Sök i Ratio Lex

Angående provisoriska pensionering sbestämmelser i avseende ä vissa beställningshavare vid marinen

1929-03-15 · 9 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:208, Angående provisoriska pensionering sbestämmelser i avseende ä vissa beställningshavare vid marinen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 208.

1

Nr 208.

kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriska

pensionering sbestämmelser i avseende ä vissa

beställningshavare vid marinen; given Stockholms

slott den 15 mars 1929.

Kungl. Maj.t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

LIjbeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Med skrivelse den 22 maj 1925 överlämnade 1921 års pensionskommitté betänkande

med förslag till militär tjänstepensionslag. Detta förslag anslöt sig

till försvarsväsendets dittillsvarande organisation.

Sedan beslut år 1925 fattats angående omorganisation av försvarsväsendet,

uppdrog Kungl. Maj:t den 26 september samma år åt pensionskommittén att

verkställa den överarbetning av förslaget till militär tjänstepensionslag, som

Bihang till riksdagens protokoll 1920. /sand 173 haft. (Nr 208—209.) in ns 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 208.

med hänsyn, bland annat, till nämnda omorganisation befunnes erforderlig. Med

anledning härav avgav pensionskommittén i skrivelse den 11 januari 1926 betänkande

med nytt förslag till militär tjänstepensionslag.

över pensionskommitténs ifrågavarande förslag hava yttranden avgivits av

vederbörande myndigheter. Emellertid föreligger frågan om definitiv pensionsreglering

för försvarsväsendets personal ännu icke i det skick, att densamma

kan upptagas till avgörande.

I skrivelse den 21 september 1928 har chefen för marinstaben erinrat, att

1921 års pensionskommitté i sitt förenämnda betänkande den 11 januari 1926

föreslagit pensionsåldrarna för följande genom 1925 års försvarsordning nytillkomna

beställningshavare vid marinen sålunda: för förrådsförvaltare 63 år, för

flaggkorpraler 50 år och för högbåtsmän 55 år. Enligt nu gällande bestämmelser

vore pensionsåldern för flaggunderofficerare — bland vilka förrådsförvaltarna

även inginge — fastställd till 55 år, men för flaggkorpraler och högbåtsmän

saknades bestämmelser angående pensionsålder. Några till förrådsförvaltare

för närvarande förordnade underofficerare, som uppnått 55 års ålder, hade

hitintills genom särskilda Kungl. Maj:ts medgivanden tillåtits kvarstå i innehavande

beställningar tillsvidare, dock högst intill den 1 juli 1929, och hade motsvarande

medgivande jämväl i visst fall lämnats i fråga om högbåtsman, som

uppnått för korpral (icke högbåtsman) stadgad avgångsålder. Då det ur tjänstesynpunkt

vore nödvändigt, att ifrågavarande pensionsförhållanden ordnades,

hemställde chefen för marinstaben, att pensionskommitténs ifrågavarande förslag

måtte, åtminstone i vad anginge förrådsförvaltare, flaggkorpraler och högbåtsmän

ävensom musikdirektörer, snarast möjligt upptagas till behandling,

även om skäl skulle förefinnas att tillsvidare giva en del av de erforderliga bestämmelserna

provisorisk karaktär.

Direktionen över flottans pensionskassa, som anmodats att avgiva yttrande

över chefens för marinstaben förevarande framställning, har i utlåtande den

14 december 1928 anfört, bland annat, följande.

Kungörelsen den 15 juni 1922 med grunder för pensionsförbättring åt officerare

och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare vid armén och

marinen (nr 336) stadgade, att beställningshavare, vilka vid avgång ur tjänst

vore i åtnjutande av lön enligt avlöningsreglementet för officerare och underofficerare

samt civilmilitära beställningshavare på aktiv stat m. fl. vid armén

och marinen den 29 juni 1921 (nr 388), under vissa förutsättningar ägde att

uppbära pensionsförbättring med sådana belopp, att summan av pension, fyllnadspension

och pensionsförbättring uppginge för den, som vid avgången åt
-

njutit lön i

2:a lönegraden å löneplanen för officerare till .............. 2,580 kronor

4:e » » » » underofficerare till.......... 2,580 »

Enligt bestämmelserna i nu gällande den 20 maj 1927 utfärdade avlöningsreglemente

för officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare

på aktiv stat m. fl. vid försvarsväsendet (nr 170), vilket efterträtt förenämnda

avlöningsreglemente av den 29 juni 1921, tillhörde löjtnant, marinintendent

av 2:a graden och musikdirektör 2:a lönegraden i löneplanen för office
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 20fi.

.''5

rare samt förråd »för va 11 a re 4 :<• lönegraden i löneplanen för underofficerare, oeli

iillkommc dem sålunda pension, fyllnadspension och peusionsförbättring med

ovan angivna belopp.

I kungörelsen den 18 juni 1920 med vissa bestämmelser i avseende ä den militära

pensioneringens provisoriska ordnande (nr 253) vore föreskrivet, att vid bestämmande

av pension och fyllnadspension för beställningshavare, å vilken avlöningsreglementet

den 29 juni 1921 för officerare och underofficerare vid armén

och marinen vore tillämpligt, skulle så anses, som om beställningshavaren i sin

vid avgången innehavande beställning åtnjutit lön enligt vederbörlig under år

1921 gällande stat. Ehuru visserligen musikdirektör icke funnes upptagen ä

1921 års stater, framginge dock vid jämförelse mellan ovan åberopade författningar,

att musikdirektör borde åtnjuta i pension och fyllnadspension enahanda

belopp, som tillkomme löjtnant och marinintendent av 2:a graden med lön enligt

1921 års stat, eller 1,200 kronor, därav pension 800 kronor och fyllnadspension

400 kronor. Några förrådsförvaltare vid marinen funnes icke heller upptagna i

förenämnda 1921 års stater utan hade tillkommit först i och med att den av

1925 års riksdag beslutade nya försvarsorganisationen trätt i kraft. Förvaltare

vid arméns intendenturkår, med vilken förrådsförvaltare vid marinen i avlöningshänseende

vore jämnställd, erhölle emellertid pension och fyllnadspension

med beräkning å lön enligt 1921 års stat, och utgjorde honom tillkommande

förmåner av ifrågavarande slag sammanlagt 1,200 kronor. I analogi härmed

syntes jämväl för förrådsförvaltare vid marinen pension och fyllnadspension

skola utgå med sammanlagt 1,200 kronor, därav pension 800 kronor och fyllnadspension

400 kronor.

Jämlikt stadgande i § 12 mom. 1 av Kungl. Maj :ts förnyade reglemente för

flottans pensionskassa den 17 november 1899 (nr 92), sådant sagda moment lydde

enligt kungörelsen den 31 oktober 1913 (nr 261), vore till pension ur kassan

en var delägare vid avskedstagande berättigad, som stått i tjänst vid flottan

i 30 år och uppnått en ålder av 55 år samt i övrigt till kassan erlagt stadgad

pensionsavgift. T § 13 mom. 1 av samma reglemente stadgades, att fyllnadspension

utginge endast till delägare, som vore berättigad till pension ur kassan

och vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder: flaggman samt fält- och regementsläkare

av 65, kommendör och överdirektör vid mariningenjörstaten av 60

samt alla övriga av 55 år.

Härav framginge, att jämväl musikdirektör och förrådsförvaltare vid marinen

kunde tillerkännas pension och fyllnadspension vid uppnådda 55 levnadsoch

30 tjänstår. Ett villkor härför vore dock, att vederbörande jämlikt stadgande

i § 2 av meranämnda reglemente vunnit delägarrätt i flottans pensionskassa.

I sitt den 11 januari 1926 avgivna betänkande med nytt förslag till militär

tjänstepensionslag hade 1921 års pensionskommitté föreslagit pensionsåldern för

musikdirektör till 60 och för förrådsförvaltare till 63 år. Mot detta förslag vore

från direktionens sida intet att erinra, och hade, enligt vad direktionen försport,

från militärt håll starka önskemål uttalats rörande högre pensionsålder än 55

år för sistnämnda befattningshavare.

I likhet med chefen för marinstaben funne direktionen det vara erforderlig!,

att, intill dess föreliggande förslag om militär tjänstepensionslag blivit slutligt

prövat, frågan om pensionsålder för musikdirektör och förrådsförvaltare vunne

åtminstone provisorisk lösning, och syntes detta, särskilt vad beträffade förrådsförvaltare,

vara nödvändigt i betraktande av att — såsom ock marinstabschefen

framhållit — några till förrådsförvaltare för närvarande förordnade

underofficerare, som uppnått 55 års ålder, genom särskilda medgivanden tilllåtits

kvarstå i innehavande befattningar tillsvidare, dock högst intill den 1

juli 1929.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Mnj:ts proposition nr 208.

Direktionen ville i detta sammanhang framhålla, att förradsförvaltama vid

kustartilleriet erhållit fullmakter, under det att förvaltarna vid flottan erhållit

förordnanden å innehavande förvaltarbeställningar. I dessa förordnanden hade,

jämlikt Kungl. Maj:ts brev till marinförvaltningen den 1 april 1927, intagits

bland annat den bestämmelsen, att beställningshavare skulle under tiden för

förordnandet åtnjuta den lön och de övriga förmåner, som vore förenade med

den beställning, förordnandet avsåge, dock med avdrag å lönen av belopp, motsvarande

pensionsavgiften å dylik beställning, eller, där vederbörande hade att

erlägga pensionsavgift å av honom innehavd ordinarie beställning, skillnaden

mellan nämnda pensionsavgifter. I följd härav uppbure visserligen de flaggunderofficerare

vid flottan, som förordnats till förrådsförvaltare, under detta

sitt förordnande lön enligt 4:e lönegraden å gällande löneplan för underofficerare,

men då de icke erhållit fullmakt å förrådsförvaltarbeställning och till flottans

pensionskassa erlade endast den pensionsavgift, som jämlikt kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 253) vore stadgad för den, vilken åtnjöte lön enligt 3:e

lönegraden å löneplanen för underofficerare, vore de följaktligen icke berättigade

till förrådsförvaltares pensionsförmåner utan — för så vitt de uppfyllt för

pensions erhållande i övrigt föreskrivna villkor — endast till de pensionsförmåner,

som på grund av stadgande i kungörelsen den 15 juni 1922

med grunder för pensionsförbättring åt officerare och underofficerare samt

civilmilitära beställningshavare vid armén och marinen (nr 336) utginge till

den. som vid avgång ur tjänst åtnjöte lön i sistnämnda lönegrad, d. v. s. flaggunderofficer.

Dessa pensionsförmåner utgjorde sammanlagt 2,250 kronor för

år. Till dessa liksom till ovan angivna pensionsförmåner för musikdirektör och

förrådsförvaltare komme pensiousförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni

1925 med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst in. fl. pensionärer (nr 280).

Direktionen funne för sin del, att frågan om musikdirektörs och förrådsförvaltares

pensionsålder lämpligen borde lösas på så sätt, att Kungl. Ma-j:t

genom särskild kungörelse förordnade, att fyllnadspension skulle tillsvidare

utgå till musikdirektör och förrådsförvaltare vid marinen, såvida de vore berättigade

till pension ur flottans pensionskassa och uppnått: musikdirektör 60

och förrådsförvaltare 63 levnadsår.

Direktionen ville vidare bringa i erinran, att direktionen i skrivelse den I t

mars 1928, på grund av remiss den 5 samma månad å en av Svenska underofficersförbundet

gjord framställning rörande förrådsförvaltares pensionsförhållanden,

av i skrivelsen anförda skäl hemställt om framställning till riksdagen

därom, afl förrådsförvaltare vid marinen, som uppbure lön i 4:e lönegraden å

gällande löneplan för underofficerare, skulle, oavsett att han endast erhållit

förordnande på innehavande beställning, erlägga för sagda lönegrad stadgad

pensionsavgift och, för så vitt han i övrigt uppfyllde föreskrivna villkor för

erhållande av pension, vara i pensionshänseende likställd med förvaltare, som

erhållit fullmakt å beställningen, samt att för beställningshavare, vilka redan

förordnats till förrådsförvaltare, det å lönen gjorda avdrag, som motsvarade

skillnaden mellan pensionsavgift för den beställning förordnandet avsåge och

pensionsavgiften för av honom innehavd ordinarie beställning, skulle .av statsverkets

medel utanordnas och inbetalas till flottans pensionskassas pensionsfond.

Dessa hemställanden finge direktionen härmed förnya.

Vidkommande flaggkorpralers och högbåtsmäns pensiousförhållanden ville

direktionen framhålla, att. enligt vid Kungl. Maj:ts den 20 februari 1925 till

riksdagen avlåtna proposition (nr 50) angående försvarsväsendets ordnande

fogat utdrag ur statsrådsprotokoll, chefen för försvarsdepartementet i fråga om

flaggkorpralers och högbåtsmäns pensionering yttrat, att eu nödvändig förut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj;t,s proposition nr 208.

sättning lör organisationen torde vara, att flaggkorpralernas möjlighet att

grundlägga pensions- och gratialrätt ordnades på ett för dom tillfredsställande

sätt, varför denna fråga borde göras lill föremål för särskild utredning, ävensom

att korpral (högbåtsman), vilken erhölle tillstånd att kvarstå i tjänst efter

lyllda 30 år, borde samtidigt bliva delägare i flottans pensionskassa med skyldighet

att erlägga pensions- och gratialavgifter. Storleken av pension och gratial

borde bestämmas i iörhållande till vederbörandes löneförmåner efter samma

grunder som för annan marinen tillhörande personal.

Något statsmakternas beslut i fråga om pensioneringen av ifrågavarande beställningshavare

i av departementschefen antydd riktning förelåge ännu icke,

ej heller hade, direktionen veterligen, någon utredning därom förebragts i

annan män, än att 1921 års pensionskommitté i den vid kommitténs betänkande

den 11 januari 192(1 fogade pensionstjänsteförteckningon under huvudrubriken

»Marinen» infört eu underrubrik »Manskap» samt därunder upptagit flaggkorpral

med ett tjänstepeiisionsunderlag av 1,77(5 kronor, pensionsavgift 54

kronor, pensionsålder 50 år och pensionsberättigaude tjänstetid 30 år samt högbåtsman

med ett tjänstepensionsunderlag av 1,704 kronor, pensionsavgift 51.

kronor, pensionsålder 55 år och pension sberättigande tjänstetid 35 år (sid. 46

i betänkandet). Den väg. varpå kommittén kommit till nyssnämnda siffror rörande

storleken av nu ifrågavarande beställningshavares respektive tjänstepcnsionsunderlag,

framginge av kommitténs motivering å sid. 21—22 i betänkandet.

Pensionskommittén hade sålunda förutsatt, att ä flaggkorpral och högbåtsman

skulle tillämpas bestämmelserna i den av kommittén föreslagna militära tjänstepensionslagen,

vilket lagförslag dock ännu icke varit föremål för statsmakternas

beslut. Intill dess ett sådant beslut förelåge, stode vid förefallande behov

av pensionering utav flaggkorpral och högbåtsman allenast till buds nu gällande

bestämmelser för pensionering av marinens gemenskap, i den mån de vore

å dessa beställningsliavarc tillämpliga.

Pensionsförhållandena för dem av marinens gemenskap (utom daglönare),

vilka vore berättigade till pension på grund av ålder och tjänstetid, reglerades

genom bestämmelserna i reglementet för pensionering av flottans och lotsverkets

gemenskap den 31 oktober 1879 (nr 63), kungörelsen den 13 augusti 1909 angående

förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa utginge till avskedat

manskap (nr 109), kungl. brevet den 18 september 1918 angående vissa

utgifter under riksstatens tionde huvudtitel i vad sjöförsvaret anginge, kungörelsen

den 15 juni 1922 angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 360) samt kungörelsen den 18 juni 1925

med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare

i statens tjänst m. fl. pensionärer (nr 280).

Enligt 1879 års pensionsreglemente vore medlem av sjömanskåren, som

avskedats med vitsord att hava sig redligt och väl skickat samt vid avskedet

uppnått 50 levnadsår och minst 20 tjänstår från 20 års ålder, berättigad till

pension till belopp, som bestämdes med hänsyn till antalet tjänstår och innehavd

tjänstegrad:

enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 skulle pension till belopp ej överstigande

180 kronor till sådan avskedad gemenskap, varom här vore fråga, och

som uppnått 50 levnadsår, höjas med 25 kronor årligen, dock finge tillägget och

pensionen tillhopa icke överstiga 200 kronor;

enligt kungl. bi-evet den 18 september 1918 tillkomme avskedad gemenskap,

som tjänat staten i minst 20 år och innehade en levnadsålder av 50 år, tilläggspension

med sådant belopp, att den honom enligt 1879 års pensionsreglemente

samt kungörelsen den 13 augusti 1909 tillkommande pension uppgingc till vad

som med tillämpning av i statsrådsprotokollet angivna, i propositionen nr 268

till 1917 års riksdag föreslagna pensioneringsgrunder skulle hava tillkommit

honom i pension;

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.te proposition nr 208.

enligt kungörelserna den 15 juni 1922 och den 18 juni 1925 tillkomme ifrågavarande

gemenskap pensionstillägg och pensionsförhöjning med belopp, beräknade

i enlighet med i nämnda kungörelser närmare angivna grunder.

Av Kungl. Maj:t i nyssnämnda proposition nr 268 till 1917 års riksdag föreslagna

pensioneringsgrunder för marinens stammanskap vore i huvudsak följande:
1.

För rätt till pension erfordrades att hava tjänat staten under minst 20

år och uppnått en levnadsålder av 50 år.

2. Pensionsbeloppet utgjorde vid en tjänstetid av 20 år för manskap i första

lönegraden 500 kronor, för manskap i andra lönegraden 400 kronor och för

manskap i tredje lönegraden 350 kronor. För varje fullt tjänstår utöver 20 höjdes

pensionsbeloppet för manskap i första lönegraden med 20 kronor, i andra

lönegraden med 15 kronor och i tredje lönegraden med 10 kronor, dock skulle

högsta pensionsbeloppet utgöra för manskap i respektive lönegrader 700 kronor,

550 kronor och 450 kronor.

3. Manskap, som icke i fulla två år åtnjutit avlöning i den lönegrad, som

vid avskedet innehades, erhölle den pension, som tillkomme manskap i närmast

lägre lönegrad.

Enligt avlöningsreglementet för fast anställt manskap vid armén och marinen

den 29 juni 1921 (nr 389) samt avlöningsreglementet för fast anställt manskap

vid försvarsväsendet den 11 maj 1928 (nr 128), vilket från och med den

1 juli 1928 trätt i stället för nyssnämnda avlöningsreglemente, vore ordningsföljden

lönegraderna emellan numera omkastad, så att den tredje utgjorde

högsta och den första lägsta lönegraden.

Direktionen finge emellertid härvid erinra om, att sistnämnda lönegrader ej

vore avsedda för samma beställningar som de lönegrader, för vilka enligt de!

ovan åberopade brevet den 18 september 1918 fastställts vissa pensionsbelopp.

Nuvarande andra lönegraden vore nämligen avsedd för korpraler och jämlikt

punkt 4 i övergångsbestämmelserna av nyss omnämnda manskapsavlöningsreglcmente

(nr 389/1921) även för beställningshavare i förutvarande första lönegraden,

alltså bland andra underofficerskorpraler, samt omfattade sålunda i

huvudsak både den första och den andra av de äldre lönegraderna, under det

att i nuvarande första lönegraden, omfattande meniga, inginge den gamla tredje

lönegraden. Till nuvarande tredje lönegraden (flaggkorpral) funnes ingen full

motsvarighet i det äldre lönesystemet för manskap vid marinen, liksom ej

heller i grundbestämmelserna för nuvarande manskapspensionering, 1879 års

pensionsreglemente, funnes upptagen någon beställning, som fullt motsvarade

flaggkorpral.

En sammanfattning av det ovan sagda gåve alltså vid handen, att flaggkorpral

(med lön på stat såsom sådan) icke kunde tilläggas pension enligt nu

gällande bestämmelser för pensionering av marinens manskap, för så vitt han

icke betraktades motsvara underofficerskorpral. Till högbåtsman förordnad

korpral kunde däremot med stöd av samma bestämmelser pensioneras såsom

korpral.

Därest flaggkorpral i peusionshänseende kunde anses likställd med underofficerskorpral

och efter uppnådda 50 levnads- och 30 tjänstår i. övrigt uppfyllt

föreskrivna villkor för pensions erhållande, skulle hans pensionsförmåner

utgöra:

pension i 3:e klass enligt 1879 års pensionsreglemente ...... kronor 180:-

1''örhöjning i pension enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 » 20: —

tilläggspension enligt kungl. brevet den 18 september 1918 . . » 500: —

pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 ....... > 180: —

pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 . . 3_236: —

Kronor 1,116

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t» proposition nr 208,

7

Pensionsförmånerna för eu till högbåtsman förordnad korpral, som uppnått

.70 levnadsår och tjänat 30 år samt i övrigt uppfyllt föreskrivna villkor för

pensions erhållande, ulgjorde:

pension i 3:e klass enligt 1879 års pensionsreglemente .... kronor 120:

förhöjning i pension enligt kungörelsen den 13 augusti 1909 >, 25:

tilläggspension enligt kungl. brevet den 18 september 1918 . . 555: —

pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 ...... 180:-

pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 .... 236: —

Kronor 1,116: —

I sitt betänkande den 11 januari 1926 med nytt förslag till militär tjänstepensionslag

hade 1921 års pensionskommitté, efter förslag av chefen för marinstaben,

upptagit pensionsåldern för flaggkorpral till 50 år och för högbåtsman

till 55 år, varjämte pensionsbeloppen för samma beställningshavare satts till

1,776 kronor, respektive 1,704 kronor.

o Direktionen hade visserligen bemärkt, att flaggkorpraler och högbåtsmän erhållit

ökade avlöningsförmåner, sedan pensionskommittén avgivit sitt förslag,

men ansåge direktionen detta förhållande icke utgöra anledning att nu föreslå

ändring i de av kommittén föreslagna pensionsbeloppen.

I likhet med chefen för marinstaben funne direktionen högeligen önskligt,

att, i avvaktan på slutlig prövning av föreliggande förslag till militär tjänstepensionslag,

flaggkorprals och högbåtsmans pensionsförhållanden provisoriskt

ordnades, och syntes detta lämpligen kunna ske på så sätt, att i särskild kungörelse

förordnades,

att flaggkorpral vid marinen skulle i pensionshänseende anses likställd med

underofficerskorpral,

att pensionsåldern för högbåtsman vid marinen skulle vara 55 år, samt

att i tabell B vid kungörelsen den 18 juni 1925 med bestämmelser om ny

pension för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.

pensionärer (nr 280) skulle såsom särskilt underlag införas, för flaggkorpral

1,776 kronor och för högbåtsman 1,704 kronor.

Enär två högbåtsmän tilldelats pension från och med den 1 november 1927,

torde införandet av ovannämnda underlag i sagda tabell böra givas retroaktiv

verkan från och med sistnämnda dag. För flaggkorpral erfordrades ingen särskild

bestämmelse angående pensionsåldern, enär densamma för honom, om han

i pensionshänseende ansåges likställd med underofficerskorpral, enligt gällande

bestämmelser bleve 50 år.

Därest flaggkorprals och högbåtsmans pensionsförhållanden ordnades på angivet

sätt, skulle pensionsförhöjningen enligt sist åberopade kungörelse, vid en

levnadsålder av respektive 50 och 55 år, utgå med, för flaggkorpral 524 kronor

och för högbåtsman 488 kronor, och sammanlagda pensionsförmånerna utgöra

för flaggkorpral 1.404 kronor och för högbåtsman 1,368 kronor.

Statskontoret har den 7 februari 1929 avgivit utlåtande i ärendet samt därvid

erinrat, att Kungl. Maj:t genom brev den 1 april 1927 föreskrivit, att förrådsförvaltarbeställningarna

vid flottan tillsvidare endast skulle besättas

medelst förordnanden. Anledningen härtill syntes — att döma av handlingarna

till berörda kungl. brev — närmast hava varit den pågående utredningen rörande

omorganisation av flottans varv. Det vore icke ovanligt, att Kungl. Maj:t, i avvaktan

på lösning av ett spörsmål rörande omorganisation av en gren av statsförvaltningen,

lämnade dylik föreskrift:, men, såvitt statskontoret hade sig bekant,

hade därvid aldrig medgivits någon rätt för dem. vilka i sammanhang

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kung). Maj:ts proposition nr 208.

Departements
chefen.

med en dylik omorganisation förordnades uppehålla vakantsatta tjänster, att

i avseende å pension jämställas med ordinarie innehavare av motsvarande

tjänster. Det syntes statskontoret icke vara skäl att beträffande förrådsförvaltare

göra ett undantag från hittills i nu ifrågavarande avseende tillämpade

principer. Statskontoret ansåge sig på grund härav böra hemställa, att direktionens

över flottans pensionskassa förevarande förslag, i vad det avsåge förrådsförvaltare,

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Yad direktionen

i övrigt föreslagit föranledde icke någon statskontorets erinran.

Såsom redan inledningsvis nämnts, kan frågan om en allmän omreglering

av det militära pensioneringssystemet ännu icke upptagas till avgörande. 1

avvaktan på en slutlig prövning av hela denna fråga synas mig allenast sådana

ändringar i de nu gällande pensioneringsbestämmelserna böra vidtagas, vilka

icke utan verklig olägenhet kunna anstå.

Vad då först angår förslaget om ändring av pensionsåldern för musikdirektörer

vid marinen, torde något ståndpunktstagande till detta förslag icke

för närvarande vara av behovet påkallat.

Annorlunda ställer det sig med spörsmålet om förrådsförvaltarnas vid

marinen avgångsålder. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava

några av de såsom förrådsförvaltare förordnade underofficerarna vid flottan

redan överskridit den för dem nu gällande pensionsåldern av 55 år men genom

särskilda medgivanden av Kungl. Maj:t tillåtits kvarstå i sina beställningar.

I yttrande till 1921 års pensionskommitté föreslog chefen för marinstaben, att

pensionsåldern för förrådsförvaltare skulle bestämmas till 60 år. Pensionskommittén

ansåg emellertid, att en höjning av pensionsåldern för ifrågavarande

beställningshavare till 63 år borde kunna ske. Marin förvaltningen har i yttrande

över pensionskommitténs betänkande anslutit sig till kommitténs mening.

Även jag finner övervägande skäl tala för en pensionsålder av 63 år.

Direktionen över flottans pensionskassa har ifrågasatt, att de underofficerare,

som jämlikt kungl. brev den 1 april 1927 förordnats att uppehålla förrådsförvaltartjänster

vid flottan, skulle i avseende å pension jämställas med

ordinarie innehavare av motsvarande tjänster. I likhet med statskontoret

anser jag mig icke kunna biträda detta förslag. Emellertid är att märka, att

förrådsförvaltarbeställningarna vid kustartilleriet, i motsats till vad fallet är

vid flottan, redan tillsatts med ordinarie innehavare. Med hänsyn härtill och

då det vidare synes mig böra tagas i övervägande, huruvida icke jämväl flottans

förrådsförvaltarbeställningar böra tillsättas medelst fullmakt, anser jag, att

frågan om pensionsålder för ordinarie innehavare av förrådsförvaltarbeställning

vid marinen nu bör provisoriskt regleras; och torde detta lämpligen böra

ske genom utfärdande av en bestämmelse därom, att förrådsförvaltare, som är

berättigad till pension ur flottans pensionskassa, äger att efter erhållet avsked

undfå fyllnadspension, därest han vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder

av 63 år.

Vidkommande härefter flaggkorpraler och högbåtsmän, anser jag i likhet

med myndigheterna, åt t en provisorisk reglering av pensionsförhållandena för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ls proposition nr 208. 9

dessa grupper av beställningshavure nu bur komma till stånd. Direktionen

över flottans pensionskassa har i sådant avseende hemställt om meddelande av

föreskrifter, dels att flaggkorpral skall i pensionsliänseende anses likställd med

underoffieerskorpral — varav följer, att pensionsåldern lastställes till SO ar—

dels ock att pensionsåldern för högbåtsman skall vara 5f) år. Vad sålunda föreslagits

finner jag mig böra tillstyrka. Direktionen föreslår vidare, att i tabell

B vid kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension

för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst in. fl. pensionärer

måtte såsom särskilt underlag införas för flaggkorpral 1,776 kronor och

för högbåtsman 1,704 kronor, varigenom sammanlagda pensionsförmånerna för

ifrågavarande beställningshavare skulle komma att utgöra 1,404 kronor, respektive

1,368 kronor. Gentemot direktionens förslag i denna del har jag

allenast i så måtto funnit anledning till erinran, att don avsedda föreskriften

icke synes böra erhålla formen av eu ändring i den vid nyssnämnda kungörelse

fogade tabell B, utan i stället bör meddelas såsom en fristående författningsbestämmelse.

Det av direktionen framställda förslaget om retroaktiv tillämpning av här

avsedda bestämmelse från och med den 1 november 1927 i avseende å tvenne

högbåtsmän, som vid nämnda tidpunkt erhållit avsked med pension såsom

korpraler, anser jag mig icke kunna biträda.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t matte föreslå

riksdagen besluta, att i avbidan på en allmän omreglering av det militära pensionsväsendet

skall från och med den 1 juli 1929 gälla:

a) att förrådsförvaltare vid marinen, som är berättigad till pension ur flottans

pensionskassa, skall äga att efter erhållet avsked undfå fyllnadspension, därest

han vid avskedstagandet uppnått en levnadsålder av 63 år;

b) att flaggkorpral vid marinen skall i pensionsliänseende anses likställd

med underoffieerskorpral, dock med iakttagande av vad här nedan under d) sägs;

e) att pensionsåldern för högbåtsman vid marinen skall vara 55 år; samt

d) att vid bestämmande av pensionsförhöjning enligt § 4 i kungörelsen den

18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer skall såsom särskilt

underlag gälla för flaggkorpral 1,776 kronor och för högbåtsman 1,704 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronpriusen-Regenten lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 113 käft. (Nr 208—209,) 59720 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriska pensionering sbestämmelser i avseende å vissa beställning shav are vid m s. 6 i texten
  2. BU 1929:29 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående provisoriska pensionering sbestämmelser i avseende a vissa beställning shav are vid marinen. s. 3 i texten