Sök i Ratio Lex

Angående anslutning till en av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie möte i Geneve i september 1928 till antagande förordad generalakt med bestämmelser om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister

1929-02-15 · 37 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:108, Angående anslutning till en av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie möte i Geneve i september 1928 till antagande förordad generalakt med bestämmelser om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1

Nr 108.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslutning till

en av Nationernas förbunds församling under dess

nionde ordinarie möte i Geneve i september 1928 till antagande

förordad generalakt med bestämmelser om förlikning,

skiljedom och rättsligt avgörande av internationella

tvister; given Stockholms slott den 15 februari

1929.

Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag samt med överlämnande av texten till

en av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie möte i

Geneve i september 1928 till antagande förordad generalakt med bestämmelser

om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister vill

Kungl. Maj .t härmed äska riksdagens samtycke till Sveriges anslutning till de

i generalakten ingående bestämmelserna angående förlikning och rättsligt avgörande

(aktens kap. I och II) samt de i aktens kap. IV upptagna allmänna

bestämmelserna rörande dessa förfaranden.

Under Hans Maj:ts

Min allemadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Trygger.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 86 käft. (Nr 108.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsäreriden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Ministern för utrikes ärendena anför:

Med skrivelse den 12 november 1928 har Nationernas förbunds generalsekreterare

för prövning i och för eventuell anslutning från Sveriges sida

översänt texten till en av förbundsförsamlingen vid dess nionde ordinarie möte

i september 1928 anbefalld generalakt med bestämmelser om förlikning, skiljedom

och rättsligt avgörande av internationella tvister. Ifrågavarande generalakt

är i huvudsak grundad på resultatet av den av förbundet år 1927 tillsatta

kommitténs för skiljedoms- och säkerhetsfrågor arbeten, i den mån de avsett

förliknings- och skiljedomssystemets utbyggande.

Som min företrädare i ämbetet vid föredragning den 7 oktober 1927 inför

Kungl. Maj :t av frågan om vidtagande av vissa förberedelser med avseende på

den åt nyssnämnda kommitté anförtrodda utredning haft tillfälle erinra, har

svenska regeringen tagit verksam del i de strävanden att befästa och utveckla den

mellanfolkliga rättsordningen, vilka särskilt framträtt efter världskrigets slut.

Efter Nationernas förbunds tillkomst framlades salunda redan vid förbundsförsamlingens

första möte i november och december 1920, efter gemensamma överläggningar

mellan de tre nordiska regeringarna, förslag från svensk och norsk

sida, åsyftande dels ett fullständigande av förbundsaktens art. 15 genom införande

av ett förlikningsförfarande inför särskilda permanenta nämnder, vilket

obligatoriskt skulle föregå rådets medlande verksamhet enligt nämnda artikel,

dels ock sådan ändring av förbundsaktens art. 13, att domstols- eller skiljedomsförfarande

bleve obligatoriskt i tvister av rättslig natur. Förslagen kunde

visserligen icke genomföras men ledde till en av församlingen vid 1922 års

möte antagen resolution, vari ett reglemente för förlikningsförfarande inför

särskilda nämnder förordades.

De inom Nationernas förbund under de följande åren bedrivna arbetena för

åstadkommande av en mera utbildad internationell rättsordning hava utmynnat

i olika förslag, vilka dock ej lett till definitiva överenskommelser. Bland

dessa märkes det av församlingen vid dess femte ordinarie möte i oktober

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

3

1924 till antagande förordade protokollet angående avgörande på fredlig väg av

internationella tvister, innehallande bl. a. vittgående skiljedomsbestämmelser

(Genevc-protokollet). Vid 1925 års förbundsförsamling framlades från

svensk sida ett resolutionsförslag, enligt vilket rådet anmodades att på nytt

utreda de av protokollets stadganden, som rörde obligatorisk skiljedom för biläggande

av mellanfolkliga tvister, varvid särskilt borde tagas i övervägande,

huruvida ej allmän anslutning till ett sådant fördrag kunde underlättas

genom medgivandet av förbehåll. Resolutionsförslaget antogs med vissa

ändringar av förbundsförsamlingen.

I detta sammanhang vill jag i korthet erinra, att Sverige under senare år

ingått ett stort antal tvasidiga traktater rörande skiljedoms- och förlikningsförfarande.

Dessa nyare traktater äro av två huvudtyper. Den ena typen

innehaller bestämmelser, enligt vilka rättstvister skola underkastas skiljedom

eller rättsligt avgörande, medan intressetvister skola behandlas av en ständig

förlikningsnämnd för undersökning och medling. Den andra typen innehåller

därutöver stadganden om skiljedom även i intressetvister, sedan förlikningsförfarande

ägt rum utan resultat. Därjämte har Sverige genom anslutning

till den s. k. fakultativa klausulen i stadgan för den fasta mellanfolkliga

domstolen i Haag inträtt i en kollektiv överenskommelse om rättstvisters

obligatoriska hänskjutande till nämnda domstol.

Jag anhaller nu att få redogöra för de omedelbara förarbetena till och bestämmelserna

uti ifrågavarande generalakt. Under församlingens behandling

vid dess åttonde ordinarie möte ar 1927 av resultaten av Nationernas förbunds

förberedande nedrustningskommissions arbeten och riktlinjerna för dennas

fortsatta verksamhet framhölls från olika delegationers sida det nära samband,

som rådde mellan nedrustningsproblemet å ena sidan samt skiljedomsoch

säkerhetsfrågorna a den andra. Förutsättningen för ett verkligt effektivt

resultat i nedrustningsarbetet vore enligt dessa delegationers uppfattning

en tillfredsställande utveckling av skiljedomsprincipen samt ökade garantier

för de olika staternas trygghet, och dessa spörsmål borde följaktligen göras

till föremål för ytterligare utredning från förbundets sida. Vidkommande

särskilt skiljedomsfragan framlades från norska delegationens sida ett utkast

till internationell överenskommelse, öppen för anslutning från alla stater

och åsyftande obligatoriskt avgörande av alla slag av tvister genom rättsligt

förfarande eller skiljedom.

Med anledning av de förslag, som sålunda framkommit, antog församlingen

en resolution, förordande en fortgående utveckling av skiljedomsinstitutet genom

särskilda eller kollektiva överenskommelser. I sådant syfte beslöt församlingen

tillika bildandet av den i det föregående redan omnämnda kommittén

för skiljedoms- och säkerhetsfrågor, vilken skulle ställas till den förberedande

nedrustningskommissionens förfogande samt hava till uppgift att

verkställa utredning rörande vilka åtgärder, som kunde vara ägnade att lämna

de olika staterna sådana garantier ifråga om skiljedom och säkerhet, att en

nedrustningsöverenskommelse kunde komma till stånd. Församlingen gav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

samtidigt anvisning å olika vägar, som syntes kunna leda till detta mal, varvid

i första hand hänvisades till åtgärder från Nationernas förbunds sida,

avseende att framkalla avslutandet av särskilda eller kollektiva skiljedomsoch

säkerhetsavtal samt att generalisera och samordna sådana avtal.

I och för förberedandet av kommitténs verksamhet från svensk sida erhöll

min företrädare vid ovan omförmälda föredragning den 7 oktober 1927 bemyndigande

att bl. a. tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom utrikesdepartementet

biträda med en utredning om vissa skiljedoms- och förlikningsfrågor,

avsedda att behandlas av kommittén. Sedan densamma vid

sammanträde i Geneve den 1 och 2 december samma ar konstituerats och fastställt

sitt arbetsprogram, enligt vilket eventuella förslag från de olika regeringarnas

sida skulle inlämnas till Nationernas förbund före den 1 januari

1928, utarbetade utrikesdepartementets sakkunnige i folkrätt, professorn Ö.

Undén, i samarbete med presidenten i Svea Hovrätt, friherre E. Marks von

Wurtemberg, vilken i enlighet med det givna bemyndigandet tillkallats som

sakkunnig, ett utkast till allmän skiljedoms- och förlikningstraktat. Vid föredragning

härav inför Kungl. Maj:t den 30 december 1927 anförde min företrädare

bl. a. följande:

»Utkastet är byggt på de direktiv, som av församlingen givits för kommitténs

utredningar av skiljedomsproblemet och vilka bl. a. avse en utsträckning

av skiljedomssystemet på grundvalen av de principer, som redan godtagits i

avtal mellan två eller flera stater. Utkastet syftar att åvägabringa en kollektiv

överenskommelse i nära överensstämmelse med de principer, som upptagits

i de i Locarno den 16 oktober 1925 avslutade fyra avtalen rörande förlikning

och skiljedom. Tvister, rörande vilka parterna bestrida varandra en

rätt, skola sålunda hänskjutas till den fasta mellanfolkliga domstolen eller

ock till en särskild skiljedomstol. Tvister av annan natur skola på någondera

partens yrkande hänskjutas till en förlikningsnämnd för vinnande av förlikning

samt, om sådan ej ernås, bringas inför Nationernas förbunds råd enligt

art. 15 i förbundsakten. Även tvister av rättslig natur kunna, om båda parterna

äro ense därom, hänskjutas till förlikningsnämnden, innan de bringas inför

den fasta domstolen eller skiljedomstol.

Enligt min uppfattning synes det framlagda utkastet vara väl ägnat att

tjäna såsom grundval för kommitténs arbeten i vad avser befrämjandet av

förliknings- och skiljedomsväsendet. Liknande regler för behandling av internationella

tvister som de, vilka upptagits i utkastet, hava accepterats i ett stort

antal tvåsidiga traktater från de senare åren. Förutsättningar synas därför

föreligga för att de i dessa överenskommelser intagna bestämmelser skola i

enlighet med de av församlingen lämnade direktiv kunna sammanföras till

ett allmänt avtal.

Fördelarna av en utsträckt tillämpning av Locarno-reglema bestå först och

främst däri, att lämpliga metoder anvisas för lösning av olika kategorier av

tvister. Principen om obligatoriskt domstols- eller skiljedomsförfarande i

rättsliga tvister har även av den allmänna opinionen i flertalet länder, anslutna

till folkförbundet, vunnit stark anslutning. Härom vittnar ock det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

f>

växande antalet underskrifter å den fakultativa klausulen i stadgan för den

fasta domstolen. Genom förlikningsförfarande inför särskilda nämnder skulle

bl. a. vinnas, att tvister i regel bragtes inför folkförbundsrådet, först sedan en

noggrann och opartisk undersökning av tvisten ägt rum genom förlikningsnämnd.

Härigenom ökas utsikterna för rådet att vid den förnyade prövningen

av tvisten finna den bästa lösningen och att framlägga ett enhälligt förslag.

Men även ur en annan synpunkt skulle en utsträckning av skiljedomsförfarandet

vara av stor betydelse. Enligt förbundsaktens art. 16 skola sanktioner

tillämpas gentemot stat, som griper till krig med åsidosättande av sin

förpliktelse att respektera en skiljedom. Sanktionsreglerna i förbundsakten

gälla även beträffande skiljedomar, avkunnade enligt särskilda skiljedomsfördrag.

Man vore därför berättigad anse, att en utsträckning av skiljedomsprincipen

automatiskt skulle medföra en utsträckning av sanktionssyste*

met. Vid behandling av en tvist inför rådet finnes risken, att rådets medlemmar

ej enas om en lösning och att staterna därför ''förbehålla sig rätt att

handla så som de anse nödvändigt för rättens och rättvisans hävdande’. Genom

tvistens hänskjutande till domstol vinnes däremot ett definitivt avgörande

av densamma, såsom rättslig tvist betraktad.»

I enlighet med ett av Kungl. Maj:t givet bemyndigande översändes därefter

ifragavarande traktatutkast till Nationernas förbunds generalsekreterare.

Ifråga om yttranden från andra regeringar till skiljedoms- och säkerhetskommittén,

i vad de angå skiljedomssystemet, må omnämnas, att norska regeringen

i anslutning till förberörda, från norsk sida vid 1927 års förbundsförsamling

väckta förslag, förordade avslutandet av ett allmänt avtal av mera vittgående

natur, enligt vilket samtliga tvister skulle underkastas ett för parterna bindande

avgörande, samt att belgiska regeringen uttalade sin sympati för det svenska

förslaget.

Sedermera utarbetade skiljedoms- och säkerhetskommittén vid två möten, 20

februari—7 mars samt 27 juni—4 juli 1928, bl. a. ett antal modeller till dels

kollektiva, dels tvåsidiga skiljedoms- och förlikningstraktater.

I kommitténs rapport till förbundsförsamlingen betecknas modellerna till

kollektiva förliknings- och skiljedomskonventioner som konventionsmodellerna

A, B och C. Konventionsmodellen A benämnes allmän konvention angående

fredligt biläggande av alla internationella tvister. Enligt denna skola, rättstvister

hänskjutas till fasta mellanfolkliga domstolen eller till särskild skiljedomstol

eller — därest parterna därom enas — i första hand underkastas förlikningsförfarande.

Intressetvister underkastas obligatoriskt förlikningsförfarande.

Bestämmelserna om förlikningsnämndens sammansättning och

förfarande äro i stort sett hämtade från Locarno-avtalen. Om förlikning ej

kommer till stånd, skall tvisten hänskjutas till en skiljedomstol, bestående av

fem medlemmar, varav vardera parten utser en och parterna gemensamt de tre

övriga.

Konventionsmodellen B benämnes allmän konvention angående rättsligt förfarande,

skiljedom och förlikning. Dess bestämmelser överensstämma med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 108.

modell A, med det undantaget att intressetvister endast äro underkastade förlikning

och sålunda icke skiljedom. Denna modell överensstämmer således

i allt väsentligt med det svenska förslaget.

Den tredje konventionsmodellen (C) innehåller endast bestämmelser om förlikning,

vilka överensstämma med motsvarande stadganden i konventionsmodellerna

A och B.

Vidare må omnämnas, att skiljedoms- och säkerhetskommittén jämväl utarbetade

tre modeller till tvåsidiga skiljedoms- och förlikningskonventioner, betecknade

a, b och c, vilka i tillämpliga delar motsvara modellerna A, B och C.

I nyssnämnda rapport, varmed kommittén framlade de allmänna konventionsmodellerna

för Nationernas förbunds församling, framhölls, att kommittén

icke ansett sig böra giva företräde åt den ena eller den andra av konventionsmodellerna

utan att det borde överlämnas åt staternas fria gottfinnande att

ansluta sig till en eller flera av dem.

Under förbundsförsamlingens möte i september 1928 föreslogs från svensk

sida, att modellerna A, B och C skulle sammanföras till en enhetlig traktattext,

medgivande staterna att ansluta sig antingen till fördraget i dess helhet

(enligt typen A) eller till de delar av fördraget, som stadgade domstolsförfarande

för rättstvister och förlikningsförfarande för intressetvister (enligt typen

B) eller slutligen till allenast bestämmelserna om förlikningsförfarande

(enligt typen C). Efter ingående överläggningar och sedan en ny text utarbetats

på denna grundval, vann detta förslag församlingens gillande. Förbundsförsamlingen

antog salunda för sin del en allmän traktat angaende förlikning,

skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister, benämnd

»Acte général», vilken står öppen för anslutning från staternas sida.

Denna generalakt förändrar icke de tre konventionsmodellernas struktur,

för vilken i det föregående i korthet redogjorts. Den innehåller fyra kapitel,

av vilka de tre första återgiva de för respektive konventionsmodellerna C, B

och A säregna stadgandena och det fjärde de för dessa gemensamma allmänna

bestämmelserna.

Det må här anmärkas, att rubriceringen av aktens kap. II icke är alldeles

exakt. Kap. I säges handla »om förlikning», kap. II »om rättsligt avgörande»,

kap. III »om skiljedom», medan kap. IV innehåller »allmänna bestämmelser».

Med »rättsligt avgörande» (réglement judiciaire) åsyftas, enligt i förbundsak - ten fastslagen terminologi, förfarandet inför den fasta mellanfolkliga domstolen,

men i kap. II anvisas subsidiärt även ett förfarande inför en tillfälligt konstituerad

skiljedomstol. Med hänsyn till den väsentliga skillnaden mellan kap. II

och kap. III synes tvistens art snarare än proceduren vid kapitelrubriceringen

hava bort tagas till indelningsgrund.

Bland aktens allmänna stadganden märkes, att parterna under pågående

domstols-, skiljedoms- eller förlikningsförfarande skola avhålla sig från varje

åtgärd ägnad att skärpa tvisten. Fasta mellanfolkliga domstolen ävensom

skiljedomstol, inför vilken tvisten är anhängig, äger rätt att föreskriva provisoriska

åtgärder i detta avseende, under det att förlikningsnämnd, som handlägger

tvisten, endast kan föreslå sådana åtgärder (art. 38).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. MajU» proposition nr 108.

7

Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan om de förbehåll, under vilka

en stat skulle kunna ansluta sig till generalakten. Man har velat å ena sidan

undvika alltför vittgående och obestämda förbehåll, som skulle kunna förtaga

generalakten dess värde, men å andra sidan underlätta anslutning till densamma

genom att taga hänsyn till vissa staters särskilda förhållanden eller önskemål.

I generalaktens art. 39 fastställas såsom tillåtliga tre olika kategorier

förbehåll avseende: 1) tvister, vilkas ursprung hänför sig till tiden före an
slutningen;

2) tvister rörande s. k. inre frågor; 3) tvister rörande bestämt

angivna ämnen, såsom territoriella tvister.

Enligt art. 41 skola meningsskiljaktigheter avseende generalaktens tolkning

eller tillämpning, däri inbegripna sådana som röra tvisternas karaktär eller

räckvidden av eventuella förbehåll, underställas fasta mellanfolkliga domstolen.

Vidare kan part, som anslutit sig till generalakten endast delvis eller med

förbehåll, när som helst genom en enkel förklaring öka räckvidden av sin

anslutning eller helt eller delvis avstå från förbehållen (art. 40). Slutligen

kan också uppsägning av akten avse endast vissa delar eller bestå i anmälandet

av nya förbehåll (art. 45, mom. 4).

Generalakten träder i kraft å nittionde dagen efter det att Nationernas förbunds

generalsekreterare mottagit minst två parters anslutning till densamma.

Därefter förblir den gällande under fem år och därefter under en ny femårsperiod

o. s. v., i vad angår till densamma anslutna parter, som ej uppsagt den

minst sex månader före utgången av sådan tidsperiod (art. 45, mom. 1 och 2).

Den sålunda tillkomna generalakten anbefalldes av Nationernas förbunds

församling -—- jämsides med modellerna till tvåsidiga skiljedoms- och förlikningsavtal

— i en resolution, som i översättning är av följande lydelse:

»Församlingen, som tagit del av skiljedoms- och säkerhetskommitténs arbeten,

l:o) som är fast övertygad, att verksamma förfaranden för att säkerställa

det fredliga biläggandet av internationella tvister äro av väsentlig betydelse

för lösningen av trygghets- och nedrustningsproblemet;

2:o) som anser, att ett uppriktigt iakttagande, under Nationernas förbunds

auspicier, av dessa förfaranden möjliggör att lösa alla tvister;

3:o) som konstaterar, att i fördrag fastslagna och ur folkrätten härflytande

rättigheter äro bindande för de internationella domstolarna;

4:o) som erkänner, att staterna tillkommande rättigheter icke kunna modifieras

annat än med deras samtycke;

5:o) som beaktar det förhållandet, att ett stort antal särskilda internationella

konventioner föreskriva obligatorisk förlikning, skiljedom eller rättsligt

avgörande av tvister;

6:o) som önskar i största möjliga utsträckning främja åtagandet av förpliktelser,

avseende nämnda förfaranden;

7 :o) som förklarar, att dessa åtaganden icke kunna tolkas såsom inskränkande

Nationernas förbunds uppgift att när som helst vidtaga åtgärder, ägnade

att verksamt skydda världsfreden, och ej heller såsom utgörande hinder

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj ds proposition nr 108.

för förbundets ingripande i kraft av artiklarna 15 och 17 i förbundsakten, då

tvist ej kunnat underställas skiljedoms- eller rättsligt förfarande eller icke

kunnat lösas genom dessa förfaranden eller då förlikning ej kommit till stånd,

8 ro) uppmanar alla stater, vare sig de äro medlemmar av Nationernas förbund

eller icke och i den mån av dem ingångna avtal icke redan tillgodose

detta krav, att åtaga sig mot ovan anförda syften svarande förpliktelser antingen

genom att ansluta sig till bifogade generalakt eller genom att avsluta

särskilda konventioner enligt bifogade modeller till tvåsidiga konventioner

eller eljest på de villkor, som de må finna lämpliga;

9:o) beslutar att delgiva alla medlemmar av Nationernas förbund och de

till förbundet icke anslutna stater, som komma att angivas av rådet, bifogade

generalakt och modeller till tvåsidiga konventioner;

10 :o) uppmanar rådet att giva Nationernas förbunds sekretariat instruktioner

att uppgöra en förteckning över de åtaganden, som göras i enlighet med

förevarande resolution, antingen till följd av godtagandet av bestämmelserna i

generalakten eller på grund av ingåendet av särskilda konventioner med samma

föremål, i och för att möjliggöra för medlemmarna av förbundet och till

förbundet icke anslutna stater att hålla sig underrättade i detta avseende, utan

att tidsutdräkt i varje särskilt fall uppstår.»

Till följd av ett av rådet i anledning av nyss anförda resolution fattat beslut

hava generalakten och de tre modellerna till tvåsidiga konventioner angående

förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av tvister genom generalsekreterarens

försorg delgivits samtliga stater, som äro medlemmar av Nationernas

förbund, samt följande stater, som icke äro medlemmar av förbundet,

nämligen Afganistan, Amerikas Förenta Stater, Brasilien, Costa Rica,

Egypten, Equador, Mexico, De socialistiska Rådsrepublikernas Union och

Turkiet.

Såsom framgår av framställningen härovan, motsvara generalaktens stadganden

om förlikning i intressetvister och skiljedom i eller rättsligt avgörande

av rättstvister samt dess hithörande allmänna bestämmelser, (kap. I, II

och IV) i väsentliga delar det svenska konventionsutkastet, för vars antagande

de svenska ombuden i skiljedoms- och säkerhetskommittén och vid förbundsförsamlingens

senaste möte enligt för dem utfärdade instruktioner verkat,

samt utgör utkastet i sin tur ett fullföljande av tidigare svenska och skandinaviska

initiativ inom Nationernas förbund.

Enligt bestämmelserna i art. 29 skall generalakten tillämpas endast

subsidiärt, och den kan sålunda icke göra intrång på tillämpningen av gällande

avtal, som stadga förlikning, skiljedom eller rättsligt avgörande av mellanfolkliga

tvister. Såsom redan i det föregående berörts, har Sverige redan

biträtt en generell överenskommelse om rättstvisters hänskjutande till den fasta

mellanfolkliga domstolen genom sin anslutning till den s. k. fakultativa klausulen

i domstolens stadga. Ett biträdande av generalakten i nyss nämnda

delar innebär således för Sveriges del i stort sett intet annat nytt än ett generellt

åtagande att underkasta internationella intressetvister förlikningsförfa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

9

rande, en princip, som man från svensk sida städse sökt främja och vilken

även vunnit tillämpning i samtliga de bilaterala avtal, som Sverige under senare

år avslutat.

Under sådana förhållanden synes ingen tveksamhet kunna råda beträffande

Sveriges anslutning till generalakten i dessa delar.

Gentemot ett biträdande av stadgandena i kap. III om obligatorisk skiljedom

i intressetvister synas däremot under nuvarande förhållanden vissa betänkligheter

göra sig gällande. I dessa fall äro överväganden av politisk natur utslagsgivande

och uppgiften för en skiljedomstol bliver att avväga motsatta intressen

och träffa ett avgörande, som från lämplighets- och billighetssynpunkt

eller från den allmänna politiska situationens synpunkt är ägnat att bäst lösa

tvisten. Det synes lämpligast att tillsvidare såsom hittills i förhållande till varje

särskilt land pröva, huruvida förutsättningar finnas för avslutande av obegränsat

skiljedomsavtal, omfattande även intressetvister. I detta sammanhang

må erinras om att enligt generalaktens bestämmelser möjlighet förefinnes att

längre fram biträda jämväl nu ifrågavarande stadganden.

Det återstår slutligen att skärskåda frågan, huruvida Sverige bör begagna

sig av möjligheten att vid anslutningen till generalaktens kap. I, II och IV

göra något eller några av de förbehåll, som akten medgiver. Vid avslutandet

av förliknings- och skiljedomstraktater har under senare år från svensk sida

eftersträvats att helt undvika varje slag av förbehåll, och skäl synes icke föreligga

att vid biträdandet av generalakten frångå den sålunda intagna ståndpunkten,

så mycket mera som Sveriges nyss omnämnda anslutning till den s. k.

fakultativa klausulen i stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen icke

förenats med nagot förbehåll. I detta sammanhang må vidare framhållas, att

förbehållet rörande s. k. inre frågor efter allt att döma torde hava upptagits

med hänsyn till de stater, som kunde komma att ansluta sig till generalakten

enligt det längst gående alternativet, avseende obligatorisk skiljedom även i

intressetvister. Det förefaller nämligen uppenbart, att den fasta mellanfolkliga

domstolen utan vidare kommer att taga vederbörlig hänsyn till en invändning

om att en anhängiggjord rättstvist rör en fråga,, vars avgörande enligt

internationell rätt tillhör staternas uteslutande behörighet. Vad angår förbehåll

för tvister av en viss kategori eller berörande vissa frågor eller ämnen,

varvid särskilt nämnts territoriella frågor, är att märka, att Sverige genom

de nordiska traktaterna angående fredligt avgörande av tvister förbehållslöst

bundit sig till obligatorisk skiljedom i alla tvister i förhållande till Danmark,

Finland och Norge, de enda stater, med vilka Sverige har gemensam gräns.

Slutligen bör tillika erinras därom, att för den händelse vissa stater vid anslutning

till generalakten göra förbehåll, Sverige gentemot dessa stater i fall av

tvist är berättigat åberopa dessa förbehåll enligt stadgandet i art. 39, mom. 3.

I anslutning till vad jag salunda anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte i proposition äska riksdagens samtycke

till Sveriges anslutning till de uti ifrågavarande generalakt

ingående bestämmelserna angående förlikning och rättsligt

avgörande (aktens kap. I och II) samt de i aktens kap.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

IV upptagna allmänna bestämmelserna rörande dessa förfaranden.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall till riksdagen

avlåtas.

Ur protokollet:

T. L. Hammarström.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

1 1

Bilaga.

Generalakt.

Översättning.

Kapitel I. — Om förlikning.

Artikel 1.

Tvister av alla slag, som uppkomma mellan två eller flera till denna generalakt

anslutna parter och som icke kunnat lösas på diplomatisk väg, skola, såvida

icke förbehåll, som i art. 39 sägs, äger tillämpning, hänskjutas till förlikningsförfarande

på sätt i detta kapitel avses.

Artikel 2.

De i föregående artikel avsedda tvister skola hänskjutas till en av parterna

i målet tillsatt ständig eller särskild förlikningsnämnd.

Artikel 3.

En ständig förlikningsnämnd skall på därom av en fördragsslutande part

till en annan framställd begäran tillsättas inom sex månader.

Artikel 4.

Där ej annorledes överenskommes mellan vederbörande parter, skall förlikningsnämnd

tillsättas på följande sätt:

1. Nämnden skall bestå av fem medlemmar. Parterna utse vardera en,

som kan väljas bland det egna landets medborgare. De tre återstående medlemmarna

skola väljas gemensamt bland medborgare i någon tredje stat. Dessa

sistnämnda skola sinsemellan vara av olika nationalitet och icke hava hemvist

å de tvistande parternas områden eller vara i deras tjänst. Bland dessa skola

parterna utse nämndens ordförande.

2. Medlemmarna i nämnden skola utses för en tid av tre år. De kunna

återväljas. De gemensamt utsedda medlemmarna kunna under mandattiden

ersättas med andra, om parterna överenskomma därom. Vardera parten kan

å andra sidan alltid föranstalta om annan persons insättande i stället för den

medlem, den själv utsett. Oaktat sådant utbyte skola medlemmarna i nämnden

förbliva i funktion i och för slutförandet av pågående arbeten.

3. I händelse av uppkommen ledighet på grund av dödsfall, avgång eller

annat förhinder skola, så snart ske kan, nya medlemmar utses i den ordning,

som stadgats för tillsättandet.

Artikel 5.

Om då en tvist uppkommer, det icke finnes någon av de tvistande parterna

utsedd ständig förlikningsnämnd, skall en särskild nämnd inom en tid av tre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj ds proposition nr 108.

månader från det begäran därom framställts av den ena parten till den andra

tillsättas i och för undersökning av tvisten. Medlemmarna, skola tillsättas i

enlighet med bestämmelserna i föregående artikel, för så vitt ej parterna annorlunda

besluta.

Artikel 6.

1. Därest val av de medlemmar, som skola utses gemensamt, icke äger rum

inom de i artiklarna 3 och 5 stadgade tider, skall verkställandet av erforderliga

utnämningar anförtros åt en av parterna gemensamt utsedd tredje makt

eller, om parterna begära detta, åt fungerande ordföranden i Nationernas förbunds

råd.

2. Om enighet ej uppnås om något av dessa förfaringssätt, skall vardera

parten utse en annan stat och de sålunda utsedda staterna gemensamt verkställa

utnämningarna.

3. Därest dessa båda stater icke kunnat enas inom en tid av tre månader,

skall vardera av dem föreslå kandidater till det antal, som skall utses, och

genom lottning avgöras, vilka av de sålunda föreslagna kandidaterna skola

utses.

Artikel 7.

1. Tvist anhängiggöres vid den ständiga förlikningsnämnden genom ansökan,

som tillställes nämndens ordförande av båda parterna i förening eller,

vid bristande samstämmighet, av endera parten.

2. Sådan ansökan skall jämte en kort sammanfattning av tvistens föremål

innehålla en hemställan till nämnden att vidtaga alla de åtgärder, som

kunna vara ägnade att leda till en förlikning.

3. Om ansökan ingives av endera parten ensam, skall denna part utan

dröjsmål tillställa den andra parten meddelande härom.

Artikel 8.

1. Inom loppet av två veckor, efter det att ena parten hänskjutit en tvist

till en ständig förlikningsnämnd, må vardera av parterna för handläggningen

av denna tvist ersätta den från dess sida fritt valda medlemmen med en person,

som i den fråga tvisten gäller äger särskild sakkunskap.

2. Part, som begagnar sig av denna rätt, skall därom genast underrätta

den andra parten; i dylikt fall äger denna att inom två veckor efter mottagandet

av sådan underrättelse begagna sig av samma rättighet.

Artikel 9.

1. Förlikningsnämnden skall, där annan överenskommelse ej träffas mellan

parterna, sammanträda å den plats, där Nationernas förbund har sitt säte,

eller å annan plats, som bestämmes av ordföranden.

2. Nämnden må under alla förhållanden hos Nationernas förbunds generalsekreterare

anhålla om dennes biträde.

Artikel 10.

Den ständiga förlikningsnämndens förhandlingar skola icke vara offentliga,

med mindre nämnden med parternas samtycke så beslutar.

Artikel 11.

1. För så vitt icke annan överenskommelse träffas mellan parterna, skall

förlikningsnämnden själv fastställa reglerna för förfarandet, som under alla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

13

förhållanden skall vara kontradiktoriskt. I fråga om undersökning skall

nämnden, såvida den ej enhälligt annorlunda beslutar, ställa sig till efterrättelse

bestämmelserna i avdelning III i Haagkonventionen av den 18 oktober

1907 om avgörandet på fredlig väg av internationella tvister.

2. Parterna skola inför förlikningsnämnden vara företrädda av ombud

med uppgift att tjäna såsom mellanhand mellan parterna och nämnden. De

må vidare biträdas av rådgivare och sakkunniga, som de i detta syfte utse,

ävensom påkalla hörande av alla de personer, vilkas utsagor synas dem vara

av värde.

3. Nämnden skall å sin sida äga befogenhet att begära muntliga förklaringar

av de båda parternas ombud, rådgivare och sakkunniga liksom av alla

de personer, vilka den finner lämpligt att låta inkalla med deras respektive

regeringars medgivande.

Artikel 12.

För så vitt icke annorlunda överenskommes mellan parterna, skall förlikningsnämnden

fatta sina beslut med enkel röstövervikt och skall nämnden icke

äga avgiva utlåtande över själva tvistefrågan, annat än om samtliga medlemmar

äro närvarande.

Artikel 13.

Parterna förplikta sig att underlätta förlikningsnämndens verksamhet och

särskilt att i största möjliga utsträckning tillhandahålla densamma alla erforderliga

handlingar och upplysningar samt att begagna de medel, varöver

de förfoga, för att sätta nämnden i tillfälle att inom deras respektive områden

och enligt deras lagstiftning instämma och höra vittnen eller sakkunniga samt

begiva sig till ort och ställe.

Artikel 14.

1. Under den tid förlikningsnämndens förhandlingar pågå, skall envar av

dess medlemmar erhålla en ersättning, vars belopp fastställes genom överenskommelse

mellan parterna, vilka båda skola gälda lika stor del därav.

''2. De av nämndens verksamhet föranledda allmänna utgifterna skola fördelas

enligt samma grund.

Artikel 15.

1. Förlikningsnämnden skall hava till uppgift att klarlägga de frågor, om

vilka meningsskiljaktighet råder, att i detta syfte genom undersökningar eller

på annat sätt införskaffa alla erforderliga upplysningar och att söka förlika

parterna. Den må, efter sakens prövning, för parterna framlägga de förslag

till tvistens lösning, den finner lämpliga, ävensom fastställa tid, inom vilken

parterna äga att uttala sig.

2. Vid avslutande av sin verksamhet skall nämnden upprätta ett protokoll,

vård alltefter omständigheterna fastslås antingen att överenskommelse

uppnåtts mellan parterna samt, om anledning därtill föreligger, villkoren för

denna överenskommelse, eller att parterna icke kunnat förlikas. I protokollet

skall icke angivas, huruvida nämndens beslut fattats enhälligt eller med röstövervikt.

3. Med mindre parterna annorlunda överenskomma, skall nämndens verksamhet

vara avslutad inom en tid av sex månader, räknat från den dag, då

tvisten anhängiggjorts vid nämnden.

Artikel 16.

Nämndens protokoll skall utan uppskov bringas till parternas kännedom.

På parterna ankommer att besluta om dess offentliggörande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Kapitel II. — Om rättsligt avgörande.

Artikel 17.

Alla tvister, rörande vilka parterna bestrida varandra en rätt, skola — där

ej förbehållen i art. 39 komma till tillämpning — för rättsligt avgörande

underställas den fasta mellanfolkliga domstolen, för så vitt icke parterna,_ i

enlighet med vad här nedan stadgas, överenskomma att hänskjuta ärendet till

skiljedomstol. Det är överenskommet, att ovan avsedda tvister omfatta särskilt

dem, som omnämnas i art. 36 av stadgan för den fasta mellanfolkliga domstolen.

Artikel 18.

Om parterna äro eniga om att hänskjuta de i föregående artikel avsedda

tvister till en skiljedomstol, skola de upprätta ett skiljeavtal, i vilket de bestämma

tvisteföremålet, valet av skiljedomare och det förfarande, som ^skall

följas. Lider skiljeavtalet av bristande fullständighet, skola, i den man så

erfordras, bestämmelserna i Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 om

avgörandet på fredlig väg av internationella tvister tillämpas.

Skulle skiljeavtalet intet nämna i avseende å de grundsatser, som skola

tillämpas av skiljedomarne, skall skiljedomstolen tillämpa de i art. 38 av stadgan

för den fasta mellanfolkliga domstolen uppräknade grundsatserna.

Artikel 19.

Om parterna icke enas om det i föregående artikel avsedda skiljeavtal eller

skiljedomare ej utses, skall vardera av parterna vara berättigad att efter tillkännagivande

därom tre månader i förväg genom ansökan direkt hänskjuta

tvisten till den fasta mellanfolkliga domstolen.

Artikel 20.

1. I fråga om sådana i art. 17 avsedda tvister, som uppstå mellan parter,

vilka anslutit sig till stadgandena i detta kapitel, skall oavsett stadgandet i

art. 1 gälla, att förlikningsförfarande äger rum, endast om parterna därom överenskomma.

o o T

2. Det obligatoriska förlikningsförfarandet förblir tillämpligt pa sadana

tvister, som till följd av förbehåll enligt art. 39 må hava undantagits endast

från avgörande på rättslig väg. .

3. Om förlikningsförfarande anlitats utan att förlikning kommit till stand,

äger ingendera parten hänskjuta tvisten till den fasta mellanfolkliga domstolen

eller begära tillsättande av skiljedomstol jämlikt art. 18, förrän

en tid av en månad, räknat från avslutandet av förlikningsnämndens verksamhet,

förflutit.

Kapitel in. — Om skiljedom.

Artikel 21.

Beträffande varje tvist av annan art än i art. 17 avses gäller, att därest samförstånd

icke kunnat uppnås inom en månad efter det förlikningsnämnd, varom

i kap. I förmäles, avslutat sin verksamhet och tvisten icke är underkastad förbehåll,

som åsyftas i art, 39, den skall hänskjutas till skiljedomstol, vilken,

så framt ej annat överenskommes mellan parterna, skall tillsättas på nedan angivna

sätt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

15

Artikel 22.

Skiljedomstolen skall bestå av fem medlemmar. Bland dem utser vardera

parten en, som må väljas bland det egna landets medborgare. De båda återstående

skiljedomarne och skiljedomstolens ordförande skola utses gemensamt

bland medborgare i någon tredje stat. Dessa sistnämnda personer skola sinsemellan

vara av olika nationalitet och icke hava sitt hemvist på vederbörande

parters område eller vara i deras tjänst.

Artikel 23.

1. Om val av medlemmar i skiljedomstolen icke äger rum inom en tid av

tre månader från det den ena parten tillställt den andra begäran, att en skiljedomstol

måtte tillsättas, skall verkställandet av erforderliga utnämningar anförtros

åt en tredje stat, som gemensamt utses av parterna.

2. Om enighet härom ej uppnås, skall vardera parten utse en annan stat

och de sålunda utsedda staterna gemensamt verkställa utnämningarna.

3. Därest inom en tid av tre månader de sålunda utsedda staterna icke

kunnat ena sig, skola erforderliga utnämningar verkställas av presidenten i

den fasta mellanfolkliga domstolen. Om denne är förhindrad eller om han är

medborgare i ett av de länder, som äro parter, skola utnämningarna verkställas

av vicepresidenten. Om denne är förhindrad eller medborgare i ett av de länder,

som äro parter, skola utnämningarna verkställas av den älste domstolsledamot,

som icke är medborgare i något av dessa länder.

Artikel 24.

I händelse av uppkommen ledighet på grund av dödsfall, avgång eller annat

förhinder skola, så snart ske kan, nya medlemmar utses i den ordning, som

stadgats för tillsättandet.

Artikel 25.

Parterna skola uppgöra ett skiljeavtal, som bestämmer föremålet för tvisten

och det förfarande, som skall följas.

Artikel 26.

Lider skiljeavtalet av bristande fullständighet i avseende å de i föregående

artikel angivna ämnen, skola, i den mån så är erforderligt, bestämmelserna i

Haagkonventionen av den 18 oktober 1907 om avgörandet på fredlig väg av

internationella tvister tillämpas.

Artikel 27.

Har icke skiljeavtal slutits inom en tid av tre månader från det domstolen

tillsatts, må tvisten hos denna anhängiggöras genom ansökan av endera av

parterna.

Artikel 28.

I brist på föreskrifter i skiljeavtalet eller vid frånvaro av skiljeavtal skall

domstolen tillämpa de grundsatser, som uppräknas i art. 38 av stadgan för

den fasta mellanfolkliga domstolen. I den mån sådana rättsgrundsatser icke

finnas, vilka äro tillämpliga på tvisten, skall domstolen döma ex aequo et bono.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Kapitel IV. — Allmänna bestämmelser.

Artikel 29.

1. Tvister, för vilkas biläggande särskilt förfarande stadgats i andra mellan

de tvistande parterna gällande avtal, skola avgöras i enlighet med bestämmelserna

i dessa avtal.

2. Denna generalakt skall icke åstadkomma ändring i gällande överenskommelser,

som för parterna föreskriva förlikningsförfarande eller, i avseende å

skiljedom och rättsligt avgörande, förpliktelser, som säkerställa tvistens lösning.

Om emellertid dessa överenskommelser endast föreskriva förlikningsförfarande,

skola, efter det detta förfarande tillämpats utan resultat, denna generalakts bestämmelser

om rättsligt avgörande eller skiljedom tillämpas, i den mån de

tvistande parterna anslutit sig därtill.

Artikel SO.

Om endera av parterna underställer förlikningsnämnden en tvist, vilken den

andra parten med stöd av mellan parterna gällande avtal hänskjutit till

den fasta mellanfolkliga domstolen eller till en skiljedomstol, skall nämnden

uppskjuta handläggningen av tvisten, till dess den mellanfolkliga domstolen

eller skiljedomstolen utlåtit sig i behörighetsfrågan. Samma regel skall gälla,

om ett ärende under pågående förlikningsförfarande hänskjutits till den mellanfolkliga

domstolen eller skiljedomstol av endera av parterna.

Artikel 31.

1. Om tvisten rör en fråga, som enligt endera partens inre lagstiftning

skall avgöras av dess egna domstolar eller administrativa myndigheter, kan

denna part motsätta sig att tvisten göres till föremål för de olika förfaranden,

varom stadgas i denna generalakt, innan inom skälig tid slutgiltigt utslag avkunnats

av den behöriga myndigheten.

2. Den part. som i detta fall önskar anlita de i denna generalakt stadgade

förfaranden, skall meddela den andra parten denna sin avsikt inom loppet av ett

år, räknat från ovannämnda avgörande.

Artikel 32.

Därest i dom eller skiljedomsutslag förklaras, att av domstol eller annan

myndighet, tillhörande den ena av de tvistande parterna, fattat beslut eller

anbefalld åtgärd helt eller delvis strider mot den internationella rätten, och om

denna parts grundlagar helt eller delvis omöjliggöra, att följderna av beslutet

eller åtgärden upphävas, överenskomma parterna, att den part, som sålunda

kommit till skada, genom domen eller skiljedomsutslaget skall tillerkännas

skälig ersättning.

Artikel 33.

1. I alla de fall, då tvisten är föremål för skiljedoms- eller rättsligt förfarande,

särskilt om den fråga, angående vilken parterna tvista, är resultatet

av åtgärder, som redan verkställts eller äro på väg att verkställas, skall den

fasta mellanfolkliga domstolen i enlighet med art. 41 av dess stadga eller

skiljedomstolen snarast möjligt angiva, vilka tillfälliga åtgärder böra vidtagas.

De tvistande parterna skola vara förpliktade att ställa sig dessa anvisningar

till efterrättelse.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

17

2. Om tvisten anhängiggjorts hos förlikningsnämnd, äger denna anbefalla

parterna de tillfälliga åtgärder, som den anser påkallade.

3. Parterna förplikta sig att avhålla sig från varje åtgärd, som kunde vara

ägnad att hava en ogynnsam återverkan vare sig på verkställandet av dom

eller skiljedomsutslag eller på de anordningar, som föreslås av förlikningsnämnd,

och att i allmänhet ej skrida till någon handling av vad slag det vara

må, som kunde vara ägnad att skärpa tvisten eller giva densamma ökad omfattning.

Artikel 34.

För den händelse tvist uppkommer mellan flera än två parter, som anslutit

sig till denna generalakt, skola följande regler iakttagas vid tillämpningen av

de i ovanstående bestämmelser angivna förfaringssätt.

a) I och för förlikningsförfarandet skall alltid tillsättas en särskild nämnd.

Dess sammansättning skall vara beroende av om samtliga parter hava skilda

intressen att bevaka eller om två eller flera bland dem skola göra gemensam

sak.

I förstnämnda fall skall var och en av parterna utse en medlem av nämnden

och parterna gemensamt bland medborgare tillhörande stater, som icke äro

parter i tvisten, utse de övriga medlemmarna, vilkas antal alltid skall med en

överstiga antalet av parterna särskilt utsedda medlemmar.

I sistnämnda fall skola de parter, som göra gemensam sak, enas om att gemensamt

utse sin medlem av nämnden och tillsammans med den andra parten

eller de andra parterna utse de medlemmar, vilka skola utses bland medborgare

i utomstående stater.

I båda fallen skola parterna, för så vitt de icke annorlunda överenskomma,

tillämpa femte och följande artiklar i denna generalakt, i den mån dessa äro

förenliga med bestämmelserna i denna artikel.

b) I avseende å rättsligt förfarande skall stadgan för den fasta mellanfolkliga

domstolen tillämpas.

c) I avseende å skiljedomsförfarande skall, då överenskommelse saknas mellan

parterna angående skiljedomstolens sammansättning, var och en av dem,

om fråga är om tvister, som omförmälas i art. 17, äga rätt att genom ansökan

direkt underställa tvisten den fasta mellanfolkliga domstolen; i fråga

om de i art. 21 avsedda tvister skola artiklarna 22 och följande här ovan

tillämpas, dock att varje part, som har särskilda intressen att bevaka, skall

utse en skiljedomare, skolande antalet särskilt av parterna utsedda skiljedomare

alltid med en understiga antalet övriga skiljedomare.

Artikel 35.

1. Denna generalakt skall äga tillämpning mellan därtill anslutna parter,

även om en tredje makt, vare sig den anslutit sig till generalakten eller icke,

har ett intresse att bevaka i tvisten.

2. Vid förlikningsförfarande kunna parterna gemensamt inbjuda tredje

makt.

Artikel 36.

1. Om vid rättsligt eller skiljedomsförfarande en tredje makt anser sig hava

ett intresse av rättslig natur att bevaka, kan denna stat hos den fasta mellanfolkliga

domstolen eller skiljedomstolen ansöka om rätt att inträda som mellankommande

part.

2. Domstolen eller skiljedomstolen beslutar härom.

Bihang till riksdagens protokoll 19S29. 1 samt. 86 häft. (Nr 108.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Artikel 37.

1. När fråga är om tolkning av ett avtal, till vilket förutom de tvistande

parterna även andra stater anslutit sig, skall sekreteraren hos den fasta mellanfolkliga

domstolen eller skiljedomstolen ofördröjligen underrätta dessa

stater.

2. Envar av dessa stater äger rätt att inträda som mellankommande part,

och skall den i domen givna tolkningen vara bindande i avseende å stat, som

begagnat sig av denna rättighet.

Artikel 38.

Anslutning till denna generalakt kan avse

A) antingen generalakten i dess helhet (kap. I, II, III och IV)

B) eller endast bestämmelserna rörande förlikning och rättsligt avgörande

(kap. I och II) samt de allmänna bestämmelserna rörande dessa förfaran
-

den (kap. IV)

C) eller endast bestämmelserna rörande förlikning (kap. I) samt de allmänna

bestämmelserna rörande detta förfarande (kap. IV).

De fördragsslutande parterna må ej åberopa andra parters anslutning annat

än i den mån de själva åtagit sig samma förpliktelser
-

Artikel 39.

1. Oberoende av den i föregående artikel stadgade valfrihet må part vid anslutning

till denna generalakt göra de i följande stycke uppräknade förbehåll.

Sådana förbehåll måste anmälas samtidigt med anslutningen.

2. Dessa förbehåll kunna innebära, att från de i denna generalakt avsedda

förfaranden undantagas: _ ^ .

a) tvister, som härleda sig från faktiska förhållanden, som^ ligga i tiden

före vare sig anslutningen från den parts sida, som gör förbehållet, eller anslutningen

från en annan parts sida, med vilken den förstnämnda ma råka i

tvist,

b) tvister berörande frågor, vilkas avgörande enligt internationell rätt tillhör

staternas uteslutande behörighet,

c) tvister, som hänföra sig till vissa bestämda frågor eller speciella, tydligt

angivna ämnen, såsom territoriella frågor, eller som tillhöra vissa väl avgränsade

kategorier.

3. Om en av de tvistande parterna gjort ett förbehåll, kunna övriga parter

gentemot den förstnämnda åberopa samma förbehåll.

4. De av parter, som anslutit sig till bestämmelserna i denna generalakt om

rättsligt avgörande eller skiljedom, gjorda förbehåll skola, icke anses omfatta

förlikningsförfarande annat än om detta uttryckligen angivits.

Artikel 40.

Part, vars anslutning blott är partiell eller förbunden med förbehåll, kan när

som helst genom en enkel förklaring vare sig öka räckvidden av sin anslutning

eller helt eller delvis avstå från förbehållen.

Artikel 41.

Meningsskiljaktigheter rörande tolkningen eller tillämpningen av denna generalakt,

däri inbegripna sådana, som beröra tvisternas karaktär eller räck
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108. 19

vidden av eventuella förbehåll, skola underställas den fasta mellanfolkliga

domstolen.

Artikel 42.

Denna generalakt, vars franska och engelska texter skola äga enahanda vitsord,

skall dagtecknas den 26 september 1928.

Artikel 43.

1. Denna generalakt skall stå öppen för anslutning av varje statschef eller

annan behörig myndighet i stat, som är medlem av Nationernas förbund,

liksom också i de till förbundet icke anslutna stater, till vilka Nationernas förbunds

råd i sådant syfte översänt avskrift av generalakten.

2. Anslutningshandlingarna ävensom de i art. 40 omförmälda tilläggsförklaringar

skola tillställas Nationernas förbunds generalsekreterare, som

skall lämna underrättelse om mottagandet därav till alla medlemmar av förbundet

liksom också till de till förbundet icke anslutna stater, som avses i föregående

stycke.

3. Genom generalsekreterarens försorg skola tre förteckningar upprättas

betecknade med bokstäverna A, B och C och motsvarande de i art. 38 av

denna generalakt avsedda tre olika former för anslutning, vari de fördragsslutande

parternas anslutningar och tilläggsförklaringar skola angivas. Dessa

förteckningar, i vilka alla förändringar skola upptagas, skola offentliggöras i

generalsekreterarens årsrapport till Nationernas förbunds församling.

Artikel 44.

1. Denna generalakt skall träda i kraft å nittionde dagen efter det Nationernas

förbunds generalsekreterare mottagit minst två fördragsslutande parters

anslutning.

2. Varje anslutning, som sker efter det denna generalakt i enlighet med

föregående stycke trätt i kraft, skall äga giltighet från och med den nittionde

dagen efter dess mottagande av Nationernas förbunds generalsekreterare.

Samma regel skall gälla i avseende å de i art. 40 avsedda, av parterna avgivna

tilläggsförklaringar.

Artikel 45.

1. Denna generalakt skall gälla under fem år, räknat från dess ikraftträdande.

2. Den förblir i kraft under en ytterligare femårsperiod o. s. v. i vad angår

till densamma anslutna parter, som icke senast sex månader före utgången av

en sådan period uppsagt densamma.

3. Uppsägning skall ske medelst skriftlig anmälan till Nationernas förbunds

generalsekreterare, som därom skall underrätta alla medlemmar av Nationernas

förbund och de till förbundet icke anslutna stater, som avses i

art. 43.

4. Uppsägning kan avse endast vissa delar av generalakten eller bestå i anmälandet

av nya förbehåll.

5. Utan hinder av uppsägning från en till generalakten ansluten parts sida,

vilken är inblandad i en tvist, skola förfaranden, som inletts före utgången av

generalaktens giltighetstid, fortgå till deras normala slutförande.

Artikel 46.

Ett exemplar av denna generalakt skall, försedd med förbundsförsamlingens

presidents och generalsekreterarens underskrifter, deponeras i sekretariatets

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

arkiv; bestyrkt avskrift därav skall delgivas alla medlemmar av Nationernas

förbund liksom de till förbundet icke anslutna stater, som utses av Nationernas

förbunds råd.

Artikel 47.

Denna generalakt skall registreras av Nationernas förbunds generalsekreterare

å dagen för dess ikraftträdande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

21

Acte général.

Originaltext.

General Act.

Chapitre I. — De la eonciliation.

Article premier.

Les différends de toute nature entre

deux ou plusieurs Parties ayant adhéré

au présent Acte général qui n’auraient

pu étre résolus par la voie diplomatique

seront, sauf les réserves éventuelles

prévues ä l’article 39, soumis ä la

procédure de eonciliation dans les conditions

prévues au présent chapitre.

Article 2.

Les différends visés ä 1’article précédent

seront portés devant une Commission

de eonciliation permanente ou

spéciale constituée par les parties en

cause.

Article 3.

Sur la demande adressée ä cet effet

par une Partie contractante å l’une

des autres Parties, il devra étre constitué,

dans les six mois, une Commission

permanente de eonciliation.

Article 4.

Sauf accord contraire des parties

intéressées, la Commission de conciliation

sera constituée comme suit:

1. La Commission comprendra cinq

membres. Les parties en nommeront

chacune un, qui pourra étre choisi parmi

leurs nationaux respectifs. Les

trois autres commissaires seront choisis

d’un commun accord parmi les ressortissants

de tierces Puissances. Ces

demiers devront étre de nationalités

différentes, ne pas avoir leur résidence

Chapter I. — eonciliation.

Article 1.

Disputes of every kind between two

or more Parties to the present General

Act which it has not been possible to

settle by diplomacy shall, subject to

such reservations as may be made under

Article 39, be submitted, under

the conditions laid down in the present

Chapter, to the procedure of conciliation.

Article 2.

The disputes referred to in the preceding

article shall be submitted to a

permanent or special Conciliation Commission

constituted by the parties to

the dispute.

Article 3.

On a request to that effeet being

made by one of the Contracting Parties

to another Party, a permanent Conciliation

Commission shall be constituted

within a period of six months.

Article 4.

Unless the parties concerned agree

otherwise, the Conciliation Commission

shall be constituted as follows:

1. The Commission shall be composed

of five members. The parties

shall each nominate one commissioner,

who may be chosen from among their

respective nationals. The three other

commissioners shall be appointed by

agreement from among the nationals of

third Powers. These three commissioners

must be of different nationali
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj :ts proposition nr 108.

habituelle sur le territoire des parties

intéressées ni se trouver å leur service.

Parmi eux, les parties désigneront

le président de la Commission.

2. Les commissaires seront nommés

pour trois ans. Ils seront rééligibles.

Les commissaires nommés en commiui

pourront étre remplacés au cours de

leur mandat, de 1’accord des parties.

Chaque partie pourra toujours, d’autre

part, procéder au remplacement du

commissaire nommé par elle. Nonobstant

leur remplacement, les commissaires

resteront en fonctions pour

l’achévement de leurs travaux en cours.

3. Il sera pourvu, dans le plus

bref délai, aux vacances qui viendraient

ä se produire par suite de décés

ou de demission ou de quelque autre

empéchement, en suivant le mode fixé

pour les nominations.

Article 5.

Si, lorsqu’il s’éléve un différend, il

n’existe pas une commission permanente

de conciliation nommée par les

parties en litige, une commission spéciale

sera constituée pour l’examen du

différend dans un délai de trois mois

å compter de la demande adressée par

l’une des parties ä l’autre. Les nominations

se feront conformément aux

dispositions de 1’article précédent, ä

moms que les parties n’en décident

autrement.

Article 6.

1. Si la nomination des commissaires

ä désigner en commun n’intervient

pas dans les délais prévus aux

artides 3 et 5, le soin de procéder aux

nominations nécessaires sera confié ä

une tierce Puissance choisie d’un commun

accord par les parties ou, si celles-ci

le demandent, au président en

exercice du Conseil de la Société des

Nations.

2. Si 1’accord ne s’établit pas au

sujet d’aucun de ees procédés, chaque

partie désignera une Puissance diffé
-

ties and must not be habitually resident

in the territory nor be in the service

of the parties. The parties shall

appoint the President of the Commission

from among them.

2. The commissioners shall be appointed

for three years. They shall

be re-eligible. The commissioners

appointed jointly may be replaced during

the course of their mandate by

agreement between the parties. Either

party may, however, åt any time replace

a commissioner whom it has

appointed. Even if replaced, the commissioners

shall continue to exercise

their funetions until the termination

of the work in hand.

3. Vacancies which may occur as

a result of death, resignation or any

other cause shall be filled within the

shortest possible time in the manner

fixed för the nominations.

Artide 5.

If, when a dispute arises, no permanent

Conciliation Commission appointed

by the parties is in existence, a

special commission shall be constituted

for the examination of the dispute

within a period of three months from

the date åt which a request to that

effeet is made by one of the parties

to the other party. The necessary

appointments shall be made in the

manner laid down in the preceding

article, unless the parties decide otherwise.

Artide 6.

1. If the appointment of the commissioners

to be designated jointly is

not made within the periods provided

for in Artides 3 and 5, the making

of the necessary appointments shall be

entrusted to a third Power, chosen by

agreement between the parties, or on

request of the parties, to the Acting

President of the Council of the League

of Nations.

2. If no agreement is reached on

either of these procedures, each party

shall designate a different Power, and

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

23

rente et les nominations seront faites

de concert par les Puissances ainsi

choisies.

3. Si, dans un délai de trois mois,

ees deux Puissances n’ont pu tomber

d’accord, chacune d’elles présentera

des candidats en nombre égal ä celui

des membres ä designer. Le sort déterminera

lesquels des candidats ainsi

présentés seront admis.

Article 7.

1. La Commission de conciliation

sera saisie par voie de requéte adressée

au président, par les deux parties

agissant d’un commun accord, ou, k

défaut, par l’une ou l’autre des parties.

2. La requéte, apres avoir exposé

sommairement l’objet du litige, contiendra

1’invitation ä la Commission de

procéder ä toutes mesures propres ä

conduire ä une conciliation.

3. Si la requéte émane d’une seule

des parties, elle sera notifiée par celleci,

sans délai, ä l’autre partie.

Artide 8.

1. Dans un délai de quinze jours å

partir de la date ou l’une des parties

aura porté un différend devant

une Commission permanente de conciliation,

chacune des parties pourra,

pour 1’examen de ce différend, remplacer

son commissaire par une personne

possédant une compétence spéciale dans

la matiére.

2. La partie qui usera de ce droit

en fera immédiatement la notification

å l’autre partie; celle-ci aura, dans ce

cas, la faculté d’agir de méme dans

un délai de quinze jours k compter de

la date ou la notification lui sera parvenue.

Artide 9.

1. La Commission de conciliation

se réunira, sauf accord contraire des

parties, au siége de la Société des Na
-

the appointment shall be made in concert

by the Powers thus chosen.

3. If, within a period of three

months, the two Powers have been

unable to reach an agreement, each of

them shall submit a number of candidates

equal to the number of members

to be appointed. It shall then be

decided by lot which of the candidates

thus designated shall be appointed.

Artide 7.

1. Disputes shall be brought before

the Conciliation Commission by means

of an application addressed to the President

by the two parties acting in

agreement, or in default thereof by one

or other of the parties.

2. The application, after giving a

summary account of the subject of the

dispute, shall contain the invitation to

the Commission to take all necessary

measures with a view to arriving åt

an amicable solution.

3. If the application emanates from

only one of the parties, the other party

shall, without delay, be notified by it.

Artide 8.

1. Within fifteen days from the

date on which a dispute has been

brought by one of the parties before

a permanent Conciliation Commission,

either party may replace its own commissioner,

for the examination of the

particular dispute, by a person possessing

special competence in the matter.

2. The party making use of this

right shall immediately notify the

other party; the latter shall, in such

case, be entitled to take similar action

within fifteen days from the date on

which it received the notification.

Artide 9.

I. In the absence of agreement to

the contrary between the parties, the

Conciliation Commission shall meet åt

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

tions ou en tout autre lieu désigné par

son president.

2. La Commission pourra, en toute

circonstance, demander au Secrétaire

général de la Société des Nations de

préter son assistance å ses travaux.

Article 10.

Les travaux de la Commission de

conciliation ne seront publics qu’en

vertu d’une décision prise par la Commission

avec 1’assentiment des parties.

Artide 11.

1. Sauf accord contraire des parties,

la Commission de conciliation réglera

elle-méme sa procédure qui, dans tous

les cas, devra étre contradictoire. En

matiére d’enquéte, la Commission, si

elle n’en décide autrement ä 1’unanimité,

se conformera aux dispositions du

titre III de la Convention de La Haye

du 18 octobre 1907 pour le réglement

pacifique des conflits internationaux.

2. Les parties seront représentées

auprés de la Commission de conciliation

par des agents ayant mission de

servir d’intermédiaires entre elles et la

Commission; elle pourront, en outre,

se faire assister par des conseils et experts

nommés par elles å cet effet et

demander 1’audition de toutes personnes

dont le témoignage leur paraitrait

utile.

3. La Commission aura, de son

cöté, la faculté de demander des explications

orales aux agents, conseils et

experts des deux parties, ainsi qu’ä

toutes personnes qu’elle jugerait utile

de faire comparaitre avec l’assentiment

de leur gouvemement.

Artide 12.

Sauf accord contraire des parties,

les décisions de la Commission de conciliation

seront prises å la majorité

des voix et la Commission ne pourra

the seat of the League of Nations, or

åt some other place selected by its

President. ,

2. The Commission may in all circumstances

request the Secretary-General

of the League of Nations to

afford it his assistance.

Artide 10.

The work of the Conciliation Commission

shall not be conducted in public

unless a décision to that effect is

taken by the Commission with the consent

of the parties.

Artide 11.

1. In the absence of agreement to

the contrary between the parties, the

Conciliation Commission shall lay

down its own procedure, which in any

case must provide for both parties

being heard. In regard to enquiries,

the Commission, unless it decides

unanimously to the contrary, shall act

in accordance with the provisions of

Part III of the Hague Convention of

October 18th, 1907, for the Pacific

Settlement of International Disputes.

2. The parties shall be represented

before the Conciliation Commission by

agents, whose duty shall be to act as

intermediaries between them and the

Commission; they may, moreover, be

assisted by counsel and experts appointed

by them for that purpose and

may request that all persons whose

evidence appears to them desirable

shall be heard.

3. The Commission, for its part,

shall be entitled to request oral explanations

from the agents, counsel and

experts of both parties, as well as

from all persons it may think desirable

to summon with the consent of their

Govemments.

Artide 12.

In the absence of agreement to the

contrary between the parties, the decisions

of the Conciliation Commission

shall be taken by a majority vote,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

25

se prononcer sur le fond du différend and the Commission may only take deque

si tous ses membres sont presents, cisions on the substance of the dispute

if all its members are present.

Article 13.

Les parties s’engagent ä faciliter les

travaux de la Commission de conciliation

et, en particulier, k lui fournir,

dans la plus large mesure possible,

tous documents et informations utiles,

ainsi qu’ä user des moyens dont elles

disposent pour lui permettre de procéder

sur leur territoire et selon leur

législation ä la citation et å 1’audition

de témoins ou d’experts et k des transports

sur les lieux.

Artide 14.

1. Pendant la durée de leurs travaux,

chacun des commissaires recevra

une indemnité dont le montant sera

arrété du commun accord des parties,

qui en supporteront chacune une part

égale.

2. Les frais généraux occasionnés

par le fonctionnement de la Commission

seront répartis de la méme facon.

Artide 13.

The parties undertake to facilitate

the work of the Conciliation Commission,

and particularly to supply it to

the greatest possible extent with all

relevant documents and information,

as well as to use the means åt their

disposal to allow it to proceed in their

territory, and in accordance with their

law, to the summoning and hearing of

witnesses or experts and to visit the

localities in question.

Artide 14.

1. During the proceedings of the

Commission, each of the commissioners

shall receive emoluments the

amount of which shall be fixed by

agreement between the parties, each

of which shall contribute an equal

share.

2. The general expenses arising

out of the working of the Commission

shall be divided in the same manner.

Artide 15.

1. La Commission de conciliation

aura pour tåche d’élucider les questions

en litige, de recueillir ä cette

fin toutes les informations utiles, par

voie d’enquéte ou autrement, et de

s’efforcer de concilier les parties. Elle

pourra, apres examen de 1’affaire, exposer

aux parties les termes de l’arrangement

qui lui paraitrait convenable

et leur impartir un délai pour

se prononcer.

2. A la fin de ses travaux, la

Commission dressera un procés-verbal

constotant, suivant le cas, soit que les

parties se sont arrangées et, s’il y a

lien, les conditions de 1’arrangement,

soit que les parties n’ont pu étre conciliées.

Le procés-verbal ne mentionnera

pas si les décisions de la Com
-

Article 15.

1. The task of the Conciliation

Commission shall be to elucidate the

questions in dispute, to collect with

that object all necessary information

by means of enquiry or otherwise, and

to endeavour to bring the parties to an

agreement. It may, after the case has

been examined, inform the parties of

the terms of settlement which seem

suitable to it, and lay down the period

within which they are to make their

decision.

2. Åt the close of its proceedings,

the Commission shall draw up a procés-verbal

stating, as the case may be,

either that the parties have come to

an agreement and, if need arises, the

terms of the agreement, or that it has

been impossible to effect a settlement.

No mention shall be made in the pro
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

mission ont été prises å 1’unanimité ou

å la majorité.

3. Les travaux de la Commission

devront, ä moms que les parties n’en

conviennent autrement, étre terminés

dans un délai de six niois å compter

du jour ou la Commission aura été

saisie du différend.

Article 16.

Le procés-verbal de la Commission

sera porté sans délai å la connaissance

des parties. Il appartiendra aux parties

d’en décider la publication.

Chapitre II. — Du réglement judiciaire.

Artide 17.

Tous différends au sujet desquels

les parties se contesteraient réciproquement

un droit seront, sauf les réserves

éventuelles prévues å 1’article

39, soumis pour jugement å la Cour

permanente de Justice internationale,

ä moms que les parties ne tombent

d’accord, dans les termes prévus ciaprés,

pour recourir å un tribunal arbitral.

Il est entendu que les différends

ci-dessus visés comprennent notamment

ceux que mentionne l’article

36 du Statut de la Cour permanente

de Justice internationale.

Artide 18.

Si les parties sont d’accord pour soumettre

les différends visés ä 1’article

précédent ä un tribunal arbitral. elles

rédigeront un compromis dans lequel

elles fixeront l’objet du litige, le

choix des arbitres et la procédure å

suivre. A défaut d’indications ou de

précisions suffisantes dans le compromis,

il sera fait application, dans la

mesure nécessaire, des dispositions de

la Convention de La Haye du 18 octobre

1907 pour le réglement pacifique

des conflits internationaux.

Dans le silence du compromis quant

aux régles de fond ä appliquer par

cés-verbal of whether the Commission’s

decisions were taken unanimously or

by a majority vote.

3. The proceedings of the Commission

must, unless the parties otherwise

agree, be terminated within six months

from the date on which the Commission

shall have been given cognisance

of the dispute.

Artide 16.

The Commission’s procés-verbal

shall be communicated without delay

to the parties. The parties shall decide

whether it shall be published.

Chapter II. — Judicial Settlement.

Artide 17.

All disputes with regard to which

the parties are in conflict as to their

respective rights shall, subject to any

reservations which rqay be made under

Article 39, be submitted for decision

to the Permanent Court of International

Justice, unless the parties agree,

in the manner hereinafter provided, to

have resort to an arbitral tribunal.

It is understood that the disputes

referred to above include in particular

those mentioned in Article 36 of the

Statute of the Permanent Court of International

Justice.

Artide 18.

If the parties agree to submit the

disputes mentioned in the preceding article

to an arbitral tribunal, they shall

draw up a special agreement in which

they shall specify the subject of the

dispute, the arbitrators selected, and

the procedure to be followed. In the

absence of sufficient particulars in

the special agreement, the provisions

of the Hague Convention of October

18th, 1907, for the Pacific Settlement

of International Disputes shall apply

so far as is necessary.

If nothing is laid down in the special

agreement as to the rules regarding the

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

27

les arbitres, le Tribunal appliquera

les régles de fond énumérées dans l’article

38 du Statut de la Cour permanente

de Justice internationale.

Article 19.

A défaut d’accord entre les parties

sur le compromis visé å 1’article précédent

ou å défaut de désignation

d’arbitres et apres un préavis de trois

mois, l’une ou l’autre d’entre elles aura

la faculté de porter directement, par

voie de requéte, le différend devant la

Cour permanen te de Justice internationale.

Artide 20.

1. Par dérogation å 1’article 1, les

différends visés å 1’article 17, qui

viendraient å surgir entre parties ayant

adhéré aux engagements contenus dans

le présent chapitre ne seront soumis å

la procédure de conciliation que de

leur commun accord.

2. La procédure obligatoire de conciliation

demeure applicable aux différends

qui, par le jeu des réserves visées

ä 1’article 39, seraient exclus du

seul réglement judiciaire.

3. En cas de recours ä la conciliation

et d’échec de cette procédure,

aucune des parties ne pourra porter le

différend devant la Cour permanente

de Justice internationale ou demander

la constitution du tribunal arbitral

visé å 1’article 18 avant l’expiration,du

délai d’un mois å compter de la cloture

des travaux de la Commission de

conciliation.

Chapitre III. — Du réglement arbitral.

Artide 21.

Tons différends autres que ceux visés

å 1’article 17, au sujet desquels

dans le mois qui suivra la cloture des

travaux de la Commission de conciliation

visée au chapitre I les parties ne

se seraient pas entendues, seront por
-

substance of the dispute to be followed

by the arbitrators, the tribunal shall

apply the substantive rules enumerated

in Article 38 of the Statute of the Permanent

Court of International Justice.

Artide 19.

If the parties fail to agree concerning

the special agreement referred to

in the preceding article, or fail to

appoint arbitrators, either party shall

be åt liberty, after giving three

months’ notice, to bring the dispute by

an application direct before the Permanent

Court of International Justice.

Artide 20.

1. Notwithstanding the provisions

of Article 1, disputes of the kind referred

to in Article 17 arising between

parties who have acceded to the obligations

contained in the present chapter

shall only be subject to the procedure

of conciliation if the parties so

agree.

2. The obligation to resort to the

procedure of conciliation remains

applicable to disputes which are excluded

from judicial settlement only by

the operation of reservations under the

provisions of Article 39.

3. In the event of recourse to and

failure of conciliation, neither party

may bring the dispute before the Permanent

Court of International Justice

or call for the constitution of the arbitral

tribunal referred to in Article 18

before the expiration of one month

from the termination of the proceedings

of the Conciliation Commission.

Chapter HL — Arbitration.

Artide 21.

Any dispute not of the kind referred

to in Article 17 which does not,

within the month following the termination

of the work of the Conciliation

Commission provided for in Chapter I,

form the object of an agreement bet
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

tés, sauf les réserves éventuelles prévues

ä 1’article 39, devant un tribunal

arbitral constitué, ä moms d’accord

contraire des parties, de la maniére indiquée

ci-aprés.

Article 22.

Le tribunal arbitral comprendra cinq

membres. Les parties en nommeront

chacune un qui pourra étre choisi

parmi leurs nationaux respectifs. Les

deux autres arbitres et le surarbitre

seront cboisis d’un commun accord

parmi les ressortissants de tierces Puissances.

Ces derniers devront étre de

nationalités différentes, ne pas avoir

leur résidence habituelle sur le territoire

des parties intéressées ni se

trouver å leur service.

Artide 23.

1. Si la nomination des membres

du tribunal arbitral n’intervient pas

dans un délai de trois mois, ä compter

de la demande adressée par l’une des

parties ä 1’autre de constituer un tribunal

arbitral, le soin de procéder

aux nominations nécessaires sera confié

ä une tierce Puissance choisie d’un

commun accord par les parties.

2. Si 1’accord ne s’établit pas å ce

sujet, chaque partie désignera une

Puissance différente et les nominations

seront faites de concert par les Puissances

ainsi choisies.

3. Si, dans un délai de trois mois,

les Puissances ainsi désignées n’ont pu

tomber d’accord, les nominations nécessaires

seront faites par le président

de la Cour permanente de Justice internationale.

Si celui-ci est empéché

ou s’il est ressortissant de l’une des

parties, les nominations seront faites

par le vice-président. Si celui-ci est

empéché ou s’il est ressortissant de

l’une des parties, les nominations seront

faites par le membre le plus ågé

de la Cour qui n’est ressortissant d’aucune

des parties.

ween the parties, may, subject to such

reservations as may be made under

Article 39, be brought before an arbitral

tribunal which, unless the parties

otherwise agree, shall be constituted

in the manner set out below.

Artide 22.

The Arbitral Tribunal shall consist

of five members. The parties shall

each nominate one member, who may

he chosen from among their resnective

nationals. The two other arbitrators

and the Chairman shall be chosen by

common agreement from among the nationals

of third Powers. They must

be of different nationalities and must

not be habitually resident in the territory

nor be in the service of the parties.

Artide 23.

1. If the appointment of the members

of the Arbitral Tribunal is not

made within a period of three months

from the date on which one of the

parties requested the other party to

constitute an arbitral tribunal, a third

Power, chosen by agreement between

the parties, shall be requested to make

the necessary appointments.

2. If no agreement is reached on

this point, each party shall designate

a different Power, and the appointments

shall be made in concert by the

Powers thus chosen.

3. If, within a period of three

months, the two Powers so chosen have

been unable to reach an agreement, the

necessary appointments shall be made

by the President of the Permanent

Court of International Justice. If the

latter is prevented from acting or is a

subject of one of the parties, the nominations

shall be made by the VicePresident.

If the latter is prevented

from acting or is a subject of one of

the parties, the appointments shall be

made by the oldest member of the

Court who is not a subject of either

party.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

29

Article 24.

Il sera pourvu, dans le plus bref

délai, aux vacances qui viendraient å

se produire par suite de décés ou de

demission, ou de quelque autre empéchement,

en suivant le mode fixé pour

les nominations.

Artide 25.

Les parties rédigeront un compromis

déterminant l’objet du litige et la

procédure ä suivre.

Artide 26.

A défaut d’indications ou de précisions

suffisantes dans le compromis,

relativement aux points indiqués dans

1’article précédent, il sera fait application,

dans la mesure nécessaire, des

dispositions de la convention de La

Haye du 18 octobre 1907 pour le réglement

pacifique des conflits internationaux.

Artide 27.

Faute de conclusion d’un compromis

dans un délai de trois mois å partir

de la constitution du tribunal, celui-ci

sera saisi par requéte de l’une ou

l’autre des parties.

Artide 28.

Dans le silence du compromis ou å

défaut de compromis, le tribunal appliquera

les régles de fond énumérées

dans Tarticle 38 du Statut de la Cour

permanen te de Justice intemationale.

En tant qu’il n’existe pas de pareilles

régles applicables au différend, le tribunal

jugera ex cequo et bono.

Chapitre IV. — Dispositions générales.

Artide 29.

1. Les différends pour la solution

desquels une procédure spéciale serait

prévue par d’autres conventions en

Artide 24.

Vacancies which may occur as a

result of death, resignation or any

other cause shall be filled within the

sbortest possible time in the manner

fixed for the nominations.

Artide 25.

The parties shall draw up a special

agreement determining the subject of

the dispute and the details of procedure.

Artide 26.

In the absence of sufficient particulars

in the special agreement regarding

the matters referred to in the

preceding article, the provisions of the

Hague Convention of October 18th,

1907, for the Pacific Settlement of International

Disputes shall apply so far

as is necessary.

Artide 27.

Failing the conclusion of a special

agreement within a period of three

months from the date on which the

Tribunal was constituted, the dispute

may be brought before the Tribunal

by an application by one or other

party.

Artide 28.

If nothing is laid down in the

special agreement or no special agreement

has been made, the Tribunal shall

apply the rules in regard to the substance

of the dispute enumerated in

Article 38 of the Statute of the Permanent

Court of International Justice.

In so far as there exists no such rule

applicable to the dispute, the Tribunal

shall decide ex aequo et bono.

Chapter IV. — General Provisions.

Artide 29.

1. Disputes for the settlement of

which a special procedure is laid

down in other conventions in force

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

vigueur entre les parties en litige seront

réglés conformément aux dispositions

de ees conventions.

2. Le présent Acte général ne porte

pas atteinte aux accords en vigueur

établissant pour les Parties une procédure

de conciliation ou, en matiére

d’arbitrage et de réglement judiciaire,

des engagements assurant la solution

du différend. Toutefois, si ees accords

ne prévoient qu’une procédure de conciliation,

apres que cette procédure

aura échoué, les dispositions du présent

Acte général relatives au réglement

judiciaire ou arbitral recevront

application dans la mesure ou les parties

en cause y auraient adhéré.

Article 30.

Si la Commission de conciliation se

trouve saisie par l’une des parties d’un

différend que 1’autre partie, se fondant

sur les conventions en vigueur

entre les parties, a porté devant la

Cour permanen te de Justice internationale

ou un tribunal arbitral, la

Commission suspendra 1’examen du différend

jusqu’ä ce que la Cour ou le

tribunal ait statué sur le conflit de

compétence. Il en sera de méme si la

Cour ou le tribunal a été saisi par

l’une des parties en cours de conciliation.

Artide 31.

1. S’il s’agit d’un différend dont

1’objet, d’aprés la législation intérieure

de l’une des parties, reléve de la compétence

des autorités judiciaires ou administratives,

cette partie pourra s’opposer

ä ce que ce différend soit soumis

aux diverses procédures prévues par

le présent Acte général, avant qu’une

décision définitive ait été rendue, dans

les délais raisonnables, par 1’autorité

compétente.

2. La partie qui, dans ce cas, voudra

recourir aux procédures prévues

par la présente Convention devra notifier

å 1’autre partie son intention,

between the parties to the dispute

shall be settled in conformity with

the provisions of those conventions.

2. The present General Act shall

not affect any agreements in force by

which conciliation procedure is established

between the Parties or they are

bound by obligations to resort to arbitration

or judicial settlement which

ensure the settlement of the dispute.

If, however, these agreements provide

only for a procedure of conciliation,

after such procedure has been followed

without result, the provisions of the

present General Act concerning judicial

settlement or arbitration shall be

applied in so far as the parties have

acceded thereto.

Artide 30.

If a party brings before a Conciliation

Commission a dispute which the

other party, relying on conventions in

force between the parties, has submitted

to the Permanent Court of International

Justice or an Arbitral Tribunal,

the Commission shall defer consideration

of the dispute until the Court

or the Arbitral Tribunal has pronounced

upon the conflict of competence.

The same rule shall apply if the Court

or the Tribunal is seized of the case

by one of the parties during the conciliation

proceedings.

Artide 31.

1. In the case of a dispute the

occasion of which, according to the

municipal law of one of the parties,

falls within the competence of its judicial

or administrative authorities, the

party in question may objeet to the

matter in dispute being submitted for

settlement by the different methods

laid down in the present General Act

until a décision with final effect has

been pronounced, within a reasonable

time, by the competent authority.

2. In such a case, the party which

desires to resort to the procédures laid

down in the present General Act must

notify the other party of its intention

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ]08.

31

dans un délai d’un an, å partir de la

décision susvisée.

Article 32.

Si la. sentence judiciaire ou arbitrale

déclarait qu’une décision prise ou

une. mesure ordonnée par une autorité

judiciaire ou toute autre autorité de

l’une des parties en litige se trouve

entiérement ou partiellement en opposition

avec le droit international, et si

le droit constitutionnel de ladite partie

ne permettait pas ou ne permettait

qu’imparfaitement d’effacer les conséquences

de cette décision ou de cette

mesure, les parties conviennent qu’il

devra étre accordé par la sentence judiciaire

ou arbitrale, å la partie lésée,

une satisfaction équitable.

Article 33.

1. Dans tous les cas ou le différend

fält l’objet d’une procédure arbitrale

ou judiciaire, notamment si la question

au sujet de laquelle les parties sont

divisées, résulte dactes déjä effectués

ou sur le point de 1’étre, la Cour permanente

de Justice internationale, statuant

conformément ä 1’article 41 de

son Statut, ou le tribunal arbitral, indiquera,

dans le plus bref délai possible,

quelles mesures provisoires doivent

étre prises. Les parties en litige

seront tenues de s’y conformer.

2. Si une Commission de conciliation

se trouve saisie du différend, elle

pourra recommander aux parties les

mesures provisoires qu’elle estimera

utiles.

3. Les parties s’engagent ä s’abstenir

de toute mesure susceptible d’avoir

une répercussion préjudiciable å

1’exécution de la décision judiciaire ou

arbitrale ou aux arrangements proposés

par la Commission de conciliation, et,

en général, å ne procéder å aucun acte,

de quelque nature qu’il soit, susceptible

daggraver ou d’étendre le différend.

within a period of one year from the

date of the aforementioned décision.

Article 32.

If in a judicial sentence or arbitral

award, it is declared that a judgment,

or a measure enjoined by a court of

law. or other authority of one of the

parties to the dispute, is wholly or

in part contrary to international law,

and if the constitutional law of that

party does not permit or only partially

permits the consequences of the judgment

or measure in question to be annulled,

the parties agree that the judicial

sentence or arbitral award shall

grant the injured party equitable satisfaction.

Article 33.

1. In all cases where a dispute

forms the object of arbitration or judicial

proceedings, and particularly if

the question on which the parties differ

arises out of acts already committed

or on the point of being committed

the Permanent Court of International

Justice, acting in accordance

with Article 41 of its Statute, or the

Arbitral Tribunal, shall lay down

within the shortest possible time the

provisional measures to be adopted.

The parties to the dispute shall be

bound to accept such measures.

2. If the dispute is brought before

a Conciliation Commission, the latter

may . recommend to the parties the

adoption of such provisional measures

as it considers suitable.

3. The parties undertake to abstain

from all measures likely to react prejudicially

upon the execution of the

judicial or arbitral décision or upon

the arrangements proposed by the

Conciliation Commission and, in general,

to abstain from any sort of

action whatsoever which may aggravate

or extend the dispute.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj :ts proposition nr 108.

Article 34.

Au cas ou il s’éléve un différend

entre plus de deux parties ayant adhéré

au présent Acte général, les modalités

suivantes seront observées pour

l’application des procédures décrites

dans les dispositions qui précédent:

a) Pour la procédure de conciliation,

il sera toujours constitué une commission

spéciale. Sa composition variera

suivant que les parties auront toutes

des intéréts distincts ou que deux ou

plusieurs d’entre elles feront cause

eommune.

Dans le premier cas, les parties nomineront

chacune un commissaire et.désigneront

en commun des commissaires

ressortissants de tierces Puissances

non parties au différend, dont le nombre

sera toujours supérieur d’un å

celui des commissaires nommés séparément

par les parties.

Dans le second cas, les parties faisant

cause eommune se mettront d’accord

pour nommer en commun leur

propre commissaire et concourront

avec l’autre ou les autres parties pour

la désignation des commissaires tiers.

Dans 1''une et l’autre hypothése, les

parties, ä moins qu’elles n’en conviennent

autrement, appliqueront les artides

5 et suivants du présent Acte

dans la mesure ou ils sont compatibles

avec les dispositions du présent article.

b) Pour la procédure judiciaire, il

sera fait application du Statut de la

Cour permanente de Justice intemationale.

c) Pour la procédure arbitrale, k

défaut d’accord des parties sur la

composition du tribunal, s’il s’agit de

différends visés å 1’article 17, cbacune

d’elle aura la faeulté de porter directement,

par voie de requéte, le différend

devant la Cour permanente de

Justice interna ti onale; s’il s’agit de

différends visés å 1’article 21, il sera

fait application des artides 22 et suivants,

ci-dessus, mais chacune des parties

ayant des intéréts distincts nommera

un arbitre et le nombre des arbitres

nommés séparément par les par
-

Artide 34.

Should a dispute arise between more

than two Parties to tbe present General

Act, the following rules shall

be observed for the application of the

forms of procedure described in the

foregoing provisions:

(a) In the case of conciliation procedure,

a special commission shall invariably

be constituted. The composition

of such commission shall differ

according as the parties all have

separate interests or as two or more

of their number act together.

In the former case, the parties shall

each appoint one commissioner and

shall jointly appoint commissioners

nationals of third Powers not parties

to the dispute, whose number shall

always exceed by one the number of

commissioners appointed separately by

the parties.

In the second case, the parties who

act together shall appoint their commissioner

jointly by agreement between

themselves and shajl combine

with the other party or parties in appointing

third commissioners.

In either event, the parties, unless

they agree otherwise, shall apply Article

5 and the following artides of

the present Act, so far as they are

compatible with the provisions of the

present article.

(b) In the case of judicial proce
dure,

the Statute of the Permanent

Court of International Justice shall

apply. .

(c) In the case of arbitral procedure,

if agreement is not secured as

to the composition of the tribunal, in

the case of the disputes mentioned in

Article 17 each party shall have the

right, by means of an application, to

submit the dispute to the Permanent

Court of International Justice; in the

case of the disputes mentioned in Article

21, the above Article 22 and

following artides shall apply, but each

party having separate interests shall

appoint one arbitrator and the number

of arbitrators separately appointed by

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

83

ties sera toujours inférieur d’un å celui

des autres arbitres.

Article 35.

1. Le présent Acte général sera

applicable entre Parties y ayant adhéré,

encore qu’une tierce Puissance,

Partie ou non å l’Acte, ait un intérét

dans le différend.

2. Dans la procédure de conciliation,

les parties pourront, d’un commun

accord, inviter une tierce Puissance.

Artide 36.

1. Dans la procédure judiciaire ou

arbitrale, si une tierce Puissance estime

que, dans un différend un intérét

d’ordre juridique est pour elle en

cause, elle peut adresser å la Cour permanente

de Justice internationale ou

au tribunal arbitral une requéte ä fin

d’intervention.

2. La Cour ou le tribunal décide.

Artide 37.

1. Lorsqu’il s’agit de 1’interprétation

d’une convention ä laquelle auront

participé d’autres Etats que les parties

en cause, le Greffe de la Cour permanente

de Justice internationale ou le

tribunal arbitral les avertit sans délai.

2. Chacun d’eux aura le droit d’intervenir

et, s’il exerce cette faculté,

1’interprétation contenue dans la sentence

est obligatoire å son égard.

Artide 38.

Les adhésions au présent Acte général

pourront s’appliquer:

A. Soit å 1’ensemble de l’Acte

(chapitres I, II, III et IV);

B. Soit seulement aux dispositions

relatives ä la conciliation et

au réglement judiciaire (chapitres

I et II), ainsi qu’aux dispositions

générales concernant ees procédures

(chapitre IV);

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1

the parties to the dispute shall alwa.ys

be one less than that of the other

arbitrators.

Artide 35.

1. The present General Act shall

be applicable as between the parties

thereto, even though a third Power,

whether a party to the Act or not,

has interest in the dispute.

2. In conciliation procedure, the

parties may agree to invite such third

Power to intervene.

Artide 36.

1. In judicial or arbitral procedure,

rf a third Power should consider that

it has an interest of a legal nature

which may be affeeted by the decision

in the case, it may submit to the

Permanent Court of International

Justice or to the arbitral tribunal a

request to intervene as a third Party.

2. It will be for the Court or the

tribunal to decide upon this request.

Artide 37.

1. Whenever the construction of a

convention to which States other than

those concerned in the case are parties

is in question, the Registrar of the

Permanent Court of International

Justice or the arbitral tribunal shall

notify all such States forthwith.

2. Every State so notified has the

right to intervene in the proceedings;

but, if it uses this right, the construction

given by the decision will be binding

upon it.

Artide 38.

Accessions to the present General

Act may extend:

A. Either to all the provisions

of the Act (Chapters I, II, III and

IV);

B. Or to those provisions only

which reläte to conciliation and

judicial settlement (Chapters I and

II), together with the general provisions

dealing with these procedures

(Chapter IV);

samt. 86 håft. (Nr 108.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

C. Soit seulement aux dispositions

relatives å la conciliation (chapitre

I), ainsi qu’aux dispositions

générales concernant cette procédure

(chapitre IV).

Ees Parties contractantes ne pourront

se prévaloir des adhésions d’autres

Parties que dans la mesure ou ellesmémes

auront souscrit aux mémes

engagements.

Article 39.

1. Indépendamment de la faculté

mentionnée å 1’article précédent, une

Partie pourra, en adhérant au présent

Acte général, subordonner son acceptation

aux réserves limitativement énumérées

dans le paragraphe suivant.

Ces réserves devront étre indiquées au

moment de 1’adliésion.

2. Ces réserves pourront étre formulées

de maniére ä exclure des procédures

décrites par le présent Acte:

a) Les différends nés de faits antérieurs,

soit ä 1’adhésion de la Partie

qui formule la réserve, soit å

1’adhésion d’une autre Partie avec

laquelle la premiére viendrait ä

avoir un différend;

b) Les différends portant sur des

questions que le droit International

laisse å la compétence exclusive des

Etats;

c) Les différends portant sur des

affaires déterminées, ou des matiéres

spéciales nettement définies, telles

que le statut territorial, ou rentrant

dans des catégories bien précisées.

3. Si une des parties en litige a

formulé une réserve, les autres parties

pourront se prévaloir vis-ä-vis

d’elle de la méme réserve.

4. Pour les Parties ayant adhéré

aux dispositions du présent Acte relatives

au réglement judiciaire ou au

réglement arbitral, les réserves qu’elles

auraient formulées seront, sauf mention

expresse, comprises comme ne

s’étendant pas å la procédure de conciliation.

Article AO.

Toute Partie dont 1’adhésion n’aura

été que partielle ou subordonnée ä des

C. Or to those provisions only

whicli reläte to conciliation (Chapter

I), together with the general

provisions concerning that procedure

(Chapter IV).

The Contracting Parties may benefit

by the accessions of other Parties

only in so far as they have themselves

assumed the same obligations.

Article 39.

1. In addition to the power given

in the preceding article, a Party, in

acceding to the present General Act,

may make his acceptance conditional

upon the reservations exhaustively

enumerated in the following paragraph.

These reservations must be

indicated åt the time of accession.

2. These reservations may be such

as to exclude from the procedure

described in the present Act:

(a) Disputes arising out of facts

prior to the accession either of the

Party making the reservation or of

any other Party with whom the said

Party may have a dispute;

(b) Disputes concerning questions

which by international law are solely

within the domestic jurisdiction

of States;

(c) Disputes concerning particular

cases or clearly specified subjectmatters,

such as territorial status,

or disputes falling within clearly

defined categories.

3. If one of the parties to a dispute

has made a reservation, the other parties

may enforce the same reservation

in regard to that party.

4. In the case of Parties who have

acceded to the provisions of the present

General Act relating to judicial settlement

or to arbitration, such reservations

as they may have made shall,

unless otherwise expressly stated, be

deemed not to apply to the procedure

of conciliation.

Article AO.

A Party whose accession has been

only partial, or was made subject to

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

réserves pourra, å tout moment, au

moyen d’une simple déclaration, soit

étendre la portée de son adhésion, soit

renoncer å tout ou partic de ses réserves.

Article 41.

Les différends relatifs k 1’interprétation

ou å 1’application du present

Acte général, y compris ceux relatifs

ä la qualification des litiges et ä la

portée des réserves éventuelles, seront

soumis å la Cour permanente de Justice

internationale.

Artide 42.

Le présent Acte général, dont les

textes frangais et anglais feront égalernent

foi, portera la date du 26 septembre

1928.

Artide 43.

1. Le présent Acte général sera

ouvert ä 1’adhésion de tout chef d’Etat

ou de toute autre autorité compétente

des Membres de la Société des Nations,

ainsi que des Etats non membres ä

qui le Conseil de la Société des Nations

aura, å cet effet, communiqué

une copie.

2. Les instruments d’adhésion, ainsi

que les déclarations additionnelles

prévues å Particle 40, seront transmis

au Secrétaire général de la Société

des Nations, qui en notifiera la réception

ä tous les Membres de la Société

et aux Etats non membres, visés dans

1’alinéa précédent.

3. Par les soins du Secrétaire général,

il sera dressé trois listes désignées

par les lettres A, B, C, et correspondant

respectivement aux trois

modalités d’adhésion visées ä 1’article

38 du présent Acte, ou figureront les

adhésions et les déclarations additionnelles

des Parties contractantes. Ces

listes, tenues constamment ä jour, seront

publiées dans le rapport annuel

adressé å 1’Assemblée par le Secrétaire

général.

35

reservations, may åt any moment, by

means of a simple déclaration, either

extend the scope of his accession or

abandon all or part of his reservations.

Artide 41.

Disputes relating to the interpretation

or application of the present

General Act, including those concerning

the classification of disputes and

the scope of reservations, shall be

submitted to the Permanent Court of

International Justice.

Artide 42.

The present. General Act, of which

the French and English texts shall

both be authentic, shall bear the date

of the 26th of September, 1928.

Artide 43.

1. The present General Act shall

be open to accession by all the Heads

of States or other competent authorities

of the Members of the League

of Nations and the non-Member States

to which the Council of the League

of Nations has communicated a copy

for this purpose.

2. The instruments of accession and

the additionel déclarations provided

for by Article 40 shall be transmitted

to the Secretary-General of the

League of Nations, who shall notify

their receipt to all the Members

of the League and to the non-Member

States referred to in the preceding

paragraph.

3. The Secretary-General of the

League of Nations shall draw up three

lists, denominated respectively by the

letters A, B and C, corresponding to

the three forms of accession to the

present Act provided for in Article 38,

in which shall be shown the accessions

and additional déclarations of the

Contracting Parties. These lists, which

shall be continually kept up to date,

shall be published in the annual report

presented to the Assembly of the

League of Nations by the SecretaryGeneral.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

Article 44.

1. Le présent Acte général entrera

en vigueur le quatre-vingt-dixéme

jour qui suivra la réception, par le

Secrétaire général de la Société des

Nations, de l’adhésion d’au moms deux

Parties contractantes.

2. Chaque adhésion qui interviendra

apres 1’entrée en vigueur du présent

Acte, conformément ä 1’alinéa précédent,

sortira ses effets dés le quatrevingt-dixiéme

jour qui suivra la date

de sa réception par le Secrétaire général

de la Société des Nations. Il en

sera de méme des déclarations additionnelles

des Parties visées å l’article

40.

Article 45.

1. Le présent Acte général aura

une durée de cinq ans ä partir de sa

mise en vigueur.

2. Il restera en vigueur pour une

nouvelle période de cinq ans, et ainsi

de suite, vis-ä-vis des Parties contractantes

qui ne 1’auront pas dénoncé six

mois au moms avant 1’expiration du

terme.

3. La dénonciation se fera par notification

écrite adressée au Secrétaire

général de la Société des Nations, qui

en informera tous les Membres de la

Société et les Etats non membres

mentionnés å 1’article 43.

4. La dénonciation pourra n’étre

que partielle ou consister en la notification

de réserves nouvelles.

5. Nonobstant la dénonciation par

l’une des parties contractantes impliquées

dans un différend, toutes les

procédures engagées au moment de

1’expiration du terme de l’Acte général

continueront jusqu’ä leur achévement

normal.

Article 46.

Un exemplaire du présent Acte général,

revétu de la signature du president

de 1’Assemblée et de celle du Secrétaire

général de la Société des Nations,

sera déposé aux archives du Secrétariat;

copie certifiée conforme du

texte sera communiquée ä tous les

Article 44.

1. The present General Act shall

come into force on the ninetieth day

following the receipt by the SecretaryGeneral

of the League of Nations of

the accession of not less than two

Contracting Parties.

2. Accessions received after the

entry into force of the Act, in accordance

with the previous paragraph,

shall become effective as from the ninetieth

day following the date of receipt

by the Secretary-General of the

League of Nations. The same rule

shall apply to the additional declarations

provided for by Article 40.

Article 45.

1. The present General Act shall

be concluded for a period of five years,

dating from its entry into force.

2. It shall remain in force for

further successive periods of five years

in the case of Contracting Parties

which do not denounce it åt least six

months before the expiration of the

current period.

3. Denunciation shall be effected

by a written notification addressed to

the Secretary-General of the League

of Nations, who shall inform all the

Members of the League and the nonMember

States referred to in Article

43.

4. A denunciation may be partial

only, or may consist in notification

of reservations not previously made.

5. Notwithstanding denunciation

by one of the Contracting Parties

concerned in a dispute, all proceedings

pending åt the expiration of the current

period of the General Act shall be

duly completed.

Article 46.

A copy of the present General Act,

signed by the President of the Assembly

and by the Secretary-General

of the League of Nations, shall be

deposited in the archives of the Secretariat;

a certified true copy shall be

delivered by the Secretary-General to

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108.

37

Membres de la Société des Nations,

ainsi qu’aux Etats non membres désignés

par le Conseil de la Société des

Nations.

Article 47.

Le présent Acte général sera enregistré

par le Secrétaire général de la

Société des Nations ä la da te de son

entrée en vigueur.

all the Members of the League of

Nations and to the non-Member States

indicated by the Council of the League

of Nations.

Artide 47.

The present General Act shall be

registered by the Secretary-General

of the League of Nations on the date

of its entry into force.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslutning till en av Nationernas förbunds församling under dess nionde ordinarie möte a1 i texten
  2. KU 1929:8 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8 s. 1 i texten