Angående befrielse för K. H. Larsson från erläggande av visst räntébelopp
1929-02-25 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:144, Angående befrielse för K. H. Larsson från erläggande av visst räntébelopp
Dokumentets text
Kungl. Majtts proposition Nr 144.
29
Sr 144.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse för K. H.
Larsson från erläggande av visst räntébelopp; given Stockholms
slott den 25 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 25 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementshefen, statsrådet Johansson anför:
Jämlikt brev den 2 juni 1916 har Kungl. Maj:t med riksdagen förordnat,
att av kronoegendomen Dagöholm nr 1—4 med Bronäs nr 1, Ulvstorp nr 1
och Kjesebro nr 1, numera Dagöholm nr 5 2 7/s mantal i Lerbo socken av
Södermanlands län skulle enligt gällande grunder för upplåtande av egnahemslägenheter
från kronoegendomar försäljas bland annat en lägenhet, benämnd
Kjesebro, vilken å eu av förste lantmätaren A. W. Lodén 1892 upprättad
karta över egendomen betecknats med litt. D. Ifrågavarande lägenhet,
vilken vid sedermera skedd ägostyckning åsatts under litt Ab 3/l0 mantal,
30
Kungl. Maj:ts proposition Nr 444.
saluvärderades sommaren 1913 till 12,000 kronor, varvid åkerjorden om
18.0» hektar beräknats efter 400 kronor per lioklar och ängen om O.592
hektar beräknats efter 200 kronor per hektar. Den växande skogen värderades
till 4,757 kronor.
Ifrågavarande lägenhet inköptes av K. H. Larsson efter tävlan med annan
spekulant för en köpeskilling av 22,100 kronor samt tillträddes den 14
mars 1919. Med anledning av framställning från Larsson, som vid tillträdet
erlade en tiondel av köpeskillingen, har Kungl. Maj:t, med stöd av riksdagens
i skrivelse den 2 april 1924 nr 72 givna bemyndigande, den 11 juli
1924 beviljat sökanden anstånd till den 14 mars 1928 med erläggande av till
betalning den 14 mars 1924 förfallet och samma dag 1925—1927 förfallande
räntebelopp å den oguldna delen av ifrågavarande köpeskilling, under villkor
att sökanden dels erlade ränta efter 5 procent för år å oguldet till betalning
förfallet räntebelopp från respektive förfallodagar, tills full betalning
skedde, dels ock ställde förnyad, av länsstyrelsen godkänd säkerhet för
betalningens behöriga fullgörande till såväl kapitalräntan som anståndsräntan.
Larsson liar vidare av domänstyrelsen erhållit anstånd till den 14
mars 1934 med erläggande av amortering å den återstående köpeskillingen.
I skrivelse den 7 december 1928 har domänstyrelsen underställt Kungl.
Maj:ts prövning en till styrelsen ställd, av länsstyrelsen i Södermanlands
län med utlåtande den 17 mars 1928 överlämnad, av yttranden från vederbörande
domänintendent och landsfiskal åtföljd ansökning, däri Larsson anhållit
att, såvida ej någon reducering av köpeskillingen kunde äga rum,
de den 14 mars 1928 till betalning förfallande räntemedel, tillhopa 4,112
kronor 74 öre, måtte efterskänkas, så att hans förpliktelser gent emot kronan
endast måtte innefatta fullgörande av de räntebetalningar och amorteringar,
som belöpte å tiden efter den 14 mars 1928.
Till stöd för sin framställning anför sökanden i huvudsak följaude.
Då åbyggnaderna befunne sig i ett synnerligen skröpligt skick, hade alla
byggnader måst ersättas med nya, vilket verkställts för en kostnad uppgående
till omkring 27,000 kronor. De skulder på flera håll, som sökanden
härigenom åsamkat sig, hade han med yttersta nöd under tiden amorterat,
så a t nu endast ungefär 1,350 kronor återstode. I sitt äktenskap hade
sökanden åtta barn, det minsta fyra år. På grund av omförmälda förhållanden
såge sig sökanden ej i stånd att den 14 mars 1928 till kronan
gälda vad som bort ske. För att undvika ödeläggelse av sitt hem nu, när
hopp förefunnes att vinna lön för allt mödosamt arbete, nödgades sökanden
åter anropa kronan om lindring.
Domänintendenten framhåller, att jorden ä lägenheten är av tämligen
svag beskaffenhet. Vid uppskattningsförrättning 1913 hade lägenheten äsatts
ett saluvärde av 12,000 kronor. Sökanden hade emellertid vid tävlan spekulanter
emellan stannat för ett cirka 10,000 kronor högre bud. Då sökanden
måst nybygga såväl boningshus som ladugård under dyrtiden, hade det varit
honom omöjligt att fullgöra ränte- och avbetalningslikviderna i deras helhet.
Sökandens biförtjänster genom körslor och dylikt vore ojämn, men strävade
han att uppehålla sin ekonomi. Ville man behjärta familjens svåra helå
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj-Jk proposition År 14 i.
3]
genhet och undvika alt genom exekutiv försäljning av fastigheten driva
sökanden från hus oeli hem, funnes enligt domänintendentens mening ingen
annan utväg än att kronan avstode från en ej sä obetydlig del av sin fordran.
Enligt domänintendentens mening borde kronan efterskänka hälften av det
köpeskillingsbelopp av 10,000 kronor, kronan erhållit utöver lägenhetens uppskattningsvärde.
Landsfiskalen har efter ä fastigheten företagen undersökning lämnat redo
görelse för sökandens ekonomiska ställning. Härav framgår, att tillgångarna
i levande och döda inventarier beräknats att med 3,418 kronor överstiga skulderna,
vilka upptagits till 1,343 kronor. Vid tillträdet av fastigheten hade
sökanden ägt en kontant förmögenhet av 6,000 kronor jämte ett värdefullt,
lösöre. Landsfiskalen vitsordar sökanden vara en skötsam och ordentlig
person, som städse sökt göra rätt för sig. En sökandens granne och tillika
förutvarande arbetsgivare hade framhållit, att man i fråga om arbetsamhet
och idoghet sällan påträffade sökandens like. Landsfiskalen har på det
varmaste instämt i domänintendentens förslag. Skulle emellertid denna
utväg icke kunna ifrågakomma, tillstyrkes bifall till sökandens egen framställning.
Länsstyrelsen har funnit de föreliggande omständigheterna synnerligen
behjärtansvärda. Sökandens iråkade ekonomiska svårigheter, som synbarligen
äventyrade hans förmåga att behålla fastigheten, vore icke självförvållade
utan måste anses härröra av kristidens kraftiga ekonomiska växlingar.
Sökanden hade gjort sig känd för skötsamhet och arbetsamhet,
varti 1 komme, att ömmande omständigheter jämväl i så måtto förelåge att
sökanden hade stor familj att försörja. Länsstyrelsen funne sig därför böra
hemställa om bifall till framställningen, och syntes lindringen i. köpevillkoren
skäligen böra medges på det sätt, domänintendenten föreslagit medelst efterskänkande
av 5,000 kronor av köpeskillingen.
Domänstyrelsen hänvisar till handlingarna i ärendet och meddelar, att
enligt under hand från landskontoret erhållen upplysning den av sökanden
uppgivna ränteskulden vore till beloppet överensstämmande med landskontorets
räkenskaper. Med avseende å de i förevarande fall framhållna
särskilda omständigheterna anser sig styrelsen kunna tillstyrka sökandens
framställning i vad den avser efterskänkande av statens fordran å den 14
mars 1928 förfallna räntebelopp.
Statskontoret, som den 9 februari 1929 avgivit infordrat yttrande i ärendet,
anför, att med hänsyn till konsekvenserna det visserligen syntes kunna
väcka betänkligheter, att kronan i ett enstaka fall efterskänkte viss del av
det belopp köpare av kronoegendom vore skyldig att erlägga. Emellertid
förelåge i detta fall sådana särskilda omständigheter, att statskontoret i
trots av nu berörda principiella betänkligheter ansåge sig böra tillstyrka
bifall till sökandens framställning om efterskänkande av det förfallna räntebeloppet,
vartill dock torde erfordras riksdagens medgivande.
Statens egnahemsstyrelse har i infordrat utlåtande den 13 februari 1929
tillstyrkt domänstyrelsens under instämmande av statskontoret framställda
förslag.
Såsom statskontoret framhållit, torde väl ur principiell synpunkt kunna Departementsresas
vissa betänkligheter mot eftergift av den av sökanden åtagna be- CÄ*/®"- talningsskyldigheten. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser
jag emellertid, att i förevarande fall starka skäl tala för att staten icke gör
32 Kungl. Maj:ts proposition Nr 144.
hela sitt fordringsanspråk gällande. Den köpeskilling, som av sökanden
betalats för lägenheten, överstiger det uppskattade värdet med nära dubbla
beloppet, vadan staten erhållit en oberäknat hög betalning. Såväl på grund
av köpeskillingens storlek som de omfattande byggnadsarbeten sökanden
varit nödsakad att utföra å fastigheten har hans ekonomi hårt pressats.
Härtill kommer, att sökanden har en stor familj att försörja. Hittills
bär sökanden genom arbetsamhet och idoghet kunnat upprätthålla sin ställning.
Skulle emellertid staten söka att av honom uttaga sin till betalning
förfallna fordran, torde vara att emotse, att sökanden skulle komma i ett
ekonomiskt nödläge och ej längre kunna behålla sin fastighet. Det synes
vara med billighet överensstämmande, att staten i detta läge träder hjälpande
emellan, så att sökanden må kunna f ortföl ja sitt arbete. Jag tillstyrker
därför domänstyrelsens av statskontoret och egnahemsstyrelsen biträdda förslag,
att sökanden befrias från erläggandet av den 14 mars 1928 till betalning
förfallna räntebelopp.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förenämnde K. H. Larsson må befrias från erläggande av den 14
mars 1928 till betalning förfallna räntebelopp, tillhopa 4,112 kronor 74 öre,
å ogulden del av köpeskillingen för ovan omförmälda av honom inköpta
lägenhet under kronoegendomen Dagöholm nr 1—4 i Södermanlands län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:196 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för K. H. Larsson från erläggande av visst räntebelopp. a1 i texten
- JoU 1929:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för K. H. Larsson från erläggande av visst råntebelopp. a1 i texten