Sök i Ratio Lex

Angående undersökning rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån

1928-02-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1928:99, Angående undersökning rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

1

Nr 99.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående undersökning rörande

reglering av vissa delar av Lyckebyån; given Stockholms

slott den 10 februari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

B. v. Stockenström.

Utdrag av protokoll över jordbruksärenden hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 10 februari 1928.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena Löfgren, statsråden

Ribbing, Meurling, Gärde, Pettersson, Rosén, Hamrin, Almkvist, Lyberg,

von Stockenström.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet von Stockenström anför:

I skrivelse den 30 september 1927 hava länsstyrelsen i Blekinge län samt

länets hushållningssällskap hemställt, att Kungl. Maj:t måtte avlåta proposition

till riksdagen med anhållan om bemyndigande att från statens avdikningsanslag

förskottera de medel intill högst 20,000 kronor, som kunde befinnas

erforderliga för verkställande av undersökning samt uppgörande av

fullständig plan jämte kostnadsförslag till reglering av Lyckebyån beträffande

sträckan Fursjön—Bockebosjön i norr och Bånga damm omkring 800

meter nedanför Kroksmåla i söder, under villkor att belopp, som sålunda

kunde bliva för ändamålet utlämnade, skulle avräknas å det statsbidrag

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 81 höft. [Nr 99.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

från nämnda anslag, som framdeles kunde komma att beviljas till företagets

utförande.

Till stöd för sin framställning hava nämnda myndigheter anfört i huvudsak

följande:

Spörsmålet om Lyckebyåns reglering i torrläggningssyfte vore av gammalt

datum. Enligt en tradition, vars riktighet dock ej kunnat kontrolleras,

skulle frågan härom hava varit uppe redan i början av 1800-talet. Undersökningar

för reglering av Lyckebyån i nu ifrågavarande delar hade verkställts

under år 1865 samt åren 1868—1875. Sist då en närmare undersökning

kommit till stånd vore i slutet av 1880-talet, då en sådan på begäran

av Blekinge läns hushållningssällskap verkställdes av lantbruksingenjören,

sedermera byråchefen E. Wilh. Ewe.

Under år 1918 hade av landshövdingen i Kalmar län, landssekreteraren

i Blekinge län samt vederbörande lantbruksingenjör avlagts besök på platsen

och hållits sammanträde med befolkningen. De då verkställda undersökningarna

ledde likväl icke för det dåvarande till något resultat.

I juni 1925 höll länsstyrelsen i Blekinge län ett talrikt besökt sammanträde

i Fur med intresserade för åregleringen i fråga. Av det därvid förda

protokollet framginge, att hos de närvarande förefunnits ett mycket starkt

intresse för regleringens genomförande samt att detta intresse tagit sig uttryck

i tillsättandet av en kommitté för insamlande av medel till bestridande

av kostnaderna för en undersökning. Tyvärr visade det sig sedermera

omöjligt för kommittén att hopbringa ens så stort belopp, som erfordrades

för en mera preliminär undersökning. Endast en mycket ringa

procent av dem, som beräknades få nytta av företaget, befunnos villiga eller

i stånd att bidraga till undersökningskostnaden. På grund härav fick frågan

för det dåvarande förfalla.

Vid upprepade tillfällen hade därefter frågan åter varit på tal, men dess

förande vidare hade strandat på omöjligheten att hos den i regel fattiga

jordbrukarbefolkning, som skulle komma att av företaget beröras, uppbringa

nödiga medel till bestridande av undersökningskostnaderna.

På begäran av länsstyrelsen hade statens lantbruksingenjör i Blekinge

län M. Wixell rörande det planerade företaget uppgjort en promemoria,

vilken funnes bifogad framställningen. Enligt nämnda promemoria tänktes

företaget inskränkt till sträckan Fursjön—Bockebosjön på gränsen mellan

Blekinge och Kalmar län i norr och Bänga damm omring 800 meter nedanför

Kroksmåla inom förstnämnda län i söder. Den sträcka av Lyckebyån,

som enligt Wixells utkast skulle regleras, funnes med rött utmärkt å ett

ansökningen bilagt kartblad.

De tekniska och ekonomiska förutsättningarna för företagets genomförande

syntes sällsynt goda. Det nödiga arbetet torde i stort sett komma att inskränka

sig till upptagandet av ett förstorat och fördjupat avlopp jämte

nödiga bikanaler utan att, såvitt på förhand kunde bedömas, därvid kunde

befaras möta några mera svårberäkneliga hinder. De vattenverk, som kunde

komma att få känning av regleringen, vore relativt fåtaliga och små, och

den ersättning, som torde kunna antagas komma att bestämmas att utgå

för skada, som genom regleringen tillskyndades dessa verk eller ock eljest

förorsakades, torde bliva relativt obetydlig. Odlingsarbetet å de torrlagda

markerna bleve enligt Wixells promemoria på grund av jordens beskaffenhet

lätt att verkställa.

Vad de ekonomiska förutsättningarna anginge, vore ju svårt att, innan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Mäj:ts proposition Nr 99.

en närmare undersökning kommit till stånd, nämna några siffror. Med

ledning av Wixells promemoria samt inhämtad kännedom om det synnerligen

ringa värde, som de marker — mest så kallade mader —, vilka skulle

genom torrläggningen förbättras, för närvarande ägde, torde man doek, utan

att vara allt för optimistisk, våga uppskatta nyssnämnda nuvarande värde

.jämte — under förutsättning av grävningsmaskiners användning — torrläggnings-

och odlingskostnaden samt av torrläggningen föranledda ersättningar

till sammanlagt omkring 2,000.000 kronor. Med utgångspunkt från

Wixells uppgift i prememorian, att allenast den del av de nu vattenskadade

markerna, som genom torrläggningen syntes kunna omvandlas till åker,

belöpte sig till 5 å 6,000 tunnland, torde man icke göra sig skyldig till

någon överdrift, om man uppskattade värdet av samma marker efter regleringen

till det dubbla eller 4,000,000 kronor. Förbättringsvärdet skulle

alltså under förutsättning av detta antagandes riktighet uppgå till omkring

2,000,000 kronor.

Frågade man sig, varför -— om företaget verkligen kunde beräknas bliva så

fördelaktigt som nu sagts — detsamma ej förr kommit till stånd eller i allt

fall ej nu kunde förverkligas utan statlig förskottering av undersökningskostnaden,

så torde svaret häri ligga i tvenne omständigheter, vilka ägde

ett visst sammanhang med varandra. Dels hade aldrig ännu en tillräckligt

ingående undersökning med fullständig plan och kostnadsberäkning blivit

verkställd och dels —- och detta vore huvudsaken — hade kostnaden för

verkställandet av dylik allsidig utredning, utgörande en nödvändig förutsättning

för ett säkert bedömande av företagets ekonomiska förutsättningar,

ansetts uppgå till så stort belopp — beräknat till 20,000 kronor , att

det stött på oövervinneliga svårigheter att uppbringa detsamma bland de som

regel i mycket små förhållanden befintliga intressenterna. Det vore just

denna omständighet, att undersökningskostnaden, ehuru liten i förhållande

till företagets omfattning och den beräknade båtnaden, dock måste betraktas

som ansenlig i förhållande till värdet å den i företagets ingående marken i

dess nuvarande skick, som gjort att hittills oöverstigliga hinder mött för

igångsättandet av detta efter allt att döma i och för sig ekonomiskt synnerligen

fördelaktiga företag.

Företaget tillhörde emellertid dem, för vilkas snara förverkligande en utväg

helt enkelt måste utfinnas. Det skulle kunna synas ligga nära till

hands, att hushållningssällskapen i Blekinge och Södra Kalmar län förskotterade

vederbörande erforderliga medel till undersökningskostnad. De prekära

finansiella förhållanden, under vilka hushållningssällskapen arbetade, förbjöde

emellertid denna utvägs anlitande. Att vädja till vederbörande landsting

eller kommuner torde ej heller kunna leda till målet. Alldeles frånsett

de betänkligheter av mera principen natur, som kunde resas mot beträdande

av denna väg, så mötte även här hinder av ekonomisk art. Blekinge län,

inom vilket större delen av här ifrågavarande sankmarker vore belägna,

hade en av de högsta landsstingsskatterna i landet — för år 1927 2 kronor

64 öre och för år 1928 2 kronor 59 öre per bevillningskrona - och i de av

företaget närmast berörda blekingesocknarna, Sillhövda och Rödeby socknar,

uppginge 1927 års kommunalskatt till respektive 9 kronor 75 öre och 11

kronor 65 öre.

Skulle företaget — åtminstone inom rimlig tid — kunna komma till stånd,

torde ingen annan utväg finnas än den, att staten trädde hjälpande emellan.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet insåge visserligen till fullo, att

mot statens ekonomiska inskridande vid torrläggningsföretag i annan form

s. 4 Kontrollera mot PDF

-4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

än den redan fastslagna kunde resas betänkligheter av principiell art och

att, för att ett sådant inskridande skulle ske, borde föreligga alldeles särskilda

skäl. Dylika särskilda skäl måste dock anses förefinnas i förevarande

fall. De blivande delägarnas antal uppginge ju till omkring 260, spridda

inom fem socknar i två län å en längdsträcka av över 2 mil och samtliga

utgörande småbrukare med i allmänhet brukningsarealer av 5 till

10, i enstaka fall upp till 15 tunnland odlad jord. Man kunde förstå,

vilka svårigheter skulle möta vid försök att organisera alla dessa personer

till gemensamt uppträdande, och man finge ej förtänka dessa i regel

fattiga småbrukare, om de droge sig för att — utan full visshet om att

företaget verkligen komme till stånd — tillskjuta erforderlig undersökningskostnad,

då denna kunde beräknas komma att i medeltal å var och en av

dem belöpa sig till omkring 75 kronor. Frånsett att statens ingripande

alltså måste anses som en nödvändig förutsättning för, att företaget överhuvud

skulle kunna komma igång, funnes gcda direkta skäl, som talade för

statens inskridande i detta särskilda fall. Såsom sådana torde kunna räknas

dels det verksamma led i statens arbete för bildandet av egna jordbrukarhem

av lämplig storlek, som företagets genomförande skulle utgöra, och dels

den lindring i den rådande arbetslösheten, särskilt bland grovarbetarna, som

ett snart igångsättande av företaget skulle vara ägnat att medföra. I förra

avseendet kunde, anföras, att de nuvarande allt för små brukningsdelarna

genom torrläggningen skulle — låt vara i olika proportion — omskapas till

jordbruk, därav säkerligen ett flertal nya, med betydligt större och lämpligare

belägna inägor, samt att delägarnas nuvarande egendomar, belägna som de

vore i en skogrik trakt, i regel omfattade en proportionsvis mycket stor

skogsareal. Och i senare avseendet finge framhållas att, även om företaget

på grund därav, att det torde komma att visa sig ekonomiskt fördelaktigt

att låta arbetsmaskiner komma till användning i stor utsträckning vid detsammas

utförande, icke kunde anses lämpa sig att utföras som nödhjälpsarbete

genom arbetslöshetskommissionens försorg, detsammas igångsättande

dock icke minst med hänsyn till efterföljande odlings-, väg- och nybyggnadsarbeten

— måste i stor utsträckning verka till lättnad å arbetsmarknaden.

Det torde vara svårt att från synpunkten av arbetslöshetens

lindrande finna en bättre användning för det ringa belopp, varom här vore

fråga — efter allt att döma allenast några års ränta på 20,000 kronor —,

än till igångsättande av ett företag av nu ifrågavarande art och omfattning.

Av icke ringa intresse för staten och det allmänna i övrigt torde därjämte

— bland annat ur skattesynpunkt — vara, att en förut fattig bygd i den

stora utsträckning, som den, varom här vore fråga, omskapades till en bördig

nejd med därav följande avsevärt ökade taxeringsvärden å fastigheter samt

stegrad välmåga hos bebyggarna.

Såväl ekonomiska som sociala skäl talade alltså kraftigt för att staten

genom sin mellankomst möjligjorde tillblivelsen av detta i eminent grad

produktiva företag.

Att begära särskilt anslag för ändamålet torde icke vara lämpligt eller

erforderligt, utan syntes, med särskild hänsyn till att företaget främst finge

betraktas som ett torrläggningsföretag i jordbrukets intresse, den bästa utvägen

vara, att det erforderliga beloppet av staten förskotterades från statens

avdikningsanslag för att sedermera avräknas å det statsbid ag, som framdeles

kunde komma att beviljas till företagets genomförande. Visserligen

skulle kunna ifrågasättas, att den del av undersökningskostnaden, som kunde

beräknas belöpa å erforderlig hantlangning och därtill hörande materiel,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99. 5

skulle — in natura eller eljest — tillskjutas av intressenterna själva. Enligt

uppgift av Wixell torde emellertid denna del av kostnaden på grund

av företagets omfattning komma att uppgå till ganska avsevärt belopp (omkring

6,000 å 7,000 kronor). Att genom frivillig uttaxering hos de omkring

260 intressenterna uppbringa denna summa eller ordna hantlangningens fullgörande

in natura av en så talrik delägarskara stötte givetvis på stora svårigheter

av förut antydd art. Härtill komme, att det oupphörliga ombyte

av personal, som skulle bliva en följd av hantlangningens utgörande in natura,

skulle vara ägnat att fördröja och till följd därav även fördyra undersökningsarbetet.

Skulle som villkor för undersökningskostnadens förskotteran

de av statsmedel stadgas, att intressenterna själva skulle ansvara för

hantlangningens fullgörande, skulle detta därför riskera hela företagets tillkomst.

Länsstyrelsen i Kalmar län samt Kalmar läns södra hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava å omförmälda skrivelse tecknat, att de

instämma i den däri gjorda framställningen.

Av omförmälda av lantbruk singen för en Wixell uppgjorda promemoria

inhämtas, att den åkerjord, som genom företaget skulle utvinnas, är till tre

fjärdedelar belägen inom Rödeby och Sillhövda socknar i Blekinge län och

till en fjärdedel inom Vissefjärda och Gullabo socknar i Kalmar län samt

att av delägarna i företaget omkring 180 vore boende inom det förra länet

och omkring 80 i det senare. Kostnaderna för företaget hava av Wixell

överslagsvis uppskattats till 1,850,000 kronor, däri inbegripna till 250,000

kronor beräknade odlingskostnader. Kostnaderna skulle dock kunna väsentligen

nedbringas, därest, såsom på grund av markens beskaffenhet är att

antaga, moderna grävningsmaskiner kunna användas. Ifrågavarande sankmarksområden

bilda stora sammanhängande fält, fullkomligt stenfria såväl

beträffande ytlager som botten. Bottnen inom större delen av nämnda områden

utgöres av sandblandad lera eller lera. Medeldjupet av dyjorden, som

nästan uteslutande består av starrtorvdy, är 0.8—1.2 meter. Verkställda

analyser hava visat att dyjorden, i likhet med nästan all liknande jord,

är fattig på kali och kalk. Däremot är den kväverik, varjämte förekommer

fosforsyra i för dylika jordarter ovanligt hög grad. Halten av de för

växterna skadliga ämnena klor och svavelsyra är ovanligt liten; vitmossa

har ingenstädes påträffats. Som allmänt omdöme uttalas, att såväl dyjorden

som alven är av mycket god beskaffenhet. Odlingsarbetet är synnerligen

lätt att verkställa.

Lantbruksstyrelsen har i infordrat utlåtande den 21 oktober 1927 till eu

början framhållit vissa principiella betänkligheter mot ifrågavarande framställning

samt i sådant avseende åberopat vad styrelsen anfört i skrivelser

den 20 oktober 1911 och den 3 maj 1927 i anledning av särskilda av länsstyrelsen

i Västerbottens län gjorda framställningar om anslag av statsmedel

för undersökning angående åtgärder för avvärjande av översvämningar i

trakten av Ume- och Vindelälvarnas sammanflöde. Lantbruksstyrelsen har

däri uttalat, att statsunderstöd i annan ordning, än som möjliggjordes genom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

understöd frän vederbörande lånefond eller avdikningsanslag och som utginge

först efter det att intressenterna beslutat att utföra företaget, syntes

kunna medföra den olägenhet, att liknande anspråk på understöd skulle

kunna framställas från intressenter i samma eller andra orter inom landet,

anspråk vilka, därest de i omförmälda skrivelser avsedda framställningar

bifölles, icke skulle kunna utan orättvisa lämnas obeaktade. Vad sålunda

anförts syntes lantbruksstyrelsen i lika mån gälla den nu ifrågasatta utredningen.

Emellertid fortsätter lantbruksstyrelsen sitt uttalande sålunda:

Av föreliggande ansökning syntes dock framgå, att särskilt stora svårigheter

mötte för de av det ifrågasatta företaget berörda intressenterna

att förskottera erforderliga undersökningskostnader, på grund av såväl

företagets avsevärda omfattning som även intressenternas i allmänhet mindre

goda ekonomiska ställning. Å andra sidan syntes vad i ansökningen anförts

om önskvärdheten av företagets bringande till stånd vittna om eu

bland vederbörande jordägare allmänt spridd övertygelse om det stora värdet

ur jordbrukssynpunkt av dess genomförande. Särskilt fmge understrykas

de möjligheter till ökad nybildning av mindre jordbruk, som bär skulle

kunna skapas. Området vore med avseende på kommunikationer redan nu

väl lottat och hade relativt goda vägförbindelser till två järnvägar med

sex stationer inom ett avstånd av tre—tolv kilometer. Med hänsyn jämväl

till det för svenska förhållanden milda klimatet i denna trakt syntes här

gynnsammare förutsättningar för en framgångsrik kolonisation förefinnas,

än vad erfarenheten visat vara fallet vid kolonisationsföretag i vissa andra

landsdelar.

På grund av vad ovan framhållits funne lantbruksstyrelsen skäl tala för

beviljande av statsmedel för ifrågavarande ändamål, mot det att sålunda

utlämnade medel avräknades å det statsbidrag, som framdeles tilläventyrs

kunde komma att beviljas till företagets utförande.

I ansökningen förutsattes emellertid dylikt bidrag jämväl till bestridande

av kostnaderna för erforderlig hantlangning och därtill hörande material,

under framhållande att det skulle stöta på stora svårigheter att genom

frivillig uttaxering hos de omkring 260 intressenterna i företaget uppbringa

härför nödigt belopp, varförutom eventuellt ordnande av hantlangningens

utgörande in natura skulle genom det oupphörliga ombyte av personal, som

därav bleve en följd, fördröja och fördyra undersökningsarbetet.

Med avseende härå ville lantbruksstyrelsen anföra, att intressenterna med

hänsyn till de förväntade betydande fördelarna för deras fastigheter av

torrläggningsprojektets utförande borde utan större svårighet kunna förskottera

ifrågavarande hantlangningskostnader, i ansökningen beräknade

till i medeltal 25 kronor för var och en. Likaså torde ordnandet av hantlanguingen

böra utan i ansökningen omnämnda praktiska olägenheter

kunna ske med tillämpning av för ifrågavarande undersökningar gängse

förfaringssätt eller genom anställande av särskilt manskap för samtliga

hantlanguingsgöromål. Lantbruksstyrelsen funne därför, att statsbidrag

icke skäligen borde utgå till bestridande av kostnad för hantlangning och

därtill hörande material.

De statsmedel, som på grund av föreliggande ansökning kunde bliva

anvisade, torde böra ställas till länsstyrelsens i Karlskrona disposition, och

skulle länsstyrelsen äga att därmed likvidera förrättningsmännen tillkom
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

mande gottgörelse enligt till länsstyrelsen avgiven räkning. Från vederbörande

jordägare torde till länsstyrelsen böra avlämnas förbindelse att

anskaffa och bekosta all för undersökningarna erforderlig kantlangning och

därtill hörande material ävensom till vederhäftigheten styrkt borgen för

återbetalning till statsverket av för undersökningarna utanordnade statsmedel,

för den händelse nämnda förbindelse icke behörigen infriades.

För bedömandet av Undersökningskostnadernas storlek saknades givetvis

i ärendets nuvarande skick säkra hållpunkter. Lantbruksstyrelsen funne

emellertid icke anledning till erinran mot det i ansökningen angivna beloppet,

20,000 kronor. Efter avdrag av hantlangningskostnaden, som av

sökandena uppskattats till 6 å 7,000 kronor, skulle sålunda statsbidraget

förslagsvis kunna beräknas till 14,000 kronor.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 5 november 1927 med hänsyn

till föreliggande omständigheter tillstyrkt, att i anledning av förevarande

framställning åtgärd vidtoges i överensstämmelse med lantbruksstyrelsens

förslag.

Enligt gällande grunder för understödjande medelst statsbidrag utan åter- Departeme

betalningsskyldighet av torrläggningsföretag (kungörelsen den 11 juni 1926, chefennr

257, angående villkoren för statsbidrag från statens avdikningsanslag)

skall — såsom första förutsättning för dylikt bidrag — förslag till företagets

utförande vara upprättat vid syneförrättning enligt vattenlagen, varjämte

beträffande företaget skall hava verkställts den ytterligare utredning, varom

lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter. Ärendet prövas därefter

av Kungl. Maj:t,, som fastställer arbetsplanen. Kungl. Maj:t kan därvid

bevilja statsbidrag jämväl för ifrågakommande undersökning och syneförrättning

jämte erforderliga kartor och handlingar. För närvarande pläga

kostnaderna såväl i berörda avseenden som för hantlangning upptagas i den

summa, som ligger till grund för statsbidragets beräknande.

Ett bifall till nu förevarande framställning innebär sålunda ett frångående

av gällande bestämmelser. Emellertid synes mig ett undantag i nu föreliggande

fall vara väl motiverat. Särskilt vill jag därvid framhålla, att företagets

intressenter — uppgående till omkring 260 — äro småbrukare med, såsom

synes, i allmänhet svag ekonomisk ställning, vilken icke medgiver dem påtaga

sig den risk ett negativt resultat av undersökningen skulle föra med sig.

Skulle å andra sidan undersökningen giva säkert stöd för antagandet, att

företaget skall bliva ekonomiskt bärkraftigt, en sak som i ett fall som detta

är av synnerlig vikt att med största möjliga pålitlighet få utrönt, kan förväntas,

att företaget med hänsyn till sin omfattning samt jordens uppdelning

på ett synnerligen stort antal förut svaga brukningsdelar skall bliva

av utomordentligt stor betydelse ej endast för de särskilda intressenterna

utan för hela orten och dennas framtida utveckling. På grund härav och då,

enligt den förberedande undersökning som ägt rum, vissa omständigheter

synas tyda på att förutsättningar föreligga för ett bärigt företag, vill jag

tillstyrka, att staten träder hjälpande emellan för möjliggörande av en full
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 99.

ständig utredning, vilken eljest näppeligen torde komma till stånd. Beträffande

omfattningen av statens stöd anser jag emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen,

att kostnaderna för hantlangning och därtill hörande material

böra bestridas av intressenterna själva. Genom att de sålunda från början

få del i ansvaret, torde de jämväl få större intresse för företaget och det

framtida avgörandet rörande dess utförande. Beträffande det av lantbruksstyrelsen,

efter avdrag av sagda kostnader, beräknade statsbidragsbelÖppet

av 14,000 kronor har jag intet att erinra.

Nämnda medel torde böra beredas från statens avdikningsanslag, som

sedermera, om företaget utföres, skulle erhålla gottgörelse av blivande statsbidrag

från samma anslag. Skulle företaget ej komma till stånd, torde staten

hava att bära undersökningskostnaden i nu förevarande del, därvid kostnaden

torde böra bestridas från nämnda anslag. Avbrytes genom intressenternas

förvållande undersökningen, böra emellertid alla kostnader för

det utförda undersökningsarbetet stanna å intressenterna. Jämlikt lantbruksstyrelsens

förslag böra intressenterna tillförpliktas att avlämna förbindelse

beträffande bestridandet av hantlangnings- och därmed förbundna

materialkostnader. För nämnda förbindelses infriande ävensom för återbetalning

av för undersökningen utanordnade statsmedel i händelse av

undersökningarnas avbrytande genom intressenternas förvållande synes böra

ställas borgen, och torde därvid givetvis kunna godkännas borgensåtagande

av hushållningssällskap eller annan dylik allmän institution. Statsbidragets

utbetalande torde ske i den av lantbruksstyrelsen ifrågasatta ordning.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att av statens avdikningsanslag använda

ett belopp av högst 14,000 kronor för undersökning rörande reglering av

vissa delar av Lyckebyån.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan finner Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

gott lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Hugo Nordlander.

Stockholm, Tsaac Marcus’ Boktryckeri-Aktiebolag. 1928.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. JoU 1928:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående undersökning rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån. s. 13 i texten
  2. Rskr. 1928:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående undersökning rörande reglering av vissa delar av Lyckebyån. a1 i texten