Sök i Ratio Lex

Angående reglering av vissa domsagor i Västernorrlands län

1929-02-25 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:155, Angående reglering av vissa domsagor i Västernorrlands län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma):In proposition Nr lön.

1

Nr 155.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av vissa

domsagor i Västernorrlands län: given Stockholms slott den

25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmakk, Johansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark anmäler uppkommen

fråga angående reglering av Ångermanlands södra, Nätra och Nordingrå

samt Själevads och Arnäs domsagor. Därvid anför föredraganden:

Ångermanlandsdelen av Västernorrlands län är i judiciellt hänseende indelad

i fem domsagor, nämligen Ångermanlands västra, mellersta och södra

domsagor ävensom Nätra och Nordingrå samt Själevads och Arnäs domsagor.

De tre sistnämnda domsagorna, av vilka Nätra och Nordingrå

domsaga är belägen mellan de båda övriga, hava alla Bottniska viken till

östlig gräns och upptaga landskapets sydöstra och nordöstra delar.

Nätra och Nordingrå domsaga har såsom självständig enhet icke bestått

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 125 häft. (Nr 155.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155,

längre än sedan år 1900. Den bildades nämnda år genom att den dåvarande

Norra Ångermanlands domsaga, som bestod av Själevads, Arnäs,

Nätra och Nordingrå fyra tingslag, delades sålunda, att Själevads och Arnäs

tingslag sammanfördes till en domsaga samt Nätra och Nordingrå tingslag

till en domsaga. Vid tiden för denna delning hade Norra Ångermanlands

domsaga en folkmängd av omkring 50,000 invånare, därav omkring 26,000

invånare i Själevads och Arnäs tingslag och omkring 24,000 invånare i

Nätra och Nordingrå tingslag.

Nätra och Nordingrå domsaga, som alltjämt består av två tingslag, gränsar

i nordöst till Själevads och Arnäs domsaga, vilken numera bildar ett tingslag.

I hela sin sträckning från norr till söder ligger Nätra tingslag omedelbart

väster och söder om sistnämnda domsaga och sträcker sig söder om dennas

område ända ut till kusten. Söder om Nätra tingslag, närmast utmed

kusten, ligger Nordingrå tingslag. Sistnämnda tingslag gränsar i sin tur i

söder till Ångermanlands södra domsaga, vilken omfattar allenast ett tingslag.

För Nätra tingslag, Själevads och Arnäs domsaga samt Ångermanlands

södra domsaga finnas tingshus uppförda i respektive Mellansel, Örnsköldsvik

och Härnösand. Nordingrå tingslag förhyr däremot tillsvidare tingslokal i

Skidsta i Ullångers socken. Tingshusen i Örnsköldsvik och Härnösand innehålla

jämväl lokaler för vederbörande domsagokanslier. Nätra och Nordingrå

domsagas kansli är däremot inrymt i förhyrd lokal i Örnsköldsvik.

Enligt statistiska centralbyråns senaste uppgifter utgjorde folkmängden

den 31 december 1927 i Nätra och Nordingrå domsaga 25,792 personer,

därav i Nätra tingslag 18,246 personer och i Nordingrå tingslag 7,546 personer.

Folkmängden i Själevads och Arnäs domsaga utgjorde vid samma

tid 27,676 personer och i Ångermanlands södra domsaga 38,013 personer.

I vardera av Ångermanlands södra samt Själevads och Arnäs domsagor

hållas årligen tio allmänna tingssammanträden. Samma antal dylika sammanträden

hålles jämväl i Nätra och Nordingrå domsaga, fördelade med fem

sammanträden å vartdera av de två tingslag, varav domsagan består. Tingssammanträde

med tremansnämnd förekommer allenast i Ångermanlands

södra domsaga och endast en gång om året.

Beträffande arbetsbördan i de olika domsagorna framgår av arbetsredogörelserna

för år 1927, att under nämnda år antalet handlagda mål utgjort

I Nätra tingslag:

tvistemål och brottmål ................................................................

................ 202

konkurser och konkursärenden....................................................

................. 10

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................

................ 648

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................

................ 316

1,176

i Nordingrå tingslag:

tvistemål och brottmål ................................................................

................ 172

konkurser och konkursärenden....................................................

................ 3

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155. 3

lagfarts- och inteckningsärenden ............................................................... 246

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................................ 182

603

i Själevads och Arnäs domsaga:

tvistemål och brottmål ................................................................................ 377

konkurser och konkursärenden.................................................................... 25

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................................ 1,075

andra ärenden, slutligt handlagda ........................................................... 632

2,109

i Ångermanlands södra domsaga:

tvistemål och brottmål ............................................................................... 729

konkurser och konkursärenden................................................................... 21

lagfarts- och inteckningsärenden ................................................................ 1,646

andra ärenden, slutligt handlagda ............................................................ 687

3,083

I fråga om målens beskaffenhet får jag hänvisa till följande med ledning

av rättsstatistiken uppgjorda tabell rörande genom slutligt utslag under år

1927 prövade och avgjorda mål.

Tvistemål

Brottmål

Domsaga

tredskovis

avdömda |

eller omedel- j

bart medgivna]

övriga

(d. v. s.

tvistiga)

däri någon

hållits

häktad

övriga

Nätra och Nordingrå domsaga............

so

39

3

213

därav i Nätra tingslag.....................

16

27

2

86

» i Nordingrå tingslag..............

4

12

1

127

Själevads och Arnäs domsaga ............

25

63

5

98

Ångermanlands södra domsaga............

no

88

7

311

Sedan häradshövdingämbetet i Nätra och Nordingrå domsaga i november

1928 blivit vakant, har fråga väckts om domsagans uppdelning på angränsande

domsagor. Innan jag närmare ingår på detta spörsmål, anser jag

mig emellertid höra erinra, hurusom Kungl. Maj:t efter framställning av

riksdagens justitieombudsman i 1926 års statsverksproposition föreslog riksdagen

besluta, att dåvarande Uppsala läns södra och mellersta domsagor

skulle från och med den 1 januari 1927 förenas till en domsaga. Vid propositionens

avlåtande anförde dåvarande chefen för justitiedepartementet

bland annat, att starka skäl talade för att göra domsagorna så stora, att

häradshövdingen erhölle tillräcklig sysselsättning med domargöromål av mera

kvalificerad art. Då domsagornas antal genom införande av en dylik grundsats

för domsagoförvaltningens ordnande kunde väsentligt nedbringas, bleve

det möjligt att hålla häradshövdingens lön på en nivå, som garanterade,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

att staten vid dessa viktiga sysslors besättande kunde påräkna sökande med

de högsta juridiska kvalifikationer. Därest en rättegångsreform överhuvudtaget

skulle uppbyggas på grundvalarna av vårt nuvarande domstolsväsende,

syntes det knappast kunna råda något tvivel därom, att reformen måste gå

i riktning mot större domsagor. Beträffande principfrågan eller huruvida

man borde redan nu, i avvaktan på förestående reform av rättegångsväsendet,

verkställa en reglering av de judiciella enheterna i riktning mot större

domsagor, uttalade departementschefen, att enligt hans mening en successiv

domsagoreglering vore i hög grad ägnad att förbereda en rättegångsreform

av det slag, processkommissionen i skrivelse den 25 februari 1922 skisserat.

Den medförde fördelen av ekonomisk besparing genom undvikande av övergångskostnader

för befattningshavare på indragningsstat, och det vore givetvis

av stor vikt ur statsfinansiell synpunkt, att icke väl avlönad arbetskraft

användes på poster, som icke gåve tillräcklig möjlighet till utnyttjande av

vederbörandes kapacitet. Då en successiv omreglering av domsagorna till

större enheter verkade till undanröjande av nuvarande missförhållanden i

detta avseende, vore detta ur nämnda synpunkt att anbefalla.

Riksdagen, som biföll propositionen i ovan nämnda del, anförde i skrivelse

nr 317 i fråga om departementschefens sist berörda uttalande, att riksdagen

anslöte sig till den av departementschefen uttalade meningen i omförmälda

principfråga.

Vidare föreslog Kungl. Maj:t, likaledes efter framställning av riksdagens

justitieombudsman, i proposition nr 137 till 1928 års riksdag, att dåvarande

Västmanlands södra, västra och norra domsagor skulle från och med den 1

januari 1929 sammanslås till två domsagor, bestående den ena av västra

domsagan och Snevringe härads tingslag samt den andra av norra domsagan

ävensom Tuhundra, Siende och Ytter-Tjurbo härads tingslag.

I samma proposition föreslogs jämväl, i anledning av uppkommen vakans

i häradshövdingämbetet i dåvande Vadsbo södra domsaga, att denna domsaga,

som vid 1926 års slut hade en folkmängd av 28,393 personer, måtte

från och med den 1 januari 1929 förenas med dåvarande Vadsbo norra

domsaga, vars invånarantal vid samma tid uppgick till 25,596. Vid propositionens

avlåtande anförde min företrädare i ämbetet — efter att förut

hava anmärkt att, om berörda domsagor redan under år 1926 varit förenade,

invånarantalet vid årets slut skulle hava utgjort 53,989 personer och

arbetsbördan under året uppgått till 3,687 mål och ärenden — att, då han

ginge att taga ställning till sistnämnda regleringsfråga, han till en början

ville erinra om den numera av statsmakterna antagna grundsats, enligt

vilken till underlättande av den förestående reformen av rättegångsväsendet

borde eftersträvas en successiv omreglering av de mindre domsagorna till

större enheter. Att denna grundsats borde komma i tillämpning i fråga om

Vadsbo södra domsaga, syntes ställt utom tvivel. Verkställd utredning gåve

otvetydigt vid handen, att nämnda domsaga på grund av sin ringa folkmängd

och jämförelsevis obetydliga arbetsbörda icke kunde tänkas vid en

s. 5 Kontrollera mot PDF

I\i<ii(/I. M(i,j:ts proposition AV 15:1. 5

blivande domkretsindelning i enlighet med d(* av processkommissionen angivna

principerna bestå såsom självständig domsaga. Med anledning av

under den föregående utredningen framställd anmärkning om att den nybildade

domsagan bleve för stor, i varje fäll i förhållande till övriga dom

sagor inom länet, samt att det på grund därav kunde bliva nödvändigt at1

där anställa en biträdande domare, vilket icke vore till fördel för rättsvården,

anförde departementschefen, bland annat, att den nya domsagan

väl skulle bliva eu av de folkrikaste i landet, men att dess befolkningssiffra

dock ej komme att i avsevärd grad avvika från motsvarande tal i de

enligt 192(i års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga med

49,728 invånare vid 1926 års utgång samt Bråbygdens och Pinspånga läns

domsaga med 56,117 invånare vid samma tid.

Statsutskottet, som hade att avgiva utlåtande över propositionen, ti llstyrkte

i utlåtande nr 132 bifall till densamma. I fråga om regleringen av Vadsbo

södra domsaga anförde utskottet, att utskottet delade departementschefens

mening därom, att med hänsyn till domsagans jämförelsevis obetydliga arbetsbörda

och dess ringa folkmängd skäl talade för att en omreglering av

denna domsaga verkställdes. Visserligen komme en på det föreslagna sättet

bildad domsaga att innehålla en relativt stor folkmängd, cirka 54,000 personer,

men utskottet ville erinra om, att dess befolkningssiffra dock ej

komme att i nämnvärd grad avvika från motsvarande tal i de enligt 1926

års riksdagsbeslut nybildade Uppsala läns södra domsaga samt Bråbygdens

och Pinspånga läns domsaga. Ej heller i förhållande till länets övriga

domsagor skulle den nya Vadsbodomsagan komma att i anseende till invånarantalet

avvika alltför mycket från vad som finge anses normalt.

Propositionen blev av riksdagen antagen.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 20 november 1928 har nu riksdagens

justitieombudsman — under erinran såväl om riksdagens principuttalande vid

behandlingen av propositionen om sammanslagning av Uppsala läns södra och

mellersta domsagor som ock om vad som förekommit vid behandlingen av

frågan om reglering av Västmanlands- och Vadsbod om sagorna — hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte taga i övervägande, huruvida icke i anledning av

den inträffade vakansen i häradshövdingämbetet i Nätra och Nordingrå

domsaga åtgärder borde vidtagas för sagda domsagas ävensom Ångermanlands

södra samt Själevads och Arnäs domsagors sammanslagning på lämpligt

sätt till två domsagor. Justitieombudsmannen har därvid, efter att

hava lämnat en redogörelse för arbetsbördan m. m. i nu ifrågavarande domsagor,

till stöd för sin framställning anfört i huvudsak följande:

Såsom av de rättsstatistiska siffrorna torde framgå, måste Nätra och Nordingrå

domsaga såväl till arbetsbörda som invånarantal anses tillhöra de

mindre domsagorna i riket. Då flera andra domsagor med ungefär lika

stor folkmängd och arbetsbörda ansetts för små att bestå såsom särskilda

jurisdiktionsområden, talade detta i och för sig för att även Nätra och Nordingrå

domsaga borde sammanslås med angränsande domsagor. Ingen av

dessa torde heller för närvarande kunna anses för stor att mottaga ännu

Justitieom
budsmannen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 155.

6

någon ökning i arbetsbördan. Skulle eu reglering anses böra komma till

stånd, syntes den närmast till hands liggande utvägen vara en uppdelning

av Nätra och Nordingrå domsaga på det sätt, att Nätra tingslag överflyttades

till Själevads och Arnäs domsaga samt Nordingrå tingslag sammansloges

med Ångermanlands södra domsaga.

Genom en dylik uppdelning skulle folkmängden i den utvidgade Själevads

och Arnäs domsaga, som lämpligen skulle kunna benämnas Ångermanlands

norra domsaga, komma att uppgå till omkring 46,000 personer, och den utvidgade

södra domsagan skulle erhålla omkring 45,500 invånare. Om eu

uppdelning på angivna sätt redan ägt rum, skulle det sammanlagda antalet

mål, konkurser och ärenden under år 1927 hava utgjort i den nybildade

norra domsagan 3,285 och i den nybildade södra domsagan 3,686. Antalet

under samma år genom slutligt utslag avgjorda tvistiga civilmål, vilka i

Själevads och Arnäs domsaga uppgick till 63 och i Ångermanlands södra

domsaga till 88, skulle endast hava ökats i den förra domsagan med 27

från Nätra tingslag och i den senare domsagan med 12 från Nordingrå

tingslag. Då antalet mål, konkurser och ärenden i de nybildade Uppsala

läns södra domsaga och Vadsbo härads domsaga beräknades till respektive

4,205 och 3,687, syntes arbetsbördan i de nu ifrågasatta utvidgade domsagorna

icke i jämförelse därmed bliva för stor. Det torde icke utan vidare

behöva förutsättas såsom nödvändigt att i någondera av dessa domsagor

anställa biträdande domare.

Tanken på en reglering av ifrågavarande domsagor på nu angivna sätt

vore för övrigt icke ny. I sitt år 1884 avgivna betänkande angående rättegångsväsendets

ombildning ifrågasatte nya lagberedningen, att dåvarande

Gudmundrå, Säbrå ocli Nora tre tingslag, vilka redan då bildade eu domsaga,

identisk med den nuvarande södra domsagan, skulle sammanslås

med Nordingrå tingslag, som då tillsammans med Nätra, Själevads ocli

Arnäs tingslag sedan gammalt ingick i norra Ångermanlands domsaga, till

en ny domsaga under benämning Härnösands domsaga. Enligt nya lagberedningens

förslag skulle Nätra, Själevads och Arnäs tingslag, d. v. s.

återstoden av den dåvarande norra domsagan, bilda en domsaga, benämnd

Örnsköldsviks domsaga. I fråga om Härnösands domsaga anförde nya lagberedningen,

att de dåvarande fyra tingslagen skulle, med hänsyn till belägenheten

och göromålen, lämpligen kunna sammanläggas till en domkrets

med tingsställe och rannsakningshäkte i Härnösand, dit endast de av

domsagans invånare, som bodde i en mindre del av Nordingrå tingslag,

hade över 4 mil, utan att dock avståndet för dem överstege omkring 5 mil.

Beträffande den ifrågasatta örnsköldsviks domsaga anförde nya lagberedningen,

att de i densamma ingående tre tingslagen hade tingsställen,

Nätra tingslag i Hämra, Själevads tingslag i Billa och Arnäs tingslag i Må.

Alla tre tingslagen skulle utan synnerlig olägenhet kunna sammanläggas

till en domkrets med tingsställe och rannsakningshäkte i Örnsköldsvik, som

vore en av domsagans invånare för köpenskap och andra angelägenheter

mycket besökt ort. Under det avståndet till Örnsköldsvik för invånarna

i allmänhet icke överstege fyra mil. skulle för dem, som bodde mest avlägset

därifrån, vägen komma att. i förhållande till avståndet till de dåvarande

tingsställena, förlängas, i Nätra tingslag från 9.b mil till 11.? mil,

i Själevads tingslag från 7.5 mil till 9 mil och i Arnäs tingslag från 8 mil

till 8.5 mil.

Samma tanke, som kommit ti ll uttryck i nya lagberedningens betänkande,

hade nu även framförts i det den 29 augusti 1928 av särskilt tillkallade

opaginerad Kontrollera mot PDF

hiniijl. Mnj:ls ''proposition År lr>ö.

sakkunniga avgivna betänkandet angående ordnande; av vissa ekonomiska

och organisatoriska förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rätt; - gångsreformen. 1 detta betänkande, som i fråga om jurisdiktionsområden

för de nya lagmansrätterna byggde pa ett inom processkommissionen upp

gjort förberedande utkast till landets indelning i domsagor och tingslag

m. in., erinrades, att Västernorrlands län innefattade enligt gällande indelning

sju domsagor samt tre städer med egen rättsskipning. Domsagorna

vore Medelpads västra och östra, Ångermanlands västra, mellersta och södra

ävensom Nätra och Nordingrä domsaga samt Själevads och Arnäs domsaga.

Under egen jurisdiktion stode städerna Härnösand, Sundsvall och

Örnsköldsvik. Den uppgjorda indelningsplanen räknade med fem domsagor

i länet. Av de nuvarande domsagorna skulle två delas mellan angränsande

domsagor. Så skulle ske med Ångermanlands mellersta domsaga, vars norra

del — Sollefteå tingslag — tänktes förenad med Ångermanlands västra domsaga

till en ny domsaga, benämnd Ådalens domsaga. Den södra delen av

mellersta domsagan. Boteå tingslag, skulle tillföras Ångermanlands södra

domsaga, som ytterligare skulle utvidgas med det i nordost belägna Nordingrå

tingslag, vilket nu utgjorde en del av Nätra och Nordingrå domsaga.

Återstående delen av sistnämnda domsaga, Nätra tingslag, skulle läggas till

Själevads och Arnäs domsaga, i förslaget benämnd Nordanskogs domsaga.

Med sistnämnda domsaga skulle också förenas Örnsköldsvik. Härnösand

skulle ingå i södra Ångermanlands domsaga.

t Det förhållandet att vid den tilltänkta rättegångsreformen Nätra och

Nordingrå domsaga sålunda avsetts att uppdelas och sammanslås med Själevads

och Arnäs domsaga samt Ångermanlands södra domsaga syntes i sin

mån tala för att redan nu, när häradshövdingämbetet i förstnämnda domsaga

vore vakant, taga under övervägande en dylik reglering.

Beträffande tingslagsindelningen i de föreslagna domsagorna har justitieombudsmannen

framhållit, att det tydligen skulle befordra en snabb rättsskipning,

om envar av dessa kunde bilda ett tingslag, samt att, även om

detta icke läte sig göra, det i allt fall måste tillses, att regleringen ingenstädes

ledde till en minskning av antalet rättegångstillfällen.

I detta hänseende har justitieombudsmannen anfört i huvudsak följande;

Det hade sedan gammalt varit ett önskemål, att varje domsaga skulle

bestå av ett tingslag. En dylik anordning medgåve i allmänhet en större

snabbhet i rättsskipningen och syntes därför, såframt icke orimligt långa avstånd

eller andra särskilda omständigheter talade däremot, önskvärd. Väl hade

på senare tid genom ökning i olika domsagor av antalet allmänna tingssaminanträden

de mest framträdande nackdelarna av anordningen med två eller

flera tingslag i icke ringa mån blivit borteliminerade, men icke desto mindre

torde det i regel få anses för rättsskipningen bäst, om en domsaga kunde

bilda ett tingslag. Beträffande de nu ifrågasatta nybildade domsagorna

syntes med hänsyn till avstånd och kommunikationsmöjligheter icke möta

några hinder mot att låta envar av dem bilda ett tingslag. Den av Själevads

och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag nybildade domsagan skulle

då erhålla tingsställe och kansli i Örnsköldsvik. Om detta, såsom förut berörts,

redan år 1884 ansågs möjligt, torde med nuvarande kommunikationer

några hinder därför icke förefinnas. Norra stambanan genomlöpte den

nedre delen av Nätra tingslag från väster till öster och vore från Mellansels

station, där tingslaget för närvarande hade sitt tingsställe, genom eu

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

29 km. lång järnväg förenad med Örnsköldsvik. För dem av tingslagets

invånare, som vore bosatta utefter stambanan och i den norra delen av

tingslaget, vilken sistnämnda del torde vara tämligen glest befolkad, syntes

det vara utan större betydelse, om de nödgades vid sina tingsbesök ytterligare

resa vägen från Mellansel till Örnsköldsvik. Med järnväg kunde

resan mellan dessa platser företages på mindre än en timme. Den ökade

användningen av motorfordon torde i ännu högre grad minska betydelsen

av den eventuellt ökade väglängden till tingsstället. För invånarna i den

södra delen av Nätra tingslag torde det till och med i stor utsträckning

vara förenat med mindre besvär att resa till Örnsköldsvik, dit man

torde hava förbindelse genom ett flertal omnibuslinjer, än till Mellansel.

Framhållas borde, att Nätra tingslag redan nu hade kansli i Örnsköldsvik,

där häradshövdingen i domsagan varit bosatt.

Om sålunda ur nyss berörda synpunkter hinder icke mötte mot att låta

den nybildade norra domsagan bilda ett tingslag, så torde dock en omständighet

måhända komma att åberopas för att Nätra tingslag borde få

bestå såsom särskilt tingslag. Tingslaget hade nämligen så sent som är

1918 låtit uppföra ett nytt tingshus i Mellansel. Då detta tingshus möjligen

icke kunde utan förlust för de tingshusbyggnadsskyldiga avyttras, kunde

det tilläventyrs synas obilligt, om tingslaget mot sin vilja tvingades att

omedelbart bilda ett tingslag med Själevads och Arnäs domsaga och därigenom

nödgades inlösa sig i denna domsagas tingshus. Enligt den ovan

omförmälda i 1928 års betänkande intagna indelningsplanen skulle dessutom

lagmansrätten i den tilltänkta Nordanskogs domsaga hava bitingsställe

i Mellansel, vilken omständighet syntes i och för sig i viss mån

motivera ett bibehållande tillsvidare av tingsställe där. Om alltså hänsyn

ansåges böra tagas till senast omförmälda förhållanden, torde den norra

domsagan få bilda två tingslag sålunda, att Själevads och Arnäs domsaga

bildade ett tingslag och Nätra tingslag bibehölles såsom sådant. Uppenbarligen

finge eu sådan anordning dock icke leda till eu minskning av antalet

rättegångstillfällen i Själevads och Arnäs domsaga, där nu årligen hölies

tio allmänna tingssammanträden. I Nätra tingslag hölles för närvarande

fem allmänna tingssammanträden om året. Därest genom domsagoregleringen

den nybildade domsagan kunde bilda ett tingslag, skulle detta för

Nätra tingslags del medföra en ökning av antalet tingssammanträden från

fem till tio om året. Därest Nätra tingslag emellertid komme att bestå

såsom eget tingslag, torde kunna övervägas, om icke i den nya domsagan

kunde genomföras eu sådan tingsordning, som redan nu gällde i några

domsagor, nämligen med årligen tio allmänna tingssammanträden i vartdera

tingslaget. Skulle däremot en ökning av antalet tingssammanträden i

Nätra tingslag visa sig obehövlig, torde hinder icke möta för en anordning

med tio allmänna tingssammanträden i det av Själevads och Arnäs domsaga

bestående tingslaget och fem allmänna tingssammanträden i Nätra

tingslag.

Vad anginge den nybildade södra domsagan, torde denna utan tvivel

kunna bilda ett tingslag med tingsställe och kansli i Härnösand, där nuvarande

Ångermanlands södra domsaga hade tingsställe och kansli. En

sådan anordning vore, såsom förut nämnts, avsedd i det av nya lagberedningen

år 1884 framlagda förslaget, och i den förutnämnda i 1928 års

betänkande intagna indelningsplanen hade Södra Ångermanlands domsaga,

dit enligt nämnda plan Nordingrå tingslag skulle hänföras, avsetts skola

utgöra en domkrets med kansli och tingsställe i Härnösand jämte bitings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 155.

it

stallen i Skidsta och Nyland. Härnösand torde också betraktas såsom den

egentliga utfartsorten för invånarna i Nordingrå tingslag. T 1884 års betänkande

hade, såsom ovan nämnts, framhållits, att endast de av tingslagets

invånare, som bodde i eu mindre del av tingslaget, hade så lång väg som

4-5 mil till Härnösand, en våglängd som med nutida samfärdsmedel finge

anses tämligen obetydlig. Ett förhållande, som också måste antagas vara

ägnat att göra dem, vilkas intressen därav berördes, benägna för ett införlivande

av Nordingrå tingslag med nuvarande södra domsagan till ett tingslag,

vore att nämnda tingslag icke hade något eget tingshus i Skidsta, tingslagets

nuvarande tingsställe. De tingshusbyggnadsskyldiga i Nordingrå

tingslag hade väl den 17 april 1917 av länsstyrelsen i Västernorrlands län

erhållit föreläggande att, enligt eget åtagande, i enlighet med samtidigt

fastställda ritningar i närheten av Sundbron i Ullångers socken uppföra ett

nytt tingshus, men hade de tingshusbyggnadsskyldiga därefter vid flera

tillfällen av Kungl. Maj:t beviljats anstånd med tingshusets uppförande.

Av de yttranden, som avgivits med anledning av ansökningar om dylikt

anstånd, syntes ett av processkommissionen den 23 maj 1923 avgivet utlåtande

vara av beskaffenhet att här böra särskilt anmärkas. Processkommissionen

yttrade nämligen i sitt utlåtande, att det med säkerhet kunde

antagas, att vid en blivande domkretsindelning i enlighet med de principer,

processkommissionen tänkt sig, Nordingrå tingslag icke komme att utgöra

eget tingslag och att tingsställe ej heller komme att vara förlagt inom det

nuvarande tingslagets område. Därest hänsynen till precessreformen skulle

tillmätas avgörande betydelse, syntes det, yttrade processkommissionen vidare,

således ej vara lämpligt att inom tingslaget uppföra ett nytt dyrbart tingshus.

Genom beslut den 19 januari 1924 medgav Kungl. Maj:t, att med

färdigställandet av tingshus för Nordingrå tingslag å den därför bestämda

platsen finge anstå tillsvidare till den 1 september 1928, och på ansökan

av tingslagets tingshusbyggnadskommitté beviljade Kungl. Maj:t den 6 juli

1928 ytterligare anstånd med tingshusets uppförande tillsvidare till utgången

av år 1933.

En förening av Nordingrå tingslag med Ångermanlands södra domsaga

till ett tingslag skulle sålunda på ett enkelt sätt lösa förstnämnda tingslags

tingshusfråga, då nämnda domsaga nu hade tingshus i Härnösand, vilket i

1928 års betänkande antagits bliva användbart för den i betänkandet ifrågasatta

Södra Ångermanlands domsaga. Dessutom skulle en sådan anordning

för invånarna i Nordingrå tingslag medföra en ökning av antalet allmänna

tingssammanträden från fem till tio om året, vilket ur rättsskipningens

synpunkt vore en icke oväsentlig förmån.

Sedan Svea hovrätt anbefallts att, efter vederbörandes hörande, avgiva

utlåtande över justitieombudsmannens framställning, infordrade hovrätten

yttranden från tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena i ifrågavarande

domsagor samt länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Samtliga av hovrätten sålunda hörda myndigheter och övriga vederbörande uppdelningen.

hava förordat eller i varje fall icke haft något att erinra mot, att en uppdelning

av Nätra och Nordingrå domsaga komme till stånd på sätt justitieombudsmannen

föreslagit, eller sålunda att Nätra tingslag tillädes Själevads

och Arnäs domsaga samt Nordingrå tingslag Ångermanlands södra

domsaga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Blivande

tingslagsindelning

m. in.

10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

Jämväl Svea hovrätt har anslutit sig till denna uppfattning, därvid

hovrätten emellertid låtit en viss betänksamhet komma till uttryck i anseende

till de blivande båda nya domsagornas omfattning. Hovrätten har

sålunda anfört:

Såsom justitieombudsmannen framhållit, måste Nätra och Nordingrå domsaga

i fråga om såväl arbetsbörda som invånarantal räknas till de mindre

domsagorna i riket. Det syntes kunna ifrågasättas, huruvida göromåleu i

denna domsaga vore tillräckliga för att bereda en häradshövding jämte rättsbildat

biträde full sysselsättning, och särskilt huruvida de egentliga domaregöromålen

vore av den omfattning och betydenhet, att häradshövdingen

kunde bibehålla den oavbrutna beröring med rättslivet, som vore önskvärd

för en domare. Ur denna synpunkt ansåge hovrätten skäl föreligga för

genomförande av en sådan reglering av de tre domsagorna, som av justitieombudsmannen

förordats. Vad som emellertid i detta ämne jämväl borde

komma under övervägande vore, huruvida icke genom Nätra och Nordingrå

domsagas uppdelande på de två granndomsagorna dessa eller endera av dem

skulle få den omfattning, att göromålen komme att påkalla anställande av

biträdande domare. Ett tillskapande av nya domsagor av sådan typ måste

hovrätten nämligen beteckna såsom mindre tillrådligt. Förklarligt kunde

vara, om statsmakterna, i avbidan på den sedan länge förberedda, om ock

måhända ännu tämligen avlägsna processreformen, droge i betänkande att

genom uppdelande av de största domsagorna undanröja det missförhållande,

som låge i att ett antal för rättsvården oumbärliga lantdomarebefattningar

måste, i strid med grundlagens anda och bokstav, på stadigvarande sätt besättas

med extra ordinarie befattningshavare; men att, av hänsyn till en

ifrågasatt framtida domstolsorganisation, om vars beskaffenhet meningarna

ginge starkt isär, öka antalet av de domsagor, som ej kunde förvaltas av

häradshövdingen själv och de under hans ledning arbetande yngre biträdena,

syntes hovrätten vara i viss mån betänkligt. Med utgångspunkt i den officiella

statistik, som stode till buds över mål och ärenden i de tre domsagor,

om vilka nu vore fråga, hade hovrätten emellertid, om ock med någon tvekan,

trott det. kunna antagas, att den ökning av göromålen i Själevads och Arnäs

domsaga samt Ångermanlands södra domsaga, som skulle inträda i följd av

den utav justitieombudsmannen ifrågasatta uppdelningen, icke skulle behöva

medföra någon personalökning av den art, som nyss antytts; och hovrätten

ansåge sig därför kunna tillstyrka, att nämnda uppdelning komme till stånd.

Rader alltså enighet i själva sakfrågan, så äro meningarna däremot i viss

mån delade beträffande den blivande tingslagsindelningen i de föreslagna

domsagorna.

Under det att sålunda tingslagsborna, häradsrätterna och domhavandena

i Ångermanlands södra samt Själevads och Arnäs domsagor ävensom flertalet

tingslagsbor och häradsrätten i Nätra tingslag — under förutsättning

att uppgörelse kunde träffas angående det vederlag, som nytillkommande tingshusbyggnadsskyldiga

hade att utgiva för erhållande av delaktighet i tingsoch

kanslilokaler i respektive Härnösand och Örnsköldsvik — icke haft något

att invända mot att nämnda domsagor efter nyregleringen fortfarande komme

att omfatta vardera ett tingslag, hava tingslagsborna och häradsrätten i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts proposition AV lön. 11

Nordingrå tingslag påyrkat, att sistnämnda tingslag fortfarande måtte få

bestå samt hava eget tingsställe.

Nätra tingslags häradsrätt har i fråga om tingslagsindelningen i den

tilltänkta norra domsapan yttrat följande:

För tingsmenigheten vore det för närvarande en betydande olägenhet, att

i Mellansel icke funnes erforderlig tillgång till husrum, som vid tingsbesöken

kunde förhyras. Å det nuvarande järnvägshotellet i Mellansel funnes blott

några få resanderum. De tingsbesökande brukade vid behov av logi i samband

med tingsbesök begiva sig till Bredbyn. Ehuru det för vissa delar

av tingslaget inåstc vara förmånligt, att tingsstället vore förlagt i Mellansel,

måste det dock, med hänsyn till förefintliga kommunikationsleder samt möjligheten

att vid tingsbesök i en stad jämväl ombesörja andra ärenden därstädes,

anses vara lämpligast för tingslaget i sin helhet att hava tingsställe i Örnsköldsvik.

Tingshuset i Mellansel vore för närvarande i behov av reparationer,

vilka kunde beräknas medföra en kostnad av omkring 25,000 kronor.

I tingshuset vore även inrymd bostad för av tingslaget anställd vaktmästare.

Därest Själevads och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag tillsammans underhölle

endast ett tingshus, måste det antagas, att kostnaden för det gemensamma

tingshusets underhåll bleve mindre betungande för nämnda domsaga

och tingslag än om domsagan och tingslaget var för sig hölle eget tingshus.

Under förutsättning att de tingshusbyggnadsskyldiga i Själevads och Arnäs

domsaga samt i Nätra tingslag kunde enas om sådana villkor angående

tingslagets inlösen i domsagans tingshus, att en sådan inlösen bleve billig

för tingslaget, förordade häradsrätten, att tingslagets tingsställe förlädes till

Örnsköldsvik. I annat fall ansåge häradsrätten, att det nuvarande tingsstället

i Mellansel borde bibehållas.

Liknande synpunkter, som i häradsrättens yttrande kommit till uttryck,

hava gjorts gällande av ombuden för de tingshusbyggnadsskyldiga i Nätra,

Sidensjö och Skorpeds kommuner, medan ombudet för Anundsjö kommun

— inom vilken tingslagets nuvarande tingsställe är beläget — anfört, att

tingsmenigheten inom denna kommun ansåge Mellansel böra bibehållas såsom

tingsställe. Anundsjö vore tingslagets största kommun. Förflyttades

tingsstället till Örnsköldsvik, bleve inställelsekostnaden för inom kommunen

bosatta vittnen och parter avsevärt större, särskilt som turbilarna från Anundsjö

icke anlände till Örnsköldsvik förrän vid 11-tiden på dagen och man

förty kunde bliva nödsakad resa till staden dagen före en inställelse för att

icke riskera att komma för sent.

Samtliga sockenombud inom Nätra tingslag hava vidare uttalat sig för

tillsättande av en kommitté för underhandlingar med de tingshusbyggnadsskyldiga

i Själevads och Arnäs domsaga angående villkoren för inlösen i

domsagans tingshus. Innan utredning i berörda avseende förelåge, vore

det nämligen icke möjligt fatta slutlig ståndpunkt till frågan huruvida

tingsstället i Mellansel borde bibehållas.

T. f. domliavanden i Nätra och Nordingrå domsaga har, under

instämmande i häradsrättens yttrande, likaledes betonat önskvärdheten av

att avgörandet beträffande tingslagsindelningen icke skedde, förrän klarhet

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 155.

vunnits om villkoren för Nätra tingslags inlösen i tingshuset i Örnsköldsvik.

Därest vid de underhandlingar, som de tingshusbyggnadsskyldiga

hade för avsikt att härutinnan upptaga, enighet icke kunde uppnås om

sagda villkor samt dessa förty måste bestämmas i annan ordning, vore det

nämligen antagligt att villkoren bleve så betungande för tingslaget, att detsamma

syntes böra bibehållas såsom eget tingslag. Ett uppskov med frågan

vore för övrigt så mycket mera påkallat, som det i varje fall på grund av

den föreslagna regleringen bleve nödvändigt att verkställa en utvidgning

av arkiv- och kanslilokalerna i tingshuset i Örnsköldsvik.

Behovet i sistnämnda hänseende har vitsordats av vederbörande häradsrätt.

Domhavanden i Själevads och Arnäs domsaga har framhållit, att

det från hans sida givetvis vore ett önskemål, att Nätra tingslag inginge i

gemensamt tingslag med denna domsaga. Därigenom skulle nämligen skötseln

av domsagan underlättas samt förvaltningskostnaden såväl för domhavanden

som för det allmänna nedbringas. Efter införlivning av Nätra

tingslag måste nämligen domsagans kanslipersonal ovillkorligen förstärkas,

men utökningen bleve mindre, därest domsagan fortfarande komme att utgöra

ett tingslag, varigenom splittring i arbetet undvekes. Därjämte har

domhavanden påpekat, att Nätra tingslagsbor genom en anoi’dning med ett

tingslag skulle erhålla snabbare rättsskipning, i det att antalet tingssammanträden

för dem skulle ökas från fem till tio. Slutligen har domhavanden

uttalat den förvissningen att, därest rådrum bereddes de tingshusbyggnadsskyldiga

för underhandlingar angående villkoren för inlösen i tingshuset

i Örnsköldsvik, en för Nätra tingslag tillfredsställande uppgörelse

härom utan svårighet skulle komma till stånd.

Vidkommande härefter frågan om tingslagsindelningen i den föreslagna

södra domsagan hava, såsom förut nämnts, tingslagsborna och häradsrätten

i Nordingrå tingslag motsatt sig, att detta tingslag skulle upphöra

att vara eget jurisdiktionsområde. Härvid har anförts i huvudsak

följande:

Vid resa till Härnösand efter allmänna kustlandsvägen måste tingslagsborna

passera över Ångermanälven, som vore belägen söder om tingslaget.

Trafiken över älven mellan de ställen, varest landsvägen tillstötte, uppehölles

av en bogserbåt med pråm. Överfarten med denna lägenhet föranledde

icke sällan avsevärd tidsutdräkt. Vid stark blåst från havssidan

kunde det hända, att trafiken med bogserbåten inställdes. Det hade också

emellanåt visat sig vara svårt att vid senare tid på kvällarna erhålla båtlägenliet

över älven. Under den kallaste delen av vintern kunde man

köra även med automobil på isen över älven, men tidvis under vintern, då

isen försvårade eller hindrade bogserbåtens gång men icke vore så bärkraftig

att man kunde överfara densamma med fordon, vore det mycket

besvärligt och emellanåt omöjligt att passera älven. Planer förefunnes att

bygga bro över älven i anslutning till allmänna kustlandsvägen, men det

vore ovisst om en sådan bro bleve färdig inom de närmaste tio åren. Tra
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr löö. 13

(iken över ulven vid allmänna kustlandsvägen ombesörjdes avr väghållningsdistrikten

ä ömse sidor om älven. Dessa förmådde emellertid icke att bekosta

tillfredsställande anordningar för denna tralik. Omnibustrafik bedreves

inom tingslaget endast efter allmänna kustlandsvägen och å en kortare vägsträcka

inom Nordingrå socken. Tidvis under vår och höst utfärdade länsstyrelsen

förbud för automobiltraflk å de allmänna vägarna inom tingslaget

och därvid inställdes omnibustraliken. För tingslagsborna försvårades under

vintern ofta en resa till Härnösand därav, att vinterväghållningen icke

sällan vore otillfredsställande. Särskilt de tingslagsbor, som icke voro bo

satta i närheten av allmänna kustlandsvägen, hade i detta avseende stora

svårigheter att övervinna. Även efter sagda väg vore det emellanåt under

vintern vanskligt att färdas med automobil.

Befolkningen i tingslaget levde under förhållanden, som i måhända

mindre grad än på andra håll påverkats av utvecklingen under senare år.

Tingslagsborna hade sällan ärenden, som föranledde besök i stad. För de i

Nordingrå socken boende vore vägen till Härnösand i genomsnitt 6 och

för de i Vibyggerå socken boende i medeltal 8 mil läng. För ett besök

i Härnösand åtginge minst två dagar. För vittnen och nämndemän från

tingslaget bleve eu inställelse å tingsställe i Härnösand avsevärt dyrbarare

än en inställelse å nuvarande tingsstället i Skidsta. Tingsmenighetens kostnader

för ombud i de till småprotokollen hörande ärendena komme jämväl

att väsentligt ökas. Den nuvarande tingslokalen i Skidsta, som av tingslaget

förhyrdes för år med ett års uppsägningstid, vore för sitt ändamål

tjänlig och frågan om uppförande av nytt tingshus inom tingslaget borde

anstå, så länge det vore möjligt att förhyra ändamålsenlig tingslokal. Att

såsom nu förhyra tingslokal voi’e ur ekonomisk synpunkt avsevärt fördelaktigare

för tingslaget än att uppföra tingshus. Då vart och ett av de fem

allmänna tingssammanträden, som hittills hållits i tingslaget, i regel pågått

endast en dag samt särskilda sammanträden för de lagtima tingens avslutande

ofta icke erford rades och andra extra tingssammanträden inom

tingslaget sällan förekomme, vore behovet av särskilt tingshus ringa.

För åklagaren i distriktet vore det olägligt om tingslagets tingsställe förlädes

till Härnösand, enär tingsuppvaktning därstädes bleve dyrbar och besvärlig

för åklagaren. Med hänsyn till distriktets stora omfattning och

åklagarens arbetsbörda vore det även en avsevärd olägenhet, att åklagaren

vid varje tingsbesök i Härnösand under ett par dagar komme att vistas

utanför och på långt avstånd från sitt distrikt.

Slutligen hava sockenombuden inom Nordingrå tingslag sammanfattningsvis

uttalat, att olägenheterna av en förflyttning av tingsstället till Härnösand

vore så stora, att tingslaget vore villigt att genast låta uppföra nytt

tingshus, därest förflyttningen därigenom kunde undvikas.

I fråga om antalet allmänna tingssammanträden hava vederbörande i såväl

Nätra som Nordingrå tingslag uttalat, att något behov av ökning därutinnan

icke förelåge.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har beträffande tingslagsindelningen

i de blivande domsagorna uttalat följande:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Ma-j:ts proposition Nr 155.

Departements
chefen.

De avgivna yttrandena gåve vid handen, att erforderligt rådrum icke stått

till buds för vederbörande att tillbörligen utreda eller överenskomma rörande

de icke oväsentliga ekonomiska frågor, som vore förbundna med de föreslagna

införlivningarna. Berörda brist på klarläggande av införlivningaruas

ekonomiska konsekvenser hade enligt länsstyrelsens mening varit av betydande

inverkan för uppkomsten och vidhållandet av olika meningar i fråga

om, huruvida de nybildade domsagorna var för sig borde bilda ett eller utgöra

två tingslag. Det syntes länsstyrelsen också vara i och för sig önskligt och

riktigt, att den brist i ekonomisk utredning, som nyss nämnts, bleve tillbörligen

fylld, innan ett införlivningsbeslut bringades till verkställighet.

Länsstyrelsen finge fördenskull beträffande genomförandet av ett beslut i enlighet

med justitieombudsmannens förevarande förslag tillstyrka, att, innan

sådant beslut i särskilda avseenden bringades till verkställighet, rådrum bereddes

vederbörande av de avsedda införlivningarna berörda att åvägabringa

utredning rörande den ekonomiska innebörden för dem av samma

införlivningar och därutinnan, i den mån ske kunde, träffa överenskommelse,

ävensom bestämmelse meddelades om sättet för avgörande av sådana

ekonomiska frågor, rörande vilka överenskommelse icke kunnat ernås.

Jämväl Svea hovrätt har— under framhållande att justitieombudsmannens

uppfattning att de nybildade domsagorna helst borde var för sig bilda

ett tingslag syntes hovrätten välgrundad — uttalat sig för en förnyad utredning

angående tingslagsindelningen, sedan beslut i sakfrågan fattats.

Hovrätten har härutinnan anfört följande:

De betänkligheter, som tingslagsborna och häradsrätten i Nordingrå tingslag

ur kommunikationssynpunkt framställt mot tingslagets införlivande med

Ångermanlands södra domsagas tingslag, torde, att döma av upplysningar

som varit för hovrätten tillgängliga, bottna i en överdriven uppskattning av

de från tingslagsbornas sida omnämnda svårigheterna vid passagen över

Ångermanälven; och de övriga olägenheter, som ansetts kunna bliva en

följd av de ifrågasatta sammanslagningsåtgärderna, syntes mer än motvägas

av de fördelar, som ur synpunkten av rättsvårdens intresse stode att vinna

genom dessa åtgärder. Då emellertid av länsstyrelsen och andra framhållits,

att den tid, som stått till buds för utlåtandes avgivande, varit alltför knapp

för åstadkommande av önskvärd förhandling mellan vederbörande tingslagsbor

samt därpå grundad utredning i fråga om tingshusbyggnadsförhållandena,

syntes det hovrätten, som om, efter ett eventuellt beslut om uppdelning

av Nätra och Nordingrå domsaga, frågan om reglering av tingslagen

i de två andra domsagorna lämpligen kunde göras till föremål för

förnyad utredning.

Beträffande de allmänna synpunkter, som numera torde böra anläggas på

frågor om reglering av domsagoområden, får jag hänvisa till förutvarande

departementschefens av 1926 års riksdag biträdda principuttalande i ämnet,

vilket här förut av mig återgivits.

Vad det föreliggande ärendet angår, kan till en början konstateras, att

mellan däri hörda myndigheter och övriga vederbörande full enighet råder

om att Nätra och Nordingrå nu vakanta domsaga med hänsyn till sin ringa

folkmängd och obetydliga arbetsbörda ej längre bör bestå såsom självständig

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kiimjl. Maj:ts proposition AV 155. 15

enhet utan uppdelas å bredvidliggande domkretsar. Även jag ansluter mig

till denna uppfattning.

Angående sättet för regleringens verkställande hava ej heller skilda meningar

yppats. Justitieombudsmannens i sådant hänseende framställda förslag,

eller Nätra tingslags överförande till Själevads och Arnäs domsaga

samt Nordingrå tingslags införlivande med Ångermanlands södra domsaga,

har sålunda vunnit enhällig anslutning från i ärendet hörda myndigheter och

tmgslagsbor. Väl har Svea hovrätt härvid uttalat viss betänksamhet av

den anledning, att det med hänsyn till de nya domsagornas omfattning kunde

bliva nödvändigt i dem anställa biträdande domare, vilket icke vore till fördel

för rättsvården. Hovrätten har emellertid själv icke hållit detta för

sannolikt, en uppfattning som jag delar. Såsom stöd härför tillåter jag mig

påpeka erfarenheten från de under senare år nybildade Bråbygdens och

Pinspånga läns domsaga med omkring 56,000 invånare samt Vadsbo härads

domsaga med omkring 54,000 invånare, vilka domsagor — båda betydligt

folkrikare än de nu föreslagna och i fråga om arbetsbördan fullt jämställda

med dem — förvaltas utan hjälp av biträdande domare. Den ökning av

de rättsbildade arbetskrafterna, som på grund av regleringen må befinnas

erforderlig och som måhända beträffande Ångermanlands södra domsaga är

ofrånkomlig, synes mig, på sätt som skett i Vadsbo härads domsaga, lämpligen

kunna ernås genom anställande av ytterligare andre notarier.

Ur nyss angivna synpunkt synas sålunda befogade invändningar mot

ifrågavarande förslag till reglering av de därav berörda tre domsagorna

icke kunna göras. Vad övriga på frågan inverkande förhållanden angår,

tala desamma obetingat för lämpligheten av förslagets realiserande. Jag

erinrar i sådant avseende till en början därom, att regleringsförslaget står

i bästa överensstämmelse med den plan till domkretsindelning, som uppgjorts

av de sakkunniga för ordnandet av vissa ekonomiska och organisatoriska

förhållanden vid genomförande av den ifrågasatta rättegångsreformen.

Vidare må påpekas, att förslagets genomförande skulle — såsom i det följande

närmare kommer att uppvisas — medföra en icke oväsentlig minskning

av statsverkets kostnader för domstolsorganisationen. Vad rättsvården

i de av förslaget berörda domsagorna angår, skulle densamma ingalunda

komma att därigenom på något sätt försämras; fasthellre bleve, därest den

av justitieombudsmannen samt flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna

och övriga vederbörande förordade anordningen med allenast ett tingslag

i vardera av de nya domsagorna låter sig genomföra, en förbättring härutinnan

att vinna genom den ökning i rättegångstillfällen, som skulle

uppstå för invånarna i Nätra tingslag och i Nordingrå tingslag. Jag anser

mig alltså och under åberopande av de skäl i övrigt, som i justitieombudsmannens

framställning upptagits, böra tillstyrka, att förslag förelägges riksdagen

om Nätra och Nordingrå domsagas uppdelning mellan angränsande

domsagor på sätt förut angivits. Av de båda nya domsagorna bör självfallet

den, i vilken Nordingrå tingslag kommer att ingå, fortfarande be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 155.

nämnas Ångermanlands södra domsaga, medan den av nuvarande Själevads

och Arnäs domsaga samt Nätra tingslag bildade domsagan lämpligen synes,

såsom justitieombudsmannen föreslagit, kunna kallas Ångermanlands norra

domsaga.

Beträffande tingslagsindelningen i de nya domsagorna tala onekligen, såsom

av justitieombudsmannen och i åtskilliga yttranden framhållits, starka

skäl för att de var för sig få utgöra ett tingslag. I det föregående hava påpekats

de fördelar i avseende å rättsvården, som därigenom skulle vinnas.

De skäl, som anförts mot en dylik anordning, synas mig, i varje fall beträffande

den blivande södra domsagan, föga bärande. Definitiv ställning

till spörsmålet om tingslagsindelningen i de nyreglerade domsagorna är jag

emellertid icke för närvarande beredd att intaga. Denna fråga synes lämpligen

böra — efter den ytterligare utredning i ämnet, som från flera håll föreslagits

— upptagas till avgörande i samband med fastställandet av de verkställighetsföreskrifter,

vilka vid bifall till regleringsförslaget bliva erforderliga.

Givet är dock, att icke under några omständigheter får vidtagas

minskning av det hittillsvarande sammanträdesantalet, eller tio om året,

i vare sig nuvarande Ångermanlands södra domsaga eller Själevads och

Arnäs domsaga.

Vad angår tidpunkten för indelningsändringens ikraftträdande synas inga

hinder förefinnas för att detta kan ske redan vid första i sådant avseende

lämpliga tidpunkt eller den 1 januari 1930.

Beträffande av statsmedel utgående löneförmåner till häradshövdingarna

i de blivande södra och norra domsagorna kan tydligtvis ingen löneökning

ifrågakomma och har sådan ej heller ifrågasatts.

Till närmare upplysning angående statsverkets årliga kostnader för personalen

uti ifrågavarande domsagor för närvarande och efter sammanslagningen

får jag hänvisa till följande uppställning:

lön för 3 respektive 2 häradshövdingar kronor

tjänstgöringspenningar ........................................ »

lönefyllnad och resekostnadsbidrag »

dyrtidstillägg, omkring........................................ »

3 respektive 2 förste notarier............................ »

dyrtidstillägg, omkring........................................ »

3 respektive 2 andre notarier, bidrag därtill »

dyrtidstillägg, omkring....................... »

Summa kronor

För

Efter samman

närvarande

slagningen

13,500

9,000

3,900

2,800

6,000

2,800

8,100

5,400

7,200

4,800

2,550

1,700

3,000

2,000

1,950

1,300

46,200

29,800

Sistnämnda belopp, 29,800 kronor, bör eventuellt ökas med avlöning och

dyrtidstillägg till ytterligare en andre notarie, sammanlagt omkring 1,650

kronor. En årlig besparing av i gynnsammaste fall 16,400 kronor kommer

sålunda att uppstå.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kung!. Mnj:ts proposition Nr 155.

17

Då för häradshövdingen i Nätra och Nordingrå domsaga lönen utgör

4,500 kronor och tjänstgöringspenningarna 1,100 kronor, tillhopa 5,600

kronor, skulle, om mitt förslag om domsagans uppdelning vinner bifall,

ordinarie anslaget till ;justitiestat under Svea hovrätt kunna minskas med

ett belopp av 5,600 kronor från och med budgetåret 1930/1931. Å samma

anslag för budgetåret 1929/1930 skulle förslagets genomförande medföra en

besparing av halva detta belopp. Med ingången av år 1930 skulle jämväl

minskat medelsbehov uppstå under anslaget till partiell löneförbättring för

häradshövdingarna.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels besluta, att Nätra och Nordingrå domsaga skall från och med den

1 januari 1930 uppdelas å Själevads och Arnäs samt Ångermanlands södra

domsagor sålunda, att Nätra tingslag tillägges den förra domsagan, som

efter indelningsändringen skall benämnas Ångermanlands norra domsaga,

och Nordingrå tingslag tillägges den senare domsagan,

dels ock fastställa avlöningsförmånerna för häradshövdingen i Ångermanlands

norra domsaga sålunda:

lön........................................................................................... kronor 4,500

tjänstgöringspenningar........................................................ » 1,300 5,800.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall; och skall proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 125 häft. (Nr 155.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:121 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. May.ts propotion angående reglering av vissa domsagor i Västernorrlands län. s. 1 i texten
  2. SU 1929:58 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av vissa domsagor i Västernorrlands län. s. 1 i texten