Angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
1929-01-15 · 11 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:125, Angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 125.
Nr 125.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärd
för främjande av sparsamhet bland skolungdomen.;
given Stockholms slott den IT) februari 1,92,9.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av hilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande depå
rtem en tsch ef eu hem stäl It.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Bordl.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 15 februari 192,9.
Närvarande:
Statsministern Lindmak, ministern för utrikes ärendena Trtgger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boret-l, von Steyern,
Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Jämlikt av nästlidet års riksdag liimnat medgivande har generalpoststyrelsen
bemyndigats att av postmedel använda ett belopp av högst 50,(XX)
kronor för utdelning till skolungdom i riket av postsparbanksböcker med
insatta mindre belopp. I skrivelse den 21 december 1928 har generalpoststyrelsen
hemställt om medgivande att använda ytterligare medel för ifrågavarande
ändamål.
Bihang till riksdagens protokoll 1B2H. 1 samt. 101 haft. (Nr 125.)
402 29 1
2
Kitngl. Maj:ts proposition nr 125.
Innan jag ingår på generalpoststyrelsens framställning, tillåter jag mig
lämna en översikt över frågans behandling vid nästlidet års riksdag samt
därefter vidtagna åtgärder ävensom en redogörelse för vissa från de enskilda
sparbankernas sida framställda erinringar mot postsparbankens verksamhet
i förevarande avseende.
Frågans
behandling
vid 1928 års
riksdag.
Generalpoststyrelsen anförde i skrivelse den 26 november 1927, bland annat,
följande.
Frågan om åtgärder till främjande av sparsamhet bland ungdomen vore
sedan länge föremål för postsparbankens intresse; även många privata sparbanker
hade nedlagt ett berömvärt arbete på detta område. Postsparbanken
hade alltid sökt tillse, att ingen olämplig konkurrens kommit till stånd med
de privata bankerna, ty i den mån dessa tillfredsställande sörjt för skolsparkasserörelsen
å vissa orter funnes ingen anledning för postsparbanken
att jämväl där bedriva sådan verksamhet. Ett effektivt förfaringssätt för
sparrörelsens främjande, vilket postsparbanken tagit under övervägande, vore
att tilldela skolbarn sparbanksböcker med därå insatta mindre belopp. Det
vore givetvis icke avsett, att postsparbanken skulle tilldela varje nyinskrivet
skolbarn en postsparbanksbok. Först och främst borde från sådan tilldelning
undantagas de skoldistrikt, inom vilka motsvarande sparverksamhet
igångsatts av någon sparbank. Vidare borde givetvis endast de skolor ifrågakomma,
där en samverkan med vederbörande skolråd och lärare läte sig bekvämt
ordna. Intill dess att erfarenhet vunnits vore det måhända lämpligt,
att åtgärden inskränktes till att avse endast viss landsända eller vissa län,
där det av olika skäl syntes särskilt angeläget att främja sparsamhetssträvandena.
Under sådana förhållanden vore det tillfyllest, att ett belopp av
50,000 kronor ställdes till generalpoststyrelsens förfogande för en anordningförsöksvis
av nu omhandlat slag. Därest man insatte 2 kronor per bok,
skulle därmed en utdelning av 25,000 böcker kunna ske.
Generalpoststyrelsen hemställde därför om bemyndigande att använda
50,000 kronor för utdelning av postsparbanksböcker till folkskolebarn enligt
av styrelsen i samråd med skolöverstyrelsen fastställd plan.
Efter det statskontoret och skolöverstyrelsen tillstyrkt generalpoststyrelsens
framställning, avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 241) i ämnet till riksdagen,
därvid erinrades om av riksdagen tidigare gjord framställning angående
åtgärder till främjande av ungdomens fostran till sparsamhet samt
framhölls, att de av generalpoststyrelsen föreslagna åtgärderna syntes ägnade
att hos ungdomen väcka sparsamhetsintresse och även kunde bidraga till utveckling
av postsparbankens rörelse.
I en inom riksdagen väckt motion (I: 308) erinrades om vådorna av att
genom ytterligare stegrad konkurrens mellan postsparbanken och vederbörande
ortssparbanker sparkapitalet till förfång för de lokala kreditbehoven
i allt för stor utsträckning droges från orten; och hemställdes med anled
ning härav om avslag å propositionen samt om vidtagande av utredning
rörande bland annat den utsträckning, i vilken postsparbankens skolsparkasseverksamhet
lämpligen borde bedrivas.
Riksdagen medgav (skrivelse nr 207), att generalpoststyrelsen för fram
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 125. 3
jande av sparsamhet finge, intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrig! i
don omfattning Kungl. Maj:t bestämde, av postmedel till skolungdom i riket
utdela mindre penningbelopp, insatta å motböcker med postsparbanken, dock
högst 2 kronor å varje bok. Riksdagen uttalade emellertid därvid bland
annat följande:
Riksdagen funne de motionsvis framhållna synpunkterna värda allt beaktande.
Redan generalpoststyrelsen hade emellertid uttalat, att, i den mån
lokala sparbanker på tillfredsställande sätt sörjt för skolsparkasserörelsen på
vissa orter, ingen anledning funnes för postsparbanken att jämväl där bedriva
sådan verksamhet. Det vore också att märka, att det angivna maximibeloppet,
50,000 kronor, beräknats med utgångspunkt från att utdelning av
böcker skulle ske endast inom viss landsända eller vissa län, där det syntes
särskilt angeläget att främja sparsamhetssträvandena. Riksdagen ville emellertid
ytterligare framhålla vikten av att ifrågavarande nya verksamhetsgren
icke av postsparbanken gåves eu sådan inriktning eller finge så utveckla
sig, att den kunde komma att leda till en olämplig konkurrens om det lokala
sparkapitalet. Eu förutsättning för bifall till förslaget finge överhuvud
anses vara, att konkurrens undvekes med sparbanker eller andra penninginrättningar,
som dreve dylik skolsparverksamhet.
Den 24 maj 1928 anbefallde Kungl. Maj:t generalpoststyrelsen att, med
beaktande av vad riksdagen anfört, inkomma med förslag till de åtgärder,
som i anslutning till riksdagens beslut kunde under år 1928 anses erforderliga.
I skrivelse den 20 juni 1928 hemställde generalpoststyrelsen om godkännande
av ett vid styrelsens skrivelse fogat utkast till plan för utdelning av
postsparbanksböcker till skolungdom under år 1928. Då emellertid denna
plan befanns otillfredsställande ur vissa synpunkter, framlade generalpoststyrelsen
med skrivelse den 16 augusti 1928 eu förnyad plan av följande
lydelse:
»Plan för utdelning av postsparbanksböcker till skolungdom (folkskolebarn).
1) Utdelning bör omfatta samtliga barn i en och samma skolklass;
2) sker med två kronor till varje barn;
3) skall i första hand avse barn, som under höstterminen 1928 nyinskrivits
i skola, men kan, i den mån anslaget därtill förslår, även utsträckas till att
omfatta barn av äldre årgång;
4) sker under förbehåll från postsparbankens sida, att det å motbok insatta
grundbeloppet icke får uttagas förr än tidigast det år motboksägareu
fyller 16 år;
5) må ej friågakomma till barn i skolor, där enskild sparbank eller annan
penninginrättning efter av generalpoststyrelsen införskaffade upplysningar
anses på ett tillfredsställande sätt bedriva skolsparverksamhet.»
I sin sistnämnda skrivelse anförde generalpoststyrelsen bland annat:
Det vore generalpoststyrelsens avsikt att i ämnet tillskriva skolråden eller
därmed jämförliga myndigheter i riket med anhållan, att dessa ville efter
samråd med vederbörande lärare till generalpoststyrelsen inkomma med för
-
Sättet för
postsparbanksböckernas
utdelande.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 12o.
slag å barn vid respektive skolor, som ansåges böra komma i åtanke vid
utdelningen. Vid förslagens upprättande skulle skolråden hava att iakttaga
de i planen meddelade villkoren.
Genom brev den 31 augusti 1928 bemyndigade Kungl. Maj.t generalpoststyrelsen
att i huvudsaklig överensstämmelse med de i planen angivna grunder
för ändamålet använda ett belopp av högst 50,000 kronor; och framhöll
Kungl. Maj.t härvid särskilt angelägenheten av att konkurrens undvekes
med sparbanker eller andra penninginrättningar, som dreve skolsparverksamhet.
Från postsparbanken utsändes sedermera i oktober 1928 skrivelser till
vederbörande skolrådsordförande i riket med undantag av städerna Stockholm,
Göteborg och Malmö med hemställan, att vid skrivelserna fogade cirkulär
till lärare och lärarinnor vid folkskolorna samt anmälningslistor för
utdelning av postsparbanksböcker måtte tillställas skolorna inom respektive
distrikt. Såväl i skrivelserna till skolrådens ordförande som i cirkulären
till lärarpersonalen framhölls angelägenheten av att konkurrens undvekes
med sparbanker eller andra penninginrättningar, som dreve skolsparverksamhet,
samt att därför anmälningslistor icke borde tillställas och namnuppgifter
in. in. å skolbarn icke borde lämnas från skolor, där sådan verksamhet
redan bedreves. För sådant fall hemställdes under rubriken »Anmärkningar»
å aiimälningslistoma, att vederbörande lärare ville medelst ifyllande
av en å listorna tryckt förklaring lämna uppgift rörande den form, i vilken
vederbörande bankinrättning »på ett tillfredsställande sätt» bedreve skolsparverksamhet.
Med ledning av de uppgifter, som på detta sätt inhämtats från skolorna,
har sedermera utdelning av postsparbanksböcker skett till folkskolebarn till
ett antal av i det allra närmaste 25,000. Enligt från postsparbanken inför
-
skaffade uppgifter gruppera
sig de
utdelade motböckerna
länsvis på föl-
jande sätt:
Antal
Antal
böcker
böcker.
Stockholms län ......
775
Alvsborgs län
............ 1,634
Uppsala.
439
Skaraborgs
............. 2,063
Södermanlands .......
101
Värmlands
............. 1.002
Östergötlands .......
1,647
Örebro » ....
............. .
Jönköpings » .......
1.850
Västmanlands
............ 702
Kronobergs » .......
504
Kopparbergs
............. 777
Kalmar ......
1,431
Gävleborgs
............ 1,383
Gotlands .......
457
Västernorrlands » .
............ 712
Blekinge » .......
670
J ämtlands
............. 2,333
Kristianstads .....''...
295
Västerbottens .....
............. 2.877
Malmöhus .......
196
Norrbottens
............. 2,250
Hallands ......
387
Summa 24.931
Göteborgs o. Bohus .......
446
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kuhtjl. \iaj:ts proposition nr I2-).
De av postsparbankens ledning sa lunda vidtagna åtgärderna hava emellertid
väckt gensaga från de privata spar bankon ms sida. t särskilda till chefen
för finansdepartementet ställda, i november och december är 1928 daterade
skrifter hava nämligen ordföranden i Örebro sparbank, borgmästaren
V. Schneider, samt Oppunda härads sparbank, Uddevalla sparbank, Kalmar
stads sparbank, Yarbergs stads sparbank, Söderhamns stads och Sydöstra
Hälsinglands sparbank, Linköpings sparbank och Norrköpings sparbank framfört
klagomål över att de av statsmakterna uttryckligen givna direktiven att
undvika konkurrens med de privata sparinrättningarna icke följts. Härutinnan
har anförts bland annat följande.
Ett mellan Svenska sparbanksföreningens styrelse och postsparbankens
ledning överenskommet samråd angående lämplig uppdelning mellan postsparbanken
och de enskilda sparbankerna av skolsparrörelsen i landet hade
icke kommit till stånd. Meddelanden rörande postsparbankens tilltänkta
utdelning av sparbanksböeker samt anmälningslistor in. m. hade utsänts
jämväl till skoldistrikt, där ifrågavarande banker redan — ofta sedan lång
tid tillbaka — utövade skolsparverksamhet, eller som eljest ansåges tillhöra
respektive företags verksamhetsområden. Enligt vad som framginge av de
utsända meddelandena, ansåge postsparbanksledningen det för undvikande
av konkurrens tillräckligt, att utdelning av postsparbanksböcker icke skedde
vid skolor, där sådan verksamhet redan bedreves av enskild inrättning, men
funne det i övrigt tillåtet att gå in på dessa inrättningars områden. Dessa
förhållanden häntydde på avsikten att igångsätta eu uppenbar konkurrens,
varigenom hela skolsparverksamheten i landet kunde komma att till obotligskada
för densamma neddragas och till sin effektivitet försvagas.
Med anledning av vad sålunda anförts har gmoralpoststyrelsen i utlåtande
den 21 december 1928 framhållit, att styrelsen, då den tillskrivit skolråden,
ansett sig handla i överensstämmelse med av Kungl. Maj:t godkända direktiv,
samt vidare yttrat bland annat följande.
När postsparbanken haft att för första gången verkställa utdelning av
postsparbanksböcker, hade det givetvis varit angeläget att erhålla möjligast
fullständiga och tillförlitliga upplysningar rörande behovet därav d. v. s. antalet
barn, som kunde och borde ifrågakomma med hänsynstagande till alla
de omständigheter, som borde öva inflytande på utdelningen. Eu av dessa
omständigheter måste sannolikt under"alla förhållanden — således även om
icke fordran härå understrukits av statsmakterna -- hava varit hänsynstagande
till den av sparbanker och liknande bedrivna skolsparverksamheten.
Med hänsyn till det medgivna anslagets begränsning hade ju utdelningen
av postsparbanksböcker måst inskränkas till att ske endast å sådana ställen,
där utdelningen kunde väntas medföra största nytta. Att det under sådana
förhållanden icke gärna kunde bliva tal om att utdela postsparbanksböcker
till barn ä orter, för vilka i nu angivna hänseende redan vore väl sörj t
genom enskild sparbanks verksamhet, vore uppenbart. Om det alltså varit
för postsparbanken värdefullt att få landet så att säga kartlagt med hänsyn
till lämpligheten att utdela postsparbanksböcker till skolbarnen, hade denna
kartläggning även måst ske med all möjlig skyndsamhet, därest postsparbanksböckerna,
såsom givetvis Önskligt vore, skolat hinna utdelas före höstterminens
slut. Med beaktande härav hade det måst anses självfallet, att
postsparbanken i första rummet och huvudsakligast vänt sig till skolmyndigheterna
för erhållande ej blott av namnuppgifter beträffande barnen men
1''j nn inyar
fy (in de pri
rata sparbankernas
sida.
6
Fråga om
ytterligare
medel till n
delning av
postsparbanksböcker.
Kungl. May.ts proposition nr 125.
även upplysningar rörande å respektive orter eventuellt redan bedriven
skolsparverksamhet. Besked hade ju härigenom kunnat erhållas samtidigt
i båda nu angivna avseenden. Generalpoststyrelsen hade icke gärna kunnat
tänka sig annan väg för ett snabbt och enkelt införskaffande av fullständiga
och tillförlitliga upplysningar även ifråga om den enskilda skolsparverksamheten.
Aven om man inom postsparbanken beträffande en eller annan sparbank
vetat, att denna bedreve skolsparverksamhet, hade det dock av flera anledningar
ansetts önskvärt att även beträffande sådan sparbank från skolmyndigheterna
inhämta aktuella upplysningar. Dock liado sådana upplysningar
ansetts obehövliga beträffande sparbanker i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Givetvis hade det varit postsparbankens avsikt, att det från skolmyndigheter
och lärarpersonal bekomna arbetsmaterialet skulle bearbetas och kompletteras
med de upplysningar, som i övrigt kunde erhållas. Så hade även
skett. Postsparbanken hade därvid icke heller försummat att beakta de upplysningar,
som i rikt mått kommit banken till del från sparbankerna själva.
Generalpoststyrelsen har därefter framhållit, att styrelsen — trots att
framställningar i motsatt riktning ej saknats — icke utdelat postsparbanksböcker
vid skolor, där enskilda penninginrättningar bedrivit eller enligt vad
styrelsen erfarit planerat dylik verksamhet; däremot hade styrelsen icke
ansett den omständigheten, att sparbank funnits å viss ort, böra utgöra
hinder för utdelning av postsparbanksböcker, därest man haft sig bekant
eller haft grundad anledning antaga, att vederbörande sparbank icke bedrivit
eller åsyftat att bedriva skolsparverksamhet. Sammanfattningsvis ville
generalpoststyrelsen anföra, att postsparbanken ansett sin uppgift vara att
få till stånd eu sådan utdelning av postsparbanksböcker, som bäst tillgodosåge
det allmännas och barnens men däremot icke postsparbankens intresse.
Sedermera har Svenska sparbanksföreningens styrelse i eu till chefen för
finansdepartementet ställd, den 31 december 1928 dagtecknad skrift bland
annat anfört, att postsparbankens ledning genom de utsända cirkulären
med därå framställd begäran om uppgift, huruvida enskild penninginrättning
»på ett tillfredsställande sätt» bedreve skolsparrörelse, syntes hava sökt tillägna
sig ett överinseende över sparbankernas verksamhet, som icke tillkomme
densamma, samt att postsparbanken genom hänvändelse till föreningsstyrelsen
kunnat erhålla upplysningar ifråga om de områden, inom vilka banken
kunnat igångsätta sin skolsparrörelse i överensstämmelse med riksdagens
direktiv. Föreningsstyrelsen har vidare erinrat om den konkurrens, som
postsparbankens räntepolitik innebure, samt påpekat olägenheterna, av att
landsbygdens sparkapital till förfång för orternas legitima lånebehov droges
från de privata sparbankerna.
Efter denna redogörelse övergår jag till behandling av generalpoststyrelsens
förenämnda skrivelse den 21 december 1928 angående fortsatt utdelning
av postsparbanksböcker till skolungdom.
Generalpoststyrelsen framhåller, att hela det till styrelsens förfogande ställda
beloppet av 50,000 kronor disponerats, men att detta oaktat det icke kunnat
Kungl. Maj:ts proposition nr 12». 7
undvikas, att att antal sent inkomna anmälningar icke kunnat föranleda utdelning
av sparbanksböcker. Styrelsen anför vidare:
Givetvis vore det ännu för tidigt att fälla något bestämt omdöme, huruvida
och i vilken omfattning utdelning av postsparbanksböcker till skolbarn
kunde komma att i allt infria de önskemål, man därtill knutit. Möjlighet
till sådant omdöme förelåge helt naturligt först efter eu längre tid. Den
hittills vunna erfarenheten ingåve dock de bästa förhoppningar på ett bestående
och värdefullt resultat för framtiden. Härpå tydde, bland annat,
de många uttalanden, som kommit postsparbanken till del särskilt från lärarpersonalen
i skilda delar av landet. Till följd av det med utdelningen av
postsparbanksböcker förknippade — för övrigt tämligen självfallna — villkoret
att postsparbanken därvid skulle undvika konkurrens med sparbanker
och liknande inrättningar, som dreve skolsparverksamliet, hade postsparbankens
utdelning kommit att företrädesvis omfatta trakter, som ej på nära
håll hade någon sparinrättning, och där hitintills intet åtgjorts för främjande
av skol sparv erksamheten. De skrivelser, som ingått till postsparbanken från
dessa, ofta även i övrigt vanlottade landsändar, hade i all sin enkelhet varit
rörande bevis på en djup tacksamhet och stor förståelse för postsparbankens
initiativ och insats på området. Man hade grundad anledning förutsätta,
att vederbörande lärare och lärarinnor skulle, i enlighet med från dem inkomna
utfästelser, nedlägga ett intresserat arbete för att på grundval av de
utlämnade postsparbanksböckerna bedriva en mer eller mindre organiserad
sparverksamhet inom respektive skolor.
Det syntes generalpoststyrelsen med beaktande av vad sålunda anförts
ofrånkomligt att framföra önskemålet om liknande anslag jämväl för år 1929.
Härför talade givetvis även den omständigheten, att en utdelning av postsparbanksböcker
till endast en årsklass av skolbarn vore otillräcklig för erhållande
av full effekt av den sålunda påbörjade verksamheten. Man kunde
icke gärna vänta fortsatt oförminskat intresse för skolsparverksamlieten hos
lärarpersonalen, därest postsparbankens understöd i saken skulle begränsas
till endast ett år. Ett sådant avbrott skulle för övrigt bliva en stor besvikelse
för de skolor, där postsparbanken nu kunnat påbörja sparverksamhet.
Utdelningen av postsparbanksböcker borde därför enligt generalpoststyrelsens
mening helst tryggas för en tid framåt. Ehuru det vore lämpligt
att, intill dess nödig erfarenhet hunnit inhämtas, lämna anslag för ändamålet
endast för kortare tid — vadan också styrelsen nu föresloge beredande
av medel endast för utdelning av böcker även under år 1929 -- syntes det
alltså styrelsen önskvärt, att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att för
framtiden fatta beslut rörande liknande utdelning av postsparbanksböcker.
Styrelsen påpekar härefter, att postsparbankens vinst för år 1928 sannolikt
komrne att ej obetydligt överstiga 1 miljon kronor och att man även
för kommande år kunde räkna med en avsevärd vinst, samt att det under
sådana förhållanden icke kunde anses obilligt, att styrelsen sattes i tillfälle
att använda ett så jämförelsevis blygsamt belopp som 50,000 kronor om
året i sparsamhetsfrämjande syfte bland landets skolungdom. Styrelsen framhåller
slutligen, att en utdelning även under år 1929 borde i stort fortgå
efter de principer, som legat till grund för 1928 års utdelning, med beaktande
av de erfarenheter, man därvid haft tillfälle att göra.
O
Departe
mentschefen.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
I utlåtande av den 9 januari 1929 har skolöverstyrelsen förklarat sig finna
generalpoststyrelsens strävan att söka främja sparsamheten hland skolungdomen
vara i hög grad belijärtansvärd samt anse utdelandet av postsparbanksböcker
med insatta mindre belopp vara ett lyckligt sätt att uppmuntra
de unga till sparsamhet; och har skolöverstyrelsen därför tillstyrkt bifall till
den föreliggande framställningen.
Statskontoret har i utlåtande den 15 januari 1929 uttalat, att frågan, huruvida
medel för ifrågavarande ändamål fortfarande borde anvisas, i första
hand vore beroende av den erfarenhet man kunde vinna av sparverksamhetens
resultat; då emellertid den gångna korta tiden givetvis icke kunde
lämna tillräckligt material för ett tillförlitligt bedömande härutinnan, vore
intet att erinra mot anvisande ännu något eller några år av medel för ändamålet.
Innan därefter ytterligare medel beviljades, syntes utredning böra
förebringas angående den utsträckning, i vilken skolungdomen begagnat sig
av den möjlighet till sparande, som sålunda beretts.
Statskontoret framhåller vidare, att ännu eu omständighet vore att beakta
vid bedömandet av spörsmålet om fortsatt medelsanvisning, nämligen frågan,
huruvida det av statsmakterna för verksamhetens bedrivande uppställda villkoret,
att konkurrens skulle undvikas med privata sparbanksföretag, blivit
iakttaget. Ämbetsverket uttalar härutinnan bland annat:
Statskontoret vore självfallet icke i tillfälle att uttala något omdöme i
själva tvistefrågan, men ville framhålla, att kravet på ett fullt lojalt uppehållande
av de givna, synnerligen välbetänkta direktiven för verksamheten
icke borde i någon mån få eftergivas och att alltså, därest eu undersökningskulle
giva vid handen att skäl till anmärkning i sådant hänseende förekomme,
medelsanvisningen borde tillsvidare, upphöra. I varje fall syntes
det önskvärt, att direktiven kunde erhålla en mera pregnant utformning än
vad för närvarande vore fallet. Det kunde icke förnekas att uttryck sådana
som att verksamheten icke finge »leda till olämplig konkurrens om det lokala
sparkapitalet» eller att »konkurrens undvikes med sparbanker eller andra
penninginrättningar, som driva dylik skolsparverksamhet», vore så pass svävande,
att meningsskiljaktighet om sättet för bestämmelsernas tillämpninglätt
kunde uppstå. Ur nu förevarande synpunkt lämpligast vore naturligtvis,
om för vissa bestämda tidsperioder kunde direkt angivas de skoldistrikt
eller delar av sådana, där skolsparverksamheten icke finge bedrivas. Huruvida
emellertid ett sådant förfaringssätt vore praktiskt taget möjligt, vore eu
fråga, varom statskontoret icke kunde uttala något omdöme.
Den nu ifrågavarande formen av skolsparverksamhet, utdelande av sparbanksböcker
med därå insatta mindre grundbelopp, har redan tidigare till
lämpats av ett flertal privata sparbanker i landets skilda delar. Då detta förfarande
befunnits utgöra ett verksamt medel till främjande av sparsamhet
bland skolungdomen, har det också vunnit allt vidare tillämpning. Det är
därför endast naturligt, att ledningen för postsparbanken, vilken alltsedan
bankens tillkomst nedlagt ett förtjänstfullt arbete på ungdomens fostran
till sparsamhet, velat, till fullföljande av sina strävanden härutinnan, i sin
verksamhet upptaga och utveckla jämväl denna propagandaform.
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
9
Genom nästlidet års riksdagsbeslut har också möjlighet beretts postsparbanken
till åtgärd i sådan riktning. Riksdagens medgivande gavs under den
förutsättningen, att verksamheten från postsparbankens sida icke finge erhålla
karaktiiren av konkurrens med de privata penninginrättningarnas arbete
på området, och detta villkor underströks sedermera av Kungl. Maj:t. Emellertid
hava de av postsparbankens ledning för sparbanksböckernas utdelande
vidtagna åtgärderna blivit föremål för erinringar från de privata sparbankernas
sida.
Anmärkningarna synas i främsta rummet rikta sig däremot, att cirkulär
med meddelande om den planerade utdelningen av postsparbanksböcker
samt begäran om vissa uppgifter rörande redan bedriven skolsparrörelse
utsänts till samtliga skoldistrikt i riket (utom Stockholm, Göteborg och
Malmö) och alltså även till de distrikt, där liknande verksamhet redan igångsatts
från enskilt håll. Även om det begagnade förfaringssättet icke i och
för sig kan göras till föremål för erinran, torde dock visst fog finnas för
den anmärkningen, att bland annat på grund av den använda formuleringen
av frågeställningen ett uttömmande omdöme om de privata sparbankernas
verksamhet uti ifrågavarande hänseende näppeligen på denna väg kunde
väntas, och synes det hava bort ligga nära till hands att i stället söka i
första rummet genom sparbankernas organisation erhålla erforderliga uppgifter,
helst samråd från detta håll erbjudits.
Av uppgifter, som jag låtit införskaffa rörande den sedermera verkställda
utdelningen av postsparbanksböcker, framgår, att postsparbanksledningen
icke — på sätt densamma i sin ursprungliga skrivelse synes hava
närmast tänkt sig och riksdagen får anses hava förutsatt som villkor för sitt
bifall till förslaget — begränsat verksamheten att tillsvidare avse viss landsända
eller vissa län, där det av olika skäl syntes särskilt angeläget att främja
sparsamhetssträvandena. Postsparbanksböcker hava nämligen utdelats i alla
län utom ett — Örebro län — om än största anparten av böckerna tillkommit
norrlandslänen. Även inom en på ifrågavarande område så väl tillgodosedd
landsdel som Malmöhus län hava skolbarn erhållit sparböcker.
Då jag nu går att upptaga frågan om fortsatt medgivande till postsparbankens
ifrågavarande verksamhet, vill jag förutskicka, att åtgärder för uppmuntrande
av skolungdomens sparsamhet utöver dem, som redan från allmänt
eller enskilt håll vidtagits, alltjämt äro önskvärda. Inom stora områden
av landet — särskilt i rikets nordliga trakter — finnas för närvarande
inga eller blott få privata penninginrättningar och åtskilliga av
de befintliga sparbankerna hava ännu icke gått in för skolsparrörelsen. Tillräckliga
tillfällen finnas sålunda för postsparbanken att utan intrång på
ortssparbankernas arbetsfält fortsätta denna samhällsgagnande verksamhet.
Medgivas måste också, att postsparbanken icke minst med hänsyn till förmånen
av talrika och även i de mest avlägsna bygder spridda tjänsteställen
har stora förutsättningar att tjäna skolsparverksamlietens syften.
Postsparbanken synes därför böra sättas i tillfälle att även på det mera
effektiva sätt, som utdelandet av postsparbanksböcker med insatta mindre
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 101 käft. (Nr 125.) 402 29 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
belopp innebär, fullfölja sitt arbete i skolsparrörelsens tjänst. Därvid bör
emellertid tillses, att detta arbete icke kommer att bedrivas på området för
ortssparbankernas verksamhet. Man bör nämligen beakta olägenheten av
det jämväl i riksdagens förut omförmälda skrivelse påpekade förhållandet, att
postsparbankens ingripande i den lokala sparverksamheten har till följd,
att sparkapital dragés från orten och icke blir tillgängligt för de lokala kreditbehoven.
Att med ledning av föreliggande uppgifter rörande skolsparverksamheten
i detalj avgränsa de områden, där utdelning av postsparbanksböcker till
skolungdom lämpligen bör ifrågakomma, torde näppeligen låta sig göra.
Huvudregeln bör emellertid vara, att postsparbankens insats endast skall
äga karaktären av komplement till ortssparbankernas arbete och ske allenast
där, varest skolsparrörelsen eljest icke bliver i denna eller liknande form tillgodosedd.
Ett ingripande från postsparbankens sida torde således böra begränsas
till områden, vilka ej kunna betraktas såsom egentligt verksamhetsområde
för en ortssparbank, som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse
för skolsparrörelsens främjande. I överensstämmelse härmed lärer postsparbanken
få träda tillbaka för sparbank, i den mån densamma inom sådant
område ytterligare utvidgar sin verksamhet uti ifrågavarande avseende. Avgränsningen
mellan de olika sparinrättningarnas verksamhetsområden synes
böra ske efter i varje särskilt fall vidtagen undersökning och efter samråd
mellan postsparbankens ledning och vederbörande sparbanksorganisation.
Ett samarbete härutinnan borde vara så mycket lättare att åstadkomma,
som det gäller en gemensam strävan för ett ur alla synpunkter behjärtansvärt
syfte och — såsom även generalpoststyrelsen framhållit — från postsparbankens
sida allenast är fråga om åtgärder till det allmännas och barnens
bästa men icke gäller något postsparbankens konkurrentintresse. För
ett sådant samarbete synas mig de nu uppdragna riktlinjerna kunna utgöra.
eu grundval.
Generalpoststyrelsens framställning om beredande av möjlighet att jämväl
under innevarande år till skolungdom utdela postsparbanksböcker med
därå insatta belopp till en sammanlagd summa av högst 50,000 kronor synes
mig alltså böra vinna bifall. Däremot anser jag mig icke kunna förorda det
av generalpoststyrelsen föreslagna bemyndigandet för Kungl. Maj:t att även
för framtiden besluta rörande anslag för ändamålet, utan torde, därest ytterligare
utdelning av postsparbanksböcker ifrågasättes, riksdagens medgivande
böra åtminstone tillsvidare för varje gång inhämtas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet må,
intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning
Kungl. Maj:t bestämmer, av postmedel till skolungdom i
riket utdela mindre penningbelopp insatta å motböcker med
postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
1 1
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:143 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående åtgärd för främjande av sparsamhet bland skolungdomen jämte i ämnet väckta motioner. s. 8 i texten