Sök i Ratio Lex

Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:18, Angående nedsättning av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

1

Nr 18.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående nedsättning

av räntan å vissa lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby; given Stockholms slott

dm 18 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

dm 18 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borelb, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Liibeck:

I skrivelse den 5 november 1927 har tjänstemannasamhällets vid Mörby

egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet gjort framställningom

nedsättning av räntan å vissa lån, som beviljats föreningen.

Innan jag närmare ingår på denna framställning, ber jag att först få i

korthet erinra om de åtgärder, som från statens sida vidtagits för bildande

och utveckling av tjänstemannasamhället vid Mörby.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 15 häft. (Nr 18). ns as

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

I skrivelse den 27 maj 1911, nr 188, anmälde riksdagen, bland annat, att

riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts för

ett område om 31.77 hektar av kronoegendomen lx/8 mantal Mörby nr 1 i

Danderyds socken (numera Stocksunds köping) av Stockholms län, till en

av statstjänstemän bildad, behörigen registrerad förening för ekonomisk

verksamhet finge, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

den 24 februari 1911 angivna grunder, med tomträtt under en tid

icke överstigande 60 år upplåtas de inom området befintliga tomterna mot

en tomträttsavgift, som skulle uppgå till ett belopp, motsvarande minst 4

procent ränta å tomternas sammanlagda markvärde, beräknat efter 15 öre per

kvadratmeter, dels ock att till föreningen finge tills vidare utan avgift med

nyttjanderätt upplåtas till vägar och öppna platser avsedda delar av området,

mot att föreningen förbunde sig att iordningställa och väl underhålla

desamma;

2:o) beslutat, att en lånefond, benämnd lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby, skulle bildas, samt för avsättning till denna fond för år

1912 anvisat ett anslag av 930,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

redan under år 1911 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 330,000

kronor;

3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond finge av statskontoret beviljas

nämnda förening dels ett lånebelopp av högst 330,000 kronor för att, enligt

de närmare föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till anläggning

av vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar

inom förenämnda område av egendomen Mörby, med skyldighet för låntagaren

att å lånet erlägga ränta efter 4''/2 procent om året och enligt av

Kungl. Maj:t fastställd plan amortera detsamma under en tid icke överstigande

fyrtio år, men med rätt för Kungl. Maj:t att under högst tva ar

medgiva uppskov med erläggande av ränta och amortering av lånet, dels och,

i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet den 24 februari

1911 angivna grunder och enligt de närmare bestämmelser, som Kungl. Maj:t

meddelade, lån för bebyggande av tomter, som upplåtits med tomträtt inom

ifrågavarande område, å vilka lån skulle erläggas ränta efter 41/2 procent om

året; samt

4:o) medgivit, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å de från fonden

utgående lånen, finge tills vidare tilläggas fonden.

Sedan den ifrågasatta föreningen bildats under namn av tjänstemannasamhällets

vid Mörby egnahemsförening med begränsad personlig ansvarighet,

fastställde Kungl. Maj:t den 28 juli 1911 stadgar för densamma. Därvid

bestämdes, bland annat, att till medlem av föreningen kunde antagas

en var, som hade fast anställning i statens tjänst eller efter att hava innehaft

sådan anställning åtnjöte pension från staten (statstjänsteman). Härefter

godkände Kungl. Maj:t den 29 mars 1912 ett i enlighet med de av

riksdagen gillade grunderna upprättat tomträttsavtal, som sedermera den 7

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ta proposition nr 18.

maj 1912 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande undertecknades av dåvarande

chefen för civildepartementet, å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar, samt av

föreningen.

I anslutning till 1911 års riksdags omförmälda beslut beviljade Kungl.

Maj:t den 29 mars 1912 föreningen ett lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby å 330,000 kronor att användas till anläggning av vägar

och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar för samhället.

Detta lån återbetalas med en årlig annuitet, beräknad till 5.6 6 procent å

det ursprungliga lånebeloppet. Av denna annuitet gottgöres först ränta

efter 4y2 procent å oguldet kapitalbelopp, varefter återstoden utgör kapitalavbetalning

därå.

Ytterligare anbefallde Kungl. Maj:t, likaledes den 29 mars 1912, statskontoret

att till föreningen ur nämnda lånefond bevilja lån för bebyggande

av tomter inom tjänstemannasamhället. Såsom villkor för lånen föreskrev

Kungl. Maj:t, bland annat, att de skulle amorteras under en tid av högst

40 år och att å desamma skulle erläggas ränta efter 41/2 procent om året.

Lånen skulle beviljas med belopp, som högst uppginge till tre fjärdedelar

av byggnadskostnaden i varje särskilt fall, därvid denna kostnad skulle bestämmas

enligt tomträttsavtalet med föreningen med iakttagande att värde

över 15,000 kronor icke finge tagas i beräkning vid bestämmande av byggnadslånets

belopp. I byggnadskostnaden skulle få inräknas kostnad för

tomts planering ävensom dess förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar

samt stängsel.

För att befordra upplåtelsen av tomter medgav vidare Kungl. Maj:t, enligt

brev den 16 maj 1913, att föreningen finge till medlem, vilken innehade

tomträtt till tomt inom samhället, genom arrende upplåta ytterligare en

tomt mot avgift, som ej finge understiga den, som erlades för den tomt,

som med tomträtt upplåtits. De med stöd av detta medgivande utarrenderade

tomterna voro till största delen avsedda att användas såsom trädgårdsland.

Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning medgav riksdagen

år 1914, att tomträtt eller nyttjanderätt till tomt inom tjänstemannasamhället

vid Mörby finge under vissa villkor upplåtas även till svensk medborgare,

som icke hade fast anställning i statens tjänst eller efter sådan anställning

åtnjöte pension från staten. Med anledning härav gjordes den 31 december

1914 i enlighet med riksdagens medgivande vissa ändringar i det ursprungliga

tomträttsavtalet.

I fråga om byggnadslån ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby förordnade Kungl. Maj:t samtidigt med dessa ändringar i tomträttsavtalet,

att statstjänsteman skulle hava företräde framför andra sökande till

erhållande av sådant byggnadslån, ävensom att för byggnadslån, som belöpte

å tomt, vilken innehades av annan än föreningen eller statstjänsteman eller

sådan tjänstemans änka eller barn, skulle betalas ränta efter 5 procent om

året men i övrigt gälla de i brevet den 29 mars 1912 meddelade bestämmelserna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 18.

Dessa bestämmelser blevo sedermera, i enlighet med riksdagens beslut,

den 29 juni 1917 av Kungl. Maj:t så ändrade, att räntan å byggnadslån,

som avsåg byggnad, vars uppförande påbörjades efter den 15 april 1917,

skulle utgå för föreningen, statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka

eller barn efter 5 procent och för andra efter ö1/^ procent om året. Därjämte

bestämde Kungl. Maj:t, enligt riksdagens bemyndigande, att högsta

belåningsvärdet å byggnader skulle tills vidare intill utgången av år 1921

utgöra 20,000 kronor.

För utlämnande av lån för bebyggande av det enligt 1911 års riksdags

beslut upplåtna området anvisade riksdagen vidare för åren 1913, 1918 och

1920 tillhopa 800,000 kronor.

Sedan tomterna inom berörda område samtliga tagits i bruk, fattades vid

1920 års riksdag beslut om upplåtande till omförmälda förening av ytterligare

områden av kronoegendomen Mörby.

Sålunda anmälde riksdagen i skrivelse den 15 juni 1920 (nr 377), att riksdagen

med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning (proposition

nr 168),

l:o) medgivit, dels att, sedan stadsplan och tomtindelning fastställts för

de områden av kronoegendomen 1V8 mantal Mörby nr 1 i Danderyds socken

av Stockholms län, som å en av arkitekten Sven Jonsson upprättad karta

över östra delen av nämnda egendom angivits med röda begränsningslinjer,

till egnahemsföreningen finge i huvudsaklig överensstämmelse med det

enligt Kungl. Maj:ts beslut den 29 mars 1912 avslutade tomträttsavtalet med

föreningen och däri enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31 december 1914 vidtagna

ändringar med tomträtt under en tid, icke överstigande 60 år, upplåtas

de inom de nya områdena befintliga tomterna mot en tomträttsavgift,

som skulle uppgå till ett belopp, motsvarande minst fem procent ränta å

tomternas markvärde, beräknat efter 25 öre per kvadratmeter för tomt, som

innehades av föreningen eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka

eller barn, och efter 75 öre per kvadratmeter för tomt, som innehades av annan

svensk medborgare, dels ock att till föreningen finge tills vidare utan avgift

med nyttjanderätt upplåtas de till vägar och öppna platser avsedda delarna

av områdena, mot det att föreningen förbunde sig att iordningställa och väl

underhålla desamma, dock att denna skyldighet tills vidare endast skulle gälla

beträffande de områden, som å kartan vore utmärkta med gröna begränsningslinjer;
2:o)

för avsättning till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

anvisat reservationsanslag å sammanlagt 440,000 kronor;

3:o) medgivit, att ur nämnda lånefond finge av statskontoret beviljas föreningen

dels ett lånebelopp av högst 140,000 kronor för att, enligt de närmare

föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdade, användas till anläggning av

vägar och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar inom förenämnda,

med gröna begränsningslinjer utmärkta områden av egendomen Mörby,

med skyldighet för föreningen att å lånet erlägga ränta efter fem procent

om året och enligt plan, som Kungl. Maj:t fastställde, amortera detsamma

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl, MajUs proposition nr IS.

under en tid icke överstigande fyrtio år, men med rätt för Kungl. Maj:t att

under liögst fem år medgiva uppskov med erläggande av ränta ock amortering

å lånet, dels ock, i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet

angivna grunder, lån för bebyggande av tomter inom de nya

områdena av tjänstemannasamhället, å vilka lån skulle erläggas ränta efter

fem procent om året, därest byggnadslånet belöpte å tomt, vilken innehades

av egnahemsföreningen eller statstjänsteman eller sådan tjänstemans änka

eller barn, samt efter sex procent, därest byggnadslånet belöpte å annan

tomt;

4:o) medgivit, att de kapitalavbetalningar, som verkställdes å ifrågavarande

lån, fmge tills vidare tilläggas fonden.

Vid behandling i nyssnämnda proposition av frågan om storleken av

räntan å de s. k. väglånen anförde föredragande departementschefen, bland

annat, att man med en räntefot, som bättre än den ifrågasatta (5 %) överensstämde

med kostnaden för statens upplåning, riskerade, att bostadsbyggande

icke komme att äga rum i önskvärd omfattning, varjämte hänvisades

till att den föreslagna räntesatsen nära överensstämde med den som gällde

för egnahemslånefonden.

Genom beslut den 31 december 1920 fastställde Kungl. Maj:t stadsplan för

den del av egendomen Mörby, som å den i riksdagens sistnämnda skrivelse

omförmälda kartan angivits med röda begränsningslinjer. Samtidigt med stadsplanens

fastställande medgav Kungl. Maj:t, att till egnahemsföreningen finge

tills vidare utan avgift och på de villkor i övrigt, som angivits i riksdagens

skrivelse, upplåtas de enligt stadsplanen till vägar och öppna platser avsedda

områdena av förevarande egendom, mot det att föreningen förbunde sig

att iordningställa och väl underhålla dessa vägar och öppna platser, dock

att denna skyldighet tills vidare endast skulle gälla beträffande de områden,

som å nyss omförmälda karta vore utmärkta med gröna begränsningslinjer.

Tillika medgav Kungl. Maj:t, att ur ifrågavarande lånefond finge av statskontoret

beviljas föreningen det i riksdagens skrivelse omförmälda lånet å

högst 140,000 kronor till anläggning av vägar och öppna platser m. m. För

lånet skulle gälla, bland andra, följande villkor:

Lånet skulle av statskontoret utbetalas till statens kontrollant rörande

tjänstemannasamhället mot avlämnande av föreningens förbindelse att å lanet

erlägga ränta efter fem procent om året och att enligt i det följande angivna

plan amortera detsamma under en tid, icke överstigande fyrtio år.

Anstånd med räntans erläggande medgåves för fem år från lyftningsdagen,

och skulle vid femårsperiodens slut sålunda ogulden ränta läggas till

kapitalskulden samt därefter förräntas och amorteras i samma ordning som

denna.

Annuiteten beräknades till 6.n procent å kapitalskulden, däri inbegripet

det i näst föregående punkt omförmälda, till den ursprungliga kapitalskulden

lagda räntebeloppet; och skulle av annuiteten först gottgöras ränta å ogulden

kapitalskuld samt med återstoden gäldas avbetalning därå.

Betalning av annuiteten skulle första gången verkställas, sedan sex år

förflutit efter lyftningsdagen, varefter annuiteten skulle samma dag varje år

erläggas, tills kapitalskulden och all därå upplupen ränta blivit gulden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Den 21 maj 1921 fastställde länsstyrelsen tomtindelning för det område,

för vilket Kungl. Maj.t, såsom nyss nämnts, fastställt stadsplan.

Genom beslut den 27 maj 1921 godkände Kungl. Maj.t ett i enlighet med

de av riksdagen prövade grunderna upprättat förslag till tomträttsavtal, enligt

vilket på angivna villkor för tiden till och med den 31 december 1980

till egnahemsföreningen uppläts tomträtt till samtliga de tomter, som enligt

nyssnämnda tomtindelning funnes upptagna inom området ifråga, varefter

avtalet underskrevs den 7 juni 1921.

Genom beslut den 7 juli 1921 anbefallde Kungl. Maj:t slutligen statskontoret

att till egnahemsföreningen ur lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby, i den mån nämnda fond därtill lämnade tillgång, bevilja lån för

bebyggande av tomter, som till föreningen upplåtits med tomträtt inom

sådan del av egendomen Mörby, för vilken plan för bebyggande blivit av

Kungl. Maj :t fastställd.

För dessa lån skulle gälla, bland andra, följande villkor:

Statstjänsteman skall hava företräde framför andra sökande till erhållande

av byggnadslån.

Lånen skola amorteras under en tid av högst 40 år, och skall därå erläggas

ränta efter 5 procent om året, därest byggnadslånet belöper å tomt,

vilken innehaves av egnahemsföreningen eller statstjänsteman eller sådan

tjänstemans änka eller barn, samt efter 6 procent om året, därest byggnadslånet

belöper å annan tomt.

Lånen beviljas för byggnadskostnad, bestämd på sätt i det av Kungl.

Maj:t den 27 maj 1921 godkända tomträttsavtalet med föreningen föreskrives,

intill ett belopp av 20,000 kronor efter 75 procent eller med

högst 15,000 kronor, för överskjutande byggnadskostnad intill ett belopp

av 30,000 kronor efter 66 procent eller med högst 6,600 kronor samt för

ytterligare byggnadskostnad intill 40,000 kronor efter 50 procent eller med

högst 5,000 kronor, vadan ett byggnadslån högst kan uppgå till sammanlagt

26,600 kronor.

I byggnadskostnad inräknas kostnad för tomtens planering ävensom för

dess förseende med vatten-, avlopps- och belysningsledningar samt stängsel.

Medel utbetalas till föreningen från fonden, mot det att till statskontoret

överlämnas, bland annat, bevis av bankinrättning, vars bolagsordning blivit

av Kungl. Maj:t stadfäst, att föreningen i bankinrättningen för statskontorets

räkning deponerat inteckningar, gällande med bästa förmånsrätt i tomträtter

till tomter inom sådant område av egendomen Mörby, för vilket plan

för bebyggande blivit av Kungl. Maj:t fastställd, ävensom förbindelse av

bankinrättningen att hålla berörda tomträttsinteckningar vid gällande kraft

och icke utan statskontorets tillstånd till föreningen återställa någon av de

deponerade inteckningarna, vid äventyr av skyldighet att hålla statskontoret

skadeslöst för den förlust, statskontoret genom uraktlåtenhet från bankens

sida i uppfyllandet av förevarande förbindelse kan komma att lida.

Tillika medgav Kungl. Maj:t, att genom amortering till lånefonden återbetalade

medel åter finge från densamma utlämnas.

På därom av Kungl. Maj:t i proposition den 14 mars 1922, nr 228, gjord

framställning har vidare 1922 års riksdag (skrivelse nr 281) för avsättning

till lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby å tilläggsstat för år

1922 anvisat ett reservationsanslag av 320,000 kronor. Av detta belopp voro

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

60,0(M) kronor avsedda för lån till anläggning av vägar och öppna platser in. ni.

och 260,000 kronor avsedda för direkta byggnadslån.

Genom brev den 30 juni 1022 medgav Kungl. Maj:t i anslutning till

sistberörda riksdagsbeslut, att ur ifrågavarande lånefond Unge av statskontoret

beviljas föreningen lån till ett sammanlagt belopp av högst 60,000

kronor att användas till anläggning av vägar och öppna platser samt

vatten- och avloppsledningar inom det område av egendomen Mörby, som

å den av arkitekten Sven Jonsson upprättade kartan utmärkts genom röda

men ej tillika genom gröna begränsningslinjer, i samband varmed förut angivna

inskränkning i föreningen» skyldigheter med avseende å områdets

iordningställande och underhåll skulle upphöra. För lanet skulle gälla

samma villkor, som uppställts beträffande motsvarande lån av 1920 års

medel.

Genom nämnda brev den 30 juni 1922 anbefallde Kungl. Maj:t vidare

statskontoret att till egnaliemsföreningen ur berörda lånefond, i den män

densamma därtill lämnade tillgång, bevilja lån för bebyggande av tomter,

som till föreningen upplåtits med tomträtt inom sådan del av egendomen

Mörby, för vilken plan för bebyggande blivit av Kungl. Maj:t fastställd.

Beträffande ränta och amortering av nämnda lån skulle i sak gälla

enahanda bestämmelser, som i Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 7 juli 1921

föreskrivits beträffande motsvarande av 1920 års riksdag anvisade lånemedel.

Jämväl i övrigt skulle för lånen i huvudsak gälla samma villkor, som bestämts

i nyssnämnda den 7 juli 1921 meddelade beslut, dock med vissa

undantag, för vilka jag här ej torde behöva redogöra.

Enligt av statskontoret lämnad uppgift hava från lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby till egnahemsföreningen utlämnats lån dels för

bebyggande av tomter å sammanlagt 2,380,250 kronor, dels ock för anläggning

av vägar och öppna platser m. in. å tillhopa 530,000 kronor. Storleken av

de räntor, som för närvarande skola erläggas å sådana lån, framgar av följande

sammanställning:

Räntan utgör, därest

tomten innehaves av

föreningen,

statstjänsteman,

hans annan

änka eller

A. Byggnadslån. b|rn %

I. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt

beslut av 1911 års riksdag

a) därest byggnaden påbörjats före den 16 april

1917 ................................................................... -1 Vs &

b) därest byggnaden påbörjats efter den 15 april

1917 ..................................................................... 5 5 Vi

II. Lån för bebyggande av tomt å område upplåtet enligt

beslut av 1920 års riksdag............................. 5 6

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

B. Väglån. Bäntan utgör i %

I. Lån avseende område upplåtet enligt beslut av 1911

års riksdag .............................................................. 4 y

II Lån avseende område upplåtet enligt beslut av 1920

års riksdag .................•............................................. 5

Egnahemsföreningens förevarande framställning om nedsättning av räntan

a vissa till föreningen lämnade lån är icke den första framställning, däri

dylik räntenedsättning ifrågasatts. Förslag om sådan nedsättning hava tidigare

väckts i olika sammanhang. Jag ber här att få redogöra för vad i

sådant hänseende förekommit.

På därom av Kungl. Maj.t gjord framställning hade 1920 års riksdag beslutit

vidtagande av vissa åtgärder till främjande av bostadsproduktionen.

Bland annat hade då • i nämnda syfte fattats beslut om inrättandet av eu

särskild fond, benämnd statens bostadslånefond, som skulle förvaltas av statskontoret

och från vilken efter beslut av Kungl. Maj:t skulle kunna under vissa

villkor utlämnas lån till kommuner och andra för uppförande av företrädesvis

mindre bostadshus. I proposition nr 62 till 1923 års riksdag angående

lån till främjande av bostadsproduktionen m. m. hade Kungl. Maj:t bland

annat hemställt, att riksdagen måtte medgiva, att räntan för lån ur berörda

bostadslånefond, vilken ränta sedan fondens inrättande år 1920 utgjort

5 procent, finge för tiden från och med den 1 januari 1923 tills vidare utgå

efter 4 procent.

I anledning härav erinrades i två inom riksdagen väckta likalydande

motioner (1:170 och II: 225) om de lån, som i anslutning till beslut av 1920

års riksdag kunde utgå ur lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

ävensom om den ränta, som enligt fastställda grunder utginge för dylika

lån. Det framhölls i motionerna, att det syntes vara en ofrånkomlig konsekvens

av Kungl. Maj:ts förslag rörande nedsättning av räntan å lån från

statens bostadslånefond, att även berörda byggnadsföretagare vid Mörby, vilka

i allmänhet befunne sig i mindre goda ekonomiska omständigheter, bereddes

någon lättnad i lånevillkoren. I motionerna hemställdes därför att, i den

mån riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 62 beslutade

nedsättning av räntan å lån från bostadslånefonden, riksdagen måtte medgiva,

att detta beslut finge i tillämpliga delar gälla även lån ur lånefonden

för tjänstemannasamhället vid Mörby.

Statsutskottets majoritet tillstyrkte Kungl. Maj:ts berörda hemställan men

ansåg sig icke kunna biträda det i motionerna väckta förslaget. Två reservanter

inom utskottet funno dock den i motionerna föreslagna räntesänkningen

skälig och rättvis och förordade förty motionärernas förslag.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med den av statsutskottets majoritet

intagna ståndpunkten (riksdagens skrivelse nr 176).

Härefter förordnade Kungl. Maj:t genom kungörelse den 15 juni 1923

(nr 224), att beträffande lån ur statens bostadslånefond räntan skulle, räknat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr IS. it

från och med den 1 januari 1923 tills vidare, till dess annorlunda kunde

varda bestämt, nedsättas från 5 till 4 procent.

Vid 1925 års riksdag hemställdes i en inom första kammaren väckt motion,

nr 110, att riksdagen måtte besluta, att x-äntan å lån, vilka i anslutning till

beslut av 1920 års riksdag angående upplåtande av nya tomtomi-åden lämnats

fi*ån lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby dels såsom byggnadslån,

dels såsom lån för anläggningar av vägar och rörledningar, måtte

nedsättas för statstjänstemän från 5 till 4 procent och för icke statstjänstemän

från 6 till 5 procent samt att denna nedsättning måtte bliva

gällande från och med den 1 januari 1925. Motionären erinrade dels om

beslutet angående nedsättning av räntan å lån från statens bostadslånefond,

dels ock därom att Kungl. Maj:t efter framställning av styrelserna för kommunikationsverken

genom brev den 24 augusti 1923 förordnat, att räntan å

vissa bostadslån, som från sagda verk utlämnats till tjänstemän i samma

verk, skulle från och med den 1 januari 1923 tills vidare, till dess annorlunda

kunde varda bestämt, nedsättas från 5 till 4 procent. Enligt motionären

syntes de motiv, som föranlett 1920 års riksdags beslut angående upplåtande

av nya tomtområden vid Mörby, väsentligen hava varit desamma, vilka föranlett

bildandet av statens bostadslånefond. Ej heller syntes enligt motionären

förefinnas någon större åtskillnad mellan berörda bostadslån till tjänstemän

vid kommunikationsverken och ifrågavarande lån från Mörbyfonden.

De skäl, som motiverat en nedsättning av räntan för lån från bostaaslånefonden

och för bostadslånen till kommunikationsverkens befattningshavare,

syntes därför i allt väsentligt tillämpliga jämväl å lånen från Mörbyfonden.

I häröver avgivet utlåtande, nr 82, yttrade statsutskottet följande.

Om än otvivelaktigt, ur synpunkten av större likställighet mellan nu

ifrågavarande låntagare och andra med dem jämförliga grupper egnahemslåntagare,

skäl kunde anföras för vidtagande av den motionsvis påyrkade

räntesänkningen beträffande Mörbylånen, hade utskottet dock ansett vanskligt

att utan närmare utredning vare sig om vederbörande egnahemsförenings

eller myndigheternas ståndpunkt i frågan därom fatta beslut.

Utskottet, som dock förutsatte, att efter gjord vederbörlig framställning

den sålunda för ärendets slutgiltiga bedömande erforderliga utredningen

skulle kunna åstadkommas, hemställde därför, att motionen icke måtte av

riksdagen bifallas.

Riksdagen avslog motionen.

Under åberopande av nyssnämnda vid 1925 års riksdag väckta motion

samt statsutskottets däröver avgivna utlåtande gjorde därefter egnahemsföreningen

i skrivelse den 28 augusti 1925 framställning i berörda ämne. I skrivelsen

hemställdes bland annat, att Kungl. Maj:t måtte inhämta riksdagens

medgivande att räntan å de lån, vilka i anslutning till beslut av 1920 och

1922 års riksdagar lämnats föreningen från lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby, måtte från och med år 1926 nedsättas beträffande byggnadslånen

för statstjänstemän från 5 till 4 procent och för icke statstjänste
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 18.

män från 6 till 5 procent ävensom betiiiffande lånen till anläggningar av

vägar samt vatten- och avloppsledningar m. m. från 5 till 4 procent.

Vid skrivelsen var fogad en förteckning, innehållande redogörelse angående

samtliga de tomter, som till och med år 1924 blivit upplåtna inom de

enligt 1920 års riksdags beslut upplåtna områdena, med angivande av

tomternas areal, värdering av uppförda byggnader, det år de blivit uppförda,

erhållna byggnadslån, årliga tomtavgifter och annuiteter samt tomträttsinnehavarnas

levnadsställning och senast taxerade inkomst.

Yidare lämnades i skrivelsen rörande de till tomträttsinnehavarna vid''

Mörby under olika tidsperioder utlämnade byggnadslånen följande översikt.

År

Antal

låntagare

Medellån

per villa

Högsta lån

per villa

1912—17.................................

82

9,400

11,250

1917—20.................................

47

13,400

15,000

1920—24.................................

62

20,000

26,600

Till stöd för framställningen anfördes i skrivelsen bland annat följande.

De tomträttsinnehavare, som uppfört byggnader under den tid, då kristidens

verkningar på byggnadsområdet varit mest kännbara, hade blivit synnerligen

hårt betungade med utgifter för sina bostäder. Låntagarnas svårigheter

hade ytterligare ökats därigenom att det statsbidrag till byggnadernas

uppförande, varmed vederbörande räknat, uteblivit. Då därtill komme, att

till följd av den väsentliga prissänkning å byggnader, som sedermera inträtt,

värdet å de uppförda byggnaderna knappast kunde motsvara värdet av erhållna

byggnadslån och således därutöver anskaffat kapital praktiskt taget

gått helt förlorat, syntes det icke kunna bestridas, att dessa egnahemsbyggare

nu vore i en mycket svår ekonomisk ställning. Starka skäl förelåge

alltså för ett statsingripande.

En förteckning över de tomter, som avsågos med framställningen, återfinnes

i motion nr 182 i första kammaren år 1926.

Till följd av remiss avgav statens byggnadsbyrå den 20 november 1925 utlåtande

över framställningen. Byggnadsbyrån yttrade därvid bland annat

följande.

Av den i ärendet förebragta utredningen syntes få anses framgå, att flertalet

byggnadsföretagare tillhörande Mörby egnahemsförening, vilka genom

förut rådande svåra läge på bostadsmarknaden blivit i viss mån tvingade

att igångsätta sina byggnadsföretag, numera råkat i ett ekonomiskt brydsamt

iäge.

Yad beträffade den ifrågasatta nedsättningen av räntan för byggnadslån

syntes sådan i överensstämmelse med vad som varit gällande för lån ur statens

bostadslånefond endast kunna ifrågasättas beträffande byggnad, som till

huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924, samt böra gälla allenast

tills vidare.

Ehuru byggnadsbyrån funne räntenedsättning i enlighet med vad nyss

sagts behjärtansvärd, ansåge sig dock byrån böra framhålla, att ansökningen

borde slutligt prövas i samband med andra frågor av likartad beskaffenhet,

vilka frågor dock fölle utanför byråns bedömande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj tf s proposition nr /<V.

Genom beslut den 15 januari 1926 fann Kungl. Maj:t förevarande framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj ds ytterligare åtgärd.

Vid 1926 års riksdag upptogs frågan om räntan å ifrågavarande lån ånyo

till behandling, i det att i två likalydande motioner (I: 182 och II: 232) hemställdes,

att riksdagen måtte besluta om sådan räntenedsättning, varom framställning

gjorts i egnahemsföreningens förenämnda skrivelse den 28 augusti

1925.

I över motionerna avgivet utlåtande, nr 38, åberopade statsutskottet Kungl.

Maj:ts nyssnämnda beslut den 15 januari 1926 samt erinrade tillika, att

förevarande frågor redan vid två tidigare tillfällen i anledning av väckta

motioner varit föremål för riksdagens prövning, utan att dock de gjorda

framställningarna vunnit riksdagens bifall. Utskottet hemställde härefter,

att motionerna icke måtte av riksdagen bifallas. Två reservanter inom utskottet

ansågo dock, att motionerna bort tillstyrkas.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets majoritet att avslå motionerna.

Jag återgår härefter till föreningens först omförmälda framställning av den

5 november 1927. I denna framställning har föreningen, under hänvisning

till föreningens skrivelse den 28 augusti 1925 samt efter erinran om Kungl.

Maj:ts beslut den 15 januari 1926, anfört bland annat följande.

Den tid, som förflutit efter det sistnämnda beslut fattades, hade tydligt

ådagalagt den svåra ställning, vari ifrågavarande egnahemsbyggare kommit

genom de höga årliga avgifter, som de måst åtaga sig för anskaffande av det

egna hemmet. Kör ett icke obetydligt antal av dem hade det icke varit

möjligt att till föreningen erlägga föreskrivna inbetalningar, varför föreningen,

som fullgjort alla förfallna inbetalningar till statskontoret, hade avsevärda

fordringar hos föreningsmedlemmar för oguldna avgifter.

Köreningen har därför anhållit, att Kungl. Maj:t måtte hos 1928 års riksdag

hemställa, att från och med år 1928 räntan å i anslutning till 1920 och

1922 års riksdagars beslut utlämnade lån från lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby finge nedsättas, på sätt föreslagits i föreningens den

28 augusti 1925 gjorda framställning, eller eljest om sådan lindring i vederbörande

lånevillkor, som Kungl. Maj:t med hänsyn till föreliggande ömmande

omständigheter kunde finna skäligt föreslå riksdagen.

Häröver har statens byggnadsbyrå i ett den 10 november 1927 avgivet utlåtande

anfört följande.

Med åberopande av vad byggnadsbyrån anfört i sitt utlåtande den 20 november

1925 över en likartad framställning finge byggnadsbyrån, vars yttrande

endast syntes påkallas i vad avsåge byggnadslån, anföra, att byrån

ansåge billighetsskäl föreligga för bifall till ansökningen, i vad den avsåge

räntan å sådana lån, och hemställde byrån, att beträffande byggnader, som

till huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924, räntan från och med

år 1928 för lån beviljade åt statstjänstemän nedsattes till 4 procent eller samma

räntefot, varefter ränta erlades för lån ur statens bostadslånefond till under

angivna tid uppförda bostadshus, samt för lån åt personer, som ej vore anställda

i statens tjänst, till 5 procent.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

Över framställningen har vidare den 5 december 1927 avgivits utlåtande

av statskontoret, som däri anfört följande.

Föreningens skuld i kapital och kapitaliserade räntor till lånefonden för

tjänstemannasamhället vid Mörby syntes, efter det den 31 december 1927

till betalning förfallna amorteringar erlagts, komma att i runt tal uppgå till

å lån för uppförande av byggnader 1,940,000 kronor och å lån för anläggning

av vägar m. m. 515,000 kronor.

Föreliggande ansökning syntes avse sänkning med 1 procent av räntan dels å

lån för byggnader, som till huvudsaklig del uppförts under åren 1920—1924,

dels å under samma tid utlämnade väglån. Av föreningens nämnda skuldbelopp

till fonden kunde beräknas på dessa lån belöpa respektive 700,000

kronor och 250,000 kronor.

Den begärda räntesänkningen skulle medföra eu inkomstminskning för år

1928 av i runt tal 9,500 kronor, varav å byggnadslån 7,000 kronor och å väglån

2,500 kronor. Denna minskning komme givetvis under de följande åren,

allt efter som lånen amorterades, att undan för undan reduceras. Bänteinkomsten

å fonden kunde med nu gällande räntesatser beräknas för 1928 uppgå

till omkring 120,000 kronor.

Yad själva saken beträffade ville det synas statskontoret, som om vissa

billighetsskäl icke saknades för ett tillmötesgående av den gjorda framställningen.

Den omständigheten att räntan å de från bostadslånefonden under

den tid, varom här vore fråga, utlämnade lånen, med vilka ifrågavarande lån

vore jämförbai-a, nedsatts från 5 till 4 procent syntes också kunna utgöra en anledning

att låta de låneinnehavare, som nu avsåges, komma i åtnjutande av

den lägre räntesatsen. Då härtill komme, att den inkomstminskning å fonden,

som ett bifall till framställningen skulle medföra, måste anses jämförelsevis

mindre betydande, ville statskontoret för sin del icke motsätta sig, att

hemställan gjordes hos riksdagen om dess medverkan till den begärda sänkningen

av räntan på ifrågavarande lån från och med år 1928.

Som lånen emellertid återbetalades med lika annuitet, syntes, för att den

avsedda lindringen i de årliga inbetalningarna skulle vinnas, i samband med

räntesänkningen böra vidtagas sådan ändring beträffande annuiteten, att

hånen trots den lägre räntesatsen komme att återbetalas inom den vid desammas

utlämnande bestämda tiden.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, beslöt Kungl. Maj:t,

efter inhämtande av riksdagens medgivande, att räntan å lånen ur statens bostadslånefond,

vilken ränta från och med år 1920 varit 5 procent, skulle från och

med den 1 januari 1923 utgå efter 4 procent. I den proposition, vari riksdagens

medgivande till räntesänkningen begärdes (proposition nr 62 till 1923 års

riksdag), framhöll föredragande departementschefen såsom skäl för räntesänkningen,

att den allmänna räntefoten sedan år 1920 sjunkit avsevärt. Departementschefen

anförde vidare, att den ifrågasatta räntenedsättningen även

borde omfatta lån, som lämnats ur fonden före år 1923. Det skulle, anförde

departementschefen, särskilt te sig obilligt, om sådana företagare, som

fått vidkännas de under åren 1920 och 1921 till sin topp uppdrivna byggnadskostnaderna,

skulle nödgas erlägga ränta enligt högre räntefot än andra

företagare. Fn sänkning av räntan å bostadslånen vore förvisso den förnämsta

hjälp, som staten kunde lämna byggnadsföretagarna från kristiden.

Yad sålunda anfördes har i viss mån sin tillämpning jämväl i före
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

liggande fall. Vidare är att märka, att Kungl. Maj: t, såsom förut omförmälts,

beträffande vissa bostadslån, som av statsverket beviljats tjänstemän vid

kommunikationsverken, medgivit eu nedsättning av räntan från 5 till 4 procent.

De lån från Mörbyfonden, som avses i föreliggande framställning, äro i

mycket jämförliga med nyssberörda bostadslån och torde i fråga om räntesatsernas

höjd numera intaga en särställning bland likartade lån. Det var dock

uppenbarligen statsmakternas avsikt, att räntesatserna skulle, i varje fall för

statstjänstemännen, bestämmas så lågt, att lånen innebure en verklig hjälp. Med

hänsyn till anförda förhållanden och då det — såsom ock 1925 års statsutskott

framhållit — givetvis är önskligt, att en viss grad av likställighet blir rådande

mellan jämförliga grupper av egnahemslånetagare, synes mig räntesänkning

beträffande de i framställningen avsedda lånen motiverad. En sådan åtgärd

bör med hänsyn till de särskilda förhållanden, som föreligga, icke kunna

tagas till intäkt för motsvarande framställningar i andra fall. För en räntenedsättning

talar ytterligare den omständigheten att — på sätt framgår av

handlingarna — åtskilliga av ifrågavarande låntagare från Mörbyfonden genom

de höga byggnadskostnaderna råkat i allvarliga ekonomiska svårigheter.

Den på dessa grunder ifrågasatta räntenedsättningen synes mig böra

omfatta dels lån, som avse byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts

under åren 1921—1924, dels ock lån för anläggning av vägar m. m., vilka

till huvudsaklig del utförts under nämnda tid. Yad beträffar räntesatsen

finner jag emellertid icke lämpligt att nedsätta densamma så mycket som i

framställningen föreslagits, utan får jag förorda, att räntan för de ifrågavarande

lånen reduceras med */2 procent såväl för statstjänstemän som för

andra. Räntesänkningen torde böra få gälla från och med 1929 års ingång.

De nu förordade räntesänkningarna böra icke föranleda någon nedsättning

av sådan ränta, som enligt av Kungl. Maj:t meddelad föreskrift skall

utgå, för den händelse till betalning förfallet belopp icke av föreningen i

föreskriven ordning erlägges.

Därest en räntesänkning genomföres, bör, såsom statskontoret påpekat,

jämväl en nedsättning av de årliga annuiteterna äga rum. Dessa annuiteter

böra därvid bestämmas på sådant sätt, att lånen komma att vara återbetalade

vid den tidpunkt, som bestämdes vid deras utlämnande. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att tillse, att de föreskrifter beträffande annuiteterna,

som på grund härav må bliva erforderliga, bliva i vederbörlig ordning

meddelade.

Om den av mig förordade räntenedsättningen kommer till stånd, blir därav

en följd, att statens ränteinkomster från ifrågavarande fond för de närmaste

åren komma att nedgå med omkring 4,750 kronor för år. Härav belöpa

å byggnadslånen ungefär 3,500 kronor och å väglånen ungefär 1,250

kronor. Allt eftersom lånen amorteras, kommer givetvis inkomstminskningen

att småningom reduceras. Chefen för finansdepartementet har vid uppskattningen

av statsverkets inkomster för nästkommande budgetår av räntor

från ifrågavarande lånefond tagit hänsyn till berörda räntenedsättning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att räntan å de lån ur lånefonden för tjänstemannasamhället

vid Mörby, vilka i enlighet med beslut av 1920 och 1922 års

riksdagar lämnats tjänstemannasamhällets vid Mörby egnahemsförening

med begränsad personlig ansvarighet och som

avse antingen byggnader, vilka till huvudsaklig del uppförts

under åren 1921—1924, eller ock anläggning av vägar och öppna

platser samt vatten- och avloppsledningar, vilka till huvudsaklig

del utförts under nämnda tid, må, räknat från och med den

1 januari 1929, nedsättas, beträffande byggnadslån, som avser

tomt vilken innehaves av nämnda förening, statstjänsteman eller

statstjänstemans änka eller barn, från 5 till 4ys procent, beträffande

byggnadslån, som avser byggnad å annan tomt, från

6 till 5*/2 procent och beträffande lån för anläggning av vägar

och öppna platser samt vatten- och avloppsledningar från 5 till

4*/2 procent.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ake Karlholm.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.