Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Umeå stad

23 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:207, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Umeå stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 207.

1

Nr 207.

kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av viss överenskommelse mellan kronan

och Umeå stad; given Stockholms slott den 15 mars

1929.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Teyggee, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lund vik, Borele, von Stetern, Maembeeg,

Lindskog, Bissmakk, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning frågan om godkännande av viss överenskommelse mellan

kronan och Umeå stad samt anför därvid följande.

Genom beslut den 18 maj 1894 förorduade Kungl. Maj:t, med antagande av

anbud, som den 17 oktober och den 29 december 1893 gjorts av staden Umeå

i fråga om upplåtande av mark in. m. till det för Norrlands dragonregemente

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 172 haft. (Nr 207.) cio 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Kasernkommitténs

skrivelse den

19 november

1927.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

erforderliga skol- och kasernetablissemanget, att nämnda regemente skulle förläggas

till Umeå.

Vidare förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 8 december 1904, att

Västerbottens regemente skulle förläggas till Umeå, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigade

arméförvaltningens fortifikationsdepartement att med staden ingå

avtal angående överlåtelse av mark till plats för kasernetablissemang och övningsfält

m. m. Mellan fortifikationsdepartementet och staden slöts i anledning

härav ett den 16 och den 21 december 1904 dagteeknat avtal i ämnet, vilket

torde få fogas såsom bilaga (Bil. B) vid statsrådsprotokollet rörande detta

ärende. Genom en den 21 augusti och den 12 september 1908 dagtecknad

överenskommelse mellan kronan och staden har visst tillägg gjorts till nyssberörda

avtal i anslutning till stadens utfästelse enligt punkten 4) i avtalet att

inom angiven tid hava kostnadsfritt för kronan till gränsen mot dragonregementets

övningsfält framdragit elektrisk belysningsledning.

Under hänvisning till de vid 1924 års riksdag framlagda olika förslagen till

omorganisation av lantförsvaret hemställde stadsfullmäktige i Umea uti skrivelse

till Kungl. Maj:t den 26 maj 1924, att Umeå stad måtte för de förluster,

som kunde tillskyndas densamma genom en omorganisation av försvarsväsendet.

tillerkännas ersättning med belopp, som efter fullständig utredning från

stadens sida kunde anses med billighet och rättvisa överensstämmande.

Sedan vid 1925 års riksdag beslut fattats angående försvarsväsendets omorganisation.

upptog kasernkommittén, till vilken stadsfullmäktiges berörda

skrivelse överlämnades, förhandlingar med Umeå stad i syfte att träffa uppgörelse

angående den ersättning, som borde tillkomma staden i anledning av

de genom omorganisationen inträdda förändringarna i fråga om truppförläggningen

till staden. Dessa förhandlingar resulterade i ett den 10 och den 15

november 1927 dagteeknat förslag till överenskommelse i ämnet. Med skrivelse

den 19 november 1927 överlämnade kasernkommittén ifrågavarande förslag

till Kungl. Maj :ts prövning. I

I berörda skrivelse den 19 november 1927 lämnar kasernkommittén till en

början en redogörelse angående betydelsen för Umeå stad av 1925 års riksdags

beslut i försvarsfrågan samt rörande stadens prestationer i och för truppförläggningarna

till staden. Härom anför kommittén följande.

De av 1925 års riksdag beslutade inskränkningarna i försvarsorganisationen

berörde, såvitt anginge Umeå stad, två truppförband, Norrlands dragonregemente

och Västerbottens regemente. ... .

Norrlands dragonregemente, som enligt dittillsvarande organisation bestått

av fem skvadroner, skulle enligt 1925 års försvarsbeslut organiseras å fyra vanliga

och en teknisk skvadron. En av förstnämnda fyra skvadroner skulle förläggas

till Boden, medan regementet i övrigt alltjämt skulle hava sin förläggningsort

i Umeå. Betydelsen för staden av nämnda beslut framginge av nedanstående

tablå.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.is proposition nr 207.

3

A

n t

a 1

Sunnna

beräknade

avlönings-

förmåner

År».

Utbild-

ningstid

för

värn-

pliktiga

(antal

dagar)

Härordning

av Sr

Offi-

cerare

Under-

offi-

cerare

Man-

skap

Musik-

per-

sonal

Uivil-

militär

per-

sonal

Pen-

sio-

nerad

per-

sonal

Sunnna

kontin-

gent

värn-

plik-

tiga

1892 ..........

23

20

358

15

5

421

341,000

75

90

1901 ............

27

16

292

12

5

—

352

393,000,

150

365

1914 ........

27

16

300

12

4

—

359

547,0001

160

1 365

U) 225

''200

1925**).........

27

14

240

8

3

4

296

465,000 i

140

*) Under det s. k. provisoriet från och med 1020 års klass.

) Här avsåges endast den till Umeå förlagda delen av regementet.

Beträffande de i denna tablå meddelade uppgifterna ville kommittén särskilt

framhålla, att i förhållande till 1892 års härordning — vilken legat till

grund för staden Umeas av kronan antagna anbud angående dragonregementets

förläggning- till staden — 1925 års organisation för staden medförde en ökning

av 4 officerare, men en minskning av 6 underofficerare. Yad musikpersonalen

beträffade, hade denna enligt 1892 års härordning bestått av sammanlagt 5

musikunderofficerare och 10 man, tillhörande manskapsgraden, men skulle enligt

1925 års härordning utgöras av 2 musikunderofficerare och 6 man, tillhörande

manskapsgraden. Antalet musikunderofficerare nedginge sålunda med

•b Avlöningsförmånerna till den fast anställda personalen vid regementet hade

enligt 1892 års härordning uppgått till i runt tal 170,500 kronor. I tablån hade

detta belopp ökats med 100 procent, i följd varav de beräknade avlöningsförmånerna

upptagits till 341,000 kronor. Jämförelsen mellan de enligt 1892 och

1925 års härordningar utgående avlöningsförmåner, beräknade enligt de av

kommittén antagna grunder, utvisade eu ökning å icke mindre än 124.000

kronor.

Enligt 1925 års härordning skulle Västerbottens regemente bibehållas vid sin

nuvarande förläggning i Umeå, men organiseras såsom ett infanteriregemente

med s. k. begränsad organisation, omfattande allenast fem utbildningsenheter.

Angående innebörden av denna förändring hänvisade kommittén till följande

tablå.

Härordning

ar år

Antal

Offi
cerare
-

Under!

offij

cerare

Man
skap
-

Musik- .....

militär

personal

l’er.

| sonal

Pen
sio
nerad
per
sonal
-

Summa

Summa

beräknade

avlönings
förmåner
-

Ar--

kontin
gent
värn
plik
tiga
-

Utbild
ningstid
föi
värn
pliktiga
(antal
dagar,

38

39

25

267

204

118

33

33

21

389

333

208

598.000

806.000

547.000

630

630

650

*) Under det s. k. provisoriet från och med 1920 års klass.

240

I 340

t*'' 165

140

Jämfört med 1901 års härordning -— varå det mellan kronan och staden

angående Västerbottens regementes förläggning ingångna avtalet vore grundat

— innebure 1925 års organisation en minskning av antalet officerare med 11

och av antalet underofficerare med 13. Musikpersonalen hade enligt 1901 års

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.is proposition nr 207.

härordning efter eu år 1905 beslutad omorganisation bestått av 11 musikunderofficerare

och 22 man, tillhörande manskapet, men skulle enligt 1925 års härordning

utgöras av 1 musikdirektör, 5 musikunderofficerare och 15 man, tillhörande

manskapet. Musikunderofficerarnas antal minskades alltså med 6,

men i stället tillkomme 1 musikdirektör. Avlöningsförmånerna, sådana de av

kommittén beräknats, utvisade en minskning med cirka 51,000 kronor.

Umeå stads uppoffringar för Norrlands dragonregemente grundade sig å

det av stadsfullmäktige i Umeå i skrivelse den 17 oktober 1893 till Kungl.

Maj:t ställda anbud, som sedermera kompletterats genom skrivelse av den 29

december 1893. I förstberörda skrivelse hade stadsfullmäktige i Umeå erbjudit

sig att, därest Norrlands dragonregemente förlädes till staden, till

kronan överlämna dels mark, avsedd till byggnadsplats för regementets kasernetablissemang,

dels en å denna mark belägen, år 1888 uppförd tvåvåningsbyggnad

av trä och dels slutligen, under förutsättning att till exercisfält toges

i anspråk f. d. major sbostället Hedlunda nr 4 i Ytterhiske by av Umeå landsförsamling,

den mark. som dessutom kunde vara behövlig, för att detta exercisfält

skulle få en för ändamålet tillräcklig utsträckning. I fråga om tillhandahållande

av mark för exercisfältet hade stadens förbindelse avsett fältets utvidgning

utanför förenämnda boställes område intill en a företedd karta dragen

blå linje, ävensom vad ytterligare kunde tillkomma, för den händelse den

mellan Yännäs och Umeå utstakade järnvägen bleve flyttad något i ostlig

riktning. I skrivelsen hade staden beräknat de uppoffringar, som staden genom

markens överlämnande till kronan gjort, till ett värde av minst 110.000 kronor.

Därest dragonregementet av någon anledning framdeles skulle förflyttas från

staden utan att efterträdas av någon däremot svarande truppstyrka, hade

staden förbehållit sig rätt att utan någon slags lösen återfå den mark. som

för regementets behov avståtts och upplåtits, eller ock skälig ersättning frumarken.

Då avgörande skulle träffas rörande förläggningsorten för Norrlands dragonregemente,

hade till Kungl. Maj:t inkommit anbud med erbjudande att för

regementet upplåta mark från städerna Östersund. Umeå och Sundsvall. Med

antagande av det utav Umeå stad gjorda anbudet hade Kungl. Maj:t. såsom

förut nämnts, genom beslut den 18 maj 1894 föreskrivit, att nämnda regemente

skulle förläggas till Umeå. I samband härmed hade Kungl. Maj:t förklarat,

att manskapet vid regementets skolor skulle, i den man sådant utan

hinder för den militära tjänstgöringen kunde ske. åläggas att biträda vid eldsläckning

inom staden samt efter militärbefälets anordning undergå för duglighet

därtill erforderlig övning. Vidare hade medgivits, att staden, därest

dragonregementet framdeles av någon anledning komrne att förflyttas från

Umeå utan att ersättas av någon däremot svarande truppstyrka, skulle utan

lösen återbekomma den mark, som för regementets behov upplåtits. Något särskilt

kontrakt mellan kronan och staden Umeå angående den upplåtna marken

för Norrlands dragonregementes räkning hade icke sedermera blivit upprättat.

Kronan hade visserligen erhållit lagfart å vissa av de fastigheter, som av staden

upplåtits för dragonregementets räkning och som inginge i regementets kasernområde

och övningsfält, men äganderätts- och lagfartsförhållandena i fråga

om eu del av de utav regementet disponerade fastigheterna hade icke blivit

utredda under de 30 år regementet varit förlagt till platseu. Orsaken härtill

torde delvis vara att söka däri. att erforderliga fångeshandlingar icke ställts

till kronans förfogande.

Vidkommande Umeå stads uppoffringar för Västerbottens regemente framginge

dessa dels av det mellan kronan och staden den IG och den 21 december

1904 upprättade skriftliga avtalet och dels av den skriftliga överenskommelse

i ämnet, som den 21 augusti och den 12 september 1908 upprättats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuvyl. Majds proposition ur 207.

1 ett till Svenska stadsförbundet lämnat meddelande hade staden uppskattat

sina prestationer i och för regementsförläggningarna på följande sätt:

.1. för Norrlands dragonregemente.

1) Värdet av staden tillhörig, till kronan upplåten mark

om 14,550 kvadratmeter, cirka .................. kronor 18,000: —

2) Kostnad för förvärvet av till kronan upplåten mark

om 72.30 hektar ................................ » 01,268:87

3) Kostnad för anläggning av elektricitets-, vatten- och

avloppsledningar, cirka .................. »_9,000: —

Summa kronor 88,268: 87

B. för Västerbottens regemente.

1) Värdet av staden tillhörig, till kronan upplåten mark

om 28,560 kvadratmeter, cirka.................... kronor 20,000: —

2) Kostnad för förvärvet av till kronan upplåten mark

om 161.761 hektar .............................. » 124,709: 31

3) Kostnad för anläggning av elektricitets-, vatten- och

avloppsledningar, som huvudsakligen tjänade regementet

................................ »_25.800: —

Summa kronor 170,509: 31

I gengäld för de kostnader, som truppförhandens förläggning medfört för

Umeå, hade staden haft betydande förmåner av de båda regementena. Under

bortåt 30 års tid hade staden hittills kunnat uppbära skatteintäkter från dragonregementets

personal, och under omkring 20 års tid hade befattningshavarna

vid Västerbottens regemente varit att räkna såsom skatteobjekt inom

staden. Den reducering av regementenas personal, som enligt den nya försvarsorganisationen

skulle genomföras, torde icke i någon märkbar grad komma att

öva inflytande på stadens ekonomiska ställning.

Under tiden 1910—1926 hade kommunalskatten i Umeå per bevillningskrona

varit lägst 5 kronor, år 1924, samt högst 8 kronor 75 öre, år 1919.

Under år 1926 hade folkmängden uppgått till omkring 9,700 personer. Den

inkomst, varå utskylder år 1926 utdebiterats, hade uppgått till 8.886.000

kronor och det samma år utdebiterade beloppet till 542,022 kronor. Kommunalskatten

hade de senaste åren varit år 1925 5 kronor 70 öre samt år 1926

6 kronor 10 öre per bevillningskrona.

Kasernkommittén redogör härefter för det den 10 och den 15 november 1927

dagtecknade förslaget till överenskommelse mellan kronan och Umeå stad

jämte motiveringen för detsamma; i sådant avseende anför kommittén i huvudsak

följande.

Sedan den nya försvarsorganisationen blivit genomförd, kunde det beräknas,

att summan av avlöningsförmånerna till den personal vid Norrlands dragonregemente,

som skulle vara förlagd i Umeå, komme att väsentligt överstiga det

sammanlagda belopp, som enligt 1892 års härordning utgått till regementets

befattningshavare, även om tillbörlig hänsyn toges till penningvärdets fall. Av

denna orsak hade kommittén ansett, att staden Umeå skäligen icke hade anledning

framställa något anspråk på kompensation i följd av den förändring, som

detta regemente skulle undergå. Däremot torde det liksom i tidigare förekommande

fall vara påkallat att på grund av den reducering av personalstyrkan,

som skulle komma till stånd vid Västerbottens regemente, medgiva staden vissa

förmåner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid de förhandlingar, som kommittén fört med staden i ersättningsfrågan,

hade staden till en början yrkat att utbekomma kontant ersättning av kronan.

I detta hänseende hade staden påfordrat, att kronan måtte såsom ersättning för

de förluster, staden komme att tillskyndas genom personalreduceringarna vid

de två till staden förlagda truppförbanden, till staden utbetala 20,000 kronor

varje år under en tid av 20 år. Därjämte hade staden hemställt att utan ersättning

få förvärva en del markområden, hörande till regementenas övningsfält

i Umeå.

De sålunda framställda anspråken hade kommittén funnit uppenbarligen

sakna fog. Under förhandlingarnas gång hade staden också frånträtt sitt

yrkande om utbekommande av kontant gottgörelse och i stället endast vidhållit

sitt krav om att erhålla vissa kronan tillhöriga markområden.

Sedan ett av kommittén upprättat förslag till överenskommelse mellan

Kungl. Maj:t och kronan samt Umeå stad vunnit godkännande av stadens förhandlingsdelegerade,

hade förslaget blivit föremål för behandling hos stadsfullmäktige

i Umeå, Dessa hade vid sammanträde den 21 oktober 1927 lämnat

förslaget utan erinran.

A en bilagd »Karta över Umeå stad. Efter tillgängliga kartor sammanställd

år 1925 av Kils Hj. Kilsson. Drätseldirektör» hade med röd streckning

närmare utmärkts de områden, som enligt det upprättade förslaget till överenskommelse

med Umeå stad skulle av kronan överlåtas till staden.

I sydöstra delen av Västerbottens regementes övningsfält funnes ett vid

Sandbacka beläget markområde, å kartan betecknat med T. som staden torde

kunna återbekomma av kronan. Området, som i areal inneliölle 11,897 kvadratmeter,

hade av staden åsatts ett värde av 15 öre per kvadratmeter. Kommittén

hade emellertid ansett, att området skäligen borde värdesättas något högre och

hade för sin del funnit, att området borde efter ett pris av 20 öre per kvadratmeter

värderas till ett belopp av 2,379 kronor 40 öre.

Vid besiktning av området vid kommitténs besök i Umeå den 8 juli 1926

hade dåvarande regementsbefälhavaren vid Västerbottens regemente förklarat,

att något hinder ur militär synpunkt icke syntes föreligga mot att överlämna

detta område till staden. Kronan borde dock förbehålla sig rätt till väg över

området fram till den utmed områdets sydöstra gräns ledande allmänna landsvägen.

För att tillgodose detta önskemål hade i den upprättade överenskommelsen

intagits föreskrifter om att en dylik väg skulle framdragas rakt över markområdet,

och hade staden till säkerhet för den sålunda förbehållna rätten till

väg medgivit, att servitutsinteckning finge utan stadens vidare hörande meddelas

i det till överlåtelse ifrågasatta området.

Ytterligare ett markområde, beläget i södra delen av Västerbottens regementes

övningsfält, hade staden förklarat sig önska återförvärva av kronan.

Detta område, som gränsade intill järnvägslinjen Umeå—Vännäs, hade å kartan

betecknats med II och innehölle i areal 8,084 kvadratmeter. Staden hade upptagit

denna mark till ett värde av 70 öre per kvadratmeter, under det att kommittén

funnit sig böra åsätta densamma ett pris av 1 krona per kvadratmeter.

Jämväl i fråga om detta område hade regementsbefälhavaren förklarat

hinder icke föreligga ur militär synpunkt mot att bifalla stadens framställning.

Som större delen av området vore upplåtet till regementets underofficerare såsom

trädgårdsland, borde dock, i händelse staden skulle återbekomma detsamma,

förbehåll göras om att den matjord, som påförts området, finge bortföras.

I den upprättade överenskommelsen hade upptagits föreskrifter om att

staden skulle av kronan med äganderätt förvärva de nu berörda två markområdena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

)

Kiingl. Maj:ts proposition rir 207.

Stad ca liade slutligen gjort framställning om att från Norrlands dragonregementes

exercisfält måtte avskiljas och till staden överlåtas ett markområde,

beläget i nordöstra delen av samma fält och gränsande intill järnvägslinjen

Umeå—''Vännäs. Enligt stadens förmenande borde ett område med eu

bredd av cirka SO meter utmed hela övningsfältets längdriktning intill järnvägen

frånskiljas samt ställas till stadens förfogande. Staden ämnade å detta

markområde låta framdraga en väg utmed järnvägslinjen samt i övrigt utnyttja

området såsom upplagsplatser. Någon bebyggelse av området kunde

icke ifrågasättas.

Chefen för Norrlands dragonregemente, som vid kommitténs besök i Umeå

erhållit tillfälle yttra sig över stadens begäran i nu ifrågakomna hänseende,

hade härvid förklarat, att, som dragonregementets övningsfält vore av ringa

omfattning, kunde ett sä stort markområde, som staden yrkat erhålla utmed

järnvägen, icke avstås av kronan. Möjligen kunde en smal markremsa med eu

bredd av högst 25 meter ställas till stadens förfogande under förutsättning, att

en allmän väg av staden framdroges utmed järnvägslinjen. Ur övningssynpunkt

vore det till stor nackdel för regementet att bliva berövad någon del av exercisfältet.

Enligt kasernkommitténs åsikt kunde den ersättning, som Umeå stad skulle

erhålla av kronan genom förvärvet av de med I och II betecknade markområden,

icke vara fullt tillräcklig. Staden borde ytterligare tillerkännas viss

kompensation. Genom en överlåtelse till staden av en del av det begärda, till

dragonregementets övningsfält hörande området skulle dels staden kunna beredas

den ytterligare gottgörelse, som borde tillkomma staden, dels ock för

regementet uppstå den förmånen att få tillgång till en väg utmed järnvägslinjen.

Ur allmän trafiksynpunkt torde en dylik väg jämväl vara önskvärd.

Därest det område, som skulle överlåtas till staden, begränsades till att omfatta

en bredd av högst 40 meter med en sammanlagd areal av cirka 30,000

kvadratmeter, på sätt närmare utmärkts å den förut åberopade kartan, skulle

utrymmet å övningsfältet icke inskränkas i större omfattning. Då dragonregementet

för sina övningar även begagnade sig av Västerbottens regementes

övningsfält, torde det från militärt håll icke med fog kunna göras gällande,

att tillräckligt utrymme skulle saknas, om det nu ifrågasatta markområdet

överlämnades till staden. Särskilt vore härvid att märka, att de till dragonregementets

disposition upplåtna markområdena omfattade tillhopa cirka 106

hektar, samt att Västerbottens regemente till sin disposition hade markområden

om cirka 165 hektar. Förutom de markområden, som av staden överlämnats

till kronan för Norrlands dragonregementes räkning med en areal av cirka 73

hektar, hade detta regemente jämlikt kungi. brev den 5 mars 1897 fått till sig

upplåtna såsom exercisfält inägorna till indragna majorsbostället 21/34 mantal

Ytterhiske eller Hedlunda nr 4. Denna fastighet innehölle enligt lämnad uppgift

i areal cirka 67 tunnland eller sålunda mer än 33 hektar.

1 den upprättade överenskommelsen hade intagits bestämmelse om överlåtelse

till staden av ett med III å kartan betecknat markområde. Staden, som

skulle använda detta område dels för framdragande av en väg, dels för anordnande

av upplagsplatser för ved och dylikt, hade åtagit sig att bestrida de

kostnader, som kunde uppstå, om den telegrafledning, som funnes framdragen

över området intill järnvägslinjen, måste förflyttas. Föreskrifter härom jämte

förbehåll om att den från dragonregementets övningsfält ledande vägen över

området och järnvägslinjen till Västerbottens regementes övningsfält alltjämt

skulle få begagnas av kronan hade intagits i överenskommelsen. Vägen hade

å kartan angivits med bokstaven A.

Värdet å detta markområde, i ai’eal innehållande 30,260 kvadratmeter, hade

av staden upptagits till 20 öre per kvadratmeter. Kommittén hade dock icke

s. 8 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 207.

Myndigheternas

yttranden över

kasernkommitténs

förslag.

8

ansett sig kunna godtaga denna beräkning utan värdesatt området efter ett

pris av 50 öre per kvadratmeter till 15,130 kronor.

Sammanlagda värdet av de markområden, staden enligt den upprättade

överenskommelsen skulle bekomma av kronan, framginge av följande tablå:

Areal i kvm.

Stadens värdering

Kommitténs

värdering

Kronor

Kronor

Område I.....................

11.897

å 15 öre 1

1.784 55

ä 20 öre

2.379 40

» u.....................

8,084

ä 70 »

5,658180

il 1 kr.

8,0841—

» in.....................

30,260

ii 20 »

6,052120

ä 50 öre

15,130 —

Summa

50.241

—

13,495 55

25.59340.

Att de av staden åsatta värdena å de olika markområdena varit alltför låga

hade synts kommittén uppenbart. En skälig jämkning uppåt av dessa värden

hade vidtagits. Med hänsyn till det goda läget invid staden hade området II

ansetts böra åsättas ett värde av minst en krona per kvadratmeter. Området

III, som icke kunde värdesättas såsom tomtmark, hade värderats till hälften

av nämnda pris eller sålunda till 50 öre per kvadratmeter.

Vid en jämförelse med vad andra städer erhållit såsom kompensation i anledning

av minskningarna inom respektive truppförband måste den gottgörelse.

som enligt förslaget till överenskommelse skulle komma att utgå till Umeå.

anses vara för staden tillfredsställande. Särskilt borde härvid tagas i betraktande,

att den personalminskning, som skulle inträda vid Västerbottens regemente,

i viss män kompenserades, genom att avlöningssumman till dragonregementets

fast anställda personal vid en jämförelse mellan avlöningsförhållandena

enligt 1892 och 1925 års härordningar betydligt ökats.

I det föregående hade omförmälts, att en del av de fastigheter, som staden

på sin tid ställt till kronans förfogande för Norrlands dragonregementes räkning,

icke blivit lagfarna för kronan, enär erforderliga åtkomsthandlingar icke

överlämnats till kronan. Då det måste vara av största vikt, att reda och ordning

komme till stånd i fråga om äganderätten och lagfartsförhållandena till

alla kronan tillhöriga fastigheter, hade det synts kommittén nödvändigt att vid

förhandlingarna med staden beröra jämväl detta spörsmål. På hemställan av

kommittén hade härvid stadens delegerade förklarat sig villiga att hos stadsfullmäktige

i Umeå föreslå ett snabbt ordnande av frågan om lagfart å dragonregementets

kasernområde och övningsfält. Att i den upprättade överenskommelsen

intaga några föreskrifter i nu ifrågakomna hänseende hade kommittén

icke ansett lämpligt. Det torde få ankomma på vederbörande militära myndigheter

och därvid i första hand arméförvaltningens fortifikationsdepartement att

tillse, att åtgärder snarast bleve vidtagna för åvägabringande av ordning i de

nu berörda frågorna.

Sedan arméförvaltningens fortifikationsdepartement anbefallts att avgiva

utlåtande över kasernkommitténs omförmälda förslag till överenskommelse mellan

kronan och Umeå stad, överlämnade fortifikationsdepartementet med skrivelse

den 29 februari 1928 infordrade yttranden i ämnet från cheferna för

Norrlands dragonregemente och Västerbottens regemente, militärbefälhavaren

för övre Norrland samt chefen för norra arméfördelningen.

Vad angår spörsmålet, huruvida ersättning över huvud taget bör utgå till

Umeå stad i anledning av personalminskningen vid de till staden förlagda

truppförbanden, hava chefen för Norrlands dragonregemente samt militärhefÖl
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kangl. Majds proposition nr ‘207.

hararen för övre Norrlmul gjort gällande, blaiul annat, att staden ieke kunde

anses hava iog för sina, anspråk på ersättning i anledning av minskningen i

avlöningsförmånerna till den fast anställda personalen vid truppförbanden.

Härvid har hänvisats till, att, på sätt av de i kasernkommitténs utredning intagna

tablaerna framginge, summan av beräknade avlöningsförmåner för den

tast anställda personalen vid Norrlands dragonregemente ökats från 341,000

kronor enligt 1892 års härordning till 465,000 kronor enligt 1925 års härordning

samt summan av beräknade avlöningsförmåner för motsvarande personal

vid Västerbottens regemente minskats från 598,000 kronor enligt 1901 års härordning

till 547,000 kronor enligt 1925 års härordning. Resultatet av kasernkommitténs

utredning bleve alltså, att staden genom 1925 års härordning tillförsäkrats

ett beskattningsbart belopp, som med 73,000 kronor överstege det

belopp, staden kunnat räkna med, då densamma gjort sina uppoffringar för

regementenas förläggande till staden. Någon anledning att bereda staden ersättning

i följd av minskningen i antalet tjänstgöringsdagar för de värnpliktiga

hava nämnda myndigheter ej heller ansett förefinnas. Chefen för norra arméfördelningen

har anslutit sig till den ståndpunkt, som i förevarande avseende

intagits av nyssnämnda myndigheter.

Vidkommande frågan om lämpligheten ur militär synpunkt att avstå de tre

områden, som enligt kasernkommitténs förslag skulle överlåtas till Umeå stad,

bär chefen för Norrlands dragonregemente avstyrkt förslaget i vad angår det

till Västerbottens regementes övningsfält hörande området I under motivering,

att dragonregementet ofta brukade dit förlägga sina övningar. Beträffande området

IT bär bemälde regementschef icke framställt något yrkande. T fråga om

området HT har lian allenast så till vida tillstyrkt kommitténs förslag, att eu

väg borde få framdragas inom området längs med och intill järnvägslinjen

Umeå—Vännäs, därvid minsta möjliga mark borde avstås samt staden förbjudas

att inhägna den avträdda marken och att därstädes anordna upplagsplatser.

Samtidigt har emellertid regementschefen framhållit, att eu dylik väg,

sedan den utdragits i västlig riktning, skulle lämna ökade möjligheter att ur

övningssynpunkt utnyttja övningsfältet. Chefen för Västerbottens regemente

bär förklarat, att kommitténs förslag i avseende å områdena I och II icke föranledde

någon erinran från hans sida, men att han i fråga om området III

nnslöte sig till chefens för Norrlands dragonregemente mening. Militärbefälhavaren

for övre Norrland har beträffande området I biträtt det yrkande om

bibehållande av området i kronans ägo, som framförts av chefen för Norrlands

dragonregemente. Militärbefälhavaren har ansett, att Umeå stad borde såsom

kompensation kunna åtnöjas med att dels »ett till Västerbottens regementes

övningsfält hörande markområde om 11.897 kvadratmeter, beläget vid Sandbacka

i sydöstra delen av övningsfältet och å eu av drätseldirektören Nils Hj.

Nilsson år 1925 upprättad karta över Umeå stad betecknat med IT» utan ersättning

överlätes till staden, dels ock kronan medgåve staden att anlägga en

väg längs med och omedelbart intill järnvägen å området III. dock att uppsättandet

av varje slags stängsel eller anordnandet av några upplag icke borde

tillåtas. Chefen för norra arméfördelningen har uttalat den uppfattningen, att

s. 10 Kontrollera mot PDF

Kasernkoramitténs

yttrande den

27 september

1928.

10 * Krngl. Maj:ts proposition nr 207.

staden vore val kompenserad genom överlåtelsen av »det med II betecknade

området om 11,807 kvadratmeters storlek ock värderat till 8,084 kronor samt

genom tillstånd att anlägga väg längs med och omedelbart intill järnvägen inom

området III».

Arméförvaltningens fortifilationsdepartcment bär för egen del anfört följande.

På grund av cleii utredning, som blivit i ärendet förebragt, ansåge departementet,

att Umeå stads anspråk på ersättning näppeligen hade fog för sig.

Därest emellertid någon kompensation ausåges böra tillkomma staden, vore icke

något att erinra mot att området II överlätes till staden, då detta ur försvarssynpunkt

ej hade någon betydelse. Annat vore däremot förhållandet med området

ITT, vilket vore beläget å dragonregementets övningsfält. Detta övningsfält

vore nämligen redan förut synnerligen knappt tilltaget, och en förminskning

av övningsfältet genom avstående av den viktiga del därav, som utgjordes

av området III, skulle därför enligt fortifikationsdepartementets åsikt medföra,

att detsamma bleve för sitt ändamål otillräckligt. Genom ett avhändande av

området i fråga — även med föreslaget förbehåll för kronan om rätt till eu

väg däröver — skulle därjämte den förbindelse, som nu funnes över området

mellan de båda regementenas övningsfält komma att betydligt försvåras, något

.som skulle menligt inverka på regementenas, framför allt dragonregementets,

övningar. Med anledning härav måste departementet bestämt motsätta sig ett

avstående av området III i vidare mån än chefen för dragonregementet förordat,

d. v. s. allenast till så stor del, som åtginge för anläggning därstädes av

en väg längs järnvägen, dock på villkor att området ej finge användas för annat

ändamål och att vägen ej försåges med stängsel. Vad slutligen anginge området

I, vilket i likhet med området II vore beläget å Västerbottens regementes övningsfält,

hade i ärendet upplysts, att övningar av dragonregementet ofta plägade

dit förläggas. Då detta område således syntes vara behövligt för försvarsändamål,

borde detsamma enligt fortifikationsdepartementets åsikt ej avhändas

kronan. .

På skäl, som sålunda anförts, kunde fortifikationsdepartementet ej tillstyrka

godkännande av den föreliggande preliminära överenskommelsen.

I motsats till kasernkommittén ville fortifikationsdepartementet ifrågasätta,

huruvida icke staden i sammanhang med den överenskommelse, som i förevarande

avseende kunde komma att träffas med densamma, borde tillförbindas

att utan dröjsmål, i den mån så ej redan skett, till kronan överlämna vederbörliga

överlåtelsehandlingar å den mark, som staden förbundit sig att upplåta till

kronan för Norrlands dragonregementes förläggning till staden, så att kronan

därå kunde erhålla lagfart.

Med anledning av vad från myndigheternas sida i ärendet sålunda anförts

anmodades kasernkommittén att inkomma med yttrande. 1 skrivelse den ''27

september 1928 har kommittén anfört i huvudsak följande.

De sifferuppgifter, vilka återfunnes i de av kommittén upprättade tablaerna,

hade delvis hämtats från propositioner och andra riksdagshandlingar, delvis

■ beräknats med ledning av upprättade stater m. in. Uppgifterna vore emellertid

icke av beskaffenhet, att de kunde läggas till grund för en siffermässig uppskattning

av de förluster, som ett samhälle kunde komma att tillskyndas genom

minskningen av truppförbandens personalstyrka. Det kunde enligt kommitténs

förmenande i följd härav icke vara riktigt att beträffande staden Umeå

utan vidare pasta, att enär tablån för Norrlands dragonregemente visade en

ökning av beräknade avlöningsförmåner för den fast anställda personalen, samt

denna ökning överstege den minskning i samma avlöningsförmåner, som skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kttngl. Mnj:ts proposition nr HO/.

I I

utgå Ull personalen vid Västerbottens regemente, någon kompensation icke

.-kulle utgå till staden.

Vid provning av spörsmålet, huruvida ersättning- borde utgå till ett samhälle

i nu ifrågavarande hänseende, finge enligt kommitténs förmenande avseende''icke

allenast fästas vid avlöningsförhållandena utan jämväl eu del andra

synpunkter vinna beaktande.

Det syntes kasernkommittén egendomligt, att de militära myndigheterna,

vilka ansett, att stadens ersättningsyrkande i anledning av omorganisationen

av de båda regementena borde ses i ett sammanhang, icke tagit någon hänsyn

till de uppgifter, som i omförmälda tablåer intagits rörande minskningen av

antalet fast anställda befattningshavare vid regementena. Vid Norrlands dragonregemente

hade den fast anställda personalen minskats från 421 man enligt

1892 års härordning till 296 man enligt 1925 års försvarsorganisation. Motsvarande

siffror för Västerbottens regemente, såvitt angingc 1901 och 1925 års

försvarsordniugar, vore 389 och 208. Vid tiden för upprättandet av de avtal,

som förefunnes mellan kronan och staden Umeå angående regementsförläggningarna,

skulle staden hava kunnat påräkna, att eu fast anställd personalstyrka

å sammanlagt 810 man skulle vara förlagd till staden. Enligt 1925 års

försvarsorganisation skulle denna personalstyrka allenast komma att uppgå till

504 man. En minskning hade således inträtt med 306 man eller med omkring

3/s av den ursprungligen beräknade personalstyrkan. Att märka vore dock, att

i samband med genomförandet av .1901 års härordning personalstyrkan vid

Norrlands dragonregemente minskats med ett 70-tal man. Härvid hade å andra

sidan såväl värnpliktskontingenten som utbildningstiden för de värnpliktiga

ökats.

En så avsevärd minskning av fast anställd personal, som enligt vad ovan

påvisats komme att äga rum vid de två till Umeå förlagda truppförbanden,

måste för staden medföra vissa förluster. Att summan av beräknade avlöningsförmåner

icke minskats i följd av personalstyrkans reducering, sammanhängde

med att militärpersonalens avlöningsförhållanden avsevärt förbättrats genom

de under senare år verkställda löneregleringarna. Härvid ville kommittén allenast

erinra om ett så anmärkningsvärt förhållande, som att en fast anställd

volontär enligt 1902 års stat ägt i kontant avlöning uppbära 150 kronor om

året, under det att begynnelseavlöningen för en volontär numera uppginge till

600 kronor om året eller fyra gånger så mycket. Ur skattesynpunkt vore dock

den inträdda avlöningsökningen för manskapspersonalen av ringa betydelse,

enär de bevillningsfria avdragen medförde, att de belopp, dessa befattningshavare

erlade i kommunalskatt, vore jämförelsevis små.

Kommittén hade vid sin prövning av ersättningsfrågan tagit hänsyn icke

blott till avlöningsförhållandena utan, på sätt berörts i kommitténs allmänna

motivering, även till den avsevärda minskning i konsumtion av vatten och elektricitet,

som torde uppkomma vid de båda regementena. Då staden beräknat

att få tillhandahålla regementena och deras personal dylika förnödenheter,

måste det för kommunens affärsdrivande verk lända till förlust, att omkring

3/s av den från början beräknade personalstyrkan försvunne. Detta vore en av

anledningarna till att ersättning borde utgå till staden Umeå.

Då kommittén i sin utredning rörande Umeå framhållit, att staden skäligen

icke hade anledning framställa något anspråk på kompensation i följd av den

organisationsförändring, som Norrlands dragonregemente komme att undergå,

vore detta beroende på att den ökning, som avlöningsförmånerna till detta regementes

fast anställda personal utvisade, finge anses motsvara den minskning

i inkomster, som kunde beräknas uppkomma för stadens affärsdrivande verk i

följd av reduceringen i personalstyrkan vid regementet. Ersättning borde däremot

utgå till staden för personalminskningen vid Västerbottens regemente.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kuiujl. Maj:ts proposition nr 207.

Kasernkommittén hade i sina tablåer infört vissa uppgifter angående årskontingenterna

värnpliktiga och utbildningstiden för dessa. Dessa uppgifter

grundade sig å beräkningar, som gjorts i de olika försvarspropositionerna rörande

omfattningen av värnpliktsstyrkan i allmänhet.

Att märka vore, att vid Västerbottens regemente antalet värnpliktiga enligt

1901 och 1914 års härordningar torde hava uppgått, icke till det i tablåerna

angivna 1 a 1 et 630, utan till ett betydligt större antal. Sistnämnda siffra hade

angivits i enlighet med de i försvarspropositionerna gjorda beräkningarna. De

värnpliktiga, som övats vid infanteriregementena, hade, dels på grund av att

årskullarna visat sig vara större än man väntat, dels på grund av säregna förhållanden

under krigsåren, icke oväsentligt överstigit det angivna talet. Vid

olika, infanteriregementen hade sålunda antalet övade värnpliktiga av varje

årsklass varierat. Det faktiska antalet värnpliktiga, som utbildats vid Västerbottens

regemente, torde i följd härav under de senaste femton åren före genomförandet

av 1925 års försvarsorganisation inom varje årsklass hava uppgått till

mellan 800 och 1,000 man. Enligt den nya härordningen skulle vid Västerbottens

regemente blott vapenövas 650 värnpliktiga om året. Därjämte skulle dock

en de! värnpliktiga, tillhörande ersättningsreserven, tjänstgöra vid regementet

viss tid varje år.

Nu angivna förhållande måste enligt kommitténs uppfattning komma att

medföra, att konsumtionen av vatten och elektricitet avsevärt minskades vid

regementet. Vid ersättningsfrågans bedömande kunde det icke anses mer än

rimligt, att eu viss hänsyn toge.s jämväl härtill.

Att anställa några beräkningar, som exakt skulle angiva den förlust, staden

tillskyndades i följd av personalindragningarna och minskningen i antalet utbildningsdagar

för värnpliktiga, syntes icke vara möjligt.

Vid genomförandet av 1925 års försvarsorganisation hade från olika håll

framhållits, att de kommuner, som berövades sina truppförband eller eljest i

följd av personalindragningarna tillskyndades förluster, borde på ett eller

annat sätt erhålla kompensation. Vid fullgörande av sitt uppdrag hade kommittén

ansett, att sålunda gjorda utfästelser i större eller mindre grad — beroende

på omständigheterna i det särskilda fallet — borde infrias. Kronan borde

sålunda, enligt kommitténs förmenande i viss utsträckning ställa sig tillmötesgående

mot kommunerna. Vid ett allsidigt bedömande av ersättningsfrågan, såvitt

anginge staden Umeå, hade kommittén funnit, att en viss gottgörelse borde

utgå. Denna sin ståndpunkt vidhölle kommittén.

Vad härefter anginge spörsmålet, huruvida den av kommittén föreslagna ersättningen

(ill Umeå stad kunde anses avvägd efter rimliga grunder, ville kommittén

till en början med några ord beröra sättet för ersättningens utgående.

Någon kontant gottgörelse kunde givetvis icke ifrågakomma — annat än

möjligen i rena undantagsfall — för de kommuner, som finge behålla sina

truppförband, men som i följd av inskränkningarna i försvarsorganisationen

måste vidkännas en viss reducering av personalstyrkan vid förbanden. De överdrivna

krav å kontant vederlag, som Umeå stad till eu början framställt vid

förhandlingarna med kasernkommittén, hade utan vidare avvisats av kommittén.

Därest eu kommun för ordnande av ett truppförbands förläggningsförhål1

anden m. in. till kronan upplåtit betydande jordområden, syntes det däremot

icke kunna vara något att erinra mot, att några markstycken återställdes till

kommunen. T många fall hade det visat sig, att kronan kunde avvara en markbit.

belägen i utkanten av ett övningsfält, utan att detta medförde någon egentlig

olägenhet. A andra sidan hade kommunerna på grund av sin utveckling ofta

intresse av att från kronan förvärva mindre jordområden, vilka vore upplåtna

för militärt ändamål. Härvid hade relativt höga värden kunnat åsättas de

markområden, kronan skulle avstå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KuntjI. Mtij.is piojHiuilion in'' d(>7.

Vidkommande de tre områden, som enligt kommitténs förslag1 skulle överlåtas

till staden Umeå såsom kompensation för den verkställda personalreduceringen

vid Norrlands dragonregemente och Västerbottens regemente, finge

kommittén påpeka, att de i ärendet börda myndigheterna icke framställt någon

erinran mot de värden, som kommittén åsätt områdena. Anmärkningarna hänförde

sig huvudsakligen till. att det ur övningssynpunkt skulle vara mindre

lämpligt att avstå områdena till staden. Att ersättningen skulle hava blivit för

högt beräknad, hade icke direkt uttalats av någon av de hörda myndigheterna.

Militärbefälhavaren för övre Norrland hade beträffande det å kartan med I

betecknade området biträtt den mening om områdets bibehållande i kronans

ägo, som framförts av chefen för Norrlands dragonregemente. Enligt militärbefälhavarens

mening borde staden Umeå såsom kompensation erhålla »ett till

Västerbottens regementes övningsfält hörande markområde om 11,897 kvadratmeter,

beläget vid Sandbacka i sydöstra delen av övningsfältet och å en av

drätseldirektören Nils Hj. Nilsson år 1925 upprättad karta över Umeå stad

betecknat med II».

Kasernkommittén finge emellertid framhålla, att markområdet vid Sandbacka

om 11,897 kvadratmeter å kartan betecknats med 1 och torde utgöra det:

område, som chefen för Norrlands dragonregemente önskade bibehålla i

kronans ägo.

Det sålunda förelupna misstaget syntes icke hava observerats av chefen för

norra arméfördelningen, vilken i sitt yttrande anslutit sig till militärbefälhavaren

för övre Norrland och föreslagit, att »det med II betecknade området

om 11,897 kvadratmeters storlek» skulle såsom kompensation överlåtas till

staden.

Det å kartan med II betecknade området, vilket i areal innehölle 8.084

kvadratmeter och vore beläget i södra delen av Västerbottens regementes övningsfält.

intill järnvägslinjen Umeå—Vännäs, torde enligt kasernkommitténs

mening utan olägenhet kunna överlåtas till staden. Härom syntes även de

militära myndigheterna vara ense.

Vidkommande det å kartan med I betecknade området, i areal innehållande

11,897 kvadratmeter och beläget vid Sandbacka i sydöstra delen av infanteriregementets

övningsfält, hade påstående framställts om, att detsamma användes

för dragonregementets övningar. Då detta område emellertid inginge i infanteriregementets

övningsfält och chefen för detta regemente icke hade något att

erinra mot områdets avstående till staden samt dragonregementet för sina

övningar i första hand hade sitt eget övningsfält (med en areal av över 100

hektar) och därjämte såväl kunde bedriva övningar å övriga delar av Västerbottens

regementes övningsfält (med en areal av cirka 165 hektar) som ock

jämlikt punkt 6 i 1904 års kontrakt rörande Västerbottens regementes förläggning

till Umeå torde vara berättigat att på vissa villkor bedriva militärövningar

å en del staden tillhöriga utmarker, syntes det icke med fog kunna påstås, att

det ur försvarssynpunkt vore menligt, om området I överlätes till staden. Särskilt

ville kommittén härvid, under hänvisning till kartan, erinra om, att området,

som blott omfattade något mer än en hektar, vore beläget i en utkant

av övningsfältet och på tre sidor omgåves av allmän väg eller enskild tillhörig

mark.

Vad därefter anginge det å kartan med III betecknade området, beläget i

nordöstra delen av Norrlands dragonregementes övningsfält, vore att märka,

att detta område i nordost gränsade intill järnvägslinjen Umeå—Vännäs.

Chefen för Norrlands dragonregemente hade förklarat sig icke kunna tillstyrka,

att någon del av detta område överlätes till staden, dock att han medgivit,

att »en väg bör få framdragas på övningsfältet längs med och intill

järnvägen samt att minsta möjliga härför erforderliga mark avstås av kronan».

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kunyl. Maj:ts proposition nr 207.

Enligt regementschefens förmenande skulle eu dylik väg'', sedan den utdragits

i västlig riktning, lämna ökade möjligheter att ur övningssynpunkt utnyttja

övningsfältet. Vägen finge dock icke förses med stängsel, och staden finge icke

lämnas tillstånd till att å området anordna upplagsplatser av ved in. in. I

denna punkt hade de i ärendet i övrigt hörda myndigheterna i huvudsak anslutit

sig till vad som sålunda anförts av chefen för Norrlands dragonregemente.

Givet vore, att framdragande av den ifrågasatta vägen utmed järnvägslinjen

på dragonregementets övningsfält skulle vara till fördel för kronan. Men staden

Umeå, som skulle bestrida kostnaderna för vägens anordnande, skulle säkerligen

icke hava några egentliga förmåner av denna väg, om staden icke erhölle möjlighet

att få disponera en del av markutrymmet invid vägen. Det av de militära

myndigheterna framlagda förslaget, att överenskommelsen med staden

Umeå borde i denna punkt ändras därhän, att endast en mindre del av området

TIT skulle avstås till staden, samt att staden skulle förbinda sig att därå utan

vederlag anlägga väg längs med och omedelbart intill järnvägen, torde aldrig

komma att av staden accepteras. Det syntes icke vara rimligt påfordra, att

staden i nu förevarande sammanhang skulle åtaga sig förpliktelser, vilka, medförde

betydande kostnader, utan att staden kunde erhålla någon som helst ersättning

för gjorda uppoffringar.

De farhågor, som från de militära myndigheternas sida framställts om. att

svårigheter skulle uppstå att för övningsändamål utnyttja dragonregementets

övningsfält, därest området III överlätes till staden, syntes enligt kasernkommitténs

förmenande vara överdrivna. Vid bedrivande av sina övningar torde

dragonregementet i allmänhet vid förflyttning från sitt eget övningsfält över

järnvägslinjen till Västerbottens regementes övningsfält icke kunna begagna

sig av andra vägar än dem, som funnes för trafik anordnade över järnvägslinjen.

Enligt överenskommelsen skulle kronan vara berättigad att begagna

den väg, som å kartan funnes utmärkt och betecknats med bokstaven A. Omkring

350 meter från denna väg och omedelbart väster om det till överlåtelse

ifrågasatta området III funnes framdragen ytterligare en väg över järnvägslinjen

från dragonregementets till infanteriregementets övningsfält.

Chefen för dragonregementet hade i sitt yttrande, bland annat, framhållit,

alt det vore nödvändigt, att förbindelse funnes mellan de två regementenas

övningsfält, för att en sammanhängande övning skulle möjliggöras. Detta vore

nu fallet, i det att den västra delen av området III möjliggjorde en sådan förbindelse.

I övrigt vore förbindelsen mellan fälten dålig. Genom östra delen av

området III råkade man in på Västerbottens regementes kasernområde, och än

längre österut måste man för att komma från det ena fältet till det andra passera

över stationsområdet, där ständiga tågväxlingar försvårade trafiken. Om området

III avstodes och staden medgåves rätt att här upplägga varjehanda förråd, vore

förbindelsen mellan de bägge fälten ur övningssynpunkt stängd, och övningsmöjligheterna

för bägge regementena högst avsevärt reducerade.

Med hänsyn till detta uttalande syntes det icke föreligga något hinder för att

den östra delen av området III. räknat från stationsområdet och fram till den

med A betecknade vägen, överlätes till staden. Några sammanhängande övningar

torde icke kunna förekomma å denna del av området. Därest kronan behölle den

västra delen av området III. skulle de militära önskemålen om att erhålla förbindelse

mellan de båda övningsfälten bliva tillgodosedda. Genom att giva den

östra delen av området III. som staden skulle förvärva, eu något större bredd,

torde kunna förväntas, att staden skulle biträda en jämkning av överenskommelsen

i nu antydd riktning. För staden syntes det nämligen vara till fördel,

att den mark. staden skulle erhålla, vore belägen så nära det egentliga stadsområdet

som möjligt. Därest den till överlåtelse ifrågasatta östra delen av området

III gåves en bredd av cirka 50 meter, skulle den markareal, kronan här

s. 15 Kontrollera mot PDF

KumjI. Muj:ts proposition nr ‘2()7.

15

skulle avslå, kunna inskränkas till cirka 20,000 kvadratmeter (områdets längdriktning

från stationsområdet till vägen A utgjorde cirka 400 meter).

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde kasernkommittén i

första hand. att den preliminära överenskommelse, som upprättats med Umeå

stad, måtte bliva i oförändrat skick godkänd. För den händelse någon jämkning

skulle anses påkallad, borde ersättningen till staden för personalminskningen

vid truppförbanden bestämmas så, att staden skulle med äganderätt av kronan

erhålla — förutom områdena I och II — östra delen av området III, räknat

från stationsområdet till den med A betecknade vägen, samt att detta område

skulle givas eu bredd av cirka 50 meter och i areal innehålla omkring 20,000

kvadratmeter.

Vad slutligen anginge frågan om intagandet i den överenskommelse, som

kunde komma att träffas med Umeå stad. av en bestämmelse därom, att staden

skulle vara skyldig att utan dröjsmål, i den mån så ej redan skett, till kronan

överlämna vederbörliga överlåtelsehandlingar å den mark, som staden förbundit

sig att upplåta till kronan för Norrlands dragonregementes förläggning till

staden, så att kronan därå kunde erhålla lagfart, finge kasernkommittén erinra

om, att Kungl. Maj:t den 18 maj 1894 antagit staden Umeås anbud om markupplåtelse

m. in. för dragonregementet. I följd härav vore staden skyldig att

tillhandahålla kronan erforderliga överlåtelsehandlingar, och finge kommittén

hänvisa till vad kommittén härom anfört i sitt utlåtande den 19 november 1927.

Att i en eventuell överenskommelse med staden rörande kompensationsfrågan

införa eu bestämmelse med utfästelse av staden att utfärda dylika handlingar

skulle vara utan värde. Under åberopande av det avtal, som år 1894 kommit

till stånd mellan kronan och staden rörande upplåtande av mark för dragonregementet,

borde sålunda arméförvaltningens fortifikationsdepartement kunna

påfordra, att staden tillhandahölle erforderliga handlingar. Det syntes nämligen

icke kunna ifrågasättas, att det skulle vara kasernkommittén, som vore skyldigombesörja,

att dylika handlingar bleve av staden utfärdade.

Härefter anmodades kasernkommittén att, med anledning av de utav militärmyndigheterna

framställda erinringarna i fråga om det till överlåtelse föreslagna

området III, efter underhandlingar med Umeå stad inkomma med förslagtill

jämkning i den tidigare träffade preliminära överenskommelsen. Sedan i

följd härav förnyade underhandlingar i ämnet ägt rum med staden, har mellan

kasernkommittén och staden träffats eu den 23 och den 25 februari 1929 dagtecknad

ny överenskommelse, vilken torde få fogas såsom bilaga (Bil. A) vid

statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Med skrivelse den 4 mars 1929 har kasernkommittén överlämnat ifrågavarande

nya förslagsöverenskommelse jämte en tillhörande karta samt därvid i

ärendet anfört följande.

Vid de förnyade underhandlingarna med Umeå stad hade kommittén beträffande

området III haft att beakta, bland annat, följande.

Området hade varit avsett att tagas i anspråk dels för en planerad allmän

landsväg Umeå stad—Tjälamark—Håkmark—Hissjö, dels ock för upplagsplats

invid vägen. Alternativa förslag till vägen hade efter vederbörligt förordnande

uppgjorts av chefen för Västerbottens väg- och vattenbyggnadsdistrikt, överstelöjtnanten

Erik Wedberg. De väghållningsskyldiga i Umeå tingslags väghållnings

distrikt å vägstämma den 29 maj 1928 och Umeå stadsfullmäktige vid sammanträde

den 19 oktober 1928 hade beslutit åtaga sig det föreslagna vägbyggnadsföretaget

i enlighet med ett av Wedberg utarbetat, med alternativ III be
-

Kasern - kommitténs

skrivelse den

4 mars 1929

med nytt

förslag till

överenskommelse

mellan kronan

och Umeå

stad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

It)

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

tecknat förslag, staden dock under villkor att staden utan ersättning bekomme

den kronan tillhöriga, mark, som erfordrades för vägen.

Beträffande vägens sträckning över Norrlands dragonregementes övningsfält

hade kasernkommittén från överstelöjtnanten Wedberg erhållit en den ‘26

januari 1929 dagtecknad skrivelse, vari anfördes i huvudsak följande: Den sålunda

av vederbörande väghållningsskyldiga — Umeå tingslags väghållningsdistrikt

och Umeå stad — beslutade landsvägen med en för norrländska förhållanden sä

stor körbanebredd som 6.oo meter komme att få eu synnerligen livlig trafik,

genom att den komme att bliva infartsväg till Umeå stad för en hel del av de

norr och nordväst om staden belägna orterna, sålunda en trafik, som berörde eu

stor del av stadens upp- eller inland. Som vägen givetvis komme att till huvudsaklig

del trafikeras av motorfordon, vore det i detta fall ett oavvisligt krav ur

trafikteknisk synpunkt, att vägen å Norrlands dragonregementes övningsfält

och vid korsningen av statsbanan Umeå—Vännäs gåves ett såvitt möjligt rakt

planläge. Vid järnvägskorsningen skulle till förebyggande av trafikolyckor

iakttagas bestämmelserna i Kungl. Maj :ts kungörelse nr 318 av år 1924 och i

fråga om vägens kurvradier m. m. gälla av väg- och vattenbyggnadsstyrelseu

utfärdade normalbestämmelser. Med hänsyn till dels sagda förhållanden och

bestämmelser samt dels kostnaden och vägprofilen vore den enda riktiga vägsträckningen

å övningsfältet den, att vägen från utgångspunkten å gatan till

Västerbottens regementes kaserner droges i rak linje till den strax söder om järnvägsövergången

markerade landsvägskurvan. Mot en dylik vägsträckning hade

emellertid invändningar gjorts från militärt håll, och för att såvitt möjligt

minska det intrång, eu väg skulle göra härstädes. hade våglinjen uppstakats sa,

att den färdiga vägen skulle komma att ligga inom ett område å fältet av 40

meter, räknat från den närmast järnvägen belägna kanten av ett här befintligt

stort dräneringsdike. I jämförelse med förutnämnda raka vägsträckning komme

eu väg längs den sålunda utstakade linjen att erhålla ett sämre plan- och profilläge,

en med hänsyn till fri sikt in. in. försämrad järnvägsövergång samt sämre

grundförhållanden, varigenom också vägens byggande komme att fördyras. Ett

förläggande av vägen ännu närmare ovannämnda dräneringsdike, som, enligt

vad erfarits, ifrågasatts, kunde ur byggnadstekniska och trafiktekniska synpunkter

under inga förhållanden biträdas, och torde ej heller kunna biträdas av

de myndigheter, som hade att bestämma om vägens sträckning och utförande.

En sådan sträckning skulle ej blott i ännu högre grad försämra vägens plan och

profil, den skulle också komma att förläggas över eu lägre belägen och för vägbyggnad

mycket olämplig mark med ty åtföljande förhöjda kostnader, och den

skulle — något som med nuvarande livliga motorfordonstrafik vore av utomordentlig

betydelse — försämra och så försvåra korsning av järnvägen, att korsningen

med hänsyn till trafikfara näppeligen kunde fylla nutida anspråk.

Under eu tid. då flera tiotal miljoner kronor årligen utlades för att borttaga

vägkrökar och för att skapa bättre korsningar mellan vägar och järnvägar, vore

det ofrånkomligt, att vid vägs projekterande måste iakttagas den största försiktighet

i fråga om dess planläge, där så med hänsyn till terrängförhållanden läte

sig göra. och det måste anses vara ett felaktigt förfaringssätt att — såsom i förevarande

fall ifrågasatts — förlägga vägen så. att den om ett eller annat årtionde,

då motorfordonstrafiken med säkerhet vore mycket livligare än nu. kanske måste

omläggas. Vägen borde därför under inga förhållanden förläggas närmare järnvägen

än som plankartan över väglinjens sträckning angåve.

Kasernkommittén hade vidare från landshövdingen i Västerbottens län erhållit

en den 31 januari 1929 dagtecknad skrivelse, vari den stora betydelsen av berörda

vägbyggnadsföretag framhölles. Körande bredden av den markremsa utav

Norrlands dragonregementes övningsfält, som för ifrågavarande väg borde av

kronan överlåtas a staden, hade landshövdingen anfört, att man syntes böra taga

s. 17 Kontrollera mot PDF

I\ 11)11/1. Maj:ts proposition nr 207.

17

hänsyn till att med staden inkorporerats Ytlerhiske hy, vars ägor läge väster

om dragonfältet. Det syntes vara rimligt, att staden erhölle så mycket mark,

att inom området i framtiden kunde förläggas gata med gångbanor av sammanlagt

den bredd, som stadens övriga gator upptoge. Fm sådan förbindelseled

mellan det inkorporerade området och det »gamla» bleve givetvis ett krav, som

syntes böra tillgodoses.

Slutligen hade kommittén erliållil avskrift av länsstyrelsens i Västerbottens

län utslag den 5 februari 1929, vari länsstyrelsen ålagt Umeå stad och Umeå

tingslags väghållningsdistrikt att, under förutsättning av statsbidrag samt att

Umeå stad erhölle rätt att förvärva för vägen erforderlig mark över Norrlands

dragonregementes övningsfält, bygga och för framtiden underhålla ovanberörda

landsväg Umeå stad—Hissjö i enlighet med det av Wedberg utarbetade alternativ

in.

Vid de fortsatta underhandlingarna med Umeå stad hade kasernkommittén

funnit sig böra tillmötesgå av staden gjorda yrkanden att utan ersättning bekomma

den kronans mark, som erfordrades för ovanberörda, jämväl för kronans

angränsande mark synnerligen önskvärda vägbyggnadsföretag enligt dess fastställda

sträckning. Den kronomark, som därvid erfordrades, utgjordes av dels

en remsa av Norrlands dragonregementes övningsfält, i huvudsak ingående i

det i den tidigare preliminäröverenskommelsen med staden såsom III betecknade

området, dels ock eu remsa av det sistsagda regementets gamla skjutbaneområde,

som enligt 1928 års riksdags beslut (skrivelse nr 4 A, sid. 15) finge

försäljas, jämte några obetydliga angränsande delar av det återstående skjutbaneområdet

och Västerbottens regementes övningsfält.

Beträffande bredden av den markremsa, som borde avstås för vägändamål,

vore att erinra, att enligt länsstyrelsens ovan angivna utslag själva vägbanan

skulle äga en bredd av G meter. Då därtill komme å ömse sidor om vägbanan

delvis ganska höga släntor samt diken, skulle för vägändamål i första hand erfordras

cirka 15 meter. I anslutning till vad landshövdingen i ovan refererade

skrivelse ävensom vad stadens delegerade muntligen hos kommittén anfört

därom, att staden borde beredas möjlighet att giva denna viktiga infartsled något

större bredd än 6 meter, hade kommittén ansett, att till staden borde för vägändamålet

avstås en 18 meter bred remsa.

Härtill skulle åtgå av Norrlands dragonregementes övningsfält cirka 13,700

kvadratmeter samt av berörda, till försäljning avsedda skjutbaneområde (jämte

för samma väg erforderliga obetydliga delar av det för militära ändamål fortfarande

avsedda, angränsande området) cirka 4,000 kvadratmeter.

Då emellertid värdet av vad staden sålunda skulle erhålla — områdena I och

II i enlighet med den tidigare överenskommelsen och därjämte den för vägen

Umeå stad—Hissjö erforderliga kronomarken — icke motsvarade vad kommittén

funnit staden böra tillerkännas i ersättning i förevarande sammanhang,

hade kommittén undersökt, huruvida något dera av de ovannämnda områdena

I och II skulle kunna utökas. Efter överläggningar med chefen för Västerbottens

regemente hade kommittén dock måst övergiva detta uppslag.

I stället hade kommittén funnit en viss fyllnad i ersättningen kunna beredas

staden, genom att kronan till staden överläte även de delar av ovanberörda, till

försäljning enligt 1928 års riksdags beslut avsedda område, som icke erfordrades

för landsvägen Umeå stad—Hissjö. Det ifrågavarande, till försäljning avsedda

området utgjorde i sin helhet 2.1850 hektar med ett uppskattat värde av

2,385 kronor 60 öre (se bilaga till 1928 års statsverksproposition, fjärde huvudtiteln,

sid. 172—174).

I enlighet med vad sålunda angivits, hade mellan kommittén och staden träffats

eu ny preliminär överenskommelse. Å eu skrivelsen bifogad karta och i

avtalet hade den för vägändamål avsedda marken betecknats med TIT och de

Bihang till riksdagens protokoll 1929. I sand. 172 hujt. (Nr 207.) 6io 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj ds proposition nr 207.

övriga delarna av det av 1928 års riksdag till försäljning beslutade området

med IV.

Ungefärliga värdet av vad kronan till staden skulle överlåta enligt den tidigare,

under november 1927 ingångna, och den nu, i februari 1929 träffade överenskommelsen

framginge av följande tablåer.

A. Enligt (len i november 1927 träffade överenskommelsen.

a) Område 1..................

i»; » ii................

c) » III..................

Summa

Areal i kvm.

Stadens värdering

Kronor

Kommitténs värdering

Kronor

11,897

8.084

30,260

a 15 öre

ä 70 »

å 20 »

1,784 55

5,658 80

6,052 20

ä 20 öre

å 1 kr.

ä 50 öre

1

2,379 40

8,084 —

15,130j—

50,241

-

13,495 5ö|

25,593140

B. Enligt den i februari 1929 träffade överenskommelsen.

Areal i kvm.

Stadens värdering

Kommitténs

värdering

Kronor

Kronor

a) Område 1.................. 11.897

a 15 öre

1.784

55

ä 20 öre

2,379

40

b) » II................. 8,084

ä 70 »

5,658

80

a 1 kr.

8,084

—

c) Av området 111 delen,

som inginge i dragon-

regementets övningsfält .. c:a 13.700

ä 20 »

2,740

—

ä 25 öre

3,425

—

d) Det år 1928 till försälj-!

ning beslutade området..; 24,850

>=) 2,385

60

!

*) 2,385

60

Summa **) 58.531

—

12,568

95

—

**) 16,274

—

*) Det i statsverkspropositionen 1928 beräknade, av riksdagen godtagna värdet.

**) Härtill komme de obetydliga delar av Västerbottens regementes övningsfält och

Norrlands dragonregementes skjutbaneområde, som skulle tagas i anspråk för vägen Umeå

stad—Hissjö.

Härvid borde anmärkas, att området III enligt överenskommelsen av november

1927 hade för staden ett väsentligt större värde per kvadratmeter än den nu

till överlåtelse föreslagna smala vägremsan av dragonregementets övningsfält,

enär staden nu icke — såsom enligt den tidigare överenskommelsen — erhölle

någon mark invid vägen för upplagsplats etc. Het syntes därför kommittén,

att värdet av det i tablå E under c) upptagna området, på grund av nyss antydda

skäl och såsom avsett till väg, icke kunde sättas högre än 25 öre per

kvadratmeter.

Ehuru den nya överenskommelsen icke beredde Umeå lika stor kompensation,

som den tidigare överenskommelsens genomförande skulle hava inneburit

för staden, hade stadsfullmäktige i Umeå beslutit för sin del godtaga denna

nya överenskommelse.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i den nu träffade överenskommelsen

torde icke tarvas något yttrande från kommitténs sida utöver det ovanstående,

enär den nya överenskommelsen i allt väsentligt anslöte sig till den tidigare —

frånsett således, att de överlåtna områdena vore delvis andra i den nya än i

den gamla överenskommelsen.

Riksdagens beslut år 1928 om försäljningen av ovan omförmälda område

tillhörande dragonregementets skjutbaneområde hade tillika inneburit, att inflytande

köpeskilling för detsamma skulle få disponeras för bestridande av

samtidigt beslutad utvidgning av Västerbottens regementes och Norrlands dra
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

KiuiijI. Maj.i.s proposition in'' 207.

1!)

gon regementes övningsområden. Den sålunda beslutade dispositionen av köpeskillingsmedlen

för området förfölle tydligtvis, därest den av kommittén nu

överlämnade preliminäröverenskommelsen vunne statsmakternas godkännande.

I likhet med kasernkommittén liar jag funnit det vara med billighet över- Departomentsensstämmande,

att Umeå stad beredcs något ekonomiskt vederlag av kronan för thofo"''

de förluster, staden tillskyndats, i följd av att Västerbottens regemente genom

1925 års härordningsbeslut erhållit s. k. begränsad organisation.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har i november 1927 mellan

kasernkommittén och staden träffats eu preliminär överenskommelse i ämnet.

Eidigt denna överenskommelse skulle kronan utan vederlag till staden överlåta

dels två särskilda å en handlingarna i ärendet bifogad karta med I och II betecknade

områden om 11,897, respektive 8,084 kvadratmeter av Västerbottens

regementes övningsfält, dels ock ett i nordöstra delen av Norrlands dragonregementes

övningsfält invid järnvägslinjen Umeå—Vännäs beläget, å nämnda

karta med III betecknat område med en bredd av 40 meter och i areal innehållande

30,260 kvadratmeter.

Med anledning av de utav militärmyndigheterna framställda erinringarna

i fråga om det till överlåtelse föreslagna området III har sedermera kasernkommittén

anmodats att efter förhandlingar med Umeå stad inkomma med

förslag till jämkning i nyssnämnda överenskommelse. Sedan förnyade underhandlingar

ägt rum, har mellan kommittén och staden träffats en ny förslagsöverenskommelse,

vilken dagtecknats den 23 och den 25 februari 1929. Beträffande

områdena I och II överensstämmer det nya förslaget med det tidigare

framlagda samt innebär i övrigt, att en 18 meter bred markremsa av det förenämiida

området III eller intilliggande delar av övningsfältet skall jämte mark

till samma bredd utav dragonregementets norr om järnvägen belägna skjutbaneområde

och den angränsande delen av Västerbottens regementes övningsfält

överlåtas å staden för anläggande av en planerad väg Umeå—Hissjö, samt att

härutöver ytterligare ett område skall utan vederlag tillfalla staden. Å eu vid

den nya överenskommelsen fogad karta hava de till överlåtelse avsedda områdena

utmärkts med I, IT, III och IV.

Vad först angår området I, finner jag mig, ehuru myndigheterna framställt

vissa invändningar mot avståendet av detsamma, likväl böra tillstyrka kommitténs

förslag, att området överlåtes till staden. Jag vill i detta sammanhang

erinra om den ej oväsentliga utvidgning av truppförbandens i Umeå övningsområde,

som i enlighet med Kungl. Maj:ts till 1928 års riksdag avlåtna förslag

(statsverkspropositionen, fjärde huvudtiteln sid. 169—174) och nämnda års

riksdags beslut är avsedd att komma till stånd. Jämväl beträffande området

II biträder jag kommitténs förslag.

Vidkommande härefter frågan om överlåtelse till staden av mark för den

planerade vägförbindelsen Umeå—Hissjö, synes mig den lösning av berörda

fråga, som den nya överenskommelsen innebär, kunna ur militär synpunkt godtagas.

På grund härav och då, enlig*t vad utredningen i ärendet ådagalägger,

det är av stort allmänt intresse, att den planerade väganläggningen kommer till

utförande, tillstyrker jag det senast framlagda förslaget även i avseende å om
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 207.

rådet III. Något förbehåll från kronans sida, att, på sätt myndigheterna föreslagit,

den ifrågavarande vägen ej må förses med stängsel, synes mig icke lämpligen

böra uppställas.

Vad slutligen beträffar området IV — vars överlåtande å staden avsetts att

utgöra fyllnad i ersättningen, till följd av att området III enligt den nya överenskommelsen

erhållit en mindre areal än i den tidigare överenskommelsen —

synes mig icke heller något vara att erinra mot att jämväl detta område överlåtes

till staden.

Jag förordar alltså, att överenskommelse träffas med Umeå stad i enlighet

med det av kasernkommittén senast upprättade förslaget (se Bil. A).

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har, såsom förut nämnts, föreslagit,

att i den blivande överenskommelsen skulle intagas stadgande om skyldighet

för Umeå stad att till kronan överlämna vederbörliga överlåtelsehandlingar

å den mark, som staden förbundit sig att upplåta till kronan för Norrlands

dragonregementes räkning. Jag delar kasernkommitténs mening, att en

dylik bestämmelse icke bör inflyta i överenskommelsen.

Såsom kasernkommittén upplyst, utgör viss mindre del av området III samt

området IY mark, som enligt 1928 års riksdags beslut (skrivelse nr 4 A, sid.

15) må försäljas för en köpeskilling av minst 2,385 kronor 60 öre, och är den

inflytande köpeskillingen för marken, som i areal angivits innehålla 2.4850 hektar,

jämlikt samma beslut avsedd att, tillika med ett å riksstaten för innevarande

budgetår anvisat extra förslagsanslag av 40,000 kronor, disponeras för bestridande

av kostnaderna för genomförandet av här ovan nämnda utvidgning av

truppförbandens i Umeå övningsområde. Uörslagsöverenskommelsens godkännande

innebär sålunda en ändring i omförmälda beslut av 1928 års riksdag så

till vida, att den till försäljning avsedda marken skulle komma att utan ersättning

avhändas kronan. Kostnaderna för övningsområdets utvidgning torde böra

i sin helhet bestridas av nyssnämnda förslagsanslag.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna förenämuda den 23 och den 25 februari 1929 mellan Kungl.

Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Umeå stad, å

andra sidan, ingångna preliminära överenskommelse (Bil. A).

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeulen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Eiverlöf.

s. 21 Kontrollera mot PDF

fuwi/l. Maj.is proposition nr 207.

21

Bil .1.

Med anledning av de inskränkningar i försvarsorganisationen, som i följd av

1925 års beslut i lörsvarsfragan liava kommit till stånd, träffas härmed mellan

Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll av Kungl.

Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Umeå stad, å andra sidan,

följande överenskommelse:

§ 1.

Kronan skall utan vederlag med äganderätt till staden överlåta följande till

Västerbottens regementes övningsfält hörande markområden, nämligen

a) ett område om 11,897 kvadratmeter, beläget vid Sandbacka i sydöstra

delen av övningsfältet och å en av drätseldirektören Nils Hj. Nilsson år 1925

upprättad och år 1929 i vissa delar kompletterad karta över Umeå stad betecknat

med I; samt

b) ett å samma karta med II betecknat område om 8,084 kvadratmeter, beläget

i södra delen av övningsfältet och intill järnvägslinjen Umeå—Vännäs.

§ 2.

Kronan skall vidare utan vederlag med äganderätt till staden överlåta

a) det å förenämnda karta med III betecknade område, som, utgörande del

av Västerbottens regementes och Norrlands dragonregementes övningsfält jämte

sistsagda regementes gamla och nya skjutbaneområde, är avsett att tagas i

anspråk för den allmänna väg Umeå stad—Tjälamark—Håkmark—Hissjö, vilken

vederbörande väghållningsskyldiga ålagts bygga genom länsstyrelsens i

Västerbottens län utslag den 5 februari 1929; och sträcker sig området III med

9 meter å vardera sidan om vägens mittlinje från den punkt, där vägen — räknat

från stadens planlagda område — råkar dragonregementets övningsfält och

fram till den punkt, där vägen ånyo möter enskild tillhörig mark, dock med

undantag av den mark, som ingår i Umeå—Vännäs järnvägs område;

b) övriga delar av det område om tillhopa 2.48öo hektar av Norrlands dragonregementes

gamla skjutbana och Västerbottens regementes övningsfält, som enligt

1928 års riksdags skrivelse nr 4 A, sida 15, må försäljas (prop. nr 1, fjärde

huvudtiteln, punkt 73), och som å förenämnda karta betecknats med IV.

§ 3.

Sedan avstyckning av de fyra markområden, som enligt §§ 1 och 2 skola till

staden överlåtas, ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan

och staden angående områdenas överlåtande till staden. Markområdena må av

staden tillträdas den 1 juli 1929 i vad avser den mark, som erfordras för den i

§ 2 omförmälda allmänna landsvägen, men i övrigt först den 1 oktober 1929.

Kostnaderna för avstyckning och lagfart å områdena bestridas av staden.

§ 4.

Kronan förbehåller sig till förmån för de kronan tillhöriga fastigheter, som

ingå i Västerbottens regementes övningsfält och gränsa intill det i § 1 under a)

angivna markområde, rätt till väg över området från övningsfältet och fram till

den utmed områdets sydöstra gräns ledande allmänna landsvägen. Vägen skall

framdragas rakt över markområdet samt utgöra fortsättning av den väg, som

sammanbinder allmänna landsvägen Umeå—Mickelträsk med den utmed markområdets

sydöstra gräns ledande landsvägen. Till säkerhet för den sålunda förbehållna

rätt till väg medgiver staden, att servitutsinteckning må utan stadens

vidare hörande meddelas i nyssnämnda markområde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

§ 5.

Som det i § 1 under b) omförmälda markområde av underofficerare vid

Västerbottens regemente disponerats såsom planteringsland, medgiver staden, att

den matjord, som må hava påförts området, därifrån bortföres, dock att detta

bortförande skall hava skett före den 1 oktober 1930.

§ 6.

Därest förflyttning av de telegrafstolpar, som eventuellt finnas uppsatta å

det i § 2 a) angivna markområde, måste ske, skall dylik förflyttning efter närmare

överenskommelse med vederbörande myndigheter verkställas på stadens

bekostnad.

Kronan förbehåller sig till förmån för de kronan tillhöriga fastigheter, som

ingå i dragonregementets övningsfält och gränsa intill nyssnämnda markområde,

rätt att begagna den väg, som å kartan finnes utmärkt och betecknats med bokstaven

A samt i nordlig riktning leder från dragonregementets övningsfält över

markområdet och järnvägslinjen till Västerbottens regementes övningsfält.

AV denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

Maj:t och kronan erhållit det ena samt Umeå stad det andra exemplaret.

Stockholm den 25 februari 1929.

För kasernkommittén:

JOHAN JONSSON.

Umeå den 23 februari 1929.

För Umeå stad

dess drätselkammare:

AUO. FORSBERG.

IS ten Grönvall.

jNils Ilj. Nilsson.

Bil. B.

AVTAL

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt staden Umeå om upplåtelse av

mark för Kungl. Västerbottens regementes kasernetablissemang man.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 8 innevarande månad förordnat,

att Kungl. Västerbottens regemente skali förläggas till staden Umeå, samt bemyndigat

Kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet att med

staden ingå avtal angående överlåtelse av mark till plats för kasernetablisseinang

och övningsfält m. m., har mellan Kungl. arméförvaltningen och staden

Umeå träffats följande överenskommelse:

l:o.

Staden Umeå upplåter härigenom till Kungl. Maj:t och kronan utan ersättning

med full äganderätt samt gravationsfritt det å bifogade karta med röd begränsningslinje

omslutna ägoområdet med därå nu befintliga byggnader och

skog, att användas dels till plats för kasernetablissemang och dels till övningsfält

för Kungl. Västerbottens regemente, med rätt för kronan att tillträda den

till plats för kasernetablissemanget avsedda, å nämnda karta med grön begräns
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

23

ningslinje omslutna delen av ägoområdet genast efter detta kontrakts avslutande

samt området i övrigt den 14 mars 1906.

2:o.

Staden förbinder sig att utan kostnad för kronan ombesörja, att all odlad

mark å sistnämnda område bliver senast på hösten 1905 igenlagd och besådd till

gräsvall.

3:o.

Därest det ägoområde, som sålunda skall till Kungl. Maj:t och kronan upplåtas,

icke kan av staden för nämnda ändamål förvärvas, utan detsamma i sin

helhet eller delvis måste av kronan exproprieras, skall staden ersätta kronan

kostnaderna såväl för inlösen av marken som för expropriationsmålets utförande.

4:o.

Staden förbinder sig att sex månader efter därom skedd tillsägelse hava

kostnadsfritt för kronan till gränsen mot dragonfältet framdragit ledningar för

vatten, avlopp och elektrisk belysning samt att sedermera underhålla dessa ledningar

och tillhandahålla regementet vatten och elektrisk ström till samma pris,

som större avnämare därav inom staden erlägga.

5:o.

Staden förbinder sig att, så långt utrymmet medgiver, mot stadgad ersättning

till vård å sitt epidemisjukhus mottaga jämväl regementet tillhörande

epidemiskt sjuka värnpliktiga.

6:o.

Staden medgiver, att eventuella militärövningar utan särskild ersättning få

äga rum å icke till enskilt begagnande upplåtna delar av stadens utmarker,

under förbehåll likväl, att detta medgivande icke får i ringaste mån inverka på

stadens fria dispositionsrätt till områdena i fråga, ävensom stadens rätt till

ersättning för genom militärövningarna och vad därmed äger sammanhang tilläventyrs

förorsakad skada bliver staden bibehållen.

7 :o.

Alla erforderliga handlingar för vinnande av lagfart å ifrågavarande ägoområde,

i den mån detsamma icke måste genom expropriation förvärvas, skola

av staden kronan tillhandahållas.

8:o.

Sedan regementet blivit till staden TJmeå förlagt, äger staden att vid inträffande

eldsvåda till dennas släckande alltid påräkna hjälp av minst trettio

man från regementet.

Av denna handling äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl. arméförvaltningen

erhållit det ena och Umeå stad det andra.

Stockholm den 21 december 1904.

för Kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement:

G. C:SON BERGMAN.

C. SÖDERBAUM.

lAxel Göransson.

Umeå den 16 december 1904.

För Umeå stad

På stadsfullmäktiges vägnar:

B. OXEHUFWUD.

IGnst. Lof.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:134 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition angående godkännande av viss överenskom I melse mellan kronan och Umeå stad. a1 i texten
  2. SU 1929:62 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Umeå stad. s. 8 i texten