Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn, m. m

1929-02-25 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:163, Med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn, m. m

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 103.

7

Sr 163.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november

1907 (nr 117) om frihamn, m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

l:o) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15

november 1907 (nr 117) om frihamn,

2:o) förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 20

december 1912 (nr 351) om frilager.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

15 november 1907 (nr 117) om frihamn.

Härigenom förordnas, att § 1, § 2 mom. 2, § 18 mom. 2, § 19 mom. 2

och § 22 i förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn skola,

§ 2 mom. 2 i nedan intagna del, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

I stapelstad, varest centraltullkammare eller tullkammare finnes, eller,

där lokala förhållanden det betinga, i närheten av sådan stapelstad må, efter

särskilt tillstånd av Konungen, inrättas sådan under tullverkets uppsikt och

bevakning stående, till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell verksamhet

avsedd anstalt, benämnd frihamn, varom i denna förordning stadgas.

Frihamn, som skall utgöras av ett till sina gränser noga bestämt område,

omfattande dels hamn med anstalter för fartygs lossning och lastning, dels

ett därintill beläget, genom hägnad från vidliggande mark avspärrat landområde

med byggnader och upplagsplatser, skall i fråga om tull- och tillverkningsavgifter

ävensom beträffande tillämpningen av gällande bestämmelser

angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning

anses såsom utrikes ort; och skola såväl fartyg som gods inom frihamn

icke vara underkastade vidare tillsyn från tullverkets sida, än som erfordras

för utövande av kontroll å efterlevnaden av de angående frihamn meddelade

allmänna eller särskilda föreskrifter. Till frihamn från inrikes ort inkomna

varor skola i fråga om rätt till restitution av tull- och tillverkningsavgifter

ävensom till befrielse från tullavgift samt i Övrigt i tullhänseende betraktas

såsom från riket utförda samt således vid återinförsel behandlas lika med

annat gods, som från frihamn införes.

§ 2.

2. Vid frihamn — — — särskild bevakning.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill förefinnas,

låta å envar, som lämnar frihamnen, verkställa kroppsvisitation i

den ordning lagen om straff för olovlig varuinförsel föreskriver.

§ 18.

2. Land vägen kan gods från frihamn införas:

för utförsel sjövägen från den stapelstad, i eller vid vilken frihamnen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163. 9

är belägen, till utrikes ort eller annan svensk frihamn, ävensom landvägen

till Norge;

för omedelbar transitförsändning antingen till annan ort, som åtnjuter

transitupplagsrätt eller där tullanstalt anordnats för tullklarering av järnvägstrafik

vid tullområdets landgräns, eller till annan svensk frihamn eller

ock för försändning i oförtullat skick under postverkets kontroll;

för intagning å frilager eller för uppläggning å nederlag på samma

ort; samt

efter förtullning.

§ 19.

2. Varor, beträffande vilka i tulltaxan är angivet, att tullen skall beräknas

efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, må icke

från frihamn uttagas för förtullning, för uppläggning å nederlag eller för

försändning i oförtullat skick till inrikes ort, med mindre de äro emballerade

på sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor är brukligt.

§ 22.

Innehavare av byggnad, magasinsrum eller upplagsplats inom frihamn,

som blivit förvunnen till förbrytelse, varom i § 21 sägs, have för alltid

förverkat rätt att inom frihamn eller frilager innehava eller begagna byggnad,

magasinsrum eller upplagsplats och vare skyldig att genast utrymma sitt

lager.

Lag samma vare ock om den, som blivit förvunnen till olovlig varuinförsel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen

den 20 december 1912 (nr 351) om frilager.

Härigenom förordnas, att § 1 mom. 1, § 2 mom. 2, § 19 mom. 1 och 3

samt § 21 i förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om frilager skola,

§ 2 mom. 2 och § 21 i nedan intagna delar, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

1. I stad, varest centraltullkammare eller tullkammare finnes, eller, där

lokala förhållanden det betinga, i närheten av sådan stad må, efter särskilt

tillstånd av generaltullstyrelsen, inrättas sådana under tullverkets uppsikt

och bevakning stående, till allmänt bruk för handelsrörelse och industriell

verksamhet avsedda anstalter, benämnda frilager, varom i denna förordning

stadgas.

Till frilager kan avses viss byggnad eller visst område med byggnader och

upplagsplatser, som genom hägnad eller annorledes avspärrats från vidliggande

byggnader och område. Å frilager må varor, på sätt och under de

villkor, denna förordning innehåller, utan att undersökas eller tullbehandlas,

intagas samt uppläggas, ompackas, delas, bearbetas och i övrigt behandlas,

som om de befunne sig utanför rikets tullgräns. Varor, som från inrikes

ort intagits å frilager, skola i fråga om rätt till restitution av tull- och

tillverkningsavgifter ävensom till befrielse från tullavgift anses såsom ur

riket utförda och vid uttagning från frilagret behandlas lika med direkt

från utlandet å frilager intaget gods.

§ 2.

2. Varje utgång----sådan utgång.

Vederbörande tulltjänsteman äger, där han anser anledning därtill förefinnas,

låta å envar, som lämnar frilagret, verkställa kroppsvisitation i den

ordning lagen om straff för olovlig varuinförsel föreskriver.

§ 19.

1. Gods kan från frilager uttagas:

för utförsel till utrikes ort eller sjövägen till svensk frihamn å annan ort;

för försändning sjövägen eller landvägen till annan ort, där centraltullkammare

eller tullkammare finnes;

s. 11 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts proposition Nr 163.

11

för utförsel landvägen till frihamn;

för överflyttning till annat frilager eller för uppläggning å nederlag å

samma ort; samt

efter förtullning.

3. Varor, beträffande vilka i tulltaxan är angivet, att tullen skall beräknas

efter verkliga nettovikten med tillägg av visst emballage, må icke från

frilager uttagas för förtullning, för uppläggning å nederlag eller för försändning

i oförtullat skick till inrikes ort, med mindre de äro emballerade på

sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor är brukligt.

§ 21.

Frilagershavare, som —--— sitt lager.

Lag samma vare ock om den, som blivit förvunnen till olovlig varuinförsel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1930.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Generaltulls

tyr elsen.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet fråga angående vissa

ändringar i förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn och

förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om frilager samt anför därvid:

g Sedan Kungl. Maj:t i proposition den 8 februari 1929, nr 65, föreslagit

riksdagen att antaga propositionen bilagda förslag till tulltaxeförordning

jämte därvid fogade tulltaxa och taratariff, anmodades generaltullstyrelsen

att, efter samråd med kommerskollegium, inkomma med förslag till de ändringar

i förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om frihamn, som

föranleddes av de med propositionen framlagda förslagen eller till vilkas

företagande samtidigt därmed anledning eljest syntes föreligga.

I sitt i anledning härav avgivna utlåtande den 18 februari 1929 har

generaltullstyrelsen jämte det styrelsen överlämnat yttranden av tulldirektören

i Stockholm och tullförvaltningen i Stockholms frihamn — efter

samråd med kommerskollegium anfört följande:

Frihamnsförordningen innehåller i § 19 mom. 2, sådant momentet lyder

enligt förordning den 18 september 1916 (nr 545), stadganden avsedda att

förebygga, att varor, beträffande vilka vid införsel från utrikes ort är i

tulltaxan bestämt, att vid tullens beräknande vikten å visst emballage därtill

skall tilläggas varans nettovikt, införas från frihamn i lättare emballage

än det, vari det är möjligt införa dem från utrikes ort, eller helt

och hållet befrias från emballage och att därigenom en del av det för varan

bestämda tullbeloppet undandrages statsverket. Mot uttagning från

frihamn för uppläggning å nederlag av varor av dylikt slag, vilka icke

äro emballerade på sådant sätt, som eljest vid införsel av enahanda varor

är brukligt, är i författningsrummet meddelat ovillkorligt förbud, medan

för uttagning av berörda slag av varor för förtullning endast begränsat

förbud är stadgat, i det att förbudet icke gäller för de fall, där mot vikten

av sedvanligt emballage svarande höjning i tullsatsen för varan finnes

bestämd i tulltaxan. I det förslag till tulltaxa, som med förenämnda

proposition förelagts årets riksdag, återfinnas emellertid icke bestämmelser

av sistberörda innebörd. De hittillsvarande bestämmelserna, vilka

mycket sällan kommit till tillämpning, hava nämligen ansetts kunna utan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

13

olagenliet avvaras. Vid sådant förhållande skulle ovillkorligt förbud intradu

jarnval för uttagmug från frihamn för införsel i landet efter förtulimug

av ifragavarande slag av varor i annan än eljest bruklig emaiieriiig.

Harav liksom ock till följd av en i nyssnämnda förslag ifragasatt

omläggning av sättet för angivande av att visst emballage skall inräknas

i tu.11 vikten påkallas vissa redaktionella jämkningar i förenämnda

v inom. z i Irihamnsiorordningen.

Samtidigt med berörda jämkningar torde i ett hänseende ett förtydiigande

av samma författningsrum böra vidtagas. Bestämmelserna om

förbud mot uttagmug från frihamn för uppläggning å nederlag eller förtulining

av vara av ifrågavarande slag, som är emballerad annorledes än

eljest ar brukligt, måste, såvida syftet med desamma skall kunna fullt ernås,

tydligen så tillämpas, att förbudet kommer att upprätthållas beträffande

varan, även om densamma för uppläggningen å nederlag eller föruilmngen

försändes i oförtullat skick till annan ort inom riket. Denna

sin uppfattning har pa förekommen anledning styrelsen delgivit tullmyndigheterna

genom cirkulär den 13 oktober 1920 (Tullverkets författningssamling

nr 380 år 1920). Ur praktisk synpunkt och då det givetvis är av

lika vikt att förhindra sådan tillämpning av ifrågavarande bestämmelser,

att varan med i frihamnen förändrat emballage försändes i oförtullat

skick, exempelvis genom transitering, till annan stad och där upplägges

på transitupplag för att sedermera därifrån förtullas, torde det bliva lämpligast

i detta sammanhang omredigera förevarande § 19 mom. 2 sålunda,

att varor av omförmält slag icke må från frihamn uttagas vare sig för

uppläggning å nederlag eller förtullning eller för försändning i oförtullat

skick till inrikes ort.

Det må här anföras, att styrelsen såväl vid omformuleringen av nämnda

författningsrum som och vid granskningen av frihamnsförordningen i

övrigt ansett det i regel icke för närvarande vara behövligt eller med hänsyn

till den nuvarande avfattningen av därtill anslutna följdförfattningar

ens önskligt att vidtaga sådana ändringar, som blott avse ett överförande

till frihamnsförordningen av de nya beteckningar, vilka blivit med 1927

års tullstadga införda för åtskilliga förfaranden in. in. i tullhänseende.

Emellertid torde vid detta tillfälle en del andra smärre jämkningar, som

ej äga egentligt samband med den föreslagna nya tulltaxeförordningen,

lämpligen böra vidtagas i några paragrafer i frihamnsförordningen.

y 1 första stycket innehåller bestämmelse, att frihamn må kunna inrättas

i stapelstad, »varest tullkammare under tullförvaltares överinseende

finnes». Då numera detta uttryck icke längre är tillämpligt på vare

sig Stockholm, Göteborg eller Malmö, där centraltullkammare under tulldirektörs

chefskap anordnats, och då vidare i övrigt ej finnes någon tullkammare,

som icke står under tullförvaltares överinseende, lärer uttrycket

höra utbytas mot »varest centraltullkammare eller tullkammare finnes».

Det i sista stycket av paragrafen på två ställen förekommande ordet

»sockerskatt» torde, även om sockerskatten förklaras skola upphöra att

utgå. höra tills vidare kvarstå, såvida ett av styrelsen i annat sammanhang

avgivet förslag om bibehållande av rätten till restitution av sådan

skatt även efter tiden för nya tulltaxeförordningens ikraftträdande godtages.

I § 2 mom. 2 sista stycket är medgiven rätt för vederbörande tulltjänsteman

att, där han anser anledning därtill förefinnas, låta å envar, som läm
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nar frihamnen, »verkställa kroppsvisitation i den ordning tullstadgan

föreskriver, dock utan att vara underkastad påföljd, i händelse underslev

finnp.fi

verkställa kroppsvisitation, är icke längre reglerad genom bestämmelser

i tullstadgan utan genom föreskrifter i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinförsel, och påföljd för tulltjänsteman, i händelse

vid kroppsvisitation underslev finnes icke hava ägt rum, är icke numera

stadgad. Förevarande moment torde därför böra i berörda hänseenden

omredigeras.

Det i § 14 första stycket (paragrafens nuvarande lydelse enligt förordning

den 18 september 1916, nr 545) förekommande uttrycket »proviantartiklar

och andra skeppsförnödenheter» torde till vinnande av bättre

överensstämmelse med motsvarande beteckningar i 5 § h) och k) i förslaget

till tulltaxeförordning och åtskilliga ställen i gällande tullstadga

lämpligen böra utbytas mot »förnödenhets- och proviantartiklar för fartyg».

§ 18 mom. 2, sådant författningsrummet lyder enligt förordning den

16 juli 1919 (nr 448), medgiver införsel landvägen av gods från frihamn

bland annat för omedelbar transitförsändning »till annan stad, som åtnjuter

transitupplagsrätt». Då numera annan ort än stad kan med tilllämpning

av 171 § i tullstadgan tillerkännas transitupplagsrätt och för

övrigt i två fall redan äger sådan rätt och då vidare ifrågavarande slag

av försändning (transitering) må enligt 180 § i tullstadgan ske jämväl till

ort, där tullanstalt anordnats för tullklarering av järnvägstrafik vid tullområdets

landgräns, synes förevarande § 18 mom. 2 böra underkastas viss

omredigering till ernående av överensstämmelse med tullstadgans åberopade

bestämmelser om transitering från en ort till annan inom tullområdet.

Någon anledning att bibehålla en på angivet sätt mera inskränkt

rätt till transitering — eller, som det efter vad ovan nämnts tills vidare

fortfarande borde betecknas, »omedelbar transitförsändning» — landvägen

från frihamn än eljest landvägen torde knappast kunna nöjaktigt motiveras.

Orden »eller till fri disposition» i samma moment torde, då numera utbekommande

av gods till fri disposition innefattas i begreppet »efter förtullning»,

kunna utgå. Enligt 8 § i tullstadgan förstås nämligen med

»förtullning» tullklarering, varigenom gods med tillämpning av tulltaxan

jämte dithörande stadganden helt frigöres från tullverkets befattning.

Någon olägenhet med hänsyn till avfattningen av till förevarande paragraf

i frihamnsförordningen anslutna stadganden lärer icke vara att befara

genom en sådan ändring.

Sista stycket i § 22, sådan paragrafen lyder enligt förordning den 20

december 1912 (nr 352), stadgar vissa påföljder för den, som blivit förvunnen

till »olovlig varuinförsel, enligt vad i tullstadgan sägs». Bestämmelserna

om olovlig varuinförsel återfinnas numera icke i tullstadgan

utan i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel

samt i lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående

olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken senare lag dock

bär begränsad giltighetstid. Ifrågavarande del av § 22 lärer därför böra

så ändras, att orden »enligt vad i tullstadgan sägs» uteslutas.

Den föreliggande anmodan till generaltullstyrelsen att inkomma med

förslag till författningsändringar avser endast förslag till ändringar i

förordningen om frihamn. Styrelsen tillåter sig likväl i detta samman
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

15

liang fästa uppmärksamheten å att vissa jämkningar i den med niimnda

förordning närbesläktade förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om

frilager synas vara önskvärda. Berörda jämkningar motsvara i flertalet

fall de ovan ifrågasatta ändringarna i frihamnsförordningen och vila på

i stort sett samma grunder som dessa senare. De torde därför kunna

härefter omnämnas utan att särskild motivering samtidigt anföres.

I § 1 mom. 1 första stycket höra orden »varest tullkammare under tullförvaltares

överinseende finnes» utbytas mot »varest centraltullkammare

eller tullkammare finnes».

I § 2 mom. 2 sista stycket höra orden från och med »tullstadgan föreskriver»

till och med »ägt rum» ersättas med »lagen om straff för olovlig

varuinförsel föreskriver».

I § 19 mom. 1, sådant momentet lyder enligt förordning den 16 juli 1919

(nr 449), bör uttrycket »för försändning sjövägen eller landvägen till

annan stad, där tullkammare under tullförvaltares överinseende finnes»

ändras till »för försändning sjövägen eller landvägen till annan ort, där

centraltullkammare eller tullkammare finnes», varjämte de i slutet av

momentet förekommande orden »eller till fri disposition» böra utgå.

§ 19 mom. 3, sådant momentet lyder enligt förordning den 18 september

1916 (nr 546), bör avfattas i överensstämmelse med den ovan tillstyrkta

nya lydelsen av § 19 mom. 2 i frihamnsförordningen.

I § 21 sista stycket böra orden »enligt vad i tullstadgan sägs» uteslutas.

Förslag till förordningar, innefattande de av generaltullstyrelsen sålunda

ifrågasatta ändringarna i förordningarna om frihamn och om frilager

närläggas härjämte.

De blivande författningarna i ämnet böra träda i kraft samtidigt med

nya tulltaxeförordningen. Särskilda övergångsbestämmelser torde icke

vara erforderliga.

Jag ansluter mig i huvudsak till generaltullstyrelsens uppfattning i fråga Departementsom

de ändringar, som nu böra företagas i förordningarna om frihamn och chefen.

frilager. I sammanhang med framläggande förut i dag av förslag om upphävande

från och med den 1 januari 1930 av förordningen den 15 maj 1925

(nr 117) angående restitution av sockerskatt eller befrielse från sådan skatt

för socker, som använts vid tillverkning av exportvaror, har jag emellertid

förordat, att restitution av sockerskatt ej skall beviljas med avseende å vara,

som utföres efter utgången av år 1929. Det synes mig därför lämpligt,

att det i § 1 andra stycket av frihamnsförordningen samt i § 1 mom. 1

andra stycket av frilagersförordningen förekommande ordet »sockerskatt»

utgår. Vidare har jag ansett mig icke böra biträda generaltullstyrelsens

förslag om företagande av en redaktionell ändring i § 14 första stycket i

frihamnsförordningen. Den omständigheten att det i sagda stycket förekommande

uttrycket »proviantartiklar och andra skeppsförnödenheter» icke

fullt överensstämmer med motsvarande beteckningar i 5 § h) och k) i förslaget

till tulltaxeförordning och på åtskilliga ställen i tullstadgan synes

mig — vid det förhållandet att med de olika uttrycken uppenbarligen

åsyftas samma slags varor — icke utgöra tillräckligt skäl för företagandet

av den av generaltullstyrelsen förordade ändringen.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har författningsförslag upprättats.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Föredraganden uppläser härefter dels förslag till förordning angående

ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 1907 (nr 117) om

frihamn dels ock förslag till förordning angående ändring i vissa delar av

förordningen den 20 december 1912 (nr 351) om frilager samt hemställer

att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda

förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Yngve Ericsson.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1929:319 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 november 190 a1 i texten