Med förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål
1929-03-01 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:167, Med förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
1
Nr 167.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål;
given Stockholms slott den 1 mars 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om uppbörd av utskylder för
gemensamt kommunalt ändamål.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Nils Wohlin.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 136 hä/t. (Nr 167 )
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Förslag
till
förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt
ändamål.
Härigenom förordnas som följer:
1 §.
Allmän kommunalskatt, som enligt kommunalskattelagen skall utgöras
för gemensamt kommunalt ändamål, så ock kommunal progressivskatt
för dylikt ändamål skola debiteras och uppbäras av överståthållarämbetet
genom dess avdelning för uppbördsärenden i den ordning, som av Kungl.
Maj:t bestämmes.
Kungl. Maj:t meddelar tillika föreskrifter angående indrivning och redovisning
av ifrågavarande utskylder.
2 *.
Underlåter skattskyldig att i behörig tid och ordning betala i 1 § omförmälda
utskylder, må vid indrivningen av sådana utskylder utöver utskyldsbeloppet
hos den skattskyldige uttagas ersättning för indrivningen
i enlighet med vad som för motsvarande fall är stadgat beträffande kommunala
utskylder i Stockholm. Då indrivningen sker i Stockholm, skall
ersättningen ingå till stadens kassa, men eljest tillfalla den, som verkställer
indrivningen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Höns Kungl.
Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stockholms slott
den 1 mars 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Borell, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och kommunikationsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin:
Enligt bestämmelser i 57 § 1 mom., 59 § 3 mom., 69 § och 72 § 1 mom.
kommunalskattelagen den 28 september 1928, vilken trätt i kraft den 1
januari 1929, skall i vissa fall allmän kommunalskatt utgöras i Stockholm
för gemensamt kommunalt ändamål. Denna skatt skall jämlikt 71 § nämnda
lag användas till utjämning av skattetrycket olika kommuner och andra
menigheter emellan. I vissa fall skall jämväl kommunal progressivskatt
utgöras i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål och användas på
enahanda sätt som allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål;
i dylikt avseende meddelas föreskrift i 5 § 2 mom. förordningen den 28
september 1928 om kommunal progressivskatt, vilken likaledes trätt i kraft
den 1 januari 1929. Bestämmelser rörande taxering till nämnda skatter
hava meddelats i taxeringsförordningen den 28 september 1928 och kungörelsen
samma dag med vissa föreskrifter rörande taxeringsförfarandet.
Angående uppbörd av allmän kommunalskatt och kommunal progressivskatt
för gemensamt kommunalt ändamål saknas däremot stadganden. Då
ifrågavarande skatter äro av kommunal natur, lärer Kungl. Maj:t icke utan
medverkan av riksdagen äga förordna om uppbörd av desamma.
En inom finansdepartementet utarbetad promemoria med förslag till
sådana ändringar i gällande uppbördsförfattningar, som erfordrades i anledning
av den genomförda skattereformen, remitterades den 15 januari 1929
till vederbörande myndigheter m. fl. för inhämtande av deras utlåtande.
I nämnda förslag ifrågasattes rörande upphörd av utskylder för gemensamt
kommunalt ändamål i huvudsak följande.
Allmän kommunalskatt för gemensamt kommunalt ändamål så ock kommunal
progressivskatt för dylikt ändamål skulle debiteras och uppbäras av
överståthållarämbetet genom dess avdelning för uppbördsärenden i samband
med kommunaluppbörden för Stockholms stad. Influtna belopp skulle levereras
till statskontoret. Debetsedlar å nämnda utskylder skulle i betalt brev
Inom finansdepartementet
utarbetad
promemoria.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Inkorna a
yttranden.
med allmänna posten översändas till de skattskyldiga i god tid före uppbördsstämma.
Befordringsavgiften skulle ersättas av statsverkets fond för
utjämning av skattetrycket olika kommuner och andra menigheter emellan.
Kungl. Maj:t skulle äga meddela närmare föreskrifter angående debitering,
uppbörd, indrivning och redovisning av ifrågavarande utskylder.
Underläte skattskyldig att i behörig tid och ordning betala omförmälda
utskylder, skulle vid indrivandet av sådana utskylder utöver utskyldsbeloppet
hos den skattskyldige uttagas ersättning för Utsökningskostnaden i enlighet
med vad soin för motsvarande fall vore stadgat beträffande kommunala utskylder
i Stockholm. Då indrivningen skedde i Stockholm, skulle ersättningen
ingå till stadens kassa, men eljest tillfalla den, som verkställde indrivningen.
I motiveringen till detta förslag anfördes, bland annat:
Debiterings- och uppbördsmyndighet borde självfallet vara överståthållarämbetet
för uppbördsärenden. Uppbörden syntes lämpligen böra äga rum
i samband med kommunaluppbörden för Stockholms stad, varigenom medlens
natur av kommunala avgifter komme att klarare framstå för de skattskyldiga
än om de skulle upptagas å kronodebetsedlarna. Det skulle även innebära
eu hårdhet mot de skattskyldiga, om dessa skatter måste erläggas samtidigt
med kronoutskylderna, då härigenom sammanlagda utskyldsbeloppet torde
bliva jämförelsevis stort. Att hålla särskild uppbördsstämma för ifrågavarande
utskylder torde icke böra ifrågasättas.
Influtna belopp borde utan omgång levereras till statskontoret, som förvaltade
skatteutjämningsmedlens fond. Det förutsattes, att erforderliga föreskrifter
om tid och ordning för medlens levererande meddelades i administrativ
ordning. Förslag till dylika föreskrifter hade icke upprättats.
Enär de skattskyldiga, som hade att utgöra ifrågavarande skatter, i regel
icke hörde hemma i Stockholm eller därstädes hade representant eller ombud,
syntes vara erforderligt, att debetsedlarna tillsändes dem med allmänna posten.
Det syntes icke vara lämpligt att medgiva fribrevsrätt för dessa försändelser,
men då Stockholms stad ej heller borde åläggas att bestrida befordringsavgiften,
föresloges, att densamma skulle ersättas av skatteutjämningsmedlens
fond.
Närmare föreskrifter angående debitering, uppbörd, indrivning och redovisning
av ifrågavarande utskylder torde böra intagas i reglementet för
uppbördsverket i Stockholms stad.
Bestämmelser angående skyldighet att utgöra ersättning för indrivning av
ifrågavarande utskylder syntes — i likhet med motsvarande stadganden beträffande
vanliga kommunalutskylder — böra meddelas av Kungl. Maj:t
och riksdagen gemensamt. Det föreslagna stadgandet i ämnet anslöte sig
till § 45 i förordningen den 23 maj 1862 om kommunalstyrelse i Stockholm
(senaste lydelse i lag den 12 juni 1907).
Däremot syntes riksdagens medverkan icke erfordras för genomförande
av bestämmelser om rätt till överklagande av debitering av ifrågavarande
utskylder. Bestämmelser härom hade i stället upptagits i ett vid den remitterade
promemorian fogat förslag till kungörelse om ändringar i reglementet
för uppbördsverket i Stockholms stad.
I avgivet yttrande har överståthållarämbetet anfört i huvudsak följande:
Da den kommunala progressivskatten vid ett beskattningsbart belopp av
10,000 kronor icke är större än 40 kronor samt det torde vara endast ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kanyl. Maj.ts proposition Nr lti''7.
fåtal skattskyldiga, för vilka denna skatt, då den skall utgöras för gemensamt
kommunalt ändamål, överstiger detta belopp, men i det övervägande
antalet fall skatten utgår med några fä kronor, vill överståthållarämbetet
ifrågasätta huruvida, diir skattskyldig icke har att utgöra allmän kommunalskatt,
uppbörd av förstnämnda skatt icke kunde äga rum i samband med
uppbörden av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten. Delta skulle nämligen
ur debiterings-, uppbörds- och indrivningssynpunkt innebära en bestämd
fördel utan att, såvitt överståthållarämbetet kan finna, åtgärden skulle verka
betungande för de skattskyldiga. Särskilt må framhållas, att skattskyldig
av förevarande slag, som erlägger honom påförd statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
men underlåter att gälda progressivskatten, icke ens skulle
erhålla en anmodan härom, därest han, som nästan undantagslöst är fallet,
är bosatt i utlandet, och progressivskatten icke överstiger 15 kronor, vilket
,ju är fallet vid beskattningsbara belopp upp till 6,000 kronor. Ur uppbördsteknisk
synpunkt torde hinder därför icke föreligga, då samma myndighet
i Stockholm handhar krono- och kommunaluppbörden.
För att bespara såväl statens som stadens reviderande myndigheter bestyret
med granskning av hos statskontoret gjorda rekvisitioner av förskotterade
befordringsavgifter för debetsedlar å allmän kommunalskatt och
kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål föreslår överståthållarämbetet,
att fribrevsrätt måtte medgivas för desamma.
I 2 § av förslaget till förevarande förordning föreslås, att hos den, som
underlåter att i behörig tid och ordning erlägga honom påförda, i 1 § av
förslaget omförmälda utskylder, skall vid indrivandet utöver utskyldsbeloppet
uttagas ersättning för utsökningskostnaden. Detta är givetvis riktigt, men
då inga tvångsmedel finnas för uttagande utom riket av själva utskyldsbeloppet
synes rätt så meningslöst och torde stundom verka irriterande på
den skattskyldige, att han anmodas att utöver skattebeloppet betala en extra
pålaga. Överståthållarämbetet föreslår, att sådan ersättning skall uttagas
endast vid indrivandet här i riket.
I detta sammanhang anser sig överståthållarämbetet böra ifrågasätta,
huruvida icke uttrycket ersättning för utsökningskostnaden lämpligen bör
såväl i denna förordning som i uppbördsreglementet utbytas mot ordet
stämmoböter. Erfarenheten har nämligen visat, att skattskyldiga, som en
eller annan dag efter uppbördsstännnas slut självmant infunnit sig å uppbördskontoret
för att betala å senaste uppbördsstämma förfallet belopp, hava
svårt att förstå, att de jämväl skola erlägga ersättning för utsökningskostnad,
enär de förmena, att det allmänna icke haft att vidkännas någon sådan
kostnad. Den förklaring, som då får lämnas, är att avgiften har karaktär
av stämmoböter och då förstås lättare anledningen till dess uttagande. I
annat fall bör benämningen i förevarande paragraf ändras till ersättning
för indrivningen för att vinna överensstämmelse med den i 11 § av reglementet
för uppbördsverket i Stockholm föreslagna ändringen.»
Riksräkenskapsverket har mot det remitterade förslaget ej funnit skäl
till annan erinran, än att utsändandet av debetsedlarna å nämnda utskylder
syntes böra ske i tjänstebrev. Att låta befordringsavgifter ersättas av statsverkets
fond för utjämning av skattetrycket olika kommuner och menigheter
emellan syntes nämligen medföra onödigt skriveri och i onödan tynga
redovisningsväsendet.
Statskontoret och generalpoststyrelsen hava lämnat förslaget utan erinran.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
Departementschefen.
I anledning av det av överståthållarämbetet och riksräkenskapsverket framlagda
förslaget, att debetsedlar å skatt för gemensamt kommunalt ändamål
skulle befordras i tjänstebrev, anbefalldes generalpoststyrelsen att över berörda
förslag avgiva särskilt utlåtande, och bär styrelsen förklarat sig icke
kunna tillstyrka, att tjänstebrevsrätt beviljades för nu ifrågavarande ändamål.
Av det förut anförda framgår, att i de av sistlidet års riksdag antagna
författningarna rörande kommunalbeskattningen ej ingå några föreskrifter om
uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål. Då berörda utskylder
äro av kommunalskatts natur, lärer, såsom jag också förut framhållit,
beslut av riksdagen rörande denna uppbörd vara erforderligt. Det synes emellertid
lämpligt, att dessa bestämmelser — i likhet med motsvarande bestämmelser
i kommunalförordningen för Stockholm — erhålla en allmän formulering,
och att detaljföreskrifter rörande ifrågavarande i huvudsak administrativa
spörsmål meddelas av Kungl. Maj:t. Den ifrågasatta förordningen synes
därför böra i första hand innehålla föreskrift därom, att debitering och uppbörd
av utskylder för gemensamt kommunalt ändamål verkställes av överståthållarämbetet
genom dess avdelning för uppbördsärenden i den ordning, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, samt att Kungl. Maj:t tillika meddelar föreskrifter angående
indrivning och redovisning av dessa utskylder. Jag vill dock här uttala,
att det av överståthållarämbetet framlagda förslaget om upptagande i
samband med kronouppbörden av den kommunala progressivskatten för gemensamt
kommunalt ändamål synes mig värt beaktande. Den största fördelen
med detta förslag synes mig ligga däri, att det rätt stora antal personer i
utlandet, som uppbära aktieutdelningar från Sverige och följaktligen äro
här skattskyldiga till statsskatt och till kommunal progressivskatt men ej
till allmän kommunalskatt, besväras med allenast en debetsedel. Överståthållarämbetets
förslag inskränker sig till att avse allenast sådana skattskyldiga,
som ej tillika äro skattskyldiga till allmän kommunalskatt. Jag anser
emellertid följdriktigheten fordra, att berörda uppbördsform får avse all
uppbörd av kommunal progressivskatt för gemensamt kommunalt ändamål,
och att det ofta tillfälliga förhållandet, huruvida vederbörande tillika erlägger
en mer eller mindre betydande allmän kommunalskatt, ej blir avgörande.
1 själva verket saknar för övrigt överståthållarämbetet kännedom
om den kommunalskatt, som av de skattskyldiga erlägges till främmande
kommuner.
Frågan, huruvida tjänstebrevsrätt bör medgivas för utsändande av särskilda
debetsedlar å skatt för gemensamt kommunalt ändamål, torde få i
annat sammanhang avgöras. Jag anser för min del, att, i den mån förevarande
uppbörd kommer att förorsaka sådana kostnader som för tryckning
av särskilda debetsedlar eller för dessas utsändande eller dylikt, dessa kostnader
böra drabba vederbörande intressent, d. v. s. skatteutjämningsmedlens
fond, utan att något uttryckligt medgivande av riksdagen synes erforder
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 167.
7
ligt. Stadgande i dylikt avseende har följaktligen ej intagits i det författningsförslag,
som nu utarbetats.
Däremot torde en bestämmelse böra meddelas, att iudrivningsavgift såsom
för kommunalutskylder i allmänhet skall i förekommande fall uttagas beträffande
ej i rätt tid erlagda utskylder för gemensamt kommunalt ändamål.
Överståthållarämbetets förslag att begränsa denna bestämmelses giltighet till
sådana fall, då indrivningen sker inom riket, finner jag mig ej böra biträda.
Jag vill till stöd för min uppfattning i denna punkt särskilt anföra
det av överståthållarämbetet anförda förhållandet, att berörda avgift i realiteten
har viss karaktär av »stämmoböter», en påföljd för bristande likvid,
avsedd att förmå vederbörande att ställa sig föreskrifterna om uppbördsstämma
till efterrättelse. Det vore ej lämpligt att beträffande ifrågavarande
slag av utskylder göra avsteg från härutinnan eljest gällande ordning och
såmedelst göra bestämmelserna om uppbördstermin i viss mån illusoriska.
I förevarande sammanhang anser jag mig emellertid ej, på sätt överståthållarämbetet
föreslagit, böra i författningstexten införa uttrycket »stämmoböter»,
då denna ändring skulle medföra konsekvenser beträffande de för
riket i dess helhet gällande föreskrifterna. Däremot synes ordet »utsökningskostnaden»
lämpligen böra såväl i förevarande författning som i uppbördsreglementet
för Stockholm utbytas mot uttrycket »indrivningen», varigenom
likhet med gällande allmänna uppbördsreglemente vinnes.
Departementschefen uppläser härefter ett inom finansdepartementet utarbetat
förslag till förordning om uppbörd av utskylder för gemensamt kommunalt
ändamål samt hemställer, att detta förslag måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition skall avlåtas till
riksdagen av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Svante Ericsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:166 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma,jäs proposition med förslag till förordning om uppbörd av utskylder jäv gemensamt kommunalt ändamål. a1 i texten
- KU 1929:15 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15 s. 1 i texten