta en ledamot i styrelsen för garnisonssjukhuset,

ävensom att landstinget ägde att i den form, varom närmare överenskommelse

kunde träffas, taga del av garnisonssjukhusets räkenskaper.

Nämnda överenskommelse hade även innehållit den bestämmelsen, att kronan

ombesörjde vård och underhåll av samtliga å såväl lasaretts- som epidemiavdelningen

intagna patienter. Av överenskommelsen hade framgått,

att annat icke varit ifrågasatt, än att sjukhuset såsom dittills skulle

komma att förvaltas av kronan och vara eu -till lantförsvaret hörande anstalt.

Med hänsyn emellertid därtill, att Norrbottens läns landsting bidragit

till sjukhusets ombyggnad och än mera med hänsyn till att landstinget

ägde _ att för å sjukhuset intagna civila personer betala till kronan full ersättning

för kronans kostnader för dessas vård och underhåll ävensom att

erlägga vissa avgifter till de vid sjukhuset anställda läkarna, liade det befunnits

lämpligt och nödvändigt, att landstinget bereddes tillfälle att i någon

form följa sjukhusets förvaltning. Departementen och styrelsen liade

därför föreslagit, att för sjukhuset skulle inrättas eu direktion, som ägde

taga kännedom om sjukhusets skötsel och förvaltning ävensom hos vederbörande

förvaltningsmyndigheter göra de framställningar angående sjukhusets

angelägenheter, som direktionen kunde finna påkallade. Beträffande personalen

och dess tillsättande hade departementen och sjukvårdsstyrelsen anfört,

att det syntes ofrånkomligt, att å sjukhuset tjänstgörande läkare innehade,

utöver vad som föreskreves i förordningen den 17 oktober 1911, angående

tillsättande av vissa militärläkarbeställningar vid armén, sådan kompetens,

som erfordrades för erhållande av motsvarande befattningar vid civila

sjukhus. Eu sådan bestämmelse skulle därjämte garantera även arméns

sjuka bästa erforderliga vård i största möjliga utsträckning under förhandenvarande

omständigheter. I överensstämmelse med det ingivna. förslaget

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

hade Kungl. Maj:t den 6 juni 1924 fastställt reglemente för garnisonssjukhuset

i Boden (S. F. nr 296).

De synpunkter, som kommit till uttryck i detta sistnämnda reglemente

med avseende å förvaltningen av ett stort militärt sjukhus och läkarbefattningarnas

tillsättande vid detsamma, hade även fått göra sig gällande vid

de förhandlingar, som förts mellan sjukvårdsstyrelsen och delegerade för

Skaraborgs läns landsting angående den överenskommelser som borde ligga

till grund för ett vidare samarbete vid garnisonssjukhuset i Skövde. Genomfördes

den nu ifrågasatta utvidgningen av detta senare sjukhus, konime

detta — liksom nu garnisonssjukhuset i Boden — att bliva i viss utsträckning

jämförligt med ett länslasarett, där driften till stor del bekostades av landstinget,

men där dock förvaltningen uteslutande omhänderhades av staten

enligt för den militära förvaltningen gällande föreskrifter. För att landstinget

skulle erhålla sådant inflytande över sjukhusets förvaltning, som

skäligen kunde motsvara landstingets ekonomiska uppoffringar och dess andel

i driftkostnaderna, ävensom motsvarande inflytande över tillsättandet av

läkarbeställningarna, hade likväl bestämmelser införts i meromnämnda överenskommelse,

som avsåge att tillgodose landstingets berättigade anspråk

härutinnan. Dessa bestämmelser återfunnes under punkterna 3—6.

Under förhandlingarnas gång hade från landstingets representanter den

uppfattningen gjorts gällande, att landstingets inflytande över förvaltningen

borde sträcka sig längre, än vad sona framginge av förslaget till överenskommelse,

eller med andra ord, att sjukhuset, som för närvarande förvaltades

av chefen för tredje arméfördelningen, skulle i likhet med civila sjukhus

i allmänhet förvaltas av eu direktion, sammansatt av flera personer,

däribland i flertal av landstinget för sig valda representanter.

Sjukvårdsstyrelsen hade vid förhandlingar i detta ämne ansett sig för

sin del icke kunna biträda ett avtal, som inrymde bestämmelser av den art,

att förvaltningen av sjukhuset komme att i strid med de principer, som

gällde för den militära förvaltningen i allmänhet, överflyttas på eu av flera

personer sammansatt direktion med civila ledamöter i majoritet. En sådan

anordning skulle för vederbörande civila direktionsledamöter draga med sig

rätt allvarliga konsekvenser. För den medelsförvaltning, som ålåge eu lasarettsdirektion,

syntes inga andra bestämmelser finnas än de, som innehölles

i gällande lasarettsstadga. Lasarett sstadgan föreskreye, att den direktion,

som skulle finnas vid lasarett, handhade lasarettets förvaltning i överensstämmelse

med därför gällande föreskrifter. Dessa föreskrifter torde vara

sammanförda i lasarettsstadgan. De vore i motsats till de bestämmelser,

som gällde förvaltningen vid armén, föga vidlyftiga, lätta att tolka och syntes

kunna sammanfattas däruti, att av landsting anvisade medel skulle på

ändamålsenligt sätt användas för lasarettets drift och behörigen redovisas.

Fullgjorde direktionen icke vad densamma ålåge, skulle den enligt vanliga

lagbestämmelser ansvara för den förlust, som därigenom kunde lasarettet

tillskyndas.

Å garnisonssjukhuset måste däremot de militära förvaltnmgsreglementena

tillämpas; alla kostnader för sjukhuset skulle nämligen i första hand bestridas

av statsmedel och redovisas i likhet med utgifterna för alla övriga

lantförsvarets truppförband, formationer och anstalter. Enligt nämnda reglementen

hade de militära myndigheterna att stå visst kameralt ansvar för

sin förvaltning i alla dess detaljer, ett ansvar, som naturligtvis komme att

överflyttas på direktionen, inbegripet dess av landstinget valda ledamöter.

Sålunda skulle det kunna inträffa, att arméförvaltningens revision anmärkte

på en felaktighet vid en utbetalning, som beslutats av direktionen. Anmärkningen

drabbade icke den, som verkställt utbetalningen, utan den.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

som beslutat densamma. Direktionen bleve sålunda gemensamt ansvarig

för felaktigheten och gemensamt ansvarig för den återbetalning, som kunde

bliva utdömd på administrativ väg.

Att tjänstemän, som inträtt i statens tjänst, hade att underkasta sig

domslut, avgivna under ett kameralt domstolsförfarande, vore något, som

varje statens tjänsteman visste på förhand. På av landstinget utsedda förtroendemän

kunde dessa bestämmelser givetvis icke tillämpas. Då enligt

lasarettsstadgan ledamöterna i en lasarettsdirektion icke kunde ställas till

ansvar för sin förvaltning annat än enligt allmän lag och inför domstol,

skulle landstingets ledamöter i direktionen för garnisonssjukhuset komma

att i motsats, mot ledamöterna i andra länets sjukhusdirektioner dömas för

sina förvaltningsåtgärder på administrativ väg. Den ansvarsfrihet, som ett

landsting lämnade en lasarettsdirektion för ett tilländalupet förvaltningsår,

saknade motsvarighet inom statsförvaltningen.

Det syntes därför uppenbart, att i vilken utsträckning än landstinget

kunde komma att bidraga till sjukhusets utvidgning och drift, sjukhusets

^.Mjsk-ap att vara en under lantförsvaret hörande anstalt dock måste förbliva

oförändrad. Dess förvaltning måste därför inordnas i det militära förvaltningssystemet,

följa de militära förvaltningsföreskrifterna och utövas i enlighet

med dessa. Den uppgift, som kunde tillkomma en direktion i detta fall,

måste bliva i främsta rummet att övervaka, att landstinget skedde rätt med

hänsyn till medlens kloka och ekonomiska förvaltning. Därest en utvidgning

av sjukhuset komme att äga rum och samarbetet med landstinget därigenom

komme att utvidgas, syntes det bliva oundgängligt att omarbeta det nu

gällande reglementet för sjukhuset, varvid hänsyn borde tagas till de synpunkter,

som ovan framhållits.

I punkten 6 av den preliminära överenskommelsen funnes den bestämmelsen

intagen, att sjukhusets direktion ägde giva förord vid vissa tjänsteförslag.

Sedan detta preliminära avtal upprättats, hade arméförvaltningen emellertid

i utlåtande den 25 november 1927 förklarat sig icke hava något att erinra

mot upphävande, såvitt ämbetsverkets förvaltningsområde anginge, av bestämmelser

om avgivande a, v förord vid vissa tjänsteförslag. Detta oaktat

hade departementen och sjukvårdsstyrelsen icke ansett sig böra ifrågasätta

någon, ändring av det preliminära avtalet i förevarande hänseende. Om

landstinget, såsom föresloges, komme att i väsentlig mån bekosta sjukhusets

ombyggnad och därefter komme att, som nu under några år skett, utgiva

ersättning till å sjukhuset tjänstgörande läkare, hade departementen och

sjukvårdsstyrelsen ansett, att åt direktionen borde i förevarande avseende

givas samma befogenhet att avgiva förord, som enligt gällande lasarettsstadga

tillkomme lasarettsdirektion.

Punkten 7 i överenskommelsen avhandlade den ersättning, som skulle av

landstinget erläggas för vård av civila patienter. Tvenne alternativ förelåge

här. Alternativ I vore av liknande innehåll, som de av Kungl. Maj:t genom

brev den 23 februari 1923 utfärdade bestämmelserna angående den ersättning,

som skulle av vederbörande landsting erläggas för vård av civila patienter

å garnisonssjukhuset i Linköping och militärsjukhuset i Eksjö. Alternativ II

sammanfölle med nu gällande, i brevet den 14 januari 1921 fastställda grunder

för den ersättning, som skulle erläggas av civila patienter å garnisonssjukhuset

i Skövde. Enahanda bestämmelser gällde jämväl beträffande den'' ersättning,

som. Norrbottens läns landsting hade att erlägga för civila patienter,

som intoges å garnisonssjukhuset i Boden.

Vad anginge frågan, vilken betalningsform, som borde med hänsyn till

kronans intressen föredragas, måste hänsyn i första hand givetvis tagas

därtill, att kronan erhölle största möjliga säkerhet för att icke åsamkas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 87,

förlust genom vården av civila personer. Den i förslaget till överenskommelse

under alternativ I angivna betalningsformen syntes i sådant avseende erbjuda

den största säkerheten. Det kunde knappast antagas såsom sannolikt, att

de olika kostnaderna å ett militärsjukhus skulle bliva större än motsvarande

kostnader å de civila sjukhusen, särskilt om man toge hänsyn till att utgifterna

för bränsle och proviant torde kunna nedbringas genom den för

flera truppförband gemensamma upphandling, som ägde rum inom garnisonsorten,

och vilken inbesparing jämväl torde komma sjukhuset till godo. Den

erfarenhet, som redan vunnits av denna i alternativ I angivna betalningsform,

gåve anledning förmoda, att genom densamma såväl kronan skulle bliva

skäligen tillgodosedd för sina verkliga kostnader som ock läkare och förvaltningspersonal

inom ramen av de utav landstinget erlagda avgifterna

skulle kunna beredas skälig ersättning för sitt ökade arbete. Den ifrågavarande

betalningsformen torde även få antagas innebära den fördelen för

landstinget, att landstinget visste, att kostnaderna å garnisonssjukhuset icke

komme att överstiga kostnaderna å landstingets egna sjukhus. För kronan

å dess sida ägde betalningsformen den fördelen, att kronans fordran på

ersättning icke behövde bliva föremål för några särskilda överläggningar eller

någon prövning från landstingets sida.

Punkten 9 avsåge att redan i det grundläggande avtalet för fortsatt samarbete

klarlägga, huru den ekonomiska uppgörelsen skulle ordnas i det fall,

att kronan en gång i framtiden icke längre komme att bibehålla garnisonssjukhuset

i Skövde. Förutsättningen hade härvid varit, att sjukhuset alltjämt

komme att erfordras såsom sådant. Med hänsyn till det allmännyttiga

ändamål, för vilket byggnaderna fortfarande torde komma att erfordras, hade

det synts skäligt, att kronan avstode dem mot lösen efter värdering, varvid

jämväl beaktats, att landstinget väsentligt bidragit till huvudbyggnadens

omändring och således i varje fall borde få tillgodogöra sig sjukhusområdet.

I denna punkt av avtalet hade även intagits eu bestämmelse om förpliktelse

för landstinget att under viss förutsättning utgiva ersättning till Skövde

stad. Ehuru de ekonomiska uppgörelserna mellan landstinget och Skövde

stad kunde förefalla vara kronan ovidkommande, hade man likväl icke ansett

sig böra motsätta sig, att bestämmelse härom inflöte i överenskommelsen.

Civila departementet kunde emellertid icke i alla delar biträda det föreliggande

preliminära avtalet. Departementet finge sålunda beträffande punkt

9, första stycket, anmärka, att den ersättningsskyldighet, som enligt detta

stycke skulle åligga kronan, borde inträda endast för det fall, att avtalet av

kronan uppsades.

Beträffande punkt 9, senare stycket, syntes det civila departementet, att

om avtalet komme att hävas under i detta stycke given förutsättning, landstinget

borde utgiva ersättning till kronan icke blott för byggnader, på sätt

avtalet föreskreve, utan jämväl för sjukhuset tillhörande markområde efter

det värde, detta kunde hava vid tiden för avtalets upphörande.

Vad härefter anginge sjukhusets organisation efter den ifrågasatta

ombyggnaden och utvidgningen, vore departementen och sjukvårdsstyrelsen

icke beredda att nu framlägga något slutgiltigt förslag. Emellertid

torde det för sjukhuset gällande reglementet kunna i huvudsak fortfarande

gälla. Att sjukhuset även framdeles borde lyda under chefen för tredje

(västra) arméfördelningen, syntes skäligt. Däremot kunde det ifrågasättas,

om icke sjukhuset borde erhålla särskild redogörare (intendent) och egen

kassaförvaltning. Efter utvidgning av sjukhuset läte det sig knappast förvänta,

att förvaltningsbestyren kunde åläggas arméfördelningschefen i den

utsträckning, som enligt nu gällande bestämmelser iigde rum. Sjukhuset

torde behöva förses med egna förvaltningsorgan och utgöra en förvaltnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

•Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

enliet. Härvid ville departementen och sjukvårdsstyrelsen åter erinra därom,

att den ersättning, landstinget hade att erlägga till kronan för vård av civila

patienter, skäligen kunde beräknas förslå till beredande av ersättning åt

sjukhusets sjukvårds- och förvaltningspersonal för det arbete, som föranleddes

av den civila sjukvården. Om chefskapet för sjukhuset borde påläggas någon

vid sjukhuset tjänstgörande läkare eller huru härmed borde förfaras, torde

få bliva föremål för vidare utredning och utmynna i en framställning i samband

med slutgiltigt förslag till sjukhusets organisation i dess helhet.

Beträffande slutligen de kostnader, kronan skulle åtaga sig, finge

departementen och sjukvårdsstyrelsen framhålla, att kostnaderna för erforderlig

köksinredning samt för inventarier, i den mån sådana icke kunde erhållas

från sjukhus, tillhörande indragna truppförband, syntes kunna bestridas

från ordinarie underhållsanslag. Likaså syntes den särskilda utrustning

av sjukvårdsmateriel, såsom röntgeninstrumentarium, operationsutredning

m. m., vilken erfordrades, kunna bekostas av ordinarie sjukvårdsanslaget.

Vad anginge kronans till 25,000 kronor beräknade bidrag till omocli

tillbyggnaden, ifrågasatte sjukvårdsstyrelsen, huruvida icke även detta

belopp, i betraktande av att den föreslagna ombyggnaden måste för arméns

sjukvård anses vara av synnerligen stor betydelse, kunde utgå från ordinarie

sjukvårdsanslaget, som för närvarande härtill lämnade tillgång.

På grund av vad sålunda anförts hemställde arméförvaltningens fortifikations-,

intendents- och civila departement samt sjukvårdsstyrelse, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att — under förutsättning, att Skaraborgs

läns landsting, som för om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde

anslagit ett belopp av 230,000 kronor, förbunde sig att utföra nämnda omoch

tillbyggnad enligt vederbörligen från kronans sida godkända ritningar

och arbetsbeskrivning — clels anvisa för ifrågavarande om- och tillbyggnad

ett belopp av 25,000 kronor, att utgå från reservationsanslaget till arméns

sjuk- och veterinärvård m. m., dels och medgiva, att kostnaderna för erforderlig

anskaffning av köksinredning, möbler och övriga inventarier, röntgeninstrumentarmm

samt annan sjukvårdsutredning finge bestridas av vederbörliga

underhållsanslag.

I infordrat utlåtande den 2 februari 1928 har medicinalstyrelsen i ärendet

anfört följande.

Styrelsen hade redan förut, i utlåtande den 25 november 1920, liaft tillfälle

att inför Kungl. Maj:t uttala sig i fråga om värdet av ett samarbete i

viss utsträckning mellan den militära och civila sjukvården. Den omnämnda

gången hade det gällt dylikt samarbete vid garnisonssjukhuset i Boden,

som för ändamålet skulle om- och tillbyggas. Det omdöme, styrelsen då

fällt, eller att ett samarbete skulle bliva till fördel för såväl staten som vederbörande

landsting, syntes styrelsen, enligt vad den sedan vunna erfarenheten

givit vid handen, i allt väsentligt vara tillämpligt även på nu förevarande,

garnisonssjukhuset i Skövde berörande fall. Denna senare fråga

hade emellertid för någon tid sedan i annan form varit föremål för ingående

prövning av styrelsen, i det styrelsen, på anhållan av Skaraborgs läns

landsting, den 30 juni 1926 avgivit ett uttalande i saken på dess då föreliggande

stadium. I detta uttalande hade styrelsen framfört rätt starka betänkligheter

mot förslaget, sådant det då förelegat. De av styrelsen då

framhållna olägenheterna vore i det allra närmaste avhjälpta i förslagets

nuvarande form, i det att däri — för att nämna de enligt styrelsens åsikt

viktigaste punkterna av det nya förslaget — numera slopats den utav

medicinalstyrelsen kritiserade planen på specialavdelningars inrättande vid

garnisonssjukhuset, vars allmänna avdelnings sängantal i stället skulle ökas

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

från 35 till 52, samt att, från styrelsens synpunkt sett, mera betryggande bestämmelser

givits om direktionens sammansättning och befogenheter ävensom

fordringarna på sjukhusläkarens kompetens och hans tillsättning.

De till ärendet hörande ritningarna hade icke givit anledning till någon

styrelsens erinran.

Då alltså det nu föreliggande förslaget vore sådant, att detsamma, i vad

på styrelsen berodde, kunde godtagas, förklarade styrelsen sig icke hava

något att erinra i anledning av nu ifrågavarande framställning.

På åtskilliga garnisonsorter i landet har åvägabragts ett samarbete mellan

den civila och den militära sjukvården dels på sådant sätt, att militära

patienter mottagas å vissa civila sjukhus, och dels därigenom, att åtskilliga

militära sjukhus upplåtits för vård av civila sjuka. Fördelarna av

ett dylikt samarbete torde få anses redan hava vunnit statsmakternas erkännande.

Jag tillåter mig i sådant avseende erinra om att 1919 och 1920

års riksdagar, på framställning av Kungl. Maj:t (propositionerna nr 70/1919

och 139/1920), beviljat medel för att möjliggöra överenskommelser med vederbörande

landsting angående disponerande för arméns behov av visst antal

sängplatser å länslasaretten i Linköping och Umeå. Vidare har, efter framställning

av Kungl. Maj:t (propositionen nr 154/1921), 1921 års riksdag medgivit,

att mellan kronan och Norrbottens läns landsting finge träffas överenskommelse

angående beredande av vård åt civila sjuka å garnisonssjukhuset

i Boden, och håva kostnaderna för i samband härmed verkställd omoch

tillbyggnad av sjukhuset bestritts delvis av kronan och delvis av landstinget.

Den nu föreliggande framställningen avser, såsom av den lämnade redogörelsen

framgår, utvidgning och modernisering av garnisonssjukhuset i

Skövde i syfte att bereda, ökade möjligheter att å sjukhuset mottaga civila

patienter samt att förse sjukhuset med röntgenavdelning, vissa bilokaler

ävensom särskild köksavdelning. Såsom av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

framhållits,; skulle realiserandet av det framlagda förslaget medföra

påtagliga'' fördelar för det militära sjukvårdsväsendet.

De av arméförvaltningens fortifikation sdepartement och sjukvårdsstyrelse

granskade och godkända arbetsritningarna, vilka jämväl av medicinalstyrelsen

prövats och lämnats utan erinran, torde böra läggas till grund för

den ifrågasatta utvidgningen och moderniseringen av sjukhuset. Enligt verkställda

kostnadsberäkningar skulle utgifterna härför komma att uppgå till

255.000 kronor. Av detta belopp har landstinget förbundit sig att erlägga

230.000 kronor, därav 150,000 kronor skulle utgå av landstingsmedel, medan

återstående 80,000 kronor utgöra av Skövde stad till landstingets förfogande

ställda medel för ändamålet. Det bidrag, som kronan skulle liava att utgiva

för direkta byggnadskostnader, belöper sig till 25,000 kronor. Mot

fastställandet av kronans bidrag till nämnda belopp bär jag icke funnit anledning

till någon erinran.

Yad angår frågan, genom vem — kronan, landstinget eller Skövde stad —

som byggnadsarbetena böra utföras, hava numera stadsfullmäktige i Skövde

Departement*-

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

enligt beslut den 22 december 1927 förklarat, att staden är villig åtaga

sig utförandet av arbetena under förutsättning, att bidrag härtill lämnas av

landstinget med 150,000 kronor och av kronan med 25,000 kronor. Att staden

sålunda svarar för byggnadsarbetenas utförande, finner jag ändamålsenligt.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement och sjukvårdsstyrelse

böra givetvis äga att under arbetets gång verkställa inspektioner samt lämna

erforderliga anvisningar.

Enligt det föreliggande förslaget skulle kronan — utöver nyssnämnda belopp

av 25,000 kronor — även bestrida vissa engångskostnader i anledning

av utvidgningen av sjukhuset, nämligen för anskaffning av köksinredning,

möbler och övriga inventarier samt för röntgeninstrumentarium, och hava

dessa engångskostnader av arméförvaltningen approximativt beräknats till

75,000 kronor. Det torde få anses skäligt, att kronan åtager sig att bestrida

de utgifter, varom här är fråga. Då emellertid, såsom även av arméförvaltningen

förutsatts, en del inventarier torde kunna erhållas från indragna truppförband,

håller jag före, att nyanskaffningskostnaderna böra kunna begränsas

till ett belopp, ej oväsentligt understigande nyssnämnda summa av 75,000

kronor.

Vidkommande härefter grunderna för anordnandet av det planerade samarbetet,

sådana dessa kommit till uttryck i det uppgjorda preliminära avtalet,

föranleda desamma icke någon erinran från min sida, såvitt angår

punkterna 1—5 samt 8 och 10. Vad beträffar punkten 7, vilken avhandlar den

ersättning, som landstinget skall erlägga för vården av civila patienter, föreligga

tvenne alternativa förslag, vilka båda vunnit tillämpning vid reglerandet

av ersättning för vård å militära sjukhus av civila patienter. Med

hänsyn till vad i ärendet anförts till förmån för alternativ I, torde detta

böra givas företräde och sålunda inflyta i ett blivande definitivt avtal i

ämnet.

Chefen för socialdepartementet lärer senare i dag komma att för proposition

till riksdagen framlägga ett förslag till lag om vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus. Därest nämnda förslag leder till ny lagstiftning

i ämnet, lärer därav bliva en följd, att punkterna 6 och 7, som i vissa avseenden

avfattats i överensstämmelse med gällande lasarettsstadga, ändras

så, att de icke komma i strid med blivande författningar rörande lasarett.

I fråga om punkten 9, första stycket — som innehåller bestämmelser om

skyldighet för kronan att, i händelse avtalet av någondera parten uppsäges,

ersätta landstinget vad detta utgivit för sjukhusets ombyggnad och modernisering

— ansluter jag mig till den av arméförvaltningens civila departement

uttalade meningen, att denna ersättningsskyldighet för kronan endast bör

inträda för det fall, att avtalet varder från kronans sida uppsagt.

Andra stycket av punkten 9 avhandlar grunderna för bestämmandet av

köpeskillingen för sjukhusets byggnader med tillhörande tomtområde, därest

desamma skulle komma att av landstinget inlösas i anledning av att

garnisonssjukhuset framdeles komme att såsom sådant upphöra. Avtalet

innebär i denna del, att landstinget i nämnda fall icke skulle behöva till

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj ds proposition nr 87.

kronan utgiva någon ersättning för tomtområdet. Civila departementet kar,

såsom förut omförmälts, givit uttryck åt den avvikande meningen, att jämväl

värdet å området borde inberäknas i ersättningsbeloppet. Enligt vad

jag inhämtat, har nämnda departement härmed avsett att trygga kronan

mot den eventualiteten, att Skövde stad — som genom upplåtelsebrev den

5 juni 1905 med full äganderätt utan ersättning till kronan överlämnat bland

annat sjukhusets tomtområde, i areal innehållande 8,880 kvadratmeter —

skulle komma att göra ersättningsanspråk gällande mot kronan, i händelse

tomtområdet överginge i landstingets ägo. Sedan emellertid stadsfullmäktige

i Skövde enligt beslut den 22 december 1927 förklarat sig avstå från alla anspråk

å ersättning av kronan, som kunna anses grundade på här avsedd

överlåtelse till landstinget av ifrågavarande område, synes motivet för civila

departementets ändringsyrkande på denna punkt hava i huvudsak bortfallit.

Jag finner mig vid sådant förhållande kunna biträda förevarande förslag till

avtalsbestämmelse.

Utöver vad jag sålunda anmärkt torde vissa mindre jämkningar i avtalsförslaget

böra vidtagas.

Yad slutligen angår bestridandet av de kostnader, som enligt vad i det

föregående anförts skulle belöpa på statsverket, torde det för byggnadsarbetena

avsedda bidraget å 25,000 kronor få utgå av reservationer under ordinarie

sjukvårdsanslaget; utgifterna för anskaffning av köksinredning, inventarier

och sjukvårdsmateriel synas böra utgå av vederbörliga ordinarie underhållsanslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

dels att i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade grunder

avtal må träffas med Skaraborgs läns landsting angående vård av civila

sjuka å garnisonssjukhuset i Skövde,

dels att för verkställande av härav påkallad om- och tillbyggnad av nämnda

garnisonssjukhus ett belopp av 25,000 kronor må utgå av ordinarie reservationsanslaget

till arméns sjuk- och veterinärvård m. m.,

dels ock att kostnaderna för erforderlig anskaffning av köksinredning, inventarier

och sjukvårdsmateriel må bestridas av vederbörliga ordinarie underhållsanslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Z. Topelius.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Bil. Å.

Under förutsättning av Kungl. Maj:ts respektive Skaraborgs läns landstings

godkännande bär mellan Kungl. arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

och Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott träffats följande överenskommelse

angående vård av civila personer å garnisonssjukhuset i Skövde.

1. Skaraborgs läns landsting äger att å garnisonssjukhuset i Skövde disponera

35 platser för sjuka. Landstinget äger dessutom rätt att belägga de

för garnisonen avsedda sängplatser, som icke äro tagna i anspråk, liksom å

andra sidan kronan äger rätt att belägga ledigvarande sängplatser, som äro

beräknade för landstingets räkning.

2. Kronan ombesörjer vård och underhåll av de å sjukhuset intagna

patienterna.

3. Sjukhusets förvaltning liandhaves i tillämpliga delar på sätt föreskrives

i gällande förordningar rörande förvaltningens vid armén allmänna ändamål

och organisation.

4. För sjukhuset skall finnas en direktion, bestående av chefen för III.

arméfördelningen såsom ordförande samt två av Skaraborgs läns landsting

för viss tid valda ledamöter.

5. Den i punkt 4 ovan omförmälda direktionen sammanträder på kallelse

av ordföranden en gång i kvartalet eller oftare, om göromålen det fordra, så

ock när någon av direktionens av landstinget valda ledamöter på angivet

skäl hos ordföranden gör framställning om sammanträdes hållande.

a) Direktionen fördelar mellan sina ledamöter densamma åliggande göromål

på sätt den finner lämpligt.

b) Vid direktionens sammanträden skall föras protokoll. Beslut bestämmes

efter de flesta rösterna. Envar, som icke låtit till protokollet anteckna sin

från direktionens beslut avvikande mening, anses hava biträtt beslutet.

Sjukhusläkaren äger i direktionens överläggningar, men icke i dess beslut

deltaga med rättighet för honom likväl att få från beslutet avvikande mening

antecknad till protokollet.

c) Direktionens skrivelser och övriga expeditioner undertecknas av ordföranden

med kontrasignation av protokollsföraren, som är ansvarig för expeditionens

överensstämmelse med direktionens beslut. Föredragande för

direktionen är sjukhusläkare, därest icke ordföranden för visst ärende annorlunda

bestämmer.

d) Direktionen utövar överinseendet över sjukhusets skötsel och förvaltning

och åligger särskilt att i avseende härå företräda och tillvarataga landstingets

ekonomiska intressen.

På grund härav åligger direktionen:

att taga del av sjukhusets räkenskaper med hänsyn till fastställandet av

den ersättning, som av landstinget skall erläggas för vård och underhåll av

civila sjuka från länet;

att avgiva yttrande över föreslagna ny- och tillbyggnader samt större

reparationer vid sjukhuset;

att granska och avgiva yttrande över vid större upphandlingar inkomna

anbud;

att genom någon dess ledamot närvara vid årligen förekommande inventeringar

av materiel och livsmedel ävensom vid besiktningar av sjukhusets

fastigheter, persedlar och inventarier m. m. Om tid och omfattning av dessa

förrättningar skall direktionen i god tid underrättas. Av direktionen gjorda

erinringar och uttalanden intagas i dess protokoll.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87. lo

6. Befattning som läkare vid garnisonssjukhuset i Skövde är förenad med

beställning som läkare vid i Skövde förlagt truppförband.

Kompetensvillkor för dylik befattning äro dels den kompetens, som jämlikt

gällande förordningar erfordras för att erhålla beställning som regementsläkare

respektive bataljonsläkare vid truppförband, dels sådan kompetens,

som erfordras för motsvarande befattning å civilt sjukhus enligt gällande

författningar. För att bereda läkare, som innehar kompetens för läkarbeställning

enligt lasarettsstadgan, men icke kompetens för militärläkarbeställning,

möjlighet att förvärva sådan, skall ansökningstiden sättas till minst

sex månader.

Sedan förslag i vederbörlig ordning uppsatts, översänder Kungl. arméförvaltningens

sjukvårdsstyrelse detta jämte samtliga ansökningshandlingar

till sjukhusets direktion, som äger att till förmån för någon av de å förslaget

uppsatta avgiva förord.

7. I ersättning för till civila patienter lämnad vård erlägger landstinget

till kronan ett belopp per under hål lsdag lika med medeldagkostnaden per

vårddag under näst föregående år för å länslasaretten inom länet vårdade

patienter sådant detta belopp framgår av Bil. B till årsberättelse från länslasaretten,

efter avdrag dock för beloppen av däri upptagna pensioner och

pensionsavgifter.

7. För vård och underhåll av civila sjuka från länet äger kronan uppbära

ersättning per underhållsdag motsvarande medelkostnaden per underhållsdag

å sjukhuset under näst föregående år, beräknad efter de grunder, som

angivas i Kungl. medicinalstyrelsens formulär för årsberättelser för civila

sjukhus, Bil. B, uppgift angående inkomster och utgifter. I här ifrågavarande

ersättning ingår icke gottgörelse till läkare, vilken skall beräknas enligt

nedan angivna grunder.

Såsom gottgörelse åt vederbörande läkare för vård av de å sjukhuset intagna

civila patienterna erlägger landstinget visst belopp per underhållsdag,

nämligen 1 krona för högst 3,000 underhållsdagar för år räknat, 90 öre för

det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat överstiga 3,000 men ej

4,000 samt 80 öre för det antal, varmed underhållsdagarna för år räknat

överstiga 4,000. Uti här nämnd gottgörelse ingår ej sådan ersättning, till

vilken läkaren enligt gällande lasarettsstadga kan vara berättigad.

Av ersättningen erlägger patienten själv, därest han icke är medellös, ett

belopp, motsvarande den vid länets sjukhus för varje tidpunkt gällande

legosängsavgiften å allmän sal, respektive enskilt eller halvenskilt rum, återstoden

erlägges av landstinget. För medellös patient uttages legosängsavgiften

av vederbörande kommun, dock att, därest hinder uppstår för avgiftens

erhållande, helt eller delvis, landstinget i sista hand ansvarar för

dess erläggande till sjukhuset.

8. Denna överenskommelse gäller tillsvidare och intill dess tre år förflutit,

ifrån det densamma blivit av endera parten uppsagd.

9. Därest det i denna överenskommelse avsedda samarbetet mellan kronan

och landstinget skulle upphöra därigenom, att detta avtal av någondera

parten uppsäges, skall kronan utgiva ersättning till landstinget med ett belopp,

som motsvarar, vad landstinget vid tiden för kontraktets uppsägning

utgivit för sjukhusbyggnadens ombyggnad och modernisering, dock utan

ränta. Härvid förbinder sig landstinget att till Skövde stad utgiva, vad staden

för sin del utgivit för nämnda ombyggnad och modernisering.

Skulle garnisonssjukhuset komma att såsom sådant upphöra, och sjukhusdrifteu

icke längre uppehållas genom statens försorg, skola sjukhusets

byggnader med tillhörande tomtområde tillfalla landstinget efter inlösen.

Alt. 1.

Alt. 11.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 87.

Härvid skall köpeskillingen utgöras av den av landstinget tillskjutna byggnadssumman

jämte det belopp, som motsvarar värdet av de å tomtområdet

befintliga byggnaderna vid den tidpunkt, då ombyggnaden påbörjades, vilket

sistberörda belopp, skall av landstinget gäldas, dock endast i den mån de

vid nämnda tidpunkt befintliga byggnaderna kvarstå å tomten vid tiden för avtalets

upphörande. För fastställande av detta belopp skola å tomten befintliga

byggnader värderas av tre opartiska personer, utsedda enligt bestämmelserna

i lagen om skiljemän. Därest landstinget efter eventuell inlösen

av byggnaderna icke skulle vara villigt att vidare uppehålla sjukhusdriften,

skall landstinget vara pliktigt att till Skövde stad utgiva ersättning för det

av staden tillsläppta beloppet.

10. Möjligen uppkommande tvister angående tolkningen av denna överenskommelse

få icka dragas inför domstol, utan skola avgöras av skiljemän

enligt lag.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:92 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående omoch tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde m. m. a1 i texten
  2. SU 1928:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omoch tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Skövde m. rn. s. 14 i texten