Med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m
1929-02-15 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:178, Med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m
Dokumentets text
Kungi. Maj.ts proposition Nr 178.
1
Nr 178.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. m., given Stockholms slott den
15 februari 1929.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag dels till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat m. m., dels ock till lag om
ändrad lydelse av 2 § i lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående
särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom
Härnösands och Luleå stift.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Cl. Lindskog.
Bihang till riksdagens protokoll 1929.
1 samt.
148 häft. (Nr 178.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Förslag
till
Lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i
nyreglerade pastorat m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen
den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning
trätt i tillämpning, skall utgå provisorisk tilläggslön med ett belopp
av 2,100 kronor för år räknat.
2 §•
1 mom. Till extraordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner bestridas på
sätt i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning sägs
(s. k. ständiga adjunkter), ävensom till kontraktsprostar, vilka uppbära arvode,
bestämt enligt de i 17 § samma lag stadgade grunder, skall utgå provisoriskt
tilläggsarvode.
2 mom. Tilläggsarvodet till ständig adjunkt utgår enligt de närmare
föreskrifter, Konungen därom meddelar.
För kontraktsprost utgår tilläggsarvodet med ett belopp, motsvarande 80
procent av det av Konungen jämlikt 17 § lagen om reglering av prästerskapets
avlöning fastställda arvodet, dock högst 250 kronor för år.
För redan utnämnd kontraktsprost må dock Konungen för hans tjänstetid
fastställa tilläggsarvodet till det högre belopp, som erfordras för att hans
sammanlagda avlöning å befattningen ej må understiga vad han nu uppbär.
3 §•
1 mom. Provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar samt
provisoriskt tilläggsarvode åt ständiga adjunkter skall, för varje pastorat, så
vitt angår dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter och, i den
mån sådant erfordras, medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar
på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av,
jämte avlöning, provisorisk tilläggslön och provisoriskt tilläggsarvode åt nu
nämnda präster såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1
mom. nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas
pastoratet för det överskjutande beloppet i den ordning, 21 § samma lag
stadgar.
Tilläggslön och tilläggsarvode, varom här förmäles, skola av kyrkorådet
kvartalsvis utbetalas samtidigt med den befattningshavaren jämlikt lagen
om reglering av prästerskapets avlöning tillkommande avlöningen.
2 mom. Provisoriskt tilläggsarvode åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.
Stadgandet i 18 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning skall
äga motsvarande tillämpning å det till kontraktsprost utgående tilläggsarvodet.
4 §■
De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag,
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930, från och med vilken dag lagen
den 19 november 1920 (nr 842) angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar
och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster skall upphöra att gälla.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående
särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar
inom Härnösands och Luleå stift.
Härigenom förordnas att 2 § i lagen den 21 november 1925 angående
särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom
Härnösands och Luleå stift skall erhålla följande lydelse:
4
Kungl. Maj. ts proposition Nr 178.
2 §•
Ödebygdstillägg må fastställas till ett belopp av högst 1,400 kronor årligen
att utgå under den period, för vilken lönereglering, fastställd enligt
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, äger
giltighet. Inträda, efter det dylikt tillägg blivit för viss befattning fastställt,
sådana ändrade förhållanden, att befattningen kan anses hava helt eller
delvis förlorat den karaktär, som i 1 § avses, skall, efter Konungens bestämmande,
ödebygdstillägget vid tjänstinnehavarens avgång upphöra eller,
efter ty prövas skäligt, nedsättas.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930.
Kungl. Maj. ts proposition Nr 178.
5
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Lindskog anför vidare:
Den 19 november 1920 utfärdades, i överensstämmelse med riksdagens
beslut och kyrkomötets samtycke, lag angående tillfällig löneförbättring åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster (svensk författningssamling nr 842).
Den tillfälliga löneförbättringen åt prästerna utgår jämlikt av Kungl. Maj:t och
riksdagen för varje år beslutade grunder. Det har synts önskligt att denna
löneförbättring icke vidare skall behöva vara beroende på årliga beslut av
Kungl. Maj:t och riksdagen. På grund härav och av skäl, vartill jag i det
följande återkommer, synes mig anledning föreligga att taga under övervägande
om ej bestämmelserna i nämnda lag böra ersättas med andra.
Jag anhåller nu att få underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.
Den fast bestämda avlöningen till det territoriella prästerskapet utgår
numera, med undantag allenast för det ordinarie prästerskapet i ett fåtal
pastorat, för vilka de på förordningen den 11 juli 1862 grundade löneregleringarna
ännu gälla, enligt de grunder, som äro meddelade i lagen den
9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning,
till vilken ansluter sig den av Kungl. Maj:t med stöd av bemyndigande i
samma lag utfärdade s. k. adjunktsavlöningsförordningen (förordningen den
18 april 1914, nr 40, angående reglering av det extraordinarie prästerskapets
avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie präst, som mottagit förordnande
att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i
hans tjänst biträda).
Nämnda lag stadgar i 1 § såsom huvudgrund för den nya reglering av
prästerskapets löner, som påbjöds genom samma lag, att varje tjänstgörande
kyrkoherde och komminister skulle erhålla — jämte fri bostad och ersättning
för skjuts i tjänstärenden — lön i penningar så beräknad att honom
därigenom bereddes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom
Provisorisk
tilläggslön åt
prästerskapet.
Grunder
för prästerskapets
avlöning.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig
bärgning. Enligt 2 § fastställer Konungen, i enlighet med de i
lagen stadgade grunder, avlöningen för kyrkoherde och komminister. Sålunda
fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår. 1
lagens 3—9 §§ återfinnas de närmare bestämmelser, som skola lända till
efterrättelse vid lönernas fastställande. Dessa bestämmelser hava huvudsakligen
följande innehåll. Lön för kyrkoherde och komminister delas i
grundbelopp och fyllnadsbelopp. Grundbelopp skall utgöra för kyrkoherde
4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor. Fyllnadsbelopp beräknas
för kyrkoherde dels efter pastoratets folkmängd med vissa belopp för varje
fullt 100-tal personer över 1,000, dels ock efter pastoratets areal. För komminister
beräknas fyllnadsbelopp dels efter folkmängd i den eller de församlingar,
för vilka han är anställd, efter viss lägre beräkningsgrund än
för kyrkoherde, dels ock efter pastoratets areal (3 §). Med hänsyn till särskilda
förhållanden kan ett efter nyss omförmälda grunder beräknat lönebelopp förhöjas
för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor och för komministersbeställning
med högst 750 kronor, likasom lönebelopp på grund av särskilda
omständigheter kan inom vissa gränser förminskas (4 §). Lägsta lön är, med
frånseende av vissa undantagsfall, 4,000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor
för komminister. Högsta lönebelopp är 8,000 kronor för kyrkoherde, likaledes
frånsett enstaka undantagsfall, och 5,000 kronor för komminister (5 §).
Det lägst avlönade prästerskapet kan under viss förutsättning åtnjuta visst
tillägg till lönen. Där nämligen lönen fastställts till lägre belopp än 4,500
kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister, äger präst efter
närmare angiven tjänstetid utfå ålderstillägg så avpassat att lönen jämte
ålderstillägget uppgår till nämnda belopp, dock att ålderstillägget icke i något
fall får överstiga 500 kronor (6 §). Vad genom donation av enskild tillförsäkrats
innehavare av prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild
förmån utöver lönen skall oavkortat komma samme tjänstinnehavare till
godo (7 §). — Enligt 10 § kan församling, under förutsättning av Kungl.
Maj:ts fastställelse av beslutet, höja prästs lön.
Å den kontanta lön, som i enlighet härmed blivit bestämd för kyrkoherde
och komminister, skall — i anledning av nådårsrättens upphörande från
och med den 1 maj 1927 utgå lönetillägg, motsvarande 1,5 procent av den
fastställda lönen, ålderstillägg inberäknat. Detta lönetillägg motsvaras av
den förhöjda avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa, som från nyssnämnda
dag skall erläggas såsom grund för förhöjd pension för änkor och
omyndiga barn. (Lag den 17 december 1926, nr 526).
På grund av lag den 21 november 1925 (nr 455) kan Kungl. Maj:t åt
kyrkoherdar och komministrar i vissa delar av Härnösands och Luleå stift
tilldela ett särskilt tillägg till lönen (ödebygdstillägg). Ödebygdstilläggen
utgå med 800, 1,000 eller 1,200 kronor.
Enligt 11 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning beredes kyrko
-
7
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
herde och komminister fri bostad genom upplåtelse av prästgård, varom i
ecklesiastik boställsordning sägs. Denna prästgård, till vilken bör, om hinder
ej möter, höra erforderligt område till trädgård, bygges och underhålles av
pastoratet. I händelse fri bostad ej kan beredas åligger det pastoratet att
gälda hyresersättning, som Kungl. Maj:t fastställer till beloppet.
Jämte ovannämnda förmåner är, jämlikt nyssnämnda 11 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning, vederbörande tjänstinnehavare berättigad
att å löneboställe, när tillgång därtill finnes, avgiftsfritt men på egen
bekostnad efter Konungens bestämmande bekomma ved och bränntorv till
husbehov. I varje särskilt fall, där löneboställe anses lämna tillgång till
bränsle för tjänstinnehavare, upptages bestämmelse därom i löneregleringsresolutionen.
Där sådan tillgång ej finnes, plägar i det i 4 § omförmälda,
bär ovan berörda fyllnadsbeloppet om möjligt inräknas ett belopp motsvarande
rotvärdet å det vedvirke, tjänstinnehavaren varit berättigad utfå
å löneboställes skog, om tillgång funnits.
Bestämmelserna om ersättning för skjuts i tjänstärenden torde kunna här
förbigås, enär denna ersättning icke innefattar någon löneförmån i egentlig
bemärkelse.
Utöver ovan angiva löneförmåner kan ordinarie präst under vissa förutsättningar
åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig tjänstgöring (lag
den 16 maj 1924, nr 196, angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen
den 9 december 1910, nr 141 s. 37, om kyrkofond).
Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas fyra
särskilda grupper befattningshavare, nämligen 1) de s. k. ständiga adjunkterna
eller de som avses i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, 2) stifts- och
kontraktsadjunkter m. fl., anställda i nyreglerade pastorat på grund av stadgandet
i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen, 3) pastoratsadjunkter m. fl., anställda
i oreglerade pastorat och 4) adjunkter i egentlig mening.
De egentliga adjunkterna och de s. k. ständiga adjunkterna skola enligt
12 § löneregleringslagen såsom löneförmåner åtnjuta — förutom viss skjuts
och resersättning — dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura
eller under vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode
jämte särskilt arvode vid vikariat, allt enligt de närmare bestämmelser
Kungl. Maj:t därom meddelar. För fall, då adjunkt tjänstgör vid två ordinarie
befattningar, äro särskilda bestämmelser meddelade. De föreskrifter,
som sålunda skulle meddelas av Kungl. Maj:t, hava utfärdats genom ovannämnda
förordning den 18 april 1914 jämte däri senare vidtagna ändringar.
Genom denna förordning regleras de egentliga adjunkternas avlöning
(liksom ersättningen för ordinarie präst som biträder eller vikarierar för
annan). Arvodet för de ständiga adjunkterna samt för stifts- och kontraktsadjunkterna
fastställes i varje särskilt fall, för de förra genom den resolution,
varigenom lönerna regleras för prästerskapet i det pastorat, där
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
adjunkten är anställd, och för stifts- och kontraktsadjunkterna genom det
beslut, varigenom deras anställande medgives.
Ödebygdstillägg, varom ovan förmälts, tilldelas ock extraordinarie prästmän
som tjänstgöra i förberörda delar av Härnösands och Luleå stift.
Pastoratsadjunkterna, vilkas antal förminskas i mån av löneregleringsarbetets
fortgång, torde kunna här förbigås.
Vad angår kontraktsprostarna äger enligt 17 § löneregleringslagen Kungl.
Maj:t för dem fastställa arvode, fördelat i grundbelopp, utgörande 150 kronor
för en var av dem, och fyllnadsbelopp, som enligt lagens närmare bestämmande
lämpas efter antalet pastorat inom kontraktet och kontraktets
areal i land.
Till de i enlighet med ovannämnda grunder bestämda lönerna komma
sedan några år tillbaka andra kontanta lönebelopp, vilkas utgående är beroende
på årliga beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Den betydande fördyring i levnadskostnaderna, som under världskriget
och de närmast därefter följande åren i stigande grad gjorde sig gällande
och som ännu till icke ringa del kvarstår, gav nämligen i första hand för
statens tjänstemän och i anslutning därtill även för prästerna anledning till
förhöjning i den befattningshavarna eljest tillkommande avlöningen.
Till en början avsågo dessa löneförhöjningar att lindra det tryck, som
den omedelbart av krigstids- och de i samband därmed stående kristidsförhållandena
föranledda dyrtiden utövat på löntagarna. För detta ändamål
beviljades krigstids-, sedermera dyrtidstillägg att utgå jämte den vanliga
avlöningen. Sådana lönetillägg, som växlat med det växlande prisläget, utgå
fortfarande. Vad angår de präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade
enligt 1910 års prästerliga lönelagar, återfinnas de grundläggande
bestämmelserna i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd
åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie
präster och innehavare av prästerliga emeritilöner samt lagen den 19 november
1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar, till vilka
ansluta sig de verkställighetskungörelser, Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med de av riksdagen tid efter annan fattade besluten utfärdat.
De nu gällande närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg
återfinnas i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 294) angående dyrtidstillägg
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster, vartill komma vissa särbestämmelser,
nämligen för extra ordinarie prästmän, vilka åtnjuta sjukledighetsarvode.
Enligt förstnämnda kungörelse äga följande prästerliga befattningshavare
uppbära dyrtidstillägg, nämligen: kyrkoherdar och komministrar, för vilka
lönereglering, fastställd enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av
prästerskapets avlöning, trätt i tillämpning; s. k. ständiga adjunkter i ny
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
reglerade pastorat; adjunkter i egentlig bemärkelse; stifts- och kontraktsadjunkter
m. fl., där ej Kungl. Maj:t för särskilt full annorlunda förordnat,
samt kontraktsprostar.
Till dessa prästmän utgår dyrtidstillägget under form av procentuellt tilllägg,
utgörande 32 procent av de med befattningen i fråga förenade kontanta
avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte till befattningshavare,
vilken vid ingången av ecklesiastikåret på grund av försörjningsplikt
underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg av 60
kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.
Grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg till de i tjänst varande
prästerna hava så nära som möjligt anslutit sig till vad som varit gällande
i fråga om statens befattningshavare. Av orsaker, beträffande vilka torde
kunna hänvisas till den redogörelse, som lämnas i det vid propositionen
nr 95 till 1928 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, s. 11, har dock ansetts
skäligt- att procenttalet för prästerna sattes något lägre än det som
gäller vid uträknandet av det statstjänstemännen tillkommande dyrtidstillägget.
Numera är skillnaden 3 enheter. Ovannämnda för prästerna bestämda
procenttal 32 motsvarar alltså för statstjänstemännens del procenttalet
35, efter vilket procenttal dyrtidstillägget utgår då indextalet för levnadskostnadsökningen
är 170 eller 171.
Genom ovannämnda krigstidsunderstöd och dyrtidstillägg tillgodosågs
emellertid icke befattningshavarnas behov av löneförhöjning till mötande
av den normalt fortgående prisstegring, som ägt rum under tiden efter det
år, vars prisförhållanden varit normerande för avlöningen. Efter hand vidtogos
åtgärder, först för statstjänstemännen och därefter för prästerna,
för att bereda befattningshavarna den ökning i avlöningen, som erfordrades
för att lindra även det tryck, som hade sin grund i omförmälda normalt fortgående
prisstegring.
Sålunda genomfördes exempelvis genom beslut vid 1918 års lagtima riksdag
provisoriska löneregleringar för kommunikationsverken att gälla från
och med ingången av år 1919. Beträffande övriga befattningshavare inom
den civila statsförvaltningen beviljades av 1919 års riksdag tillfällig löneförbättring
under samma år.
Vad prästerna angår ordnades deras rätt till tillfällig löneförbättring genom
ovan omförmälda lag den 19 november 1920 jämte de därpå grundade, tid
efter annan utfärdade kungörelserna angående lagens tillämpning. Vid bestämmandet
av beloppet av den tillfälliga löneförbättring, som tillerkändes
prästerna, utgick man från den förutsättningen, bland andra, att de löner,
som tillfölle prästerna enligt 1910 års lagstiftning, hänförde sig till samma
prisnivå, som varit bestämmande för de löneregleringar för statens befattningshavare,
vilka genomförts under början av 1900-talet. Även vid bestämmandet
av denna löneförmån beräknades ökningen något lägre för
prästerna än för statstjänstemännen.
10
Avlöningens
bestridande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Enligt den ännu gällande kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 311) med
däri senare vidtagen ändring skall den tillfälliga löneförbättringen till kyrkoherde
och komminister utgå med 650 kronor, om den reglerade lönen icke
uppgår till 4,000 kronor, med 700 kronor, om den kontanta lönen uppgår
till 4,000 kronor men icke till 5,500 kronor, med 750 kronor, om den kontanta
lönen uppgår till 5,500 kronor men icke till 7,000 kronor samt med
800 kronor, om den kontanta lönen uppgår till eller överstiger 7,000 kronor.
Till ständig adjunkt och adjunkt i egentlig bemärkelse utgår löneförbättringen
med 15 procent å adjunktsarvodet, dock högst 300 kronor. För
stifts- och kontraktsadjunkt utgör löneförbättringen 15 procent å det fastställda
arvodet, dock högst 470 kronor.
Kontraktsprost äger såsom löneförbättring uppbära ett belopp, motsvarande
25 procent å prostarvodet.
Dyrtidstillägg får åtnjutas även å den tillfälliga löneförbättringen.
Angående skyldigheten att bestrida de till prästerskapet utgående kontanta
lönerna gälla följande bestämmelser.
De för kyrkoherdar och komministrar fastställda lönerna ävensom ersättningar
och arvoden till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas med
avgifter, som med viss närmare angiven begränsning utdebiteras inom pastoraten,
samt med vissa andra till pastoratens förfogande ställda inkomster,
varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges, under viss förutsättning har att
därtill bidraga.
De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i 19
och 21 §§ löneregleringslagen, sådana de lyda enligt lagar den 17 december
1926 (nr 531) och den 28 september 1928 (nr 397), av vilka paragrafer
den förra huvudsakligen stadgar följande:
Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden skola,
i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter
till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat
tiotal kronor av hela det inkomstbelopp, för vilket allmän kommunalskatt
skall inom pastoratet utgöras, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen
med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller
upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning
eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant boställe eller del
därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda
medel, med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare
utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,
utgående med ett efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare
församlingsavgifter till erforderligt belopp.
Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att, om
för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt
större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens
medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande
lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.
På grund av bestämmelser i vederbörande lagar gäldas omförmälda lönetillägg
av 1,5 procent av lönen, ödebygdstillägg, tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg på enahanda sätt i samma ordning som det i den reglerade
lönen ingående kontanta beloppet.
Alderstillägg gäldas av kyrkofonden. Hyresersättning betalas av pastoratet,
utan rätt till bidrag från kyrkofonden.
I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra ordinarie
prästerskapet gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för de så kallade ständiga
adjunkterna utgår efter samma grunder som det ordinarie prästerskapets
löner. Avlöningen för de extra ordinarie präster, som äro hänförliga
till gruppen stifts- och kontraktsadjunkter m. fl., gäldas av kyrkofonden.
De som pastoratsadjunkter och dylikt i oreglerade pastorat anställda extra
ordinarie prästerna kunna här lämnas å sido. Vad angår de extra ordinarie
präster, som i egentlig mening äro adjunkter eller vikarier, stadgas
huvudsakligen följande. Bostad och viver ävensom skjuts i tjänstärenden
tillhandahålles adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd
eller vilkens tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg,
gottgöres av kyrkofonden. Vikariearvode gäldas av den, som uppbär de
med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna.
Vad slutligen angår det kontraktsprostarna tillkommande arvodet, gäldas
detta av kyrkofonden.
Rörande resultatet av löneregleringsarbetet — vilket fortgått under mer Lönereglerinän
15 år och nu är avslutat så när som beträffande ett fåtal pastorat — hava gens resultafkammarkollegiet
och statskontoret i nedannämnda, den 10 juni 1927 avgivna
utlåtande meddelat vissa uppgifter. Då dessa uppgifter äro jämförelsevis färska,
har jag ansett mig kunna begagna mig av dem för att här nedan söka
giva en åskådlig bild av resultatet. De förskjutningar i de i uppgifterna
meddelade siffrorna, som föranletts av sedermera fattade beslut i löneregleringsfrågor
— nya löneregleringars fastställande, provisoriska löneregleringars
ersättande av definitiva, ändringar i fastställda löneregleringar — eller
må följa av beslut, som ytterligare komma att meddelas i sådana ärenden,
kunna antagas bliva jämförelsevis obetydliga.
Berörda uppgifter innefattas i två tabeller, utvisande antalet kyrkoherdar
och komministrar i de med lönereglering enligt 1910 års lag försedda pastoraten
samt summan av deras reglerade löner, antalet sådana präster inom
vissa lönegrupper ävensom medelbeloppet för dels kyrkoherde- och dels
komministerslönerna. Därjämte hava upptagits de löner, som enligt upprättade
förslag beräknats för prästerskapet i ännu oreglerade pastorat. Vid
tabellernas uppgörande hava tillämpats den indelning och organisation samt
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
de löner, vilka bestämts enligt lönereglering fastställd före den 1 maj 1927,
därvid i sådana fall, där det förelåg såväl provisorisk eller interimistisk lönereglering
som definitiv lönereglering, den senare följts även om den ännu
ej trätt i tillämpning.
Av berörda sammandragstabeller, av vilka avskrifter torde få fogas vid
detta protokoll, inhämtas, bland annat, beträffande kyrkoherdarna, att medellönen
är för de reglerade 5,461 och, om de beräknade lönerna för de oreglerade
medtagas, 5,495 kronor, att av lönerna omkring 36 % (35 Va %) ligga
under 5,000 kronor och 30 % (29 V* *) uppgå till 5,000 eller högst 5,499
kronor samt 33 V2 % (34 7» %) uppgå till 5,500 kronor eller däröver samt
beträffande komministrarna att medellönen är 3,667 kronor (3,714 kronor),
att av lönerna omkring 21 l/t % (21 %) ligga under 3,000 kronor och 29 %
(28 %) uppgå till 3,000 eller högst 3,499 kronor samt 49 % (51 %) till 3,500
kronor eller däröver.
Genom den tillfälliga löneförbättringen och det procentuella dyrtidstillägget,
detta senare beräknat efter det senast tillämpade procenttalet 32, förhöjas
lönerna sålunda att
en
reglerad lön av
2,500
kronor utgår med 4,158
kronor
»
»
» »
3,000
»
»
»
4,818
»
»
»
» 2>
3,500
»
»
5,478
»
»
»
» »
4,000
»
»
»
6,204
»
»
»
» 3>
4,500
»
»
6,864
»
»
»
» »
5,000
»
»
»
7,524
»
»
»
» »
5,500
»
8,250
»
»
» »
6,000
»
>
8,910
»
»
»
» »
6,500
»
»
9,570
»
»
»
» »
7,000
»
»
10,296
»
»
» »
7,500
»
»
»
10,796
»
»
»
» »
8,000
»
»
1
11,296
»
I ovannämnda siffror ingår ej värdet å den fria bostaden eller andra
eventuella naturaförmåner, likasom det frånsetts att en del präster fått i
förekommande fall tillgodoräkna sig procentuellt dyrtidstillägg på ålderstillägg,
hyresersättning och skjutsersättning. Förut omförmälda lönetillskott
av 1,5 procent av reglerade lönen, motsvarande den ökade avgiften till
prästerskapets änke- och pupillkassa, ävensom förekommande ödebygdstilllägg
hava likaledes lämnats utom räkningen.
Arvodesbeloppen åt de egentliga adjunkterna äro enligt adjunktsavlöningsförordningen,
såsom hithörande bestämmelser lyda enligt kungörelsen den
17 december 1926, fastställda till 1,200 kronor och för det fall att adjunkten
vunnit delaktighet i änke- och pupillkassan, 1,260 kronor, med rätt i
båda fallen till två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.
För de ständiga adjunkterna hava arvodena i löneregleringsresolutionerna
Kungl. Maj ds proposition Nr 178. 13
bestämts till olika belopp, varierande från 1,500 kronor till 2,500 kronor,
frånsett den förut omförmälda 1,5 procentsförhöjningen, vartill kunna komma
två ålderstillägg ä 300 kronor. De till ständig adjunkt utgående ersättningarna
för bostad och viver bestämmas av vederbörande domkapitel och
fastställas till skiftande belopp efter förhållandena på orten.
Arvodet har bestämts för sju kontraktsadjunkter och två stiftsadjunkter
i Luleå stift till 3,000 kronor, för två stiftsadjunkter i Visby stift till 1,800
kronor och för två stiftsadjunkter i Lunds stift till 2,300 kronor, i samtliga
tallen med rätt till två ålderstillägg ä 300 kronor. Stiftsadjunkterna i Visbv
och Lunds stift åtnjuta tillika ersättning för bostad och viver, de förra med
3,600 kronor och de senare med 2,500 kronor. Samtliga adjunkterna äro
berättigade till rese- och traktamentsersättning med undantag av stiftsadjunkterna
i Visby stift, vilka uppbära endast reseersättning.
Med tillägg av de olika löneförmånerna — ersättningen för bostad och
viver för egentliga och ständiga adjunkter beräknad förslagsvis — komma
extraordinarie präster att erhålla följande avlöning:
1
Arvode
Ålders-
tillägg
Tillfällig
löneför-
bättring
Dyrtids- tillägg
32 %
Summa
Ersätt- ning för
bostad
och vivre
Summa
Egentlig adjunkt
1,200
_
180
441
1,821
1,800
3,621
1,200
600
270
662
2,732
1,800
4,532
Ständig adjunkt
1,500
—
225
552
2,277
2,400
4,677
1,500
600
300
768
3,168
2,400
5,568
»
2,500
—
300
896
3,696
2,700
6,396
»
2,500
600
300
1,088
4,488
2,700
7,188
Stiftsadjunkt
1,800
—
270
662
2,732
3,600
6,332
»
1,800
600
360
883
3,643
3,600
7,243
2,300
—
345
846
3,491
2,500
5,991
r>
2,300
600
435
1,067
4,402
2,500
6,902
3,000
—
450
1,104
4,554
—
—
»
3,000
600
470
1,302
5,372
—
—
Kontraktsprostarnas arvoden utgöra lägst 180 kronor och högst 870 kronor.
Som förut nämnts äro den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget Den tillfällöneförmåner,
som icke blivit prästerskapet på stadigvarande sätt tillerkända tiga löneförutan
efter hänvändelse till riksdagen för varje gång beviljats för ett eck- utbytande
lesiastikår i sänder. I skrivelse den 31 maj 1923 framhöll kyrkofondskommittén,
att det numera syntes vara av omständigheterna påkallat att aviöningsden
tillfälliga löneförbättringen icke vidare skulle behöva göras till föremål för form,.
årligen återkommande behandling av Kungl. Maj:t och riksdagen. Kommittén
framlade därför förslag därom att den tillfälliga löneförbättringen måtte, i anslutning
till vad som skett beträffande det stora flertalet grupper av statens
befattningshavare, få ersättas med eu stadigvarande förhöjning i avlöningen.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Kyrkofondskommittén anförde härutinnan — efter en erinran om de provisoriska
löneförhöjningarna — bland annat följande. Snart nog hade man
emellertid skridit till att på ett definitivt sätt för statens befattningshavare
neutralisera den minskning i lönernas realvärde, som blivit följden av den
normalt fortgående prisstegringen. Härvid hade man ej nöjt sig med att
föra upp avlöningen till prisnivån vid krigets utbrott — 1914 års nivå —
utan vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de dessförinnan fastställda
definitiva lönerna, som motsvarades av den stegring levnadskostnaderna antagits
även efter nämnda tid ytterligare skola hava undergått, därest normala
förhållanden varit rådande. I det i sådant avseende normerande, år
1919 fastställda avlöningsreglementet för kommunikationsverken hade nämligen
tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av stegringarna i
levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle
under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Enahanda
skäl, som föranlett beviljandet åt stora grupper statstjänstemän av sådan
löneförhöjning, som senast sagts, måste vara gällande även för prästerna.
På grund av lagens egna bestämmelser hade den tillfälliga löneförbättringen
i själva verket fått karaktären av en bestående löneförmån. Prästernas
ifrågavarande behov av löneförbättring syntes böra tillgodoses genom fasta
lönetillskott till lönen, vilka, utan att rubba de nuvarande grunderna för
det prästerliga lönesystemet, beredde prästerna en löneförhöjning, jämförlig
med den statens befattningshavare i motsvarande lönelägen erhållit, men
som syntes böra sättas något lägre än för statstjänstemännen. På anförda
skäl uttalade kommittén sig för att den löneförhöjning, som alltså borde
ersätta den tillfälliga löneförbättringen och som tillika skulle ersätta en del
av dyrtidstillägget, måtte, med iakttagande av att befattningshavarna indelades
i ett så litet antal grupper som möjligt, bestämmas till 1,600 kronor
om den reglerade lönen understege 4,000 kronor, till 1,800 kronor om
lönen uppginge till 4,000 kronor men icke till 6,000 kronor samt till
2,000 kronor om lönen uppginge till eller överstege 6,000 kronor. Efter
vad kommittén framhöll kunde med den sålunda föreslagna avlöningen ej
undvikas, att för de lägst avlönade inom varje grupp förändringen medförde
någon löneförhöjning, men kommittén hade ansett detta förhållande
stå i god överensstämmelse med den beträffande statstjänstemännen givna
förebilden.
Kyrkofondskommittén, som ansåg att de skäl, som talade för att för
kyrkoherdar och komministrar utbyta den tillfälliga löneförbättringen mot
stadigvarande sådan, gällde även för det extraordinarie prästerskapet och
för kontraktsprostarna, föreslog bestämmelser av motsvarande beskaffenhet
för dessa präster.
I fråga om sättet för den fasta löneförbättringens utgörande ansåg kommittén
den böra gäldas på samma sätt och i samma ordning som den tillfälliga
löneförbättringen.
15
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
Kommittén — efter vara mening även emeriti borde beviljas fast löneförbättring
— framlade i sitt förberörda utlåtande förslag dels till lag angående
löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
in. fl. prästmän samt åt emeriti, dels ock till kungörelse om löneförbättring
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar
och vissa extra ordinarie präster ävensom åt emeriti m. m.
Över kyrkofondskommitténs ifrågavarande framställning hördes till eu
början statskontoret och kammarkollegiet. Den avstyrktes av majoriteten
inom statskontoret men tillstyrktes av kammarkollegiet och av en minoritet
inom statskontoret.
Den av kyrkofondskommittén sålunda väckta frågan om den tillfälliga
löneförbättringens utbytande mot sådan av stadigvarande beskaffenhet har
numera kommit i ett väsentligt förändrat läge därigenom, att den kombinerats
med väckt fråga om beredande av viss löneförhöjning åt prästerskapet.
Tid efter annan hava till Kungl. Maj:t inkommit framställningar om beredande
åt prästerskapet av förbättrade avlöningsförmåner utöver vad prästerskapet
nu åtnjuter.
Bland annat har kyrkomötet i skrivelse den 4 november 1925, nr 39,
väckt förslag härutinnan. Genom berörda skrivelse har till Kungl. Maj:ts
åtgärd hänskjutits ett komplex av olika frågor berörande detta område.
I främsta rummet har kyrkomötet anhållit det täcktes Kungl. Maj:t
efter verkställd utredning låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen samt
kyrkomötet framlägga förslag till sådan ändring av nu gällande bestämmelser
rörande prästerskapets avlöning, att utan rubbning av grunderna för tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg lönen för kyrkoherde och komminister
höjdes med 1,000 kronor eller på annat sätt motsvarande löneförbättring
bereddes nämnda befattningshavare. Vidare föreslogs, bland annat,
beredande åt prästerskapet av ålderstillägg och av semester.
Over kyrkomötets berörda skrivelse hava utlåtanden inhämtats av samtliga
domkapitel, Stockholms stads konsistorium, länsstyrelserna samt överståthållarämbetet
ävensom kammarkollegiet och statskontoret samt 1927
års prästlöneregleringssakkunniga, vilka sakkunniga därvid tillika hade att
yttra sig över kyrkofondskommitténs ovan berörda framställning den 31
maj 1923.
Skrivelser i ämnet hava även inkommit från de till möte år 1928 församlade
biskoparna samt från allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse,
från Västerås stifts prostkonvent och från Visby stifts prästsällskap.
Kammarkollegiet och statskontoret hava i sitt den 10 juni 1927 gemensamt
avgivna utlåtande sammanknutit kyrkomötets förslag om beredande
åt prästerskapet av löneförhöjning med kyrkofondskommitténs av kammar
-
Fråga om
löneförhöjning.
Kyrkomötets
skrivelse
den 4 november
1925.
Departe
mentschefen.
Behovet av
löneförhöjning.
16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
kollegiet i utlåtande den 22 december 1924 i huvudsak tillstyrkta förslag
rörande den tillfälliga löneförbättringens utbytande mot fast sådan.
Slutligen hava i ett antal den 31 januari 1929 till Kungl. Maj:t ingivna
lika lydande ansökningar kyrkoherden Axel Garfvé jämte 97 kyrkoherdar
och komministrar från olika stift anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes i samband
med proposition om allmän löneförbättring för svenska kyrkans prästerskap
även framlägga proposition till årets riksdag om ett ålderstillägg åt
kyrkoherdar och komministrar i huvudsaklig överensstämmelse med 1925
års kyrkomötes beslut.
Bland omförmälda av kyrkomötet väckta frågor synas vissa vara av beskaffenhet
att icke lämpligen böra upptagas till behandling förrän i sammanhang
med den allmänna revision av de nu gällande prästlöneförfattningarna
med flera ämnen, som omhänderhaves av ovannämnda 1927 års
prästlöneregleringssakkunniga. Till dessa frågor hänför jag det av kyrkoherden
Garfvé och hans m edsökande understödda förslaget om beredande
åt prästerskapet av ålderstillägg. Kyrkomötets berörda förslag — vilket
blivit avstyrkt av ämbetsverken — avser emellertid ej införande av ålderstillägg
i vanlig bemärkelse utan innebär att de lägst avlönade kyrkoherdarna
och komministrarna skulle efter viss tids tjänstgöring ur kyrkofonden utfå
ett tillägg, så avpassat att den reglerade lönen jämte tillägget uppginge till
vissa angivna belopp, nämligen 3,500 kronor för komminister och 5,000
kronor för kyrkoherde. Ett ålderstillägg i denna form är att betrakta som
en höjning i vissa fall av lönens minimibelopp. Det med förslaget avsedda
syftet synes mig bliva skäligen tillgodosett därest den löneförhöjning, varom
nu är fråga, beviljas prästerskapet. Frågan om beredande av löneförhöjning åt
prästerskapet åter lärer kunna lösas oberoende av den omfattande revisionsfrågan;
och då den synes vara av behjärtansvärd beskaffenhet, har jag ansett
mig böra framlägga den till Kungl. Maj:ts övervägande i sammanhang
med det av kyrkofondskommittén väckta förslaget.
I den till kyrkomötet avgivna motion, nr 46, som ligger till grund för
kyrkomötets ovannämnda skrivelse, i vad den avser löneförhöjning åt prästerskapet,
har anförts bland annat följande:
Det hade visat sig att lagen om reglering av prästerskapets avlöning, under
allt erkännande av dess goda avsikter och fördelar, i vissa fall vore
förenad med stora bristfälligheter. Tid efter annan hade därför framställningar
gjorts om partiella ändringar i lagen. Genom beviljandet åt prästerskapet
av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg hade lagens brister icke
avhjälpts, och dessa bleve helt naturligt år efter år allt svårare att bära för
dem, som lede under dem. Särskilt finge beaktas, att grundlönen vore bestämd
efter förhållandena vid århundradets början, därigenom hade lönen
ända från början av lagens tillämpning varit för låg och, även om man
medräknat den löneförbättring och det dyrtidstillägg, som sedermera bevil
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 17
jat.s och som kompenserade den förändring, som inträtt efter år 1914 så
hade, kunde man säga, prästerskapet aldrig erhållit den anständiga bärgning
som i lagen avsetts, och gällde detta i alla lönegrader från den lägsta till
den högsta, mest den förstnämnda.
För egen del anförde kyrkomötet följande:
1 den nu till behandling föreliggande motionen har framhållits, att svenska
kyrkans prästerskap befinner sig i en svår ekonomisk ställning till följd av
det för prästerskapet gällande avlöningssystemet. Riktigheten av vad som
anförts harom lärer icke kunna med fog bestridas. Kyrkomötet anser det
darfor vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att de rådande missförhållandena
varda på ett verksamt sätt avhulpna. Den närmast till hands liägande
vägen att nå detta mål anser kyrkomötet liksom motionären vara att höja
det i lagen bestämda grundbeloppet för såväl kyrkoherde som komminister
med ett belopp, vilket, om hjälpen skall hava den åsyftade verkan, icke
f.kall£e“ kan sättas lägre än till 1,000 kronor för varje tjänst. Och denna
löneförhöjning bör ske utan minskning vare sig av den redan utgående tillfälliga
löneförhöjningen eller av dyrtidstillägget, liksom den ock bör komma
sådana befattningshavare till del, vilka redan nu uppnått eller närmat sig
de i o och 6 §§ i prästlöneregleringslagen fastställda maximibeloppen; bestämmelserna
i dessa delar böra därför jämväl underkastas revision.
. Pet fr ePh§t kyrkomötets förmenande högeligen av nöden, att åtgärder för
sådan löneförbättring omedelbart vidtagas. Att uppskjuta frågan härom till
dess vid nu gallande loneregleringspenoders utgång tiden må vara inne för
en ahman revision av prästlöneregleringslagarna, är, med hänsyn till icke
bj.ott rf. betryck, van många präster leva, utan ock i allmänhet till
oiormanhgheten i det hela av den på förhållandena vid sekelskiftet byggda
löneregleringen, icke tillrådligt.
Av de ortsmyndigheter, som yttrat sig i förevarande fråga, har allenast
länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig mot bifall till förslaget, därvid
länsstyrelsen, under hänvisning till att prästerna åtnjöte såväl löneförbättring
som dyrtidstillägg, tillagt att det undandroge sig länsstyrelsens bedömande
huruvida lönerna allt från början varit för låga. Två länsstyrelser
— i Blekinge och i Örebro län — hava ställt sig tveksamma i frågan om
eu allmän löneförbättring kunde ske under gällande lönereglering. Länsstyrelsen
i Malmöhus län har väl förmält sig hava en känsla av att prästerskapet
vore svagare avlönat än andra befattningshavare i allmän tjänst;
men då länsstyrelsen ej vore i stånd att närmare belysa kyrkofondens ekonomiska
ställning, har länsstyrelsen förklarat, att länsstyrelsen ej vågade
vidare utlåta sig. Länsstyrelsen i Jämtlands län har som sin mening uttalat,
att den verkliga avlöningen till prästerskapet enligt den nya lagstiftningen
blivit lägre än som överensstämde med de betydelsefulla uppgifter
det hade att ombesörja och den ställning i samhället dessa uppgifter sedan
gammalt ansetts och allt fortfarande ansåges böra kräva. Samtliga övriga
myndigheter hava tillstyrkt bifall till kyrkomötets hemställan i nu förevarande
del eller förklarat sig icke hava något att erinra däremot. Ur de avgivna
yttrandena torde få återgivas följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 148 häft. (Nr 178.)
2
18
Kammarkollegiet
och statskontoret.
Kungl. Maj:ts p-oposition Nr 178.
Länsstyrelsen i Stockholms län: De föreliggande uttalandena om prästerskapets
ekonomiska betryck på grund av det gällande avlöningssystemet
syntes icke kunna bestridas. Länsstyrelsen i Jönköpings län: De fastställda
lönebeloppen vore alldeles otillräckliga. Den förbättring, som vunnits genom
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg vore ej tillräcklig. _ Allmänt känt
vore att flertalet präster levde under mycket tryckta ekonomiska förhållanden.
Länsstyrelsen i Kristianstads län: Prästerskapet befunne sig ovedersägligen
i ekonomiskt betryck. Länsstyrelsen i Hallands län: Nuvarande
löner vore låga och förhöjning påkallad, särskilt beträffande komministrarna.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I jämförelse med flertalet andra befattningshavare
i allmän tjänst med motsvarande utbildning och kompetens vore
prästerskapet i stort sett betydligt lägre avlönat, framför allt komministrar
och adjunkter. De svåra ekonomiska förhållanden, varunder det lägre prästerskapet
sedan länge lidit, erkändes allmänt vara en väsentlig orsak till att
allt färre utbildade sig för den prästerliga banan. Länsstyrelsen i Västmanlands
län: De nya avlöningsbestämmelserna hade på sin tid inneburit en ej
ringa vinst för det svagast avlönade prästerskapet; men å andra sidan hade
lönestandarden särskilt för kyrkoherdarna i de stora pastoraten blivit väsentligen
nedpressad. Alltjämt stode de prästerliga minimilönerna avgjort under
de löner, som numera bestodes med prästerskapet jämförbara andra befattningshavare.
Länsstyrelsen i Norrbottens län: Pästerskapets löner, fastställda
vid eu ogynnsam tidpunkt, hade i 1910 års lagstiftning blivit mycket
knapphändigt tillmätta. Överståthållarämbetet: Erforderligheten av förbättring
av prästerskapets ekonomiska förhållanden torde från så gott^ som alla
håll erkännas. Prästerskapet befunne sig nu på högre kulturell ståndpunkt
än för 50 år sedan, och detta födde andra levnadsbehov. Det svåraste för
prästen på landet vore nu att bereda sina söner erforderlig uppfostran. Domkapitlet
i Växjö: Med den kännedom domkapitlet hade om ställningen bland
prästerna underströke domkapitlet kraftigt behovet av en löneförhöjning intill
1,000 kronor för kyrkoherde och komminister. Domkapitlet i Luleå:
Nuvarande löneregleringar måste i ljuset av nuvarande tidsförhållanden och
i jämförelse med de löneförmåner, som beviljats andra..grupper tjänstinnehavare,
framstå såsom synnerligen otillfredsställande. Även med tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg måste hela grupper präster med sina familjer
åtnöja sig med eu bärgning, som ej stode i rimlig proportion till
utbildnings- och levnadskostnaden, avsevärt sänkt prästens sociala ställning
samt oskäligt förminskat hans förmåga att bistå fattiga och betryckta och,
sist men icke minst, försvårade en tillräcklig och nöjaktig rekrytering av
de församlingsvårdaude krafterna.
Kammarkollegiet och statskontoret yttra i utlåtandet den 10 juni 1927,
så vitt angår frågan om de prästerliga lönernas otillräcklighet, huvudsakligen
följande:
Såsom av kyrkomötets skrivelse framgår har icke vare sig motionären
eller kyrkomötet närmare redogjort för de skäl, varpå de grunda sin uppfattning
om otillräckligheten av de nuvarande avlöningsvillkoren för prästerskapet,
De utgå från att knappheten i avlöningen vore ett känt och erkänt
faktum. Motionären anser sig kunna fastsla att prästerskapet aldrig,
även med inberäkning av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, erhållit
den anständiga bärgning, som i löneregleringslagen avsetts, samt att
Ktmgl. Muj:ts proposition Nr 178. 19
det nied tiden blivit alltmera uppenbart, att prästerna levde under sådana
ekonomiska förhållanden, som icke motsvarade deras kall och utbildning
och deras ställning i församlingen. Kyrkomötet har instämt häri under
tormälan att riktigheten av vad som anförts därom, att svenska kyrkans
prästerskap befunne sig i eu svår ekonomisk ställning till följd av det för
prästerskapet gällande avlöningssystemet, icke kunde med fog bestridas.
. haller har angivits på vilken grund den som behövlig ansedda löneförhöjningen
har föreslagits böra bestämmas till 1,000 kronor för varje
präst.
Att på ett objektivt sätt ådagalägga vilken avlöning en befattningshavare
i en viss ställning bör erhålla för att avlöningen må kunna anses motsvara
den levnadsstandard, som befattningshavaren med hänsyn till sin utbildning
samt de med hans tjänsteställning förenade kraven ävensom andra på frågans
avgörande inverkande omständigheter skäligen kan göra anspråk på
är givetvis ytterst vanskligt. För frågans avgörande torde det subjektiva
omdömet bliva av stor betydelse.
Genom de löneförhöjningar, som i form av tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillagg beviljats prästerskapet — och vilka bestämts med tillämpning
i huvudsakligaste delar av samma grunder som gällde för statstjänstemän^ei1
T ]iar avsetts att fa de av befattningshavarna åtnjutna lönerna förflyttade
från 1907 års prisnivå till nuvarande prisnivå. Förhåller det sig
sa, som i ärendet gjorts gällande, att prästerskapets löner nu äro för knappa
maste detta förhållande uppenbarligen bero därpå, att redan de i 1910 års
iönereglenngslag angivna lönesatserna voro för låga.
Ett studium av de utredningar och förslag, som föregingo 1910 års riksdags-
och kyrkomötesbeslut, ävensom av förhandlingarna i ämnet vid riksdagen
och kyrkomötet sagda år ger ett intryck av att man allmänt ansåg
sig genom de antagna lönesatserna bereda prästerskapet en efter dåvarande
lorhallanden skälig avlöning, om ock enstaka talare, särskilt inom kyrkomötet
framhöllo att för ett icke ringa antal präster löneregleringen medförde
löneminskning och ej heller i sig själv medförde tillräckliga löner.
agon redogörelse för de grunder, enligt vilka 1910 års lagstiftare framkommit
till de beslutade minimilönerna för kyrkoherde och komminister
— VI ka voro högre än de av prästlöneregleringskommittén föreslagna —
har icke lämnats (Jämför kungl. propositionen 1908, nr 88, statsrådsprotokollet
sid. 290 292). Sålunda är det ej heller alldeles tydligt, huruvida
man vid bestämmande av den prisnivå, till vilken prästerskapets löner förlädes
genom 1910 års lagstiftning, låtit sig ledas av en strävan att bereda
prästerskapet en avlöning motsvarande den, som åtnjötes av befattningshavare
i en ställning, varmed prästerskapets skäligen kunde jämföras. Ej
heller synes det fullt klart, i vilken mån man må hava, med utgångspunkt
från penningens sjunkande värde, strävat efter att bereda prästerskapet
loner till sadant belopp, att de nya lönernas realvärde ej understege de äldre
lönernas.
Den grundläggande utredning, varpå 1910 års prästerliga avlöningssystem
vilar, verkställdes av den så kallade prästlöneregleringskommittén vilken
den 19 juni 1903 avgav betänkande och förslag angående reglerino- av
prästerskapets avlöning ocli därmed sammanhängande frågor. KommTttén
hade låtit utföra eu omfattande ocli noggrann utredning angående värdet
^LI^LSärsk,ld Prästerli£ befattningshavares löneinkomster ecklesiastikåret
189Ö/1897, varmed jämfördes dels de belopp, vartill lönerna beräknades då
20
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
de fastställdes enligt förordningarna den 11 juli 1862 och den 1 november
1872 (den senare gällande för Stockholm), och dels de belopp, vartill 1896/
1897 års lönebelopp uppgingo med tillägg av de intill 1902 beviljade lönetillskotten
från prästerskapets löneregleringsfond. Vidare företogs en jämförelse
med de av kommittén förslagsvis beräknade lönebeloppen (se betänkandet
sid. CLXXIII—CLXXXVIII samt sid. 157—181 jämte där intagna
översiktstabeller ävensom de specifika tabellerna Ser. A tab. 4 och ser. D.)
I en not 2 å sid. 162 yttrar kommittén: »Kommittén har trott det icke
vara av behovet påkallat att söka anställa jämförelse mellan å ena sidan de
löneförmåner, som av kommittén föreslagits för prästerliga beställningar,
samt å andra sidan de löneförmåner, som åtnjutas av sådana civila ämbetsoch
tjänstemän, med vilka prästerna skulle kunna jämföras. En dylik jämförelse
är dessutom alltid vansklig att genomföra, då inom olika tjänstemannakårer
äro rådande särskilda förhållanden ej blott i fråga om tjänstgöringen
utan även beträffande tjänstinnehavarnes ställning till allmänheten,
vilka&förhållanden vid lönebestämningen visserligen måste beaktas, men i
allmänhet undandraga sig en bestämd värdesättning.» Tillika ansåg kommittén
sig emellertid böra ur ett av läroverkskommittén avgivet betänkande
av den 8 december 1902 upptaga vad denna kommitté föreslagit i fråga om
avlöning för läroverksadjunkter och lektorer.
I yttranden, som avgåvos över prästlöneregleringskommitténs förslag, återfinnes
stundom en hänvisning till den avlöning, som åtnjötes av andra befattningshavare.
Även eljest, såsom under debatten i riksdagen, uppdrogos
sådana" jämförelser, utan att det dock synes hava tillerkänts dem någon
mera avgörande betydelse.
Vid 1910 års riksdag väcktes i avseende å grunderna för lönernas beräknande
icke annan motion än en som avsåg en något gynnsammare beräkning
av ålderstilläggen än den i propositionen föreslagna. — Inom utskottet
anmäldes ingen avvikande mening avseende höjning av grundbeloppen
för kyrkoherde och komminister (men väl avseende sänkning därav),
varemot vissa utskottsledamöter ansett att maximum för det enligt 4 § medgivna
fyllnad sbeloppet borde sättas högre än enligt det av Kungl. Maj:t
framlagda och slutligen härutinnan antagna förslaget.
Den omständigheten att man vid antagandet av 1910 års prästlöneregleringslagar
må hava rätt allmänt föreställt sig att de efter den nya lagens
bestämmelser fastställda lönerna med hänsyn till sina belopp skulle komma
att bereda varje särskild präst den »anständiga bärgning», varom löneregleringslagen
talar i sin 1 §, utesluter givetvis ej att den sedermera vunna
erfarenheten kan hava ådagalagt att man härvid räknat miste. Det kan ej
antagas att de både nu och tidigare ofta återkommande klagomålen skulle
hava saknat reella skäl bakom sig, och ämbetsverken anse därför att eu
undersökning av frågan icke bör underlåtas.
- Såsom i det föregående antytts, är det förenat med vanskligheter att avgöra
vilket löneläge prästerna skäligen böra intaga, för att en var av dem
må anses hava erhållit eu, såsom det uttryckts i den anförda bestämmelsen
r 1 § löneregleringslagen, efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom
levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig
bärgning. Av vad ovan anförts framgår ävenledes att det ej synes
fullt klart huruvida man vid det lagstiftningsarbete, som avslutades genom
1910 års författningar, velat i lönehänseende likställa prästerna med vissa
andra befattningshavare. Emellertid torde man vid bedömandet av frågan
21
Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.
om otillräckligheten av de nuvarande prästlönerna icke kunna undgå att
jämföra de prästerliga lönerna med lönerna för vissa befattningshavare i
statens tjänst även ehuru man ej vill göra gällande att prästerna böra i
lönehänseende mer eller mindre likställas med dessa befattningshavare eller
några bland dem. Ämbetsverken hava trott det vara lämpligt att som ett
underlag för bedömandet av frågan om de prästerliga lönernas otillräcklighet
framlägga dels eu tablå, betecknad med A, utvisande den avlöning, som,
efter olika boningsorter och i förhållande till tjänsteålder, nu åtnjutes av
dels adjunkter och lektorer vid de allmänna läroverken och dels befattningshavarna
inom de förra normalgraderna inom statens centrala ämbetsverk
(notarie- eller första graden, sekreterare- eller andra graden och byråchefs-
eller tredje graden), motsvarande lönegraderna B 21, B 26 och B 30
enligt det nu gällande avlöningsreglementet, dels och en med B betecknad
tablå, utvisande den avlöning, som tillkommer präster i olika lönelägen. I
båda fallen hava i avlöningen inräknats tillfällig löneförbättring, där sådan
utgår, och dyrtidstillägg. För att göra jämförelsen rättvisande har det
givetvis härvid varit nödigt att, med beaktande av att prästerskapet åtnjuter
fri bostad, antingen förhöja prästlönerna med ett belopp, motsvarande värdet
av förmånen av den fria bostaden, eller ock minska de andra befattningshavarnas
avlöning med ett belopp motsvarande den för dem antagliga
hyreskostnaden. Den förra utvägen torde vara den lämpligare. Med hänsyn
till de ytterst växlande förhållandena på olika orter är det naturligtvis icke
möjligt att för den prästerskapet tillkommande fria bostaden finna värden,
som äro för alla fall antagliga. Efter upplysningar, som under hand inhämtats
från socialstyrelsen, ha ämbetsverken funnit sig kunna för nu ifrågavarande
ändamål begagna sig av vissa genomsnittsvärden, stigande i mån av högre löner,
ehuru med full vetskap även därom att de verkliga värdena av de faktiska
bostäderna för olika tjänstinnehavare ingalunda alltid stå i samma förhållande
till varandra som de av tjänstinnehavarna åtnjutna lönerna. De sålunda
använda värdena finnas angivna å tablån B. Beträffande de olika värdenas
inbördes storlek torde behöva framhållas allenast att de bestämts med
hänsyn bland annat till att det lägst avlönade prästerskapet i regel är bosatt
å landsbygden och det högst avlönade i regel i städer eller därmed jämförliga
samhällen. — Någon förhöjning av prästlönerna med anledning av
att prästerna, där så ske kan, så till vida åtnjuta förmånen av fri vedbrand,
att de äga att avgiftsfritt men på egen bekostnad å löneboställe bekomma
ved eller bränntorv till husbehov, har däremot ej vidtagits, enär denna
förmån icke åtnjutes av ett stort antal präster, som ofta i stället fått tillgodoräkna
sig visst högre fyllnadsbelopp i lönen. Emellertid må anmärkas
att som ett ungefärligt medeltal för ifrågavarande förmån torde kunna räknas
160 kronor för komminister och 200 kronor för kyrkoherde. Ej heller har
i beräkningen medtagits värdet av de förmåner utöver den reglerade lönen,
som åtskilliga präster åtnjuta på grund av bestämmelser i arrendekontrakt,
upprättade enligt den numera upphävda ecklesiastika arrendeförordningen
den 15 september 1911.
Beträffande prästlönerna torde jämväl få framhållas, att de upptagits utan
avseende å möjligen åtnjutet ödebygdstillägg, varom förut förmälts, och å
den jämväl ovan berörda, genom lagen den 17 december 1926 (nr 526)
stadgade 1,5-procent-förhöjningen, vilken senare på grund av sin beskaffenhet
ej bör här medräknas.
Beträffande prästerna har dyrtidstillägget upptagits till det senast fast
-
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
ställda (efter ett procenttal av 34), och då detta korresponderar med talen
37 respektive 19 för icke nyreglerade respektive nyreglerade befattningshavare
i statens tjänst, hava dessa senare procenttal använts vid uträkningen
av förut omförmälda lärares och statstjänstemäns avlöningx). Givetvis har
vid beräkningarna ej medtagits den del av dyrtidstillägget, som utgår som
barntillägg, ej heller har, beträffande prästerskapet, tagits i beräkning den
del av dyrtidstillägget, som faller på skjutsbidrag, hyresersättning och ödebygdstillägg.
Tablå B har fullständigats med de lönebelopp, som skulle tillkomma
prästerna dels under förutsättning att det av kyrkomötet förordade lönetilllägget
av 1,000 kronor för varje präst skulle utgå och dels under vissa
andra förutsättningar, som angivas i det följande.
Ett övervägande av de siffror, som innehållas i nämnda båda tablåer,
torde giva skäl för påståendet att prästerna i de lägre lönegrupperna måste
— även med beaktande av det under vissa förutsättningar utgående ålderstillägget
—- anses för knappt avlönade. Däremot hava ämbetsverken icke
blivit övertygade därom, att de framförda klagomålen beträffande prästerskapets
svåra ekonomiska ställning skulle, då fråga är om prästerna i de
högre lönegrupperna, äga sådant fog, att det uppgivna behovet av en förhöjning
i lönen bör för dem tagas under övervägande i sammanhang med
de provisoriska åtgärder, varom nu är fråga.
Ämbetsverken anse på grund härav spörsmålet om beredande åt prästerskapet
i de lägre lönegrupperna av någon löneförbättring utöver den, som
ligger i den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget, böra tagas under
allvarligt övervägande. Något hinder att medgiva sådan löneförhöjning, i
den mån man kommit till övertygelsen om de nuvarande löneförmånernas
otillräcklighet, lärer icke kunna anses ligga i stadgandet i 2 § löneregleringslagen
att eu enligt sagda lag fastställd lönereglering skall tillämpas
under 20 ecklesiastikår. Detta har erkänts redan genom beviljandet av de
åt det nyreglerade prästerskapet nu i form av tillfällig löneförbättring,
dyrtidstillägg och ödebygdstillägg utgående löneförhöjningarna. En häremot
svarande uppfattning gjorde sig även gällande under tiden för äldre löneregleringar,
då det svagt avlönade prästerskapets löner förhöjdes till vissa
som skäliga ansedda minimibelopp, vilka höjdes i mån tillgångarna i den
dåvarande prästerskapets löneregleringsfond sådant medgav. Den omständigheten
att de på 1910 års lag grundade löneregleringarna snart nog börja
utlöpa och frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets
avlöning snart torde överlämnas till utredning av sakkunniga bör ej utgöra
skäl för att avvisa ett krav på beviljande redan nu av löneförbättring,
därest en sådan erkännes vara befogad, och detta desto mindre som eventuella
nya grunder för prästerskapets avlöning och därmed eventuellt sammanhängande
höjning av lönerna komma att — därest ej den nya lagstiftningen
tillika upphäver de då gällande löneregleringar oavsett den tid för
vilken de blivit fastställda — endast successivt bliva tillgängliga på prästerna,
av vilka alltså flera skulle komma att ännu upp till 20 år eller mera uppbära
sin lön enligt nu gällande bestämmelser. Givetvis bör en eventuell
löneförhöjning under giltighetstiden för de på 1910 års lag grundade löneregleringarna
bestämmas så, att därigenom icke på något sätt föregripes
nyssberörda fråga om nya grunder för omförmälda lagstiftning.
Här omförmälda procenttal är f. n. ej gällande.
23
Kungl. Maj ds proposition Nr 178.
1927 års prästlönoregleringssakkunniga hava icke gjort något direkt uttalande
i frågan om det uppgivna behovet av löneförhöjning för prästerskapet.
Då de sakkunniga emellertid förklarat sig intet hava att erinra mot
att åtgärder vidtagas för genomförandet av det av kammarkollegiet och
statskontoret framlagda förslaget, synes häri ligga att de sakkunniga biträda
uppfattningen om den nuvarande prästavlöningens otillräcklighet. De yttra
i sitt den 16 december 1927 avgivna utlåtande bland annat följande.
I det åt de sakkunniga lämnade uppdraget ingår givetvis jämväl ett allmänt
övervägande av skäligheten av de löneförmåner av olika art, som enligt
den nu gällande lagstiftningen på detta område tillförsäkrats prästerna.
Enligt de sakkunnigas mening kan emellertid frågan om utmätningen av
prästernas kontanta löner för den tid, de sakkunnigas eventuella förslag
kunna komma att avse, icke bedömas särskilt för sig, utan måste denna
fråga sättas i sammanhang med åtskilliga andra spörsmål av skiftande art
och omfattning, vilka under utredningsarbetet böra komma under bedömande.
På det förberedande stadium, på vilket utredningen befinner sig — de sakkunnigas
arbete började först den 1 september 1927 —hava de sakkunniga
icke kunnat fatta slutlig ståndpunkt till alla eller ens de flesta av nämnda
spörsmål, av vilkas avgörande frågan om löneutmätningen sålunda måste
anses beroende; och äro de sakkunniga förty icke i tillfälle att redan nu
angiva några för en framtida lönereglering normerande lönesiffror.
Det synes dock de sakkunniga, som om den omständigheten att den vittomfattande
frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets
avlöning gjorts till föremål för utredning i frågans hela vidd icke skulle
utgöra hinder för genomförande, i avvaktan på den eventuella nya lagstiftningen
på detta område, av en löneförbättring för prästerna i överensstämmelse
med det förslag, som innebäres i kammarkollegiets och statskontorets
utlåtande över kyrkomötets skrivelse den 4 november 1925.
Efter vad jag under hand inhämtat hava de sakkunniga ännu icke tagit definitiv
ställning till frågan om storleken av den avlöning, som bör tillkomma
olika kategorier prästerliga tjänstinnehavare. De hava på förfrågan förmält
sig icke hava något att tillägga till sitt nyssnämnda utlåtande.
En av de sakkunniga, kontraktsprosten K. A. Ihrmark, har emellertid i
en vid utlåtandet i fråga fogad särskild mening yttrat sig i spörsmålet om
de nuvarande prästlönernas knapphet. Då en löneförhöjning ifrågasattes för
prästerskapet under nuvarande löneregleringsperiod, kunde en sådan efter reservantens
mening motiveras av det skälet att prästerskapet genom den reglerade
lönen icke erhållit det lönevärde, som avsetts i 1910 års prästlönelagstiftning,
ej heller genom nu utgående löneförbättring och dyrtidstillägg
erforderlig kompensation för lönevärdets minskning. De nyreglerade lönerna
vore i synnerligen många fall mindre värda än den äldre lönen på grund
av det sjunkande penningvärdet. Genom den nya boställslagstiftningen
hade prästerna gått miste om värdefulla naturaförmåner, som de tidigare
1927 år«
prästlöneregleringHsakkunniga.
Präst
föreningen.
Departe
mentschefen.
24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
fått åtnjuta. Rättfärdighets- och billighetsskäl krävde att prästerna komme
i åtnjutande av det lönevärde, som åsyftades i 1910 års lönelagar.
Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse har i särskilda till
Kungl. Maj:t på olika tider inkomna framställningar understrukit de växande
ekonomiska svårigheterna"för ett stort antal av prästerskapet samt behovet
av att frågan om en förbättring av prästerskapets lönevillkor löstes snarast
möjligt. Det allvarliga läget medgåve efter centralstyrelsens mening icke
ett inväntande av den revision av 1910 års löneregleringar, som ställts i utsikt.
Senast har centralstyrelsen i en den 12 december 1928 dagtecknad
skrift, under förmälan att centralstyrelsen inom sig ägde representanter för
alla rikets stift med ingående kännedom om situationen i prästhemmen i
skilda bygder, anfört bland annat, att centralstyrelsen hade rik erfarenhet
av den stora oro, som rådde i dessa hem på grund av det ekonomiska
trycket, och kände den ivriga önskan och förhoppning rikets prästerskap
hyste, att Kungl. Maj:t ville redan för 1929 års riksdag framlägga ett förslag
om löneökning, som kunde bereda en välbehövlig lättnad i de ekonomiska
bekymren.
De i förevarande ärende gjorda uttalandena äro anmärkningsvärt samstämmiga
däri, att de av prästerskapet för närvarande åtnjutna avlöningsförmånerna
i många fall måste anses otillräckliga. För egen del delar
jag till fullo den sålunda uttalade uppfattningen. I stort sett vill jag
härutinnan ansluta mig till den tankegång, som fått uttryck i kammarkollegiets
och statskontorets ovan återgivna utlåtande. Utan att i detta sammanhang
vilja eller behöva taga ställning till frågan, vilka andra tjänstemannagrupper
olika kategorier av präster skäligen böra jämställas med,
anser jag i likhet med ämbetsverken en viss vägledning kunna vinnas
genom en jämförelse med den avlöning, som tillkommer vissa grupper bland
statens tjänstemän av olika lönegrader. Även om vissa befogade erinringar
skulle kunna göras mot de av ämbetsverken uppskattade värdena å prästerskapets
bostadsförmån — ämbetsverken hava själva under stark reservation
upptagit dem — synes ett övervägande av de av ämbetsverken meddelade
siffrorna, i fråga varom torde få hänvisas till de av dem upprättade
tablåerna A och B, av vilka avskrifter torde få fogas vid detta protokoll,
giva en bekräftelse åt den av de flesta ortsmyndigheterna uttalade
meningen om den nuvarande prästerliga avlöningens otillräcklighet åtminstone
i de lägre lönelägena. Givet är att vid detta bedömande avseende
måste fästas vid de betydelsefulla arbetsuppgifter, som äro anförtrodda åt
prästerskapet, liksom vid den utbildning prästen har att underkasta sig och
vid de stora krav på hjälpsamhet även i rent ekonomiskt hänseende och
på gästfrihet, som gärna ställas på prästen, allt omständigheter som medföra
ökat behov beträffande avlöningens storlek. Även andra förhållanden än de
25
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
föriit berörda kunna för många andra präster medföra tvång till större utgifter
än som i allmänhet förekomma för befattningshavare av jämförlig ställning.
Det kan vara tillräckligt att hänvisa till att bundenheten till viss bostadsplats
olta medför fördyrande av anskaffningskostnaden för livsförnödenheter
m. in. liksom av kostnaden för barnens uppfostran o. s. v.
Jag ansluter mig således till uppfattningen därom att prästerna, åtminstone
i do lägre lönelägena, äro i synnerligt behov av förhöjning av sina
nuvarande löneinkomster.
Det synes mig också att starka skäl föreligga att redan nu upptaga till
avgörande frågan om löneförbättring åt prästerskapet i den mera begränsade
omfattning, vari frågan för närvarande och särskilt i ämbetsverkens förslag
föreligger. Visserligen äro för närvarande ovannämnda 1927 års prästlöneregleringssakkunniga,
vilka blivit av min företrädare enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande tillsatta för utredning av frågan rörande nya grunder för
lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen
av prästlönejorden, sysselsatta med frågan om ny lönereglering för
prästerskapet, men den slutliga lösningen av sistnämnda fråga, vilken på
grund bland annat av de säregna förhållanden, som gälla beträffande det
prästerliga avlöningsväsendet, givetvis sammanhänger intimt med de omfattande
och svåra spörsmål, som i övrigt äro under de sakkunnigas handläggning,
kan ej förväntas komma att vinnas under de närmaste åren.
I vilket fall som helst kan den eventuella nyregleringen rörande prästerskapets
avlöning icke träda i tillämpning förr än efter den 30 april 1934, då de
första löneregleringarna enligt 1910 års lag upphöra att gälla. Denna nyreglering
kan ej heller träda i kraft omedelbart för hela prästerskapet, enär
nuvarande löneregleringar, vilkas ikraftträdande beträffande olika pastorat
fördelar sig på de olika åren från och med år 1914, samt de löneregleringar
enligt samma lag, som ännu återstå att meddela, gälla var för sig under
tjugo år. Den stora massan av löneregleringar upphör att gälla först under
åren 1937—1942. Några löneregleringars varaktighet kommer att sträcka
sig in på början av 1950-talet. Den sista i serien av nya löneregleringar skulle
komma att gälla till den 1 maj 1961. Måhända kan det tänkas att genom den
eventuella nya lagstiftningen bestämmes, att giltighetstiden för samtliga
enligt 1910 års lag fastställda löneregleringar avklippes och att regleringen
enligt 1910 års lag av de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande ännu
oreglerade pastoraten inhiberas, men härom är det givetvis för tidigt att nu
döma. Den nu pågående revisionen av de prästerliga avlöningsförfattningarna
synes mig därför icke utgöra en omständighet, som bör utgöra hinder
för att, därest man i likhet med mig kommit till övertygelsen att prästerskapet
eller någon del därav är i behov av löneförbättring utöver vad de
för närvarande åtnjuta i form av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
inom skäliga gränser bereda de prästerliga befattningshavarna denna förbättiing.
Givetvis bör härvid iakttagas, att man ej föregriper den lönereg
-
26
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
lering för prästerskapet som är att framdeles motse. Icke blott kammarkollegiet
och statskontoret utan även prästlöneregleringssakkunniga hava understött
förslaget att redan nu bereda prästerskapet i begränsad omfattning
förbättrade lönevillkor, därvid de starkt understrukit att här är fråga om
ett provisorium att gälla i avvaktan på eventuella nya bestämmelser.
Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra därom att man under giltighetstiden
för löneregleringar, fastställda enligt de bestämmelser, som gällde
före det 1910 års lagar trädde i tillämpning, ansåg sig oförhindrad att beträffande
svagt avlönade präster vidtaga åtgärder i viss mån likartade med
dem som nu äro i fråga.
Formen för Kyrkomötet har i första hand tänkt sig, att den ifrågasatta löneförhöjen
eventuell njngen skulle ske i form av ett särskilt lönetillägg jämte de förut under
ning. ? olika former anvisade. Kyrkomötet synes hava avsett att dyrtidstillägg ej
skulle åtnjutas å denna nya lönepost.
Ämbetsverken hava funnit det synnerligen önskvärt att ej med en ytterligare
löneform öka det stora antalet löneposter, som redan inginge i avlöningen.
Enligt deras mening vore det ej omöjligt att lägga in den eventuella
nya löneförhöjningen i någon av de övriga löneposterna. Såsom förut
erinrats hava ämbetverken ansett detta lättast låta sig göra, därest, på sätt
kyrkofondskommittén föreslagit, den nuvarande tillfälliga löneförbättringen
utbyttes mot fast sådan med rätt att därå uppbära dyrtidstillägg enligt reducerad
grund.
Reservanten inom prästlöneregleringssakkunniga, kontraktsprosten Ihrmark,
åter har ansett, att löneförbättringen borde erhålla formen av förhöjning av den
nu utgående tillfälliga löneförbättringen samt att därå skulle få åtnjutas
dyrtidstillägg efter nu gällande grund.
Departe- Givetvis skulle den ifrågasatta löneförhöjningen enklast kunna sättas
mentschefen. m det beloppi som man önskar, om den bestämdes att i enlighet med
kyrkomötets förslag utgå som ett särskilt, från övriga delar av lönen fristående
belopp. Även den av reservanten Ihrmark föreslagna metoden
utmärkes av en viss enkelhet, under förutsättning att man vill vinna en
för alla lönelägen till beloppet lika eller, såsom det Ihrmarkska förslaget
innebär, vid enstaka punkter stegrad förhöjning. Dock synes mig den förra metoden,
på sätt även ämbetsverkerken framhållit, mindre lämplig därutinnan
att därigenom skulle i det nog så invecklade prästerliga lönesystemet införas
vtterligare en avlöningspost. Emot den senare metoden talar att därmed
ej kan ernås den av kyrkofondskommittén åsyftade förmånen att få den
nuvarande tillfälliga löneförbättringen, som måste göras till föremål för
årligt beslut av riksdagen, jämte ett högre dyrtidstillägg ersatt med ett
avlöningsbelopp, som visserligen är av provisorisk natur men ej behöver
årligen upptagas till behandling, jämte ett lägre dyrtidstillägg. För de
27
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
flesta statstjänstemannen liar utvecklingen gått i den riktningen, att eu
del av dyrtidstillägget överflyttats till en fastare avlöningsförmån. Då, på
sätt av det föregående framgår, prästerna fått i avseende å de av dyrtiden
påkallade löneförbättringarna följa statstjänstemannen i spåren, överensstämmer
det med hittills följda principer att låta omförmälda ändring få
tillämpning även på prästerna. Tiden läror få anses mogen för denna förändring,
då ju prisläget synes hava rätt väl stabiliserat sig, i vilket hänseende
torde få hänvisas till den tablå rörande levnadskostnadsindex, som
finnes intagen å sid. 13 i det vid statsverkspropositionen till 1929 års riksdag
fogade statsrådsprotokollet don 4 januari 1929 angående utgifterna, för
flera huvudtitlar gemensamma frågor.
Beträffande eu eventuell löneförhöjnings belopp anföra kammarkollegiet
och statskontoret — vilka såsom förut nämnts vid sina härefteråt omförmälda
beräkningar begagnat sig av procenttalen 34 och 16 — följande.
\ id ett övervägande av de omständigheter, vilka synas böra vara avgö''
rande för den föreliggande frågan att — utan att föregripa nyssnämnda
spörsmål oin nya grunder för prästerskapets avlöning och således med beaktande
av åtgärdens provisoriska karaktär — bereda präster, vilkas nuvarande
avlöning befinnes på grund av förändrade förhållanden vara oskäligt
låg, erforderlig löneförhöjning, hava ämbetsverken funnit, att präster med
en reglerad lön av omkring 3,500 kronor och därunder numera, även med
tdlägg av nu utgående löneförhöjningar, torde få anses behöva en ytterligare
löneförhöjning av det av kyrkomötet förordade beloppet 1,000 kronor eller
däromkring, samt att präster med en reglerad lön av omkring 6,000 kronor
och däröver icke synas befinna sig i så ogynnsamt läge, att någon löneförhöjning
utöver den avlöning, som enligt kommitténs berörda förslag skulle
tillkomma dem, kan redan nu och utan att avvakta den motsedda omregleringen
av lönerna anses oavvisligen påkallad. I de mellanliggande lönelägena
synes visserligen en löneförhöjning vara behövlig, men med ett be1°PP,
som faller i mån av stigande lön, varför den lärer böra successivt
minskas från 1,000 kronor.
Vid sitt bedömande av det föreliggande spörsmålet hava ämbetsverken
givetvis haft att som utgångspunkt taga det nuvarande lönesystemet, däri
ålderstillägg icke ingår annat än i den synnerligen begränsade omfattning,
som finnes angiven i 6 § löneregleringslagen, ävensom beakta det nuvarande
säregna prästerliga befordringssystemet och den inverkan detta må anses
utöva på utsikterna till förflyttning från en lägre till en bättre avlönad befattning.
Den av ämbetsverken föreslagna anordningen medför, att skillnaden mellan
lägsta och högsta lön blir något mindre än enligt det nuvarande systemet.
Detta har hlivit en oundviklig följd av att ämbetsverken ansett nödigt att
höja de lägre lönerna men funnit att vid den nu ifrågavarande provisoriska
åtgärden de högsta lönerna kunna lämnas till beloppet orubbade. På frågan
huruvida proportionen mellan lönerna borde vid lönernas slutliga omreglering
ändras i angiven riktning hava ämbetsverken icke haft anledningatt
ingå.
Löneför
höjningens
belopp.
Ämbets
verken.
28
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Den löneförhöjning, som således efter ämbetsverkens mening skulle böra
tillerkännas präster, vilkas reglerade lön understiger 6,000 kronor, borde,
efter vad i det föregående blivit antytt, sammanslås med den av kommittén
föreslagna fasta löneförbättringen till ett belopp och beräknas på sådant satt,
att för präster med omkring 3,500 kronors reglerad lön och därunder den
reglerade lönen med tillägg av dels den fasta löneförbättringen och dels
dyrtidstillägg efter en beräkningsgrund reducerad på sätt beträffande statens
nyreglerade verk är stadgat, komme att med omkring 1,000 kronor överstiga
den reglerade lönen med tillägg av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg
efter den för prästerskapet nu bestämda beräkningsgrunden. För
präster med högre lön upp till 6,000 kronor skulle löneförhöjningen successivt
minskas.
Verkställer man då en undersökning till vilket belopp den av kommittén
föreslagna fasta löneförbättringen skulle för präster, vilkas avlöning är omkring
3,500 kronor och därunder, behöva höjas för att den totala avlöningen,
beräknad som nyss sagts, skulle komma att med omkring 1,000 kronor överstiga
den avlöning de för närvarande åtnjuta, finner man att vid 3,o00
kronors lön skulle erfordras 2,156 kronor, vid 3,000 kronors lön 2,078 kronor
och vid 2,500 kronors lön 2,001 kronor. Då dessa belopp relativt obetydligt
skilja sig från varandra, men det givetvis är önskligt att icke behöva
för olika lönelägen fastställa den fasta löneförbättringen till olika belopp,
synes man böra vidtaga en jämkning av beloppet på sådant sätt, att till
varje präst med lön av högst 3,500 kronor skall utgå fast löneförbättring
till ett belopp av 2,100 kronor. Detta belopp ger vid en reglerad lön av
3,138 kronor 88 öre den av kyrkomötet ifrågasatta förhöjningen av 1,000
kronor. I mån av lägre lön ger den en något större förhöjning — vid
3,000 kronors lön 22 kronor och vid 2,500 kronors lön 99 kronor — och i
mån av högre lön än 3,138 kronor 88 öre en något mindre förhöjning —
vid 3,500 kronors lön 56 kronor. Dessa växlingar synas emellertid alltför
obetydliga för att icke uppvägas av förmånen av ett enhetligt belopp för
den föreslagna fasta löneförbättringen.
För präster med kontant lön av 6,000 kronor och däröver har kyrkofondskommittén,
som förut blivit nämnt, föreslagit en fast löneförbättring
av 2,000 kronor att jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden
utgå i stället för den nuvarande tillfälliga löneförbättringen jämte dyrtidstillägg
enligt den högre beräkningsgrunden. Efter vad ämbetsverken nyss
anfört torde präster med en reglerad lön av omkring 6,000 kronor och däröver
icke kunna anses befinna sig i sådant läge, att någon löneförhöjning
kan åtminstone nu anses påkallad. Det synes emellertid ämbetsverken kunna
med fog ifrågasättas om ej, med hänsyn till den ringa skillnaden mellan
det för löntagare med 3,500 kronors lön och därunder nu föreslagna beloppet
2,100 kronor och det för löntagare med 6,000 kronors lön och däröver
av kommittén föreslagna beloppet 2,000 kronor och fördelen av ett enhetligt
belopp, förstnämnda belopp 2,100 kronor bör bestämmas även för
nämnda högre löntagare. Härigenom skulle också vinnas den stora fördelen,
att för de mellanliggande lönelägena ej behöver föreskrivas olika belopp,
som successivt fölle från 2,100 kronor till 2,000 kronor. Genom sagda förhöjning
skulle ytterligare vinnas den fördel, att man sluppe ifrån den av
kommittén beträffande dess förslag anmärkta olägenheten att i vissa lönelägen
(7,000—7,155 kronor) inkomstminskning uppstode. Den sammanlagda
löneökning, som skulle till följd av berörda utjämning uppstå, är givetvis
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 178. 29
cj så stor, att den kan anses vara av någon ekonomisk betydelse för kyrkofonden,
som lärer komma att få vidkännas huvudparten därav. Antalet
prästlöner av 6,000 kronor och däröver utgör 299.
Möjligen skulle det kunna ifrågasättas, om den föreslagna fasta löneförbättringen
bör obeskuren tillgodokomma präster, beträffande vilkas avlöning
gälla, vissa uiidantagsförhållanden, såsom i fråga om präster, vilka åtnjuta
särskild förmån utöver lönen, eller vilkas lön blivit förhöjd enligt
10 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning; men ämbetsverken hava
icke ansett sig äga tillräckliga skäl att föreslå någon differentiering i nåo-ot
av nu berörda fall. fe
1927 års prästlöneregleringssakkunniga hava i sitt förut omförmälda ut- Prästlönereglåtande
förklarat sig intet hava att erinra mot att åtgärder vidtoges för ge- ''Sff''
nomförande av det av ämbetsverken framställda förslaget. De sakkunniga unniga''
förmälde sig därvid förutsätta att, såsom jämväl kammarkollegiet och statskontoret
finge anses hava avsett, de beslut om löneförbättring, som kunde
komina att fattas, erhölle giltighet allenast för nu löpande löneregleringsperioder.
En av de sakkunniga, kontraktprosten Ihrmark, var av skiljaktig mening
så vitt angår sättet för beredande åt prästerskapet av erforderlig löneförbättring.
Förutom det att reservanten mot ämbetsverkens förslag framställde anmärkningar
i fråga om dels ämbetsverkens beräkning av värdet av den
prästerna tillkommande fria bostaden och dels den belysning av frågan om
prästlönernas otillräcklighet, som lämnats genom jämförelse mellan prästerskapet
och vissa andra befattningshavare, bland dem särskilt läroverkslärarna,
anmärkte han, att ämbetsverkens förslag skipade rättvisa endast åt
vissa, nämligen dem som uppbure en lägre lön, och innebure ett upprivande
av de grunder, efter vilka de nu utgående lönebeloppen beräknades, samt
att ämbetsverken i likhet med kyrkofondskommittén ville giva löneförhöjningen
formen av fast löneförbättring, vilket i själva verket innebure eu ny
lönereglering. Enligt reservantens mening skulle en rättvis och skälig löneförhöjning
kunna erhallas pa sadant sätt, att den till kyrkoherdar och komministrar
nu utgående tillfälliga löneförbättringen höjdes till 1,300 kronor
för lön från och med 2,500 kronor1 till och med 3,999 kronor, till 1,400
kronor för lön från och med 4,000 kronor till och med 6,999 kronor och
till 1,500 kronor för lön från och med 7,000 kronor. Härmed sammanhängde
att dyrtidstillägg skulle beräknas såsom hittills och utgå med det
högre procenttalet.
Omförmälda reservationsvis framförda mening har understötts av såväl
biskoparna å förberörda av dem år 1928 hållna möte som allmänna svenska
prästföreningens centralstyrelse i till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser.
Det torde få förutsättas att reservanten avsett, att även komministrar med lägre reglerad
lön än 2,500 kronor skulle komma i åtnjutande av en till 1,300 kronor förhöjd tillfällig
löneförbättring.
Departe
mentschefen.
30 Kungl. Maj.is proposition Nr 178.
Även för den, som känner sig övertygad om riktigheten av uppfattningen
därom att den till prästerskapet nu utgående avlöningen är, åtminstone
i de lägre lönelägena, otillräcklig, måste svårigheter framställa
sig vid besvarandet av frågan huru mycket lönerna böra förhöjas. Dessa
svårigheter bliva knappast mindre i det nu föreliggande fallet, där det
rör sig om eu provisorisk åtgärd. I varje fall måste vid frågans bedömande
fasthållas, att det här icke gäller en allmän nyreglering av prästernas
avlöning och att man följaktligen i ärendets föreliggande skick
icke har anledning att ingå i prövning av spörsmålet vilken löneskala
skäligen bör tillämpas för prästerna. Denna fråga tillkommer det ovannämnda
prästlöneregleringssakkunniga att utreda. Vad det här gäller är
att tillse vad som kan göras för att bringa upp prästlönerna till eu sådan nivå,
att de mest framträdande missförhållandena bliva avhjälpta, intill dess en verklig
omreglering av prästerskapets avlöning må bliva beslutad och genomförd.
Ämbetsverken synas mig härvid hava förfarit med nödig varsamhet. Den
sammanställning de hava gjort av de nuvarande prästlönerna och vissa
andra befattningshavares löner åsyftar ej att tjäna som grund för bedömandet
vilka löner rätteligen böra åtnjutas av prästerna utan avser att lända
till ledning vid övervägandet av frågan vilka nuvarande prästlöner uppenbarligen
äro för låga och vilka tillskott som erfordras för att avhjälpa missförhållandet.
Om man i likhet med ämbetsverken anser, att präster med en
reglerad lön av omkring 6,000 kronor och däröver »icke synas befinna sig
i så ogynnsamt läge, att någon löneförhöjning utöver den avlöning, som
enligt (kyrkofonds-)kommitténs berörda förslag skulle tillkomma dem, kan
redan nu och utan att avvakta den motsedda omregleringen av lönerna anses
oavvisligen påkallad», har man därmed icke förnekat behovet av löneförhöjning
för präster med högre löner, men ansett detta behov icke vara så
stort att dess avhjälpande i nu föreliggande ordning vore oavvisligt.
Ämbetsverken hava grundat sitt förslag på att präster med omkring
3,500 kronors reglerad lön och därunder skulle erhålla, utöver redan beviljade
lönetillägg, en reell löneförhöjning i enlighet med kyrkomötets förslag av
1,000 kronor, att präster med omkring 6,000 kronors reglerad lön och däröver
ej nu borde kunna påräkna sådan samt att präster, vilkas löner låge mellan
nämnda två belopp, skulle i mån av stigande lön erhålla eu från 1,000
kronor successivt nedåt fallande förhöjning. Emellertid har ämbetsverkens
förslag på grund av den utformning förslaget i enkelhetens intresse erhållit
kommit att föranleda en om ock obetydlig reell löneförhöjning även för högre
avlönade präster, likasom löneförhöjningen för åtskilliga lägre avlönade präster
blivit något högre än 1,000 kronor och för flertalet präster i mellanlägena
något större än som med sträng tillämpning av den fallande beräkningsgrunden
skulle tillkomma dem. En uträkning visar att en konsekvent tillämpning av ämbetsverkens
utgångspunkter skulle medföra, att det nya lönetilläggets storlek
skulle växla rätt betydligt, i det att lönetillägget exempelvis skulle bliva vid
31
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
3 500 kronors reglerad lön 2,156 kronor, vid 5,000 kronors lön 1,929 kronor vid
6,000 kronors lön 1,797 kronor, vid 7,000 kronors lön 2,010 kronor och vid
8 000 kronors lön 1,916 kronor. Då nu ämbetsverken ansett det redigast att för
a a präster föreslå ett tdl beloppet enhetligt lönetillägg, har följden blivit att
jämväl präster med 6,000 kronors lön och däröver komme i åtnjutande av
någon förhöjning. Denna förhöjning uppgår - med tillämpning av de
procenttal som av ämbetsverken använts — till 351 kronor vid 6,000 kronors
n 1!?™” Vld 6,500 kronors Iön> 104 kronor vid 7,000 kronors lön
och 184 kronor vid 7,500 kronors och högre lön.
Enligt kontraktsprosten Ihrmarks förslag skulle löneförhöjningen, inberäknat
dyrtidstdlagg a 34%, bliva för präster med högst 3,999 kronors lön 871 kronor
för präster med lön från och med 4,000 till och med 6,400 kronor 938-871
ronor, och för präster med lön från och med 6,401 kronor 871—700 kronor
Den av lhrmark föreslagna lönehöjningen skulle alltså för de särskilda
prasterna med 72—300 kronor understiga den av kyrkomötet begärda.
... Tld Övervägande av de föreliggande förslagen om beredande av löneförbättring
åt prästerskapet ansluter jag mig obetingat till det av kammarkollegiet
och statskontoret framställda. Jag anser det vara uppenbart
att det ar i de lagre lönelägena som det ekonomiska trycket gör sig mest
kannbart och som i följd därav behovet av den nu ifrågasatta provisoriska
löneförbättringen företrädesvis gör sig gällande. I likhet med ämbetsverken
anser jag mig ej nu böra eller kunna taga ståndpunkt till frågan huruvida
prasterna böra i lönehänseende mer eller mindre likställas med de befattningshavare,
vilkas löneförmåner ämbetsverken angivit i sin tablå A Men
J överensstämmelse med ämbetsverken har jag bland annat genom den belysning
av lönefrågan, som ämbetsverkens tablåer ovedersägligen giva —
aven om man^ skulle finna skäligt, att värdet av prästens fria bostad något
jamkades i manga fall — vunnit den övertygelsen, att tillräckliga skäl saknas
att vid den provisoriska åtgärd, varom här är fråga, åt präster i högre
lönelagen bereda någon löneförhöjning utöver den rätt obetydliga, som följer
av ett genomförande i huvudsak av ämbetsverkens förslag.
Den omständigheten, att den effektiva löneförhöjningen vid genomförandet
av ämbetsverkens förslag blir i någon mån ojämn för olika befattningshavare,
synes mig icke vara av avgörande betydelse. Skulle man sträva efter
att för löneförbättringens belopp i olika lönelägen vinna en jämn progression,
nödgades man, med frångående av den nu föreslagna metoden med
ett för alla lönelägen enhetligt belopp, fastställa löneförbättringsbelopp som
vaxlade exempelvis för varje tiotal kronor, varmed den reglerade lönen
stege. Fördelen av ett för alla enhetligt belopp, såsom ämbetsverkens förslag
avser, ligger i öppen dag, och någon olägenhet eller orättvisa gent emot
löntagarna synes mig icke följa av ett sådant belopps fastställande. Jag
anser därför att det nya lönetillägg, som bör till prästerna utgå i stället för
den nuvarande tillfälliga löneförbättringen, bör bliva till beloppet lika för
samtliga ordinarie präster.
32
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
Såsom förut nämnts hava ämbetsverken vid de beräkningar, varpå de
grundat sitt förslag, använt det procenttal, som då var gällande för uträknande
av dyrtidstillägg för präster, nämligen 34, och det i förhållande härtill
reducerade procenttal, 16, som efter deras förslag framdeles skulle komma
att tillämpas för prästerna (motsvarande för statstjänstemannens vidkommande
procenttalen 37 och 19). Under nu löpande ecklesiastikår hava prästernas
dyrtidstillägg utgått med 32 procent av vederbörande löneförmåner, mot vilket
svarar ett reducerat procenttal av 14 (dessa tal korrespondera med procenttalen
35 och 17 för statstjänstemannen). Jag har låtit verkställa en beräkning av
det nya lönetilläggets storlek med tillämpning av nyssnämnda procenttal
32 och 14. Det av denna beräkning härflytande resultatet sammanfaller så
nära med det resultat, till vilket ämbetsverken kommit, att lämpligheten av
lönetilläggets bestämmande till 2,100 kronor synes mig bekräftad. De siffror,
som här förut angivits såsom utgörande de belopp, vartill det nya lönetilllägget
skulle bestämmas i händelse av en sträng tillämpning av ämbetsverkens
utgångspunkter, skulle, med begagnande av procenttalen 32 och
14, bliva vid 3,500 kronors reglerad lön 2,182 kronor, vid 5,000 kronors lön
1,950 kronor, vid 6,000 kronors lön 1,815 kronor, vid 7,000 kronors lön 2,031
kronor och vid 8,000 kronors lön 1,952 kronor. Den effektiva löneförhöjningen
vid det nya lönetilläggets bestämmande till 2,100 kronor, skulle, likaledes
med användning av procenttalen 32 och 14, uppgå till de belopp,
som återfinnas i sista kolumnen av efterföljande tablå.
Reglerad
lön
Reglerad lön +
tillfällig löneför- bättring + 32 %
dyrtidstillägg
med föreskrivet
maximum
Reglerad lön +
provisorisk till- läggslön 2,100 kr.
+ 14 % dyrtids- tillägg med stad- gat maximum
Skillnad
i
lönebelopp
2,500
4,158
5,244
1,086
3,000
4,818
5,814
996
3,500
5,478
6,384
906
4,000
6,204
6,954
750
4,500
6,864
7,524
660
5,000
7,524
8.094
570
5,500
8,250
8,664
414
6,000
8,910
9,234
324
6,500
9,570
9,804
234
7,000
10,296
10,374
78
7,500
10,796
10,944
148
8,000
11,296
11,444
148
Jag biträder alltså det av ämbetsverken framlagda och av prästlöneregleringssakkunniga
tillstyrkta förslaget om ifrågavarande lönetilläggs bestämmande
till 2,100 kronor.
likhet med ämbetsverken anser jag det föreslagna nya lönetillägget böra
33
Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.
obeskuret tillgodokomma präster, beträffande vilkas avlöning gälla vissa
undantagsförhållanden.
I föregående tablå visas buru de nya avlöningsbestämmelserna komma
att verka i vissa olika lönelägen.
Efter kyrkofondskommitténs förslag skulle det nya lönetillägget erhålla
beteckningen fast löneförbättring och behandlas som en del av den fasta lönen,
på grund varav delaktighetsbeloppet i prästerskapets änke- och pupillkassa
skulle beräknas bland annat efter detta belopp.
Jag finner det önskvärt att lönetilläggets provisoriska karaktär, som starkt
understrukits av såväl ämbetsverken som de sakkunniga, framhäves genom
benämningen. Med hänsyn till denna provisoriska karaktär anser jag det
icke vara motiverat att lönetillägget skulle räknas befattningshavaren till godo
vid bestämmandet av hans delaktighetsbelopp i änke- och pupillkassan, framför
allt med hänsyn till de förändringar i bestämmelserna om prästernas
familj epensioner, som ägt rum genom det för kassan utfärdade förnyade
reglementet den 17 december 1926. Att lönetillägget ej får tagas i beräkning
vid bestämmandet av beloppet av befattningshavarens emeritilön följer
redan av ordalydelsen av lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) om
emeritilöner för präster. Jag återkommer emellertid till frågan om beredande
på annan väg av höjning av emiritilönerna.
Det av mig föreslagna nya lönetillägget synes mig kunna erhålla benämningen
provisorisk tilläggslön.
I det föregående har erinrats därom att de reglerade lönerna till det ordinarie
prästerskapet gäldas i första hand av vederbörande pastorat med ut.
debiterade medel, avkomsten av boställen och boställsskogar samt avkastningen
av fonder o. d., med rätt för pastoratet att, därest de utdebiterade
medlen överstege visst, efter måttlig grund beräknat belopp, för överskjutande
beloppet utfå ersättning ur kyrkofonden. Allt sedan den första
löneförhöjningen i form av krigstidstillägg beviljades prästerskapet hava
(med undantag för första årets tillägg, vilket såsom utbetalat i efterskott
behandlades på särskilt sätt) lönetilläggen ansetts böra utbetalas med anlitande
av samma tillgångar som äro anvisade för gäldandet av den reglerade
lönen, således bland annat med bibehållande av den ram, inom vilken församlingarnas
bidrag få uttagas.
Även provisorisk tilläggslön åt det ordinarie prästerskapet, varom nu är
fråga, har avsetts skola bestridas på samma sätt som övriga lönebelopp.
För egen del har jag ej funnit någon erinran häremot utan tillstyrker en
sådan anordning.
Beträffande församlingarnas skyldighet att vidkännas utdebitering av avgifter
för ändamålet torde få framhållas, att här ej ifrågasatts att denna
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 148 häft. (Nr 178.) 3
Löneförbättringens
benämning.
Bestridande
av den provisoriska
tillläggslönen.
Departe
mentschefen
-
34
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
skyldighet skulle utvidgas utöver den därför redan satta gränsen av 6 öre
för varje tiotal kronor av inkomstbeloppet inom pastoratet. Då största delen
av pastoraten och däribland flertalet av de i ekonomiskt hänseende svagare
pastoraten redan uppnått sagda gräns, vilket berättigar dem att för återstoden
erhålla ersättning från kyrkofonden, är det endast ett mindretal pastorat —
omkring en tredjedel av samtliga — och företrädesvis de bärkraftigaste,
vilka skulle få vidkännas den av den nu föreslagna löneförhöjningen följande
ökningen eller någon del därav.
Löneförhöj- Enligt den motion, som låg till grund för kyrkomötets ifrågavarande
ningens sam- skrivelse den 4 november 1925, i vad angår nu föreliggande fråga om lönem‘belopp.
a förbättring för prästerskapet, skulle den föreslagna och av kyrkomötet tillstyrkta
löneförhöjningen sammanlagt uppgå till 2,272,000 kronor, därav
1,732,000 kronor beräknades komma att utgöra kyrkofondens bidrag1).
Genomförandet av kammarkollegiets och statskontorets förslag, så vitt angår
löneförhöjningen åt det ordinarie prästerskapet, har av ämbetsverken enligt
en mera approximativ uppskattning beräknats, utöver eljest utgående lönebelopp,
draga en kostnad av omkring 1,415,000 kronor, därav omkring 1,000,000
kronor komme att gäldas av kyrkofonden. Enligt vad reservanten inom
prästlöneregleringssakkunniga meddelat, har en approximativ beräkning av
den förhöjning i utgående avlöning, som skulle följa av en tillfällig löneförhöjning
enligt hans förslag jämte dyrtidstillägg efter 34 procent, givit
vid handen en sammanlagd merkostnad av omkring 2,132,000 kronor2).
Departe- För utrönande av den förhöjning i den efter nuvarande grunder utgående
mentschefen. avlöningen åt det ordinarie prästerskapet, som skulle bliva en följd av det
av mig tillstyrkta förslaget till provisorisk tilläggslön, och som på grund
av det lägre procenttalet för dyrtidstillägget skulle bliva något mindre än
ämbetsverken beräknat, har jag låtit verkställa en approximativ beräkning.
Härvid har sålunda åsyftats att utreda den ökning i den totala avlöningssumman
för det ordinarie prästerskapet, som skulle föranledas av att i stället
för den tillfälliga löneförbättringen jämte dyrtidstillägg efter den högre beräkningsgrunden,
32 procent av lön och tillfällig löneförbättring, skulle träda den
föreslagna provisoriska tilläggslönen jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden,
14 procent av lön och provisorisk tilläggslön. Denna beräkning
har givit vid handen att den ifrågasatta tilläggslönen skulle komma att
draga en sammanlagd kostnad av omkring 1,370,000 kronor utöver de enligt
nu gällande bestämmelser utgående lönebeloppen. För beräkning av
huru stor del av detta belopp, som kan antagas komma att stanna på pastoraten
och huru stor del falla på kyrkofonden, har jag likaledes låtit verk
’)
Enligt en av ämbetsverken verkställd beräkning uppskattades beloppet till 2,264,000
kronor, därav 1,630,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.
2) Beloppet synes mig något för högt. En överslagsberäkning, som jag låtit verkställa,
har givit till resultat, att merkostnaden borde bliva ej fullt 2,000,000 kronor.
35
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 178.
ställa en undersökning, varav framgår att omkring 385,000 kronor torde
stanna på pastoraten och omkring 985,000 kronor gäldas av kyrkofonden.
Vid denna beräkning hava de olika löneformerna i vartdera fallet behandlats
som en enhet, således utan avseende därå att löneförbättringen författningsenligt
bar förtursrätt framför dyrtidstillägget.
Därest den avlöningsform, som under benämningen tillfällig löneförbätt- Det extra
ring nu ingår i avlöningen för kyrkoherdar och komministrar, på sätt ovan ordinarie
nämnts utbytes mot en provisorisk tilläggslön av mera stadigvarande be- V‘Kontraktsskaffenhet
och i sammanhang därmed det dessa befattningshavare tillkom- Prostarnamande
dyrtidstillägget förklaras skola beräknas efter det reducerade procenttalet,
lärer motsvarande förändring böra vidtagas beträffande såväl det extraordinarie
prästerskapet som kontraktsprostarna.
Kyrkofondskommitténs ovannämnda förslag innefattar även förslag därom.
Enligt kommitténs förslag skulle beloppet av det nya arvodestillägget utgöra
för adjunkt i egentlig mening 600 kronor, motsvarande 50 procent
av arvodet, för ständig adjunkt 900 kronor och för kontraktsadjunkt 1,500
kronor, motsvarande i båda fallen omkring 50 procent av det vanligast förekommande
arvodesbeloppet. För kontraktsprost föreslogs ett tillägg av 250
kronor, då arvodet uppginge till eller överstege 250 kronor, men eljest till
150 kronor. Med löneförbättring till sålunda föreslagna belopp skulle, framhöll
kommittén, inträffa att sex kontraktsprostar, nämligen de, vilkas arvode
överstege 560 kronor, skulle bekomma lägre avlöning än för närvarande.
För tre av dem skulle minskningen utgöra respektive 67, 143 och 158 kronor,
för vilka skäligen borde beviljas ett personligt tillägg såsom ersättning
för minskningen.
I övrigt komme förändringen att för extraordinarie prästmän och kontraktsprostar
medföra en om ock i regel obetydlig förhöjning i avlöningen.
Beträffande sättet för den fasta löneförbättringens utgörande åt dessa befattningshavare
ansåg kommittén den böra gäldas på samma sätt och i
samma ordning som den tillfälliga löneförbättringen, således i fråga om
ständiga adjunkter genom användande i första hand av pastoratens avlöningstillgångar
inom ramen för den i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning stadgade maximiutdebiteringen och därutöver genom anlitande av
kyrkofonden samt beträffande övriga nu ifrågavarande präster genom kyrkofonden.
Kammarkollegiet och statskontoret hava enligt utlåtandet den 10 juni
1927 icke haft något att erinra mot kyrkofondskommitténs förslag i nu berörda
del.
Prästlöneregleringssakkunniga hava icke framställt någon anmärkning mot
förslaget härutinnan.
Kostnaden för nu ifrågavarande förändrings vidtagande beräknades av
ämbetsverken approximativt för de ständiga adjunkterna till omkring 18,000
Departe
mentschefen.
36 Kungl. May.ts proposition Nr 178.
kronor, därav omkring 5,000 kronor antogos falla på församlingarna och
omkring 13,000 kronor på kyrkofonden, för adjunkterna i egentlig mening
ävensom kontrakts- och stiftsadjunkterna till omkring 35,000 kronor samt
för kontraktsprostarna till omkring 22,000 kronor, vilka båda sistnämnda
belopp skulle drabba kyrkofonden.
Då det är överlämnat åt Kungl. Maj:t att, med iakttagande av det i lagen
om reglering av prästerskapets avlöning i sådant avseende angivna minimibeloppet,
bestämma storleken av de till tjänstgörande extraordinarie präster
utgående arvodena, bör det falla inom Kungl. Maj:ts befogenhet att till beloppet
fastställa även de tilläggsarvoden, som eventuellt böra utgå till sådana
präster. Jag torde därför ej nu behöva redogöra för de belopp, vartill tillläggsarvodena
böra efter min mening bestämmas. Riksdagens och kyrkomötets
medgivande bör emellertid utverkas till att tilläggsarvodet till ständiga
adjunkter får gäldas i samma ordning som tilläggslönen åt ordinarie
präster.
De närmare grunder, efter vilka kontraktsprostarnas arvoden skola fastställas,
hava intagits i lagen om reglering av prästerskapets avlöning. På
enahanda sätt lärer böra förfaras beträffande de tilläggsarvoden, som måtillkomma
kontraktsprostarna.
Som nämnt har av kyrkofondskommittén för kontraktsprost föreslagits ett
tillägg av 250 kronor, då arvodet uppgår till eller överstiger 250 kronor,
men eljest till 150 kronor. Olikheten i storleken av de tilläggsarvoden, som
i enlighet med detta förslag skulle tillgodokomma kontraktsprostar, vilkas
ordinarie arvode understege eller uppginge till 250 kronor, synes medföra allt
för stor ojämnhet i avlöningen. En kontraktsprost med 245 kronors arvode,
med tillägg av tillfällig löneförbättring och 32 procents dyrtidstillägg utgörande
403 kronor 25 öre, skulle med inberäknande av tilläggsarvode och
14 procents dyrtidstillägg erhålla 450 kronor, varemot en kontraktsprost med
250 kronors arvode, med tillfällig löneförbättring och 32 procents dyrtidstillägg
utgörande 411 kronor 50 öre, komme att med tilläggsarvode och 14
procents dyrtidstillägg få avlöningen förhöjd till 570 kronor. Det synes mig
rättvisare om kontraktsprostarnas tilläggsarvoden förklarades skola utgå med
en viss procent, förslagsvis 80, av arvodet, dock med högst 250 kronor.
Sammanlagda avlöningen bleve då för kontraktsprostar med 245 och 250
kronors arvoden i det här angivna exemplet 502 kronor och 513 kronor.
Antaletj kontraktsprostar, vilkas’ arvoden uppgå till eller överstiga 560
kronor, är numera sju. Det synes skäligt att en var av dessa, vilka även
efter mitt förslag skulle genom förändringen lida någon minskning i inkomst,
bibehålies vid rätten att under sin återstående tjänstetid uppbära avlöning till
samma belopp som utgått under ecklesiastikåret näst före det då de nya
bestämmelserna träda i kraft.
Den ökning i nu utgående arvoden, som blir eu följd av den av mig nu
37
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
föreslagna förhöjningen av kontraktsprostarnas arvoden, liksom av den arvodesförhöjning
jag tänkt mig för det extraordinarie prästerskapet, torde kunna
approximativt beräknas för de ständiga adjunkterna till omkring 20,000
kronor, därav omkring 5,500 kronor antagas falla på församlingarna och
omkring 14,500 kronor på kyrkofonden, för adjunkterna i egentlig mening
ävensom kontrakts- och stiftsadjunkterna — vilka senares antal numera är
ökat — till omkring 40,000 kronor samt för kontraktsprostarna till omkring
20,000 kronor, vilka båda sistnämnda belopp skulle drabba kyrkofonden.
Anledning synes mig föreligga att ifrågasatta förhöjning även av de pen- Emeriti.
sioner, så kallade emeritilöner, som åtnjutas av från tjänsten aveånena Oeparte
“
** o o uiGntfionfiiPii
präster och varom stadgas i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om
emeritilöner för präster.
Jag ber att framdeles få återkomma till denna fråga i sammanhang med
vissa andra frågor rörande ändring i sagda lag.
Såsom i det föregående omförmälts innebär mitt förslag att i samman- Dyrtidshang
med den tillfälliga löneförbättringens ersättande med provisorisk till- pg^arte
läggslön och provisoriskt tilläggsarvode skulle beträffande dyrtidstillägget mentschefen.
genomföras den förändringen, att dyrtidstillägget skulle utgå efter en reducerad
beräkningsgrund.
Förslag härutinnan lärer eventuellt komma att för Kungl. Maj:t i sinom
tid anmälas.
Kammarkollegiet och statskontoret hava i förberörda utlåtande den 10 Den ifrdga
juni 1927 yttrat sig] även i frågan] om finansieringen av den av ämbets- *"1^ningens
verken ifrågasatta löneförhöjningen. I'' Därvid erinrades, bland annat, å ena finansiering.
sidan att kyrkofondens tillväxt under de tre budgetåren 1923—1926 uppgått
i medeltal till något] över 2,400,000 kronor för år samt å den andra att
genom de senaste årens lagstiftning lagts på kyrkofonden åtskilliga nya^utgifter,
vilka först efter nämnda tid gjort sig gällande, ävensom att, förutom
de i kyrkomötets ifrågavarande skrivelse framställda förslagen, förelåge
ett antal andra förslag, vilka jämväl, om de bifölles, skulle ställa stora krav
på kyrkofonden. Ämbetsverken funno emellertid, att kyrkofonden utan tvekan
kunde anses äga förmåga att bära den ytterligare utgift, som bleve
följden av genomförandet för det ordinarie och extraordinarie prästerskapet
samt kontraktsprostarna av den förändring beträffande avlöningsförmånerna,
som ämbetsverken förordat.
Kyrkofondens tillväxt under de fem senast tilländagångna budgetåren Departe1923—1928
har enligt de av statskontoret från trycket utgivna redogörelserna mentschefen.
för vissa fonder uppgått till i medeltal omkring 2,675,000 kronor årligen.
Möjligheten att genomföra det av mig framlagda förslaget torde få för
-
38
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
utsättas vara beroende av att ändamålet kan vinnas utan anlitande av andra
medel än dem som redan äro ställda till förfogande för prästerskapets avlönande.
Till dessa prästlönemedel äro att räkna bland annat församlingsavgifter
inom den av lagen uppdragna begränsade ramen samt kyrkofondens
intäkter. Då församlingarnas bidragsskyldighet såsom förut nämnts är begränsad
och de därinom utdebiterade medlen äro förbehållna det i det särskilda
pastoratet tjänstgörande prästerskapet, är det följaktligen huvudsakligen
på kyrkofonden och dess intäkter det beror, huruvida en förändring,
som medför ökat anspråk på prästlönemedlen, skall kunna finansieras.
Enligt de inom departementet verkställda beräkningarna skulle genomförandet
av mitt förslag föranleda en merkostnad av sammanlagt omkring
1,450,000 kronor, därav omkring 390,500 kronor beräknats komma att
gäldas av pastoraten inom den för deras bidragsskyldighet stadgade ramen
samt återstående omkring 1,059,500 kronor utgå av kyrkofonden, allt på sätt
närmare framgår av nedan intagna tablå.
Total-
belopp
Av totalbeloppet
bestridas av
pastoraten
kyrkofonden
Kyrkoherdar och komministrar
Ständiga adjunkter........
Övriga e. o. präster.......
kr.
1,370,000
20,000
40.000
20.000
kr.
385,000
5,500
kr.
985,000
14,500
40.000
20.000
Kontraktsprostar..........
Summaj 1,450,000
390,000
1,059,500
Av de nu lämnade uppgifterna framgår att kyrkofonden måste antagas
äga förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av kostnaden för
den föreslagna förändringen beträffande prästerskapets avlöning.
Förändrin- Den av mig föreslagna förändringen i avseende å beräkningen av prästeryens
dtervcr- skapets avlöning är grundad bland annat därpå, att prästerskapet skulle erk((mdra
lönT hålla full kompensation för den minskning i dyrtidstilläggets belopp, som
förmåner, följde av att dyrtidstillägget å reglerad lön jämte därå utgående löneförbättring
(för extraordinarie präster och kontraktsprostar: å fastställt arvode jämte
löneförbättring) framdeles skulle uträknas efter ett till omkring hälften
nedsatt procenttal.
Dyrtidstillägg får emellertid av prästerskapet åtnjutas även på andra löneförmåner
än nyss omförmälda. Enligt gällande bestämmelser beräknas nämligen
procentuellt dyrtidstillägg, förutom å lön, arvode och tillfällig löneförbättring,
jämväl å följande slag av löneförmåner, nämligen för kyrkoherdar
och komministrar å ödebygdstillägg, ålderstillägg, hyresersättning
39
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178
och skjutsersättning1), för ständiga adjunkter samt för stifts- och kontraktsadjunkter
å ödebygdstillägg ävensom för adjunkter i egentlig bemärkelse å
ödebygdstillägg och vikariearvode. Det bör därför undersökas huruvida och
på vad sätt prästerskapet må erhålla kompensation för den minskning i
inkomsten, som skulle följa av att det på nyssberörda andra löneförmåner
belöpande dyrtidstillägget blir lägre genom tillämpningen av det lägre procenttalet.
Vad till en början ödebygdstillägg angår, har förut nämnts, att denna avlöningsform
införts genom lagen den 21 november 1925 (nr 455). Däri
stadgas, att till kyrkoherdar, komministrar samt ständiga adjunkter, vilkas
bostad och huvudsakliga verksamhetsområde vore förlagda till sådana trakter
inom Härnösands och Luleå stift, där vistelsen och verksamheten på
grund av hårt klimat, outvecklade kommunikationer och allmän kulturell
isolering måste antagas utöva en särskild påfrestning å den prästerlige tjänstinnehavaren,
kunde utgå ett särskilt tillägg till lönen (ödebygdstillägg).
Sådant tillägg kunde fastställas till ett belopp av högst 1,200 kronor årligen.
Ödebygdstillägg gäldas på samma sätt och i enahanda ordning som
lönen.
Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t tillsvidare för tiden till den 1 maj
1929 bestämt, vilka präster skola komma i åtnjutande av ödebygdstillägg.
Tilläggens belopp äro fastställda för olika prästerliga tjänstinnehavare till
respektive 800, 1,000 och 1,200 kronor allt efter graden av den påfrestning
i förberörda hänseenden, tjänstinnehavaren ansetts vara underkastad.
I enlighet med den Kungl. Maj:t tillkommande befogenheten har Kungl.
Maj:t även för adjunkter i egentlig mening samt stifts- och kontraktsadjunkter
inom nämnda båda stift meddelat rätt att uppbära ödebygdstilllägg
intill den 1 maj 1929.
Frågan om fastställandet av ödebygd stilläggen för tiden efter den 1 maj
1929 har ännu ej underställts Kungl. Maj:t.
Till följd av procenttalets nedsättning skulle de präster, vilka äro i åtnjutande
av ödebygdstillägg, komma att — i den mån ödebygdstillägget
icke ligger över det avlöningsmaximum, varpå dyrtidstillägg enligt det reducerade
procenttalet skulle få beräknas — vidkännas en minskning i löneförmåner,
utan att därför erhålla kompensation genom de av mig föreslagna
åtgärderna. Denna minskning komme att uppgå till i allmänhet 18 procent
av ödebygdstillägget, sålunda till respektive 216, 180 och 144 kronor. Särskilda
bestämmelser synas därför böra meddelas för att härutinnan bereda
prästerskapet gottgörelse.
*) Här kan bortses från att vissa präster, mot avstående av sin rätt till ved in natura
å boställsskog, berättigats att som ersättning härför från kyrkofonden uppbära visst belopp
med rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.
Ödebygds
tillägg.
Departe
mentschefen.
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Då, såsom förut erinrats, tilldelandet av ödebygdstillägg icke skett för
hela löneregleringsperioden samt Kungl. Maj:t ännu ej tagit ställning till
frågan huruvida den snart förestående tilldelningen av ödebygdstillägg för
tiden efter den 1 maj 1929 kommer att erhålla definitiv karaktär, synas
ifrågavarande särskilda bestämmelser lämpligen kunna meddelas genom
ändring i ovannämnda lag den 21 november 1925 (nr 455).
Ändringen torde böra gå ut på att stadga ett nytt högsta belopp, vartill
ödebygdstillägget må av Kungl. Maj:t fastställas, och detta belopp torde
böra till storleken bestämmas så, att det nya ödebygdstillägget med dyrtidstillägg
uträknat efter det reducerade procenttalet blir lika med det nuvarande
ödebygdstillägget med dyrtidstillägg uträknat efter det icke reducerade
procenttalet. Med tillämpning av de förut begagnade procenttalen 32 och
14 skulle det nya maximibeloppet bliva 1,389 kronor 47 öre, vilket belopp
torde böra avrundas till 1,400 kronor. — Odebygdstilläggen å 1,000 kronor
och 800 kronor motsvaras efter förändringen av sådana tillägg å 1,157 kronor
89 öre och 926 kronor 31 öre.
I det följande framlägger jag förslag till lag i ämnet.
I händelse av dylik lagändring lärer Kungl. Maj:t vilja i motsvarande
mån höja ödebygdstillägget jämväl till adjunkter i egentlig bemärkelse samt
till stifts- och kontraktsadjunkter. Härför fordras emellertid icke utverkande
av riksdagens och kyrkomötets godkännande.
Ålderstillägg. Rörande ålderstillägg åt kyrkoherdar och komministrar är, såsom förut
erinrats, stadgat i 6 § löneregleringslagen, att där lönen blivit fastställd till
lägre belopp än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,
ägde präst efter närmare angiven tjänstetid ur kyrkofonden utfå
ålderstillägg så avpassat, att lönen jämte ålderstillägget uppginge till nämnda
belopp, dock att ålderstillägget icke i något fall finge överstiga 500 kronor.
I sammanhang med lönereglerings fastställande för prästerskapet i det särskilda
pastoratet fastställer Kungl. Maj:t jämväl beloppet av det ålderstillägg,
som i förekommande fall får uppbäras.
Nedsättning från 32 till 14 av det för dyrtidstilläggets uträknande tilllämpliga
procenttalet skulle för varje präst som åtnjuter 500 kronor ålders
tillägg betyda en årlig minskning i dyrtidstillägget av 90 kronor och för
präster med lägre ålderstillägg en årlig minskning, som för varje tiotal
kronor av ålderstillägget uppgår till 1 krona 80 öre.
Departe- Det har synts mig att den icke obetydliga faktiska ökning i avlöningen,
mentschefen. gom lrl]tt förslag innebär för präster i de lönelägen, där rätt till ålderstilllägg
förekommer, gör det mindre påkallat att ifrågasätta meddelandet av
särskilda bestämmelser till förebyggande av att sagda ökning för dem, som
redan åtnjöte eller framdeles komme i åtnjutande av ålderstillägg, bleve
något mindre än den de åtnjutit före ålderstilläggets erhållande. Den fakti
-
41
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
ska ökningen skulle nämligen, såsom förut omförmälts, bliva 1,086 kronor,
996 kronor, 906 kronor och 750 kronor vid respektive 2,500 kronors, 3,000
kronors, 3,500 kronors och 4,000 kronors lön. I själva verket överensstämmer
det, såsom även nyssnämnda siffror utvisa, med grundtanken i förslaget
att den faktiska löneförhöjningen för en präst, som genom ålderstillägget
förflyttas till ett högre löneläge, är något mindre än den han åtnjutit
dessförinnan.
Förut har erinrats att befogenheten att bestämma avlöningsförmånerna
för det extra ordinarie prästerskapet har förbehållits Kungl. Maj:t allenast
med den begränsning att arvodet ej må understiga det i 12 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning stadgade beloppet 1,000 kronor. Efter
vad jag framhållit bör, därest förslaget om provisorisk tilläggslön åt det
ordinarie prästerskapet vinner bifall, motsvarande förändring vidtagas beträffande
det extraordinarie prästerskapet. Givetvis bör härvid tillses att det
extraordinarie prästerskapet ej genom att dyrtidstillägget å ålderstilläggen
kommer att utgå efter lägre procentberäkning lider minskning i sina sammanlagda
löneinkomster.
Jämlikt 11 § löneregleringslagen är Kungl. Maj:t, efter vad jag även Hyresersätttidigare
berört, befogad att i stället för fri bostad tillerkänna kyrkoherde ninf>- och komminister hyresersättning med belopp, som av Kungl. Maj:t med
hänsyn till de i orten rådande förhållanden prövas skäligt. Hyresersättningens
storlek plägar av Kungl. Maj:t fastställas i sammanhang med löneregleringens
utfärdande. I enskilda fall har Kungl. Maj:t ändrat beloppet
av sålunda fastställd hyresersättning.
Efter dyrtidens inträdande hade Kungl. Maj:t givetvis varit oförhindrad Departeatt
vidtaga en omreglering av hyresersättningarnas belopp med hänsyn till mentschcfei1- sålunda förändrade förhållanden. Så skedde dock ej, utan för beredandet
åt tjänstinnehavaren av kompensation för hyresersättningsbeloppets minskade
köpkraft valdes i stället utvägen att låta tjänstinnehavaren tillgodoräkna
sig dyrtidstillägg på hyresersättningen.
Då det ej kan vara rättvist att utan kompensation nedsätta till omkring
hälften det procenttal, efter vilket de prästerliga tjänstinnehavarna skulle
äga tillgodoräkna sig dyrtidstillägg å hyresersättningen, måste en omreglering
av hyresersättningarna äga rum för att lämpa dessa efter det nya dyrtidstillägget.
Då emellertid prisläget numera torde få anses vara i stort sett stabiliserat,
synes anledning föreligga att vid omnämnda, såsom nödig ansedda omreglering
av hyresersättningarna steget tages fullt ut på det sätt, att hyresersättningen
i varje särskilt fall fastställes till det verkliga hyresvärdet för den
för prästen i fråga erforderliga bostaden. Beräkning av dyrtidstillägg å hyresersättningen
skulle alltså framdeles upphöra. För den sålunda ifrågasatta
anordningen finnas så mycket hellre skäl, som på grund av maximeringen
42
Kungl. May.ts proposition Nr 178.
av det belopp, varpå dyrtidstillfigg får räknas, hyresersättningen stundom
ej föranleder höjning i dyrtidstillägget utöver vad som skulle erhållits redan
utan hyresersättningens beräknande, i vilket fall prästen i själva verket ej
är i fullt åtnjutande av den honom tillförsäkrade rätten till fri bostad. Vid
framläggande av förslag för Kungl. Maj:t av frågan om dyrtidstillägg åt
prästerskapet för tid, efter det den av mig nu föreslagna tilläggslönen börjat
utgå, torde hyresersättningen böra undantagas från de löneförmåner, varå
dyrtidstillägg må beräknas.
Skjutsersätt- Enligt 11 § löneregleringslagen utgår till kyrkoherde och komminister, i
nin9- den mån sådant prövas erforderligt, ersättning för skjuts för resor i tjänstärenden.
Denna ersättning, som gäldas ur kyrkofonden, fastställes i enlighet
med de i orten rådande förhållanden av Kungl. Maj:t vid löneregleringens
fastställande. Ersättningen må icke i något fall överstiga 250 kronor.
Genom lag den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster
i nyreglerade pastorat äro dessa bestämmelser så till vida ändrade att åt
kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat skola, under de i lagen
närmare angivna förutsättningarna, utgå fast resanslag i stället för den stadgade
skjutsersättningen. Det fasta resanslaget är till beloppet dubbelt så
stort som skjutsersättningen och gäldas på samma sätt och i enahanda ordning
som lönerna.
Numera kvarstår den gamla skjutsersättningen endast för omkring två
tredjedelar av de nyreglerade prästerna.
Under det att dyrtidstillägg åtnjutes å skjutsersättningen, får sådant ej
tillgodoräknas å det fasta resanslaget.
Departe- Genom den föreslagna nedsättningen av det procenttal, efter vilket dyrmentschefen.
timtillägg framdeles skulle få tillgodonjutas, komma präster, vilka äro i åtnjutande
av skjutsersättning enligt 11 § löneregleringslagen, att i de flesta
fall lida någon minskning i dyrtidstillägget eller med andra ord se sin ersättning
för tjänsteresorna förminskad. Denna minskning skulle i allmänhet
uppgå till 1 krona 80 öre för varje i ersättningsbeloppet ingående tiotal
kronor, således vid 250 kronors ersättning till 45 kronor.
Jag anser mig icke hava tillräcklig anledning att ifrågasätta någon kompensation
för denna minskning i inkomst dels därför att de präster, vilka icke hava
fått skjutsersättningen utbytt mot fast resanslag, i allmänhet torde enligt
sina arrendekontrakt åtnjuta fördelaktiga villkor i avseende å tjänstbarheter
och dels därför att i varje fall den löneförhöjning, som skulle följa av mitt
förslag, torde få anses innefatta kompensation även för den jämförelsevis
obetydliga minskning i skjutsersättningen, som följer av den föreslagna
förändringen.
Vikarie- Enligt adjunktsavlöningsförordningen den 18 april 1914, 5 §, utgår, då
arvode. prästerlig tjänstebefattning uppehälles på förordnande, till vikarien vikarie
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
4:i
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
arvode med belopp motsvarande 5 procent av den med befattningen förenade
reglerade lönen, tjänstinnehavaren tillkommande ålderstillägg oberäknat,
dock att arvodet icke i något fall må utgöra mindre än 125 kronor eller
mer än 400 kronor för helt år. Härutöver skall, enligt § 11 i kungörelsen
den 20 juni 1924 (nr 311) angående tillfällig löneförbättring, såsom vikariearvode
utgå ytterligare 5 procent av den med befattningen förenade tillfälliga
löneförbättringen.
Det är min avsikt att i sinom tid föreslå, att vikariearvode skall utgå jämväl
med belopp motsvarande 5 procent av den av mig föreslagna provisoriska
tilläggslönen. På grund av tilläggslönens storlek komme vikariatsarvodet
jämte dyrtidstillägg att efter förändringens genomförande något överstiga
vad som utgår enligt nu gällande bestämmelser. Endast vid de allra högsta
lönelägena skulle vikariatsarvodet helt obetydligt understiga det för närvarande
utgående; vid vikariat å befattning med 8,000 kronors lön bleve
skillnaden allenast 5 kronor.
Det sist anmärkta förhållandet torde ej vara av beskaffenhet att föranleda
någon åtgärd.
Föredragande departementschefen uppläser härefter
dels förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar
i nyreglerade pastorat m. m.
dels ock förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 21 november
1925 angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga
befattningar inom Härnösands och Luleå stift
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga berörda
förslag till lagar.
Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Departe
mentschefen.
Ur protokollet:
-ET. B. Hammar.
44
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
Sammandragstabell I,
till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,
utvisande kyrkoherdarnas fördelning i lönegrupper enligt löneregleringar
jämlikt lagen den 9 december 1910.
U
tf
Antal
löner,
73
M
<D
&
Summa
avlö-
som
falla inom nedannämnda lönegrupper
Stift
O
M
H
>->
tf
ning
högst
3,999
4,000—
4,499
4,500-
4,999
5,000-
5,499
5,500—
5,999
5,000—
6,499
6,600-
6,999
7,000-
7,999
8,000
över
8,000
Reglerade pastorat.
Uppsala stift ....
150
807,055
2
19
39
49
13
5
5
10
7
i
Linköpings stift . .
128
652,815
2
32
38
32
11
3
1
2
6
i
Skara stift.....
115
592,840
2
9
47
38
8
2
1
3
5
■
Strängnäs stift . . .
105
545,195
2
21
35
23
7
3
5
2
7
■—
Västerås stift....
99
544,070
3
18
22
19
10
5
6
9
6
i
Växjö stift.....
142
717,050
2
33
42
39
11
5
3
3
3
i
Lunds stift.....
234
1,305,435
—
4
33
106
48
16
7
3
16
i
Göteborgs stift . . .
111
609,960
1
6
20
40
23
11
3
3
4
i
Karlstads stift . . .
69
377,300
—
7
19
16
14
6
2
1
3
Härnösands stift . .
87
508,310
—
1
13
21
19
16
7
5
4
i
55
377,345
151,725
_
—
2
3
11
5
8
9
16
i
Visby stift.....
30
—
3
8
17
1
—
—
—
1
—
Stockholms stad . .
18
145,480
—
—
—
—
—
—
—
1
16
i
Summa
1,343
7,334,580
14
153
318
403
176
77
48
51
94
9
Medeltal lön ....
Procenttal......
—
5,461
|
1,04
11,39
23,68
30,01
13,11
5,73
3,57
3,80
7,00
0,67
36’it
33
,81
Oreglerade pastorat.
Summa
2a
182,020
—
—
1
2
2
1
2
4
12
1
Summa reglerade
och oreglerade
pastorat . . . .
1,368
7,516,60C
14
153
319
405
178
78
50
55
106
10
Medeltal lön . . . .
5,495
1
1,02
11,it
23,35
29,61
13,01
5,70
3,66
4,02
7,75
0,73
— {
35,52
ö^Xfö é
Anm. I oreglerade pastorat hava beräknats de i avgivna löneregleringsförslag upp
tagna
lönebeloppen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
45
Sammandragstabell II,
till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,
utvisande komministrarnas fördelning i lönegrupper enligt löneregleringar
jämlikt lagen den 9 december 1910.
Stift
Komministrar
Summa
avlöning
Antal löner,
som falla inom nedannämnda lönegrupper
högst
2,499
2,500-
2,999
8,000-
8,499
3,500-
3,999
4,000-
4,499
4,500-
4,999
5,000
Reglerade pastorat.
Uppsala stift........
90
328,292
—
15
27
23
10
4
11
Linköpings stift......
65
217,360
—
22
28
5
2
3
5
Skara stift.........
79
259,905
—
29
29
11
3
3
4
Strängnäs stift.......
57
201,090
2
11
22
9
3
2
8
Västerås stift........
67
256,175
—
7
19
14
12
4
11
Växjö stift.........
96
300,200
3
45
30
9
1
4
4
Lunds stift.........
53
221,630
—
1
10
14
5
6
17
Göteborgs stift.......
69
244,560
—
10
24
26
2
1
6
Karlstads stift.......
65
216,573
—
26
23
6
1
4
5
Härnösands stift......
61
228,035
—
5
18
21
8
7
2
Luleå stift.........
70
306,935
1
—
4
13
16
16
20
Visby stift.........
3
11,185
—
—
2
_
_
1
Stockholms stad......
38
189,165
—
—
—
—
1
37
Summa
813
2,981,105
6
171
236
151
64
55
130
Medeltal lön........
—
3,666
Procenttal......
_ /
0,74
21,03
29,03
18,57
7,87
6,77
15,99
l
21,
77
49,20
Oreglerade pastorat.
Summa
40
187,260
—
—
3
4
3
4
26
Summa reglerade
och oreglerade
pastorat ....
853
3,168,365
6
171
239
155
67
59
156
Medeltal lön........
—
3,714
Procenttal . .......
- (
0,70
20,05
28,02
18,17
7,86
6,92
18,29
l
20,75 |
51,23
Anm. I oreglerade pastorat hava beräknats de i avgivna löneregleringsförslag upp
tagna
lönebeloppen.
46
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
översiktstabell A
till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,
utvisande avlöningens belopp för nedanstående befattningshavare.
Lägsta
Högsta
Lägsta
Högsta
Lägsta
Högsta
Lägsta
Högsta
löne-
löne-
löne-
löne-
löne-
löne-
löne-
löne-
Befattningshavare
klass
klass
klass
klass
klass
klass
klass
billi-
billi-
dyrorts-
dyrorts-
dyrorts-
dyrorts-
dyraste
dyraste
gaste
gaste
grupp
grupp
grupp
grupp
ort
ort
ort (A)
ort (A)
C
C
E
E
(G)
(G)
1. Läroverksadjunkt'').
6,713
8,768
6,850
8,905
7,124
9,179
7,124
9,179
8,905
10,275
9,042
10,412
9,316
10,586
9,316
10,686
3. Civil befattningsha-
vare i lönegrad 21
(förutvarande Lagra- den, notarier m. fl.) .
6,140
7,497
6,640
8,039
7,140
8,582
7,639
9,124
4. Civil befattningsha-
vare i lönegrad 26
(förutv. 2:a graden,
sekreterare m. fl.)2).
8,4%
10,210
9,067
10,781
9,639
11,352
10,210
11,844
5. Civil befattningsha-
vare i lönegrad 30
(förutv. 3;dje graden,
byråchefer m. fl.). .
10,781
12,324
11,352
12,804
1 11,844
13,284
12,324
13,764
>) Lön + tillfällig löneförbättring + dyrtidstillägg.
2) Lön + dyrtidstillägg.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.
47
översiktstabell B
till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927, utvisande
den avlöning, präster med nyreglerade löner till nedannämnda belopp
under ecklesiastikåret 1926/1927 dels uppburit med tillägg av tillfällig löneförbättring,
procentuellt dyrtidstillägg (34 *) och beräknat värde av den fria
bostaden, dels ock beräknas skola bava uppburit med efterföljande tillägg:
De
n reglerade lönens belopp
2,500
3,000
3,500
4,000
4,500
5,000
5,500
6,000
7,000
8,000
1. Reglerad lön + till- fällig löneförbättring
+ procentuellt dyr- tidstillägg 34 % -f- in- beräknat värde å för- mån av fri bostad .
5,021
5,791
6,561
7,498
8,318
9,138
10,025
10,845
12,452
13,852
2. Reglerad lön + till- fällig löneförbättring
+ procentuellt dyr- tidstillägg 34 % + lö- neförhöjning 1,000
kronor 4- beräknat
värde å förmån av
fri bostad......
6,021
6,791
7,561
8,498
9,318
10,138
11,025
11,825
13,452
14,852
3. Reglerad lön + fast
löneförbättring en- ligt kyrkofondskom- mitténs förslag + pro- centuellt dyrtidstill- lägg 16 % + beräk- nat värde å förmån
av fri bostad ....
5,556
6,236
6,916
7,928
8,658
9,388
10,118
11,080
12,440
13,936
4. Reglerad lön + fast
löneförbättring en- ligt ämbetsverkens
förevarande förslag
+ procentuellt dyr- tidstillägg 16 % -f
beräknat värde å för- mån av fri bostad .
6,136
6,816
7,496
8,276
9,006
9,736
10,466
11,196
12,556
14,036
Värdet å den fria bosta- den beräknat till . .
800
900
1,000
1,200
1,350
1,500
1,650
1,800
2,000
2,400
Skillnad mellan 4 och 1
1,115
1,025
935
778
688
598
441
351
104
184
Över eller under det av
kurvan givna belop-
pet...........
+115
+ 25
-65
— 22
+ 88
+ 198
+ 221
+ 351
+ 104
+ 184
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade p a1 i texten
- B1LU 1929:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m. s. 1 i texten