Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m

1929-02-15 · 47 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 47 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:178, Med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition Nr 178.

1

Nr 178.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat m. m., given Stockholms slott den

15 februari 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag dels till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat m. m., dels ock till lag om

ändrad lydelse av 2 § i lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående

särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom

Härnösands och Luleå stift.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Cl. Lindskog.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

1 samt.

148 häft. (Nr 178.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Förslag

till

Lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i

nyreglerade pastorat m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Till kyrkoherdar och komministrar, för vilka lönereglering enligt lagen

den 9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning

trätt i tillämpning, skall utgå provisorisk tilläggslön med ett belopp

av 2,100 kronor för år räknat.

2 §•

1 mom. Till extraordinarie präster, vilkas avlöningsförmåner bestridas på

sätt i 14 § 3 mom. lagen om reglering av prästerskapets avlöning sägs

(s. k. ständiga adjunkter), ävensom till kontraktsprostar, vilka uppbära arvode,

bestämt enligt de i 17 § samma lag stadgade grunder, skall utgå provisoriskt

tilläggsarvode.

2 mom. Tilläggsarvodet till ständig adjunkt utgår enligt de närmare

föreskrifter, Konungen därom meddelar.

För kontraktsprost utgår tilläggsarvodet med ett belopp, motsvarande 80

procent av det av Konungen jämlikt 17 § lagen om reglering av prästerskapets

avlöning fastställda arvodet, dock högst 250 kronor för år.

För redan utnämnd kontraktsprost må dock Konungen för hans tjänstetid

fastställa tilläggsarvodet till det högre belopp, som erfordras för att hans

sammanlagda avlöning å befattningen ej må understiga vad han nu uppbär.

3 §•

1 mom. Provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar samt

provisoriskt tilläggsarvode åt ständiga adjunkter skall, för varje pastorat, så

vitt angår dess prästerskap, bestridas medelst församlingsavgifter och, i den

mån sådant erfordras, medelst övriga till prästerskapet anslagna avlöningstillgångar

på sätt och i den ordning, 11 § 1 mom. samt 19 och 20 §§ lagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

om reglering av prästerskapets avlöning stadga. Har för bestridande av,

jämte avlöning, provisorisk tilläggslön och provisoriskt tilläggsarvode åt nu

nämnda präster såsom församlingsavgifter inom pastoratet utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar sex öre för varje helt eller påbörjat

tiotal kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, beräknat som i 19 § 1

mom. nämnda lag sägs, skall ersättning av kyrkofondens medel beredas

pastoratet för det överskjutande beloppet i den ordning, 21 § samma lag

stadgar.

Tilläggslön och tilläggsarvode, varom här förmäles, skola av kyrkorådet

kvartalsvis utbetalas samtidigt med den befattningshavaren jämlikt lagen

om reglering av prästerskapets avlöning tillkommande avlöningen.

2 mom. Provisoriskt tilläggsarvode åt kontraktsprostar gäldas från kyrkofonden.

Stadgandet i 18 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning skall

äga motsvarande tillämpning å det till kontraktsprost utgående tilläggsarvodet.

4 §■

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930, från och med vilken dag lagen

den 19 november 1920 (nr 842) angående tillfällig löneförbättring åt kyrkoherdar

och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar

och vissa extra ordinarie präster skall upphöra att gälla.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2 § i lagen den 21 november 1925 (nr 455) angående

särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar

inom Härnösands och Luleå stift.

Härigenom förordnas att 2 § i lagen den 21 november 1925 angående

särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga befattningar inom

Härnösands och Luleå stift skall erhålla följande lydelse:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition Nr 178.

2 §•

Ödebygdstillägg må fastställas till ett belopp av högst 1,400 kronor årligen

att utgå under den period, för vilken lönereglering, fastställd enligt

lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 december 1910, äger

giltighet. Inträda, efter det dylikt tillägg blivit för viss befattning fastställt,

sådana ändrade förhållanden, att befattningen kan anses hava helt eller

delvis förlorat den karaktär, som i 1 § avses, skall, efter Konungens bestämmande,

ödebygdstillägget vid tjänstinnehavarens avgång upphöra eller,

efter ty prövas skäligt, nedsättas.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1930.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition Nr 178.

5

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lindskog anför vidare:

Den 19 november 1920 utfärdades, i överensstämmelse med riksdagens

beslut och kyrkomötets samtycke, lag angående tillfällig löneförbättring åt

kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar

och vissa extra ordinarie präster (svensk författningssamling nr 842).

Den tillfälliga löneförbättringen åt prästerna utgår jämlikt av Kungl. Maj:t och

riksdagen för varje år beslutade grunder. Det har synts önskligt att denna

löneförbättring icke vidare skall behöva vara beroende på årliga beslut av

Kungl. Maj:t och riksdagen. På grund härav och av skäl, vartill jag i det

följande återkommer, synes mig anledning föreligga att taga under övervägande

om ej bestämmelserna i nämnda lag böra ersättas med andra.

Jag anhåller nu att få underställa denna fråga Kungl. Maj:ts prövning.

Den fast bestämda avlöningen till det territoriella prästerskapet utgår

numera, med undantag allenast för det ordinarie prästerskapet i ett fåtal

pastorat, för vilka de på förordningen den 11 juli 1862 grundade löneregleringarna

ännu gälla, enligt de grunder, som äro meddelade i lagen den

9 december 1910 (nr 141 s. 27) om reglering av prästerskapets avlöning,

till vilken ansluter sig den av Kungl. Maj:t med stöd av bemyndigande i

samma lag utfärdade s. k. adjunktsavlöningsförordningen (förordningen den

18 april 1914, nr 40, angående reglering av det extraordinarie prästerskapets

avlöning samt angående gottgörelse till ordinarie präst, som mottagit förordnande

att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning eller annan i

hans tjänst biträda).

Nämnda lag stadgar i 1 § såsom huvudgrund för den nya reglering av

prästerskapets löner, som påbjöds genom samma lag, att varje tjänstgörande

kyrkoherde och komminister skulle erhålla — jämte fri bostad och ersättning

för skjuts i tjänstärenden — lön i penningar så beräknad att honom

därigenom bereddes en efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom

Provisorisk

tilläggslön åt

prästerskapet.

Grunder

för prästerskapets

avlöning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig

bärgning. Enligt 2 § fastställer Konungen, i enlighet med de i

lagen stadgade grunder, avlöningen för kyrkoherde och komminister. Sålunda

fastställd lönereglering skall tillämpas under tjugu ecklesiastikår. 1

lagens 3—9 §§ återfinnas de närmare bestämmelser, som skola lända till

efterrättelse vid lönernas fastställande. Dessa bestämmelser hava huvudsakligen

följande innehåll. Lön för kyrkoherde och komminister delas i

grundbelopp och fyllnadsbelopp. Grundbelopp skall utgöra för kyrkoherde

4,000 kronor och för komminister 2,500 kronor. Fyllnadsbelopp beräknas

för kyrkoherde dels efter pastoratets folkmängd med vissa belopp för varje

fullt 100-tal personer över 1,000, dels ock efter pastoratets areal. För komminister

beräknas fyllnadsbelopp dels efter folkmängd i den eller de församlingar,

för vilka han är anställd, efter viss lägre beräkningsgrund än

för kyrkoherde, dels ock efter pastoratets areal (3 §). Med hänsyn till särskilda

förhållanden kan ett efter nyss omförmälda grunder beräknat lönebelopp förhöjas

för kyrkoherdebeställning med högst 1,000 kronor och för komministersbeställning

med högst 750 kronor, likasom lönebelopp på grund av särskilda

omständigheter kan inom vissa gränser förminskas (4 §). Lägsta lön är, med

frånseende av vissa undantagsfall, 4,000 kronor för kyrkoherde och 2,500 kronor

för komminister. Högsta lönebelopp är 8,000 kronor för kyrkoherde, likaledes

frånsett enstaka undantagsfall, och 5,000 kronor för komminister (5 §).

Det lägst avlönade prästerskapet kan under viss förutsättning åtnjuta visst

tillägg till lönen. Där nämligen lönen fastställts till lägre belopp än 4,500

kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister, äger präst efter

närmare angiven tjänstetid utfå ålderstillägg så avpassat att lönen jämte

ålderstillägget uppgår till nämnda belopp, dock att ålderstillägget icke i något

fall får överstiga 500 kronor (6 §). Vad genom donation av enskild tillförsäkrats

innehavare av prästerlig tjänst i syfte att bereda denne särskild

förmån utöver lönen skall oavkortat komma samme tjänstinnehavare till

godo (7 §). — Enligt 10 § kan församling, under förutsättning av Kungl.

Maj:ts fastställelse av beslutet, höja prästs lön.

Å den kontanta lön, som i enlighet härmed blivit bestämd för kyrkoherde

och komminister, skall — i anledning av nådårsrättens upphörande från

och med den 1 maj 1927 utgå lönetillägg, motsvarande 1,5 procent av den

fastställda lönen, ålderstillägg inberäknat. Detta lönetillägg motsvaras av

den förhöjda avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa, som från nyssnämnda

dag skall erläggas såsom grund för förhöjd pension för änkor och

omyndiga barn. (Lag den 17 december 1926, nr 526).

På grund av lag den 21 november 1925 (nr 455) kan Kungl. Maj:t åt

kyrkoherdar och komministrar i vissa delar av Härnösands och Luleå stift

tilldela ett särskilt tillägg till lönen (ödebygdstillägg). Ödebygdstilläggen

utgå med 800, 1,000 eller 1,200 kronor.

Enligt 11 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning beredes kyrko
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

herde och komminister fri bostad genom upplåtelse av prästgård, varom i

ecklesiastik boställsordning sägs. Denna prästgård, till vilken bör, om hinder

ej möter, höra erforderligt område till trädgård, bygges och underhålles av

pastoratet. I händelse fri bostad ej kan beredas åligger det pastoratet att

gälda hyresersättning, som Kungl. Maj:t fastställer till beloppet.

Jämte ovannämnda förmåner är, jämlikt nyssnämnda 11 § lagen om

reglering av prästerskapets avlöning, vederbörande tjänstinnehavare berättigad

att å löneboställe, när tillgång därtill finnes, avgiftsfritt men på egen

bekostnad efter Konungens bestämmande bekomma ved och bränntorv till

husbehov. I varje särskilt fall, där löneboställe anses lämna tillgång till

bränsle för tjänstinnehavare, upptages bestämmelse därom i löneregleringsresolutionen.

Där sådan tillgång ej finnes, plägar i det i 4 § omförmälda,

bär ovan berörda fyllnadsbeloppet om möjligt inräknas ett belopp motsvarande

rotvärdet å det vedvirke, tjänstinnehavaren varit berättigad utfå

å löneboställes skog, om tillgång funnits.

Bestämmelserna om ersättning för skjuts i tjänstärenden torde kunna här

förbigås, enär denna ersättning icke innefattar någon löneförmån i egentlig

bemärkelse.

Utöver ovan angiva löneförmåner kan ordinarie präst under vissa förutsättningar

åtnjuta särskild ersättning för annan prästerlig tjänstgöring (lag

den 16 maj 1924, nr 196, angående ändrad lydelse av 6 § 8 mom. i lagen

den 9 december 1910, nr 141 s. 37, om kyrkofond).

Inom det tjänstgörande extra ordinarie prästerskapet kunna urskiljas fyra

särskilda grupper befattningshavare, nämligen 1) de s. k. ständiga adjunkterna

eller de som avses i 14 § 3 mom. löneregleringslagen, 2) stifts- och

kontraktsadjunkter m. fl., anställda i nyreglerade pastorat på grund av stadgandet

i 6 § 8 mom. kyrkofondslagen, 3) pastoratsadjunkter m. fl., anställda

i oreglerade pastorat och 4) adjunkter i egentlig mening.

De egentliga adjunkterna och de s. k. ständiga adjunkterna skola enligt

12 § löneregleringslagen såsom löneförmåner åtnjuta — förutom viss skjuts

och resersättning — dels bostad och vivre, dessa förmåner utgående in natura

eller under vissa förutsättningar i penningar, dels ock årligt adjunktsarvode

jämte särskilt arvode vid vikariat, allt enligt de närmare bestämmelser

Kungl. Maj:t därom meddelar. För fall, då adjunkt tjänstgör vid två ordinarie

befattningar, äro särskilda bestämmelser meddelade. De föreskrifter,

som sålunda skulle meddelas av Kungl. Maj:t, hava utfärdats genom ovannämnda

förordning den 18 april 1914 jämte däri senare vidtagna ändringar.

Genom denna förordning regleras de egentliga adjunkternas avlöning

(liksom ersättningen för ordinarie präst som biträder eller vikarierar för

annan). Arvodet för de ständiga adjunkterna samt för stifts- och kontraktsadjunkterna

fastställes i varje särskilt fall, för de förra genom den resolution,

varigenom lönerna regleras för prästerskapet i det pastorat, där

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

adjunkten är anställd, och för stifts- och kontraktsadjunkterna genom det

beslut, varigenom deras anställande medgives.

Ödebygdstillägg, varom ovan förmälts, tilldelas ock extraordinarie prästmän

som tjänstgöra i förberörda delar av Härnösands och Luleå stift.

Pastoratsadjunkterna, vilkas antal förminskas i mån av löneregleringsarbetets

fortgång, torde kunna här förbigås.

Vad angår kontraktsprostarna äger enligt 17 § löneregleringslagen Kungl.

Maj:t för dem fastställa arvode, fördelat i grundbelopp, utgörande 150 kronor

för en var av dem, och fyllnadsbelopp, som enligt lagens närmare bestämmande

lämpas efter antalet pastorat inom kontraktet och kontraktets

areal i land.

Till de i enlighet med ovannämnda grunder bestämda lönerna komma

sedan några år tillbaka andra kontanta lönebelopp, vilkas utgående är beroende

på årliga beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Den betydande fördyring i levnadskostnaderna, som under världskriget

och de närmast därefter följande åren i stigande grad gjorde sig gällande

och som ännu till icke ringa del kvarstår, gav nämligen i första hand för

statens tjänstemän och i anslutning därtill även för prästerna anledning till

förhöjning i den befattningshavarna eljest tillkommande avlöningen.

Till en början avsågo dessa löneförhöjningar att lindra det tryck, som

den omedelbart av krigstids- och de i samband därmed stående kristidsförhållandena

föranledda dyrtiden utövat på löntagarna. För detta ändamål

beviljades krigstids-, sedermera dyrtidstillägg att utgå jämte den vanliga

avlöningen. Sådana lönetillägg, som växlat med det växlande prisläget, utgå

fortfarande. Vad angår de präster, vilka fått sina löneförhållanden reglerade

enligt 1910 års prästerliga lönelagar, återfinnas de grundläggande

bestämmelserna i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående krigstidsunderstöd

åt präster i nyreglerade pastorat samt åt vissa extra ordinarie

präster och innehavare av prästerliga emeritilöner samt lagen den 19 november

1920 (nr 844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar, till vilka

ansluta sig de verkställighetskungörelser, Kungl. Maj:t i överensstämmelse

med de av riksdagen tid efter annan fattade besluten utfärdat.

De nu gällande närmare bestämmelserna om prästernas dyrtidstillägg

återfinnas i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 294) angående dyrtidstillägg

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar

och vissa extra ordinarie präster, vartill komma vissa särbestämmelser,

nämligen för extra ordinarie prästmän, vilka åtnjuta sjukledighetsarvode.

Enligt förstnämnda kungörelse äga följande prästerliga befattningshavare

uppbära dyrtidstillägg, nämligen: kyrkoherdar och komministrar, för vilka

lönereglering, fastställd enligt lagen den 9 december 1910 om reglering av

prästerskapets avlöning, trätt i tillämpning; s. k. ständiga adjunkter i ny
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

reglerade pastorat; adjunkter i egentlig bemärkelse; stifts- och kontraktsadjunkter

m. fl., där ej Kungl. Maj:t för särskilt full annorlunda förordnat,

samt kontraktsprostar.

Till dessa prästmän utgår dyrtidstillägget under form av procentuellt tilllägg,

utgörande 32 procent av de med befattningen i fråga förenade kontanta

avlöningsförmånerna, dock högst å 7,800 kronor, varjämte till befattningshavare,

vilken vid ingången av ecklesiastikåret på grund av försörjningsplikt

underhöll barn under 16 års ålder, utgår ett fast tillägg av 60

kronor för år räknat för varje dylikt barn, s. k. barntillägg.

Grunderna för bestämmandet av dyrtidstillägg till de i tjänst varande

prästerna hava så nära som möjligt anslutit sig till vad som varit gällande

i fråga om statens befattningshavare. Av orsaker, beträffande vilka torde

kunna hänvisas till den redogörelse, som lämnas i det vid propositionen

nr 95 till 1928 års riksdag fogade statsrådsprotokollet, s. 11, har dock ansetts

skäligt- att procenttalet för prästerna sattes något lägre än det som

gäller vid uträknandet av det statstjänstemännen tillkommande dyrtidstillägget.

Numera är skillnaden 3 enheter. Ovannämnda för prästerna bestämda

procenttal 32 motsvarar alltså för statstjänstemännens del procenttalet

35, efter vilket procenttal dyrtidstillägget utgår då indextalet för levnadskostnadsökningen

är 170 eller 171.

Genom ovannämnda krigstidsunderstöd och dyrtidstillägg tillgodosågs

emellertid icke befattningshavarnas behov av löneförhöjning till mötande

av den normalt fortgående prisstegring, som ägt rum under tiden efter det

år, vars prisförhållanden varit normerande för avlöningen. Efter hand vidtogos

åtgärder, först för statstjänstemännen och därefter för prästerna,

för att bereda befattningshavarna den ökning i avlöningen, som erfordrades

för att lindra även det tryck, som hade sin grund i omförmälda normalt fortgående

prisstegring.

Sålunda genomfördes exempelvis genom beslut vid 1918 års lagtima riksdag

provisoriska löneregleringar för kommunikationsverken att gälla från

och med ingången av år 1919. Beträffande övriga befattningshavare inom

den civila statsförvaltningen beviljades av 1919 års riksdag tillfällig löneförbättring

under samma år.

Vad prästerna angår ordnades deras rätt till tillfällig löneförbättring genom

ovan omförmälda lag den 19 november 1920 jämte de därpå grundade, tid

efter annan utfärdade kungörelserna angående lagens tillämpning. Vid bestämmandet

av beloppet av den tillfälliga löneförbättring, som tillerkändes

prästerna, utgick man från den förutsättningen, bland andra, att de löner,

som tillfölle prästerna enligt 1910 års lagstiftning, hänförde sig till samma

prisnivå, som varit bestämmande för de löneregleringar för statens befattningshavare,

vilka genomförts under början av 1900-talet. Även vid bestämmandet

av denna löneförmån beräknades ökningen något lägre för

prästerna än för statstjänstemännen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Avlöningens

bestridande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Enligt den ännu gällande kungörelsen den 20 juni 1924 (nr 311) med

däri senare vidtagen ändring skall den tillfälliga löneförbättringen till kyrkoherde

och komminister utgå med 650 kronor, om den reglerade lönen icke

uppgår till 4,000 kronor, med 700 kronor, om den kontanta lönen uppgår

till 4,000 kronor men icke till 5,500 kronor, med 750 kronor, om den kontanta

lönen uppgår till 5,500 kronor men icke till 7,000 kronor samt med

800 kronor, om den kontanta lönen uppgår till eller överstiger 7,000 kronor.

Till ständig adjunkt och adjunkt i egentlig bemärkelse utgår löneförbättringen

med 15 procent å adjunktsarvodet, dock högst 300 kronor. För

stifts- och kontraktsadjunkt utgör löneförbättringen 15 procent å det fastställda

arvodet, dock högst 470 kronor.

Kontraktsprost äger såsom löneförbättring uppbära ett belopp, motsvarande

25 procent å prostarvodet.

Dyrtidstillägg får åtnjutas även å den tillfälliga löneförbättringen.

Angående skyldigheten att bestrida de till prästerskapet utgående kontanta

lönerna gälla följande bestämmelser.

De för kyrkoherdar och komministrar fastställda lönerna ävensom ersättningar

och arvoden till de så kallade ständiga adjunkterna bestridas med

avgifter, som med viss närmare angiven begränsning utdebiteras inom pastoraten,

samt med vissa andra till pastoratens förfogande ställda inkomster,

varjämte kyrkofonden, på sätt nedan säges, under viss förutsättning har att

därtill bidraga.

De närmare bestämmelserna i angivna hänseenden äro meddelade i 19

och 21 §§ löneregleringslagen, sådana de lyda enligt lagar den 17 december

1926 (nr 531) och den 28 september 1928 (nr 397), av vilka paragrafer

den förra huvudsakligen stadgar följande:

Till bestridande av ifrågavarande löner, ersättningar och arvoden skola,

i den mån sådant erfordras, i nedan nämnd ordning användas: 1) församlingsavgifter

till belopp ej överstigande 3 öre för varje helt eller påbörjat

tiotal kronor av hela det inkomstbelopp, för vilket allmän kommunalskatt

skall inom pastoratet utgöras, 2) arrenden av ecklesiastika löneboställen

med vissa angivna undantag, 3) avgälder av lägenheter, avsöndrade eller

upplåtna från boställen, som nyss sagts, ränta å medel, som vid försäljning

eller avstående för allmänt behov erhållits för sådant boställe eller del

därav, ävensom övriga till avlöning av prästerskapet i pastoratet avsedda

medel, med undantag av sådana, vilka skola tillgodokomma viss tjänstinnehavare

utöver lönen eller ingå till kyrkofonden, 4) skogsförsäljningsmedel,

utgående med ett efter vissa grunder fastställt belopp, samt 5) ytterligare

församlingsavgifter till erforderligt belopp.

Beträffande kyrkofondens bidragsskyldighet är i 21 § föreskrivet att, om

för omförmälda ändamål såsom församlingsavgifter utdebiterats sammanlagt

större belopp än som motsvarar 6 öre för varje helt eller påbörjat tiotal

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

kronor av pastoratets hela inkomstbelopp, skall ersättning av kyrkofondens

medel beredas pastoratet för det överskjutande beloppet utom beträffande

lönebelopp, som församling särskilt förbundit sig att utgöra.

På grund av bestämmelser i vederbörande lagar gäldas omförmälda lönetillägg

av 1,5 procent av lönen, ödebygdstillägg, tillfällig löneförbättring och

dyrtidstillägg på enahanda sätt i samma ordning som det i den reglerade

lönen ingående kontanta beloppet.

Alderstillägg gäldas av kyrkofonden. Hyresersättning betalas av pastoratet,

utan rätt till bidrag från kyrkofonden.

I avseende å sättet för bestridande av avlöningen för det extra ordinarie

prästerskapet gäller att, såsom nyss sagts, avlöningen för de så kallade ständiga

adjunkterna utgår efter samma grunder som det ordinarie prästerskapets

löner. Avlöningen för de extra ordinarie präster, som äro hänförliga

till gruppen stifts- och kontraktsadjunkter m. fl., gäldas av kyrkofonden.

De som pastoratsadjunkter och dylikt i oreglerade pastorat anställda extra

ordinarie prästerna kunna här lämnas å sido. Vad angår de extra ordinarie

präster, som i egentlig mening äro adjunkter eller vikarier, stadgas

huvudsakligen följande. Bostad och viver ävensom skjuts i tjänstärenden

tillhandahålles adjunkten av den präst, till vilkens biträde han är anställd

eller vilkens tjänst han uppehåller. Adjunktsarvode, inbegripet ålderstillägg,

gottgöres av kyrkofonden. Vikariearvode gäldas av den, som uppbär de

med den ordinarie tjänsten förenade inkomsterna.

Vad slutligen angår det kontraktsprostarna tillkommande arvodet, gäldas

detta av kyrkofonden.

Rörande resultatet av löneregleringsarbetet — vilket fortgått under mer Lönereglerinän

15 år och nu är avslutat så när som beträffande ett fåtal pastorat — hava gens resultafkammarkollegiet

och statskontoret i nedannämnda, den 10 juni 1927 avgivna

utlåtande meddelat vissa uppgifter. Då dessa uppgifter äro jämförelsevis färska,

har jag ansett mig kunna begagna mig av dem för att här nedan söka

giva en åskådlig bild av resultatet. De förskjutningar i de i uppgifterna

meddelade siffrorna, som föranletts av sedermera fattade beslut i löneregleringsfrågor

— nya löneregleringars fastställande, provisoriska löneregleringars

ersättande av definitiva, ändringar i fastställda löneregleringar — eller

må följa av beslut, som ytterligare komma att meddelas i sådana ärenden,

kunna antagas bliva jämförelsevis obetydliga.

Berörda uppgifter innefattas i två tabeller, utvisande antalet kyrkoherdar

och komministrar i de med lönereglering enligt 1910 års lag försedda pastoraten

samt summan av deras reglerade löner, antalet sådana präster inom

vissa lönegrupper ävensom medelbeloppet för dels kyrkoherde- och dels

komministerslönerna. Därjämte hava upptagits de löner, som enligt upprättade

förslag beräknats för prästerskapet i ännu oreglerade pastorat. Vid

tabellernas uppgörande hava tillämpats den indelning och organisation samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

de löner, vilka bestämts enligt lönereglering fastställd före den 1 maj 1927,

därvid i sådana fall, där det förelåg såväl provisorisk eller interimistisk lönereglering

som definitiv lönereglering, den senare följts även om den ännu

ej trätt i tillämpning.

Av berörda sammandragstabeller, av vilka avskrifter torde få fogas vid

detta protokoll, inhämtas, bland annat, beträffande kyrkoherdarna, att medellönen

är för de reglerade 5,461 och, om de beräknade lönerna för de oreglerade

medtagas, 5,495 kronor, att av lönerna omkring 36 % (35 Va %) ligga

under 5,000 kronor och 30 % (29 V* *) uppgå till 5,000 eller högst 5,499

kronor samt 33 V2 % (34 7» %) uppgå till 5,500 kronor eller däröver samt

beträffande komministrarna att medellönen är 3,667 kronor (3,714 kronor),

att av lönerna omkring 21 l/t % (21 %) ligga under 3,000 kronor och 29 %

(28 %) uppgå till 3,000 eller högst 3,499 kronor samt 49 % (51 %) till 3,500

kronor eller däröver.

Genom den tillfälliga löneförbättringen och det procentuella dyrtidstillägget,

detta senare beräknat efter det senast tillämpade procenttalet 32, förhöjas

lönerna sålunda att

en

reglerad lön av

2,500

kronor utgår med 4,158

kronor

»

»

» »

3,000

»

»

»

4,818

»

»

»

» 2>

3,500

»

»

5,478

»

»

»

» »

4,000

»

»

»

6,204

»

»

»

» 3>

4,500

»

»

6,864

»

»

»

» »

5,000

»

»

»

7,524

»

»

»

» »

5,500

»

8,250

»

»

» »

6,000

»

>

8,910

»

»

»

» »

6,500

»

»

9,570

»

»

»

» »

7,000

»

»

10,296

»

»

» »

7,500

»

»

»

10,796

»

»

»

» »

8,000

»

»

1

11,296

»

I ovannämnda siffror ingår ej värdet å den fria bostaden eller andra

eventuella naturaförmåner, likasom det frånsetts att en del präster fått i

förekommande fall tillgodoräkna sig procentuellt dyrtidstillägg på ålderstillägg,

hyresersättning och skjutsersättning. Förut omförmälda lönetillskott

av 1,5 procent av reglerade lönen, motsvarande den ökade avgiften till

prästerskapets änke- och pupillkassa, ävensom förekommande ödebygdstilllägg

hava likaledes lämnats utom räkningen.

Arvodesbeloppen åt de egentliga adjunkterna äro enligt adjunktsavlöningsförordningen,

såsom hithörande bestämmelser lyda enligt kungörelsen den

17 december 1926, fastställda till 1,200 kronor och för det fall att adjunkten

vunnit delaktighet i änke- och pupillkassan, 1,260 kronor, med rätt i

båda fallen till två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.

För de ständiga adjunkterna hava arvodena i löneregleringsresolutionerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition Nr 178. 13

bestämts till olika belopp, varierande från 1,500 kronor till 2,500 kronor,

frånsett den förut omförmälda 1,5 procentsförhöjningen, vartill kunna komma

två ålderstillägg ä 300 kronor. De till ständig adjunkt utgående ersättningarna

för bostad och viver bestämmas av vederbörande domkapitel och

fastställas till skiftande belopp efter förhållandena på orten.

Arvodet har bestämts för sju kontraktsadjunkter och två stiftsadjunkter

i Luleå stift till 3,000 kronor, för två stiftsadjunkter i Visby stift till 1,800

kronor och för två stiftsadjunkter i Lunds stift till 2,300 kronor, i samtliga

tallen med rätt till två ålderstillägg ä 300 kronor. Stiftsadjunkterna i Visbv

och Lunds stift åtnjuta tillika ersättning för bostad och viver, de förra med

3,600 kronor och de senare med 2,500 kronor. Samtliga adjunkterna äro

berättigade till rese- och traktamentsersättning med undantag av stiftsadjunkterna

i Visby stift, vilka uppbära endast reseersättning.

Med tillägg av de olika löneförmånerna — ersättningen för bostad och

viver för egentliga och ständiga adjunkter beräknad förslagsvis — komma

extraordinarie präster att erhålla följande avlöning:

1

Arvode

Ålders-

tillägg

Tillfällig

löneför-

bättring

Dyrtids- tillägg

32 %

Summa

Ersätt- ning för

bostad

och vivre

Summa

Egentlig adjunkt

1,200

_

180

441

1,821

1,800

3,621

1,200

600

270

662

2,732

1,800

4,532

Ständig adjunkt

1,500

—

225

552

2,277

2,400

4,677

1,500

600

300

768

3,168

2,400

5,568

»

2,500

—

300

896

3,696

2,700

6,396

»

2,500

600

300

1,088

4,488

2,700

7,188

Stiftsadjunkt

1,800

—

270

662

2,732

3,600

6,332

»

1,800

600

360

883

3,643

3,600

7,243

2,300

—

345

846

3,491

2,500

5,991

r>

2,300

600

435

1,067

4,402

2,500

6,902

3,000

—

450

1,104

4,554

—

—

»

3,000

600

470

1,302

5,372

—

—

Kontraktsprostarnas arvoden utgöra lägst 180 kronor och högst 870 kronor.

Som förut nämnts äro den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget Den tillfällöneförmåner,

som icke blivit prästerskapet på stadigvarande sätt tillerkända tiga löneförutan

efter hänvändelse till riksdagen för varje gång beviljats för ett eck- utbytande

lesiastikår i sänder. I skrivelse den 31 maj 1923 framhöll kyrkofondskommittén,

att det numera syntes vara av omständigheterna påkallat att aviöningsden

tillfälliga löneförbättringen icke vidare skulle behöva göras till föremål för form,.

årligen återkommande behandling av Kungl. Maj:t och riksdagen. Kommittén

framlade därför förslag därom att den tillfälliga löneförbättringen måtte, i anslutning

till vad som skett beträffande det stora flertalet grupper av statens

befattningshavare, få ersättas med eu stadigvarande förhöjning i avlöningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Kyrkofondskommittén anförde härutinnan — efter en erinran om de provisoriska

löneförhöjningarna — bland annat följande. Snart nog hade man

emellertid skridit till att på ett definitivt sätt för statens befattningshavare

neutralisera den minskning i lönernas realvärde, som blivit följden av den

normalt fortgående prisstegringen. Härvid hade man ej nöjt sig med att

föra upp avlöningen till prisnivån vid krigets utbrott — 1914 års nivå —

utan vidtagit sådan genomsnittlig höjning av de dessförinnan fastställda

definitiva lönerna, som motsvarades av den stegring levnadskostnaderna antagits

även efter nämnda tid ytterligare skola hava undergått, därest normala

förhållanden varit rådande. I det i sådant avseende normerande, år

1919 fastställda avlöningsreglementet för kommunikationsverken hade nämligen

tagits till utgångspunkt det prisläge, som, att döma av stegringarna i

levnadskostnaderna under åren närmast före världskrigets utbrott, skulle

under normala förhållanden varit rådande i början av 1920-talet. Enahanda

skäl, som föranlett beviljandet åt stora grupper statstjänstemän av sådan

löneförhöjning, som senast sagts, måste vara gällande även för prästerna.

På grund av lagens egna bestämmelser hade den tillfälliga löneförbättringen

i själva verket fått karaktären av en bestående löneförmån. Prästernas

ifrågavarande behov av löneförbättring syntes böra tillgodoses genom fasta

lönetillskott till lönen, vilka, utan att rubba de nuvarande grunderna för

det prästerliga lönesystemet, beredde prästerna en löneförhöjning, jämförlig

med den statens befattningshavare i motsvarande lönelägen erhållit, men

som syntes böra sättas något lägre än för statstjänstemännen. På anförda

skäl uttalade kommittén sig för att den löneförhöjning, som alltså borde

ersätta den tillfälliga löneförbättringen och som tillika skulle ersätta en del

av dyrtidstillägget, måtte, med iakttagande av att befattningshavarna indelades

i ett så litet antal grupper som möjligt, bestämmas till 1,600 kronor

om den reglerade lönen understege 4,000 kronor, till 1,800 kronor om

lönen uppginge till 4,000 kronor men icke till 6,000 kronor samt till

2,000 kronor om lönen uppginge till eller överstege 6,000 kronor. Efter

vad kommittén framhöll kunde med den sålunda föreslagna avlöningen ej

undvikas, att för de lägst avlönade inom varje grupp förändringen medförde

någon löneförhöjning, men kommittén hade ansett detta förhållande

stå i god överensstämmelse med den beträffande statstjänstemännen givna

förebilden.

Kyrkofondskommittén, som ansåg att de skäl, som talade för att för

kyrkoherdar och komministrar utbyta den tillfälliga löneförbättringen mot

stadigvarande sådan, gällde även för det extraordinarie prästerskapet och

för kontraktsprostarna, föreslog bestämmelser av motsvarande beskaffenhet

för dessa präster.

I fråga om sättet för den fasta löneförbättringens utgörande ansåg kommittén

den böra gäldas på samma sätt och i samma ordning som den tillfälliga

löneförbättringen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

Kommittén — efter vara mening även emeriti borde beviljas fast löneförbättring

— framlade i sitt förberörda utlåtande förslag dels till lag angående

löneförbättring åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat

in. fl. prästmän samt åt emeriti, dels ock till kungörelse om löneförbättring

åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat samt åt kontraktsprostar

och vissa extra ordinarie präster ävensom åt emeriti m. m.

Över kyrkofondskommitténs ifrågavarande framställning hördes till eu

början statskontoret och kammarkollegiet. Den avstyrktes av majoriteten

inom statskontoret men tillstyrktes av kammarkollegiet och av en minoritet

inom statskontoret.

Den av kyrkofondskommittén sålunda väckta frågan om den tillfälliga

löneförbättringens utbytande mot sådan av stadigvarande beskaffenhet har

numera kommit i ett väsentligt förändrat läge därigenom, att den kombinerats

med väckt fråga om beredande av viss löneförhöjning åt prästerskapet.

Tid efter annan hava till Kungl. Maj:t inkommit framställningar om beredande

åt prästerskapet av förbättrade avlöningsförmåner utöver vad prästerskapet

nu åtnjuter.

Bland annat har kyrkomötet i skrivelse den 4 november 1925, nr 39,

väckt förslag härutinnan. Genom berörda skrivelse har till Kungl. Maj:ts

åtgärd hänskjutits ett komplex av olika frågor berörande detta område.

I främsta rummet har kyrkomötet anhållit det täcktes Kungl. Maj:t

efter verkställd utredning låta skyndsamt utarbeta och för riksdagen samt

kyrkomötet framlägga förslag till sådan ändring av nu gällande bestämmelser

rörande prästerskapets avlöning, att utan rubbning av grunderna för tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg lönen för kyrkoherde och komminister

höjdes med 1,000 kronor eller på annat sätt motsvarande löneförbättring

bereddes nämnda befattningshavare. Vidare föreslogs, bland annat,

beredande åt prästerskapet av ålderstillägg och av semester.

Over kyrkomötets berörda skrivelse hava utlåtanden inhämtats av samtliga

domkapitel, Stockholms stads konsistorium, länsstyrelserna samt överståthållarämbetet

ävensom kammarkollegiet och statskontoret samt 1927

års prästlöneregleringssakkunniga, vilka sakkunniga därvid tillika hade att

yttra sig över kyrkofondskommitténs ovan berörda framställning den 31

maj 1923.

Skrivelser i ämnet hava även inkommit från de till möte år 1928 församlade

biskoparna samt från allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse,

från Västerås stifts prostkonvent och från Visby stifts prästsällskap.

Kammarkollegiet och statskontoret hava i sitt den 10 juni 1927 gemensamt

avgivna utlåtande sammanknutit kyrkomötets förslag om beredande

åt prästerskapet av löneförhöjning med kyrkofondskommitténs av kammar
-

Fråga om

löneförhöjning.

Kyrkomötets

skrivelse

den 4 november

1925.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

Behovet av

löneförhöjning.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

kollegiet i utlåtande den 22 december 1924 i huvudsak tillstyrkta förslag

rörande den tillfälliga löneförbättringens utbytande mot fast sådan.

Slutligen hava i ett antal den 31 januari 1929 till Kungl. Maj:t ingivna

lika lydande ansökningar kyrkoherden Axel Garfvé jämte 97 kyrkoherdar

och komministrar från olika stift anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes i samband

med proposition om allmän löneförbättring för svenska kyrkans prästerskap

även framlägga proposition till årets riksdag om ett ålderstillägg åt

kyrkoherdar och komministrar i huvudsaklig överensstämmelse med 1925

års kyrkomötes beslut.

Bland omförmälda av kyrkomötet väckta frågor synas vissa vara av beskaffenhet

att icke lämpligen böra upptagas till behandling förrän i sammanhang

med den allmänna revision av de nu gällande prästlöneförfattningarna

med flera ämnen, som omhänderhaves av ovannämnda 1927 års

prästlöneregleringssakkunniga. Till dessa frågor hänför jag det av kyrkoherden

Garfvé och hans m edsökande understödda förslaget om beredande

åt prästerskapet av ålderstillägg. Kyrkomötets berörda förslag — vilket

blivit avstyrkt av ämbetsverken — avser emellertid ej införande av ålderstillägg

i vanlig bemärkelse utan innebär att de lägst avlönade kyrkoherdarna

och komministrarna skulle efter viss tids tjänstgöring ur kyrkofonden utfå

ett tillägg, så avpassat att den reglerade lönen jämte tillägget uppginge till

vissa angivna belopp, nämligen 3,500 kronor för komminister och 5,000

kronor för kyrkoherde. Ett ålderstillägg i denna form är att betrakta som

en höjning i vissa fall av lönens minimibelopp. Det med förslaget avsedda

syftet synes mig bliva skäligen tillgodosett därest den löneförhöjning, varom

nu är fråga, beviljas prästerskapet. Frågan om beredande av löneförhöjning åt

prästerskapet åter lärer kunna lösas oberoende av den omfattande revisionsfrågan;

och då den synes vara av behjärtansvärd beskaffenhet, har jag ansett

mig böra framlägga den till Kungl. Maj:ts övervägande i sammanhang

med det av kyrkofondskommittén väckta förslaget.

I den till kyrkomötet avgivna motion, nr 46, som ligger till grund för

kyrkomötets ovannämnda skrivelse, i vad den avser löneförhöjning åt prästerskapet,

har anförts bland annat följande:

Det hade visat sig att lagen om reglering av prästerskapets avlöning, under

allt erkännande av dess goda avsikter och fördelar, i vissa fall vore

förenad med stora bristfälligheter. Tid efter annan hade därför framställningar

gjorts om partiella ändringar i lagen. Genom beviljandet åt prästerskapet

av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg hade lagens brister icke

avhjälpts, och dessa bleve helt naturligt år efter år allt svårare att bära för

dem, som lede under dem. Särskilt finge beaktas, att grundlönen vore bestämd

efter förhållandena vid århundradets början, därigenom hade lönen

ända från början av lagens tillämpning varit för låg och, även om man

medräknat den löneförbättring och det dyrtidstillägg, som sedermera bevil
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178. 17

jat.s och som kompenserade den förändring, som inträtt efter år 1914 så

hade, kunde man säga, prästerskapet aldrig erhållit den anständiga bärgning

som i lagen avsetts, och gällde detta i alla lönegrader från den lägsta till

den högsta, mest den förstnämnda.

För egen del anförde kyrkomötet följande:

1 den nu till behandling föreliggande motionen har framhållits, att svenska

kyrkans prästerskap befinner sig i en svår ekonomisk ställning till följd av

det för prästerskapet gällande avlöningssystemet. Riktigheten av vad som

anförts harom lärer icke kunna med fog bestridas. Kyrkomötet anser det

darfor vara en angelägenhet av synnerlig vikt, att de rådande missförhållandena

varda på ett verksamt sätt avhulpna. Den närmast till hands liägande

vägen att nå detta mål anser kyrkomötet liksom motionären vara att höja

det i lagen bestämda grundbeloppet för såväl kyrkoherde som komminister

med ett belopp, vilket, om hjälpen skall hava den åsyftade verkan, icke

f.kall£e“ kan sättas lägre än till 1,000 kronor för varje tjänst. Och denna

löneförhöjning bör ske utan minskning vare sig av den redan utgående tillfälliga

löneförhöjningen eller av dyrtidstillägget, liksom den ock bör komma

sådana befattningshavare till del, vilka redan nu uppnått eller närmat sig

de i o och 6 §§ i prästlöneregleringslagen fastställda maximibeloppen; bestämmelserna

i dessa delar böra därför jämväl underkastas revision.

. Pet fr ePh§t kyrkomötets förmenande högeligen av nöden, att åtgärder för

sådan löneförbättring omedelbart vidtagas. Att uppskjuta frågan härom till

dess vid nu gallande loneregleringspenoders utgång tiden må vara inne för

en ahman revision av prästlöneregleringslagarna, är, med hänsyn till icke

bj.ott rf. betryck, van många präster leva, utan ock i allmänhet till

oiormanhgheten i det hela av den på förhållandena vid sekelskiftet byggda

löneregleringen, icke tillrådligt.

Av de ortsmyndigheter, som yttrat sig i förevarande fråga, har allenast

länsstyrelsen i Kopparbergs län uttalat sig mot bifall till förslaget, därvid

länsstyrelsen, under hänvisning till att prästerna åtnjöte såväl löneförbättring

som dyrtidstillägg, tillagt att det undandroge sig länsstyrelsens bedömande

huruvida lönerna allt från början varit för låga. Två länsstyrelser

— i Blekinge och i Örebro län — hava ställt sig tveksamma i frågan om

eu allmän löneförbättring kunde ske under gällande lönereglering. Länsstyrelsen

i Malmöhus län har väl förmält sig hava en känsla av att prästerskapet

vore svagare avlönat än andra befattningshavare i allmän tjänst;

men då länsstyrelsen ej vore i stånd att närmare belysa kyrkofondens ekonomiska

ställning, har länsstyrelsen förklarat, att länsstyrelsen ej vågade

vidare utlåta sig. Länsstyrelsen i Jämtlands län har som sin mening uttalat,

att den verkliga avlöningen till prästerskapet enligt den nya lagstiftningen

blivit lägre än som överensstämde med de betydelsefulla uppgifter

det hade att ombesörja och den ställning i samhället dessa uppgifter sedan

gammalt ansetts och allt fortfarande ansåges böra kräva. Samtliga övriga

myndigheter hava tillstyrkt bifall till kyrkomötets hemställan i nu förevarande

del eller förklarat sig icke hava något att erinra däremot. Ur de avgivna

yttrandena torde få återgivas följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 148 häft. (Nr 178.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kammarkollegiet

och statskontoret.

Kungl. Maj:ts p-oposition Nr 178.

Länsstyrelsen i Stockholms län: De föreliggande uttalandena om prästerskapets

ekonomiska betryck på grund av det gällande avlöningssystemet

syntes icke kunna bestridas. Länsstyrelsen i Jönköpings län: De fastställda

lönebeloppen vore alldeles otillräckliga. Den förbättring, som vunnits genom

tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg vore ej tillräcklig. _ Allmänt känt

vore att flertalet präster levde under mycket tryckta ekonomiska förhållanden.

Länsstyrelsen i Kristianstads län: Prästerskapet befunne sig ovedersägligen

i ekonomiskt betryck. Länsstyrelsen i Hallands län: Nuvarande

löner vore låga och förhöjning påkallad, särskilt beträffande komministrarna.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I jämförelse med flertalet andra befattningshavare

i allmän tjänst med motsvarande utbildning och kompetens vore

prästerskapet i stort sett betydligt lägre avlönat, framför allt komministrar

och adjunkter. De svåra ekonomiska förhållanden, varunder det lägre prästerskapet

sedan länge lidit, erkändes allmänt vara en väsentlig orsak till att

allt färre utbildade sig för den prästerliga banan. Länsstyrelsen i Västmanlands

län: De nya avlöningsbestämmelserna hade på sin tid inneburit en ej

ringa vinst för det svagast avlönade prästerskapet; men å andra sidan hade

lönestandarden särskilt för kyrkoherdarna i de stora pastoraten blivit väsentligen

nedpressad. Alltjämt stode de prästerliga minimilönerna avgjort under

de löner, som numera bestodes med prästerskapet jämförbara andra befattningshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län: Pästerskapets löner, fastställda

vid eu ogynnsam tidpunkt, hade i 1910 års lagstiftning blivit mycket

knapphändigt tillmätta. Överståthållarämbetet: Erforderligheten av förbättring

av prästerskapets ekonomiska förhållanden torde från så gott^ som alla

håll erkännas. Prästerskapet befunne sig nu på högre kulturell ståndpunkt

än för 50 år sedan, och detta födde andra levnadsbehov. Det svåraste för

prästen på landet vore nu att bereda sina söner erforderlig uppfostran. Domkapitlet

i Växjö: Med den kännedom domkapitlet hade om ställningen bland

prästerna underströke domkapitlet kraftigt behovet av en löneförhöjning intill

1,000 kronor för kyrkoherde och komminister. Domkapitlet i Luleå:

Nuvarande löneregleringar måste i ljuset av nuvarande tidsförhållanden och

i jämförelse med de löneförmåner, som beviljats andra..grupper tjänstinnehavare,

framstå såsom synnerligen otillfredsställande. Även med tillfällig

löneförbättring och dyrtidstillägg måste hela grupper präster med sina familjer

åtnöja sig med eu bärgning, som ej stode i rimlig proportion till

utbildnings- och levnadskostnaden, avsevärt sänkt prästens sociala ställning

samt oskäligt förminskat hans förmåga att bistå fattiga och betryckta och,

sist men icke minst, försvårade en tillräcklig och nöjaktig rekrytering av

de församlingsvårdaude krafterna.

Kammarkollegiet och statskontoret yttra i utlåtandet den 10 juni 1927,

så vitt angår frågan om de prästerliga lönernas otillräcklighet, huvudsakligen

följande:

Såsom av kyrkomötets skrivelse framgår har icke vare sig motionären

eller kyrkomötet närmare redogjort för de skäl, varpå de grunda sin uppfattning

om otillräckligheten av de nuvarande avlöningsvillkoren för prästerskapet,

De utgå från att knappheten i avlöningen vore ett känt och erkänt

faktum. Motionären anser sig kunna fastsla att prästerskapet aldrig,

även med inberäkning av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, erhållit

den anständiga bärgning, som i löneregleringslagen avsetts, samt att

s. 19 Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Muj:ts proposition Nr 178. 19

det nied tiden blivit alltmera uppenbart, att prästerna levde under sådana

ekonomiska förhållanden, som icke motsvarade deras kall och utbildning

och deras ställning i församlingen. Kyrkomötet har instämt häri under

tormälan att riktigheten av vad som anförts därom, att svenska kyrkans

prästerskap befunne sig i eu svår ekonomisk ställning till följd av det för

prästerskapet gällande avlöningssystemet, icke kunde med fog bestridas.

. haller har angivits på vilken grund den som behövlig ansedda löneförhöjningen

har föreslagits böra bestämmas till 1,000 kronor för varje

präst.

Att på ett objektivt sätt ådagalägga vilken avlöning en befattningshavare

i en viss ställning bör erhålla för att avlöningen må kunna anses motsvara

den levnadsstandard, som befattningshavaren med hänsyn till sin utbildning

samt de med hans tjänsteställning förenade kraven ävensom andra på frågans

avgörande inverkande omständigheter skäligen kan göra anspråk på

är givetvis ytterst vanskligt. För frågans avgörande torde det subjektiva

omdömet bliva av stor betydelse.

Genom de löneförhöjningar, som i form av tillfällig löneförbättring och

dyrtidstillagg beviljats prästerskapet — och vilka bestämts med tillämpning

i huvudsakligaste delar av samma grunder som gällde för statstjänstemän^ei1

T ]iar avsetts att fa de av befattningshavarna åtnjutna lönerna förflyttade

från 1907 års prisnivå till nuvarande prisnivå. Förhåller det sig

sa, som i ärendet gjorts gällande, att prästerskapets löner nu äro för knappa

maste detta förhållande uppenbarligen bero därpå, att redan de i 1910 års

iönereglenngslag angivna lönesatserna voro för låga.

Ett studium av de utredningar och förslag, som föregingo 1910 års riksdags-

och kyrkomötesbeslut, ävensom av förhandlingarna i ämnet vid riksdagen

och kyrkomötet sagda år ger ett intryck av att man allmänt ansåg

sig genom de antagna lönesatserna bereda prästerskapet en efter dåvarande

lorhallanden skälig avlöning, om ock enstaka talare, särskilt inom kyrkomötet

framhöllo att för ett icke ringa antal präster löneregleringen medförde

löneminskning och ej heller i sig själv medförde tillräckliga löner.

agon redogörelse för de grunder, enligt vilka 1910 års lagstiftare framkommit

till de beslutade minimilönerna för kyrkoherde och komminister

— VI ka voro högre än de av prästlöneregleringskommittén föreslagna —

har icke lämnats (Jämför kungl. propositionen 1908, nr 88, statsrådsprotokollet

sid. 290 292). Sålunda är det ej heller alldeles tydligt, huruvida

man vid bestämmande av den prisnivå, till vilken prästerskapets löner förlädes

genom 1910 års lagstiftning, låtit sig ledas av en strävan att bereda

prästerskapet en avlöning motsvarande den, som åtnjötes av befattningshavare

i en ställning, varmed prästerskapets skäligen kunde jämföras. Ej

heller synes det fullt klart, i vilken mån man må hava, med utgångspunkt

från penningens sjunkande värde, strävat efter att bereda prästerskapet

loner till sadant belopp, att de nya lönernas realvärde ej understege de äldre

lönernas.

Den grundläggande utredning, varpå 1910 års prästerliga avlöningssystem

vilar, verkställdes av den så kallade prästlöneregleringskommittén vilken

den 19 juni 1903 avgav betänkande och förslag angående reglerino- av

prästerskapets avlöning ocli därmed sammanhängande frågor. KommTttén

hade låtit utföra eu omfattande ocli noggrann utredning angående värdet

^LI^LSärsk,ld Prästerli£ befattningshavares löneinkomster ecklesiastikåret

189Ö/1897, varmed jämfördes dels de belopp, vartill lönerna beräknades då

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

de fastställdes enligt förordningarna den 11 juli 1862 och den 1 november

1872 (den senare gällande för Stockholm), och dels de belopp, vartill 1896/

1897 års lönebelopp uppgingo med tillägg av de intill 1902 beviljade lönetillskotten

från prästerskapets löneregleringsfond. Vidare företogs en jämförelse

med de av kommittén förslagsvis beräknade lönebeloppen (se betänkandet

sid. CLXXIII—CLXXXVIII samt sid. 157—181 jämte där intagna

översiktstabeller ävensom de specifika tabellerna Ser. A tab. 4 och ser. D.)

I en not 2 å sid. 162 yttrar kommittén: »Kommittén har trott det icke

vara av behovet påkallat att söka anställa jämförelse mellan å ena sidan de

löneförmåner, som av kommittén föreslagits för prästerliga beställningar,

samt å andra sidan de löneförmåner, som åtnjutas av sådana civila ämbetsoch

tjänstemän, med vilka prästerna skulle kunna jämföras. En dylik jämförelse

är dessutom alltid vansklig att genomföra, då inom olika tjänstemannakårer

äro rådande särskilda förhållanden ej blott i fråga om tjänstgöringen

utan även beträffande tjänstinnehavarnes ställning till allmänheten,

vilka&förhållanden vid lönebestämningen visserligen måste beaktas, men i

allmänhet undandraga sig en bestämd värdesättning.» Tillika ansåg kommittén

sig emellertid böra ur ett av läroverkskommittén avgivet betänkande

av den 8 december 1902 upptaga vad denna kommitté föreslagit i fråga om

avlöning för läroverksadjunkter och lektorer.

I yttranden, som avgåvos över prästlöneregleringskommitténs förslag, återfinnes

stundom en hänvisning till den avlöning, som åtnjötes av andra befattningshavare.

Även eljest, såsom under debatten i riksdagen, uppdrogos

sådana" jämförelser, utan att det dock synes hava tillerkänts dem någon

mera avgörande betydelse.

Vid 1910 års riksdag väcktes i avseende å grunderna för lönernas beräknande

icke annan motion än en som avsåg en något gynnsammare beräkning

av ålderstilläggen än den i propositionen föreslagna. — Inom utskottet

anmäldes ingen avvikande mening avseende höjning av grundbeloppen

för kyrkoherde och komminister (men väl avseende sänkning därav),

varemot vissa utskottsledamöter ansett att maximum för det enligt 4 § medgivna

fyllnad sbeloppet borde sättas högre än enligt det av Kungl. Maj:t

framlagda och slutligen härutinnan antagna förslaget.

Den omständigheten att man vid antagandet av 1910 års prästlöneregleringslagar

må hava rätt allmänt föreställt sig att de efter den nya lagens

bestämmelser fastställda lönerna med hänsyn till sina belopp skulle komma

att bereda varje särskild präst den »anständiga bärgning», varom löneregleringslagen

talar i sin 1 §, utesluter givetvis ej att den sedermera vunna

erfarenheten kan hava ådagalagt att man härvid räknat miste. Det kan ej

antagas att de både nu och tidigare ofta återkommande klagomålen skulle

hava saknat reella skäl bakom sig, och ämbetsverken anse därför att eu

undersökning av frågan icke bör underlåtas.

- Såsom i det föregående antytts, är det förenat med vanskligheter att avgöra

vilket löneläge prästerna skäligen böra intaga, för att en var av dem

må anses hava erhållit eu, såsom det uttryckts i den anförda bestämmelsen

r 1 § löneregleringslagen, efter tjänstegrad och ämbetsåligganden ävensom

levnadskostnaderna i orten eller andra särskilda förhållanden lämpad anständig

bärgning. Av vad ovan anförts framgår ävenledes att det ej synes

fullt klart huruvida man vid det lagstiftningsarbete, som avslutades genom

1910 års författningar, velat i lönehänseende likställa prästerna med vissa

andra befattningshavare. Emellertid torde man vid bedömandet av frågan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

om otillräckligheten av de nuvarande prästlönerna icke kunna undgå att

jämföra de prästerliga lönerna med lönerna för vissa befattningshavare i

statens tjänst även ehuru man ej vill göra gällande att prästerna böra i

lönehänseende mer eller mindre likställas med dessa befattningshavare eller

några bland dem. Ämbetsverken hava trott det vara lämpligt att som ett

underlag för bedömandet av frågan om de prästerliga lönernas otillräcklighet

framlägga dels eu tablå, betecknad med A, utvisande den avlöning, som,

efter olika boningsorter och i förhållande till tjänsteålder, nu åtnjutes av

dels adjunkter och lektorer vid de allmänna läroverken och dels befattningshavarna

inom de förra normalgraderna inom statens centrala ämbetsverk

(notarie- eller första graden, sekreterare- eller andra graden och byråchefs-

eller tredje graden), motsvarande lönegraderna B 21, B 26 och B 30

enligt det nu gällande avlöningsreglementet, dels och en med B betecknad

tablå, utvisande den avlöning, som tillkommer präster i olika lönelägen. I

båda fallen hava i avlöningen inräknats tillfällig löneförbättring, där sådan

utgår, och dyrtidstillägg. För att göra jämförelsen rättvisande har det

givetvis härvid varit nödigt att, med beaktande av att prästerskapet åtnjuter

fri bostad, antingen förhöja prästlönerna med ett belopp, motsvarande värdet

av förmånen av den fria bostaden, eller ock minska de andra befattningshavarnas

avlöning med ett belopp motsvarande den för dem antagliga

hyreskostnaden. Den förra utvägen torde vara den lämpligare. Med hänsyn

till de ytterst växlande förhållandena på olika orter är det naturligtvis icke

möjligt att för den prästerskapet tillkommande fria bostaden finna värden,

som äro för alla fall antagliga. Efter upplysningar, som under hand inhämtats

från socialstyrelsen, ha ämbetsverken funnit sig kunna för nu ifrågavarande

ändamål begagna sig av vissa genomsnittsvärden, stigande i mån av högre löner,

ehuru med full vetskap även därom att de verkliga värdena av de faktiska

bostäderna för olika tjänstinnehavare ingalunda alltid stå i samma förhållande

till varandra som de av tjänstinnehavarna åtnjutna lönerna. De sålunda

använda värdena finnas angivna å tablån B. Beträffande de olika värdenas

inbördes storlek torde behöva framhållas allenast att de bestämts med

hänsyn bland annat till att det lägst avlönade prästerskapet i regel är bosatt

å landsbygden och det högst avlönade i regel i städer eller därmed jämförliga

samhällen. — Någon förhöjning av prästlönerna med anledning av

att prästerna, där så ske kan, så till vida åtnjuta förmånen av fri vedbrand,

att de äga att avgiftsfritt men på egen bekostnad å löneboställe bekomma

ved eller bränntorv till husbehov, har däremot ej vidtagits, enär denna

förmån icke åtnjutes av ett stort antal präster, som ofta i stället fått tillgodoräkna

sig visst högre fyllnadsbelopp i lönen. Emellertid må anmärkas

att som ett ungefärligt medeltal för ifrågavarande förmån torde kunna räknas

160 kronor för komminister och 200 kronor för kyrkoherde. Ej heller har

i beräkningen medtagits värdet av de förmåner utöver den reglerade lönen,

som åtskilliga präster åtnjuta på grund av bestämmelser i arrendekontrakt,

upprättade enligt den numera upphävda ecklesiastika arrendeförordningen

den 15 september 1911.

Beträffande prästlönerna torde jämväl få framhållas, att de upptagits utan

avseende å möjligen åtnjutet ödebygdstillägg, varom förut förmälts, och å

den jämväl ovan berörda, genom lagen den 17 december 1926 (nr 526)

stadgade 1,5-procent-förhöjningen, vilken senare på grund av sin beskaffenhet

ej bör här medräknas.

Beträffande prästerna har dyrtidstillägget upptagits till det senast fast
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ställda (efter ett procenttal av 34), och då detta korresponderar med talen

37 respektive 19 för icke nyreglerade respektive nyreglerade befattningshavare

i statens tjänst, hava dessa senare procenttal använts vid uträkningen

av förut omförmälda lärares och statstjänstemäns avlöningx). Givetvis har

vid beräkningarna ej medtagits den del av dyrtidstillägget, som utgår som

barntillägg, ej heller har, beträffande prästerskapet, tagits i beräkning den

del av dyrtidstillägget, som faller på skjutsbidrag, hyresersättning och ödebygdstillägg.

Tablå B har fullständigats med de lönebelopp, som skulle tillkomma

prästerna dels under förutsättning att det av kyrkomötet förordade lönetilllägget

av 1,000 kronor för varje präst skulle utgå och dels under vissa

andra förutsättningar, som angivas i det följande.

Ett övervägande av de siffror, som innehållas i nämnda båda tablåer,

torde giva skäl för påståendet att prästerna i de lägre lönegrupperna måste

— även med beaktande av det under vissa förutsättningar utgående ålderstillägget

—- anses för knappt avlönade. Däremot hava ämbetsverken icke

blivit övertygade därom, att de framförda klagomålen beträffande prästerskapets

svåra ekonomiska ställning skulle, då fråga är om prästerna i de

högre lönegrupperna, äga sådant fog, att det uppgivna behovet av en förhöjning

i lönen bör för dem tagas under övervägande i sammanhang med

de provisoriska åtgärder, varom nu är fråga.

Ämbetsverken anse på grund härav spörsmålet om beredande åt prästerskapet

i de lägre lönegrupperna av någon löneförbättring utöver den, som

ligger i den tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget, böra tagas under

allvarligt övervägande. Något hinder att medgiva sådan löneförhöjning, i

den mån man kommit till övertygelsen om de nuvarande löneförmånernas

otillräcklighet, lärer icke kunna anses ligga i stadgandet i 2 § löneregleringslagen

att eu enligt sagda lag fastställd lönereglering skall tillämpas

under 20 ecklesiastikår. Detta har erkänts redan genom beviljandet av de

åt det nyreglerade prästerskapet nu i form av tillfällig löneförbättring,

dyrtidstillägg och ödebygdstillägg utgående löneförhöjningarna. En häremot

svarande uppfattning gjorde sig även gällande under tiden för äldre löneregleringar,

då det svagt avlönade prästerskapets löner förhöjdes till vissa

som skäliga ansedda minimibelopp, vilka höjdes i mån tillgångarna i den

dåvarande prästerskapets löneregleringsfond sådant medgav. Den omständigheten

att de på 1910 års lag grundade löneregleringarna snart nog börja

utlöpa och frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets

avlöning snart torde överlämnas till utredning av sakkunniga bör ej utgöra

skäl för att avvisa ett krav på beviljande redan nu av löneförbättring,

därest en sådan erkännes vara befogad, och detta desto mindre som eventuella

nya grunder för prästerskapets avlöning och därmed eventuellt sammanhängande

höjning av lönerna komma att — därest ej den nya lagstiftningen

tillika upphäver de då gällande löneregleringar oavsett den tid för

vilken de blivit fastställda — endast successivt bliva tillgängliga på prästerna,

av vilka alltså flera skulle komma att ännu upp till 20 år eller mera uppbära

sin lön enligt nu gällande bestämmelser. Givetvis bör en eventuell

löneförhöjning under giltighetstiden för de på 1910 års lag grundade löneregleringarna

bestämmas så, att därigenom icke på något sätt föregripes

nyssberörda fråga om nya grunder för omförmälda lagstiftning.

Här omförmälda procenttal är f. n. ej gällande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition Nr 178.

1927 års prästlönoregleringssakkunniga hava icke gjort något direkt uttalande

i frågan om det uppgivna behovet av löneförhöjning för prästerskapet.

Då de sakkunniga emellertid förklarat sig intet hava att erinra mot

att åtgärder vidtagas för genomförandet av det av kammarkollegiet och

statskontoret framlagda förslaget, synes häri ligga att de sakkunniga biträda

uppfattningen om den nuvarande prästavlöningens otillräcklighet. De yttra

i sitt den 16 december 1927 avgivna utlåtande bland annat följande.

I det åt de sakkunniga lämnade uppdraget ingår givetvis jämväl ett allmänt

övervägande av skäligheten av de löneförmåner av olika art, som enligt

den nu gällande lagstiftningen på detta område tillförsäkrats prästerna.

Enligt de sakkunnigas mening kan emellertid frågan om utmätningen av

prästernas kontanta löner för den tid, de sakkunnigas eventuella förslag

kunna komma att avse, icke bedömas särskilt för sig, utan måste denna

fråga sättas i sammanhang med åtskilliga andra spörsmål av skiftande art

och omfattning, vilka under utredningsarbetet böra komma under bedömande.

På det förberedande stadium, på vilket utredningen befinner sig — de sakkunnigas

arbete började först den 1 september 1927 —hava de sakkunniga

icke kunnat fatta slutlig ståndpunkt till alla eller ens de flesta av nämnda

spörsmål, av vilkas avgörande frågan om löneutmätningen sålunda måste

anses beroende; och äro de sakkunniga förty icke i tillfälle att redan nu

angiva några för en framtida lönereglering normerande lönesiffror.

Det synes dock de sakkunniga, som om den omständigheten att den vittomfattande

frågan rörande nya grunder för lagstiftningen om prästerskapets

avlöning gjorts till föremål för utredning i frågans hela vidd icke skulle

utgöra hinder för genomförande, i avvaktan på den eventuella nya lagstiftningen

på detta område, av en löneförbättring för prästerna i överensstämmelse

med det förslag, som innebäres i kammarkollegiets och statskontorets

utlåtande över kyrkomötets skrivelse den 4 november 1925.

Efter vad jag under hand inhämtat hava de sakkunniga ännu icke tagit definitiv

ställning till frågan om storleken av den avlöning, som bör tillkomma

olika kategorier prästerliga tjänstinnehavare. De hava på förfrågan förmält

sig icke hava något att tillägga till sitt nyssnämnda utlåtande.

En av de sakkunniga, kontraktsprosten K. A. Ihrmark, har emellertid i

en vid utlåtandet i fråga fogad särskild mening yttrat sig i spörsmålet om

de nuvarande prästlönernas knapphet. Då en löneförhöjning ifrågasattes för

prästerskapet under nuvarande löneregleringsperiod, kunde en sådan efter reservantens

mening motiveras av det skälet att prästerskapet genom den reglerade

lönen icke erhållit det lönevärde, som avsetts i 1910 års prästlönelagstiftning,

ej heller genom nu utgående löneförbättring och dyrtidstillägg

erforderlig kompensation för lönevärdets minskning. De nyreglerade lönerna

vore i synnerligen många fall mindre värda än den äldre lönen på grund

av det sjunkande penningvärdet. Genom den nya boställslagstiftningen

hade prästerna gått miste om värdefulla naturaförmåner, som de tidigare

1927 år«

prästlöneregleringHsakkunniga.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Präst
föreningen.

Departe
mentschefen.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

fått åtnjuta. Rättfärdighets- och billighetsskäl krävde att prästerna komme

i åtnjutande av det lönevärde, som åsyftades i 1910 års lönelagar.

Allmänna svenska prästföreningens centralstyrelse har i särskilda till

Kungl. Maj:t på olika tider inkomna framställningar understrukit de växande

ekonomiska svårigheterna"för ett stort antal av prästerskapet samt behovet

av att frågan om en förbättring av prästerskapets lönevillkor löstes snarast

möjligt. Det allvarliga läget medgåve efter centralstyrelsens mening icke

ett inväntande av den revision av 1910 års löneregleringar, som ställts i utsikt.

Senast har centralstyrelsen i en den 12 december 1928 dagtecknad

skrift, under förmälan att centralstyrelsen inom sig ägde representanter för

alla rikets stift med ingående kännedom om situationen i prästhemmen i

skilda bygder, anfört bland annat, att centralstyrelsen hade rik erfarenhet

av den stora oro, som rådde i dessa hem på grund av det ekonomiska

trycket, och kände den ivriga önskan och förhoppning rikets prästerskap

hyste, att Kungl. Maj:t ville redan för 1929 års riksdag framlägga ett förslag

om löneökning, som kunde bereda en välbehövlig lättnad i de ekonomiska

bekymren.

De i förevarande ärende gjorda uttalandena äro anmärkningsvärt samstämmiga

däri, att de av prästerskapet för närvarande åtnjutna avlöningsförmånerna

i många fall måste anses otillräckliga. För egen del delar

jag till fullo den sålunda uttalade uppfattningen. I stort sett vill jag

härutinnan ansluta mig till den tankegång, som fått uttryck i kammarkollegiets

och statskontorets ovan återgivna utlåtande. Utan att i detta sammanhang

vilja eller behöva taga ställning till frågan, vilka andra tjänstemannagrupper

olika kategorier av präster skäligen böra jämställas med,

anser jag i likhet med ämbetsverken en viss vägledning kunna vinnas

genom en jämförelse med den avlöning, som tillkommer vissa grupper bland

statens tjänstemän av olika lönegrader. Även om vissa befogade erinringar

skulle kunna göras mot de av ämbetsverken uppskattade värdena å prästerskapets

bostadsförmån — ämbetsverken hava själva under stark reservation

upptagit dem — synes ett övervägande av de av ämbetsverken meddelade

siffrorna, i fråga varom torde få hänvisas till de av dem upprättade

tablåerna A och B, av vilka avskrifter torde få fogas vid detta protokoll,

giva en bekräftelse åt den av de flesta ortsmyndigheterna uttalade

meningen om den nuvarande prästerliga avlöningens otillräcklighet åtminstone

i de lägre lönelägena. Givet är att vid detta bedömande avseende

måste fästas vid de betydelsefulla arbetsuppgifter, som äro anförtrodda åt

prästerskapet, liksom vid den utbildning prästen har att underkasta sig och

vid de stora krav på hjälpsamhet även i rent ekonomiskt hänseende och

på gästfrihet, som gärna ställas på prästen, allt omständigheter som medföra

ökat behov beträffande avlöningens storlek. Även andra förhållanden än de

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

föriit berörda kunna för många andra präster medföra tvång till större utgifter

än som i allmänhet förekomma för befattningshavare av jämförlig ställning.

Det kan vara tillräckligt att hänvisa till att bundenheten till viss bostadsplats

olta medför fördyrande av anskaffningskostnaden för livsförnödenheter

m. in. liksom av kostnaden för barnens uppfostran o. s. v.

Jag ansluter mig således till uppfattningen därom att prästerna, åtminstone

i do lägre lönelägena, äro i synnerligt behov av förhöjning av sina

nuvarande löneinkomster.

Det synes mig också att starka skäl föreligga att redan nu upptaga till

avgörande frågan om löneförbättring åt prästerskapet i den mera begränsade

omfattning, vari frågan för närvarande och särskilt i ämbetsverkens förslag

föreligger. Visserligen äro för närvarande ovannämnda 1927 års prästlöneregleringssakkunniga,

vilka blivit av min företrädare enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande tillsatta för utredning av frågan rörande nya grunder för

lagstiftningen om prästerskapets avlöning samt dispositionen och förvaltningen

av prästlönejorden, sysselsatta med frågan om ny lönereglering för

prästerskapet, men den slutliga lösningen av sistnämnda fråga, vilken på

grund bland annat av de säregna förhållanden, som gälla beträffande det

prästerliga avlöningsväsendet, givetvis sammanhänger intimt med de omfattande

och svåra spörsmål, som i övrigt äro under de sakkunnigas handläggning,

kan ej förväntas komma att vinnas under de närmaste åren.

I vilket fall som helst kan den eventuella nyregleringen rörande prästerskapets

avlöning icke träda i tillämpning förr än efter den 30 april 1934, då de

första löneregleringarna enligt 1910 års lag upphöra att gälla. Denna nyreglering

kan ej heller träda i kraft omedelbart för hela prästerskapet, enär

nuvarande löneregleringar, vilkas ikraftträdande beträffande olika pastorat

fördelar sig på de olika åren från och med år 1914, samt de löneregleringar

enligt samma lag, som ännu återstå att meddela, gälla var för sig under

tjugo år. Den stora massan av löneregleringar upphör att gälla först under

åren 1937—1942. Några löneregleringars varaktighet kommer att sträcka

sig in på början av 1950-talet. Den sista i serien av nya löneregleringar skulle

komma att gälla till den 1 maj 1961. Måhända kan det tänkas att genom den

eventuella nya lagstiftningen bestämmes, att giltighetstiden för samtliga

enligt 1910 års lag fastställda löneregleringar avklippes och att regleringen

enligt 1910 års lag av de vid den nya lagstiftningens ikraftträdande ännu

oreglerade pastoraten inhiberas, men härom är det givetvis för tidigt att nu

döma. Den nu pågående revisionen av de prästerliga avlöningsförfattningarna

synes mig därför icke utgöra en omständighet, som bör utgöra hinder

för att, därest man i likhet med mig kommit till övertygelsen att prästerskapet

eller någon del därav är i behov av löneförbättring utöver vad de

för närvarande åtnjuta i form av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,

inom skäliga gränser bereda de prästerliga befattningshavarna denna förbättiing.

Givetvis bör härvid iakttagas, att man ej föregriper den lönereg
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

lering för prästerskapet som är att framdeles motse. Icke blott kammarkollegiet

och statskontoret utan även prästlöneregleringssakkunniga hava understött

förslaget att redan nu bereda prästerskapet i begränsad omfattning

förbättrade lönevillkor, därvid de starkt understrukit att här är fråga om

ett provisorium att gälla i avvaktan på eventuella nya bestämmelser.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra därom att man under giltighetstiden

för löneregleringar, fastställda enligt de bestämmelser, som gällde

före det 1910 års lagar trädde i tillämpning, ansåg sig oförhindrad att beträffande

svagt avlönade präster vidtaga åtgärder i viss mån likartade med

dem som nu äro i fråga.

Formen för Kyrkomötet har i första hand tänkt sig, att den ifrågasatta löneförhöjen

eventuell njngen skulle ske i form av ett särskilt lönetillägg jämte de förut under

ning. ? olika former anvisade. Kyrkomötet synes hava avsett att dyrtidstillägg ej

skulle åtnjutas å denna nya lönepost.

Ämbetsverken hava funnit det synnerligen önskvärt att ej med en ytterligare

löneform öka det stora antalet löneposter, som redan inginge i avlöningen.

Enligt deras mening vore det ej omöjligt att lägga in den eventuella

nya löneförhöjningen i någon av de övriga löneposterna. Såsom förut

erinrats hava ämbetverken ansett detta lättast låta sig göra, därest, på sätt

kyrkofondskommittén föreslagit, den nuvarande tillfälliga löneförbättringen

utbyttes mot fast sådan med rätt att därå uppbära dyrtidstillägg enligt reducerad

grund.

Reservanten inom prästlöneregleringssakkunniga, kontraktsprosten Ihrmark,

åter har ansett, att löneförbättringen borde erhålla formen av förhöjning av den

nu utgående tillfälliga löneförbättringen samt att därå skulle få åtnjutas

dyrtidstillägg efter nu gällande grund.

Departe- Givetvis skulle den ifrågasatta löneförhöjningen enklast kunna sättas

mentschefen. m det beloppi som man önskar, om den bestämdes att i enlighet med

kyrkomötets förslag utgå som ett särskilt, från övriga delar av lönen fristående

belopp. Även den av reservanten Ihrmark föreslagna metoden

utmärkes av en viss enkelhet, under förutsättning att man vill vinna en

för alla lönelägen till beloppet lika eller, såsom det Ihrmarkska förslaget

innebär, vid enstaka punkter stegrad förhöjning. Dock synes mig den förra metoden,

på sätt även ämbetsverkerken framhållit, mindre lämplig därutinnan

att därigenom skulle i det nog så invecklade prästerliga lönesystemet införas

vtterligare en avlöningspost. Emot den senare metoden talar att därmed

ej kan ernås den av kyrkofondskommittén åsyftade förmånen att få den

nuvarande tillfälliga löneförbättringen, som måste göras till föremål för

årligt beslut av riksdagen, jämte ett högre dyrtidstillägg ersatt med ett

avlöningsbelopp, som visserligen är av provisorisk natur men ej behöver

årligen upptagas till behandling, jämte ett lägre dyrtidstillägg. För de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

flesta statstjänstemannen liar utvecklingen gått i den riktningen, att eu

del av dyrtidstillägget överflyttats till en fastare avlöningsförmån. Då, på

sätt av det föregående framgår, prästerna fått i avseende å de av dyrtiden

påkallade löneförbättringarna följa statstjänstemannen i spåren, överensstämmer

det med hittills följda principer att låta omförmälda ändring få

tillämpning även på prästerna. Tiden läror få anses mogen för denna förändring,

då ju prisläget synes hava rätt väl stabiliserat sig, i vilket hänseende

torde få hänvisas till den tablå rörande levnadskostnadsindex, som

finnes intagen å sid. 13 i det vid statsverkspropositionen till 1929 års riksdag

fogade statsrådsprotokollet don 4 januari 1929 angående utgifterna, för

flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Beträffande eu eventuell löneförhöjnings belopp anföra kammarkollegiet

och statskontoret — vilka såsom förut nämnts vid sina härefteråt omförmälda

beräkningar begagnat sig av procenttalen 34 och 16 — följande.

\ id ett övervägande av de omständigheter, vilka synas böra vara avgö''

rande för den föreliggande frågan att — utan att föregripa nyssnämnda

spörsmål oin nya grunder för prästerskapets avlöning och således med beaktande

av åtgärdens provisoriska karaktär — bereda präster, vilkas nuvarande

avlöning befinnes på grund av förändrade förhållanden vara oskäligt

låg, erforderlig löneförhöjning, hava ämbetsverken funnit, att präster med

en reglerad lön av omkring 3,500 kronor och därunder numera, även med

tdlägg av nu utgående löneförhöjningar, torde få anses behöva en ytterligare

löneförhöjning av det av kyrkomötet förordade beloppet 1,000 kronor eller

däromkring, samt att präster med en reglerad lön av omkring 6,000 kronor

och däröver icke synas befinna sig i så ogynnsamt läge, att någon löneförhöjning

utöver den avlöning, som enligt kommitténs berörda förslag skulle

tillkomma dem, kan redan nu och utan att avvakta den motsedda omregleringen

av lönerna anses oavvisligen påkallad. I de mellanliggande lönelägena

synes visserligen en löneförhöjning vara behövlig, men med ett be1°PP,

som faller i mån av stigande lön, varför den lärer böra successivt

minskas från 1,000 kronor.

Vid sitt bedömande av det föreliggande spörsmålet hava ämbetsverken

givetvis haft att som utgångspunkt taga det nuvarande lönesystemet, däri

ålderstillägg icke ingår annat än i den synnerligen begränsade omfattning,

som finnes angiven i 6 § löneregleringslagen, ävensom beakta det nuvarande

säregna prästerliga befordringssystemet och den inverkan detta må anses

utöva på utsikterna till förflyttning från en lägre till en bättre avlönad befattning.

Den av ämbetsverken föreslagna anordningen medför, att skillnaden mellan

lägsta och högsta lön blir något mindre än enligt det nuvarande systemet.

Detta har hlivit en oundviklig följd av att ämbetsverken ansett nödigt att

höja de lägre lönerna men funnit att vid den nu ifrågavarande provisoriska

åtgärden de högsta lönerna kunna lämnas till beloppet orubbade. På frågan

huruvida proportionen mellan lönerna borde vid lönernas slutliga omreglering

ändras i angiven riktning hava ämbetsverken icke haft anledningatt

ingå.

Löneför
höjningens
belopp.

Ämbets
verken.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Den löneförhöjning, som således efter ämbetsverkens mening skulle böra

tillerkännas präster, vilkas reglerade lön understiger 6,000 kronor, borde,

efter vad i det föregående blivit antytt, sammanslås med den av kommittén

föreslagna fasta löneförbättringen till ett belopp och beräknas på sådant satt,

att för präster med omkring 3,500 kronors reglerad lön och därunder den

reglerade lönen med tillägg av dels den fasta löneförbättringen och dels

dyrtidstillägg efter en beräkningsgrund reducerad på sätt beträffande statens

nyreglerade verk är stadgat, komme att med omkring 1,000 kronor överstiga

den reglerade lönen med tillägg av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg

efter den för prästerskapet nu bestämda beräkningsgrunden. För

präster med högre lön upp till 6,000 kronor skulle löneförhöjningen successivt

minskas.

Verkställer man då en undersökning till vilket belopp den av kommittén

föreslagna fasta löneförbättringen skulle för präster, vilkas avlöning är omkring

3,500 kronor och därunder, behöva höjas för att den totala avlöningen,

beräknad som nyss sagts, skulle komma att med omkring 1,000 kronor överstiga

den avlöning de för närvarande åtnjuta, finner man att vid 3,o00

kronors lön skulle erfordras 2,156 kronor, vid 3,000 kronors lön 2,078 kronor

och vid 2,500 kronors lön 2,001 kronor. Då dessa belopp relativt obetydligt

skilja sig från varandra, men det givetvis är önskligt att icke behöva

för olika lönelägen fastställa den fasta löneförbättringen till olika belopp,

synes man böra vidtaga en jämkning av beloppet på sådant sätt, att till

varje präst med lön av högst 3,500 kronor skall utgå fast löneförbättring

till ett belopp av 2,100 kronor. Detta belopp ger vid en reglerad lön av

3,138 kronor 88 öre den av kyrkomötet ifrågasatta förhöjningen av 1,000

kronor. I mån av lägre lön ger den en något större förhöjning — vid

3,000 kronors lön 22 kronor och vid 2,500 kronors lön 99 kronor — och i

mån av högre lön än 3,138 kronor 88 öre en något mindre förhöjning —

vid 3,500 kronors lön 56 kronor. Dessa växlingar synas emellertid alltför

obetydliga för att icke uppvägas av förmånen av ett enhetligt belopp för

den föreslagna fasta löneförbättringen.

För präster med kontant lön av 6,000 kronor och däröver har kyrkofondskommittén,

som förut blivit nämnt, föreslagit en fast löneförbättring

av 2,000 kronor att jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden

utgå i stället för den nuvarande tillfälliga löneförbättringen jämte dyrtidstillägg

enligt den högre beräkningsgrunden. Efter vad ämbetsverken nyss

anfört torde präster med en reglerad lön av omkring 6,000 kronor och däröver

icke kunna anses befinna sig i sådant läge, att någon löneförhöjning

kan åtminstone nu anses påkallad. Det synes emellertid ämbetsverken kunna

med fog ifrågasättas om ej, med hänsyn till den ringa skillnaden mellan

det för löntagare med 3,500 kronors lön och därunder nu föreslagna beloppet

2,100 kronor och det för löntagare med 6,000 kronors lön och däröver

av kommittén föreslagna beloppet 2,000 kronor och fördelen av ett enhetligt

belopp, förstnämnda belopp 2,100 kronor bör bestämmas även för

nämnda högre löntagare. Härigenom skulle också vinnas den stora fördelen,

att för de mellanliggande lönelägena ej behöver föreskrivas olika belopp,

som successivt fölle från 2,100 kronor till 2,000 kronor. Genom sagda förhöjning

skulle ytterligare vinnas den fördel, att man sluppe ifrån den av

kommittén beträffande dess förslag anmärkta olägenheten att i vissa lönelägen

(7,000—7,155 kronor) inkomstminskning uppstode. Den sammanlagda

löneökning, som skulle till följd av berörda utjämning uppstå, är givetvis

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 178. 29

cj så stor, att den kan anses vara av någon ekonomisk betydelse för kyrkofonden,

som lärer komma att få vidkännas huvudparten därav. Antalet

prästlöner av 6,000 kronor och däröver utgör 299.

Möjligen skulle det kunna ifrågasättas, om den föreslagna fasta löneförbättringen

bör obeskuren tillgodokomma präster, beträffande vilkas avlöning

gälla, vissa uiidantagsförhållanden, såsom i fråga om präster, vilka åtnjuta

särskild förmån utöver lönen, eller vilkas lön blivit förhöjd enligt

10 § lagen om reglering av prästerskapets avlöning; men ämbetsverken hava

icke ansett sig äga tillräckliga skäl att föreslå någon differentiering i nåo-ot

av nu berörda fall. fe

1927 års prästlöneregleringssakkunniga hava i sitt förut omförmälda ut- Prästlönereglåtande

förklarat sig intet hava att erinra mot att åtgärder vidtoges för ge- ''Sff''

nomförande av det av ämbetsverken framställda förslaget. De sakkunniga unniga''

förmälde sig därvid förutsätta att, såsom jämväl kammarkollegiet och statskontoret

finge anses hava avsett, de beslut om löneförbättring, som kunde

komina att fattas, erhölle giltighet allenast för nu löpande löneregleringsperioder.

En av de sakkunniga, kontraktprosten Ihrmark, var av skiljaktig mening

så vitt angår sättet för beredande åt prästerskapet av erforderlig löneförbättring.

Förutom det att reservanten mot ämbetsverkens förslag framställde anmärkningar

i fråga om dels ämbetsverkens beräkning av värdet av den

prästerna tillkommande fria bostaden och dels den belysning av frågan om

prästlönernas otillräcklighet, som lämnats genom jämförelse mellan prästerskapet

och vissa andra befattningshavare, bland dem särskilt läroverkslärarna,

anmärkte han, att ämbetsverkens förslag skipade rättvisa endast åt

vissa, nämligen dem som uppbure en lägre lön, och innebure ett upprivande

av de grunder, efter vilka de nu utgående lönebeloppen beräknades, samt

att ämbetsverken i likhet med kyrkofondskommittén ville giva löneförhöjningen

formen av fast löneförbättring, vilket i själva verket innebure eu ny

lönereglering. Enligt reservantens mening skulle en rättvis och skälig löneförhöjning

kunna erhallas pa sadant sätt, att den till kyrkoherdar och komministrar

nu utgående tillfälliga löneförbättringen höjdes till 1,300 kronor

för lön från och med 2,500 kronor1 till och med 3,999 kronor, till 1,400

kronor för lön från och med 4,000 kronor till och med 6,999 kronor och

till 1,500 kronor för lön från och med 7,000 kronor. Härmed sammanhängde

att dyrtidstillägg skulle beräknas såsom hittills och utgå med det

högre procenttalet.

Omförmälda reservationsvis framförda mening har understötts av såväl

biskoparna å förberörda av dem år 1928 hållna möte som allmänna svenska

prästföreningens centralstyrelse i till Kungl. Maj:t ingivna skrivelser.

Det torde få förutsättas att reservanten avsett, att även komministrar med lägre reglerad

lön än 2,500 kronor skulle komma i åtnjutande av en till 1,300 kronor förhöjd tillfällig

löneförbättring.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

30 Kungl. Maj.is proposition Nr 178.

Även för den, som känner sig övertygad om riktigheten av uppfattningen

därom att den till prästerskapet nu utgående avlöningen är, åtminstone

i de lägre lönelägena, otillräcklig, måste svårigheter framställa

sig vid besvarandet av frågan huru mycket lönerna böra förhöjas. Dessa

svårigheter bliva knappast mindre i det nu föreliggande fallet, där det

rör sig om eu provisorisk åtgärd. I varje fall måste vid frågans bedömande

fasthållas, att det här icke gäller en allmän nyreglering av prästernas

avlöning och att man följaktligen i ärendets föreliggande skick

icke har anledning att ingå i prövning av spörsmålet vilken löneskala

skäligen bör tillämpas för prästerna. Denna fråga tillkommer det ovannämnda

prästlöneregleringssakkunniga att utreda. Vad det här gäller är

att tillse vad som kan göras för att bringa upp prästlönerna till eu sådan nivå,

att de mest framträdande missförhållandena bliva avhjälpta, intill dess en verklig

omreglering av prästerskapets avlöning må bliva beslutad och genomförd.

Ämbetsverken synas mig härvid hava förfarit med nödig varsamhet. Den

sammanställning de hava gjort av de nuvarande prästlönerna och vissa

andra befattningshavares löner åsyftar ej att tjäna som grund för bedömandet

vilka löner rätteligen böra åtnjutas av prästerna utan avser att lända

till ledning vid övervägandet av frågan vilka nuvarande prästlöner uppenbarligen

äro för låga och vilka tillskott som erfordras för att avhjälpa missförhållandet.

Om man i likhet med ämbetsverken anser, att präster med en

reglerad lön av omkring 6,000 kronor och däröver »icke synas befinna sig

i så ogynnsamt läge, att någon löneförhöjning utöver den avlöning, som

enligt (kyrkofonds-)kommitténs berörda förslag skulle tillkomma dem, kan

redan nu och utan att avvakta den motsedda omregleringen av lönerna anses

oavvisligen påkallad», har man därmed icke förnekat behovet av löneförhöjning

för präster med högre löner, men ansett detta behov icke vara så

stort att dess avhjälpande i nu föreliggande ordning vore oavvisligt.

Ämbetsverken hava grundat sitt förslag på att präster med omkring

3,500 kronors reglerad lön och därunder skulle erhålla, utöver redan beviljade

lönetillägg, en reell löneförhöjning i enlighet med kyrkomötets förslag av

1,000 kronor, att präster med omkring 6,000 kronors reglerad lön och däröver

ej nu borde kunna påräkna sådan samt att präster, vilkas löner låge mellan

nämnda två belopp, skulle i mån av stigande lön erhålla eu från 1,000

kronor successivt nedåt fallande förhöjning. Emellertid har ämbetsverkens

förslag på grund av den utformning förslaget i enkelhetens intresse erhållit

kommit att föranleda en om ock obetydlig reell löneförhöjning även för högre

avlönade präster, likasom löneförhöjningen för åtskilliga lägre avlönade präster

blivit något högre än 1,000 kronor och för flertalet präster i mellanlägena

något större än som med sträng tillämpning av den fallande beräkningsgrunden

skulle tillkomma dem. En uträkning visar att en konsekvent tillämpning av ämbetsverkens

utgångspunkter skulle medföra, att det nya lönetilläggets storlek

skulle växla rätt betydligt, i det att lönetillägget exempelvis skulle bliva vid

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

3 500 kronors reglerad lön 2,156 kronor, vid 5,000 kronors lön 1,929 kronor vid

6,000 kronors lön 1,797 kronor, vid 7,000 kronors lön 2,010 kronor och vid

8 000 kronors lön 1,916 kronor. Då nu ämbetsverken ansett det redigast att för

a a präster föreslå ett tdl beloppet enhetligt lönetillägg, har följden blivit att

jämväl präster med 6,000 kronors lön och däröver komme i åtnjutande av

någon förhöjning. Denna förhöjning uppgår - med tillämpning av de

procenttal som av ämbetsverken använts — till 351 kronor vid 6,000 kronors

n 1!?™” Vld 6,500 kronors Iön> 104 kronor vid 7,000 kronors lön

och 184 kronor vid 7,500 kronors och högre lön.

Enligt kontraktsprosten Ihrmarks förslag skulle löneförhöjningen, inberäknat

dyrtidstdlagg a 34%, bliva för präster med högst 3,999 kronors lön 871 kronor

för präster med lön från och med 4,000 till och med 6,400 kronor 938-871

ronor, och för präster med lön från och med 6,401 kronor 871—700 kronor

Den av lhrmark föreslagna lönehöjningen skulle alltså för de särskilda

prasterna med 72—300 kronor understiga den av kyrkomötet begärda.

... Tld Övervägande av de föreliggande förslagen om beredande av löneförbättring

åt prästerskapet ansluter jag mig obetingat till det av kammarkollegiet

och statskontoret framställda. Jag anser det vara uppenbart

att det ar i de lagre lönelägena som det ekonomiska trycket gör sig mest

kannbart och som i följd därav behovet av den nu ifrågasatta provisoriska

löneförbättringen företrädesvis gör sig gällande. I likhet med ämbetsverken

anser jag mig ej nu böra eller kunna taga ståndpunkt till frågan huruvida

prasterna böra i lönehänseende mer eller mindre likställas med de befattningshavare,

vilkas löneförmåner ämbetsverken angivit i sin tablå A Men

J överensstämmelse med ämbetsverken har jag bland annat genom den belysning

av lönefrågan, som ämbetsverkens tablåer ovedersägligen giva —

aven om man^ skulle finna skäligt, att värdet av prästens fria bostad något

jamkades i manga fall — vunnit den övertygelsen, att tillräckliga skäl saknas

att vid den provisoriska åtgärd, varom här är fråga, åt präster i högre

lönelagen bereda någon löneförhöjning utöver den rätt obetydliga, som följer

av ett genomförande i huvudsak av ämbetsverkens förslag.

Den omständigheten, att den effektiva löneförhöjningen vid genomförandet

av ämbetsverkens förslag blir i någon mån ojämn för olika befattningshavare,

synes mig icke vara av avgörande betydelse. Skulle man sträva efter

att för löneförbättringens belopp i olika lönelägen vinna en jämn progression,

nödgades man, med frångående av den nu föreslagna metoden med

ett för alla lönelägen enhetligt belopp, fastställa löneförbättringsbelopp som

vaxlade exempelvis för varje tiotal kronor, varmed den reglerade lönen

stege. Fördelen av ett för alla enhetligt belopp, såsom ämbetsverkens förslag

avser, ligger i öppen dag, och någon olägenhet eller orättvisa gent emot

löntagarna synes mig icke följa av ett sådant belopps fastställande. Jag

anser därför att det nya lönetillägg, som bör till prästerna utgå i stället för

den nuvarande tillfälliga löneförbättringen, bör bliva till beloppet lika för

samtliga ordinarie präster.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

Såsom förut nämnts hava ämbetsverken vid de beräkningar, varpå de

grundat sitt förslag, använt det procenttal, som då var gällande för uträknande

av dyrtidstillägg för präster, nämligen 34, och det i förhållande härtill

reducerade procenttal, 16, som efter deras förslag framdeles skulle komma

att tillämpas för prästerna (motsvarande för statstjänstemannens vidkommande

procenttalen 37 och 19). Under nu löpande ecklesiastikår hava prästernas

dyrtidstillägg utgått med 32 procent av vederbörande löneförmåner, mot vilket

svarar ett reducerat procenttal av 14 (dessa tal korrespondera med procenttalen

35 och 17 för statstjänstemannen). Jag har låtit verkställa en beräkning av

det nya lönetilläggets storlek med tillämpning av nyssnämnda procenttal

32 och 14. Det av denna beräkning härflytande resultatet sammanfaller så

nära med det resultat, till vilket ämbetsverken kommit, att lämpligheten av

lönetilläggets bestämmande till 2,100 kronor synes mig bekräftad. De siffror,

som här förut angivits såsom utgörande de belopp, vartill det nya lönetilllägget

skulle bestämmas i händelse av en sträng tillämpning av ämbetsverkens

utgångspunkter, skulle, med begagnande av procenttalen 32 och

14, bliva vid 3,500 kronors reglerad lön 2,182 kronor, vid 5,000 kronors lön

1,950 kronor, vid 6,000 kronors lön 1,815 kronor, vid 7,000 kronors lön 2,031

kronor och vid 8,000 kronors lön 1,952 kronor. Den effektiva löneförhöjningen

vid det nya lönetilläggets bestämmande till 2,100 kronor, skulle, likaledes

med användning av procenttalen 32 och 14, uppgå till de belopp,

som återfinnas i sista kolumnen av efterföljande tablå.

Reglerad

lön

Reglerad lön +

tillfällig löneför- bättring + 32 %

dyrtidstillägg

med föreskrivet

maximum

Reglerad lön +

provisorisk till- läggslön 2,100 kr.

+ 14 % dyrtids- tillägg med stad- gat maximum

Skillnad

i

lönebelopp

2,500

4,158

5,244

1,086

3,000

4,818

5,814

996

3,500

5,478

6,384

906

4,000

6,204

6,954

750

4,500

6,864

7,524

660

5,000

7,524

8.094

570

5,500

8,250

8,664

414

6,000

8,910

9,234

324

6,500

9,570

9,804

234

7,000

10,296

10,374

78

7,500

10,796

10,944

148

8,000

11,296

11,444

148

Jag biträder alltså det av ämbetsverken framlagda och av prästlöneregleringssakkunniga

tillstyrkta förslaget om ifrågavarande lönetilläggs bestämmande

till 2,100 kronor.

likhet med ämbetsverken anser jag det föreslagna nya lönetillägget böra

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition Nr 178.

obeskuret tillgodokomma präster, beträffande vilkas avlöning gälla vissa

undantagsförhållanden.

I föregående tablå visas buru de nya avlöningsbestämmelserna komma

att verka i vissa olika lönelägen.

Efter kyrkofondskommitténs förslag skulle det nya lönetillägget erhålla

beteckningen fast löneförbättring och behandlas som en del av den fasta lönen,

på grund varav delaktighetsbeloppet i prästerskapets änke- och pupillkassa

skulle beräknas bland annat efter detta belopp.

Jag finner det önskvärt att lönetilläggets provisoriska karaktär, som starkt

understrukits av såväl ämbetsverken som de sakkunniga, framhäves genom

benämningen. Med hänsyn till denna provisoriska karaktär anser jag det

icke vara motiverat att lönetillägget skulle räknas befattningshavaren till godo

vid bestämmandet av hans delaktighetsbelopp i änke- och pupillkassan, framför

allt med hänsyn till de förändringar i bestämmelserna om prästernas

familj epensioner, som ägt rum genom det för kassan utfärdade förnyade

reglementet den 17 december 1926. Att lönetillägget ej får tagas i beräkning

vid bestämmandet av beloppet av befattningshavarens emeritilön följer

redan av ordalydelsen av lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) om

emeritilöner för präster. Jag återkommer emellertid till frågan om beredande

på annan väg av höjning av emiritilönerna.

Det av mig föreslagna nya lönetillägget synes mig kunna erhålla benämningen

provisorisk tilläggslön.

I det föregående har erinrats därom att de reglerade lönerna till det ordinarie

prästerskapet gäldas i första hand av vederbörande pastorat med ut.

debiterade medel, avkomsten av boställen och boställsskogar samt avkastningen

av fonder o. d., med rätt för pastoratet att, därest de utdebiterade

medlen överstege visst, efter måttlig grund beräknat belopp, för överskjutande

beloppet utfå ersättning ur kyrkofonden. Allt sedan den första

löneförhöjningen i form av krigstidstillägg beviljades prästerskapet hava

(med undantag för första årets tillägg, vilket såsom utbetalat i efterskott

behandlades på särskilt sätt) lönetilläggen ansetts böra utbetalas med anlitande

av samma tillgångar som äro anvisade för gäldandet av den reglerade

lönen, således bland annat med bibehållande av den ram, inom vilken församlingarnas

bidrag få uttagas.

Även provisorisk tilläggslön åt det ordinarie prästerskapet, varom nu är

fråga, har avsetts skola bestridas på samma sätt som övriga lönebelopp.

För egen del har jag ej funnit någon erinran häremot utan tillstyrker en

sådan anordning.

Beträffande församlingarnas skyldighet att vidkännas utdebitering av avgifter

för ändamålet torde få framhållas, att här ej ifrågasatts att denna

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 148 häft. (Nr 178.) 3

Löneförbättringens

benämning.

Bestridande

av den provisoriska

tillläggslönen.

Departe
mentschefen
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

skyldighet skulle utvidgas utöver den därför redan satta gränsen av 6 öre

för varje tiotal kronor av inkomstbeloppet inom pastoratet. Då största delen

av pastoraten och däribland flertalet av de i ekonomiskt hänseende svagare

pastoraten redan uppnått sagda gräns, vilket berättigar dem att för återstoden

erhålla ersättning från kyrkofonden, är det endast ett mindretal pastorat —

omkring en tredjedel av samtliga — och företrädesvis de bärkraftigaste,

vilka skulle få vidkännas den av den nu föreslagna löneförhöjningen följande

ökningen eller någon del därav.

Löneförhöj- Enligt den motion, som låg till grund för kyrkomötets ifrågavarande

ningens sam- skrivelse den 4 november 1925, i vad angår nu föreliggande fråga om lönem‘belopp.

a förbättring för prästerskapet, skulle den föreslagna och av kyrkomötet tillstyrkta

löneförhöjningen sammanlagt uppgå till 2,272,000 kronor, därav

1,732,000 kronor beräknades komma att utgöra kyrkofondens bidrag1).

Genomförandet av kammarkollegiets och statskontorets förslag, så vitt angår

löneförhöjningen åt det ordinarie prästerskapet, har av ämbetsverken enligt

en mera approximativ uppskattning beräknats, utöver eljest utgående lönebelopp,

draga en kostnad av omkring 1,415,000 kronor, därav omkring 1,000,000

kronor komme att gäldas av kyrkofonden. Enligt vad reservanten inom

prästlöneregleringssakkunniga meddelat, har en approximativ beräkning av

den förhöjning i utgående avlöning, som skulle följa av en tillfällig löneförhöjning

enligt hans förslag jämte dyrtidstillägg efter 34 procent, givit

vid handen en sammanlagd merkostnad av omkring 2,132,000 kronor2).

Departe- För utrönande av den förhöjning i den efter nuvarande grunder utgående

mentschefen. avlöningen åt det ordinarie prästerskapet, som skulle bliva en följd av det

av mig tillstyrkta förslaget till provisorisk tilläggslön, och som på grund

av det lägre procenttalet för dyrtidstillägget skulle bliva något mindre än

ämbetsverken beräknat, har jag låtit verkställa en approximativ beräkning.

Härvid har sålunda åsyftats att utreda den ökning i den totala avlöningssumman

för det ordinarie prästerskapet, som skulle föranledas av att i stället

för den tillfälliga löneförbättringen jämte dyrtidstillägg efter den högre beräkningsgrunden,

32 procent av lön och tillfällig löneförbättring, skulle träda den

föreslagna provisoriska tilläggslönen jämte dyrtidstillägg enligt den lägre beräkningsgrunden,

14 procent av lön och provisorisk tilläggslön. Denna beräkning

har givit vid handen att den ifrågasatta tilläggslönen skulle komma att

draga en sammanlagd kostnad av omkring 1,370,000 kronor utöver de enligt

nu gällande bestämmelser utgående lönebeloppen. För beräkning av

huru stor del av detta belopp, som kan antagas komma att stanna på pastoraten

och huru stor del falla på kyrkofonden, har jag likaledes låtit verk
’)

Enligt en av ämbetsverken verkställd beräkning uppskattades beloppet till 2,264,000

kronor, därav 1,630,000 kronor skulle komma att stanna på kyrkofonden.

2) Beloppet synes mig något för högt. En överslagsberäkning, som jag låtit verkställa,

har givit till resultat, att merkostnaden borde bliva ej fullt 2,000,000 kronor.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 178.

ställa en undersökning, varav framgår att omkring 385,000 kronor torde

stanna på pastoraten och omkring 985,000 kronor gäldas av kyrkofonden.

Vid denna beräkning hava de olika löneformerna i vartdera fallet behandlats

som en enhet, således utan avseende därå att löneförbättringen författningsenligt

bar förtursrätt framför dyrtidstillägget.

Därest den avlöningsform, som under benämningen tillfällig löneförbätt- Det extra

ring nu ingår i avlöningen för kyrkoherdar och komministrar, på sätt ovan ordinarie

nämnts utbytes mot en provisorisk tilläggslön av mera stadigvarande be- V‘Kontraktsskaffenhet

och i sammanhang därmed det dessa befattningshavare tillkom- Prostarnamande

dyrtidstillägget förklaras skola beräknas efter det reducerade procenttalet,

lärer motsvarande förändring böra vidtagas beträffande såväl det extraordinarie

prästerskapet som kontraktsprostarna.

Kyrkofondskommitténs ovannämnda förslag innefattar även förslag därom.

Enligt kommitténs förslag skulle beloppet av det nya arvodestillägget utgöra

för adjunkt i egentlig mening 600 kronor, motsvarande 50 procent

av arvodet, för ständig adjunkt 900 kronor och för kontraktsadjunkt 1,500

kronor, motsvarande i båda fallen omkring 50 procent av det vanligast förekommande

arvodesbeloppet. För kontraktsprost föreslogs ett tillägg av 250

kronor, då arvodet uppginge till eller överstege 250 kronor, men eljest till

150 kronor. Med löneförbättring till sålunda föreslagna belopp skulle, framhöll

kommittén, inträffa att sex kontraktsprostar, nämligen de, vilkas arvode

överstege 560 kronor, skulle bekomma lägre avlöning än för närvarande.

För tre av dem skulle minskningen utgöra respektive 67, 143 och 158 kronor,

för vilka skäligen borde beviljas ett personligt tillägg såsom ersättning

för minskningen.

I övrigt komme förändringen att för extraordinarie prästmän och kontraktsprostar

medföra en om ock i regel obetydlig förhöjning i avlöningen.

Beträffande sättet för den fasta löneförbättringens utgörande åt dessa befattningshavare

ansåg kommittén den böra gäldas på samma sätt och i

samma ordning som den tillfälliga löneförbättringen, således i fråga om

ständiga adjunkter genom användande i första hand av pastoratens avlöningstillgångar

inom ramen för den i lagen om reglering av prästerskapets

avlöning stadgade maximiutdebiteringen och därutöver genom anlitande av

kyrkofonden samt beträffande övriga nu ifrågavarande präster genom kyrkofonden.

Kammarkollegiet och statskontoret hava enligt utlåtandet den 10 juni

1927 icke haft något att erinra mot kyrkofondskommitténs förslag i nu berörda

del.

Prästlöneregleringssakkunniga hava icke framställt någon anmärkning mot

förslaget härutinnan.

Kostnaden för nu ifrågavarande förändrings vidtagande beräknades av

ämbetsverken approximativt för de ständiga adjunkterna till omkring 18,000

s. 36 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

36 Kungl. May.ts proposition Nr 178.

kronor, därav omkring 5,000 kronor antogos falla på församlingarna och

omkring 13,000 kronor på kyrkofonden, för adjunkterna i egentlig mening

ävensom kontrakts- och stiftsadjunkterna till omkring 35,000 kronor samt

för kontraktsprostarna till omkring 22,000 kronor, vilka båda sistnämnda

belopp skulle drabba kyrkofonden.

Då det är överlämnat åt Kungl. Maj:t att, med iakttagande av det i lagen

om reglering av prästerskapets avlöning i sådant avseende angivna minimibeloppet,

bestämma storleken av de till tjänstgörande extraordinarie präster

utgående arvodena, bör det falla inom Kungl. Maj:ts befogenhet att till beloppet

fastställa även de tilläggsarvoden, som eventuellt böra utgå till sådana

präster. Jag torde därför ej nu behöva redogöra för de belopp, vartill tillläggsarvodena

böra efter min mening bestämmas. Riksdagens och kyrkomötets

medgivande bör emellertid utverkas till att tilläggsarvodet till ständiga

adjunkter får gäldas i samma ordning som tilläggslönen åt ordinarie

präster.

De närmare grunder, efter vilka kontraktsprostarnas arvoden skola fastställas,

hava intagits i lagen om reglering av prästerskapets avlöning. På

enahanda sätt lärer böra förfaras beträffande de tilläggsarvoden, som måtillkomma

kontraktsprostarna.

Som nämnt har av kyrkofondskommittén för kontraktsprost föreslagits ett

tillägg av 250 kronor, då arvodet uppgår till eller överstiger 250 kronor,

men eljest till 150 kronor. Olikheten i storleken av de tilläggsarvoden, som

i enlighet med detta förslag skulle tillgodokomma kontraktsprostar, vilkas

ordinarie arvode understege eller uppginge till 250 kronor, synes medföra allt

för stor ojämnhet i avlöningen. En kontraktsprost med 245 kronors arvode,

med tillägg av tillfällig löneförbättring och 32 procents dyrtidstillägg utgörande

403 kronor 25 öre, skulle med inberäknande av tilläggsarvode och

14 procents dyrtidstillägg erhålla 450 kronor, varemot en kontraktsprost med

250 kronors arvode, med tillfällig löneförbättring och 32 procents dyrtidstillägg

utgörande 411 kronor 50 öre, komme att med tilläggsarvode och 14

procents dyrtidstillägg få avlöningen förhöjd till 570 kronor. Det synes mig

rättvisare om kontraktsprostarnas tilläggsarvoden förklarades skola utgå med

en viss procent, förslagsvis 80, av arvodet, dock med högst 250 kronor.

Sammanlagda avlöningen bleve då för kontraktsprostar med 245 och 250

kronors arvoden i det här angivna exemplet 502 kronor och 513 kronor.

Antaletj kontraktsprostar, vilkas’ arvoden uppgå till eller överstiga 560

kronor, är numera sju. Det synes skäligt att en var av dessa, vilka även

efter mitt förslag skulle genom förändringen lida någon minskning i inkomst,

bibehålies vid rätten att under sin återstående tjänstetid uppbära avlöning till

samma belopp som utgått under ecklesiastikåret näst före det då de nya

bestämmelserna träda i kraft.

Den ökning i nu utgående arvoden, som blir eu följd av den av mig nu

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

föreslagna förhöjningen av kontraktsprostarnas arvoden, liksom av den arvodesförhöjning

jag tänkt mig för det extraordinarie prästerskapet, torde kunna

approximativt beräknas för de ständiga adjunkterna till omkring 20,000

kronor, därav omkring 5,500 kronor antagas falla på församlingarna och

omkring 14,500 kronor på kyrkofonden, för adjunkterna i egentlig mening

ävensom kontrakts- och stiftsadjunkterna — vilka senares antal numera är

ökat — till omkring 40,000 kronor samt för kontraktsprostarna till omkring

20,000 kronor, vilka båda sistnämnda belopp skulle drabba kyrkofonden.

Anledning synes mig föreligga att ifrågasatta förhöjning även av de pen- Emeriti.

sioner, så kallade emeritilöner, som åtnjutas av från tjänsten aveånena Oeparte
“

** o o uiGntfionfiiPii

präster och varom stadgas i lagen den 9 december 1910 (nr 141 s. 35) om

emeritilöner för präster.

Jag ber att framdeles få återkomma till denna fråga i sammanhang med

vissa andra frågor rörande ändring i sagda lag.

Såsom i det föregående omförmälts innebär mitt förslag att i samman- Dyrtidshang

med den tillfälliga löneförbättringens ersättande med provisorisk till- pg^arte

läggslön och provisoriskt tilläggsarvode skulle beträffande dyrtidstillägget mentschefen.

genomföras den förändringen, att dyrtidstillägget skulle utgå efter en reducerad

beräkningsgrund.

Förslag härutinnan lärer eventuellt komma att för Kungl. Maj:t i sinom

tid anmälas.

Kammarkollegiet och statskontoret hava i förberörda utlåtande den 10 Den ifrdga

juni 1927 yttrat sig] även i frågan] om finansieringen av den av ämbets- *"1^ningens

verken ifrågasatta löneförhöjningen. I'' Därvid erinrades, bland annat, å ena finansiering.

sidan att kyrkofondens tillväxt under de tre budgetåren 1923—1926 uppgått

i medeltal till något] över 2,400,000 kronor för år samt å den andra att

genom de senaste årens lagstiftning lagts på kyrkofonden åtskilliga nya^utgifter,

vilka först efter nämnda tid gjort sig gällande, ävensom att, förutom

de i kyrkomötets ifrågavarande skrivelse framställda förslagen, förelåge

ett antal andra förslag, vilka jämväl, om de bifölles, skulle ställa stora krav

på kyrkofonden. Ämbetsverken funno emellertid, att kyrkofonden utan tvekan

kunde anses äga förmåga att bära den ytterligare utgift, som bleve

följden av genomförandet för det ordinarie och extraordinarie prästerskapet

samt kontraktsprostarna av den förändring beträffande avlöningsförmånerna,

som ämbetsverken förordat.

Kyrkofondens tillväxt under de fem senast tilländagångna budgetåren Departe1923—1928

har enligt de av statskontoret från trycket utgivna redogörelserna mentschefen.

för vissa fonder uppgått till i medeltal omkring 2,675,000 kronor årligen.

Möjligheten att genomföra det av mig framlagda förslaget torde få för
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

utsättas vara beroende av att ändamålet kan vinnas utan anlitande av andra

medel än dem som redan äro ställda till förfogande för prästerskapets avlönande.

Till dessa prästlönemedel äro att räkna bland annat församlingsavgifter

inom den av lagen uppdragna begränsade ramen samt kyrkofondens

intäkter. Då församlingarnas bidragsskyldighet såsom förut nämnts är begränsad

och de därinom utdebiterade medlen äro förbehållna det i det särskilda

pastoratet tjänstgörande prästerskapet, är det följaktligen huvudsakligen

på kyrkofonden och dess intäkter det beror, huruvida en förändring,

som medför ökat anspråk på prästlönemedlen, skall kunna finansieras.

Enligt de inom departementet verkställda beräkningarna skulle genomförandet

av mitt förslag föranleda en merkostnad av sammanlagt omkring

1,450,000 kronor, därav omkring 390,500 kronor beräknats komma att

gäldas av pastoraten inom den för deras bidragsskyldighet stadgade ramen

samt återstående omkring 1,059,500 kronor utgå av kyrkofonden, allt på sätt

närmare framgår av nedan intagna tablå.

Total-

belopp

Av totalbeloppet

bestridas av

pastoraten

kyrkofonden

Kyrkoherdar och komministrar

Ständiga adjunkter........

Övriga e. o. präster.......

kr.

1,370,000

20,000

40.000

20.000

kr.

385,000

5,500

kr.

985,000

14,500

40.000

20.000

Kontraktsprostar..........

Summaj 1,450,000

390,000

1,059,500

Av de nu lämnade uppgifterna framgår att kyrkofonden måste antagas

äga förmåga att bära den på fonden belöpande andelen av kostnaden för

den föreslagna förändringen beträffande prästerskapets avlöning.

Förändrin- Den av mig föreslagna förändringen i avseende å beräkningen av prästeryens

dtervcr- skapets avlöning är grundad bland annat därpå, att prästerskapet skulle erk((mdra

lönT hålla full kompensation för den minskning i dyrtidstilläggets belopp, som

förmåner, följde av att dyrtidstillägget å reglerad lön jämte därå utgående löneförbättring

(för extraordinarie präster och kontraktsprostar: å fastställt arvode jämte

löneförbättring) framdeles skulle uträknas efter ett till omkring hälften

nedsatt procenttal.

Dyrtidstillägg får emellertid av prästerskapet åtnjutas även på andra löneförmåner

än nyss omförmälda. Enligt gällande bestämmelser beräknas nämligen

procentuellt dyrtidstillägg, förutom å lön, arvode och tillfällig löneförbättring,

jämväl å följande slag av löneförmåner, nämligen för kyrkoherdar

och komministrar å ödebygdstillägg, ålderstillägg, hyresersättning

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178

och skjutsersättning1), för ständiga adjunkter samt för stifts- och kontraktsadjunkter

å ödebygdstillägg ävensom för adjunkter i egentlig bemärkelse å

ödebygdstillägg och vikariearvode. Det bör därför undersökas huruvida och

på vad sätt prästerskapet må erhålla kompensation för den minskning i

inkomsten, som skulle följa av att det på nyssberörda andra löneförmåner

belöpande dyrtidstillägget blir lägre genom tillämpningen av det lägre procenttalet.

Vad till en början ödebygdstillägg angår, har förut nämnts, att denna avlöningsform

införts genom lagen den 21 november 1925 (nr 455). Däri

stadgas, att till kyrkoherdar, komministrar samt ständiga adjunkter, vilkas

bostad och huvudsakliga verksamhetsområde vore förlagda till sådana trakter

inom Härnösands och Luleå stift, där vistelsen och verksamheten på

grund av hårt klimat, outvecklade kommunikationer och allmän kulturell

isolering måste antagas utöva en särskild påfrestning å den prästerlige tjänstinnehavaren,

kunde utgå ett särskilt tillägg till lönen (ödebygdstillägg).

Sådant tillägg kunde fastställas till ett belopp av högst 1,200 kronor årligen.

Ödebygdstillägg gäldas på samma sätt och i enahanda ordning som

lönen.

Genom särskilda beslut har Kungl. Maj:t tillsvidare för tiden till den 1 maj

1929 bestämt, vilka präster skola komma i åtnjutande av ödebygdstillägg.

Tilläggens belopp äro fastställda för olika prästerliga tjänstinnehavare till

respektive 800, 1,000 och 1,200 kronor allt efter graden av den påfrestning

i förberörda hänseenden, tjänstinnehavaren ansetts vara underkastad.

I enlighet med den Kungl. Maj:t tillkommande befogenheten har Kungl.

Maj:t även för adjunkter i egentlig mening samt stifts- och kontraktsadjunkter

inom nämnda båda stift meddelat rätt att uppbära ödebygdstilllägg

intill den 1 maj 1929.

Frågan om fastställandet av ödebygd stilläggen för tiden efter den 1 maj

1929 har ännu ej underställts Kungl. Maj:t.

Till följd av procenttalets nedsättning skulle de präster, vilka äro i åtnjutande

av ödebygdstillägg, komma att — i den mån ödebygdstillägget

icke ligger över det avlöningsmaximum, varpå dyrtidstillägg enligt det reducerade

procenttalet skulle få beräknas — vidkännas en minskning i löneförmåner,

utan att därför erhålla kompensation genom de av mig föreslagna

åtgärderna. Denna minskning komme att uppgå till i allmänhet 18 procent

av ödebygdstillägget, sålunda till respektive 216, 180 och 144 kronor. Särskilda

bestämmelser synas därför böra meddelas för att härutinnan bereda

prästerskapet gottgörelse.

*) Här kan bortses från att vissa präster, mot avstående av sin rätt till ved in natura

å boställsskog, berättigats att som ersättning härför från kyrkofonden uppbära visst belopp

med rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Ödebygds
tillägg.

Departe
mentschefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Då, såsom förut erinrats, tilldelandet av ödebygdstillägg icke skett för

hela löneregleringsperioden samt Kungl. Maj:t ännu ej tagit ställning till

frågan huruvida den snart förestående tilldelningen av ödebygdstillägg för

tiden efter den 1 maj 1929 kommer att erhålla definitiv karaktär, synas

ifrågavarande särskilda bestämmelser lämpligen kunna meddelas genom

ändring i ovannämnda lag den 21 november 1925 (nr 455).

Ändringen torde böra gå ut på att stadga ett nytt högsta belopp, vartill

ödebygdstillägget må av Kungl. Maj:t fastställas, och detta belopp torde

böra till storleken bestämmas så, att det nya ödebygdstillägget med dyrtidstillägg

uträknat efter det reducerade procenttalet blir lika med det nuvarande

ödebygdstillägget med dyrtidstillägg uträknat efter det icke reducerade

procenttalet. Med tillämpning av de förut begagnade procenttalen 32 och

14 skulle det nya maximibeloppet bliva 1,389 kronor 47 öre, vilket belopp

torde böra avrundas till 1,400 kronor. — Odebygdstilläggen å 1,000 kronor

och 800 kronor motsvaras efter förändringen av sådana tillägg å 1,157 kronor

89 öre och 926 kronor 31 öre.

I det följande framlägger jag förslag till lag i ämnet.

I händelse av dylik lagändring lärer Kungl. Maj:t vilja i motsvarande

mån höja ödebygdstillägget jämväl till adjunkter i egentlig bemärkelse samt

till stifts- och kontraktsadjunkter. Härför fordras emellertid icke utverkande

av riksdagens och kyrkomötets godkännande.

Ålderstillägg. Rörande ålderstillägg åt kyrkoherdar och komministrar är, såsom förut

erinrats, stadgat i 6 § löneregleringslagen, att där lönen blivit fastställd till

lägre belopp än 4,500 kronor för kyrkoherde och 3,000 kronor för komminister,

ägde präst efter närmare angiven tjänstetid ur kyrkofonden utfå

ålderstillägg så avpassat, att lönen jämte ålderstillägget uppginge till nämnda

belopp, dock att ålderstillägget icke i något fall finge överstiga 500 kronor.

I sammanhang med lönereglerings fastställande för prästerskapet i det särskilda

pastoratet fastställer Kungl. Maj:t jämväl beloppet av det ålderstillägg,

som i förekommande fall får uppbäras.

Nedsättning från 32 till 14 av det för dyrtidstilläggets uträknande tilllämpliga

procenttalet skulle för varje präst som åtnjuter 500 kronor ålders

tillägg betyda en årlig minskning i dyrtidstillägget av 90 kronor och för

präster med lägre ålderstillägg en årlig minskning, som för varje tiotal

kronor av ålderstillägget uppgår till 1 krona 80 öre.

Departe- Det har synts mig att den icke obetydliga faktiska ökning i avlöningen,

mentschefen. gom lrl]tt förslag innebär för präster i de lönelägen, där rätt till ålderstilllägg

förekommer, gör det mindre påkallat att ifrågasätta meddelandet av

särskilda bestämmelser till förebyggande av att sagda ökning för dem, som

redan åtnjöte eller framdeles komme i åtnjutande av ålderstillägg, bleve

något mindre än den de åtnjutit före ålderstilläggets erhållande. Den fakti
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

ska ökningen skulle nämligen, såsom förut omförmälts, bliva 1,086 kronor,

996 kronor, 906 kronor och 750 kronor vid respektive 2,500 kronors, 3,000

kronors, 3,500 kronors och 4,000 kronors lön. I själva verket överensstämmer

det, såsom även nyssnämnda siffror utvisa, med grundtanken i förslaget

att den faktiska löneförhöjningen för en präst, som genom ålderstillägget

förflyttas till ett högre löneläge, är något mindre än den han åtnjutit

dessförinnan.

Förut har erinrats att befogenheten att bestämma avlöningsförmånerna

för det extra ordinarie prästerskapet har förbehållits Kungl. Maj:t allenast

med den begränsning att arvodet ej må understiga det i 12 § lagen om

reglering av prästerskapets avlöning stadgade beloppet 1,000 kronor. Efter

vad jag framhållit bör, därest förslaget om provisorisk tilläggslön åt det

ordinarie prästerskapet vinner bifall, motsvarande förändring vidtagas beträffande

det extraordinarie prästerskapet. Givetvis bör härvid tillses att det

extraordinarie prästerskapet ej genom att dyrtidstillägget å ålderstilläggen

kommer att utgå efter lägre procentberäkning lider minskning i sina sammanlagda

löneinkomster.

Jämlikt 11 § löneregleringslagen är Kungl. Maj:t, efter vad jag även Hyresersätttidigare

berört, befogad att i stället för fri bostad tillerkänna kyrkoherde ninf>- och komminister hyresersättning med belopp, som av Kungl. Maj:t med

hänsyn till de i orten rådande förhållanden prövas skäligt. Hyresersättningens

storlek plägar av Kungl. Maj:t fastställas i sammanhang med löneregleringens

utfärdande. I enskilda fall har Kungl. Maj:t ändrat beloppet

av sålunda fastställd hyresersättning.

Efter dyrtidens inträdande hade Kungl. Maj:t givetvis varit oförhindrad Departeatt

vidtaga en omreglering av hyresersättningarnas belopp med hänsyn till mentschcfei1- sålunda förändrade förhållanden. Så skedde dock ej, utan för beredandet

åt tjänstinnehavaren av kompensation för hyresersättningsbeloppets minskade

köpkraft valdes i stället utvägen att låta tjänstinnehavaren tillgodoräkna

sig dyrtidstillägg på hyresersättningen.

Då det ej kan vara rättvist att utan kompensation nedsätta till omkring

hälften det procenttal, efter vilket de prästerliga tjänstinnehavarna skulle

äga tillgodoräkna sig dyrtidstillägg å hyresersättningen, måste en omreglering

av hyresersättningarna äga rum för att lämpa dessa efter det nya dyrtidstillägget.

Då emellertid prisläget numera torde få anses vara i stort sett stabiliserat,

synes anledning föreligga att vid omnämnda, såsom nödig ansedda omreglering

av hyresersättningarna steget tages fullt ut på det sätt, att hyresersättningen

i varje särskilt fall fastställes till det verkliga hyresvärdet för den

för prästen i fråga erforderliga bostaden. Beräkning av dyrtidstillägg å hyresersättningen

skulle alltså framdeles upphöra. För den sålunda ifrågasatta

anordningen finnas så mycket hellre skäl, som på grund av maximeringen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. May.ts proposition Nr 178.

av det belopp, varpå dyrtidstillfigg får räknas, hyresersättningen stundom

ej föranleder höjning i dyrtidstillägget utöver vad som skulle erhållits redan

utan hyresersättningens beräknande, i vilket fall prästen i själva verket ej

är i fullt åtnjutande av den honom tillförsäkrade rätten till fri bostad. Vid

framläggande av förslag för Kungl. Maj:t av frågan om dyrtidstillägg åt

prästerskapet för tid, efter det den av mig nu föreslagna tilläggslönen börjat

utgå, torde hyresersättningen böra undantagas från de löneförmåner, varå

dyrtidstillägg må beräknas.

Skjutsersätt- Enligt 11 § löneregleringslagen utgår till kyrkoherde och komminister, i

nin9- den mån sådant prövas erforderligt, ersättning för skjuts för resor i tjänstärenden.

Denna ersättning, som gäldas ur kyrkofonden, fastställes i enlighet

med de i orten rådande förhållanden av Kungl. Maj:t vid löneregleringens

fastställande. Ersättningen må icke i något fall överstiga 250 kronor.

Genom lag den 21 november 1925 (nr 449) om resanslag åt vissa präster

i nyreglerade pastorat äro dessa bestämmelser så till vida ändrade att åt

kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat skola, under de i lagen

närmare angivna förutsättningarna, utgå fast resanslag i stället för den stadgade

skjutsersättningen. Det fasta resanslaget är till beloppet dubbelt så

stort som skjutsersättningen och gäldas på samma sätt och i enahanda ordning

som lönerna.

Numera kvarstår den gamla skjutsersättningen endast för omkring två

tredjedelar av de nyreglerade prästerna.

Under det att dyrtidstillägg åtnjutes å skjutsersättningen, får sådant ej

tillgodoräknas å det fasta resanslaget.

Departe- Genom den föreslagna nedsättningen av det procenttal, efter vilket dyrmentschefen.

timtillägg framdeles skulle få tillgodonjutas, komma präster, vilka äro i åtnjutande

av skjutsersättning enligt 11 § löneregleringslagen, att i de flesta

fall lida någon minskning i dyrtidstillägget eller med andra ord se sin ersättning

för tjänsteresorna förminskad. Denna minskning skulle i allmänhet

uppgå till 1 krona 80 öre för varje i ersättningsbeloppet ingående tiotal

kronor, således vid 250 kronors ersättning till 45 kronor.

Jag anser mig icke hava tillräcklig anledning att ifrågasätta någon kompensation

för denna minskning i inkomst dels därför att de präster, vilka icke hava

fått skjutsersättningen utbytt mot fast resanslag, i allmänhet torde enligt

sina arrendekontrakt åtnjuta fördelaktiga villkor i avseende å tjänstbarheter

och dels därför att i varje fall den löneförhöjning, som skulle följa av mitt

förslag, torde få anses innefatta kompensation även för den jämförelsevis

obetydliga minskning i skjutsersättningen, som följer av den föreslagna

förändringen.

Vikarie- Enligt adjunktsavlöningsförordningen den 18 april 1914, 5 §, utgår, då

arvode. prästerlig tjänstebefattning uppehälles på förordnande, till vikarien vikarie
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

arvode med belopp motsvarande 5 procent av den med befattningen förenade

reglerade lönen, tjänstinnehavaren tillkommande ålderstillägg oberäknat,

dock att arvodet icke i något fall må utgöra mindre än 125 kronor eller

mer än 400 kronor för helt år. Härutöver skall, enligt § 11 i kungörelsen

den 20 juni 1924 (nr 311) angående tillfällig löneförbättring, såsom vikariearvode

utgå ytterligare 5 procent av den med befattningen förenade tillfälliga

löneförbättringen.

Det är min avsikt att i sinom tid föreslå, att vikariearvode skall utgå jämväl

med belopp motsvarande 5 procent av den av mig föreslagna provisoriska

tilläggslönen. På grund av tilläggslönens storlek komme vikariatsarvodet

jämte dyrtidstillägg att efter förändringens genomförande något överstiga

vad som utgår enligt nu gällande bestämmelser. Endast vid de allra högsta

lönelägena skulle vikariatsarvodet helt obetydligt understiga det för närvarande

utgående; vid vikariat å befattning med 8,000 kronors lön bleve

skillnaden allenast 5 kronor.

Det sist anmärkta förhållandet torde ej vara av beskaffenhet att föranleda

någon åtgärd.

Föredragande departementschefen uppläser härefter

dels förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar

i nyreglerade pastorat m. m.

dels ock förslag till lag om ändrad lydelse av 2 § lagen den 21 november

1925 angående särskilda lönetillägg (ödebygdstillägg) vid vissa prästerliga

befattningar inom Härnösands och Luleå stift

samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga berörda

förslag till lagar.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Departe
mentschefen.

Ur protokollet:

-ET. B. Hammar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

Sammandragstabell I,

till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,

utvisande kyrkoherdarnas fördelning i lönegrupper enligt löneregleringar

jämlikt lagen den 9 december 1910.

U

tf

Antal

löner,

73

M

<D

&

Summa

avlö-

som

falla inom nedannämnda lönegrupper

Stift

O

M

H

>->

tf

ning

högst

3,999

4,000—

4,499

4,500-

4,999

5,000-

5,499

5,500—

5,999

5,000—

6,499

6,600-

6,999

7,000-

7,999

8,000

över

8,000

Reglerade pastorat.

Uppsala stift ....

150

807,055

2

19

39

49

13

5

5

10

7

i

Linköpings stift . .

128

652,815

2

32

38

32

11

3

1

2

6

i

Skara stift.....

115

592,840

2

9

47

38

8

2

1

3

5

■

Strängnäs stift . . .

105

545,195

2

21

35

23

7

3

5

2

7

■—

Västerås stift....

99

544,070

3

18

22

19

10

5

6

9

6

i

Växjö stift.....

142

717,050

2

33

42

39

11

5

3

3

3

i

Lunds stift.....

234

1,305,435

—

4

33

106

48

16

7

3

16

i

Göteborgs stift . . .

111

609,960

1

6

20

40

23

11

3

3

4

i

Karlstads stift . . .

69

377,300

—

7

19

16

14

6

2

1

3

Härnösands stift . .

87

508,310

—

1

13

21

19

16

7

5

4

i

55

377,345

151,725

_

—

2

3

11

5

8

9

16

i

Visby stift.....

30

—

3

8

17

1

—

—

—

1

—

Stockholms stad . .

18

145,480

—

—

—

—

—

—

—

1

16

i

Summa

1,343

7,334,580

14

153

318

403

176

77

48

51

94

9

Medeltal lön ....

Procenttal......

—

5,461

|

1,04

11,39

23,68

30,01

13,11

5,73

3,57

3,80

7,00

0,67

36’it

33

,81

Oreglerade pastorat.

Summa

2a

182,020

—

—

1

2

2

1

2

4

12

1

Summa reglerade

och oreglerade

pastorat . . . .

1,368

7,516,60C

14

153

319

405

178

78

50

55

106

10

Medeltal lön . . . .

5,495

1

1,02

11,it

23,35

29,61

13,01

5,70

3,66

4,02

7,75

0,73

— {

35,52

ö^Xfö é

Anm. I oreglerade pastorat hava beräknats de i avgivna löneregleringsförslag upp
tagna

lönebeloppen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

45

Sammandragstabell II,

till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,

utvisande komministrarnas fördelning i lönegrupper enligt löneregleringar

jämlikt lagen den 9 december 1910.

Stift

Komministrar

Summa

avlöning

Antal löner,

som falla inom nedannämnda lönegrupper

högst

2,499

2,500-

2,999

8,000-

8,499

3,500-

3,999

4,000-

4,499

4,500-

4,999

5,000

Reglerade pastorat.

Uppsala stift........

90

328,292

—

15

27

23

10

4

11

Linköpings stift......

65

217,360

—

22

28

5

2

3

5

Skara stift.........

79

259,905

—

29

29

11

3

3

4

Strängnäs stift.......

57

201,090

2

11

22

9

3

2

8

Västerås stift........

67

256,175

—

7

19

14

12

4

11

Växjö stift.........

96

300,200

3

45

30

9

1

4

4

Lunds stift.........

53

221,630

—

1

10

14

5

6

17

Göteborgs stift.......

69

244,560

—

10

24

26

2

1

6

Karlstads stift.......

65

216,573

—

26

23

6

1

4

5

Härnösands stift......

61

228,035

—

5

18

21

8

7

2

Luleå stift.........

70

306,935

1

—

4

13

16

16

20

Visby stift.........

3

11,185

—

—

2

_

_

1

Stockholms stad......

38

189,165

—

—

—

—

1

37

Summa

813

2,981,105

6

171

236

151

64

55

130

Medeltal lön........

—

3,666

Procenttal......

_ /

0,74

21,03

29,03

18,57

7,87

6,77

15,99

l

21,

77

49,20

Oreglerade pastorat.

Summa

40

187,260

—

—

3

4

3

4

26

Summa reglerade

och oreglerade

pastorat ....

853

3,168,365

6

171

239

155

67

59

156

Medeltal lön........

—

3,714

Procenttal . .......

- (

0,70

20,05

28,02

18,17

7,86

6,92

18,29

l

20,75 |

51,23

Anm. I oreglerade pastorat hava beräknats de i avgivna löneregleringsförslag upp
tagna

lönebeloppen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

översiktstabell A

till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927,

utvisande avlöningens belopp för nedanstående befattningshavare.

Lägsta

Högsta

Lägsta

Högsta

Lägsta

Högsta

Lägsta

Högsta

löne-

löne-

löne-

löne-

löne-

löne-

löne-

löne-

Befattningshavare

klass

klass

klass

klass

klass

klass

klass

billi-

billi-

dyrorts-

dyrorts-

dyrorts-

dyrorts-

dyraste

dyraste

gaste

gaste

grupp

grupp

grupp

grupp

ort

ort

ort (A)

ort (A)

C

C

E

E

(G)

(G)

1. Läroverksadjunkt'').

6,713

8,768

6,850

8,905

7,124

9,179

7,124

9,179

8,905

10,275

9,042

10,412

9,316

10,586

9,316

10,686

3. Civil befattningsha-

vare i lönegrad 21

(förutvarande Lagra- den, notarier m. fl.) .

6,140

7,497

6,640

8,039

7,140

8,582

7,639

9,124

4. Civil befattningsha-

vare i lönegrad 26

(förutv. 2:a graden,

sekreterare m. fl.)2).

8,4%

10,210

9,067

10,781

9,639

11,352

10,210

11,844

5. Civil befattningsha-

vare i lönegrad 30

(förutv. 3;dje graden,

byråchefer m. fl.). .

10,781

12,324

11,352

12,804

1 11,844

13,284

12,324

13,764

>) Lön + tillfällig löneförbättring + dyrtidstillägg.

2) Lön + dyrtidstillägg.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 178.

47

översiktstabell B

till kammarkollegiets och statskontorets utlåtande den 10 juni 1927, utvisande

den avlöning, präster med nyreglerade löner till nedannämnda belopp

under ecklesiastikåret 1926/1927 dels uppburit med tillägg av tillfällig löneförbättring,

procentuellt dyrtidstillägg (34 *) och beräknat värde av den fria

bostaden, dels ock beräknas skola bava uppburit med efterföljande tillägg:

De

n reglerade lönens belopp

2,500

3,000

3,500

4,000

4,500

5,000

5,500

6,000

7,000

8,000

1. Reglerad lön + till- fällig löneförbättring

+ procentuellt dyr- tidstillägg 34 % -f- in- beräknat värde å för- mån av fri bostad .

5,021

5,791

6,561

7,498

8,318

9,138

10,025

10,845

12,452

13,852

2. Reglerad lön + till- fällig löneförbättring

+ procentuellt dyr- tidstillägg 34 % + lö- neförhöjning 1,000

kronor 4- beräknat

värde å förmån av

fri bostad......

6,021

6,791

7,561

8,498

9,318

10,138

11,025

11,825

13,452

14,852

3. Reglerad lön + fast

löneförbättring en- ligt kyrkofondskom- mitténs förslag + pro- centuellt dyrtidstill- lägg 16 % + beräk- nat värde å förmån

av fri bostad ....

5,556

6,236

6,916

7,928

8,658

9,388

10,118

11,080

12,440

13,936

4. Reglerad lön + fast

löneförbättring en- ligt ämbetsverkens

förevarande förslag

+ procentuellt dyr- tidstillägg 16 % -f

beräknat värde å för- mån av fri bostad .

6,136

6,816

7,496

8,276

9,006

9,736

10,466

11,196

12,556

14,036

Värdet å den fria bosta- den beräknat till . .

800

900

1,000

1,200

1,350

1,500

1,650

1,800

2,000

2,400

Skillnad mellan 4 och 1

1,115

1,025

935

778

688

598

441

351

104

184

Över eller under det av

kurvan givna belop-

pet...........

+115

+ 25

-65

— 22

+ 88

+ 198

+ 221

+ 351

+ 104

+ 184

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade p a1 i texten
  2. B1LU 1929:1 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om provisorisk tilläggslön åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m. s. 1 i texten