Sök i Ratio Lex

Kungl. l\laj:ts proposition Nr 147

1929-02-15 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:147, Kungl. l\laj:ts proposition Nr 147

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. l\laj:ts proposition Nr 147.

1

Nr 147.

Kunyl. Maj:ts proposition till riksdayen angående efterskänkande i

vissa fall av kronans rätt till danaarv; yiven Stockholms slott

den 15 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över fmansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Wohlin anför:

1:°)

Den 10 april 1916 avled änkan Olivia Maria Elisabeth östergren från

Medebys i Eke by socken av Gotlands län utan att, såvitt den efter henne

den 4 januari 1917 upprättade bouppteckningen utvisar, efterlämna kända

arvingar. Tillgångarna i boet utgjordes av fastigheten 1/256 mantal Medebys,

värderad till 500 kronor, jämte viss obetydlig lösegendom. Behållningen

uppgick till 465 kronor 50 öre.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 119 höft. (Nr 147—IhS.)

Danaarv efter

änkan Olivia

Maria Elisabeth

Östergren

från

Medebys i

Ekebysocken.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

Enligt ett i bouppteckningshandlingen omnämnt, av änkan Östergren den

21 februari 1916 upprättat testamente skulle hennes efterlämnade kvarlåtenskap

odelad tillfalla hennes måg Carl Laurentius Larsson i Medebys.

I en till kammaradvokatfiskalsämbetet ingiven, av ämbetet med utlåtande

den 18 augusti 1928 överlämnad ansökning har nu skomakaren Carl L.

Larsson i Medebys — med förmälan att ovanberörda testamente till förmån

för sökandens fader Carl Laurentius Larsson, numera avliden, aldrig blivit

bevakat och att kronan i följd därav genom kammaradvokatliskalsämbetet

framställt anspråk på tillgångarna efter Olivia Maria Elisabeth östergren —

anhållit, att kronans rätt till danaarv efter änkan Östergren måtte efterskänkas

till förmån för sökanden.

Till stöd för framställningen har åberopats i huvudsak följande.

Av lösegendomen efter änkan Östergren funnes ingenting kvar. Största

delen därav hade blivit uppbränd, då änkan östergren lidit av tuberkulos.

Den efterlämnade fastigheten, bebyggd med ett litet, gammalt och förfallet

trähus, vilket av sökanden begagnades till skomakarverkstad, bestode av omkring

två tunnland jord av dålig beskaffenhet, varav endast ett tunnland

vore uppodlat. Fastigheten torde vid en försäljning kunna betinga ett pris

av ett par hundra kronor, men om ersättning åt sökanden för utfört arbete

på jordens odling och förbättring beräknades, torde behållningen bliva så

gott som ingen. För kronan kunde kvarlåtenskapen efter änkan östergren

icke spela någon ekonomisk roll, medan det för sökanden skulle betyda

oändligt mycket, om han bleve frånhänd fastigheten, då därigenom hans

försörjningsmöjligheter skulle i högst väsentlig grad försämras för att icke

säga omöjliggöras.

Vid ansökningen har fogats ett av, bland andra, vederbörande kommunalstämmo-

och kommunalnämndsordförande avgivet intyg, vitsordande sökandens

uppgifter. Av intyget framgår jämväl, att sökanden har försörjningsplikt

för hustru och fyra minderåriga barn.

Länsstyrelsen i Gotlands län har, efter inhämtande av yttrande från

vederbörande landsfiskal, som tillstyrkt ansökningen, i ett den 10 augusti

1928 avgivet utlåtande hemställt om bifall till densamma.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har i sitt ovannämnda utlåtande, med förmälan

att ämbetet låtit anstå med vidare åtgärder för indrivande av danaarvet

i avbidan på beslut över den föreliggande ansökningen, vidare anfört,

att då av den i ärendet förebragta utredningen syntes framgå, att sökanden

befunne sig i små ekonomiska omständigheter och att hans frånträdande av

fastigheten — boets enda behållning — skulle i hög grad försvåra hans

utkomstmöjligheter, ämbetet på grund härav och i betraktande av omständigheterna

i övrigt i ärendet samt då ifrågavarande testamente finge antagas

vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja funnit sig böra tillstyrka

bifall till den gjorda framställningen; och har ämbetet hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition, i syfte att danaarvet

efter änkan östergren måtte efterskänkas till förmån för sökanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

3

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t Departement*- måtte föreslå riksdagen medgiva, chefen.

att kronans rätt till danaarv efter änkan Olivia Maria Elisabeth östergren

från Medebys i Ekeby socken av Gotlands län må efterskänkas till

förmän för skomakaren Carl L. Larsson i Medebys.

2:o)

Den 30 november 1924 avled småskollärarinnan Karolina Amalia Hjelm Danaarv efter

från Linköping utan att efterlämna kända arvingar. Enligt en den 14 S!T>äskoHära#

nnnan bäro*

februari 1925 efter henne upprättad bouppteckning uppgick boets behållning lina Amalia

till 9,636 kronor 98 öre. tr^n

Den 27 april 1925 bevakades vid rådhusrätten i Linköping för Linköpings

stads, dess fattigvårdsstyrelses och utredningsmannens i boet, förre folkskolinspektören

Alfred Fridéns räkning såsom muntligt testamente vissa av den

avlidna fällda yttranden, angående vilka vittnesförhör för dödsfalls skull

den 2 februari 1925 hållits vid rådhusrätten med Maria Lovisa Kullman

och Klara Sofia Vilhelmina Sandberg, båda i Tannefors. Enligt Maria

Lovisa Kullmans därvid avgivna berättelse skulle den avlidna en dag i

november 1923, då vittnet varit på besök hos henne, i samtidig närvaro av

vittnet och den avlidnas vårdarinna Amalia Josefina Anderson förklarat,

att hon hade för avsikt att inom en nära framtid låta upprätta sitt testamente,

varjämte hon muntligen uttalat sig om, huru hon önskade erhålla

testamentet avfattat samt bett såväl vittnet som Amalia Josefina Anderson

att lägga på minnet vad hon då yttrat. Enligt hennes då uttalade vilja

skulle hennes egendom efter hennas död så fördelas, att

1) 4,000 kronor avsattes till en fond, vars avkastning skulle i form av

julgåvor utdelas till fattiga i S:t Lars församling;

2) 1,000 kronor avsattes till en fond, vars avkastning skulle användas till

anskaffande av underkläder åt fattiga barn vid Tannefors folkskolor och

vilken fond skulle förvaltas av Tannefors syförening, som hade att föranstalta

om fördelningen av avkastningen utav fonden;

3) ett par tusen kronor tilldelades den person, som under den avlidnas

sista levnadsår vårdat henne;

4) 500 kronor överlämnades till griftegårdsnämnden för framtida vårdande

av hennes grav; och

5) återstoden bildade en fond, vars avkastning skulle användas till premier

och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande

S:t Lars församling, vilken fond skulle förvaltas av folkskolinspektören.

Samma uttalande, som den avlidna enligt vittnet Kullman gjort vid ovanberörda

tillfälle, hade hon enligt samma vittne vid ett flertal tillfällen upprepat

för vittnet, därvid ingen annan varit tillstädes än någon gång Amalia

Josefina Anderson.

Enligt vad vittnet Klara Sofia Vilhelmina Sandberg vid vittnesförhöret

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

berättat hade den avlidna jämväl för henne vid flera tillfällen omnämnt,

att hon hade för avsikt att inom en nära framtid låta upprätta sitt testamente.

Någon dag i december 1923, då vittnet besökt henne, hade hon omtalat,

att hon ämnade testamentera »en stor summa penningar till fattiga

barn i Tannefors». Vid ett annat tillfälle, troligen i mitten av november

1924, hade hon vid vittnets besök hos henne lämnat vittnet en penningsumma

med uppdrag, att vittnet skulle överlämna densamma till Tannefors

syförening såsom bidrag till fattiga barns beklädnad, varvid hon samtidigt

omnämnt, att det vore hennes avsikt, att omförmälda syförening efter hennes

död skulle erhålla en summa penningar för samma ändamål Vid båda dessa

tillfällen hade vittnet Sandberg varit ensam med den avlidna.

Sedan inspektionskonstapeln O. E. Hellström, vilken av rådhusrätten i

Linköping förordnats till god man för den avlidnas okända arvingar, till

rådhusrätten undfått stämning å Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse

och Fridén med yrkande att, enär det bevakade förordnandet icke innefattade

ett lagligen giltigt testamente och förordnandet icke heller blivit styrkt,

samma förordnande icke måtte utgöra hinder för den avlidnas arvingar att

komma i åtnjutande av arvsrätt efter henne, biföll rådhusrätten genom utslag

den 23 augusti 1926 på det sätt Hellströms talan, att Karolina Amalia

Hjelms ovan anförda yttranden förklarades icke för Linköpings stad och

dess medparter medföra rätt till någon del av hennes bo.

I målet hade företetts avskrift av en till Hellström ställd skrift, däri

ovanbemälda Amalia Josefina Anderson förklarat sig avstå från allt anspråk

på grund av det av Karolina Amalia Hjelm upprättade muntliga

testamentet.

Efter det Linköpings stad och dess medparter hos Göta hovrätt överklagat

rådhusrättens utslag, undanröjde hovrätten detsamma under motivering, att

rådhusrätten icke bort till prövning upptaga förenämnda klandertalan, enär

Karolina Amalia Hjelm icke efterlämnat några kända arvingar samt förordnande

av god man för okända arvingar icke med laga verkan kunde

meddelas och i följd därav det för Hellström utfärdade godmansförordnandet

icke för honom medfört behörighet att anställa samma klandertalan.

Sedan protokollet över ovannämnda vittnesförhör därefter delgivits kammaradvokatfiskalsämbetet

å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, uttog ämbetet

till rådhusrätten i Linköping stämning å Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse

och Fridén med yrkande, att ifrågavarande såsom muntligt

testamente bevakade yttranden av Karolina Amalia Hjelm måtte, såsom icke

uppfyllande fordringarna på ett testamente, förklaras icke utgöra hinder för

kronan att tillträda kvarlåtenskapen efter henne såsom danaarv.

I en till Kungl. Maj:t ställd, av länsstyrelsen i Östergötlands län med eget

utlåtande den 26 januari 1928 överlämnad ansökning hava nu Linköpings stads

drätselkammare, dess fattigvårdsstyrelse och folkskolestyrelse samt Fridén såsom

utredningsman i dödsboet —- under åberopande av att Karolina Amalia Hjelm

icke efterlämnat några kända arvingar och att några sådana ej heller gjort an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 147. 5

språk å hennes kvarlåtenskap samt med förmälan att hon, som förordnat, att

hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla de fattiga och särskilt, fattiga skolbarn

i S:t Lars församling, där hon såsom småskollärarinna utfört sin livsgärning,

fört ett mycket försakande liv och av sin ringa liin lagt slant till slant för

att kunna skapa en bestående välgörenhet i sin hemort — anhållit, att

Kungl. Maj:t matte, med godkännande av den avlidnas ifrågavarande förordnande,

förklara, att de medel, varom Karolina Amalia Hjelm sålunda

förordnat, icke skulle anses såsom danaarv utan få disponeras i enlighet

med den avlidnas önskan, så att, sedan Amalia Josefina Anderson avstått

från alla anspråk, som hon såsom den avlidnas vårdarinna kunde äga på

grund av förordnandet, kvarlåtenskapen komrne att fördelas på det i förordnandet

angivna sättet med undantag av att 2,000 kronor, som eljest

skulle hava tillkommit Amalia Josefina Anderson, tillfördes den fond, vars

avkastning skulle användas till premier och understöd åt fattiga, flitiga och

välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars församling. I framställningen anhålles

tillika, att Kungl. Maj:t måtte förordna, att fonden om 4,000 kronor

skulle förvaltas av Linköpings fattigvårdsstyrelse samt att fonden om 1,000

kronor, i händelse av syföreningens upplösning, skulle omhändertagas och

förvaltas av samma styelse.

Länsstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande förklarat sig för sin del

icke hava något att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet har, på grund av remiss, den 29 december

1928 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:

»Då någon arvinge efter avlidna Karolina Amalia Hjelm icke inom natt

och år från dödsfallet anmält sig till tagande av arv efter den avlidna samt

det av ämbetet klandrade testamentariska förordnandet, såsom icke uppfyllande

fordringarna på ett i laga ordning upprättat testamente och såsom

sådant ej heller lagligen styrkt, torde komma att av domstolarna förklaras

ogiltigt, lärer hennes kvarlåtenskap såsom danaarv tillfalla kronan. Emellertid

har rådhusrätten i Linköping förklarat det av ämbetet mot Linköpings

stad och dess medparter anhängiga målet vilande i avbidan på utgången

av nu förevarande ansökning.

Ett bifall till den underdåniga framställningen skulle enligt ämbetets förmenande

i själva verket innebära, att staden Linköping för olika ändamål

tilldelades hela kvarlåtenskapen efter Karolina Amalia Hjelm. Vad särskilt

angår det för framtida underhållet av hennes grav genom ifrågavarande

testamentariska förordnande till griftegårdsnämnden anslagna beloppet av

500 kronor, bör detta underhåll under alla förhållanden bestridas av boets

medel. Enär i den underdåniga ansökningen icke förebragts något skäl,

som synes kunna föranleda Eders Kungl. Maj:t att med avvikelse från den

förut av Eders Kungl. Maj:t och riksdagen tillämpade grundsatsen att ej

avstå från danaarv till förmån för kommun bifalla ifrågavarande framställning,

får ämbetet hemställa, att ansökningen icke måtte till någon Eders

Kungl Maj:ts vidare åtgärd föranleda.»

I avgivna påminnelser hava sökandena anfört, bland annat, att ett bifall

till Karolina Amalia Hjelms uttalade önskan väl knappast skulle leda till

att Linköpings stad komme att använda hennes kvarlåtenskap för olika

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

ändamål. Hon hade icke själv nämnt någon kommunal myndighet såsom

förvaltare utan blott Tannefors syförening och stadens folkskolinspektör.

Vem som skulle förvalta de 4,000 kronor, vars avkastning skulle användas

till julgåvor till fattiga i S:t Lars församling, därom hade hon ej yttrat sig.

Då emellertid någon måste taga hand om dessa medel och ansvara för dem,

eventuellt även de 1,000 kronor, som skulle tillfalla Tannefors syförening,

hade sökandena i detta fall föreslagit fattigvårdsstyrelsen. Mottagandet av

dessa 4,000, eventuellt 5,000 kronor, komme givetvis ej att i något avseende

inverka på fattigvårdens budget, lika litet som folkskolans budget skulle

kunna påverkas av den fond, som skulle förvaltas av stadens folkskolinspektör;

utan komme medlen att såsom särskilda fonder utom kommunens

räkenskaper användas enligt donators föreskrift.

I ärendet har sedermera ingivits en handling, så lydande:

> Härmed förklarar jag, att jag avstår från allt anspråk på grund av det

av avlidna Karolina Amalia Hjälm från Brittenborg upprättade muntliga

testamente, enligt vilket den avlidna förklarat, att ett par tusen kronor skall

tilldelas den person, som under hennes sista levnadsår vårdade henne, och

gör jag detta avstående till förmån för den fond, som enligt samma muntliga

testamente skall användas till premier och understöd åt fattiga, flitiga

och välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars församling. Brittenborg, Tannefors

den 1 februari 1929.

Amalia Josefina Anderson

På en gång närvarande vittnen:

Maria Kullman Svea Sandberg

Lärarinna, Tannefors Lärarinna, Tannefors.»

Vidare har företetts bestyrkt avskrift av den 22 februari 1915 antagna

stadgar för Tannefors syförening, utvisande, bland annat, att föreningen

hade till syftemål att i största möjliga utsträckning tillverka kläder att utdelas

bland fattiga barn tillhörande Tannefors småskolor.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, är kronans rätt till kvarlåtenskapen

efter Karolina Amalia Hjelm visserligen för närvarande icke ådagalagd,

då rättegången mellan kammaradvokatflskalsämbetet samt Linköpings

stad och dess medparter ännu icke avgjorts. Detta förhållande lärer dock

icke utgöra hinder för upptagandet av frågan om efterskänkande av den rätt,

kronan eventuellt må kunna äga till k var låtenskapen. (Jfr prop. nr 142

och riksdagens skrivelse nr 94 år 1915.)

Oavsett spörsmålet, huruvida i förevarande fall ett laga testamente föreligger

eller ej, måste av den förebragta utredningen anses framgå, att Karolina

Amalia Hjelms avsikt varit, att hennes efterlämnade egendom skulle komma

de i det föregående omförmälda särskilda ändamålen till godo. I 5 kap. 2 §

i lagen den 8 juni 1928 om arv — enligt vilken lag, där arvinge jämlikt

1—4 kap. ej finnes, arvet tillfaller allmänna arvsfonden — stadgas, att, om

anledning föreligger att å fondens vägnar klandra testamente, som dock

får anses vara ett riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta vilja, Konungen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kuncjl. Mn;j:ts proposition N, 147. 7

må besluta, att klander ej skall äga rum. Visserligen är denna lag icke

tillämplig i förevarande fall, enär arvlåtaren avlidit före lagens ikraftträdande.

Starka skäl synas mig emellertid tala för att hänsyn tages till

den uppfattning, varåt nya arvslagen sålunda givit uttryck, och att följaktligen

åtgärder vidtagas i syfte att den avlidnas önskemål beträffande

dispositionen av hennes kvarlåtenskap må bliva förverkligade. Dessa önskemål

åsyfta att tillgodose ändamål, som nära överensstämma med dem, som

arvsfonden är avsedd att främja. Vad kammaradvokatfiskalsämbetet anfört

om att ett bifall till ansökningen skulle innebära en avvikelse från den

förut tillämpade grundsatsen att ej avstå danaarv till förmån för kommun,

synes ej häremot böra tillmätas avgörande betydelse, då de ändamål Karolina

Amalia Hjelm genom sitt ifrågavarande förordnande velat främja till

väsentlig del ej äro sådana, som det åligger kommun att tillgodose. Från

senare tid föreligger för övrigt exempel på att danaarv avståtts till förmån

för kyrklig kommun (prop. nr 142 år 1915). På grund av vad jag nu anfört

får jag tillstyrka, att framställning avlåtes till riksdagen om avstående av

kronans eventuella rätt till danaarv i detta fall.

Vid efterskänkandet böra sådana villkor uppställas, att Karolina Amalia

Hjelms avsikter följas. Då nu hennes vårdarinna Amalia Josefina Anderson

formligen avstått från anspråk på del i kvarlåtenskapen till förmån

för den fond, som enligt den avlidnas mening skulle användas till premier

och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande S:t Lars

församling, torde, på sätt även sökandena föreslagit, det belopp, som eljest

kunde hava tillfallit Amalia Josefina Anderson, böra läggas till nämnda

fond. Jämväl i övrigt synas sökandenas ovan angivna förslag till förvaltning

av medlen vara värda beaktande.

Under förutsättning att ett avstående av kronans eventuella rätt till kvarlåtenskapen

kommer att ske, skulle följaktligen medlen användas och förvaltas

på följande sätt:

Efter det först 500 kronor avsatts till vård och underhåll av den avlidnas

grav, skulle återstående medel fördelas sålunda:

1) 4,000 kronor bilda en fond, vars avkastning i form av julgåvor utdelas

till fattiga i S:t Lars församling. Fonden förvaltas av Linköpings

stads fattigvårdsstyrelse;

2) 1,000 kronor bilda en fond, vars avkastning användes till anskaffande

av underkläder åt fattiga barn vid Tannefors folkskolor. Fonden förvaltas

av Tannefors syförening eller, i händelse av dess upplösning, av nyssnämnda

fattigvårdsstyrelse; och

3) återstoden av kvarlåtenskapen bildar en fond, vars avkastning användes

till piemier och understöd åt fattiga, flitiga och välartade skolbarn, tillhörande

S:t Lars församling. Fonden förvaltas av Linköpings stads folkskolinspektör.

Såsom villkor för efterskänkande av kronans rätt bör stadgas, att kronans

s. 8 Kontrollera mot PDF

Danaarv

efter förra

lärarinnan

Ellen Maria

Herbort Ohlsson

från

Gnesta muni

cipalsamhälle.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

motparter i rättegången icke göra gällande anspråk på ersättning för rättegångskostnader.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

''föreslå riksdagen medgiva,

att den rätt, kronan må kunna äga till danaarv efter småskollärarinnan

Karolina Amalia Hjelm från Linköping, må efterskänkas för tillgodoseende

i föreslagen form av ovan angivna ändamål; dock under villkor, att

Linköpings stad, dess fattigvårdsstyrelse och Pridén avsäga sig anspråk på

ersättning för sina kostnader i omförmälda, av kammaradvokatfiskalsämbetet

mot dem anhängiggjorda rättegång.

3:o

Den 11 juli 1926 avled förra lärarinnan Ellen Maria Herbort Ohlsson

från Julienlyst inom Gnesta municipalsamhälle i Frustuna socken utan

att, såvitt den efter henne den 8 september samma år upprättade bouppteckningen

utvisar, efterlämna kända arvingar. Behållningen i boet

utgjorde enligt bouppteckningen 15,251 kronor 40 öre.

Vid rådhusrätten i Trosa anställdes den 16 augusti 1926 vittnesförhör

med två personer angående tillkomsten av en av den avlidna den 17 april

1925 underskriven handling, vari hon förordnat, att efter hennes död hennes

kvarlåtenskap skulle så fördelas, att Gunhild Löfgren i Stocktorp,

Mellösa, erhölle en byrå, Ruth Gerda Maria Löfgren därsammastädes ett

belopp av 4,000 kronor, Lovisa Hallström i Beateberg, Södertörns villastad,

1,000 kronor, Hanna Johnsson i Julienlyst, Gnesta, 1,000 kronor samt

en var av Johanna Charlotta (Jenny) Andersson i Julienlyst, Gnesta,

Ellen Sofia Hjelm i Gnesta, Anna Augusta (Hanna) Helgstrand i Västertälje,

Maria Valentina Leander Engström i Gnesta, Anna Carolina Thunberg

i Nyköping och Thorsten Thunberg i Södertälje 500 kronor. Sedan

vid Daga häradsrätt den 27 september 1926 såsom testamente bevakats

ovannämnda, den 17 april 1925 dagtecknade handling, instämde kammaradvokatfiskalsämbetet

redaktören Ivar Theodor Thunberg i Södertälje i

egenskap av förmyndare för sin minderårige son, ovanbemälte Thorsten

Thunberg, ävensom övriga i handlingen avsedda personer till häradsrätten

under yrkande att, då beträffande nämnda handling tillkomsten

av ett i laga ordning upprättat testamente icke blivit styrkt, samma

handling måtte såsom icke uppfyllande fordringarna på ett testamente

förklaras icke utgöra hinder för kronan att tillträda kvarlåtenskapen

efter Ellen Maria Herbort Ohlsson såsom danaarv. Sedan Anna Augusta

Helgstrand, vid häradsrätten avsagt sig sina anspråk på andel av kvarlåtenskapen

efter den avlidna och i anledning därav skilts från målet,

förklarade häradsrätten genom lagakraftvunnet utslag den 29 maj 1928

ifrågavarande förordnande icke utgöra hinder för kronan att tillträda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 147.

9

kvarlåtenskapen efter Ellen Maria Herbort Ohlsson såsom danaarv, varjämte

häradsrätten ålade svarandena i målet, vilken bäst gälda gitte, att

ersätta kronan för rättegångskostnaderna med 81 kronor 25 öre.

Hos Kungl. Maj:t hava nu Gunhild Löfgren för egen del och såsom förmyndare

för Ruth Gerda Maria Löfgren samt Lovisa Hallström, Johanna

Charlotta Andersson, Ellen Sofia Hjelm, Anna Augusta Helgstrand, Maria

Valentina Leander Engström, Anna Carolina Thunberg, Ivar Theodor

Thunberg såsom förmyndare för Thorsten Thunberg ävensom stärbhusdelägarna

efter avlidna Hanna Johnsson, nämligen Gustaf Adolf Andersson

i Grönkärna, Anders Petter Andersson i Södertälje, bemälda Johanna

Charlotta Andersson samt i Amerika vistande Maria Albertina Carlsson,

född Andersson, och Karl Axel Bjurling, de båda sistnämnda genom

E. A. Sköldmark i Gnesta i egenskap av god man, anhållit, att Kungl.

Maj:t måtte avstå från sin rätt till danaarv efter Ellen Maria Herbort

Ohlsson, såvitt anginge de legat, som enligt hennes berörda förordnande

skulle utgå till sökandena.

Till stöd för ansökningen hava sökandena anfört, att de samtliga under

Ellen Maria Herbort Ohlssons livstid stått henne nära och vore i små

ekonomiska omständigheter. Den avlidna hade varit lärarinna för sökanden

Gunhild Löfgren och långa tider vistats i dennas hem. Övriga sökande

hade vårdat eller på annat sätt hjälpt den avlidna, varför hon genom

det som testamente bevakade förordnandet velat lämna dem ersättning

härför.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har i ett den 6 juli 1928 avgivet

utlåtande tillstyrkt ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som den 28 januari 1929 avgivit infordrat

utlåtande, har därvid, med förmälan att ämbetet låtit med vidare

åtgärder för indrivande av danaarvet anstå i avbidan på beslut över den

föreliggande ansökningen samt att ämbetet föranstaltat om utredning

rörande sökandenas personer och ekonomiska förhållanden, vidare anfört

följande.

Med hänsyn till omständigheterna i ärendet funne ämbetet ansökningen

vara värd beaktande. Dock ansåge sig ämbetet icke kunna tillstyrka framställningen,

såvitt anginge Maria Albertina Carlsson och Karl Axel Bjurling.

Dessa vore nämligen bosatta i Amerika och hade ej visat, att de

fortfarande vore svenska medborgare. Ett efterskänkande av någon del av

ifrågavarande danaarvsmedel till deras förmån borde därför icke ske. Beträffande

däremot de tre övriga stärbhusdelägarna efter Hanna Johnsson,

nämligen Gustaf Adolf Andersson, Anders Petter Andersson och Johanna

Charlotta (Jenny) Andersson, vilka befunne sig i små ekonomiska

omständigheter, ansåge sig ämbetet böra tillstyrka, att det belopp av 1,000

kronor av ifrågavarande danaarvsmedel, som i ovannämnda klandrade testamente

tillagts Hanna Johnsson, efterskänktes till förmån för dessa att dem

emellan lika fördelas. Jämväl funne sig ämbetet böra förorda efterskänkande

till förmån för nyssnämnda Johanna Charlotta (Jenny) Andersson

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 119 häft. (Nr U7—U8.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 147.

av det belopp på 500 kronor, som hon i ovanberörda handling fått sig tilllagt.

Vad de övriga sökandena anginge, visade utredningen i ärendet, att de

levde i synnerligen blygsamma ekonomiska förhållanden och finge anses

vara i behov av den egendom, som skulle tillkommit dem, därest den såsom

testamente bevakade handlingen kunnat från kronans sida godkännas.

Billighetsskäl talade därför för bifall till framställningen jämväl i denna

del. Då kronans motparter i ovannämnda rättegång ålagts att vem bäst

gälda gitte ersätta kronans rättegångskostnader med 81 kronor 25 öre, men

vissa svårigheter på grund av sökandenas förmögenhetsställning kunde

tänkas uppstå för verkställighet av häradsrättens dom i denna del, borde,

därest ett avstående av kronans rätt till viss del av danaarvet skedde, enligt

ämbetets mening lämpligen böra stadgas förbehåll att de, till vilkas förmån

efterskänkandet skedde, före den efterskänkta danaarvsegendomens utbekommande

visade, att nämnda belopp, 81 kronor 25 öre, blivit till statsverket

inbetalt.

På grund av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronans rätt till danaarv efter förra lärarinnan Ellen Maria Herbort

Ohlsson från Julienlyst inom Gnesta municipalsamhälle i Frustuna socken

må beträffande nedannämnda lösöre och penningbelopp avstås till förmån

för följande personer sålunda, att Gunhild Löfgren erhåller den i ärendet

omförmälda byrån, Ruth Gerda Maria Löfgren fyratusen kronor, Lovisa

Hallström ettusen kronor, Johanna Charlotta (Jenny) Andersson åttahundratrettiotre

kronor 33 öre, en var av Ellen Sofia Hjelm, Anna Augusta

(Hanna) Helgstrand, Maria Valentina Leander Engström, Anna Carolina

Thunberg och Thorsten Thunberg femhundra kronor samt Gustaf Adolf

Andersson trehundratrettiotre kronor 34 öre och Anders Petter Andersson

trehundratrettiotre kronor 33 öre, under förbehåll dock att före utlämnandet

av någon del av egendomen visas, att det belopp av åttioen kronor 25

öre, som genom Daga häradsrätts ovanberörda utslag den 29 maj 1928 tillerkänts

kronan såsom ersättning för rättegångskostnader, blivit till statsverket

inbetalt.

Vad föredragande departementschefen under punkterna

l:o—3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter

instämma, behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifalla samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gustaf Psilander.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:122 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 3 i texten
  2. SU 1929:59 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande i vissa fall av kronans rätt till danaarv. s. 8 i texten