Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län

1929-03-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:174, Med förslag till lag med särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte

inom vissa delar av Kopparbergs län; given Stockholms

slott den 7 mars 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag med särskild bestämmelse angående rätt att

erhalla laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län.

Under Hans Maj:ts

Min allernadigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. l4s häft. (Nr 174.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Förslag’

till

Lag

med särskild bestämmelse angäende rätt att erhålla laga skifte inom

vissa delar av Kopparbergs län.

Med ändring av vad lagen om delning av jord å landet innehåller häremot

stridande förordnas härigenom, att beträffande rätt att erhalla laga skifte inom

de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs

län följande särskilda bestämmelse skall gälla:

Därest vid förrättning för laga skifte jämlikt 1 kap. 8 § första stycket i lagen

om delning av jord å landet finnes, att för viss delägare ej kan utläggas

ägolott i enlighet med vad i nämnda lagrum föreskrives, må skiftet utan hinder

härav äga rum, såvida för denne delägare kan utläggas ägolott, som tillsammans

med annan honom tillhörig jord, om vilken är grundad anledning antaga,

att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar en brukningsdel

av beskaffenhet som för ägolott är i sagda lagrum föreskriven.

Vad ovan sägs skall lända till efterrättelse jämväl då vid skifte fråga uppstår

om delning av inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd

lott, som är oskiftad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:la proposition nr 17Jf.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»I underdånig skrivelse den 14 maj 1928 har lantmäteristyrelsen anfört följande:
JJfi

1 § första stycket i lagen den 25 april 1924 (nr 82) om ägostyckning Lantmäterii

vissa delar av Kopparbergs lön förordnas i fråga om de på bekostnad eller styrelsens

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län, att, där vid tram3tallnin,Jägostycknmg,

som skedde efter förutgånget upplåtelseavtal, lott, vilken innehölle

mägojord, ej vore sa beskaffad, som stadgades i 3 § i lagen den 25 juni

1909 0m inskränkning i rätten att erhålla ägostyckning, finge ägostyckning

hkväl ske, om lotten^jämte andra samma ägare tillhöriga ägor kunde bilda

en brukningsdel med sadan sammansättning i skilda ägoslag, som i nämnda lagrum

avsages, och anledning ej förekomme till annat än att lotten komme att

nyttjas i sambruk med nämnda ägor.

^Genom 2 § i lagen den 9 mars 1928 (nr 31) med särskilda föreskrifter angående.

avstyckning inom vissa delar av Kopparbergs län har beträffande avstyckning

inom ovan angivna delar av länet av ägovidd'', som överlåtits till

annan, förordnats, att, där grundad anledning finnes antaga, att efter avstyckning

den avstyckade ägovidden kommer att läggas i sambruk med annan

samma ägare tillhörig jord till en brukningsdel av beskaffenhet, som i 19 kap.

•ni a®en om delning av jord å landet sägs, må avstyckningen äga rum utan

villkor om sammanläggning, ändå att sådan enligt nämnda paragraf erfordras,

samt att den omständigheten att stamfastigheten ej varder så beskaffad, som

i sagda lagrum föreskrives, ej skall lända till hinder för avstyckningen, därest

stam fastigheten ligger i sambruk med annan dess ägare tillhörig jord och

jämte denna bildar en brukningsdel, som motsvarar nyss omförmälda fordringar

a stamfastighet.

Ut! en promemoria, som överlantmätaren i Kopparbergs län överlämnat till

generaldirektören för styrelsen och som föranletts av vad som förekommit vid

ett sammanträde, vilket överlantmätaren hållit med länets lantmätare för överläggning

rörande den nja jorddelningslagstiftningen, har överlantmätaren

iramhallit, att samma förhållande, som betingat ovan angivna särskilda bestämmelser

rörande ägostyckning och avstyckning, gjorde sig gällande vid ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 174-

Dalautred
ningens
förslag.

brytning av kvotdel i fastighet, d. v. s. vid laga skiften, och föranledde till

följd av bestämmelserna i 1 kap. 8 § första stycket nya jorddelningslagen behov

av motsvarande bestämmelser.

På grund av den kännedom lantmäteristyrelsen^ har om de säregna förhallanden,

som råda inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län, håller styrelsen

före, att fog finnes för överlantmätarens uppfattning. Styrelsen har

därför ansett sig böra bringa frågan till Kungl. Maj:ts kännedom.^ Därest

närmare utredning anses böra verkställas, torde den böra uppdragas åt Dalautredningen,

och torde, därest så sker, denna även komma att undersöka, huruvida

särbestämmelser äro erforderliga även för fall, som avses i 1 kap. 15 §

nyssnämnda lag.’

Sedan dalautredningen anbefallts att inkomma med utlåtande i ärendet, har

ledaren av utredningen, presidenten Anshelm Berglöf. i underdånig skrivelse

den 11 december 1928 anfört följande:

’I och med den nya jorddelningslagens ikraftträdande har en inskränkning

skett i den förut obegränsade rätten till »hemmansklyvning». Enligt 1 kapitlet

8 och 15 §§ i lagen fordras nämligen för utläggande av ny ägolott, att densamma

skall med avseende å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till

övriga föreliggande förhållanden prövas kunna pa varaktigt sätt erhalla ändamålsenlig

användning såsom särskild fastighet eller, där skifteslaget utgör

samfällighet för två eller flera ursprungliga skifteslag, tillsammans med. den

fastighet, till vilken den lägges. Denna fordran är tydligen ganska tänjbar.

Eör bedömande av frågan om en lotts ändamålsenlighet sasom särskild fastighet

kunna uppenbarligen rätt varierande synpunkter anläggas för^olika fall.

Icke minst lära ortsförhållanden öva inflytande å prövningen. Salunda bör

beträffande de storskiftade delarna av Dalarna tagas i betraktande att det här

huvudsakligen är fråga om en ren småbrukarbygd, där hushållningen grundas

på att med jordbruket hjälpligt täcka husbehovet och för utkomsten i övrigt

bygga på biförtjänster. Vid en riktig tillämpning av förutnämnda lagrum maste

man därför beträffande dessa trakter nöja sig med jämförelsevis små anspråk

på fastigheterna.

Trots dess smidiga form kan emellertid bestämmelsen befaras komma att

i de storskiftade dalabygderna i många fall hindra en utbrytning^av ägolotter,

emot vilken rätt sett ingen befogad invändning kan göras. Sasom jag vid

tidigare tillfällen haft anledning framhålla äro endast undantagsvis, brukningsdelarna

kameralt en enda fastighet utan bestå^ i regel av delar i flera

hemman understundom i mer än en by. Man kan såsom ett allmänt omdöme

säga, att de genom arv, giften och köp ihopkomna brukningsdelarna i dessa

bygder äro rätt väl sammansatta av olika ägoslag och efter ortens små anspråk

tillräckliga för ägarens behov vid sidan av andra förvärvskällor. År

åkerjorden för liten eller skogen eller kanske badadera, söker han väl efter

förmåga bättra bristen, men det är ej säkert att därför erforderlig mark star

till buds just i något av de hemman, däri han förut har del. . Sadana kompletteringsförvärv

utgöra en väsentlig del av fastighetsomsättnmgen.^ Men även

om fången sålunda syfta till att stärka brukningsdelarna och sa langt möjligt

göra dem lämpligt avvägda som jordbruksenheter, är det givet, att de särskilda

fastigheter, av vilka brukningsdelarna bliva sammansatta, ofta, för att icke

säga i flertalet fall, ensamt för sig föga motsvara de i förutnämnda lagbestämmelse

uppställda fordringarna å ägolott såväl beträffande storlek som i avseende

å sammansättning, exempelvis en obetydligare andel av ett hemmans

inägor. Detta hinder mot fastigheternas utbrytande får en stor räckvidd, därigenom

att i allmänhet endast sämjedelning förekommer inom hemmanen och

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 h.

5

följaktligen vid dessas delning 1 kapitlet 8 § jorddelningslagen och ej 10 §

i samma kapitel regelmässigt blir tillämplig även i sådana fall, då det ej är

fråga blott om utbrytning av rent ideella andelar. Med hänsyn till att fastigheterna,

såsom förut nämnts, i regel ej brukas såsom fristående jordbruk utan

ingå i en större brukningscnhet, torde till stöd för deras utbrytande ej heller

mot lagens ordalag kunna åberopas den av första särskilda utskottet vid 1926

års riksdag uttalade och eljest uppenbarligen befogade synpunkten, att förut

angivna fordringar å ägolott skäligen ej böra utgöra hinder för utbrytning av

lotter, som delägare på grund av sämjedelning hävdat före den nya lagens

ikra ftträdande.

Det vore emellertid att skjuta över målet, om man för fastighet, som ingår

i en större brukningsdel, förbjöde utläggande av ägolott, blott därför att fastigheten

ensamt för sig ej fyllde lagens fordringar. Syftet med lagbestämmelsen

är uppenbarligen att förhindra uppkomsten av icke önskvärda brukningsenheter.

Och för det avsedda resultatets uppnående synes i fall, varom här är

fråga, ett dylikt förbud vara tämligen otjänligt, då ju den redan faktiskt förefintliga

brukningsdelen ej lär därav påverkas i annan mån än att den i skiftet

ingående fastigheten eventuellt sammansmältes med annan ägares jord till en

ägolott —- en olämplig anordning, som tvingar till sämjedelning av lotten på

det fastigheten må åter kunna användas ihop med brukningsdelen i övrigt.

Betydelsen av att vid skifte särskild ägolott icke utlägges för fastighet, som

nyss nämnts, är närmast negativ, i det skiftets värde blir mindre ur jordredovisningssynpunkt

— en sida av jordfrågan, som för nu ifrågavarande bygder

är av den vikt, att man övervägt införande av särskilda registreringsförrättningar

utan samband med jorddelning och med intet annat syfte än just att

erhalla en fullständigare jordredovisning och bringa reda i de kamerala förhållandena.

Av det anförda torde framgå, att beträffande de storskiftade delarna

av Dalarna man icke lämpligen bör, där inom delningsområdet belägen

fastighet ingår i en större brukningsdel, behandla fastigheten såsom om den

vore en självständig brukningsenhet utan i stället taga hänsyn till beskaffenheten

av brukningsdelen i dess helhet. Motsvarande synpunkter hava kommit

till utryck i 1 § i den nu upphävda lagen den 25 april 1924 (nr 82) om ägostyckning

inom vissa delar av Kopparbergs län och i 2 § i lagen den 9 mars

1928 (nr 31) med särskilda bestämmelser angående avstyckning inom vissa

delar av Kopparbergs län.

Då skiftesverksamhetens fortgång inom ifrågavarande orter synes kunna

menligt påverkas av jorddelningslagens förenämnda bestämmelse, bör erforderlig

särföreskrift genomföras utan avvaktan å en slutlig reglering av Dalarnas

jordfråga. Ett härvid fogat förslag till lag med särskild bestämmelse

om utläggande av ägolott i visst fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län är upprättat

i överensstämmelse med förut angivna riktlinjer. Av förslagets formulering

lär framgå, att detsamma avser att täcka jämväl det i 1 kapitlet 15 §

jorddelningslagen omnämnda fallet.’

Efter det lantmäteristyrelsen anbefallts avgiva utlåtande i anledning av dala- utlåtanden.

utredningens utlåtande och det därvid fogade lagförslaget,1 har styrelsen den 19

januari 1929 inkommit med det sålunda infordrade utlåtandet och därvid tilllika

överlämnat yttrande i ärendet av överlantmätaren i Kopparbergs län.

Denne har, med förklaring att han icke funnit något att invända mot det inom

dalautredningen utarbetade lagförslaget, anfört, att förslaget syntes fullt täcka

Detta förslag, som frånsett en mindre redaktionell jämkning skiljer sig från det såsom bilaga

intagna lagförslaget allenast därutinnan, att sista stycket ''i det senare förslaget icke förekommer i

det tidigare, har här uteslutits.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. May.ts proposition nr llh.

det för ifrågavarande delar av länet uppenbara behov av särlagstiftning, som

påkallats i hans anmälan till styrelsen och i styrelsens förut omnämnda framställning.

Styrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig intet hava att i sak erinra mot det

föreliggande lagförslaget, men ifrågasatt, huruvida icke i den föreslagna

bestämmelsen borde givas fullt tydligt uttryck däråt, att densamma jämväl

avsåge det i 1 kapitlet 15 § i jorddelningslagen omförmälda fall.

Departements- j)e synpunkter, som för de storskiftade dalabygderna nödvändiggjort förut

chefen. n£mn(ja särbestämmelser om ägostyckning och sedermera avstyckning, göra sig

tydligen med lika fog gällande vid utbrytning av kvotdel eller alltså vid laga

skifte. I likhet med vederbörande ämbetsmyndigheter anser jag således särbestämmelse

i ämnet erforderlig. I det inom dalautredningen utarbetade lagförslaget

har, i överensstämmelse med vad lantmäteristyrelsen i sitt senare utlåtande

anfört, ett tillägg gjorts för tydligt utmärkande av att särbestämmelsen

skall tillämpas jämväl då vid skifte å ett större skifteslag fråga uppkommer

om delning av en inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd

oskiftad lott. I övrigt har lagförslaget frånsett en mindre redaktionell jämkning

bibehållits oförändrat.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag med särskild bestämmelse

om utläggande av ägolott i visst fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller

med understöd av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande

över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Stig Löfgrcn.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

7

Bilagn.

Förslag

till

Lag

med särskild bestämmelse om utlåtande av ägolott i visst fall vid laga

skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Med ändring av vad lagen om delning av jord å landet innehåller häremot

stridande förordnas härigenom, att beträffande de på bekostnad eller med understöd

av staten storskiftade delarna av Kopparbergs län skall gälla följande särskilda

bestämmelse:

Därest fastighet i ett under laga skifte varande och ej förut genom lantmäteriförrättning

delat skifteslag av beskaffenhet, som avses i 1 kapitlet 2 § under 1

eller 2 i lagen om delning av jord å landet, ligger i sambruk med annan dess

ägare tillhörig jord och jämte denna bildar en brukningsdel, som med avseende

å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhallanden

prövas kunna pa varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning såsom

sådan, må vid skiftet ägolott utläggas för fastigheten, ändå att de i 1 kapitlet

8 § i ovannämnda lag för utläggande av ägolott angivna fordringarna ej äro

för handen.

Vad ovan sägs skall lända till efterrättelse jämväl då vid skifte fråga uppstår

om delning av inom skifteslaget vid tidigare lantmäteriförrättning utlagd

lott, som är oskiftad.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uPP&ift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 1 mars 1929.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Gärde.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 15 februari 1929, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat

förslag till lag med särskild bestämmelse om utläggande av ägolott i visst

fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs län.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragils

av hovrättsassessorn Karl-Gustaf Hjärne.

Lagrådet avgav följande yttrande:

Då uti 1 kap. 8 § första stycket jorddelningslagen stadgas såsom villkor för

laga skifte, att därvid kunna utläggas ägolotter, som var för sig med avseende å

storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande förhållanden

prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning

såsom särskild fastighet, ligger till grund för detta stadgande den allmänna

förutsättningen, att varje särskild fastighet, som framgår ur skiftet, kommer att

utgöra en självständig brukningsenhet. Denna förutsättning föreligger emellertid,

såsom i förevarande ärende pavisas, i regel icke beträffande de storskiftade

delarna av Kopparbergs län, i det att en brukningsenhet i dessa trakter

i allmänhet kännetecknas därav, att den bestar av ett flertal inom olika hemman

genom sämjedelning tillkomna ägoomraden. För laga skifte enligt nämnda

lagrum möter alltså här som oftast hinder därutinnan, att för varje delägare

icke kan utläggas ägolott av föreskriven beskaffenhet. Den i lagrummets^ andra

punkt intagna bestämmelsen om utläggande av gemensam ägolott för två eller

flera delägare torde för ifrågavarande fall i allmänhet icke medföra någon lättnad

av praktisk betydelse.

Till avhjälpande av nu antydda svårigheter har i det remitterade förslaget

eftergivits kravet å viss beskaffenhet av ägolott, som framgår ur skiftet,

och i stället upptagits som villkor för skifte, att fastighet, som däri ingar,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 171,.

9

ligger i sambruk med annan dess ägare tillhörig jord och jämte denna bildar en

brukningsdel av beskaffenhet som i 8 § föreskrives för ägolott. Förslaget synes

alltså bygga på de före skiftet rådande förhållandena och dess syfte vara, att

den sämjedelning, som före skiftet kommit till stånd, skall genom detta erhålla

karaktär av laglig delning.

Enligt lagrådets mening har denna utgångspunkt föranlett en alltför snäv

begränsning av förslagets räckvidd. Genom den föreslagna lagen skulle sålunda,

åtminstone efter dess ordalydelse, de påvisade olägenheterna icke bliva undanröjda

för det fall, att sämjedelningslotterna finnas vid skiftet böra undergå förändring

till läge eller storlek. Att även i sådan händelse de säregna förhållandena

uti ifrågavarande trakter böra föranleda undantag från jorddelningslagens

regler, lärer knappast kunna bestridas. Mera tveksam är frågan, huruvida enahanda

undantag bör tillstädjas för det fall, att sämjedelning ej ägt rum utan

endast ideella andelar i skifteslaget tillkomma de särskilda delägarna. Övervägande

skäl synas dock lagrådet tala för även denna avvikelse från lagen.

Utvidgas den föreslagna lagens omfattning på sätt lagrådet alltså vill förorda,

bör den nya bestämmelsen uteslutande hänföra sig till beskaffenheten av de

ägolotter, som framgå ur skiftesförrättningen.

Med stöd av det anförda får lagrådet hemställa, att första stycket i den föreslagna

lagen ändras sålunda, att däri, i huvudsaklig anslutning till motsvarande

föreskrift i 1928 års lag angående avstyckning inom de storskiftade dalabygderna,

stadgas, att därest vid förrättning för laga skifte jämlikt 1 kap. 8 §

första stycket i lagen om delning av jord å landet finnes, att för viss delägare

ej kan utläggas ägolott i enlighet med vad i nämnda lagrum föreskrives, skiftet

utan hinder därav må äga rum, såvida för denne delägare kan utläggas ägolott,

som tillsammans med annan honom tillhörig jord, om vilken är grundad anledning

antaga, att den kommer att ligga i sambruk med ägolotten, bildar en brukningsdel

av beskaffenhet som för ägolott är i sagda lagrum föreskriven.

Lagens rubrik bör kunna förkortas till »lag med särskilda bestämmelser angående

laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län».

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml.

l4S häft. (Nr 174.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 174.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-H eg ant en i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets den 1 mars

1929 avgivna utlåtande över det den 15 februari 1929 till lagrådet remitterade

förslaget till lag med särskild bestämmelse om utläggande av ägolott i visst

fall vid laga skifte inom de på bekostnad eller med understöd av staten storskiftade

delarna av Kopparbergs lön. Efter att hava redogjort för innehållet

av lagrådets yttrande anför föredraganden:

»Lagrådet har hemställt om sådan formulering av första stycket i den föreslagna

lagen, att därav framginge, att lagen jämväl omfattade de fall, då

dels sämjedelningslotterna funnes vid skiftet böra undergå förändring till läge

och storlek och dels sämjedelning ej ägt rum utan endast ideella andelar i

skifteslaget tillkomme de särskilda delägarna. Då med den föreslagna särlagstiftningen

åsyftats att även täcka nämnda båda fall, tillstyrker jag, att

stadgandet gives den lydelse, varom lagrådet hemställt. Jag förordar likaledes,

att lagens rubrik förkortas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

lagrådet föreslagit, i samband varmed ingressen torde böra något jämkas.»

Föredraganden uppläser härefter det omarbetade förslaget samt hemställer,

att förslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenEegenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. C er vin.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290636

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.