Sök i Ratio Lex

Angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen

1929-01-15 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:125, Angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 125.

Nr 125.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärd

för främjande av sparsamhet bland skolungdomen.;

given Stockholms slott den IT) februari 1,92,9.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depå

rtem en tsch ef eu hem stäl It.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Bordl.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 192,9.

Närvarande:

Statsministern Lindmak, ministern för utrikes ärendena Trtgger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boret-l, von Steyern,

Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell anför:

Jämlikt av nästlidet års riksdag liimnat medgivande har generalpoststyrelsen

bemyndigats att av postmedel använda ett belopp av högst 50,(XX)

kronor för utdelning till skolungdom i riket av postsparbanksböcker med

insatta mindre belopp. I skrivelse den 21 december 1928 har generalpoststyrelsen

hemställt om medgivande att använda ytterligare medel för ifrågavarande

ändamål.

Bihang till riksdagens protokoll 1B2H. 1 samt. 101 haft. (Nr 125.)

402 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kitngl. Maj:ts proposition nr 125.

Innan jag ingår på generalpoststyrelsens framställning, tillåter jag mig

lämna en översikt över frågans behandling vid nästlidet års riksdag samt

därefter vidtagna åtgärder ävensom en redogörelse för vissa från de enskilda

sparbankernas sida framställda erinringar mot postsparbankens verksamhet

i förevarande avseende.

Frågans

behandling

vid 1928 års

riksdag.

Generalpoststyrelsen anförde i skrivelse den 26 november 1927, bland annat,

följande.

Frågan om åtgärder till främjande av sparsamhet bland ungdomen vore

sedan länge föremål för postsparbankens intresse; även många privata sparbanker

hade nedlagt ett berömvärt arbete på detta område. Postsparbanken

hade alltid sökt tillse, att ingen olämplig konkurrens kommit till stånd med

de privata bankerna, ty i den mån dessa tillfredsställande sörjt för skolsparkasserörelsen

å vissa orter funnes ingen anledning för postsparbanken

att jämväl där bedriva sådan verksamhet. Ett effektivt förfaringssätt för

sparrörelsens främjande, vilket postsparbanken tagit under övervägande, vore

att tilldela skolbarn sparbanksböcker med därå insatta mindre belopp. Det

vore givetvis icke avsett, att postsparbanken skulle tilldela varje nyinskrivet

skolbarn en postsparbanksbok. Först och främst borde från sådan tilldelning

undantagas de skoldistrikt, inom vilka motsvarande sparverksamhet

igångsatts av någon sparbank. Vidare borde givetvis endast de skolor ifrågakomma,

där en samverkan med vederbörande skolråd och lärare läte sig bekvämt

ordna. Intill dess att erfarenhet vunnits vore det måhända lämpligt,

att åtgärden inskränktes till att avse endast viss landsända eller vissa län,

där det av olika skäl syntes särskilt angeläget att främja sparsamhetssträvandena.

Under sådana förhållanden vore det tillfyllest, att ett belopp av

50,000 kronor ställdes till generalpoststyrelsens förfogande för en anordningförsöksvis

av nu omhandlat slag. Därest man insatte 2 kronor per bok,

skulle därmed en utdelning av 25,000 böcker kunna ske.

Generalpoststyrelsen hemställde därför om bemyndigande att använda

50,000 kronor för utdelning av postsparbanksböcker till folkskolebarn enligt

av styrelsen i samråd med skolöverstyrelsen fastställd plan.

Efter det statskontoret och skolöverstyrelsen tillstyrkt generalpoststyrelsens

framställning, avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 241) i ämnet till riksdagen,

därvid erinrades om av riksdagen tidigare gjord framställning angående

åtgärder till främjande av ungdomens fostran till sparsamhet samt

framhölls, att de av generalpoststyrelsen föreslagna åtgärderna syntes ägnade

att hos ungdomen väcka sparsamhetsintresse och även kunde bidraga till utveckling

av postsparbankens rörelse.

I en inom riksdagen väckt motion (I: 308) erinrades om vådorna av att

genom ytterligare stegrad konkurrens mellan postsparbanken och vederbörande

ortssparbanker sparkapitalet till förfång för de lokala kreditbehoven

i allt för stor utsträckning droges från orten; och hemställdes med anled

ning härav om avslag å propositionen samt om vidtagande av utredning

rörande bland annat den utsträckning, i vilken postsparbankens skolsparkasseverksamhet

lämpligen borde bedrivas.

Riksdagen medgav (skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125. 3

jande av sparsamhet finge, intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrig! i

don omfattning Kungl. Maj:t bestämde, av postmedel till skolungdom i riket

utdela mindre penningbelopp, insatta å motböcker med postsparbanken, dock

högst 2 kronor å varje bok. Riksdagen uttalade emellertid därvid bland

annat följande:

Riksdagen funne de motionsvis framhållna synpunkterna värda allt beaktande.

Redan generalpoststyrelsen hade emellertid uttalat, att, i den mån

lokala sparbanker på tillfredsställande sätt sörjt för skolsparkasserörelsen på

vissa orter, ingen anledning funnes för postsparbanken att jämväl där bedriva

sådan verksamhet. Det vore också att märka, att det angivna maximibeloppet,

50,000 kronor, beräknats med utgångspunkt från att utdelning av

böcker skulle ske endast inom viss landsända eller vissa län, där det syntes

särskilt angeläget att främja sparsamhetssträvandena. Riksdagen ville emellertid

ytterligare framhålla vikten av att ifrågavarande nya verksamhetsgren

icke av postsparbanken gåves eu sådan inriktning eller finge så utveckla

sig, att den kunde komma att leda till en olämplig konkurrens om det lokala

sparkapitalet. Eu förutsättning för bifall till förslaget finge överhuvud

anses vara, att konkurrens undvekes med sparbanker eller andra penninginrättningar,

som dreve dylik skolsparverksamhet.

Den 24 maj 1928 anbefallde Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen att, med

beaktande av vad riksdagen anfört, inkomma med förslag till de åtgärder,

som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928 anses erforderliga.

I skrivelse den 20 juni 1928 hemställde generalpoststyrelsen om godkännande

av ett vid styrelsens skrivelse fogat utkast till plan för utdelning av

postsparbanksböcker till skolungdom under år 1928. Då emellertid denna

plan befanns otillfredsställande ur vissa synpunkter, framlade generalpoststyrelsen

med skrivelse den 16 augusti 1928 eu förnyad plan av följande

lydelse:

»Plan för utdelning av postsparbanksböcker till skolungdom (folkskolebarn).

1) Utdelning bör omfatta samtliga barn i en och samma skolklass;

2) sker med två kronor till varje barn;

3) skall i första hand avse barn, som under höstterminen 1928 nyinskrivits

i skola, men kan, i den mån anslaget därtill förslår, även utsträckas till att

omfatta barn av äldre årgång;

4) sker under förbehåll från postsparbankens sida, att det å motbok insatta

grundbeloppet icke får uttagas förr än tidigast det år motboksägareu

fyller 16 år;

5) må ej friågakomma till barn i skolor, där enskild sparbank eller annan

penninginrättning efter av generalpoststyrelsen införskaffade upplysningar

anses på ett tillfredsställande sätt bedriva skolsparverksamhet.»

I sin sistnämnda skrivelse anförde generalpoststyrelsen bland annat:

Det vore generalpoststyrelsens avsikt att i ämnet tillskriva skolråden eller

därmed jämförliga myndigheter i riket med anhållan, att dessa ville efter

samråd med vederbörande lärare till generalpoststyrelsen inkomma med för
-

Sättet för

postsparbanksböckernas

utdelande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 12o.

slag å barn vid respektive skolor, som ansåges böra komma i åtanke vid

utdelningen. Vid förslagens upprättande skulle skolråden hava att iakttaga

de i planen meddelade villkoren.

Genom brev den 31 augusti 1928 bemyndigade Kungl. Maj.t generalpoststyrelsen

att i huvudsaklig överensstämmelse med de i planen angivna grunder

för ändamålet använda ett belopp av högst 50,000 kronor; och framhöll

Kungl. Maj.t härvid särskilt angelägenheten av att konkurrens undvekes

med sparbanker eller andra penninginrättningar, som dreve skolsparverksamhet.

Från postsparbanken utsändes sedermera i oktober 1928 skrivelser till

vederbörande skolrådsordförande i riket med undantag av städerna Stockholm,

Göteborg och Malmö med hemställan, att vid skrivelserna fogade cirkulär

till lärare och lärarinnor vid folkskolorna samt anmälningslistor för

utdelning av postsparbanksböcker måtte tillställas skolorna inom respektive

distrikt. Såväl i skrivelserna till skolrådens ordförande som i cirkulären

till lärarpersonalen framhölls angelägenheten av att konkurrens undvekes

med sparbanker eller andra penninginrättningar, som dreve skolsparverksamhet,

samt att därför anmälningslistor icke borde tillställas och namnuppgifter

in. in. å skolbarn icke borde lämnas från skolor, där sådan verksamhet

redan bedreves. För sådant fall hemställdes under rubriken »Anmärkningar»

å aiimälningslistoma, att vederbörande lärare ville medelst ifyllande

av en å listorna tryckt förklaring lämna uppgift rörande den form, i vilken

vederbörande bankinrättning »på ett tillfredsställande sätt» bedreve skolsparverksamhet.

Med ledning av de uppgifter, som på detta sätt inhämtats från skolorna,

har sedermera utdelning av postsparbanksböcker skett till folkskolebarn till

ett antal av i det allra närmaste 25,000. Enligt från postsparbanken inför
-

skaffade uppgifter gruppera

sig de

utdelade motböckerna

länsvis på föl-

jande sätt:

Antal

Antal

böcker

böcker.

Stockholms län ......

775

Alvsborgs län

............ 1,634

Uppsala.

439

Skaraborgs

............. 2,063

Södermanlands .......

101

Värmlands

............. 1.002

Östergötlands .......

1,647

Örebro » ....

............. .

Jönköpings » .......

1.850

Västmanlands

............ 702

Kronobergs » .......

504

Kopparbergs

............. 777

Kalmar ......

1,431

Gävleborgs

............ 1,383

Gotlands .......

457

Västernorrlands » .

............ 712

Blekinge » .......

670

J ämtlands

............. 2,333

Kristianstads .....''...

295

Västerbottens .....

............. 2.877

Malmöhus .......

196

Norrbottens

............. 2,250

Hallands ......

387

Summa 24.931

Göteborgs o. Bohus .......

446

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuhtjl. \iaj:ts proposition nr I2-).

De av postsparbankens ledning sa lunda vidtagna åtgärderna hava emellertid

väckt gensaga från de privata spar bankon ms sida. t särskilda till chefen

för finansdepartementet ställda, i november och december är 1928 daterade

skrifter hava nämligen ordföranden i Örebro sparbank, borgmästaren

V. Schneider, samt Oppunda härads sparbank, Uddevalla sparbank, Kalmar

stads sparbank, Yarbergs stads sparbank, Söderhamns stads och Sydöstra

Hälsinglands sparbank, Linköpings sparbank och Norrköpings sparbank framfört

klagomål över att de av statsmakterna uttryckligen givna direktiven att

undvika konkurrens med de privata sparinrättningarna icke följts. Härutinnan

har anförts bland annat följande.

Ett mellan Svenska sparbanksföreningens styrelse och postsparbankens

ledning överenskommet samråd angående lämplig uppdelning mellan postsparbanken

och de enskilda sparbankerna av skolsparrörelsen i landet hade

icke kommit till stånd. Meddelanden rörande postsparbankens tilltänkta

utdelning av sparbanksböeker samt anmälningslistor in. m. hade utsänts

jämväl till skoldistrikt, där ifrågavarande banker redan — ofta sedan lång

tid tillbaka — utövade skolsparverksamhet, eller som eljest ansåges tillhöra

respektive företags verksamhetsområden. Enligt vad som framginge av de

utsända meddelandena, ansåge postsparbanksledningen det för undvikande

av konkurrens tillräckligt, att utdelning av postsparbanksböcker icke skedde

vid skolor, där sådan verksamhet redan bedreves av enskild inrättning, men

funne det i övrigt tillåtet att gå in på dessa inrättningars områden. Dessa

förhållanden häntydde på avsikten att igångsätta eu uppenbar konkurrens,

varigenom hela skolsparverksamheten i landet kunde komma att till obotligskada

för densamma neddragas och till sin effektivitet försvagas.

Med anledning av vad sålunda anförts har gmoralpoststyrelsen i utlåtande

den 21 december 1928 framhållit, att styrelsen, då den tillskrivit skolråden,

ansett sig handla i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t godkända direktiv,

samt vidare yttrat bland annat följande.

När postsparbanken haft att för första gången verkställa utdelning av

postsparbanksböcker, hade det givetvis varit angeläget att erhålla möjligast

fullständiga och tillförlitliga upplysningar rörande behovet därav d. v. s. antalet

barn, som kunde och borde ifrågakomma med hänsynstagande till alla

de omständigheter, som borde öva inflytande på utdelningen. Eu av dessa

omständigheter måste sannolikt under"alla förhållanden — således även om

icke fordran härå understrukits av statsmakterna -- hava varit hänsynstagande

till den av sparbanker och liknande bedrivna skolsparverksamheten.

Med hänsyn till det medgivna anslagets begränsning hade ju utdelningen

av postsparbanksböcker måst inskränkas till att ske endast å sådana ställen,

där utdelningen kunde väntas medföra största nytta. Att det under sådana

förhållanden icke gärna kunde bliva tal om att utdela postsparbanksböcker

till barn ä orter, för vilka i nu angivna hänseende redan vore väl sörj t

genom enskild sparbanks verksamhet, vore uppenbart. Om det alltså varit

för postsparbanken värdefullt att få landet så att säga kartlagt med hänsyn

till lämpligheten att utdela postsparbanksböcker till skolbarnen, hade denna

kartläggning även måst ske med all möjlig skyndsamhet, därest postsparbanksböckerna,

såsom givetvis Önskligt vore, skolat hinna utdelas före höstterminens

slut. Med beaktande härav hade det måst anses självfallet, att

postsparbanken i första rummet och huvudsakligast vänt sig till skolmyndigheterna

för erhållande ej blott av namnuppgifter beträffande barnen men

1''j nn inyar

fy (in de pri

rata sparbankernas

sida.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Fråga om

ytterligare

medel till n

delning av

postsparbanksböcker.

Kungl. May.ts proposition nr 125.

även upplysningar rörande å respektive orter eventuellt redan bedriven

skolsparverksamhet. Besked hade ju härigenom kunnat erhållas samtidigt

i båda nu angivna avseenden. Generalpoststyrelsen hade icke gärna kunnat

tänka sig annan väg för ett snabbt och enkelt införskaffande av fullständiga

och tillförlitliga upplysningar även ifråga om den enskilda skolsparverksamheten.

Aven om man inom postsparbanken beträffande en eller annan sparbank

vetat, att denna bedreve skolsparverksamhet, hade det dock av flera anledningar

ansetts önskvärt att även beträffande sådan sparbank från skolmyndigheterna

inhämta aktuella upplysningar. Dock liado sådana upplysningar

ansetts obehövliga beträffande sparbanker i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Givetvis hade det varit postsparbankens avsikt, att det från skolmyndigheter

och lärarpersonal bekomna arbetsmaterialet skulle bearbetas och kompletteras

med de upplysningar, som i övrigt kunde erhållas. Så hade även

skett. Postsparbanken hade därvid icke heller försummat att beakta de upplysningar,

som i rikt mått kommit banken till del från sparbankerna själva.

Generalpoststyrelsen har därefter framhållit, att styrelsen — trots att

framställningar i motsatt riktning ej saknats — icke utdelat postsparbanksböcker

vid skolor, där enskilda penninginrättningar bedrivit eller enligt vad

styrelsen erfarit planerat dylik verksamhet; däremot hade styrelsen icke

ansett den omständigheten, att sparbank funnits å viss ort, böra utgöra

hinder för utdelning av postsparbanksböcker, därest man haft sig bekant

eller haft grundad anledning antaga, att vederbörande sparbank icke bedrivit

eller åsyftat att bedriva skolsparverksamhet. Sammanfattningsvis ville

generalpoststyrelsen anföra, att postsparbanken ansett sin uppgift vara att

få till stånd eu sådan utdelning av postsparbanksböcker, som bäst tillgodosåge

det allmännas och barnens men däremot icke postsparbankens intresse.

Sedermera har Svenska sparbanksföreningens styrelse i eu till chefen för

finansdepartementet ställd, den 31 december 1928 dagtecknad skrift bland

annat anfört, att postsparbankens ledning genom de utsända cirkulären

med därå framställd begäran om uppgift, huruvida enskild penninginrättning

»på ett tillfredsställande sätt» bedreve skolsparrörelse, syntes hava sökt tillägna

sig ett överinseende över sparbankernas verksamhet, som icke tillkomme

densamma, samt att postsparbanken genom hänvändelse till föreningsstyrelsen

kunnat erhålla upplysningar ifråga om de områden, inom vilka banken

kunnat igångsätta sin skolsparrörelse i överensstämmelse med riksdagens

direktiv. Föreningsstyrelsen har vidare erinrat om den konkurrens, som

postsparbankens räntepolitik innebure, samt påpekat olägenheterna, av att

landsbygdens sparkapital till förfång för orternas legitima lånebehov droges

från de privata sparbankerna.

Efter denna redogörelse övergår jag till behandling av generalpoststyrelsens

förenämnda skrivelse den 21 december 1928 angående fortsatt utdelning

av postsparbanksböcker till skolungdom.

Generalpoststyrelsen framhåller, att hela det till styrelsens förfogande ställda

beloppet av 50,000 kronor disponerats, men att detta oaktat det icke kunnat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12». 7

undvikas, att att antal sent inkomna anmälningar icke kunnat föranleda utdelning

av sparbanksböcker. Styrelsen anför vidare:

Givetvis vore det ännu för tidigt att fälla något bestämt omdöme, huruvida

och i vilken omfattning utdelning av postsparbanksböcker till skolbarn

kunde komma att i allt infria de önskemål, man därtill knutit. Möjlighet

till sådant omdöme förelåge helt naturligt först efter eu längre tid. Den

hittills vunna erfarenheten ingåve dock de bästa förhoppningar på ett bestående

och värdefullt resultat för framtiden. Härpå tydde, bland annat,

de många uttalanden, som kommit postsparbanken till del särskilt från lärarpersonalen

i skilda delar av landet. Till följd av det med utdelningen av

postsparbanksböcker förknippade — för övrigt tämligen självfallna — villkoret

att postsparbanken därvid skulle undvika konkurrens med sparbanker

och liknande inrättningar, som dreve skolsparverksamliet, hade postsparbankens

utdelning kommit att företrädesvis omfatta trakter, som ej på nära

håll hade någon sparinrättning, och där hitintills intet åtgjorts för främjande

av skol sparv erksamheten. De skrivelser, som ingått till postsparbanken från

dessa, ofta även i övrigt vanlottade landsändar, hade i all sin enkelhet varit

rörande bevis på en djup tacksamhet och stor förståelse för postsparbankens

initiativ och insats på området. Man hade grundad anledning förutsätta,

att vederbörande lärare och lärarinnor skulle, i enlighet med från dem inkomna

utfästelser, nedlägga ett intresserat arbete för att på grundval av de

utlämnade postsparbanksböckerna bedriva en mer eller mindre organiserad

sparverksamhet inom respektive skolor.

Det syntes generalpoststyrelsen med beaktande av vad sålunda anförts

ofrånkomligt att framföra önskemålet om liknande anslag jämväl för år 1929.

Härför talade givetvis även den omständigheten, att en utdelning av postsparbanksböcker

till endast en årsklass av skolbarn vore otillräcklig för erhållande

av full effekt av den sålunda påbörjade verksamheten. Man kunde

icke gärna vänta fortsatt oförminskat intresse för skolsparverksamlieten hos

lärarpersonalen, därest postsparbankens understöd i saken skulle begränsas

till endast ett år. Ett sådant avbrott skulle för övrigt bliva en stor besvikelse

för de skolor, där postsparbanken nu kunnat påbörja sparverksamhet.

Utdelningen av postsparbanksböcker borde därför enligt generalpoststyrelsens

mening helst tryggas för en tid framåt. Ehuru det vore lämpligt

att, intill dess nödig erfarenhet hunnit inhämtas, lämna anslag för ändamålet

endast för kortare tid — vadan också styrelsen nu föresloge beredande

av medel endast för utdelning av böcker även under år 1929 -- syntes det

alltså styrelsen önskvärt, att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att för

framtiden fatta beslut rörande liknande utdelning av postsparbanksböcker.

Styrelsen påpekar härefter, att postsparbankens vinst för år 1928 sannolikt

komrne att ej obetydligt överstiga 1 miljon kronor och att man även

för kommande år kunde räkna med en avsevärd vinst, samt att det under

sådana förhållanden icke kunde anses obilligt, att styrelsen sattes i tillfälle

att använda ett så jämförelsevis blygsamt belopp som 50,000 kronor om

året i sparsamhetsfrämjande syfte bland landets skolungdom. Styrelsen framhåller

slutligen, att en utdelning även under år 1929 borde i stort fortgå

efter de principer, som legat till grund för 1928 års utdelning, med beaktande

av de erfarenheter, man därvid haft tillfälle att göra.

O

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

I utlåtande av den 9 januari 1929 har skolöverstyrelsen förklarat sig finna

generalpoststyrelsens strävan att söka främja sparsamheten hland skolungdomen

vara i hög grad belijärtansvärd samt anse utdelandet av postsparbanksböcker

med insatta mindre belopp vara ett lyckligt sätt att uppmuntra

de unga till sparsamhet; och har skolöverstyrelsen därför tillstyrkt bifall till

den föreliggande framställningen.

Statskontoret har i utlåtande den 15 januari 1929 uttalat, att frågan, huruvida

medel för ifrågavarande ändamål fortfarande borde anvisas, i första

hand vore beroende av den erfarenhet man kunde vinna av sparverksamhetens

resultat; då emellertid den gångna korta tiden givetvis icke kunde

lämna tillräckligt material för ett tillförlitligt bedömande härutinnan, vore

intet att erinra mot anvisande ännu något eller några år av medel för ändamålet.

Innan därefter ytterligare medel beviljades, syntes utredning böra

förebringas angående den utsträckning, i vilken skolungdomen begagnat sig

av den möjlighet till sparande, som sålunda beretts.

Statskontoret framhåller vidare, att ännu eu omständighet vore att beakta

vid bedömandet av spörsmålet om fortsatt medelsanvisning, nämligen frågan,

huruvida det av statsmakterna för verksamhetens bedrivande uppställda villkoret,

att konkurrens skulle undvikas med privata sparbanksföretag, blivit

iakttaget. Ämbetsverket uttalar härutinnan bland annat:

Statskontoret vore självfallet icke i tillfälle att uttala något omdöme i

själva tvistefrågan, men ville framhålla, att kravet på ett fullt lojalt uppehållande

av de givna, synnerligen välbetänkta direktiven för verksamheten

icke borde i någon mån få eftergivas och att alltså, därest eu undersökningskulle

giva vid handen att skäl till anmärkning i sådant hänseende förekomme,

medelsanvisningen borde tillsvidare, upphöra. I varje fall syntes

det önskvärt, att direktiven kunde erhålla en mera pregnant utformning än

vad för närvarande vore fallet. Det kunde icke förnekas att uttryck sådana

som att verksamheten icke finge »leda till olämplig konkurrens om det lokala

sparkapitalet» eller att »konkurrens undvikes med sparbanker eller andra

penninginrättningar, som driva dylik skolsparverksamhet», vore så pass svävande,

att meningsskiljaktighet om sättet för bestämmelsernas tillämpninglätt

kunde uppstå. Ur nu förevarande synpunkt lämpligast vore naturligtvis,

om för vissa bestämda tidsperioder kunde direkt angivas de skoldistrikt

eller delar av sådana, där skolsparverksamheten icke finge bedrivas. Huruvida

emellertid ett sådant förfaringssätt vore praktiskt taget möjligt, vore eu

fråga, varom statskontoret icke kunde uttala något omdöme.

Den nu ifrågavarande formen av skolsparverksamhet, utdelande av sparbanksböcker

med därå insatta mindre grundbelopp, har redan tidigare till

lämpats av ett flertal privata sparbanker i landets skilda delar. Då detta förfarande

befunnits utgöra ett verksamt medel till främjande av sparsamhet

bland skolungdomen, har det också vunnit allt vidare tillämpning. Det är

därför endast naturligt, att ledningen för postsparbanken, vilken alltsedan

bankens tillkomst nedlagt ett förtjänstfullt arbete på ungdomens fostran

till sparsamhet, velat, till fullföljande av sina strävanden härutinnan, i sin

verksamhet upptaga och utveckla jämväl denna propagandaform.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

9

Genom nästlidet års riksdagsbeslut har också möjlighet beretts postsparbanken

till åtgärd i sådan riktning. Riksdagens medgivande gavs under den

förutsättningen, att verksamheten från postsparbankens sida icke finge erhålla

karaktiiren av konkurrens med de privata penninginrättningarnas arbete

på området, och detta villkor underströks sedermera av Kungl. Maj:t. Emellertid

hava de av postsparbankens ledning för sparbanksböckernas utdelande

vidtagna åtgärderna blivit föremål för erinringar från de privata sparbankernas

sida.

Anmärkningarna synas i främsta rummet rikta sig däremot, att cirkulär

med meddelande om den planerade utdelningen av postsparbanksböcker

samt begäran om vissa uppgifter rörande redan bedriven skolsparrörelse

utsänts till samtliga skoldistrikt i riket (utom Stockholm, Göteborg och

Malmö) och alltså även till de distrikt, där liknande verksamhet redan igångsatts

från enskilt håll. Även om det begagnade förfaringssättet icke i och

för sig kan göras till föremål för erinran, torde dock visst fog finnas för

den anmärkningen, att bland annat på grund av den använda formuleringen

av frågeställningen ett uttömmande omdöme om de privata sparbankernas

verksamhet uti ifrågavarande hänseende näppeligen på denna väg kunde

väntas, och synes det hava bort ligga nära till hands att i stället söka i

första rummet genom sparbankernas organisation erhålla erforderliga uppgifter,

helst samråd från detta håll erbjudits.

Av uppgifter, som jag låtit införskaffa rörande den sedermera verkställda

utdelningen av postsparbanksböcker, framgår, att postsparbanksledningen

icke — på sätt densamma i sin ursprungliga skrivelse synes hava

närmast tänkt sig och riksdagen får anses hava förutsatt som villkor för sitt

bifall till förslaget — begränsat verksamheten att tillsvidare avse viss landsända

eller vissa län, där det av olika skäl syntes särskilt angeläget att främja

sparsamhetssträvandena. Postsparbanksböcker hava nämligen utdelats i alla

län utom ett — Örebro län — om än största anparten av böckerna tillkommit

norrlandslänen. Även inom en på ifrågavarande område så väl tillgodosedd

landsdel som Malmöhus län hava skolbarn erhållit sparböcker.

Då jag nu går att upptaga frågan om fortsatt medgivande till postsparbankens

ifrågavarande verksamhet, vill jag förutskicka, att åtgärder för uppmuntrande

av skolungdomens sparsamhet utöver dem, som redan från allmänt

eller enskilt håll vidtagits, alltjämt äro önskvärda. Inom stora områden

av landet — särskilt i rikets nordliga trakter — finnas för närvarande

inga eller blott få privata penninginrättningar och åtskilliga av

de befintliga sparbankerna hava ännu icke gått in för skolsparrörelsen. Tillräckliga

tillfällen finnas sålunda för postsparbanken att utan intrång på

ortssparbankernas arbetsfält fortsätta denna samhällsgagnande verksamhet.

Medgivas måste också, att postsparbanken icke minst med hänsyn till förmånen

av talrika och även i de mest avlägsna bygder spridda tjänsteställen

har stora förutsättningar att tjäna skolsparverksamlietens syften.

Postsparbanken synes därför böra sättas i tillfälle att även på det mera

effektiva sätt, som utdelandet av postsparbanksböcker med insatta mindre

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 101 käft. (Nr 125.) 402 29 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

belopp innebär, fullfölja sitt arbete i skolsparrörelsens tjänst. Därvid bör

emellertid tillses, att detta arbete icke kommer att bedrivas på området för

ortssparbankernas verksamhet. Man bör nämligen beakta olägenheten av

det jämväl i riksdagens förut omförmälda skrivelse påpekade förhållandet, att

postsparbankens ingripande i den lokala sparverksamheten har till följd,

att sparkapital dragés från orten och icke blir tillgängligt för de lokala kreditbehoven.

Att med ledning av föreliggande uppgifter rörande skolsparverksamheten

i detalj avgränsa de områden, där utdelning av postsparbanksböcker till

skolungdom lämpligen bör ifrågakomma, torde näppeligen låta sig göra.

Huvudregeln bör emellertid vara, att postsparbankens insats endast skall

äga karaktären av komplement till ortssparbankernas arbete och ske allenast

där, varest skolsparrörelsen eljest icke bliver i denna eller liknande form tillgodosedd.

Ett ingripande från postsparbankens sida torde således böra begränsas

till områden, vilka ej kunna betraktas såsom egentligt verksamhetsområde

för en ortssparbank, som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse

för skolsparrörelsens främjande. I överensstämmelse härmed lärer postsparbanken

få träda tillbaka för sparbank, i den mån densamma inom sådant

område ytterligare utvidgar sin verksamhet uti ifrågavarande avseende. Avgränsningen

mellan de olika sparinrättningarnas verksamhetsområden synes

böra ske efter i varje särskilt fall vidtagen undersökning och efter samråd

mellan postsparbankens ledning och vederbörande sparbanksorganisation.

Ett samarbete härutinnan borde vara så mycket lättare att åstadkomma,

som det gäller en gemensam strävan för ett ur alla synpunkter behjärtansvärt

syfte och — såsom även generalpoststyrelsen framhållit — från postsparbankens

sida allenast är fråga om åtgärder till det allmännas och barnens

bästa men icke gäller något postsparbankens konkurrentintresse. För

ett sådant samarbete synas mig de nu uppdragna riktlinjerna kunna utgöra.

eu grundval.

Generalpoststyrelsens framställning om beredande av möjlighet att jämväl

under innevarande år till skolungdom utdela postsparbanksböcker med

därå insatta belopp till en sammanlagd summa av högst 50,000 kronor synes

mig alltså böra vinna bifall. Däremot anser jag mig icke kunna förorda det

av generalpoststyrelsen föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att även

för framtiden besluta rörande anslag för ändamålet, utan torde, därest ytterligare

utdelning av postsparbanksböcker ifrågasättes, riksdagens medgivande

böra åtminstone tillsvidare för varje gång inhämtas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet må,

intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning

Kungl. Maj:t bestämmer, av postmedel till skolungdom i

riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med

postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

1 1

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:143 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten