Angående godkännande av en mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater undertecknad skiljedomstraktat
1929-01-18 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:16, Angående godkännande av en mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater undertecknad skiljedomstraktat
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
1
Nr 1(».
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater undertecknad
skiljedomstraktat; given Stockholms slott
den 18 januari 1929.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över utnkesdepartementsärenden
för denna dag samt med överlämnande av texten till
en i Washington den 27 oktober 1928 under förbehåll om riksdagens godkännande
undertecknad skiljedomstraktat mellan Sverige och Amerikas Förenta
Stater, vill Kungl. Ma.j:t härmed äska riksdagens godkännande av denna
traktat.
GUSTAF.
Ernst Trygger.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 18 januari 1929.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
LCbeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.
Ministern för utrikes ärendena anför:
»Vid föredragning den 1 september 1928 bemyndigade Kungl. Ma.j:t sändebudet
i Washington att för Sveriges del underteckna en skiljedomstraktat
mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater i överensstämmelse med ett från
amerikanska regeringens sida överlämnat förslag.
I enlighet härmed har en sådan traktat den 27 oktober 1928 undertecknats
i Washington under sedvanligt förbehåll om ratifikation, varvid från svensk
sida riksdagens samtycke därtill förutsatts. Sedan amerikanska senaten sedermera,
den 18 december 1928, givit sitt samtycke till traktatens ratificering, har
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 13 haft. (Nr 16.) 1
2
Kungl. Maj ds proposition nr 16.
Förenta Staternas regering förklarat sig beredd att skrida till utväxling av
ratifikationsinstrumenten.
Som min företrädare i ämbetet vid ärendets föredragning förstnämnda dag
anfört, gälla för närvarande mellan Sverige och Förenta Staterna dels en konvention
av år 1914 angående tvisters hänskjutande till en internationell undersökningskommission,
dels ock en skiljedomskonvention av år 1924, som står
1 huvudsaklig överensstämmelse med en tidigare skiljedomskonvention av den
2 maj 1908, vilken upphörde att gälla den 18 augusti 1918.
Den förstnämnda konventionen rörande tvisters hänskjutande till eu internationell
undersökningskommission undertecknades i Washington den 13 oktober
1914 samt trädde i kraft den 11 januari 1915. Enligt densamma skola
alla tvister, av vad natur de vara må, vilka ej kunnat lösas på diplomatisk
väg och beträffande vilka de fördragsslutande parterna ej anlita skiljedom,
för undersökning och yttrande hänskjutas till en enligt konventionen tillsatt
ständig internationell kommission. Parterna överenskomma att ej skrida till
våldshandlingar mot varandra, så länge kommissionens undersökning pågår
och innan den avgivit sitt yttrande. Tvist skall ofördröjligen hänskjutas till
kommissionen. Dennas ordförande kan genom en till permanenta skiljedomstolens
byrå i Haag ställd skrivelse låta fästa parternas uppmärksamhet på
att kommissionen står till deras tjänst. Kommissionen skall i fråga om proceduren
så vitt möjligt iakttaga bestämmelserna i art. 9—36 av 1907 års
Haagkonvention. Kommissionens arbete skall vara avslutat inom ett år från
den dag tvisten hänskjutits till densamma, försåvitt ej parterna överenskommit
om annan tidpunkt. Parterna förbehålla sig full frihet att handla oberoende
av kommissionens yttrande.
1924 års skiljedomskonvention, som undertecknades den 24 juni nämnda
år och trädde i kraft den 18 mars 1925, är avslutad för en tid av fem år
men fortsätter att gälla i successiva femårsperioder, därest ej uppsägning
sker. Enligt densamma skola de tvister av juridisk natur eller angående
tolkningen av de mellan de fördragsslutande parterna ingångna traktater,
vilka ej kunnat avgöras på diplomatisk väg, underställas den genom konventionerna
den 29 juli 1899 och den 18 oktober 1907 upprättade permanenta
skiljedomstolen i Haag. Undantag gäller för tvister berörande de fördragsslutande
parternas livsintressen, självständighet och nationalära eller andra
makters intressen.
Initiativet till avslutandet av nu förevarande, nya skiljedomstraktat togs
av amerikanska regeringen, som den 26 april 1928 till svenska sändebudet
i Washington överlämnade ovanberörda utkast till sådan överenskommelse.
Denna åtgärd ingick som ett led i den aktion för utveckling av det internationella
skiljedom sväsendet, som från Förenta Staternas sida under de senaste
åren igångsatts; förslag av samma typ hava sålunda jämväl tillställts
ett antal andra länder, och i överensstämmelse därmed hava skiljedomsavtal
redan undertecknats mellan Förenta Staterna å ena sidan samt Danmark, Finland,
Frankrike, Italien, Polen, Tjeckoslovakien, Tyskland och Österrike å den
andra.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr l(i.
Den nya traktaten, vilken vore avsedd att i och med ikraftträdandet ersätta
1924 års konvention, skulle gälla utan tidsbegränsning, såvida den icke
skriftligen uppsäges av någondera parten, i vilket fall den upphör att gälla
ett år efter uppsägningen.
Traktaten innebär i korthet, att tvister, som avse ett rättsanspråk och äro
ägnade att bliva föremål för ett rättsligt avgörande, skola, därest de ej
kunnat biläggas på diplomatisk väg eller genom hänskjutande till undersökningskommission
enligt 1914 års konvention, med vissa här nedan
närmare angivna förbehåll underställas antingen den permanenta skiljedomstolen
enligt 1907 års Haagkonvention eller annan domstol. Liksom i 1924 års
skiljedomskonvention förutsättes i den föreliggande traktaten, att skiljedomsförfarande
kan komma till användning först sedan ett skiljeavtal därom upprättats
mellan parterna. Genom detta särskilda avtal —- som å Förenta Staternas
sida måste underställas senaten — skall bestämmas, vilken skiljedomstol
som skall anlitas, dennas befogenhet och tvistens föremål.
Fn jämförelse mellan gällande konvention av år 1924 och den nya traktaten
giver vid handen, att bådadera endast avse tvister av rättslig natur.
Ehuru formuleringen är något olikartad på denna punkt, torde någon skillnad
i sak knappast förefinnas.
Däremot föreligger en olikhet i avseende å de förbehåll, som medgiva parterna
att vägra skiljedom i vissa fall, trots att en rättstvist föreligger. I
gällande konvention upptages såsom ovan nämnts ett mycket vidsträckt förbehåll,
angivet genom den i äldre skiljedomstraktater vanliga klausulen rörande
tvister, som beröra de för dragsslutande parternas livsintressen, självständighet
eller nationalära. Dessutom undantagas i gällande konvention tvister,
som röra tredje stats intressen. Det förra av dessa undantag har övergivits
i den nya traktaten, medan det senare behållits. Det uteslutna undantaget har
ersatts med andra, ehuru mindre vidsträckta förbehåll. Den föreliggande
traktaten omfattar nämligen icke tvister, vilkas föremål falla under någondera
partens inre jurisdiktion eller som beröra Monroedoktrinens tillämpning.
Härtill har fogats ett undantag avseende tvister, som ha sammanhang med
Sveriges förpliktelser på grund av dess medlemskap i Nationernas förbund.
Reservationerna ha följaktligen fått en mindre vidsträckt formulering än i
gällande avtal. Häri ligger också den enda sakliga avvikelsen mellan de båda
avtalstexterna. Denna skillnad måste i och för sig anses betydelsefull. Vad
angår reservationen angående tvister, som beröra Monroedoktrinens tillämpning,
må erinras om att ett liknande förbehåll upptagits i art. 21 i Nationernas
förbunds grundstadga i syfte att underlätta Förenta Staternas anslutning
till förbundet. Det är visserligen svårt att angiva den exakta innebörden
av detta undantag, men detsamma torde å andra sidan icke hava nämnvärd
betydelse i fråga om rättstvister mellan Sverige och Förenta Staterna.
Tydligt är, att i varje fall bestämmelserna om de båda nämnda undantagen
(tvister, vilkas föremål falla under någondera partens inre jurisdiktion och
som röra Monroedoktrinens tillämpning) äro väsentligt mer begränsade än det
gällande skiljedom savtalets klausul angående livsintressen, oberoende och ära,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 16.
Traktaten står emellertid på samma ståndpunkt som den gällande konventionen
därutinnan, att det är vardera parten själv som avgör, huruvida en tvist
faller inom avtalets område eller icke. Den nya traktaten innebär alltså icke
ett obligatoriskt skiljedomsförfarande i rättstvister i den meningen, att den ena
parten kan instämma motparten inför en skiljedomstol. Om motparten bestrider,
att skiljedom sa vtalet är tillämpligt på den tvist, som föreligger, förfaller
frågan om skiljedomsförfarande. Ehuru förevarande avtal alltså icke står i
jämnhöjd med de mera vittgående skiljedomsavtal, som i stor utsträckning under
senare år träffats mellan europeiska stater, är det å andra sidan uppenbart,
att den begränsning i fråga om undantagen från skiljedomsförfarandet,
som i förhållande till gällande avtal nu föreslagits från Förenta Staternas regering,
starkt talar för traktatens definitiva godkännande från svensk sida. I
varje fall kan man ej för närvarande räkna med att de amerikanska statsmakterna
skulle vara benägna att medgiva en ytterligare utvidgning av området för
skiljedomsinstitutets användning; ej heller har någon av de stater, som, enligt
vad i det föregående nämnts, nyligen avslutat skiljedomsfördrag med Förenta
Staterna, lyckats utverka någon ändring i denna riktning i den från amerikansk
sida föreslagna avtalstexten.
I anslutning till vad sålunda anförts får jag därför hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte i proposition äska riksdagens godkännande
av ifrågavarande skiljedomstraktat mellan Sverige
och Amerikas Förenta Stater.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
T. Wistrand.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ili far/it.
Skilj edomstraktat mellan Sverige och
Amerikas Förenta Stater.
Hans Majestät Konungen av Sverige
och Amerikas Förenta Staters
President,
vilka äro beslutna att, så långt det
står i deras makt, förhindra varje avbrott
i de fredliga förbindelser, som
alltid rått mellan de båda folken;
besjälade av önskan att ytterligare
bekräfta sin anslutning till principen
om hänskjutande till opartiskt avgörande
av alla tvister vilka äro ägnade
att bliva föremål för rättsligt avgörande,
som må uppkomma mellan dem;
samt
angelägna att genom sitt exempel
icke blott visa, att de i sitt inbördes
förhållande fördöma krig såsom medel
i den nationella politikens tjänst utan
även påskynda den tidpunkt, då de internationella
överenskommelserna om
avgörande på fredlig väg av internationella
tvister så fullkomnats, att de
för alltid avlägsnat möjligheten av
krig mellan världens olika makter;
hava beslutat att avsluta en ny skiljedomstraktat,
avsedd att öka räckvidden
av och förpliktelserna enligt den
skiljedomskonvention, som undertecknades
i Washington den 24 juni 1924,
och hava i sådant syfte till sina fullmäktige
utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige,
''
W. Boström, Dess Envoyé extraordinaire
och Ministre plénipotentiaire i
Washington; och
Amerikas Förenta Staters President,
Frank B. Kellogg, Amerikas Förenta
Staters Statssekreterare;
vilka, efter att hava utväxlat sina
fullmakter, som befunnits i god och be
-
Treaty of arbitration between Sweden
and the United States of America.
His Majesty the King of Sweden
and the President of the United States
of America
Determined to prevent so far as in
their power lies any interruption in
the peaceful relations that have always
existed between the two nations;
Desirous of reaffirming their
adherence to the policy of submitting
to impartial decision all justiciable
controversies that may arise between
tliem; and
Eager by their example not only to
demonstrate their condemnation of war
as an instrument of national policy
in their mutual relations, but also to
hasten the time when the perfection of
international arrangements for the
pacific settlement of international
disputes shall have eliminated forever
the possibility of war among any of
the Powprs of the World;
Have decided to conclude a new
treaty of arbitration enlarging the
scope and obligations of the arbitration
convention signed åt Washington on
June 24, 1924, and for that purpose
they have appointed as their respective
Plenipotentiaries:
His Majesty the King of Sweden,
W. Boström, Envoy Extraordinary
and Minister Plenipotentiary åt
Washington; and
The President of the United States
of America.
Frank B. Kellogg, Secretary of
State of the United States of America;
Who, having communicated to one
another their full powers found in good
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
hörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:
Artikel I
Alla tvister rörande internationella
frågor, som uppkommit mellan de
höga fördragsslutande parterna på
grund av ett av den ena parten gentemot
den andra i kraft av traktat eller
på annan grund framställt rättsanspråk,
vilka ej kunnat biläggas på
diplomatisk väg eller genom hänskjutande
till den ständiga internationella
nämnd, som konstituerats i enlighet
med den i Washington den 13 oktober
1914 undertecknade konventionen, och
vilka på grund av sin natur äro ägnade
att bliva föremål för rättsligt avgörande
med tillämpning av rättsgrundsatser
eller billighetshänsyn, skola underställas
den i Haag i enlighet med
konventionen av den 18 oktober 1907
upprättade permanenta skiljedomstolen
eller någon annan behörig domstol,
allt eftersom i varje fall bestämmes genom
särskild överenskommelse, vari
sättet för domstolens tillsättande om
så erfordras, och dess befogenheter
skola bestämmas, tvistefrågan eller
tvistefrågorna angivas ävensom fastställas
de ordalag i vilka hänskjutandet
till domstolen skall ske.
Denna särskilda överenskommelse
skall ingås för Sveriges del, i enlighet
med dess grundlagar och för Amerikas
Förenta Staters del av deras president
efter hörande och med samtycke av
senaten.
Artikel II
Bestämmelserna i denna traktat
kunna icke åberopas i fråga om tvist
vilkens föremål
a) faller under någondera partens
inre jurisdiktion,
b) berör tredje parts intressen,
c) beror på eller berör upprätthållandet
av Förenta Staternas traditionella
ställning i amerikanska frågor,
and due form, have agreed upon the
following artides:
Article I
All differences relating to International
matters in which the High Contracting
Parties are concerned by virtue
of a claim of right made by one
against the other under treaty or otherwise,
which it has not been possible
to adjust by diplomacy, which have
not been adjusted as a result of reference
to the Permanent International
Commission constituted pursuant to
the treaty signed åt Washington,
October 13, 1914, and which are
justiciable in their nature by reason
of being susceptible of decision by the
application of the principles of law
or equity, shall be submitted to the
Permanent Court of Arbitration established
åt The Hague by the Convention
of October 18, 1907, or to some
other competent tribunal, as shall be
decided in each case by special agreement,
which special agreement shall
provide for the organization of such
tribunal if necessary, define its powers,
state the question or questions åt issue,
and settle the terms of reference.
The special agreement in each case
shall be made on the part of Sweden
in accordance with its constitutional
laws and on the part of the United
States of America by the President of
the United States of America by and
with the advice and consent of the
Senate thereof.
Article II
The provisions of this treaty shall
not be invoked in respect of any dispute
the subject matter of which
(a) is within the domestic jurisdiction
of either of the High Contracting
Parties,
(b) involves the interests of third
Parties,
(c) depends upon or involves the
maintenance of the traditional attitude
of the United States concerning Arne
-
K ungt. Maj: is proposition nr JU.
7
vanligen benämnd Monroedoktrinen;
eller
d) beror på eller berör iakttagandet
av de förpliktelser, som åligga Sverige
i enlighet med Nationernas förbunds
akt.
Artikel III.
Förevarande traktat skall ratificeras
av Hans Majestät Konungen av
Sverige under förutsättning av svenska
riksdagens bifall och av Amerikas
Förenta Staters President efter hörande
och med samtycke av senaten.
Ratifikationerna skola utväxlas i
Washington, så snart ske kan, och
traktaten träder i kraft å dagen för
ratifikationernas utväxlande, från vilken
dag skiljedomskonventionen av
den 24 juni 1924 skall upphöra att
gälla. Traktaten förblir därefter i
kraft utan avbrott eller tidsbegränsning,
såvida den icke skriftligen uppsäges
av någondera av de höga fördragsslutande
parterna, i vilket fall
den upphör att gälla ett år efter uppsägningen.
Till bekräftelse härav hava vederbörande
fullmäktige undertecknat
denna traktat i tvenne exemplar, på
svenska och engelska språken, vilka
texter skola äga enahanda vitsord, och
försett desamma med sina sigill.
Som skedde i Washington den tjugusjunde
oktober, ett tusen nio hundra
tjuguåtta.
W. Boström.
(L. S.)
rican questions, commonly described as
the Monroe Doctrinc,
(d) depends upon or involves the
observanee of the obligations of Sweden
in accordance with the Covenant
of the League of Nations.
Article III
The present treaty shall be ratified
by His Majesty the King of Sweden
with the consent of the Swedish Riksdag
and by the President of the United
States of America by and with the
advice and consent of the Senate
thereof.
The ratifications shall be exchanged
åt Washington as soon as possible, and
the treaty shall take effect on the date
of the exchange of the ratifications,
from which date the arbitration convention
signed June 24, 1924, shall
cease to liave any force or effect. It
shall thereafter remain in force continuously
unless and until terminated
by one year’s written notice given by
either High Contracting Party to the
other.
In faitli whereof the respective
Plenipotentiaries have signed this
treaty in duplicate in the Swedish and
English languages, both texts having
equal force, and hereunto affixed their
seals.
Done åt Washington the twentyseventh
day of October, in the year of
our Lord one thousand nine hundred
and twenty-eight.
Frank B. Kellogg.
(L. S.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande av en mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater underteckn a1 i texten
- KU 1929:3 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3 s. 1 i texten