Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad

24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:112, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

1

tfr 112.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående godkännande

av viss överenskommelse mellan kronan

och staden Halmstad; given Stockholms slott den 15

februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regmten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finans- och

jordbruksdepartementen anhåller chefen för försvarsdepartementet, statsrådet

Malmberg att få underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om godkännande

av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad samt anför därvid

följande.

Genom brev den 24 juli 1903 förordnade Kungl. Maj:t, att Hallands regemente

skulle förläggas till Halmstad, så snart kasernetablissemang för regeBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 90 käft. (Nr 112.) 371 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Stadsfullmäktiges

i Halmstad

skrivelse

den 26 september

1925.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

mentet blivit därstädes uppfört, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigade arméförvaltningens

fortifikationsdepartement att, i enlighet med ett av stadsfullmäktige

i Halmstad lämnat anbud, med staden sluta avtal angående upplåtelse

av mark för nämnda etablissemang samt till skjutbana och övningsfält för regementet.

Mellan fortifikationsdepartementet och staden slöts i anledning härav

ett den 17 och den 23 september 1903 dagtecknat avtal i ämnet, vilket torde få

fogas såsom bilaga (Bil. B) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Sedan stadsfullmäktige i Halmstad i skrivelse till Kungl. Maj:t den 26 september

1925 gjort framställning i syfte att staden måtte beredas full gottgörelse

för den förlust, staden åsamkades i anledning av den minskning beträffande

Hallands regementes organisation, som bleve en följd av 1925 års härord

ningsbeslut, har frågan härom varit föremål för utredning av kasernkommittén.

De mellan kasernkommittén och staden förda förhandlingarna i ämnet

hava resulterat i en den 14 och den 16 januari 1928 dagtecknad överenskommelse,

vilken torde få fogas såsom bilaga (Bil. A) vid statsrådsprotokollet

rörande detta ärende. Denna överenskommelse, som av kommittén med skrivelse

den 24 januari 1928 överlämnats till Kungl. Maj:t, har träffats under

förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.

I sin förenämnda skrivelse den 26 september 1925 anförde stadsfullmäktige

i Halmstad i huvudsak följande.

Sedan yttrande infordrats från stadsfullmäktige i Halmstad, huruvida

staden, under förutsättning att Hallands regemente bleve förlagt till Halmstad,

vore villig förbinda sig att för ändamålet upplåta vissa markområden m. m.,

hade stadsfullmäktige vid sammanträde den 6 juni 1903 beslutat, att »med

hänsyn till de fördelar, som komme att tillskyndas staden genom att få ett

regemente dit förlagt», staden skulle åtaga sig åtskilliga förpliktelser. På

grundval härav hade sedermera avtalet av år 1903 om upplåtelse av mark till

kronan m. m. kommit till stånd.

Det sålunda mellan kronan och staden upprättade avtalet angående regementsförläggningen

vore icke att betrakta såsom benefikt utan som ett ömsesidigt

bindande ekonomiskt avtal. Avtalet vore sålunda ingånget under uttrycklig

förutsättning, att Hallands regemente förlädes till staden. En lika

given, ehuru ej uttryckligen angiven förutsättning torde otvivelaktigt också

hava varit, att regementsförläggningen icke skulle vara tillfällig utan ständig,

då ju de uppoffringar, staden genom avtalet iklätt sig, vore av bestående art.

Ävenledes torde det vara uppenbart, att omfattningen av stadens uppoffringar

stode i förhållande till de fördelar, med vilka staden kunde räkna genom regementets

ditförläggande. Det vore sålunda ingalunda sannolikt, att staden överhuvud

skulle hava iklätt sig några uppoffringar för förläggning dit av ett

truppförband av så ringa styrka, som regementet framdeles komme att erhålla;

i vart fall borde en minskning av regementet till en bråkdel av den storlek,

som vid tiden för avtalets ingående avsetts, berättiga till en däremot avvägd

minskning av stadens förpliktelse eller, där detta ej läte sig genomföra, av eu

likvärdig gottgörelse.

Stadens förluster genom regementets minskning komme väsentligen att

bestå uti:

1) den direkta förlust, som uppkomme genom att de engångskostnader,

staden fått vidkännas för regementets förläggning, till större delen ginge förlorade

utan motsvarande nytta för staden;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kutujl. Maj:ts proposition nr 112.

2) den minskning i inkomster för stadens vatten- och elektricitetsverk, som

följde av regementets minskade förbrukning av vatten och elektricitet;

3) den minskning i skatter och andra kommunala intäkter, som uppstode

genom utflyttning av militärpersonalen; samt

4) den indirekta förlust, staden kunde komma att lida genom minskad rörelse

inom samhället och minskade förvärvsmöjligheter för stadens civila innevånare.

Beträffande stadens engångskostnader för regementsförläggningen hölle

stadsfullmäktige före, att staden vore berättigad erhålla full gottgörelse för

sagda kostnader, enär förutsättningen för avtalet bortfallit genom eu så betydande

indragning av regementet, som nu beslutats. Därest likväl ersättning för

alla stadens dithörande utgifter icke ansåges böra ifrågakomma, enär ju dock

en, ehuru ringa del av regementet bibehållits, måste dock staden otvivelaktigt

vara berättigad till en ersättning, som svarade mot regementets nedskärning.

Då staden icke gärna kunde till någon del återfå de fastigheter, staden till

kronan överlämnat, torde ersättning böra utgå i penningar, beräknat efter det

värde, som fastigheterna nu skulle betingat i det skick, varuti de vid kronans

tillträde av desamma befunnits, med tillägg av de utgifter, som staden gjort

för fastigheternas iordningställande för det avsedda ändamålet m. m. Att närmare

angiva, efter vilka grunder denna ersättning borde bestämmas eller i vilken

omfattning staden borde tillerkännas gottgörelse för minskade inkomster och

den indirekta förlusten, vore för det dåvarande för stadsfullmäktige icke möjligt.

Ej heller torde det vara lämpligt att på utredningens dåvarande ståndpunkt

närmare precisera stadens anspråk, enär vägen torde böra hållas öppen

för kronan^ att, om sådant skulle från båda parternas sida befinnas lämpligt

och ändamålsenligt, kompensera stadens förlust genom förläggande till staden

av någon eller några andra statsinstitutioner, som kunde uppväga de indragna

två tredjedelarna av regementet. Stadsfullmäktige förmodade emellertid, att

fragan om gottgörelse till staden på grund av de skyldigheter, som i förevarande

avseende, rättsligt eller moraliskt, kunde åvila kronan gentemot staden, bleve

efter verkställd utredning föremål för förslag från kronans sida.

Kasernkommittén har i sin förut omförmälda skrivelse den 24 januari 1928

beträffande betydelsen för staden Halmstad av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan

samt i fråga om stadens uppoffringar i anledning av Hallands

regementes förläggning till staden m. m. anfört följande.

Enligt 1925 års härordning skulle Hallands regemente bibehållas vid sin

nuvarande förläggning i Halmstad, men organiseras såsom ett infanteriregemente

med s. k. begränsad organisation, omfattande allenast fem utbildningsenheter.

Betydelsen för staden av denna förändring i regementets organisation

syntes i viss mån framgå av nedanstående tablå:

Här- ordning

av år

Antal

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

Ärskon-

tingent

värn-

pliktiga

Utbild- ningstid

för värn- pliktiga

(antal

dagar)

Office-

rare

Under-

office-

rare

Manskap

Musik-

personal

Civil- mil itär

personal

Pensio-

nerad

personal

Summa

1901......

47

38

267

33

4

_

389

598,000

630

240

1914......

53

39

204

34

4

—

334

806,000

630

/ 340

\ *)165

1925...

36

25

118

21

4

4

208

547,000

650

140

Kasern
kommitténs
framställning.

*) Under det s. k. provisoriet från och med 1920 års klass.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 112.

Beträffande de i tablån meddelade uppgifterna ville kommittén särskilt

framhålla, att i förhållande till 1901 års härordning — varå det mellan kronan

och staden angående regementets förläggning upprättade avtalet vore grundat

— 1925 års organisation innebure en minskning av antalet officerare med 11

och antalet underofficerare med 13. Yad musikpersonalen anginge, hade denna

enligt 1901 års härordning efter en år 1905 beslutad omorganisation bestått av

11 musikunderofficerare och 22 man, tillhörande manskapet, men skulle enligt

1925 års härordning utgöras av 1 musikdirektör, 5 musikunderofficerare och

15 man, tillhörande manskapet. Antalet musikunderofficerare nedginge sålunda

med 6, men i stället tillkomme 1 musikdirektör. Jämförelsen mellan de

enligt 1901 och 1925 års härordningar utgående avlöningsförmånerna till den

fast anställda personalen vid Hallands regemente — nämnda avlöningsförmåner

beräknade i enlighet med de av kommittén antagna grunder -— utvisade

en minskning med cirka 51,000 kronor.

De uppoffringar, staden Halmstad iklätt sig för Hallands regemente, framginge

av det mellan kronan och staden den 17 och den 23 september 1903 upprättade

avtalet om regementets förläggande till staden, och finge kommittén

rörande innehållet i detta avtal hänvisa till detsamma (Bil. B).

Staden hade i ett till Svenska stadsförbundet lämnat meddelande angivit

sina prestationer på grund av nämnda avtal på följande sätt:

1) Upplåtelse till kronan av 38.9720 hektar staden förut till
-

hörig mark, beräknad till ett värde av 3,000 kronor

för hektar ......................................kronor 116,916: —

2) Förvärvande för kronans räkning av

a) 53.86 hektar mark till övningsfält ........... . » 121,729:59

b) ett område av Vapnö fideikommissegendom till

skjutbana.................................. » 24,880: —

3) Expropriations-, lagfarts- m. fl. kostnader för berörda

markförvärv .................................... » 3,123: 65

4) Diverse kostnader ........................... » 2,474: 69

5) Anläggning av avloppsledningar för kasernetablissemanget

........................................ * 5,915: 22

6) Anläggning av elektriska ledningar ................ » 4,900: —

7) Anläggning av vattenledning med högtrycksreservoar . . » 15,700: —

Summa kronor 295,639: 15

Rörande de sålunda angivna engångsutgifter, som staden fått vidkännas för

regementsförläggningen, hade stadsfullmäktige i Halmstad sedermera beräknat

värdet å den mark om 38.9720 hektar, som tillhört staden men som överlåtits till

kronan för regementets räkning, till 5,000 kronor per hektar i stället för, såsom

ovan angivits, 3,000 kronor per hektar. Enligt en dylik beräkningsgrund skulle

värdet å denna mark uppgå till 194,860 kronor och slutsumman å stadens uppoffringar

belöpa sig till 373,583 kronor 15 öre i stället för tidigare angivna

295,639 kronor 15 öre.

I vederlag för de prestationer, staden fullgjort för regementets räkning, hade

staden åtnjutit avsevärda fördelar av regementsförläggningen. Under omkring

20 års tid hade staden kunnat uppbära skatteintäkter av den fast anställda personalen

vid truppförbandet, varjämte betydande indirekta förmåner uppkommit

för staden i följd av regementets befintlighet å platsen. Avlöningsförmånerna

till de fast anställda befattningshavarna vid regementet enligt 1901 års härordning

— utan det tillägg av 75 procent, varmed höjning skett i den här ovan

intagna tablån — hade uppgått till i runt tal 342,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Karujl. Muj:ts proposition nr 11 ii.

Under tiden 1910—1920 hade kommunalskatten i Halmstad per bevillningskrona

varit lägst 6 kronor 75 öre, år 1924, samt högst 9 kronor 50 öre, är 1919.

Vid ingången av år 1927 hade folkmängden i Halmstad uppgått till omkring

18,400 personer. Den inkomst, va rå utskylder år 1927 utdebiterats till staden,

hade belöpt sig till 18,409,000 kronor och det samma år utdebiterade beloppet

till 1,292,832 kronor. Kommunalskatten hade de tre senaste åren (1925, 1926

och 1927) utgjort 7 kronor.

Kasernkommittén övergår härefter till att redogöra för de med staden förda

förhandlingarna samt för innehållet i den med staden träffade överenskommelsen.

Härutinnan anför kommittén följande.

För förhandlingar med representanter för staden Halmstad rörande förekommande

ersättningsfrågor i anledning av reduceringen av Hallands regemente

hade kasernkommittén den 21 juli 1926 besökt Halmstad. Härvid hade från

stadens sida anförts, att då staden vid upprättandet av det med kronan år 1903

ingångna avtalet angående upplåtande av mark m. m. för regementets räkning

utgått ifrån att ett regemente av åtminstone den storlek, som enligt 1901 års

härorganisation förutsattes, skulle alltjämt bliva förlag-t till Halmstad, borde

staden vara berättigad att av kronan antingen erhålla gottgörelse för en del av

do utgifter, som staden haft för regementets räkning, eller oek ersättning på

annat sätt för uppkommande förluster. I första hand hade staden såsom kompensation

för den minskning, regementet komme att undergå, yrkat, att till staden

måtte förläggas något annat truppförband, exempelvis en del av flygvapnet.

Därest detta icke läte sig göra, hade staden hemställt, att det måtte tagas under

övervägande, huruvida icke en del av regementets övningsfält eller ock ett par

kronan tillhöriga tomtområden i Halmstad skulle kunna utan ersättning överlåtas

till staden.

Vid besöket i Halmstad hade kommittén till en början ansett sig böra undersöka,

huruvida någon möjlighet förefunnes att till staden återställa någon mindre

del av det markområde, som staden upplåtit för regementets räkning. I följd

härav hade det av Hallands regemente disponerade övningsfältet invid Halmstad

besiktigats. Från regementets sida hade härvid framhållits, att som regementet

till sitt förfogande för övningsändamål invid kasernetablissemanget hade

ett markområde av allenast omkring 92 hektar, kunde någon del av detta område

icke avstås till staden. För sina övningar hade regementet visserligen tillgång

jämväl till Skedalahed, men som denna övningsplats vore belägen på

bortåt en mils avstånd från Halmstad, kunde densamma icke utnyttjas på samma

sätt, som om området varit beläget i omedelbar närhet av regementets förläggningsort.

Ur militär synpunkt vore det sålunda otänkbart att förminska det

till regementets förfogande ställda övningsfältet vid Halmstad.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hade kommittén funnit det icke kunna

ifrågasättas att till staden återlämna någon del av regementets övningsfält. I

stället hade undersökningar anställts för att utröna, huruvida icke kronan i

eller invid Halmstad vore ägare till några jordområden, som kronan utan olägenhet

kunde avhända sig och som staden kunde hava intresse av att förvärva.

Till en början hade från stadens sida framlagts förslag om att kronan skulle

med äganderätt till staden överlåta den s. k. södra läroverkstomten ävensom den

s. k. slottsträdgården i Halmstad.

Körande den s. k. scdra läroverkstomten hade av tillgängliga handlingar inhämtats

följande: Sedan Halmstads stads skolbyggnadspliktiga invånare genom

utsedda kommitterade hos Kungl. Maj:t anhållit, att en del av den Kungl.

Maj:t och kronan tillhöriga, landshövdingen i Hallands län på lön anslagna

slottsträdgården i Halmstad måtte till staden upplåtas för uppförande av en ny

byggnad för ett sjuklassigt läroverk, hade Kungl. Maj:t i proposition den 6

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 112.

februari 1863 föreslagit rikets ständer, att 2 kvadratrevar 78 kvadratstänger

23.5 kvadratfot eller 6,9557/» kvadratalnar av slottsträdgården måtte upplåtas till

staden för uppförande av nämnda byggnad. Genom skrivelse den 11 april 1863

hade rikets ständer tillkännagivit, att ständerna funnit skäligt lämna bifall till

Kungl. Maj:ts förslag, varefter i kungl. brev till kammarkollegium den 24 april

1863 för behörig verkställighet och vederbörandes förständigande meddelats, att

sagda område finge »avsöndras och till nämnda stad överlåtas för att användas

till plats för ny läroverksbyggnad därstädes». På grund av nämnda brev hade

staden den 17 maj 1909 erhållit lagfart å ifrågavarande område under beteckning

»södra läroverkstomten». Sedan Kungl. Maj:t och kronan instämt staden

till rådstuvurätten i Halmstad med yrkande, att, som ifrågavarande tomt efter

år 1906 icke använts för det ändamål, vartill den ursprungligen upplåtits, samt

kronan vore ägare till tomten, rådstuvurätten måtte med undanröjande av den

för Halmstads stad å tomten meddelade lagfart förklara Kungl. Maj: t och kronan

vara rätt ägare till densamma, hade rådstuvurätten i utslag den 6 augusti

1917 prövat lagligt undanröja den för staden meddelade lagfart samt förklara

Kungl. Maj :t och kronan vara framför Halmstads stad ägare till tomten. Genom

dom den 29 november 1918 hade Göta hovrätt ej funnit skäl göra ändring i rådstuvurättens

utslag, vilken dom Kungl. Maj:t fastställt den 18 november 1920.

I skrivelse den 21 mars 1921 hade därefter kammarkollegium anmodat länsstyrelsen

i Hallands län att, där så funnes nödigt efter vederbörandes hörande,

till kollegium inkomma med förslag till ifrågavarande jordområdes framtida

disposition och de åtgärder med avseende å därå uppförda byggnader, som befunnes

påkallade. Med skrivelse den 22 november 1921 hade länsstyrelsen till

kollegium överlämnat, jämte magistratens och eget yttrande, en av stadsfullmäktige

till Kungl. Maj:t ställd ansökning, vari stadsfullmäktige anhållit, att

ifrågavarande tomtområde måtte varda utan vederlag med äganderätt överlåtet

å staden. Såsom skäl därför hade stadsfullmäktige anfört i huvudsak följande:

Den å ifrågavarande jordområde uppförda skolhusbyggnaden hade tagits i anspråk

för angivna ändamål år 1869 samt betingat i uppförande en kostnad av

118,000 kronor, till vilken kostnad staten bidragit med ett anslag utan återbetalningsskyldighet

av 25,000 kronor samt ett lån å samma belopp, vilket sedermera

av staden återbetalats. Denna läroverksbyggnad hade använts för sitt ursprungliga

ändamål till år 1906, då den nuvarande läroverksbyggnaden tagits

i bruk. Sistnämnda byggnad, som vore uppförd å staden förut tillhörig mark

och betingat en kostnad av 333,254 kronor 15 öre, hade bekostats helt och hållet

av staden. Även om genom Kungl. Maj-.ts förenämnda dom fastslagits, att kronan

vore framför staden rätt till ägare till tomten i fråga, följde därav icke med

nödvändighet, att stadens rätt att nyttja tomten upphört. Då förutvarande

läroverkstomten hade en areal av endast 6,9557/s kvadratalnar och endast själva

byggnaderna å nuvarande läroverkstomten upptoge en areal av 5,644 kvadratalnar,

vore uppenbart, att södra läroverkstomten icke varit tillräckligt stor för

ifrågavarande ändamål. Det vore icke rimligt, att staden, därför att staden på

sätt som skett bättre sörjt för det förevarande behovet av mera tidsenlig och

rymlig läroverksbyggnad, därigenom skulle avhändas en förmån, som tillförsäkrats

densamma just för tillgodoseende av samma behov och detta på grund

av, att den gamla tomten icke varit tillräckligt stor. Stadens nyttjanderätt till

tomten i fråga måste anses bestå, så länge staden utan betungande av statsmakterna

tillgodosåge behovet av läroverkshus för högre allmänna läroverket. Genom

beslut den 26 november 1914 hade stadsfullmäktige förklarat sig villiga

att även för framtiden tillhandahålla sådan byggnad. I den skrivelse från läroverksstyrelsen,

vilken ytterst givit anledning till stadsfullmäktiges nämnda beslut,

hade styrelsen återgivit ett uttalande av riksdagen, som syntes vara förtjänt

av synnerlig uppmärksamhet. Riksdagen hade nämligen i skrivelse till

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Kungl. (lön (i juni 1910 i anledning av proposition angående överlåtelse till

Kalmar stad av vissa delar av den för högre allmänna läroverket därstädes använda

fastighet uttalat den meningen, att det, för den händelse staden åtoge sig

att uppföra och för framtiden tillhandahålla läroverksbyggnaden, torde få anses

billigt, att staden finge på sig med äganderätt överlåtna läroverkets tomt och

byggnader. Av vad som anförts framginge, att kronan icke med fog kunde göra

gällande några anspråk på äganderätt till den å södra läroverkstomten uppförda

byggnaden. För staden åter vore byggnaden under nuvarande förhållanden

oumbärlig, dä staden torde vara urståndsatt att för närvarande erhålla andra

lokaler för de institutioner, som nu hade dylika i byggnaden, nämligen stadsfullmäktige,

landstinget, lärlings- och yrkesskolorna samt folkskolestyrelsen med

flera.

Länsstyrelsen hade i sitt yttrande över stadsfullmäktiges ovanberörda framställning

anfört, bland annat, att något behov för statsverket att återförvärva

nyttjanderätten till ifrågavarande tomt, länsstyrelsen veterligt, icke förelåge.

Det syntes länsstyrelsen ej heller vara påkallat av något statsintresse att i kronans

hand behålla själva äganderätten till tomten, varför det ur alla synpunkter

vore lämpligast, att staden finge förvärva tomten med äganderätt. Någon för

staden mera förmånlig konsekvens av att staden gratis tillhandahållit ny tomt

för läroverket och där uppfört ett tidsenligt och rymligt läroverkshus än att staden

finge fortfarande bibehålla och disponera den gamla läroverkstomten med

den rätt staden för närvarande ägde till densamma kunde nu icke dragas. Skulle

stadens nyttjanderätt förvandlas till äganderätt, inträdde frågan i nytt läge,

och vederlag kunde då ifrågasättas. Med hänsyn tagen till riksdagens berörda

beslut år 1910 angående överlåtelse utan ersättning till Kalmar stad av därvarande

läroverks äldre tomt och byggnader kunde i anseende till de båda fallens

likartade beskaffenhet det befinnas billigt att även beträffande Halmstad överlåta

den gamla läroverkstomten utan särskild ersättning. Staten borde emellertid

då begagna tillfället att definitivt klarlägga och ordna följande två frågor.

Innebörden av stadsfullmäktiges ovanberörda beslut den 26 november 1914 vore

ej fullt ostridigt, så tillvida som olika meningar uppstått, huruvida och i vad

mån underhållsskyldighet av nya läroverkshuset skulle anses ingå i åtagandet

att »tillhandahålla» läroverkshus. Det vore lämpligt, att i detta sammanhang

fastsloges, att jämväl underhållsskyldighet beträffande det nya läroverkshuset

med vad därtill hörde ålåge staden, i den män kostnaden för underhållet icke

kunde gäldas av läroverkets byggnadsfond. Enär å gamla läroverkstomten icke

funnes några uthus, hade för de i läroverksbyggnaden inrymda skolors och

lägenheters behov upplåtits ett område av slottsträdgårdens sydöstra hörn

bakom landshövdingens stall i kvarteret väster om Hospitalsgatan. Denna upplåtelse

syntes grunda sig på en den 24 maj 1870 mellan kronan, dåvarande landshövdingen

och staden ingången förening angående ägoutbyte, vilken förening

godkänts av länsstyrelsen den 27 i samma månad. Då det syntes olämpligt att

hava en kronans fastighet belastad med en sådan gravation, som denna ägoutbytesförening

innehölle, ansåge länsstyrelsen, att såsom villkor för att staden finge

äganderätt till gamla läroverkstomten borde uppställas, att staden frånträdde

sin nyttjanderätt till landshövdingens disposition. Under förutsättning, att stadens

underhållsskyldighet i angiven omfattning bleve fastslagen samt att staden

frånträdde sin rätt till omförmälda del av slottsträdgården, tillstyrkte länsstyrelsen,

att gamla läroverkstomten överlätes utan särskilt vederlag till Halmstads

stad. Någon åtgärd beträffande den å tomten befintliga, staden ostridigt

tillhöriga byggnaden erfordrades i sådant fall icke från kronans sida.

Häröver hade kammarkollegium inhämtat läroverkskollegiets och skolöverstyrelsens

yttrande, varefter kollegium ånyo hört stadsfullmäktige. Stadsfullmäktige

hade därvid — med bifogande av karta över det av länsstyrelsen om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

förmälda, av staden sedan ar 18 <0 disponerade område om 336 kvadratmeter av

slottsträdgården och med påpekande, att stadsfullmäktiges åtagande att »tillhandahålla»

läroverkshus icke kunde anses innebära en utfästelse att jämväl

underhålla byggnaden — förklarat sig villiga att, under förutsättning att gamla

eller den s. k. södra läroverkstomten överlätes till staden utan särskilt vederlag,

dels åtaga sig jämväl underhållsskyldigheten beträffande det nya läroverkshuset

med vad därtill hörde, i den mån kostnaderna för underhållet icke kunde

gäldas av läroverkets byggnadsfond eller eljest tillgängliga medel, dels ock

pa anmodan franträda sin nyttjanderätt till berörda område av slottsträdgården.

Kammarkollegium hade därefter, sedan dess advokatfiskalsämbete även

hörts, överlämnat ärendet till Kungl. Maj:ts prövning och därvid för egen del

anfört följande: Beträffande dispositionen av den å ifrågavarande tomtområde

befintliga förutvarande Järnverksbyggnaden syntes det tvivelaktigt,

huruvida kronan, såsom advokatfiskalsämbetet förmenat, kunde göra några anspråk

gällande på densamma. Därest emellertid så vore fallet, syntes det billigt,

att kronan, vid det förhållande, att staden helt och hållet på egen bekostnad å

staden tillhörig tomt uppfört nytt läroverkshus samt jämväl åtagit sig att tillhandahålla

läroverkshus samt bostad eller i vederbörlig ordning bestämd hyresersättning

åt rektor, under förbehåll av bibehållen giltighet av vad läroverksstadgan

innehölle angående anlitande av läroverkets byggnadsfond till byggnad

och underhåll av läroverkshus, till staden avstode den rätt, kronan kunde hava

till den gamk läroverksbyggnaden. Yad därefter anginge den ifrågasatta vederlagsfria

överlåtelsen med äganderätt av läroverkstomten till staden, förtjänade

till en början anmärkas, hurusom på grund av § 213 i stadgan för rikets allmänna

läroverk den 18 februari 1905 staden varit skyldig att utan något vederlag

tillhandahålla lämplig och tillräckligt rymlig tomt för det nya läroverkshuset

med tillhörande byggnader. Den omständigheten, att den av kronan till

plats för läroverkshuset upplåtna tomten befunnits numera vara otillräcklig för

ändamålet och att till följd därav staden jämlikt nyssnämnda bestämmelse i

läroverksstadgan på sin bekostnad anskaffat annan tomt, kunde icke i och för

sig vara tillräcklig anledning för kronan att vederlagsfritt å staden överlåta

äganderätten till den gamla tomten. Det torde icke heller vara lämpligt, att

kronan avhände sig äganderätten till densamma, som visserligen, enligt vad länsstyrelsen

meddelat, för närvarande icke erfordrades för något kronans behov,

men som i en framtid kunde bliva för något statsändamål erforderlig. Då emellertid

staden utan statsverkets betungande tillgodosåge det intresse, för vilket

tomten ursprungligen upplåtits, samt med hänsyn till de allmänna ändamål,

vartill byggnaden å tomten användes, syntes det billigt, att staden erhölle rätt

att utan avgift disponera tomten tillsvidare, så länge den på tomten uppförda

byggnaden av staden användes för nuvarande eller annat allmänt ändamål, eller

till dess den kunde bliva för något kronans behov erforderlig. Väl ansåge kollegium

i likhet med advokatfiskalen, att stadsfullmäktiges ovanberörda åtagande

att tillhandahålla läroverkshus m. m. måste innebära jämväl åtagande att svara

för byggnadens framtida underhåll, men då en sådan tolkning enligt stadsfullmäktiges

uttryckliga förklaring icke överensstämde med deras mening, borde

för undvikande av framtida tvister staden såsom villkor för den ifrågasatta upplåtelsen

uttryckligen förbindas jämväl till denna skyldighet. Beträffande slutligen

det av^staden för läroverkets behov sedan år 1870 disponerade området av

slottsträdgården, vilket_ såsom advokatfiskalsämbetet påpekat staden vore skyldig

att till Kungl. Maj:t och kronan omedelbart avträda, borde det ankomma

på nämnda ämbete att vidtaga åtgärder för bevakande av Kungl. Maj:ts och

kronans rätt till samma område.. På grund av det anförda hemställde kollegium,

att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva, dels att kronan

till staden avstode från den rätt kronan kunde hava till gamla läroverksbygg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

Kanyl. Maj:ts proposition nr 112.

liailon i Halmslad, (lels oek att den s. k. södra läroverkstomten måtte utan avgitt

upp latas till staden att av staden med nyttjanderätt innchavas, så länge

(len pa tomten uppförda byggnaden användes för nuvarande eller annat allmänt

ändamål eller till dess den kunde bliva för något kronans behov erforderlig,

under villkor att staden till vederbörlig myndighet överlämnade skriftlig förbindelse,

varigenom staden förklarade, afl dol av staden den 2(1 november 11)14

gjorda åtagande att tillhandahålla läroverksbyggnad m. in. även avsåge skyldighet

afl underhålla läroverksbyggnaden med vad därtill hörde.

bienom beslut den 15 januari l‘J2G hade Ivungl. Maj:t förklarat, att Kungl.

Maj it lamnade stadsfullmäktiges ifrågavarande framställning utan bifall.

/^kommande den s. k. slottsträdgården hade från stadens sida uppgivits

följande: blottsträdgården, vilken vore belägen inom stadens planlagda område

och i areal mneliölle 11,580 kvadratmeter, utgjorde eu till landshövdingen i

Hallands Jan anslagen avlömngsjord och vore av landshövdingen utarrenderad

ilarest denna fastighet bleve överlåten till staden, vore staden villig att under

nuvarande landshövding^ återstående tjänstetid ärligen ersätta denne det

arrende belopp, som han hittills uppburit från fastigheten. För staden vore det

av intresse att kunna erhålla äganderätten till slottsträdgården, vilken i en

iramtid kunde utnyttjas såsom tomtmark.

För att kunna bedöma lämpligheten av att framlägga förslag om överlåtelse

till staden Halmstad av ^förberörda fastigheter hade kasernkommittén anhållit

att kammarkollegium måtte inkomma med utlåtande i ärendet och därvid dels

amna de upplysningar angående fastigheterna, som vore för kollegiet tillgängliga

och kunde äga betydelse vid ärendets prövning, dels ock avgiva yttrande,

huruvida med hänsyn till kammarkollegii ämbetsförvaltning någon erinran vore

att framställa mot ett dylikt förslag.

Med skrivelse den 11 november 1926 hade kammarkollegium till kasernkommitten

inkommit med det begärda utlåtandet. Kammarkollegium hade i ärendet

hort sitt advokatfiskalsämbete, vilket jämte eget yttrande överlämnat de handlingar,

som legat till grund för Kungl. Majits den 15 januari 1926 meddelade

bestut varigenom den förut berörda, av stadsfullmäktige i Halmstad gjorda

framställningen, att äganderätten till den s. k. södra läroverkstomten måtte utan

vederlag överlatas till staden, lämnats utan bifall. På anmodan av kammarkollegium

hade därjämte länsstyrelsen i Hallands län avgivit yttrande i ärendet.

Länsstyrelsen hade i sitt den 5 november 1926 dagtecknade utlåtande anfört,

bland annat, följande: Att slottsträdgården tillhörde Kungl. Maj:t och kronan

torde vara ställt utom varje tvivel. Några åtkomsthandlingar för kronan till

detta område funnes visserligen icke tillgängliga för länsstyrelsen, men då området

patagligen redan under den danska tiden tillhört slottet eller fästningsomradet,

torde det vara uppenbart, att det genom fredsfördrag övergått i svenska

kronans ägo. Någon tvekan härom hade icke heller, så vitt länsstyrelsen kände

någonsin förekommit. Enligt erhållet meddelande funnes icke hos rådstuvurätten

eller magistraten någon handling eller uppgift, som gåve anledning till att

antaga nagot annat. I sm mån bestyrktes kronans äganderätt genom kartor, upprättade

år 1822 av kommissionslantmätaren A. L. Apelstam och år 1884 av

förste lantmätaren H. J. Krumlinde. Jämlikt riksdagens beslut år 1863 och

/TokeI''/ ieV ?en aPr^ samma år hade av slottsträdgårdsområdet en areal av

j?..V., kvadratalnar överlåtits till Halmstads stad för att användas till plats

för läroverksbyggnad. Genom Halmstads rådstuvurätts utslag den 6 augusti

1J17, som fastställts av högsta domstolen den 18 november 1920, hade för staden

meddelad lagfart å detta område undanröjts och kronan förklarats vara

framför staden ägare till tomten. För den nyttjanderätt till tomten, staden fortfarande

atnjote, erlade staden icke någon avgäld eller annan gottgörelse.

bedan länsstyrelsen härefter yttrat sig rörande den egentliga slottsträdgården,

vilken enligt länsstyrelsens mening fortfarande rätteligen borde disponeras

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majds proposition nr 112.

av landshövdingen, hade länsstyrelsen påpekat, att i sydöstra delen av slottsträdgården

funnes ett inhägnat och från trädgården avskilt område om 535.8

kvadratmeter. En del av detta område, med en areal av 336 kvadratmeter, disponerades

av Halmstads stad jämlikt bestämmelse, intagen i en den 24 maj 1870

vid ägoutbyte mellan slottet och staden upprättad förening, av innehåll att staden

skulle’ äga rättighet att begagna, plats därstädes till avträden m. m. lör

elementarläroverkets behov. Emellertid hade Kungl. Maj:t den 15 januari 1926

uppdragit åt kammarkollegium att vidtaga erforderliga åtgärder för bevakande

av kronans rätt till detta område.

Beträffande själva frågan om överlämnande till staden av södra läroverkstomten

och slottsträdgården såsom vederlag för minskning av det till Halmstad

förlagda regementet hade länsstyrelsen förklarat sig vilja livligt tillstyrka, att

skälig gottgörelse för de genom sagda minskning för staden i flera hänseenden

uppkommande förluster och olägenheter måtte beredas. Att dylikt vederlag

lämnades i den nu föreslagna formen, hade länsstyrelsen däremot icke kunnat

finna i alla avseenden lämpligt.

Vidkommande södra läroverkstomten hade länsstyrelsen härutmnan anfört:

Länsstyrelsen hade förut tillstyrkt, att denna tomt måtte med äganderätt överlåtas

till staden mot villkor, att staden åtoge sig underhållsskyldighet till den a

annan plats uppförda nya läroverksbyggnaden samt aystode från förberörda

nyttjanderätt till plats för avträden m. m. inom det avstängda_ området i slottsträdgårdens

sydöstra hörn. Länsstyrelsen hade fördenskull icke heller nagot

att invända emot att ifrågavarande södra läroverkstomt nu överlätes till staden,

men ville framhålla, att därvid borde förbindas de bägge nyssnämnda villkoren,

vilka staden förut för sin del godkänt. Ett klarläggande av stadens underhållsskyldighet

till nya läroverksbyggnaden borde nämligen icke nu underlatas.

Detta vore desto viktigare, som staden bestritt, att dylik skyldighet nu alage

densamma. Jämväl ordnandet av berörda nyttjanderättsfråga utan rättegång

syntes vara önskvärt. Länsstyrelsen ansåge sig böra omförmäla, att, i samband

med en förfrågan från de s. k. uppbördssakkunnige angående beredande av lokal

för en ifrågasatt uppbördsavdelning inom länsstyrelsen, länsstyrelsen nyligen

framkastat såsom en möjlighet, att staten skulle inköpa gamla läroverkshuset

och där bereda lokal för såväl sagda avdelning som länets lantmäterikontor.

Emellertid syntes läroverkshuset vara dels alldeles för stort och dels av allttör

dålig beskaffenhet för att böra komma i fråga för dylikt ändamål. Det torde för

övrigt vara i hög grad tvivelaktigt, huruvida projektet om inrättande av en

dylik stor uppbördsavdelning komme att vinna statsmakternas bifall. Länsstyrelsen

ansåge därför, att sagda projekt icke borde utgöra något hinder för att

kronan nu avstode från äganderätten till södra läroverkstomten. Emellertid

borde framhållas, att, därest ovanberörda bägge villkor fästades vid avståendet

från äganderätten till nämnda tomt, förmånen av samma äganderätt för staden

icke finge så stor ekonomisk betydelse, att det innebure något mera avsevart

vederlag för regementsminskningen.

Beträffande den egentliga slottsträdgården med därtill hörande områden

hade länsstyrelsen i sitt utlåtande på skäl, som i detta sammanhang icke syntes

behöva närmare beröras, eftersom förslag från kasernkommitténs sida icke

komme att framläggas om denna fastighets överlåtande till staden, förklarat

sig anse, att i varje fall icke hela slottsträdgardsomradet borde avstas^till staden.

Kammarkollegium hade i sitt den 11 november 1926 avgivna utlåtande förklarat,

att kollegiet ur synpunkten av de intressen, som kollegiet i sin ämbetsförvaltning

hade att bevaka, numera, på grund av^den utav länsstyrelsen i sadant

avseende lämnade utredningen icke funnit något vara att erinra mot att

staden Halmstad såsom vederlag för minskning i det dit förlagda regementet

bekomme äganderätten till omförmälda läroverkstomt, dock mot de villkor, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 ]

Kuwjl. Maj:ts proposition nr 112.

länsstyrelsen angivit. Beträffande åter frågan, huruvida och i vad man såsom

ytterligare Jrompensationsobjekt borde ifrågakomma hela eller någon del av det

slottsträdgårdens område, som icke utgjordes av sagda läroverkstomt, hade kollegiet

framhållit såsom angeläget, att, därest staden skulle vidhålla sitt anspråk

på att bekomma äganderätten till nyss angivna område av slottsträdgården eller

någon del därav, vid ett eventuellt tillmötesgående från kronans sida av berörda

anspråk till staden allenast borde överlåtas vad av sagda område efter närmare

utredning, som ännu icke förelåge, befunnes icke erfordras för kronans behov.

Sedan Kungl. Maj:t, såsom förut nämnts, genom beslut den 15 januari 1926

lämnat utan bifall den av stadsfullmäktige i Halmstad år 1921 gjorda framställningen

att utan vederlag få förvärva äganderätten till södra läroverkstomten.

hade staden alltjämt haft dispositionsrätt till detta tomtområde. Någon rättighet

för staden att utan arrendeavgift disponera området syntes icke förefinnas.

Som den å tomten befintliga byggnaden torde få anses tillhöra staden, måste

det för staden vara av intresse att få förvärva äganderätt till tomtmarken.

I 1925 års taxeringslängd funnes södra läroverkstomten, vilken i areal innehölle

2,452.7. kvadratmeter, upptagen såsom »gamla läroverkets tomt med lekplan».

Fastigheten, tillhörig staten, hade angivits äga ett taxeringsvärde av

20,000 kronor. Vid bestämmande av detta värde torde hänsyn icke hava tagits

till den å tomten belägna byggnaden.

Som enligt kasernkommitténs åsikt ett överlåtande av ifrågavarande tomt

med äganderätt till staden synts kunna utgöra fullgod kompensation för de förluster,

som kunde inträda för staden i följd av minskningen av personalstyrkan

vid Hallands regemente, hade kommittén för stadens delegerade framlagt förslag

om att denna tomt skulle överlåtas till staden. Härvid hade kommittén uppställt

det villkoret, att staden i samband med förvärvande av äganderätt till södra

läroverkstomten skulle avstå från nyttjanderätten till det område om 336 kvadratmeter

av den s. k., slottsträdgården, som staden alltjämt jämlikt bestämmelse

i 1870 års förening disponerade till plats för avträden m. m.

Däremot hade kommittén ansett sig icke böra påfordra, att staden i detta

sammanhang avgåve förklaring, att staden vore skyldig underhålla den nya

läroverksbyggnaden. Enligt vad kommittén inhämtat, hade med skrivelse den

1 december 1914 från stadsfullmäktige i Halmstad avgivits en i det föregående

redan omförmäld förklaring, utvisande, att stadsfullmäktige vid sammanträde

den 26 november 1914 beslutat medgiva att bygga läroverk i staden. Staden

torde på grund av detta åtagande jämväl vara skyldig att underhålla läroverksbyggnaden.

Därest staden skulle vägra att ombesörja dylikt underhåll, torde

kronan äga möjlighet att med stöd av gällande bestämmelser kunna vidtaga

sådana åtgärder, att stadens skyldighet att låta utföra erforderliga underhållsarbeten

bleve fullgjord.

Det av kasernkommittén framställda förslaget om överlåtelse till Halmstad

av södra läroverkstomten hade emellertid stadens delegerade förklarat sig anse

vara av alltför ringa värde, för att delegerade skulle kunna tillstyrka stadsfullmäktige

att godtaga detsamma såsom full gottgörelse åt staden.

Som kommittén, med hänsyn till vad länsstyrelsen i Hallands län och kammarkollegium

anfört, icke ansett sig böra ifrågasätta, att den egentliga slottsträdgården

eller någon del av detta område borde överlåtas till staden, hade

anställts undersökningar för att utröna, om icke några andra lämpliga kompensationsobjekt

kunde erhållas. Härvid hade det visat sig, att kronan dels i

närheten av Halmstad ägde ett markområde, utgörande det stadslägenheten

Knebildstorp tillskiftade flygsandsfält om 68 tunnland 26 kappland i Söndrums

socken, dels ock i själva staden besutte vissa tomtbitar, vilka för staden syntes

kunna vara av intresse att förvärva.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Yad till en början, anginge sistomförmälda i Halmstad belägna tomtbitar,

utgjordes dessa av delar utav telegrafverkets fastighet i staden. Enligt upprättat

stadsplaneförslag skulle vissa områden av denna fastighet tagas i anspråk

för utvidgning av Källegatan i Halmstad. De markområden, som staden skulle

vilja förvärva för gatuutvidgningen, innehölle i areal tillhopa 222.2 kvadratmeter

och hade närmare utmärkts å en av stadsingenjören i Halmstad Ragnar

Lyttkens den 22 november 1926 upprättad kartskiss.

För närmare utredning om möjligheten att överlåta dessa områden till staden

hade kasernkommittén infordrat utlåtande från telegrafstyrelen. I ett den 9

juni 1927 dagtecknat utlåtande hade nämnda styrelse anfört, bland annat, följande:

Såsom den av av stadsingenjören Lyttkens den 22 november 1926 upprättade

kartan utvisade, omfattade telegrafverkets fastighet i Halmstad tomterna

nr 12—18 i kvarteret Gråmunken, vilken tidigare betecknats nr 19, 20,

21, 22, 23 och valltomten litt. A i Halmstads norra rote samt nr 235 i stadsdelen

Fredriksvall. Fastigheten gränsade i öster till Köpmansgatan (Lilla

Torg) och i söder till Källegatan. Sedan telegrafverket den 1 juni 1920 genom

köp förvärvat fastigheten, hade å densamma uppförts en telegrafstationsbyggnad

med fasad åt Köpmansgatan och sträckande sig 21 meter inåt Källegatan.

Fastigheten mätte i areal 1,800 kvadratmeter. Köpeskillingen hade utgjort

100,000 kronor, motsvarande cirka 55 kronor 55 öre per kvadratmeter. De områden,

som erfordrades för Källegatans utvidgning, utgjorde, på sätt å kartan

jämväl vore angivet, 222.2 kvadratmeter, som staden sålunda vore pliktig lösa.

Beträffande lösesumman hade någon överenskommelse ännu icke träffats. Under

hand hade förberedande samtal och brev angående prisfrågan visserligen förekommit,

men någon gemensam ståndpunkt för prisets beräknande hade icke

uppnåtts. För telegrafverkets del hade man tänkt sig, att J/4 av ifrågavarande

för gata erforderliga områden skulle av telegrafverket utan lösen överlåtas till

staden, varigenom telegrafverket bleve befriat från den ersättningsskyldighet,

som eljes i framtiden för en redan nu planerad tillbyggnad inåt Källegatan

kunde komma att åligga telegrafverket jämlikt 1 kapitlet 39 § i lagen om

fastighetsbildning i stad den 12 maj 1917, jämförd med 36 § i samma kapitel

samt med 28 § 2 och 3 momenten i byggnadsstadgan för rikets städer den 8

maj 1874. I verkligheten skulle det sålunda återstå för staden att inlösa endast

3/4 av gatumarken, utgörande 166.65 kvadratmeter. För fastställandet av priset

härför hade telegrafverket icke kunnat finna någon annan utgångspunkt än det

pris, som telegrafverket betalat för hela fastigheten, eller 55 kronor 55 öre per

kvadratmeter. Enligt sådan beräkningsgrund skulle priset bliva 9,257 kronor

41 öre. Häremot hade i ett brev från stadsombudsmannen i Halmstad invänts,

att staden givetvis icke komme att reflektera på att frivilligt erlägga en så stor

löseskilling som den nämnda, enär den tomtareal, som upptoges av allmän gata,

givetvis icke kunde värdesättas till samma pris som den del av tomten, vilken

kunde utnyttjas för byggnadsändamål. Enligt stadsombudsmannens meningborde

ock hänsyn tagas därtill, att köpeskillingen 100,000 kronor, utgjorde betalning

icke blott för tomten utan ock för därå uppförda byggnader, vilka, även

om de icke kunde användas för telegrafverkets räkning, likväl haft sitt värde

i säljarens hand och följaktligen måste hava inverkat å köpeskillingens storlek.

De av stadsombudsmannen åsyftade byggnaderna utgjordes av till garveri använda

byggnader samt ett bostadshus. På denna punkt stode alltjämt förhandlingarna.

Telegrafverket hade redan från början haft klart för sig, att jämkning

måste företagas i det pris, varifrån telegrafverket ansett sig böra utgå. Även

en eventuell expropriationsnämnd torde taga hänsyn till de omständigheter,

som från stadens sida anförts. Det pris. som bestämdes, måste i varje fall vara

så pass rimligt, att genom dess antagande stadens intresse kunde anses bevakat.

Vad beträffade den del av områdena, som, efter vad ovan sagts, skulle utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112. 13

ersättning överlåtas till staden, borde gåvobrev därå av telegrafverket utfärdas.

I övrigt hade styrelsen icke något att erinra mot förslaget om ifrågavarande

gatnmarks överlåtande till staden såsom kompensation för den minskning,

Hallands regemente enligt den nya försvarsorganisationen komme att undergå.

Då det enligt kasernkommitténs mening kunde vara lämpligt att i förevarande

sammanhang ordna frågan om överlåtelse till staden Halmstad av de

delar av telegrafverkets fastighet, som borde tagas i anspråk för gatuutvidgningen,

hade kommittén föreslagit stadens delegerade, att jämväl dessa områden

skulle av kronan utan särskilt vederlag överlämnas till staden med

äganderätt såsom gottgörelse för personalminskningen vid Hallands regemente.

Enär värdet a den del av gatumarken, omfattande 160.65 kvadratmeter, som

staden skulle lösa, måste sättas avsevärt lägre än det av telegrafverket erlagda

priset, 9,257 kronor 41 öre, hade kommittén ansett sig kunna ifrågasätta, att

dessa markområden åsattes ett värde av omkring 5,000 kronor.

Vidkommande slutligen det utom Halmstad belägna markområde, tillhörigt

kronan, som staden förklarat sig vilja förvärva, utgjordes detta av eu del av ett

större flygsandsfält. Enligt av staden lämnade uppgifter hade vid ett år 1852

fastställt laga skifte på västra utmarken till Halmstads stad och stadslägenheten

Knebildstorp samt byarna Söndrum, Eketånga och Trottaberg i Söndrums

socken åt Halmstads stad utlagts tvenne utmarksskiften, det ena, utlagt under

litt. A, för stadsjord 43A mantal och det andra, utlagt under litt. B, för den till

Va mantal uppskattade stadslägenheten Knebildstorp. Dessa utskiften, vilka

bildade ett sammanhängande helt, funnes närmare angivna å det av rikets allmänna

kartverks ekonomiska avdelning upprättade kartblad över Tyludden och

Tylens fyr. Förstnämnda utmarksskifte hade å kartbladet betecknats med nr 94

och det sistnämnda med nr 95.

Enligt överlåtelsehandling den 3 juli 1862 hade staden Halmstad utan vederlag

till kronan överlåtit utmarksskiftet nr 95. Vid lagtima sommarting med

Halmstads härad den 22 september 1863 hade kronan erhållit lagfart å denna

fastighet. Orsaken till att staden på sin tid överlåtit markområdet till kronan

utan att härför erhålla någon ersättning hade givetvis varit den, att området

varit så gott som värdelöst. För att binda flygsanden hade kronan låtit vidtaga

en del åtgärder, som medfört kostnader. Några egentliga inkomster hade kronan

icke kunnat erhålla av området. Då staden numera önskade återbekomma detta

markområde, torde detta hava sin grund däri, att detsamma väl lämpade sig för

utvidgning av det närbelägna, staden tillhöriga Tylesands havsbad.

Som förvaltningen av ifrågavarande flygsandsfält omhänderhades av domänstyrelsen,

hade kasernkommittén från denna myndighet anhållit om yttrande

rörande lämpligheten av att framlägga förslag om fältets överlåtande till staden

Halmstad.

I skrivelse den 7 juli 1927 till kasernkommittén hade domänstyrelsen meddelat,

att med hänsyn till styrelsens ämbetsförvaltning inga särskilt vägande

skäl funnes för bibehållande under domänverkets vård av ifrågavarande område,

under förutsättning att domänfonden vid överlåtelsen bereddes ersättning

med det värde, som området efter vederbörlig uppskattning för närvarande

kunde anses äga.

Enär i detta utlåtande icke, på sätt kommittén begärt, lämnats några närmare

upplysningar angående markområdet eller dess nuvarande värde, hade

kommittén anhållit, att domänstyrelsen måtte efter vederbörande jägmästares

hörande inkomma med förnyat yttrande i ärendet samt därvid angiva, vilket

värde området efter uppskattning borde åsättas. Tillika hade kommittén ånyo

anhållit, att de övriga upplysningar angående området, som kunde vara av betydelse

och som kunde inhämtas av jägmästaren, måtte ställas till kommitténs

förfogande.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Med skrivelse den 25 oktober 1927 hade domänstyrelsen till kommittén överlämnat

ett protokoll, hållet den 15 oktober 1927 vid saluvärdering av det i

kronoflygsandsfältet Fammarp ingående område, som utgjordes av ett stadslägenheten

Knebildstorp tillskiftat flygsandsfält i Söndrums socken, Halmstads

härad, Hallands län.

Vid förrättningen, som efter förordnande av länsstyrelsen i Hallands län

företagits i närvaro av domänintendenten i Hallands län G. B. Hellman, de av

landsting och hushållningssällskap utsedda uppskattningsmännen, lantbrukarna.

A. K. Stenström i Dala och E. A. Andersson i Lyssebäck samt jägmästaren i

Halmstads revir E. von Sydow, hade det ifrågavarande området besiktigats,

därvid följande beskrivning upprättats: Området hade fått sina nuvarande

gränser bestämda genom laga skifte 1851, fastställt den 23 december 1852. I

skifteslaget hade ingått Halmstads slottsjord, Halmstads stad för sin utmark,

liksom ock för stadslägenheten Knebildstorp, samt byarna Söndrum och Eketånga

i Söndrums socken. Vid denna utmarksdelning . hade Halmstads stad

enligt delningsgrund för 43A mantal fått ett utmarksskifte, som å det ekonomiska

kartbladet vore markerat nr 94, samt för stadslägenheten Knebildstorp

efter delningsgrunden V* mantal ett utmarksskifte, som a förutnämnda kartblad

vore märkt nr 95 och enligt skifteshandlingarna angivet till en areal av

68 tunnland och 26 kappland. Då sistnämnda utmarksskifte till stor del utgjordes

av flygsandsfält, varå krävdes energiska och målmedvetna åtgärder för

flygsandens bindande, hade staden Halmstad sedermera utan vederlag å kronan

överlåtit äganderätten till detsamma och kronan dära erhållit lagfart den 22

september 1863. Av protokollen vid laga skiftesförrättningen inhämtades, att

»förening» träffats, varigenom för hela skifteslaget gemensamt stadgats vissa

villkor och förbehåll, varav här torde böra antecknas följande bestämmelser: i

12:te punkten »fritt begagnande av i utmarken befintliga vägar till tånghämtningsställena»,

i punkt 13 »fri tillgång till stenhämtning å utmarken» och i

punkt 14 »alla till tånghämtning vid saltsjön berättigade bibehållas vid denna

förmån hädanefter som hittills, dock att därtill ej å något tånghämtningsställe

får såsom upplagsplats begagnas mera än 100 alnars bredd från vattengränsen

räknat». Som av kartan framginge, hade det område, varom fråga nu vore,

Knebildstorps utmarksskift, vid lantmäteriet utlagts i en rektangulär figur,

som i öster och söder begränsades av Halmstads stads övriga utmark, i väster

begränsades av havet och i norr av Nyrebäcken (även kallad Möllebäcken),

vilken bäck alltså utgjorde gräns mot övriga delen av Fammarps kronoflygsandsfält.

Denna bäck framrunne uti en delvis rätt djupt nedskuren dalgång.

Mot havet begränsades området av tvenne parallella flygsandsdrivor eller dyner

av ansenlig höjd. Mellan yttre sanddrivan och sjökanten vore en synnerligen fin

sandstrand (piage) av omkring 60 meters bredd, vilken vid stormar och högvatten

överspolades. Området i övrigt vore i stort sett plant med en tämligen

jämn stigning mot öster. Innanför dynerna vore i sydvästra delen nagra berghällar

i dagen synliga, samt jämväl en mindre kärraktig sänka. I dalbotten

utmed Nyrebäcken vore ett i medeltal cirka 40 meter brett område, som bestode

av mylla" på lerbotten, samt därefter en brant stigning upp till högplatån. I

denna backslänta funnes bekväm tillgång på lera och mergel. Dalgången hade

god gräsväxt för betesgång samt vore för övrigt i bäckkant och backslänta bevuxen

med lövträd, huvudsakligen al, men även något björk. Dalgången vore

särskilt inhägnad och användes av kronojägaren som betesmark, och lämnade

han därför skälig ersättning. Den övriga delen av fältet bestode av sandjord,

den östliga hälften av vida bättre art såsom skogsmark, varom ock det

befintliga skogsbeståndet, tall och något björk, bure tydligt vittnesbörd, den

västliga hälften ett typiskt flygsandsfält, som dock numera vore bundet

och i sin helhet bevuxet med bergtall, somligstädes av sådan storlek och täthet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 112.

15)

alt däi''å gallring och föryngring ägt rum. Läget vore dock exponerat och utsatt

för västliga vindar. Beträffande belägenheten i övrigt vore att anteckna, att

god vägförbindelse funnes, att avståndet till Halmstad voro 10 km., till

Söndrums kyrka 5 km. och till lastspur vid Heagård 6 km., samt att plagen

gränsade intill badstranden vid Tylesands havsbad, från vars närmaste villatomter

avståndet till områdets södra gräns vore allenast cirka 100 meter. Beträffande

utmarksskiftets areal skulle antecknas, att densamma i beskrivningen

till rikets ekonomiska karta angåves uppgå till 40.9 hektar, under det alt skifteshandlingar

och lagfartsbevis upptoge arealen till allenast 34 hektar. Olikheten

torde i viss mån kunna förklaras, dels av en under årens lopp uppkommen förskjutning

utåt av de yttre dynerna, dels därav att vid lantmäteriet icke medtagits

den tidtals översköljda sandstranden (plagen), vilken däremot ingått i

ekonomiska kartverkets nya mätningar. Härmed vore nu huru som helst, kronan

hade ej lagfart på mera än 34 hektar, och torde därför allenast denna areal

böra läggas till grund för värderingen.

Sedan kronan 1863 blivit ägare av marken, hade därefter omedelbart vidtagits

dess skogskultivering, vadan alltså den nu befintliga skogen till största

delen vore i omkring 60-årsåldern. Å den västliga och mest exponerade flygsandsdelen

vore skogen delvis yngre, enär omplanteringar måst äga rum, samt

bestående av bergtall med huvudsakligt värde som markskydd. Enligt jägmästarens

uppgifter och nu utförda beräkningar kunde den med 60-årig tallskog

bevuxna arealen skäligen uppskattas till 15 hektar med eu virkesmassa av 60

till högst 70 kbm. per hektar. Av den övriga till 15 hektar uppskattade areal,

som vore bevuxen med bergtall, kunde någon nämnvärd virkesavkastning icke

beräknas, men skogen därå vore av stor betydelse som markskydd och i alla händelser

av ett planteringskostnaden motsvarande värde, vilket skäligen kunde

uppskattas till 60 kronor per hektar. Å denna ort vore virkespriset på rot för

skog av ifrågavarande art 3 å 4 kronor per kbm. För den östliga, bättre skogsmarken

borde ett markvärde av 40 kronor per hektar anses skäligt. Den västliga,

mera exponerade och flygsandshaltiga arealen hade ju däremot ringa värde

såsom skogsmark, även om densamma genom det flerårigå arbetet med plantering

och markskyddande åtgärder nu förbättrats. Helt värdelös borde den

dock ej vara, även om räntabel skogsväxt aldrig kunde förväntas. Belägenheten

i närheten av den i utveckling stadda badorten Tylesand gjorde, att vissa områden

kunde, om än först efter förloppet av flera år, framdeles få ett nu ej beräkneligt

värde, vartill komme, att plagen och dynerna redan nu vore av intresse

och anlitades av badortens besökare. Av dessa skäl borde den sämre

skogsmarken skäligen åsättas ett markvärde av 15 kronor per hektar. Då området

icke vore särskilt taxerat, kunde av tillgängliga taxeringsuppgifter ingen

ledning för värdesättningen erhållas. Det ur förvaltningssynpunkt s. k. Fammarps

kronoflygsandsfält, i vilket nu omhandlade område inginge, vore, jämte

det å Fammarpsdelen belägna kronojägarebostället Kronolund, i sin helhet

taxerat till 23.100 kronor. Då enligt jägmästarens uppgifter hela detta skogsförvaltningsfält

i areal utgjorde 228.14 hektar och Knebildstorps utmarksskift

däri inginge med 34.o hektar, eller 15 %. skulle vid taxeringsvärdets fördelning

efter denna grund å sistnämnda del komma ett taxeringsvärde av 3,465 kronor.

Med hänsyn till kronojägareboställets högre mark- och husvärde hade jägmästaren

gjort ett försök till uppdelning efter andra grunder och därvid kommit

till en beräknad andel i taxeringsvärdet av 2,200 kronor. Visserligen hade

kronan förvärvat området utan att erlägga någon köpeskilling för marken, som

vid tiden för förvärvet varit kalmark och åtminstone delvis obunden flygsand.

Då emellertid kronan för 60 år sedan verkställt skogsplantering å hela den kala

ytan, eller omkring 30 hektar, och sedermera icke genom avverkningar eller

annorledes haft inkomster därav, som ens tillnärmelsevis täckte kostnaderna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

för bevakning och under årens lopp utförda hjälpkulturer, vore det tydligt, att

området i sitt nuvarande skick stode kronan i en ganska betydande kostnadssumma.

Även om den ursprungliga planteringskostnaden icke beräknades till

mera än 40 kronor per hektar, eller för 30 hektar 1,200 kronor, komme denna

summa att med ränta på ränta efter 4 % nu efter 60 år att uppgå till ett belopp,

som överstege 12,000 kronor. Med anförandet av dessa beräkningar hade uppskattningsmännen

ingalunda velat plädera för en sådan beräkningsgrund vid

den nu förestående saluvärderingen. Av allmännyttiga skäl hade staten haft

anledning att här, liksom å flera andra ställen å Hallandskusten, vidtaga åtgärder

och göra uppoffringar för bindande av den på sin tid så besvärliga flygsanden

å denna kust. Saken hade anförts för att ådagalägga, hurusom staten

vid en försäljning av området efter nu gällande priser å mark och skog, likvisst

måste vidkännas betydande uppoffringar för det ovan antydda allmännyttiga

ändamålets vinnande. Samtliga i förrättningen deltagande vore ense

därom att såsom grund för beräkningen av områdets nuvärde lägga de tidigare

här ovan anförda och motiverade uppgifterna å nuvarande värden å mark och

skog m. m. i sitt nuvarande skick.

I anslutning till vad sålunda anförts hade uppgjorts följande saluvärdering:

2.5 hektar ängs- och betesmark i dalgången vid Nyrebäcken

å 350 kronor per hektar .................... kronor 875:-—

Lövskog av al och björk i denna dalgång...... » 225: —

15.0 » bättre skogsmark ä 40 kronor per hektar...... » 600: —

Tallskog härå å 60 kbm. per hektar, lika med 900

kbm. å 3 kronor 50 öre per kbm............... » 3,150: —-

16.5 » övrig mark å 15 kronor per hektar............ » 247: 50

Bergtall å 15 hektar, planteringskostnad å 60 kro_

nor per hektar ..................... »_900: —

34.o hektar

Summa kronor 5,997:50

Uppskattningsmännen föresloge alltså, att saluvärdet i avrundat tal fastställdes

till 6,000 kronor.

Domänstyrelsen hade i sin den 25 oktober 1927 dagtecknade skrivelse till

kasernkommittén för egen del anfört följande: Uppskattningsmännen hade uttalat

sig för ett saluvärde å området av 6,000 kronor. De hade därvid uppskattat

markens värde med ledning av dess beräknade värde vid produktion av bete

och skog samt den växande skogens värde, vad tall och lövskog beträffade, efter

dess värde vid realisation å rot och, vad bergtall anginge, efter beräknad kostnad

för dess plantering. Styrelsen ansåge, att vid saluvärdets beräkning viss

hänsyn borde tagas dels till områdets värde på grund av dess närbelägenhet till

Tylesands havsbad, dels ock till de räntor, som upplupit å kostnaderna för plantering

av å området befintlig växande skog. I anslutning härtill ansåge styrelsen,

att såsom ersättning till statens domäners fond för området borde, vid

dess överlåtelse till Halmstads stad, ingå ett ersättningsbelopp av 10,000 kronor.

Då på grund av vad domänstyrelsen anfört värdet å ifrågavarande flygsandsfält

torde böra sättas till cirka 10,000 kronor, hade kasernkommittén föreslagit

staden Halmstad, att gottgörelse för den beslutade minskningen av Hallands

regemente skulle utgå till staden på så sätt, att kronan till staden med äganderätt

överläte:

1) den s. k. södra läroverkstomten, värderad till minst 20,000 kronor;

2) markområdena vid telegrafverkets fastighet i Halmstad eller 222.2 kvadratmeter,

därav 55.55 kvadratmeter utan särskild lösen; värdet å resterande

166.65 kvadratmeter utgjorde cirka 5,000 kronor;

3) det med nr 95 betecknade utmarksskiftet av kronoflygsandsfältet Fammarp

i Söndrums socken, värderat till 10,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:tu proposition nr 112.

Med hänsyn till att staden Halmstad verkställt jämförelsevis betydande direkta

uppoffringar för Hallands regemente, hade kommittén ansett sig böra

ifrågasätta, att kompensationen för personalminskningen vid truppförbandet

skulle bestämmas till ett värde av omkring 35,000 kronor. Då staden, som emellertid

redan finge anses äga en viss rätt att disponera över södra läroverkstomten,

skulle vara skyldig avstå från sin nyttjanderätt till det förut omförmälda området

av slottsträdgården om 330 kvadratmeter, samt då de markområden, som

i övrigt skulle överlåtas till staden, torde för kronan vara av mindre betydelse,

hade kommittén ansett en överenskommelse med staden på grundval av nyss

angivna förutsättningar vara för kronan antagbar.

Sedan en skriftlig överenskommelse upprättats i ersättningsfrågan, hade stadens

delegerade förklarat, att de för sin del vore villiga tillstyrka detta förslag.

Rörande det närmare innehållet av den upprättade överenskommelsen finge

kommittén hänvisa till densamma (Bil. A).

Vid sammanträde den 22 december 1927 hade stadsfullmäktige i Halmstad

godkänt förslagsöverenskommelsen. Sedan stadsfullmäktiges beslut i ärendet

vunnit laga kraft, hade densamma blivit å stadens vägnar undertecknad den 14

januari 1928.

Till närmare motivering av ett par utav bestämmelserna i överenskommelsen

finge kommittén ytterligare anföra följande.

Enligt kommitténs mening borde staden icke åläggas att till kronan utgiva

någon ersättning för det staden haft dispositionsrätt till södra läroverkstomten.

Föreskrift härom hade intagits i § 2 av överenskommelsen. Någon särskild tidpunkt

för stadens tillträde av tomtområdet hade icke ansetts vara erforderligt

bestämma, eftersom staden redan finge anses hava tomten i sin besittning.

Övriga till överlåtelse ifrågasatta markområden skulle enligt stadgande i § 7

av staden tillträdas den 1 juli 1929. Samtliga kostnader för lagfart ävensom

för avstyckning av markområdena hade staden åtagit sig bestrida.

Myndigheternas

yttranden

over kasernkommitténs

framställning.

I utlåtande den 2 februari 1928 har kammarkollegium meddelat, att ämbetsverket

i de delar av ärendet, varöver detsamma torde hava att yttra sig — nämligen

såvitt anginge södra läroverkstomten och det i sydöstra delen av slottsträdgården

belägna området om 336 kvadratmeter — ansåge förslaget vara av

beskaffenhet att kunna för kronans del godkännas.

Telegrafstyrelsen har i yttrande den 6 februari 1928 anfört, att styrelsen

icke hade något att erinra mot förslaget till uppgörelse med Halmstads stad i

vad anginge § 4 i överenskommelsen. Härjämte har styrelsen, bland annat, framhållit,

att i samband med förevarande ärendes avgörande beslut jämväl borde

meddelas om gottgörelse åt telegrafverket med det belopp av 5,000 kronor, vartill

enligt kasernkommitténs förslag värdet å tre fjärdedelar av de i nyssnämnda §

angivna områdena upptagits.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 90 haft. (Nr 112.)

Över kasernkommitténs förslag till överenskommelse mellan kronan och staden

Halmstad hava yttranden infordrats från arméförvaltningens fortifikationsdepartement,

kammarkollegium, telegrafstyrelsen och domänstyrelsen.

Arméförvaltningens fortifikationsdeparternent har i utlåtande den 28 januari

1928 anfört, att departementet icke hade något att erinra mot den föreliggande

överenskommelsens godkännande.

371 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements
chefen.

Kungl. Majits proposition nr 112.

Domänstyrelsen har i sitt likaledes den 6 februari 1928 dagtecknade yttrande

förklarat sig icke hava något att erinra mot den upprättade förslagsöverenskommelsen,

under förutsättning att i § 5 intoges förbehåll för kronan om rätt att

såsom utfartsväg använda en genom det i paragrafen omförmälda området från

bron över Nyrebäcken i riktning mot Tylesandsvägen ledande väg, med skyldighet

för staden att deltaga i underhållet av nämnda bro.

Såsom av kasemkommitténs utredning framgår, har staden Halmstad fullgjort

betydande prestationer för ordnandet av Hallands regementes förläggning

till staden. I betraktande härav anser jag, i likhet med kasernkommittén, fog

föreligga för stadens anspråk att erhålla gottgörelse i anledning av att regementet

jämlikt 1925 års härordningsbeslut undergått reducering till s. k. begränsad

organisation.

Det av kasernkommittén framlagda förslaget till överenskommelse i ämnet

mellan kronan och staden Halmstad är av i huvudsak följande innebörd. Kronan

skall utan vederlag med äganderätt till staden överlåta den i staden belägna

så kallade södra läroverkstomten, i areal innehållande 2,452.7 kvadratmeter och

utgörande del av den så kallade slottsträdgården, därvid staden skall befrias

från skyldighet att till kronan erlägga ersättning för den nyttjanderätt till tomten,

som av staden innehafts. Staden å sin sida förklarar sig avstå från den

nyttjanderätt, som jämlikt bestämmelser i en den 24 maj 1870 upprättad förening

angående ägoutbyte mellan kronan och staden tillerkänts staden i avseende

å ett område av 336 kvadratmeter i sydöstra delen av slottsträdgården. De

å området uppförda byggnader, vilka tillhöra staden, skola före den 1 januari

1930 hava på stadens bekostnad bortförts från platsen, vid äventyr att desamma

eljest utan lösen tillfalla kronan. Vidare skall kronan utan vederlag med

äganderätt till staden överlåta dels vissa för gatuutvidgning erforderliga områden

av en till telegrafverket hörande fastighet i kvarteret Gråmunken i Halmstad,

dels ock det i kronoflygsandsfältet Fammarp i Söndrums socken ingående

område, som utgöres av ett stadslägenheten Knebildstorp tilldelat utmarksskifte

och å det av rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning upprättade kartblad

över Tyludden och Tylens fyr betecknats med nr 95. Enligt skifteshandlingarna

innehåller sistnämnda område en areal av 68 tunnland 26 kappland.

De olika fastigheter, vilka beröras av omförmälda bestämmelser i förslagsöverenskommelsen,

stå under vård och förvaltning av kammarkollegium, respektive

telegrafstyrelsen och domänstyrelsen. Efter samråd i ärendet med cheferna

för finans-, kommunikations- och jordbruksdepartementen har jag funnit de nu

angivna huvudpunkterna i förslagsöverenskommelsen kunna av kronan godtagas.

I sitt den 6 februari 1928 dagtecknade yttrande över förslagsöverenskommelsen

har domänstyrelsen hemställt, att kronan måtte förbehållas rätt att såsom

utfartsväg använda en från bron över Nyrebäcken i riktning mot Tylesandsvägen

ledande väg genom det till överlåtelse å staden avsedda området av kronoflygsandsfältet

Fammarp, med skyldighet för staden att deltaga i underhållet av

nyssnämnda bro. I anledning av förfrågan hos staden rörande dess ställning till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

19

vad domänstyrelsen sålunda ifrågasatt har stadens drätselkammare i skrivelse

den 1 februari 1929 förklarat sig icke hava något att invända mot att dylikt

förbehåll gjordes från kronans sida.

Domänstyrelsen har i ett tidigare till kasernkommittén avgivet yttrande i

ärendet anfört, att, i samband med eu överlåtelse till staden av nyssnämnda område

utav kronoflygsandsfältet Fammarp, statens domäners fond borde tillgodoföras

ersättning med 10,000 kronor. Någon kontant gottgörelse till domänfonden

för fastigheten i fråga torde emellertid icke behöva ifrågakomma, utan

synes fonden i stället, i likhet med vad förut i dylika fall skett, böra i samband

med fastighetens överlåtelse å staden nedskrivas med det belopp, vartill fastigheten

av såväl domänstyrelsen som kasernkommittén värderats, eller 10,000

kronor.

Vidkommande härefter de under telegrafverkets förvaltning stående markområden,

som enligt överenskommelsen skulle avhändas kronan, torde, såsom

av telegrafstyrelsen föreslagits, ersättning härför böra beredas telegrafverket

med ett belopp av 5,000 kronor. För gäldande av nämnda belopp hava medel

inräknats i den summa av 245,750 kronor, som under fjärde huvudtiteln, punkten

73, i årets statsverksproposition beräknats för bestridande av kostnader i

samband med uppgörelser med vissa städer. För här ifrågavarande ändamål

torde nu ett särskilt extra anslag å 5,000 kronor böra äskas av riksdagen och

upptagas å riksstaten för budgetåret 1929/1930. Enär inköpet av telegrafverkets

tomt på sin tid gäldats med kapitalökningsanslag av lånemedel, torde,

då ifrågavarande tomtdel nu avhändes verket, summan av de i verket investerade

lånemedlen böra minskas med tomtdelens värde, 5,000 kronor. Detta lärer

lämpligen böra ske genom att den telegrafverket genom anslaget beredda ersättningen

inlevereras till riksgäldskontoret och såsom återbetalning av lånemedel

redovisas i riksstaten för budgetåret 1929/1930. I anslutning härtill bör

erforderlig jämkning vidtagas beträffande de i statsverkspropositionen upptagna

inkomsttitlarna »Återbetalningar» av lånemedel och »Övriga lånemedel».

På grund av det anförda och då de detaljbestämmelser i överenskommelsen,

som av mig ej särskilt berörts, icke givit mig anledning till någon erinran, får

jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda, den 14 och den 16 januari 1928 mellan Kungl.

Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt staden Halmstad,

å andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A), dock med det

förbehåll, som innefattas i domänstyrelsens förenämnda yttrande av den 6

februari 1928,

dels medgiva, att statens domäners fond må, i samband med överlåtelse å

staden av den i § 5 av överenskommelsen avsedda fastigheten, nedskrivas med

10,000 kronor,

dels för bestridande av förut omförmälda gottgörelse till telegrafverket

för budgetåret 1929/1930 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa ett extra

anslag av 5,000 kronor, att disponeras på sätt i statsrådsprotokollet angivits,

dels ock vid bifall till sistnämnda förslag ändra de i statsverkspropositionen

upptagna inkomsttitlarna »Återbetalningar» av lånemedel och »Övriga låne
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

medel» sålunda, att den förra ökas med 5,000 kronor och den senare minskas

med samma belopp.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Broberg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

fCungl. Maj:ts proposition nr 112.

21

Bil. Å.

Med anledning av att Hallands regemente jämlikt 1925 års försvarsorganisation

från den 1 januari 1928 skall erhålla begränsad organisation träffas

härmed mellan Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll

av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Halmstads

stad, å andra sidan, följande överenskommelse:

§ 1.

Kronan skall utan vederlag med äganderätt till staden överlåta den i Halmstad

belägna så kallade södra läroverkstomten, i areal innehållande 2,452.7

kvadratmeter och utgörande del av den så kallade slottsträdgården.

Särskild avhandling skall upprättas mellan kronan och staden angående

fastighetens överlåtande till staden. Staden skall ensam bestrida alla lagfartskostnader.

§ 2.

Staden, som — alltsedan Kungl. Maj:t genom dom den 18 november 1920

undanröjt för staden tidigare meddelad lagfart å den i § 1 omförmälda tomt

samt förklarat kronan vara framför staden ägare till tomten — haft dispositionsrätt

till tomten utan att härför till kronan erlägga någon som helst gottgörelse,

befrias från skyldighet att erlägga ersättning till kronan för den tid

staden sålunda haft nyttjanderätt till tomten.

§ 3.

Staden förklarar sig avstå från den nyttjanderätt, som jämlikt bestämmelser

i en den 24 maj 1870 upprättad förening angående ägoutbyte mellan kronan

och staden tillerkänts staden att begagna ett område med en areal av 336 kvadratmeter

i S3''döstra delen av den så kallade slottsträdgården till plats för avträden

m. m. för elementarläroverkets behov.

De å området uppförda byggnader, vilka tillhöra staden, skola före den 1

januari 1930 hava på stadens bekostnad bortförts från platsen, vid äventyr att

desamma eljest utan lösen tillfalla kronan.

§ *■

Kronan skall utan vederlag med äganderätt till staden överlåta de områden

av den kronan tillhöriga fastigheten i kvarteret Gråmunken i Halmstad, som

erfordras för utvidgning av Källegatan. Dessa områden, vilka i areal innehålla

tillhopa 222.2 kvadratmeter, finnas närmare utmärkta å en av stadsingenjören

Ragnar Lyttkens den 22 november 1926 upprättad och vid denna överenskommelse

fogad karta.

Som en fjärdedel av den sålunda för gatans vidgning avsedda marken, skall

anses hava blivit överlåten till staden utan lösen, skall kronan, därest framdeles

vid gatan kommer att uppföras högre byggnad än förut tillåtits, vara

befriad från skyldighet att utgiva ersättning till staden jämlikt bestämmelserna

i 1 kapitlet 39 § i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad,

jämförd med 36 § i samma kapitel samt 28 § 2 och 3 momenten i byggnadsstadgan

för rikets städer den 8 maj 1874.

Särskild avhandling skall upprättas mellan kronan och staden angående

överlåtande till staden av den i denna paragraf omförmälda gatumark.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

§ 5.

Kronan skall vidare utan vederlag med äganderätt till staden överlåta det i

kronoflygsandsfältet Fammarp i Söndrums socken ingående område, som utgöres

av ett stadslägenheten Knebildstorp tilldelat utmarksskifte och å det av

rikets allmänna kartverks ekonomiska avdelning upprättade kartblad över

Tyludden och Tylens fyr betecknats med nr 95. Berörda markområde, vilket

staden enligt överlåtelsehandling den 3 juli 1862 utan vederlag överlåtit till

kronan, innehåller enligt skifteshandlingarna en areal av 68 tunnland och 26

kappland.

Särskild avhandling skall upprättas mellan kronan och staden angående

överlåtande till staden av det i denna paragraf angivna markområde.

§ 6.

Samtliga kostnader, som kunna uppkomma för avstyckning och lagfarande

av de i §§ 4 och 5 upptagna markområden, skola bestridas av staden.

§7.

Staden skall äga tillträda de i §§ 4 och 5 angivna markområden den 1 juli

1929.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

Maj:t och kronan erhållit det ena samt Halmstads stad det andra exemplaret.

Stockholm den 16 januari 1928.

För kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

(Nils Berlin.

Halmstad den 14 januari 1928.

Halmstads stad

dess drätselkammare:

OTTO BRODIN.

IBerthold Rydell.

(Jämlikt stadsfullmäktiges bemyndigande den 22 december 1927.)

AVTAL

Bil. B.

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Halmstads stad angående upplåtelse

av mark för Kungl. Hallands regementes kasernetablissemang

m. m.

Sedan Kungl. Maj:t genom härvid i avskrift fogade nådiga brev den 24 juli

1903 i nåder förordnat, att Hallands regemente skall förläggas till Halmstad,

så snart kasernetablissemang där blivit uppfört, ävensom — med antagande

av ett utav stadsfullmäktige i Halmstad lämnat anbud om upplåtelse av mark

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Muj:ts proposition nr 112.

för nämnda etablissemang'' samt skjutbana och övningsfält för regementet _

bemyndigat Kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att i enlighet

med samma anbud sluta avtal med staden, har mellan Kungl. arméförvaltningen,

a ena sidan, samt Halmstads stad genom dess stadsfullmäktige, å

andra sidan, träffats följande överenskommelse:

1 :o.

Till plats för regementets kasernetablissemang och övningsfält upplåter

staden till Kungl. Maj:t och kronan med full äganderätt och utan ersättning

samt fritt från inteckningar det a härvid fogade karta (Bil. X) med röda linjer

omslutna område, med undantag dock av de vägar över området i fråga, vilka

blivit vid 1806 års skifte å norra utmarken uttagna. Staden förklarar sig emellertid

icke hava nagot att erinra mot att kronan igenlägger eller förändrar

dessa vägar på sätt i vederbörlig ordning kan varda medgivet.

Den till tomtplats för kasernetablissemanget avsedda, å kartan med gröna

hnjer betecknade marken får av kronan tillträdas genast, efter det detta avtal

blivit avslutat, samt övriga delen av området den 14 mars 1905.

2:o.

Till skjutbana för regementet upplåter staden till Kungl. Maj:t och kronan

likaledes med full äganderätt och utan ersättning samt gravationsfritt det å

bifogade karta (Bil. II) med fulldragna röda linjer omslutna område sydost

om den s. k .Nyårsåsen, att tillträdas den 14 mars 1905.

3:o.

fetaden förbinder sig att utan kostnad för kronan ombesörja dels att alla å

nu nämnda område uppförda abyggnader äro bortförda samt tomtplatserna avröjda

och jämnade senast tre månader efter tillträdesdagen, dels ock att all

odlad mark därstädes varder senast å hösten 1904 igenlagd och besådd till

gräsvall.

4:o.

Därest de områden, vilka salunda skola till Kungl. Mnj:t och kronan upplåtas,

icke kunna av staden för nämnda ändamål förvärvas, utan desamma i

sin helhet eller delvis måste av kronan exproprieras, skall staden ersätta kronan

kostnaderna dels för inlösen av marken, med den begränsning likväl i fråga om

det till skjutbana avsedda, Vapnö fideikommiss tillhöriga området, att lösen

härför icke skall av staden gäldas till högre belopp än tjugufyratusenåttahundraattio

kronor, dels och för expropriationsmålets utförande.

5:o.

Staden förbinder sig slutligen att sex månader efter skedd tillsägelse hava

kostnadsfritt för kronan till kasernetablissemangets gräns framdragit ledningar

för vatten, belysning och avlopp ävensom att tillhandahålla regementet vatten

samt gas eller elektrisk belysning till samma pris, som större avnämare därav

inom staden erlägga.

6:o.

Alla erforderliga handlingar för vinnande av lagfart å ifrågavarande jordområden,

i den mån desamma icke måste genom expropriation förvärvas, skola

av staden kronan tillhandahållas. Kostnaderna för lagfarten bestridas av

kronan ensam.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 112.

Av denna upplåtelsehandling äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

arméförvaltningen erhållit ett samt Halmstads stad det andra.

Stockholm den 23 september 1903.

G. C:SOK BERGMAN.

Ludv. W:son Mttnthe.

lAxel Göransson.

Halmstad den 17 september 1903.

Å stadsfullmäktiges i Halmstad vägnar:

J. NORDSTRÖM,

stadsfullmäktiges ordförande.

Stockholm, K. L. Beckman» Boktryckeri, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:204 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad. a1 i texten
  2. JoU 1929:68 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad. a1 i texten
  3. Rskr. 1929:131 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och staden Halmstad. s. 7 i texten