Angående pensionsålder för brigadchefer
1928-02-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1928:98, Angående pensionsålder för brigadchefer
Dokumentets text
Kungl. Maj:t$ proposition nr 98.
1
Nr 98.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsålder
för brigadchefer; given Stockholms slott
den 17 februari 1928.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Gustav Rosén.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regmten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 februari 1928.
Närvarande:
Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden
Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Ai.mkvist, Lyberg,
von Stockenström.
Departementschefen, statsrådet Rosén anför:
Med skrivelse den 22 maj 1925 överlämnade 1921 års pensionskommitté
betänkande med förslag till militär tjänstepensionslag. Detta förslag anslöt
sig till fÖrsvarsväsendets dittillsvarande organisation.
Sedan beslut år 1925 fattats angående omorganisation av försvarsväsendet,
uppdrog Kungl. Maj:t den 26 september samma år åt pensionskommittén
att verkställa den överarbetning av förslaget till militär tjänstepensionslag,
som med hänsyn, bland annat, till nämnda omorganisation befunnes
erforderlig. Med anledning härav avgav pensionskommittén i skrivelse den
11 januari 1926 betänkande med nytt förslag till militär tjänstepensionslag.
Den på dagordningen stående frågan om en genomgripande omläggning
av det militära pensioneringssystemet föreligger ännu icke i det skick, att
Bihang till riksdagens protokoll 1928. I samt. 80 haft. (Nr 98.)
391 28
2
Kungl. Majds proposition nr 98.
densamma kan upptagas till avgörande. I avvaktan på en definitiv pensionsreglering
för den militära personalen hava, i överensstämmelse med riksdagens
beslut, genom kungörelse den 18 juni 1926 (nr 253) meddelats vissa
till följd av den nya försvarsorganisationens genomförande erforderliga bestämmelser
i avseende å den militära pensioneringens provisoriska ordnande.
Ett spörsmål, som icke blivit föremål för reglering genom nyssnämnda
provisoriska bestämmelser, men som nu icke längre torde kunna undanskjutas,
är frågan om pensionsålder för de enligt 1925 års härordning nyinrättade
brigadcliefsbeställningarna. Jag anhåller nu att få underställa denna
fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Såsom framgår av pensionskommitténs förenämnda betänkande den 11
januari 1926, fann sig kommittén, innan densamma fattade ståndpunkt beträffande
pensionsåldern för de nya eller i löneavseende omreglerade beställningarna
vid försvarsväsendet, böra hänvända sig till, bland andra, chefen
för generalstaben med begäran om yttrande i ämnet.
Chefen för generalstaben anförde i förevarande hänseende, bland annat,
följande.
Enär enligt 1925 års härordning personalstaterna i fråga om officerare
och underofficerare beräknats avsevärt snävare än tidigare varit fallet, komme
väsentligt större krav i rent fysiskt avseende att ställas på den aktiva personalen,
vilket måste utöva inflytande vid bestämmandet av pensionsålder
och ordnandet av därmed sammanhängande förhållanden. Behovet av reservpersonal
hade vidare genom den nya härordningen väsentligt stegrats. Ehuru
generalstabschefen med hänsyn till dessa omständigheter funnit starka skäl
tala för en allmän sänkning av pensionsåldern, hade han dock icke ansett
sig för det dåvarande, innan fullständiga övergångs- och mobiliseringsplaner
blivit utarbetade för den nya härordningen, böra ifrågasätta en dylik sänkning.
Yad anginge pensionsåldern för brigadchef, borde denna enligt generalstabschefens
mening vara densamma som för regementschef eller 60 år.
En skillnad av fem år mellan arméfördelningschefs och brigadchefs pensionsålder
vore ur befordrings- och placeringssynpunkt en nödvändighet.
Pensionskommittén uttalade sig för egen del sålunda:
Av chefens för generalstaben yttrande hade kommittén funnit det framgå,
att frågan om behovet av reservpersonal för armén, vilken fråga även enligt
kommitténs mening vore av väsentlig betydelse vid bestämmandet av pensionsåldern,
icke vore så utredd, att ett definitivt förslag beträffande den
för varje beställning erforderliga pensionsåldern för det dåvarande kunde
framläggas. Kommittén hade därför och i syfte att ej genom ett ställningstagande
föregripa en kommande utredning av frågan funnit sig icke böra
vidtaga några jämkningar i vad som i kommitténs huvudförslag i detta hänseende
angivits, utan i stället inskränkt sig till att göra de ändringar, som
direkt betingades av den nya härordningen, genom upptagandet av nya beställningar
och uteslutande av ej längre befintliga. Kommittén förutsatte
emellertid, att så snart den nya härorganisationen blivit fullt genomförd
samt av densamma beroende mobiliserings- m. fl. planer fastställda, och
alltså en fullständig och tillförlitlig överblick av behovet av reservpersonal
vunnits, en förnyad omprövning av frågan om pensionsåldern för beställ
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 98.
ningshavare vid försvarsväsendet komme till stånd. Något överhängande
behov av att genom pensionsålderns sänkning omedelbart erhålla en ökad
tillgång på reservpersonal syntes kommittén ej förefinnas, då den från den
äldre mera omfattande organisationen på aktiv stat kvarstående eller till
övergångsstat överförda personalen i huvudsak borde vara tillräcklig för befälsbehovets
täckande under den närmaste framtiden. I fråga om pensionsåldern
för brigadchef, vilken vore uppförd med lön i lönegraden O 7, hade
kommittén ej funnit sig böra föreslå annan pensionsålder än som vid 1923
års riksdag (prop. nr 87, riksdagens skrivelse nr 322) bestämts för innehavare
av andra beställningar i denna lönegrad (kommendanten i Boden
in. fl.) eller alltså 65 år.
Över pensionskommitténs reviderade förslag till militär tjänstepensionslag
hava vederbörande militära myndigheters yttranden inhämtats. Chefen för
generalstaben har därvid — under hänvisning till sitt i frågan till pensionskommittén
avgivna yttrande — vidhållit sin uppfattning, att pensionsåldern
för brigadchef borde bestämmas till 60 år. Vad angår de övriga över betänkandet
hörda myndigheterna, hava allenast cheferna för första, andra och
sjätte arméfördelningarna ävensom inspektören för infanteriet direkt uttalat
sig om pensionsåldern för brigadchef, och hava samtliga dessa myndigheter
anslutit sig till generalstabscliefens mening i frågan.
I en inom lantförsvarets kommandoexpedition upprättad promemoria, dagtecknad
den 7 februari 1927, hava följande synpunkter gjorts gällande beträffande
det förevarande spörsmålet.
Den av 1921 års pensionskommitté i dess reviderade förslag till militär
tjänstepensionslag föreslagna pensionsåldern för brigadchef, 65 år, syntes för
hög, i det man vid bestämmande av brigadchefs pensionsålder lämpligen
borde utgå ifrån, att denne i sin tjänsteställning flnge en mellanställning
mellan arméfördelningschef och regementschef. Underställd den förre ålåge
det brigadchefen, bland annat, att övervaka och inspektera utbildningen av
befäl och trupp vid arméfördelningens truppförband. Detta erfordrade eu
tjänsteställning under arméfördelningschef men över regementschef. Vare
sig därför pensionsåldern för brigadchef sattes lika med överstes (60 år)
eller lika med arméfördelningschefs (65 år), syntes detta medföra avsevärda
olägenheter, vilka i praktiken kunde på ett betänkligt sätt lägga hinder i
vägen för det lämpligaste personvalet. Brigadchefsbeställningen kunde dessutom
framdeles vid befordringar ofta komma att bilda en mellaninstans
mellan regementschefs- och arméfördelningscliefsbeställningarna. Detta syntes
ävenledes vara ett vägande skäl, som talade för, att pensionsåldern för
brigadchef borde vara lägre än den för arméfördelningschef, men högre än
den för regementschef. Härvid borde densamma dock icke sättas högre än
62 år, enär det i sådant fall kunde inträffa, att till arméfördelningschef
befordrad brigadchef efter endast ett ä två år vore pensionsberättigad, vilket
skulle medföra för kontinuiteten inom arméfördelningen ofördelaktigt täta
ombyten av chefer.
Direktionen över arméns pensionskassa, som anmodats att yttra sig i anledning
av berörda promemoria, har i utlåtande den 9 februari 1927 anfört,
bland annat, att de skäl, som i promemorian förebragts för pensionsålderns
fastställande till 62 år, syntes direktionen uppväga den ökning i pensions
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj.ts proposition nr U8.
kostnaderna, som givetvis bleve en följd av förslagets genomförande, därest
i något fall brigadclief icke komme att befordras till arméfördelningschef.
Direktionen bär därför funnit sig böra tillstyrka förslaget om pensionsålderns
bestämmande till 62 år.
I ärendet bär slutligen statskontoret den 22 februari 1927 yttrat sig samt
därvid anfört följande.
Såsom skäl för att beträffande militära beställningsbavare i allmänhet
bestämma en avsevärt lägre pensionsålder (50, 55 ä 60 år) än den, som i
regel gällde för övriga befattningshavare i statens tjänst, hade hittills alltid
framhållits dels tjänstens krav på spänstighet, dels ock det stora behovet av
tjänstduglig reserv vid mobilisering. Och ehuru pensioneringen av personalen
vid försvarsväsendet på grund härav i hög grad fördyrades, hade nämnda
skäl givetvis måst godtagas såsom betingade av själva organisationen av
försvarsväsendet. När det nu gällde att bestämma pensionsåldern för de
nya brigadchefsbefattningarna — varvid i förevarande promemoria påyrkades,
att pensionsåldern för dessa borde fastställas till 62 år, medan generalstabschefen
på sin tid, såsom framginge av hans till 1921 års pensionskommitté
avgivna yttrande, ansett pensionsåldern för ifrågavarande befattningshavare
böra vara densamma som för regementschef eller alltså 60 år — åberopades
icke längre förenämnda skäl, utan härvidlag syntes allenast rena lämplighetsskäl
åstadkommande av en önskvärd befordringsgång — anföras till stöd
för en lägre pensionsålder för brigadchef än för arméfördelningschef. För
sin del funne statskontoret det synnerligen vanskligt att nu, utan ytterligare
belysning av förhållandena på de blivande nyorganiserade fördelningsstaberna,
fatta ståndpunkt till det föreliggande spörsmålet; men ämbetsverket skulle
närmast vilja ansluta sig till den uppfattning, som framförts av 1921 års
pensionskommitté i dess förenämnda betänkande. Brigadchef bleve i avlöningshänseende
likställd med inspektören för kavalleriet och kommendanten
i Boden; och något avgörande skäl syntes icke vara anfört, som borde
föranleda till att för brigadchef fastställdes en lägre pensionsålder än för
nyss omförmälda beställningshavare, vilka i detta hänseende vore likställda
med arméfördelningschef.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava olika meningar gjort
sig gällande i fråga om den för brigadcheferna lämpligaste pensionsåldern.
Sålunda har chefen för generalstaben m. h. militära myndigheter funnit densamma
böra fastställas till 60 år, medan pensionskommittén liksom statskontoret
ansett sig sakna anledning att beträffande brigadcheferna frångå
den för övriga befattningshavare inom samma lönegrad — O 7 — gällande
pensionsåldern av 65 år. Direktionen över arméns pensionskassa har i anslutning
till de synpunkter, som anförts i förenämnda, inom lantförsvarets
kommandoexpedition upprättade promemoria, förordat eu pensionsålder av
62 år.
För egen del har jag vid övervägande av förevarande spörsmål kommit
till den uppfattningen, att, med hänsyn till de krav, som måste ställas på
brigadcheferna i fråga om kroppslig vigör och tjänstbarhet, en pensionsålder
av 65 år måste anses vara för hög. A andra sidan hava tillräckliga
skäl icke synts mig föreligga att gå så långt ned som till den av generalstabschefen
in. ti. myndigheter föreslagna åldersgränsen av 60 år, utan torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj ds proposition nr [18. O
en pensionsålder av 62 år vara för ifrågavarande beställningshavare lämpligt
avvägd. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
besluta,
att pensionsåldern för brigadchef skall vara 62 år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topeliur.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1928:68 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionsålder för brigadchefer. a1 i texten
- BU 1928:23 Bankoutskottets utlåtande Nr 23 s. 13 i texten