Sök i Ratio Lex

Angående statsbidrag till kostnader för laga skiftet å Färila sockens stora skifteslag

1929-02-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:130, Angående statsbidrag till kostnader för laga skiftet å Färila sockens stora skifteslag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr ISO.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till

kostnader för laga skiftet å Färila sockens stora skifteslag; given

Stockholms slott den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyekn, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen statsrådet Johansson anför:

Jag anhåller att få anmäla eu av Anders Nilsson i Svedja, i egenskap

av kassör inom Färila sockens i Gävleborgs län stora skifteslag, i skrivelse

den 1 oktober 1927 gjord, av lantmäteristyrelsen med utlåtande den 14 november

1927 överlämnad framställning om statsbidrag till kostnader för

laga skiftet å Färila sockens stora skifteslag.

Till eu början må beträffande de bestämmelser, som äro tillämpliga

med avseende å statsbidrag till dylika kostnader, erinras om följande.

Kungörelsen den 22 juni 1928 angående villkor för erhållande av statsbidrag

till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 om delning av jord

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 106 håfl. (Nr 130.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

å landet (nr 295) — den i detta ämne senast utfärdade kungörelsen — avser

enligt vid densamma fogade övergångsbestämmelser allenast förrättningar,

som påbörjats efter den 31 december 1927 och verkställts enligt jorddelningslagen.

Tidigare reglerades rätten för delägare i laga skiften att erhålla

statsbidrag genom kungörelsen den 31 december 1920 (nr 912),

vilken emellertid snart ersattes av kungörelsen den 8 juni 1923 (nr 238) angående

villkor för erhållande av statsbidrag till lantmäteriförrättningar

jämte däri enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 294) vidtagna ändringar.

Alla före den 1 januari 1921 påbörjade men efter samma dag avslutade skiften

äro i förevarande avseende alltjämt att bedöma enligt 1923 års kungörelse. I

4 § i sagda kungörelse stadgas, att delägare i område, som efter den 1 januari

1921 undergått laga skifte eller hemmansklyvning, må under i paragrafen

närmare angivna förutsättningar efter ansökan åtnjuta bidrag till bestridande

av kostnaderna för förrättningen med belopp, motsvarande högst hälften av

vad på ägolotten belöper av det lantmätaren för förrättningen enligt

gällande lantmäteritaxa tillkommande arvode, inberäknat lösen för karta

och handlingar. Bland nämnda förutsättningar märkes, att de sökande

åliggande kostnaderna för förrättningen måste anses för honom betungande

i förhållande till hans ekonomiska ställning. Prövningen av

dylik ansökning tillkommer lantmäteristyrelsen.

I nu förevarande framställning, vid vilken fogats 149 särskilda, till lantmäteristyrelsen

ställda ansökningar från delägare inom skifteslaget om statsbidrag

jämlikt kungörelsen den 8 juni 1923, anhåller Anders Nilsson, att

Kungl. Maj:t måtte, utan hinder därav att laga skiftet påbörjats före den

1 januari 1921, bevilja sökandena statsbidrag med hälften av samtliga de

kostnader, som belöpte å sökandena av det lantmätaren tillkommande arvodet.

Till stöd för framställningen åberopas, att skiftet för sökandena varit synnerligen

betungande.

Beträffande ifrågavarande skifteslag och handläggningen av förrättningen

samt kostnaderna därför framgår följande av den utredning, som lantmäteristyrelsen

förebragt i ärendet:

Laga skiftet, som började år 1904, avsåg delning dels mellan de i skifteslaget

ingående 17 byalagen, dels inom varje byalag. Sedan skiftet vunnit

laga kraft i den del det avsåg delningen mellan byarna, avslutades detsamma

den 9 mars 1920, men överklagades. Vederbörande ägodelningsrätt

meddelade utslag den 20 december 1920, varefter Kungl. Maj:t, dit talan

fullföljdes, genom utslag den 23 januari 1923 återförvisade förrättningen

för vidtagande av ändringar i olika avseenden. Skiftet fastställdes den 2

juni 1925.

Kostnaderna för skiftet, oberäknat kostnader för utflyttningar, väganläggningar

m. in., uppginge enligt en av distriktslantmätaren Hjalmar Kårlin

den 14 oktober 1927 lämnad utredning till 324,409 kronor 54 öre. Kostnaderna

för lantmätares arvode utgjorde 210,809 kronor 67 öre, varav dock

på de efter den 1 januari 1921 verkställda ändringarna i skiftet belöpte

24,890 kronor 88 öre. Kostnaderna för gode män och hantlangning uppginge

till 113,599 kronor 87 öre.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Eu sammanställning av kostnaderna för lantmätares arvode beträffande

samtliga de i skiftet ingående 17 byalagen samt de på sökandena belöpande

andelarna härav gestaltar sig på följande sätt:

Samtliga kostnader

för lantmätares

arvode

And ringsförrättningen
-

Bidrags- Sökandenas ausökandes

del i samtliga

antal kostnader

Andel för

ändringsförrättn

ingen

210,809:6 7 24,890:8 8

149

25,648: 6i

3,225: 9 7.

Lantmäteri styrelsen har i sitt förenämnda utlåtande först gjort följande

uttalanden beträffande rätten till statsbidrag och lantmäteristyrelsens tillämpning

av bestämmelserna:

Statsbidrag till förrättningskostnader vid lantmäteriförrättniugar infördes

genom 1920 års riksdags beslut. Uti kungörelsen den 31 december 1920

(nr 912) angående villkor för erhållande av statsbidrag till lantmäteriförrättningar

hade bestämmelser närmare meddelats rörande förutsättningarna

för dylikt bidrags utgående. Såsom framginge av 1 § i nämnda kungörelse

hade förutsatts, att bidrag endast skulle utgå till sådana förrättningar, som

verkställts efter den 1 januari 1921. Vid avgivande av förslag till kungörelse

i ämnet framhöll lantmäteristyrelsen, att det ansetts erforderligt att

från bidrag avstänga förrättningar, som verkställts före nämnda tidpunkt,

då eljest anslaget kunde komma att utnyttjas för förrättningar, som utförts

för flera år tillbaka. 1 § i kungörelsen avsåge emellertid endast avsöndringsoch

ägostyckningsförrättningar. Beträffande skiften och hemmansklyvningar

hade i 4 § 1 mom. i kungörelsen icke direkt angivits, att de skulle vara

verkställda efter den 1 januari 1921, men berodde detta därpå, att som

villkor för bidrags utgående i kungörelsen uppställts fordran på ny ägomätning

i enlighet med föreskrifterna i mätningsförordningen den 17

december 1920, som icke trädde i kraft förrän den 1 januari 1921. Genom

sistnämnda villkor uteslötes sålunda alla före nämnda tidpunkt verkställda

förrättningar av ifrågavarande slag. Uti kungörelsen den 8 juni 1923

(nr 238), vilken ersatte berörda 1920 års kungörelse i ämnet, hade — då

villkoret angående fordran på ny mätning, utförd enligt 1920 års mätningsförordning,

borttogs — i 3 § 1 mom. direkt införts bestämmelse, att statsbidrag

kunde utgå endast till delägare i område, som efter den 1 januari

1921 undergått laga skifte eller hemmansklyvning.

Lantmäteristyrelsen hade på grund av bestämmelserna i ämnet följt den

praxis, att, därest förutsättningarna för statsbidrag i övrigt förelegat, statsbidrag

utanordnats vid skiften och hemmansklyvningar, därest förrättningen

avslutats efter den 1 januari 1921. T fråga om återförvisad förrättning,

som första gången avslutats före den 1 januari 1921, hade statsbidrag

utanordnats endast till de kostnader, som uppstått genom återförvisningen,

därest förrättningen andra gången avslutats efter den 1 januari 1921.

Lantmäteristyrelsen har därefter fortsatt:

Enligt relaterade principer skulle till delägarna i Färila sockens stora

skifteslag statsbidrag kunna utgå endast till kostnaderna för ändringsförrättningen.

Distriktslantmätaren Kårlins utredning visade, att kostnaderna för

lantmätarens arvode vid ändringsförrättningen vore ganska små i förhållande

till motsvarande kostnader för hela förrättningen. Då de i ansökningshandlingarna

angivna arvodesbeloppen, som påförts respektive sakägare

för hela förrättningen, reducerades i proportion till vad inom respektive

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

byalag kostnaderna för ändringarna utgjorde av kostnaderna för hela förrättningen,

skulle statsbidraget till sökandena i sin helhet uppgå till allenast

1,612 kronor 98 öre (hälften av 3,225 kronor 97 öre) och i de flesta

fall icke komma att utgå med mer än omkring 1/20 av påfört kostnadsbelopp,

ett bidrag som torde kunna sägas vara en ganska värdelös hjälp.

Då summan av de sökandena påförda kostnadsbeloppen av lantmätarens

arvode för förrättningen utgjorde 25,648 kronor 61 öre (av 210,809 kronor

67 öre), torde man kunna utgå från, att endast sådana delägare, som verkligen

vore betungade av skifteskostnaderna, förekomme bland sökandena.

Med hänsyn härtill och de särskilda förhållanden, som förelåge vid genomförande

av ett skifte av den omfattning som det nu ifrågavarande, samt på

grund av att skiftet dock avslutats första gången relativt kort före ikraftträdandet

av 1920 års kungörelse angående statsbidrag till lantmäteriförrättningar,

ansåge lantmäteristyrelsen skäl tala för ett bifall till framställningen

och att ett undantag gjordes i det föreliggande fallet. Lantmäteristyrelsen

ville härvid erinra om att, förutom ersättningen till lantmätaren, skiftesdelägarna

haft att utan något som helst statsbidrag bära hela kostnaden för

gode män och hantlangning.

På grund av vad lantmäteristyrelsen sålunda anfört hemställer lantmäteristyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att, utan hinder därav

att ifrågavarande skifte första gången avslutats redan före den 1 januari

1921, till sökandena utanordna statsbidrag med hälften av hela den på

sökandena belöpande kostnaden för det lantmätaren för förrättningen tillkommande

arvode, inberäknat lösen för karta och handlingar.

Statskontoret, som den 13 december 1927 avgivit infordrat yttrande i

ärendet, hemställer, att då, såvitt av handlingarna i ärendet framginge,

tillräckliga skäl för medgivande av undantag från gällande föreskrift, att

ifrågavarande statsbidrag kunde utgå endast till delägare i område, som efter

den 1 januari 1921 undergått laga skifte, knappast torde kunna sägas föreligga,

framställningen icke måtte föranleda till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Lantmäteristyrelsen, som den 11 januari 1928 avgivit förnyat yttrande i

ärendet, anför däri huvudsakligen följande.

Gällande bestämmelser lade ingalunda något ovillkorligt hinder i vägen

för statsbidrags utanordnande i förevarande fall, helst som gällande föreskrift

icke klart angåve den omständigheten, att eu efter den 1 januari 1921

avslutad och fastställd förrättning varit föremål för en före nämnda tidpunkt

avslutad handläggning, utgöra hinder för statsbidrags utanordnande

till samtliga förrättningskostnader. Lantmäteristyrelsen hade emellertid icke

ansett sig böra utan Kungl. Maj:ts medgivande frångå den av styrelsen med

restriktiv tolkning av gällande bestämmelser tillämpade praxis. Men detta

uteslöte icke, att undantag från den tillämpade regeln borde kunna göras,

särskilt då det, såsom i förevarande fall, förelåge tungt vägande skäl för

bifall till den gjorda ansökningen.

Laga skiftet i Färila hade av flera orsaker blivit särskilt betungande för

delägarna. Den tid, som åtgått för skiftets genomförande, hade redan på

grund av skiftets omfattning blivit mr ,■ än vanligt lång, men därtill komme,

att skiftet utförts under en tid, då lantmäteriet undergått två mycket genomgripande

omorganisationer, som medfört upprepade ombyten av förrättnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr ISO.

5

män. De alltid oundvikliga förluster för delägarna, som ett skifte medförde

under tiden för dess utförande, särskilt genom inskränkt rätt att förfoga

över skogstillgångarna och genom att jord, byggnader, vägar, diken m. m.,

på grund av ovissheten om den blivande delningen, icke bleve på bästa sätt

vårdade, bleve högst betydande vid ett så långvarigt skifte som i Färila.

Den omständigheten, att skiftet första gången avslutades endast kort tid före

den 1 januari 1921, torde jämväl tala för ett undantag, då det i stort sett

berott på en tillfällighet, om första handläggningen kom att avslutas före

eller efter nämnda tidpunkt.

Generaldirektören och byråchefen å lantmäteribyrån hade vid inspektion

i Färila under sommaren 1927 fått ett starkt intryck av, att delägarna i

skiftet vore i stort behov av allt det understöd, som kunde beredas dem i

form av statsbidrag till bestridande av kostnader, som blivit en följd av

laga skiftet.

I ändamål att åstadkomma utredning om, huruvida ett beslut om utanordnande

av statsbidrag i förevarande fall skulle kunna tänkas medföra

några ekonomiska konsekvenser för framtiden, har tillförordnade byråchefen

å lantmäteristyrelsens lantmäteribyrå verkställt en undersökning, som givit

vid handen, att endast två skiften kunna i någon mån jämställas med Färilaskiftet

i nu ifrågavarande avseenden, samt att för bifall till en framställning

om statsbidrag till skifteskostnader, belöpande på tiden före den 1

januari 1921, så starka skäl som i fråga om Färilaskiftet knappast torde föreligga

i något fall. I det ena av de sålunda avsedda två fallen avslutades skiftet

första gången den 30 juni 1919 och ändringsförrättningen den 31 december

1921; hela kostnaden för förrättningsmännens arvode utgjorde 56,072 kronor,

varav på ändringen belöpte 13,153 kronor. Då statsbidrag beträffande denna

förrättning utanordnats till mindre bemedlade delägare med ett belopp av omkring

685 kronor, skulle, därest statsbidraget finge beräknas på hela kostnaden,

ytterligare statsbidrag till samma delägare kunna utgå med ungefär tre

gånger detta belopp, d. v. s. omkring 2,000 kronor. — Det andra nu

ifrågavarande skiftet avslutades första gången den 28 juli 1913 samt

efter ändringsförrättning första gången den 27 augusti 1923 och sista

gången den 26 april 1926. Skiftesdelägarna hade genom statsmakternas

beslut (se 1928 prop. nr 133, R. skr. nr 218) tilldelats ett särskilt statsbidrag

till förbättring av vägar inom skifteslaget å ett belopp av 12,000

kronor utöver vad som kunnat utgå enligt gällande bestämmelser, vadan

ytterligare statsunderstöd av nu ifrågavarande art icke syntes böra ifrågakomma

i detta fall.

Ovisst torde vara, huruvida de enligt 1923 års kungörelse gällande be- Departementsstämmelserna

om statsbidrag till lantmäteriförrättningar, vilka bestäm- chefer‘- melser grundats å riksdagens i ämnet fattade beslut, kunna givas en

sådan tolkning, att åt mindre bemedlade delägare i Färila sockens stora

skifteslag må utgå statsbidrag till”, laga skiftet, beräknat med hänsyn till

hela kostnaden för det lantmätaren för förrättningen tillkommande arvode.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 106 höft. (Nr 130.)

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 130.

Ifrågavarande framställning synes emellertid vara synnerligen behjärtansvärd.

Såsom lantmäteristyrelsen framhållit, avslutades skiftet första gången

kort tid före tillkomsten av bestämmelserna rörande skiftesbidrag av ifrågavarande

slag. Skiftets omfattning har varit ovanligt stor och såväl därigenom

som genom den långa tid, som åtgått innan skiftet bragts till slut, hava

kostnaderna blivit högst avsevärda. Med hänsyn tillika till de olägenheter,

som en lång tids ovisshet rörande jordförhållandena inom skifteslaget måste

hava vållat särskilt de ekonomiskt mindre väl situerade bland skiftesdelägarna,

synes billigheten kräva, att något ytterligare bidrag beredes dessa

utöver de jämförelsevis obetydliga belopp, som de må äga uppbära för bestridande

av kostnaderna för ändringsförrättningen vid skiftets återförvisande

till ägodelningsrätten. Av lantmäteristyrelsens chef och en befattningshavare

i styrelsen har efter besök inom skifteslaget vitsordats, att delägarna

vore i stort behov av allt det understöd, som kunde beredas dem i form av

statsbidrag till kostnaderna i anledning av skiftet. På grund härav och då de

ekonomiska konsekvenserna för framtiden med hänsyn till andra liknande

fall torde vara ringa, förordar jag, att statsbidrag till ifrågavarande laga

skifte tilldelas de skiftesdelägare, för vilka dem åliggande kostnader för

förrättningen måste anses betungande i förhållande till deras ekonomiska

ställning.

Jag hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att, utan hinder därav att laga skiftet inom Färila sockens i Gävleborgs

län stora skifteslag första gången avslutats före den 1 januari 1921, lantmäteristyrelsen

må, med tillämpning i övrigt av bestämmelserna i kungörelsen

den 8 juni 1923 (nr 238) angående villkor för erhållande av statsbidrag

till lantmäteriförrättningar, av det i riksstaten upptagna förslagsanslaget

till bidrag till jorddelningsförrättningar till delägare i skifteslaget

utanordna statsbidrag med intill hälften av hela den på respektive delägare

belöpande kostnaden för det lantmätaren för förrättningen tillkommande

arvode, inberäknat lösen för karta och handlingar.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till kostnader för laga skiftet å Färila sockens stora skif a1 i texten
  2. JoU 1929:52 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsbidrag till kostnader för laga skiftet å Färila sockens stora skifteslag. s. 6 i texten