Sök i Ratio Lex

Angående upphävande av förordningen den 15 maj 1925 (nr 117) angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror

1929-02-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:162, Angående upphävande av förordningen den 15 maj 1925 (nr 117) angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

1

Nr 162.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående upphävande av

förordningen den 15 maj 1925 (nr 117) angående restitution av

sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts

vid tillverkning av exportvaror; given Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anför efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet:

I anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till årets riksdag

framlagda förslag om upphävande av förordningen den 19 maj 1922 (nr

210) angående beskattning av socker har jag anmodat generaltullstyrelsen

att inkomma dels med utlåtande, huruvida berörda förslag borde föranleda

upphävande av förordningen den 15 maj 1925 (nr 117) angående restitution

av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 132 håft. (Nr 162—163.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

vid tillverkning av exportvaror, dels ock med förslag till de övergångsbestämmelser,

som i fall av förordningens upphävande kunde befinnas

erforderliga.

Med skrivelse den 18 februari 1929 har generaltullstyrelsen avgivit

utlåtande och förslag i ärendet. Innan jag redogör för utlåtandets innehåll

torde jag emellertid få något uppehålla mig vid huvudgrunderna i

förordningen den 15 maj 1925 och tillämpningen av samma förordning.

Enligt förevarande förordning må för särskilt fall eller för viss tid åt

näringsidkare, som vill ur riket utföra här tillverkade varor, innehållande

socker, kunna medgivas rätt att vid utförsel av sålunda framställd vara

återhekomma sockerskatt, som erlagts för vid varans tillverkning använt

socker, eller, i fall skatten ännu icke erlagts, njuta befrielse från dess

gäldande. Rätten är förfallen med avseende å utländskt socker, som ingår

i exportvara, vilken icke utförts inom två år från det utländska sockrets

angivning till förtullning. Medgivande av restitutionsrätt ankommer på

prövning av Kungl. Maj:t, som jämväl bestämmer de närmare villkoren för

rättighetens tillgodonjutande. Med utförsel ur riket likställes i förordningen

uppläggande å restitutionsupplag.

I fråga om hetalningsanstånd, ställande av säkerhet, påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning samt utförsel till frihamn in. in. gäller i tilllämpliga

delar vad i § 13 mom. 5—8 av gällande tulltaxeförordning den

9 juni 1911 finnes föreskrivet rörande tull.

Beträffande tillämpning av förordningen, då förändring i skattesatsen

för socker inträtt under loppet av två år före exportvarans utförsel, skall

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 oktober 1925 gälla vad genom Kungl.

Maj:ts beslut den 23 januari 1922 blivit för motsvarande fall föreskrivet

rörande åtnjutande av rätt till tullrestitution jämlikt § 13 mom. 5 tulltaxeförordningen.

Sistnämnda beslut innehåller i korthet, att till grund

för beräkning av tullrestitution skall läggas en av näringsidkaren avgiven,

på visst sätt av tullmyndighet vitsordad uppgift angående den

tullsats, efter vilken tullen blivit debiterad för den utländska vara, som

använts till framställning av varje särskild utförselpost av exportvaran,

vid äventyr, att restitution eljest beviljas efter den lägsta av de tullsatser,

som för den utländska varan varit gällande under de två närmast före

exportvarans utförsel förflutna åren.

Sammanlagda antalet av gällande, av Kungl. Maj:t redan lämnade medgivanden

av restitutionsrätt enligt förordningen den 15 maj 1925 och de medgivanden,

som väntas skola lämnas under den närmaste framtiden, utgör

9. Giltighetstiden för de lämnade medgivandena utlöper för alla med undantag

av ett senast med utgången av år 1929; i nyssnämnda undantagsfall

gäller rätten tills vidare till utgången av år 1931.

Restitutionsmedgivandena enligt förevarande förordning hava emellertid

använts i mycket begränsad omfattning. Enligt vad generaltullstyrelsen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

3

upplyst, hava utgifterna för samtliga restitutioner av sockerskatt — inbegripet

restitutioner på grund av oriktig debitering — icke under något

av de senaste fem budgetåren överstigit 2,600 kronor för år. Härvid är att

märka, att skattesatsen för socker före den 1 juli 1926 utgjorde 16 öre

för kilogram, under tiden den 1 juli 1926—den 30 juni 1928 8 öre för

kilogram och efter sistnämnda dag 4 öre för kilogram.

I sammanhang med avlåtande till 1929 års riksdag av proposition, nr 66,

med förslag till förordning angående tullrestitution uttalade jag — vid behandlingen

av frågan om eventuella följdändringar i gällande bestämmelser

angående restitution av skatt för varor, som utföras ur riket — att vid

bifall till det i årets statsverksproposition framlagda förslaget om upphävande

av sockerskatten från och med den 1 juli 1929, bestämmelser om restitution

av sockerskatt ej vidare skulle bliva behövliga efter ikraftträdande av tullrestitutionsförordningen

den 1 januari 1930.

Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande den 18 februari 1929 — efter återgivande

av mitt nyss refererade yttrande — anfört, att frågan till en början

syntes vara huruvida, under förutsättning av sockerskattens upphörande vid

ingången av budgetåret 1929/1930, förordningen den 15 maj 1925 borde

sättas ur kraft vid samma tidpunkt eller om därmed kunde anstå till den

1 januari 1930.

Under hänvisning till de av Kungl. Maj:t lämnade medgivandena av

restitutionsrätt beträffande sockerskatt anför generaltullstyrelsen bland annat

följande.

»Ehuru medgivandena äro beviljade ''tills vidare’, torde billigheten kräva,

att den beviljade restitutionsrätten får fortbestå, så länge restitutionsrättshavaren

äger tillgång till beskattat socker, vilket han ämnat använda vid

framställning av exportprodukter och för vilket han enligt nu gällande bestämmelser

skulle kunna påräkna skatterestitution.

Denna uppfattning är i överensstämmelse med den mening, som uttalades

av 1913 års riksdag i sammanhang med beslut om tullfrihet från och med

den 1 januari 1914 för ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet. Tullrestitutionsrätt

enligt § 13 mom. 1 och 3 tulltaxeförordningen hade dittills

fått åtnjutas för vissa av ris framställda produkter, och hade det synts riksdagen

billigt, att restitutionsbestämmelserna bibehölles vid gällande kraft

även under år 1914, för att därigenom måtte beredas exportörer av ifrågavarande

fabrikat tillfälle att även under nämnda tid erhålla restitution av

tull, som erlagts för råvara före den 1 januari 1914. (Se riksdagens skrivelse

nr 164 år 1913). Att restitutionsbestämmelserna bibehöllos under ett

år (se Svensk författningssamling 1914 :419) torde hava berott närmast på

stadgandet i dåvarande § 13 mom. 3 B) punkten d) tulltaxeförordningen,

enligt vilket restitutionsrätten gällde under 12 månader från importen.

Å andra sidan synes visserligen icke alltid sådan hänsyn, som kom till

uttryck i ovan åberopade riksdagsskrivelse, hava visats tillverkare av exportprodukt

under motsvarande förhållanden. Så upphävdes provisoriskt efter

riksdagsbeslut den 16 april 1920 den förut gällande dråbacksrätten för bröd

och makaroner m. m. genom förordningen den 14 maj 1920 (nr 213), utan

General tullstyrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 162.

Departements
chefen.

att någon respittid tillerkändes exportörerna av berörda produkter. Det bör

doek härvid erinras, att dråbacksrättens upphävande, som för övrigt hade

sammanhang med det då tillämpade systemet med glidande tullsatser för

spannmål, var på grund av den obetydliga exporten av ifrågavarande produkter

utan egentlig praktisk betydelse. — I några andra fall torde dråbackssats

i § 13 mom. 1 tulltaxeförordningen hava sänkts utan att samtidigt

meddelats övergångsbestämmelse i syfte att skydda exporttillverkare för

tullförlust vid användning av råvara med föregående högre tullsats; se förordningen

den 19 april 1912 (nr 50), kungörelserna den 20 december 1912

(nr 354) och den 12 september 1913 (nr 216) samt förordningen den 8 juli

1916 (nr 290). — Höjning av dråbackssats har skett genom förordningarna

den 30 oktober 1914 (nr 322) och den 20 maj 1922 (nr 204).

Utgår man från att den restitutionsrätt, som grundats genom medgivanden

jämlikt § 1 i ifrågavarande förordning den 15 maj 1925, icke bör upphävas

i och med den eventuella sockerskattefrihetens genomförande — och generaltullstyrelsen

förutsätter, att denna utgångspunkt är den riktiga — synas

restitutionsbestämmelserna böra under viss ytterligare tid oförändrade gälla

(i överensstämmelse med vad skedde i ovan åberopade fall rörande risprodukter),

eller ock böra desamma omedelbart upphävas och i sammanhang

därmed vissa övergångsbestämmelser fastställas.

Av dessa alternativ synes det förstnämnda vara att föredraga redan av

det skäl, att därigenom för närvarande icke föranledas några rubbningar

vare sig i ifrågavarande, nu gällande författningsbestämmelser eller i deras

tillämpning. För detta alternativ talar dessutoip det förhållande, att bestämmelserna

i förordningen den 15 maj 1925 på det närmaste ansluta sig

till bestämmelserna i § 13 mom. 5, 6, 7 och 8 av tulltaxeförordningen, och

då sistnämnda bestämmelser först med ingången av år 1930 skulle komma

att ersättas med nya föreskrifter i ämnet, måste det synas olämpligt att

dessförinnan omlägga ifrågavarande skatterestitutionsbestämmelser.

Generaltullstyrelsen förordar därför den utvägen, att beslut meddelas om

upphävande med utgången av år 1929 av förordningen den 15 maj 1925

och att i sammanhang därmed övergångsbestämmelser fastställas.

Härigenom vinnes, såsom nyss antytts, att de nu i allmänhet gällande

och i de särskilda fallen fastställda skatterestitutionsbestämmelserna kunna

parallellt med motsvarande tullrestitutionsbestämmelser oförändrade tillämpas

intill den tidpunkt, då de senare upphöra. Därest de särskilda restitutionsmedgivanden,

som lämnats i enlighet med nyssnämnda förordning den

15 maj 1925, finnas böra förnyas efter utgången av år 1929, bör dylik förnyelse

ske med tillämpning av övergångsbestämmelserna, vilka givetvis

böra ansluta sig till de nya tullrestitutionsbestämmelserna.»

Beträffande innehållet av övergångsbestämmelserna föreslår generaltullstyrelsen

på närmare anförda skäl, att det skulle tillkomma styrelsen att

efter utgången av år 1929 i samråd med kommerskollegium och kontrollstyrelsen

medgiva näringsidkare fortsatt rätt till restitution av sockerskatt

under i tillämpliga delar enahanda förutsättningar och villkor, som gälla i

fråga om restitution av tull enligt 2 § i den föreslagna nya förordningen

angående tullrestitution.

Lika med generaltullstyrelsen finner jag det vara skäligt, att sådan tillverkare

av exportvara, vari socker ingår som beståndsdel, som med stöd

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition Nr 162.

av förordningen den 15 maj 1925 medgivits restitutionsrätt, under någon

tid efter sockerskattens upphävande bibehålies vid sin restitutionsrätt i avseende

å beskattat socker, ingående i vara, som först efter sagda tidpunkt

utföres ur riket. Såsom förut anförts ansluter sig förordningen den 15

maj 1925 nära till restitutionsbestämmelserna i § 13 tulltaxeförordningen.

Då sistnämnda bestämmelser äro avsedda att upphävas genom ikraftträdande

den 1 januari 1930 av den nya förordningen om tullrestitution, som i väsentliga

delar avviker från de nuvarande tullrestitutionsbestämmelserna, biträder

jag generaltullstyrelsens åsikt, att förordningen den 15 maj 1925 bör upphöra

att gälla med utgången av år 1929. Däremot finner jag behov icke

föreligga av övergångsbestämmelser av sådant innehåll, som styrelsen ifrågasatt.

Det torde nämligen knappast kunna antagas, att tillverkare ännu vid

utgången av år 1929 har beskattat socker eller därav tillverkade varor i

lager i nämnvärd omfattning. En respittid av sex månader för restitutionsrättens

åtnjutande lärer därför vara fullt tillräcklig. Emellertid torde det

vara skäligt, att tillverkare bibehålies vid sin restitutionsrätt i avseende å

vara, som utföres före restitutionsförordningens upphävande, även om ansökning

om utbetalande av restitutionsbelopp icke hunnit göras före nämnda

tidpunkt, under förutsättning att sådan ansökning göres inom viss kortare

tid därefter, förslagsvis före den 1 april 1930.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredragande departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

att, under förutsättning av riksdagens bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

framlagda förslag om upphävande med utgången av juni 1929

av förordningen angående beskattning av socker, besluta,

att förordningen den 15 maj 1925 (nr 117) angående restitution av

sockerskatt eller befrielse från sådan skatt för socker, som använts vid tillverkning

av exportvaror, skall upphöra att gälla med utgången av år 1929,

med iakttagande av att förordningen fortfarande skall äga tillämpning i

avseende å socker, ingående i vara, som utförts före nämnda tidpunkt,

därest ansökning om utbetalande av restitutionsbelopp göres före utgången

av mars 1930.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:318 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl Maj.ts proposition angående upphävande av förordningen den 15 maj 1925 a1 i texten
  2. BevU 1929:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående upphävande av förordningen den 15 maj 1925 s. 1 i texten