Sök i Ratio Lex

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185

1929-03-07 · 43 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 36 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:185, Kungl. Maj-.ts proposition nr 185

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 185.

1

tfr 185.

Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av den hd ernationella arbetsorganisationens

konferens åren 1925, 1926 och 1928

fattade beslut; given Stockholms slott den 7 mars

1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anbålla om riksdagens

yttrande angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens åren 1925, 1926 och 1928 fattade besluten.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 7 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohbin, Beskow, Lund vik, Borelb, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför

chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del NTTT ett

socialpolitiskt reformprogram samt tillika bestämmelser om den institution,

internationella arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga

detta program.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 155 häft. (Nr 185.)

2580 *8 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Beslut vid

konferensens

sjunde sammanträde.

Departements
chefen
den

25 februari

1026.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två

former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till

internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar,

eller ock skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att underställas

vederbörande stater för vidtagande av lagstiftnings- eller andra

åtgärder.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom. ett år från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer

och konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag

eller vidtagande av andra åtgärder. Om det till följd av exceptionella

omständigheter är omöjligt att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett

år, skall den fullgöras snarast möjligt och under intet förhållande senare

än 18 månader från sammanträdets avslutande. Därest en rekommendation

ej leder till någon lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande

eller om ett konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets

eller myndigheters bifall, skall respektive medlem av organisationen

icke vara underkastad någon vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag.

Den internationella arbetskonferensens sjunde sammanträde hölls i Geneve

under tiden 19 maj—10 juni 1925. Vid sammanträdet, därvid Sverige var

representerat, antogs bland annat ett förslag till konvention angående ersättning

för yrkessjukdomar. *)

Med skrivelse den 14 augusti 1925 överlämnades från utrikesdepartementet

till dåvarande chefen för socialdepartementet en av generalsekreteraren

hos nationernas förbund i enlighet med Versaillestraktaten insänd

bestyrkt kopia av konventionsförslaget.

Originaltexterna till nämnda konferensbeslut ävensom översättning därav

torde få såsom bilaga (Bilaga A) fogas till protokollet i detta ärende. Beträffande

förslagets innehåll tillåter jag mig att hänvisa till bilagan 1 2).

Sedan utlåtande över förslaget avgivits av socialstyrelsen, som för sin

del inhämtat yttranden i frågan från riksförsäkringsanstalten, försäkrings''

rådet och medicinalstyrelsen, framlades förslaget genom proposition (nr 118)

för 1926 års riksdag. Vid anmälan av ärendet i statsrådet den 25 februari

1) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 april 1925 deltogo i konferensen från svensk

sida: såsom regerinasombud ordföranden och chefen för arbetsrådet E. W. Bosreus och

byråchefen J. A. É. Molin med socialrådet E. It. Sjöstrand och byråchefen C. H. J. von

Schulzenheim såsom experter; såsom arbetsyivarombud direktören I. O. Larson med disponenten

O. H. Almström och fabrikören C. G. C. Schröder såsom experter och såsom arbetarombud

landsorganisationens ordförande J. A. J. Thorberg med ledamoten av försäkringsrådet

O. Carlsson, kassören D. G. Lagergren och redaktören S. Backlund såsom experter.

ä) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen lämnas i nr 9 av Sociala

meddelanden för år 1925.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;ts proposition nr 185. 3

1 926 yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att han vid behandlingen

av ett nämnda dag framlagt förslag till ny lag om olycksfall i arbete

även berört frågan om ersättning för yrkessjukdomar och därvid jiimväl erinrat

om konventionsförslaget. Angående sistnämnda förslag hade departementschefen

anfört, att enligt hans uppfattning starka skäl talade för att yrkessjukdomarna

inbegrepes under olycksfallsförsäkringen men att frågan därom

med hänsyn till svenska förhållanden icke kunde lösas genom en lagstiftning,

som omfattade de sjukdomar, vilka upptagits i den vid konventionsförslaget

fogade förteckningen. Tillika hade han yttrat, att med hänsyn till frågans

invecklade beskaffenhet och till stor del outredda skick det icke varit möjligt

att medhinna den ytterligare undersökning, som måste föregå utarbetandet av

förslag i frågan, men att han hade för avsikt att föranstalta om sådan utredning.

Då han på anförda skäl icke vore beredd att föreslå sådan ändrad

lagstiftning, som utgjorde förutsättning för ratifikation av ifrågavarande konventionsförslag,

ansåge sig departementschefen icke för det dåvarande kunna

tillstyrka ratificering av förslaget.

I sitt med anledning av propositionen avgivna utlåtande (nr 5) anförde

andra särskilda utskottet, att såsom framginge av en översikt av frågan om

yrkessjukdomarna, som lämnats i den vid samma riksdag framlagda propositionen

med förslag till lag om försäkring för olycksfall i arbete med mera,

rådde meningsskiljaktighet om till vilket område av socialförsäkringen —

sjuk- eller olycksfallsförsäkringen — yrkessjukdomarna rätteligen borde hänföras.

Att vid sådant förhållande och utan avvaktande av resultatet av den

utredning i frågan, som kunde komma att äga rum, taga bestämd ståndpunkt

till de i konventionsförslaget berörda spörsmålen läte sig tydligen

icke göra. Något uttalande i frågan från riksdagens sida syntes utskottet

sålunda icke vara erforderligt.

Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, framhöll i avlåten skrivelse

(nr 350), att Sverige för det dåvarande icke borde biträda konventionen.

Med anledning av konventionsförslaget uppdrog emellertid Kungl. Maj:t

den 13 juli 1926 åt socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

gemensamt att, med beaktande av bland annat vad konventionsförslaget

innehölle, verkställa utredning och avgiva förslag i frågan om

ersättning för yrkessjukdomar.

Till fullgörande av nämnda uppdrag avlämnade ämbetsverken den 21 april

1928 utlåtande med förslag i ämnet.

Efter det yttranden över förslaget inhämtats från myndigheter och organisationer

samt förslaget inom socialdepartementet undergått erforderlig omarbetning

och granskats av lagrådet, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutit

att till riksdagen avlåta proposition med förslag till lag om försäkring

för vissa yrkessjukdomar. Enligt de grundläggande föreskrifterna

i detta förslag skulle frågan om ersättning för yrkessjukdomar komma att

ordnas i överensstämmelse med de regler, som angivas i konventionsförslaget.

Riksdagen

1926.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Departements
chefen.

Beslut vid

konferensens

åttonde sammanträde.

Svenska

regeringen

den

22 januari

1926.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Därest nyssnämnda lagförslag i huvudsak oförändrat uppköjes till lag,

bringas den svenska lagstiftningen i överensstämmelse med konventionens

föreskrifter. Med hänsyn härtill och då det synes önskvärt, att vårt land

biträder konventionen, anser jag mig böra förorda, att — därest lagförslaget

i huvudsak vinner statsmakternas godkännande — konventionen av Sverige

ratificeras.

Den internationella arbetskonferensens åttonde sammanträde hölls i

Geneve under tiden 26 maj—5 juni 1926. Vid sammanträdet, i vilket

representanter för Sverige deltogo, antogs bland annat ett förslag till

konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter ombord

å fartyg. '')

Med skrivelse den 25 augusti 1926 överlämnades till dåvarande chefen

för socialdepartementet från utrikesdepartementet en av generalsekreteraren

hos nationernas förbund i enlighet med Yersaillestraktaten översänd bestyrkt

kopia av berörda konventionsförslag.

Originaltexten till detta konferensens beslut ävensom översättning av

detsamma torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende, och tillåter jag mig att i fråga om förslagets innehåll

hänvisa till denna bilaga. * 2)

Före sammanträdet hade internationella arbetsbyrån utsänt ett frågecirkulär

till de olika regeringarna i syfte att inhämta deras åsikter rörande

den på konferensens dagordning upptagna frågan om förenkling av inspektionen

av emigranter ombord å fartyg. Nämnda cirkulär besvarades

av svenska regeringen den 22 januari 1926. I svaret erinrades inledningsvis,

att i förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å

utvandrares fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör, vilken

författning innehölle den svenska lagstiftningens särskilda bestämmelser

rörande emigrantbefordran, meddelades åtskilliga föreskrifter angående

högsta tillåtna antalet emigranter i förhållande till fartygets dräktighet,

de för emigranterna avsedda kojernas utrymme och beskaffenhet, anordnande

av särskilda avdelningar för sjukas vårdande, medförande av

sjukvårdspersedlar och läkemedel m. in. ävensom en del bestämmelser

rörande besiktning av emigrantfartyg. Däremot innehölle förordningen

inga föreskrifter om särskilda inspektörer, som skulle medfölja fartygen

och hava till uppgift att bistå emigranterna och tillvarataga deras intressen.

Veterligen hade ej heller några anmärkningar på senare tid

framkommit mot sättet för befordran av emigranter å svenska fartyg.

*) Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1926 deltogo i konferensen från svensk sida:

såsom regeringsombud envoyén E. Hennings och byråchefen J. A. E. Molin med socialrådet

E. B. Sjöstrand såsom expert; såsom arbetsgivarombud direktören I. O. Larsson med

direktören A. Hj. Lagergren såsom expert och såsom arbetar ombud landsorganisationens

sekreterare K. E. Johanson med redaktören S. Backlund såsom expert.

2) En redogörelse för frågans behandling av arbetskonferensen återfinnes i nr 9 av

Sociala meddelanden, för år 1926.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 1 Hö.

o

Uppenbart vore för övrigt, att sedan konkurrensen mellan rederibolagen

skärpts genom de nya restriktiva immigrationsbestiimmelserna i Förenta

staterna, bolagen sökte erbjuda utvandrarna bästa möjliga befordringsförhållanden.

Vad beträffade svenska fartyg och svenska emigranter syntes

därför de i frågecirkuläret åsyftade spörsmålen åtminstone för det dåvarande

sakna intresse. Då förhållandena i andra länder möjligen ställde sig

annorlunda och måhända motiverade eu konvention i förevarande avseende,

ville emellertid den svenska regeringen icke ställa sig avvisande till

tanken på en eventuell konvention.

Över konferensens beslut i förevarande ämne avgavs utlåtande den 10 november

1926 av socialstyrelsen, som över ett inom styrelsen utarbetat förslag

till utlåtande i ärendet begärt och erhållit kommerskollegii yttrande.

I utlåtandet erinrade socialstyrelsen om svenska regeringens svar på nämnda

frågecirkulär samt framhöll, att någon anledning att ändra ståndpunkt i förevarande

avseende, såvitt styrelsen kunde döma, icke syntes förefinnas. Lika

litet som under tiden före svarets avgivande hade därefter några klagomål

eller andra omständigheter förekommit, som kunde motivera anställandet av

en officiell emigrantinspektör å de svenska emigrantfartygen. Ej heller hade

behov av dylik inspektion gjort sig kännbart i avseende å de utländska linjers

fartyg, med vilka svenska emigranter i någon avsevärdare mån befordrades.

Med hänsyn till att emigrantinspektion ej vore anordnad ombord å de svenska

emigrantfartygen och konventionen således, vad vårt land anginge, väl ej

kunde komma till avsevärd tillämpning, skulle det måhända synas likgiltigt.

om Sverige biträdde konventionen eller ej. Konventionen förutsatte emellertid

tillvaro av officiell inspektion ombord å emigrantfartyg, och anslutningtill

konventionen skulle möjligen på sina håll anses grunda eu moralisk förpliktelse

för de svenska statsmakterna att införa dylik inspektion — en

åtgärd som enligt vad redan anförts åtminstone för det dåvarande syntes

sakna skäl. På grund av vad sålunda anförts ansåg socialstyrelsen, att Sverige

för det dåvarande icke borde biträda ifrågavarande konvention.

KommerskoUegium förklarade sig i sitt yttrande i huvudsak biträda vad av

socialstyrelsen i dess förslag till utlåtande anförts.

Frågan om ratifikation av berörda konventionsförslag anmäldes av chefen

för socialdepartementet, statsrådet Pettersson, i statsrådet den 21 januari 1927.

Därvid framhöll departementschefen, att svenska regeringen i sitt svar på

omförmälda frågecirkulär förklarat sig icke vilja ställa sig avvisande till

tanken på en eventuell konvention i förevarande ämne. En anslutning till

det föreliggande konventionsförslaget skulle emellertid möjligen kunna anses

medföra en förpliktelse att införa en statlig emigrantinspektion — något

som för Sveriges del åtminstone för det dåvarande syntes opåkallat. På

grund därav och då Sveriges anslutning till förslaget icke syntes kuuna

vara av någon avsevärd betydelse för andra länder, kunde ett biträdande

av förslaget icke tillstyrkas. Med hänsyn därtill ansåg departementschefen,

att ratifikation av konventionen icke för det dåvarande borde äga rum.

Socialstyrelsen

den 10 november

1026.

Kommers
kollegium.

Departements
chefen
den

21 januari

1927.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagen

1927.

Kungl. Maj:t

den 1 april

1927.

Internationella

arbetsbyråns

direktör

den 2

november

1927.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Under åberopande av vad sålunda anförts, hemställde departementschefen,

att riksdagens yttrande måtte inhämtas angående konventionsförslaget. I

enlighet härmed blev frågan genom proposition (nr 57) förelagd 1927 års riksdag.

I utlåtande (nr 13) med anledning av propositionen förklarade sig andra lagutskottet

dela den uppfattningen, att behov av en officiell emigrantinspektör

å svenska emigrantlinjer dittills icke gjort sig gällande. Med avseende å

frågan, huruvida eu ratifikation skulle medföra förpliktelse för Sverige att

införa statlig emigrantinspektion, erinrade utskottet därom att enligt § 11 i

konventionsförslaget varje medlem av internationella arbetsorganisationen,

som ratificerade konventionen, förbunde sig att tillämpa bestämmelserna i

densamma senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga åtgärder

för att göra nämnda bestämmelser effektiva. Det syntes icke vara uteslutet,

att den uppfattningen skulle kunna göras gällande, att konventionens ratifikation

skulle medföra en åtminstone moralisk förpliktelse att anställa en

officiell emigrantinspektör eller att eventuellt medgiva annat lands regering,

vilkas undersåtar befordrades såsom emigranter å svenskt fartyg, att tillsätta

sådan inspektör. Vidare vore att märka, att ett biträdande av konventionen

skulle jämlikt bestämmelse i § 2 kunna anses medföra förpliktelse att tilllata

annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant

såsom observatör ombord åtfölja landets såsom emigranter resande

undersåtar, under förutsättning att han icke gjorde intrång på den officielle

inspektörens uppgifter. Enligt stadgande i § 9 av förslaget krävdes för konventionens

ikraftträdande allenast ratifikation av två medlemmar av internationella

arbetsorganisationen. Så snart två länder ratificerat, bleve alltså

ratifikationen bindande för dem. Därav följde, att Sveriges underlåtenhet

att ratificera icke hindrade, att konventionen finge betydelse för de länder,

som önskade biträda densamma. Ytterligare kunde framhållas, att en underlåtenhet

från Sveriges sida att nu ratificera icke medförde förlust av möjligheten

för vårt land att i framtiden sluta sig till de ratificerandes antal, om

detta skulle anses önskvärt. På grund av vad sålunda anförts ansåg sig

utskottet för det dåvarande böra avstyrka ratifikation från svensk sida.

Utskottet hemställde därför, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t meddela, att riksdagen för sin del icke haft något att erinra mot vad

av departementschefen uttalats till statsrådsprotokollet rörande konventionsförslaget.

Sju reservanter inom utskottet ansågo, att utskottet bort tillstyrka ratificering

av konventionen.

Kamrarna biträdde utskottets hemställan, varefter riksdagens beslut anmäldes

i skrivelse den 15 mars 1927 (nr 73).

Med anledning av vad sålunda förekommit förordnade Kungl. Maj:t den

1 april 1927, att omförmälda konvention icke för det dåvarande skulle för

Sveriges del biträdas.

Uti skrivelse den 2 november 1927 har internationella arbetsbyråns direktör

framlagt arbetsbyråns uppfattning rörande ifrågavarande konventions

innebörd och räckvidd, under framhållande att svenska regeringens beslut

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr /Sfi. 7

att icke ratificera konventionen måliiinda till viss grad stödde sig på eu

tolkning av densamma, som icke helt överensstämde med den tolkning

arbetsbyrån och andra stater givit åt konventionen.

I sin skrivelse framhåller arbetsbyråns direktör, att den avgörande frågan

vore, om konventionen kunde tolkas så, att den skulle medföra en moralisk

skyldighet att införa officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg.

För nämnda frågas besvarande vore det tillräckligt att med tillhjälp av de

förberedande arbetena undersöka konventionens syften och dess bestämmelsers

innebörd.

Konventionens syften hade tydligt angivits i det genom arbetsbyråns

försorg uppställda frågecirkuläret angående ifrågavarande punkt på konferensens

dagordning. Efter eu framställning av problemets huvudlinjer

sammanfattades berörda syften i frågecirkuläret sålunda:

»Huvudsyftet med den på dagordningen för 1926 års konferens uppförda

frågan är alltså att vinna en förenkling av nuvarande system för

inspektionen av emigranter ombord å fartyg. Det är således icke, som man

på vissa håll syttes hava antagit, fråga om att införa helt nya inspektionssystem.

Konferensens uppgift är att pröva, i vilken utsträckning förefintliga

dubbla befattningar under nu rådande förhållanden kunna avskaffas, ävensom

undersöka de förenklingsmetoder, vilka skulle underlätta vinnandet

av inspektionens syften, allt under beaktande att emigranterna — vilka förenklingar

än vidtagas — under sin resa komma i åtnjutande av ett visst

minimum av skydd.»

Beträffande clenna tanke framhölls i den på grundval av regeringarnas

svar upprättade rapporten till konferensen: »Den till regeringarna riktade

frågan var icke huruvida inspektion av emigranter ombord å fartyg är nyttig

eller eg. Yilka åsikterna än må vara i detta hänseende, kvarstår likväl det

faktum, att ett stort antal olika system av inspektion för närvarande tilllämpas,

och hava regeringarna anmodats tillkännagiva, huruvida de icke

ansåge det lämpligt att förenkla desamma.»

För uppnående av det sålunda angivna syftet uppställde konventionsförslaget

i §§ 2 och 3 en dubbel princip, nämligen

1) att icke mer än ett lands regering borde svara för den officiella inspektionen

ombord å fartyg, samt

2) att, om eu officiell emigrantinspektör anställdes ombord å ett emigrantfartyg,

han i regel skulle utses av regeringen i det land, vars flagga

fartyget förde; undantag härifrån kunde dock göras genom överenskommelse

mellan detta land och de länder, vilkas undersåtar i egenskap av emigranter

transporterades å fartyget. Konventionen inneliölle tillika i §§ 4—7

bestämmelser, som vore ägnade att förenkla tillvägagångssättet vid inspektionen

av emigranter.

Det syntes, anföres vidare i skrivelsen, icke föreligga något tvivel om att

konventionen varken till sin andemening eller till sin bokstav medförde

någon förpliktelse — icke ens en moralisk sådan — för den ratificerande

staten att införa ett inspektionssystem, och att den icke ens indirekt sökte

uppmuntra till införandet av nya inspektionsorgan. Till undvikande av varje

ovisshet i nämnda hänseende hade det utskott, som av konferensen fått i

uppdrag att behandla frågan rörande förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg, i sin rapport till konferensen framhållit, att däri

»icke diskuterades frågan, huruvida inspektionen borde göras obligatorisk —

ett problem som fölle utanför området för utskottets föreliggande uppgift».

Föremål för diskussion vore i själva verket endast genomförandet av en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

förenklad inspektion till undvikande av de slitningar och konflikter närvaron

av flera inspektörer av olika nationalitet ombord å samma fartyg skulle

kunna medföra.

För övrigt vore det av vikt att påpeka, att den första stat, som ratificerat

konventionen, Nederländerna, tolkat konventionen i denna mening. I likhet

med Sverige hade Nederländerna icke någon inspektionstjänst ombord å

emigrantfartyg och hade ditintills icke haft för avsikt att inrätta någon

dylik. Icke desto mindre hade nämnda förhållande icke betraktats såsom ett

hinder för ratifikation. Samma påpekande ägde tillämpning beträffande

Storbritannien, som ratificerat villkorligt och som ej heller ägde något

särskilt inspektionssystem.

t Ratificering från de länders sida, vilka i likhet med Storbritannien och

Nederländerna icke hade något officiellt inspektionssystem, vore för övrigt

helt och hållet i överensstämmelse med konventionens anda. Det av konferensen

tillsatta utskottet hade också mycket tydligt angivit detta genom

att förkasta ett förslag till ändring av § 2, så lydande: »Varje medlem,

som ratificerar denna konvention och vars lagstiftning föreskriver officiell

inspektion av emigranter---». Detta ändringsförslag hade förkastats

just emedan kommissionen ansett, att detsamma kunde tolkas såsom läggande

hinder i vägen för ett land utan officiell inspektion att vidtaga åtgärder

till sina undersåtars skydd. Genom att godtaga den av kommissionen

föreslagna texten hade konferensen alltså velat lämna vägen öppen för

en ratifikation från de staters sida, som befunne sig i detta läge. Det

vore utan tvivel med beaktande av dessa konferensens avsikter som svenska

regeringens ombud vid åttonde sammanträdet röstat för bifall till konventionen.

Delegationen I anledning av nämnda skrivelse har yttrande den 3 december 1927 avgivits

1*°''nationella'' av (^e9''otionen för det internationella socialpolitiska samarbetet, som därvid

socialpolitiska framhållit, att den av arbetsbyråns direktör förfäktade meningen, att ett biträdande

av ifrågavarande konvention icke komme att medföra någon förcember

1927. pliktelse att inrätta officiell inspektion av emigranter ombord å fartyg, otvivelaktigt

vore riktig. Nämnda förhållande hindrade emellertid icke, enligt delegationens

mening, att en dylik åtgärd ändock skulle kunna giva anledning till

besvärande krav — något som man syntes böra bespara sig, då åtgärden

icke motiverades av något behov för Sveriges del. En ledamot av delegationen

har ansett delegationen böra förorda, att konventionsförslaget måtte

ånyo föreläggas riksdagen med framhållande, att konventionen borde ratificeras.

interna- Sedermera har arbetsbyråns direktör med skrivelse, som den 11 maj 1928

arbetsbyråns inkommit till socialdepartementet, översänt ett memorandum rörande Sveriges

direktör den ställning till vissa av internationella arbetskonferensen antagna konventioner,

11 maj 19-8. som j0ke ratificerats av vårt land. I detta memorandum erinras om direktörens

skrivelse den 2 november 1927 och framhålles, att ett allmänt biträdande

av nu ifrågavarande konvention skulle i hög grad bidraga att

reglera en fråga, som gåve upphov till ständiga svårigheter och förhandlingar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kanyl. Maj:ts proposition nr t HD.

Över nämnda memorandum har yttrande den 2G november 1928 avgivits

av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet. Delegationen

har därvid bland annat redogjort för sitt uttalande den 3 december 1927

samt vidare anfört, att ehuru delegationens berörda avvisande ståndpunkt

icke saknat skäl för sig, delegationen vid förnyad, med anledning av arbetsbyråns

memorandum företagen prövning av frågan funnit åsyftade skäl vara

av så pass underordnad betydelse, att de synts icke böra få hindra en eljest

med inga betänkligheter för vårt lands del förbunden akt av skyldigt tillmötesgående

mot internationella arbetsorganisationen.

Med anledning av förstnämnda skrivelse från arbetsbyråns direktör liavu

upplysningar inhämtats rörande frågans läge i Nederländerna och Storbritannien.

Härvid har framgått, att nederländska regeringen den 16 maj 1927

förelagt generalstaterna förslag till lag om godkännande av omförmälda

konventionsförslag. Uti motiveringen till regeringens hemställan framhölls,

att konventionsförslaget icke ålade någon förpliktelse att inrätta inspektion

till skyddande av emigranter ombord å fartyg. Regeringen hyste icke

några betänkligheter mot ett biträdande av konventionsförslaget. Den nederländska

lagstiftningen föreskreve ingen inspektion av emigranter ombord

å fartyg under resa. Däremot funnes vissa stadganden angående

inspektion av emigranter före fartygets avgång. Med hänsyn härtill kunde

av konventionen icke följa någon förpliktelse för Nederländerna med avseende

å fartyg, som seglade under dess flagga, och någon förändring i

det dittillsvarande tillståndet vore icke erforderlig. Sedan generalstaterna

antagit det sålunda framlagda lagförslaget, utfärdades i enlighet härmed

lag i ämnet den 30 juni 1927. Den formella ratifikationen har sedermera

skett den 13 september 1927.

Ej heller i Storbritannien finnes för närvarande någon inspektion av

emigranter ombord å fartyg. Emellertid beslöt den brittiska regeringen

den 27 augusti 1927 att ratificera omförmälda konvention, dock med det

förbehåll att konventionen för Storbritanniens och Norra Irlands del skulle

träda i kraft först sedan konventionen utan förbehåll godkänts av Frankrike,

Tyskland, Nederländerna, Italien, Norge och Spanien. I den framställning

till parlamentet, däri regeringen anmälde sin avsikt att biträda

konventionen, framhölls, att eu anslutning till densamma icke skulle medföra

några administrativa eller legislativa åtgärder. Under angivna förbehåll

har sedermera ratifikation skett den 16 september 1927.

Enligt meddelande från arbetsbyrån har konventionen numera ratificerats

även av Belgien, Indien, Japan, Luxemburg, Tjeckoslovakien och Österrike.

Slutligen bör i detta sammanhang beaktas frågan om ny lagstiftning angående

emigrationen. I skrivelse den 28 maj 1912 (nr 229) anhöll riksdagen

om utarbetande och framläggande av förslag till en svensk utvandringslag.

Med anledning härav anbefallde Kungl. Maj:t den 5 december 1914 socialstyrelsen

att avgiva förslag till förändrad lagstiftning rörande emigrationen

Delegationen

för det internationella

socialpolitiska

samarbetet

den 26

november

192S.

Ratifikation

av främmande

stater.

Förslag till

emigrationslag

stiftning

1928.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

ävensom till de därmed sammanhängande åtgärder i övrigt vilka kunde

finnas påkallade. Sedermera hemställde riksdagen i skrivelse den 30 maj

1923 (nr 203) om åtgärder för stödjande av emigrerande medborgare. Genom

beslut den 15 j uni 1923 anbefalldes socialstyrelsen att verkställa utredning

och avgiva förslag i det av riksdagen angivna avseendet. Till fullgörande

av omförmälda båda uppdrag har socialstyrelsen den 14 januari 1928 avgivit

betänkande med förslag till vissa åtgärder beträffande emigrationen (statens

offentliga utredningar 1928: 8). I nämnda betänkande framlägges bland annat

förslag till lag angående utvandrares befordran m. m. Lagen är avsedd att

träda i stället för förordningen den 4 juni 1884 om vad med avseende å utvandrares

fortskaffande till främmande världsdel iakttagas bör. Förslaget

innehåller icke några bestämmelser rörande inspektion av emigranter ombord

å fartyg. Över styrelsens betänkande hava yttranden inhämtats från åtskilliga

myndigheter och sammanslutningar.

Förevarande konvention avser att åstadkomma en förenkling av nu tilllämpade

system för statlig inspektion av emigranter ombord å fartyg.

Då i Sverige icke finnes någon dylik inspektion, kan ett biträdande av

konventionen icke anses direkt motiverat med hänsyn till förhållandena i

vårt land. Emellertid är det naturligen på grund av Sveriges medlemskap

i internationella arbetsorganisationen önskvärt, att Sverige ansluter sig till

de av organisationen antagna konventionerna, därest detta kan ske utan

åsidosättande av något svenskt intresse.

Under den tidigare behandlingen av frågan om Sveriges anslutning till

förevarande konvention hav framhållits, att ett biträdande av konventionen

möjligen kunde anses grunda åtminstone en moralisk förpliktelse att införa

en statlig emigrantinspektion — något som åtminstone för närvarande syntes

opåkallat i vårt land. Av den nu förebragta utredningen torde emellertid

framgå, att en dylik skyldighet icke kan härledas ur konventionen. Vad

arbetsbyråns direktör i detta hänseende anfört har biträtts av delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet. Därtill kommer, att sedan

Kungl. Maj:t förra gången tog ställning till frågan om Sveriges anslutning till

konventionen, densamma biträtts av Nederländerna och Storbritannien, vilka

länder icke hava någon inspektion av den art, som här avses. I båda

dessa länder har från regeringsliåll uttalats, att ett godtagande av konventionen

icke påkallade vidtagande av några åtgärder för dessa länders del.

Den ovillkorliga innebörden av ett biträdande av konventionen skulle

alltså endast vara, att Sverige avhände sig möjligheten att — utom i

visst undantagsfall — hava egna emigrantinspektörer på främmande länders

fartyg; en möjlighet, vilken veterligen icke av Sverige begagnats och

varav behov näppeligen kan tänkas uppkomma. Skyldigheten att tillåta

främmande inspektion på svenska fartyg, därest egen sådan icke anordnas,

är beroende på att särskild överenskommelse träffas därom med främmande

makt, och någon — rättslig eller moralisk — plikt att ingå dylika överenskommelser

uppkommer icke genom konventionen. Den av andra lagut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ISi). 11

skottet år 1927 påpekade bestämmelsen i § 2 om tillåtelse under viss

förutsättning för annat lands regering att tillfälligtvis och på egen bekostnad

låta eu representant åtfölja landets som emigranter resande undersåtar

utgör allenast ett undantag från ett tidigare i samma paragraf uppställt

förbud mot samtidig inspektion från mer än eu regering och kan alltså

icke grunda någon självständig skyldighet för vårt land. Icke heller i nu

berörda hänseenden torde sålunda eu anslutning till konventionen kunna

giva upphov till några besvärande anspråk.

Då vid nu angivna förhållanden frågan om anslutning till konventionen

kommit i ett i viss mån ändrat läge, anser jag mig böra förorda, att även

Sverige ansluter sig till ifrågavarande konvention. Jag anser därför lämpligt,

att riksdagens yttrande ånyo inhämtas i frågan. För vårt land torde

icke föreligga skäl att vid ratifikationen knyta förbehåll av den art, som

uppställts av Storbritannien.

Den internationella arbetskonferensens elfte sammanträde hölls i Geneve

under tiden 30 maj—16 juni 1928. I sammanträdet deltogo även representanter

för Sverige. Konferensen antog ett förslag till konvention angående införande

av metoder för fastställande av minimilöner och eu rekommendation

angående tillämpning av metoder för fastställande av minimilöner '').

Med skrivelse från utrikesdepartementet den 31 augusti 1928 bär till mig

överlämnats en av generalsekreteraren hos nationernas förbund i enlighet

med Versaillestraktaten insänd bestyrkt avskrift av berörda förslag till konvention

och rekommendation.

Originaltexterna till konferensens beslut ävensom översättningar av desamma

torde få såsom bilaga (Bilaga C) fogas till statsrådsprotokollet i detta

ärende. I fråga om beslutens innehåll får jag hänvisa till nämnda bilaga 2).

Innan jag ingår på behandling av nämnda beslut, vill jag erinra, att

internationella arbetsbyrån före konferensens sammanträde utsände ett frågecirkulär

till de olika regeringarna rörande metoder för fastställande av minimilöner.

Cirkuläret besvarades av svenska regeringen den 3 december

1927. Därvid anförde regeringen — i anslutning till ett av delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet avgivet yttrande — i huvudsak

följande.

För besvarande av internationella arbetskonferensens frågeformulär rörande

metoder för fastställande av minimilöner hade ej blott ett flertal myndigheter

och korporationer, däribland arbetsgivarnas och arbetarnas huvudorga
*)

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 11 maj 1928 förordnades följande personer att deltaga

i konferensen från svensk sida: såsom regeringsombud byråchefen J. A. F. Molin och yrkesinspektrisen

Kerstin Hesselgren med socialrådet E. K. Sjöstrand och byråassistenten, sjökaptenen

E. A. F. Eggert såsom experter, såsom arbets giv ar ombud direktören I. O. Larsson

med e. o. hovrättsnotarien K. Wistrand såsom expert samt såsom arbetarombud landsorganisationens

ordförande J. A. J. Thorberg med ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet

N. Mårtensson och redaktören S. Backlund såsom experter. Genom senare

beslut blevo även ordföranden i svenska järnvägsmannaförbundet A. Forslund samt, då

Wistrand blev förhindrad att infinna sig, e. o. hovrättsnotarien friherre E. G. Lagerbielke

utsedda till experter, den förre för arbetar- och den senare för arbetsgivarsidan.

2) En redogörelse för de olika frågornas behandling av arbetskonferensen återfinnes i

nr 10 av Sociala meddelanden för år 1928.

Beslut vid

konferensens

elfte sammanträde.

Svenska

regeringen

den .7 december

1927.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majds proposition nr 185.

nisationer, blivit hörda i ärendet, utan hade även verkställts vissa undersökningar

rörande löne- och organisationsförhållanden med mera inom hemindustrin.

Av de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda sammanbragts

och vilka vore anmärkningsvärt samstämmiga, kunde följande anföras.

Förhållandena inom hemindustrin hade tidigare, eller under de 10 ä 15

första åren av innevarande sekel, varit föremål för åtskillig uppmärksamhet

från skyddssynpunkt. Flera undersökningar av arbets- och löneförhållandena

inom nämnda verksamhetsområde hade företagits, och ett par förslag

till lagar med uppgift att motverka därinom förekommande missförhållanden

hade även utarbetats. Under årens lopp syntes emellertid

hemindustrins driftförhållanden småningom hava så förändrats, att statens

ingripande till arbetarnas skydd i förevarande avseende blivit mindre nödvändigt

eller obehövligt. Det senare av nämnda lagförslag, vilket väsentligen

grundat sig på en år 1912 företagen undersökning och avgivits år 1920,

hade icke blivit förelagt riksdagen. Ej heller hade veterligen under de senare

åren några avsevärda yrkanden framkommit på åtgärder från statsmakternas

sida till förmån för hemindustrins arbetare.

Förklaringen till berörda förändring syntes väsentligen vara att söka i

följande omständigheter.

Antalet inom hemindustrin sysselsatta arbetare hade med tiden avsevärt

nedgått. Några exakta uppgifter å berörda antal funnes visserligen ej att

tillgå, men från såväl arbetsgivar- som arbetarliåll vitsordades detta förhållande.

Hemindustrin syntes nämligen vara en verksamhetsgren, som i konkurrensen

med den allt mer mekaniserade och rationaliserade fabriksdriften

vore dömd att inskränkas till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden.

Arbetarnas fackliga organisation och i samband därmed arbetsavtalens

kollektiva reglering hade under de senaste tiotalen av år gått utomordentligt

framåt i Sverige. Nämnda företeelser hade ej lämnat hemindustrin

oberörd. I viss mån vore dess arbetare numera organiserade och inbegripna

under kollektivavtal. Därtill komme, att dessa avtals överhandtagande tilllämpning

inom industrin i allmänhet även indirekt påverkat hemindustrins

löneförhållanden. Vidare syntes den numera förhärskande knappheten på

kvinnlig arbetskraft, som lett till relativt större höjning av arbetslönerna

för kvinnor än män, hava medverkat till förbättrande av lönevillkoren

inom hemindustrin, som ju i alldeles övervägande mån använde kvinnlig

arbetskraft. De under år 1927 verkställda undersökningarna inom hemindustrin

hade även tydligt givit vid handen, att hemarbetarnas nuvarande löner

i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års motsvarande undersökning,

i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt starkare än den allmänna

lönenivåns. Visserligen betalades fortfarande för en del hemarbeten

mycket låga löner, men syntes detta väsentligen vara fallet i fråga om sådana

slag av hemarbete, som kunde förväntas snart upphöra att existera. Såsom

medverkande till förbättring av hemarbetarnas ställning kunde även framhållas,

att kooperation, tekniska framsteg och ändamålsenligare transportanordningar

i viss mån möjliggjort stegrad produktion och undvikande av

förut vanlig tidsförlust.

Ett förhållande, som i förevarande sammanhang även förtjänade beaktande,

vore det, att det industriella hemarbetet för många utgjorde en bisysselsättning,

som tillgrepes i den mån lantbrukets eller hushållets göromål medgåve

det och som sålunda möjliggjorde ett utnyttjande av eljest värdelös

tid. En möjlighet till sysselsättning beredde också hemindustrin ej så få

personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet, hög ålder eller annat för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i:j

Kungl. Maj:ta proposition nr IHf)

hållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad. Från det allmännas sida

gjordes ansträngningar att bereda eljest arbetslösa nyttig sysselsättning med

»hemslöjd», ett arbete, som visserligen vore avsett att vara i viss mån konstnärligt

betonat men som i många fall ej kunde särskiljas från det vanliga

industriella hemarbetet. — I de nyss åsyftade fallen fyllde hemarbetet tydligtvis,

även om det vore lågt avlönat, eu nationalekonomisk och social

uppgift.

Beträffande därefter frågan om fastställande av minimilöner inom andra

näringsgrenar än hemindustrin framhölles det, att några krav i sådant syfte

knappast gjorts gällande och att genomförandet av dylik reglering skulle

möta stora svårigheter.

Mot det ifrågasatta systemet för reglering av arbetslönerna hade även

framställts en del erinringar av mera allmängiltig räckvidd. Sålunda hade

från auktoritativt håll å såväl arbetsgivar- som arbetarsidan uttalats ogillande

av arbetslönernas fastställande genom statligt ingripande. I vad arbetarnas

huvudorganisation anginge, hade detta skett under hänvisning till den bestämt

avvisande hållning, som den svenska fackföreningsrörelsen intagit till

tanken på att genom skiljedomsförfarande fastställa löne- och arbetsförhållanden.

Från andra håll hade påpekats, att minimilöner ej sällan även bleve

maximilöner samt att minimilönerna, som ju i regel måste sättas låga,

stundom kunde befaras verka nedtryckande på lönenivån i allmänhet. I

viss mån kunde också officiellt fastställda minimilöner medverka till den

stelhet i lönesystemet, som ansåges hindra näringslivets anpassning efter

växlande förhållanden och hava till följd ökad arbetslöshet. Slutligen hade

även framhållits, att statlig lönereglering skulle medföra avsevärda kostnader

för det allmänna och möta betydande svårigheter, bland annat i avseende å

kontrollen.

Av de i ärendet hörda myndigheterna, korporationerna och fackliga organisationerna

hade samtliga, med undantag av svenska beklädnadsarbetareförbundet,

ställt sig avvisande till tanken på lagstiftning för fastställandet av

minimilöner.

Med hänsyn till de upplysningar och meningsyttringar, som sålunda framkommit

under ärendets behandling, funne sig regeringen böra meddela, att

Sverige åtminstone för närvarande icke vore benäget biträda någon konvention

angående fastställande av minimilöner eller att vidtaga några åtgärder

med hänsyn till en rekommendation i ämnet. I betraktande av förevarande

ämnes ömtåliga beskaffenhet och dess stora betydelse för den internationella

konkurrensen på det ekonomiska området hade regeringen ansett mest förenligt

med den sålunda angivna ståndpunkten att avstå från besvarandet av

formulärets olika frågor.

Vid behandlingen å konferensens sammanträde av de framlagda förslagen

till beslut nedlade samtliga svenska delegerade sina röster.

Över konferensens beslut har yttrande inhämtats från delegationen för det Delegationen

internationella socialpolitislca samarbetet. I yttrande den 7 november 1928 for fet lfer~

7 . o nationella

bär delegationen erinrat om svenska regeringens svar på omförmälda fråge- socialpolitiska

cirkulär och framhållit, att de däri anförda skälen mot biträdande för samarbetet.

. 0 7 novem
Svenges

del av en konvention i ämnet fortfarande syntes barande, och nagra \ter jg28.

nya omständigheter, som skulle kunna giva anledning till ändrad ståndpunkt,

hade, så vitt delegationen kunde döma, icke tillkommit. Med hänsyn till

det sålunda anförda har delegationen föreslagit, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen med anhållan om yttrande angående konferensens

beslut förklara sig anse, att Sverige för närvarande icke hade anledning att

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1SÖ.

biträda konventionen eller att vidtaga några åtgärder med hänsyn till rekommendationen.

Såsom av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

framhållits, torde de skäl mot biträdande för Sveriges del av en konvention

i ämnet, som av svenska regeringen anförts i dess nyssnämnda svarsskrivelse,

fortfarande äga giltighet. Några omständigheter av beskaffenhet att böra

föranleda ett övergivande av den däri intagna ståndpunkten hava icke tillkommit.

På grund härav finner jag i likhet med delegationen, att förenämnda

konvention icke för närvarande bör av Sverige biträdas samt att

rekommendationen i ämnet icke nu bör föranleda någon åtgärd från svensk

sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte till riksdagen avlåta proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda, av den

internationella arbetsorganisationens konferens vid dess sjunde,

åttonde och elfte sammanträden i Geneve åren 1925, 1926 och

1928 antagna konventionsförslag och rekommendation.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

(Jour. Falkenberg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S5.

15

Bilaga A.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 19 maj 1925 till sitt sjunde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående ersättning för yrkessjukdomar,

vilken fråga innefattas i första punkten på dagordningen för

sammanträdet,

ävensom beslutit att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den tionde dagen i juni år ettusen niobundra och tjugusex,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ I
Varje

medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att tillförsäkra personer, som falla offer för

yrkessjukdomar, eller deras rättsinnehavare eu ersättning grundad på de

allmänna principerna i den nationella lagstiftningen angående ersättning för

olycksfall i arbete.

Denna ersättning skall icke vara lägre än den, som i den nationella lagstiftningen

stadgas för skada till följd av olycksfall i arbete. Med detta

förbehåll skall det stå varje medlem fritt att, vid fastställandet i den nationella

lagstiftningen av de villkor, enligt vilka ersättning för ifrågavarande

sjukdomar skall betalas, och vid tillämpningen på dessa sjukdomar av sin

lagstiftning om ersättning för olycksfall i arbete vidtaga sådana förändringar

och anpassningar, som kunna anses tjänliga.

§2.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att anse som yrkessjukdomar de sjukdomar

och förgiftningar, som framkallas av de i efterföljande förteckning upptagna

ämnena, då dessa sjukdomar eller förgiftningar drabba arbetare tillhörande

industrier eller yrken, som finnas upptagna på motstående plats i förteckningen,

och då desamma härröra från arbete i ett företag, som är underkastat

förut nämnda nationella lagstiftning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Förteckning.

Sjukdomar och giftiga ämnen

Motsvarande industrier eller yrken

Förgiftning genom bly, blylegerin- gar och blyföreningar samt di- rekta följder av sådan förgiftning.

Handhavande av mineral innehållande bly, inbegri- pet blyhaltig aska från zinkbyttor.

Smältning av gammal zink och bly i tackor.

Tillverkning av föremål av gjutet bly eller blyhal- tiga legeringar.

Grafiska industrier.

Tillverkning av blyföreningar.

Tillverkning och reparation av elektriska ackumula- torer.

Beredning och användning av emaljer innehållande

bly.

Polering med hjälp av blyfilspån eller blyhaltig tenn- aska.

Måleriarbete, innefattande beredning eller behand- ling av täckande ämnen, kitt eller färgämnen,

innehållande blypigment.

Förgiftning genom kvicksilver, kvick- silveramalgamer och kvicksilver- föreningar samt direkta följder

av sådan förgiftning.

Handhavande av kvicksilvermineral.

Tillverkning av kvicksilverföreningar.

Tillverkning av mätnings- eller laboratoi-ieapparater.

Beredning av råämnen för tillverkning av hattar.

Brännförgyllning.

Användning av kvicksilverpumpar vid tillverkning

av glödlampor.

Knallhattstillverkning av knallkvicksilver.

Mj ältbrandssmitta.

Arbete, som medför beröring med mjältbrandssmit- tade djur.

Handhavande av kvarlevor av djur, inbegripet hudar,

klövar, hovar och horn.

Lastning och lossning eller transport av varor.

§ 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§4-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§5-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition nr 1 Hö.

8 6.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 4 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i

§§ 1 och 2 senast den 1 januari 1927 samt att vidtaga erforderliga åtgärder

för att göra dem effektiva. °

§ 7.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 8‘

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan fem år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, söm delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter

det den inregistrerats hos sekretariatet.

§ 9.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen en redogörelse för denna konventions tilllämpmng

och taga, i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ io.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention concernant Ia Draft convention concerning workréparation

des maladies profession- men’s eompensatlon for oceupational

nelles. diseases.

La Conférence générale de 1’Organisation

internationale du Travail de la

Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 19 mai 1925, en

sa septiéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives ä

la reparation des maladies professionnelles,

question comprice dans

le premier point de l’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme d’un

projet de convention internationale,

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Seventh

Session on 19 May 1925, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to workmen’s compensation

for oceupational diseases, which

is ineluded in the first item of

the agenda of the Session, and

Having determined tliat these

proposals shall take the form of

a draft international convention,

samt. löö haft. (Nr 185.)

2586 28 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj ds proposition nr 18o.

adopte, ce dixiéme jour de juin mil

neuf cent vingt-cinq, le Projet de Convention

ci-aprés a ratifier par les Membres

de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux dispositions

de la Partie XIII du Traité de

Versailles et des Parties correspondantes

des autres Traités de Paix:

Artide I.

Tout Membre de I Organisation internationale

du Travail ratiiiant la présente

Convention s’engage ä assurer

aux victimes de maladies professionnelles

ou ä leurs ayants droit une reparation

basée sur les principes généraux

de sa législation nationale concernant

la reparation des accidents

du travail.

Le taux de cette reparation ne sera

pas inférieur ä celui que prévoit la

législation nationale pour les dommages

résultant d’accidents du travail.

Sous réserve de cette disposition,

chaque Membre sera libre, en déterminant

dans sa législation nationale

les conditions réglant le payement de

la reparation des maladies dont il

s’agit, et en appliquant ä ees maladies

sa législation relative ä la réparation

des accidents du travail, dadopterles

modifications et adaptations qui lui

sembleraient expédientes.

Artide 2.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail ratiiiant la

présente Convention s''engage ä considérer

comme maladies professionnelles

les maladies ainsi que les intoxications

produites par les substances

inscrites sur le tableau ci-aprés,

lorsque ees maladies ou intoxications

surviennent ä des travailleurs appartenant

aux industries ou professions

qui y correspondent dans le dit tableau

et résultent du travail dans une entreprise

assujettie ä la législation nationale.

adopts, tliis tentli day of June of the

year one thousand nine hundred and

twenty-five, the following Draft Convention

for ratification by the Members

of the International Labour Organisation,

in accordance with the provisions

of Part XIII of the Treaty of Versailles

and of the corresponding Parts

of the otlier Treaties of Peace:

Artide 1.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies tliis

Convention undertakes to provide that

compensation shall be payable to workmen

incapacitated by occupational

diseases, or, in case of death from

such diseases, to tlieir dependants, in

accordance with the general principles

of the national législation relating to

compensation for industrial accidents.

The rates of such compensation shall

be not less than those prescribed by

the national législation for injury resulting

from industrial accidents.

Subject to this provision, each Member,

in determining in its national law

or regulations the conditions under

which compensation for the said diseases

shall be payable, and in applying

to the said diseases its legislation

in regard to compensation for

industrial accidents, may make such

modifications and adaptations as it

thinks expedient.

Artide 2.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention undertakes to consider

as occupational diseases those diseases

and poisonings produced by the substances

set forth in tlie Scliedule appended

liereto, when such diseases or

such poisonings affeet workers engaged

in the trades or industries placed opposite

in the said Scliedule, and result

from occupation in an undertaking

covered by the said national legislation.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tf proposition nr ISO.

19

Tableau:

Sc It, ed it le:

Liste des maladics

et des substances

toxiques.

Liste des Industries ou

professions correspondantes.

List of diseases List of corresponding

and toxic substan- Industries and processes.

ees.

Intoxication par le

plomb, ses alliages

ou ses composés,

avecles conséquences

direetes de eette

intoxication.

Intoxication par le

mereure, ses amalgames

et ses composés,

avec les conséquences

direetes

de eette intoxication.

Infection

cbarbonneuse.

Traitement des minerais

contenant du plomb,

y compris les cendres

plombeuses d’usines å

zine.

Fusion du vieux zinc

et du plomb en saumon.

Fabrication d’objets eu

plomb fondu ou en alliages

plombiféres.

Industries polygraphiques.

Fabrication des composés

de plomb.

Fabrication et reparation

des accumulateurs.

Préparation et emploi

des émaux contenant du

plomb.

Polissage au moyen de

limaille de plomb ou de

potée plombifére.

Travaux de peinture

comportant la préparation

ou la manipulation

d’enduits, de mastics ou

de teintes contenant des

pigments de plomb.

Traitement des minerais

de mereure.

Fabrication descomposés

de mereure.

Fabrication des appareils

de mesure ou de

laboratoire.

Préparation des matiéres

premiéres pour la

chapellerie.

Dorure au feu.

Emploi des pompes å

mereure pour la fabrication

des lampes å incandescence.

Fabrication des amorces

au fulminate de mereure.

Ouvriers en contact

avec des animaux charbonneux.

Manipulation de débris

d''animaux.

Cbargement, déchargement.

ou transport de

marchandises.

Poisoning by lead,

its alloys or compounds

and their

sequelae.

Handling of ore containing

lead, ineluding

fine shot in zinc faetories.

Casting of old zinc and

lead in ingöts.

Manufacture of artides

made of cast lead or of

lead alloys.

Employment in the polygraphic

industries.

Manufacture of lead

compounds.

Manufacture andrepair

of electric accumulators.

Préparation and use of

enamels containing lead.

Poisoning by mercury,

its amalgams

and compounds and

their sequelae.

Polishing by means of

lead files or putty powder

with a lead content.

All painting operations

involving the préparation

and manipulation of coating

substances, cements

or colouring substances

containing leadpigments.

Handling of mereury

ore.

Manufacture of mereury

compounds.

Manufacture ofmeasuring

and laboratory apparatus.

Préparation of raw

material for the hat-making

industry.

Hot gilding.

Use of mereury pumps

in the manufacture of

incandescent lamps.

Manufacture of fulminate

of mereury primers.

Anthrax infection.

Work in connection

with animals infeeted

with anthrax.

Handling of animal carcasses

or parts of such

carcassesincludinghides,

hoofs and horns.

Loading and unloading

or transport of merchandise.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Artide 3.

Les ratifications officielles de la

présente Convention dans les conditions

prévues a la Partie XIII du

Traité de Yersailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix seront communiquées au Secrétaire

général de la Société des Nations

et par lui enregistrées.

Artide 4.

La présente Convention entrera eu

vigueur des que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

en vigueur pour chaque Membre

å la date ou sa ratification aura été

enregistrée au Secrétariat.

Artide 5.

Aussitot que les ratifications de deux

Membres de 1’Organisation internationaie

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations notifiera

ce fait a tous les Membres de 1’Organisation

internationale du Travail.

Il leur notifiera également 1''enregistrement

des ratifications qui lui seront

ultérieurement communiquées par tous

autres Membres de l’Organisation.

Artide 6.

Sous réserve des dispositions de

Iartide 4, tout Membre qui ratifie la

présente Convention s’engage ä appliquer

les dispositions des artides 1 et

2 au plus tard le ler janvier 1927 et

ä prendre telles mesures qui seront

nécessaires pour rendre effectives ees

dispositions.

Artide 7.

Tout Membre de 1''Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention s engage ä 1’appli
-

Artide 3.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set fortli

in Part XIII of the Treaty of Yersailles

and in the corresponding Parts

of the otlier Treaties of Peace sliall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration.

Artide 4.

This Convention sliall come into

force åt the date on which the ratifications

of two Members of the International

Labour Organisation liave

been registered by the Secretary-General.

It sliall be binding only upon tliose

Members wliose ratifications have been

registered with the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention shall

come into force for any Member åt

the date on which its ratification has

been registered with the Secrétariat.

Artide 5.

As soon as the ratifications of two

Members of tlie International Labour

Organisation have been registered with

the Secrétariat, the Secretary-General

of the League of Nations shall so

notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

sliall likewise notify them of the registration

of ratifications which may

be communicated subsequently by

other Members of the Organisation.

Artide 6.

Subject to the provisions of Artide 4,

each Member which ratifies this Convention

agrees to bring the provisions

of Artides 1 and 2 into operation not

later tlian 1 January 1927 and to take

suck action as may be necessary to

make these provisions effeetive.

Artide 7.

Each Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

quer ii ses colonies, possessions et

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’article 421 du Traité de

Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 8.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer, ä

]’expiration d’une periode de dnq

années apres la date de la mise en

vigueur initiale de la convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu une année apres

avoir été enregistrée au Secrétanat.

Artide 9.

Le Conseil d administration du Bu

reau international du Travail devra,

au moms une fois tous les dix ans,

presenter ä la Conférence générale un

rapport sur 1’application de la présente

Convention et décidera s’il y a

lieu d’inscrire a l’ordre du jour de la

Conférence la question de la revision

ou de la modification de la dite

Convention.

Artide 10.

Les textes frangais et anglais de

la présente Convention feront foi l’un

et 1’autre.

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance witli tlie provisions

of Article 421 of tlie Treaty

of Versailles and of tlie corresponding

Artides of tlie otlier Treaties of Peace.

Artide 8.

A Member wliicli bas ratified tliis

Convention may denounce it after the

expiration of five years from tlie date

on wliich tlie Convention first comes

into force, by an act communicated

to tbe Secretary-General of tlie League

of Nations for registration. Sucli denunciation

sliall not take effect until

one year after tlie date on which it is

registered witli the Secretariat.

Artide 9.

Åt least once in ten years, the Governing

Body of the International Labour

Office sliall present to the General

Conference a report on the working

of this Convention and shall consider

the desirability of placing on the agenda

of the Conference the question of its

revision or modification.

Artide JO.

The French and English texts of

this Convention shall both be authentic.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Bilaga B.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående förenkling av inspektionen av emigranter

ombord å fartyg.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 26 maj 1926 till sitt åttonde sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående förenkling av inspektionen

av emigranter ombord å fartyg, vilken fråga upptagits på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den femte dagen i juni år ettusen niohundra och tjugu sex,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ !■

För tillämpningen av denna konvention skola i varje land av behörig

myndighet meddelas definitioner av begreppen »emigrantfartyg» och »emigrant».

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att godtaga

den principen, att med nedan angivna undantag den ombord på emigrantfartyg

utövade officiella inspektionen till skyddande av emigranter skall

tillkomma allenast en regering.

Denna bestämmelse utgör dock icke hinder för ett annat lands regering

att tillfälligtvis och på egen bekostnad låta en representant såsom observatör

ombord åtfölja landets såsom emigranter resande undersåtar, under

förutsättning att han icke gör intrång på den officielle inspektörens uppgifter.

§ 3.

Om officiell emigrantinspektör anställes ombord på emigrantfartyg, skall

han i regel tillsättas av regeringen i det land, vars flagga fartyget för. Sådan

inspektör kan likväl utses av annan regering, om överenskommelse

därom träffats mellan regeringen i det land, vars flagga _ fartyget för, och en

eller flera av de regeringar, vilkas undersåtar såsom emigranter befordras å

fartyget.

§ 4.

Bestämmandet av de krav på praktiska kunskaper samt fackliga och moraliska

kvalifikationer, som skola ställas på inspektör, tillkommer den regering,

som är ansvarig för inspektörens tillsättande.

Officiell inspektör må icke på något sätt vare sig direkt eller indirekt

vara förbunden med eller beroende av fartygsägaren eller rederibolaget.

Nu angivna bestämmelse skall dock icke utgöra hinder för regering att

undantagsvis och i händelse av verkligt nödtvång utse skeppsläkaren till

officiell inspektör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition tir 1 SÖ.

2;5

§ Ö
Den

officielle inspektören skall vaka över iakttagandet av de rättigheter,

som tillkomma emigranterna enligt det lands lagar, vars flagga fartyget för,

annan tillämplig lag, internationella överenskommelser eller kontrakten om

emigranternas befordran.

Regeringen i det land, vars flagga fartyget för, skall, oavsett inspektörens

nationalitet, delgiva denne texten till gällande lagar och förordningar rörande

emigranters förhållanden samt till de internationella överenskommelser

och kontrakt angående samma ämne, vilka meddelats regeringen.

§ 6.

Fartygsbefälliavarens befogenheter inskränkas icke genom denna konvention.

Den officielle inspektören må på intet sätt göra intrång på befälhavarens

befogenheter ombord och skall uteslutande befatta sig med att övervaka

tillämpningen av lagar, förordningar, överenskommelser och kontrakt,

vilka direkt angå emigranternas skydd och välfärd ombord.

§ 7-

Inom åtta dagar efter fartygets ankomst till destinationshamnen skall den

officielle inspektören avgiva rapport till regeringen i det land, vars flagga

fartyget för, och skall denna regering översända ett exemplar av rapporten

till de övriga intresserade regeringar, som förut anhållit därom.

Avskrift av rapporten skall av den officielle inspektören överlämnas till

fartygets befälhavare.

§ 8.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 9-

Denna konvention träder i kraft, så snart ratifikationerna för två medlemmar

av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren.

Den är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer inregistrerats

hos sekretariatet.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem den dag, då

dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ io.

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds

generalsekreterare därom notificera alla medlemmarna av internationella

arbetsorganisationen. Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av

ratifikationer, som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ U.

Under förbehåll med hänsyn till bestämmelserna i § 9 förbinder sig varje

medlem, som ratificerar denna konvention, att tillämpa bestämmelserna i

§§ 1> 2, 3, 4, 5, 6 och 7 senast den 1 januari 1928 samt att vidtaga erforderliga

åtgärder för att göra dem effektiva.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

§ 12.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i § 421 av fördraget

i Versailles och motsvarande paragrafer av de övriga fredsfördragen,

tillämpa denna konvention på sina kolonier, besittningar och protektorat.

§ 13.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år, efter det den

inregistrerats hos sekretariatet.

§ 14.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst en gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

II. Originaltexterna.

Projet de convention coneernant la

simplification de 1’inspection des

emigrants ä bord des navires.

La Conférence générale de l’Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le Conseil

d’administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 26 mai 1926, en

sa liuitiéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives

aux simplifications ä apporter ä

1’inspection des emigrants ä bord

des navires, question inscrite ä

l’ordre du jour de la session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d''un projet de convention internationale,

Draft convention coneerning the

simplification of the inspection

of emigrants on board ship.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Eiglith

Session on 26 May 1926, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to the simplification of the

inspection of emigrants on board

ship, the question on the agenda

of the Session, and

Having determined tliat these

proposals sliall take the form of

a draft international convention,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

hungl. Muj:ts proposition nr 185.

ailopte, ce cinquiéme jour de juin

mil neuf cent vingt-six, le Projet de

Convention ci-aprés it ratifier par les

Membres de l’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIIIduTraité

de Versailles et des Parties correspondantes

des autres Traités de

Paix:

Article 1.

Pour 1’application de la présente

Convention, les termes »navire d’émigrants»

et «émigrant» seront définis,

pour cliaque pays, par 1’autorité com2>étente

de ce pays.

Article 2.

Tout Membre ratifiant la présente

Convention s engage h accepter le

principe que, sous réserve des dispositions

ci-dessous, le service officiel

d’inspection cliargé de veiller ä la

protection des emigrants ä bord d’un

navire d’émigrants ne soit pas assumé

par plus d’un Gouvernement.

Cette disposition ne fait pasobstacle

ii ce que le Gouvernement d’un autre

pays puisse occasionnellement faire

accompagner ses emigrants nationaux

par un de ses representants embarqué

ii ses frais, ä ti tre d’observateur

et ä la condition quil n’empiéte

pas sur les fonctions de 1’inspecteur

officiel.

Article 3.

Si un inspecteur officiel des emigrants

est placé ii bord d’un navire

démigrants, il sera désigné, en régle

générale, par le Gouvernement du

pays dont le navire bat pavillon.

Toutefois, cet inspecteur peut étre

désigné par un autre Gouvernement

en vertu d’un accord conclu entre le

Gouvernement du pays dont le navire

bat pavillon et un ou plusieurs Gouvernements

dont des ressortissants sont

compris parmi les émigrants se tronvant

ä bord.

adopts, tliis fiftli day of June of tlie

year one thousand nine hundred and

twenty-six, tlie following Draft Convention

for ratification by tlie Members

of tlie International Labour

Organisation, in accordance with tlie

provisions of Part XIII of tlie Treaty

of Versailles and of tlie corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

For the purposes of application of

this Convention the terms «emigrant

vessel» and «emigrant» shall be defined

for eacli country by the competent

authority in that country.

Article 2.

Eacli Member wliicli ratifies this

Convention undertakes to accept the

principlo that, save as hereinafter

provided, the official inspection carried

out on board an emigrant vessel for

the protection of emigrants shall be

undertaken by not more tlian one

Government.

Notliing in this Article shall prevent

another Government from occasionally

and åt their own expense placing a

representative on board to accompany

their nationals carried as emigrants

in the capacity of observer, and on

condition that lie sliall not encroach

upon the duties of the official inspector.

Article 3.

If an official inspector of emigrants

is placed on board an emigrant vessel

he shall be appointed as a general

rule by the Government of the country

whose flag the vessel flies. Such inspector

may, however, be appointed

by another Government in virtue of

an agreement between the Government

of the country whose flag the vessel

flies and one or more other Governments

whose nationals are carried as

emigrants on board the vessel.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

Article 4.

La détermination des connaissances

pratiques et des qualifications professionnelles

et morales indispensables

å exiger d’un inspecteur officiel sera

laissée au soin du Gouvernement qui

le désignera.

Un inspecteur officiel ne peut en

aucune maniére étre directement ou

indirectement en relations avec l’armateur

ou la compagnie de navigation

ou dépendre d’eux.

Gette disposition ne fait pas obstacle

k ce qu un Gouvernement puisse

exceptionnellement, et par suite de

nécessité absolue, désigner le médecin

du navire comme inspecteur officiel.

Article 5.

L’inspecteur officiel veillera au respect

des droits que les emigrants tiennent

de la loi du pays dont le navire

bat pavillon ou de toute autre loi qui

serait applicable, des accords internationaux

et des contrats de transport.

Le Gouvernement du pays dont le

navire bat pavillon communiquera ä

1’inspecteur officiel, quelle que soit la

nationalité de celui-ci, le texte des

lois et réglements en vigueur intéressant

la condition des emigrants, ainsi

que les accords internationaux et contrats

en vigueur relatifs au méme objet

qui auront été communiqués au dit

Gouvernement.

Article 6.

Lautorité du capitaine a bord nest

pas restreinte par la présente convention.

L’inspecteur officiel n’empiétera

en aucun cas sur l autorité

du capitaine et ne s’occupera que de

veiller a 1’application des lois, réglements,

accords ou contrats qui concernent

directement la protection et

le bien-étre des emigrants k bord.

Article 7.

Dans les huit jours qui suivront

bfrrivée au port de destination, l ins
-

Article 4.

The practical experience and the

necessary professional and moral

qualifications required of an official

inspector shall be determined by the

Government responsible for his appointment.

An official inspector may not be

in any way either directly or indirectly

connected with or dependent

upon tlie shipowner or shippmg company.

Nothing in this Article sliall prevent

a Government from appointing

the ship’s doctor as official inspector

by way of exception and in case of

absolute necessity.

Article 5.

The official inspector shall ensure

the observance of the riglits wliich

emigrants possess under the laws of

the country whose flag the vessel flies,

or such other law as is applicable, or

under international agreements, or the

terms of tlieir contracts of transportation.

The Government of the country

whose flag the vessel flies sliall communicate

to the official inspector,

irrespective of his nationality, the text

of any laws or regulations affecting

the condition of emigrants wliich may

be in force, and of any international

agreements or any contracts relating

to the matter which have been communicated

to such Government.

Article 6.

Tlie authority of the master on

board the vessel is not limited by this

Convention. The official inspector

sliall in no way encroach upon the

masters authority on board, and sliall

concern liimself solely with ensuring

tlie enforcement of the laws, regulations,

agreements, or contracts directly

concerning the protection and welfare

of the emigrants on board.

Article 7.

Witliin eight days after the arrival

of the vessel åt its port of destination

opaginerad Kontrollera mot PDF

T

Kanyl. Maj.ts proposition nr 185.

pecteur officiel fera un rapport au

Gouvernement du pays dont le navire

bat ])avillon et celui-ci communiquera

un exemplaire de ce rapport aux

autres Gouvernements intéressés qui

eu auront exprimé au préalable le

désir.

Copie de ce rapport sera commuliiquée

par l’inspecteur officiel au

capitaine du navire.

Article 8.

Les ratifications officielles de la

présente Convention dans les conditions

prévues ä la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix seront communiquées au

Secrétaire général de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Article 9.

La présente Convention entrera eu

vigueur des que les ratifications de

deux Membres de 1''Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

par le Secrétaire général.

Elle ne liera que les Membres dont

la ratification aura été enregistrée au

Secrétariat.

Par la suite cette Convention entrera

en vigueur pour ehaque Membre

ä la date oii sa ratification aura été

enregistrée au Secrétariat.

Article 10.

Aussitöt que les ratifications de

deux Membres de 1’Organisation internationale

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait ä tous les Membres

de 1’Organisation internationale du

Travail. Il leur notifiera également

1’enregistrement des ratifications qui

lui seront ultérieurement communiquées

par tous les autres Membres

de 1''Organisation.

Article 11.

Sous réserve des dispositions de

1’article 9, tout Membre qui ratifie la

the official inspector sliall make a

report to tlie Government of the

country whose flag the vessel flies,

wliicli Government sliall transmit a

copy of the report to the other Governments

concerned, wliere such Governments

liave previously requested

that tliis shall be done.

A copy of tliis report sliall be

transmitted to the master of the vessel

by the official inspector.

Article 8.

The formal ratifications of tliis

Convention under the conditions set

fortli in Part XIII of the Treaty of

Versailles and in the corresponiling

Parts of the other Treaties of Peace

shall be communicated to the Secretary-General

of the League of Nations

for registration.

Article 9.

This Convention sliall come into

force åt the date on wliicli the ratifications

of two Members of the International

Labour Organisation have

been registered by the SecretaryGeneral.

It shall be binding only upon those

Members wliose ratifications have

been registered witli the Secrétariat.

Tliereafter, the Convention sliall

come into force for any Member åt

the date on which its ratification has

been registered with the Secrétariat.

Article 10.

As soon as the ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered

with the Secrétariat, the SecretaryGeneral

of the League of Nations

shall so notify all the Members of

the International Labour Organisation.

Ile sliall likewise notify them

of the registration of ratifications

which may be communicated subsequently

by other Members of the

Organisation.

Article 11.

Subject to the provisions of Article

9, eacli Member which ratifies this

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kung!. Maj:ts proposition nr loa.

présente Convention s’engage ä appliquer

les dispositions des artides 1,

2, 3, 4, 5, 6 et 7 au plus tard le ler

janvier 1928, et ä prendre telles

mesures qui seront nécessaires pour

rendre effectives ees dispositions.

Article 12.

Tout Membre de 1’Organisation internationale

du Travail qui ratifie la

présente Convention sengage ä 1’appliquer

ä ses colonies, possessions ou

protectorats, conformément aux dispositions

de 1’article 421 du Traité

de Versailles et des artides correspondants

des autres Traités de Paix.

Artide 13.

Tout Membre ayant ratifié la présente

Convention peut la dénoncer,

å 1’expiration d’une période de dix

années apres la date de la mise en

vigueur initiale de la Convention, par

un aete communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet qu une année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Artide 14.

Le Conseil d’administration dir

Bureau international du Travail devra,

au moms une fois tous les dix ans,

présenter ä la Conférence générale

un rapport sur 1’application de la

présente Convention et décidera s’il

y a lieu d inscrire ä l’ordre du jour

de la Conférence la question de la

revision ou de la modification de la

dite Convention.

Article 15.

Les textes frangais et anglais de

la présente Convention feront foi l’un

et l’autre.

Convention agrees to bring the provisions

of Artides 1, 2, 3, 4, 5, 6

and 7 into operation not later tban

1 January 1928, and to take such

action as may be necessary to make

these provisions effeetive.

Article 12.

Eacli Member of the International

Labour Organisation which ratifies

this Convention engages to apply it

to its colonies, possessions and protectorates,

in accordance with the

provisions of Article 421 of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Artides of the other Treaties of Peace.

Article 13.

A Member which lias ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on wliich the Convention first comes

into force, by an act communicated

to the Secretary-General of the League

of Nations för registration. Such

denunciation shall not take effeet

until one year after the date on which

it is registered with the Secretariat.

Article 14.

Åt least once in ten years, the

Governing Body of the International

Labour Office shall present to the

General Conference a report on the

working of this Convention and shall

consider the desirability of placing

on the Agenda of the Conference the

question of its revision or modification.

Article 15.

The French and English texts of this

Convention shall both be authentic.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

29

Bilaga C.

I. Översättning.

Förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde

samt beslutit antaga vissa förslag angående metoder för fastställande

av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta,

efterföljande förslag till konvention att ratificeras av internationella arbetsorganisationens

medlemmar jämlikt bestämmelserna i del XIII av fördraget

i Versailles och motsvarande delar av de övriga fredsfördragen.

§ L

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar

denna konvention, förbinder sig att införa eller vidmakthålla metoder, som

“öjliggöra fastställande av minimilönesatser för arbetare, anställda i sådana

yrken eller delar av yrken (och särskilt i hemindustriella yrken), vari icke

finnas anordningar för lönernas effektiva reglering genom kollektivavtal eller

annorledes och där lönerna äro exceptionellt låga.

Vid tillämpningen av denna konvention skola såsom »yrken» anses förädlingsindustri

och handel.

§ 2.

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att, efter

samråd med arbetar- och arbetsgivarorganisationerna, där sådana finnas,

inom ifrågavarande yrke eller del av yrke, bestämma å vilka yrken eller

delar av yrken och särskilt å vilka hemindustriella yrken eller delar av sådana

yrken de i § 1 avsedda metoderna för fastställande av minimilöner

skola tillämpas.

§3-

Varje medlem, som ratificerar denna konvention, äger frihet att bestämma

metoderna för fastställande av minimilöner ävensom sätten för deras tilllämpning.

Iakttagas bör dock:

1) att innan metoderna tillämpas å visst yrke eller viss del av yrke, samråd

skall äga rum med representanter för vederbörande arbetsgivare och arbetare,

däri inbegripna representanter för deras respektive organisationer, där

sådana finnas, ävensom med andra personer, som genom sitt yrke eller sina

uppgifter äro särskilt skickade härför och till vilka behörig myndighet finner

lämpligt hän vända sig;

2) att vederbörande arbetsgivare och arbetare skola deltaga i metodernas

tillämpning under den form och i den utsträckning den nationella lagstiftningen

kan bestämma men i varje fall till lika antal och på lika villkor;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

3) att de minimilönesatser, som fastställts, skola vara bindande för vederbörande

arbetsgivare och arbetare, så att de icke skola kunna nedsättas av

dem vare sig genom individuella avtal eller, med mindre vederbörande myndighet

i allmänhet eller för visst tillfälle lämnat tillstånd därtill, genom

kollektivavtal.

§4-

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall genom anordnande

av ett system med tillsyn och påföljder vidtaga nödiga åtgärder till tryggande

dels att vederbörande arbetsgivare och arbetare erhålla kännedom om gällande

minimilönesatser och dels att de löner, som utbetalas, icke understiga tilllämpliga

minimilönesatser.

Yarje arbetare, för vilken minimilönesatserna gälla och som uppburit lön,

understigande dessa satser, skall vara berättigad att, inom den tid, som kan

vara fastställd i den nationella lagstiftningen, genom rättegång eller på annan

laglig väg utkräva det honom tillkommande beloppet.

§ 5.

Yarje medlem, som ratificerar denna konvention, skall årligen delgiva

internationella arbetsbyrån en allmän redogörelse, innehållande förteckning

å de yrken eller delar av yrken, inom vilka metoder för fastställande av

minimilöner bragts i tillämpning, jämte upplysningar om sätten för metodernas

tillämpning och resultaten därav. Denna redogörelse skall även innehålla

kortfattade uppgifter å det ungefärliga antalet arbetare, som äro underkastade

ifrågavarande reglering, de fastställda minimilönesatserna samt de

viktigaste övriga åtgärder, som må hava vidtagits, beträffande minimilöner.

§ 6-

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola, i enlighet med

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande delar

av de övriga fredsfördragen, delgivas nationernas förbunds generalsekreterare

och av honom inregistreras.

§ 7-

Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar, vilkas ratifikationer

inregistrerats hos sekretariatet.

Den träder i kraft tolv månader från den dag, då ratifikationerna för två

medlemmar av internationella arbetsorganisationen inregistrerats av generalsekreteraren

.

Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

från den dag, då dess ratifikation inregistrerats hos sekretariatet.

§ 8-

Så snart ratifikationerna för två medlemmar av internationella arbetsorganisationen

inregistrerats hos sekretariatet, skall nationernas förbunds generalsekreterare

därom notificera alla medlemmarna av internationella arbetsorganisationen.

Han skall likaledes notificera dem inregistreringen av ratifikationer,

som senare delgivits honom av andra medlemmar av organisationen.

§ 9.

Yarje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare för

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs proposition nr 185. 31

inregistrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det den

inregistrerats lios sekretariatet.

Varje medlem, som ratificerat denna konvention och som icke inom ett år

efter utgången av den i föregående stycke angivna tiden av tio år begagnar den

i denna paragraf omförmälda rätten till uppsägning, är bunden för en ny

period av fem år och kan därefter uppsäga konventionen vid utgången av

varje femårsperiod på de i denna paragraf angivna villkoren.

§ 10.

Internationella arbetsbyråns styrelse åligger att minst eu gång vart tionde

år förelägga generalkonferensen eu redogörelse för denna konventions tilllämpning

och taga i övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens

dagordning upptaga frågan om konventionens revision eller modifierande.

§ lille

franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Rekommendation, angående tillämpningen av metoder för fastställande

av minimilöner.

Generalkonferensen av nationernas förbunds internationella arbetsorganisation,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 30 maj 1928 till sitt elfte sammanträde

samt besluti t antaga vissa förslag angående metoder för fastställande

av minimilöner, vilken fråga utgjorde första punkten på dagordningen

för sammanträdet,

ävensom beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den sextonde dagen i juni år ettusen niohundra och tjuguåtta,

efterföljande rekommendation att underställas internationella arbetsorganisationens

medlemmar för att av dem tagas i övervägande med hänsyn

till dess förverkligande genom nationell lagstiftning eller på annat sätt jämlikt

bestämmelserna i del XIII av fördraget i Versailles och motsvarande

delar av de övriga fredsfördragen:

A.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen,

som antagit ett förslag till konvention angående införande av metoder

för fastställande av minimilöner

och som önskar komplettera konventionsförslaget genom att till ledning

för medlemmarna, uppställa vissa allmänna grundsatser, vilka av erfarenhet

och rådande praxis att döma lämna de mest tillfredsställande resultaten,

hemställer till varje medlem av organisationen att beakta följande grundsatser

och regler.

I.

1) För att varje medlem, som ratificerar konventionen, skall vara i besittning

av de upplysningar, som erfordras för fattande av beslut om till
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

lämpning av metoder för fastställande av minimilöner, bör i varje yrke eller

del av yrke, inom vilket arbetsgivare eller arbetare anhålla om sådana metoders

tillämpning och lämna upplysningar, som synas utvisa, att inga anordningar

finnas för lönernas effektiva reglering och att lönerna äro exceptionellt

låga, undersökning verkställas rörande de i verkligheten utbetalade

lönerna och de anordningar, som kunna hava träffats för lönernas reglering.

2) Utan att därigenom intrång sker på den rätt, som konventionsförslaget

tillerkänner medlemmarna att inom sina respektive länder fritt bestämma

de yrken eller delar av yrken, å vilka de anse lämpligt att tillämpa metoder

för fastställande av minimilöner, bör särskild uppmärksamhet ägnas de yrken

eller delar av yrken, i vilka kvinnor vanligen äro sysselsatta.

II.

1) Metoderna för fastställande av minimilöner böra, oberoende av sin form

(t. ex. yrkesnämnder för varje särskilt yrke, gemensamma nämnder för grupper

av yrken, domstolar för obligatorisk skiljedom) inbegripa en undersökning

av förhållandena i det yrke eller den del av yrke, varom fråga är, ävensom

samråd med de väsentligen och i första rummet intresserade parterna,

d. v. s. arbetsgivare och arbetare inom yrket eller delen av yrke; i varje

fall bör deras mening inhämtas i alla frågor rörande minimilöners fastställande

samt all skälig hänsyn tagas därtill.

2) a) För att förläna större auktoritet åt de lönesatser, som må fastställas,

vore det önskvärt, att vederbörande arbetsgivare och arbetare genom representanter

till lika antal eller med lika röstetal finge gemensamt taga direkt

del i överläggningarna, och besluten inom organen för minimilöners fastställande.

I varje fall bör, om dylik representation medgives den ena

parten, den andra parten vara företrädd på lika villkor. De organ, som

hava att fastställa lönerna, böra därjämte innefatta en eller flera opartiska

personer, vilkas röster möjliggöra ett positivt beslut i de fall, då arbetsgivaroch

arbetarrepresentanternas röster fördela sig lika. Dessa opartiska personer

böra såvitt möjligt utses i samförstånd eller efter samråd med arbetsgivarnas

och arbetarnas representanter i de organ, som hava att fastställa

minimilöner.

b) För att arbetsgivarnas och arbetarnas representanter skola åtnjuta deras

förtroende, vilkas intressen de företräda, böra vederbörande arbetsgivare och

arbetare, i den mån förhållandena det medgiva, äga rätt att deltaga i utseendet

av sina representanter, och i varje fall böra förefintliga arbetsgivaroch

arbetarorganisationer anmodas att avgiva förslag å medlemmar av organen

för minimilöners fastställande.

c) Den eller de opartiska personer, som avses i punkt a), böra utses

bland män eller kvinnor, vilka äro kända för att besitta erforderliga förutsättningar

för fullgörandet av sin uppgift och som icke uti ifrågavarande

yrke eller del av yrke äga något som helst intresse, till följd varav deras

opartiskhet skulle kunna sättas i fråga.

d) Därest ett stort antal kvinnor äro anställda i ett yrke eller en del av

ett yrke, böra så långt möjligt kvinnor erhålla plats bland arbetarnas representanter

i organen för fastställande av minimilöner, varjämte bland de i

punkt a) avsedda opartiska personerna en eller flera böra vara kvinnor.

III.

Vid bestämmande av minimilönesatser böra organen för lönernas fastställande

i varje fall beakta nödvändigheten av att tillförsäkra vederbörande

arbetare en tillbörlig levnadsstandard. För detta ändamål bör hänsyn i

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr Vi'').

första rummet tagas till do lönar, som betalas för liknande arbete i yrken,

där arbetarna äro tillfredsställande organiserade och liava slutit effektiva

kollektivavtal, eller, om sådant jämförelsematerial ej finnes tillgängligt, till

den allmänna lönenivån i landet eller å orten i fråga.

Föreskrifter böra finnas om revision av de av vederbörande organ fastställda

minimilönesatserna, då de arbetare eller arbetsgivare, som äro medlemmar

av dessa organ, uttrycka önskan därom.

IV.

För att verksamt skydda vederbörande1 arbetares löner och säkerställa

arbetsgivarna mot risken av illojal konkurrens böra de anordningar, som

liava till ändamål att bereda trygghet mot att löner betalas, som understiga

de fastställda minimilönesatserna, innefatta:

a) anordningar för att hålla arbetsgivare och arbetare underrättade om

gällande lönesatser;

b) officiell kontroll å de löner, som i verkligheten betalas;

c) straff för åsidosättande av gällande lönesatser samt åtgärder till förebyggande

av sådant åsidosättande.

1) lör att arbetarna, som sannolikt hava mindre möjlighet än arbetsgivarna

att själva skaffa sig kännedom om de beslut, som fattas av organen

för lönernas fastställande, må hållas underrättade om de minimilönesatser,

som tillkomma dem, skola arbetsgivarna kunna förpliktas att på lätt tillgängliga

platser i de lokaler, där. arbetarna äro sysselsatta, eller beträffande

hemindustriella arbetare i de lokaler, där arbetet utlämnas eller såsom färdigt

avlämnas eller där lönerna utbetalas, anslå fullständiga upplysningar

om gällande lönesatser.

2) Ett tillräckligt antal inspektörer skola anställas med befogenheter liknande

dem, som föreslås för yrkesinspektörer i den av generalkonferensen

ar 1923 antagna rekommendationen angående de allmänna grunderna för

anordnandet av inspektionssystem; dessa inspektörer böra företaga undersökningar

bland vederbörande arbetsgivare och arbetare för att utröna, huruvida

de utbetalade lönerna överensstämma med gällande lönesatser, och för

att eventuellt vidtaga de åtgärder, som kunna vara befogade i fall av åsidosättande

av de fastställda lönesatserna.

För att sätta inspektörerna i stånd att på bästa sätt fullgöra sina åligganden,

skola arbetsgivarna kunna förpliktas att föra fullständiga och noggranna

anteckningar över de av dem betalade lönerna eller, beträffande hemindustriella

arbetare, en förteckning å dessa med angivande av deras bostad

och att förse dem med löneböcker eller liknande handlingar, innehållande

upplysningar, som möjliggöra kontroll, huruvida de utbetalade lönerna överensstämma

med gällande lönesatser.

3) I de fall, då arbetarna icke allmänt äga möjlighet att personligen

genom rättegång eller på annan laglig väg göra gällande sin rätt att utfå

det lönebelopp, som tillkommer dem enligt gällande minimilönesatser, böra

andra åtgärder vidtagas, som kunna anses ägnade att förebygga åsidosättande

av lönesatserna.

B.

Generalkonferensen av internationella arbetsorganisationen anser sig böra

fästa regeringarnas uppmärksamhet på den i art, 427 av fredsfördraget fastslagna

principen om lika lön för arbete av samma värde utan hänsyn till

arbetarens kön.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 155 hä/t. (Nr 185.) 2586 28 a

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 185.

II. Originaltexterna.

Projet de convention eoncenmnt

1’lnstitution de métliodes de tixation

des salaires minima.

La Conférence générale de 1''Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä Geneve par le C011- seil d administration du Bureau

international du Travail, et s’y

étant réunie le 30 mai 1928, en

sa onziéme session,

Apres avoir décidé d’adopter

diverses propositions relatives aux

méthodes de fixation des salaires

minima, question constitnant le

premier point de l’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees

propositions prendraient la forme

d’un projet de convention internationale,

adopte, ce seiziéme jour de juin mil

neuf cent vingt-huit, le projet de convention

ci-aprés ä ratifier par les

Membres de 1’Organisation internationale

du Travail conformément aux

dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

Article 1.

Tout Membre de 1''Organisation

internationale du Travail qui ratiiie

la présente convention s’engage ä instituer

ou ä conserver des métliodes

permettant de fixer des taux minima

de salaires pour les travailleurs employés

dans des industries ou parties

d’industries (et en partieulier dans les

industries ä domicile) ou il n existe

pas de régime efficace pour la fixation

des salaires par voie de contrat collectif

ou autrement et ou les salaires sont

exceptionnellement bas.

Le mot Industries», aux fins de la

présente convention, comprend les

industries de transformation et le

Draft convention concorning tlie

ereation of minimum wnge

fixing macliinery.

The General Conference of the

International Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Eleventli

Session on 30 May 1928, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with

regard to minimum wage fixing

macliinery, wliich is the first item

on the Agenda of the Session,

and

Having determined that tliese

proposals sliall take the form of

a draft international convention,

adopts, this sixteenth day of June of

the year one thousand nine hundred

and twenty-eight, the following Draft

Convention for ratification by the

Members of the International Labour

Organisation, in accordance with the

provisions of Part XIII of the Treaty

of Versailles and of the corresponding

Parts of the other Treaties of Peace:

Article 1.

Eacli Member of the International

Labour Organisation wliich ratifies

this Convention undertakes to ereate

or maintain mackinery whereby minimum

rates of wages can be fixed for

workers employed in certain of the

trades or parts of trades (and in particular

in home working trades) in whicli

no arrangements exist for the effeetive

regulation of wages by collective

agreement or otherwise and wages are

exceptionally low.

För the purpose of this Convention

the term “trades” ineludes manufacture

and commerce.

commerce.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi, Mnj:ts proposition nr 1S~).

3f>

Artide 2. Artide 2.

Cliaque Membre (jui ratitie la pré- Eacli Member wbieli ratities this

sente convention a la liberté de décider, C<mveution sliall be free to deeide,

apres consultation des organisations after consultation witli tlie organisapatronales

et ouvriéres, s’il eu existe tions, it any, of workers and employers

pour 1’industrie ou partie dindustrie in tlie trade or part of trade conen

question, ä quelles industries ou cerned, in whidi trades or parts of

parties dindustries, et en partien]ier trades, and in partieular in wliieli

ä quelles industries å domidle ou home working trades or parts of

parties de ees industries, seront appli- sucli trades, tlie minimum wage fixing

quées les métliodes de fixation des machinery referred to in Artide 1

salaires minima prévues å 1’article 1. shall be applied.

Artide 3.

Cliaque Membre qui ratitie la présente

convention a la liberté de déterminer

les méthodes de fixation des

salaires minima ainsi que les modalités

de leur application.

Toutefois,

1) Avan t d’appli quer les méthodes ä

une industrie ou partie d’industrie

déterminée, les représentants des

employeurs et travailleurs intéressés,

y compris les représentants

de leurs organisations respectives

si de telles organisations existent,

devront étre consultés, ainsi que

toutes autres personnes, spécialement

qualifiées å cet égard par

leur profession ou leurs fonetions.

auxquelles 1’autorité compétente

jugerait opportun de sadresser;

2) Les employeurs et travailleurs

intéressés devront participer a

1’application des méthodes, sous

la forme et dans la mesure qui

pourront étre déterminées par la

législation nationale, mais, dans

tous les cas, en nombre égal et

sur un pied degalité;

3) Les taux minima de salaires qui

auront été fixés seront obligatoires

pour les employeurs et travailleurs

intéressés; ils ne pourront étre

abaissés par eux ni par accord

individuel, ni, sauf autorisation

générale ou particuliére de l’autorité

compétente, par contrat collectif.

Artide 3.

Eacli Member which ratities this

Convention shall be free to deeide

tlie nature and form of tlie minimum

wage fixing machinery, and tlie methods

to be followed in its operation:

Provided that

(1) Before the machinery is applied

in a trade or part of trade, representatives

of the employers

and workers concerned, ineluding

representatives of their respective

organisations, if any, shall be

consulted as well as any otlier

persons, being specially qualified

för the purpose by their trade or

funetions, wlioin the competent

authority deems it expedient to

consult;

(2) The employers and workers concerned

shall be associated in the

operation of the machinery, in

such manner and to such extent,

but in any case in equal numbers

and on equal terms, as may be

determined by national laws or

regulations;

(3) Minimum rates of wages which

have been fixed shall be binding

on the employers and workers

concerned so as not be subject to

abatement by them by individual

agreement, nor, except witli the

general or partieular authorisation

of tlie competent authority, by

collective agreement.

Article 4. Artide 4.

Tout Membre qui ratitie la présente Eacli Member which ratities this

convention doit prendre les mesures Convention sliall take tlie necessary

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl,. Maj:ts proposition nr 185.

nécessaires, au moyen clun systéme

de contröle et de sanctions, pour que,

d’une part, les employeurs et travailleurs

intéressés aient connaissance des

taux minima des salaires en vigueur

et que, d’autre part, les salaires effectivement

versés ne soient pas inférieurs

aux taux minima applicables.

Tout travailleur auquel les taux

minima sont applicables et qui a regu

des salaires inférieurs ä ees taux doit

avoir le droit, par voie judiciaire ou

autre voie legale, de recouvrer le montant

de la somme qui lui reste due,

dans le délai qui pourra étre fixé par

la législation nationale.

Artide 5.

Tout Membre qui ratifie la présente

convention doit communiquer chaque

année au Bureau international du Travail

un exposé général donnant la liste

des industries ou parties d’industries

dans lesquelles ont été appliquées

des métliodes de tixation des salaires

minima et faisant connaitre les modalités

d’application de ees métliodes

ainsi que leurs resultats. Cet exposé

comprendra des indications sommaires

sur les nombres approximatifs de travailleurs

soumis ä cette réglementation,

les taux de salaires minima tixés

et, le cas écliéant, les autres mesures

les plus importantes relatives aux salaires

minima.

Article 6.

Les ratifications officielles de la

présente convention, dans les conditions

prévues ;i la Partie XIII du

Traité de Versailles et aux Parties

correspondantes des autres Traités

de Paix, seront communiquées au

Secrétaire général de la Société des

Nations et par lui enregistrées.

Article 7.

La présente convention ne liera

que les Membres de l Organisation

internationale du Travail don t la ratification

aura été enregistrée au Secrétariat.

Elle entrera en vigueur douze mois

measures, by way of a system of supervision

and sanctions, to ensure tliat tlie

employers and workers concerned are

informed of tlie minimum rates of

wages in force and that wages are not

paid åt less tlian these rates in cases

where tliey are applicable.

A worker to whom tlie minimum

rates are applicable and who has been

paid wages åt less than these rates shall

be entitled to recover, by judicial or

other legalised proceedings, the amount

by which he lias been underpaid,

subject to such limitation of time as

may be determined by national laws

or regulations.

Article 5.

Each Member which ratifies this

Convention shall communicate annually

to the International Labour Office

a general statement giving a list of

the trades or parts of trades in which

the minimum wage fixing machinery

has been applied, indieating the mcthods

as well as the results of the

application of the machinery and, in

summary form, the approximate numbers

of workers covered, the minimum

rates of wages fixed, and the more

important of the other conditions, if

any, established relevant to the minimum

rates.

Article 6.

The formal ratifications of this Convention

under the conditions set forth

in Part XIII of the Treaty of Versailles

and in the corresponding Parts

of the other Treaties of Peace shall

be communicated to the SecretaryGeneral

of the League of Nations for

registration.

Article 7.

This Convention shall be binding

only upon those Members whose ratifications

hava been registered with

the Secretariat.

It shall come into force twelve

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kmujl. Maj:ts proposition nr l<S,j. ;J7

a|>roH <|uo los ratificatious de deux

Membres auront été enregistrées par

le Secrétaire général.

Bär la suite, cette convention entrera

eu vigueur pour cliaque Membre

douze rnois apres la date ou sa ratilication

aura été enregistrée.

Article 8.

Aussitöt que les ratificatious de

deux Membres de 1’ Organisation internatioualo

du Travail auront été enregistrées

au Secrétariat, le Secrétaire

général de la Société des Nations

notifiera ce fait å tous les Membres de

1’Organisation internationale du Travail.

Il leur notifiera également 1''enregis

tremen t des ratificatious qui lui

seront ultérieurement communiquées

par tous autres Membres de 1’Organisation.

Article 9.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention peut la dénoncer ä

1’expiration d’une période de dix années

apres la date de la mise en

vigueur initiale de la convention, par

un acte communiqué au Secrétaire

général de la Société des Nations, et

par lui enregistré. La dénonciation

ne prendra effet quune année apres

avoir été enregistrée au Secrétariat.

Tout Membre ayant ratifié la présente

convention qui, dans la délai

d une année apres 1’expiration de la

période de dix années mentionnée au

paragraphe précédent, ne fera pas

usage de la faculté de dénonciation

prévue par le présent article, sera lié

pour une nouvelle période de cinq

années et, par la suite, pourra dénoncer

la présente convention a 1’expiration

de cliaque période de cinq années dans

les conditions prévues au présent article.

Article 10.

Au moms une fois tous les dix ans,

le Conseil d administration du Bureau

international du Travail devra présenter

ä la Conférence un rapport sur

1’application de la présente convention

montlis after tlie date on wliicli tlie

ratificatious of two Members of tlie

International Labour Organisation

liave been registered witli tlie Secretary-General.

Thereafter, tliis Convention shall

come into force for anv Member twelve

montlis after tlie date on which its

ratification lias been registered.

Article 8.

As soon as tlie ratifications of two

Members of the International Labour

Organisation have been registered witli

tlie Secrétariat, tlie Secretary-General

of the League of Nations’ shall so

notify all the Members of the International

Labour Organisation. He

shall likewise notify them of the registration

of ratifications which may be

communicated subsequently by other

Members of the Organisation.

Article 9.

A Member which kas ratified this

Convention may denounce it after the

expiration of ten years from the date

on which the Convention first comes

into force, by an act communicated to

the Secretary-General of the League

of Nations for registration. Such

denunciation shall not take effect

until one year after tlie date on which

it is registered with the Secrétariat.

Each Member which has ratified

this Convention and which does not,

within the year following the expiration

of the period of ten years mentioned

in the preceding paragrapli,

exercise the right of denunciation

provided for in this Article, will be

bound for anotlier period of tive years

and, thereafter, may denounce this

Convention åt the expiration of each

period of tive years under the terms

provided for in this Article.

Article It).

Åt least once in ten years, the

Governing Body of tlie International

Labour Office shall present to the

General Conference a report on the

working of this Convention and sliall

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

et décider s’il y a lien d’inscrire ä consider the desirability of placing

l’ordre du jour de la Conférence la on tlie Agenda of the Conference tlie

question de la revision ou de la mo- question of its revision or modification.

dification de ladite convention.

Article 11. Article 11.

Lex textes franyais et anglais de la Tlie French and English texts of tliis

présente convention feront foi l’un et Convention shall botli be autlientic.

1’autre.

fteeommandation concernant l’applieation

des méthodes de fixation

des salaires minima.

La Conférence générale de T Organisation

internationale du Travail de

la Société des Nations,

Convoquée ä, Geneve par le

Conseil d’administration du Bureau

international du Travail, et

s''y étant réunie le 30 mai 1928,

eu sa onziéme session,

Apres avoir décidé dadopter

diverses propositions relatives aux

méthodes de fixation des salaires

minima, question constituant le

premier point de l’ordre du jour

de la session, et

Apres avoir décidé que ees propositions

prendraient la forme

d’une recommandation,

adopte, ce seiziéme jour de juin mil

neuf cent vingt-huit, la recommandation

ci-aprés å soumettre ä I examen

des Membres de 1’Organisation internationale

du Travail, en vue de lui

faire porter effet sous forme de loi

nationale ou autrement, conformément

aux dispositions de la Partie XIII du

Traité de Versailles et des Parties

correspondantes des autres Traités de

Paix:

A.

La Conférence générale de I Organisation

internationale du Travail,

Apres avoir adopté un projet

de convention concernant l’institution

de méthodes de fixation

des salaires minima, et

Désirant compléter ce projet

de convention eu rappelant, a

titre d’indication pour les Etats

Recommendation concerning the

application of minimum wage

fixing machinery.

The General Conference of the International

Labour Organisation of

the League of Nations,

Having been convened åt Geneva

by the Governing Body of

the International Labour Office,

and having met in its Eleventli

Session on 30 May 1928, and

Having decided upon the adoption

of certain proposals with regard

to minimum wage fixing

machinery, which is the first item

on the Agenda of the Session, and

Having determined tliat these

proposals should take the form

of a recommendation,

adopts, this sixteenth day of Juue of

the year one tliousand nine hundred

and twenty-eight, the following Becommendation,

to be submitted to the

Members of the International Labour

Organisation for consideration with

a view to efiect being given to it by

national legislation or otlierwise, in

accordance with the provisions of Part

XIII of the Treaty of Versailles and

of the corresponding Parts of the

other Treaties of Peace:

A.

The General Conference of the International

Labour Organisation,

Having adopted a Draft Convention

concerning the ereation

of minimum wage fixing machinery,

and

Desiring to supplement this

Draft Convention by putting on

record for the guidance of the

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj sts proposition nr 1<Sf>.

Membres, certains principes généraux

qui, d apres i’expérience et

la pratique actuelle, donnent los

resultats les plus satisfaisants,

Recommande ;''i cliaque Membre de

1’Organisation de prendre eu considération

les principes et régles ci-dessous

énoneés:

1.

1) Alin que cliaque Membre ratifiant

la convention soit en possession des

informations nécessaires pour lui permettre

de prendre une décision relative

ii 1’application des méthodes de

tixation des salaires minima, les salaii’es

effectivement payés et le régime

pour la réglementation des salaires,

s il eu existe, devraient faire l objet

d une enquéte dans cliaque industrie

ou partie d’industrie, dans laquelle

les employeurs ou les travailleurs demandent

l’application des métliodes

et fournissent des renseignements qui

prouvent au premier abord qu’il

n’existe pas de régime efficace pour la

fixation des salaires et que les salaires

sont exceptionnellement bas.

2) Sans porter atteinte ä la liberté

que le projet de convention laisse

aux Etats Membres pour la détermination,

dans leurs pays respectifs,

des industries ou parties d Industries

auxquelles ils estiment opportun d’appliquer

les méthodes de fixation des

salaires minima, il pourrait y avoir

intérét ii envisager plus spécialement

les industries ou parties dindustries

dans lesquelles des femmes sont liabituellement

employées.

II.

1) Les méthodes de fixation des

salaires minima, quelle que soit leur

forme(par exemple conseils d’industrie

pour chaque industrie en particulier,

conseils centraux pour des groupes

dindustries, tribunaux darbitrage obligatoire)

devraient comporter une enquéte

sur les conditions de 1’industrie

ou de la partie d’industrie dont il

sagit ainsi que la consultation des

parties essentiellement et principalement

intéressées, c’est-a-dire des em
-

d!)

Members certain general principles

wliicli, as present practice

and experience show, produce the

most satisfactory results,

Recommends tliat each Member

sliould take the following principles

and rules into con sidera tion:

I.

(1) In order to ensure tliat each

Member ratifying the Convention is

in possession of the information necessary

for a décision upon the application

of minimum wage fixing machinery,

the wages actually paid and

the arrangements, if any, for the regulation

of wages should be ascertained

in respect of any trade or part of

trade to which employers or workers

therein request the application of the

machinery and furnish information

which shows prima facie tliat no arrangements

exist for the effective regulation

of wages and tliat wages are

exceptionally low.

(2) Without prejudice to the discretion

left to the Members by the Draft

Convention to decide in which trades

or parts of trades in their respective

countries it is expedient to apply minimum

wage fixing machinery, special

regard miglit usefully be liad to trades

or parts of trades in which women

are ordinarily employed.

II.

(1) The minimum wage fixing macliinery,

whatever form it may take

(for instance, trade boards for individual

trades, general boards for groups

of trades, compulsory arbitration tribunals)

should operate by way of investigation

into the relevant conditions

in the trade or part of trade concerned

and consultation with the interests

primarily and principally affected, that

is to say, the employers and workers

in the trade or part of trade, whose

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Kungl. Maj:ts proposition nr ISO.

ployeurs et des travailleurs de cette

industri ou partie d’industrie; dans

tous les cas, l’on devrait solliciter

leur opinion sur toutes les questions

velatives ä la fixation des salaires

minima et eu tenir eompte largement

et équitablement.

2) a) Pour donner une plus grande

autorité aux taux éventuellement fixés,

il serait désirable daccorder aux employeurs

et travailleurs intéressés une

participation directe et paritaire aux

délibérations et aux décisions des organismes

de fixation des salaires, par

lintermédiaire de representants égaux

en nombre ou ayant le méme nombre

de voix. Dans tous les cas, si une

telle representation est accordée ii

1’une des deux parties, 1’autre partie

devrait étre représentée sur un pied

dégalité. Les organismes cliargés de

la fixation des salaires devraient également

comprendre une ou plusieurs

personnes indépendantes dont les voix

permettraient daboutir a des décisions

positives dans le cas ou les voix des

representants des em ployeurs et des

travailleurs seraient divisées de fa§on

égale; ees personnes indépendantes

devraient autant que possible étre

clioisies daccord avec les représentants

patronaux et ouvriers des organismes

cliargés de la fixation des salaires

minima ou apres consultation

de ees representants.

b) Afin que les representants des

employeurs et des travailleurs jouissent

de la confiance de ceux dont ils représentent

les intéréts, les employeurs

et travailleurs intéressés devraient

avoir le droit, dans la mesure ou les

circonstances le permettent, de participer

ä la désignation de leurs représentants

et, dans tous les cas, les

organisations d’employeurs et de travailleurs

qui existent devraient étre

invitées ä soumettre les noms des

personnes recommandées par elles pour

faire partie des organismes de fixation

des salaires.

c) La ou les personnes indépendantes

visées au paragraphe a) devraient

étre clioisies panni les personnes

de l’un ou 1’au tre sexe possédant

views on all matters relating to tlie

fixing of tlie minimum rates of wages

sliould in any case be solicited and

be given full and equal con sidera tion.

(2) (a) To secure greater authority

for tlie rates that may be fixed, it

sliould be tlie general polic.y tliat tbe

employers and workers concerned,

tlirough representatives equal in number

or having equal voting strengtli,

sliould jointly take a direct part in

tlie délibérations and décisions of tlie

■svage fixing body; in any case, where

representation is accorded to one side,

tlie otlier side sliould be represented

on tlie same footing. The wage fixing

body sliould also inelude one or more

independent persons vliose votes can

ensure effeetive décisions being reaclied

in tlie event of tlie votes of tlie

employers’ and workers’ representatives

being equally divided. Such

independent persons sliould, as far

as possible, be selected in agreement

with or after consultation with tlie

employers’ and workers’ representatives

on tlie wage fixing body.

(b) In order to ensure tliat tlie

employers’ and workers’ representatives

shall be persons liaving tlie confidenee

of those wliose interests they

respectively represent, the employers

and workers concerned sliould be given

a voice as far as is praeticable in the

circumstances in the selection of tlieir

representatives, and if any organisations

of the employers and workers

exist these sliould in any case be

invited to submit names of persons

recommended by them for appointment

on the wage fixing body.

(c) The independent person or persons

mentioned in paragrapli (a) sliould

be selected from among men or women

recognised as possessing the ne
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

K ant fl. Maj:ts proposition nr IS,5. 41

•i une fagon incontestable los quali- cessary qualifications for tlieir duties

ncatiqns nécessaires pour remplir leurs and as being dissociated from any

fonctions et qui n’ont pas dans 1’indu- interest in the trade or part of trade

strie ou partie d industri dont il concerned wliicli might be calculated

s agit un mtérét quelconque qui ris- to put their impartiality in question.

querait de faire suspecter leur impartialité.

d) Lorsquun grand nombre de fem- (d) AVherever a considerable promes

sont employées dans une indu- portion of women are employed, prostne

ou partie d industrie, il convien- vision sliould be made as far as posdrait

dans la mesure du possible de sible for the inclusion of women among

permettre ä des femmes de faire partie the workers'' representatives and of

des organismes de fixation des salaires one or more women among the indeen

qualité de representants des tra- pendent persons mentioned in paravailleurs

et å une ou plusieurs femmes graph (a).

d etre désignées parmi les personnes

indépendantes visées au paragraphe a).

111 111

I o ur la déterm ination des taux mi- For the purpose of determining the

mma de salaires qui devraient étre minimum rates of wages to be fixed

fixés, les organismes de fixation des the wage fixing body sliould in any

salaires devraient, dans tous les cas, case take account of the necessity of

tenir compte de la nécessite d assurer enabling the workers concerned to

aux travailleurs intéressés un niveau maintain a suitable standard of living.

de vie convenable. A cet égard, il For tliis purpose regard should priconviendrait

tout d abord de s in- marily be had to the rates of wages

spirer des taux de salaires payés pour being paid for similar work in trades

des travaux similaires dans les indu- where the workers are adequately

stries ou les travailleurs sont suffisam- organised and have concluded effecment

organisés et ont conclu des tive collective agreements, or, if no

contrats collectifs efficaces, ou, si 1 on such standard of reference is available

ne dispose pas de cet élément de in the circumstances, to the general

comparaison, du niveau général des level of wages prevailing in the country

salaires dans le pays ou dans la or in the particular locality.

localité en question.

Des dispositions devraient prévoir Provision should be made for the

la revision des taux minima de salaires review of the minimum rates of wages

fixés par les organismes de fixation fixed by the wage fixing bodies when

des salaires quand les ouvriers ou tliis is desired by tbe workers or emles

patrons qui font partie de ees ployers who are members of such

organismes en expriment le désir. bodies.

IV. IV.

Pour protéger efficacement les sa- For effectively protecting the wages

laires des travailleurs intéressés et of the workers concerned and safeépargner

aux employeurs les risques guarding the employers affeeted

d’une concurrence déloyale,les mesures against the possibility of unfaireomdestinées

a assurer le paiement des sa- petition, the measures to be taken to

laires qui ne soient pas inférieurs aux ensure that wages are not paid åt

salaires minima fixés devraient com- less tlian the minimum rates which

prendre: have been fixed should inelude:

a) des mesures ayant pour but de (a) arrangements for informing the

tenir les employeurs et les travailleurs employers and workers of the rates

au courant des taux en vigueur; in force;

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 155 häft. (Nr 1S5.)

2586 28 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 185.

b) un contröle ofliciel des salaires

réellement payés;

c) des sanctions en cas d’infraction

aux taux en vigueur et des mesures

destinées ä prévenir ees infraetions.

1) Pour que les travailleurs, qui

ont vraisemblablement moms de facilité

que les employeurs de se renseigner

par leurs propres moyens sur

les décisions des organismes de fixation

des salaires, soient tenus au

courant des taux minima qui devraient

leur étre payés, les employeurs pourraient

étre astreints ä afficher des

tableaux détaillés indiquant les taux

en vigueur, ä des endroits facilement

accessibles dans les båtiments ou les

travailleurs sont employés ou, pour

les travailleurs a domicile, dans les

båtiments ou le travail est distribué,

remis ä son acbévement ou les salaires

payés.

2) Il conviendrait demployer un

nombre suffisant d’inspecteurs jouissant

de pouvoirs analogues a ceux

qui ont été proposés pour les inspecteurs

du travail dans la recommandation

concernant les principes généraux

pour 1’organisation des services

d’inspection, adoptée par la Conférence

générale en 1923: ees inspeeteurs

devraient procéder å des enquétes

parmi les employeurs et travailleurs

intéressés afin de vérifier si les salaires

réellement payés sont conformes

aux taux en vigueur et prendre

éventuellement les mesures qui pourraient

étre autorisées en cas d’infraction

aux taux fixés.

Pour permettre aux inspeeteurs de

remplir au mieux leurs fonetions, les

employeurs pourraient étre astreints

a tenir des listes complétes et exaetes

des salaires payés par eux ou, pour

les travailleurs ä domicile, une liste

des travailleurs avec leurs adresses

et ä leur fournir des livréts de salaires

ou autres documents analogues

contenant les renseignements nécessaires

pour vérifier si les salaires

réellement payés sont conformes aux

taux en vigueur.

3) Dans les cas ou les travailleurs

ne sont généralement pas en mesure

(b) official supervision of the rates

aetually being paid; and

(c) penalties for infringements of

the rates in force and measures for

preventing such infringements.

(1) In order that the workers, who

are less likely than the employers to

have their own means of acquainting

themselves with the wage fixing body’s

décisions, may be kept informed of

the minimum rates åt which they are

to be paid, employers might be required

to display full statements of

the rates in force in readily aceessible

positions on the premises wliere the

workers are employed, or in the case

of home workers on the premises where

the work is given out or returned on

completion or wages paid.

(2) A sufficient staff of inspectors

should be employed, with powers analogous

to those proposed for faetory

inspectors in the Becommendation

concerning the general principles for

the organisation of systems of inspection

adopted by the General Conference

in 1923, to make investigations

among the employers and workers

concerned with a view to ascertaining

whether the minimum rates in force

are in faet being paid and taking such

steps as may be authorised to deal

with infringements of the rates.

As a means of enabling the inspectors

adequately to carry out these

duties, employers might be required

to keep complete and authentic records

of the wages paid by them, or

in the case of home workers to keep

a list of the workers with their addresses

and provide them with wage

books or other similar record containing

such partieulars as are necessary

to ascertain if the wages aetually

paid correspond to the rates in force.

(3) In cases where the workers are

not in general in a position individu
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 185. 43

aexercer personnellement, par voie judiciaire

ou autre voie légale, leur droit

de reeouvrer le montant du salaire

du conformément aux taux minima

en vigueur, il y aurait lieu de prévoir

dautres mesures qui pourraient paraitre

efficaces pour prévenir les infractions

aux taux fixés.

B.

La Conférence générale de lOrganisation

internationale du Travail croit

devoir appeler l’attention des Gouvernements

sur le principen du salaire

egal, sans distinction de sexe, pour

un travail de valeur égale, qui est

consacré par 1’article 427 du Traité

de Paix.

ally to enforce, by judicial or other

legalised proceedings, their riglits to

recover wages due åt the minimum

rates in force, sueh other measures

sliould be provided as may be considered

effective for preventing infringements

of tlie rates.

B.

The General Conference of the International

Labour Organisation thinks

it right to call the attention of Governments

to the principle affirmed

by Article 427 of the Peace Treaty

that men and women sliould receive

equal remuneration for work of equal

value.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.