Sök i Ratio Lex

Angående ändrad lydelse av § 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

1928-02-17 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:89, Angående ändrad lydelse av § 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

1

Nr 89.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrad lydelse av

§ 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa

för inkommande varor; given Stockholms slott den 17

februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Lyberg.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 17 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbjng, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist.

Lyberg, von Stockenström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Lyberg, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om viss ändring i

gällande bestämmelser om rätt för resande att utan tullavgifts erläggande

temporärt förfoga över från utlandet medförd automobil, avsedd att åt erutföras

ur riket, och anför:

Enligt § 8 mom. 3 i gällande tulltaxeförordning må under villkor, om

vilka Kungl. Maj:t förordnar, »resande som icke är inom riket bosatt» utan

tullavgifts erläggande under eu tid av högst ett år förfoga över till riket

medförd automobil, avsedd att inom samma tids utgång återutföras. Sådana

Bihan g till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. Vi häft. (Nr 89.) 1

Gällande

bestämmeUer.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

villkor äro föreskrivna dels i kungörelse den 8 juni 1923 (nr 179), dels i

särskilda kungl. brev den 8 juni 1923 och den 21 augusti 1925 och innefatta

bland annat följande:

Resande kan för medförd automobil vara försedd med passersedel, utfärdad

under kungl. automobilklubbens i Stockholm garanti antingen såsom enkel

passersedel, avfattad å svenska språket, eller såsom passer sedelshäfte, avfattat

å franska språket (carnet de passages en douanes). Genom användande

av sådan handling iklädes automobilklubben ansvaret för erläggande av på

automobilen belöpande tull, som må bliva påförd, därest automobilen icke inom

bestämd tid och under iakttagande av föreskrivna tullkontroller slutligen

utföres ur riket eller om den inom riket användes i yrkesmässig trafik, uthyres

till annan person eller överlåtes. Innehar den resande dylik passersedel

och är han icke bosatt inom riket, må han, såvida passersedelns giltighetstid

enligt å densamma vid införseln gjord anteckning icke tilländalupit,

tullfritt förfoga över automobilen. Därest automobil, som sålunda disponerats

på grund av passersedel, återutförts utan tullkontroll, må generaltullstyrelsen,

då automobilens återutförsel inom föreskriven tid blivit vederbörligen styrkt

genom av svensk konsul eller vice konsul behörigen legaliserat intyg av offentlig

myndighet i automobilägarens hemland eller direkt genom intyg av svensk

konsul eller vice konsul därstädes, föreskriva, att uppdebitering av tullavgift för

automobilen icke skall äga rum. Sker anmälan, att automobilen inom riket

använts i yrkesmässig trafik, uthyrts eller överlåtits, ankommer på generaltullstyrelsen

att bestämma, om tullavgiften skall påföras.

Motsvarande bestämmelser gälla beträffande enkel passersedel, utfärdad

av motormännens riksförbund i Göteborg för automobil hemmahörande i

Danmark eller Norge.

Är den resande icke försedd med passersedel, ankommer medgivande av

rätt att förfoga över medförd automobil på prövning av vederbörande tullförvaltning

i närmare fastställd ordning.

I fråga om autoinobilskatt för automobil, som å passersedel medföres av

inom riket ej bosatt resande, äro särskilda bestämmelser meddelade i förordningen

den 26 januari 1923 (nr 11) om skatt å automobil, som för tillfälligt

brukande i riket från utlandet införts, däri genom förordning den 21

augusti 1925 (nr 397) och kungörelse den 27 juni 1927 (nr 281) vissa ändringar

vidtagits. Enligt ifrågavarande bestämmelser må automobilen disponeras

utan erläggande vid införseln av annan autoinobilskatt än som belöper

å den uppgivna dispositionstiden, såvida genom passersedeln automobilklubben

eller motormännens riksförbund iklätt sig ansvar för erläggande

av eventuellt felande skatt för tid därefter. Fullständig befrielse från

skatteplikt enligt förordningen är emellertid medgiven för automobil, som

är registrerad i främmande land, där motsvarande förmån åtnjutes av i

Sverige registrerad automobil, och för tillfälligt brukande inom riket medföres

av resande, som icke är där bosatt.

Beträffande slutligen automobilgummiringskatt för ringar, tillhörande

dylik automobil, återfinnas föreskrifter därom i förordningen den 2 juni 1922

(nr 261) om särskild skatt å automobilgummiringar, kungl. brev den 8 juni

1923 och den 21 augusti 1925 samt därtill anslutna cirkulär av generaltullstyrelsen

den 7 juli 1923 och den 28 januari 1926. Jämlikt dessa föreskrifter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89. 3

äger den resande, om han för automobilen företer passersedel, varigenom

automobilklubben eller motormännens riksförbund åtagit sig ansvaret för

erläggandet av ifrågavarande skatt enligt förordningen om särskild skatt

å automobilgummiringar, utan erläggande av sådan skatt förfoga över

automobilen. Finnes ej passersedel, må temporär frihet från skatt åtnjutas

mot kontant deposition eller ställande av säkerhet för skatten.

Till belysande av innebörden av det i förutnämnda § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen

förekommande uttrycket »resande, som icke är inom riket bosatt»

må härefter en redogörelse lämnas för tolkningen av detsamma i ett

nyligen slutbehandlat ärende.

Den 6 november 1924 inkom frän utlandet till Trälleborg en automobil

av fabrikatet Renault, vilken medfördes av ägaren, en svensk undersåte.

Denne företedde därvid för tullkammaren till vinnande av temporär tullfrihet

för automobilen under femton dagar en av Touring Club de France

utfärdad passersedel, däri bland annat uppgavs, att ägaren vore bosatt i

Paris. På grund härav medgav tullkammaren, att den i § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen

omförmälda tullfriheten finge åtnjutas för automobilen.

Denna återutfördes därefter ur riket den 2 maj 1925.

Sedermera anförde i en till generaltullstyrelsen den 4 december 1926 inkommen

skrift styrelsens revisionsavdelning, att, som automobilens ägare

alltsedan år 1914 varit här i riket mantalsskriven och således ej kunde vid

tiden för automobilens införsel anses såsom en icke inom Sverige bosatt

resande, han icke varit berättigad att för automobilen åtnjuta den beviljade

temporära tullfriheten, vadan för nämnda automobil borde debiteras och

upptagas dels tull med 15 procent å värdet, dels ock automobilgummiringskatt

med visst belopp.

Med anledning av detta yrkande uppdrog generaltullstyrelsen genom beslut

den 10 januari 1927 åt tullkammaren i Trälleborg att vidtaga åtgärder

för utfående av sagda tull- och skattebelopp, vilka borde vederbörligen uppdebiteras

och redovisas.

Sedan tullkammaren i Trälleborg vänt sig till kungl. automobilklubben

såsom garant för den ifrågavarande passersedeln för utfående av dessa belopp,

anförde automobilklubben bos Kungl. Maj:t besvär över styrelsens berörda

beslut.

I besvärsmålet åberopades, å ena sidan, att automobilens ägare alltsedan

år 1914 varit mantalsskriven bär i riket samt vid och efter tiden för automobilens

införande under olika, delvis längre perioder varit bosatt i Sverige

och, å andra sidan, att ägaren enligt företedda intyg från oktober 1921 till

början av år 1927 haft bostad och ateljé i Paris. Klaganden yrkade, att,

då den som medfört automobilen vid tiden för automobilens införande icke

Tillämpning

i visst avseet>de

av bestämmelsem

o .

Lokal tullmyndighet.

Leneraltall
styrelsen
-

Besf»r.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

varit inom riket bosatt, tull- och automobilgummiringskatt måtte förklaras ej

skola erläggas för automobilen. I målet förelåg en inom generaltullstyrelsen

upprättad redogörelse för tillkomsten och tillämpningen av den ifrågavarande

bestämmelsen i § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen. Av denna redogörelse

framgick i huvudsak följande:

Bestämmelsen hade enligt det ursprungliga förslaget till sådant stadgande

varit avsedd att gälla automobil, medförd av utländsk turist. En jämförelsevis

sträng tillämpning av bestämmelsen syntes kunna motiveras av den

omständigheten, att den förändrade avfattning, bestämmelsen erhållit vid utfärdandet,

icke angivits vara avsedd att utvidga den föreslagna rätten till

temporär tullfrihet. Generaltullstyrelsen hade sålunda genom beslut vid åtskilliga

tillfällen avslagit ansökningar om temporär tullfrihet för automobil

enligt ifrågavarande författningsrum i sådana fall, då sökande — svensk

eller utlänning — vistats utomlands såsom egendomsägare i utlandet eller

på grund av anställning därstädes men upplysning förelegat, att sökanden

tidvis mera tillfälligt, t. ex. under sommarmånader, varit bosatt i Sverige.

Ett dylikt ärende hade prövats av Kungl. Maj:t, som genom beslut den 11

februari 1921 funnit de i ärendet anförda besvären ej föranleda ändring av

generaltullstyrelsens beslut i angivna riktning.

Knngi Maj:ts Enligt utslag den 19 oktober 1927 i nu ifrågavarande besvärsmål fann

utslag:. Tr 1 Tir • i •

Kungl. Ma.j:t i regeringsrätten ej skäl göra ändring i generaltullstyrelsens

beslut.

Tidigare Med anledning av generaltullstyrelsens förut nämnda beslut den 10 januari

framställning no_ . , . .

om författ- gjorde automobilklubben och motormännens riksförbund den 19 februari

mngsdndring. 1927 hos Kungl. Maj:t framställning om vidtagande av åtgärder, i syfte

att i utlandet bosatt svensk icke skulle i fråga om rätt till temporär tullfrihet

för automobil vara i ogynnsammare läge än utlänning.

Över denna framställning avgav generaltullstyrelsen den 28 april 1927

infordrat utlåtande, däri styrelsen till en början framhöll, att beträffande

den ifrågavarande förutsättningen för temporär tullfrihet för automobil

enahanda fordringar uppställdes, vare sig den resande vore svensk eller

utlänning, och att vid sådant förhållande den föreliggande framställningen

saknade grund. Därefter fortsatte styrelsen sålunda:

»För den av sökandena företrädda uppfattningen, att med nu tillämpade

principer en svensk är i förevarande hänseende ogynnsammare ställd än en

utlänning, kan dock ett skenbart stöd sökas i det förhållandet, att en svensk

resande väl som regel antages vara bosatt inom riket, under det att en utlänning

i allmänhet förutsättes icke vara där bosatt. Följden härav skulle

vara den, att, då fråga är om en utländsk resande, föreskrifterna i § 8

mom. 3 tulltaxeförordningen samt därtill anknutna bestämmelser kunna

komma i tillämpning utan närmare prövning av huruvida det i förstnämnda

författningsrum uppställda villkoret är förhanden, men att beträffande resande,

som är svensk, en mera ingående utredning av fallet kan förutsättas som

regel komma till stånd. Då det icke kan vara önskvärt, att i fråga om

utländsk resande bevisskyldigheten i förevarande avseende skärpes, torde den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition AV 89.

olikhet, som här till äventyrs kan föreligga, knappast kunna med bibehållande

av det nuvarande villkoret undanröjas.

Det skulle måhända kunna ifrågasättas, att detta villkor — att den resande

icke är inom riket bosatt — linge helt bortfalla och att sålunda, under eljest

givna förutsättningar, tullfrihet för medförd automobil medgåves varje resande,

vare sig svensk eller utlänning och vare sig han vore inom riket bosatt

eller ej. Generaltullstyrelsen anser sig icke kunna förorda en dylik utväg.

Redan med nuvarande regler äro försök till missbruk icke okända, och därest

en författningsändring genomfördes i antydd riktning, torde det knappast

kunna undvikas, att automobiler komma att inom landet tullfritt disponeras

i talrika fall, då tullfrihet ej varit med ifrågavarande bestämmelser avsedd

och ej heller kunde anses av sakliga förhållanden påkallad.»

På de anförda skälen avstyrkte generaltullstyrelsen den gjorda framställningen,

och genom beslut den 27 juni 1927 fann Kungl. Maj:t densamma

icke föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

I förevarande spörsmål föreligger yttrande och förslag av 1925 års tulltaxerevision,

som i sitt den 12 september 1927 avgivna betänkande ifrågasatt

sådan ändring av hithörande bestämmelser, att den temporära tullfriheten

för medförd automobil kunde få åtnjutas av envar resande, som

endast tillfälligt komme att vistas inom riket.

Såsom motiv för berörda förslag, vilket således avgavs innan Kungl.

Maj:ts förut åberopade utslag av den 19 oktober 1927 förelåg, har tulltaxerevisionen

i sitt betänkande (sid. 232) anfört följande:

Beträffande bestämmelserna i § 8 inom. 3 i gällande tulltaxeförordniug

hade gjorts gällande, att där avsedda tullfrihet skulle kunna få tillgodonjutas

allenast av personer, som icke vore inom riket mantalsskrivna. Även

om personer, som vore mantalsskrivna här i riket, måste anses vara i juridisk

mening här bosatta, ehuru de vore anställda utomlands eller större

delen av året vistades utom riket, såsom fallet vore med vissa diplomatiska

tjänstemän, handelsresande och ingenjörer, torde dock goda skäl tala för att

sådana personer, då de på besök i hemlandet medförde automobil, finge tullfritt

disponera densamma under viss tid. Avfattningen av författningsrumraet

syntes knappast utgöra ett absolut hinder för medgivande av en

sådan förmån beträffande personer, som vore bosatta både i Sverige och

utlandet. Emellertid hade det ansetts lämpligt, att uttrycket »som icke är

inom riket bosatt» i förtydligande syfte ändrades till »som endast tillfälligt

skola vistas inom riket».

Under hänvisning till vad sålunda förekommit har nu generaltullstyrelsen i

skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 januari 1928 gjort framställning, i syfte

att till innevarande års riksdag proposition måtte avlåtas med förslag till

sådan ändring av § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen, att där omförmäld

tullfrihet kunde få åtnjutas av envar »resande, som endast tillfälligtvis skall

vistas inom riket» och alltså icke såsom hittills endast av »resande, som

icke är inom riket bosatt». Till stöd för berörda förelag har styrelsen framlagt

huvudsakligen följande synpunkter:

1925 års

tulltaxe
rpiytsion.

Jvu föreliggande

fr a inställning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

Departements
chefen.

De av 1925 års tulltaxerevision angivna skälen för ändring av bestämmelserna

i § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen kunde sägas hava fått ytterligare

stöd genom vad som förekommit i det besvärsmål angående av resande

medförd automobil, i vilket Kungl. Ma;j:ts utslag meddelats den 19 oktober

1927.

Svårigheterna för de lokala tullförvaltningarna att vid tillämpning av

de nuvarande bestämmelserna snabbt och säkert erhålla kännedom om, huruvida

vederbörande resande vore inom riket bosatt eller icke, hade i nämnda

mål skarpt trätt i dagen, och det syntes, så länge dessa bestämmelser vore

gällande, knappast kunna undvikas, att i en del fall tullverkets åtgöranden

bleve hinderliga för ifrågavarande art av turisttrafik, vilken hade stora

anspråk på frihet från formaliteter och ofta starkt reagerade mot hinder av

ett eller annat slag.

I fråga om tillämpningen av passersedelssystemet hade vidare det fall,

som besvarsmålet avsåge, givit vid handen, att den ansvarighet beträffande

tullen för en automobil, som en garant för passersedel — kungl. automobilklubben

eller motormännens riksförbund — iklätt sig, kunde komma att

tagas i anspråk långt efter den tidpunkt, då reglering av passersedeln

mellan den svenska och den utländska sammanslutningen i normala fall ägt

rum. Under sådana förhållanden kunde det måhända tänkas, att berörda

organisationer skulle för framtiden finna sig hindrade att i samma utsträckning

som hittills medverka till underlättande av trafiken på Sverige med

automobil, införd för tillfälligt bruk.

På grund av dessa omständigheter hade generaltullstyrelsen, särskilt med

hänsyn därtill, att systemet med passersedlar tillkommit i syfte att befordra

snabb behandling av resandes automobiler, ansett sig böra till Kungl. Maj:t

hänskjuta frågan, huruvida icke en ändring av ifrågavarande författningsbestämmelser

snarast möjligt borde komma till stånd.

I sitt utlåtande över den av automobilklubben och riksförbundet gjorda

framställningen hade styrelsen förklarat sig icke kunna förorda, att det i

författningen angivna villkoret, att den resande icke vore inom riket bosatt,

finge helt bortfalla. Enligt tulltaxerevisionens förslag skulle nämnda bestämmelse

ersättas av villkoret, att den resande endast tillfälligt skulle vistas

inom riket. Emot detta förslag skulle möjligen kunna göras den invändningen,

att det för tullförvaltningarna bleve lika svårt att kontrollera den

resandes uppgift i nämnda hänseende som en uppgift, att han icke vore bosatt

i Sverige. Det kunde emellertid förutsättas, att tullförvaltningarna vid

tillämpningen av eu sålunda ändrad författningsbestämmelse finge låta sig

nöja med den resandes uppgift, att han endast tillfälligt skulle vistas inom

riket, eventuellt bestyrkt av pass eller annan dylik handling. Då det fördenskull

vore att antaga, att tulltaxerevisionens förslag skulle i praktiken

medföra en avsevärd lättnad, hade styrelsen funnit sig böra i sak biträda

detta förslag.

Vid ordnande av förevarande spörsmål vore det givetvis nödvändigt tillse,

att, därest en automobil icke inom avsedd tid utfördes ur riket, den å automobilen

belöpande tullen komme att inflyta till statskassan. I sådant avseende

kunde här endast anmärkas, att med de anordningar, om vilka nu

vore fråga, tullavgiften i dylika fall alltid komme att uppdebiteras, om ej

förr så efter dispositionstidens slut.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande bestämmelserna

i tulltaxeförordningen om rätt för resande att utan tullavgifts erläggande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Muj:ts proposition Nr 89 7

temporärt förfoga över från utlandet medförd automobil tolkas pa det sätt,

att dylik tullfri disposition icke må åtnjutas av annan än resande, som ej

är mantalsskriven här i riket. Detta innebär den oegentligheten, att inom

riket mantalsskrivna personer med verksamhet utomlands äro, då de komma

på besök till Sverige och medföra automobil, med hänsyn till tullavgift för

denna i sämre läge än utom riket bosatta, här icke mantalsskrivna personer.

Verkningarna av att de förra undanhållas förmånen av temporär tullfrihet

för automobil, som de medföra för användning under tillfälligt besök i hemlandet,

framstå särskilt ogynnsamma i fråga om statens egna i utlandet

anställda tjänstemän.

Den ifrågavarande begränsningen i rätten till tullfrihet synes kunna föranleda

även andra olägenheter. Så torde, efter vad generaltullstyrelsen

påvisat, vid tullklareringen av automobil, som medhaves av till riket

inkommande resande, svårighet kunna uppstå för vederbörande tulltjänsteman

att bedöma, huruvida den resandes uppgift, att han icke är mantalsskriven

här i riket, är att anse såsom tillförlitlig. Detta förhållande

synes i sin tur kunna få till följd, att den resandetrafik, som skolat

genom bestämmelsen om rätt till tullfrihet underlättas, i stället åsamkas

hinder och dröjsmål med avseende å tullklareringen. Där vid tullklareringstillfället

den resandes uppgift härutinnan till äventyrs anses böra till trafikens

förhjälpande godtagas utan särskilda undersökningar, kan, enligt vad

det nyss återgivna rättsfallet visar, sådant förfarande medföra, att efterdebiteringar

av tull- och skattebelopp för automobilen måste verkställas, och

detta även efter det dispositionstiden för automobilen gått till ända. År i

dylikt fall fråga om uttagande av avgiftsbelopp för automobil, beträffande

vilken passersedel varit utfärdad, kan garanten för sagda handling drabbas

av skyldighet att utgiva avgiftsbelopp, för vilka han icke sedermera erhåller

gottgörelse av den som utställt passersedeln. Denne torde nämligen vid den

tiden i regel hava haft sin slutuppgörelse med den som begärt passersedelns

utfärdande och vid sådant förhållande anse sig fritagen från vidare förpliktelser

med avseende å automobilen. Det förefaller icke vara uteslutet,

att berörda särskilda risk för garanten leder till att nyttjandet av det för

såväl resandetrafiken som tullverket bekväma passersedelsystemet måste inskränkas.

Bn ändring av hittillsvarande bestämmelser i ämnet sålunda, att envar

resande, oavsett huruvida han vore mantalsskriven i Sverige eller ej, finge,

då han endast tillfälligtvis vistades inom riket, åtnjuta temporär tullfrihet

för medförd automobil, synes mig därför böra redan nu genomföras.

Denna ändring torde i enlighet med vad generaltullstyrelsen tillstyrkt lämpligen

kunna ske sålunda, att i förevarande § 8 mom. 3 i tulltaxeförordningen

orden »resande, som icke är inom riket bosatt» utbytas mot »resande, som

endast tillfälligtvis skall vistas inom riket».

Ändringen medför, med hänsyn till avfattningen av 2 § i förordningen

om särskild skatt å automobilgummiringar, automatiskt motsvarande frihet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 89.

från sådan skatt. Vinner ändringsförslaget riksdagens godkännande, torde i

8 § i förordningen om skatt å automobil, som för tillfälligt brukande i riket

från utlandet införts, böra av Kungl. Maj:t vidtagas en mindre jämkning

för ernående av överensstämmelse mellan nämnda författningsrum och § 8

mom. 3 i tulltaxeförordningen.

Dagen för ikraftträdandet av den ifrågasatta ändringen i tulltaxeförordningen

torde lämpligen böra fastställas av Kungl. Maj:t.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att § 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med

tulltaxa för inkommande varor skall erhålla följande ändrade lydelse:

»Om de villkor, under vilka resande, som endast tillfälligtvis skall vistas

inom riket, må utan tullavgifts erläggande under en tid av högst ett år

förfoga över medförd automobil, avsedd att inom samma tids utgång återutföras,

förordnar Konungen»;

dels ock förklara, att ändringen skall träda i kraft å dag, som Konungen

bestämmer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse

bil. litt. vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Olga Gjörloff.

Stockholm, Isaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1928:81 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av § 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 a1 i texten
  2. BevU 1928:18 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrad lydelse av § 8 mom. 3 i förordningen den 9 juni 1911 a1 i texten