Sök i Ratio Lex

Angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m

1929-02-25 · 86 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:198, Angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

1

Nr 198.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående upplåtande av

kronotorp å vissa kronoparker m. m.; given Stockholms slott

den 25 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 25 februari 1929.

Närvarande:

Statministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson anför:

I punkten 97 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition har

jag omnämnt, att ett av domänstyrelsen i skrivelse den 19 september 1928

framlagt förslag till kungörelser dels angående upplåtande och inlösen av

kronotorp å kronoparker inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och

Jämtlands län samt nedom odlingsgränsen inom Västerbottens och Norrbottens

län, dels ock angående odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet

till innehavare av odlingslägenheter och skogstorp å kronomark i de sex

nordligaste länen vore föremål för överarbetning inom jordbruksdeparteBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 166 häft. (Nr 198.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Olika former

för jordupplåtelser

å kronomark

i de

sex nordligaste

länen.

Nybygges
väsendet.

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr li>8.

mentet, samt att jag vid sådant förhållande först framdeles kunde underställa

Kungl. Maj:t spörsmålet om avlåtande till 1929 års riksdag av proposition

i ämnet. Sedan beredningen av ärendet numera blivit slutförd, anhåller

jag att ånyo få anmäla detsamma inför Kungl. Maj:t.

Inledning.

Till en början torde böra lämnas en kortfattad redogörelse angående de

former, under vilka kolonisationen å kronomarker i de nordligaste länen

huvudsakligen skett, samt rörande ärendets förhistoria.

Den äldsta och jämväl mest betydelsefulla kolonisationsformen är nybyggesväsendet1.

Den nuvarande bebyggelsen i Norrland torde till väsentlig

del vara ett resultat av kolonisation i denna form. Bland de bestämmelser,

som röra nybyggesväsendet, må nämnas reglementet den 24 november

1749 för dem, som antingen redan bygga och bo i Lappland eller ock

hädanefter till landets uppbrukande därstädes sig nedsätta vilja (lappmarksreglementet)

samt de å olika tider meddelade stadgandena angående avvittringen.

I fråga om avvittringen, som numera är avslutad, må erinras att

ändamålet med densamma huvudsakligen var att från kronans marker åt

nybyggen och hemman utbryta bestämda områden i inägor och skogsmark.

Mark, som efter utdelning till de enskilda och disposition till kronopark

eller annat allmänt ändamål fanns kvar, betecknades såsom överloppsmark.

Enligt under senare tid utfärdade bestämmelser angående upplåtande av

nybyggen fingo sådana anläggas å odisponerade kronomarker. Tillstånd

att upptaga nybygge meddelades av länsstyrelsen. Var avvittring ej förestående

i orten, utlades nybygget provisoriskt, därvid detsamma huvudsakligen

tilldelades odlingsmark. Viss nyttjanderätt till skogen å kronomarken

ansågs innefattas i upplåtelsen. Dylika provisoriskt utlagda

nybyggen blevo vid avvittringen slutligen bestämda och erhöllo därvid

viss tilldelning av skogsmark. Gjordes ansökning om upptagande av

nybygge å sådan tid, att den kunde behandlas i samband med avvittringen,

blev vid densamma nybyggets omfattning bestämd, därvid detsamma

tilldelades såväl inägor som skogsmark. Anlädes nybyggen efter den allmänna

avvittringen (å därvid avsatt överloppsmark), blevo desamma i särskild

ordning avvittrade. Upplåtelse av nybygge ägde rum på villkor, att

viss angiven odlings- och byggnadsskyldighet skulle åligga nybyggaren.

Denna skyldighet skulle fullgöras under vissa år, så kallade frihetsår, vilka

ursprungligen inneburo, att nybyggaren under denna tid var fri från en

del skatter och onera.

Besittningsrätten till nybyggen är i huvudsak densamma som för kronohemman

och närmare bestämd i Kungl. Maj:ts brev till kammarkollegium den 5

1 Den här återgivna översikten över nybyggesväsendet ansluter sig i huvudsak till den

redogörelse därför, som lämnats av kolonisationskommittén i dess år 1922 avgivna förslag

till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna m. m. sid. 3—7.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

februari 1808, vilket brev med vissa undantag alltjämt är gällande. Efter

fullgörande av föreskriven odlings- och byggnadsskyldighet kan nybygget

överföras från krono- till skattehemman, tidigare mot erläggande av viss

köpeskilling, sedermera utan sådan.

Under de senaste årtiondena hava ny byggesupplåtelser förekommit allenast

i samband med avvittringen i lappmarkerna nedanför den så kallade

odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län. Denna gräns, om vars provisionella

bestämmande Kungl. Maj:t förordnade den 13 december 1867 och

som sedermera definitivt bestämdes, uppdrogs mellan den egentliga fjällbygden,

som skulle få upplåtas till renbetesland åt lappar och andra renägare,

samt den till odling tjänliga delen av lappmarken. Allenast å sistnämnda

del skulle nybyggen få anläggas. De senaste nybyggesupplåtelserna

ägde rum år 1918 i Norrbottens län. Ytterligare upplåtelser av nybyggen

förekomma numera icke.

Med anledning av framställning av 1888 års riksdag framlade Kungl. Skogstorp.

Maj:t vid 1891 års riksdag förslag om upplåtande av till skogstorp tjänliga

lägenheter å kronoparker i Norrbottens län. Förslaget bifölls av riksdagen,

varefter Kungl. Maj:t i skrivelse den 29 maj 1891 till domänstyrelsen (S.

F. 1891 ni 29) meddelade bestämmelser i ämnet. Enligt dessa bestämmelser

skulle domänstyrelsen äga å kronoparkerna i nämnda län till odling och

bebyggande upplåta till skogstorp tjänliga lägenheter, där det för kronoparkens

vård och bevakning vore gagneligt. Upplåtelsetiden skulle vara

högst 20 år. Under första upplåtelsetiden, frihetsåren, skulle torparen

åtnjuta frihet från erläggande av såväl avgäld som utlagor och onera

för torpet men vara skyldig att dels uppodla och bebygga detsamma, dels

inom anvisat område av kronoparken utöva tillsyn och bevakning och dels

på tillsägelse av vederbörande skogstjänsteman och mot skälig ersättning

utföra å kronoparken förekommande arbeten. Torparen skulle vara berättigad

att utan avgift från kronoparken erhålla vissa skogsförnödenheter. Sedan

föreskriven byggnadsskyldighet fullgjorts, ägde torparen att av statsmedel

uppbära ett belopp av 500 kronor. Vid frihetsårens utgång hade torpare,

som funnes hava väl odlat och bebyggt torpet, företrädesrätt att mot av

domänstyrelsen med hänsyn till torpets storlek och beskaffenhet fastställd

årlig avgäld erhålla förnyad upplåtelse. Avgälden skulle utgöras medelst

dagsverken å kronoparken.

Bestämmelserna i ovannämnda skrivelse ersattes, efter beslut av 1904 års

riksdag, av kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21 s. 4) angående upplåtande

av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län.

Genom denna kungörelse utvidgades det område, inom vilket upplåtelser av

skogstorp finge äga rum, att omfatta jämväl Västerbottens län. Även i

vissa andra hänseenden innefattade kungörelsen ändring av vad förut gällt.

Sålunda fanns i densamma ej stadgad skyldighet för torparen att utöva tillsyn

och bevakning å kronoparken och där utföra erforderliga arbeten. Vidare

skulle den efter frihetsåren utgående årliga avgälden utgöras i pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Odlingslägen
heter.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 198.

ningar med rätt för torparen att i avräkning därå utgöra dagsverken å

kronoparken. De nya villkoren skulle under förutsättning av lägenhetsinnehavarens

samtycke äga tillämpning jämväl å skogstorp, som upplåtits

enligt 1891 års bestämmelser.

I anslutning till domänstyrelsen i 1891 års skrivelse lämnat bemyndigande

utfärdade domänstyrelsen vissa tillämpningsföreskrifter. Enligt dessa fick

till varje skogstorp ej föreslås vidsträcktare område än 3—5 hektar förutom

erforderliga slåtterlägenheter. Lämpliga sådana, belägna i närheten av skogstorpet,

skulle få upplåtas på samma tid som detsamma.

Nämnas må vidare, att upplåtelser av skogstorp ej kommo till stånd förrän

år 1894 samt att de första upplåtelserna till stor del avsågo förut tillkomna

olaga bosättningar.

Sedan den s. k. norrlandskommittén i sitt den 27 oktober 1904 avgivna

betänkande, bland annat, framfört förslag om nya bestämmelser angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronomark, framlade Kungl. Maj:t efter

företagen vidare utredning proposition i ämnet (nr 43) till 1909 års riksdag.

Propositionen bifölls med vissa ändringar, varefter Kungl. Maj:t den 18

juni 1909 utfärdade kungörelse (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen.

Denna kungörelse, i vilken föreskrevs att upplåtelser enligt 1904 års kungörelse

icke vidare finge äga rum, skilde sig i åtskilliga avseenden från

bestämmelserna i sistnämnda kungörelse. Tillämplighetsområdet utsträcktes

att omfatta kronoparker och kronoöverloppsmarker i de sex norra länen.

Under det att förutsättningen för upplåtande av odlingslägenliet tidigare

varit den, att sådan upplåtelse funnes vara gagnelig för skogens vård och

bevakning, gjordes nu det alternativa tillägg, att upplåtelse finge ske, därest

den jord, vars upplåtande begärdes, vore belägen i närheten av odlad bygd

eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens synpunkt ej mötte.

Upplåtelse skulle, liksom förut tillämpats, ske efter ansökning av spekulant

å visst område. Genom vissa villkor beträffande sökandens person och odlingslägenhets

storlek m. m. avsågs att sörja för, att lägenheterna skulle få

karaktären av småbruk och bliva förbehållna de till drivande av mindre

jordbruk särskilt lämpade, obesuttna folkelementen. Till förhindrande av

upplåtelser å olämpliga platser bestämdes, att, förrän upplåtelse skedde,

genom undersökning av i lantbruk kunnig person skulle inhämtas, att å

området funnes tillräcklig för odling lämplig mark. Lägenheterna skulle

upplåtas på arrende under femtio år med innehavaren förbehållen optionsrätt

till förnyat arrende vid arrendetidens utgång. Efter femton frihetsår

skulle lägenhetsinnehavaren hava att erlägga en redan vid upplåtelsen bestämd

årlig avgift av 3,6 procent å dels lägenhetens kapitalvärde, ouppodlad

och obebyggd, men med hänsyn tagen till den rätt till byggnadsvirke, som

tillförsäkrats lägenhetsinnehavaren, dels honom tillkommande statsbidrag.

Detta, som benämndes odlingshjälp, bestämdes till 750 kronor, varav tredjedelen

skulle utbetalas, då lägenhetens uthusbyggnad blivit färdig och godkänd, tredjedelen,

då manbyggnaden blivit färdig och godkänd, och sista tredjedelen, då

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 198.

5

minst eu hektar åker uppodlats och satts i försvarlig hävd. Lägenhetsinnehavaren

skulle äga rätt att å kronans mark erhålla bete för å lägenheten vinterfödda

hästar och nötkreatur. I fråga om lägenhetsinnehavarens rätt till skogstang

överensstämde kungörelsen med därutinnan förut gällande bestämmelse.

För innehavare av skogstorp bereddes genom kungörelsen möjlighet att få

upplåtelsevillkoren ändrade. I detta avseende stadgades, att innehavare av

skogstorp skulle äga att efter frihetsårens utgång, därest han vore berättigad

till förnyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende under femtio år samt i

övrigt i tillämpliga delar på de villkor, som i kungörelsen föreskrivits

rörande odlingslägenheter.

I huvudsak äro bestämmelserna i 1909 års kungörelse fortfarande gällande.

Vissa ändringar i desamma hava dock vidtagits genom senare utfärdade

kungörelser (253 1913, 334/1914, 169/1915, 448/1918 och 260/1920).

Genom kungörelsen den 20 juni 1918 (nr 448) bestämdes, att innehavare av

odlingslägenhet, som enligt 1909 års kungörelse upplåtits före den 2 juli

1918, skulle, där föreskrivna byggnadsarbeten icke blivit utförda före den

1 januari 1915, kunna erhålla visst tilläggsbidrag. Detta fick för byggnadsarbeten

utförda före den 2 juli 1918 ej överstiga 500 kronor och sammanlagt

ej utgå med högre belopp än 1,250 kronor. Enligt kungörelsen

den 4 juni 1920 (nr 260) skall innehavare av odlingslägenhet, som upplåtits

efter den 1 juli 1918, äga rätt att bekomma tilläggsbidrag å belopp,

motsvarande högst hälften av hans kostnader för föreskrivna byggnadsarbeten,

dock ej högre belopp än 1,250 kronor. Till innehavare av dylika lägenheter

må sålunda statsbidrag utgå med sammanlagt högst 2,000 kronor.

Där tilläggsbidrag utgår, höjes den årliga avgiften med 3.6 procent av uppburet

bidrag.

Beträffande grunderna för bestämmande av den årliga avgiften vidtogos

genom kungörelsen den 17 oktober 1913 (nr 253) vissa ändringar. Enligt

dessa skall vid beräknande av odlingslägenhets kapitalvärde hänsyn ej

vidare tagas till rätten till fritt byggnadsvirke och markvärdet ej sättas

högre än till 20 kronor för hektar. Innehavare av lägenhet, för vilken

enligt tidigare bestämmelser den årliga avgiften beräknats jämväl med

hänsyn till rätten till byggnadsvirke, skulle för framtiden erhålla nedsättning

i avgiftsbeloppet.

Med avseende å skogstorp stadgades i nyssnämnda kungörelse den 17 oktober

1913, att innehavare, som väl hävdat torpet, skulle äga att redan vid

utgången av löpande fardagsår erhålla detsamma på arrende på 50 år. Där

arrendetiden förlängts till nämnda tid, skulle torparen äga erhålla ett till

750 kronor förhöjt statsbidrag att utbetalas i samma ordning som stadgats

beträffande odlingslijälp till innehavare av odlingslägenhet. Genom ovan

berörda kungörelser den 20 juni 1918 och 4 juni 1920, vilka under vissa

förutsättningar i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga om skogstorp, som

innehavaren erhållit på arrende under 50 år, erhöllo innehavarna av sådana

skogstorp rätt till ytterligare tilläggsbidrag.

I fråga om ordningen för utbetalningen av statsbidraget till innehavare

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Fjällägenlieter.

Lapparnas

bosättning.

av odlingslägenhet och på 50 års tid upplåtet skogstorp meddelades genom

kungörelsen den 9 oktober 1914 (nr 334) ändrade bestämmelser, enligt vilka

2/3 av bidraget skulle utbetalas med vissa minimibelopp i den mån föreskrivna

byggnads- och odlingsarbeten fullgjordes samt återstående ''/3, då

byggnaderna voro färdiga samt minst en hektar jord bruten och hävdad

som åker.

Jämväl till 1909 års kungörelse bar domänstyrelsen i anslutning till styrelsen

däri lämnat bemyndigande utfärdat vissa tillämpningsföreskrifter. Angående

lägenhetens storlek har stadgats, att den till odling lämpliga jordens

areal i regel ej borde överstiga 6 hektar. Beträffande upplåtandet av slåttermyrar

medgavs, att i närheten av odlingslägenhet eventuellt befintliga odisponerade

slåttermyrar och röjningsmarker finge vid sidan av upplåtelsekontraktet

upplåtas till lägenhetsinnehavaren att tills vidare nyttjas under

frihetsåren. Upplåtelsetiden inskränktes sedermera till högst 5 år.

Beträffande innehavare av odlingslägenhet ålagd byggnads- och odlingsskyldighet

må nämnas, att enligt föreskrifter i de under senare tid upprättade

upplåtelsekontrakten lägenhetsinnehavarna i allmänhet torde hava

att uppföra föreskrivna byggnader, bestående av mangårdsbyggnad och uthus,

inom 5 år efter upplåtelsen samt att under frihetsåren odla 3 hektar

jord, därav en hektar inom 7 år efter upplåtelsen.

I likhet med vad tidigare ägt rum i fråga om nybyggesväsendet kommo

även upplåtelserna av skogstorp och odlingslägenheter i konflikt med

nomadlapparnas intressen. Upplåtelser ägde nämligen rum ovan odlingsgränsen

i rätt stor omfattning. En reglering av förhållandena på detta område

blev småningom nödvändig. Genom kungörelsen den 3 juni 1915 (nr

169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker förordnades,

bland annat, att 1909 års kungörelse angående upplåtande av odlingslägenheter

icke skulle äga tillämpning å områdena ovan odlingsgränsen. Endast

där i något fall synnerliga skäl förelåge, skulle det ankomma på Kungl.

Maj:t att vidtaga upplåtelse av odlingslägenheter eller eljest med nyttjanderätt

upplåta mark inom samma trakter. Några odlingslägenheter hava sedermera

ej upplåtits ovan odlingsgränsen, men väl andra lägenheter under

nyttjanderätt.

De lägenheter, som sålunda upplåtits enligt sistnämnda kungörelse, hava

kallats f jällägenheter. Till stor del utgöras dessa av utan tillstånd tidigare upptagna

lägenheter, som efter en för åtskilliga år sedan företagen undersökning

upplåtits till innehavarna. Upplåtelser av fjällägenheter pågå alltjämt ehuru i

ringa omfattning. Innehavare av fjällägenhet åtnjuter i viss utsträckning

hyggnadsunderstöd av statsmedel samt naturaförmåner i form av avgiftsfri

rätt till husbehovsvirke, bete m. m.

Sedan gammalt har det varit vanligt, att lappar, som på grund av ålder

eller sjuklighet ej kunna fortsätta nomadlivet, slagit sig ned å någon lämplig

plats. I en del fall hava genom sådana bosättningar uppkommit mindre

jordbrukslägenheter. Lapparnas bosättning å kronomark har numera reg
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

7

lerats genom kungörelsen den 18 juli 1928 (nr 314) angående grunder för

upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark.

Upplåtande av egnahemslägenheter från kronoegendomar har förekommit

allenast i ringa omfattning i Norrland och Dalarna. Med hänsyn diirtill torde

knappast vara påkallat att i detta sammanhang redogöra för denna kolonisationsform.

Emellertid torde jag böra meddela, att jag senare i dag ärnar

föreslå framläggande för innevarande års riksdag av förslag angående ändrade

grunder för försäljning av kronoegendomar m. in., avseende bland annat

beredande av möjlighet att av kronoparker upplåta mark för egnahemsbildning.

Enligt beslut av riksdagen 1918—1924 igångsattes försök med anläggande

av kolonat å vissa kronoparker i Norrland och Dalarna. Vid 1925 års riksdag

framlade Kungl. Maj:t proposition (nr 90) med förslag till ett mera

permanent ordnande av kolonisationsverksamheten i nämnda form, vilket

förslag i huvudsak byggde på ett av kolonisationskommittén den 31 maj

1922 avgivet förslag till kolonisation å kronoparker i Norrland och Dalarna.

Propositionen bifölls av riksdagen med vissa smärre ändringar, varefter

Kungl. Maj:t den 26 juni 1925 utfärdade kungörelse (nr 291) angående allmänna

grunder för upplåtande av kolonat å kronoparker i Norrland och

Dalarna. Bestämmelserna i denna kungörelse, i vilken sedermera vissa

mindre ändringar vidtagits, innehålla i huvudsak följande:

Kolonat upplåtas till odling och bebyggande i syfte att befrämja uppkomsten

av jordbruk och egna hem, avsedda i främsta rummet för ortens

befolkning. De utläggas blott i den mån tillgång kan antagas vara för

handen till sådant förtjänstarbete, som erfordras för att kolonatets innehavare

med familj må kunna erhålla oundgänglig bärgning. Kolonat upplåtas

i den mån Kungl. Maj:t och riksdagen besluta om kolonisationsåtgärders

vidtagande. Verksamheten omhänderhaves av särskilda kolonisationsnämnder.

Kolonat upplåtes med nyttjanderätt under en tid av 15 år och i regel

med rätt för kolonisten att på vissa villkor inlösa detsamma eller övertaga

kolonatet under åborätt enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord.

Arealen av den odlingsbara mark, som tillägges kolonat, må i regel ej

understiga 8 hektar och ej överstiga 17 hektar. Utöver odlingsmarken tilldelas

kolonat så stor areal skogsmark, som erfordras för att normalt lämna

en årlig virkesavkastning av 15—25 kubikmeter fast mått.

Under de första 5 åren är kolonisten befriad från erläggande av arrende.

Under därpå följande 3 år erlägges en årlig avgäld, beräknad efter 1.8

procent å sammanlagda beloppet av odlingsmarkens inlösningsvärde samt

uppburen byggnadshjälp. Under återstående del av nyttjanderättstiden utgår

avgälden med 3.6 procent å nyssnämnda sammanlagda belopp. Kronan ansvarar

för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å kolonatet under den

tid, detta innehaves med nyttjanderätt, dock under högst 15 år från den

första upplåtelsen.

Inom 15 år från tillträdet skall minst 3/10 av kolonatets odlingsmark vara

uppodlad, dock skall därvid under de första tre åren uppodlas en hektar och

under en var av nästföljande två treårsperioder ytterligare en hektar. Kolonisten

är berättigad till odlingshjälp utan återbetalningsskyldighet å 750 kronor.

Egnalierasl

^enheter.

Kolonat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Tidigare förslag

om ändrade

bestämmelser

beträffande

skogstorp

och odlingslägenheter.

Kolonisations
koramitténs
förslag.

Domänstyrelsens

1924

framlagda förslag.

8 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

I allmänhet skall kolonat senast inom 5 år vara bebyggt med bostadshus

och uthus av godkänd typ. Som byggnadshjälp åtnjuter kolonisten 3,500

kronor, vilket belopp dock i undantagsfall kan höjas till 4,500 kronor.

Undantagsvis kan kolonat bebyggas genom statens försorg. Kolonisten har

att svara för byggnadernas underhåll och brandförsäkring. Byggnadsvirke

samt under nyttjanderättstiden jämväl övrigt husbehovsvirke och bränsle

erhållas fritt å rot.

Utfartsväg anordnas av staten, men ankommer underhållet med viss begränsning

på kolonisten. Genom statens försorg upptagas jämväl vissa avlopps-

och avledningsdiken och sådana laggdiken, som erfordras för odlingsarbetets

omedelbara påbörjande, men har kolonisten att underhålla dessa diken.

Rätt för kolonist att inlösa kolonat eller övertaga det med åborätt inträder,

sedan kolonisten fullgjort honom åliggande odlings- och byggnadsskyldighet.

Köpeskillingen erlägges enligt ett för kolonisten förmånligt

amorterings- och avbetalningssystem.

Erinras må vidare, att i den proposition angående ändringar i villkoren

för kolonatupplåtelser, som Kungl. Maj:t förut i dag beslutat framlägga

för innevarande års riksdag, bland annat, föreslås utsträckning av den legofria

tiden från 5 år till 10 år.

I sitt ovannämnda betänkande upptog kolonisationskommittén till behandling

jämväl frågan om skogstorp och odlingslägenheter. I betänkandet lämnades

redogörelse (sid. 14—25) över en av kommittén verkställd statistisk

utredning angående ifrågavarande lägenheter. Efter motivering framlade

kommittén ett förslag till förordning angående omförande till kolonat av

vissa odlingslägenheter och nybyggen. Av kommitténs uttalanden i ämnet

må här anmärkas:

Den av kommittén verkställda utredningen hade visat, att en stor del av

skogstorpen och odlingslägenheterna ej kunde lämna sina innehavare den

inkomst, som tillsammans med inkomst av förtjänstarbete utom lägenheten

vore behövlig. I ett stort antal fall vore statens understöd ej tillräckligt

för att lägenhetshavaren inom rimlig tid och utan alltför stora umbäranden

skulle kunna förskaffa sig en någorlunda god ekonomisk ställning. Den

odlingsmark, som tillagts lägenheterna, vore oftast alltför begränsad.

Antydda brister borde avhjälpas, och innehavarna av skogstorp och odlingslägenheter

borde beredas tillfälle att snarast möjligt nå en bättre ställning.

De borde i möjligaste mån likställas med kolonister. Genom skogstorpens

och odlingslägenheternas omförande till kolonat — något som ej skulle vara

en tvångsåtgärd utan borde bero av framställning från vederbörande —

vunnes även den fördelen, att en viss enhetlighet vid upplåtelse av jordbrukslägenheter

på kronoparker ernåddes. I den mån dylikt omförande

ägde rum, skulle de äldre lägenhetstyperna helt upphöra att finnas till.

Sedan Kungl. Maj:t anmodat domänstyrelsen att enligt angivna riktlinjer

verkställa överarbetning av kolonisationskommitténs förslag, framlade domänstyrelsen

i utlåtande den 28 maj 1924 visst förslag jämväl i fråga om odlingslägenheter.

Domänstyrelsen ifrågasatte därvid, bland annat, vissa ändrade regler för

framtida upplåtelser av odlingslägenheter. Där hinder mötte att med i orten

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

tillgänglig arbetskraft utföra arbeten, som under normala förhållanden vore

erforderliga för skogens rationella skötsel och vård, i den omfattning, som

vore av behovet påkallad, skulle odlingslägenheter upplåtas under nyttjanderätt

å härför tjänlig odlingsmark, som kunde vara att tillgå inuti kronopark.

Genom statens försorg kunde området torrläggas och förses med utfartsväg.

Förutom ett byggnadsbidrag av 2,000 kronor skulle viss odlingshjälp utgå

på så sätt, att genom statens försorg uppodlades och kalkades en hektar å

varje lägenhet. Odlingslägenheternas areal av odlingsmark skulle vara minst

5 och högst 10 hektar. I övrigt skulle flertalet av de nu gällande bestämmelserna

för upplåtande av odlingslägenheter behållas i stort oförändrade,

dock skulle legan beräknas enligt vissa ändrade grunder m. m. Verksamheten

skulle fortfarande skötas av domänverket.

Vidare skulle äldre odlingslägenheter kunna — efter ansökan från vederbörande

innehavare — få av innehavaren förvärvas med äganderätt under

vissa angivna förutsättningar, såsom, bland andra, att lägenheten vore belägen

invid gränsen mot enskild mark och kunde utan olägenhet helt avskiljas

från kronoparken samt att innehavaren fullgjort honom åliggande

byggnads- och odlingsarbeten.

Vid avlåtandet till 1925 års riksdag av propositionen angående kolonisation

å kronoparker i Norrland och Dalarna yttrade dåvarande chefen för

jordbruksdepartementet i fråga om skogstorp och odlingslägenheter att, ehuru

åtgärder i syfte att dels förbättra ställningen för innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter och dels få reformerat grunderna för ett eventuellt

fortsatt upplåtande av lägenheter av sist nämnt slag torde kunna vara

motiverade, departementschefen dock ej vore beredd att för det dåvarande

framlägga förslag i dessa frågor. Dessa torde böra göras till föremål för

ytterligare omprövning.

I sitt med anledning av propositionen avgivna, av riksdagen godkända

utlåtande (nr 67) framhöll jordbruksutskottet, bland annat, att utskottet ville

understryka önskvärdheten av, att frågan om beredande av en förbättrad

ställning för ifrågavarande äldre lägenhetshavare snarast toges under omprövning.

Förenämnda frågor anmäldes ånyo inför Kungl. Maj:t den 6 juni 1925

av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet. På hemställan av denne

uppdrog därvid Kungl. Maj:t åt domänstyrelsen att låta verkställa utredning

rörande av departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet samma

dag avhandlade frågor om upplåtelser av skogstorp och odlingslägenheter å

kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen samt bemyndigade

domänstyrelsen att tillkalla högst tre sakkunniga personer att inom

styrelsen biträda vid utredningen.

I berörda anförande till statsrådsprotokollet yttrade departementschefen

bland annat beträffande ifrågavarande utredning:

Till en början torde böra undersökas, huruvida skäl förefunnes för ett

fortsatt upplåtande av odlingslägenheter vid sidan av kolonisationsverksamheten

å de norrländska kronoparkerna. Skulle det därvid visa sig, att ett

1925 års

riksdag.

Utredning

genom domänstyrelsen

och

tillkallade

sakkunniga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

sådant fortsatt upplåtande vore av behovet påkallat, torde böra övervägas,

huruvida icke grunderna för upplåtande av odlingslägenheter behövde reformeras

i skilda hänseenden i syfte att giva åsyftade lägenhetshavare ungefärligen

samma förutsättningar för nybygges- och odlingsverksamhet som

kolonisterna.

Uppmärksamheten torde därjämte böra inriktas på frågan om beredande

av förbättrade villkor för innehavare av redan upplåtna skogstorp och

odlingslägenheter — och detta oavsett om ifrågavarande system befunnes

böra i fortsättningen bibehållas eller ej. Erforderligt statistiskt material

torde böra införskaffas och hopställas för bedömande av berörda lägenhetshavares

ställning i skilda hänseenden. Sålunda torde den av kolonisationskommittén

på sin tid verkställda undersökningen i ämnet böra kompletteras

samt till tiden framföras. På grundval av på dylikt eller annat lämpligt

sätt verkställd undersökning om dessa lägenhetshavares förhållanden samt

under nödigt hänsynstagande till de anordningar, som beslutats beträffande

kolonat, torde förslag böra upprättas rörande de ytterligare förmåner och

förbättrade villkor, som lämpligen borde tillerkännas innehavare av redan

upplåtna skogstorp och odlingslägenheter.

I enlighet med Kungl. Maj:ts ovanberörda bemyndigande tillkallade domänstyrelsen

såsom sakkunniga att biträda vid den anbefallda utredningen

överjägmästaren And. Holmgren samt lantbrukaren Ludwig Brännström

och fastighetsägaren O. W. Löfgren i Nyborg. Nämnda sakkunniga

avlämnade den 2 juli 1927 till domänstyrelsen av dem verkställd utredning

jämte därpå grundat förslag till författning angående allmänna

grunder för upplåtande av kronotorp (härefter kallat de sakkunnigas författningsförslag).

Därefter har domänstyrelsen, såsom förut nämnts, med skrivelse den 19

september 1928 framlagt förslag till dels kungörelse angående upplåtande

och inlösen av kronotorp å kronoparker inom Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Jämtlands län samt nedom odlingsgränsen inom

Västerbottens och Norrbottens län dels ock kungörelse angående odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldighet till innehavare av odlingslägenheter

och skogstorp å kronomark i de sex nordligaste länen (nedan benämnda

domänstyrelsens författningsförslag). Med sin skrivelse har styrelsen överlämnat

av styrelsen över de sakkunnigas utredning och förslag infordrade

yttranden från överjägmästarna i de sju nordligaste distrikten.

Efter remisser hava sedermera utlåtanden i ärendet avgivits av statens

egnahemsstyrelse den 14 november 1928, av lantmäteristyrelsen i visst hänseende

den 30 januari 1929 och av statskontoret den 20 februari 1929. Därjämte

bär egnahemsstyrelsen införskaffat yttrande från Alträsks nybyggesnämnd

över domänstyrelsens författningsförslag.

Framställning

från

kommunalnämnden

i

Vilhelmina

socken.

Vidare må i detta sammanhang anmälas en av kommunalnämnden i Vilhelmina

socken å kommunalfullmäktiges vägnar i skrivelse den 28 november 1927

gjord framställning angående vidtagande av vissa åtgärder för förbättrande

av den ekonomiska ställningen för innehavare av skogstorp och odlings
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

11

lägenheter, över denna framställning hava infordrade utlåtanden avgivits

av domänstyrelsen och statens egnahemsstyrelse.

Innan jag ingår på föreliggande spörsmål, torde böra i korthet redogöras

för den av kolonisationskommittén verkställda statistiska utredningen

rörande skogstorp och odlingslägenheter samt en av de sakkunniga i ämnet

verkställd statistisk utredning. Den senare ansluter sig nära till förstnämnda

utredning och avser i huvudsak ett framförande av densamma till

tiden, i allmänhet till utgången av år 1925.

Av nämnda utredningar inhämtas i huvudsak följande.

Antalet skogstorp och odlingslägenheter, som upplåtits intill 1925 års

utgång, är 2,200. Av skogstorpen äro endast 280 fortfarande upplåtna på

de ursprungliga upplåtelsevillkoren med 20-årigt arrende. I fråga om övriga

skogstorp har upplåtelsetiden ändrats till 50 år. Beträffande skogstorpens

och odlingstorpens belägenhet inom de olika överjägmästardistrikten hava

de sakkunniga upprättat följande tablå:

D~i strikt

Antal lägenheter vid 1925

års utgång.

Antal skogs- torp och od- lingslägenheter

vid 1925 års

utgång.

Skogstorp.

Odlingslägen- heter och på

50 år arr. uppl.

skogstorp.

Övre Norrbotten ......................................

33

338

371

Nedre » ........................................

147

317

464

Skellefteå........................... .......................

12

247

259

Umeå ......................................................

69

348

417

Härnösand ...................................................

19

593

612

Mellersta Norrland .......................................

—

29

29 j

Dalarna ......................................................

—

48

48

Summa

280

1,920

2,200 i

Enligt uppgift av de sakkunniga äro 67 av lägenheterna belägna ovan

odlingsgränsen.

De sakkunniga hava anmärkt, att totala antalet upplåtelser av lägenheter av

ifrågavarande slag utgjorde 2,636 men att därav 436 lägenheter nedlagts.

Anledningen därtill hade i de flesta fall varit, att lägenhetsinnehavaren ej

fullföljt sin avsikt att anlägga lägenheten. Där mer eller mindre uppodlade

eller bebyggda lägenheter nedlagts, hade detta i många fall berott på att

utkomstmöjligheter för innehavaren saknats på grund av jordens dåliga beskaffenhet

eller alltför ringa tillgång på förtjänstarbete.

De sakkunniga hava även undersökt, i vad mån överlåtelser av skogstorp

och odlingslägenheter förekommit, samt omnämna, att av de ej nedlagda

lägenheterna 771 lägenheter varit föremål för överlåtelse, som i många fall

skett två eller flera gånger.

I fråga om lägenheternas förläggning i förhållande till annan bosättning

och väg har kolonisationskommittén upprättat en tablå, avseende tiden vid

1916 års utgång. Av tablån må ett sammandrag här intagas:

Av kolo nisationskowmittén

och

de sakkunniga

verkställda

statistiska

utredningar

rörande skogstorp

och odlingslägenheter.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

Väglängd till närmaste

körväg

Lägenheter

med mer än

1 km. till

närmaste

granne.

Antal lägenheter i kolonier

av nedanstående storlekar.

Summa.

2

3—5 j 6 eller flera

under 1 km...............................

180

170

178 191

719

1—5 km. ...................................

190

124

104 44

462

5—10 km..................................

83

48

24 | —

155

över 10 km...............................

23

13

6

42

Summa

476

355

312 | 235

1,378

Anmärkas må, att enligt tablån lägenheterna anses tillsammans bilda en

koloni, om avståndet mellan dem uppgår till högst en kilometer.

Av tablån framgår, att vid 1916 års utgång ej mindre än 476 lägenheter

av 1,378 eller 34.5 procent voro belägna på mer än en kilometers avstånd

från annan likartad lägenhet eller annan bosättning. Enligt kolonisationskommitténs

uppfattning är anledningen därtill, att anläggningarna av skogstorp,

vilkas antal utgjorde 632, i det stora hela skett med ändamål att tillgodose

skogens behov på bevakare, vilket ansetts bäst äga rum genom att

upplåta lägenheterna spridda över hela skogen. Den förändring i villkoren

för lägenheternas anläggning, som sedermera genomförts enligt 1909 års

kungörelse, hade i praktiken lett till, att 96 procent av de upplåtna odlingslägenheterna

förlagts kolonivis. Enligt av de sakkunniga företagen undersökning,

avseende slutet av år 1925, voro då 491 lägenheter av 2,174 eller

22.6 procent förlagda på mer än en kilometers avstånd från annan likartad

lägenhet eller bosättning.

Vad angår den skogstorp och odling slägenheter tilldelade odlingsmarken

uppgick arealen av denna enligt uppgift av de sakkunniga vid 1926 års

utgång till sammanlagt 10,750 hektar eller i genomsnitt till omkring 4.9

hektar på lägenhet. Dessutom ingingo i de lägenheterna tillagda områden

750 hektar ej odlingsbar mark.

En av de sakkunniga utarbetad tablå utvisar huru odlingsmarken fördelar

sig på 2,163 i detta avseende undersökta skogstorp och odlingslägenheter:
-

Areal odlingsbar mark i hektar.

Skogstorp

(upplåtna

1894—1909).

Odlingslägen- heter (upplåtna

1910—1925).

Summa.

Frocent.

under 2 ....................................

23

14

37

1.7

2 — 3.99 ......................................

246

230

476

22.1

4—5.99 .....................................

359

924

1,283

59.8

6 — 7.99 .......................................

67

263

330

15.2

8 och däröver..............................

17

20

37

1.7

1 Summa

712

1,451

2,163

100

De sakkunniga anmärka, att av tablån framginge, att den odlingsbara

markens areal växlade högst avsevärt. Under det ej mindre än 23.8 procent

av lägenheterna tilldelats mindre än 4 hektar odlingsmark, hade 16.9

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

13

procent erhållit en odlingsmarksareal av mer än 6 hektar. Största antalet

lägenheter eller 59.3 procent låge mellan 4 och 6 hektar i avseende å tilldelad

odlingsmark. En viss förskjutning mot större marktilldelning hade

ägt rum i och med upplåtandet av odlingslägenheter liksom i allmänhet

under senare tid. Utvecklingen hade sålunda gått mot en rikligare tilldelning

av odlingsmark. I någon mån belysande för frågan om den tidigare

tilldelningen av odlingsmark vore, att ej mindre än 504 lägenheter ansetts

böra i avseende å sina områden omregleras, vilken reglering i de allra flesta

fall varit föranledd av att lägenheterna tilldelats otjänlig odlingsmark eller

otillräcklig sådan.

Som anledning till att äldre skogstorp i många fall ej kunnat tilldelas

tillräcklig för odling tjänlig mark angiva de sakkunniga, att ett stort antal

sådana (enligt uppgift av kolonisationskommittén 170) ursprungligen tillkommit

på olagligt sätt och ej av innehavarna upptagits för att bereda dem

utkomst av jordbruk.

I fråga om odlingsmarkens beskaffenhet uppgavs av kolonisationskommittén,

att odlingsmarken å de först upplåtna lägenheterna i allmänhet utgjordes

av fastmark. Först senare hade börjat upplåtas lägenheter omfattande även

torvmark. Utvecklingen hade gått mot en allt talrikare upplåtelse av lägenheter

av sistnämnda typ samt mot en ökning av den lägenheterna tilldelade

torvmarksarealen.

Vidkommande odlingsmarkens tjänlighet för odling funno de sakkunniga

vid sina besök å lägenheterna, att värdet i hög grad växlade. Fastmarken

vore ofta stenig och svårodlad men torde i flertalet fall vara ägnad att giva

goda skördar. Den bästa i lappmarken förekommande myrmarken utgjordes

huvudsakligen av till bondhemman hörande ströängar, och sådan mark hade

därför endast kunnat tagas i anspråk i de fall, där ströängar inlösts av

kronan. Större myrmarker, som i allmänhet ur odlingssynpunkt vore att

anse som mer godartade än mindre dylika marker, hade allenast i undantagsfall

kunnat upplåtas, enär svårigheterna för markens enhetliga avdikning

visat sig oöverkomliga för lägenhetsinnehavarna.

De sakkunniga framhålla vidare, att den i 1909 års kungörelse införda

bestämmelsen om undersökning av för upplåtelse ifrågasatt områdes lämplighet

medfört en betydande förändring till det bättre i fråga om beskaffenheten

av den lägenheterna tilldelade odlingsmarken men att bestämmelsen

visat sig vara ej fullt effektiv.

Angående arealen av den odlade jorden hava de sakkunniga gjort följande

sammanställning:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Areal odlad

mark i hek- tar.

Skogs-

torp.

Procent.

Odlingslägenheter, anlagda

Tillhopa

1910—

1915

1916—

1920

1921 —

1925

Summa.

Procent.

Summa.

Procent.

0

7

1.0

27

100

267

894

27.1

401

18.5

0 — 0.49

71

lO.o

85

130

116

331

22.3

402

18.6

O.S0 — 0.99

122

17.1

117

94

36

247

17.0

369

17.1

1.00—1.99

311

43.c

193

117

41

351

24.2

662

30.6

2.00—2.99

123

17.3

43

37

12

92

6.3

215

9.9

3.00—3.99

54

7.6

15

6

—

21

1.5

75

3.5

4.0 (T— 4.99

17

2.4

8

2

—

10

o.i

27

1.2

5.00—

7

1.0

1

i

3

5

0.4

12

0.6

Summa

712

100. o

489

487

475

1,451

100. o

2,163

100.o

Av sammanställningen framgår, att odlingsarbetet å lägenheterna i stort

fortgått mycket långsamt samt att de odlade arealerna äro mycket obetydliga.

I fråga om de äldre lägenheterna synes odlingsarbetet skridit särskilt

långsamt framåt, i det att ej mindre än 28. i procent av samtliga skogstorp

omfatta mindre än en hektar odlad jord.

Med avseende å de lägenheter, beträffande vilka frihetsåren utgått den 14

mars 1926, uppgiva de sakkunniga, att å omkring 1/[l av dessa mindre än

en hektar odlats, ehuru enligt upplåtelsekontrakten eu hektar skulle hava

odlats inom 7 år efter upplåtelsen. Å odlingslägenheter, som anlagts 1918,

1919 och 1920, hade vid 1925 års utgång en hektar mark uppodlats allenast

å respektive 26.7, 29.3 och 24 procent av de under vart av nämnda år upplåtna

lägenheterna.

Beträffande den omfattning, i vilken föreskrivna byggnadsarbeten fullgjorts,

hava de sakkunniga verkställt undersökningar och däröver upprättat

vissa tabeller. Av dessa framgår, att av de i undersökningen ingående 712

skogstorpen voro vid 1925 års utgång endast 77.9 procent fullt färdigbyggda.

Å de 976 odlingslägenheter, som upplåtits under åren 1910—1920 och vilka

samtliga enligt gällande upplåtelsevillkor skolat vara färdigbyggda vid 1925

års utgång, hade byggnadsskyldigheten fullgjorts å endast 28 procent av

hela antalet. Å ej mindre än 37 procent understeg det utförda byggnadsarbetet

halva byggnadsskyldigheten. Av innehavarna av dessa odlingslägenheter

vore endast ett fåtal, som färdigbyggt lägenheterna före år 1915, berättigade

till bidrag med allenast 500 kronor; till de övriga lägenheternas

bebyggande hade kunnat utgå tilläggsbidrag med belopp intill 1,250 kronor.

Å de lägenheter, beträffande vilka frihetsåren utgått den 14 mars 1926,

hade byggnadsarbetena helt avslutats å omkring halva antalet lägenheter

och utförts till mer än 75 procent på något mindre än 3/t av hela antalet.

Av de under åren 1918—1920 upplåtna lägenheterna, vilkas innehavare varit

berättigade till bidrag för odling och byggnader med belopp intill 2,000

kronor och haft att slutföra byggnadsarbetena inom 5 år efter upplåtelsen,

hade vid 1925 års utgång allenast respektive 18.6, 19.3 och 12.6 procent av

de under varje år upplåtna lägenheterna blivit färdigbyggda. De sakkunniga

hava uttalat, att det långsamma fortskridandet av bebyggelsen torde bero

på svag ekonomi hos lägenhetsinnehavarna ävensom i många fall därpå,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 108.

att bebyggelsen försiggått enligt en mindre lämplig plan, i det att till en

början uppförts provisoriska byggnader.

I fråga om beskaffenheten av byggnaderna uppgiva de sakkunniga, att

denna växlade i mycket hög grad, från omsorgsfullt utförda till synnerligen

underhaltiga byggnader. De bäst bebyggda odlingslägenheterna funnes i

allmänhet i Västerbottens läns södra och östra delar. I de inre delarna av

nämnda län samt i Norrbottens län voro däremot byggnaderna å lägenheterna

ofta av mer underhaltig beskaffenhet.

Vad angår befolkningsförhållandena å de upplåtna lägenheterna vore enligt

uppgift av de sakkunniga å 2,135 undersökta lägenheter bosatta 10,581

personer eller i medeltal 5 personer å varje lägenhet.

Enligt av de sakkunniga verkställd undersökning angående denna befolknings

huvudsakliga arbetsförtjänst hämtades denna av nära 60 procent

av lägenhetsinnehavarna från statens skogar, och övriga 40 procent förskaffade

sig nödig arbetsförtjänst genom arbete hos bolag och andra arbetsgivare.

I övrigt lämnade enligt de sakkunnigas uppfattning lägenheternas avkastning

ett visserligen ännu ringa men givetvis mycket välkommet tillskott till

lägenhetsinnehavarnas bärgning. Detta framginge i viss mån av antalet å

lägenheterna vinterfödda kreatur, vilket å 1,795 lägenheter, där kreatur

funnes, utgjorde 841 hästar, 3,716 kor, 943 ungnöt samt 4,004 får och getter.

Då jag nu övergår att behandla föreliggande spörsmål, kommer jag först att

uppehålla mig vid frågan, huruvida systemet med upplåtande av lägenheter

av ifrågavarande slag bör bibehållas. Jag vill redan nu angiva, att jag

kommit till den uppfattningen, att så bör ske. Därefter behandlas i den

ordning de nu nämnas frågorna om de regler, som böra gälla för den fortsatta

verksamheten, samt om beredande av förbättrade villkor för innehavare

av upplåtna skogstorp och odlingslägenheter. Slutligen upptages

spörsmålet om anslagsbehovet för ifrågavarande ändamål. Inom jordbruksdepartementet

har på grundval av den föreliggande utredningen utarbetats

förslag till kungörelse angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker

m. m., vilket förslag (härefter benämnt departementsförslaget) torde

få såsom bilaga A fogas till detta protokoll.

Frågan om bibehållande av systemet med upplåtande av

odlingslägenheter.

För vinnande av upplysning angående de kommunala myndigheternas De 3akkurl„

uppfattning om systemet med upplåtande av odlingslägenheter (och skogs- »''gas enquéte.

torp) utsände de sakkunniga till ordförandena i kommunalnämnderna i 42

socknar, där sådana upplåtelser förekomma, vissa frågor för besvarande.

Svar lämnades av kommunalnämndsordförandena i 28 socknar.

Bland annat begärdes upplysning, huruvida nämnda system ansåges motsvara

därmed avsett ändamål och varit till gagn för orten. I anslutning

därtill frågades, huruvida genom upplåtande av lägenhet innehavaren erhållit

väsentligt ökad möjlighet att skaffa sig och sin familj skälig bärgning.

Dessa frågor besvarades jakande av 22 kommunalnämndsordförande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

och nekande av 6 ordförande. Flera av de sistnämnda angåvo som skäl

för sin ståndpunkt, att lägenhetsinnehavarna i större eller mindre utsträckning

fallit fattigvården till last. Det framhölls även, att lägenheterna bort

förläggas mera koncentrerat samt i närheten av kommunikationsled eller

industriort. Av de sakkunniga särskilt framställd fråga, om lägenhetsinnehavarna

i nämnvärd utsträckning fallit fattigvården till last, besvarades med

ja av 10 och med nej av 18 kommunalnämndsordförande. Vidare framställdes

fråga, huruvida, sedan verksamheten för upplåtande av kolonat blivit

reglerad, fortsatt upplåtande av odlingslägenheter vore önskvärd. Denna

fråga besvarades jakande av samtliga kommunalnämndsordförande utom två.

Dessa sistnämnda anförde bland annat, att överbefolkning redan förelåge

och att så gott som alla lägenhetsinnehavare åtnjöte fattigunderstöd. Av

dem, som lämnade jakande svar, uttalade många, att upplåtande av odlingslägenheter

vore att föredraga framför kolonatupplåtelser, därvid bland annat

anfördes, att kolonisterna finge alltför stor skuld att förränta. I ett svar

framhölls, att upplåtelserna borde noga begränsas och hållas inom ramen av

utkomst åt alla.

De sakkunniga anse fortsatt upplåtande av odlingslägenheter, för vilka

de sakkunniga föreslå benämningen kronotorp, böra äga rum. Till stöd

för sin ståndpunkt åberopa de sakkunniga, att denna uppbures av en i

det närmaste enhällig opinion bland nuvarande lägenhetsinnehavare, samt

anföra vidare:

Den uppfattningen syntes både allmän och djupt rotfäst, att upplåtandet

av skogstorp och odlingslägenheter varit av bestående värde såväl för skogsstaten,

vilken härigenom på kronoparkerna erhållit en bofast arbetarstam,

som för de lösa skogsarbetarna själva, vilka på detta sätt beretts möjlighet

erhålla egna hem. Även om i något enstaka fall en del slitningar förekommit,

hade förhållandet mellan skogsstatspersonalen och lägenhetsinnehavarna

konstaterats vara genomgående gott, och hade dessa sistnämnda så

gott som enhälligt förklarat sig hellre såsom hittills vilja lyda under skogsstaten

än under de nyskapade kolonisationsnämnderna i respektive län. Då

torparna för sin utkomst vore i hög grad beroende av de arbetsmöjligheter,

som kunde erbjudas å kronoparkerna, hade det för dem varit av stort värde

att ständigt kunna stå i direkt kontakt med arbetsgivaren-revirförvaltningen.

Beträffande de nyinrättade länskolonisationsnämnderna och samarbetet

mellan dessa och kolonisterna samt skogsstatspersonalen hade torparna

framhållit, att erfarenhet härom tillsvidare saknades, men hade farhågor

allmänt uttalats för att detta samarbete ej komme att visa sig lika gott

som det, som vore rådande mellan skogsstatspersonalen och torparna. —

Jämväl de kommunala myndigheterna hade så gott som enhälligt förordat

ett fortsatt upplåtande av odlingslägenheter. Det hade av dessa myndigheter

anförts, att kolonatupplåtelserna ej tillvunnit sig samma goda förtroende,

detta beroende dels på, att personvalet i en del fall möjligen utfallit mindre

lyckligt, dels på farhågor, att kolonisterna skulle visa sig icke kunna fullgöra

sina i kontrakt gjorda ekonomiska åtaganden gentemot kronan.

Vid avgörande av frågan huruvida odlingslägenheter i framtiden alltjämt

borde upplåtas vore även att taga i betraktande, att 1925 års riksdag genom

sitt beslut att vid den fortsatta kolonisationsverksarnheten ej bibehålla den

mindre kolonattypen, som varit avsedd att tillgodose behovet av fasta skogsarbetare

på kronoparkerna, anlagt en mer jordbruksbetonad synpunkt på

frågan. Därigenom kunde ej tillgodoses domänverkets berättigade krav på

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 198.

anskaffande av på skogarna boende skogsarbetare, där så skulle anses av omständigheterna

påkallat.

Ändamålet med upplåtande av kronotorp angives i § 1 av de sakkunnigas

författningsförslag vara främjande av egnahemsbildning och underlättande

av skogsarbetares och därmed likställdas försörjningsmöjligheter. I motiveringen

till nämnda paragraf anföra de sakkunniga därom följande:

Medan kolonatupplåtelserna avsåge att befrämja uppkomst av jordbruk

och egna hem, angåves ändamålet med kronotorpsupplåtelserna vara att

främja egnahemsbildning och att underlätta »skogsarbetares och därmed likställdas

försörjningsmöjligheter». Kronotorpen gjorde sålunda icke anspråk

på att vara jordbrukslägenheter i samma mening som kolonaten. Medan

jordbruket å dessa senare lägenheter borde vara det väsentliga, kunde detsamma

för kronotorparen i regel endast tjäna till att i större eller mindre

grad underlätta de försörjningsmöjligheter, som förtjänstarbetet i skogen

eller eljest skänkte. Ett önskemål vore givetvis, att jordbruket så småningom

skulle utvecklas till att lämna allt större del av kronotorparens bärgning.

De av domänstyrelsen hörda överjägmästarna förorda i allmänhet bibehållandet

av systemet med upplåtandet av odlingslägenheter, därvid bland

annat anföres, att denna kolonisationsform vore överlägsen kolonaten.

Endast en överjägmästare (överjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt)

avstyrker nya upplåtelser vid sidan av kolonatverksamheten. En överjägmästare

anser upplåtelse allenast böra ske, i den mån behov av arbetskraft

yppade sig på kronans skogar. En annan överjägmästare framhåller, att vid

ett fortsatt upplåtande borde klargöras, om detta skedde i kolonisationssyfte

eller vore påkallat av behovet av arbetskraft på kronans skogar. Sistnämnde

överjägmästare uttalar även, att behovet av arbetskraft å kronoparkerna på

vissa håll betydligt överskattats.

Även domänstyrelsen uttalar sig för fortsatt upplåtande av lägenheter av

ifrågavarande slag. Domänstyrelsen anser emellertid, att upplåtelse allenast

bör äga rum, där sådan är erforderlig för tillgodoseende av behovet av

arbetskraft å kronans skogar. Föreskrift därom har upptagits i § 1 i det

av domänstyrelsen upprättade författningsförslaget angående upplåtande och

inlösen av kronotorp. Av vad domänstyrelsen anfört i berörda hänseenden

inhämtas i huvudsak följande:

Styrelsen erinrar till en början om de olika former, varunder kolonisation

med statsunderstöd bedrives å kronoparkerna i de sex nordligaste länen

(upplåtande av fjällägenheter, odlingslägenheter och kolonat), samt om ett

av 1925 års kolonisationssakkunniga i dess den 14 juli 1927 avgivna betänkande

angående den statsunderstödda egnahemsverksamheten uttalat önskemål,

att egnahemsorganisationen så småningom måtte övertaga sådana odlingsområden

å kronoparker i Norrland och Dalarna, som lämpade sig för verklig

jordbruksbildning. I detta sammanhang framhåller styrelsen, att å nämnda

kronoparker blott undantagsvis kunde utläggas egna hem av sådan beskaffenhet,

att därå kunde bedrivas självständigt jordbruk, samt att nybyggarna i

stort sett för sitt uppehälle voro i behov av arbetsförtjänst från skogen.

Tillgång därtill vore den viktigaste förutsättningen för kolonisation, och

med hänsyn till den utveckling den statligt understödda kolonisationen redan

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 166 häft. (Nr 198.) 2

Över jägmästarna.

Domänstyre

sen.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

tagit och den ifrågasatta utvidgningen av egnahemsrörelsen, syntes det styrelsen

särskilt betydelsefullt, att man beaktade detta. Styrelsen erinrar, att

i nära anslutning därtill låge frågan om lämpligaste administrationsform

för kolonisationen samt att 1925 års kolonisationssakkunniga uttalat, att

skogsarbetarkolonisationen fortfarande borde bedrivas genom eller i nära

anslutning till statens skogsförvaltning. Godkändes denna uppfattning, som

enligt styrelsens mening ägde fog för sig, syntes kolonisationen å redan

odlad mark böra handhavas av egnahemsrörelsens organ.

Styrelsen företager härefter i anslutning till chefens för jordbruksdepartementet

ovan återgivna uttalande till statsrådsprotokollet den 6 juni 1925 en

jämförelse mellan avsikten med och resultatet av systemen med upplåtande

av odlingslägenheter och kolonat. I förstnämnda hänseende anmärker styrelsen

bland annat — under hänvisning till gällande bestämmelser angående

förutsättningarna för upplåtande av kolonat —, att de sakkunnigas uttalanden

om kolonatupplåtelsernas jordbruksbetonade form ej vore riktiga.

I fråga om de resultat, som vunnits av de båda kolonisationsformerna,

yttrar styrelsen, att det av de sakkunnigas utredning syntes framgå, att ett

påtagligt positivt resultat ernåtts genom upplåtandet av skogstorp och odlingslägenheter,

samt att av upplysningar, som inhämtats av de sakkunniga, framginge,

att upplåtelser av kolonat icke av allmänheten mottagits med något

större förtroende.

Styrelsen fortsätter: Ville man mera ingående analysera dessa skilda omdömen,

torde orsaken därtill kunna angivas sålunda. Vid upplåtande av

odling slugenheter hade, ä ena sidan, statsunderstödet varit mera knappt

tilltaget och finge väl anses avsett att vara en hjälp till självhjälp. A

andra sidan hade man icke fordrat så snabbt resultat eller uppställt krav

på tidigt utgående avgälder för förräntning av statsbidraget. Utvecklingen

hade ej forcerats. För den framgångsrike odlaren hade det lyckats att vid

frihetsårens utgång, då den första avgälden skulle erläggas, tillskapa vissa

produktionsmöjligheter — för att ej säga att en viss kapitalbildning ägt

rum —, vid vilka han vore intimt bunden genom nedlagt arbete. Beträffande

kolonaten åter hade statsunderstödet varit rikligare, men hade från

statens sida krävts ett tidigare resultat i form av en högre och tidigare utgående

avgäld. Man hade sökt att med statligt kapital forcera utvecklingen.

Att döma av hittills ernådda resultat syntes i viss mån förklarligt, att den

allmänna opinionen givit företrädet åt den kolonisation, som ägde rum genom

upplåtandet av odlingslägenheter, och bestyrktes detta av de sakkunnigas

utredning och därvid fogade uttalanden från kommunala myndigheter inom

skilda delar av Norrland och Dalarna.

Beträffande orsakerna till, att kolonisationen genom upplåtande av odlingslägenheter

i vissa fall givit mindre lyckat resultat, yttrar styrelsen: An
ledningen

härtill borde sökas däri, att upplåtande av dylika lägenheter

skett i tvenne olika syften utan klar avgränsning de båda linjerna emellan.

Resultatet härvid hade beträffande flera upplåtelser, där den sökande begagnat

sig av sin rätt att i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled

erhålla en odlingslägenhet, för lägenhetshavaren blivit en besvikelse,

då han beräknat arbetsförtjänst på angränsande kronopark. Enligt de

sakkunniga hade cirka 60 procent av de å kronoparkerna nedsatta cirka

2,200 skogstorparna och odlingslägenhetshavarna sin utkomst genom arbete å

kronans marker. För återstående 40 procent funnes visserligen ingen direkt

utredning, men hade de sakkunniga uttalat, att sannolikt en betydande del

av dessa lägenhetsinnehavare erhölle sin utkomst genom arbete hos andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kim al. Maj:ls proposition Nr 198.

19

skogsägare än kronan eller genom förtjänstarbete av annan art. Från vissa

kommuner hade emellertid meddelats, att dessa lägenhetshavare i stor utsträckning

låge fattigvården till last.

Styrelsen anför vidare: Allt detta syntes styrelsen tydligt tala för att,

därest en fortsatt kolonisation genom upplåtandet av odlingslägenlieter skulle

ske, densamma måste göras uteslutande beroende av huruvida arbetskraft å

kronans skogar ytterligare erfordrades, och borde det tillkomma styrelsen

ensam att avgöra, huruvida sådant behov förelåge. Det syntes nämligen

rimligt, att den myndighet, som hade sig anförtrodd en affärsmässig förvaltning

av statens domäner, finge självständigt bedöma och avgöra, i vilken

omfattning särskild arbetskraft borde för denna affärsmässiga drift anskaffas.

Såsom förhållandena hittills utvecklat sig hade tillfälle till arbetsförtjänst

utkrävts av statens lokala skogsförvaltning ej blott av innehavare av skogstorp

och odlingslägenlieter utan jämväl av kolonister och i vissa fall, dock

i rätt begränsad omfattning, även av innehavare av fjällägenheter. Enligt

vad styrelsen funnit, hade statens skogsförvaltning också i stort sett i berörda

avseende gjort vad göras kunde, och hade styrelsen anvisat be
tydande

belopp till skogsvårdsåtgärder och avverkningar å kronoparkerna,

varvid sysselsättning beretts lägenhetshavarna på kronans mark. I vissa

fall, särskilt där en större anhopning av lägenheter ägt rum, hade styrelsen

emellertid måst ställa sig avvisande till skogsförvaltningens förslag att

ytterligare utöka avverkningarna genom revirförvaltningarna. Styrelsen

hade nämligen funnit, att dylika avverkningar i syfte att bereda dessa

kronans åbor tillfälle till arbetsförtjänst i allmänhet icke gåve samma ekonomiskt

goda resultat, som då arbetskraften tinge hämtas ur den fria marknaden.

Det sade sig då självt, att om dylika avverkningar till en viss grad

kunde vara befogade med hänsyn till önskemålet att hava för sommar
säsongen

erforderlig arbetskraft ständigt bunden vid kronoparken, så gåves

det dock en gräns, utöver vilken ett ytterligare anordnande av dylika avverkningar

komme att ställa sig ekonomiskt ofördelaktigt.

I fråga om föreliggande spörsmål, huruvida vid sidan av kolonatverksamheten

fortsatt upplåtande av odlingslägenlieter bör äga rum, framhåller

styrelsen som en sammanfattning av det förut anförda, att styrelsen, som

hade den uppfattningen, att odlingslägenheten såsom kolonisationsform visat

sig överlägsen kolonatet och att en fortsatt uppodling av landet borde

stödjas, ansåge skäl finnas för att tills vidare vid kolonisationen å särskilt

de mera avlägset belägna kronoparkerna tillämpa en upplåtelseform, som i

huvudsak anslöte sig till odlingslägenheten, allt dock under förutsättning

att styrelsen funne behov av ökad arbetskraft på kronans skogar föreligga.

Vad angår behovet av upplåtelser ur synpunkten av statsskogarnas intresse

yttrar styrelsen, att för närvarande ett visst något begränsat behov

förelåge men att däremot inom en rätt nära framtid ett ökat behov av

dylik arbetskraft komme att göra sig gällande. Styrelsen anför därom

vidare:

Enligt styrelsens uppfattning förelåge ett dylikt behov för statsskogarnas

skötsel i viss utsträckning och i synnerhet på vissa avlägset belägna kronoparker,

där man kunde förutse en rätt god förbättring i fråga om möjligheterna

att avsätta skogsprodukter av annat slag än enbart grovt sågtimmer.

I stort sett torde förekomsten av tillgång på arbetskraft och behov av ytterligare

sådan kunna angivas sålunda. På vissa trakter rådde redan nu en betydande

överbefolkning, och borde där givetvis ej någon ytterligare upplåtelse

äga rum under en avsevärd tid framåt. A andra trakter åter, där behovet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Yttranden.

vore rätt väl fyllt, borde man avvakta utvecklingens gång för att med visshet

avgöra, huruvida en ökad arbetarstam där för framtiden med säkerhet kunde

beräknas erhålla mera stadigvarande sysselsättning vid skogsbruket. Återstode

så de kronoparker, där såsom ovan nämnts genom förbättrade kommunikationer

ett mera intensivt skogsbruk kunde bliva möjligt. Därstädes

kunde en fortsatt upplåtelse av dylika lägenheter äga rum i ej så oväsentlig

omfattning, även om behovet för dagen ej vore i lika hög grad framträdande.

Styrelsen uppgiver slutligen till belysande av efterfrågan å odlingslägenheter

under senare år, att antalet av de till styrelsen under åren 1924—1927

inkomna ansökningar om upplåtande av odlingslägenheter utgjort respektive

99, 141, 124 och 79. Styrelsen uttalar, att dessa siffror icke kunde anses

utgöra något överväldigande bevis för en större jordhunger.

Egnahemsstyrelsen uttalar sig i sitt i ärendet avgivna yttrande för bibehållandet

av nu ifrågavarande upplåtelseform. Styrelsen anför:

Egnahemsstyrelsen ansåge, att fortsatt upplåtelse av jordlägenheter å kronoparkerna

i de sex nordligaste länen borde äga rum, i den mån förutsättningar

härför funnes. För de stora norrländska kronoskogarnas skötsel och

drift erfordrades tillgång till bosatt befolkning å respektive parker. Å dessa

funnes också tillgång på för odling och bebyggelse användbar jord. En

viss efterfrågan å mark för bildande av egna hem på dessa områden torde

vara att påräkna från ortens befolkning. Med hänsyn till att tillgång till

förtjänstarbete vore en oundgänglig förutsättning för berörda nybyggare samt

att den hittills bedrivna verksamheten med upplåtelser genom domänverket

av skogstorp och odlingslägenheter visat sig vara en jämförelsevis tillfredsställande

form för den norrländska kronoparkskolonisationen, syntes intet

vara att erinra mot förslaget, att nu åsyftade kolonisationsfonn bibehölles

och underkastades vissa förbättringar.

I fråga om domänstyrelsens förslag, att upplåtelse av kronotorp skulle ske

allenast under förutsättning, att sådan erfordrades för tillgodoseende av behovet

av arbetskraft å kronans skogar, anför egnahemsstyrelsen i anslutning

till § 1 i domänstyrelsens författningsförslag angående upplåtande och

inlösen av kronotorp:

Domänstyrelsens förslag avsåge att främja en ren skogsarbetarkolonisation.

Förslaget inrymde alltså icke någon möjlighet att å lämplig odlingsmark

på kronoparkerna upplåta jordlägenheter till jordsökande personer, om domänstyrelsen

ansåge, att så icke erfordrades för anskaffande av erforderlig

arbetskraft på kronans skogar. I denna del skilde domänstyrelsens förslag

sig såväl från hittills gällande grunder för upplåtelser av odlingslägenheter

som från de sakkunnigas förslag, vilket senare jämväl läte egnahemssynpunkten

komma till uttryck. Å ena sidan vore det ostridigt, att tillgång

till förtjänstarbete utanför den egna jordlägenheten vore en nödvändig förutsättning

för att hithörande nybyggesverksamhet skulle lyckas samt att vederbörandes

beroende av skogsförvaltningen vore så stort, att starka skäl

kunde anföras till stöd för domänstyrelsens förslag om verksamhetens begränsning

med hänsyn till domänstyrelsens eget behov av arbetskraft. Men

å andra sidan torde på kronoparkerna, särskilt nedåt kusten, understundom

kunna finnas sådana till odling och bebyggelse tjänliga områden, där möjlighet

till annat förtjänstarbete än hos kronan vore att påräkna samt där för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

21

utsättningarna för småningom vidgad jordbruksdrift vore ganska stora. Enligt

egnahemsstyrelsens mening måste det tillses, att man icke genom domänstyrelsens

förslag för framtiden avskure alla möjligheter för dylik jordbruksnybildning

i egentlig mening å kronoparkerna. Möjligen invändes häremot,

att man för tillgodoseendet av dessa synpunkter hade att lita till den genom

kolonisationsnämnderna bedrivna kolonatverksambeten och att denna borde

fortgå parallellt med kronotorpsupplåtelserna. Egnahemsstyrelsen hyste emellertid

vissa betänkligheter mot dylik anordning med fortsatt statlig kolonisation

å kronoparkerna på två olika vägar och genom skilda myndigheter.

Därför syntes det styrelsen vara lämpligast, antingen att all statlig kolonisationsverksamhet

å hithörande kronoparker utövades genom domänstyrelsen

och att systemet med kronotorpsupplåtelser därvid vidgades i ungefär den

riktning, som angåves i § 1 av de sakkunnigas förslag, eller ock att domänstyrelsen,

vid sidan av den egentliga skogsarbetarkolonisationen enligt

domänstyrelsens förslag, till eventuella egnahemsspekulanter eller till vederbörande

egnahemsnämnd med äganderätt försålde sådana oodlade markområden,

som lämpade sig till verklig jordbrukskolonisation och där vederbörande

köpare alltså hade att därefter oberoende av domänverket ombestyra

vad som kunde sammanhänga med bebyggelsen och odlingen. Då ett genomförande

av det först angivna alternativet sannolikt skulle möta betänkligheter

bland annat från domänstyrelsens sida, torde den senare utvägen böra

försökas. Beträffande § 1 i domänstyrelsens förslag kunde egnahems
styrelsen

alltså biträda detsamma, under förutsättning, att sådana till jordbruksnybildning

tjänliga områden å hithörande kronoparker, där domänstyrelsen

med hänsyn till frågan om behovet av arbetskraft ansåge sig förhindrad

att upplåta kronotorp, skulle kunna jämte erforderliga skogsområden

helt avskiljas från domänverkets förvaltning, i den mån enskilda

egnahemsköpare eller vederbörande egnahemsnämnder framkomme med antagbara

anbud att få med äganderätt övertaga dylika områden. Där sådana

anbud framkomme, borde domänstyrelsen föranstalta om planläggning av

dylik försäljning samt verkställa saluvärdering och därefter överlämna

ärendet till Kungl. Maj:t.

Statskontoret biträder i sitt ovannämnda utlåtande domänstyrelsens förslag.

I utlåtandet anföres bland annat:

Det torde icke kunna bestridas, att den kolonisation, som med statsunderstöd

under olika former bedrivits i de sex nordligaste länen, i ett flertal

fall icke motsvarat de förväntningar, vilka knutits till nämnda kolonisation,

eller motsvarat de uppoffringar, staten fått vidkännas för densamma. Av

den i ärendet förebragta utredningen syntes emellertid framgå, att den speciella

art av kolonisationsverksamhet, varom här vore fråga och som omhänderhavts

av statens domänverk under snart 40 år, i stort sett utfallit

relativt väl.

Sedan Kungl. Maj:t år 1925 förordnade om verkställande av ifrågavaran- Departementsde

utredning, torde frågan om vilka upplåtelseformer, som böra komma till c,iefen''

användning vid kolonisation av kronoparkerna i de sex nordligaste länen,

hava kommit i ett i viss mån förändrat läge. Då ifrågasattes, huruvida skäl

funnes att vid sidan av kolonatupplåtelser fortsätta med upplåtande av odlingslägenheter.

Såsom jag förut i dag vid anmälan inför Kungl Maj:t av

ärende angående ändringar i villkoren för kolonatupplåtelser framhållit,

torde emellertid erfarenheten rörande kolonisationsverksamheten genom upp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

låtande av kolonat hava ådagalagt, att det allvarligt må kunna ifrågasättas,

huruvida kolonisation av de norrländska kronoparkerna över huvud vidare

bör ske i form av kolonatupplåtelser.

Vad däremot angår systemet med upplåtande av odlingslägenheter torde

med stöd av den föreliggande utredningen kunna sägas, att detta i stort sett

givit jämförelsevis tillfredsställande resultat. Då jag anser fortsatt upplåtande

av jordlägenheter å de norrländska kronoparkerna böra ske, i den

mån förutsättningar därför finnas, vill jag därför förorda, att ifrågavarande

upplåtelseform bibehålies samt underkastas de förbättringar, som kunna

iinnas erforderliga.

Vid övervägande av de förändringar i reglerna för ifrågavarande upplåtelser,

som böra vidtagas, synes mig särskild hänsyn böra tagas därtill, att

en nödvändig förutsättning för en framgångsrik bosättning å de norrländska

kronoparkerna torde vara, att nybyggaren erhåller tillgång till förtjänstarbete.

På sätt domänstyrelsen yttrat torde en av de viktigaste orsakerna

till att upplåtande av odlingslägenheter i vissa fall givit mindre gott

resultat hava varit, att nödigt förtjänstarbete utom lägenheten ej stått att

erhålla. Det förtjänstarbete, som i förevarande fall företrädesvis kan komma

i fråga, torde vara skogsarbete å kronoparkerna. Med hänsyn härtill finner

jag mig böra biträda domänstyrelsens ståndpunkt, att upplåtelse av ifrågavarande

slag allenast bör äga rum, där sådan erfordras för tillgodoseende

av behovet av arbetskraft å kronans skogar.

Emellertid synes i anslutning till vad egnahemsstyrelsen anfört böra tillses,

att man icke avskär möjligheten för jordbruksbildning i egentlig mening

å kronoparkerna i sådana fall, där förutsättningar på grund av tillgång till

odlingsmark och förhållandena i övrigt, såsom annat förtjänstarbete än hos

kronan, föreligga för uppkomsten av bärkraftiga egna hem. Egnahemsstyrelsen

har härutinnan föreslagit bestämmelser åsyftande att områden å ifrågavarande

kronoparker, som med hänsyn till behovet av arbetskraft å kronans

skogar ej anses böra upplåtas såsom kronotorp, skulle kunna jämte erforderliga

skogsområden avskiljas från kronoparkerna för att användas för

egnahemsändamål. Då denna fråga torde äga nära samband med spörsmålet

angående vilka regler, som böra gälla för försäljningar från kronans egendomar

i allmänhet, har jag ansett densamma ej böra upptagas i detta

sammanhang. Emellertid har i förut omförmälda inom jordbruksdepartementet

utarbetade förslag till ändrade grunder för försäljning av kronoegendomar

m. m., vilket jag ämnar föreslå till framläggande för innevarande

års riksdag, upptagits stadganden, som torde vara ägnade att

tillgodose behovet av jordupplåtelser från kronoparkerna i nu avsedda fall.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

23

Upplåtande av kronotorp.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle, såsom redan berörts, ändamålet med

upplåtande av kronotorp vara främjande av egnahemsbildning och underlättande

av skogsarbetares och därmed likställdas försörjningsmöjligheter.

Kronotorp skulle omfatta allenast odlingsmark med en areal av intill 15

hektar. Det skulle av domänstyrelsen upplåtas under nyttjanderätt på 20

år med innehavaren förbehållen optionsrätt till förnyat arrende vid arrendetidens

slut. Upplåtelse skulle i regel allenast ske, så vitt kronotorpet

vid tiden för upplåtelsen funnes kunna utan olägenhet avskiljas från kronoparken,

samt i dylika fall innefatta rätt för kronotorparen att, sedan han

fullgjort viss odlings- och byggnadsskyldighet, med äganderätt inlösa torpet

jämte visst skogsmarksområde, som vid torpets inlösande skulle läggas till

detsamma. Under de första 15 åren efter upplåtelsen skulle kronotorparen

vara befriad från erläggande av arrende och utskylder för torpet. Han

skulle under de första 9 åren av upplåtelsetiden mot erhållande av statsbidrag

utföra vissa byggnads- och odlingsarbeten. Statsbidrag skulle utgå

till byggnader med belopp intill 2,000 kronor, vilket när särskilda förhållanden

så motiverade skulle kunna höjas intill 3,000 kronor, samt till

odling med högst 750 kronor. Viss rätt till bete och husbehovsvirke å

kronopark skulle tillkomma kronotorparen. Frågan om inlösen av kronotorp

skulle prövas av domänstyrelsen.

Från de sakkunnigas förslag avviker domänstyrelsens förslag huvudsakligen

i följande hänseenden: Såsom förut nämnts uppställes såsom för
utsättning

för upplåtelse, att sådan prövas vara erforderlig för tillgodoseende

av behovet av arbetskraft på kronans skogar. Kronotorpets areal begränsas

enligt förslaget till högst 10 hektar odlingsmark. Arrendetiden

föreslås till 50 år med optionsrätt för innehavaren till förnyat arrende.

Någon ovillkorlig rätt att med äganderätt inlösa torpet efter fullgjorda

byggnads- och odlingsarbeten skulle enligt förslaget ej vid upplåtelsen tillerkännas

kronotorparen. Han skulle emellertid, sedan nämnda arbeten utförts,

äga inlösa torpet, därest detsamma vid den tid, då fråga därom prövades,

funnes jämte visst skogsmarksområde kunna utan olägenhet avskiljas

från kronoparken. Byggnadshjälpens storlek föreslås till högst 2,000

kronor. Domänstyrelsen tager ej ställning till frågan om vem det bör

tillkomma att fatta beslut om försäljning av kronotorp till dess innehavare.

Styrelsen framhåller allenast att denna befogenhet bör tillkomma antingen

Kungl. Maj:t eller styrelsen.

Departementsförslaget ansluter sig i huvudsak till domänstyrelsens förslag.

Dock föreslås ökad tilldelning av odlingsjord. Beträffande byggnadshjälpens

storlek överensstämmer förslaget i huvudsak med vad de sakkunniga

därutinnan förordat. Frågan om inlösen av kronotorp föreslås skola

prövas av Kungl. Maj:t.

s. 24 Kontrollera mot PDF

Förutsättningar

för

upplåtelse

m. m.

Områden

lämplighet fö-,

upplåtelse

m. m.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

I det föregående har jag utvecklat, att upplåtelse av lägenhet av ifrågavarande

slag allenast bör komma till stånd, då sådan erfordras för tillgodoseende

av behovet av arbetskraft å kronans skogar. Jag ber nu att få

upptaga frågan om vilka förutsättningar, som i övrigt böra stadgas

r för att upplåtelse må ske, ävensom spörsmål angående den förordade upplåtelseformens

tillämpligbetsområde. Bestämmelser i dessa hänseenden,

utom så vitt angår personliga förutsättningar för upplåtelse, hava upptagits

i § 1 i de av de sakkunniga och domänstyrelsen upprättade författningsförslagen.

Berörda bestämmelse i de sakkunnigas författningsförslag har följande

lydelse:

»För främjandet av egnahemsbildning och för underlättande av skogsarbetares

och därmed likställdas försörjningsmöjligheter må å kronoparker

och kronoöverloppsmarker nedom odlingsgränsen inom Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län av

domänstyrelsen på ansökan upplåtas sådana till odling och bebyggande

tjänliga jordlägenheter (kronotorp), som där kunna vara att tillgå och som

av domänstyrelsen prövas kunna utan olägenhet upplåtas.»

Vidkommande den föreslagna benämningen å ifrågavarande lägenheter

anföra de sakkunniga huvudsakligen, att de med hänsyn till de avsevärda

avvikelser från upplåtelsevillkoren rörande skogstorp och odlingslägenheter,

som innefattas i det av de sakkunniga framlagda förslaget, funnit önskvärt,

att de nya lägenheterna erhålla särskilt namn, samt att de sakkunniga

funnit namnet kronotorp lämpligt.

Vad angår tillämplighetsområdet för de ifrågasatta bestämmelserna om

kronotorpsupplåtelser uttala de sakkunniga, att anledning ej förelåge att

frångå vad i detta hänseende gällde för upplåtelser av odlingslägenheter.

Angående av de sakkunniga i § 1 föreslagna förutsättningar för upplåtelse

anföra de sakkunniga bland annat:

En god garanti för att olämpliga upplåtelser ej komme att ske, torde

vinnas genom att domänstyrelsen i största möjliga grad lämnades obunden

i sin prövning av förekommande upplåtelseärenden. Av de sakkunniga

åsyftade olägenheter, som kunde göra en upplåtelse mindre önskvärd ur det

allmännas intresse, kunde givetvis vara av många slag. Det tillänmade

kronotorpet kunde exempelvis vara beläget å markområde, som kronan

framdeles för egen räkning ej utan olägenhet kunde avvara såsom upplagsplats

e. d. eller som på grund av sitt läge exempelvis intill en blivande

järnvägsstation kunde väntas bliva erforderligt för tomtupplåtelser. Ett

annat fall, där en upplåtelse måste anses kunna medföra olägenheter för

det allmänna, vore, då de med upplåtelsen förknippade kostnaderna för

statsverket skulle bliva oskäligt stora. Sålunda kunde läge och markförhållanden

leda till, att kronans kostnader för dikning bleve oproportionerligt

höga. På samma sätt skulle det allmänna kunna vållas oskäligt stora

kostnader för vägar, skolor m. m. genom en olämplig förläggning av torplägenheter

till mera avlägsna trakter.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 25

Det för upplåtelse ifrågasatta området borde vara tjänligt såväl till bebyggande

som odling och borde sålunda inrymma liimplig byggnadstomt,

tillräckligt utrymme kring gården samt nöjaktig tillgång till vatten.

Förutsättningarna för upplåtelse vore uppenbarligen bättre, då möjlighet

funnes för kronotorpsanläggningar gruppvis eller i anslutning till annan

bebyggelse. Särskilt med hänsyn till den föreslagna inlösningsrätten till

kronotorp vore av vikt att söka anlägga kronotorpen gruppvis i den mån

så kunde ske utan äventyrande av försörjningsmöjligheterna för den å

kronoparken bosatta befolkningen. Omständigheter kunde dock förekomma,

som motiverade upplåtelse av kronotorp å trakt, där betingelser för gruppbildning

saknades.

Den av domänstyrelsen föreslagna § 1 lyder sålunda:

»Å kronoparker inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och

Jämtlands län samt nedom odlingsgränsen inom Västerbottens och Norrbottens

län må av domänstyrelsen uppå ansökan och i enlighet med vad

här nedan stadgas upplåtas sådana till odling och bebyggande tjänliga

lägenheter — kronotorp — som där kunna vara att tillgå och som av

domänstyrelsen prövas vara dels erforderliga för tillgodoseende av behovet

av arbetskraft på kronans skogar, dels ock i övrigt för ändamålet lämpliga.

»

Beträffande de föreslagna bestämmelsernas tillämplighetsområde anför

domänstyrelsen:

Efter den nu avslutade efteravvittringen torde endast i rena undantagsfall

några kronoöverloppsmarker förekomma inom avsedda delar av landet,

och där sådana möjligen förekomme, torde detta bero på, att frågan om

deras disposition ännu icke vore slutligt avgjord. Under sådana förhållanden

syntes någon upplåtelse å dessa tillsvidare icke böra äga rum. I den

mån dispositionen av överloppsmarkerna bleve slutligt ordnad, torde de

delar, som skulle bibehållas i statens ägo, bliva överförda till kronoparker.

Domänstyrelsen anför vidare:

I anslutning till styrelsens förut angivna ståndpunkt, att upplåtelse finge

ske som regel endast åt skogsarbetare och allenast i den omfattning arbetskraft

_ erfordrades för statsskogarnas skötsel, hade styrelsen ur § 1 i de sakkunnigas

förslag^ uteslutit ingressen, som angav syftet med upplåtelsen, samt

utsagt, att upplåtelse borde ske endast i den mån behov av arbetskraft för

berörda ändamål förelåge. Med bestämmelsen, att den föreslagna lägenheten

skulle i övrigt vara för ändamålet lämplig d. v. s. såsom hem för skogsarbetare,

hade styrelsen avsett att tillförsäkra sig och skogsförvaltningen

rätten att bestämma, varest en upplåtelse finge ske.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande framhållit, att kronotorpen, där

så läte sig göra, borde utläggas i lämpligt befunna grupper — dock ej allt

för stora — och icke isolerade från annan dylik bebyggelse. Därigenom

nedbringades kostnaderna för vägar, ökad trevnad uppstode för nybyggarna,

skolfrågan kunde ordnas fördelaktigare m. m.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

Departements
chefen.

Personliga

förutsättningar

för

att kunna

antagas till

kronotorpare

m. in.

Jämväl i departementsförslaget hava bestämmelser i nu förevarande

ämnen upptagits i 1 §.

Det har synts mig ej vara något att erinra mot, att ifrågavarande lägenheter

benämnas kronotorp.

Tillämpningsområdet torde på de av domänstyrelsen anförda skäl böra

bestämmas till kronoparkerna uti ifrågavarande landsdelar.

Liksom nu gäller i fråga om upplåtande av odlingslägenlieter skall det

ankomma på den enskilde att taga initiativ till upplåtelse och göra ansökan

därom. Den upplåtande myndigheten — domänstyrelsen — har sedan att

avgöra, om sådana omständigheter föreligga, att upplåtelse av det avsedda

jordområdet må tillåtas. På sätt'' förut närmare utvecklats må upplåtelse

allenast ske, där domänstyrelsen finner sådan vara erforderlig för tillgodoseende

av behovet av arbetskraft å kronans skogar. Vidare skall jordområdet

av domänstyrelsen prövas vara tjänligt för odling och bebyggande

samt i övrigt lämpligt för upplåtelse. Angående de omständigheter, som

därvidlag böra komma i betraktande, må bland annat erinras om vad de

sakkunniga därutinnan anfört.

På sätt de sakkunniga och egnahemsstyrelsen framhållit synes ur flera

synpunkter önskvärt, att kronotorp i görligaste mån utläggas gruppvis.

Någon uttrycklig föreskrift därom har jag dock ej ansett vara erforderlig.

Av de sakkunniga uppställas i §§ 2 och 3 i det av dem utarbetade författningsförslaget

i huvudsak samma villkor för att bliva antagen till kronotorpare,

som i motsvarande hänseenden nu gälla i fråga om odlingslägenheter.

Dock föreslå de sakkunniga uteslutande av villkoret, att sökande

skall vara obemedlad eller mindre bemedlad, enär enligt de sakkunnigas

uppfattning en kronotorpare, som vid övertagande av kronotorpet ägde ett

sparat kapital, kunde insätta större kraft vid torpets bebyggande och uppodling

samt bleve mera oberoende av ständig tillgång till förtjänstarbete.

Bestämmelserna i ämnet i domänstyrelsens förslag skilja sig huvudsakligen

från de sakkunnigas förslag därutinnan, att domänstyrelsen ansett

företräde till upplåtelse av kronotorp böra lämnas skogsarbetare bland ortens

befolkning. De av domänstyrelsen föreslagna bestämmelserna hava följande

lydelse:

»§ 2. Till innehavare av kronotorp må antagas svensk medborgare, som

råder över sig och sitt gods, gjort sig känd för sparsamhet, nykterhet och

hederlig vandel samt prövas äga goda personliga förutsättningar för upparbetande

och drivande av ett mindre jordbruk, därvid företräde skall lämnas

skogsarbetare bland ortens befolkning.

§ 3. Kronotorp må ej upplåtas till den, som redan äger fast egendom

av den storlek att därå kan födas en familj. Ej heller må till samma

sökande upplåtas mer än ett kronotorp».

Domänstyrelsen anför, att styrelsen med föreskriften att till innehavare

av kronotorp företrädesvis skulle antagas skogsarbetare bland ortens befolk
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

27

ning avsett, att i huvudsak endast verkliga skogsarbetare skulle kunna antagas

till kronotorpare. Med den formulering, som detta tillägg givits, hade

doek styrelsen ansett, att i undantagsfall skulle kunna såsom kronotorpare

å kronans marker få nedsätta sig jämväl hantverkare och andra yrkesskickliga

arbetare, vilkas därvaro kunde vara av betydelse för redan befintliga

kronotorpare.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande uttalat, att de skäl, som föranledde

Kungl. Maj:t att i propositionen nr 97/1928 angående den statsunderstödda

egnahemsverksamheten icke upptaga 1925 års kolonisationssakkunnigas förslag,

att egnahemslånesökande skulle »råda över sig och sitt gods», jämväl

torde motivera, att motsvarande uttryck icke intoges i förevarande förslag.

I anslutning till vad egnahemsstyrelsen sålunda anfört må här anmärkas

följande.

Mot 1925 års kolonisationssakkunnigas förslag i ifrågavarande del erinrades

i yttrande från Älvsborgs läns södra hushållningssällskap, att det

vore olämpligt fordra, att lånesökanden skulle råda över sig och sitt gods,

enär detta skulle medföra, att han måste anskaffa vederbörande domares

bevis, att han icke vore förklarad omyndig eller i konkurstillstånd. Redan

nu vore antalet handlingar, som fordrades vid lånesökandet, stort. Det vore

för övrigt självfallet, att en omyndig person eller en konkursgäldenär ej

borde beviljas egnahemslån. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet

yttrade i denna del vid anmälan av förslaget inför Kungl. Maj:t, att han

biträdde sällskapets yrkande, därvid han förutsatte såsom självfallet, att

låneförmedlarna liksom hittills icke komme att bevilja egnahemslån åt en

person, som vore omyndig eller i konkurs.

De av domänstyrelsen föreslagna bestämmelserna föranleda ej annan er- Departementsinran

från min sida än att, på sätt egnahemsstyrelsen föreslagit, föreskriften, chefen''

att sökanden skall råda över sig och sitt gods, torde böra uteslutas, därvid

jag emellertid förutsätter som självfallet, att kronotorp icke upplåtes till

person, som är omyndig eller i konkurstillstånd. Bestämmelserna hava i

departementsförslaget sammanförts i 4 §.

I ändamål att förebygga olämpliga upplåtelser hava de sakkunniga och Undersökning

domänstyrelsen föreslagit vissa bestämmelser, som upptagits i $ 4 i deras f®rutlorfattningsforslag.

för upplåtelse

I domänstyrelsens författningsförslag har nämnda paragraf följande m mlydelse:
»Innan

jordområde av domänstyrelsen upplåtes såsom kronotorp skall

genom noggrann undersökning utrönas dels att området innehåller tillräcklig

för odling tjänlig mark, dels ock att övriga förutsättningar finnas för att

en upplåtelse lämpligen bör komma till stånd.

Markundersökning och i samband därmed företagen utstakning och kartläggning

samt beskrivning och värdering verkställes utan kostnad för

sökanden. Vid undersökning av odlingsmarken skall biträda jordbrukskonsulent

eller annan person, som domänstyrelsen prövar därtill kompetent.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Med nämnda föreskrift överensstämde det av de sakkunniga föreslagna

stadgandet i ämnet utom därutinnan, att i detsamma dels särskilt angavs,

att vid undersökningen skulle utrönas, att genom upplåtelsen icke uppstode

oskäliga kostnader för det allmänna, dels ock föreskrevs, att den vid undersökning

av odlingsmarken biträdande skulle vara jordbrukskonsulent eller

annan person med motsvarande agronomisk utbildning.

I samband med omförmälda undersökning skall enligt de sakkunnigas

och domänstyrelsens förslag odlingsplan upprättas. Lika lydande stadganden

härom återfinnas i § 6 i författningsförslagen:

»I samband med den i § 4 omförmälda markundersökningen skall av den

därvid biträdande jordbrukssakkunnige upprättas odlingsplan, omfattande

minst en tredjedel av den kronotorpet tillagda odlingsmarken.»

Beträffande den föreslagna § 4 anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Med hänsyn särskilt till den inlösningsrätt, som enligt förslaget skulle

tillkomma innehavare av vissa kronotorp, vore det av vikt, att varje upplåtelse

föreginges av en noggrann undersökning. Vid densamma borde utrönas,

huruvida samtliga i §§ 1—3 angivna förutsättningar för en upplåtelse

vore för handen.

Den i 1 mom. i kungörelsen den 18 juni 1909 angående upplåtande av

odlingslägenheter intagna föreskrift, att före upplåtelse genom undersökning

av i lantbruk kunnig person skulle inhämtas, att å området funnes tillräcklig

för odling lämplig mark, hade icke kunnat förhindra uppkomsten av

en del ur odlingssynpunkt underhaltiga eller mindervärdiga odlingslägenheter.

I åtskilliga fall syntes de skiftesgodemän och andra, som anlitas för

undersökning av odlingsmarken, hava verkställt denna undersökning synnerligen

flyktigt. Det vore nödvändigt, att dylika olämpliga upplåtelser i

möjligaste mån förhindrades, och detta torde säkrast nås genom att jägmästaren

vid torputläggningen erhölle biträde av jordbrukssakkunnig. Hushållningssällskapens

jordbrukskonsulenter ägde härför nödig sakkunskap och

torde kunna få utan särskilda kostnader för statsverket disponeras, därest

ifrågavarande förrättningar kunde inordnas i konsulentens resplan. Där så

ej kunde ske, borde domänstyrelsen äga förordna annan kompetent person

med agronomisk utbildning att biträda vid förrättningarna. Kostnaderna

härför borde icke bliva avskräckande, då det i regel torde kunna ordnas så,

att biträde av samma jordbrukssakkunnige vore att påräkna vid flera förrättningar

inom samma eller varandra närgränsande revir.

Vid undersökningen hade förrättningsmannen — jägmästaren — att dels

söka utröna, huruvida området vore tjänligt till bebyggande och odling och

huruvida upplåtelsen kunde befaras medföra något allvarligare inkräktande

på försörjningsmöjligheterna för innehavarna av tidigare upplåtna lägenheter

i trakten, dels undersöka, huruvida och i vad mån olägenheter för det

allmänna kunde väntas uppstå genom den sökta upplåtelsens beviljande, dels

slutligen att utreda, huruvida kronotorpet borde upplåtas med eller utan inlösningsrätt.

Uppskattningen av kronotorpets jordvärde borde göras i samband med

kartläggning och beskrivning och skulle ligga till grund för beräkningen

av arrendeavgälden samt ifråga om torp, som upplätes med inlösningsrätt, av

köpeskillingen. Värdesättningen av de olika markslagen torde böra ske enligt

samma grunder, som gällde för bestämmandet av kolonats inlösningsvärde.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 198.

Ifråga om den föreslagna odling splanen anföra de sakkunniga:

Erfarenheten hade givit vid handen, att å ett stort antal odlingslägenheter

saknaden av en genomtänkt odlingsplan resulterat i, att odlingen och jordbruket

bedrivits på ett mindre ändamånsenligt sätt. Skogsstatspersonalen

torde i regel knappast kunna förväntas vara kompetent att uppgöra odlingsplan.

Då områdestilldelningen föreslagits skola ske i samråd med jordbrukskonsulet

eller annan agronom, komme denne säkerligen att besitta de

bästa förutsättningarna för bedömande av vilka delar av odlingsmarken,

som först borde göras till föremål för uppodling. De sakkunniga hade ej

fnnnit lämpligt föreslå, att odlingsplan under alla omständigheter skulle omfatta

hela odlingsmarken, utan hade i stället föreslagit, att planen skulle

omfatta minst av densamma. Härigenom skulle för ett kronotorp med

en areal av cirka 6 hektar odlingsmark odlingsplanen komma att omfatta

minst de 2 hektar, som den jordbrukssakkunnige ansåge i första hand böra

uppodlas. Därest någon med särskilt utpräglad odlarhåg och förmåga begåvad

kronotorpare så önskade, behövde tydligen hinder ej möta för förrättningsmannen

att upprätta en odlingsplan, som omfattade större delen av

eller hela odlingsmarken.

Domänstyrelsen anför i förevarande hänseenden:

Uteslutandet av den i de sakkunnigas förslag förekommande bestämmelsen,

att vid undersökningen skulle utrönas att genom upplåtelsen icke uppstode oskäliga

kostnader för det allmänna, vore föranlett av den av styrelsen föreslagna

lydelsen av § 1. Givetvis vore ej avsett att i någon mån fritaga styrelsen

från att taga hänsyn till nämnda kostnader, vilka i stor omfattning återfölle

på det affärsdrivande verket självt.

Oaktat en del överjägmästare framhållit, att det borde vara tillräckligt

om jordbrukskunskapen representerades av en vandringsrättare eller person

med motsvarande utbildning å området, hade styrelsen ej ansett sig kunna

helt avvika från de sakkunnigas förslag i detta avseende med hänsyn till

den odlingsplan, som skulle upprättas i samband med undersökningen. Styrelsen

hade emellertid funnit lämpligast, att i berörda avseende upptaga de

bestämmelser, som gällde i kungörelsen angående statsbidrag till nyodling

och betesförbättring å ofullständiga jordbruk den 20 maj 1927 § 4 (nr 206).

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört att, enär odlingsplanen

helst borde upprättas i samband med fastställandet av odlingsskyldigheten,

den föreslagna § 6 borde utgå samt i stället i stadgandet angående fastställandet

av berörda skyldighet inarbetas en bestämmelse, att den föreskrivna odlingen

skulle ske enligt av jordbrukssakkunnig upprättad odlingsplan.

I huvudsaklig anslutning till vad domänstyrelsen i förevarande hänseen- Departement

den föreslagit hava bestämmelser intagits i 5 § i departementsförslaget. En- chefenligt

samma paragraf avses att genom omförmälda undersökning få utrönt,

huruvida de i 1 och 4 §§ angivna förutsättningar för upplåtelse äro för

handen. Erinras må att till dessa förutsättningar är, såsom förut berörts,

även att hänföra, att statsverkets kostnader i anledning av upplåtelse ej må

bliva för höga.

Vad angår odlingsplan bör sådan givetvis utarbetas under iakttagande av

att den må kunna läggas till grund vid det närmare fastställandet av den

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Kronotorpens

tilldelning av

odlingsmark.

odlingsskyldighet, som bör åligga kronotorparen. Ur denna synpunkt torde

emellertid liinder ej behöva möta att upprätta odlingsplanen redan vid

ifrågavarande undersökning. Med hänsyn därtill att — enligt vad jag ämnar

föreslå — odlingsskyldigheten bör omfatta en areal av 3 hektar, torde

dock böra stadgas, att odlingsplanen skall avse minst nämnda areal.

Spörsmålet om arealen av den odlingsmark, som bör tilldelas lägenhet av

ifrågavarande slag, har behandlats i de sakkunnigas enquéte till kommunalnämndsordförandena.

Flertalet kommunalnämndsordförande ansågo den odlingsmark, som under

senaste tiden utlagts för odlingslägenheterna, tillräcklig. Många uttalade

emellertid motsatt uppfattning, därvid av vissa kommunalnämndsordförande

förordades en tilldelning av intill 8—9 hektar odlingsmark. Ett stort antal

kommunalnämndsordförande framhöllo, att möjlighet till utökning av odlingsmarken

borde förefinnas, så att lägenhetsinnehavare, som visat odlingsintresse,

kunde tilldelas ytterligare odlingsmark.

I de sakkunnigas och domänstyrelsens författningsförslag hava i § 5 bestämmelser

upptagits beträffande kronotorpens tilldelning av odlingsmark.

Det av domänstyrelsen föreslagna stadgandet har följande lydelse:

»Kronotorp utlägges i ett eller högst två skiften och till en areal av

5—6 hektar odlingsbar mark. Där sökanden så önskar och förhållandena i

övrigt därtill föranleda, må kronotorp kunna tilldelas en areal odlingsbar

mark av högst 10 hektar. I undantagsfall må kronotorp utläggas med

mindre areal odlingsmark än 5 hektar.»

§ 5 i de sakkunnigas författningsförslag överensstämmer med berörda stadgande

utom att maximiarealen föreslagits till 15 hektar.

Av de sakkunnigas motivering till nämnda paragraf inhämtas i huvudsak

följande:

Kronotorp borde givetvis utläggas i lämpligast möjliga ägoligur. Där

ägorna på grund av markförhållandena måste fördelas på två skiften, borde

dessas inbördes avstånd endast i undantagsfall få överstiga 1.5 kilometer,

enär jordbruket vid större avstånd mellan brukningsdelarna ansåges bliva

alltför svår skött. Beträffande arealen torde 5—6 hektar i regel vara den

ungefärliga ytvidd, en duglig torpare kunde beräknas vara i stånd att sköta

utan anlitande i nämnvärd utsträckning av lejd arbetskraft. Emellertid

syntes möjlighet böra hållas öppen för en duglig odlare, som så önskade, att

erhålla större areal, förslagsvis upp till 15 hektar odlingsbar jord, varigenom

kronotorpet kom me i ungefärlig paritet med kolonaten.

Någon minimiareal beträffande tilldelningen av odlingsmark till kronotorp

hade de sakkunniga ej ansett lämpligt föreslå annat än genom bestämmelsen,

att 5 hektar finge underskridas endast i undantagsfall.

För att jordbruket fortast möjligt skulle kunna bliva lägenhetsinnehavaren

till ett verkligt stöd, syntes det vara nödvändigt, att odlingsarbetet

koncentrerades på de mera lättodlade torvmarkerna. Av fastmark syntes en

arealtilldelning av omkring 1 hektar i allmänhet vara lämplig. Markförhållandena,

tillgång av bete och slåtter å härför disponibla naturliga ängar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

och andra omständigheter kunde emellertid givetvis motivera en proportionsvis

större tilldelning av fastmark.

Av de sakkunniga uttalade lantbrukaren Brännström skiljaktig mening i

fråga om odlingsmarkens maximiareal, som han ansåg böra begränsas till

10 hektar. Det av pluraliteten föreslagna stadgandet kunde enligt denne

sakkunniges mening befaras föranleda till, att eu sökande frestades begära

större areal än som motsvarade behovet och kunde skötas utan lejd arbetskraft.

Genom större marktilldelning uppstode onödigtvis större kostnader

för det allmänna för avdikning och förhindrades andra bosättningar.

Domänstyrelsen har i förevarande fråga anfört:

Styrelsen anslöte sig till reservanten Brännströms uppfattning och den

från flera överjägmästare framförda åsikten, att den odlingsbara markens

maximiareal borde begränsas till 10 hektar. Skulle nämligen kronotorpet

avses endast för en familj, vore en odlad areal av 10 hektar tillräcklig för

att densamma därav skulle hava sin bärgning. Med den inlösningsrätt,

som förslaget om upplåtelse av kronotorp innebure, låge den faran nära till

hands, att vid en tilldelning av ända till 15 hektar odlingsmark å kronoparkerna

skulle genom uppdelning av de inlösta kronotorpen uppstå en nedsättning

av nybyggare i sådan omfattning, att svårigheter för deras försörjning

skulle uppstå.

Egnahemsstyrelsen yttrar i denna del i sitt utlåtande följande:

Egnahemsstyrelsen ansåge, att den ifrågasatta arealen å kronotorpens odlingsmark,

5—6 hektar, borde ändras att avse 5—8 hektar. Det torde nämligen

ur olika synpunkter vara av stor vikt, att någon del av odlingsmarken

— t. ex. 1.5 å 2 hektar jord — så snart som möjligt användes till

anläggande av betesvall. Insikten att begränsa de både ur jordbruks- och

skogssynpunkt föga lämpliga skogsbetena och i stället övergå till rationell

beteskultur å härför tjänlig inägojord syntes allt mer och mer vinna insteg

även i de trakter, som berördes av kronotorpskolonisationen. För att

möjliggöra snar anläggning av dylika betesvallar utan att härför inkräkta

på den till åker avsedda och erforderliga arealen, torde det vara nödvändigt

att på sätt styrelsen nu föresloge öka odlingsarealen.

Med biträdande av de sakkunnigas förslag förordade styrelsen vidare, att

arealen odlingsmark måtte kunna efter särskild prövning höjas till 15

hektar.

Därjämte ville styrelsen på det livligaste förorda, att till denna paragraf

gjordes ett tillägg av innebörd att, om under upplåtelsetiden ett kronotorps

hela upplåtna areal uppodlats, innehavaren kunde tilldelas ytterligare odlingsmark,

som lämpligen kunde tilläggas kronotorpet, intill så stor areal, att

lägenhetens sammanlagda areal bleve 15 hektar, samt att där två eller flera

kronotorp utlades intill varandra, nödig hänsyn vid utläggandet skulle tagas

till möjliggörande av dylik framtida utvidgning av arealen. Såsom stöd

för detta yrkande ville styrelsen bland annat åberopa, att ett stort antal av

de genom de sakkunniga hörda kommunala myndigheterna framhållit dylik

framtida arealökning såsom ett mycket angeläget önskemål samt att staten

numera målmedvetet gått in för utvidgning av ofullständiga jordbrukslägenheter.

Lantmäteristyrelsen, vars utlåtande huvudsakligen avsett de föreslagna

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

författningsbestämmelsernas förhållande till den nya jorddelningslagen, bär

i förevarande hänseende gjort följande uttalande:

Då ifrågavarande upplåtelseform i stort sett avsåge att bereda för skötseln

av kronans skogar erforderliga skogsarbetare och därmed likställda

vissa försörjningsmöjligheter vid sidan av förtjänstarbetet och mindre att

tillgodose egnaliemsbildning för rent jordbruksändamål, kunde möjligen den

av domänstyrelsen ifrågasatta tilldelningen av 5—6 hektar odlingsmark

anses tillräcklig. Emellertid hölle lantmäteristyrelsen före, att jämväl i

detta sammanhang borde tillses, att möjlighet bereddes till nybildning av

jordbruksfastigheter å kronoparkerna, där förutsättningar i övrigt funnes

därför. På grund därav och på av egnahemsstyrelsen anförda skäl biträdde

lantmäteristyrelsen egnahemsstyrelsens förslag.

Departements- På de av egnahemsstyrelsen anförda skäl anser jag, att kronotorpen böra

ehefen. tilldelas i regel en areal av 5—8 hektar odlingsmark. Under de förutsättningar,

som angivits av de sakkunniga och domänstyrelsen, synes denna

areal böra kunna något höjas. I likhet med den skiljaktige bland de sakkunniga

och domänstyrelsen anser jag maximiarealen i dylikt fall böra bestämmas

till 10 hektar. Har emellertid en kronotorpare sedermera ådagalagt

sitt odlingsintresse och sin duglighet genom att uppodla den kronotorpet

tillagda odlingsarealen, vill jag, i anslutning till vad egnahemsstyrelsen

anfört, förorda, att möjlighet beredes honom att erhålla ytterligare tilldelning

av odlingsmark intill så stor areal, att odlingsmarkens sammanlagda

areal bliver 15 hektar. Vid utläggande av två eller flera kronotorp intill

varandra bör, såsom egnahemsstyrelsen framhållit, nödig hänsyn tagas till

möjliggörande av dylik framtida utvidgning av arealen.

I anslutning till vad jag nu anfört hava stadganden intagits i 6 § 1

mom. i departementsförslaget.

Torrläggning Angående torrläggning av den kronotorp tilldelade odlingsbara torvmarken

^torvmlrk** ^ava i såväl de sakkunnigas som domänstyrelsens förslag överensstämmande

stadganden upptagits i § 18. Samma paragraf enligt sistnämnda förslag

lyder sålunda:

»Ingår i kronotorpets odlingsområde icke avdikad tor vmark, skola nödiga

avloppsdiken genom statens försorg upptagas. Kronotorpare är skyldig att

underhålla sådana diken till den del desamma ligga inom torpets område

ävensom utanför detsamma belägna avloppsdiken, enligt vad därom vid

torpets upplåtande bestämmes.»

Av de sakkunnigas motivering för ifrågavarande stadgande framgår i

huvudsak följande:

Kronotorpen torde i regel i likhet med odlingslägenheter och kolonat

komma att innefatta förhållandevis stor del torvmark. Tillgången på ur

odlingssynpunkt godartade redan utdikade torvmarker vore emellertid ej

tillräcklig, och måste därför även odikade men i övrigt för odling lämpliga

myrar komma ifråga för kronotorpsupplåtelser. För ernående av ett gott

odlingsresultat vore av den största vikt, att dikningen gjordes fullt effektiv.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

33

Du det ofta visat sig, att lägenhetsinnehavare ej mäktat utföra erforderligt

dikningsarbete på tillfredsställande sätt, vore för vinnande av syftet med

kronotorpsupplåtelserna nödvändigt, att kronan ombesörjde och bekostade

upptagandet av nödiga avloppsdiken. I fråga om kolonaten ombesörjdes

genom statens försorg upptagande av erforderliga avlopps- och avledningsdiken

ävensom sådana laggdiken, som möjliggjorde odlingsarbetets omedelbara

påbörjande. De sakkunniga hade emellertid ansett sig icke kunna

föreslå, att kronan iklädde sig större omkostnader för den förberedande

odlingsdikningen än utförandet av själva avlopps- och avledningsdikena.

Uttrycket »nödiga avloppsdiken» hade de sakkunniga avsett inrymma sådana

större huvuddiken, som erfordrades för den förberedande torrläggningen,

varför även ett i laggen förlagt större avskärningsdike i vissa fall skulle

kunna hänföras därtill. Laggdiken i allmänhet liksom tegdiken skulle däremot

tillkomma torpinnehavaren att själv upptaga.

Torparen skulle givetvis under alla omständigheter hava att underhålla

de av kronan upptagna dikena, i vad dessa låge inom kronotorpets område.

Jämväl beträffande utom torpområdet belägna avloppsdiken torde kronotorparen

eller, där dikena avledde vatten från flera torp, dessas innehavare

i regel böra göras underhållsskyldiga. Fall kunde emellertid tänkas, då

skäligheten fordrade, att kronan i större eller mindre utsträckning deltoge

i underhållet av sådana diken, såsom då kronan utnyttjade dikena som avlopp

för verkställd skogsdikning.

Nämnas må att flera kommunalnämndsordförande i svar på viss av de

sakkunniga framställd fråga framhållit, att odlingsmarken borde utdikas

genom statens försorg, utan att dock i allmänhet därvid angivits i vilken

omfattning dikning borde ske.

Egnahemsstyrelsen har beträffande förevarande fråga uttalat, att utdikningen

genom statens försorg borde — i överensstämmelse med vad som

stadgats beträffande kolonat — jämväl avse de avlednings- och laggdiken,

som erfordrades för möjliggörande av odlingsarbetets omedelbara påbörjande.

Erfarenheten från den bedrivna kolonisationsverksamheten genom kolonat- Departementsupplåtelser

torde hava ådagalagt den stora betydelsen av en tillfredsställande chefentorrläggning

av den odlingsbara torvmarken. Där å kolonaten mindre goda

skördar erhållits, torde detta ofta till stor del hava berott på ofullständig

torrläggning av den odlade jorden. Vad särskilt angår laggdiken vill jag

erinra, att enligt äldre upplåtelsevillkor beträffande kolonaten skyldighet ej

ålegat kronan att bekosta upptagande av dylika diken, men att det visat

sig, att kolonisterna ej mäktat själva på ett tillfredsställande sätt ombesörja

sådan dikning. Med hänsyn därtill har kronan sedermera i särskilda fall

bekostat laggdikenas anläggande. Jag vill därför, på sätt egnahemsstyrelsen

förordat, tillstyrka, att å kronotorpen genom kronans försorg upptagas ej

blott nödiga avloppsdiken utan även sådana laggdiken, som erfordras för

att möjliggöra odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Föreskrift därom

upptages i 6 § 2 mom. i departementsförslaget.

Angående kronotorpares skyldighet att underhålla genom kronans försorg

anlagda diken återfinnas i 14 § i departementsförslaget bestämmelser av

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 106 häft. (Nr 198.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

samma innehåll, som av de sakkunniga och domänstyrelsen därutinnan föreslagits.

Besittnings
form.

De sakkunnigas

enqnéte.

De sakkunniga.

I de sakkunnigas enquéte till kommunalnämndsordförandena framställdes

fråga, huruvida ändring borde vidtagas i det beträffande odlingslägenheten

tillämpade systemet i avseende å, bland annat, besittningsformen. Av 27

kommunalnämndsordförande, som besvarade nämnda fråga, uttalade sig 5

för bibehållande av arrende såsom upplåtelseform, 7 föreslogo äganderättsupplåtelse

omedelbart eller efter fullgjord odlings- och byggnadsskyldighet och

15 förordade lägenheternas upplåtande under äganderätt efter viss tids arrende.

I de sakkunnigas författningsförslag upptagas stadganden i frågor om

formen för upplåtande av kronotorp och därmed sammanhängande spörsmål

i §§ 7, 8, 20, 21 och 22.

Nämnda bestämmelser lyda sålunda:

»§ 7. Kronotorp upplåtes på 20 år med innehavaren förbehållen optionsrätt

till förnyat arrende vid arrendetidens slut och med rätt under vissa

förutsättningar för innehavaren att med äganderätt inlösa detsamma.

§ 8. Avtal om upplåtelse av kronotorp skall ske skriftligen enligt fastställt

formulär med iakttagande av bestämmelserna i denna kungörelse ävensom

i tillämpliga delar av vad i lag sägs om arrende.

§ 20. Dör kronotorpare före upplåtelsetidens utgång, äger efterlevande änka

och till myndig ålder komna barn optionsrätt till arrendets övertagande, med

företrädesrätt för änkan. Om den avlidne endast efterlämnat omyndiga

barn, skall det för varje särskilt fall bero på domänstyrelsens prövning,

huruvida dödsboet må besitta torpet och förmyndaren sålunda ikläda sig i

upplåtelseavtalet bestämda rättigheter och skyldigheter intill dess något av

barnen efter uppnådd myndig ålder kan övertaga arrendet.

§ 21. Frånträder kronotorpare under pågående upplåtelseperiod nyttjanderätten

till kronotorp, vare sig till följd av dödsfall, konkurs, nyttjanderättens

förverkande eller eljest, och skall ej jämlikt § 20 avtalet fortfarande äga

giltighet för dödsbodelägare, skall kronotorpet ofördröj ligen för återstoden

av upplåtelsetiden överlåtas till annan kvalificerad person, den avträdande

obetaget att för överlåtelsen söka betinga sig den ersättning, varom överenskommelse

kan med tillträdaren träffas.

Upplåtelsen sker härvid under oförändrade villkor, dock att beträffande

fullgörandet av den kronotorparen åliggande odlings- och byggnadsskyldigheten

må vidtagas den jämkning, vartill omständigheterna skäligen må anses

föranleda.

Avträdes kronotorp, må från avträdarens sida krav på ersättning för å

kronotorpet nedlagt arbete och utgivna kostnader icke framställas mot kronan.

§ 22. Kronotorp, som av domänstyrelsen prövas kunna från kronoparken

helt avskiljas, må av innehavaren på nedan angivna villkor inlösas. Rätt

till inlösen av dylikt kronotorp inträder, sedan torpinnehavaren fullgjort

honom enligt 10 och 11 §§ åliggande byggnads- och odlingsskyldighet.»

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ls proposition Nr 198.

Av de sakkunniga var riksdagsmannen Lövgren av skiljaktig mening i

fråga om § 7, i det lian ansåg upplåtelsetiden böra bestämmas till 50 i

stället för av pluraliteten föreslagna 20 år.

I anslutning till nämnda av de sakkunniga föreslagna stadganden må

erinras om vissa i hithörande frågor i 1909 års kungörelse angående upplåtande

av odlingslägenlieter och i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

meddelade bestämmelser.

Enligt 5 mom. i omförmälda kungörelse upplåtes, såsom förut nämnts,

odlingslägenhet under nyttjanderätt på 50 år med innehavaren förbehållen

optionsrätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut. I 6 mom. stadgas,

att lägenhetsinnehavaren eller hans dödsbo icke må utan domänstyrelsens

medgivande åt annan överlåta arrenderätten. Vid avträde skall lägenhetsliavaren,

enligt föreskrift i 17 mom., lämna ifrån sig lägenheten med åbyggnader

och odlingar till föreskriven omfattning i fullgott stånd eller ersätta

bristen. Domänstyrelsen har i 18 mom. tillerkänts befogenhet att vid upplåtelsen

föreskriva de villkor, som utöver vad i kungörelsen stadgats samt

vad i allmänhet om arrende finnes i lag föreskrivet må kunna finnas erforderliga.

Enligt 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom gäller i fråga

om överlåtelse av arrende, att överlåtelse ej må ske utan jordägarens medgivande.

Är arrendeavtalet slutet för viss tid överstigande 15 år, äger dock

arrendatorn, om han vill lämna fastigheten och jordägaren ej mot lösen

vill återtaga densamma, i sitt ställe sätta annan, med vilken jordägaren skäligen

kan nöjas. Samma rätt tillkommer jämlikt 9 § i samma kap. avliden

arrendators dödsbo. Körande frågan om rätt för arrendator till ersättning

för jordförbättringar stadgas i 2 kap. 17 § nämnda lag, att arrendatorn

må efter vissa grunder njuta ersättning för nyodling, kulturåtgärder för

varaktigt betesbruk och täckdikning. Den uppskattning, som erfordras för

bestämmande av dylik ersättning, skall enligt 12 § i samma kap. verkställas

vid avträdessyn.

Av de sakkunnigas motivering till de av dem föreslagna stadganden inhämtas

huvudsakligen följande:

Beträffande innebörden av den av de sakkunniga avsedda besittningsformen

erinra de sakkunniga inledningsvis om beskaffenheten av besittningsrätten

till odlingslägenhet. De uttala den uppfattningen, att sådan

besittningsrätt ej kunde utmätas och att grunden därtill vore förbudet mot

överlåtelse av besittningsrätten. Till stöd för denna mening åberopas

ett av Svea hovrätt den 10 augusti 1926 meddelat utslag. I anslutning

härtill yttra de sakkunniga vidare, att innehavarna av odlingslägenheter

i allmänhet vore eniga om, att innehavare, som så önskade, borde kunna

med äganderätt förvärva sina lägenheter, och att för övriga lägenlietsinnehavare

borde bibehållas det nu tillämpade systemet med arrendeupplåtelse på

lång tid, vilket för de mindre dugliga framstode såsom mest riskfritt. Enligt

de sakkunnigas bestämda övertygelse vore emellertid denna statsgaranterade

alltför stora trygghet övervägande av ondo. Systemet hade nämligen utövat

ett tydligt demoraliserande inflytande på svagare naturer bland lägenhetsinnehavarna

och hos dem uppammat lojhet och mindre önskvärda egenskaper.

Då numera genom berörda hovrättsutslag utsagts, att besittningsrätten

ej vore att anse som utmätningsbar tillgång, måste innehavarnas redan

förut i regel små kreditmöjligheter helt förintas. Med hänsyn härtill hade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

för de sakkunniga framstått såsom synnerligen önskvärt att finna ett system,

som å ena sidan tillgodesåge berättigade krav på trygghet för en lojal och

arbetsam innehavares besittningsrätt men å andra sidan ej på samma sätt

som det nuvarande beredde lägenhetsinnehavarna en ur många synpunkter

olämplig undantagsställning. Detta önskemål ansåge de sakkunniga kunna

förverkligas genom det av dem framlagda förslaget, innebärande dels möjlighet

för lägenhetsinnehavaren att med äganderätt inlösa lägenheten, dels avkortning

av upplåtelsetiden till 20 år med bibehållen optionsrätt för innehavaren,

dels ock bestämmelser, ägnade att upphäva berörda undantagsställning

med avseende å tryggad besittningsrätt. Sistnämnda bestämmelser

återfunnes i § 21 i författningsförslaget.

I fråga om den föreslagna inlösning sr ätten anföra de sakkunniga, att

äganderätten måste anses såsom den bästa besittningsformen och ägnad att

på ett helt annat sätt än andra upplåtelseformer sporra till ansträngningar

för lägenhetens förkovran. För kronan borde ett medgivande av nu ifrågavarande

innebörd ej betyda någon nämnvärd uppoffring, då ju kronan redan

genom lägenheternas upplåtande på lång tids arrende och med innehavarna

medgiven optionsrätt till arrendets förnyelse praktiskt taget avhänt sig

möjligheten att inom överskådlig tid för egna syften utnyttja de upplåtna

områdena. Det hade visserligen anförts, att genom lägenheternas inlösande

kronoparkerna skulle i större eller mindre grad söndersplittras, vilket skulle

medföra olägenheter i skilda hänseenden. Om lägenheterna förlädes i

utkanterna av kronoparkerna, behövde emellertid inga betänkligheter uppstå

i nämnda hänseende. Vidkommande i kronoparkernas inre delar förlagda

lägenheter kunde de uttalade betänkligheterna möjligen få anses i någon

mån motiverade. Därest emellertid lägenheterna utlades kolonivis med tre

till flera lägenheter i en grupp, bildande ett gentemot kronoparken någorlunda

regelbundet avgränsat jämförelsevis större område, syntes inga bärande

invändningar kunna göras mot försäljning av sådana lägenheter. Enstaka

liggande lägenheter torde endast i undantagsfall komma att upplåtas, till

följd varav de med dylika upplåtelser förenade olägenheterna i praktiken

knappast torde förekomma i nämnvärd omfattning.

Enligt de sakkunnigas mening borde kronotorpen i regel kunna av innehavarna

förvärvas med äganderätt, och upplåtelser av kronotorp, så belägna

att de ej lämpligen kunde helt avskiljas från kronoparken, borde endast i

enstaka undantagsfall komma till stånd. Vid den i § 4 omförmälda undersökning

borde utredas, huruvida omständigheterna motiverade ett dylikt

undantag innefattande allenast nyttjanderättsupplåtelse.

Domänstyrelsen borde erhålla generell befogenhet att träffa avtal om såväl

upplåtelse som sedermera försäljning av kronotorp. Om varje kronotorpsupplåtelse

såsom i verkligheten innebärande ett avtal om framtida försäljning

i likhet med kolonatupplåtelse skulle underställas Kungl. Maj:ts och

riksdagens prövning, måste detta verka i hög grad hämmande på verksamheten.

De sakkunniga hade dock ej ansett sig böra närmare ingå på spörsmålet

i vad mån, med hänsyn till innehållet i § 77 regeringsformen och

förordningen den 26 januari 1894 angående hushållningen med de allmänna

skogarna i riket, dylikt generellt bemyndigande lagligen kunde givas domänstyrelsen.

Angående de i § 20 föreslagna bestämmelser om rätt för avliden kronotorpares

änka och barn att övertaga kronotorpet yttra de sakkunniga att,

då lägenhetens upparbetande i regel vore resultat av lägenhetsinnehavarens

och hans hustrus gemensamma ansträngningar, måste det anses rättvist, att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

37

besittningsrätten till lägenhet efter innehavarens död skulle under alla omständigheter

övergå till änkan. Ansåge hon sig e.j vara i stånd att fullgöra

upplåtelseavtalet, borde hon äga möjlighet att till annan behörig person

mot ersättning överlåta besittningsrätten. Barnen, som i regel ej tillnärmelsevis

i samma grad arbetat på lägenhetens förkovran, borde komma först

i andra rummet och syntes böra inbördes likställas i fråga om rätten till

lägenhetens övertagande. Om den avlidne endast efterlämnat omyndiga

barn, borde nyttjanderätten reserveras för något av barnens räkning. Endast

där detta ej läte sig göra, syntes överlåtelse böra ske till annan kvalificerad

person. Prövningen av huruvida besittningsrätten skulle reserveras eller

icke borde för varje särskilt fall verkställas av domänstyrelsen.

Vidkommande de i § 21 upptagna bestämmelser yttra de sakkunniga,

att dessa förutsatte, att besittningsrätten skulle utgöra en tillgång i vanlig

bemärkelse, som kronotorparen vid behov skulle kunna utnyttja i kreditsyfte

och som skulle vara föremål för föryttring. Vid föryttring, vare sig

denna vore frivillig eller skedde i exekutiv ordning, skulle dock gälla, att

köparen måste uppfylla de personliga förutsättningar, som krävdes för att bliva

antagen till kronotorpare. Vid överlåtelse av besittningsrätten borde enligt

de sakkunnigas mening kronotorparen äga möjlighet att för å torpet nedlagda

kostnader och arbeten av tillträdaren betinga sig den ersättning, varom

överenskommelse kunde träffas. Redan nu vore dylik inlösen allmän praxis,

men principen syntes böra fastslås genom uttryckligt stadgande. Jämväl

där arrenderätten förverkats, syntes den avträdande kronotorparen böra

medgivas samma möjlighet att av tillträdaren söka betinga sig ersättning

för å torpet nedlagt arbete. I och med det att avträdande kronotorpare

bereddes möjlighet att betinga sig ersättning av tillträdaren, bortfölle förutsättningarna

för skyldighet för kronan att utgiva sådan.

I domänstyrelsens författningsförslag äro bestämmelser i hithörande frågor

jämväl upptagna i §§ 7, 8, 20, 21 och 22. Förstnämnda två paragrafer och

§ 22 äro likalydande med samma paragrafer i de sakkunnigas författningsförslag,

dock att i § 7 i domänstyrelsens författningsförslag upplåtelsetiden

är satt till 50 år. §§ 20 och 21 i samma förslag hava följande lydelse:

»§ 20. Kronotorp må icke utan domänstyrelsens medgivande överlåtas.

Vid överlåtelse av kronotorp eller annan upplåtelse till ny innehavare,

vare avträdaren obetaget att söka betinga sig den ersättning, varom överenskommelse

kan med tillträdaren träffas.

Domänstyrelsen åligger medverka därtill, att sådan överenskommelse må

komma till stånd.

Mot kronan må icke framställas krav på ersättning som nu nämnts.

§ 21. Domänstyrelsen äger att vid upplåtelsen föreskriva de villkor, som

utöver vad ovan sagts, må kunna finnas erforderliga.»

Domänstyrelsens motivering till nämnda bestämmelser innehåller i huvudsak

följande:

Beträffande beskaffenheten av den av de sakkunniga föreslagna besittningsrätten

till odlingslägenheterna torde denna i själva verket ej vara så

tryggad, som de sakkunniga ansett, och torde därav näppeligen kunna

skapas de olägenheter av moralisk och ekonomisk art, som de sakkunniga

framhållit. Styrelsen hyste den uppfattningen att, om lägenhets
-

Domän
styrelsen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 19S.

Lavaren skulle efter viss tid äga valfrihet mellan att inlösa lägenheten

eller behålla densamma under nyttjanderätt, sistnämnda besittningsform

borde vara sådan, att den i sig själv innebure något mera än ett vanligt

arrende. Först därmed syntes eu dylik valfrihet, vars införande styrelsen

för övrigt ansåge mycket välbetänkt, utgöra ett avvägande mot varandra

av någorlunda likvärdiga förmåner. Därför borde nu gällande bestämmelser

om odlingslägenheter i största möjliga utsträckning bibehållas och i

anslutning därtill arrendetiden för kronotorpen sättas till 50 år.

I fråga om inlösning sr ätten anför styrelsen, att ett flertal överjägmästare,

under framhållande av att genom kronotorpens avskiljande kronoparkerna

skulle söndersplittras och till följd därav åtskilliga olägenheter uppstå, uttalat

sig mot lösningsrätten. Styrelsen kunde dock icke finna dessa motiv

bärande utan anslöte sig principiellt till de sakkunnigas ståndpunkt. Emellertid

kunde styrelsen, som visserligen oförändrad upptagit den av de sakkunniga

föreslagna § 22, ej godkänna de sakkunnigas motivering. Med

hänsyn till den avsevärda tid, som kunde förflyta från ett kronotorps första

upplåtande, till dess fråga uppstode om dess förvärvande med äganderätt,

och de väsentligt ändrade förhållanden, som kunde uppstå å angränsande

kronomark till följd av bland annat kommunikationsväsendets utveckling,

och varigenom oöverkomliga svårigheter kunde uppkomma för

lämplig tilldelning av skogsmarksområde, syntes det nämligen styrelsen välbetänkt,

att rätten till inlösen av kronotorp icke gjordes ovillkorlig utan

beroende av styrelsens prövning.

Angående § 20 i domänstyrelsens författningsförslag yttrar styrelsen, att

i denna paragraf sammanförts de bestämmelser, som styrelsen ansett böra

tillämpas vid överlåtelse eller upplåtelse till ny innehavare av kronotorp.

Enligt styrelsens uppfattning vore ej lämpligt och knappast möjligt att i

eu författning intaga en del av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna,

såsom då nyttjanderätten avträddes vid konkurs, enär särskilt nämnda

stadgande innebure ett avsevärt avsteg från på området eljest gällande civilrättsliga

regler. Styrelsen hade bibehållit föreskriften om förbud mot

överlåtelse av kronotorp utan domänstyrelsens medgivande, vilken föreskrift

till sin innebörd även upptagits i de sakkunnigas förslag. Vad anginge

frågan om rätt för avträdare av kronotorp att av tillträdaren erhålla ersättning

för därå nedlagt arbete hade styrelsen strävat efter att tillgodose bland

lägenhetshavarna framkommen opinion om att avträdaren måtte erhålla dylik

rätt. Styrelsen hade därvid funnit det icke vara möjligt att göra en

föreskrift i nämnda riktning effektiv eller innebära någon reell förmån för

lägenhetshavaren, med mindre staten garanterade denna rätt. Då emellertid

ifrågavarande upplåtelseform i huvudsak syftade till åstadkommande av

odling och bebyggelse utan någon direkt förpliktelse för staten i fråga om

att övertaga de tillskapade lägenheterna, hade styrelsen måst stanna vid de

sakkunnigas förslag om enbart ett påpekande, att sökanden kunde betinga

sig den ersättning av tillträdaren, varom överenskommelse kunde träffas. Styrelsen

hade dock gått ett steg längre än de sakkunniga och föreslagit åläggande

för styrelsen att medverka därtill, att sådan överenskommelse måtte

komma till stånd.

I fråga om den av styrelsen föreslagna § 21 framhåller styrelsen, att

styrelsen avsett bereda sig tillfälle att särskilt övervaka och leda ifrågavarande

nya form av ödemarkskolonisation.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition AV IH8.

Egnahemsstyrelsen bär i sitt utlåtande ej framställt andra erinringar mot

domänstyrelsens förslag i förevarande hänseenden än att egnahemsstyrelsen

ifrågasatt uteslutande av §§ 20 och 21 ur författningsförslaget. Därutinnan

anför egnahemsstyrelsen:

Riksdagen hade i skrivelse den 29 maj 1928, nr 264, anhållit om vidtagande

av åtgärder i syfte att reglerna för nyttjanderättsupplåtelser från

kronans mark måtte i görligaste mån anpassas efter den allmänna arrendelagens

bestämmelser och syftemål, över denna riksdagsskrivelse hade

egnahemsstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande, men hade styrelsen ej medhunnit

att behandla ärendet. För att såvitt möjligt icke föregripa resultatet

av dess handläggning, syntes det vara nödvändigt, att sådana bestämmelser

icke infördes i nu förevarande kungörelseförslag, vilka stode i strid

mot den allmänna arrendelagens bestämmelser, även de s. k. dispositiva.

Aled hänsyn därtill torde åtminstone §§ 20 och 21 böra utgå ur förslaget,

därvid det förutsattes, att vad som kunde komma att föreskrivas i anledning

av nyssnämnda riksdagsskrivelse jämväl måtte vinna tillämpning beträffande

arrendevillkoren i övrigt vid upplåtelser av kronotorp.

I anslutning till vad egnahemsstyrelsen sålunda anfört må nämnas, att

styrelsen numera avgivit utlåtande över berörda riksdagsskrivelse. I detta

yttrar styrelsen — efter att hava beträffande andra nyttjanderättsupplåtelser

å kronomark förordat närmare anpassning i vissa hänseenden av upplåtelsereglerna

efter allmänna arrendelagens bestämmelser — att i fråga om

skogstorp och odlingslägenheter särskilda bestämmelser vore och torde i fortsättningen

bliva gällande.

Lantmäter istyr elsen har i sitt utlåtande gjort visst uttalande beträffande

den lösningsrätt, som enligt styrelsens uppfattning borde tillkomma kronotorparen:
Lantmäteristyrelsen

ansåge sig böra understryka angelägenheten därav,

att vederbörande lägenhetsinnehavares rätt till inlösen ej gjordes beroende

av en framtida prövning utan redan från början på ett bindande sätt tillförsäkrades

honom, därest han fullgjort de villkor, som statsmakterna ansåge

sig böra uppställa därför. Det skulle givetvis vara i hög grad obilligt,

om en kronotorpare i förhoppning att framdeles få inlösa sin lägenhet å

densamma nedlade betydande arbeten av olika slag under en lång följd

av år och sedan förvägrades att inlösa området. Domänstyrelsens förslag

upptoge för rätt till inlösen en framtida prövning, som även om det kunde

antagas, att densamma komme att utövas med billighet och all skälig hänsyn

till kronotorparen, dock gjorde, att denne måste känna sin ställning

oviss och att hans intresse för lägenhetens brukande kunde minskas.

Jag biträder domänstyrelsens förslag om arrendetidens bestämmande till

50 år. Anledning synes mig ej föreligga att frångå vad i detta hänseende

nu gäller i fråga om odlingslägenheter. En lång arrendetid torde i regel

vara ägnad att stärka arrendatorns intresse att väl hävda lägenheten. Optionsrätt

till förnyat arrende vid arrendetidens slut bör förbehållas kronotorparen.

I likhet med de myndigheter som yttrat sig i ärendet anser jag möjlighet

böra beredas kronotorparen att med äganderätt inlösa kronotorpet, sedan

han fullgjort viss odlings- och byggnadsskyldighet. Såsom föreslagits såväl

Yttranden.

Departements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

av de sakkunniga som domänstyrelsen torde inlösen allenast böra äga rum,

därest kronotorpet jämte skogsmarksområde, som jag ämnar föreslå böra

läggas till detsamma, kan utan olägenhet avskiljas från kronoparken. Då

lång tid kan komma att förflyta från upplåtelsen, till dess framställning

om inlösen göres, och ändrade förhållanden därunder kunna hava inträtt,

synes knappast låta sig göra att redan vid tiden för upplåtelsen med tillräcklig

säkerhet bedöma, huruvida avskiljande framdeles utan olägenhet

kan ske. Frågan därom synes böra prövas först då framställning om inlösen

göres. Med hänsyn därtill torde någon ovillkorlig rätt till inlösen ej

höra vid upplåtelsen tillförsäkras kronotorparen. Lämpligt torde emellertid

vara, att i sådana fall, där redan vid upplåtelsen föreliggande omständigheter

giva vid handen, att kronotorpet ej utan olägenhet kan frånskiljas

kronoparken, anmärkning därom göres i samband med upplåtelsen. Till

frågan angående vem det bör tillkomma att bestämma om inlösen av kronotorp

återkommer jag längre fram.

Enär de i lagen om nyttjanderätt till fast egendom om överlåtelse av

arrende och ersättning vid avträde givna bestämmelser ej torde vara lämpade

för ifrågavarande i vissa avseenden säregna upplåtelseform, torde vara

erforderligt att meddela särskilda regler i nämnda hänseenden. Då den utredning,

som begärts i den i egnahemsstyrelsens utlåtande omförmälda riksdagsskrivelsen,

förebragts, bör emellertid givetvis vederbörlig hänsyn tagas

till utredningen, jämväl såvitt angår kronotorpen.

Vad angår överlåtelse av besittningsrätten till kronotorp må erinras att,

därest bestämmelserna i 2 kap. 8 och 9 <§>§> i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom skulle äga tillämpning, kronotorparen eller hans dödsbo, om

kronan ej ville mot lösen återtaga kronotorpet, skulle äga överlåta detsamma

till annan, blott denne vore sådan att jordägaren skäligen kunde nöjas med

honom. Kronan skulle således vara nödsakad godtaga den, till vilken lägenheten

överlätes, såvida ej mot hans solvens eller personliga egenskaper i

allmänhet kunde göras befogade anmärkningar. Med hänsyn till ändamålet

med ifrågavarande upplåtelser och de personliga förutsättningar, som böra

krävas för att bliva antagen till kronotorpare, synes därför nödvändigt att

stadga förbud mot överlåtelse av besittningsrätten utan domänstyrelsens

medgivande, detta oberoende av den verkan ett dylikt förbud må hava i

exekutivt hänseende.

Vidkommande frågan om kronotorpares rätt till ersättning vid avträde

av arrendet kan jag ej ansluta mig till domänstyrelsens ståndpunkt. Om

kronotorp avträdes till kronan, bör enligt min mening kronan gentemot

den avträdande kronotorparen själv svara för de ersättningsanspråk denne

på grund av arrendeförhållandet må äga. Det synes mindre tilltalande, om

kronan skulle fritaga sig från förpliktelser, som åligga jordägare i allmänhet.

Framhållas må även att enligt de av domänstyrelsen i ämnet föreslagna

bestämmelserna någon rättslig skyldighet att utgiva ersättning för förbättringar

ej torde komma att åvila tillträdande kronotorpare, med mindre

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1i)8.

41

domänstyrelsen sätter åtagandet av dylik skyldighet såsom villkor för kronotorpets

övertagande, samt att, därest ny upplåtelse ej komme till stånd,

möjlighet ej skulle finnas för den avträdande kronotorparen att utfå någon

ersättning.

Vid bedömande av frågan, huruvida vid avträde av kronotorp till kronan

någondera av kontrahenterna bör av den andra undfå ersättning i anledning

av fastighetens skick, torde man kunna utgå från, att i stort sett

de förbättringar kronotorparen enligt upplåtelsevillkoren är skyldig verkställa

å kronotorpet motsvaras av de förmåner i form av statsbidrag, legofrihet

m. m., som han äger åtnjuta under frihetsåren. Där avträde sker

efter dessas utgång, torde därför kronotorparen böra åtnjuta ersättning för

förbättringar, som han vidtagit utöver vad honom ålegat. Ersättningen synes

böra beräknas efter det ökade värde kronotorpet vid avträdet kan anses

äga till följd av sistnämnda förbättringar. Å andra sidan torde kronotorparen,

om föreskrivna arbeten ej blivit fullgjorda, vara pliktig ersätta bristen.

Avträdes kronotorp före frihetsårens utgång, bör kronotorparen, liksom

då avträde sker efter nämnda tid, vara berättigad till gottgörelse, i den mån

han verkställt förbättringar i större omfattning än honom ålegat. Huruvida

i sistnämnda fall kronotorparen bör bekomma ytterligare ersättning,

synes böra bliva beroende av prövning efter omständigheterna. På sådan prövning

synes även böra bero, huruvida kronotorpare, som vid frånträde av arrendet

före frihetsårens utgång vidtagit förbättringar i samma eller mindre

utsträckning än honom ålegat, bör äga rätt till ersättning eller vara pliktig

utgiva sådan till kronan.

För sådana fall, där kronotorparen överlåter arrenderätten till kronotorpet

å annan, torde några föreskrifter angående kronotorparens rätt att betinga

sig ersättning för utförda förbättringar ej vara erforderliga.

Har kronotorp avträtts till kronan, torde ny upplåtelse av detsamma böra

avse den ursprungliga upplåtelsetiden och i regel ske på oförändrade villkor.

Har den avträdande kronotorparen avsevärt brustit i fullgörande av honom

åliggande odlings- och byggnadsskyldighet, synes emellertid jämkningar

i de ursprungliga upplåtelsevillkoren i nämnda avseenden böra vidtagas.

Om å andra sidan föregående innehavare av kronotorpet därå verkställt förbättringar

utöver vad honom ålegat och ersättning därför utgivits av kronan,

synes riktigt, att den nye kronotorparen må kunna tillförbindas att

till kronan återgälda beloppet, lämpligen genom årliga avbetalningar under

skälig tid.

I den mån särskilda regler ej givas i de för ifrågavarande arrenden nu

ifrågasatta upplåtelsegrunder, böra givetvis allmänna arrendelagens stadganden

äga tillämpning. Emellertid torde kunna finnas erforderligt att

meddela vissa detaljföreskrifter vid sidan av nämnda grunder och staganden.

Det torde böra ankomma på domänstyrelsen att giva dylika föreskrifter.

Framhållas må, att dessa ej få stå i strid vare sig med berörda grunder

eller tillämpliga stadganden i allmänna arrendelagen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Arrendeavgift

och skatteplikt.

I enlighet med vad jag nu tillstyrkt hava bestämmelser meddelats i 2

och 3 samt 16—19 §§ i departementsförslaget.

I fråga om arrendeavgift och skatteplikt för kronotorp innehålla de sakkunnigas

och domänstyrelsens författningsförslag i § 9 bestämmelser, som

i huvudsak överensstämma med varandra och vad i samma hänseende är

stadgat i fråga om odlingslägenheter.

Ifrågavarande stadgande har i domänstyrelsens författningsförslag följande

lydelse:

»Kronotorpare, som under 15 år från upplåtelsen åtnjuter frihet från utlagor

och onera från kronotorpet, är skyldig att från och med 16:de besittningsåret

dels för detsamma erlägga årlig arrendeavgift, som bestämmes

till 3.6 procent av sammanlagda beloppet av det markvärde lägenheten anses

äga ouppodlad och det uppburna byggnadsbidraget, dels utgöra kronotorpet

åvilande utskylder och besvär.»

Från denna bestämmelse avviker det av de sakkunniga föreslagna stadgandet

i ämnet allenast därutinnan, att enligt detta det värde, efter vilket

legan skulle beräknas, skulle utgöra sammanlagda beloppet av uppburet

byggnadsbidrag och odlingsmarkens fastställda inlösningsvärde. Med avseende

å denna skiljaktighet må nämnas, att enligt de sakkunnigas förslag

inlösningsvärdet å den mark, som vid upplåtelsen tillädes kronotorp, skulle

på förhand bestämmas och angivas i upplåtelsehandlingen, under det att

domänstyrelsen föreslår, att priset å marken skall fastställas först i samband

med torpets inlösande.

De sakkunniga yttra, att med hänsyn till den föreslagna höjningen av

byggnads- oeh odlingshjälp samt önskvärdheten av kronotorpens inlösande

så snart som möjligt en förkortning av frihetsåren med några år vore

tänkbar men att de sakkunniga dock ej ansåge sig böra tillstyrka någon

dylik förkortning.

I anslutning till vad de sakkunniga och domänstyrelsen föreslagit i fråga

om kronotorpares ansvar för skatter för kronotorpet må något erinras om

innehållet i nu gällande bestämmelser angående utgörandet av skatter och

onera för utarrenderad jord.

Enligt den vid 1928 års riksdag antagna skattelagstiftningen svarar jordägaren

i förhållande till det allmänna för all skatt för utarrenderad fastighet,

både kommunal-, landstings- och vägskatt. Enligt samma år vidtagen

ändring av 2 kap. 23 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall

beträffande förhållandet mellan jordägare och arrendator jordägaren, om

intet annat avtalats, själv svara för honom åliggande skattskyldighet för

fastigheten med undantag av vägskatt och vägunderhåll in natura, som

åvila arrendatorn. Där den norrländska arrendelagen äger tillämpning,

skola, om ej annat avtalats, jämlikt ändrad lydelse av 24 § i samma lag

skatterna för fastigheten utan undantag gäldas av jordägaren. Avtalsfriheten

är i sistnämnda fall på visst sätt inskränkt. I anslutning till dessa

bestämmelser har föreskrivits, att jordägaren skall åtnjuta det så kallade

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition Nr 198.

43

procentavdraget d. v. s. rätten till avdrag vid beräkning av den kommunala

inkomstskatten för det belopp, som beskattats genom den kommunala fastighetsskatten.

Fastighetsskatten utgår efter vissa procenttal av fastighetens

taxeringsvärde.

Framhållas må i detta sammanhang, att enligt förut gällande bestämmelser

i ämnet större delen av skattskyldigheten för utarrenderad fastighet

i praktiken ålegat arrendatorn och att i anslutning därtill denne åtnjutit procentavdraget.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad i motsvarande hänseenden gäller Departementsifråga

om odlingslägenheter torde kronotorparen böra åtnjuta 15 frihetsår

samt den årliga arrendeavgift, som därefter bör utgå, bestämmas till 3.6

procent av sammanlagda beloppet av uppburen byggnadshjälp och odlingsmarkens

värde i ouppodlat skick. Beträffande odlingslägenheter stadgas, att

odlingsmarkens värde ej må sättas högre än 20 kronor för hektar. Det

synes lämpligt, att jämväl i fråga om kronotorp föreskrift meddelas om det

värde odlingsmarken högst må åsättas. Därvid är att märka, att kronan,

enligt vad jag förut förordat, skulle i viss omfattning torrlägga kronotorp

tilldelad odlingsbar torvmark. Maximivärdet å kronotorps odlingsmark torde

lämpligen, på sätt gäller ifråga om kolonaten, kunna bestämmas till 50 kronor

för hektar. Framhållas må, att kronans dikningskostnader i allmänhet torde

komma att avsevärt överstiga detta belopp. I anslutning till vad jag nu tillstyrkt

hava föreskrifter i ämnet införts i 7 § i departementsförslaget.

Vad angår frågan om förhållandet mellan det odlingsmarken för beräknande

av arrende åsatta värde och odlingsmarkens inlösningsvärde skall jag

återkomma därtill i samband med behandlingen av spörsmålet om beräknande

av köpeskillingen för kronotorp.

Med avseende å odlingslägenheternas uppodlande och bebyggande fram- Kronotorpens

ställdes i de sakkunnigas enquéte till kommunalnämndsordförandena vissa uPP°dlln0

frågor:

Sålunda frågades, om det för berörda ändamål nu utgående statsbidrag

kunde anses tillräckligt. Meningarna härutinnan voro delade, i det att frågan

besvarades med ja av 14 och med nej av 13 kommunalnämndsordförande

(en uttalade sig ej i ämnet). Av dem, som besvarade frågan jakande,

yttrade några, att bidraget räckte för en duktig och arbetsam person. Som

skäl mot höjning av statsbidraget erinrades från ett par håll, att en höjning

skulle föranleda en kännbar ökning av legan. Av dem, som föreslogo högre

bidrag, angåvo 7 ej i vad mån detsamma borde ökas. I övrigt föreslogs

statsbidrag till belopp växlande mellan 2,500 och 4,000 kronor och av en

kommunalnämndsordförande, att lägenhetsinnehavarna i detta hänseende

borde jämställas med kolonister.

Vidare framställdes fråga angående den tid, inom vilken byggnads- och

odlingsskyldighet borde vara fullgjord, därvid förutsattes att berörda skyldighet

skulle omfatta uppförande av mangårdsbyggnad och uthus samt

odling av en hektar jord. Av 27 kommunalnämndsordförande, som besvarade

frågan, förordade 16 att, på sätt för närvarande brukar föreskrivas, byggnadsskyldigheten

skulle fullgöras inom 5 år och en hektar jord odlas inom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Departements
chefen.

7 år efter upplåtelsen. De 16 kommunalnämndsordförande, som föreslogo

ändringar i nu gällande ordning, intogo växlande ståndpunkter. Sålunda

ifrågasattes både förlängning och förkortning såväl av tiden för odlingens

fullgörande som av tiden för byggnadernas uppförande. Förkortning av

byggnadstiden förordades dock endast av en kommunalnämndsordförande.

Beträffande kronotorpens uppodling förekomma följade likalydande föreskrifter

i § 11 såväl i de sakkunnigas som i domänstyrelsens författningsförslag:

»Inom tre år efter upplåtelsen skall minst en hektar av den kronotorpet

tillagda odlingsmarken vara odlad och färdig till sådd, och skall likaledes

minst en hektar ytterligare uppodlas under var och en av de tvenne närmast

därefter följande treårsperioderna. Kronotorpare äger att såsom odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldighet åtnjuta ett kontant belopp av intill 750

kronor, att utgå med 500 kronor per hektar för svårodlad mark och med

375 kronor per hektar för lättodlad mark. Odlingsbidraget utbetalas i mån

av arbetets fortgång på sätt, som i upplåtelseavtalet närmare bestämmes.»

Av vad de sakkunniga anfört beträffande detta stadgande inhämtas i

huvudsak följande:

Därest jordbruket skulle för kronotorparen bliva av åsyftad betydelse, vore

nödvändigt, att odlingen redan från början bedreves med all kraft, så att

den för kronotorparens nödtorftiga bärgning erforderliga arealen utan onödig

tidsutdräkt komme i hävd. Såsom framginge av den hittills bedrivna odlingsverksamheten,

vore nu utgående statsbidrag otillräckligt, och nödvändigt

vore därför att avsevärt höja odlingshjälpen.

De sakkunniga hänvisade vidare till en av dem i skrivelse den 29 november

1926 hos domänstyrelsen gjord framställning om beredande av nyodlingsbidrag

åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter. I skrivelsen

föreslogs, att varje lägenhetsinnehavare skulle äga erhålla sådant bidrag

intill ett belopp av 750 kronor att utgå med 500 kronor för hektar för svårodlad

mark (vanlig fastmark samt stenbunden och vanlig torvmark, som ej

utan avsevärdare brytnings- och röjningsarbete kunde direkt plöjas) och med

375 kronor för hektar för lättodlad mark (torvmark i allmänhet och synnerligen

lättodlad fastmark). Nyodlingen skulle ske enligt fastställd odlingsplan

och bidraget utbetalas i terminer i den mån odlingen fullgjordes.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande i denna del yttrat följande:

Domänstyrelsens förslag, att odlingsbidraget skulle utgå med 500 kronor

per hektar för svårodlad mark och med 375 kronor per hektar för lättodlad

mark, syntes mindre lämpligt. Man skulle med detta förslag icke kunna

mellan dessa gränser variera odlingsbidraget, allt efter som marken vore

mer eller mindre lätt- eller svårodlad. Egnahemsstyrelsen ifrågasatte, att

bidraget linge utgå med högst den enligt odlingsplanen beräknade odlingskostnaden,

dock ej i något fall med högre belopp än 500 kronor per hektar.

Mot domänstyrelsens förslag i denna del har jag ej annat att erinra än

att jag i fråga om beloppet av det odlingsbidrag, som högst må utgå i förhållande

till odlingskostnaden för hektar, biträder vad egnahemsstyrelsen

därutinnan förordat. Vidare torde böra föreskrivas, att odlingen skall ske

enligt fastställd odlingsplan. Föreskrifter i ämnet upptagas i 8 § i departementsförslaget.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

45

Föreskrifter angående kronotorpens bebyggande äro upptagna i § 10 i de Kronotorpens

sakkunnigas och domänstyrelsens författningsförslag. Av domänstyrelsen tiet,y9öantle

har föreslagits följande bestämmelse:

»Kronotorp skall inom 5 år från tiden för upplåtelsen vara bebyggt med

bostadshus och uthus enligt av domänstyrelsen godkända ritningar. Såsom

byggnadsbidrag må kronotorpare åtnjuta intill 2,000 kronor. Byggnadsbidrag

utbetalas i mån av arbetets fortgång.

Därest under arrendetiden uppkommer behov av större eller flera åbyggnader

än vid upplåtelsen föreskrivits, äger domänstyrelsen lämna tillstånd

till uppförande av sådan byggnad. För byggnad, som nu sagts, utgår icke

byggnadsbidrag.»

Från denna bestämmelse skilde sig de sakkunnigas förslag till stadgande

i ämnet därutinnan, att dels byggnadsbidraget föreslogs kunna, där särskilda

förhållanden så motiverade, av domänstyrelsen höjas till högst 3,000 kronor

dels ock andra stycket i domänstyrelsens förslag saknades.

De sakkunniga anföra i förevarande fråga huvudsakligen följande:

De sakkunniga hade funnit, att den största svårigheten, som hittills mött

en skogstorpare eller odlingslägenhetsinnehavare vid förverkligande av hans

strävan att förskaffa sig ett eget hem, utan tvivel vore lägenhetens förseende

med åbyggnader. De personer, som önskade bilda sig ett eget hem på

kronans mark, voro nämligen i regel att hänföra till den fattigare delen av

befolkningen, och hade i allmänhet hustru och minderåriga barn att försörja,

vilket vore ägnat att under en lång följd av år försvåra deras strävanden.

Omsorgen om det uppväxande släktet krävde, att lägenhetsinneliavaren

någorlunda snabbt sattes i tillfälle att förse sin lägenhet med ordentliga

byggnader. Mot bakgrunden av dessa förhållanden borde frågan

om byggnadsunderstödets storlek ses.

Sedan byggnadsbidraget höjts från 500 till 1,750 kronor, hade visserligen

byggnadernas uppförande påskyndats och byggnadssättet blivit bättre, men

såsom av de sakkunniga framhållits i samband med den statistiska utredningen

återstode ännu åtskilligt att önska. Endast en jämförelsevis ringa

del av lägenhetsinnehavarna hade med hjälp av nu utgående statsbidrag

förmått att inom föreskriven tid förse lägenheterna med nödiga byggnader.

Av genom de sakkunniga verkställda utredningar framginge, att arbets- och

materialkostnaden för enligt fastställda ritningar någorlunda väl uppförda

åbyggnader å odlingslägenhet uppginge till omkring 4,100 kronor, i vilket

belopp ej inräknats av kronan tillsläppt virke. Kraftigare understöd från

statens sida för byggnadernas uppförande kunde därför ifrågasättas. Visserligen

hade allmänt vid de av de sakkunniga hållna mötena med lägenhetsinnehavare,

glädjande nog, uttalats den meningen, att ju mindre skuld

lägenhetsinnehavaren ådroge sig för lägenhetens iordningställande, dess bättre.

Man hade dock kunnat av lägenhetsinnehavarnas yttrande utläsa en viss

skiljaktighet i uppfattning mellan dem, som redan fullgjort eller i det

närmaste fullgjort sin byggnadsskyldighet, och dem, som i senare tid påbörjat

sin verksamhet och ej kommit så långt med arbetet på lägenheten.

En del av dessa senare hade även uttalat sig för förhöjt byggnadsbidrag.

De sakkunniga hyste den uppfattningen, att lämpligast vore, om lägenhetsinnehavarna

bereddes möjlighet att, där de så önskade och omständigheterna

det påkallade, erhålla förhöjning av byggnadsbidraget. Då det

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

emellertid visat sig, att en och annan lägenhetsinnehavare på relativt kort

tid mäktat fullgöra sin byggnadsskyldighet, antingen detta varit beroende

på, att han disponerat eget sparkapital, besuttit särskilt framstående duglighet

eller ägt förmånen av verksamt bistånd i sitt arbete av vuxna barn

eller andra anhöriga, torde ej alla lägenhetsinnehavare med nödvändighet

höra beviljas förhöjt bidrag. Bidragets storlek borde göras till föremål för

övervägande i varje särskilt fall.

Vid bestämmande av byggnadsbidragets maximibelopp gällde att avväga

detta så, att en medelgod arbetare utan egentligt sparkapital och utan bistånd

av vare sig vuxna barn och andra anhöriga eller på privat väg upplånade

medel skulle mäkta inom 5 år på lägenheten uppföra varaktiga byggnader

enligt fastställda ritningar. Enligt äldre bestämmelser rörande kolonatupplåtelser

skulle byggnadshjälpen utgå med tre fjärdedelar av den beräknade

byggnadskostnaden, dock högst med 4,500 kronor. Enligt kungörelsen den

26 juni 1925 (nr 290) hade byggnadshjälpen sedermera bestämts till 3,500

kronor, vilket belopp i undantagsfall kunde höjas till 4,500 kronor. De

sakkunniga hyste emellertid den uppfattningen, att, därest byggnadsbidraget

för kronotorparna höjdes till 2,000 kronor med möjlighet för torparen att,

där särskilda förhållanden så föranledde, härutöver kunna erhålla ytterligare

1,000 kronor, tillfredsställande garanti torde förefinnas för att kronotorparna

under de i det föregående omnämnda förutsättningarna skulle mäkta

fullgöra sin byggnadsskyldighet. Under förutsättning av, att den efter frihetsårens

slut utgående avgälden alltjämt komme att beräknas efter 3.6

procent ränta å byggnadsbidraget, komme den föreslagna förhöjningen av

detta bidrag att medföra en förhöjning å avgäldsbeloppet med 36 kronor,

detta i händelse byggnadsbidraget utgått med maximibeloppet 3,000 kronor.

Visserligen hade vid möten med odlingslägenhetsinnehavarna från flera håll

uttalats den meningen, att hittills varande avgälder vore nog så stora, men

borde vid denna frågas övervägande hänsyn tagas till att lägenhetsinnehavarna,

under förutsättning av att de sakkunnigas förslag om 750 kronors

odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet av statsmakterna godkändes,

komme i en väsentligt förbättrad ställning. Genom nämnda odlingsbidrag

komme lägenheterna hastigt att uppodlas och snarare giva avkastning.

Likaså bleve lägenhetsinnehavarna genom det ökade byggnadsbidraget i tillfälle

att hastigare fullborda sina byggnader och sattes därmed i tillfälle

att i större omfattning ägna sig åt förtjänstarbete än vad hittills varit

fallet.

På grund av de erfarenheter, som vunnits rörande de nu brukliga byggnaderna,

samt de önskemål, som i detta avseende framställts, hade de sakkunniga

låtit utarbeta nya ritningar med arbetsbeskrivningar, upptagande

tre typer av bostadshus och två typer av uthus.

Domänstyrelsen har i denna del anfört:

Styrelsen hade icke funnit de sakkunnigas utredning och motiv angående

behovet av, att byggnadsbidraget borde höjas till maximum 3,000 kronor,

övertygande. Tre av överjägmästarna hade av skilda anledningar, bland

annat den tyngande arrendeavgäld, som bleve en följd av detta högsta byggnadsbidrag,

uttalat sig för ett byggnadsbidrag av högst 2,000 kronor. De

skäl överjägmästarna anfört och de uttalanden, som vid möten i orterna

med innehavare av odlingslägenheter och skogstorp av dessa gjorts i denna

fråga, hade styrelsen funnit särskilt beaktansvärda. Därför syntes det

styrelsen lämpligt, att det kontanta statsbidrag, varå avgäld skulle beräknas,

begränsades till 2,000 kronor. Det torde nämligen bliva en driftig skogs
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

. Kungl. Ma.j:ts proposition Nr W8.

arbetare möjligt att med detta bidrag inom föreslagen tid uppföra föreskrivna

byggnader, och eu av de viktigaste förutsättningarna för att en

nybyggare skulle slå sig fram i de norrländska skogsbygderna vore, att

han ej trycktes av för höga, årligen återkommande kontanta utlagor.

Styrelsen hade emellertid gjort ett tillägg till de sakkunnigas bestämmelser,

gående ut på att torparen dels icke skulle vara absolut bunden vid den

standardtyp för dylika åbyggnader, som kunde bliva fastställd, dels äga möjlighet

att på lägenheten uppföra ytterligare åbyggnader, såsom exempelvis

en sommarladugård eller eu bryggstuga. Det hade nämligen synts mindre

lyckligt, om en viss standardtyp skulle ovillkorligen fastställas, samt kronotorparens

berättigade önskningar om att få uppföra ytterligare åbyggnader

skulle förhindras med den något snäva avfattning de sakkunnigas 10

§> erhållit. För övrigt hade beträffande odlingslägenheterna under en lång

följd av år tillämpats de bestämmelser, som styrelsen intagit uti sitt tillägg

till paragrafen.

Något statsbidrag borde emellertid ej utgå för nyss berörda slag av åbyggnader,

enär behovet av desamma vore helt beroende av kronotorparens egen

personliga uppfattning och sålunda på förhand icke kunde beräknas.

Alträsks nybyggesnämnd har i sitt ovannämnda, till egnahemsstyrelsen

avgivna utlåtande huvudsakligen anfört följande:

Med hänsyn till de enkla byggnader, varom i förevarande fall vore fråga,

kunde en byggnadstid av 5 år visserligen anses tillräckligt lång. Emellertid

besutte nybyggarna i allmänhet ringa ekonomisk bärkraft, och en forcerad

byggnadsverksamhet måste därför i regel verka förlamande å odlingsarbetet,

vilket enligt nybyggnadsnämndens uppfattning i första hand borde

fullgöras. Nybyggarna torde ej kunna fullgöra föreslagen odlings- och byggnadsskyldighet

utan en skuldsättning, som komme att överstiga den ifrågasatta

byggnadshjälpen. Erfarenheten från Norrbotten visade, att en skuld

på 2,000 kronor jämte jordvärdet vore tillräckligt stor för att förränta fölen

innehavare av fastighet av ifrågavarande slag. På grund härav ansåge

nybyggesnämnden, att en byggnadstid av 5 år vore alltför kort och att

tiden borde utsträckas till 7 år.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande uti ifrågavarande hänseende gjort

följande utalande:

Då den föreslagna tiden, inom vilken kronotorp skulle vara bebyggt (5 år),

understundom kunde komma att visa sig vara väl knapp, torde ifrågavarande

paragraf böra så formuleras, att möjlighet funnes att i detta avseende

i särskilda fall jämka efter omständigheterna. Erfarenheten från kolonatverksamheten

gåve nämligen vid handen, att det icke vore lämpligt att

allt för mycket påskynda arbetet med färdigställande av åbyggnaderna.

Det syntes vara bättre att — liksom hittills i allmänhet skett vid odlingslägenheterna

— låta nybyggnadsarbeten fortskrida jämsides med odlingen

på ett mera lugnt och naturligt sätt.

Beträffande storleken av den kontanta byggnadshjälpen ville styrelsen biträda

de sakkunnigas förslag, att det reguljära beloppet av 2,000 kronor

finge i särskilda fall höjas intill 3,000 kronor.

Statskontoret har i sitt utlåtande biträtt egnahemsstyrelsens förslag i

denna del.

Vidkommande den tid, inom vilka nödiga byggnader å kronotorpet skola Departementsvara

uppförda, ansluter jag mig till egnahemsstyrelsens ståndpunkt, att möj- chefen
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Tillgodoseende

av

virkesbehovet

under

arrendetiden.

lighet bör finnas att i detta hänseende jämka efter omständigheterna. Byggnadstiden

torde dock allenast i undantagsfall böra bestämmas längre än 7 år.

Då särskilda skäl därtill föranleda, torde förlängning av den vid upplåtelsen

avtalade tiden sedermera kunna medgivas av domänstyrelsen genom beviljande

av visst uppskov.

Vad angår byggnadshjälpens storlek anser jag, att densamma i regel bör

utgå med högst 2,000 kronor. Emellertid torde fall kunna tänkas, då en

förhöjning därutöver kan vara motiverad av omständigheterna. Med hänsyn

därtill förordar jag, i likhet med de sakkunniga och egnahemsstyrelsen,

att bidraget må kunna höjas intill ett belopp av 3,000 kronor. Jag anser mig

emellertid böra understryka, att en sådan förhöjning allenast må vidtagas i

enstaka fall.

I fråga om andra stycket i förevarande paragraf i domänstyrelsens författningsförslag

må erinras, att det — bland annat med hänsyn till praxis

i detta hänseende beträffande odlingslägenheter — synes onödigt att uttryckligen

angiva, att domänstyrelsen äger medgiva kronotorparen att uppföra

större åbyggnader än vid upplåtelsen föreskrivits. Flera byggnader än därvid

bestämts torde kronotorparen vara berättigad uppföra utan särskilt tillstånd.

Med hänsyn härtill har nämnda stycke ej upptagits i departementsförslaget,

i vilket bestämmelser i förevarande ämnen införts i 9 §.

Frågan angående virkestilldelning för ifrågavarande ändamål upptages

omedelbart härefter.

I fråga om tillgodoseende av kronotorps virkesbehov under arrendetiden

förekomma i de sakkunnigas och domänstyrelsens författningsförslag stadganden

under § 14. I domänstyrelsens författningsförslag har nämnda

paragraf, som överensstämmer med i ämnet gällande föreskrifter beträffande

odlingslägenhet, följande innehåll:

»Kronotorpare äger att från kronans mark erhålla dels efter utsyning

behövligt virke till lägenhetens åbyggnader och nödiga hägnader samt gagnvirke

till övrigt husbehov, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång

till vedbrand, det senare dock företrädesvis av vindfällen, avfall vid avverkningar,

torr skog eller sådan skog, som i anseende till sin beskaffenhet

eljest bör för en god skogsvård avverkas.»

Från nämnda stadgande avviker den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen

i ämnet huvudsakligen därutinnan, att de sakkunniga ansett ifrågavarande

rättighet böra till tiden begränsas och avse högst 30 år från tillträdet.

Av de sakkunnigas motivering till samma bestämmelse inhämtas i huvudsak

följande:

Tiden för ifrågavarande rättighets utövande borde ej utsträckas över 30

år från torpets första upplåtande. Inom denna tid kunde kronotorparen

förväntas hava inlöst torpet eller i varje fall så ordnat sin ekonomi, att

han vore i stånd att från kronan inköpa nödigt virke. Därest emellertid

efter nämnda tids utgång förhållandena så påkallade, torde frågan om en

eventuell förlängning av tiden göras till föremål för särskild prövning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl- Mujtts proposition AV 198.

4!)

Domänstyrelsen liar i donna del anfört att, då kronotorparen under arrendetiden

icke hade till sin disposition skogsmark av den omfattning, att någon

virkesskörd därifrån vore att påräkna, nuvarande bestämmelser syntes böra

bibehållas.

Jag biträder domänstyrelsens ståndpunkt i förevarande fråga. Föreskrifter n. paitemenui

ämnet hava upptagits i 10 § i departementsförslaget.

Såsom ett andra stycke i samma paragraf hava införts föreskrifter motsvarande

de bestämmelser, som i 10 mom. i 1909 års kungörelse angående

upplåtande av odlingslägenheter meddelats rörande virkestilldelning till uppförande

av större eller flera byggnader än som föreskrivits vid upplåtelsen.

Enligt § 15 i de sakkunnigas författningsförslag skulle kronotorpare Rätt till bete.

kunna tillerkännas viss rätt till bete å angränsande kronopark under högst

30 år från torpets första upplåtande. Som motiv för betesrättens begränsning

till nämnda tid hänvisa de sakkunniga till vad de i motsvarande

hänseende anfört i fråga kronotorparens rätt till skogsfång.

Domänstyrelsens i § 15 i dess författningsförslag upptagna bestämmelser

i ämnet, vilka i huvudsak överensstämma med därutinnan gällande stadganden

i fråga om odlingslägenhet, hava följande lydelse:

»Kronotorpare äger rätt att å område av kronans mark, som för ändamålet

anvisas, erhålla nödigt bete för å kronotorpet vinterfödda häst- och

nötkreatur; dock att, när domänstyrelsen påyrkar, det anvisade området må

kunna utbytas mot annat, samt att i varje fall från bete undantages mark,

varå i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida

men.»

Domänstyrelsen erinrar att, ehuru man även beträffande det norrländska

jordbruket strävade efter att övergå från det mera extensiva jordbruket i

utmarkerna till betning å rationellt ordnade betesvallar, torde det för en

odlare eller jordbrukare av kronotorparens typ icke vara möjligt att avstå

från skogsbetet. Av skäl, som berörts i fråga om kronotorparens rätt till

skogsfång, hade det ej synts styrelsen nödvändigt att begränsa betesrätten

till viss tid.

De av domänstyrelsen föreslagna bestämmelserna i ämnet tillstyrkas Departementsoch

återfinnas i 11 § i departementsförslaget. c,efen''

Enligt 6 § i lagen om rätt till jakt äger innehavare av skogstorp eller Rätt till jakt

odlingslägenhet jakträtt å fastighetens ägor med undantag beträffande jakt °Ch fi*ke''

å älg.

I kungörelsen den 25 november 1927 (nr 437) angående grunder för tillgodogörande

av kronans jakträtt stadgas i mom. 3:o) bland annat, att domänstyrelsen

under angivna förutsättningar äger medgiva innehavare av skogstorp

och odlingslägenhet att utöva jakt efter vissa djurslag å begränsat område

av angränsande kronomark.

Bi ha nr/ till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 166 höft. (Sr 19S.)

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Departements
chefen.

Brandförsäk
ring.

I de sakkunnigas författningsförslag stadgades i § 16, att rätt till jakt

efter älg å torpet under arrendetiden förbehölles kronan, samt i § 17, att

kronotorpare kunde i den mån och för den tid, så prövades lämpligen kunna

ske, beredas rätt utan avgift till jakt och fiske å angränsande kronopark.

I domänstyrelsens förslag äro bestämmelser i ämnet jämväl upptagna i

§§ 16 och 17, vilka hava följande innehåll:

»§ 16. Angående kronotorpare tillkommande rätt till jakt är särskilt

stadgat.

§ 17. Domänstyrelsen må i den mån och för den tid, som prövas lämpligen

kunna ske, bereda kronotorpare rätt till fiske utan avgift i vatten å

angränsande kronopark.»

Domänstyrelsen anför i förevarande hänseenden i huvudsak följande:

De flesta överjägmästarna hade motsatt sig, att kronotorparna skulle äga

utöva jakt å torpet angränsande kronomark. Då numera enligt 1927 vidtagna

ändringar i jaktlagstiftningen innehavare av skogstorp och odlingslägenheter

m. fl. dylika åbor tillerkänts viss jakträtt å kronans mark, hade

emellertid styrelsen intagit motsvarande rätt för innehavare av kronotorp.

Den formulering, styrelsens förslag erhållit, förutsatte dock ändring i jaktlagen.

Då innehavare av kolonat beretts möjlighet att erhålla rätt att utan avgift

fiska å kronans mark och en dylik rätt understundom kunde visa sig

ganska värdefull för en familjs uppehälle, hade styrelsen ansett sig böra

tillse, att kronotorpare i detta hänseende icke bleve sämre lottade.

I huvudsaklig anslutning till innebörden i domänstyrelsens förslag beträffande

kronotorpares rätt till jakt hava i 12 § i departementsförslaget införts

föreskrifter angående kronotorparens rätt att utöva jakt å kronotorpet

och angränsande kronomark. Frågan rörande upptagande i jaktlagstiftningen

av de kronotorpare sålunda medgivna förmåner torde framdeles böra

upptagas.

Mot förslaget att kronotorpare må kunna erhålla rätt att fiska i vatten å

kronotorpet angränsande kronopark har jag intet att erinra.

Angående avhjälpande av brandskada hava de sakkunniga upptagit bestämmelser

i §§ 12 och 13 i sitt författningsförslag. Enligt dessa bestämmelser

skulle kronotorpare till kronan såsom brandstod för åbyggnaderna årligen

betala ett belopp, motsvarande en krona för 1,000 kronor av byggnadsvärdet.

Inträffade brandskada, skulle kronotorparen äga av domänverket

uppbära ersättning med högst 6,000 kronor, men vara skyldig bota skadorna.

Därvid skulle dock kronan tillsläppa virke fritt å rot. Ersättningens belopp

skulle bestämmas av skiljenämnd. Försummelse att erlägga brandstodsavgift

skulle medföra samma risk som uraktlåtenhet att erlägga arrendeavgift.

Föreskrifterna skulle äga tillämpning även beträffande försålt kronotorp,

såvida köpeskillingen ej till fullo guldits.

De sakkunniga anföra som motiv för nämnda föreskrifter i huvudsak

följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

:>i

Kanal. Maj:ls proposition Nr 198.

Jämlikt 11 och 12 inom. i 190!) ars kungörelse angående upplåtande av

odlingslägenheter ålåge det lägenlietsinnehavare att företrädesvis i brandstodsförening

för lånet eller orten för kronans räkning ombesörja och utan

avdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla

i behörig ordning uppskattade värde. Vid inträffande brandskada ägde

kronan uppbära brandskadeersättningen, och skulle skadan botas på så sätt,

att lägenhetsinnehavaren utförde arbetet mot erhållande av lirandskadeersättningen,

i den mån så för byggnaden erfordrades, men utan rätt att av

kronan erhålla fritt virke. I de med lägenhetsinnehavarna upprättade upplåtelsekontrakten

hade domänstyrelsen emellertid förbehållit sig rätt att, där

så funnes lämpligare, låta verkställa återbyggandet på entreprenad eller

genom vederbörande skogsförvaltnings försorg.

Kontrollen över efterlevnaden av föreskrifterna om brandförsäkring ålåge

revirförvaltarna och syntes vålla dessa stort besvär. På vissa orter hade

lägen hets! nr) el lavarnas obenägenhet att ordentligt fullgöra premiebetalningen

föranlett, att brandförsäkringsbolagen ställde sig alltmer ovilliga att bevilja

försäkring å dylika lägenheter. Lägen hetsinnehavarnas försumlighet torde

''iland annat bero därpå, att det — med hänsyn därtill att kronan av brandskadeersättningen

vore berättigad tillgodoföra sig ett belopp, motsvarande

rotvärdet å virket — ansåges oriktigt, att premierna i deras helhet åvilade

lägenhetsinnehavarna.

En nära nog nödvändig förutsättning för ett effektivt övervakande av

byggnadernas brandförsäkring syntes vara, att brandstodsavgifterna uppbures

av jägmästarna och att försumlighet beträffande premieinbetalningen ledde

till enahanda risk, som uraktlåtenhet att erlägga arrende. Den närmast

till hands liggande och mest praktiska lösningen av denna besvärliga fråga

syntes vara, att kronan emot en lämpligt avvägd årlig avgäld från torpinnehavaren

övertoge brandrisken intill visst maximibelopp för de kronan

tillhöriga åbyggnaderna. Uppgifter, som av de sakkunniga införskaffats

angaende den omfattning, vari brandskador å skogstorp och odlingslägenheter

förekommit under tiden 1911—1925, hade givit vid handen, att eu

arlig avgift av en krona för 1,000 kronors byggnadsvärde borde vara tillräcklig

att täcka kronans risk och giva skälig ersättning för besvär och

administration. Då byggnaderna kunde beräknas normalt hava ett värde

av 5,100 kronor, skulle alltså avgiften i genomsnitt utgöra ungefär 5 kronor

för varje kronotorp.

Kronans övertagande av brandrisken för åbyggnaderna skulle för kronotorparna

i allmänhet betyda en avsevärd minskning av den årliga utgiften

för brandförsäkring. För kronans vidkommande skulle åtgärden innebära

ökad trygghet mot förluster på grund av kronotorpares underlåtenhet att

hava åbyggnaderna försäkrade, varjämte jägmästarnas besvär med övervakandet

av brandförsäkringarnas ikrafthållande skulle komma att i väsentlig

grad minskas.

Vad anginge storleken av brandskadeersättningen hade de sakkunniga med

hänsyn därtill, att fall kunde förekomma, då kronotorparen nedlagt avsevärda

kostnader å byggnaderna, ansett sig ej böra sätta ersättningens maximibelopp

lägre än 6,000 kronor. Som värdet å rot av det av kronan tillhandahållna

virket i genomsnitt utgjorde omkring 1,000 kronor, motsvarade

maximiersättningen ett värde å byggnaderna av ungefär 7,000 kronor.

Av de från över jägmästarna till domänstyrelsen avgivna yttrandena beröres

förevarande fråga i fyra utlåtanden. Dessa överjägmästare hava biträtt

s. 52 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Vägar.

52 Kungl. Maj:ts proposition AV 198.

de sakkunnigas förslag, därvid huvudsakligen framhållits, att skogsstatspersonalen

enligt detsamma skulle befrias från att övervaka, huru lägenhetsinnehavarna

fullgjorde dem nu åliggande skyldighet att betala brandförsäkringspremier.

Två överjägmästare hava ansett de av de sakkunniga föreslagna

avgifterna för låga, särskilt med hänsyn till storleken av de premier,

som de lokala brandstodsbolagen betingade sig.

Domänstyrelsen har föreslagit bibehållande av de i 11 och 12 mom. i

1909 års kungörelse införda bestämmelser, vilka upptagits såsom §§ 12 och

13 i domänstyrelsens författningsförslag. Styrelsen anför:

Den omständigheten, att skogsstatspersonalen genom de sakkunnigas förslag

skulle befrias från att övervaka, huru lägenhetshavarna fullgjorde dem

nu åliggande skyldighet, vore enligt domänstyrelsens uppfattning av ganska

ringa vikt i jämförelse med vad förslaget i övrigt innebure av förpliktelse

för statsverket. Styrelsen måste av hänsyn därtill ställa sig avvisande till

de sakkunnigas förslag och i stället hålla på nu gällande bestämmelser.

I övrigt ville styrelsen framhålla, att då beträffande upplåtelse på arrende

av annan kronans mark arrendator alltid tillförbundes att betala brandförsäkring

för lägenhets åbyggnader, syntes i förevarande fall så mycket mindre

skäl föreligga att fritaga arrendatorn från dylik skyldighet, som byggnaderna

under viss förutsättning kunde övergå i hans ägo. Styrelsen såge

därjämte i de av styrelsen föreslagna bestämmelserna ett visst pedagogiskt

moment, varigenom kronotorparens uppmärksamhet riktades på att själv

fullgöra honom åliggande skyldigheter.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig finna de sakkunnigas

förslag till bestämmelser i förevarande ämne vara värda visst beaktande

men har ifrågasatt höjning av den av de sakkunniga förslagna avgiften till

2 kronor för varje 1,000 kronor av byggnadsvärdet.

Jag ansluter mig i förevarande fråga till domänstyrelsens ståndpunkt.

Tillräckliga skäl torde knappast föreligga att frångå vad som för närvarande

uti ifrågavarande hänseende gäller beträffande odlingslägenheter och utarrenderade

kronoegendomar i allmänhet. I enlighet härmed hava i 13 § i departementsförslaget

upptagits bestämmelserna i 11 och 12 mom. i 1909 års

kungörelse om upplåtande av odlingslägenheter. I detta sammanhang vill

jag framhålla, att iakttagande av bestämmelserna om kronotorparens skyldighet

att hava byggnaderna brandförsäkrade torde vara av sådan vikt för

kronan, att arrenderätten, om dessa föreskrifter åsidosättas, jämlikt 2 kap.

36 § 10 mom. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom torde böra vara

förverkad.

Vad angår kronotorp, som inlöses med äganderätt, så föreslås i 25 § i departementsförslaget,

att kronotorparen vid inlösen skall tillförbindas att hålla

byggnaderna ä torpet brandförsäkrade, så länge köpeskillingen icke är till

fullo gulden.

I de sakkunnigas och domänstyrelsens författningsförslag hava under

§ 19 upptagits vissa i sak lika bestämmelser angående underhållet av vägar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition Nr lt)8. .''»ii

för kronotorpen. Nämnda paragraf i domänstyrelsens förslag är av följande

lydelse:

»Kronotorpare är skyldig att underhålla utfarts vä g från torpet även för

det fall, att vägen tillkommit med bidrag från kronans sida.

I underhållet av genom kronans försorg upptagen huvudväg, varigenom

förbindelse med ortens vägnät erhållits, är kronotorpare skyldig deltaga i

den utsträckning och enligt de grunder, varom vid torpets upplåtande eller

vid den vägbyggnaden föregående undersökningen överenskommits. Kronotorpare

må dock ej åläggas underhålla längre sträcka av dylik huvudväg

än tillsammans 300 meter.»

De sakkunniga anföra beträffande ifrågavarande stadgande:

På grund av svårigheterna att överblicka de kostnader, som statsverket

skulle nödgas vidkännas genom en utfästelse att förse kronotorpen med utfartsvägar,

hade de sakkunniga avsiktligt underlåtit att i författningsförslaget

införa några bestämmelser härom. De sakkunniga hade emellertid,

såsom framginge av formuleringen av första stycket i § 19, förutsatt, att

bidrag från kronans sida till dylik utfartsväg skulle kunna ifrågakomma.

Byggandet av utfartsvägar från torpen torde nämligen få anses jämväl utgöra

ett kronans intresse såsom ägnat att i viss mån underlätta revirskötseln

och borde av denna anledning och i mån därav uppmuntras genom bidrag.

Utfartsvägarna från de enskilda torpen behövde och borde tydligen i regel

ej påkostas mera, än att desamma sommartid bleve framkomliga för hjuldon.

Beträffande sådana huvudvägar genom kronoparken, varigenom förbindelse

med ortens vägnät erhöllos, hade de sakkunniga förutsatt, att dessa vägar

såsom huvudsakligen tillkomna för revirskötseln skulle byggas av kronan.

Emellertid gällde, att full hänsyn måste tagas till kostnaderna och att vägbyggnadsverksamheten

sålunda ej bedreves i större omfattning, än ait kronans

båtnad av vägarnas tillkomst kunde anses fullt motsvara byggnadskostnaderna.

A trakter, där dessa förutsättningar saknades och där kronan

genom anordnande av väg alltså icke skulle kunna inom rimlig tid erhålla

en kostnaderna motsvarande båtnad, borde upplåtelse av kronotorp tillsvidare

ej äga rum.

Underhållet av utfartsvägarna från de enskilda kronotorpen borde med

hänsyn till dessa vägars natur helt ombesörjas av vederbörande kronotorpare.

Beträffande åter huvudvägarnas underhåll borde kronotorpares delaktighet

häri bestämmas enligt skäliga grunder genom överenskommelse vid kronotorpets

upplåtande eller vid den vägbyggnaden föregående undersökningen.

Till förhindrande av, att sistnämnda vägunderhåll bleve för kronotorparen

allt för betungande, hade de sakkunniga föreslagit, ätt detsamma ej finge

omfatta längre sträcka än 300 meter, alltså enahanda begränsning, som

föreskrivits beträffande kolonist åliggande underhållsskyldighet ifråga om

kolonatvägar.

Vad de sakkunniga och domänstyrelsen i förevarande hänseende föreslagit

föranleder ej någon erinran [från min sida. Bestämmelser i ämnet

återfinnas i 15 § i departementsförslaget.

I § 22 i domänstyrelsens författningsförslag, vilken paragraf förut återgivits

i samband med behandlingen av frågan om besittningsformen för

kronotorp, stadgas såsom förutsättningar för inlösen, att kronotorparen skall

Departements
chefen.

Förutsättningar

Tor

inlösen av

kronotorp

s. 54 Kontrollera mot PDF

och frågan

om tillgodoseende

av

dess virkesbehov

efter

inlösen m. m.

54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

hava fullgjort honom åliggande byggnads- och odlingsskyldighet samt att

domänstyrelsen prövar kronotorpet kunna utan olägenhet helt avskiljas

från kronoparken. På sätt förut nämnts avser domänstyrelsen, att nämnda

prövning skulle äga rum först, då fråga väckes om inlösen av kronotorp.

I § 23 av domänstyrelsens författningsförslag hava, bland annat, upptagits

bestämmelser angående besiktning av kronotorp för utrönande av, huruvida

förutsättningarna för inlösen föreligga, samt rörande utstakning av skogsmarksområde,

som för tillgodoseende av det huvudsakliga virkesbehovet

skulle vid kronotorps inlösen läggas till detsamma. För nödig utfyllnad

av avkastningen från nämnda skogsmarksområde må enligt stadgande i § 28

innehavare av kronotorpet kunna tillerkännas viss rätt till skogsfång å

kronopark. Bestämmelserna i de tre första styckena av § 23 samt i § 28

i domänstyrelsens författningsförslag lyda sålunda:

»§ 23. Vill kronotorpare inlösa kronotorp, göre därom skriftlig anmälan

hos domänstyrelsen, som har att föranstalta om besiktning för utrönande,

huruvida inlösen må äga rum.

Sådan besiktning verkställes av vederbörande jägmästare.

Befinnes vid besiktningen de §§ 10 och 11 föreskrivna byggnads- och odlingsarbetena

vara beliörigen utförda, har jägmästaren att till lägenheten

utstaka ett lämpligt skogsmarksområde, tillräckligt för att under förutsättning

av någorlunda normal bevuxenhet och medelgod skötsel, kunna lämna

en årlig virkesavkastning av från omkring 15 till omkring 25 kubikmeter fast

mått; börande arealen skogsmark inom dessa gränser i vart fall avpassas

med hänsyn till lägenhetens areal av odlingsmark och övriga på frågan inverkande

förhållanden.

§ 28. I köpekontrakt, varom i § 27 sägs, skola intagas erforderliga förbehåll om

servitut till förmån för såväl kronoparken eller därå belägen fastighet, som

den försålda fastigheten. Sålunda skall i allmänhet ägaren av sistnämnda

fastighet förpliktas tåla att väg för utforsling av virke från kronoparken

tages över fastigheten samt att över dess område till förmån för kronoparken

eller därå belägen fastighet elektrisk ledning dragés, allt dock med ersättning

för av vid servitutets utövande vållad skada, ävensom göras förbehåll

om skyldighet för ägaren av den försålda fastigheten att underhålla

väg.

Å andra sidan skall ägaren av den försålda fastigheten och i den mån

så finnes nödigt, tillerkännas rätt att å kronoparken efter anvisning årligen

taga viss angiven myckenhet husbehovsvirke och bränsle, vilken rätt dock

ej må utsträckas att avse längre tid, än t. o. m. 15 år från den dag kronotorpet

försålts, ävensom rätt att å vissa platser å kronoparken taga grus,

sand, torv och lera till husbehov samt för fullgörande av den ägaren av den

försålda fastigheten åliggande skyldighet att underhålla väg.»

I de sakkunnigas författningsförslag äro, såsom nämnts, i § 22 upptagna

bestämmelser lika lydande med stadgandena i samma paragraf i domän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj ds proposition Nr 19H. 5;''i

styrelsens författningsförslag. De sakkunniga förutsätta doek, pa sätt jämväl

förut oinförmälts, att prövningen av frågan, huruvida kronotorp kunde utan

olägenhet avskiljas från kronoparken, skulle äga rum redan vid kronotorpets

upplåtande. Angående besiktning av kronotorpet, utstakning av skogsmarksområde

och servitut finnas i de sakkunnigas författningsförslag i §§ 23,

24 och 2.) föreskrifter, vilka i stort sett överensstämma med de av domänstyrelsen

i samma ämnen föreslagna bestämmelser. Dock skulle enligt de

sakkunnigas förslag prövning av frågan, huruvida föreskrivna byggnadsoeh

odlingsarbeten fullgjorts, ske i den ordning, som i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom är stadgad beträffande av- och tillträdessyn. Vidare

föreslå de sakkunniga, att utstakningen av skogsmarksområdet skulle

företagas av lantmätare i samråd med vederbörande jägmästare. Enligt de

av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående servitut skulle

v lss betesrätt å kronomark kunna upplåtas till ägare av inlöst kronotorp,

och rätten till skogsfang skulle avse eu tid av högst 30 år från första upplåtelsen

av kronotorpet.

De sakkunnigas motivering för ifrågavarande av dem föreslagna bestämmelser

innehåller — utöver vad redan förut angivits i samband med behandlingen

av fragan om besittningsformen — i huvudsak följande:

Rätt till inlösen av kronotorp borde, i likhet med vad som gällde i fråga

om lcolonaten, inträda först sedan kronotorparen fullgjort honom åliggande

byggnads- och odlingsskyldighet, och beträffande sättet för inlösen borde i

tillämpliga delar gälla samma bestämmelser som för inlösen av kolonat.

I valet mellan de olika sätt, på vilka innehavarna av inlöst kronotorp

kunde tänkas fa sitt virkesbehov fyllt, hade de sakkunniga stannat för den

lösning, som denna fråga erhållit beträffande kolonaten, och föreslagit, att

till kronotorpet skulle läggas skogsmarksskifte, som kunde beräknas giva eu

arlig virkesavkastning av 15—25 kubikmeter fast mått. Vad anginge storleken

av den areal som erfordrades för ändamålet, kunde man med hänsyn

till förhållandena å ifrågavarande trakter ej räkna med eu högre genomsnittlig

virkesavkastning per hektar än en kubikmeter för år, vilket alltså skulle

motsvara en skogsmarksareal av 15-—25 hektar. För de inre delarna av särskilt

Norrbottens län torde eu än större areal vara av behovet påkallad,

i många fall uppgående ända till det dubbla. Den för tillfället förekommande

bevuxenheten å skogsmarken, d. v. s. virkesförrådets storlek och

sammansättning, syntes ej böra tillmätas någon större betydelse i fråga om

arealtilldelningen, ntan skogsmarkens bonitet borde vara i det närmaste

allena utslagsgivande. De sakkunniga hade velat markera denna princip

genom föreskriften om, att skogsmarkstilldelningen skulle enligt angivna

grunder verkställas såsom om »någorlunda normal bevuxenhet» vore för

\l.antlen'' i verkligheten förefintliga virkesförrådet vore otillräckligt

för lägenhetens virkesbehov under den närmaste framtiden, borde lägenhetsägaren

kunna i avvaktan på en förväntad framtida avkastning från lägenhetens

skogsmarksområde medgivas rätt att efter anvisning och i mån av

behov å kronoparken kostnadsfritt hämta nödigt husbehovsvirke och bränsle

intill viss per år angiven maximikvantitet. Bestämmelser i detta syfte hade

inrymts i de sakkunnigas författningsförslag.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

56

För domänstyrelsens motivering till de av styrelsen i förevarande ämnen

föreslagna bestämmelser har förut redogjorts, så vitt angår §> 22. I fråga

om ovan intagna föreskrifter av § 23 yttrar styrelsen, att enligt styrelsens

mening omförmälda undersökning och utläggande av skogsskifte borde kunna

anförtros vederbörande jägmästare, på sätt skedde i fråga om försäljning

av enstaka lägenheter å kronoparker i de södra delarna av landet. Beträffande

stadgandena i § 28 anför styrelsen, att dessa, som överensstämde

med gällande föreskrifter i samma ämnen i fråga om kolonat, vore mera

ändamålsenliga än de av de sakkunniga förordade bestämmelserna.

Egnahemsstyrelsen har i sitt utlåtande ej gjort annan erinran mot vad

domänstyrelsen i förevarande hänseenden föreslagit än att egnahemsstyrelsen

anslutit sig till de sakkunnigas ståndpunkt beträffande ordningen för

prövningen av frågan, huruvida föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten

fullgjorts. Egnahemsstyrelsen yttrar därutinnan att, ehuru domänstyrelsens

förslag vore ägnat att nedbringa förrättningskostnaderna, måste dock starka

betänkligheter resas mot, att denna för kronotorparna mycket viktiga angelägenhet

skulle läggas helt i jägmästarens hand.

Lantmäter istyr elsen har i sitt utlåtande gjort följande uttalande beträffande

frågan om tillgodoseende av virkesbehovet för inlöst kronotorp.

Den i § 23 i domänstyrelsens författningsförslag angivna virkesavkastning

funne lantmäteristyrelsen allt för låg, då det gällde bildandet av självständiga

fastigheter i nu ifrågavarande delar av riket, och fmge styrelsen därutinnan

hänvisa till ett vid styrelsen utlåtande fogat, vid sammanträde med

rikets överlantmätare inför lantmäteristyrelsen den 7 mars 1928 av överlantmätaren

i Jämtlands län hållet föredrag. Bestämmelserna i 19 kap.

3 § i lagen om delning av jord å landet gåve vid handen, att då skog

tilldelades avstyckningslott detta skulle ske genom utläggande av skogsmark.

Skulle det emellertid vid upplåtande med äganderätt av kronotorp låta sig

göra att på ett även för framtida lägenhetsägare betryggande sätt medgiva

fastigheten att i viss mån fylla virkesbehovet genom rätt till avverkning å

kronoparken — vilket emellertid undandroge sig lantmäteristyrelsens bedömande

— torde hinder icke möta att vid bestämmande av den för fastigheten

erforderliga skogsmarken taga viss hänsyn till ett dylikt servitut.

Emellertid torde det med den lydelse 19 kap. 3 § fjärde stycket jorddelningslagen

givits överhuvudtaget icke låta sig göra att, såsom i nämnda

författningsförslag skett, bestämt fastslå vissa gränser för den årliga virkesavkastningen

och därmed även för storleken av den skogsmark, som

skulle tilldelas fastigheten. Bestämmelserna därutinnan torde således böra

uteslutas.

Då det voro skiftesmyndigheterna och därvid i första hand vederbörande

lantmätare vid meddelande av utlåtande rörande tillstånd till avstyckningen,

som hade att pröva frågan om den försålda fastighetens avstyckning, torde

det ur praktiska synpunkter vara lämpligt, att lantmätaren redan vid den i

författningsförslaget föreskrivna besiktningen vort1 närvarande, på det att den

till försäljning ifrågasatta fastigheten måtte utläggas på sådant sätt, att hinder

mot dess avskiljande från kronoparken icke komme att till äventyrs visa

sig föreligga vid den blivande avstyckningsförrättningen. Det torde vara

s. 57 Kontrollera mot PDF

KiiihjI. Mnj:ls proposition AV l'')H.

57

tillräckligt att påpeka den omgång och det dröjsmål, som måste uppstå, därest

vid dylik förrättning skulle befinnas, att fastigheten sådan den genom

skedd upplåtelse bestämts icke kunde lagligen avskiljas såsom självständig

fastighet från kronoparken.

Beträffande innehållet i det i lantmäteristyrelsens utlåtande omförmälda

föredrag må här anmärkas följande:

Enligt av föredragshållaren verkställda undersökningar kunde virkesbehovet

för eu i Norrland belägen jordbrukslott med eu areal odlad jord intill

ö hektar i allmänhet beräknas till 35 å 40 kubikmeter fast mått för år.

För jordbrukslott med större areal odlad jord borde beräknas ytterligare 2,5

kubikmeter för år för varje hektar odlad jord utöver 5 hektar. Dessa beräkningar

överensstämde i stort sett med dem, som verkställts av kolonisationskommittén

samt sågverks- och trävaruexportföreningen.

På sätt jag nämnt i samband med behandlingen av frågan om besittnings- Dcpartementsform

för kronotorparen anser jag, att inlösen av kronotorp allenast må äga ''l,efen

rum, där detsamma jämte visst skogsmarksområde prövas kunna utan olägenhet

avskiljas från kronoparken, samt att denna prövning bör ske först,

då framställning om inlösen göres. Såsom förutsättning för inlösen synes

böra stadgas, att kronotorparen fullgjort honom enligt upplåtelsevillkoren

åliggande odlings- och byggnadsskyldighet.

Vidkommande den ordning, i vilken sistnämnda fråga bör prövas, ansluter

jag mig såtillvida till de sakkunnigas av egnahemsstyrelsen biträdda ståndpunkt,

att jag förordar, att frågan, där sä från någondera sidan påkallas,

företages till prövning i den ordning, som i lagen om nyttjanderätt till

fast egendom är stadgad beträffande av- och tillträdessyn.

Vad angår spörsmålet om tillgodoseende av virkesbehovet för inlöst kronotorp

må erinras, att enligt 19 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet

avstyckad jordbruksfastighet skall av skogsmark, hörande till den fastighet

varifrån avstyckning skor, i mån av tillgång erhålla för dess nyttjande erforderlig

skog. Med hänsyn till detta stadgande torde, på sätt lantmäteristyrelsen

framhållit, ej låta sig göra att i förevarande sammanhang meddela

några närmare bestämmelser angående omfattningen av det skogsmarksområde,

som vid inlösen av kronotorp bör läggas till detsamma. Detta bör

givetvis tilltagas så, att hinder icke möter för avstyckning av kronotorpet

från kronoparken. Lantmäteristyrelsen har uttalat att, därest kronotorpets

virkesbehov skulle kunna på ett för framtida innehavare betryggande sätt

i viss mån tillgodoses genom skogsfång å kronoparken, hänsyn därtill skulle

kunna tagas vid bestämmande av den för kronotorpet erforderliga skogsmarken.

Anordnande av ett dylikt servitut synes mig medföra åtskilliga

fördelar. Jag vill därför förorda, att möjlighet beredes att till förmån för

inlöst kronotorp å kronopark lägga ett till tiden obegränsat servitut angående

skogsfång. Där sådant servitut upplåtos, bör givetvis bestämmelse därom intagas

i köpekontraktet angående försäljningen av kronotorpet. Då kronoparkerna

äro avsedda att i huvudsak för framtiden bibehållas i kronans ägo,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Befogenhet

att bestämma

om inlösen av

kronotorp.

Departements
chefen.

synes därigenom tillfyllestgörande säkerhet vinnas för, att framtida innehavare

av kronotorpet ej komma att gå förlustiga ifrågavarande förmån.

På sätt de sakkunniga och lantmäteristyrelsen föreslagit synes lämpligt,

att lantmätare biträder redan vid den förberedande utstakningen av skogsmarksområde

till kronotorp.

Föreskrifter i nu berörda ämnen hava införts i 19, 21 och 29 §§ i departementsförslaget.

Såsom förut berörts i samband med behandlingen av frågan om besittningsformen

för kronotorp skulle enligt de sakkunnigas förslag tillkomma

domänstyrelsen att besluta om försäljning av kronotorp till innehavaren.

I domänstyrelsens författningsförslag har ej intagits någon föreskrift i

ämnet.

Domänstyrelsen har däri anfört huvudsakligen följande:

Styrelsen hade i huvudsak byggt de av styrelsen föreslagna stadganden

om inlösen av kronotorp på gällande bestämmelser rörande försäljning av

enstaka lägenheter på kronoparker i södra Sverige. I sistberörda fall tillkom

nae beslutanderätten Kungl. Maj:t. Styrelsen funne visserligen rätt väl

överensstämmande med sin uppgift att affärsmässigt förvalta eu viss del av

nationalförmögenheten, om styrelsen erhölle ett dylikt generellt bemyndigande,

men styrelsen vore emellertid icke för tillfället beredd att taga definitiv

ståndpunkt i frågan. Vissa skäl talade nämligen för att ärenden av

ifrågavarande art borde underställas Kungl. Maj:ts prövning, ej minst hänsyn

till den utredning, som för närvarande påginge angående lämpligaste

tillvägagångssättet vid försäljning av egnahem från vissa kronodomäner.

I varje fall torde det dröja en avsevärd tid, innan någon försäljning av

kronotorp kunde ifrågakomma.

Jag kan ej tillstyrka, att åt domänstyrelsen uppdrages att besluta om

inlösen av kronotorp. Ett dylikt bemyndigande skulle innebära ett avsteg

från hittills tillämpade grunder rörande försäljning av kronojord, för vilket

skäl ej torde förefinnas. Bestämmanderätten uti ifrågavarande avseende torde

böra tillkomma Kungl. Maj:t. Därav synas några olägenheter ej behöva

uppkomma. Nämnas må i detta sammanhang, att det förut av mig omförmälda

förslaget angående ändrade grunder för försäljning av kronoegendomar

in. m., vilket jag ämnar föreslå till framläggande för innevarande

års riksdag, inrymmer befogenhet för Kungl. Maj:t att försälja, bland annat,

egnaliemslägenheter från kronoparker na. Emellertid synes knappast erforderligt,

att framställningar om inlösen av kronotorp i varje fall framläggas

för Kungl. Maj:ts prövning. Sådana omständigheter kunna nämligen föreligga,

då det är uppenbart, att förutsättningarna för bifall till framställningen

ej förefinnas. Så är t. ex. förhållandet, om vid besiktningen utrönts,

att föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten ej blivit fullgjorda. I vissa

fall torde av förhållandena vara tydligt, att kronotorpet ej utan bestämd

olägenhet kan avskiljas från kronoparken. I dylika fall torde domänstyrelsen

böra äga befogenhet att avvisa framställningen. Framhållas må att det

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1!J8. ä.9

står sökanden öppet att genom besvär draga frågan under Kungl. Maj:ts

prövning.

Förslag i förevarande ämne har intagits i 22 § i departementsförslaget.

Angående beräknande av köpeskillingen för kronotorp stadgas i § 26 i Beräknande

de sakkunnigas författningsförslag följande: Vingen* ffir''

»Köpeskillingen för lägenheten bestämmes med hänsyn till värdet å jord kronotorp.

och skog samt byggnadshjälp enligt allmänna grunder, som fastställas av

Kungl. Maj:t.

Vid första upplåtandet av för inlösen ifrågakommande kronotorp skall i

upplåtelsehandlingen angivas inlösningsvärdet av det kronotorpet då tilldelade

jordområdet.»

De sakkunniga anföra beträffande nämnda paragraf, att de ansett samma

bestämmelser, som föreskrivits för inlösen av kolonat, i tillämpliga delar

böra gälla samt att de smärre avvikelser, som förekomme, vidtagits bland

annat med hänsyn till de av de sakkunniga föreslagna delvis nya föreskrifterna

för kronotorpsupplåtelser.

I domänstyrelsens författningsförslag föreskrives i sista stycket i §23

att, sedan slcogsmarksskifte utstakats, jägmästaren har att värdera den

till försäljning ifrågasatta lägenheten och till domänstyrelsen ingiva uppskattningshandlingarna

med förslag till köpeskilling, samt i § 24, att köpeskillingen

beräknas med hänsyn till dels värdet å jord — i fråga om

odlingsmark i ouppodlat skick — och skog dels ock utbetalat byggnadsb

idrag.

I detta sammanhang må vidare nämnas, att enligt bestämmelserna i §§ 26

och 27 i domänstyrelsens författningsförslag till inlösen ifrågasatt kronotorp

skulle avstyckas genom kronans försorg men lagfartskostnader betalas

av kronotorparen.

Domänstyrelsen anför, att styrelsen beträffande köpeskillingens bestämmande

föreslagit en annan ordning än de sakkunniga så tillvida, att på

detta stadium av utredningen icke vore fråga om annat än sättet för köpeskillingens

beräknande. Med avseende å de faktorer, som därvid borde

komma i betraktande, skilde sig styrelsens förslag från de sakkunnigas allenast

i fråga om precisering av, att odlingsmarkens värde skulle beräknas i

ouppodlat skick.

Egnahemsstyrelsen yttrar i sitt utlåtande i förevarande hänseende, att

styrelsen anslöte sig till de sakkunnigas förslag. Sålunda borde köpeskillingen

i vad den anginge jord och byggnader vara fastställd — enligt bestämda

regler — redan vid den första nyttjanderättsupplåtelsen, medan värdet

av växande skog kunde göras beroende av skogsräkning vid inlösningstillfället.

Lika med de sakkunniga och domänstyrelsen anser jag, att köpeskillingen Departemenuför

kronotorp bör beräknas med hänsyn till värdet av jord och skog samt chefen,

byggnadsbidrag. Värdet av byggnadsbidraget bör givetvis sättas till det be
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1!>8.

Erläggande

av köpeskillingen

för

kronolorp.

lopp, som lcronotorparen i dylikt hänseende uppburit, och priset å odlingsmarken

torde lämpligen böra bestämmas till det värde, som förut fastställts

för beräknande av arrendeavgiften. Därigenom vinnes, att köpeskillingen

i sistnämnda två hänseenden kan beräknas redan vid upplåtelsen av kronotorp.

Vad åter angår skogsmark och växande skog må framhållas, att skogsmarksområde

avses skola läggas till kronotorpet först, då detta inlöses. Med

hänsyn därtill synes riktigast, att köpeskillingen för dylik mark och växande

skog göres beroende av värdering vid inlösningstillfället. Då enligt vad jag

föreslagit det skall tillkomma Kungl. Maj:t att bestämma om kronotorps

försäljning, lärer priset ej komma att sättas högre än rimligt är.

Har vid ny upplåtelse av kronotorp den nye kronotorparen tillförbundits

gottgöra kronan ersättning, som kronan på grund av förbättringsarbeten

utgivit till den avträdande kronotorparen, torde vad av beloppet må återstå

oguldet böra erläggas såsom köpeskilling.

I departementsförslaget hava föreskrifter av nu angivet innehåll om köpeskillingens

beräknande införts i 20 §.

Angående köpeskillingens erläggande upptagas bestämmelser i § 25 i

domänstyrelsens författningsförslag. Nämnda paragraf har följande lydelse.

»Där köpeskillingen icke erlägges kontant vid köpets avslutande delas

densamma i tvenne lika stora delar, en amorteringsdel och en Stående del.

På amorteringsdelen erlägges från dagen för köpekontraktets upprättande

och intill dess densamma blivit till fullo gulden, eu annuitet av 6 procent,

varvid såsom amortering räknas 2.4 procent och som ränta 3.6 procent av

det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Ränta efter 3.6 procent

skall härförutom erläggas å den stående delen, intill dess jämväl denna del

tillfullo inbetalts.

Den stående delen skall vara gulden senast inom 5 år från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen skolat fullgöras; lägenhetsinnehavare obetaget

att nät som helst betala köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor

samt att göra de avbetalningar han önskar utöver de sålunda stadgade.

Dylika avbetalningar skola i första hand avse den stående delen.

Därest den föx-sålda lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas, eller

skog å lägenheten avverkas annorledes än till husbehov eller föreskrivna

ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras eller ägaren underlåter

att hålla åbyggnaderna brandförsäkrade, skall, därest sådant från

statens sida påfordras, vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta

genast vara till betalning förfallet. Detsamma skall gälla, där äganderätt

till lägenheten genom köp eller annat fång övergår till ny ägare, så framt

denne icke ställer sådan borgen, som för varje Särskilt fall av domänstyrelsen

prövas erforderlig.

Som säkerhet för ogulden del av köpeskillingen skall kronotorpare, då

inlösen äger rum, avlämna med inteckningsmedgivande försedd förbindelse

avfattad i överensstämmelse med vad ovan föreskrivits.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. (»1

Köparen skall vara skyldig att erlägga i denna paragraf omförmälda

annuitet i den ordning, som från statens sida vid köpet närmare bestämmes.

»

Av de sakkunniga i ämnet föreslagna stadganden innefatta i vissa hänseenden

smärre avvikelser från domänstyrelsens förslag. Bland annat skulle

sålunda enligt de sakkunnigas förslag vid kronotorpets övergång till ny

ägare köpeskillingen vara förfallen till betalning i andra fall än då kronotorpet

övertoges av annan än efterlevande make eller bröstarvinge, såframt

icke den nye ägaren i vederbörlig ordning prövades lämplig att övertaga

kronotorpet.

Domänstyrelsen anför, att det syntes riktigt, att ogulden del av köpeskillingen

genast förfölle till betalning, om kronotorpet överginge till ny

ägare. Då från statens sida ej uppställts några som helst krav på den nye

ägarens kvalifikationer för visst syfte, torde sådant medgivande, som de

sakkunniga ifrågasatt, ej böra lämnas. Emellertid kunde det för nye ägaren

understundom vara förmånligare att ställa borgen för köpeskillingen än att

betala densamma, och valfrihet därutinnan hade därför föreslagits av domänstyrelsen.

Egnahemsstyrelsen erinrar i sitt utlåtande att, enär annuiteten utginge

till lika belopp för varje år, amorteringsdelen växte år för år och därför

ej, på sätt skett i domänstyrelsens förslag, kunde angivas med en fix procentsats.

Vidare anför egnahemsstyrelsen:

Den av domänstyrelsen föreslagna bestämmelsen angående köpeskillingens

förfallande till betalning vid kronotorps övergång till ny ägare borde ändras

att överensstämma med reglerna för överlåtelse av egnahemslån och egnahemslägenheter

från kronans jordbruksdomäner. Sålunda borde tillstånd

kunna få lämnas åt närskyld eller annan lämplig person, som övertoge

lägenheten, att på oförändrade villkor få övertaga betalningsansvaret för

den oguldna köpeskillingen. Att jämte inteckningssäkerheten i dylikt fall

fordra borgen syntes för övrigt vara varken behövligt eller lämpligt.

Vad egnahemsstyrelsen sålunda föreslagit tillstyrkes av statskontoret i

dess utlåtande.

Rörande köpeskillingens erläggande liava föreskrifter upptagits i 24—28 §§ Departements

i departementsförslaget. I fråga om betalningssättet överensstämma dessa chefen,

mod vad därutinnan föreslagits av domänstyrelsen, dock har beaktats vad

egnahemsstyrelsen anmärkt beträffande angivandet av den årliga kapitalavbetalningens

storlek. I övrigt hava nämnda föreskrifter i huvudsak samma

innehåll som de bestämmelser, vilka i motsvarande hänseenden föreslås i det

förslag angående ändrade grunder för försäljning av kronoegendomar m. m.,

vilket jag, såsom förut nämnts, i dag anmäler för Kungl. Maj:t. Jag

ber att få åberopa, vad jag därvid kommer att anföra i berörda avseenden.

Nu må allenast framhållas, att jag beträffande frågan om förtidsbetalning

av köpeskillingen vid kronotorps övergång till ny ägare anslutit mig till

egnahemsstyrelsens, av statskontoret biträdda ståndpunkt.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

De sakkunnigas

och domänstyrelsens

förslag samt

yttranden däröver.

Förbättrade villkor för innehavare av skogstorp och odlingslägenheter.

De sakkunniga föreslå, att skogstorp och odlingslägenheter under vissa

förutsättningar skola kunna omföras till kronotorp. Bestämmelser därom

upptagas i §§ 28—33 i de sakkunnigas författningsförslag. Enligt nämnda

bestämmelser skulle, efter ansökning hos domänstyrelsen, till kronotorp

kunna omföras sådana skogstorp och odlingslägenheter, som i befintligt

skick eller efter omreglering av området fyllde de krav, som med hänsyn

till jorddelning och läge ställdes på kronotorp med innehavaren medgiven

inlösningsrätt. Vid omföring skulle det gamla upplåtelseavtalet hävas och

nytt kontrakt angående lägenhetens upplåtande som kronotorp upprättas.

Där åbyggnaderna vore i väsentlig grad bristfälliga, skulle lägenhetsinnehavaren

i samband med omföringen kunna erhålla statsbidrag för byggnadernas

iståndsättande, eventuellt till uppförande av nya byggnader. Sammanlagda

beloppet av dylikt bidrag och tidigare uppburet byggnadsbidrag

skulle dock ej få överstiga det enligt § 10 i de sakkunnigas författningsförslag

fastställda högsta byggnadsbidraget. Vidare skulle innehavare av

till kronotorp omförd lägenhet vara berättigad till odlingsbidrag enligt de

i § 11 i de sakkunnigas författningsförslag innefattade grunder. Odlingsbidraget

skulle dock ej utgå till nyodlingsarbete, som utförts före omföringen,

och ej heller till sådan därefter företagen odling, för vilken lägenhetsinnehavaren

enligt de äldre upplåtelsevillkoren eller eljest åtnjöte statsbidrag.

Av de sakkunnigas motivering till nämnda föreskrifter inhämtas bland

annat följande:

Ur jordbrukssynpunkt olämpliga lägenheter borde ej omföras till kronotorp,

enär det måste anses önskvärt att sådana lägenheter icke vidmakthölles

genom några åtgärder från kronans sida. Ovan odlingsgriinsen belägna

lägenheter hade ej synts böra utestängas från möjlighet till omföring.

Många av dessa vore nämligen ur odlingssynpunkt mycket goda och hade

stora utvecklingsmöjligheter. Ä ett ej ringa antal lägenheter av ifrågavarande

slag, särskilt äldre lägenheter, vore åbyggnadema så bristfälliga,

att de knappast tillfredställde ens de enklaste krav på hygien och ändamålsenlighet.

Då lägenhetsinnehavarna ej själva mäktade genomföra erforderliga

reparationer och nybyggnader, vore nödvändigt att staten trädde

hjälpande emellan. Såsom skäl därför kunde även anföras, att dessa lägenhetsinnehavare

i allmänhet endast kommit i åtnjutande av ett förhållandevis

ringa byggnadsbidrag enligt äldre bestämmelser. Vore emellertid bristerna

ej av svårare beskaffenhet än att de relativt lätt kunde botas av

lägenhetsinnehavaren, borde någon statshjälp ej lämnas.

Domänstyrelsen biträder ej de sakkunnigas förslag om omförande av

skogstorp och odlingslägenheter till kronotorp. Domänstyrelsen anför därutinnan:
Styrelsen

hade funnit det stöta på alltför stora praktiska svårigheter att

genomföra eu generellt medgiven rätt till skogstorps och kronotorps om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr lltti. 03

föring (ill kronotorp med inlösningsrätt. Det finge icke förglömmas, att

»len kolonisation, som skapats genom upplåtande av odlingsliigenheter, dels

i viss mån lämnats åt sig själv och fått bryta sig fram å skilda linjer —

nämligen bosättningen intill odlad bygd och vid kommunikationsled och

nedsättning av arbetskraft för statens skogsskötsel — dels befunne sig å

vitt skilda stadier av utveckling. Att nu med samma rätt till inlösen på

eu gång omstöpa alla dessa lägenheter i eu och samma form torde i de

allra flesta fallen icke kunna ske, utan att lägenhetshavarna skulle finna

sig orättvist behandlade.

Domänstyrelsen förklarar sig emellertid ej vilja motsätta sig försäljning

av ifrågavarande lägenheter under förutsättning, att i fråga om belägenheten

hänsyn toges till av styrelsen förut framhållna synpunkter. Enligt

styrelsens mening borde dock därvid bestämmelserna om försäljning av

egna hem å kronojord tillämpas. Beträffande spörsmålet, huruvida lägenhetsinnehavarna

borde i andra hänseenden beredas förbättrade villkor, anför

styrelsen:

I fråga om tilldelning av odlingsmark sökte styrelsen i alla de fall, då

en utökning eller omläggning av en lägenhet vore befogad, tillmötesgå

vederbörandes önskningar, och syntes några särskilda åtgärder i berörda

syfte ej erforderliga.

För avdikning å skogstorp och odlingslägenheter funnes möjligheter öppnade

genom bidrag från avdikningsanslaget.

Beträffande utfartsvägar från odlingslägenheter och skogstorp anvisade

styrelsen årligen bidrag härtill. Styrelsen hade den uppfattningen, att med

den utveckling väganläggningama tagit inom ifrågavarande delar av landet

och med de bidrag till nu avsedda utfartsvägar, styrelsen ansåge sig kunna

årligen anvisa, det inom rimlig tid komme att i huvudsak bliva sörjt för

tillfredsställande av det behov, som i berörda avseende kunde påvisas.

Vad anginge statens bidrag till byggnader och odling utginge dessa till

ett belopp av högst 2,000 kronor, varav 750 kronor i odlingshjälp och 1,250

kronor såsom tilläggsbidrag. Sistnämnda bidrag avsåge allenast byggnader.

Av det förra hade tidigax-e 500 kronor avsetts utgöra byggnadsbidrag och

250 kronor bidrag till odling av en hektar. I numera gällande bestämmelser

om utbetalande av odlingshjälpen hade icke tydligt angivits, huru

mycket därav som skulle utgå för byggnad respektive odling. I praktiken

torde emellertid ovannämnda fördelning alltjämt tillämpas. Byggnadsbidraget

vore sålunda högst 1,750 kronor och odlingsbidraget 250 kronor.

Ifråga om byggnadsbidraget torde det icke vara erforderligt vidtaga någon

höjning. Styrelsen hade förut föreslagit, att byggnadsbidraget för kronotorp

skulle utgöra högst 2,000 kronor. Då styrelsen av den i ärendet förebragta

utredningen fått den uppfattningen, dels att sistnämnda belopp vore

för ändamålet tillräckligt, dels att detsamma icke alltid komme att helt

utnyttjas, syntes det icke nödvändigt att helt likställa innehavare av odlingslägenheter

med kronotorpare.

Vidkommande odlingshjälpen torde densamma få anses alldeles för knappt

tilltagen. Utan tvivel vore det en av de allra viktigaste förutsättningarna

för en framgångsrik kolonisation att odlingsarbetet bedreves i rask takt, och

detta vore icke möjligt utan rätt betydande statsbidrag. Numera syntes den

uppfattningen vara gällande, att dylika statsbidrag borde dels utgå med

ungefär halva beräknade kostnaden för odlingen och dels lämnas utan åter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

(54 Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

betalningsskyldighet. I sistnämnda avseende ansåges staten hava fatt valuta

genom att odling av landet kommit till ständ.

Styrelsen finge med hänsyn härtill föreslå, att innehavare av odlingslägenhet

eller skogstorp, som enligt gällande bestämmelser kunde upplåtas

på femtioårigt arrende, mätte för efter viss dag påbörjad och utförd odling

erhålla ett statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av högst 750 kronor

att utgå i enlighet med bestämmelserna i § 11 i styrelsens förslag angående

upplåtande av kronotorp.

i anslutning till vad domänstyrelsen sålunda anfört har styrelsen upprättat

förut omförmälda förslag till kungörelse angående odlingsbidrag

utan återbetalningsskyldighet till innehavare av odlingslägenheter och skogstorp

å kronomark i de sex nordligaste länen. Enligt nämnda förslag skulle

innehavare av odlingslägenhet och innehavare av sådant skogstorp, som utarrenderats

på 50 år, vara berättigade att erhålla visst statsbidrag för odling,

som påbörjas efter den 1 juli 1929. Bidraget föreslås skola utgå med a00

kronor för hektar för svårodlad och 375 kronor för hektar för lättodlad mark,

dock ej med högre belopp än att summan därav och den odlingshjälp, som

tillkommer lägenhetsinnehavaren för odling påbörjad eller utförd före den

1 juli 1929, uppgår till 750 kronor. Utbetalning av bidraget skulle ske i

terminer i angiven ordning. För odlingsföretaget skulle upprättas plan och

kostnadsförslag enligt grunder, fastställda av domänstyrelsen. Styrelsen

skulle äga meddela erforderliga tillämpningsföreskrifter till kungörelsen.

I särskild motivering till nämnda kungörelseförslag anför domänstyrelsen

bland annat:

Enligt kontrakt om odlingslägenhet ålåge det lägenhetshavaren att inom

viss tid uppodla 3 hektar mark och uppbure han därför en odlingshjälp av

inalles 250 kronor. Hade denna odlingsskyldighet fullgjorts, torde det vara

tillräckligt, om å lägenheten ytterligare odlades mark med ett statsbidrag

av högst 500 kronor. Därmed kunde till lägenheten vinnas ytterligare

högst 1 hektar svårodlad mark eller högst 1 ''/.j hektar lättodlad mark.

Lägenheten skulle sålunda komma att omfatta minst 4, högst 4 1/2 hektar

odlad mark, vilket borde vara tillräckligt för eu skogsarbetares uppehälle.

A lägenhet, varå intet eller ringa odlingsarbete utförts på grund av nu

gällande bestämmelser, komme givetvis odlingen att omfatta något mindre

totalareal, men bleve dock en dylik lägenhet i berörda avseende i huvudsak

likställd med ett kolonat.

Då det kunde tänkas, att odling ifrågasattes i endast ganska ringa omfattning,

hade det synts lämpligt att bereda domänstyrelsen möjlighet att meddela

de särskilda föreskrifter, som borde gälla vid upprättande av plan och kostnadsförslag

för odlingsföretaget, i avsikt bland annat att sa vitt möjligt

nedbringa kostnaderna för planens upprättande. Dessa kostnader borde bestridas

ur samma anslag som det föreslagna odlingsbidraget.

Domänstyrelsen borde genom utfärdande av tillämpningsföreskrifter kunna

i lämplig omfattning till underlydande tjänstemän decentralisera de förvaltningsåtgärder,

som föranleddes av den föreslagna kungörelsen.

Beträffande de sakkunnigas förslag om omföring av skogstorp och odlingslägenheter

till kronotorp yttrar egnahemsstyrelsen i sitt utlåtande följande:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 65

Egnahemsstyrelsen ville för sin del uttala sympati för grundtankarna i

de sakkunnigas förslag. De skäl, som domänstyrelsen anfört mot ett formligt

omförande av skogstorpen oeli odlingslägenheterna till kronotorp, syntes

emellertid vara värda stort beaktande. Egnahemsstyrelsen förordade därför,

att skogstorpen och odlingslägenheterna bibehölles såsom sådana men att

deras innehavare — där så läte sig göra och lämpligen befunnes kunna

ske -— erhölle vissa ytterligare förmåner i anslutning till de nya bestämmelserna

för kronotorp. Något hävande av äldre upplåtelseavtal skulle

emellertid ej ske.

Beträffande de förmåner, som enligt egnahemsstyrelsens uppfattning sålunda

borde beredas ifrågavarande lägenhetsinnehavare, uttalar styrelsen,

att de borde komma i åtnjutande av ytterligare odlingsbidrag att utgå

enligt domänstyrelsens förslag med den jämkning, som föranleddes av egnahemsstyrelsens

uttalande under § 11. Om lägenheten vid syn enligt § 4 i

författningsförslaget om upplåtande av kronotorp befunnes äga förutsättningar

att kunna bestå såsom självständig brukningsdel, borde innehavare

av sådan lägenhet dessutom kunna dels erhålla tillskott av ytterligare odlingsjord,

om tillgång därtill funnes, dels till iståndsättande av bristfälliga åbygglader

eller uppförande av nya i dessas ställe bekomma erforderlig utfyllnad

i byggnadsbidraget på sätt föreslagits av de sakkunniga, dels ock få inlösa

lägenheten med äganderätt, allt därjämte under i tillämpliga delar samma

villkor och förutsättningar, som kunde stadgas rörande kronotorp.

Såsom i inledningen nämnts har kommunalnämnden i Vilhelmina socken

å kommunalfullmäktiges vägnar i skrivelse den 28 november 1927 anhållit

om vidtagande av åtgärder för förbättrande av ifrågavarande lägenhetsinnehavares

ekonomiska ställning. I skrivelsen anföres i huvudsak följande:

Kommunalnämnden ansåge, att de nu utgående odlingsbidragen vore

otillräckliga. Ytterligare åtgärder borde vidtagas av statsmakterna för att i

största möjliga utsträckning möjliggöra lägenheternas uppodling och därmed

i görligaste mån ge dessa en ställning av självförsörjande jordbruk. Lägenhetsinnehavare,

som på grund av ålderdom och orkeslöshet överlåtit sin

lägenhet till annan person, borde av staten tillförsäkras fri bostad och vedbrand

å sin f. d. lägenhet under sin återstående livstid. Vidare borde lägenhetsinnehavarna

komma i åtnjutande av lån ur statens redskaps- och

kreaturslånefond på samma villkor, som nu vore stadgat för innehavare av

kolonat. Dessutom borde lägenhetsinnehavarna och kolonister tillförsäkras

alla de arbeten, som funnes å kronoparkerna.

I sitt utlåtande över sistnämnda framställning åberopar domänstyrelsen

förut återgivna, av styrelsen framlagda förslag i ämnet samt anför vidare

huvudsakligen följande:

En generellt medgiven rätt för avträdande lägenhetsinnehavare till bostad

å lägenheten skulle medföra krav på uppförande på statens bekostnad

av födorådsbyggnader å mer än 2,000 lägenheter. Då vid överlåtelse av

lägenhet innehavaren vore oförhindrad att betinga sig förmåner för överlåtelsen,

kunde han redan nu, om möjlighet i avseende å utrymmet förefunnes,

tillförsäkra sig bostad å lägenheten för sin återstående livstid. Styrelsen

vore rätt så tveksam, om det funnes något verkligt större behov av lån

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 166 häft. (Nr 198.) 5

Framställning

från kommunalnämnden

i

Vilhelmina

socken.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Departements
chefen.

för anskaffande av kreatur och redskap åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter.

Det komme att möta oöverkomliga svårigheter att reservera

allt arbete å statens skogar åt ifrågavarande lägenhetsinnehavare och

skulle ofelbart leda till minskad nettoavkastning från kronoparkerna.

Egnahemsstyrelsen uttalar i sitt utlåtande över framställningen att, om

det av domänstyrelsen framlagda förslaget med av egnahemsstyrelsen ifrågasatta

ändringar bleve genomfört, hithörande lägenhetsinnehavares ställning

torde komma att i så väsentliga avseenden förbättras, att huvudsyftet med

framställningen kunde anses bliva tillgodosett.

Lika med domänstyrelsen och egnahemsstyrelsen anser jag, att någon omföring

av skogstorp och odlingslägenheter till kronotorp ej bör äga rum.

Vissa ytterligare förmåner torde emellertid böra tillförsäkras deras innehavare;

och torde man härvid icke, såsom domänstyrelsen föreslagit, böra

stanna vid medgivande av ökade odlingsbidrag. På sätt jag strax kommer

att närmare utveckla, torde de därjämte under vissa förutsättningar böra

erhålla tilldelning av odlingsmark, bidrag till iståndsättande av bristfälliga

byggnader samt möjlighet att med äganderätt inlösa av dem innehavda

lägenheter. I anslutning till vad nu gäller beträffande utgående av

tilläggsbidrag till byggnadsarbete torde de ifrågasatta förmånerna böra beviljas,

förutom innehavare av odlingslägenheter, allenast innehavare av på

50-årigt arrende upplåtna skogstorp. Såsom en allmän förutsättning för

beviljande av berörda förmåner synes böra gälla, att vederbörande

lägenhet i befintligt skick eller efter företagen utvidgning av odlingsmarken

är lämplig för jordbruksändamål. Det torde nämligen ej vara önskvärt,

att ur jordbrukssynpunkt olämpliga lägenheter vidmakthållas genom åtgärder

från kronans sida. För utrönande av, huruvida sistnämnda förutsättning

föreligger, bör, där så finnes erforderligt, besiktning företagas å lägenheten.

Rörande de skäl, som torde motivera av mig nu ifrågasatta förmåner, och

de särskilda regler, som böra gälla beträffande desamma, ber jag få anföra

följande.

Utvidgning av den lägenhet tillagda odlingsmarken torde ej sällan vara

av behovet påkallad. Framhållas må, att de äldre lägenheterna 4 många

fall tilldelats synnerligen ringa areal odlingsmark. Vidare finnas bland

lägenheter, som tillagts en något större areal, en del lägenheter, där odlingsmarken

till största delen uppodlats. I dylika fall synes möjlighet böra

beredas lägenhetsinnehavaren att, där så lämpligen kan ske, erhålla tillskottsjord.

Storleken av denna bör anpassas efter omständigheterna i varje särskilt

fall. I regel torde odlingsmarkens areal ej böra ökas mera än högst

upp till 10 hektar. Har lägenhetsinnehavare visat prov på särskild duglighet

och odlingsintresse, synes emellertid hinder ej böra möta att giva odlingsmarken

något större omfattning. Dess areal torde dock ej i något fall böra

få överstiga den för kronotorp föreslagna maximividden 15 hektar.

Där utvidgning av lägenhets areal, på sätt nu föreslagits, äger rum, bör

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198. 67

skriftligt tillagg till upplåtelsekontraktet göras därom. Lägenhetsinnehavaren

bör därvid tillförbindas att vidkännas den höjning i den årliga

arrendeavgiften, som motsvarar ränta efter 3.6 procent å tillskottsjordens

värde. Detta torde, i likhet med vad nu gäller i fråga om odlingsmark,

som vid odlingslägenhets upplåtande tilldelas densamma, böra sättas till högst

20 kronor för hektar.

På sätt framgår av den av de sakkunniga och kolonisationskommittén

verkställda statistiska utredningen rörande skogstorp och odlingslägenheter,

är i allmänhet arealen av den till lägenheterna hörande odlade marken alltför

ringa. Det synes därför vara av synnerligen stor betydelse att söka

åstadkomma en kraftigare bedriven odlingsverksamhet. För nämnda ändamål

torde ytterligare statsbidrag till nyodling böra lämnas. Lämpligt synes

vara, att ifrågavarande lägenhetsinnehavare i fråga om rätt till odlingsbidrag

jämställas med kronotorparna, som vid bifall till vad jag ovan

förordat i dylikt hänseende skulle äga åtnjuta intill 750 kronor. Vad angår

storleken av det bidrag, som enligt hittills gällande bestämmelser tillkommit

ifrågavarande lägenhetsinnehavare för odlingsarbete, må framhållas, att

föreskrifterna angående nu utgående så kallad odlingshjälp å 750 kronor ej

fullt otvetydigt utvisa i vad mån denna är att anse såsom byggnadsbidrag

eller att hänföra till bidrag till odlingsarbete. Såsom förut nämnts (sid. 4—5)

skulle enligt de ursprungliga bestämmelserna i 1909 års kungörelse angående

upplåtande av odlingslägenheter av odlingshjälpen två tredjedelar var

för sig utbetalas, då uthusbyggnaden och manbyggnaden voro färdiga, samt

en tredjedel, då en hektar jord var odlad. Med hänsyn härtill torde kunna

anses, att en tredjedel av odlingshjälpen eller 250 kronor utgjorde bidrag

till odlingsarbete. Ordningen för odlingshjälpens utbetalande ändrades sedermera

genom den nu gällande kungörelsen av den 9 oktober 1913 (nr 334)

sålunda, att två tredjedelar skola utbetalas i mån av byggnads- och odlingsarbetets

fortgång samt sista tredjedelen, då byggnaderna äro färdiga och en

hektar jord odlad (jfr. sid. 5—6). Man torde emellertid, såsom domänstyrelsen

uttalat, kunna anse, att fortfarande en tredjedel av odlingshjälpen belöper

å odlingsarbetet. För att i förevarande avseende ernå likställighet

mellan ifrågavarande lägenhetsinnehavare och kronotorpare torde således

de förra böra erhålla ytterligare odlingsbidrag å belopp intill 500 kronor.

Detta bidrag synes allenast böra utgå till nyodling, som påbörjas efter den 30

juni 1929 och verkställes enligt, godkänd plan. På sätt egnahemsstyrelsen

föreslagit bör bidraget ej kunna utgå med högre belopp än den enligt odlingsplanen

beräknade odlingskostnaden och ej i något fall med mera än

500 kronor för hektar. Därvid bör uppenbarligen hänsyn tagas även till

odlingshjälp, som enligt äldre bestämmelser tillkommer lägenhetsinnehavaren

för odlingsarbetet. Det nu förordade odlingsbidraget torde böra åtnjutas

utan återbetalningsskyldigliet och utbetalas i mån av odlingsarbetets fortgång.

Såsom de sakkunniga framhållit, torde åbyggnaderna å en del äldre lägenheter

befinna sig i mycket bristfälligt skick. Lägenhetsinnehavarna torde på grund

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

av sin i allmänhet svaga ekonomiska ställning ej vara i stånd att avhjälpa

bristerna. Starka billighetsskäl synas tala för, att staten träder hjälpande

emellan, helst som lägenhetsinnehavarna i flertalet fall torde hava erhållit

ett jämförelsevis obetydligt statsbidrag till byggnadernas uppförande. Jag

vill därför, i anslutning till vad de sakkunniga och egnahemsstyrelsen förordat,

tillstyrka att, där åbyggnaderna å skogstorp eller odlingslägenhet

äro i väsentlig grad bristfälliga, statsbidrag må utgå till bristernas avhjälpande

eller uppförande av nya byggnader. I vissa fall torde nämligen

byggnaderna vara i så dåligt skick, att det torde vara lämpligare att uppföra

helt nya byggnader än påkosta reparationer å de befintliga husen. Äro

bristfälligheterna å byggnaderna ej av mera svårartad beskaffenhet, synes

något statsbidrag till bristernas botande ej böra medgivas. Vad beträffar

bidragets storlek, så torde detta böra kunna utgå intill så stort belopp, att

detsamma jämte statsbidrag, som förut utlämnats till byggnadsarbeten,

kommer att uppgå till 2,000 kronor eller i undantagsfall till 3,000 kronor.

Lägenhetsinnehavarna skulle därigenom i fråga om byggnadsbidrag bliva

jämställda med kronotorpare. I anslutning till vad ovan därutinnan anförts

må framhållas, att av statsbidrag, som utlämnats enligt 1909 års kungörelse

angående upplåtande av odlingslägenheter, ett belopp av 500 kronor torde

böra anses utgöra byggnadsbidrag. Det nu föreslagna byggnadsbidraget

torde böra utbetalas i mån av arbetets fortgång.

I samband med beviljande av nu ifrågasatt byggnadsbidrag böra i skriftligt

tillägg till upplåtelsekontraktet föreskrifter lämnas om beskaffenheten

av de byggnadsarbeten, som skola utföras, och lämplig tid utsättas,

inom vilken arbetena skola vara slutförda. Lägenhetsinnehavaren

bör även tillförbindas att vidkännas den höjning i den årliga arrendeavgiften,

som motsvarar ränta efter 3.6 procent å uppburet byggnadsbidrag.

I fråga om inlösen av skogstorp eller odlingslägenhet, som är lämplig för

jordbruksändamål, torde reglerna om inlösen av kronotorp i tillämpliga delar

böra gälla. Inlösen bör sålunda kunna ske i sådana fall, där skogstorpet

eller odlingslägenheten kan utan olägenhet avskiljas från kronoparken och

lägenhetsinnehavaren fullgjort i upplåtelsevillkoren föreskrivna odlings- och

byggnadsarbeten. Beträffande beräknande av köpeskillingen för skogstorp

och odlingslägenhet synas emellertid i motsvarande hänseende föreslagna

regler om kronotorp ej kunna utan vidare tillämpas utan torde särskilda

föreskrifter vara erforderliga. Följande grunder synas böra gälla. I köpeskillingen

inräknas uppburet statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren

hänsyn tagits vid beräknande av arrendeavgiften. Till statsbidrag

av sådant slag äro att hänföra bidrag enligt 1891 års brev och 1904 års

kungörelse om upplåtande av skogstorp, odlingshjälp enligt 1909 års kungörelse

om upplåtande av odlingslägenheter, tilläggsbidrag, som enligt kungörelsen

den 17 oktober 1913 (nr 253) om ändring av viss del av sistnämnda kungörelse

under viss förutsättning tillkommer innehavare av skogstorp, tillläggsbidrag

till byggnadsarbete enligt kungörelserna den 20 juni 1918 (nr 448)

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

och den 4 juni 1920 (nr 260) (jfr redogörelsen för nämnda bestämmelser

i inledningen) samt bidrag, som enligt nu förordade bestämmelser utgått till

byggnadsarbete. Odlingsmarken bör åsättas samma värde, som beräknats vid

bestämmande av arrendeavgiften. För annan mark och växande skog beräknas

skäligt värde. I vissa fall bar lägenhet upplåtits med kronan tillhörigt

hus. Priset för dylik byggnad torde böra sättas till dess värde vid

tiden för upplåtelsen, dock att rotvärdet å det för byggnaden använda virket

ej må medräknas.

Åt domänstyrelsen synes böra uppdragas att avgöra frågor om utvidgning

av lägenhets område samt beviljande av nu förordade odlings- och byggnadsbidrag.

Bestämmanderätten beträffande inlösen av lägenhet torde, på sätt

föreslagits i fråga om kronotorp, böra tillkomma Kungl. Maj:t.

Bestämmelser i förevarande ämnen hava införts i 31—35 §§ i departementsförslaget.

Bestämmelsernas ikraftträdande och utformning.

De av mig i det föregående tillstyrkta bestämmelserna rörande kronotorp

samt förbättrade villkor för innehavare av skogstorp och odlingslägenheter

synas böra träda i kraft den 1 juli 1929.

Domänstyrelsen har framhållit att, enär den nya upplåtelseformen erbjöde

lägenhetsinnehavarna större fördelar än upplåtande av odlingslägenheter,

vidare upplåtelser av sådana borde upphöra vid ikraftträdandet av de nya

bestämmelserna. Häremot synes ej vara något att erinra. Dock må framhållas,

att hinder ej bör möta för innehavare av skogstorp att erhålla detsamma

under arrende på 50 år, på sätt stadgas i 19 mom. i 1909 års kungörelse

om upplåtande av odlingslägenheter.

Vad beträffar ordningen för antagandet av de av mig förordade i departementsförslaget

innefattade bestämmelserna, torde det böra ankomma på

Kungl. Maj:t att, sedan ärendet varit föremål för riksdagens prövning, i

administrativ ordning utfärda berörda författningsbestämmelser. Dessa böra

givetvis i huvudsak överensstämma med vad nu tillstyrkes. Kungl. Maj:t

torde emellertid böra äga att vidtaga de smärre jämkningar av huvudsakligen

formell natur, som må finnas påkallade.

Förbättrade villkor för nybyggare å Alträsks kolonisationsområde.

I detta sammanhang anhåller jag att få anmäla uppkommen fråga om

beredande av förbättrade villkor för nybyggare å Alträsks kolonisationsområde

i Norrbottens län.

I anledning av därom framlagd proposition beslöts vid 1909 års riksdag

avsättande av nämnda område för anordnande av nybyggeslägenheter. Företaget

skulle, såsom i propositionen framhölls, tillsvidare huvudsakligen uppfattas

såsom ett experiment, därvid det gällde att genom försök avgöra,

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

huruvida lämpliga nybyggesområden överhuvud kunde vinnas genom utdikning

å de stora norrländska myrmarkerna. Området, vars areal utgör

omkring 1,850 hektar impedimenter oberäknat, omfattar vissa delar av Alträsks

och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog. Genom

statens försorg har den odlingsbara myrmarken i viss omfattning utdikats

och vissa vägar anlagts.

Enligt en förberedande plan för områdets indelning skulle ett femtiotal

lägenheter utläggas. Planen blev av Kungl. Maj:t den 18 februari 1910

fastställd i avseende å 21 lägenheter. Sedermera fastställdes den 1 juni

1923 förslag till indelning av viss del av området i ytterligare 27 lägenheter.

Av de å området utlagda lägenheterna hava hittills 18 upplåtits.

Därjämte har en lägenhet, som ursprungligen avsågs till mönsterjordbruk,

överlämnats till kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå för utförande av

vissa försök.

Nybyggesväsendet å kolonisationsområdet står under ledning av en särskild

nämnd, Alträsks nybyggesnämnd, som tillerkänts rätt att i vidsträckt

omfattning handla efter omständigheterna. Viss tillsyn över verksamheten

utövas av statens egnahemsstyrelse.

De vid 1909 års riksdag beslutade bestämmelserna för verksamheten, vilka

utfärdades i Kungl. Maj:ts brev den 18 juni 1909, innebära bland annat

följande:

I regel skall till varje lägenhet läggas minst 10 hektar odlingsvärd jord,

och hela arealen utom impedimenter bör icke överstiga 20 hektar. Den

huvudsakligaste skogsmarken avsättes för gemensamt skogsfång och bete,

och även i övrigt avsättas vissa för samfält behov avsedda områden.

Till nybyggare antagas allenast mindre bemedlade eller obemedlade med

vissa personliga förutsättningar.

Upplåtelserna ske med äganderätt, dock med en försökstid på 15 år.

Under denna tid skall upplåtelsen kunna av nybyggesnämnden hävas, i

händelse nybyggaren icke fullgör sina åligganden i fråga om lägenhetens

uppodling, bebyggande och hävdande eller vägrar utfärda köpeskillingsförhindelse.

Köpebrev utfärdas först efter försökstidens utgång. — Under försökstiden

är nybyggaren befriad från utlagor och onera för nybygget.

Nybyggaren skall under försökstiden vara skyldig uppodla, bebygga och,

där så erfordras, inhägna lägenheten enligt de föreskrifter nybyggesnämnden

meddelar vid upplåtelsen.

Som odlingshjälp äger nybyggaren av allmänna medel erhålla 750 kronor.

Bestämmelserna om ordningen för beloppets utbetalande överensstämma med

vad i motsvarande hänseende i 1909 års kungörelse angående upplåtande av

odlingslägenheter ursprungligen stadgades beträffande odlingshjälpen till

innehavare av sådan lägenhet (se sid. 4—5).

Nybyggaren äger vidare bekomma erforderligt byggnads- och hägnadsvirke

utan avgift.

Köpeskillingen bestämmes så, att den motsvarar dels det kapitalvärde,

vartill nybygget vid upplåtelsen av nämnden uppskattas, vilket värde ej

får sättas högre än 50 kronor för hektar av lägenhetens areal, impedimenter

oberäknade, dels ock uppburen odlingshjälp.

I fråga om köpeskillingens erläggande gäller, att densamma uppdelas i två

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

71

lika stora delar, en amorteringsdel och en stående del. Ä amorteringsdelen

erlägges från och med sextonde året efter upplåtelsen och intill dess densamma

blivit till fullo gulden en annuitet av ti procent, varvid såsom ränta

räknas 3.6 procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen. Å

den stående delen erlägges från och med sextonde året efter upplåtelsen

ränta efter 3.6 procent. Det står nybyggaren fritt att när som helst inbetala

köpeskillingen i dess helhet jämte upplupna räntor samt göra de avbetalningar

han önskar å den stående delen. Sistnämnda del kan endast

1 vissa angivna fall från statens sida uppsägas, innan amorteringsdelen

till fullo guldits.

I ett för nybyggesnämnden den 21 juni 1912 av Kungl. Maj:t, efter bemyndigande

av riksdagen, fastställt reglemente meddelas, bland annat, vissa

föreskrifter angående innehållet i det kontrakt, som vid nybygges upplåtande

upprättas mellan nybyggesnämnden och nybyggaren. Nämnda föreskrifter

innehålla bland annat följande:

Nybyggaren skall tillförbindas att å lägenheten uppföra boningshus, ladugård,

gödsellider, loge, visthusbod, vedbod och redskapsskjul. Byggnadsarbetet

skall i regel vara påbörjat senast inom ett år och avslutat senast

inom 4 år efter det utstämpling av virke erhållits. Nybyggaren åliggande

odlingsskyldighet fördelas i regel så, att han under varje treårsperiod från

upplåtelsetiden räknat bör uppodla minst eu hektar, så att han vid försökstidens

slut har uppodlat minst 5 hektar, dock med rätt för nämnden att

under de år, då nybyggaren är sysselsatt med byggnadernas uppförande,

medgiva honom skälig nedsättning i odlingsskyldiglieten.

I anslutning till de ändringar, som 1914 vidtogos i då gällande bestämmelser

rörande ordningen för utbetalning av odlingshjälpen till innehavare

av odlingslägenheter (se sid. 5—6), genomfördes enligt Kungl. Maj:ts brev

den 20 januari 1915 motsvarande ändringar i föreskrifterna angående utbetalning

av odlingshjälpen till innehavare av nybygge å kolonisationsområdet.

Likaledes meddelades i samband med utfärdandet av ovan (sid. 5) anmärkta

bestämmelser om tilläggsbidrag till innehavare av odlingslägenheter för utförda

byggnadsarbeten motsvarande föreskrifter om tilläggsbidrag till innehavare

av nybyggen genom Kungl. Maj:ts brev av den 20 juni 1918 och

den 4 juni 1920.

I framställning den 6 september 1927 har Alträsks nybyggesnämnd —

under erinran om de bestämmelser angående byggnads- och odlingsbidrag,

som innefattas i det av de utav domänstyrelsen tillkallade sakkunniga den

2 juli 1927 avlämnade förslag om upplåtande av kronotorp — hemställt,

att vad Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen angående förbättrade upplåtelsevillkor

för kronotorpare även måtte föreslås i tillämpliga delar skola

gälla nybyggarna på Alträsks kolonisationsområde.

I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits av domänstyrelsen den 19

september 1928, egnahemsstyrelsen den 20 november 1928 och statskontoret

den 20 februari 1929.

Sedan nybyggesnämndens framställning remitterats till egnahemsstyrelsen,

införskaffade styrelsen, på sätt i det föregående berörts, utlåtande från

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

nämnden i anledning av domänstyrelsens förutbehandlade den 19 september

1928 framlagda förslag. I detta utlåtande, som är angivet den 10 november

1928, anhåller nybyggesnämnden, att egnahemsstyrelsen måtte hos Kungl.

Maj:t föreslå, att samma förmåner i fråga om byggnads- och odlingsbidrag,

som i nämnda förslag ställdes i utsikt för kronotorpare, även måtte tillerkännas

nybyggarna på Alträsks kolonisationsområde. I utlåtandet föreslår

nämnden vidare ändrade bestämmelser beträffande dels tiden för uppförande

av byggnader å nybyggena och dels köpeskillingens erläggande. Därutinnan

anför nämnden huvudsakligen följande:

En byggnadstid av 4 år vore allt för kort för att en nybyggare utan

egna kontanta tillgångar skulle kunna uppföra i upplåtelsekontraktet föreskrivna

åbyggnader. Endast en av kolonisterna på Alträsks kolonisationsområde

hade haft förmåga att göra detta. Om nybyggesnämnden skulle

fordra, att nybyggarna ovillkorligen måste verkställa odlings- och byggnadsskyldighet

enligt kontraktens bestämmelser, skulle all deras nybyggesverksamhet

fullkomligt lamslås. Med nybyggesnämndens kännedom om nybyggarnas

ekonomiska förmåga hade det ej varit och vore icke heller möjligt

att pressa fram en nybyggesverksamhet i enlighet med upplåtelsekontrakten.

Erfarenheten visade, att nybyggarna i medeltal vore i behov av en

byggnadstid på 7 år.

Då försökstiden nu utgått för 5 kolonister på kolonisationsområdet, hade

nämnden utfärdat köpebrev till dessa. För köpeskillingens erläggande hade

de sökt och fått egnahemslån. Då andra bestämmelser nu vore gällande

för jordbruksegnahemslån än vid den tid, då riksdagen beslutade om

grunder för erläggande av köpeskillingen för nybyggena, ansåge nämnden,

att beträffande köpeskillingens erläggande endast skulle föreskrivas, att den

skulle betalas efter samma grunder, som vid försökstidens utgång gällde för

jordbruksegnahemslån.

Domänstyrelsen, vars i ärendet avgivna utlåtande har avseende å nybyggesnämndens

framställning den 6 september 1927, förklarar sig ej hava

något att erinra emot att nybyggarna i däri berörda avseende likställas med

innehavare av skogstorp och odlingslägenheter samt hänvisar till sitt förslag

rörande förbättrade upplåtelsevillkor för dessa lägenhetsinnehavare.

Egnahemsstyrelsen anför beträffande nybyggesnämndens båda framställningar

följande:

Egnahemsstyrelsen trodde sig kunna förutsätta, att syftet med nybyggesnämndens

framställningar vore, att de från odlingslägenhetsformen avvikande

grunddragen väl skulle bibehållas, såsom ifråga om verksamhetens

skötsel genom en särskild nämnd, äganderättsformen, skogsallmänningen

m. m., men att de ytterligare förmåner, som särskilt i form av ökade

byggnads- och odlingsbidrag, hjälp till dikning o. d. ifrågasattes för kronotorparna

även skulle komma nybyggarna på Alträsk till del. För egen del

ansåge styrelsen, att intet vore att erinra mot vidtagande av åtgärder i sist

angivna riktning.

Vad särskilt anginge den i nybyggesnämndens .skrivelse den 10 november

1928 berörda frågan om byggnadstidens utsträckande till 7 år, syntes nämndens

uppfattning vara i stort sett riktig, och förmenade styrelsen att, därest

styrelsens i remissyttrande den 14 november 1928 gjorda uttalande under §,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

73

10 vid granskning av domänsstyrelsens förslag den 19 september 1928 om upplåtelser

av kronotorp vunne beaktande, syftet med nämndens uttalande i huvudsak

bleve tillgodosett. Beträffande nämndens förslag om köpeskillingens

erläggande finge styrelsen framhålla, att ett ryggande av statens tidigare

kontraksenliga utfästelser därom näppeligen kunde ske; doek torde hinder ej

möta att medgiva en nybyggare, som så önskade, att på en gång gälda köpesumman

för nybygget med användande av vederbörligen sökt och erhållet

egnahemslån. Egnahemsstyrelsen ville alltså ifrågasätta, att Kungl. Maj:t

inhämtade riksdagens medgivande att i så måtto jämka villkoren vid upplåtelser

å Alträsks nybyggesområde, att innehavarna av nyhyggen därstädes,

såväl äldre som nytillkommande, måtte komma i åtnjutande av i tillämpliga

delar samma ytterligare förmåner, som i de hänseenden, där jämställdhet

i huvudsak hittills rått mellan nybyggarna å Alträsk och innehavarna

av odlingslägenheter å kronoparker i de sex nordligaste länen, kunde

varda tillerkända kronotorpare, som omförmäldes i domänstyrelsens förslag

i ämnet den 19 september 1928.

Statskontoret har i sitt i ärendet avgivna utlåtande anslutit sig till vad

egnahemsstyrelsen anfört.

Förut hava innehavare av nybyggen å kolonisationsområdet beträffande Departementsodlings-

och byggnadsbidrag likställts med innehavare av odlingslägenheter. I che,en''

anslutning därtill torde vid framtida upplåtelser av nybyggen nybyggarna i

nämnda hänseenden böra beredas samma förmåner, som kronotorpare enligt

vad ovan föreslagits skulle erhålla. Sålunda bör till nybyggarna utgå

odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet intill 750 kronor och byggnadsbidrag

intill 2,000 kronor. Sistnämnda belopp bör i undantagsfall, när synnerliga

skäl äro därtill, kunna höjas intill 3,000 kronor. Vidare torde genom

kronans försorg böra upptagas jämväl sådana laggdiken, som möjliggöra

odlingsarbetets omedelbara påbörjande. Beträffande redan upplåtna nybyggen

torde möjlighet böra beredas innehavarna att — utöver nu utgående bidrag

— erhålla ytterligare odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet å belopp

intill 500 kronor på sätt föreslagits beträffande odlingslägenheter.

Vad angår ordningen för erläggande av köpeskillingen för nybygge, torde,

på sätt egnahemsstyrelsen erinrat, ändring ej kunna vidtagas i reglerna därutinnan,

såvitt angår upplåtna nybyggen. Dessa regler äro nämligen intagna

i upplåtelsekontrakten. Då reglerna i stort sett överensstämma med vad

i motsvarande hänseende föreslagits beträffande kronotorp, ifrågasätter jag

ej heller ändring i densamma med avseende å framtida nybyggesupplåtelser.

Vidkommande den av nybyggesnämnden väckta frågan om utsträckning

av den tid, inom vilken nybyggare har att uppföra föreskrivna byggnader,

synes lämpligt, att därutinnan nu gällande föreskrifter ändras till huvudsaklig

överensstämmelse med vad i motsvarande hänseende förordats i fråga

om kronotorp. Till denna fråga, som rör ändring av ovannämnda av Kungl.

Maj:t den 21 juni 1912 fastställda reglemente, ber jag emellertid få återkomma,

sedan riksdagen fattat beslut i anledning av vad jag föreslagit angående

dikning å nybyggena samt odlings- och byggnadsbidrag till nybyggesinnehavarna.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Muj:ts proposition Nr 198.

Vid bifall till vad jag i sistnämnda hänseenden förordat erfordras med

avseende å framtida nybyggesupplåtelser vissa ändringar i de av riksdagen

1909 godkända upplåtelsegrunderna. Det torde kunna uppdragas åt Kungl.

Maj:t såväl att införa dessa ändringsföreskrifter och vidtaga därav föranledda

jämkningar i bestämmelserna i övrigt som ock att utfärda erforderliga föreskrifter

angående det förordade odlingsbidraget till innehavare av redan upplåtna

nybyggen.

Anslagsbehovet.

Odlingshjälp och tilläggsbidrag, som för närvarande utgå till innehavare

av skogstorp och odlinglägenheter samt nybyggen å Alträsks kolonisationsområde,

anvisas från ordinarie förslagsanslaget till odlings- och byggnadshjälp åt

innehavare av odlingslägenheter m. fl. I punkten 97 under nionde huvudtiteln

av årets statsverksproposition har nämnda anslag för budgetåret 1929/

1930 uppförts med oförändrat belopp, 200,000 kronor.

Erinras må jämväl i detta sammanhang att Kungl. Maj:t i punkten 99

under nämnda huvudtitel av årets statsverksproposition i anledning av framställning

den 17 september 1928 från Alträsks nybyggesnämnd föreslagit

riksdagen att till gäldande av vissa av kolonisationsverksamlieten å Alträsks

kolonisationsområde föranledda utgifter för budgetåret 1929/1930 anvisa ett

extra förslagsanslag av 3,275 kronor. Berörda utgifter avse huvudsakligen

förvaltningsomkostnader samt krono- och kommunalutskylder för nybyggena.

Domänstyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse den 19 september 1928

behandlat frågan om de ökade kostnader, som föranledas av styrelsens förslag

om odlingsbidrag till innehavare av skogstorp och odlingslägenheter.

Styrelsen anför därutinnan:

Nämnda kostnader vore synnerligen svåra att beräkna med hänsyn därtill,

att utredning icke funnes att tillgå, i vad mån ytterligare odling vore

möjlig i anslutning till sådana lägenheter, å vilka den odlingsbara marken

redan vore uppodlad. Att söka uppgöra en beräkning över kostnaderna

vore sannolikt ej heller erforderligt, då beloppet endast delvis komme att

årligen under en rätt lång följd av år tagas i anspråk.

Av vissa utredningar att döma syntes å nu befintliga skogstorp och odlingslägenheter

uppodlas omkring 80 hektar årligen, för vilket arbete vederbörande

voro berättigade att utfå odlingshjälp efter 250 kronor per hektar med

20,000 kronor. Med det nu ifrågasatta högre odlingsbidraget torde särskilt

odlingen å torvmarkerna komma att avsevärt påskyndas. Enligt förslagets

bestämmelser skulle odlingsbidraget beträffande dylik mark utgå med 375

kronor per hektar. Då även någon odling av fast mark samtidigt torde

förekomma, syntes odlingsbidraget under några år framåt kunna beräknas

till 425 kronor per hektar. Om det ökade statsbidraget kunde tänkas åstadkomma

en fördubbling av den årligen odlade arealen eller uppodling av

160 hektar, skulle det härför erforderliga statsbidraget bliva 68,000 kronor,

klot denna ökade kostnad svarade en minskning å det nu utgående anslaget

av 20,000 kronor. Nettoökningen syntes därför böra beräknas till 48,000

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition Nr 198.

75

kronor avrundat till 50,000 kronor. Med hänsyn till bestämmelserna om

huru odlings bidraget skulle utbetalas, torde det icke behöva ifrågasättas

någon ökning i det nu för odlingslägenheter och skogstorp utgående statsanslaget

av 200,000 kronor under det första budgetåret, efter det styrelsens

förslag eventuellt bli vit bifallet. Bestämmelserna om upprättande av odlingsplan

torde ock i någon mån fördröja utbetalandet av det högre statsbidraget.

Alträsks nybyggesnämnd har i sitt förut omförmälda, den 10 november

1928 till egnahemsstyrelsen avgivna utlåtande uttalat att, om nybyggarna

å kolonisationsområdet bereddes möjlighet att erhålla odlingsbidrag å 750

kronor, erfordrades för budgetåret 1929/1930 ett belopp av 2,000 kronor utöver

det av nämnden i skrivelsen den 17 september 1928 begärda beloppet.

Egnahemsstyrelsen har i sitt den 20 november 1928 avgivna utlåtande

förklarat sig ej hava något att erinra mot denna beräkning av medelsbehovet.

Styrelsen har därjämte ifrågasatt, att medgivande måtte begäras

av riksdagen, att det anslag, som för budgetåret 1929/1930 kunde anvisas

för uppehållande av nämndens verksamhet, måtte i mån av behov användas

jämväl för bestridande av andra sådana utgifter, som bleve en följd av de

av styrelsen förordade jämkningarna i upplåtelsevillkoren.

Statskontoret har yttrat, att de föreslagna bidragen till nybyggare å

Alträsks kolonisationsområde syntes böra anordnas från ordinarie förslagsanslaget

till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter

m. fl. och att den utgift för sagda anslag, som skulle bliva en följd

därav, torde vara alltför obetydlig för att någon höjning av anslaget fördenskull

skulle behöva vidtagas.

De av mig nu förordade odlings- och byggnadsbidragen till kronotorpare

samt innehavare av skogstorp, odlingslägenheter och nybyggen torde — i

likhet med hittills utgående bidrag av samma slag — böra anvisas från

ordinarie förslagsanslaget till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av

odlingslägenheter m. fl. Övriga kostnader, som för det allmänna föranledas

av de föreslagna bestämmelserna angående skogstorp, odlingslägenheter och

kronotorp, såsom utgifter för dikning, upprättande av odlingsplan, utstakning

av kronotorp m. m. torde böra bestridas av domänfondens avkastning.

Med hänsyn bland annat därtill, att de tillstyrkta bidragen avses skola

utgå först i den mån föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten fullgöras,

torde desamma ej i nämnvärd grad komma att öka medelsbehovet för

budgetåret 1929/1930. Någon höjning av det belopp, varmed ifrågavarande

anslag uppförts i statsverkspropositionen, synes därför ej påkallad. I vad

mån förhöjning av anslaget må bliva erforderlig för framtiden, torde för

närvarande knappast kunna med större säkerhet bedömas. Först sedan

erfarenhet om de föreslagna bestämmelsernas verkningar under någon tid

vunnits, torde mera säkra beräkningar av det framtida anslagsbehovet

kunna göras.

Departements
chefen.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

Departementschefens hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) dels medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse

med de i hilaga A till detta protokoll intagna bestämmelser, utfärda kungörelse

angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m.;

b) dels bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag bärutinnan tillstyrkt vidtaga ändringar i de av riksdagen godkända

bestämmelser rörande upplåtande av nybyggen å Alträsks kolonisationsområde

samt utfärda föreskrifter angående ytterligare odlingsbidrag

till innehavare av upplåtna dylika nybyggen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition Nr 198.

77

Bilaga A.

Förslag

till

kungörelse angående upplåtande av kronotorp å vissa

kronoparker m. m.’

Härigenom förordnas som följer:

Om utläggande av kronotorp.

1 $.

Ä kronoparker i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorr lands och Jämtlands

län samt nedom odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län må av

domänstyrelsen till odling och bebyggande efter ansökan upplåtas lägenheter

(kronotorp), som styrelsen finner lämpliga för ändamålet och erforderliga

för tillgodoseende av behovet av arbetskraft på kronans skogar.

2 §.

Vid upplåtelse av kronotorp skola lända till efterrättelse i denna kungörelse

om kronotorp meddelade föreskrifter samt i tillämpliga delar bestämmelserna

i lagen om nyttjanderätt till fast egendom. De ytterligare villkor

för upplåtelse, som kunna finnas erforderliga, bestämmas av domänstyrelsen.

Avtal om upplåtelse skall upprättas skriftligen.

3 $.

Kronotorp upplåtes under nyttjanderätt på femtio år med innehavaren

förbehållen optionsrätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut.

4 $.

Till kronotorpare må antagas svensk medborgare, som gjort sig känd

för sparsamhet, nykterhet och hederlig vandel samt prövas äga goda personliga

förutsättningar för upparbetande och drivande av ett mindre jordbruk.

Företräde skall lämnas skogsarbetare bland ortens befolkning.

Kronotorp må ej upplåtas till den, som redan äger fast egendom av den

storlek, att därå kan födas en familj. Ej heller må till samma sökande

upplåtas mer än ett kronotorp.

5 §.

Innan kronotorp upplåtes, skall noggrann undersökning företagas för utrönande

av, huruvida det för upplåtelse ifrågasatta området innehåller till
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

räcklig för odling tjänlig mark samt övriga i 1 och 4 §§ angivna förutsättningar

för upplåtelse äro för handen. Vid undersökningen av odlingsmarken

skall biträda jordbrukskonsulent eller annan person, som domänstyrelsen

prövar därtill kompetent.

I samband med undersökning, som nyss nämnts, skall dels verkställas

utstakning och kartläggning samt beskrivning och värdering av området,

dels ock av den biträdande jordbrukssakkunnige upprättas odlingsplan, omfattande

minst tre hektar av odlingsmarken.

6 $.

1 mom. Till kronotorp skall läggas odlingsbar mark i ett eller högst två

skiften och i regel till en areal av minst fem och högst åtta hektar. Där

sökanden så önskar och förhållandena i övrigt därtill föranleda, må nämnda

areal ökas till högst tio hektar. I undantagsfall må arealen understiga fem

hektar.

Har kronotorpare uppodlat den kronotorpet tillagda odlingsmarken i dess

helhet, må, där så lämpligen kan ske, detsamma tilldelas ytterligare odlingsmark

intill så stor areal, att odlingsmarkens sammanlagda areal bliver

femton hektar. Angående sådan utvidgning av arealen skall skriftligt tilllägg

göras till upplåtelsekontraktet.

Utläggas två eller flera kronotorp intill varandra, skall därvid nödig

hänsyn tagas till möjliggörande av framtida utvidgning av odlingsmarken

på sätt nyss nämnts.

2 mom. Ingår torvmark i odlingsområdet, skola nödiga avloppsdiken

ävensom laggdiken, som möjliggöra odlingsarbetets omedelbara påbörjande*

upptagas genom kronans försorg.

Om kronotorpares rättigheter och skyldigheter under arrendetiden.

7 §.

Under femton år från första upplåtelsen åtnjuter kronotorpare frihet från

erläggande av arrende för kronotorpet, och under samma tid ansvarar

kronan för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å detsamma.

Från och med sextonde året från första upplåtelsen erlägges för kronotorpet

årlig arrendeavgift. Denna bestämmes vid upplåtelsen och sättes till

tre och sex tiondels procent av sammanlagda beloppet av uppburen byggnadshjälp,

varom i 9 § sägs, och den kronotorpet tilldelade odlingsmarkens värde,

vilket ej må beräknas högre än till femtio kronor för hektar. Tillägges

kronotorpet sedermera ytterligare odlingsmark, skall arrendeavgiften höjas

med belopp, som motsvarar tre och sex tiondels procent av samma marks

värde, beräknat på sätt nyss nämnts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

7!)

8 $.

Inom tre år efter första upplåtelsen skall minst en hektar av den kronotorpet

tillagda odlingsmarken vara odlad och färdig till sådd, och skall

likaledes minst en hektar ytterligare uppodlas under var och en av de två

närmast därefter följande treårsperioderna, allt i enlighet med vad vid upplåtelsen

närmare bestämmes i fastställd odlingsplan. Kronotorparen äger

att såsom odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet åtnjuta ett belopp

intill 750 kronor, under iakttagande att högre belopp ej må utgå än den

enligt odlingsplanen beräknade odlingskostnaden och ej i något fall mer än

500 kronor för hektar. Odlingsbidraget utbetalas i mån av arbetets fortgång

på sätt vid upplåtelsen närmare bestämmes.

9 §.

Inom tid, som vid upplåtelsen bestämmes, skall kronotorpare hava å

kronotorpet uppfört bostadshus och uthus i enlighet med vad vid upplåtelsen

närmare avtalats. Tiden må allenast i undantagsfall sättas längre än till

sju år från första upplåtelsen.

Såsom bidrag till nämnda byggnaders uppförande äger kronotorpare åtnjuta

intill 2,000 kronor. I undantagsfall, när synnerliga skäl därtill äro,

må detta belopp höjas, dock högst till 3,000 kronor. Byggnadsbidraget utbetalas

i mån av arbetets fortgång på sätt vid upplåtelsen närmare bestämmes.

10 §.

Kronotorpare äger att från kronans mark erhålla dels efter utsyning behövligt

virke till åbyggnader, som angivas i upplåtelsekontraktet, och till

nödiga hägnader samt gagnvirke till övrigt husbehov, dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock företrädesvis

av vindfällen, avfall vid avverkningar, torr skog eller sådan skog, som i

anseende till sin beskaffenhet eljest bör för en god skogsvård avverkas.

Därest behov uppkommer av större eller flera åbyggnader än vid upplåtelsen

föreskrivits, äger domänstyrelsen medgiva, att kronotorparen jämväl

för sådant ändamål erhåller nödigt virke från kronans mark. I skriftligt

tillägg till upplåtelsekontraktet skall föreskrivas, huru den nya åbyggnaden

skall vara beskaffad.

11

Kronotorpare äger rätt att å område av kronans mark, som för ändamålet

anvisas, erhålla nödigt bete för å kronotorpet vinterfödda hästar och nötkreatur;

dock att, när domänstyrelsen så påyrkar, det anvisade området må kunna

utbytas mot annat, samt att i varje fall från bete undantages mark, varå i

skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som av betesrätten skulle lida men.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

12 §.

Kronotorpare äger jakträtt å kronotorpet med undantag beträffande jakten

å älg.

Domänstyrelsen bör i den mån och för den tid, som prövas lämpligen

kunna ske, bereda kronotorpare rätt att utan avgift jaga och fiska inom

visst begränsat område å angränsande kronopark.

13 §.

Kronotorpare skall vara skyldig att företrädesvis i brandstodsbolag för

länet eller i orten, där sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och utan

avdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring till deras fulla i

behörig ordning uppskattade värde med rätt för domänstyrelsen att, där anledning

därtill förekommer, meddela föreskrift såväl om det belopp, varför

försäkring bör sökas, som om den anstalt, där försäkring må äga rum.

Om brandskada inträffar, är kronotorparen skyldig att mot erhållande av

brandskadeersättningen bota skadan utan rätt att av kronan erhålla fritt virke;

skolande kronan äga uppbära brandskadeersättningen, vilken tillhandahålles

kronotorparen i den mån för byggnadernas återuppförande erfordras.

14 §.

Kronotorpare är skyldig underhålla genom kronans försorg upptagna laggoch

avloppsdiken till den del desamma ligga inom kronotorpets område ävensom,

enligt vad därom vid upplåtelsen bestämmes, utanför kronotorpet

belägna avloppsdiken.

15 §.

Utfartsväg från kronotorpet underhålles av kronotorparen även i fall, där

vägen tillkommit med bidrag från kronans sida.

I underhållet av genom kronans försorg upptagen huvudväg, varigenom

förbindelse med ortens vägnät erhållits, är kronotorpare skyldig deltaga

i den utsträckning och enligt de grunder, varom vid kronotorpets upplåtande

eller vid den vägbyggnaden föregående undersökningen överenskommits.

Kronotorpare må dock ej åläggas underhålla längre sträcka av dylik

huvudväg än tillsammans 300 meter.

16 §.

Kronotorp må icke utan domänstyrelsens medgivande överlåtas.

17

1 mom. Om kronotorp avträdes till kronan, skall kronotorparen avlämna

detsamma med åbyggnader och odlingar till föreskriven omfattning i fullgott

skick eller ersätta bristen, sådan den vid avträdessyn befinnes.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

2 inom. Har kronotorpare vidtagit jordförbättringar utöver vad honom

enligt upplätelseavtalet ålegat eller verkställt överbyggnad, vartill han ägt

erhålla fritt virke, ägo han vid avträdet åtnjuta ersättning därför av kronan.

Avträdes kronotorpet före utgången av femtonde året från första upplåtelsen,

må kronotorparen kunna tillerkännas ytterligare ersättning för sådana

å kronotorpet nedlagda förbättringar, varför han icke kan anses gottgjord

genom av honom åtnjutna förmåner.

Om ny upplåtelse av kronotorp, som avträtts under arrendetiden.

18 §.

Ny upplåtelse av kronotorp, som avträtts till kronan, skall avse återstoden

av den ursprungliga upplåtelsetiden och ske under oförändrade villkor. Beträffande

fullgörandet av den kronotorparen åliggande odlings- och byggnadsskyldighet

må dock vidtagas den jämkning, vartill omständigheterna

skäligen må anses föranleda. Har gottgörelse tillerkänts avträdande kronotorpare

enligt vad i 17 § 2 mom. sagts, må den nye kronotorparen kunna

tillförbindas att gälda beloppet medelst årliga avbetalningar under skälig

tid, högst tio år.

Om inlösen av kronotorp.

19 $.

Sedan kronotorpare fullgjort honom enligt upplåtelsevillkoren åliggande

odlings- och byggnadsskyldighet, äger han på nedan angivna villkor med

äganderätt inlösa kronotorpet jämte erforderlig skogsmark, såvitt kronotorpet

med dylikt skogsmarksområde prövas kunna utan olägenhet avskiljas

från kronoparken.

20 §.

Köpeskillingen för kronotorp bestämmes med hänsyn till värdet å jord

och skog samt uppburet byggnadsbidrag. Därvid skall iakttagas, att värdet

av odlingsmarken sättes till samma belopp, vartill nämnda värde beräknats

vid bestämmande av arrendeavgiften, samt att annan mark och växande

skog åsättas skäligt värde.

Har kronotorpare tillförbundits gälda ersättning, på sätt i andra punkten

av 18 § sägs, skall vad därav återstår oguldet medräknas vid köpeskillingens

bestämmande.

21 $.

Vill kronotorpare inlösa kronotorp, skall skriftlig framställning därom

göras hos domänstyrelsen.

Befinnes ej uppenbart, att kronotorpet med erforderligt skogsmarksområde

icke utan olägenhet kan avskiljas från kronoparken, har domänBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 166 håfl. (Nr 198.)

6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Mai ds proposition Nr 198.

styrelsen att föranstalta om undersökning av kronotorpet för utrönande av

huruvida kronotorparen fullgjort honom enligt upplåtelsevillkoren åliggande

odlings- och byggnadsskyldighet. Där så från någondera sidan påkallas,

skall sådan undersökning företagas i den ordning, som beträffande syn är

föreskriven i 2 kap. 11 och 12 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom;

och gälle i dylikt fall jämväl i övrigt i tillämpliga delar vad i nämnda

lagrum stadgas.

Befinnes att föreskrivna odlings- och byggnadsarbeten blivit fullgjorda,

skall domänstyrelsen ombesörja, att till kronotorpet föreslås lämpligt skogsmarksområde,

därvid vederbörande lantmätare skall biträda, samt att kronotorpet

värderas efter de i 20 § angivna grunder.

22 §.

Sedan på sätt i 21 § omförmäles förslag till lämpligt område för kronotorp

upprättats samt värdering skett, skall domänstyrelsen med eget utlåtande

underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

23 §.

Beslutar Kungl. Maj:t, att inlösen må äga rum, skall domänstyrelsen med

kronotorparen upprätta köpekontrakt angående försäljningen. I kontraktet

skola intagas samtliga villkor för köpet.

24 $.

Där köpeskillingen för kronotorp icke erlägges kontant vid köpets avslutande,

delas densamma i två lika stora delar, en amorteringsdel och en

stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden,

en annuitet av sex procent, varvid såsom ränta räknas tre och sex tiondels

procent å det oguldna kapitalbeloppet av amorteringsdelen.

Å den stående delen betalas ränta efter tre och sex tiondels procent, intill

dess jämväl denna del tillfullo inbetalts. Densamma skall vara gulden senast

inom fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

Det står köpare fritt att när som helst betala köpeskillingen i dess helhet

jämte upplupna räntor samt att göra de ytterligare avbetalningar han önskar,

dock företrädesvis å den stående delen.

Annuitet erlägges i den ordning, som av domänstyrelsen vid köpet närmare

bestämmes.

25 §.

Erlägges köpeskillingen genom avbetalningar, skall kronotorpets ägare,

intill dess köpeskillingen i sin helhet guldits, hålla de byggnader, som vid

tiden för köpet finnas å egendomen och äro nödiga för fastighetens bruk,

så ock därå växande värdefull skog brandförsäkrade till fulla värdet. Årligen

skall till domänstyrelsen insändas bevis, att brandförsäkringen vidmakthålles.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

83

26 §.

Innan köpeskillingen blivit till fullo gulden, vare ej ägaren tillåtet att

utan domänstyrelsens medgivande bedriva annan avverkning av kronotorpets

skog än som med tillämpning av en ändamålsenlig hushållning kan anses

erforderlig för kronotorpets behov. Medgivande, som nyss nämnts, må givas

allenast, såframt därigenom kronans säkerhet till betalning icke märkligen

minskas.

27 %.

Vad av köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där domänstyrelsen

det påfordrar, genast vara till betalning förfallet:

a) om föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar icke ordentligt fullgöras;

b) om ägaren åsidosätter sin skyldighet att hava byggnader och skog

brandförsäkrade;

c) om kronotorpet genom vanvård eller annorledes så försämras, att

kronans säkerhet till betalning märkligen minskas, eller avverkning av därå

växande skog bedrives i strid mot vad i 26 § stadgas; samt

d) om kronotorpet helt eller delvis överlåtes å någon, som ej äger del

i detsamma och ej är ägarens make, skyldeman i rätt upp- eller nedstigande

led, adoptivbarn, syskon eller syskons avkomling.

I fall, som under d) nämnts, må domänstyrelsen dock, där skäl därtill äro,

medgiva den nya ägaren att övertaga betalningsansvaret för ogulden köpeskilling

på oförändrade villkor.

28 $.

Som säkerhet för ogulden del av köpeskillingen skall kronotorpare avlämna

skuldförbindelse, avfattad i överensstämmelse med vad i 24—27 §§

föreskrivits och försedd med inteckningsmedgivande.

29 §.

Vid försäljning av kronotorp skola göras erforderliga förbehåll om servitut

till förmån för såväl kronoparken eller därå belägen fastighet som kronotorpet.

Sålunda skall å ena sidan i allmänhet ägaren av kronotorpet förpliktas

tåla, att väg för utforsling av virke från kronoparken tages över detsamma

och att däröver till förmån för kronoparken eller därå belägen fastighet

dragés elektrisk ledning, allt dock mot ersättning för skada, som må vållas

vid servitutets utövande. Vidare skall förbehåll göras om skyldighet för

ägaren av kronotorpet att underhålla väg.

Å andra sidan skall ägaren av kronotorpet, om och i den mån så finnes

nödigt, tillerkännas rätt att å kronoparken efter anvisning årligen taga viss

myckenhet husbehovsvirke och bränsle samt att å angivna platser å krono
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 198.

parken taga grus, sand, torv och lera till husbehov samt för fullgörande

av honom åliggande skyldighet att underhålla väg.

SO §.

Sedan köpekontrakt upprättats, skall domänstyrelsen ombesörja, att det

försålda kronotorpet på kronans bekostnad genom avstyckning utbrytes från

kronoparken, samt att lagfart meddelas å köpet på köparens bekostnad.

Domänstyrelsen har jämväl att ombesörja, att inteckning fastställes till

säkerhet för utfärdad skuldförbindelse och beståndet av servitut, varom förbehåll

gjorts till förmån för kronoparken eller därå belägen fastighet, samt

att för skuldförbindelsen meddelad inteckning förnyas.

Om skogstorp och odlingslägenheter.

31 §.

Innehavare av skogstorp, som upplåtits antingen enligt brevet den 29 maj

1891 (nr 29) till domänstyrelsen angående upplåtande av odlingslägenheter

å kronoparker i Norrbottens län eller enligt kungörelsen den 27 maj 1904

(nr 21 s. 4) angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens

och Norrbottens län och sedermera erhållits på arrende på 50 år, så ock

innehavare av odlingslägenhet, som upplåtits enligt kungörelsen den 18 juni

1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och

överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må under förutsättning, att lägenheten

i befintligt skick eller efter företagen utvidgning, varom i 32 § sägs,

är lämplig för jordbruksändamål samt på de villkor i övrigt, som i varje

särskilt fall föreskrivas, komma i åtnjutande av förmån, som avses i 32—35 §§.

För utrönande av huruvida lägenhet är lämplig för jordbruksändamål,

skall, där så finnes erforderligt, besiktning företagas å lägenheten, därvid

skall biträda jordbrukskonsulent eller annan person, som domänstyrelsen

prövar därtill kompetent.

32 §.

Föreligger behov av utvidgning av skogstorp eller odlingslägenhet tilldelad

odlingsmark, må, där så lämpligen kan ske, efter domänstyrelsens prövning

till lägenheten läggas ytterligare odlingsmark. När synnerliga skäl

ej föreligga, må den sammanlagda arealen av odlingsmarken icke överstiga

tio hektar, och må arealen ej i något fall ökas utöver femton hektar.

Angående sådan utvidgning av arealen skall skriftligt tillägg göras till

upplåtelsekontraktet. Lägenhetsinnehavaren skall därvid tillförbindas att

erlägga den höjning i den årliga arrendeavgiften, som motsvarar tre och

sex tiondels procent av tillskottsjordens värde, vilket dock ej må sättas

högre än till tjugu kronor för hektar.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 198.

85

33 §.

För nyodling, som å skogstorp eller odlingslägenhet påbörjas efter den 30

juni 1929 och verkställes enligt godkänd plan, må lägenhetens innehavare

— utöver honom enligt äldre bestämmelser rörande skogstorp eller odlingslägenheter

tillkommande odlingshjälp — efter domänstyrelsens prövning erhålla

odlingsbidrag utan återbetalningsskyldighet å belopp intill 500 kronor.

Därvid skall dock iakttagas, att bidrag till odlingsarbetet ej må utgå med

så högt belopp, att bidraget jämte odlingshjälp, som enligt nyssnämnda bestämmelser

må tillkomma lägenhetsinnehavaren för samma odlingsarbete,

överstiger vare sig den enligt odlingsplanen beräknade kostnaden eller 500

kronor för hektar. Odlingsbidraget utbetalas i mån av odlingsarbetets fortgång.

34 §.

Äro åbyggnaderna å skogstorp eller odlingslägenhet i väsentlig grad bristfälliga,

må lägenhetens innehavare för iståndsättande av desamma eller uppförande

av nya byggnader efter domänstyrelsens prövning erhålla byggnadsbidrag

intill så stort belopp, att detsamma jämte statsbidrag, som enligt

äldre bestämmelser rörande skogstorp eller odlingslägenheter utlämnats till

byggnadsarbete, uppgår till 2,000 kronor eller i undantagsfall, när synnerliga

skäl därtill äro, till 3,000 kronor.

I tillägg till upplåtelsekontraktet skola föreskrifter lämnas om de arbeten,

som skola utföras, och om den tid, högst 3 år, inom vilka arbetena skola

vara slutförda. Lägenhetsinnehavaren skall därjämte tillförbindas vidkännas

den höjning i den årliga arrendeavgiften, som motsvarar tre och sex

tiondels procent av uppburet byggnadsbidrag.

Byggnadsbidrag utbetalas i mån av arbetets fortgång.

35 §.

Om inlösen av skogstorp och odlingslägenhet skall i tillämpliga delar gälla

vad ovan är stadgat beträffande inlösen av kronotorp. I fråga om beräkningen

av köpeskillingen för skogstorp och odlingslägenhet skall dock iakttagas,

att hänsyn tages till dels uppburet statsbidrag dels ock värdet av jord

och skog samt kronan tillhörig byggnad, som vid upplåtelsen må hava funnits

å lägenheten, enligt följande grunder:

a) att i köpeskillingen inräknas statsbidrag, till vilket enligt arrendevillkoren

hänsyn tagits vid beräknande av arrendeavgiften för lägenheten;

b) att värdet av odlingsmarken sättes till samma belopp, vartill nämnda

värde beräknats vid bestämmande av arrendeavgiften för lägenheten;

c) att annan mark och växande skog åsättas skäligt värde; och

d) att där lägenheten vid tiden för upplåtandet var bebyggd med kronan

tillhörigt hus, priset därför sättes till dess värde vid nämnda tid, dock att

rotvärdet å det för byggnaden använda virket ej må medräknas.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 106 höft. (Nr 198.) 7

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:is proposition Nr 19B.

Särskilda bestämmelser.

36 §.

Åtgärder, som i 5 § avses, besiktning, varom i 31 § sägs, samt upprättande

av odlingsplan, som i 33 § omförmäles, verkställas utan kostnader för

sökanden.

37 $.

Domänstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av denna kungörelse.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1929, från och med vilken

dag vidare upplåtande av nya lägenheter på grund av kungörelsen den

18 juni 1909 (nr 69) angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker

och överloppsmarker i de sex nordligaste länen icke må äga rum.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1029.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:282 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Ma j ds proposition angående upplåtande av kronotorp ä vissa kronoparker m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 3 i texten
  2. JoU 1929:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. jämte eu i ämnet väckt motion. s. 1 i texten