Angående återbetalande av viss del av deposition till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning från Älmeboda till Ingelstad
1929-03-07 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:170, Angående återbetalande av viss del av deposition till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning från Älmeboda till Ingelstad
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
1
Nr 170.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående återbetalande
av viss del av deposition till säkerhet för
fullgörande av stadgade villkor för koncession å
järnvägsanläggning från Älmeboda till Ingelstad;
given Stockholms slott den 7 mars 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i
statsrådet å Stockholms slott den 7 mars 1929.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Borell anför:
Jag anhåller att få anmäla uppkommen fråga om återbetalande av viss
del av det belopp, som nedsatts i statskontoret till säkerhet för fullgörande
av stadgade villkor för koncession å järnvägsanläggning från Älmeboda
till Ingelstad.
Den 30 december 1911 beviljade Kungl. Maj:t A. Roos jämte andra
personer koncession å järnväg om O.600 meters spårvidd från Älmeboda
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 139 häft. (Nr 170.) 568 29
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
station å Eringsboda—Älmeboda järnväg till Ingelstads station å Växjö
Tingsrjds järnväg. Därvid stadgade Kungl. Maj:t, bland andra villkor,
dels att arbetet å järnvägsanläggningen skulle börja senast den 1 januari
1914 och därefter så bedrivas, att järnvägen i sin helhet kunde vara färdig
att upplåtas för trafik senast den 1 januari 1916, dels att koncessionshavaren
skulle före den 1 december 1913 till Kungl. Maj:t inlämna bevis,
att han till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för koncessionen
i statskontoret nedsatt ett belopp av tjugufemtusen kronor, antingen
i kontanta penningar eller i sådana värdepapper, som kunde av Kungl.
Maj:t godkännas, dels att koncessionen skulle anses förverkad, förutom i
vissa angivna fall, varom bär ej är fråga, jämväl i händelse den föreskrivna
depositionen icke inom stadgad tid fullgjordes eller arbetet å järnvägsanläggningen
icke på angivet sätt visades hava blivit pabörjat senast den
1 januari 1914, i vilket fall även en fjärdedel av depositionen skulle vara
förverkad till svenska statskassan men vederbörande äga att återlyfta övriga
tre fjärdedelar därav, dels och att, sedan i statskontoret blivit styrkt, att
järnvägen vore i allo fullbordad, avsynad och för trafik fullständigt upplåten,
koncessionshavaren skulle äga återlyfta depositionen, därest densamma
icke helt eller delvis förverkats.
Sedan till fullgörande av det i koncessionen stadgade villkoret angående
deposition den 28 november 1913 till statskontoret överlämnats ett
den 15 november 1913 av Sydsvenska Kreditaktiebolaget utfärdat, å statskontoret
vederbörligen överlåtet depositionsbevis å tjugufemtusen kronor
samt ovanbemälde Koos med en till Kungl. Maj:t ingiven skrift överlämnat
bevis härom, förklarade Kungl. Maj:t den 19 december 1913, att det för
koncession å ifrågavarande järnvägsanläggning stadgade villkor i fråga om
nedsättande i statskontoret av ett belopp av tjugufemtusen kronor i penningar
eller värdepapper finge anses vara beliörigen fullgjort.
Därefter medgav Kungl. Maj:t den 2 september 1921, att koncessionen
å omförmälda järnvägsanläggning finge överlåtas å Ingelstad Älmeboda
järnvägsaktiebolag.
Efter det ansökningar gjorts dels år 1913 och dels år 1921 om statslån
för utförande av järnvägsanläggningen, sistnämnda gång till belopp
av 600,000 kronor, fann Kungl. Maj:t den 30 september 1927 berörda
ansökningar icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Beträffande det i koncessionen stadgade villkoret i fråga om tidpunkterna
för järnvägsanläggningens påbörjande och färdigställande har Kungl.
Maj:t på ansökning av koncessionshavaren gång efter annan meddelat anstånd
med sagda villkors fullgörande, senast den 24 februari 1928, då
Kungl. Maj:t föreskrev, att arbetet skulle vid stadgat äventyr påbörjas senast
den 1 december 1928 och därefter så bedrivas, att järnvägen i sin helhet
kunde vara färdig att upplåtas för trafik senast den 1 december 1930.
1 samband därmed föreskrev Kungl. Maj:t, att, därest bolaget skulle finna
ytterligare anstånd med fullgörande av ifrågavarande koncessionsvillkor er
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
ii
forderligt, bolagets ansökan om sådant anstånd skulle vara åtföljd av fullständig
utredning angående sättet för och möjligheten av att ekonomiskt
säkerställa järnvägsanläggningens utförande.
1 eu till Kungl. Maj:t ingiven skrift har Ingelstad—Ähneboda aktiebolag
i likvidation anfört följande:
Av fullmäktige i riksgäldskontoret särskilt utsedda utredningsmän med
uppdrag att undersöka förutsättningarna för statslån till järnvägsaktiebolaget
hade i en till fullmäktige avgiven promemoria uttalat, att ett till 300,000
kronor nedsatt statslån tilläventyrs skulle kunna ifrågasättas, därest med
Nättraby—Alnaryd—Eringsboda järnvägsaktiebolag träffades överenskommelse
om trafikering genom nämnda bolags försorg av Ingelstad—Älmeboda
järnväg på sådana villkor, att detta iklädde sig garanti för driftens
uppehållande å sagda järnväg och för fullgörande av annuiteter å för järnvägsbyggnaden
upptagna lån. Med föranledande härav hade styrelsen för
Ingelstad—Almeboda järnvägsaktiebolag gjort framställning i berörda hänseende
till förstnämnda bolags styrelse, men hade denna förklarat, att
Nättraby— Alnaryd— Eringsboda järnvägsaktiebolag icke kunde åtaga sig någon
dylik garanti.
Enär vid sådant förhållande frågan om erhållande av något som helst
statslån måste anses hava definitivt förfallit samt någon möjlighet att på
annat sätt anskaffa de för järnvägsanläggningens utförande utöver aktiekapitalet
erforderliga medel ej förefanns och enär således det ändamål, varför
j ämvägsaktiebolaget bildats, ej kunde realiseras, hade aktieägarna, på
styrelsens förslag, å bolagstämmor den 30 juni och den 22 augusti 1928
beslutat, att bolaget skulle träda i likvidation, vilket beslut blivit den 7
september 1928 intaget i aktiebolagsregistret.
Härefter hade bolaget, under åberopande av att detsamma trätt i likvidation,
hos statskontoret anhållit, att det hos statskontoret nedsatta beloppet
av 25,000 kronor måtte ställas till bolagets disposition, men hade statskontoret
med hänsyn till bestämmelserna i koncessionen funnit sig endast kunna
medgiva utanordnande till bolaget av ett belopp, motsvarande tre fjärdedelar
av det nedsatta beloppet, eller 18,750 kronor, varemot återstående
6,250 kronor skulle på grund av samma bestämmelser anses vara den 1
december 1928 förverkade.
Bolagets underlåtenhet att'' ställa sig till efterrättelse föreskriften om
arbetets å järnvägsanläggningen påbörjande inom viss tid hade sålunda icke
berott på tredska från bolagets sida eller försummelse i att söka anskaffa
de för arbetets å järnvägsanläggningen utförande erforderliga medel utan
haft sin orsak i omständigheter, varöver bolaget ej kunnat råcla.
Under åberopande av vad sålunda anförts har bolaget hemställt, att
bolaget måtte återfå hela det i statskontoret nedsatta beloppet, 25,000
kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i utlåtande den 1 mars 1929 anfört
följande:
I fråga om betydelsen av den i järnvägskoncessionerna förekommande
bestämmelsen om deposition och dess förverkande i vissa fall ville väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen framhålla, hurusom vite kunde vara befogat för den
händelse järnväg icke på föreskrivet sätt fullbordades, i det att ett järnvägs
-
Departements
chefen.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 170.
aktiebolag, som erhållit trafiktillstånd, mycket väl skulle kunna tänkas sedan
underlåta att göra järnvägen fullt färdig till avsyning. Däremot syntes vite
för att ett järnvägsföretag icke kunde igångsättas vara ganska omotiverat.
Att koncessionsliavarna arbetat för en järnväg och gjort sitt bästa för dess
förverkligande, syntes uppenbarligen ej böra medföra någon som helst bestraffning
för den händelse deras ansträngningar skulle vara förgäves och
planerna på järnvägen måste uppgivas.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade också vid sin behandling av den
s. k. trafiksäkerhetsliommitténs betänkande haft tillfälle att yttra sig i denna
fråga och därvid i utlåtande den 1 augusti 1914 uttalat, att denna vitesbestämmelse
syntes fullkomligt gagnlös. Det torde kunna tilläggas, att den
ej ens syntes vare sig rättvis eller billig. Slutligen ville styrelsen fästa uppmärksamheten
därpå, att de flesta koncessionshavare, så länge deras järnvägsfråga
vore oviss, alls icke brukade verkställa någon deposition utan
sökte uppskov därmed samtidigt med uppskov för järnvägens påbörjande.
Därest järnvägen så ej komme till stånd utan koncessionen förverkades,
undginge dylik koncessionshavare vitet utan vidare. Det kunde ej heller
vara rimligt, att en koncessionshavare, som i fråga om depositionen fullgjort
koncessionens föreskrift, skulle komma i sämre ställning än den, som
icke fullgjort samma föreskrift.
På grund av det anförda har väg- och vatten byggnadsstyrelsen hemställt
om bifall till ansökningen.
Statskontoret har i utlåtande den 2 mars 1929, under erinran om
Kungl. Maj:ts beslut den 19 mars 1926 angående tillstånd för Klinte
järnvägsaktiebolag i likvidation att utbekomma för järnvägsanläggning från
Klintehamn till Klintebys och Snögrinda verkställd deposition, hemställt
om bifall till föreliggande ansökning. Statskontoret har därvid anfört,
att ärendet, såsom ägt rum i fråga om den av Klinte järnvägsaktiebölag
i likvidation gjorda ansökningen, borde underställas riksdagens prövning.
Av vad ovan anförts framgår, att järnvägsanläggningen från Almeboda
till Ingelstad icke påbörjats inom föreskriven tid: Enligt koncessions
villkoren
är alltså koncessionen å järnvägen numera förfallen och en fjärdedel
av den verkställda depositionen eller 6,250 kronor förverkad till
kronan. Med hänsyn till de i ärendet upplysta omständigheterna anser
jag dock lika med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statskontoret,
att statsverket bör avstå från sin rätt till ifrågavarande del av depositionen,
så att beloppet i fråga må kunna återbetalas till Ingelstad—Almeboda
järnvägsaktiebolag i likvidation. Såsom tidigare i liknande fall ägt rum,
senast i det av statskontoret omförmälda ärendet (Kungl. Maj:ts proposition
nr 40 till 1926 års riksdag), torde förevarande ärende böra underställas
riksdagens prövning.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att den omständigheten, att arbetet å järnvägsanläggning
från Almeboda till Ingelstad, varå koncession beviljats
den 30 september 1911, icke blivit påbörjat inom
Kungl. Maj:ta proposition nr 170.
5
föreskriven tid, ej inå utgöra länder för att till Ingelstad—
Almeboda järnvägsaktiebolag i likvidation återbetala den
till följd av nämnda omständighet till kronan förverkade
delen, sextusentvåhundrafemtio kronor, av det belopp å
tjugufemtusen kronor, vilket till säkerhet för fullgörande
av för koncessionen stadgade villkor nedsatts i statskontoret.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbetalande av viss del av deposition till säkerhet för fullgörande av stadgade vill a1 i texten
- SU 1929:47 Utlåtande i anledning av Kungl. Majtts proposition angående återbetalande av viss del av deposition till säkerhet för fullgörande av stadgade villkor för konces a1 i texten