Sök i Ratio Lex

Angående anslag till hospitalsbyggnader

1929-03-15 · 207 sidor, varav 160 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 160 av 207 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:220, Angående anslag till hospitalsbyggnader

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:t* proposition nr 220.

1

Nr 220.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till hospitalsbyggnader; given Stockholms slott den

15 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Mapts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför efter gemensam beredning

med chefen för försvarsdepartementet:

I årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 47, har Kungl.

Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den proposition

i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till hospitalsbyggnader

för budgetåret 1929/1930 beräkna ett extra reservationsanslag av 4,100,000

kronor.

Jag anhåller att nu få återkomma till denna fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 184 käft. (Nr 220.) 42i 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1928 års

plan för anskaffande

av

nya hospitalsplatser.

Inledning-.

I propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlades en plan för anskaffande

av nya platser för clen statliga sinnessjukvården, enligt vilken plan

den rådande bristen på vårdplatser å de statliga sinnessjukanstalterna skulle

fyllas medelst genomförande av ett i planen ingående byggnadsprogram. Jag

torde här icke behöva upprepa de skäl av medicinsk, humanitär och allmänt

social innebörd, som då — och enligt min mening med full rätt — ansågos

göra det till en angelägenhet av största vikt, att planmässiga åtgärder omedelbart

vidtoges för avhjälpande av platssvårigheterna för sinnessjukvården.

Beträffande dessa skäl torde jag kunna få hänvisa till berörda proposition.

Här må endast erinras, att då en prövning av detta spörsmål i hela dess

vidd ansågs icke längre böra undanskjutas, detta berodde även därpå, att

ett osedvanligt stort antal förslag angående omfattande nybyggnader eller

om- och tillbyggnader av sinnessjuk- och sinnesslöanstalter vore beroende

på Kungl. Maj:ts prövning, samt att de frågor, som avsåge omändring av

ledigblivna kasernetablissement, av andra skäl, framför allt hänsyn till

vederbörande städer, omedelbart borde företagas till avgörande. Det syntes

då nödvändigt, att man vid bedömande av ifrågavarande förslag och vid

deras vägande mot varandra kunde se dem icke isolerade utan såsom led

i en gemensam plan. När det gällde att taga ståndpunkt till de omfattande

anslagskrav, som borde framläggas för 1928 års. riksdag, syntes det

också vara önskvärt, att möjlighet funnes för bedömande, huruvida de åtgärder,

varom statsmakterna kunde vilja fatta beslut, verkligen vore ägnade

att föra fram till målet — tillräckligt antal sinnessjukplatser — eller om de

inom kort måste följas av nya ansträngningar i sådant syfte.

Departementschefen underströk emellertid i detta sammanhang, att han

icke ville hava uttalat, att statsmakterna då skulle fatta avgörande ståndpunkt

till någon detaljerad plan för åstadkommande av nya sinnessjukplatser,

utan att avsikten endast vore, att statsmakterna skulle för sig klargöra det

resultat, som de ansåge inom viss tid böra vinnas, och att alltså den då och

i framtiden förestående prövningen av föreliggande byggnadsfrågor skulle

ske under vederbörligt hänsynstagande därtill.

Den framlagda planen för fyllande av platsbristen å hospitalen grundade

sig på en beräkning, att antalet av sinnessjuka i behov av hospitalsvård i

genomsnitt kunde beräknas motsvara tre på varje tusental av befolkningen

och att alltså platsantalet borde, då planen genomförts, motsvara 3 pro mille

av rikets folkmängd. Med denna utgångspunkt och med beaktande jämväl

av att de tre största städerna enligt särskilda avtal åtagit sig att själva

sörja för sin sinnessjukvård hade medicinalstyrelsen beräknat, att antalet

sinnessjukplatser vid utgången av den närmaste tioårsperioden, d. v. s. vid

1937 års slut, borde uppgå till 5,282 mera än det vid tiden för planens uppgörande

hösten 1927 tillgängliga antalet. Detta antal upptogs då till 11,593,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 220.

därvid emellertid hänsyn tagits dels till redan fattade beslut om platsökning

ii vissa befintliga hospital, dels å andra sidan till avgången på grund av föreslagen

nedläggning av två äldre sinnessjukanstalter och dels slutligen därtill

att det beräknades, att de platser å hospitalen, som nu disponerades för

sinnesslöa, skulle bliva tillgängliga för sinnessjukvården. Av sistnämnda anledning

utgjorde det alltså ett nödvändigt led i planens genomförande, att särskilda

vårdplatser anskaffades för de sinnesslöa, som dittills vårdats på hospitalen.

Vid nyssnämnda beräkning av platsbehovet hade medicinalstyrelsen

tagit med i beräkningen den uppskattade folkökningen under den tidsperiod,

inom vilken planen skulle genomföras. Föredragande departementschefen

ansåg sig emellertid kunna räkna med att stegringen i platsbehovet till

följd av folkökningen skulle uppvägas av vissa närmare angivna faktorer

och att man alltså kunde kalkylera platsbehovet efter nuvarande befolkningssiffra.

Med denna utgångspunkt och med beräknande av någon marginal

uppskattade departementschefen det platsbehov för sinnessjuka, som borde

fyllas, till omkring 4,800. Departementschefen betonade emellertid, att

den närmare bestämningen av platsbehovet icke hade någon omedelbar

praktisk betydelse. Det antal vårdplatser, för vilkas anskaffande åtgärder

nu borde vidtagas, fölle otvivelaktigt inom ramen för platsbehovet, sådant

detta redan för närvarande kunde konstateras. Ytterligare underströk departementschefen,

att beräkningen byggde på att särskilda vårdplatser anskaffades

åt sinnesslöa, så att dessa ej vidare komme att upptaga hospitalsplatser;

i den föreliggande planen ingående förslag fyllde emellertid icke helt

detta önskemål.

Det sålunda beräknade platsbehovet skulle enligt den framlagda planen

fyllas genom dels omändring av ett antal på grund av 1925 års försvarsorganisation

ledigblivna kasernetablissement till anstalter för sinnessjuka och

sinnesslöa, dels uppförande av vissa nya sinnessjukanstalter, dels och utvidgning

av en del befintliga hospital. Medicinalstyrelsen hade framlagt olika

alternativ till fyllande av det sålunda påvisade platsbehovet. Det alternativ,

varpå den sedermera godkända planen byggde — och vari räknades med ett ökat

platsbehov å 66 platser på grund av utrymning av vissa till Vadstena hospital

hörande lägenheter i klosterbyggnaden därstädes — var av följande utseende.

Anstalt

Nya platser för

sinnessjuka.

1) Växjö hospitals utvidgning

2) Visby hospital ....................

3) Umeå hospital ..................

4) Vänersborgs kaserner .......

460

200

880

566

+ 283 för sinnesslöa

5) Jönköpings kaserner......................................

6) Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital

7) Nya platser vid äldre hospital ....................

8) Länsplatser vid hospitalen .......................

9) Nytt hospital i Gävleborgs län..................

1,200

200

150

303

1,089

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Majds proposition nr 220.

10) Universitetskliniker:

Lund.......................................................................

.................... 100

Stockholm ............................................................

..................... 100

Uppsala ......................................... ......................

..................... 100 300

Summa 5,348

Efter vissa av departementschefen — delvis som

följd av den lägre be-

räkningen av platsbehovet — gjorda jämkningar sknlle planen järnte tillhörande

approximativa kostnadsberäkningar te sig på följande sätt:

Platsantal

Anstalt

Sinnes-

sjuka

Sinnes-

slöa

Kostnad

kronor

Utvidgning av Växjö hospital .............................

460

—

2,760,000

Nytt hospital i Visby ............................................

200

—

2,200,000

Hospital vid Umeå...................................................

800

—

7,000,000

Upptagningspaviljong vid Umeåhospitalet............

100

—

560,000

Omändring av Vänersborgs kaserner....................

572

286

2,525,000

Omändring av Jönköpings » .....................

1,200

—

6,000,000

Nya paviljonger vid Hälsingborgs hospital .........

200

—

1,000,000

Nya platser vid äldre hospital .............................

150

—

525,000

Övertagande av s. k. länsplatser vid äldre hospital

325

—

1,137,500

Psykiatrisk klinik i Lund ......................................

102

—

724,000

Kliniker i Stockholm och Uppsala .......................

200

—

2,000,000

Omändring av Sala kaserner ...............................

—

380

1,264,000

Omändring av Örebro kaserner...........................

—

360

1,354,000

Tillbyggnad av Piteå hospital.................................

148

—

2,200,000

Hospital i Gävleborgs län......................................

600

—

4,800,000

Större omändringsarbeten ......................................

—

—

3,500,000

Summa

5,057

1,026

39,549,500

Från antalet platser för sinnessjuka...................

......... 5,057

avginge till indragning avsedda platser å

Malmö asyl ...........................................................

. 124

Visby hospital.......................................................

. 63

Vadstena hospital ...............................................

66 253

Härefter återstode nyanskaffning av platser för sinnessjuka 4,804

Sammanlagda antalet hospitalsplatser för sinnessjuka skulle efter förslagets

genomförande uppgå till omkring 16,500.

Såsom framgår av den återgivna uppställningen, ingår i planen ett belopp

på 3.5 miljoner kronor för »större omändringsarbeten». Därmed avsågs att

täcka sådana kostnader för större ombyggnader av eller tillbyggnader till

äldre hospital, som enligt erfarenheten regelmässigt förekomma och vilka ej

kunna bestridas av det ordinarie anslaget till hospital och asyler. Detta

belopp hade uppskattats till i genomsnitt 350,000 kronor om året.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kwiijl. Maj:ts proposition nr 220.

5

Vad angår den Hd, inom vilken denna plan skulle genomföras, förklarade

departementschefen sig anse det vara i och för sig önskvärt, att platsanskaffningen

med hänsyn till den trängande beskaffenheten av det aktuella

platsbehovet ävensom på grund av vissa med övergångsbestämmelserna till

fattigvårdslagen sammanhängande omständigheter skedde så hastigt som möjligt.

För ett snabbt tempo talade också vissa preliminärt avslutade avtal med

de städer, varest kaserner skulle omändras till vårdanstalter. I sista hand avgörande

för tiden för planens genomförande borde emellertid vara det uppskattade

kostnadsbeloppet, vilket som nyss nämnts skulle uppgå till nära 40 miljoner

kronor. Med hänsyn till samtliga å frågan inverkande omständigheter

ansåg departementschefen, att man tills vidare borde eftersträva platsbehovets

fyllande inom eu tid av 10 år. Då det emellertid icke vore meningen,

att statsmakterna skulle definitivt binda sig för en plan i ena eller andra

hänseendet, saknade jämväl denna fråga omedelbar betydelse, i det att

senare jämkningar givetvis borde kunna ske, därest förhållandena det påfordrade.

— I och för sig vore det visserligen önskvärt, att utgifterna under den

kommande byggnadsperioden kunde förbliva ungefär lika stora år från år.

Emellertid skulle det av praktiska orsaker och på grund av att en stor del

av arbetena komme att koncentreras till början av perioden icke låta sig

göra att hålla anslagen vid jämna belopp. Visserligen skulle det anslag, som

komme att begäras för budgetåret 1928/1929, ungefär motsvara en tiondel

av summan av de beräknade kostnaderna, men för de därefter närmast följande

budgetperioderna syntes det icke kunna undvikas, att anslagen komme

att stiga över medeltalet, medan de under slutet av perioden skulle bliva lägre

än detsamma. Detta förhållande framgår även av det medicinalstyrelsens

alternativ, som låg till grund för den i propositionen framlagda planen. Enligt

medicinalstyrelsen — vars förslag slutade å över 44 miljoner kronor — utgjorde

nämligen de beräknade kostnadssummorna för budgetåret 1928/1929

4,086,500 kronor och för budgetåret 1929/1930 icke mindre än 6,650,000 kronor,

medan anslagsbehovet under de senaste åren i perioden skulle utgöra

omkring 3 miljoner kronor. Även i dessa summor är inräknat ett årligt

belopp av 350,000 kronor för nyss angivna särskilda ändamål.

I riksdagens skrivelse i frågan (nr 287 år 1928) uttalades, att det nu icke

längre borde anstå med vidtagande av mera planmässiga åtgärder för fyllande

av den starka bristen på platser å de statliga sinnessjukanstalterna,

liksom ej heller med ordnande av frågan rörande vården av vuxna, vanartade

sinnesslöa. Arbetet med ökande av antalet platser för nu ifrågavarande

vårdbeliövande borde sålunda energiskt fortsättas och därvid bedrivas efter

eu enhetlig plan. I fråga om tiden för planens genomförande yttrade riksdagen,

att med hänsyn till det trängande behovet av ökat antal liospitalsplatser

anskaffningen av dessa borde ske inom så kort tidsperiod, som omständigheterna

det medgåve, samt att därför, oaktat de stora kostnader som

åsamkades statsverket för planens genomförande, tidsperioden syntes, så vitt

då kunde bedömas, i enlighet med vad departementschefen förordat böra

bestämmas till 10 år. Vad sedan angår grunddragen i det framlagda för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

Avgränsningen

mellan

statens och

kommunernas

vårdnadsskyldighet.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

slaget rörande sättet för platsanskaffningen anförde riksdagen, att riksdagen,

såvitt då kunde bedömas, icke funnit anledning till erinran däremot. Riksdagen

funne sig emellertid sakna anledning att närmare ingå på vad departementschefen

yttrat i förevarande hänseende.

Det anslag, som för planens genomförande beviljades för innevarande

budgetår, uppgick till 3,500,000 kronor. Detta belopp var enligt propositionen

avsett att användas på följande sätt, nämligen dels med 1,000,000

kronor till fortsättning av den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen

av Piteå hospital och asyl m. m., dels med 600,000 kronor för påbörjande

av omändring av det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Sala till en anstalt för manliga asociala imbecilla, dels med

400,000 kronor till omändring av det av Svea trängkår tidigare disponerade

kasernetablissementet i Örebro till en anstalt för kvinnliga asociala imbecilla,

dels med 1,100,000 kronor för omändring av Västgöta regementes kasernetablissement

i Vänersborg till en för sinnessjuka och sinnesslöa avsedd

anstalt, dels ock slutligen med 400,000 kronor till påbörjande av ett hospital

i Västerbottens län.

Riksdagen biföll med obetydliga jämkningar förslagen rörande anstalter

i Sala, Örebro och Vänersborg. Däremot avslog riksdagen förslaget angående

hospital i Västerbotten och begärde ny utredning i vissa hänseenden

av frågan därom. Som skäl för att riksdagen det oaktat, såsom nyss erinrats,

beviljade hela det begärda anslaget åberopade riksdagen önskvärdheten

av att den av riksdagen godtagna tioåriga byggnadsplanen måtte kunna

förverkligas genom utförandet under den närmaste tiden av andra i planen

ingående arbeten.

Genom beslut den 22 juni 1928 fördelade Kungl. Maj:t det anvisade anslagsbeloppet

å 3.5 miljoner kronor på de skilda ändamålen. Denna fördel
-

ning skedde på följande sätt, nämligen

Kronor.

till fortsättande av utvidgning av Piteå hospital............................. 1,200,000

» omändring av Västmanlands trängkårs kasernetablissement i

Sala............................................................................................. 600,000

» omändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro...... 400,000

> omändring av Västgöta regementes kasernetablissement i

Vänersborg................................................................................. 1,275,000

Av anslagsbeloppets återstod, 25,000 kronor, anvisades 10,000 kronor för

underhåll av byggnader vid kasernetablissementen i Sala, Örebro och Vänersborg;

det därefter resterande beloppet reserverades till Kungl. Maj:ts

disposition.

Innan jag härefter övergår till att behandla frågan om behovet av medel

för liospitalsbyggnader för nästa budgetår, anhåller jag att få något uppehålla

mig vid ett speciellt spörsmål rörande innebörden av 1928 års beslut

i frågan, vilket spörsmål under den därefter gångna tiden varit föremål för

viss tvekan. Den fråga jag avser är den, som rör kommunernas andel

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kunrjl, Maj:ts proposition nr 220.

i den slutna vården av sinnessjuka och sinnesslöa. I fjolårets proposition

rörande anslag till hospitalsbyggnader erinrade min företrädare i ämbetet vid

behandlingen av denna fråga inledningsvis om ett av 1925 års riksdag gjort

uttalande av innebörd, att vård å statens anstalter borde beredas alla de

sinnessjuka, som över huvud behövde anstaltsvård. Tillika anförde departementschefen,

att frågan berörts vid behandlingen av ett år 1927 framlagt förslag

till sådan — av riksdagen sedermera godkänd — ändring av fattigvårdslagen

(proposition 111 sid. 22), att kommun skulle av landstinget få gottgörelse för

s. k. godkänd enskild vård åt exspektanter vid statshospitalen samt åt personer,

vilka ehuru ej tillfrisknade utskrivits därifrån för att bereda plats åt mera

vårdbehövande. I denna proposition hade föredragande departementschefen

uttalat, att en utväg att avhjälpa rådande platsbrist å hospitalen visserligen

skulle vara att lämna statsbidrag till kommuner och kommunalförbund till

anordnande av kommunala sinnessjukanstalter, men att med hänsyn till nyssnämnda

uttalande av 1925 års riksdag det för det dåvarande icke vore möjligt

att gå fram på denna väg. Vid ärendets behandling i kamrarna hade departementschefen

ytterligare framhållit, att avsikten med nyssnämnda lagförslag

icke varit att göra ett avsteg från det åberopade uttalandet av 1925 års

riksdag, vilket innebure en princip, som alltjämt borde uppehållas. Mot vad

sålunda anförts hade 1927 års riksdag icke gjort någon erinran.

I fjolårets proposition angående anslag till hospitalsbyggnader uttalade

föredragande departementschefen därefter i samma fråga följande.

Den princip, som sålunda godkänts av 1925 års riksdag och som av 1927

års riksdag lämnats utan erinran, syntes emellertid icke behöva innebära, att

statsmakterna icke skulle hava anledning att med tillfredsställelse hälsa de

åtgärder, som från kommunalt håll kunde vidtagas för tillfredsställande av

det så att säga mera sekundära vårdbehovet, vilket alltså icke avsåge vård

å med fullständig medicinsk utrustning försedda anstalter. Det skulle vara

förenat med alltför stora kostnader att bereda anstaltsvård för alla sinnessjuka,

på samma gång som detta skulle vara att onödigt inskränka på deras

berättigade krav att få vistas i hemorten, så länge deras sjukdom det medgåve.

Det kommunala initiativet hade alltså enligt departementschefen på

detta område en betydelsefull uppgift att fylla.

Enär det i olika sammanhang framhållits, att det för landstings och eventuellt

blivande kommunalförbunds arbete på ifrågavarande område vore av

stor betydelse att erhålla säker kännedom om i vilken utsträckning staten

hade för avsikt att ombesörja sinnessjukvård, respektive i vilken omfattning

utrymme funnes för kommunala åtgärder, ingick departementschefen härefter

på behandling jämväl av denna fråga. Han anförde därom, att med hänsyn

till nyssnämnda vid 1925 års riksdag uttalade princip det uppenbarligen

icke kunde bliva fråga om någon verklig gränsbestämning mellan olika slag

av vårdbehov eller vårdnadsskyldighet. Vid sådant förhållande syntes det

vara tillfyllest, därest det från statsmakternas sida komme till uttryck, att

deras ståndpunkt vore, att de hade att sörja för all erforderlig anstaltsvård,

att de uppskattade platsbehovet till visst antal i förhållande till folkmängden

i riket i dess helhet, att de följaktligen avsåge att inom viss tid ombesörja

anskaffande av vårdplatser till detta antal men att det icke kunde förväntas,

att ytterligare åtgärder i sådant hänseende från statens sida komme

att vidtagas under utbyggnadstiden. Denna uppfattning skulle innebära, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements
chefen.

Kungl. Mqj:ts proposition nr 220.

gränsen sattes så, att statsmakternas tillkännagivna avsikt vore att anskaffa

vårdplatser till sådant antal, att det, därest så skulle erfordras, motsvarade

tre anstaltsplatser på varje 1,000-tal av befolkningen.

I denna fråga erinrade riksdagen i sin förenämnda skrivelse i ämnet först

om vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande nr 114 vid 1925 års riksdag.

I anledning av en motion, i vilken framhållits, att det vore nödvändigt att

söka även andra utvägar till sinnessjukfrågans lösning än byggandet av

statsanstalter samt att denna lösning vore att finna i upprättandet av mindre

kommunala anstalter — alltså ej landstingsanstalter — för vilka skulle åtnjutas

statsbidrag till inrättandet, hade statsutskottet i detta utlåtande framhållit, att

utskottet anslöte sig till av medicinalstyrelsen i avgivet yttrande uttalad

uppfattning, att man borde fullfölja den strävan, som hos oss dittills gjort sig

gällande, nämligen att vård å statsanstalt borde beredas alla de sinnessjuka,

som över huvud taget behövde anstaltsvård, och att följaktligen platsbristen

borde avhjälpas genom nyanskaffning av statsplatser. Riksdagen anförde

nu i sin skrivelse, att något skäl för ett frångående av denna ståndpunkt

icke ansetts föreligga. Riksdagen hyste följaktligen alltjämt den uppfattningen,

att staten borde sörja för all erforderlig anstaltsvård på sinnessjukvårdens

område.

Yad sålunda förekom vid fjolårets behandling av förevarande fråga synes

till en början giva vid handen, att enighet rådde därom, att det bör ankomma

på staten att ombesörja all anstaltsvård för sinnessjuka — givetvis

i den män de avslutade avtalen med Stockholm, Göteborg och Malmö om

att dessa städer skola övertaga hela sin sinnessjukvård ej föranleda till annat.

Denna grundsats bör uppenbarligen fasthållas. Med anstaltsvård synes man

därvid böra avse vad föredragande departementschefen vid föregående års

riksdag betecknade såsom vård å med fullständig medicinsk utrustning försedda

anstalter, med andra ord vård å anstalter av den kvalificerade och dyrbara

typ, som våra statshospital utgöra, och med deras specialutbildade läkarkår

och vårdpersonal. Att denna tolkning av departementschefens mening är

riktig, framgår av fortsättningen av hans i det föregående återgivna uttalande,

däri — bland annat av kostnadsskäl —- avvisas tanken, att alla sinnessjuka,

som överhuvud äro vårdbehövande, skola kunna inrymmas på statsanstalter.

Någon annan mening torde icke heller behöva inläggas i riksdagens nyss

anförda uttalande. Antalet av de sinnessjuka, som icke äro i behov av dylik

anstaltsvård och för vilka följaktligen, såvitt för närvarande kan bedömas, vård

å statens sinnessjukhus icke kan antagas bliva tillgänglig ens efter det att det

uppgjorda byggnadsprogrammet fullföljts, har uppskattats till omkring 1 på

1,000 av folkmängden, stundom något högre eller något lägre. För vård av

dylika sjuka kunna tänkas olika möjligheter, nämligen vård i eget hem eller

s. k. familjevård, d. v. s. utackordering i en främmande familj, vidare vård

å enskilt vårdhem och slutligen vård å kommunalt vårdhem. Med vårdhem

avser jag då i detta sammanhang inrättningar, som icke äro avsedda för och

icke heller äga möjlighet att bereda verklig medicinsk vård (hospitalsvård) åt

opaginerad Kontrollera mot PDF

!)

KhhijI. Maj.i.s proposition in■ 220.

akuta sinnessjukdomsfall, liksom de ej liellor kunna lämna tillräcklig passning

vid kroniska sjukdomsfall av mera våldsam eller opålitlig natur. Dylika vårdhem

lämpa sig däremot utmärkt för sådana kroniskt sjuka, vilka iiro stillsamma

men icke kunna hjälpa sig själva eller eljest behöva tillsyn. I många fall torde

visserligen, ur medicinsk synpunkt, betänklighet icke möta mot att sådana sjuka

vårdas i eget hem eller i en familj, där de utackorderats; ofta är denna

vårdform t. o. in. den lämpligaste. Sådana enskilda hem torde dock icke

alltid finnas tillgängliga, särskilt därför att det här gäller sjuka, vilka icke

kunna göra nytta för sig utan i stället kräva mycken hjälp.

Det förekommer givetvis i stor utsträckning, att bland dem, som lida

av sinnessjukdom i sist avsedd form eller äro sinnesslöa utan möjlighet att

komma in på verklig anstalt, finnas personer, som enligt fattigvårdslagens

bestämmelser äro i behov av fattigvård. För dylika försörjningsfall bland

de sinnessjuka och sinnesslöa, i den mån de av ena eller andra anledningen

icke kunna omhändertagas i sitt hem eller i familjevård, är det uppenbarligen

önskvärt, att plats kan beredas å särskilda vårdhem. Det måste nämligen

alltid möta svårigheter att på ålderdomshem bereda dem tillräcklig och sakkunnig

tillsyn, på samma gång som särskilt de sinnessjukas därvaro ofta

kan verka störande på övriga där vårdade personer. En lämplig form för

omhändertagande av nu avsedda fattigvårdsfall synes då vara, att kommunerna

länsvis eller i större kommunalförbund sammansluta sig för drivande

av särskilda vårdhem för vård av dylika sjuka. Så har också redan skett

inom liera län — jag vill här endast uppräkna Östergötlands län, varest

planerats två sjukvårdsförbund, vartdera om tio ä tolv kommuner, för drivande

av vad som kallats kommunala sinnessjukanstalter med sammanlagt

nära 60 platser, av vilka anstalter en redan tagits i bruk, Kalmar län, där

sex kommuner sammanslutit sig om en gemensam anstalt om 26 platser

och ett förbund av tolv ä femton kommuner för motsvarande ändamål är

under bildande, Blekinge län, där sådan sammanslutning skett av trettiotre

kommuner om en anstalt å över 100 platser samt Kristianstads län, där 1928

års landsting beslutat förhyrande av tre stora ålderdomshem med omkring

125 vårdplatser för vård av sinnessjuka under den tioåriga utbyggnadstiden.

I den mån sålunda avsedda vårdhem — vilka tydligen kunna och böra

vara av ganska enkel beskaffenhet — utgöra utbrytningar från kommunernas

ålderdomshem, synes man endast hava anledning att med glädje hälsa tillkomsten

av dylika inrättningar, som innebära en lättnad såväl för de sjuka

som för övriga fattigvårdsklienter. Däremot torde med hänsyn till den karaktär,

anstalterna alltså i formellt hänseende intaga, anledning icke finnas för deras

understödjande med statsbidrag.

Det är uppenbarligen önskvärt att, när kommunala vårdhem av nu avsedd

beskaffenhet planeras, samråd, innan beslut fattas, äger rum med medicinalstyrelsen

och vederbörande hospitalsöverläkare. Dylika hem kunna nämligen

tydligen bliva till mycket större gagn, därest de förläggas och planeras så,

att de kunna ingå som led i en enhetlig plan för sinnessjukvårdens ordnande.

A andra, sidan bör man vid behandling av hithörande frågor även taga i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

betraktande, att vid många ålderdomshem finnas sinnessjukavdelningar av

fullt tillfredsställande beskaffenhet, vilka givetvis, redan av besparingsskäl,

ofta böra kunna även i fortsättningen användas. För vissa sjuka lärer det

också vara till gagn att få kvarstanna å hemorten.

Utöver den gräns, som bestämmes av fattigvårdsbehovet, hava kommunerna

uppenbarligen icke någon skyldighet att bereda vård åt sinnessjuka och

sinnesslöa, och det kan ifrågasättas, huruvida det i allmänhet ens är lämpligt

att de, ensamma eller sammanslutna i kommunalförbund, för närvarande taga

sig an dylik vård, d. v. s. vård av sinnessjuka eller sinnesslöa, som icke

äro i behov av anstaltsvård men icke heller äro hänförliga till fattigvårdsfall.

Detta utesluter naturligtvis icke, att, såsom på sina håll för närvarande sker,

ett vårdhem, som inrättats för fattigvårdens försörjningsfall, under nuvarande

övergångstid tages i anspråk för vård åt exspektanter till statshospitalen —

fattigvårdsbehövande eller icke — under deras väntan på plats därstädes

eller att, i mån av utrymme, liksom å vanliga ålderdomshem betalande

patienter mottagas å ett vårdhem, som egentligen är avsett för försörjningsfall.

Det bör emellertid beaktas, att den siffra, på grundval varav den gällande

planen för anordnandet av statliga sinnessjukplatser är byggd, nämligen 3

platser på 1,000 invånare och vilken visserligen tillkommit efter omsorgsfull

prövning samt vunnit bekräftelse på flera sätt, möjligen i praktiken kan komma

att befinnas för låg. Dessutom utgör den ett medeltal, beräknat för större

områden och närmast avsett att tillämpas vid bestämmande av hospitalens

upptagningsområden. Därest inom en viss stad eller bygd skulle finnas sinnessjuka

till större antal än som motsvarar angivna förhållandetal, finnes det alltså

möjlighet, att detta överskott skall motvägas av ett underskjutande antal

på annat håll inom upptagningsområdet, och att alltså även de övertaliga

i först avsedda trakt skola kunna erhålla plats å hospital. Om emellertid

erfarenheten under tioårsperioden skulle visa, att det beräknade antalet

sinnessjukplatser mera allmänt skulle bliva otillräckligt i fråga om sådana

sjuka, som äro i verkligt behov av hospitalsvård, torde det vid periodens

slut bliva anledning att överväga, vad som till följd därav bör åtgöras. I avvaktan

på ett sådant övervägande böra emellertid kommunerna enligt min

mening dröja med att vidtaga mera permanenta anordningar, avsedda för

varaktig vård av verkliga hospitalspatienter.

Yad jag sålunda anfört vill jag sammanfatta på det sätt, att statsmakternas

år 1928 tillkännagivna uppfattning enligt min mening innebär, att staten — i

den mån ej särskilda avtal med vissa städer föranleda annat — i princip går

in för anskaffande av vårdplatser för alla de sinnessjuka, som äro i behov

av vård på med fullständig medicinsk utrustning försedda anstalter (statliga

sinnessjukanstalter) och att staten fördenskull ämnar inom eu tioårsperiod

uppbringa antalet vårdplatser å statshospitalen till tre per tusen av befolkningen,

att beträffande sådana sinnessjuka eller sinnesslöa, som icke

äro i behov av dylik vård, kommunerna hava att draga försorg om dem,

som enligt fattigvårdslagen äro berättigade till hjälp (försörjningsfall), att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ktmgl. Maj-.ts proposition nr ''220. I I

denna skyldighet ofta synes lämpligen kunna fullgöras genom länsvis eller

av kommunalförbund anordnade särskilda vårdhem av enkel beskaffenhet, att

därutöver kommunerna icke hava någon skyldighet och knappast heller anledning

att vidtaga särskilda åtgärder för vård av sinnessjuka eller sinnesslöa

samt att i varje fall bidrag av statsmedel till nu avsedda vårdhem

eller andra kommunala åtgärder icke bör ifrägakomma.

Efter denna inledning anhåller jag att få övergå till behandling av de

särskilda byggnadsföretag, för vilka medel synas böra avses för nästa budgetår

för fullföljande av den omförmälda liospitalsbyggnadsplanen. Jag vill

då närmast redogöra för frågor, som sammanhänga med redan befintliga

eller beslutade anstalter, för att sedan övergå till behandling av frågor om

nya sinnessjukanstalter i Västerbotten och i Jönköping.

Utvidgning av Piteå hospital och asyl in. in.

Jag ber då först att få behandla frågan om anvisande av ytterligare medel

till den av 1927 års riksdag beslutade utvidgningen av Piteå hospital och

asyl m. m.

Härvid får jag till en början erinra, att Kungl. Maj:t i en till sagda

riksdag avlåten proposition, nr 49, föreslog riksdagen dels medgiva, att utvidgning

av Piteå hospital och asyl m. m. finge i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen i statsrådsprotokollet över socialärenden

den 21 januari 1927 förordat förslag utföras för en beräknad kostnad av

sammanlagt högst 2,418,000 kronor, dels och till nämnda ändamål för budgetåret

1927/1928 anvisa ett extra reservationsanslag av 100,000 kronor.

Ifrågavarande arbeten beträffande Piteå hospital och asyl omfattade påbyggnad

av en ny våning över anstaltens huvudbyggnad jämte vissa huvudsakligen

därmed sammanhängande ändringar inom huvudbyggnadens nuvarande

sjukvårds- och administrationslokaler. Därutöver ingick i förslaget

verkställande av om- och påbyggnad av den i huvudkomplexet ingående

ekonomibyggnaden ävensom uppförande av ett nytt, fristående ångpannehus,

till vilket maskin- och tvättavdelningarna skulle flyttas, varigenom bland

annat köksavdelningen skulle erhålla ökat utrymme. Pörslaget innefattade

vidare utförande av ny värmeanläggning, ombyggnad av vattenledningsverket

samt anläggande av ny huvudavloppsledning m. m. ävensom omläggning

och utvidgning av nuvarande kraft- och belysningsanläggningar.

Slutligen upptog förslaget uppförande av tre nya bostadshus, avsedda ett

för läkare, ett för kvinnliga och ett för ogifta manliga befattningshavare.

Yid behandlingen av förevarande ärende i statsrådet nyssnämnda den 21

januari 1927 framhöll dåvarande departementschefen, bland annat, att det

förefallit honom, som om på en del punkter det skulle vara möjligt att genom

förenklingar i byggnadssättet beträffande arbetena överhuvud samt någon

inskränkning av utrymmena i bostadslägenheterna ernå viss kostnadsminskning.

Departementschefen förutsatte emellertid, att vid arbetsritningarnas

och arbetsbeskrivningarnas uppgörande komme att noga beaktas angelägenheten

av att all möjlig sparsamhet iakttoges i varje hänseende. Därvid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Muj-.ts proposition nr 220.

Medicinalstyrelsen

den

30 augusti

1927.

syntes det även böra övervägas, huruvida det icke skulle låta sig göra att

genom inskränkning av andra än egentliga vårdlokaler erhålla möjlighet till

ytterligare någon ökning av beläggningen. Särskilt syntes därvid böra ifrågakomma

att tills vidare, i varje fall till dess ett hospital i Västerbotten

kunde komma till stånd, bibehålla vissa då befintliga särskilda anordningar,

varigenom ökat antal platser erhållits.

I skrivelse den 20 maj 1927, nr 204, anmälde riksdagen sitt beslut i frågan.

Därvid yttrade riksdagen, bland annat, att riksdagen icke hade något att

erinra mot själva sättet för påbyggnadens och övriga arbetens utförande.

Vad däremot kostnaderna för de i förslaget ingående olika arbetena beträffade,

hade riksdagen icke kunnat undgå att finna dessa kostnader väl

högt beräknade. Riksdagen hade för sin del ansett kostnaderna böra kunna

begränsas till i runt tal 2,300,000 kronor. Härav syntes, på sätt Kungl. Maj:t

föreslagit, för budgetåret 1927/1928 böra anvisas ett belopp av 100,000

kronor. Riksdagen anmälde alltså, att riksdagen på grund av vad sålunda i

ämnet anförts dels medgivit, att utvidgning av Piteå hospital och asyl m. m.

finge i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet

i statsrådsprotokollet över socialärenden den 21 januari 1927 förordade förslag

utföras för en beräknad kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor,

dels ork till nämnda ändamål för budgetåret 1927/1928 anvisat ett extra reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Genom brev den 27 maj 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att för en kostnad av sammanlagt högst 2,300,000 kronor låta utföra utvidgning

av Piteå hospital och asyl m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med

av departementschefen förordade förslag, därvid styrelsen hade att iakttaga

vad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört i fråga om vidtagande

av åtgärder för ernående av kostnadsminskning samt av ytterligare ökning

av beläggningen; och skulle det åligga styrelsen att i samband med äskande

av ytterligare medel för ifrågavarande ändamål till Kungl. Maj:t avgiva

redogörelse för vad styrelsen i angivna hänseenden åtgjort. Genom samma

brev ställde Kungl. Maj:t förberörda för budgetåret 1927/1928 anvisade anslag

å 100,000 kronor till styrelsens förfogande att för avsett ändamål användas.

I skrivelse den 30 augusti 1927 gjorde medicinalstyrelsen framställning

om anvisande för budgetåret 1928/1929 av ytterligare medel för fortsättande

av utvidgningsarbetena. I samband härmed anförde styrelsen, att styrelsen,

sedan erforderlig utredning verkställts, beslutat vissa ändringar beträffande

personalhusen och pannhusen, varigenom, enligt vad arkitekten Westman

framhållit, möjlighet till besparingar beretts. Genom iakttagande av all sparsamhet

vid uppgörande av huvudritningar och arbetsbeskrivning till omändring

av huvudbyggnaden och till läkarbostaden syntes ytterligare besparingar

kunna göras. Styrelsen framhöll däremot, att någon möjlighet att

genom inskränkning av andra än egentliga vårdlokaler öka beläggningen icke

förefunnes, då de lokaler, som därvid skulle kunna komma i fråga, nämligen

arbetslokaler och samlingssal, vore synnerligen behövliga för anstalten, enär

några sådana för det dåvarande icke funnes, vartill komme, att berörda

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kumjl. Mnj:ts proposition nr 220.

arbetslokaler och samlingssal vore helt i avsaknad av do bilokaler, som erfordrades

för att sjuka skulle kunna vårdas därstädes, och sådana bilokaler

ej heller kunde där anordnas. Styrelsen hade emellertid givit överläkaren

vid hospitalet i uppdrag att taga under övervägande, huruvida hospitalet

skulle kunna nugot hårdare beläggas, till dess det blivande hospitalet i

"Västerbottens län kunde komma att tagas i bruk.

Beträffande den närmare innebörden av de utav medicinalstyrelsen sålunda

beslutade ändringarna i det ursprungliga förslaget ber jag få hänvisa

till den redogörelse, som lämnats däröver i Kung], Maj:ts till 1928 års

riksdag avlåtna proposition nr 165, sid. 226, i samband med behandling av

frågan om fortsatt anslag till ifrågavarande ändamål.

Av det anslag å 3,500,000 kronor, som av riksdagen för budgetåret

1928/1929 anvisades till hospitalsbyggnader ställde Kungi. Maj:t genom brev

den 22 juni 1928 ett belopp av 1,200,000 kronor till medicinalstyrelsens förfogande

till fortsättande av ifrågavarande åt styrelsen uppdragna arbeten

med utvidgning av Piteå hospital och asyl m. in. Genom samma brev anbefallde

Kungl Maj:t medicinalstyrelsen, att i samband med förslag beträffande

storleken av det anslagsbelopp, som för budgetåret 1929/1930 borde avses

föi arbetenas fortsättande, avgiva redogörelse för vad av styrelsen åtgjorts

för ernående av kostnadsminskning samt av ytterligare ökning av beläggningen,

allt i förhållande till vad som innefattats i det förslag, vilket legat

till grund för riksdagens beslut beträffande utvidgningen av anstalten.

I skrivelse den 7 september 1928 har medicinalstyrelsen lämnat sålunda

infordrad redogörelse. Styrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande.

Förutom de ändringar i det ursprungliga förslaget, som omförmälts i styrelsens

skrivelse den 30 augusti 1927, hade nu ytterligare följande åtgärder

vidtagits för att nedbringa byggnadskostnaderna.

Ängpannehuset och den med detta förbundna tvättbyggnaden hade minskats

i volym med omkring 630 kubikmeter. I huvudbyggnaden hade slopats

en del fönster. Vidare hade för påbyggnaden använts pimpstenstegel, som,

utom att det vore något billigare, även vore betydligt lättare än vanligt

tegel, varigenom påfrestningen på grunden avsevärt ''minskades.

I övrigt hade vid val av material iakttagits största möjliga sparsamhet.

Sa hade t. ex. för vanliga trägolv även granvirke godtagits, enär dessa golv

vore avsedda att beläggas med linoleummattor.

Rörande möjligheten att ytterligare öka beläggningen av hospitalet hade

styrelsen infordrat utredning från t. f. överläkaren J. Nilsson, vilken därom

anfört följande.

Det nuvarande platsantalet utgjorde 370. Efter om- och tillbyggnaden

skulle antalet vårdplatser ökas med 148 eller till 518. Nilsson hade tagit under

övervägande, huruvida hospitalet skulle kunna något hårdare beläggas, till

dess det nya hospitalet i Västerbottens län kunde komma att tagas i bruk.

Den erforderliga golvytan per patient i de gemensamma ligglokalerna vore emellertid

så knappt beräknad, att ytterligare inskränkning ej kunde ske utan påfallande

olägenheter för hygien och sjukvård (golvytan per patient i ligglokaler

varierade från något under 5 till något under 8 kvadratmeter, allt efter behovet

i de olika lokalerna). Överbeläggning kunde emellertid ske i samma

utsträckning, som för närvarande ägde rum, genom att som hittills placera

sängar i korridorer och genom tillfällig inknappning av golvutrymmet per

Medicinalstyrelsen

den

7 september

1928.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Éatient. Någon viss siffra för dylik överbeläggning kunde icke angivas.

ten överbeläggning, som sista tiden ägt rum, hade medfört sådana olägenheter

för sjukvården och så stor otrevnad för avdelningarna, att det ej vore

tillrådligt, att dylik överbeläggning finge annat än tillfällig karaktär.

Med hänsyn till vad Nilsson anfört beträffande de olägenheter, som vore

förenade med den nu rådande överbeläggningen vid hospitalet, ansåge sig

styrelsen icke kunna tillstyrka någon ökning av det fastställda platsantalet,

även om man under den närmaste tiden på grund av platsbristen måste

räkna med någon överbeläggning.

T förevarande skrivelse har medicinalstyrelsen därefter meddelat, att, då

de större entreprenaderna komme att slutföras till december 1929, återstoden

av det utav riksdagen beviljade anslaget — 1,000,000 kronor — komme att

i sin helhet bliva behövligt under budgetåret 1929/1930. Att minska denna

summa har styrelsen, trots vad som gjorts för att nedbringa byggnadskostnaderna,

ansett icke vara möjligt. Det hade nämligen vid utbjudande på

entreprenad av de olika arbetena visat sig, att kostnaderna för desamma

varit så lågt beräknade, att någon besparing å anslaget icke vore att påräkna.

T enlighet härmed har styrelsen hemställt, att för fortsättande och

slutförande av den beslutade utvidgningen av Piteå hospital och asyl måtte

för nästa budgetår äskas ett extra reservationsanslag å 1,000,000 kronor.

Med avseende å de åtgärder, som medicinalstyrelsen enligt den här återgivna

redogörelsen vidtagit i syfte att nedbringa kostnaderna för byggnadsarbetena,

har jag intet att erinra.

I fråga om möjligheten av ytterligare ökning av beläggningen hade, såsom

nyss berörts, medicinalstyrelsen i skrivelsen den 30 augusti 1927 framhållit,

att dylik ökning icke stode att vinna genom inskränkning av andra än egentliga

vårdlokaler. Vid ärendets behandling i statsrådet förra året anförde

dåvarande departementschefen, att de skäl, styrelsen härvid anfört, syntes

tala för riktigheten av styrelsens uppfattning. Jag delar denna åsikt. Av

den utredning, som medicinalstyrelsen nu förebragt, synes mig tillika

framgå, att ej heller på annan väg möjlighet finnes att utan påfallande

olägenheter för hygien och sjukvård ytterligare mera permanent öka beläggningen

av hospitalet. Dock vill jag framhålla, att t. f. överläkaren vid anstalten

i sitt av medicinalstyrelsen åberopade yttrande framhållit, att det

— ehuru icke utan bestämda olägenheter — efter ombyggnaden skulle bliva

möjligt att åtminstone för någon tid på närmare angivet sätt anordna sammanlagt

10 nya platser på övervakningsavdelning. Med hänsyn till det

trängande platsbehovet i Norrland, till dess det avsedda Västerbottensliospitalet

kan tagas i bruk, torde detta uppslag böra upptagas till noggrant övervägande.

Såsom förut anförts har medicinalstyrelsen för ifrågavarande arbetens

fortsättande och slutförande ansett återstoden av det av riksdagen beviljade

anslaget, eller alltså 1,000,000 kronor, behövlig under budgetåret 1929/1930.

Med beaktande av vad medicinalstyrelsen anfört angående kostnaderna för

ifrågavarande arbeten finner jag mig icke kunna tillråda, att anslaget beräknas

till lägre belopp, än som nu från medicinalstyrelsens sida ifrågasatts;

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Krngl. Maj:l.s proposition nr 220.

jag vill erinra, att det sammanlagda anslagsbeloppet av riksdagen nedsatts

under vad av styrelsen ursprungligen beräknats. Givetvis bör emellertid

medicinalstyrelsen jämväl under arbetenas fortsatta bedrivande vidtaga alla

de ytterligare åtgärder för kostnadernas nedbringande, som, utan att minska

ändamålsenligheten, kunna finnas möjliga.

Omändring av Västmanlands trängkärs kasernetablissement

i Sala till anstalt för manliga

asociala imbecilla.

I förenämnda proposition nr 165 till 1928 års riksdag framlades förslag

rörande omändring av kasernetablissementet i Sala till anstalt för manliga

asociala imbecilla. Framställningen var grundad på förslag dels av professorn

A. Petrén i egenskap av sakkunnig inom socialdepartementet för

utredning av frågan om ordnandet av vården av vuxna vanartade sinnesslöa,

dels ock av kasernkommittén.

Beträffande förslagets närmare innehåll får jag hänvisa till nyssnämnda

proposition.

Den framställning, som förelädes riksdagen, gick ut på, att riksdagen

måtte besluta, att det av Västmanlands trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Sala skulle för en beräknad kostnad av högst 1,264,000

kronor omändras till anstalt för manliga asociala imbecilla, avsedd för 380

vårdplatser i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar

Cederström den 7 april 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december

samma år omarbetade ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ

II, dock med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars 1928 angivna

jämkningar, samt att förty det för nämnda anstalt avsedda området jämte

därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader — med undantag

dels av en förrådsbyggnad, som enligt upprättat förslag till avtal med

staden Sala i anledning av trängkårens upphörande skulle tillfalla staden,

dels ock av två andra av departementschefen angivna förrådsbyggnader —

skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Biksdagen biföll, enligt skrivelsen nr 287, framställningen allenast med

den ändringen, att platsantalet vid anstalten fastställdes till minst 370 i stället

för enligt Kungl. Maj:ts förslag 380, vilken nedsättning motiverades bland

annat med behov av större antal reservplatser, än som förutsatts i Kungl.

Maj:ts förslag.

Det belopp å 1,264,000 kronor, som alltså enligt riksdagens beslut fastställdes

såsom högsta kostnadssiffra för anstalten, innefattade emellertid

icke samtliga de byggnads- och därmed jämförliga anläggningskostnader,

som anstaltens upprättande beräknades medföra. I propositionen förutsattes

nämligen, på sätt jag i det följande skall närmare utveckla, att vidare utredning

skulle äga rum i fråga om lämpliga anordningar för utförande av tvätt

vid anstalten ävensom att därpå grundat förslag skulle föreläggas 1929 års

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

riksdag. Vidare framhölls, att i de till grund för Kungl. Maj:ts förslag liggande

kostnadsberäkningarna förutsatts, att vid etablissementet befintlig

maskinell utrustning för kök skulle bibehållas och i viss utsträckning

komma till användning för anstaltens behov. Huruvida och i vilken omfattning

detta kunde komma att bliva fallet, kunde då icke avgöras. Om

dylik utrustning icke alls eller blott delvis finge övertagas av anstalten, skulle

därav föranledas viss kostnadsökning.

Av det anslagsbelopp å 3,500,000 kronor, som i berörda proposition

äskades till hospitalsbyggnader för budgetåret 1928/1929 och som beviljades

av riksdagen, beräknades i propositionen preliminärt ett belopp av 600,000

kronor för påbörjande av byggnadsarbetena vid Salaanstalten.

Genom beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t, bland annat, åt

byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars

1928 samt av riksdagen i dess skrivelse nr 287 anförts i ämnet, omändra

ifrågavarande kasernetablissement i Sala för en beräknad kostnad av högst

1,264,000 kronor till eu för minst 370 vårdplatser avsedd anstalt för manliga

asociala imbecilla i huvudsaklig överensstämmelse med förut omförmälda

ritningar, dock med iakttagande av vissa av chefen för socialdepartementet

samt av riksdagen angivna jämkningar. Tillika förklarades, att byggnadsstyrelsen,

förutom nyssnämnda jämkningar, skulle efter samråd med medicinalstyrelsen

äga vidtaga de smärre omläggningar och ändringar i ritningarna,

som kunde föranledas av riksdagens beslut beträffande platsantalet

vid anstalten eller som eljest kunde visa sig behövliga eller lämpliga och

vilka av medicinalstyrelsen godkändes samt icke medförde ökning av kostnaden

för anstalten. Samtidigt föreskrevs, bland annat, att omändringsarbetena

beträffande förevarande anstalt skulle så bedrivas, att anstalten

kunde efter färdigställande tagas i bruk före den 1 oktober 1930.

Genom samma beslut förordnade Kungl. Maj:t om överförande från försvarsväsendet

av för anstalten avsedda områden och byggnader, vilka därvid

ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning med vissa närmare angivna

in skränkningar.

För omändring av kasern etablissementet ställde Kungl. Maj:t samtidigt

till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av 600,000 kronor från det av

riksdagen för innevarande budgetår anvisade extra reservationsanslaget till

hospitalsbyggnader.

Med avseende å dispositionen av inventarier inom etablissementets byggnader

medgav Kungl. Maj:t genom samma beslut, att sådana inom etablissementet

befintliga, till fast egendom ej hänförliga inventarier, vilka prövades

icke vara erforderliga för försvarsväsendets behov och kunde komma till

användning vid anstalten, skulle utan ersättning få övertagas av densamma.

Kungl. Maj:t uppdrog åt byggnadsstyrelsen och medicinalstyrelsen att med

arméförvaltningens vederbörande departement träffa överenskommelse angående

övertagande av ifrågavarande inventarier.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 220. \ 7

I skrivelse den 6 september 1928 har byggnadsstyrelsen gjort framställning

om beredande av medel för budgetåret 1929/1930 för omändringsarbetenas

fortsättande.

Styrelsen har därvid anfört, att ännu icke anvisade medel för byggnadsforetaget

i fråga, 664,000 kronor, med hänsyn till den fastställda tidpunkten

bil'' anstaltens ibruktagande kunde fördelas på budgetåren 1929/1930 och

1930/1931. Som emellertid anstalten skulle tagas i bruk, innan eu fjärdedel

av sistnämnda budgetar förflutit, kunde uppenbarligen endast ett mindre

belopp beräknas utgå för samma budgetår. Efter den 1 juli 1930 syntes

vid byggnadsföretaget endast komma att återstå målnings- och mindre reparationsarbeten

samt slutförandet av ledningsarbetena.

Med hänsyn härtill har styrelsen beräknat, att nyssnämnda ännu icke

anvisade belopp, 664,000 kronor, borde fördelas med 550,000 kronor på

budgetåret 1929/1930 och 114,000 kronor på budgetåret 1930/1931.

I en sedermera ingiven, den 6 december 1928 dagtecknad skrivelse rörande

anvisande av vissa ytterligare medel för omändringsarbetena vid anstalterna

i Sala, Örebro och Vänersborg har byggnadsstyrelsen beträffande anstalten

i Sala - efter erinran om förberörda förutsättningar för kostnadsberäkningarna

i avseende a maskinell utrustning för köksbyggnaden — anfört, att vid

kasei netablissementets övertagande tva kokapparater, vilka beräknats kunna

utnyttjas för anstaltens behov, redan bortförts genom de militära myndigheternas

försorg och alltså måste ersättas. Kostnaden för anskaffande av nya

apparater i de bortfördas ställe beräknades av byggnadsstyrelsen, efter avdiag

av tidigare beräknade kostnader för reparation av de gamla apparaterna,

till 7,000 kronor. Medel för bestridande av dessa kostnader borde vara

tillgängliga under budgetåret 1930/1931.

Innan jag ingår på frågan om medelsberäkning för sistnämnda ändamål,

ber jag få behandla frågan om anordningar för utförande av tvätt vid anstalten.

Enligt Tcasernkommitténs förslag till omändring av kasernetablissementet

i Sala till sinnesslöanstalt skulle tvättinrättning — som ej funnits vid regementet

— erhållas genom förändring av eu vid etablissementet befintlig

badhusbyggnad, hör att plats för mangelrum och förråd skulle kunna bei

edas i omedelbar anslutning till tvätten skulle enligt kommitténs förslag

badhuset utökas med en 15.8 meter lång tillbyggnad. I den blivande tvätt"

byggnadens vindsvåning skulle anordnas bostad för en gift maskinist samt

bostad för tvättförestånderska. Kostnaderna för badhusets aptering till

tvätthus beräknades till 95,800 kronor. Vidare skulle enligt kommittéförslaget

för anstaltens personal inredas dels en badavdelning i den stora sjukhuspaviljongens

källarvåning dels ock ett badrum i den till köksbyggnaden

hörande källaren.

Den 7 november 1927 avgav 1927 års besparingsnänmcl utlåtande över

kasernkommitténs förslag rörande Salakasernens användning. Därvid gjorde

nämnden frågan om anordningarna för utförande av tvätt vid den föreslagna

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 184 liäft. (Nr 220.) 421 aa 2

Anordnande

av tvättinrättning.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

anstalten till föremål för eu ingående behandling. Nämnden framhöll därom

huvudsakligen följande.

För ett bedömande av eu tvättanläggnings betydelse ur driftsekonomisk

synpunkt borde enligt nämndens uppfattning rätteligen beräknas ej blott

drift- och underhållskostnad utan även ränta och amortering å det i byggnaden

nedlagda kapitalet. Yad beträffade den tilltänkta tvättinrättningen i Sala,

kunde man vid driftskalkylen tills vidare bortse från räntekostnaden. Under

alla förhållanden hade man att räkna med, att byggnaden inom en viss tid

måste ersättas med en ny. Sattes denna tid till 30 år och medtoges endast

samma kostnad, som nu skulle nedläggas å byggnaden, komme man till ett

årligt amorteringsbelopp av cirka 3,000 kronor. För vanligt underhåll borde

man räkna med en årsutgift motsvarande minst 4 % å värdet. Om även i

detta avseende hänsyn toges endast till de beräknade ombyggnadskostnaderna,

komme man till ett årligt underhållsbelopp av omkring 3,800 kronor. Yad

själva driften vid anläggningen anginge, skulle — med eu tvättgodsmängd,

beräknad efter ungefärliga genomsnittet för hospitalen, och en tvättkostnad

(personallöner och tvättmedel) beräknad efter samma grund, eller per kilogram

tvätt till 15 öre — årsbeloppet bliva omkring 8,800 kronor. Den

sammanlagda årsutgiften för tvättinrättningens amortering, underhåll och

drift skulle sålunda stiga till 15,600 kronor.

Det hade under sådana förhållanden synts nämnden vara nödvändigt taga

under övervägande, huruvida ej tvättfrågan för anstalten skulle kunna lösas på

ett mera ekonomiskt sätt än genom anordnande av särskild tvättanläggning.

Härvid hade nämnden kommit till det resultatet, att tvätten för Salaanstalten

med fördel skulle kunna utföras vid hospitalet i Uppsala. Yid detta hospital,

där en modern större tvättanläggning förefunnes, hade tvättkostnaden år

1926 uppgått till blott 9.42 öre per kilogram tvätt. Utfördes tvätten för

Salaanstalten i Uppsala, skulle den där behandlade tvättgodsmängden ökas

med omkring eu fjärdedel, vilken ökning syntes kunna utan vidare upptagas

av Uppsalaanstalten. Även om för denna ökade tvättgodsmängd beräknades

en så hög tvättkostnad som 8 öre per kilogram, bleve årskostnaden blott

något över 4,700 kronor. Härtill finge nu läggas järnvägsfrakt ävensom

transportkostnad i Sala och Uppsala. Ett verkställt överslag rörande fraktocli

transportkostnaderna stannade vid sammanlagt omkring 3,200 kronor

för år.

I jämförelse med årskostnaderna för tvätten, förlagd till särskild tvättinrättning

i Sala, skulle alltså kostnaderna för tvättens utförande vid Uppsala

hospital innebära en direkt vinst på över 7,700 kronor för år. Det vore

uppenbart, att denna vinst mer än väl uppvägde den ringa olägenhet, som

möjligen kunde vara förenad med att tvätten ej kunde utföras vid sinnesslöanstalten.

Besparingsnämnden föreslog därför, att ombyggnad av badhuset i Sala

till tvättinrättning icke skulle utföras. Härav skulle enligt nämnden följa den

indirekta fördelen, att det i gott skick befintliga badhuset kunde bibehållas

och vissa föreslagna badrumsanordningar ej blott i stora sjukhuset utan

även i andra byggnader slopas.

Med anledning av besparingsnämndens förslag rörande utförande av tvätten

för sinnesslöanstalten vid Sala infordrades utlåtande från direktionen

över Uppsala hospital och asyl. Direktionen åberopade såsom eget yttrande

ett av sysslomannen vid hospitalet avgivet tjänstememorial i frågan.

I detta memorial framhölls, bland annat, att vissa utrymmen i tvättinrättningen

vid Uppsala hospital och asyl vore trånga redan för denna anstalts

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Mnj.ts proposition nr 220.

behov Befintliga maskiner vore ej mer än tillräckliga för anstaltens nuvarande

behov, och ångmangelns kapacitet vore fullt utnyttjad. Utrymme för

ökat antal maskiner saknades. Tvätt för den planerade anstalten i Sala

kunde således ej äga rum vid hospitalet, med mindre utrymmet i tvättinrättningens

bottenvåning utökades genom tillbyggnad och den maskinella

u trustningen kompletterades.

Medicinalstyrelsen, som den 19 november 1927 avgav infordrat utlåtande i

äieiulet, meddelade däri, att styrelsen tidigare haft under övervägande fråga

om att vid Strängnäs hospital verkställa tvätt för Nyköpings hospitals räkning.

Den da i ärendet verkställda utredningen hade emellertid givit vid handen,

att kostnaden för förräntning och amortering av de med moderniseringen

av tvättinrättningen vid Nyköpings hospital förenade kostnaderna vore" så

ringa, att de uppvägdes av de fördelar, som vore tillfinnandes i att hava

en egen tvättinrättning, särskilt med avseende å täckande av extra ordinära

tvättningsbehov, nödvändigheten av större persedelstock, om tvättningen

skedde annorstädes, och möjligheten att bättre tillgodose lokala önskningar.

Förslaget hade på grund härav fått förfalla.

Beträffande den föreliggande frågan anförde medicinalstyrelsen därefter,

att av hospital sdirektionens i Uppsala yttrande framginge, att tvätt icke kunde

utföras vid Uppsala hospital och asyl för Salaanstaltens räkning utan tillbyggnader

och kompletteringar av befintliga maskiner samt anskaffande av

bostäder för den ökade personal, som skulle bliva nödvändig. På grund

härav och då lokaler, lämpliga att aptera till ifrågavarande ändamål, funnes

inom Salaetablissementets nuvarande byggnader samt det givetvis vore fördelaktigt

föl anstalten att hava tillgång till egen tvättavdelning, ville styrelsen,

under åberopande jämväl av nyssnämnda utredning rörande förslag att

vid Strängnäs hospital utföra tvätt för Nyköpings hospitals räkning, avstyrka

besparingsnämndens ifrågavarande förslag.

I pi opositionen nr 100 till 1928 års riksdag förklarade föredragande departementschefen,

att han med hänsyn till vad i förevarande ämne förekommit

icke i ore beredd att då taga ståndpunkt till spörsmålet om lämpligaste sättet

för lösande av tvättfrågan för anstalten. På denna punkt syntes honom därför

närmare utredning böra äga rum, varvid syntes böra beaktas å ena sidan angelägenheten

av att frågan löstes på ett ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande

sätt och å andra sidan önskvärdheten av att anstaltens drift ej onödigtvis

försvårades. Departementschefen anförde, att han hade för avsikt att vidtaga

åtgärder för att utredningen av denna fråga skulle kunna slutföras i sådan tid,

att förslag i ämnet kunde framläggas för 1929 års riksdag i samband med

askande av anslag till hospital sbyggnadsarbeten för budgetåret 1929/1930.

I avvaktan på utredningen syntes tills vidare böra anstå med utförandet av

vissa badrumsanläggningar, vilka av kasernkommittén föreslagits i sjukvårdspaviljongens

samt köksbyggnadens källarvåningar men som enligt besparingsnämndens

förslag skulle kunna undvaras, enär det nuvarande badhuset enligt

nämndens förslag skulle kunna fortfarande användas för sitt hittillsvarande

ändamål. Därest så erfordrades, kunde emellertid dessa anläggningar

senare utföras, enär utrymmet icke skulle avses för andra behov.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I anledning av vad sålunda föreslagits uteslöts i propositionen ur kostnadsberäkningarna

för Salaanstalten det för tvättbyggnaden beräknade beloppet

av 95,800 kronor. Departementschefen framhöll därvid särskilt, att

uteslutandet av detta belopp icke innebure en verklig besparing, därest det

framdeles skulle visa sig, att tvättfrågan framdeles borde lösas enligt kasernkommitténs

förslag eller på annat sätt, som medförde lika hög anläggningskostnad.

Yidare nedsattes i propositionen av olika anledningar den beräknade

kostnaden för sjukvårdspaviljongen och köksbyggnaden med vissa belopp.

Av dessa nedsättningar motsvarade ett belopp av 13,000 kronor kostnaderna

för omförmälda badrumsanläggningar, vilka tills vidare icke skulle

komma till utförande.

Sedan 1928 års riksdag bifallit Kungl. Maj:ts förslag i avseende å Salaanstalten,

anbefallde Kungl. Maj:t genom brev den 22 juni 1928 medicinalstyrelsen

att, med beaktande av vad chefen för socialdepartementet i berörda

proposition anfört i frågan, i samråd med byggnadsstyrelsen och 1921

års besparingsnämnd verkställa utredning rörande de anordningar, som

lämpligen borde vidtagas för utförande av tvätt för anstalten i Sala, ävensom

att till Kungl. Maj:t inkomma med av kostnadsberäkningar samt, där

så erfordrades, av ritningar åtföljt förslag i ämnet.

Till följd härav har medicinalstyrelsen med skrivelse den 1 februari 1929

inkommit med utredning och förslag i ämnet.

Körande de olika förslag, som under utredningens gång framlagts, samt

sättet för deras behandling inom styrelsen har styrelsen till en början lämnat

följande redogörelse.

Den 15 september 1928 hade ingenjören C. L. Kydli, som av styrelsen

erhållit uppdrag att verkställa förberedande utredning i dessa fragoi, framlagt

tre alternativa förslag i ämnet. Enligt det första alternativet skulle

tvätten — liksom enligt kasernkommitténs förslag — utföras vid Salaanstalten

och i förenämnda badhusbyggnad. Detta alternativ skilde sig från kommitténs

förslag därutinnan, att någon tillbyggnad icke skulle ifrågakomma

men att däremot jämväl vindsvåningen skulle tagas i anspråk för tvättändamål,

varför några bostäder icke skulle kunna inrättas i nämnda våning.

Enligt det andra alternativet skulle tvätten utföras vid Säters hospital.

Enligt det tredje alternativet slutligen skulle tvätten äga rum vid Uppsala

hospital. .

Kostnaderna för byggnadsarbeten och anskaffning av maskinell utrustning

hade av Eydh beräknats

för alternativ 1 (Sala) till 64,000 kronor

» 2 (Säter) > 76,000 » och

» » 3 (Uppsala) » 77,000 »

Rydh har som sin uppfattning uttalat, att tvätten bäst syntes ombesörjas

inom den nya anstalten, enär här svårligen kunde påvisas någon större

fördel med centraliserad drift.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Knngl Ahij:t,t proposition nr 220.

Vid sammanträde i medicinalstyrelsen den (i november 1928, varvid representanter

för byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden närvarit och

varvid de av llydli framlagda alternativen varit föremål för granskning, hade

det befunnits, att det utrymme, som tvättinrättningen skulle erhålla enligt

det av Rydh framlagda Salaalternativet, vore alltför knappt. Byggnadsstyrelsens

representant, byggnadschefen E. Lindli, hade därför efter åtagande

erhållit uppdrag att verkställa av kostnadsberäkning åtföljd utredning angående

möjligheten att genom en tillbyggnad till den för tvättinrättningen

ifrågasatta badhusbyggnaden därstädes bereda bättre utrymmen för tvätten.

Vid sedermera den 21 december 1928 hållet sammanträde i medicinalstyrelsen,

varvid jämväl representanter för byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

närvarit, hade framlagts två i samråd med Lindh utarbetade förslag

nämligen dels ett förslag av Rydh till anordnande av tvätt i badhusbyggnadens

bottenvåning, utökad med en 5 meter lång tillbyggnad, vilket förslag

skulle medföra eu kostnad av cirka 76,000 kronor, och dels ett förslag av

ingenjören Cederström till tvättinrättning i samma byggnads bottenvåning,

utökad med en 13 meter lång tillbyggnad, vilket förslag skulle medföra eu

kostnad av 83,300 kronor. Detta senare förslag hade förordats av Lindh.

Enligt båda förslagen skulle bostäder inredas i badhusbyggnadens vindsvåning

för en kostnad av omkring 6,000 kronor.

Med stöd av de verkställda utredningarna har medicinalstyrelsen rörande

de årliga driftkostnaderna enligt de olika förslagen uttalat sig på följande

sätt.

Därest tvättinrättningen förlädes till Sala, finge erforderligt vatten för

densamma tagas från stadens vattenledningsverk. Årskostnaden för vattenförbrukningen

för en tvättinrättning i Sala kunde med hänsyn härtill beräknas

till omkring 1,000 kronor. Motsvarande kostnader vid Säters och Uppsala

hospital, vilka anstalter hade egna vattenledningsverk, syntes icke behöva

uppskattas till högre belopp än 250 kronor. Å andra sidan tillkomme

för tvättgodsets transport mellan Sala och Säter, respektive Sala och Uppsala

eu utgift, som i båda fallen syntes kunna beräknas till omkring 4,500 kronor

årligen. Vidare hade, för den händelse tvätten skulle utföras vid Säters

eller Uppsala hospital, tvättpersonalen därstädes ansetts behöva ökas med

fyra befattningshavare, för vilka den årliga avlöningskostnaden beräknats till

vid Säters hospital omkring 7,500 kronor och vid Uppsala hospital omkring

7,800 kronor. Om åter tvätten utfördes vid Salaanstalten, vars patientmaterial

icke skulle utgöras av sinnessjuka utan av asociala imbecilla, som till

stor del vore arbetsföra, borde ej behöva anställas annan tvättpersonal därstädes

än som erfordrades för utövande av handledning vid och tillsyn över

patienternas arbete. Den anställda tvättpersonalen vid anstalten borde därför

kunna inskränkas till två befattningshavare och den årliga avlöningskostnaden

till omkring 5,100 kronor. Övriga driftkostnader såsom tvättmedel,

värme, elektrisk kraft in. in. syntes bliva tämligen lika, var tvätten än utfördes.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Medicinalstyrelsen bär vidare uppgjort eu jämförande tablå över dels

anläggningskostnaderna, dels ock de årliga driftkostnaderna enligt de olika nu

föreliggande förslagen. Därvid bar styrelsen för samtliga de förslag, vilka

innefatta anordnande av en särskild tvättinrättning i Sala, i anläggningskostnaden

inräknat ett belopp av 13,000 kronor, motsvarande kostnaden för

anordnande av ifrågavarande badlokaler i sjukvårdspaviljongens och köksbyggnadens

källarvåningar. Tablån är av följande utseende:

Sala

utan

tillbyggnad

med

5 meters

tillbyggnad

med

13 meters

tillbyggnad

Säter

Uppsala

Anläggningskostnad .....................

77,000

89,000

96,300

70,000

77,000

Årskostnad:

10 % amortering på. anläggnings- kostnaden ..............................

Vattenförbrukning ....................

Transportkostnad.......................

Personalkostnad ........................

-

7,700

1,000

5,100

8,900

1,000

5,100

9.030

1.000

5,100

7,600

250

4.500

7.500

7.700

250

4.500

7,800

Summa kronor

13,800

15,000

15,730

19,850

20,250

I anslutning till tablån bar styrelsen därefter anfört följande.

Anläggningskostnaden för anordnande av tvättinrättning i badhusbyggnaden

vid Salaanstalten överstege något motsvarande kostnader för Salatvättens

utförande vid hospitalet i Säter samt, för den liändelse man räknade

med en utvidgning av badhusbyggnaden, jämväl motsvarande kostnader

för tvättens utförande vid Uppsala hospital. Denna merkostnad uppvägdes

emellertid av de lägre driftkostnader, som följde med en särskild

tvättinrättning vid Salaanstalten. Med hänsyn härtill och till de olägenheter

i övrigt, som frånvaron av tvättinrättning vid anstalten samt tvättgodsets

transport från Sala till Säter respektive Uppsala skulle medföra,

ansåge styrelsen övervägande skäl tala för tvättens utförande i särskild vid

Salaanstalten anordnad tvättinrättning. Av de olika förslagen om förläggning

av tvättinrättningen till Sala funne styrelsen såväl förslaget att använda

badhuset utan någon tillbyggnad som förslaget med en 5 meter lång tillbyggnad

ur utrymmessynpunkt mindre tillfredsställande. Om något av

dessa förslag godtoges, kunde man riskera, att tvättinrättningen efter någon

tid ånyo behövde utvidgas, vilket skulle medföra betydande kostnader. Styrelsen

ansåge sig därför böra förorda det av ingenjören Cederström framlagda

förslaget, enligt vilket badhusbyggnaden skulle erhålla en 13 meter

lång tillbyggnad. Därest detta förslag komme till utförande, skulle vinnas

full trygghet för att tvättinrättningen erhölle tillräckligt stora dimensioner.

Kostnaderna för nämnda förslag fördela sig enligt av Cederström uppgjord

kostnadsberäkning på följande sätt:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj ts proposition nr 220.

för byggnadsarbeten

maskinell utrustning ..........

värmeledning........................

■ elektriska installationer.......

utvändiga ledningar

» anordnande av personalbad

............ 37,000 kronor

............ 35,000

............. 8,000 »

............. 1,800

............ 1,500

............ 13,000

Summa 90,300 kronor

Om detta förslag bär medicinalstyrelsen ytterligare anfört följande.

Kostnaden för genomförande av förslaget utgjorde — om man frånräknade

kostnaden för anordnande av ifrågavarande badlokaler — 83,300 kronor.

I förhållande till kasernkommitténs förslag innebure nu förevarande

förslag en besparing av 12,500 kronor. Kostnaden skulle ytterligare kunna

nedbringas med omkring 6,000 kronor, om man avstode från att inreda bostadsrum

i byggnadens vindsvåning. Med hänsyn till anstaltens läge i stadens

omedelbara närhet förelåge ej något större behov att inom anstalten

anordna bostäder för andra befattningshavare än dem, som på grund av

tjänstgöringens art borde vara bosatta därstädes. De ifrågasatta bostäderna

i badhnsets vindsvåning syntes därför ur anstaltens synpunkt icke vara

oundgängligen erforderliga. Då det emellertid förelåge möjlighet att för en

förhållandevis så ringa kostnad som 6,000 kronor i de befintliga utrymmena

i vindsvåningen inreda fem bostadsrum, vilka borde kunna uthyras till ogifta

befattningshavare för en årlig hyra av sammanlagt omkring 1,000 kronor, syntes

det ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigt att inreda nämnda bostadsrum.

Att därstädes anordna familjebostäder syntes styrelsen, med hänsyn

till läget ovanför tvättlokalen, icke böra ifrågakomma.

Under åberopande av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt

dels att tvättinrättning för den beslutade anstalten för sinnesslöa i Sala

måtte få anordnas i kasernetablissementets badhus i enlighet med av Cederström

den 31 december 1928 upprättade ritningar för en beräknad kostnad

av 83,300 kronor samt att badlokaler måtte få anordnas i kasernens

och köksbyggnadens källarvåningar i enlighet med kasernkommitténs förslag

för en beräknad kostnad av 13,000 kronor, dels ock att för nämnda ändamål

för budgetåret 1929/1930 måtte beviljas ett anslag å 96,300 kronor.

Byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden hava i skrivelser till medicinalstyrelsen

den 15 januari 1929 förklarat sig biträda sistnämnda styrelses förslag

i före varande ämne.

Den i ärendet förebragta utredningen synes mig — även om de beräknade

personalkostnaderna för Salaförslaget förefalla väl låga, särskilt i betraktande

av vad medicinalstyrelsen, såsom längre fram skall omnämnas, anfört i

motsvarande fråga beträffande Yänersborgsanstalten — giva vid handen, att

det ur olika synpunkter är lämpligast, att tvätten för Salaanstalten

kommer till utförande vid nämnda anstalt. I likhet med de hörda myndigheterna

anser jag därför, att omförmälda badhusbyggnad vid Sala
-

Departements
chefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

etablissementet bör omändras till tvättinrättning. Beträffande badhusbyggnadens

ombyggnad för ifrågavarande ändamål föreligga, såsom framgår av

det föregående, tre olika förslag. Av dessa förslag förordar jag det av

ingenjören Cederström uppgjorda ock av myndigheterna tillstyrkta, oaktat

detta förslag i anläggningskostnad ställer sig något dyrare än de övriga.

Det synes nämligen vara av synnerlig vikt, att tvättinrättningen från början

göres så stor, att någon utvidgning av densamma icke, såvitt nu kan bedömas,

sedermera behöver ifrågakomma, ock i detta avseende torde Cederströms

förslag vara det enda betryggande. Med avseende å vad medicinalstyrelsen

i ämnet anfört synes icke heller något vara att erinra mot att i

tvättinrättningens vindsvåning bostäder inredas för ogifta befattningshavare

vid anstalten.

Vid bifall till det kär förordade förslaget uppkommer givetvis behov av

andra lokaler för personalbad. På grund härav blir det nödvändigt att utföra

de badrumsanläggningar för anstaltspersonalen, vilka föreslagits av

kasernkommittén men vilka i avvaktan på tvättfrågans ordnande tills vidare

fått anstå. Jag förutsätter därför, att ifrågavarande badrumsanläggningar nu

komma till utförande i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Kostnaderna för anordnande av den förordade tvättbyggnaden kunna, på

sätt framgår av det föregående, beräknas uppgå till 83,300 kronor, vilket

belopp emellertid torde kunna avrundas till 83,000 kronor. Därtill skulle

komma kostnaden för badrumsanläggningarna, beräknad till 13,000 kronor.

Vad härefter angår byggnadsstyrelsens framställning om anvisande av ett

belopp av 7,000 kronor för anskaffande av vissa kokapparater för anstaltens

kök, finner jag ej anledning till erinran mot denna framställning. Beträffande

sättet för täckande av de kostnadsökningar, som kunde uppkomma, därest

antagna förutsättningar för kostnadsberäkningarna med avseende å maskinell

utrustning för kök och tvätt vid anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg

ej bleve för handen, anförde visserligen min företrädare i ämbetet (propositionen

nr 165/1928, sid. 232), att dylika ökade engångskostnader syntes böra

bestridas i samma ordning som av departementschefen förutsatts beträffande

inventariekostnader i allmänhet, nämligen från anslaget till hospital och

asyler. Med hänsyn till att här ifrågavarande kostnader på grund av sin

natur i allmänhet pläga upptagas bland byggnadskostnader har jag emellertid

ansett lämpligare, att medel för ändamålet beräknas under anslaget till

hospi talsbyggnader.

Vid bifall till vad jag här föreslagit skulle den av riksdagen fastställda

högsta kostnadssiffran för Salaanstaltens inrättande, 1,264,000 kronor, böra

höjas med (83,000 + 13,000 + 7,000) 103,000 kronor till 1,367,000 kronor. Jagämnar

i det följande göra hemställan om riksdagens medgivande till sådan

förhöjning.

På frågan huru stort belopp, som för nästkommande budgetår bör avses

för ombyggnadsarbetena vid Salaetablissementet, kommer jag att ingå i

annat sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Mti/:fs \n oposilioii ur 220.

Jo

Oimiiulring av Svea triingkffrs kasernetablissemeut i Örebro

till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla.

J propositionen ur 1 (ro till 1928 års riksdag föreslog Kungl. Maj: t riksdagen

besluta, att det av Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Örebro skulle för eu beräknad kostnad av högst 1,354,000 kronor

omändras till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla, avsedd för 300 vårdplatser,

i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören Hjalmar Cederström

den 27 maj 1927 upprättade och i vissa delar den 20 december samma

är omarbetade ritningar, i sistnämnda delar betecknade med alternativ II,

dock med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet

angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten avsedda

området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader

- dock med undantag av en exercisbyggnad, som omförmälts i § 12 av eu

mellan Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, under förbehåll

av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande, å ena sidan, samt Örebro

stad, a andra sidan, den 17 och den 25 maj 1927 ingången överenskommelse

skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

Kungl. Haj:ts förslag var jämväl i fråga om denna anstalt grundat på

utredning dels av professorn A. Petrén i egenskap av sakkunnig inom socialdepartementet,

dels av kasernkommittén.

I fråga om förslagets närmare innehåll far jag hänvisa till propositionen.

Riksdagen vidtog i förslaget ej annan ändring än att, av motsvarande

skäl som angivits beträffande Salaanstälten, platsantalet för anstalten i Örebro

nodsattes till minst 350 i stället för enligt Kungl. Majds förslag 360 platser.

Med avseende ä beräkningen av kostnaderna för anstaltens anordnande

förelågo samma förutsättningar, som angivits i fråga om Salaanstalten, nämligen

att befintlig maskinell utrustning i kök och tvätt antagits komma att

bliva kvar samt i viss utsträckning komma till användning för anstaltens

behov. Het framhölls i propositionen, att om så icke skulle bliva fallet,

någon kostnadsökning komme att uppstå.

Av den i propositionen begärda och av riksdagen för budgetåret 1928/1929

beviljade anslagssumman till hospitalsbyggnader beräknades preliminärt ett

belopp av 400,000 kronor för påbörjande av omändringen utav Örebroetablissementet.

Genom förenämnda beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt

byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars

1928 samt av riksdagen i förberörda skrivelse nr 287 anförts i ämnet, omändra

ifrågavarande kasernetablissement i Örebro för en beräknad kostnad

av högst 1,354,000 kronor till eu för minst 350 vårdplatser avsedd anstalt

för kvinnliga asociala imbecilla, i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda

ritningar, dock med iakttagande av vissa av chefen för socialdepartementet

samt av riksdagen angivna jämkningar. I fråga om smärre

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ändringar i ritningarna lämnades åt styrelsen motsvarande bemyndigande

som beträffande Salaanstalten.

Samtidigt föreskrev Kungl. Maj:t, att omändringsarbetena beträffande

ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att anstalten kunde

efter färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1931; dock borde arbetena

så planläggas, att anstalten måtte kunna, såvitt möjligt, tagas i bruk tidigare

än nyss sagts och helst före utgången av år 1930.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t om överförande från försvarsväsendet av

det för anstalten avsedda området jämte byggnader, vilka med vissa inskränkningar

ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning,

För omändringsarbetena vid Örebroetablissementet ställde Kungl. Maj:t

för budgetåret 1928 1929 till byggnadsstyrelsens förfogande ett belopp av

400,000 kronor.

Beträffande dispositionen av inventarier inom etablissementet lämnade

Kungl. Maj:t medgivande av samma innehåll som det förut beträffande

Salaetablissementet omförmälda.

I förberörda skrivelse den 6 september 1928 har byggnadsstyrelsen gjort

framställning om äskande av medel för omändringsarbetenas fortsättande

under nästkommande budgetår.

Med hänsyn till Kungl. Maj:ts beslut beträffande tidpunkten för anstaltens

tagande i bruk skulle, yttrar styrelsen, de ännu icke anvisade medlen

för byggnadsföretaget, 954,000 kronor, kunna fördelas på budgetåren 1929/1930

och 1930 1931. Vid medlens fördelning på dessa båda budgetår utginge

byggnadsstyrelsen från att anstalten borde fullbordas före utgången av år

1930. Under budgetåret 1930/1931 skulle verkställas de slutliga kompletterings-

och reparationsarbetena, vissa inredningsarbeten, målningsarbeten

samt slutförande av ledningsarbetena.

Under dessa förutsättningar syntes ännu icke anvisade medel, 954,000

kronor, böra fördelas med 700.000 kronor på budgetåret 1929/1930 och 254,000

kronor på budgetåret 1930/1931.

I förenämnda skrivelse den 6 december 1928 med framställning om anvisande

av vissa ytterligare medel för omändringsarbetena vid anstalterna i

Sala, Örebro och Vänersborg har sedermera byggnadsstyrelsen beträffande

anstalten i Örebro anfört, bland annat, att vid kasernetablissementets övertagande

följande apparater för kök och tvätt, vilka beräknats kunna utnyttjas

för anstalten, redan bortförts genom de militära myndigheternas försorg, nämligen

5 kokapparater, 1 kaffekokare, 2 centrifuger samt 4 blöt- och transportvagnar.

Vidare hade bortförts 6 väggfasta tvättställ, vilka även beräknats

kunna utnyttjas av den nya anstalten.

Kostnaden för erforderlig anskaffning av nya apparater m. m. i det bortfördas

ställe har av byggnadsstyrelsen, efter avdrag av tidigare uppskattade

kostnader för reparation av de gamla apparaterna, beräknats till ett belopp

av sammanlagt 21,000 kronor. Medel för bestridande av dessa kostnader

har styrelsen ansett böra vara tillgängliga under budgetåret 1930/1931.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 21

Mot byggnadsstyrelsens förslag om beredande av medel till ett belopp Departement*

av 21,000 kronor för komplettering av maskinell utrustning i kök och tvätt

in. in. lärer intet vara att erinra. Vid bifall till detta förslag bör den av riksdagen

bestämda högsta kostnadssiffran för Örebroanstaltens inrättande,

1,354,000 kronor, ökas till 1,375,000 kronor. Jag kommer att längre fram

göra hemställan om riksdagens medgivande härutinnan.

Frågan om storleken av det medelsbelopp, som för nästkommande budgetär

bör beräknas för omändringsarbetenas fortsättande vid denna anstalt,

ber jag att i annat sammanhang få behandla.

Oiniindring'' av Västgöta regementes kasernetablissement

i Vänersborg till sinnessjukanstalt.

I propositionen nr 105 till 1928 års riksdag framlades jämväl förslag om

inrättande av eu sinnessjukanstalt i det utav Västgöta regemente tidigare

disponerade kasernetablissementet i Vänersborg. Kungl. Maj.ts framställning

i ämnet var grundad på utredning och förslag av kasernkommittén samt

gick ut på, att riksdagen måtte besluta, att det av Västgöta regemente tidigare

disponerade kasernetablissementet i Vänersborg skulle för eu beräknad

kostnad av högst 2,525,000 kronor omändras till sinnessjukanstalt, avsedd

för 858 vårdplatser, i huvudsaklig överensstämmelse med av ingenjören

Hjalmar Cederström den 12 september 1927 upprättade och i vissa delar den 20

januari 1928 omarbetade ritningar, i sistnämnda delar märkta »Kungl.Medicinalstyrelsen»,

dock med iakttagande av vissa av föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet angivna jämkningar, samt att förty det för anstalten

avsedda området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader

skulle från och med den 1 juli 1928 överföras från försvarsväsendet.

I Kungl. Maj:ts förslag, beträffande vars närmare innehåll jag tillåter mig

att hänvisa till propositionen, gjordes från riksdagens sida allenast den ändringen,

att platsantalet för anstalten nedsattes från av Kungl. Maj:t föreslagna

858 platser till minst 850 platser. Beslutet härutinnan grundades på

liknande skäl, som föranlett nedsättning av platsantalet vid anstalterna i

Sala och Örebro.

Het belopp å 2,525,000 kronor, som av Kungl. Maj:t föreslogs och av

riksdagen fastställdes såsom högsta kostnadssiffra för kasernetablissementets

omändring, innefattade icke samtliga de byggnads- och därmed jämförliga

anläggningskostnader, vilka beräknades bliva erforderliga för anstaltens inrättande.

I propositionen förutsattes nämligen, att ytterligare kostnader

kunde komma att föranledas av förslag om lämpligaste sättet för anordnande

av bak och tvätt samt elektrisk kraftproduktion för anstalten ävensom

om anordnande av eu öppen-dörr-avdelning (jordbrukskoloni) å ett för anstalten

avsett, för jordbruk lämpat område. I samtliga nu berörda frågor

ansågs vidare utredning böra föregå ett beslut från statsmakternas sida.

Vidare hade beträffande denna anstalt, liksom i fråga om Sala- och Örebroanstalterna,

i kostnadsberäkningen förutsatts, att vid etablissementet befintlig

maskinell utrustning för kök och tvätt skulle bibehållas samt i viss

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

utsträckning komnaa till användning för anstaltens behov, i samband varmed

uttalats, att viss kostnadsökning komme att bliva erforderlig, därest berörda

förutsättning ej skulle bliva för handen.

Av det till hospitalsbyggnader för budgetåret 1928/1929 begärda och av

riksdagen beviljade anslaget beräknades i propositionen preliminärt ett belopp

av 1,100,000 kronor för påbörjande av omändringsarbetena vid Vänersborgsetablissementet.

Genom förut omförmälda beslut den 22 juni 1928 uppdrog Kungl. Maj:t

åt byggnadsstyrelsen att låta, med beaktande av vad utav chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars

1928 samt av riksdagen i dess omförmälda skrivelse nr 287 anförts i ämnet,

omändra ifrågavarande kasernetablissement för en beräknad kostnad av högst

2,525,000 kronor till en för minst 850 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt,

i huvudsaklig överensstämmelse med omförmälda ritningar, dock med iakttagande

av vissa av chefen för socialdepartementet samt av riksdagen angivna

jämkningar. Med avseende å smärre jämkningar i ritningarna erhöll

styrelsen härvid bemyndigande av samma innebörd som beträffande Salaooh

Orebroanstalterna.

Samtidigt lämnade Kungl. Maj-.t föreskrift, att omändringsarbetena beträffande

ifrågavarande kasernetablissement skulle så bedrivas, att anstalten

skulle kunna efter färdigställande tagas i bruk före den 1 juli 1930.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t om överförande från försvarsväsendet av

de för anstalten avsedda områdena jämte byggnader, vilka med vissa i beslutet

angivna inskränkningar ställdes under byggnadsstyrelsens förvaltning.

För omändringsarbetena vid Yänersborgsanstalten ställde Kungl. Maj:t

genom samma beslut för budgetåret 1928/1929 till byggnadsstyrelsens förfogande

ett belopp av 1,275,000 kronor.

Med avseende å dispositionen av inventarier inom kasernetablissementet

innehöll Kungl. Majds ifrågavarande beslut den 22 juni 1928 samma medgivande,

som lämnats beträffande Sala- och Örebroetablissementena.

I den tidigare upprepade gånger omnämnda skrivelsen den 6 september

1928 har byggnadsstyrelsen framlagt förslag rörande äskande av anslag för

nästkommande budgetår till fortsättande av omändringsarbetena vid ifrågavarande

anstalt. Med hänsyn till den av Kungl. Majd föreskrivna tidpunkten

för anstaltens färdigställande har styrelsen därvid hemställt, att återstoden

av det för anstaltens anordnande medgivna beloppet eller 1,250,000 kronor

måtte utgå under nämnda budgetår.

Sedermera har byggnadsstyrelsen i den likaledes tidigare omförmälda

skrivelsen den 6 december 1928 med hemställan om ytterligare anslag till

anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg anfört bland annat, att vid styrelsens

övertagande av kasernetablissementet i Vänersborg följande apparater,

vilka beräknats kunna utnyttjas för anstalten därstädes, redan bortförts genom

de militära myndigheternas försorg, nämligen 6 kokgrytor, 1 potatisskåp

och 2 varmskåp.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition ur 220. 29

Kostnaderna för anskaffning av nya apparater i de bortfördas ställe hava

av styrelsen beräknats till sammanlagt 20,000 kronor, efter avdrag av tidigare

beräknade kostnader för reparation av de gamla apparaterna.

I samband liärmed har styrelsen omnämnt, att arméförvaltningens fortifikations-

och intendentsdepartement i en till byggnadsstyrelsen ställd skrivelse

den 31 oktober 1928 hemställt, bland annat, att en inom etablissementet

i Vänersborg befintlig ångmangel måtte ställas till chefens för västra arméfördelningens

förfogande för att användas vid Bohusläns regementes tvättinrättning

i Uddevalla.

Byggnadsstyrelsen har förklarat sig för sin del icke hava något att i sak

erinra mot att nämnda ångmangel förflyttades från etablissementet, under

förutsättning likväl, att erforderliga medel ställdes till styrelsens förfogande

för anskaffning av ny ångmangel, vilken lämpligen borde göras något större

än den nuvarande.

Kostnaderna för anskaffning av ny ångmangel för etablissementet i Vänersborg

hava av styrelsen beräknats till 13,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna

för anskaffning dels av nya apparater i stället för de redan ifrån

etablissementet bortförda och dels av ångmangel skulle alltså uppgå till

33,000 kronor.

Medel till bestridande av nämnda kostnader borde enligt styrelsen vara

tillgängliga under budgetåret 1929/1930.

Med anledning av vad sålunda anförts har byggnadsstyrelsen hemställt om

föreskrift, huru med nämnda ångmangel skulle förfaras. Under förutsättning

att Kungl. Maj: t funne lämpligt, att ångmangeln förflyttades från etablissementet

för att utnyttjas för försvarsväsendets räkning, har styrelsen hemställt

tillika, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1929/1930,

utöver det i nyssnämnda skrivelse den 6 september 1928 angivna beloppet,

för kasernetablissementet i Vänersborg anvisa ett belopp av 33,000 kronor.

Innan jag ingår på prövning av byggnadsstyrelsens ifrågavarande förslag,

ber jag att få behandla de frågor, beträffande vilka fortsatt utredning år

1928 förutsattes såsom grundval för ett ståndpunktstagande från statsmakternas

sida.

Vad först angår frågan om ordnandet av anstaltens tvättfråga, föreslog

Jcasernkommittén i sitt förslag till omändring av kasernetablissementet i Vänersborg

till sinnessjukanstalt, att det till etablissementet hörande sammanbyggda

tvätt- och ångpannehuset fortfarande skulle användas för samma

ändamål. Kommitténs förslag gick ut på att manskapsbadet i den nedre

våningen av den flygel, där tvättinrättningen vore inrymd, skulle borttagas,

varigenom samtliga lokaler i denna flygel skulle bliva disponibla för tvätten.

Dessa utrymmen beräknades vara i det närmaste tillräckliga för ändamålet,

varför enligt förslaget endast en helt liten tillbyggnad på ena gaveln skulle

bliva nödvändig. Då de befintliga maskinerna i allmänhet vore förslitna,

borde de ersättas med nya. Ångmangeln, som vore relativt ny, hade dock

ansetts fullt användbar. Sammanlagda kostnaden för ändringar å tvätt- och

ångpannehuset hade beräknats till 447,500 kronor.

Anordnande.

av tvättinrättning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Kunyl. Maj:ts proposition nr 220.

Över kasernkommitténs förslag avgav 1927 års besparing snämnd den 23

december 1927 utlåtande. Däri anfördes beträffande tvätt- och ångpanneliuset

huvudsakligen följande.

Vad själva tvättinrättningen anginge, hade denna redan en kapacitet av

700 kilogram tvätt om dagen eller ungefär vad som syntes motsvara den

blivande tvättkvantiteten. Under sådana förhållanden borde omändringen

begränsas till det strängt nödvändiga. Då för närvarande tvättinrättningen

upptoge allenast övervåningen, medan undervåningen lielt vore använd såsom

badinrättning, syntes för tvättinrättningen kunna avses betydligt mindre

utrymme än förslaget angåve.

Vid en sådan lösning borde tvättstugan bibehållas i våningen en trappa

upp. För transport av tvätt mellan våningarna syntes patienter kunna användas,

varför den av kasernkommittén föreslagna hissen borde utgå.

Tvättmaskinerna kunde, på sätt i en av nämnden upprättad promemoria

närmare angåves, bibehållas i huvudsaklig omfattning.

Besparingen å tvätthuset enligt nämndens förslag kunde beräknas till omkring

43,000 kronor.

Medicinalstyrelsen, till vilken myndighet besparingsnämndens utlåtande

överlämnades, avgav utlåtande i ämnet den 27 januari 1928. Medicinalstyrelsen,

som låtit i vissa delar omarbeta kasernkommitténs förslag, lämnade

i utlåtandet en redogörelse för de viktigare ändringar av kommittéförslaget,

som styrelsen ansett sig böra tillstyrka. Den huvudsakliga innebörden av

styrelsens yttrande angående tvätt- och ångpannehusets tvättflygel var följande.

Inledningsvis omnämnde medicinalstyrelsen, att under de senare åren vid

en del hospital tvättavdelningarna omändrats och moderniserats, därvid tilllämpats

den principen, att tvättlokalerna sammanförts till en våning, varigenom

besparing av arbetskraft kunnat vinnas. Styrelsen anförde, att det

hade varit önskligt, att så kunnat ske även här, men på grund av de lokala

förhållandena hade detta icke varit möjligt.

Enligt det av styrelsen omarbetade förslaget hade emellertid ångmangeln

nedflyttats till bottenvåningen, till följd varav den av kasernkommittén föreslagna

tillbyggnaden måst något utökas.

Den av kasernkommittén föreslagna hissen hade i styrelsens förslag bibehållits,

då den ansetts oundgängligen nödvändig. Någon möjlighet att, såsom

besparingsnämnden ifrågasatt, med patienter transportera tvätten mellan de

olika våningarna ansåge styrelsen icke förefinnas.

Ett utförande av tvättanläggningen i enlighet med vad medicinalstyrelsen

sålunda föreslagit ansågs medföra samma kostnad, som förutsatts enligt

kasernkommitténs förslag. Några förenklingar hade visserligen av styrelsen

föreslagits, men å andra sidan skulle den större tillbyggnaden av bottenvåningen

draga ökad kostnad, varigenom eu utjämning av ökning och minskning

i kostnaderna antagits komma att äga rum.

Besparingsnämndens förslag att i huvudsak bibehålla tvättavdelningen i

oförändrat skick avstyrkte medicinalstyrelsen på det bestämdaste. Detta förslag

lämnade, yttrade styrelsen, icke någon möjlighet att utföra tvätt i sådan

utsträckning, som vore behövlig vid eu anstalt med ett så stort antal sinnessjuka

och personal, som denna skulle komma att inrymma.

Däremot ansåge styrelsen det böra tagas under övervägande, huruvida

icke tvätten till större delen kunde verkställas vid det redan befintliga,

närbelägna hospitalet å Restad. Utredning härom borde verkställas. Därest

en sådan anordning skulle låta sig göra, borde förslag i ämnet kunna framläggas

vid 1929 års riksdag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 220. 31

I propositionen nr ICO till 1928 urs riksdag angående anslag till hospitalsbyggnader

in. in. anförde föredragande departementschefen vid behandling av

förevarande förslag, att frågan om lämpligaste sättet för anordnande av tvätt för

Vänersborgsanstaltens räkning syntes, på sätt medicinalstyrelsen föreslagit,

böra göras till föremål för närmare utredning, innan man toge slutlig ståndpunkt

i frågan. Utredningen syntes, anförde departementschefen, böra verkställas

i sådan tid, att de förslag, som däi-av kunde föranledas, kunde framläggas

för 1929 års riksdag. I avvaktan på dylik utredning borde givetvis

beträffande tvätt- och ångpannehuset icke vidtagas några åtgärder, som kunde

föregripa en prövning av olika alternativ för lösning av nämnda fråga.

Med anledning av den ståndpunkt, departementschefen sålunda intagit

i fråga om tvättinrättningen, ansågs från den av medicinalstyrelsen beräknade

kostnadssumman för kasernetablissementetsf omändring till sinnessjukanstalt

böra tills vidare avdragas ett belopp av 45,000 kronor, motsvarande den del

av kostnaderna för tvätt- och ångpannehuset, som beräknades belöpa å tvättinrättningen.

Genom brev den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t därefter medicinalstyrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd

verkställa utredning rörande de anordningar, som lämpligen borde vidtagas

för utförande av tvätt för anstalten i Vänersborg, ävensom att till Kungl.

Maj:t inkomma med av kostnadsberäkningar samt, där så erfordrades, av

ritningar åtföljda förslag i berörda ämne.

I skrivelse den 1 februari 1929 har medicinalstyrelsen inkommit med utredning

och förslag i ämnet.

Medicinalstyrelsen meddelar däri, att ingenjören C. L. Rydh på uppdrag

av styrelsen framlagt fyra olika förslag för utförande av tvätten för Vänersborgsanstaltens

räkning. Förslagen hava i det följande betecknats med 1),

2), 3 a) och 3 b). Deras huvudsakligaste innebörd är följande.

Enligt förslaget 1) skulle tvätten utföras i kasernetablissementets hittillsvarande

tvättinrättning i övervåningen av tvätt- och ångpannehuset. Inrättningens

maskinella utrustning skulle dock kompletteras och vissa andra

förändringar vidtagas. Kostnaderna för förslagets genomförande hava av

Rydh beräknats till 68,000 kronor.

Förslaget 2) går ut på att för tvätten skulle tagas i anspråk i första hand

undervåningen i omförmälda byggnad, utökad med eu tillbyggnad vid husets

ena gavel, samt därutöver, eventuellt, en del av de nuvarande tvättlokalerna

i övervåningen. Kostnaderna för byggnadsarbeten och anskaffning av maskinell

utrustning enligt detta förslag, vilket i huvudsak överensstämmer med

medicinalstyrelsens år 1928 avgivna förslag, hava av Rydh uppskattats till

sammanlagt 116,000 kronor.

Jämlikt förslagen 3 a) och 3 b) skulle tvätten för Viinersborgsanstalten utföras

i tvättinrättningen vid Restads hospital. Denna tvättinrättning skulle

enligt förslaget 3 a) utvidgas med de nuvarande motor- och toalettlokalerna

i tvätthuset vid sistnämnda hospital och förses med ökad maskinell utrust
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ning, allt för en beräknad sammanlagd kostnad av 79,000 kronor. Enligt

förslaget 3 b) skulle tvättinrättningen utökas med nuvarande desinfektionsoeli

toalettlokaler i tvättliuset vid Restad samt förses med ytterligare maskinell

utrustning; detta förslag beräknades draga en kostnad av sammanlagt

97,000 kronor. Med det sistnämnda förslaget skulle vinnas fördelen av skilda

utlämningslokaler för tvätten från de båda anstalterna.

Arkitekten C. Westman har emellertid verkställt beräkningar, enligt vilka

kostnaderna för förslagen 3 a) och 3 b) icke skulle behöva uppskattas till

högre belopp än 76,000, respektive 94,000 kronor.

Av Rydlis utredning, vilken i avskrift bilagts medicinalstyrelsens ifrågavarande

framställning, framgår därjämte, att Rydh sammanfattat sin mening

om de olika framlagda förslagen sålunda, att om ej särskilda synpunkter av

sjukhusteknisk natur förelåge, eu centraliserad drift av tvätten för de båda

anstalterna ej skulle behöva föranleda några direkta olägenheter, särskilt

icke om förslaget 3 b) komme till utförande. Ett förläggande till Restad av

tvätten för den nya anstalten skulle utan svårighet låta sig göra enligt

detta förslag. En del nyanskaffningar och moderniseringar av den nuvarande

anläggningen vid Restad måste sannolikt under alla förhållanden vidtagas

inom en ganska nära framtid. Rätt avsevärt utrymme funnes disponibelt,

som med fördel kunde användas på annat sätt. Det vore emellertid svårt

att avgöra, om det befintliga vattenverket kunde tillgodose det ökade vattenbehovet

utan anskaffande av nya pumpar och filtrer. Yad angår personalbehovet,

har detta av Rydh uppskattats till en förestånderska och minst

åtta biträden vid självständig tvättinrättning inom kasernetablissementet samt

till ett förestånderskebiträde och minst fem biträden vid utvidgning av tvättinrättningen

vid Restad.

De av Rydh utarbetade förslagen blevo, enligt vad medicinalstyrelsen

upplyst, föremål för granskning vid ett inom styrelsen den 6 november 1928

hållet sammanträde, vid vilket närvoro även representanter för byggnadsstyrelsen

och besparingsnämnden. Vid sammanträdet uppdrogs åt byggnadsstyrelsens

representant, byggnadschefen E. Lindh, att verkställa viss

ytterligare utredning i ämnet. Sedan sådan utredning verkställts, hölls

inom medicinalstyrelsen nytt sammanträde den 21 december 1928. Jämväl

härvid voro representanter för byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

närvarande. Vid detta sammanträde framlade byggnadschefen Lindh ett av

ingenjören Cederström efter samråd med Lindh uppgjort förslag i ämnet,

utgörande en överarbetning av medicinalstyrelsens år 1928 framlagda förslag.

Beträffande berörda, överarbetade förslag hänvisar medicinalstyrelsen dels

till tre av Cederström upprättade, den 31 december 1928 dagtecknade ritningar,

dels oclc till en av Lindh rörande förslaget upprättad promemoria.

Förslaget skiljer sig från det av medicinalstyrelsen år 1928 avgivna huvudsakligen

därigenom att enligt det överarbetade förslaget en trappa samt en

del mellanväggar i tvättflygelns bottenvåning skulle borttagas, varigenom

skulle erhållas något ökat utrymme. Enligt uppgjord kostnadsberäkning

skulle utförandet av sistnämnda förslag draga en byggnadskostnad av omkring

45,000 kronor och eu anskaffningskostnad för maskiner av 25,000 kronor,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 220.

under förutsättning att d(in i tviittinriittningen förut befintliga maskinella

utrustningen finge övertagas. Därest åter al] behövlig maskinell utrustning

h>r tvättinrättningen behövde nyanskaflas, komme kostnaden härför att uppgå

till 20,000 kronor mera eller till 45,000 kronor, varefter sammanlagda kostnaden

alltså skulle uppgå till omkring 1)0,000 kronor.

I anslutning till berörda kostnadsberäkning bär medicinalstyrelsen fram

hållit, att den i Väuersborgskasernens tvättinrättning befintliga maskinella

utrustningen kunde komma till användning, vilket av de föreliggande förslagen

man än valde, samt att man diirför, om i anläggningskostnaderna

enligt det överarbetade förslaget icke inräknades kostnaderna för anskaffande

a\ i tvättinrättningen befintliga maskiner, borde vid eu jämförelse mellan

kostnaderna enligt de olika förslagen reducera anläggningskostnaderna enligt

vart och ett av de övriga förslagen med omkring 20,000 kronor. Vidare bär

medicinalstyrelsen anfört, att man — även för den händelse man, på sätt

besparingsnämnden föreslagit, bibebölle den nuvarande tvättinrättningen —

bleve nödsakad att komplettera dess maskinella utrustning för en kostnad

av 25,000 kronor eller samma belopp, som i nämnda avseende erfordrades

i fråga om medicinalstyrelsens överarbetade förslag.

Körande de. årliga driftkostnaderna enligt de olika förslagen bar medicinalstyrelsen

härefter anfört följande.

\id eu jämförelse mellan de olika förslagen borde liänsyn tagas till att,

därest särskild tvättinrättning anordnades för Vänersborgsanstalten, kostnaden

för vattenförbrukning därstädes kunde beräknas uppgå till omkring 1,600

kronor för år, medan vid tvättinrättningens förläggande till Restads hospital

kostnaden för därav föranledd iikad vattenåtgång vid hospitalet syntes kunna

inskränka sig till omkring 400 kronor för år. I sistnämnda fall skulle

emellertid tillkomma kostnader för tvättgodsets transport från Vänersborg

till Restad och åter, vilka kostnader kunde uppskattas till omkring 500

kronor årligen.

”V ad anginge personalkostnaderna, syntes dessa under alla förhållanden

bliva något lägre, om tvätten utfördes i en för båda anstalterna gemensam

tvättinrättning å Kestad än om man anordnade två särskilda tvättinrättningar.

Huru stor besparingen i nämnda avseende skulle bliva, vore i brist

på erfarenhet synnerligen svårt att beräkna Detta gällde särskilt frågan,

huruvida personalens antal kunde reduceras genom tvättens utförande i en

central tvättinrättning. Vid sådant förhållande hade styrelsen icke ansett

sig kunna med visshet räkna med ett mindre antal befattningshavare i den

ifrågasatta centrala tvättanstalten än i de två särskilda tvättinrättningarna.

Däremot syntes med största sannolikhet besparing i fråga om personalkostnaderna

vid en central tvättinrättning kunna vinnas genom att högre

avlönad personal kunde i viss utsträckning ersättas med billigare arbetskraft.

1 enlighet därmed hade styrelsen ansett sig kunna beräkna de årliga

aylöningskostnaderna för ytterligare personal vid en central tvättinrättningvid

Kestads hospital till omkring 15,800 kronor, medan de årliga personalkostnaderna

för eu särskild tvättinrättning vid Vänersborgsanstalten uppskattats

till omkring 17,300 kronor enligt Rydhs förslag 1) och 2) och till

omkring 20,300 kronor enligt besparingsnämndens förslag. Kostnaderna

enligt sistnämnda förslag måste enligt styrelsens uppfattning beräknas högre

än enligt övriga förslag med hänsyn till det arbete, som enligt förslaget

krävdes för tvättgodsets transport mellan över- och undervåningarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. IS4 hiift. (Nr 220.) u>i *9 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Kostnaderna enligt de olika föreliggande förslagen, sådana desamma av

medicinalstyrelsen beräknats, framgå av följande inom styrelsen upprättade

tablå.

Särskild tvättinrättning vid

V än ersborgsan stalten

Central tvättinrättning 1

vid Restads hospital

Besparings-

nämndens

förslag

Rydhs

förslag 1

Medicinal- styrelsens

överarbetade

förslag

(och Rydhs

förslag 2)

Rydhs

förslag 3 a

Rydhs

försl ag 3 b

25,000

48,000

70,000

56,000

74,000

Årskostnad:

10 % amortering på anläggnings-

2,500

1,600

4,800

1,600

17,300

7,000

1.600

17,300

5,600

400

500

j 15,800

7,400 1

400

500 i

15,800

Personalkostnad ........................

Summa kronor

20,300

24,400

23,700 25,900 | 22,300

24.100

Under hänvisning till nämnda tablå har medicinalstyrelsen ingått på eu

närmare jämförelse mellan de föreliggande förslagen och därvid anfört i

huvudsak följande.

De beräknade årskostnaderna enligt de olika förslagen vore tämligen lika.

Lägst vore kostnaderna enligt Rydhs förslag 3 a). Detta förslag vore emellertid

otillfredsställande, då det vore föga troligt, att de utrymmen, som med

förslaget erhölles, skulle bliva tillräckliga för sitt ändamål.

Den lägsta anläggningskostnaden skulle vinnas med besparingsnämndens

förslag att använda kasernens tvättinrättning i nu befintligt skick.

Denna tvättinrättning hade emellertid för trånga utrymmen och fyllde ej

heller i övrigt de fordringar, som numera ställdes på en rationellt driven

sådan inrättning. Med hänsyn, bland annat, till dess förläggning i våningen

en trappa upp erfordrades betydligt större personal än vad som behövdes

i en tidsenligt anordnad tvättinrättning. Styrelsen hade därför beträffande

nämnda förslag räknat med elva befattningshavare, medan beträffande övriga

förslag räknats med allenast nio. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida

ej skillnaden i avseende å personalens antal måste bliva ännu större

än vad sålunda beräknats. Besparingsnämnden hade förutsatt, att det

större personalbehovet i tvättinrättningen skulle tillgodoses medels arbetsföra

patienter. Den blivande Vänersborgsanstalten vore avsedd för dels

svårskötta sinnesslöa och dels kroniskt sinnessjuka. Bland de svårskötta

sinnesslöa syntes man icke kunna räkna med att erhålla arbetskraft av

beskaffenhet att kunna användas i tvättinrättningen. Däremot syntes bland

de kroniskt sinnessjuka komma att finnas ett jämförelsevis stort antal

arbetsföra patienter. Emellertid kunde antalet arbetsföra patienter på ett

hospital växla betydligt från eu dag till en annan, beroende på patienternas

sjukdomstillstånd och större eller mindre arbetsolust. Något tvång till

arbete finge givetvis icke utövas gentemot de sinnessjuka, när dessa icke av

egen lust eller genom lämpor kunde förmås till arbete. Med hänsyn till

nämnda omständigheter vore det vanskligt att bygga på de sinnessjukas

arbete såsom en säker tillgång vid driften av en tvättinrättning, där varje

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts proposition nr 220. 35

avbrott eller inskränkning i driften skulle medföra högst betydande olägenheter.

Styrelsen hade därför ansett försiktigheten bjuda, att man i fråga

om personalbehovet räknade med åtminstone så stort antal anställda befattningshavare,

som vore behövligt för en jämn drift av tvättinrättningens

maskinella utrustning. Med hänsyn till de större årliga personalkostnader,

som besparingsnämndens förslag med all sannolikhet komme att medföra.

och de mindre tillfredsställande anordningar för tvättens utförande i övrigt,

som förslaget innebure, funne styrelsen, i samråd med byggnadsstyrelsens

representant, detta förslag icke kunna tillstyrkas.

Av de övriga förslagen syntes valet böra stå mellan å ena sidan medicinalstyrelsens

omförmälda överarbetade förslag (Bydlis förslag nr 2), enligt vilket

förslag för tvättens utförande skulle tagas i anspråk samtliga lokaler i tvättflygeln

av tvätt- och ångpannehuset i Vänersborg, och å den andra sidan

Ilydlis förslag 3 b), enligt vilket tvättinrättningen vid Eestads hospital skulle

bliva gemensam för anstalterna i Vänersborg och vid Eestad. Styrelsen

liade allvarligt övervägt fördelarna och nackdelarna av tvättens centralisering

till Eestads hospital. Vad anginge tvättinrättningen vid sistnämnda hospital

ville styrelsen framhålla, att densamma, som nyligen moderniserats, väl

fyllde sitt nuvarande ändamål. Det föreläge för visso betänkligheter att nu

för en betydande kostnad omändra dessa tvättlokaler till en för båda anstalterna

gemensam tvättinrättning. Det kunde nämligen befaras, att denna

tvättinrättning, oaktat omändringarna, bleve alltför trång för att kunna fylla

de i hög grad ökade anspråk, som komme att ställas på densamma. Särskilt

måste därvid beaktas, att för rationell drift av eu dylik central tvättinrättning

erfordrades rymliga lokaler för sortering av den främmande anstaltens

tvätt. Styrelsen funne därför större säkerhet för tvättfrågans tillfredsställande

lösning vinnas, om eu särskild tvättinrättning anordnades vid

Vänersborgsanstalten i enlighet med styrelsens överarbetade förslag. Styrelsen

tillstyrkte därför sistnämnda förslag.

Beträffande kostnaderna för genomförande av det av medicinalstyrelsen

tillstyrkta förslaget har styrelsen därefter anfört följande.

Berörda kostnader hade beräknats till 70,000 kronor, dock under förut

sättning att den i tvättinrättningen i Vänersborg befintliga maskinella ut

rustningen finge övertagas av den nya Vänersborgsanstalten. Emellertid

hade arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement i skrivelse

till byggnadsstyrelsen den 31 oktober 1928 hemställt, att den i tvättinrättningen

befintliga ångmangeln måtte ställas till chefens för västra arméfördelningen

förfogande för att användas vid Bohusläns regementes tvättinrättning.

Med skrivelse den 6 december 1928 hade byggnadsstyrelsen överlämnat

ifrågavarande framställning till Ivungl. Majds prövning. Därest

ångmangeln i enlighet med nämnda framställning komme att bortföras från

tvättinrättningen, ökades kostnaden för densamma med 13,000 kronor, till

vilket belopp kostnaden för anskaffande av eu ny ångmangel av lämplig

storlek beräknades uppgå. Kostnaden för genomförande av ifrågavarande

förslag skulle i så fall stiga till 83,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden hava i skrivelser den 15 januari

1929 till medicinalstyrelsen förklarat sig biträda sistnämnda styrelses nu

återgivna framställning.

Den i ärendet förebragta utredningen synes giva vid handen, att av de

uppgjorda förslagen till anordnande av tvätten för den blivande Vänersborgs
-

Departements
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ordnandet

av elektrisk

kraftprodukti

on.

3G Kitngl. Maj:ts proposition nr 220.

anstaltens räkning det av medicinalstyrelsen nu förordade förslaget är det,

som, då alla inverkande omständigheter tagas i betraktande, måste anses

mest ändamålsenligt och bäst ägnat att på ett fullt betryggande sätt tillgodose

föreliggande behov av tvättanordningar. Med hänsyn härtill ocli

då personalkostnaderna enligt detta förslag ställa sig gynnsamma, vill jag

hemställa, att det av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslaget måtte få komma

till utförande. Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen,

hava kostnaderna enligt detta förslag beräknats till sammanlagt 70,000 kronor,

dock att till detta belopp vid bifall till förut omförmälda, av arméförvaltningen

gjorda framställning angående rätt att för försvarsväsendets räkning

disponera den i tvättinrättningen i kasernetablissementet befintliga ångmangeln

finge läggas ett belopp av 13,000 kronor för inköp av eu ny ångmangel.

Genom beslut tidigare denna dag har Kungl. Maj:t numera — sedan arméförvaltningens

fortifikations- och intendentsdepartement efter samråd med

ämbetsverkets sjukvårdsstyrelse avgivit infordrat utlåtande över byggnadsstyrelsens

förberörda skrivelse den 6 december 1928 — medgivit, att ifrågavarande

ångmangel må bortföras från kasernetablissementet och tagas i anspråk

för försvarsväsendets räkning. På grund härav måste de sammanlagda

kostnaderna för anordnande av tvättinrättningen vid Vänersborgsanstalten

beräknas till 83,000 kronor.

Frågan om elektrisk kraftproduktion vid Vänersborgsanstalten var, såsom

förut nämnts, även föremål för behandling i förenämnda proposition

till 1928 års riksdag, men då detta spörsmål ansågs tarva ytterligare utredning,

blev något förslag i ämnet ej framlagt i propositionen.

I propositionen omnämndes i denna fråga, att elektrisk kraft till kasernetablissementet

levererades av ett enskilt bolag, aktiebolaget Skandinaviska

Elektricitetsverk i Vänersborg, vilket bolag hade koncession på dylik leverans

till Vänersborgs stad. Beträffande ordnandet av kraftproduktionen för

den nya anstalten hade utredning på kasernkommitténs uppdrag verkställts

av ingenjören G. Magnusson i Stockholm, som därvid framlagt vissa alternativa

förslag. Utredningen syntes visa, att det vore ekonomiskt fördelaktigt,

att anstalten icke enligt då gällande priser toge den elektriska energin

från nämnda elektricitetsverk utan att anstalten finge sin egen kraftstation.

Härför erforderliga lokaler hade av kasernkommittén upptagits i förslaget

till ångpanne- och maskinhus. Med hänsyn till att frågan om energileverans

från elektricitetsverket enligt andra villkor än de nu gällande upptagits

till utredning, hade kommittén emellertid ansett det vara lämpligast, att definitiv

ståndpunkt till förslaget om anordnande av kraftstation vid anstalten

icke fattades, förrän denna utredning blivit avslutad.

I denna fråga yttrade medicinalstyrelsen, att styrelsen med avseende å de

elektriska anläggningarna infordrat yttrande från elektriska prövningsanstalten

i Stockholm, vars chef, överingenjören T. Holmgren, förordat närmare undersökning

om möjligheten att genomföra en kombinerad drift med dels egen

kraftproduktion, dels uttagande därutöver av kraft i viss utsträckning från

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ls proposition nr 220.

annan leverantör. Därefter hade den av kasernkommittén anlitade experten,

ingenjören Magnusson, i en till medicinalstyrelsen ingiven kompletterande

utredning framlagt ytterligare vissa alternativa förslag beträffande den elektriska

kraftproduktionen, däribland eu kombination av energiproduktion vid

eget kraftverk samt användande av reservkraft från elektricitetsverket till

av verket under utredningens gång erbjudna lägre priser än de tidigare gällande.

För egen del förklarade medicinalstyrelsen, att styrelsen icke på den

korta tid, som stått styrelsen till buds, kunnat låta verkställa någon närmare

utredning rörande de olika förslagen. Styrelsen hemställde därför,

att frågan om den elektriska kraftanläggningen vid anstalten måtte uttagas

ur förslaget.

Med anledning av vad i frågan sålunda förekommit tillstyrkte föredragande

departementschefen, att frågan om den elektriska kraftproduktionen,

på sätt medicinalstyrelsen föreslagit, skulle göras till föremål för närmare

utredning, innan slutlig ståndpunkt till densamma toges. Utredningen syntes

böra verkställas i sådan tid, att de förslag, som därav kunde föranledas,

kunde framläggas för 1929 års riksdag. I avvaktan på dylik utredning borde

givetvis beträffande de av denna fråga berörda byggnaderna icke vidtagas

några åtgärder, som kunde föregripa en prövning av olika alternativ för lösning

av frågan.

Med anledning av den ståndpunkt, som departementschefen sålunda intog

i frågan, blev det belopp å 52,000 kronor, som av kasernkommittén upp

tagits för anläggande av kraftstation, vid uppskattningen i 1928 års proposition

av totala anläggningskostnaderna för anstalten frånräknat.

Genom förberörda brev den 22 juni 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd

verkställa utredning rörande de anordningar, som lämpligen borde

vidtagas, bland annat, för elektrisk kraftproduktion till ifrågavarande anstalt,

ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med av kostnadsberäkningar samt,

där så erfordrades, av ritningar åtföljt förslag i ämnet.

I skrivelse den 9 november 1928 har nu medicinalstyrelsen omförmält,

att styrelsen uppdragit åt överingenjören Holmgren att verkställa utredning

angående det lämpligaste och mest ekonomiska sättet för ordnande av den

elektriska kraftproduktionen ifråga samt att Holmgren den 7 september 1928

inkommit med yttrande i ärendet, varefter vidare utredning skett i samråd

med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd.

Av denna utredning framgår följande.

Jämförande beräkningar hava gjorts beträffande årskostnaderna för kraftproduktion

medelst a) köpt kraft, b) egen kraftproduktion samt c) gynnsammaste

kombination av egen produktion med köpt kraft, det sistnämnda enligt

tre alternativa taxor, som erbjudits av aktiebolaget Skandinaviska Elektricitetsverk.

Då detta bolag genom kontrakt med vattenfallsstyrelsen och

Vänersborgs stad innehar ensamrätt till distribution av elektrisk energi

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

från Trollhätte kraftverk inom Vänersborg med närmaste omnejd, står elektrisk

energi på platsen icke till buds från annat håll.

De verkställda undersökningarna, beträffande vilka jag tillåter mig hänvisa

till handlingarna i ärendet, hava enligt medicinalstyrelsens mening givit

vid handen, att den gynnsammaste lösningen av frågan skulle vinnas genom

uppställande av en ångmaskin med generator för 75 kw, avsedd att under

vinterhalvåret drivas om dagen, då avloppsångan skulle komma till användning

för värmeändamål. Trollhättekraften skulle under den tid generatorn

vore i gång stå till förfogande som reserv, varemot uteslutande Trollhättekraft

skulle användas om vintern nattetid och sommartid hela dygnet, därvid

ångmaskinen i stället skulle tjäna som reserv.

Den årliga driftkostnaden för kraftproduktionen, ordnad på detta sätt,

har av Holmgren enligt grunder, beträffande vilka jag hänvisar till handlingarna,

beräknats till 4,295 kronor eller 4.3 öre per kilowattimme. Motsvarande

kostnad vid inköp av hela kraftbehovet utan egen maskinreserv inom anstalten

har Holmgren beräknat stiga till 9.4 öre per kilowattimme.

Mot detta förslag har besparingsnämnden icke haft någon erinran att

göra.

Byggnadsstyrelsen har ej heller framställt erinran i vidare mån än att

styrelsen ifrågasatt, att i stället för en ångmaskin för 75 kw generatoreffekt

skulle uppställas två maskiner, vardera för 40 kw generatoreffekt,

varigenom reserv för de viktigaste behoven funnes även vid maskinskada å

den ena maskinen och samtidig störning i leveransen av kraft från Trollhättan.

Med avseende på de årliga driftkostnaderna torde, framhåller byggnadsstyrelsen,

någon nämnvärd skillnad mellan de båda förslagen icke förefinnas.

Möjligen kunde alternativet med två aggregat ställa sig något fördelaktigare,

emedan vid lägre belastningar den ena turbinen kunde avställas

och den i drift varande då arbetade med bättre verkningsgrad än ett större

aggregat.

Beträffande anläggningskostnaderna skulle däremot de båda alternativen

enligt byggnadsstyrelsens beräkning skilja sig på sätt framgår av följande

sammanställning.

2 st. 40 kw- 1 st. 75 å SO

aggregat. kw-aggregat.

Ångturbingenerator, fritt fabrik ................................ 15,000 10,600

Rörledningar, frakt, montage....................................... 6,500 4,000

Transformator om 75 ä 80 kw med liögspännings
instrumentering

........................................................ 5,000 5,000

Lågspänningsinstrumentering och ledningar för generatorer

och transformator......................................... 5,500 3,500

Program, kontroll och provning ................................. 2,000 1,500

Summa 34,000 24,600

Byggnadsstyrelsen anför till stöd för ett system med två aggregat, att en

anläggning enligt detta system otvivelaktigt erbjöde större säkerhet mot

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunyl. MujUs proposition nr 220, 39

driftavbrott än en dylik med endast ett aggregat. Det vore ju ej uteslutet,

att ett fel å turbogeneratorn kunde inträffa samtidigt med ett avbrott i energileveransen

från elektricitetsverket, i vilket fall ingen möjlighet förefunnes

ens till nödtorftig belysning. Frågan vore då, huruvida man borde taga

denna risk eller hellre vidkännas den merkostnad på omkring 9,400 kronor,

som en anläggning med två aggregat krävde. Då det gällde ett byggnadsföretag

av förevarande omfattning, syntes denna merkostnad ej böra tillmätas

alltför stor betydelse, om därigenom en ökning i säkerheten mot driftavbrott

kunde vinnas. Byggnadsstyrelsen har emellertid ansett frågan om driftsäkerhetens

betydelse närmast ankomma på medicinalstyrelsens prövning och

därför icke framställt något förslag i frågan.

Medicinalstyrelsen har för egen del förklarat sig anse, att den skillnad i

driftsäkerhet, som det dyrare förslaget eventuellt skulle medföra, icke vore

av sådan betydelse, att merkostnaden syntes motiverad. Styrelsen har därför

föreslagit endast en maskin samt i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens

uppskattning beräknat kostnaderna för anläggningen till 24,600

kronor.

Medicinalstyrelsen har alltså hemställt, att den elektriska kraftproduktionen

för den blivande, till Västgöta regementes kasernetablissement förlagda sinnessjukanstalten

måtte anordnas på av styrelsen angivet sätt.

För min del har jag av den verkställda utredningen funnit, att den

lämpligaste lösningen av frågan om elektrisk kraftproduktion vid Yänersborgsanstalten

består i den av de hörda myndigheterna förordade kombinationen

av kraft från eget verk med inköpt kraft från det elektricitetsverk,

som har koncession å kraftleverans inom Vänersborgs stad. De gjorda

kostnadsberäkningarna synas mig visa, att de årliga driftkostnaderna enligt

detta förslag komma att ställa sig gynnsamma för statsverket. Det må omnämnas,

att det av regementet på sin tid erlagda priset för energileverans

från ifrågavarande elektricitetsverk till kasernetablissementet utgjorde 20 öre

per kilowattimme. Den av överingenjören Holmgren beräknade siffran av

4.3 öre per kilowattimme är, bland annat med hänsyn till det låga kolpris

som lagts till grund för densamma, måhända väl låg; priset torde emellertid

även vid en försiktig beräkning av denna och andra faktorer icke komma

att överstigå 6 ä 7 öre per kilowattimme.

Vad angår frågan, huruvida för kraftens alstrande inom det egna verket

bör anskaffas en generator om 75 kw, såsom medicinalstyrelsen enligt Holmgrens

förslag tillstyrkt, eller om, på sätt byggnadsstyrelsen ifrågasatt, två

generatorer om vardera 40 kw böra inköpas, har jag funnit övervägande

skäl tala för den ståndpunkt i ämnet, till vilken byggnadsstyrelsen närmast

anslutit sig. Den merkostnad för anläggningen, som detta alternativ skulle

medföra, synes mig icke vara större, än att densamma uppväges av den

större säkerhet mot driftsstöruingar, som skulle vinnas vid genomförande

därav och som med hänsyn till anstaltens karaktär och storlek torde vara

av eu viss betydelse. Även driftsekonomiska skäl torde, såsom byggnads
-

Departements
chefen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Anordnande

av en jordbruk

skoloni.

40 Kungl. JJaj:ts proposition nr 220.

styrelsen framhållit, i någon mån tala för förslaget om två mindre aggregat.

Det bör för övrigt påpekas, att även den summa å 34,000 kronor, som byggnadsstyrelsen

beräknat för sist avsedda förslag, avsevärt understiger det belopp

å 52,000 kronor, som ursprungligen av kasernkommittén beräknats för

motsvarande ändamål.

På grund av vad jag nu anfört och då byggnadsstyrelsens kostnadsberäkning

icke givit mig anledning till erinran, tillstyrker jag, att anläggningen

i fråga utföres enligt alternativet med två aggregat om 40 kw samt att för

ändamålet beräknas ett belopp av 34,000 kronor.

I detta sammanhang torde vidare böra erinras om det förslag beträffande

anordnande vid Yänersborgsanstalten av en öppen-dörr-avdelning (jorclbrukskoloni)

för ett antal mera pålitliga patienter, vilket antyddes i propositionen

nr 165 till 1928 års riksdag och som därefter varit föremål för

närmare utredning.

Enligt det förslag beträffande Yänersborgsanstalten, som framlades av min

företrädare i ämbetet, skulle till anstaltens förfogande ställas, utöver de markområden

som föreslagits av kasernkommittén, vissa ytterligare områden,

däribland tidigare till Yästgöta regemente upplåtna delar om tillhopa cirka

31 hektar av två i kronans ägo befintliga landerier, benämnda Källshagen

och Eredrikslund. Under den förberedande utredningen rörande markfrågan

hade ifrågasatts, att i mangårdsbyggnaden å Källshagen skulle kunna inrättas

eu öppen-dörr-paviljong. Efter att hava redogjort för förslaget beträffande

anstaltens markområden samt beträffande kasernetablissementets omändring

för det nya ändamålet anförde departementschefen rörande användningen avnämnda

mangårdsbyggnad jämte övriga å egendomen befintliga byggnader

följande (propositionen sid. 1(59):

»Såsom framgår av vad jag i det föregående yttrat rörande den blivande

sinnessjukanstaltens markområde och därmed sammanhängande frågor, skulle

för anstaltens räkning behållas i kronans hand bland annat de till regementet

upplåtna delarna av de båda landerierna Källshagen och Eredrikslund.

A dessa egendomar finnas åtskilliga byggnader, bland annat den hittills

till överstebostad upplåtna manbyggnaden vid Källshagen. Beträffande

användningen av denna byggnad har övervägts, huruvida densamma borde

disponeras såsom överläkarbostad. Av en sådan användning skulle följa

ändrad disposition av förvaltningsbyggnaden inom kasernetablissementet,

varvid möjlighet skulle finnas att inom denna byggnad bereda bostad för

sysslomannen. Erån medicinalstyrelsens sida har emellertid under hand

framhållits att, även om manbyggnaden vid Källshagen i övrigt kunde anses

fullt tillfredsställande såsom överläkarbostad, den dock vore belägen på

alltför stort avstånd från sjukvårdspaviljongerna för att väl lämpa sig till

detta ändamål. I stället har väckts förslag, att i byggnaden skulle anordnas

en öppen-clörr-aydelning (jordbrukskoloni), för vilken då även borde disponeras

såväl övriga vid Källshagen befintliga mindre bostadshus som till

egendomen hörande ekonomibyggnader. Detta förslag synes mig vara i hög

grad beaktansvärt. Såvitt för närvarande kan bedömas, torde i berörda avdelning

kunna anordnas platser för åtminstone ett 20-tal patienter, varigenom

sammanlagda platsantalet vid anstalten skulle stiga minst till 878. Frågan

om inrättande av en sådan avdelning kan emellertid icke nu företagas till

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. MajHt proposition nr 220.

slutlig prövning utan synes böra göras till föremål för närmare utredning.

Jämväl denna utredning synes böra verkställas så, att förslag i ämnet —

innefattande jämväl beräkningar rörande kostnaderna för de omändringsarbeten,

vilka kunna bliva erforderliga för avdelningens inrättande — kan

framläggas för 1929 års riksdag. Det synes vara att förvänta, att ändringsarbetena

icke skola behöva göras mera omfattande än att de platser, som

bär kunna vinnas, skola bliva betydligt billigare än vårdplatser i allmänhet.

»

Mot vad sålunda uttalats framställdes från riksdagens sida ingen erinran.

Genom brev den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att verkställa utredning rörande möjligheterna att i mangårdsbyggnaden vid

landeriet Källshagen anordna en till anstalten i Vänersborg ansluten öppendörr-avdelning

(jordbrukskoloni) samt att i samråd med byggnadsstyrelsen

uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag dels, därest eu dylik

avdelning prövades lämpligen böra komma till stånd, rörande de om- och

tillbyggnadsarbeten å mangårdsbyggnaden, som för detta ändamål funnes

erforderliga, dels ock i fråga om den framtida användningen av såväl övriga

Kungl. Maj:t och kronan tillhöriga byggnader å nämnda landeri som i

Kungl. Maj:ts och kronans iigo befintliga byggnader å landeriet Fredrikslund

ävensom beträffande de ändrings- eller reparationsarbeten, vilka kunde

finnas erforderliga för nu avsedda byggnaders utnyttjande för anstaltens

ändamål; och skulle dessa förslag vara åtföljda av kostnadsberäkningar samt,

i den utsträckning så kunde anses erforderligt, av ritningar.

I skrivelse den 12 oktober 1928 har nu medicinalstyrelsen framlagt utredning

i ämnet.

Styrelsen omnämner i skrivelsen, att kasernetablissementet i Vänersborg,

för närmare utrönande av ifrågavarande byggnaders beskaffenhet, under juli

månad 1928 besökts av medicinalstyrelsens chef, generaldirektören Hellström,

samt medicinalrådet Stenbeck jämte styrelsens arkitekt C. Westman.

Beträffande resultatet av de undersökningar, som då verkställdes på

platsen, anför styrelsen följande:

Huvudbyggnaden å landeriet Källshagen — det förutvarande överstebostället

— befinner sig i ett tämligen dåligt skick. Byggnaden är, enligt

uppgift, uppförd på 1870-talet. Den ursprungliga byggnaden är uppförd av

timmer och eu tillbyggnad till denna av plank. Den ligger direkt på berget,

och nedre våningen uppgives vara så kall, att den icke kunnat bebos av

förutvarande innehavare. Endast eu liten källare finnes. En mindre värmeledning,

kombinerad med kokspisen, är uppsatt i byggnaden och uppvärmer

några intill köket liggande rum. Vatten tages från älven medelst hydrofor.

Elektriskt ljus erhåues från kasernerna. Avlopp finnes. I övre våningen

finnas badrum och en torvmullsklosett. Linoleummattor äro inlagda å nedre

botten.

I fråga om användningen av mangårdsbyggnaden på landeriet Källshagen

yttrar styrelsen följande:

Byggnaden är så pass dålig, att medicinalstyrelsen icke anser det tillrådligt

att på densamma nedlägga så stora kostnader, som skulle erfordras

för att sätta den i fullgott stånd, utan torde den lämpligen kunna tillsvidare

användas såsom öppen-dörr-paviljong i sitt nuvarande skick för ett 20-tal

s. 42 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

patienter. De reparationsarbeten, som härför kunna bliva erforderliga, äro

av så ringa omfattning, att de lätteligen kunna utföras genom den blivande

anstaltsförvaltningens försorg och kostnaderna därför bestridas av anslaget

till hospital och asyler. Då byggnaden framdeles icke längre kan brukas

för nämnda ändamål, bör lokalförvaltningen verkställa utredning angående

eventuell fortsatt vård enligt öppen-dörr-system.

Beträffande användningen av övriga bostadsbyggnader vid Källsliagen

ävensom av sådana byggnader å landeriet Fredrikslund anför styrelsen härefter:
Förutom

mangårdsbyggnaden vid Källshagen finnas å nämnda landeri

ytterligare två och å landeriet Fredrikslund likaledes två byggnader, i vilka

äro inrymda bostadslägenheter om ett, två eller tre rum jämte kök. Dessa

lägenheter syntes lämpligen kunna apteras till personalbostäder.

Den närmare utredningen härom liksom utredningen beträffande användningen

av övriga å landerierna befintliga byggnader torde bäst ske, sedan

anstalten tagits i bruk, och borde anförtros åt den blivande anstaltsförvaltn

ingen.

Eventuella kostnader för ifrågavarande byggnaders iordningställande till

personalbostäder respektive de andra ändamål, som efter den blivande utredningen

kunna finnas lämpliga, torde icke bliva större än att de kunna

bestridas av det årliga förslagsanslaget till hospital och asyler.

Styrelsen framhåller, att genom de nu föreslagna åtgärderna något dröjsmål

med anstaltens beläggning icke komme att förorsakas. Vid anstaltens

ibruktagande komme nämligen i första hand de slutna avdelningarna att

beläggas, och först i den mån läkarna hunne lära känna patienterna, kunde

patienter uttagas för vård i öppen avdelning.

Medicinalstyrelsen har på grund av det anförda hemställt, att förevarande

fråga för närvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Maj.ts vidare åtgärd.

Medicinalstyrelsen har slutligen omförmält att, sedan styrelsen i skrivelse

den 1 september 1928 anhållit om byggnadsstyrelsens yttrande över det här

återgivna förslaget, byggnadsstyrelsen uti en medicinalstyrelsen den 11 oktober

1928 tillhandakommen skrivelse meddelat, att byggnadsstyrelsen biträdde

vad medicinalstyrelsen i ämnet uttalat och föreslagit.

Mot medicinalstyrelsens i frågan intagna ståndpunkt finner jag icke anledning

till erinran. Jag anser alltså, att nuvarande byggnader böra utan

väsentliga ändringar tagas i bruk för en jordbrukskoloni om 20 patienter.

Ifrågavarande anordning synes tillfredsställande såväl ur vårdsynpunkt som

för liospitalsområdets lämpliga utnyttjande. Densamma torde alltså böra bliva

permanent, varav följer, att i en framtid bör prövas, vilka anordningar som för

sådant ändamål behöva vidtagas. Då enligt denna uppfattning särskilda

medel icke nu skulle behöva äskas för den planerade öppen-dörr-avdelningens

inrättande, kräves för realiserande av ifrågavarande förslag för närvarande

icke riksdagens medverkan i annan män än att platsantalet vid Vänersborgsanstalten,

vilket av riksdagen fastställts till minst 850, i anledning av öppendörr-avdelningens

tillkomst torde böra höjas med 20 och således bestämmas

till minst 870. I detta avseende gör jag alltså hemställan i det följande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:5

Kungl, Maj.ts proposition nr 220.

Yad slutligen angår anordningar för utförande av bakning vid Vänersborgsanstalten,

ber jag få erinra, att enligt kasernkommitténs förslag regementets

bagerilokaler, vilka voro förlagda i källarvåningen av dittillsvarande mässbyggnaden

— å ritningarna till kasernetablissementets omändring benämnd

kyrksals- ocli personalbyggnad — skulle bibehållas för anstaltens behov.

Med avseende å detta förslag anförde byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande

över kasernkommitténs utredning, att berörda lokaler på grund av den

dåliga belysningen därstädes icke kunde anses lämpliga för ändamålet.

I det yttrande, som 1927 års besparing snämnd avgav i ärendet, anförde

nämnden, att nämnden i likhet med byggnadsstyrelsen ansåge, att det i

kyrksals- och personalbyggnaden inlagda bageriet ej borde bibehållas för

sådant ändamål. Att inreda nytt bageri i annan byggnad borde ej heller

ifrågakomma. Enligt vad för besparingsnämnden uppgivits, hade fråga väckts

om utvidgning av bageriet vid det närbelägna hospitalet å lie stad. Onskligt

vore, att en sådan utvidgning kunde tilltagas så, att bageriet jämväl kunde

tillgodose åtminstone en väsentlig del av det nya hospitalets brödbehov,

vilket i så fall i övrigt finge täckas genom inköp. Denna fråga krävde emellertid

ytterligare utredning.

Med anledning av vad sålunda förekommit anförde medicinalstyrelsen i

sitt utlåtande i ärendet, att styrelsen i likliet med byggnadsstyrelsen och

besparingsnämnden ansett, att det i omförmälda byggnad befintliga bageriet

icke borde bibehållas såsom sådant. Den för anstalten behövliga bakningen

syntes styrelsen med fördel kunna utföras vid det närbelägna hospitalet å

Itestad. En sådan anordning syntes dess lättare nu kunna genomföras, som

detta hospitals bakugn vore xrtbränd och måste ersättas med eu ny. Vid den

då behövliga förändringen av bageriet kunde hänsyn lätteligen tagas därtill,

att detsamma borde kunna förse jämväl nu ifrågavarande anstalt med erforderligt

bröd. Denna fråga tarvade emellertid ytterligare utredning, vilken

syntes kunna verkställas så, att förslag i ämnet kunde framläggas för 1929

års riksdag.

Föredragande departementschefen yttrade för egen del, att frågan om

lämpligaste sättet för anordnande av bak för anstaltens räkning syntes böra

göras till föremål för närmare utredning, innan slutlig ståndpunkt toges i

denna fråga, samt att utredningen syntes böra verkställas i sådan tid, att de

förslag, som därav kunde föranledas, kunde framläggas för 1929 års riksdag.

I avvaktan på dylik utredning borde enligt departementschefen beträffande

de av dessa frågor berörda byggnaderna icke vidtagas några åtgärder, som

kunde föregripa en prövning av olika alternativ för lösning av nämnda

frågor.

I samband med behandling av frågan om kostnaderna för kasernetablissementets

omändring för det nya ändamålet yttrade departementschefen —

som beträffande anläggningarna för elektrisk kraftproduktion samt för tvätt

föreslagit avdrag från den uppskattade totala kostnadssumman med de för

berörda anläggningar beräknade utgiftsbeloppen — att för bagerianläggningen

något dylikt avdrag ej syntes kunna ske, då denna anläggning enligt kasern
-

Anordnande

nr gemensamt

bageri för

Vänersborgsanstalten

samt hospitalet

vid

Restad.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. MajUs proposition nr 220.

kommitténs förslag skulle användas i huvudsak i befintligt skick, varför

särskilt kostnadsbelopp för denna anläggning ej beräknats.

Genom brev den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att i samråd med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd verkställa

utredning rörande de anordningar, som borde vidtagas för utförande

av bakning för den blivande sinnessjukanstalten, ävensom att till Kungl.

Maj:t inkomma med av kostnadsberäkningar samt, där så erfordrades, av ritningar

åtföljt förslag i ämnet.

Med skrivelse den 15 december 1928 har nu medicinalstyrelsen framlagt

utredning i ärendet.

Styrelsen har därvid omnämnt, att frågan om gemensamt bageri för hospitalet

vid Restad och anstalten inom Västgöta regementes kasernetablissement

upptagits till behandling vid eu av medicinalrådet Stenbeck på medicinalstyrelsens

uppdrag den 17 och den 18 juli 1928 förrättad inspektion av

hospitalet. Därvid hade framgått, att brödtillverkningen för den nya anstalten

lämpligen skulle kunna utan alltför stora omändringar utföras vid

hospitalet i Restad. Sedermera hade hospitalsdirektionen inkommit med

en den 27 augusti 1928 dagtecknad skrivelse i ärendet.

Med anledning av vad sålunda förekommit vid nämnda inspektion hade

medicinalstyrelsen uppdragit åt arkitekten C. Westman att i samråd med

överingenjören T. Holmgren till styrelsen inkomma med förslag till sådan

omändring av bagerilokalerna vid Vänersborgs hospital samt dessas förseende

med elektriska bakugnar av sådan storlek, att både det nuvarande

hospitalets, med 1,080 vårdplatser, och den nya anstaltens, med 858 vårdplatser,

behov av bröd kunde tillgodoses i erforderlig utsträckning. Westman

hade den 20 oktober 1928 inkommit med yttrande i ärendet, varefter

vidare utredning skett i samråd med bj ggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd.

Uti sitt berörda yttrande anför arkitekten Westman i fråga om omändringsarbetenas

huvudsakliga omfattning följande.

I bageriet borttagas befintliga bakugnar och i deras ställe uppsättas två

elektriska bakugnar, vilka, för att större utrymme skall erhållas, i bagerilokalen,

placeras intill gavelväggen. Grunden under ugnarna kompletteras;

befintliga dörr- och fönsteröppningar i gaveln igensättas; ny evakueringstrumma,

i vilken även indragas avloppskanaler för »kvalm» från ugnarna,

uppsättes och uppdrages ovan yttertaket; golv och överliggande bjälklag

kompletteras samt puts å väggar och tak bättras och kompletteras.

Jäsningsrummet utökas genom borttagande av väggen mellan nuvarande

jäsningsrum och förråd. Järnbalkar inläggas i stället för den borttagna väggen

för uppbärande av överliggande bjälklag. Dörröppningen till passagen

igeusättes. Väggbeklädnad och puts kompletteras.

Ingång och förstuga anordnas genom avbalkning av nuvarande brödförråd.

Befintligt fönster ändras till dörr, vid vilken läggas utvändiga trappsteg

av granit. Dörrar upptagas från förstuga till trappa och passage.

I trappan upp till övre våningen ändras de två nedersta stegen, som placeras

i förstugan. Dörröppningen mellan trappa och passage igensättes.

För anordnande av W. C. under nämnda trappas övre del omändras trappan

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 220. 45

ned till kulvertgången. Yiigg uppsattes mellan sistnämnda trappa och W. C.

I AV. 0. inlägges golv av asfalt på betongunderlag.

I brödförrådet avbalkas ett kontor med dörr och fönsteröppning till

passagen.

Ett större utrymme anordnas till brödförråd och utlämning genom sammanslagning

av återstående del av nuvarande brödförråd, bageriförestånderskans

rum och del av nuvarande förstuga. Över de upptagna muröppningarna

inläggas järnbalkar. Mot passagen uppsättes dörr- och fönsterparti

.

Mjölförrådet i övre våningen utökas genom borttagande av befintlig vägg

mellan nuvarande mjölförråd och vind.

Kostnaderna för byggnadsarbetena i enlighet med arkitekten W estmans

sålunda återgivna förslag hava beräknats av byggnadschefen A. Carling i

Trollhättan. Enligt denna beräkning skulle kostnaderna kunna uppskattas

till 13,500 kronor, vartill skulle komma ett belopp av 2,400 kronor för ritningar

och kontroll.

Uti eu vid arkitekten Westmans yttrande fogad skrivelse till medicinalstyrelsen

har överingenjören Holmgren framlagt eu utredning rörande bageriets

förseende med elektriska bakugnar.

Överingenjören Holmgren har, efter en jämförelse mellan vissa olika

alternativ, som ansetts kunna ifrågakomma — beträffande denna jämförelse

liksom beträffande Holmgrens närmare utredning i övrigt torde få hänvisas

till handlingarna i ärendet — framhållit, att av den verkställda utredningen

framginge, att anledning icke förelåge att för Vänersborgs hospital och asyl

räkna med annat slag av elektrisk bakugn än utdragsugn av i huvudsak

samma typ som den ugn, vilken vore uppställd vid Kristinehamns hospital.

Det av Holmgren uppgjorda förslaget går ut på uppställandet av två ugnar,

vardera i två våningar, med ett mellan de båda ugnarna anordnat torkrum

för spisbröd och skorpor.

Ärilsytan skulle bliva i varje ugnsrum cirka 6.2 kvadratmeter eller sammanlagt

24.8 kvadratmeter. Tre av ugnsrummen skulle bliva helackumulerande,

d. v. s. uppvärmas helt med nattkraft, under det att det fjärde ugnsrummet

bleve direkt uppvärmt. Det sistnämnda är avsett att användas huvudsakligen

de veckodagar, då produktionen måste stegras för söndagens behov.

Vid genomförande av förslaget beräknas bakugnarnas årliga energiförbrukning

uppgå till 291,200 kilowattimmar. Den ökade energikostnaden beräknar

Holmgren på närmare angivna grunder komma att ligga mellan 1,456

och 3,326 kronor per år, motsvarande en högsta kostnad av 1.14 öre per

kilowattimme, under det att enbart kostnaden för bränsle, exklusive använt

avfallsbränsle, vid den nuvarande mindre produktionen uppginge till omkring

10,000 kronor per år.

Anläggningskostnaderna för ugnarna med torkugn och erforderlig lågspänningsinstrumentering

upptar Holmgren, enligt en av elektriska aktiebolaget

^ Volta i avgivet anbud gjord beräkning till 28,000 kronor, vartill

skulle komma kostnad för kabel från transformatorstationen jämte erforderliga

manöver- och kontrollanordningar ävensom kostnad för avprovning m. m.

samt oförutsedda utgifter med tillhopa 7,000 kronor. Sammanlagda anläggningskostnaden

skulle alltså uppgå till 35,000 kronor.

En sammanställning över kostnaderna för samtliga nu ifrågavarande arbeten

utvisar följande belopp:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4G Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Byggnadsarbeten, enligt byggnadschefen A. Carlings kost
-

nadsberäkning ...................................................................... kronor 13,500: —

Arvode för ritningar och kontroll......................................... » 2,400: —

Elektriska bakugnar, enligt överingenjören Holmgrens förslag.

...................................................................................... » 35,000: —

Tillhopa kronor 50,900: —

Arkitekten Westman har i sitt yttrande anmärkt, att i kostnadsförslaget

å byggnadsarbetena upptagits ett belopp av 644 kronor för glaserat tegel å

bakugnarnas framsida mot bageriet. Detta arbete borde enligt Westman ej

upptagas bland byggnadsarbetena, då det inginge i bakugnsleveransen. Enär

i kostnadsförslaget för byggnadsarbetena emellertid inginge några poster,

vilka syntes lågt upptagna, samt ett par mindre poster för personalrum i

övre våningen icke vore upptagna, ansåge Westman slutsumman 13,500

kronor böra kvarstå oförändrad.

Medicinalstyrelsen, som för sin del icke haft något att erinra mot det av

Westman och Holmgren uppgjorda förslaget eller mot de framlagda kostnadsberäkningarna,

bär alltså hemställt, att bakningen för den blivande, till

Yästgöta regementes kasernetablissement förlagda sinnessjukanstalten måtte

anordnas på av styrelsen angivet sätt.

Mot det uppgjorda förslaget hava byggnadsstyrelsen och hesparingsnämnden

förklarat sig icke hava något att erinra.

Den verkställda utredningen synes mig visa, att goda skäl tala för anordnande

av gemensamt bageri för Vänersborgs hospital vid Restad samt för

den blivande sinnessjukanstalten i kasernetablissementet i Vänersborg. Det

framställda förslaget, att detta bageri skulle inrättas genom omändring av

de nuvarande bagerilokalerna vid Restadshospitalet, vars bakugnar nu äro

förslitna och på grund härav under alla omständigheter måste utbytas, torde

innebära den ur kostnadssynpunkt gynnsammaste lösningen av frågan. Då

jag ej heller ur andra synpunkter har något att erinra mot förslaget och de

framlagda kostnadsberäkningarna icke givit anledning till annan anmärkning

än att det uppskattade kostnadsbeloppet torde kunna avrundas till

50,000 kronor, tillstyrker jag, att de av medicinalstyrelsen föreslagna anordningarna

komma till vitförande samt att för detta ändamål avses ett belopp

av sammanlagt 50,000 kronor. Den av mig i det föregående förordade utökningen

av patientantalet vid den nya anstalten till 870 torde icke föranleda

någon ändring i förslaget eller kostnadsberäkningarna. Enär de förordade

arbetena avse en anläggning vid det nu befintliga hospitalet vid Restad,

lärer anvisandet av medel för nu avsedda ändamål ej böra påföras kostnaderna

för kasernetablissementets omändring till sinnessjukanstalt. Ifrågavarande

medel torde emellertid böra bestridas från det anslag till hospitalsbyggnader,

om vars äskande jag i det följande kommer att göra hemställan.

Såsom i det föregående påpekats, har i planen för anskaffande av nya

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

sinnessjukvårdsplatser förutsatts, att från dylikt anslag skulle bestridas

även kostnader för vissa större omändringsarbeten vid befintliga hospital.

Följden av ett bifall till det nu förordade förslaget blir, att de lokaler

inom kasernetablissementet, som hittills reserverats till utrymme för bakning,

bliva lediga för användning till annat ändamål. Det torde få bero på senare

övervägande, huru dessa lokaler skola kunna på lämpligaste sätt utnyttjas.

Vad slutligen angår byggnadsstyrelsens i det föregående återgivna framställning

om beredande av medel för komplettering av den maskinella utrustningen

för köket, har jag intet att erinra mot vad styrelsen i sådant avseende

föreslagit. För berörda ändamål torde alltså böra beräknas ett belopp

av 20,000 kronor.

I enlighet med vad jag sålunda i olika avseenden tillstyrkt beträffande

Vänersborgsanstalten, skulle den av riksdagen fastställda högsta kostnadssumman

för denna anstalts upprättande, 2,525,000 kronor, behöva ökas med

följande belopp, nämligen 83,000 kronor för anordnande av tvättinrättning

samt komplettering av befintlig maskinell utrustning för densamma, 34,000

kronor för ordnandet av elektrisk kraftproduktion samt 20,000 kronor för

komplettering av köksutrustningen eller tillhopa med 137,000 kronor. Den

fastställda högsta kostnadssiffran för kasernetablissementets omändring torde

alltså böra ändras till (2,525,000 + 137,000) 2,062,000 kronor.

Till frågan om det anslagsbelopp, som för nästkommande budgetår bör

ställas till förfogande för arbetena med Vänersborgsanstaltens inrättande,

återkommer jag i det följande.

Vissa ombyggnadsarbeten in. in. vid Uppsala hospital

och asyl.

I skrivelse den 23 november 1928 har medicinalstyrelsen med överlämnande

av samtliga till ärendet hörande handlingar gjort framställning om

anvisande av medel dels för införande av W. C.- anläggning m. m. vid Uppsala

hospital och asyl, dels ock för utförande av vatten- och avloppsledningar

till vissa bostadshus därstädes.

Nämnda anstalt består —- på sätt framgår av en av medicinalstyrelsen i

ärendet ingiven situationsplan — av två huvudavdelningar, hospitalet och

asylen. Den äldsta byggnaden vid hospitalet är den nuvarande huvudbyggnaden

på hospitalets kvinnosida. Denna byggnad, som ursprungligen utgjordes

av ett kronomagasin, omändrades på 1830-talet till hospital. På

1850- och 1860-talet tillbyggdes två flyglar. Först i början av 1900-talet

erhöll byggnaden sin nuvarande gestaltning. Förutom nämnda byggnad

hava för hospitalets räkning under årens lopp uppförts flera större byggnader.

Sålunda tillkom år 1876 den så kallade cellpaviljongen, som ombyggdes

och utvidgades år 1910, år 1882 hospitalets nuvarande mansavdelning

och år 1905 Uppsala läns landstings upptagningsanstalt eller den s. k.

TTr. C.-anläggning

samt

vissa vattenoch

avloppsledningar.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

länspaviljongen. Asylen, som blev färclig år 1900, består av sex sjukavdelningar,

därav tre för män och tre för kvinnor.

Sammanlagda antalet vårdplatser å anstalten i dess lielhet utgör 1,222,

därav 630 för män och 562 för kvinnor. Härtill komma 24 platser å länspaviljongen.

I berörda skrivelse har medicinalstyrelsen till en början meddelat, att

Mosetterna i omförmälda anstalt med allenast ett fåtal undantag utgjordes

av torvmullsklosetter. Det vore, anför styrelsen, lätt att inse, att detta

medförde stora olägenheter. Luften å sjukavdelningarna bleve förskämd;

de trånga klosettrummen vore svåra att hålla snygga, och transport och

tömning av klosettkärlen utgjorde ett ytterst obehagligt arbete. Enligt styrelsens

förmenande kunde ett sjukhus icke anses välordnat, med mindre

W. C.-system vore infört inom detsamma.

Medicinalstyrelsen har härefter lämnat en redogörelse beträffande de

undersökningar, som styrelsen låtit verkställa angående de åtgärder som

erfordrades, därest vattenklosetter skulle införas vid anstalten, ävensom de

därmed förenade kostnaderna. Av redogörelsen inhämtas huvudsakligen

följande.

Efter av medicinalstyrelsen föranstaltade inspektioner vid anstalten uppdrog

styrelsen åt förste ingenjören vid Stockholms stads vattenledningsverk

John Bergström att verkställa undersökning, i vilken utsträckning ett införande

av vattenklosetter vid anstalten skulle nödvändiggöra en omläggning

av de nuvarande avloppsledningarna vid anstalten.

Efter fullgjort uppdrag inkom Bergström den 15 december 1927 till styrelsen

med utredning och yttrande i ämnet. I nämnda yttrande anförde Bergström

bland annat följande.

Av utredningen hade framgått, att ett anläggande av vattenklosetter vid

anstalten icke lämpligen kunde ske utan att avloppsledningarna i rätt stor

omfattning kompletterades. Sålunda måste ett större antal nedstigningsbrunnar

anordnas för att möjliggöra en noggrannare inspektion än nu kunde

åstadkommas och för att underlätta ledningarnas rensning vid förefallande

behov. Vidare hade en del ledningar för liten dimension, varför de måste

ersättas med större. Ej heller vore utloppen i sitt nuvarande skick lämpliga

för vattenklosetter. De måste därför förses med utloppsbrunnar för

att i möjligaste mån förhindra, att flytande fäkalier och dylikt direkt utsläpptes.

Kostnaderna för nödvändiga kompletteringsarbeten och omläggningar av

de utvändiga avloppsledningarna hava av Bergström beräknats för hospitalet

till 39,000 kronor och för asylen till 55,000 kronor eller sammanlagt till

94,000 kronor.

Sedan direktionen för Uppsala hospital och asyl i ett till medicinalstyrelsen

avgivet yttrande hemställt, att de ifrågasatta åtgärderna snarast möjligt

måtte komma till utförande, uppdrog härefter styrelsen åt Bergström att

inkomma med kostnadsberäkningar rörande anordnandet av vattenlclosetter

inom anstaltens byggnader.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 49

Med ledning härav lämnade Bergström i yttrande den 28 augusti 192*

de begärda beräkningarna. I dessa upptogos kostnaderna till 109,000 kronor,

därav för hospitalets del till 47,000 kronor och för asylens del till 02,000

kronor. I yttrandet anförde Bergström bland annat:

I kostnadskalkylen hade räknats med att inom sjukavdelningarna vattenklosetter

i allmänhet skulle placeras i de nuvarande klosettrummen, dock

att enligt av överläkaren för anstalten uttalad önskan på några ställen räknats

med ett något större antal klosetter än det nu förefintliga. Därjämte

hade för en del bostads- och verkstadshus, som nu hade utvändiga torrklosetter,

beräknats invändiga vattenklosetter. De gjorda beräkningarna

anslöte sig till det tidigare upprättade förslaget till omläggning av de yttre

avloppsledningarna. I kostnadssumman 109,(XX) kronor inginge emellertid

även kostnaden för en del utvändiga ledningar för nyssnämnda bostads- och

verkstadshus, varmed icke räknats i den tidigare kalkylen. I kostnadsberäkningen

angaende vattenklosettema inginge kostnader för håltagning men

icke för byggnads- och målningsarbeten.

Börande kostnaderna för de av W. C.-anläggningarna betingade byggnadsoch

målningsarbetena har verkställts en beräkning av byggnadsingenjören

S. Lindsjö, enligt vilken nämnda kostnader approximativt kunde beräknas

komma att uppgå till 31,500 kronor.

Enligt de uppgjorda beräkningarna skulle således totalkostnaderna för

införande av W.-C.-anläggning vid anstalten uppgå till följande belopp,

för utvändiga avloppsledningar............................................ kronor 94.000: —

» anordnande av vattenklosetter ..................................... » 109,000:

» byggnads- och målningsarbeten .................................... » 31,500:

Summa kronor 234,500: —

Medicinalstyrelsen har till alla delar anslutit sig till sålunda framlagda

förslag och beräkningar.

Medicinalstyrelsen har härefter i sin omförmälda skrivelse till behandling

upptagit fragan om framdragande av vatten- och avloppsledningar till de söder

om Uppsala asyl belägna bostadshusen för till asylen hörande personal. Härvid

liar medicinalstyrelsen anfört, att denna fråga sedan åtskilliga år stått

på dagordningen men dittills icke kunnat lösas, enär tillräckliga medel för

ändamålet icke funnits tillgängliga.

De hus, varom här är fråga, äro nio till antalet, vartill kommer en för

husen gemensam tvättstuga. Husen innehålla sammanlagt 29 bostadslägenheter.

På uppdrag av medicinalstyrelsen har ingenjören Bergström den 21 april

1927 uppgjort förslag till anordnande av vatten- och avloppsledningar för

ifrågavarande hus ävensom kostnadsberäkning i ämnet. Enligt beräkningen

skulle kostnaderna komma att uppgå till 48,000 kronor. I anslutning härtill

har Bergström anfört följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 184 häft. (Nr 220.)

421 29 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Till området funnes redan vattenledning framdragen, varjämte fristående

vattenkastare funnes där anordnade. I förslaget inginge därför — vad anginge

vattenledningarna — endast indragandet av vattenledningen i byggnaderna

från den befintliga ledningen. Några avloppsledningar vore däremot

icke utförda. I förslaget inginge därför ett fullständigt system av

sådana, anordnade så att slasktrattar kunde uppsättas i köken och avlopp

beredas från tvättstugan. Huvudavloppsledningen skulle framdragas till paviljong

III för lugna patienter vid asylen (byggnaden XVI å den förut omnämnda

situationsplanen) och förbindas med den därstädes befintliga avloppsledningen.

För erhållande av behövligt fall måste en del av avloppsledningarna förläggas

på rätt stort djup, cirka 3.5 meter. Det oaktat erhölles icke sådant

fall, att införandet av vattenklosetter kunde tillrådas.

Det stora schaktningsdjupet och den stenbundna marken samt förekommande

bergsprängning medförde, att kostnaderna för ifrågavarande arbeten

bleve jämförelsevis höga.

De sålunda föreslagna ledningarnas läge, dimensioner, lutningsförhållanden

m. m. framgå av utav Bergström uppgjorda ritningar, till vilka jag här

tillåter mig hänvisa.

Bergström har vidare framhållit att, för den händelse avloppsledningar

på av honom föreslaget sätt skulle komma att framledas till ifrågavarande

bostadshus, kostnaderna för den omläggning av avloppsledningarna, som bleve

nödvändig vid införande av vattenklosettanläggning inom asylen, komme att

ökas med 5,(XX) kronor.

Medicinalstyrelsen, som anslutit sig jämväl till Bergströms förslag rörande

framdragande av vatten- och avloppsledningar till berörda bostadshus, har i

följd härav beräknat kostnaderna för samtliga här ifrågavarande arbeten på

följande sätt:

För införande av W. C.-anläggning:

Yttre och inre ledningsarbeten ........... kronor 203,000: —

Byggnads- och målningsarbeten............ » 31,500: — kronor 234,500:

Vatten- och avloppsledningar till bostadshus..................... » 48,000: —

Ökad kostnad för ledningar inom asylen ........................... »_5,000: —

Summa kronor 287,500: —

Av medicinalstyrelsens skrivelse framgår, att byggnadsstyrelsen — som

av medicinalstyrelsen hörts i ärendet — i ett den 15 november 1928 avgivet

yttrande förklarat sig icke hava något att erinra mot här föreliggande

förslag.

Medicinalstyrelsen har därefter hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå

riksdagen att för införande av W. C.-anläggning vid Uppsala hospital och

asyl och för utförande av vatten- och avloppsledningar till vissa bostadshus

därstädes, allt i huvudsaklig överensstämmelse med av styrelsen förordade

förslag, för budgetåret 1929/1930 anvisa ett extra reservationsanslag av 287,500

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 5]

T likhet med medicinalstyrelsen anser jag, att eu sjukvårdsinrättning,

vilken icke är försedd med vattenklosetter, icke kan anses uppfylla nutida chefeDsanitära

och hygieniska krav. I särskilt hög grad synes mig detta giilla

beträffande anstalter av sådan storleksordning som den, varom här är fråga.

Jag tillstyrker därför styrelsens förslag, i vad detsamma avser införande av

W. C.-anläggning vid Uppsala hospital och asyl. Vad däremot angår förslaget

beträffande framdragande av vatten- och avloppsledningar till bostadshusen

för vissa befattningshavare vid Uppsala asyl har jag ansett mig icke

hot a förorda detsamma. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, skulle

nivåförhållandena icke möjliggöra eu W. C.-anläggning i nämnda bostadshus,

även om avloppsledning anordnas. Med hänsyn härtill synas de fördelar,

som med vatten- och avloppsledningars införande skulle vinnas, ej vara så

stora, att man bör — i varje fall under de närmaste åren, då för angelägnare

hospitalsbyggnadsarbeten måste ställas stora anslagskrav — på anläggningen

i fråga nedlägga den icke obetydliga kostnad, som enligt förslaget

skulle erfordras. Jag anser salunda, att med berörda anläggning åtminstone

tills vidare bör ansta samt att prövning av frågan bör göras beroende av ny

framställning i ämnet. Vid sådant förhållande bortfaller nu också posten å

5,000 kronor till ökade kostnader för ledningar.

Mot den kostnadssumma av 234,500 kronor, som beräknats för införande av

W. C.-anläggning i enlighet med det av mig tillstyrkta förslaget, har jag, i

likhet med myndigheterna, icke något att erinra. På frågan om beräknande

av medel för nästkommande budgetår ber jag få ingå i det följande.

I skrivelse den 6 november 1928 har medicinalstyrelsen gjort framställning

om anvisande av ytterligare anslag för utförande av beslutad utvidgning av

köksbyggnaden vid Uppsala hospital och asyl.

Innan jag ingår på en redogörelse för nämnda framställning, ber jag att

först få erinra om vad som i förevarande ämne tidigare förekommit.

I skrivelse den 21 november 1924 framlade medicinalstyrelsen förslag an- Frågans

gående utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala hospital och asyl. tidigare

Styrelsen meddelade därvid till en början, att vid de av styrelsen under behandh,lgsenare

år föranstaltade inspektionerna av nämnda anstalt anmärkts, att anstaltens

kökslokaler befunne sig i ett synnerligen bristfälligt skick. Härvid

hade särskilt framhållits, att lämplig lokal för mottagning av färska proviantartiklar

saknades, att anordningarna för matens utlämning ej vore tillfredsställande,

att befintliga matsalar vore otillräckliga, att serveringsrummet till

matsalen en trappa upp vore litet och saknade fönster, att erforderligt förrådsutrymme

fattades, att källarlokalerna ej vore försedda med tillfredsställande

ventilation och avlopp samt att kylrum helt saknades. I samband härmed

hade påpekats, att antalet bostadsrum för personalen ej vore tillräckligt och

att de flesta av dessa rum icke vore försedda med garderober.

I anledning av de sålunda framställda anmärkningarna hade styrelsen låtit

arkitekten C. Westman med ledning av ett utav liospitalsförvaltningen upp
-

Utvidgning

av köksbyggnaden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

gjort program utarbeta ett förslag till utvidgning av köksbyggnaden. Detta

förslag, till vilket Westman uppgjort ritningar i juni 1924 och kostnadsberäkningar

i oktober 1924, innebar i huvudsak, att vid byggnadens norra

fasad tillbyggnad skulle ske med två trapphus, samtidigt med att de till

nuvarande trapputrymmen hörande fasadmurarna utflyttades i linje med

yttermurarna till befintliga utlämningsrum. Vidare skulle vid byggnadens

östra och västra fasader nu befintliga vagnsskjul av trä borttagas

och i stället anordnas en ny vagnhall mellan de mot söder utskjutande

korta flyglarna. Slutligen skulle påbyggnad äga rum med en våning två

trappor upp.

Genom dessa förändringar skulle enligt styrelsen möjliggöras dels ett

särskiljande av trafiken till kökslokalerna och till våningarna en och två

trappor upp, dels ett ändamålsenligare utnyttjande av de nuvarande utlämningsrummen

och de utrymmen, som vunnes genom borttagande av befintliga

trappuppgångar, dels ock centralisering av matutlämningen och uppfiyttning

av flertalet nu i våningen en trappa upp befintliga bostadsrum för kökspersonal

till våningen två trappor upp, varigenom i förstnämnda våning erhölles

utrymme för tillräckligt antal personalmatsalar.

Beträffande inredningen av byggnaden innefattade förslaget i huvudsak

följande.

Den ena trappnedgången i källarvåningen skulle borttagas, den andra

ändras och kombineras med en rymlig hiss för transporter till källarförråden,

som skulle erhålla lämpligare inredning. Kylrum skulle anordnas.

I köket skulle golvet omläggas med lutning mot mitten, varest erforderligt

antal jånggrytor skulle uppställas; ny kokspis av restauranttyp

skulle uppsättas och köksutrustningen kompletteras med potatiskokningsskåp

m. m.

Utrymmet mellan köket och den nya vagnliallen, nu diskrum, renseri och

serveringsrum, skulle uppdelas medelst skjutfönster och disk till utlämningshall

och serveringsrum, i vars ena hörn skulle anbringas en mindre hiss

till serveringsrummet eu trappa upp.

Till öster om de nu nämnda lokalerna belägna utrymmen skulle förläggas

renseri för fisk in. m. (nu matsal för kvinnlig sjukvårdspersonal),

proviantmottaguingsrum med hiss och trappnedgång till källare, förvaringsrum

för mjölk och smör (nu det ena utlämniugsrummet) samt skafferi, de

båda senare rummen belägna över kylrummen i källaren, jämte passage till

köket. Utanför inlämningsrummet och mjölkförrådet skulle anordnas lastkaj.

Av motsvarande lokaler åt väster skulle den nuvarande matsalen för manlig

sjukvårdspersonal bibehållas såsom matsal för manlig ekonomipersonal, högst

30 personer. Bredvid ingången till köket skulle erhållas lokal för diskning

av servis från matsalen och kökskärl m. m. och därintill kontor och handkammare

för köksförestånderskan (nu det andra utlämningsrummet). Intill

handkammaren skulle bliva passage för kökspersonalen från köket till ena

trappuppgången järnte kläd- och toalettrum för personal.

I våningen en trappa upp skulle förläggas matsalar så rymliga, att sjukvårdspersonalen

kunde serveras i två omgångar, vardera om liögst 70 personer,

och den kvinnliga ekonomipersonalen i en omgång om liögst 30 personer.

Därjämte skulle erhållas en mindre matsal för funktionärer. Samt
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 53

liga matsalar skulle förläggas vid en korridor, som skulle omsluta övre delen

av köket och erhålla sekundärljus från detta. I övrigt skulle i denna våning

inrymmas ett större serverings- och diskrum samt bostadsrum för köksförestånderskan

och dennas närmaste biträde ävensom badrum för kökspersonalen

och toaletter med W. C.

I våningen två trappor upp skulle erhållas erforderligt antal bostadsrum

för kokerskor, kvinnliga biträden och vikarier samt ett reservrum, varjämte

nuvarande brist på garderober för personalen skulle avhjälpas. Vidare

skulle bär vinnas en rymlig förrådslokal för specerier m. in., vilket nu saknades

i köksbyggnaden. Transporter till och från detta förråd skulle förmedlas

genom förenämnda större hiss från inlämningsrummet i bottenvåningen.

Kostnaderna för de ifrågavarande ombyggnadsarbetena beräknades sålunda

:

Byggnadsarbetena enligt arkitekten Y. Holmgren..................... kr. 139,433: 25

Oförutsedda utgifter samt arkitekt- och kontrollantarvoden ... » 20,066: 75

Värme-, vatten- och avloppsledningar samt köksapparater m. in.

enligt ingenjören Hugo Theorell .......................................... » 79,000: —

Elektriska belysningsledningar samt elektriska hissar enligt

överingenjören Carl A. Bossander......................................... » 14,200: —

Summa kronor 252,700: —

Direktionen för Uppsala hospital och asyl anförde i utlåtande den 31

oktober 1924, att några mindre ändringar i förslaget måhända borde tagas

under övervägande. Dessa ändringar vore emellertid av sådan natur, att de

icke behövde inverka på kostnaden eller förslaget i dess helhet.

För egen del framhöll medicinalstyrelsen, att det syntes fullt tydligt,

att köksanordningarna vid Uppsala hospital vore ytterst otillfredsställande.

Det kunde icke förnekas, att masstillverkning och masservering av mat vore

förenade med vissa brister, vilka i möjligaste mån borde bortarbetas. Olämpliga

eller alltför primitiva anordningar inom kökslokalerna gjorde det ytterligt

svårt att bereda omväxlande, god och varm kost. Komine så därtill

att, vad beträffade köket vid ifrågavarande anstalt, ytutrymmet vore så trångt,

att exempelvis utdelningen av den färdiglagade maten måste ske i samma

lokal, där diskning och rensning försigginge, syntes det vara tydligt, att de

förbättrade anordningar, som vore avsedda att genomföras genom den föreslagna

ombyggnaden, vore synnerligen av behovet påkallade.

Mot de uppgjorda kostnadsberäkningarna, slutande å 252,700 kronor, förklarade

styrelsen sig intet hava att anmärka. Av nyssnämnda summa erfordrades

för arbetenas igångsättande under första budgetåret ett belopp av

75.000 kronor.

Under hänvisning i huvudsak till det sålunda anförda hemställde medicinalstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte i proposition till 1925 års riksdag

föreslå riksdagen dels medgiva, att utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala

hospital och asyl finge utföras i huvudsaklig överensstämmelse med

berörda av arkitekten Westman uppgjorda ritningar för en beräknad kostnad

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

av 252,700 kronor, dels ock till arbetenas igångsättande för budgetåret

1925/1926 bevilja ett reservationsanslag av 75,000 kronor.

I utlåtande den 18 december 1924 förklarade sig byggnadsstyrelsen intet

bava att erinra mot ritningsförslaget. Kostnaderna syntes byggnadsstyrelsen

emellertid vara lågt räknade, varjämte kostnad för kylmaskiner, av styrelsen

beräknad till 15,000 kronor, borde upptagas i kostnadsförslaget. Mot det av

medicinalstyrelsen för budgetåret 1925/1926 avsedda anslaget å 75,000 kronor

bade byggnadsstyrelsen intet att erinra.

I skrivelse den 16 januari 1925 framlade medicinalstyrelsen förslag bland

annat därom att kostnaden för den ifrågasatta utvidgningen av köksbyggnaden

vid Uppsala hospital och asyl skulle bestridas av uppkommande besparingar

å de av riksdagen anvisade reservationsanslagen för uppförande

av nya paviljonger för oroliga sjuka vid Säters och Västerviks bospital.

Sedan ärendet icke blivit föremål för proposition till 1925 års riksdag,

förnyade medicinalstyrelsen i skrivelse den 25 september 1925 sin framställning

om framläggande av förslag i ämnet för riksdagen.

I 1926 års statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkt 56, under vilken

punkt förevarande fråga upptogs till behandling, anförde föredragande departementschefen,

att han funne det uppenbart, att köksavdelningen vid Uppsala

hospital och asyl i sitt dåvarande synnerligen bristfälliga skick saknade

möjlighet att uppfylla de krav på kostens förvaring, beredning och utlämning,

som man hade rätt att uppställa vid en sjukvårdsanstalt sådan som den

förevarande.

Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till ombyggnad av köksbyggnaden

vid anstalten avsåge, yttrade departementschefen, att avhjälpa

nyss antydda missförhållande och samtidigt därmed bereda bättre utspisningsmöjligheter

och ytterligare bostadsutrymmen för personal vid anstalten.

Då förslaget syntes ägnat att på ett praktiskt sätt tillgodose dessa syften,

förordade departementschefen detsamma.

Vidkommande kostnadsberäkningarna hade departementschefen icke någon

annan invändning att göra än att han i likhet med byggnadsstyrelsen ansåge

dessa beräkningar även böra innefatta kostnaden för kylmaskiner, av

byggnadsstyrelsen uppskattad till 15,000 kronor. Totalkostnaden skulle då

uppgå till 267,700 kronor. Av budgettekniska skäl ansåg departementschefen

lämpligast, att medel till ifrågavarande ändamål bereddes genom anslag

å riksstaten. Mot det för budgetåret 1926/1927 begärda beloppet av 75,000

kronor hade departementschefen intet att invända.

I anslutning till vad departementschefen anfört föreslog Kungl. Maj.t 1926

års riksdag att dels medgiva, att utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala

hospital och asyl finge i huvudsaklig överensstämmelse med de av arkitekten

Mestman i juni 1924 uppgjorda ritningarna utföras för eu beräknad

kostnad av 267,700 kronor, dels ock för ändamålet för budgetåret 1926T927

anvisa ett extra reservationsanslag av 75,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-ds proposition nr 220.

I skrivelse den 5 juni 192(5 anmälde riksdagen, att riksdagen bifallit Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag. I samband därmed anförde emellertid riksdagen,

bland annat, att riksdagen visserligen icke kunnat undgå att finna

kostnaderna liögt beräknade, men att riksdagen förutsatte, att Kungl. Maj:t

skulle låta sig angeläget vara att så långt möjligt nedbringa desamma.

Genom brev den 18 juni 1926, varigenom Kungl. Maj:t uppdrog åt medicinalstyrelsen

att låta utföra ifrågavarande utvidgning av köksbyggnaden vid

Uppsala hospital och asyl i huvudsaklig överensstämmelse med nämnda ritningar,

ålades styrelsen att vidtaga åtgärder för att så långt som möjligt

nedbringa kostnaderna för arbetenas utförande samt att i samband med

äskande av fortsatt anslag för ändamålet inkomma med redogörelse för av

styrelsen i sådant hänseende vidtagna åtgärder. Genom samma brev ställde

Kungl. Maj:t förberörda för budgetåret 1926/1927 anvisade anslag å 75,000

kronor till styrelsens förfogande.

I anledning av nyssnämnda åläggande anmälde medicinalstyrelsen i skrivelse

den 31 augusti 1926, att arkitekten Westman avgivit av styrelsen infordrat

yttrande, huruvida och i vad mån kostnaderna för utvidgning av

köksbyggnaden vid ifrågavarande hospital kunde nedbringas genom förenklingar

i byggnadssättet.

I berörda yttrande, vilket bifogats styrelsens skrivelse, hade Westman

anfört i huvudsak följande.

Yad själva byggnadssättet rörande grund, väggar och bjälklag beträffade,

syntes förenklingar icke kunna vidtagas, om arbetet skulle bibehållas till

sin omfattning. Några smärre förenklingar rörande golvläggning m. m. i några

rum kunde vidtagas, och vid arbetsbeskrivningens uppgörande finge tillses,

att dessa och möjligen andra förenklingar föreskreves. Härigenom syntes

dock icke kunna uppnås eu minskning av byggnadssumman, då varje besparing,

som kunde göras, väl behövdes för ökning av den post för oförutsedda

utgifter, som vore upptagen i kostnadsförslaget. Yid ett arbete som det

föreliggande, en gammal byggnads till- och påbyggnad, komme det givetvis

att under arbetets gång visa sig nödvändigt att vidtaga en del arbeten,

omöjliga att från början beräkna; kostnaderna vore dessutom snarare lågt

än högt beräknade, vilket även byggnadsstyrelsen framhållit i sitt yttrande i

ärendet. Härtill komme, att beräkningen av byggnadskostnaderna vore gjord

år 1924, sedan vilken tid vissa ökningar av arbetslöner ägt rum. Ytterligare

utgjorde byggnadsarbetarnas numera så vanliga fordringar under arbetets

gång på extra tillägg utöver uppgjorda prislistor en orsak till att vid ett

bygge kostnaderna ökades utöver de beräknade. Även om vissa förenklingar

i arbetet kunde vidtagas, syntes fördenskull kostnaderna för detsamma, beräknade

till 252,700 kronor jämte 15,000 kronor för kylanläggning eller sammanlagt

till 267,700 kronor, icke kunna nedbringas.

Under hänvisning till vad Westman sålunda anfört förklarade styrelsen i

sin skrivelse, att ett nedbringande av kostnaderna för arbetenas utförande

enligt styrelsens mening icke syntes kunna åstadkommas. Styrelsen skulle

emellertid tillse att, om under arbetenas utförande några förändringar kunde

vidtagas för förbilligande, sådana bleve verkställda.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Föreliggande

framställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Med förmälan att ifrågavarande byggnadsarbeten enligt uppgjorda beräkningar

komme att fullbordas under budgetåret 1927/1928, hemställde styrelsen,

att för fortsättning och avslutande av samma arbeten måtte för samma

budgetår anvisas ett extra reservationsanslag av 192,700 kronor.

Berörda fråga behandlades i 1927 års statsverksproposition, femte huvudtiteln,

under punkten 45. Därvid yttrade föredragande departementschefen,

att han med hänsyn till resultatet av den verkställda utredningen icke funne

sig kunna tillråda, att anslag äskades till lägre belopp än som ursprungligen

beräknats och då från medicinalstyrelsens sida ifrågasatts. Därest

anslag till det i styrelsens framställning ifrågasatta beloppet beviljades,

syntes emellertid Kungl. Maj:t i samband med anslagets ställande till medicinalstyrelsens

disposition böra förständiga styrelsen att under arbetenas

bedrivande vidtaga alla de åtgärder för kostnadernas nedbringande, som vore

möjliga utan åsidosättande av det med byggnadsföretaget avsedda ändamålet,

samt att till Kungl. Maj:t avgiva detaljerad redogörelse för i sådant

hänseende träffade anordningar.

I överensstämmelse härmed hemställdes i statsverkspropositionen, att

riksdagen måtte till utvidgning av köksbyggnaden för budgetåret 1927/1928

anvisa ett extra reservationsanslag av 192,700 kronor.

Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag (riksdagens skrivelse nr 5 A,

punkt 39).

I brev den 6 maj 1927 anbefallde därefter Kungl. May.t, samtidigt med

att Kungl. Maj:t ställde det av 1927 års riksdag beviljade anslaget till medicinalstyrelsens

förfogande, styrelsen att vid bedrivande av ifrågavarande

byggnadsarbeten vidtaga alla de åtgärder för kostnadernas nedbringande,

som vore möjliga utan åsidosättande av det med byggnadsföretaget avsedda

ändamålet, samt att till Kungl. Maj:t avgiva detaljerad redogörelse för i sådant

hänseende träffade anordningar.

Jag återgår efter denna redogörelse för ärendets tidigare behandling till

medicinalstyrelsens först omförmälda framställning.

I denna har medicinalstyrelsen till en början meddelat, att styrelsen uppdragit

åt arkitekten Westman att uppgöra fullständiga entreprenadhandlingar

för utförande av omförmälda byggnadsarbeten, därvid Westman anbefallts att

iakttaga vad i Kungl. Maj:ts berörda brev den 6 maj 1927 anförts angående

vidtagande av åtgärder för minskande av kostnaderna.

Sedan därefter Westman inkommit med entreprenadhandlingar rörande

de egentliga byggnadsarbetena, hade dessa av styrelsen utbjudits på entreprenad.

Vid anbudstidens utgång hade avgivits två anbud, det ena å 212,000

kronor och det andra å 215,000 kronor.

I dessa belopp vore enligt styrelsen icke inräknade kostnader för målning,

vilka kostnader däremot ingått i det belopp av 139,433 kronor 25 öre, vartill

kostnaden för de egentliga byggnadsarbetena beträffande köksbyggnaden

år 1924 beräknats.

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>7

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220.

Dä således byggnadskostnaderna enligt de avgivna anbuden i väsentlig

man skulle komma att överstiga de för arbetenas utförande beräknade kostnaderna,

hade styrelsen icke kunnat antaga något av anbuden.

Angående orsaken till att något anbud inom den ursprungligen beräknade

kostnadsramen icke blivit avgivet bär arkitekten Westman i yttrande till

medicinalstyrelsen den 18 oktober 1927 anfört följande.

I det år 1924 uppgjorda skissförslaget liade sedermera en del ändringar

blivit vidtagna. Sålunda hade källaren indelats på annat sätt, vilket föranledde

något liögre kostnader. Å andra sidan hade viss kostnadsminskning

vunnits bland annat därigenom att de nya trapptornen och utlämningshallen

indragits mera i byggnadskroppen än som tidigare varit avsett. De företagna

ändringarna komme därför icke att medföra någon fördyring av byggnadsarbetena.

Anledningarna till att kostnaderna för byggnadsarbetet komme

att ställa sig väsentligt högre än man år 1924 beräknat vore dels den, att

vid den nämnda år uppgjorda beräkningen nödig hänsyn icke tagits till

alla de ändringsarbeten, vilka bleve erforderliga i samband med köksbyggnadens

om- och påbyggnad, dels ock den, att vissa av de för arbetena upptagna

kostnaderna varit för lågt beräknade.

Angående kostnaderna för utförande av de ifrågavarande byggnadsarbetena

har Westman vidare anfört följande.

Ett efter anbudstidens utgång under hand infordrat anbud å ifrågavarande

egentliga byggnadsarbeten slutade å ett belopp av 210,000 kronor. Detta

belopp syntes motsvara de verkliga kostnaderna. I beloppet inginge 5,000

kronor, utgörande kostnaderna för utförande av de för kylanläggningen erforderliga

byggnadsarbetena. Övriga kostnader för kylanläggningen kunde

uppskattas till 10,000 kronor. Vidare syntes böra beräknas för målningskostnader

ett belopp av 13,500 kronor och för oförutsedda utgifter, arkitektoch

kontrollantarvoden ett belopp av 29,000 kronor. Den sammanlagda

kostnaden för sålunda angivna arbeten skulle, inklusive kostnaden för kylanläggningen,

bliva 262,500 kronor.

Aven övriga kostnader för ifrågavarande köksbyggnad hava enligt Westman

blivit för lågt beräknade i 1924 års förslag. I detta hänseende har

Westman hänvisat dels till ett av ingenjören H. Tlieorell den 14 oktober

1927 avgivet yttrande rörande kostnaderna för erforderliga värme-, vattenoch

avloppsledningar samt köksapparater m. m., dels ock ett av överingenjören

Holmgren den 18 oktober 1927 avgivet yttrande rörande behövliga

kostnader för elektriska ledningar och hissar.

Theorell har i sitt berörda yttrande — efter erinran att i det ursprungliga

förslaget till utvidgning av ifrågavarande köksbyggnad vidtagits vissa ändringar

— anfört, att det nya förslaget uppgjorts, i vad detsamma avsåge

värmeledning, sanitär inredning och alla därtill hörande rörledningar samt

köksanläggningen, av Theorell samt i vad det avsåge kokapparater av kaptenen

G. Wersäll, vilken senare av medicinalstyrelsen antagits till driftteknisk

konsulent för ifrågavarande byggnadsarbeten. Theorell har härom anfört i

huvudsak följande.

Enligt 1924 års förslag skulle vad anginge värmeledningen det hittillsvarande

ångsystemet bibehållas, ehuru ledningarna skulle omändras och utvidgas.

Enligt det nya förslaget vore värmeledningen avsedd att utföras

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

enligt pumpvarm vatten system. Detta föranledde visserligen i förhållande

till 1924 års förslag en merkostnad av 2,500 kronor men medförde å andra

sidan många fördelar. Sålunda erhölle man en jämnare och lättare reglerbar

värme, varmed i sin tur följde minskade bränslekostnader. Vidare vore

detta system av nästan obegränsad varaktighet. Det kunde också med all

sannolikhet antagas, att detta uppvärmningssystem förr eller senare konnne

att genomföras i hela asylen. Därest så bleve förhållandet, kunde en anslutning

av systemet i köksbyggnaden till det centrala systemet med största

lätthet äga rum.

Den sanitära inredningen hade i det nya förslaget ungefärligen samma

omfattning som i 1924 års förslag, dock att någon utvidgning av inredningen

ägt rum.

I fråga om ångkoksanläggningen hade år 1924 beräknats, att ett flertal av

de nuvarande grytorna skuile efter företagen reparation även framdeles kunna

komma till användning. En år 1927 av Wersäll företagen undersökning hade

emellertid givit vid handen, att grytorna nu vore så bristfälliga, att det

vore förmånligare att i samband med ombyggnaden ersätta dem med nya.

Då vidare de flesta kokapparaterna vore starkt förslitna och delvis omoderna,

måste ånglcöksanläggningen nästan i sin helhet förnyas. Kostnaderna för

nämnda anläggning måste därför bliva högre än som beräknats år 1924.

särskilt som sedan dess på grund av höjda arbetslöner åtskilliga prisstegringar

inträtt.

Körande de beräknade kostnaderna för i yttrandet avsedda anläggningar

enligt 1924 och 1928 års förslag har Tlieorell lämnat de uppgifter, som

framgå av följande tablå.

Kostnader enligt

1924 års förslag 1928 års förslag

Värme- och ventilationsanläggning ................. 25,000 27,500

Vatten- och avloppsledningar .......................... 16,000 20,000

Ångköksanläggning ........................... 38,000_55,000

Summa 79,000 102,500

Överingenjör Holmgren har i sitt den 18 oktober 1927 avgivna yttrande

anfört följande.

Kostnaderna för de elektriska kraft- och belysningsanläggningarna hade

enligt 1924 års förslag uppskattats till 14,200 kronor. Motsvarande kostnader

utgjorde enligt det nya förslaget 19,000 kronor. I detta belopp inginge

kostnaden för en person- och varuhiss med 7,500 kronor samt för eu mathiss

med 3,500 kronor. Anledningen till de ökade kostnaderna vore vad anginge

kraftanläggningen den, att medan i det äldre förslaget hade räknats med

ledningar för motorer med sammanlagt 10 hästkrafter, det senare förslaget

utginge från att den sammanlagda effekten av motorer och reservmotorer

skulle bliva omkring 55 hästkrafter, oberäknat hissmotorerna. Motorerna

vore till övervägande del avsedda för diverse arbetsmaskiner för kökets

drift. Även om man att börja med ej anskaffade alla motorerna, vore det

dock lämpligt att i samband med den övriga installationen utföra ledningar

till samtliga föreslagna motorer. Dels bleve kostnaden därigenom mindre

än om framdeles en utökning skulle ske, dels kunde ledningarna inbilas i

väggarna i de fall, där dylikt förläggningssätt bleve lämpligt. Även i fråga

om belysningsanläggmngen ställde sig det nya förslaget dyrare än det ursprungliga.

Orsaken vore här den, att man i det senare förslaget med till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr ''220.

r>''.»

lämpning av de senaste årens erfarenheter på installationsteknikens område

räknat med införande av ett nytt, speciellt för fuktiga lokaler avsett ledningssystem,

som visserligen medförde något större anläggningskostnader

än äldre system men som på grund av sin hållbarhet i längden bleve avsevärt

billigare än dessa och som vid lämpade sig för de lokaler, varom här

vore fråga.

Itörande de vidtagna förändringarna i 1924 års förslag har vidare yttrande

den 17 september 1928 avgivits av kaptenen Wcrsätt.

Beträffande byggnadsarbetena har Wersäll däri anfört följande.

I byggnads planen hade vidtagits den ändring, att trapptornen och utlämuingsliallen

indragits i huvudbyggnaden mera än som ursprungligen varit

avsett. Därjämte hade varuhissen erhållit ett något förändrat läge. Genom

dessa ändringar hade vunnits en mera ändamålsenlig gruppering av kökets

olika bilokaler samt ökat källarutrymme. Vidare hade planen för källaren

blivit omlagd i syfte att ernå ett mera fullständigt avskiljande av källarens

varma partier från de för matvarumagasinering lämpliga svala delarna. De

vidtagna ändringarna i byggnadsplanen medförde icke ökade kostnader. Den

huvudsakliga anledningen till att den år 1924 uppgjorda kostnadsberäkningen

icke nu hölle streck vore utan tvivel den, att den person, som utfört beräkningen,

underskattat omfattningen av de arbeten, som måste komma till

utförande. Byggnadsstyrelsen hade ju också vid granskningen av planen

påpekat, att kostnaderna vore för lågt beräknade. Till en del syntes dock

differensen i kostnadsberäkningarna bero därpå, att byggnadskonjunkturerna

i Uppsala under senare år medfört något stigande bygg nåd s pr iser.

Wersäll har därefter till förklaring av de ökade kostnaderna för ångköksanläggningen

i omförmälda yttrande anfört följande.

Livslängden för en ångkokapparat, som användes vid en så stor sjukvårdsinrättning

som Uppsala hospital, kunde i gynnsammaste fall beräknas

till omkring 30 år. Alla i köket befintliga kokapparater, så när som på

en år 1918 anskaffad kaffekokare, hade varit i bruk sedan år 1900. Två

av dem vore till följd av förslitning fullständigt oanvändbara. Alla de övriga

vore starkt förslitna i skruvmekanismen samt anfrätta med djupa rosthål i

gjutgodset och dessutom skadade även på annat sätt. Om arbetet med köksbyggnaden

kunde igångsättas under sommaren 1929, torde den iståndsatta

kökslokalen kunna tagas i bruk först i slutet av år 1930. Vid den tiden

vore säkerligen alla de gamla kokarna kassationsmässiga. Visserligen skulle

6 av dem kunna repareras, men en dylik reparation syntes bliva så dyrbar,

att åtgärden ej kunde anses ekonomiskt fördelaktig.

De kokare, som år 1924 ännu varit i passabelt skick, måste med andra

ord kasseras omkring år 1930. Under sådana förhållanden borde kostnaderna

för anskaffning av ny apparatuppsättning medtagas i samband med

kökets iståndsättande.

Vad beträffade spisarna vore att märka, att de med ånga drivna stekanordningarna,

vilka enligt 1924 års förslag skulle bibehållas, krävde utomordentligt

lång arbetstid samt medförde stora driftkostnader och vore mycket

skrymmande. Som exempel nämndes, att för att hinna grädda pannkakor

till patienternas middagsmål klockan 12, kökspersonalen måste igångsätta

arbetet därmed klockan 3.3 0 på morgonen. Anordningarna vore dessutom

i likhet med kokapparaterna i det närmaste förslitna. Det vore diirför uppenbart,

att i köksutrustningen måste ingå även en uppsättning snabbt arbetande

och tidsenligt konstruerade stekanordningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(JO

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Rörande kostnaderna för vatten-, avlopps- och ångledningar har Wersäll

framhållit, att kostnadsökningen vore en följd av att rörledningarna måst

avpassas efter den något förändrade byggnadsplanen.

Beträffande den elektriska installationen har Wersäll angående de ökade

kostnaderna enligt det nya förslaget hänvisat till vad Holmgren därom yttrat

samt ytterligare framhållit, att, då de beträffande kraftanläggningen föreslagna

åtgärderna vore i hög grad ägnade att underlätta arbetet i köket,

ett genomförande av nämnda åtgärder syntes vara ur ekonomisk synpunkt

fördelaktigt.

Till sist har Wersäll framhållit, att ett beviljande av ökat anslag för utvidgning

av ifrågavarande köksbyggnad utgjorde eu nödvändig förutsättning

för att de avsedda byggnadsarbetena vid köksbyggnaden skulle kunna komma

till stånd samt att de för köksanläggningen, vatten-, avlopps- och ångledningarna

och den elektriska installationen beräknade beloppen vore behövliga

för ernående av god driftsekonomi, goda hygieniska förhållanden och för

minskande av framtida underhållskostnader. Samtidigt har Wersäll påpekat,

att själva byggnaden nu vore så illa medfaren och dess utrustning så försliten

och så skadad av fukt, rost och mögel, att ett uppskov med arbetenas

igångsättande ej kunde äga rum utan avsevärt ekonomiskt men.

I ett till medicinalstyrelsen den 25 oktober 1928 avgivet yttrande har

byggnadsstyrelsen i ämnet anfört följande.

I sitt den 18 september 1924 avgivna utlåtande över då föreliggande

framställning om anslag till ifrågavarande ändamål hade byggnadsstyrelsen

framhållit, att de nämnda år till 267,700 kronor beräknade byggnadskostnaderna

vore för lågt tilltagna. Riksdagen anvisade emellertid allenast

detta belopp.

De sedermera verkställda förnyade kostnadsutredningarna, som delvis

grundade sig på infordrade anbud och beträffande vilka byggnadsstyrelsen

icke hade något att erinra, hade tydligt givit vid handen, att de anslagna

medlen vore otillräckliga. Den beräknade kostnadsökningen å 116,300 kronor

vore i främsta rummet beroende på att byggnadskostnaderna från början

varit för lågt uppskattade, men till densamma hade även bidragit, att kökets

maskinella utrustning under de senaste åren så förslitits, att ny anskaffning

måste verkställas i större omfattning än som hade beräknats år 1924.

Slutligen meddelade byggnadsstyrelsen, att styrelsen, i avsikt att söka

om möjligt nedbringa byggnadskostnaderna, undersökt, huruvida detta skulle

låta sig göra genom att den föreslagna påbyggnaden icke koinme till utförande

och ombyggnadsarbetena i övrigt begränsades samt att i stället ett

bostadshus av trä uppfördes för personalen. Denna undersökning hade

emellertid givit vid handen, att någon nämnvärd besparing icke skulle kunna

vinnas genom en sådan anordning.

Rör egen del bär medicinalstyrelsen i omförmälda framställning huvudsakligen

anfört följande.

Under de senaste åren — efter uppgörandet av det för riksdagen framlagda

förslaget till utvidgning av köket — hade ifrågasatts att modernisera

det gamla uppvärmningssystemet inom asylen och därvid övergå från ångsystem

till pumpvarmvatten system. Det hade därför ansetts lämpligt att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Cl

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220.

redan nu vid utförandet av de utav utvidgningen betingade viirmeledningsarbetena

införa varmvattensystem inom köket, vilket skulle medföra eu ökad

kostnad av allenast 2,500 kronor. Därigenom skulle köket framdeles kunna

utan vidare kostnader anslutas till ett eventuellt varmvattensystem Aid

asylen.

Då ångköksanläggningen varit i bruk alltsedan år 1900, hade ånggrytorna

blivit i hög grad förslitna. En reparation av desamma skulle komma att

kräva kostnader, som icke syntes stå i rimligt förhållande till vad därmed

kunde ernås. Det syntes därför lämpligast att, på sätt kapten Wersäll

föreslagit, ersätta grytorna med nya. Wersäll hade vidare föreslagit, att i

köket skulle komma till användning vissa arbetsbesparande apparater av

det slag, som numera vore i bruk praktiskt taget över allt vid köksanläggningar

av större omfattning. Styrelsen ansåge fördelarna med dylika apparater

så stora såväl ur driftssynpunkt som i hygieniskt hänseende, att styrelsen

anslöte sig till Wersälls förslag trots den kostnadsökning beträffande

den elektriska anläggningen, som den föreslagna anordningen medförde. För

detta förslag talade även, att de till sistnämnda anläggning hörande ledningarna

bleve billigare, om de komme till utförande i samband med byggnadsarbetena,

än om de skulle utföras särskilt för sig, ävensom att desamma

i det senare fallet måste ledas fram utanpå väggarna, vilket i synnerhet i

eu köksanläggning vore ohygieniskt och på den grund olämpligt. Styrelsen

tillstyrkte därför, att kostnaderna för köksapparaterna beräknades till 55,000

kronor.

Medicinalstyrelsen, som icke heller i övrigt haft något att erinra mot de

av styrelsens experter verkställda förnyade beräkningarna, har härefter lämnat

följande sammanställning av kostnaderna enligt 1924 och 1927 års beräkningar.

1

1924

års

beräkning

1927 års

beräkning

Kronor

Kronor

1 Byggnadsarbeten ....................................

l) 139,433

25

s) 210,000

_

j Målning ................................................

—

—

13.500

—

| Oförutsedda utgifter, arkitekt- och kontrol-

lantarvoden .......................................

20,066

75;

29,000

—

252.500

_

Värmeledningar.......................................

25.000

—

27,500

—

Vatten- och avloppsledningar ..................

16,000

—

20,000

—

Köks apparater .......................................

38,000

—

79,000

55.000

—

102,500

Elektriska belysningsanläggningar samt

hissar ..........................................

14.200

—

19,000

—

Kylanläggning .......................................

15,000

—

10,000

—

|

267,700

-1

384,000

—

rj inklusive kostnad för målning.

2) » » » byggnadsarbeten för kylanläggning, 5,000 kronor.

Skillnaden i kostnaderna enligt de två beräkningarna utgör således 116,300

kronor.

Under hänvisning härtill samt under åberopande av vad i det föregående

anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

till 1929 års riksdag föreslå riksdagen att för utförande av den beslutade utvidgningen

av köksbyggnaden vid Uppsala bospital och asyl, utöver redan

anvisat anslag å 267,700 kronor, för budgetåret 1929/1930 ytterligare anvisa

ett extra reservationsanslag av 116,300 kronor.

Över medicinalstyrelsens framställning har 1927 års besparingsnämnd den

9 januari 1929 avgivit infordrat utlåtande. Nämnden har däri anfört följande.

Då de föreslagna förbättringarna i ledningssystemen och köksutrustningen,

såsom uppgivits, komme att medföra en bättre driftsekonomi för anläggningen,

syntes intet vara att erinra mot att erforderligt tilläggsanslag för dessa ändamål

beviljades. Mot den till grund för anslagsberäkningen liggande kostnadskalkylen

hade besparingsnämnden icke heller i övrigt funnit anledning

till anmärkning.

Nämnden hade emellertid — med hänsyn till önskvärdheten av att i möjligaste

mån nedbringa kostnadsökningen — ansett sig böra undersöka, huruvida

icke besparingar skulle genom inskränkning av ombyggnadsarbetet

kunna göras utan eftersättande av det med köksinrättningens modernisering

förenade huvudsyftet. Annan möjlighet därtill hade dock ej synts nämnden

föreligga, än att den föreslagna påbyggnaden med en våning icke komme till

utförande. I sådant fall skulle våningen en trappa upp till större delen tagas i

anspråk för personalrum och matsalarna inskränkas till det nuvarande antalet.

Hur lokaldispositionen i byggnaden i jämförelse med medicinalstyrelsens

förslag skulle te sig vid eu ombyggnad enligt detta alternativ, framgår närmare

av en vid nämndens utlåtande fogad uppställning. Alternativet innebär,

på sätt uppställningen utvisar, i huvudsak att 6 av de i våningen 1

trappa upp belägna rummen, av vilka enligt medicinalstyrelsens förslag 5

skulle användas till personalmatsalar och ett till s. k. kasino, skulle i stället

användas till bostäder åt personalen samt att våningen två trappor upp,

som enligt medicinalstyrelsens förslag skulle omfatta 15 bostadsrum för

personalen, skulle ersättas med en vindsvåning, omfattande allenast 4 personalrum.

Den kostnadsbesparing, som med detta alternativ skulle ernås,

har nämnden uppskattat till 45,000 kronor. Aid beräkningen har den i

medicinalstyrelsens förslag upptagna hissen för mattransporter uteslutits.

Besparingsnämnden har till sist anfört, att nämnden förutsatte, att, då

den nu ifrågavarande moderniseringen av köksinrättningen blivit genomförd,

vissa besparingar i de årliga omkostnaderna skulle kunna göras genom

minskning av kökspersonalen. Därest nämndens nyss angivna besparingsalternativ

med avseende å ombyggnaden icke ansåges böra komma till utförande

utan en lokal koncentration av personalens matsalar genomfördes i enlighet

med medicinalstyrelsens förslag, underlättades otvivelaktigt även transport,

uppvärmning, servering och diskning. Om på grund härav genom personalindragning

eller eljest årskostnaderna kunde nedbringas med belopp,

som motsvarade den ökade byggnadskostnadens förräntning och amortering,

vore från besparingsnämndens sida ej heller någon erinran att framställa

mot den föreslagna påbyggnaden.

Sedan besparingsnämnden inkommit med berörda utlåtande, anbefallde

Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen att avgiva utlåtande i ärendet med anledning

av vad nämnden sålunda anfört.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kurujl. Maj-.ts proposition nr 220.

63

Med skrivelse den 1 februari 1929 avgav medicinalstyrelsen sålunda infordrat

utlåtande samt överlämnade därvid tillika av styrelsen infordrade

yttranden från t. f. överläkaren och från sysslomannen vid Uppsala hospital och

asyl, från direktionen för nämnda anstalt samt från arkitekten Westman.

T. f. överläkaren vid hospitalet H. Sjöbring har — under framhållande av att det

för hospitalspersonalens trevnad och rekrytering vore av stor betydelse, att

den finge intaga sina måltider under tillfredsställande förhållanden — anfört,

att de nuvarande matsalarna i köksbyggnaden vore otillräckliga samt att det

av medicinalstyrelsen framlagda förslaget till utvidgning av matsalarna närmast

vore att betrakta såsom ett minimum. Då besparingsnämndens förslag

till slopande av påbyggnaden innebure en avsevärd minskning av nuvarande

matsalsutrymme, kunde detta enligt Sjöbring uppenbarligen icke godtagas.

Gentemot de av besparingsnämnden anförda ekonomiska synpunkterna erinrar

Sjöbring, att det här gällde avhjälpande av ett missförhållande samt

att den ökade trevnad och arbetsglädje för personalen och de möjligheter till

bättre rekrytering, som genom en sådan åtgärd stode att vinna, måste anses

vara av stort värde för sinnessjukvården, även om detsamma ej kunde uppskattas

i penningar.

Sysslomannen vid hospitalet har anfört huvudsakligen följande.

Vid godtagande av besparingsnämndens alternativ skulle golvytan å det för

annan personal än kökets disponibla matsalsutrymmet inom köksbyggnaden

komma att minskas från nuvarande 109,8 kvm. till 49,6 kvm., alltså med mer

än hälften. Emellertid vore redan de nuvarande matsalarna för personalen

alldeles otillräckliga. Detta förhållande utgjorde en av köksbyggnadens svåraste

brister, vars avhjälpande vore en angelägenhet av största vikt. I själva

verket måste den nuvarande ordningen med avseende å asylpersonalens utspisning

betecknas såsom i längden olidlig. En underlåtenhet att i samband

med köksbyggnadens ombyggnad vidtaga tillfredsställande åtgärder i berörda

hänseende måste därför anses oförsvarlig. Den tillfälliga kostnadsminskning,

som enligt nämndens alternativ skulle ernås, syntes obetydlig i jämförelse

med de olägenheter samma alternativ skulle medföra.

Huruvida den för köket oundgängligen erforderliga förrådslokalen, som enligt

medicinalstyrelsens förslag erhölles i våningen två trappor upp, kunde anordnas,

därest påbyggnaden ej komme till stånd, framginge ej av nämndens utlåtande.

Såväl varuhissen från källaren till nämnda förrådslokal som mathissen

mellan severingsrummen i bottenvåningen och våningen en trappa upp

vore nödvändiga för köksdriften.

Sysslomannen har under hänvisning till det anförda på det bestämdaste

avstyrkt den av besparingsnämnden ifrågasatta inskränkningen av ombyggnadsarbetet.

Hospitalsdirektionen har såsom eget utlåtande åberopat de av t. f. överläkaren

och av sysslomannen sålunda avgivna yttrandena.

Arkitekten Westman har i sitt yttrande framhållit, att man enligt besparingsnämndens

förslag visserligen skulle erhålla bostadsrum för samma antal personal

som enligt medicinalstyrelsens förslag men att detta resultat vunnits

på bekostnad av samtliga i våningen 1 trappa upp placerade matsalar med

undantag av en enda. Yad detta betydde, anför Westman, insåges, om man

jämförde den enligt nämndens förslag erhållna ytan för matsalar, vilken in
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

64 Kitngl. Maj:ts proposition nr 220.

beräknat kökspersonalens matsal utgjorde cirka 70 kvm., med den yta av

110 kvm. som nu disponerades inom köksbyggnaden och som, även den,

enligt normen för andra hospital vore alldeles otillräcklig för en så stor anläggning.

I medicinalstyrelsens förslag upptoge matsalarna — som äro avsedda

för personalen vid asylen med dess omkring 800 vårdplatser — en yta

av omkring 220 kvm. Som jämförelse kunde nämnas, att motsvarande yta

utgjorde vid Strängnäs för omkring 800 patienter avsedda hospital omkring

260 kvm. och enligt medicinalstyrelsens förslag till nytt hospital vid Umeå,

avsett för över 900 patienter, skulle utgöra omkring 270 kvm.

Vid uppgörande av förslaget till utvidgning av köksbyggnaden hade enligt

Westman undersökts möjligheten att i stället för den påbyggda våningen

uppföra ett särskilt bostadshus för personal, men undersökningen hade givit

till resultat, att den av medicinalstyrelsen föreslagna lösningen vore mer

ekonomisk. Då besparingsnämnden vid framläggande av sitt alternativ om

slopande av påbyggnaden helt och hållet syntes hava bortsett från frågan

om behövliga matsalar, vore alternativet enligt Westman fullständigt oantagligt.

Ej heller nämndens förslag att borttaga mathissen kunde godtagas.

Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande den 1 februari 1929 anfört i huvudsak

följande.

I likhet med sysslomannen vid hospitalet och arkitekten Westman ansåge

styrelsen, att de matsalar, som enligt besparingsnämndens alternativ skulle

bliva kvar i köksbyggnaden, vore alldeles otillräckliga för hospitalets behov.

Ett genomförande av besparingsnämndens förslag skulle framtvinga matsalars

förläggning i andra byggnader än köket. Sådana byggnader måste då

anskaffas och uppförandet av dessa skulle medföra större kostnader än den

avr nämnden beräknade besparingen.

Därtill komme, att transporten av maten från köksbyggnaden till dessa

andra byggnader skulle kräva ökat antal betjäning med tv åtföljande kostnader,

varförutom man icke utan särskilda anordningar kunde påräkna att

få maten serverad varm, vilket givetvis vore en stor olägenhet,

På grund härav och under åberopande i övrigt av vad i de förut återgivna

yttrandena anförts har medicinalstyrelsen hemställt, att det av besparingsnämnden

väckta förslaget icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare

åtgärd.

Den förnyade utredning rörande kostnaderna för utvidgningen av köksbyggnaden

vid Uppsala hospital och asyl, vilken av medicinalstyrelsen förebragts

och för vilken jag i det föregående redogjort, synes mig otvetydigt

ådagalägga, att det belopp om tillhopa 267,700 kronor vilket beviljats för

berörda utvidgning, icke är tillräckligt för därmed avsett ändamål. Detta

beklagliga förhållande har bland annat föranlett, att de redan år 1924 såsom

trängande befunna arbetena ännu icke kunnat igångsättas. Enligt den av

medicinalstyrelsen nu framlagda kostnadsberäkningen, som förutsätter vissa

smärre ändringar i det ursprungligen uppgjorda förslaget, skulle de sammanlagda

kostnaderna för köksbyggnadens utvidgning komma att uppgå till

384,000 kronor, och alltså skulle ett anslag av ytterligare 116,300 kronor er
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

fordras för arbetenas utförande. Mot medicinalstyrelsens nu uppgjorda förslag

och därpå grundade kostnadsberäkning bär byggnadsstyrelsen icke liaft

något att erinra. Ej heller 1927 års besparingsnämnd har funnit anledning

till anmärkning mot medicinalstyrelsens kostnadskalkyl. Då härtill kommer

att, vad beträffar den väsentligaste delen av kostnaderna, beräkningen grundar

sig å i bindande form avgivna anbud, torde man kunna antaga, att densamma

denna gång skall visa sig mera hållbar.

Emellertid har besparingsnämnden å ena sidan ifrågasatt, huruvida icke

den beräknade kostnadsökningen skulle kunna nedbringas genom att den

föreslagna påbyggnaden med en ny våning inhiberades, men å andra sidan

uttalat, att nämnden icke hade något att erinra mot nämnda påbyggnad,

därest genom personalindragning eller eljest årskostnaderna vid hospitalet

kunde till följd av påbyggnaden nedbringas med belopp motsvarande den

ökade byggnadskostnadens förräntning och amortering. För min del anser

jag de av medicinalstyrelsen ifrågasatta och i det föregående utförligt angivna

ändringarna i 1924 års byggnadsförslag och kostnadskalkyl väl motiverade, varför

jag ansluter mig till styrelsens nu föreliggande förslag. Jag kan alltså

icke biträda det av besparingsnämnden alternativt framställda förslaget om

slopande av köksbyggnadens tredje våning. Det skäl, som för mig varit

avgörande, är att med nämnda förslag nödig hänsyn knappast skulle tagas

till betydelsen av tillfredsställande matsalsutrymmen åt anstaltens personal.

Det synes mig uppenbart, att de matsalar, som nu finnas vid anstalten, icke

äro tillräckligt stora. Enligt vad jag inhämtat, möta för närvarande stora

svårigheter att upprätthålla ordnade utspisningsförhållanden, i det att matsalarna

måste tagas i anspråk praktiskt taget hela dagarna. Att, såsom

skulle följa av ett bifall till nämndens förslag, ytterligare avsevärt minska

det för personalens utspisning avsedda utrymmet, synes mig vid sådant

förhållande icke böra ifrågakomma. — Huruvida, därest en påbyggnad

enligt medicinalstyrelsens förslag kommer till stånd, man kan hava att

motse någon minskning i driftkostnaderna, motsvarande den nya engångskostnaden,

synes mig i hög grad tvivelaktigt. Enligt vad jag under

hand inhämtat hos medicinalstyrelsen, anser styrelsen någon dylik utgiftsminskning

icke vara att påräkna. Snarare torde det enligt styrelsen vara att

antaga, att den väsentliga utvidgningen av lokalerna kommer att medföra någon

ökning i personalkostnader och andra årliga utgifter. Oberoende av huru härmed

kan komma att förhålla sig — den förbättrade maskinella utrustningen

i köket måste å andra sidan medföra väsentlig arbetsminskning — anser jag

mig emellertid, såsom nämnt, böra tillstyrka förslaget, enär det enligt mitt

förmenande är av vikt att den i mycket otidsenliga köksbyggnaden vid

anstalten snarast iståndsättes på sådant sätt, att densamma svarar mot nutida

fordringar på en dylik byggnad.

På grund av vad jag sålunda anfört tillstyrker jag, att för utvidgningen

av köksbyggnaden vid Uppsala hospital och asyl, må utöyer för ändamålet

anvisade medel, användas ytterligare ett belopp av 116,300 kronor eller alltså

sammanlagt 384,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 184 häft. (Nr 220.) 421 29 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

Uppförande av ett hospital i Västerbottens län.

Plats för Frågan om uppförande av ett hospital i Västerbottens län var, såsom

Ö°m>imlet förut nämnts, föremål för prövning av 1928 års riksdag. Av skäl, som jag

1927 års * öet följande skall omförmäla, avslog riksdagen emellertid Kungl. Maj:ts då

förslag. framlagda förslag. Sedan ärendet nu varit föremål för ny utredning i olika

hänseenden, ber jag att få anmäla frågan om avlåtande till riksdagen av ny

framställning i ämnet.

Jag torde därvid till en början få uppehålla mig vid spörsmålet om val

av förläggningsplats för hospitalet och ber då att först få i huvudsakliga delar

redogöra för vad i denna fråga tidigare förekommit.

Genom brev den 26 juni 1925 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen,

bland annat, att med biträde av överinspektören för sinnessjukvården i riket,

en hospitalsöverläkare, som styrelsen ägde utse, och styrelsens arkitekt föreslå

med hänsyn till områdets naturliga beskaffenhet, terrängförhållanden, vattentillgång,

närhet till kommunikationscentrum m. m. lämplig byggnadsplats

inom Västerbottens län för ett hospital för 600 sjuka.

Olika Till åtlydnad härav framlade ''medicinalstyrelsen förslag i ämnet uti skri
^Yospitaiett’''

ve^se av den 4 mars 1927. Efter förmälan att styrelsen uppdragit åt överförläggning.

läkaren vid Strängnäs hospital E. Lauritzen att biträda vid utredningen,

anförde styrelsen i skrivelsen, att styrelsen ansett lämpligt att i första hand

förskaffa sig kännedom om i vad mån för hospitals anläggning tjänliga områden

kunde förefinnas invid Västerbottens läns båda städer Umeå och

Skellefteå ävensom vid huvudorten för länets västra del, Lycksele. Även

Vännäs municipalsamhälle, där den staten tillhöriga lägerplatsen tidigare

ifrågasatts såsom hospitalsområde, hade, närmast på grund av hänvändelse

från municipalstyrelsen i nämnda samhälle, besökts och förutsättningarna i

förevarande hänseende ånyo tagits under övervägande.

Förfrågningar hos länets landshövding och förste provinsialläkare m. fl.

hade icke givit anledning att utsträcka undersökningen till andra platser

inom länet. Inkomna framställningar rörande Hällnäs och Degerfors såsom

förläggningsplatser för hospitalet hade ansetts icke böra föranleda åtgärd,

detta redan på den grund, att dessa platser icke erbjöde några fördelar av

tillnärmelsevis sådan betydelse, att olägenheterna av stort avstånd till stad

eller därmed jämförligt samhälle därav kunde uppvägas.

Medicinalstyrelsen lämnade därefter eu närmare redogörelse för resultatet

av en efter besök å vederbörande orter och i övrigt inhämtade upplysningar

verkställd undersökning rörande de fyra förstnämnda orternas lämplighet

såsom förläggningsplats för ett hospital samt framlade på denna undersökning

grundat förslag om hospitalets förläggning till visst område i närheten

av Umeå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ls proposition nr 220.

07

Vad angår Vännäs lägerplats hade dess lämplighet för ändamålet vid tvåtidigare

tillfällen undersökts, nämligen dels År 1909 av kommitterade med

uppdrag att företaga undersökningar rörande lämpligaste platsen för anläggning

av ett hospital för övre Norrland, dels ock år 1910 av eu särskild kommission,

som tillsatts för att verkställa en allsidig utredning angående vilkendera

av ifrågavarande lägerplats eller bostället Öhnet vid Östersund syntes

erbjuda de största förmånerna såsom förläggningsort för ett hospital.

1909 års kommitterade hade sammanfattat sitt omdöme om Vännäs lägerplats

såsom förläggningsort på i huvudsak följande siitt.

A ena sidan vore att märka, att marken vore statens och området tillräckligt,

att tjänlig byggnadsgrund funnes samt att vatten- och avloppsledningar

kunde utan svårighet ordnas. Därtill komme, att en järnvägsstation

låge helt nära platsen samt att flera redan befintliga byggnader kunde ändras

för en eventuell anstalts behov. Å andra sidan vore läget mycket exponerat

för vindar och avståndet från stad stort, varjämte de många utefter eu betydlig

del av områdets gräns uppförda boningshusen med deras talrika befolkning

utgjorde ett betänkligt grannskap för ett hospital och skulle nödvändiggöra

kostsamma åtgärder för patienternas skyddande mot ofog och

obehörigt umgänge med främmande.

Det av 1910 års kommission avgivna utlåtandet hade resulterat i det uttalandet,

att lägerplatsen ur sjukvårdssynpunkter alls icke vore lämplig för

liospitalsförläggning.

I skrivelsen den 4 mars 1927 förklarade sig medicinalstyrelsen tillfullo

dela de åsikter, som sålunda tidigare framförts mot ett förläggande av ett

hospital till Vännäs.

I anledning av vad från medicinalstyrelsen anförts framförde av Vännäs

kommun och Vännäs municipalsamhälle utsedda kommitterade uti eu till Kungl.

Maj:t ingiven skrivelse vissa erinringar.

I utlåtande den 13 maj 1927 vidhöll medicinalstyrelsen sina skäl mot förläggning

av hospitalet till Vännäs, till vilka skäl styrelsen ytterligare ville

lägga den omständigheten att, enligt vad styrelsen inhämtat, anslag beviljats

för uppförande å Vännäs lägerplats av vissa byggnader för flygvapnets räkning.

Utlåtande i ärendet avgavs även av flygstyrelsen, som, under framhållande

av att en hangarbyggnad för flygvapnets räkning redan vore under uppförande

å Vännäs lägerplats och att övningsfältet därstädes under sommaren

1927 vore avsett att iordningställas såsom flygfält, förklarade sig ansluta sig

till vad medicinalstyrelsen i ämnet anfört och hemställt.

Vad angår hospitalets förläggning till Lycksele, anförde medicinalstyrelsen

i skrivelsen den 4 mars 1927, att endast ett mitt emot Lycksele municipalsamhälle

vid östra stranden av Ume älv beläget område, Norräng, ansetts

överhuvudtaget kunna ifrågakomma. Styrelsen hade dock ej funnit sig kunna

förorda detsamma av skäl huvudsakligen att hospitalets förläggning vid en

så pass litet centralt liggande ort inom Västerbottens län som Lycksele

skulle komma att te sig ekonomiskt ogynnsamt samt ur sjukvårdssynpunkt,

särskilt på grund av svårigheter med personalrekrytering, vålla olägenheter.

I fråga om Skellefteå hade undersökts två områden. Medan styrelsen i

fråga om bägge områdena ansett goda betingelser för eu hospitalsanläggning

förefinnas i avseende å naturskönhet, belägenhet i förhållande till stad,

vindskydd, lutningsförhållanden för byggnadsplatser m. m., hade styrelsen

emellertid ansett sig icke kunna förorda något av områdena, detta huvudsakligen

med hänsyn till att staden Skellefteås vattenverk för att kunna fullgöra

s. 68 Kontrollera mot PDF

Föreslagen

plats vid

TJmeå.

Området.

68 Kungl. Majits proposition nr 220.

leverans av vatten till hospitalet skulle behöva undergå omfattande komplettering

och utvidgning samt att hospitalet med hänsyn till blivande rayonområde

för detsamma syntes böra förläggas sydligare än vid Skellefteå.

Mot dessa skäl gjordes av magistraten samt stadsfullmäktige i Skellefteå

uti särskilda skrivelser vissa erinringar, vilka i infordrat utlåtande den 13

september 1927 bemöttes av medicinalstyrelsen.

Beträffande slutligen Umeå framhöll styrelsen, att nämnda stads omgivningar

ingående undersökts i ändamål att finna en lämplig plats för förläggning

av hospitalet. I fråga om trakten söder om Ume älv yttrade styrelsen,

att densamma låge helt och hållet oskyddad mot norr och att vattentäkten

för ett hospital därstädes skulle bliva förenad med stora svårigheter. Bedan

av dessa grunder hade styrelsen ansett denna trakt böra lämnas ur räkningen.

Av norr om älven belägna områden, som överhuvudtaget syntes kunna

komma i fråga, ansåg styrelsen fem förtjäna ett närmare omnämnande,

innan styrelsen överginge till beskrivningen av det område, det sjätte, vilket

styrelsen funnit sig böra föreslå såsom plats för uppförande av hospitalet

i fråga. Jag torde icke behöva återgiva styrelsens beskrivning av de fem

förstnämnda områdena och de skäl, på grund av vilka styrelsen ansett dem

icke böra komma i fråga. I stället torde jag böra något närmare redogöra

för vad styrelsen i berörda skrivelse den 4 mars 1927 anförde rörande det

område, som av styrelsen ansetts såsom det lämpligaste för hospitalets anläggning.

Det ifrågasatta området för hospitalsanläggningen tillhör huvudsakligen

det s. k. »Kyrkobordet» — d. v. s. kyrkoherdebostället och de båda komministerboställena

■— i Umeå socken och är beläget väster om staden strax

norr om älven, invid landsvägen Umeå—Vännäs och i vinkeln mellan denna

samt den från densamma åt nordväst utlöpande nya landsvägen till Degerfors.

Avståndet från Umeå stads centrum (Bådliustorget) är längs landsvägen,

efter utförandet av beslutad omläggning av denna, omkring 5 kilometer.

Området, som disponeras av kyrkofonden, är å eu styrelsens skrivelse

bifogad »Karta över ägorna till Kyrkobordet nris 1—3 och en del av Yästerhiske

by i Umeå socken av Västerbottens län, från äldre kartor sammanställd

och kompletterad år 1925 av t. f. distriktslantmätaren Georg Tillgren»

angivet med bruten blå linje och bokstäverna A—B—C—I)—E—F—

G—H—A. Det omfattar omkring 120 hektar. Därav utgör omkring 97.5

hektar skogsmark, 1 hektar impediment och återstoden inägojord.

Södra gränsen, omkring 1,200 meter lång, följer i sin mellersta — och

längsta — del landsvägen, men viker i östra och västra hörnen av från

denna omkring några av kommunen och enskilda bebyggda tomter. Östra

gränsen följer Ivyrkobordets gräns mot i enskild ägo varande mark, tillhörig

Västerhiske by, och, längre norrut, Degerforsvägen. Västra gränsen är dragen

längs ett i nord-sydlig riktning löpande dike, skiljande det skogbevuxna

området från väster därom liggande, tämligen vidsträckt åkermark, av vilken

blott längst söderut en liten areal medtages. Området avsmalnar mot norr,

och den korta norra gränsen följer ett område, som statens järnvägar disponerar

för grustäkt.

Områdets södra del närmast landsvägen är bebyggd med ett par smärre

arrendegårdar och en del andra lägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj:ts proposition nr ''220. (ii)

Litet längre mot norr framgår i ost västlig riktning eu delvis uppodlad,

grund sänka, och omedelbart norr om denna, omkring 300 meter från landsvägen,

vidtager skogsmark, som fortsätter norrut över hela området.

Odlad mark omsluter skogens sydvästra hörn, upptager västra delen av

nämnda sänka söder om skogen och finnes dessutom i en oregelbunden

bågformig ägofigur i områdets sydöstra de] samt å smärre tegar vid landsvägen.

Den omfattar enligt medicinalstyrelsens uppfattning för trädgårdsoch

parkanläggning fullt tillräcklig areal för hospitalet men föga därutöver.

Genom området går i nord-sydlig riktning den gamla landsvägen till

Degerfors.

Terrängen är i stort sett plan, dock med någon sluttning mot söder.

Den lämpligaste byggnadsplatsen för huvudkomplexen är belägen i den

relativt raka, omkring 400 meter långa södra skogsgränsen väster om ett

här, ungefär vid områdets mitt beläget, ganska vidsträckt och djupt grustag.

Platsen ligger ovanför den tidigare omnämnda tvärgående sänkan och

några meter högre än terrängen öster om grustaget. Utsikten därifrån över

den närmaste, tätt bebyggda trakten med bakgrund av skogklädda höjder å

södra älvstranden är vacker och omväxlande. Vindskydd erhålles icke i

avsevärd mån genom höjningar i den omgivande terrängen, men väl genom

skogen, som är ganska tät och högvuxen.

Markgrunden består av grövre och finare grus, samt är så gott som stenfri

och lätt att dränera. Grus och sand av god beskaffenhet för såväl

murning och puts som betonggjutning finnas att tillgå invid byggnadsplatsen.

Vatten för anstaltens behov i tillräcklig mängd och av god beskaffenhet

kan erhållas från Umeå stads vattenverk. Avlopp kan utan svårighet framföras

från området till den omkring 500 meter från byggnadsplatsen avlägsna

älven.

En icke oväsentlig fördel ligger i lättheten att från järnvägen, som har

stickspår till sitt omedelbart norr om området, omkring 1.5 kilometer från

byggnadsplatsen belägna grustag, få dylikt spår, provisoriskt eller permanent,

framdraget till byggnadsplatsen, för vilken anordning nivåförhållandena

äro synnerligen gynnsamma. Transporten av byggnadsmaterial, eventuellt

för framtiden av massgods för hospitalets behov, till området synes därigenom

kunna avsevärt förbilligas.

Området ligger visserligen invid en starkt trafikerad landsväg, men dock

beträffande den del, där patienterna komme att vistas, val avskilt från denna.

Markbältet längs vägen skulle i första hand komma till användning för personalbostäder,

och en del av de där redan befintliga byggnaderna, vilka

komme i anstaltens ägo, torde vara i det skick, att de skulle kunna för sådant

ändamål av anstalten disponeras.

Församlingens kyrka ligger i områdets omedelbara grannskap, likaså folkskola.

Även handelsbodar av olika slag finnas i närheten. Avståndet till staden

är visserligen relativt stort, men redan nu är regelbunden omnibustrafik

anordnad, vilken givetvis kommer att ytterligare utvecklas i och med hospitalets

tillkomst.

Medicinalstyrelsen förutsatte, att hinder icke borde möta mot att området

i fråga, vilket tillhörde kyrkofonden, skulle kunna upplåtas för liospitalsanläggning.

Det syntes styrelsen lämpligast, att den ersättning, som

borde utgå för upplåtelsen, bestämdes till en viss årlig avgäld.

Styrelsen meddelade vidare, att styrelsen gjort förfrågan hos kommunalnämnden

i Umeå landsförsamling, huruvida kommunen vore villig att, därest

Form för

upplåtelse samt

viss överenskommelse

med

Umeå landsförsamling.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Överenskommelse

med

Umeå stad

angående

vattenleuerans

m. m.

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

medicinalstyrelsen gjorde framställning om upplåtelse av området för anläggande

av ett liospital samt statsmakterna beslöto, att ett liospital skulle

förläggas dit, åtaga sig erläggandet av en dylik avgäld ävensom göra en

del andra utfästelser rörande ersättning och rörande upplåtelse av annan

mark m. m.

De sålunda ifrågasatta utfästelserna skulle innebära förpliktelse:

1) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att

fastställas: a) för upplåtelse från Kyrkobordets mark av dels själva hospitalsområdet,

dels den mark, som kunde vara erforderlig för eventuellt anordnande

av vattenverk och bad vid stranden av Ume älv, dels mark för framdragande

av stickspår till hospitalsområdet från redan befintligt dylikt spår

eller från järnvägslinjen Umeå—Yännäs och för väg från hospitalsområdet

till området vid älven, b) för rätten att å Kyrkobordets mark framdraga ledningar

såväl för vatten till hospitalet från Umeå stads vattenledning, alternativt

från eget verk vid Ume älv, som ock för avlopp från liospitalsområdets

södra gräns till Ume älv;

2) att erlägga den avgäld eller annan ersättning, som kunde komma att

bestämmas för framdragande av i punkt 1) omförmälda ledningar över mark,

som eventuellt ej hörde till Kyrkobordet;

3) att till medicinalstyrelsens förfogande ställa erforderlig, Kyrkobordet

icke tillhörig mark för framdragande av det i punkt 1) omförmälda stickspåret;
4)

att vidtaga åtgärder, så att de av enskilda personer nu innehavda,

å hospitalsområdet belägna lägenheterna med därå uppförda åbyggnader

utan kostnad för statsverket kunde överlåtas på medicinalstyrelsen senast

å den laga fardag, som infölle närmast efter fyra år från den dag, då hospitalets

uppförande påbörjats, dock att överlåtelsen beträffande de personer,

som den 1 juli 1926 brukade lägenheterna, finge anstå, till dess

de avflyttade eller avlede, utan rätt för dem att å lägenheterna göra större

om- eller nybyggnader eller vidtaga andra väsentliga förändringar å dessa;

med rätt likväl för styrelsen att utan ersättningsskyldighet såväl under

byggnadstiden som därefter över lägenheterna framdraga erforderliga vägar;

5) att träffa sådan uppgörelse med den eller de personer, som på arrende

innehade mark inom det för hospitalet avsedda området, att denna mark

med därå uppförda åbyggnader kunde utan kostnad för statsverket avträdas

och ställas till styrelsens förfogande å den laga fardag, som inträffade närmast

efter byggnadsarbetenas igångsättande, eller å den senare dag, som kunde

av styrelsen bestämmas, med rätt för styrelsen att redan vid tiden för arbetets

igångsättande låta över nämnda mark framdraga erforderliga vägar; samt

6) att vidtaga åtgärder, så att å området befintliga vägar bleve avlysta

och ställda till medicinalstyrelsens uteslutande förfogande, dock med rätt

till nödig utfartsväg för de å området boende lägenhetshavarna.

Med anledning av den av styrelsen sålunda gjorda förfrågan hade kommunen

vid sammanträde den 26 september 1926 förklarat sig villig att, därest

vederbörande beslutade, att hospitalet skulle förläggas till området i fråga,

ikläda sig samtliga av styrelsen angivna förpliktelser.

Beträffande frågan om tillgodoseende av hospitalets vattenbehov meddelade

styrelsen följande:

Enligt vad styrelsen erfarit syntes någon utsikt att vatten skulle finnas

å eller i närheten av det ifrågasatta hospitalsområdet i tillräcklig mängd

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. MajUs proposition nr 220.

för hospitalets behov icke före finn as. Umeå stad hade icke kunnat erhålla

vatten för sitt nya vattenverk på närmare håll än i den omkring 8 kilometer

från staden belägna Piparbölesjön. Skulle av någon anledning hospitalets

behov av vatten framdeles behöva tillgodoses från Ume älv, funnes möjlighet

till anläggning av ett vattenverk å den mark vid stranden av Ume älv

som, på sätt förut nämnts, avsetts därför och för anordnande av bad och för

vilken mark Umeå landskommun förbundit sig att erlägga avgäld.

På framställning av styrelsen hade emellertid stadsfullmäktige i Umeå

beslutit att, därest styrelsen beslöte tillgodose hospitalets behov av vatten

från stadens vattenverk, förbinda sig att leverera allt för hospitalets behov

erforderligt vatten, att inom ett och ett halvt år efter därom till drätselkammaren

lämnat skriftligt meddelande till hospitalets gräns hava anlagt

vattenledning så anordnad, att trycket ej komme att understiga, vid 7.5

sekundliters förbrukning 26 meter, vid 15 sekundliters förbrukning 16 meter

samt vid 30 sekundliters förbrukning, 15 minuter efter tillsägelse, 29 meter

under en sammanhängande tid om högst 6 timmar, allt under antagande

att marknivån vid det blivande hospitalsområdet låge å höjden + 39.0 meter

över havets medelvattenyta, att från och med den dag liospitalsanläggningen

toges i bruk leverera vatten enligt följande ersättningsgrunder, nämligen,

att 80,000 kubikmeter vatten per år skulle levereras till ett belopp av 16,000

kronor oavsett om förbrukningen komme att uppgå till 80,000 kubikmeter

eller ej, att för förbrukning därutöver skulle erläggas 16 öre per kubikmeter

under en tidrymd av 10 år, men att därefter skulle erläggas per kubikmeter

samma pris som för hushållsförbrukning inom staden enligt mätare, dock

lägst 10 öre per kubikmeter, samt att detta anbud skulle gälla, till dess

Kungl. Maj:t fattat beslut om hospitalets uppförande och Kungl. Maj:ts beslut

vederbörligen delgivits, dock högst till den 1 oktober 1930.

I huvudsaklig överensstämmelse med detta stadsfullmäktiges åtagande,

vars godkännande tillstyrkts av den av medicinalstyrelsen anlitade experten,

förste ingenjören vid Stockholms stads vattenledningsverk John Bergström,

hade medicinalstyrelsen uppgjort ett förslag till preliminärt avtal om vattenleverans,

vilket förslag styrelsen översänt till stadsfullmäktige för godkännande

och underskrift.

Berörda avtal undertecknades sedermera för stadsfullmäktiges del den 29

juni 1927 och för medicinalstyrelsens del den 1 juli 1927.

Efter erinran om att styrelsen i sin plan för anskaffande av nya platser

för den statliga sinnessjukvården av den 25 september 1925 beräknat platsantalet

beträffande Yästerbottenshospitalet till 800 i stället för till förut

ifrågasatt antal av 600, hemställde slutligen styrelsen att, under förutsättning

att det såsom plats för hospitalet föreslagna, å Kyrkobordet i Umeå socken

belägna området kunde till styrelsen för ändamålet överlåtas, Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt styrelsen att med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra

och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag, ritningar och kostnadsberäkningar

till uppförande å nämnda område av byggnader för ett hospital

om 800 sängar.

Uti ärendet avgavs infordrat utlåtande den 28 juni 1927 av kammarkollegium,

som låtit i ärendet höra vederbörande kyrkoråd, boställsarrendatorer,

landsfiskal och jägmästare ävensom inhämtat utlåtanden av domkapitlet i

Luleå och länsstyrelsen i Västerbottens län.

Kammar
kollegium.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts

beslut den 7

oktober 1927.

Departements

chefens

yttrande i

1928 års

proposition

om 1927 års

förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Kammarkollegium tillstyrkte att, därest Kungl. Maj:t skulle finna skäligt

besluta, att å den ifrågavarande platsen i Umeå socken skulle anläggas

hospital i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan, Kungl. Maj:t måtte

i samband därmed förklara, att det i styrelsens framställning avsedda området,

i huvudsaklig överensstämmelse med de å Tillgrens karta angivna

gränserna, finge från ifrågavarande fastigheter upplåtas åt medicinalstyrelsen

att av styrelsen innehavas, så länge området nyttjades för avsett ändamål

och laga hinder ej mötte, allt under iakttagande av vissa av kollegium föreslagna,

i utlåtandet närmare angivna villkor för upplåtelsen.

Genom brev den 7 oktober 1927 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen

att med biträde av överläkaren Lauritzen uppgöra och till Kungl.

Maj:t avgiva fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag

till en å förenämnda område av kyrkoherdebostället 61/64 mantal krono

Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa 3/16 mantal krono Kyrkobordet

nr 2 i Umeå socken förlagd vårdanstalt för sinnessjuka, avsedd för

800 patienter. Tillika förklarade Kungl. Maj:t, att medicinalstyrelsen borde

vid uppdragets fullgörande taga under övervägande, huruvida och i vad

män genom ökning av det för liospitalsbyggnader sedvanliga våningsantalet

eller eljest genom byggnadstekniska anordningar kostnaderna för hospitalets

uppförande ävensom driftkostnaderna för detsamma skulle utan avsevärd

olägenhet kunna i mera betydande mån nedbringas.

Till åtlydnad härav överlämnade medicinalstyrelsen med skrivelse den 28

december 1927 det förslag till sinnessjukanstalten i fråga, som sedermera

lades till grund för framställning till 1928 års riksdag.

Vid anmälan den 20 mars 1928 av detta förslag yttrade min företrädare

i ämbetet i fråga om förläggningsplats för anstalten, bland annat, att de

skäl, som medicinalstyrelsen anfört för att styrelsen vid valet av plats efter

sina ingående undersökningar stannat vid det avsedda området vid Umeå,

synts honom övertygande. När Kungl. Maj:t genom sitt beslut den 7 oktober

1927 uppdragit åt medicinalstyrelsen att inkomma med förslag till hospital,

hade detta beslut i realiteten också innefattat ett godkännande av

förslaget om den plats för hospitalets förläggning, som styrelsen funnit vara

den lämpligaste. Varken i samband med det förslag till liospitalsanläggningen

i fråga, som av medicinalstyrelsen framlagts i nyssnämnda skrivelse

av den 28 december 1927, eller i annat sammanhang hade sedermera framkommit

omständigheter, som synts vara ägnade att påkalla en ändrad uppfattning

i avseende å platsen för anstalten.

Efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet fann sig departementschefen

även böra tillstyrka medicinalstyrelsens förslag om att det avsedda

området för angivet syfte skulle ställas till förfogande mot erläggande

av årlig avgäld, mot vilken form för upplåtelse någon erinran icke framställts

av vare sig kammarkollegium eller övriga i ärendet hörda myndigheter eller

andra vederbörande. Departementschefen förbisåge härvid icke att, enligt vad

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kimgl. Maj:ts proposition nr 220.

handlingarna utvisade, vissa arrendatorer å boställena gjort ansökan enligt

lagen den 4 januari 1927 (nr 1) om friköp av de arrenderade områdena.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och kammarkollegium hade emellertid på

närmare anförda skäl ansett denna omständighet icke böra utgöra hinder

för markupplåtelse av antydd art och omfattning till hospitalsanläggning,

och departementschefen anslöt sig till denna uppfattning.

Departementschefen behandlade i samband härmed frågan om villkor för

upplåtelsen och vissa övriga med densamma sammanhängande förhållanden.

I samband med behandlingen av förslaget rörande sinnessjukanstaltens

anordnande omnämnde departementschefen vidare, att medicinalstyrelsen

beträffande förläggningen av anstaltens huvudkomplex anfört bland annat följande.

Såsom styrelsen i skrivelsen den 4 mars 1927 framhållit, vore en förläggning

av huvudkomplexet till södra skogsbrynet i västra delen av området

med hänsyn till fri och vacker utsikt den lämpligaste. I det först

uppgjorda förslaget till byggnadernas förläggning, å ritningarna betecknat

såsom alternativ A, hade detta iakttagits. Det hade emellertid vid de grundundersökningar,

som under förslagets utarbetande pågått, visat sig, att de

södra och västra delarna av denna plats för huvudkomplexet erbjöde mindre

god byggnadsgrund än marken närmast åt öster och norr. Genom en förflyttning

av komplexet mot nordost skulle därför vinnas förmånligare grundläggningsförhållanden.

Att anstalten genom en dylik förskjutning avlägsnades

från skogsbrynet innebure visserligen en avgjord nackdel. Ernåendet

av bättre byggnadsgrund och den besparing i kostnaden för byggnader och

dränering, som därmed kunde vinnas, hade emellertid föranlett styrelsen att

såsom alternativ B upptaga en ändrad förläggningsplan med iakttagande av

förberörda förskjutning av huvudkomplexet. En fortsatt undersökning av

markens höjd- och grundförhållanden m. m. kunde medföra en del ytterligare

justeringar i förläggningen. Emellertid borde anstalten icke skjutas

avsevärt längre in i skogen, för att kontakten med det livligare landskapet

söderut ej helt måtte förloras och anstalten få ett alltför avskilt och dystert

läge.

På grund av nu berörda omständigheter hade styrelsen funnit sig böra

förorda alternativ B, dock med de jämkningar i fråga om förläggningen av

byggnaderna, som vid fortsatt undersökning kunde befinnas ändamålsenliga.

På grund av den förskjutning i nordost av hela byggnadskomplexet, som

bleve en följd av förläggningen enligt alternativ B, skulle den del av området,

som vore belägen omedelbart norr om linjen B—C å Tillgrens karta, bliva

obehövlig, vadan det blivande liospitalsområdet kunde minskas med denna del.

Departementschefen fann i likhet med medicinalstyrelsen avgörande skäl

tala för det av styrelsen förordade alternativet B.

Inom riksdagen väcktes i anledning av Kungl. Maj ds förslag eu motion

(II: 517), vari bland annat hemställdes, att riksdagen med avslag å Kungl.

Maj ds proposition, i vad den avsåge uppförande av ett hospital i Västerbotten,

måtte i skrivelse till Kungl. Majd anhålla om förnyad och mera allsidig

prövning rörande lämpligheten av att förlägga det nya hospitalet till

Vännäs gamla lägerplats.

Huvudkomplexets

förläggning

inom området.

1928 års

riksdag.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I motionen framställdes i åtskilliga avseenden kritik mot den av Kungi.

Maj:t föreslagna förläggningsplatsen samt framliöllos vissa föi''delar, som

enligt motionärens mening skulle vara förenade med en förläggning till

Vännäs.

I sin skrivelse i ämnet (nr 287) anförde riksdagen beträffande frågan

om förläggningsplats för hospitalet huvudsakligen följande.

Riksdagens vederbörande utskott hade besökt det av Kungl. Maj:t föreslagna

området för att taga närmare kännedom om områdets beskaffenhet

och planläggningen av hospitalet därstädes.

Vid den härvid företagna undersökningen hade utskottet kommit till den

uppfattningen, att den för hospitalsbygget avsedda platsen måste anses ur

olika synpunkter mindre tillfredsställande.

Vad sålunda grundförhållandena anginge, hade markgrunden, särskilt i betraktande

av storleken av de byggnadskomplex, som ifrågasatts till uppförande,

synts mindre god och kunna befaras medföra stora kostnader för

grundläggningsarbeten. Ej heller syntes det vara uteslutet, att å området

grundsättningar komme att uppstå efter byggnadernas uppförande. I allt

fall hade utskottet icke kunnat av tillgängliga handlingar känna sig övertygat

om, att grundförhållandena vore sådana, att det utan ytterligare undersökning

kunde anses rådligt tillstyrka förläggandet av hospitalet till platsen

ifråga.

Vegetationen å byggnadsområdet hade ock synts utskottet synnerligen

klen. Trädbeståndet å området utgjordes i huvudsak av tallskog, vilken

emellertid med hänsyn till jordens beskaffenhet besutte ringa växtkraft.

Visserligen funnes tillräckliga områden i närheten av själva byggnadsområdet,

som kunde tjäna till ai’betsfält, men dessa vore till större delen lågt

belägna, och jorden därstädes syntes vara delvis mindre lämplig för trädgårdsbruk.

Redan av dessa skäl hade riksdagen ansett starka betänkligheter möta för

bifall till Kungl. Maj:ts förslag beträffande platsen för förläggningen av hospitalet

ifråga.

Härtill komme ytterligare den omständigheten, att, enligt vad av propositionen

framginge, det för hospitalets förläggning avsedda området, vilket

vore av ecklesiastik natur, skulle ställas till statsverkets förfogande mot

erläggande av viss årlig avgäld, vilkens utgörande skulle ankomma på Umeå

landskommun. Riksdagen hade icke kunnat undgå att ställa sig mycket

tveksam mot en dylik anordning. Enligt riksdagens mening borde det

anses såsom oeftergivligt, att statsverket tillförsäkrades full äganderätt till

mark, varå så stora kostnader nedlades som i det föreliggande fallet ifrågasatts.

Vad anginge det i denna fråga motions vis väckta yrkandet om förnyad

och mera allsidig prövning rörande lämpligheten av att förlägga det nya

hospitalet till Vännäs gamla lägerplats, hade riksdagens vederbörande utskott

efter besök å platsen funnit det härför avsedda området ur vissa synpunkter

synnerligen väl lämpat för en hospitalsanläggning. Riksdagen ansåge

sig emellertid böra erinra därom, att i Kungl. Maj:ts proposition nr

50 till 1925 års riksdag angående försvarsväsendets ordnande förutsatts,

att flygstationen vid Vännäs alltjämt skulle tidvis tagas i anspråk, förnämligast

för vinterflygningar, samt att densamma skalle tjänstgöra såsom mellanstation

mellan Boden och flygvapnets sydligare förläggningar. _ Riksdagen

hade ej heller funnit anledning ifrågasätta någon ändring i vad Kungl. Maj:t

därutinnan föreslagit, om ock riksdagen ansett sig böra uttala, att detta

icke borde utgöra hinder för val av annan plats, därest förhållandena därtill

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Afaj:ts proposition nr 220. 75

skulle giva anledning. Vid Vännäs lägerplats liade sedermera för avsevärda

kostnader ett flygfält planerats och eu hangarbyggnad uppförts. Vid sådant

förhållande och då, enligt vad riksdagens vederbörande utskott under hand

inhämtat, svårigheter syntes möta att å annan plats i orten erhålla ett landningsfält

för flygvapnet, hade riksdagen, såsom nämnt, ej heller i frågans

nuvarande läge ansett sig kunna förorda hospitalets förläggning till sagda

lägerplats.

Vid nu angivna förhållanden hade riksdagen, oaktat riksdagen för visso

insåge angelägenheten av att ett hospital av den storlek, Kungl. Maj:t föreslagit,

snarast möjligt komme till uppförande inom Västerbottens län'', funnit

ett uppskov med frågans avgörande ofrånkomligt. Eu förnyad utredning av

frågan syntes riksdagen alltså påkallad. Vid denna utredning borde uppmärksamheten

ägnas åt områden vid älvdalen mellan Backen och Vännäs.

Riksdagen förutsatte, att utredningen skulle kunna slutföras inom sådan

tid, att förslag i ämnet kunde föreläggas 1929 års riksdag och att arbetena

därefter kunde så bedrivas, att någon nämnvärd tidsspillan med hospitalets

färdigställande icke skulle uppkomma.

I anledning av vad riksdagen sålunda anfört och efter det kommitterade

för Vännäs köping i särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter gjort framställning

i fråga om anstaltens förläggning till Vännäs gamla lägerplats

ävensom i samband därmed gjort vissa erbjudanden, uppdrog Kungl. Maj:t

genom beslut den 22 juni 1928 åt medicinalstyrelsen att beträffande förläggning

av hospital i Västerbottens län

dels ej mindre fullfölja de inom det tidigare föreslagna markområdet i

Lmeå socken verkställda grundundersökningarna på det sätt och i den omfattning,

som kunde erfordras för bedömande av frågan om anstaltens lämpligaste

förläggning inom berörda område, med avseende såväl å anstaltskomplexet

i dess helhet som å de särskilda anstaltsbyggnaderna, ävensom

för beräkning av kostnaderna för grundläggning vid en dylik förläggning,

än även verkställa utredning rörande de ungefärliga kostnaderna för att

för kronans räkning genom expropriation med äganderätt förvärva området i

fråga;

dels företaga undersökningar rörande möjligheten att å område vid älvdalen

mellan Backen och Vännäs med äganderätt förvärva lämplig förläggningsplats

för hospitalet,

dels ock, efter samråd med flygstyrelsen, med beaktande av vad kommitterade

för Vännäs köping i nyssberörda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter anfört

verkställa förnyad undersökning rörande möjligheten och lämpligheten

av att förlägga nämnda hospital till Vännäs.

Tillika föreskrevs, att medicinalstyrelsen efter slutförandet av nu nämnda

undersökningar snarast möjligt skulle till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse

för undersökningarnas resultat samt därvid tillika framlägga förnyat

förslag beträffande plats för förläggning av hospitalet.

Genom särskilda remisser blevo från Degerfors och Lycksele kommuner

ingivna framställningar rörande hospitalets förläggning överlämnade till

medicinalstyrelsen för att tagas i övervägande vid utförande av nyssnämnda

uppdrag.

Vissa nya

utredningar

i plats frågan

m. m.

Kungl. Maj.ts

beslut den 22

juni 1928.

s. 76 Kontrollera mot PDF

Medicinalstyrelsens

skrivelse den

13 november

1928.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I skrivelse den 13 november 1928 framlade medicinalstyrelsen utredning

och förslag i ämnet.

Styrelsen omnämnde därvid till en början, att från en av Degerfors kommun

tillsatt kommitté till styrelsen ingivits ytterligare en till Kungl. Maj:t

ställd skrivelse rörande ifrågavarande förläggning, vilken skrivelse styrelsen

vid uppdragets fullgörande jämväl beaktat.

Vidare omförmälde styrelsen, att styrelsen jämlikt bemyndigande av Kungl.

Maj:t vid de av uppdraget föranledda undersökningarna och utredningarna

anlitat biträde av överläkaren Lauritzen, varjämte styrelsen biträtts av överinspektören

för sinnessjukvården E. Göransson, arkitekten C. Westman samt

tjänstemännen i järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning filosofie doktorn

R. Lidén och förste byråingenjören J. Ohlsson in. fl.

Genom länsstyrelsen i Västerbottens län hade styrelsen fått mottaga dels

förslag å vissa områden vid älvdalen mellan Backen och Vännäs, som ansetts

kunna ifrågakomma som förläggningsplats för hospitalet, dels och värderingsinstrument

över markområdet i Umeå socken.

Besök på platsen, i samband med förhandlingar med vederbörande ortsmyndigheter,

hade företagits dels vid det förut föreslagna området i Umeå

socken (Backen), dels vid Vännäs köping, vid Vindeln ävensom vid tvenne

områden i Umeälvdalen, belägna ett i Vännäs kyrkoby samt ett i Baggböle

och Kåddis byar, varjämte tillfälle beretts medicinalstyrelsens chef, generaldirektören

Hellström, och medicinalrådet Stenbeck att närvara vid av ledamöter

utav statsrådet avlagda besök å nämnda platser.

Till ordförandena i kommunalnämnderna i Vännäs köping samt Vännäs

och Degerfors kommuner hade medicinalstyrelsen överlämnat en av styrelsen

den 1 september 1928 uppgjord promemoria angående fordringar på

plats för ett nytt hospital inom Västerbottens län.

Medicinalstyrelsen behandlade härefter vart för sig de områden, som vid

den nya utredningen ifrågasatts såsom förläggningsplats för hospitalet. Vad

styrelsen därom anförde var av i huvudsak följande innebörd.

Norräng vid Lycksele.

I förut omförmälda, av Lycksele kommun till Kungl. Maj:t ingivna framställning

hade, bland annat, gensaga riktats mot vissa av medicinalstyrelsen

i dess skrivelse den 4 mars 1927 gjorda uttalanden rörande ifrågavarande

områdes lämplighet för liospitalsanläggningen.

Styrelsen bemötte vad kommunen erinrat samt fann sig på grund av vad

sålunda anförts böra vidhålla sin tidigare uttalade mening, att Lycksele-området

icke borde ifrågakomma som förläggningsplats för hospitalet.

Område i Baggböle och Kåddis byar i Umeå socken.

Styrelsen omnämnde att, sedan styrelsen hos länsstyrelsen i Västerbottens

län anhållit om anvisning å något eller några områden vid älvdalen mellan

Backen i Umeå socken och Vännäs, som kunde finnas lämpliga till förlägg
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 220. 77

uingsplats för liospital, länsstyrelsen i skrivelse den 7 juli 1928, bland annat,

anfört följande:

Då hospitalsområdet enligt medicinalstyrelsens skrivelse bifogad promemoria

bör vara beläget i eller invid stad eller stöive landssamhälle, hava

undersökningarna i första hand inriktats på områden vid älven i närheten

av Backen och Yännäs. Undersökningarna hava givetvis fortsatts utmed

älvdalens norra sida emellan nämnda platser. Såsom av bifogad generalstabskarta

framgår, genomlöpes emellertid denna del av Urnans älvdal av

både järnväg och landsväg, vilka korsa varandra vid Norrfors. På grund

härav möta vissa hinder att å denna s. k. mellansträcka få ett hospitalsområde

i skyddat läge med tillräcklig areal och i övrigt fyllande de av medicinalstyrelsen

angivna fordringarna. Länsstyrelsen har nämligen utgått från

att det icke kan anses lämpligt, att hospitalsområde beröres vare sig av

allmän landsväg eller järnväg.

Efter dessa allmänna uttalanden om förhållandena i älvdalen i föreliggande

avseende hade länsstyrelsen givit anvisning på ett område i Baggböle och

Kaddis byar, utmärkt som alternativ I å ett skrivelsen åtföljande generalstabens

kartblad. Beträffande detta område anförde medicinalstyrelsen

huvudsakligen följande:

Området, som är beläget omkring 7 kilometer från Umeå stad (torget)

mellan landsvägen och den något över 11/4 kilometer norr om denna liggande

järnvägen, omfattar omkring 100 har. Östligast ligga rätt vidsträckta men

sankt belägna åkerfält. Närmast väster om dessa är området vid landsvägen

i söder och järnvägen i norr skogbevuxet, men däremellan upptaget av ett

brett bälte myrmark. Endast västra delen av området, vilken ligger något

högre, kan ifrågahomma som byggnadsplats. Därmed bleve emellertid avståndet

mellan liospitalsbyggnaderna och jordbruksarealen i områdets östra del

alltför stort. Den västra delen är i sin helhet skogbevuxen. Genom utökning

av området västerut skulle visserligen någon åkerjord kunna åtkommas även

på detta håll, men i så fall alldeles inpå Kåddis by. Marken består av sand

med vegetation, utom tallskogen, väsentligen av ljung. Området erbjuder

tillsynes icke i något avseende några fördelar framför området vid Backen,

utom däri att det möjligen är något bättre vindskyddat mot norr. I flera

avseenden är det däremot underlägset. Lämpligt belägen odlad jord kan

svårligen erhallas. Avståndet från Umeå är 2 kilometer längre. Bebyggelsen

vid landsvägen är här gles. Eördelen av närbelägen skola och kyrka är icke

förhanden. Vattenledningen, som även här torde få anslutas till Umeå stads

vattenverk, bleve något längre än vid Backen.

Baggböleområdet kunde därför ej av styrelsen förordas som förläggningsplats

för hospitalet.

Område i Yännäs kyrkoby.

I sin förut omförmälda skrivelse anmälde länsstyrelsen i Västerbottens

län jämväl, att av Yännäs sockens kommunalfullmäktige utsedda deputerade

hos länsstyrelsen hemställt, att undersökning måtte verkställas angående

hospitalets förläggning till Yännäs socken å ett område, som å ett länsstyrelsens

skrivelse bifogat kartblad betecknats såsom alternativ II.

Sedermera ingåvos från socknens kommitterade till medicinalstyrelsen

två framställningar av den 1 och den 20 september 1928 jämte karta över

området.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I fråga om detta område anförde styrelsen huvudsakligen följande:

Området är beläget norr om Ume älv omkring 3 kilometer öster om Vännäs

järnvägsstation. Dess södra gräns bildas av den här parallellt med

älven och omkring 250 meter norr om denna löpande järnvägen Umeå—

Vännäs; landsvägen framgår mellan järnvägen och älven. Från nämnda

södra gräns, som är omkring 800 meter lång, sträcker sig området, något

avsmalnande, omkring 1,200 meter norrut, omfattande omkring 90 har. Den

byggnadsplats, som närmast torde kunna ifrågakomma, ligger omkring 400

meter norr om sydgränsen vid järnvägen och avsevärt högre än denna.

Denna plats är vackert belägen, väl skyddad mot norr och väster av skogshöjder;

mot öster är terrängen fallande, men något skydd erhålles även åt

detta håll av skogen, som täcker hela byggnadsplatsen. Omedelbart intill

denna ligger en omkring 4 har stor åkertäppa; odlad mark finnes dessutom i

områdets sydöstra del på måttligt avstånd från byggnadsplatsen. Ett erbjudande

från socknen att utöka området med åkerareal norrut har däremot

ingen betydelse, då denna åker skulle komma på för stort avstånd från

byggnaderna. Marken uppgives vara väl tjänlig som byggnadsgrund. Kommunalfullmäktige

erbjuda, förutom överlåtelse utan ersättning av området,

»fritt vatten genom anläggande av ledning» från den på andra sidan om

älven belägna, omkring 8.5 kilometer fågelvägen avlägsna Åckelsjön samt

framdragande av avloppsledning från området till älven. Elektrisk energi

kan erhållas från Yännäs kraftverk.

Beträffande ett här förlagt hospitals förseende med vatten framhöll medicinalstyrelsen

härefter, att denna angelägenhet i och för sig vore av den vikt,

att den icke kunde baseras endast på de garantier, som kommunen kunde erbjuda.

Möjligheten av att erhålla fullgott vatten i tillräcklig mängd på det

av kommunen föreslagna sättet kunde icke utan ingående undersökningar utredas.

Under alla omständigheter syntes en sådan vattenverksanläggning bliva

mycket kostsam. Yissa omständigheter, såsom vattenintagets med det därinvid

förlagda filtreringsverkets stora avstånd från hospitalet samt risken för

rörbrott å den långa huvudledningen och svårigheten att få eventuellt sådant

brott snabbt avhjälpt, vore i och för sig ägnade att väcka starka betänkligheter.

Anlitandet av älvens vatten på denna plats, blott ett par kilometer

nedanför avloppsledningarna till älven från Vännäs köping, vore icke

tillrådligt.

Frånsett vattenfrågans ogynnsamma läge ansåg styrelsen området mindre

lämjiligt som plats för hospital på grund av avlägsenheten icke blott från

stad utan i viss mån även från närmaste större samhälle, Vännäs köping. Då

styrelsen dessutom icke funnit några omständigheter vara förhanden, med

undantag möjligen för det skyddade läget, vilka framstode såsom särskilt

gynnsamma just för ifrågavarande förläggning, hade styrelsen icke ansett

sig böra föranleda de vidlyftiga och kostsamma undersökningar, vilka vore

erforderliga för ett noggrant bedömande av områdets förutsättningar som

förläggningsplats.

Vännäs köping.

A. Vännäs lägerplats.

Beträffande detta omi-åde anförde medicinalstyrelsen, att styrelsen tidigare

vid flera tillfällen anfört de skäl, som gjorde detsamma från sjukvårds
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

synpunkt mindre lämpligt som förliiggningsplats, i vilket avseende styrel

sens mening icke ändrats av de invändningar, som från samhällets målsmän

eller motionsvis i riksdagen framförts. Styrelsen saknade emellertid anledning

att ytterligare ingå på eu diskussion av dessa förhållanden, enär det

av ärendets behandling i riksdagen framginge, att utredningen i första hand

borde inriktas på frågan om områdets erforderlighet för flygvapnets behov.

I eu av de till medicinalstyrelsen remitterade framställningarna från kommitterade

för Vännäs köping hade gjorts ett erbjudande att, för den händelse

hospitalet förlädes till lägerplatsen, utan kostnad för statsverket tillhandahålla

och till flygfält iordningställa annan lämplig av flygstyrelsen godkänd

plats i köpingens omedelbara närhet, därvid meddelats, att tre områden,

fribelägna och av minst samma utsträckning som flygplatsen på

lägret, kunde av kommitterade underställas flygstyrelsens prövning. I en

andra framställning hade kommitterade anfört, att av överläggningar med

flygstyrelsen framgått, att såväl flygvapnet som hospitalet kunde med litet

ytterligare jordförvärv rymmas å lägerplatsen, enär flygvapnet egentligen blott

behövde den öppna delen av lägerområdet, d. v. s. partiet mellan Bjurholmsvägen

och de kvarstående byggnaderna å lägerhöjden, varför hela nordvästra

området mycket väl kunde överlåtas att disponeras för liospitalsanläggningen.

Köpingen erbjöde sig att förvärva och utan kostnad för statsverket

överlåta för liospitalsanläggningen nödig mark utöver den kronan

tillhöriga.

Efter anhållan hade flygstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet och därvid,

med överlämnande av rapport över i Vännäs utförda rekognosceringar, förklarat

sig anse en förflyttning av flygplatsen från Vännäs läger icke böra

ifrågakomma. I rapporten hade lämnats utredning angående den ifrågasatta

förflyttningen av flygfältet, vilken på anförda skäl avstyrkts. Därjämte hade

i fråga om en förläggning av hospitalet nordväst om flygfältet uttalats, att

en sådan förläggning icke skulle medföra några nackdelar för flygfältet under

förutsättning, att byggnader icke uppfördes söder om en linje från skogsudden

sydväst om den befintliga hangaren till den å skjutbanan belägna

500-metersvallen och att hus över tyå våningars höjd icke uppfördes å området

mellan flygfältet och järnvägen.

Den av flygvapnet disponerade egentliga lägerplatsen syntes sålunda kunna

lämnas ur räkningen. Styrelsen övergick därför till en redogörelse för den

nyss omförmälda, alternativt ifrågasatta förläggningsplatsen.

B. Nordvästra området vid Vännäs läger.

I fråga om detta område anförde styrelsen till en början följande:

Västra delen av Vännäs lägers område höjer sig från Bjurliolmsvägen

långsamt dels åt öster mot den platå, på vilken lagerbyggnaderna äro uppförda

— det nyss under A. avhandlade området — dels åt norr, utefter

en lägret tillhörig skjutbana, som sträcker sig omkring 900 meter norrut

från Bjurliolmsvägen. Åt nordost faller området, efterhand bildande en

bred ravin mellan lägerplatsen i sydost om den högt liggande terrängen

omkring skjutbanans mellersta och “norra delar i nordväst. Det är denna

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

sistnämnda terräng, som av Vännäs-kommittén föreslagits som ett andra

alternativ för hospitalets förläggning.

Med skrivelse till medicinalstyrelsen den 1 oktober 1928 har kommittén

överlämnat, bland annat, en blåkopia av »Skiss över Vännäs Lägerplats

med angränsande littera», å vilken gränser för området, som omfattar omkring

100 har, äro med en röd linje angivna i ungefärlig överensstämmelse

med de direktiv, som av medicinalstyrelsen vid företagen undersökning av

platsen meddelats. Skjutbanans övre hälft bildar områdets centrala parti.

I söder går området ined en spets fram till Bjurholmsvägen; därifrån går

en gränslinje mot flygplatsen i nordostlig riktning, längre fram följande

ravinens botten, och eu annan i nordvästlig riktning på kort avstånd från

Bjurholmsvägen. Områdets nordöstra och nordvästra gränslinjer äro dragna

så, att ett brett bälte av den norr om skjutbanan liggande skogen ingår i

området.

Byggnadsplatsen måste så förläggas, att den kommer norr om den av

flygstyrelsen angivna södergränsen för tillåten bebyggelse, vilket innebär eu

förskjutning norrut mot mitten och övre delen av skjutbanan till omkring

300 meters avstånd från Bjurholmsvägen och 000 meters avstånd från

älven. Här kan tillfredsställande vindskydd av skogshöjden i norr erhållas.

Även åt nordväst är platsen rätt väl skyddad, under det att den åt öster

ligger öppen mot ravinen. Mot söder och sydväst är platsen likaledes

öppen mot fallande terräng. Utsikten från denna plats är mot öster och

söder mycket vidsträckt och vacker, men bebodda trakter ser man endast

på långt avstånd, frånsett den livlösa lägerplatån. Byggnadsplatsen ligger

på omkring 1 kilometers avstånd fågelvägen från Vännäs köping, men körvägen,

Bjurholmsvägen, omkring lägerplatsen torde bliva nära dubbelt så

lång; möjligen kan dock en annan väg, norr om ravinen, anordnas till bangårdens

lastkaj sida med eu längd av endast omkring 1,200 meter. Angående

möjligheten att framdraga järnvägsspår till byggnadsplatsen föreligger eu

av kommitterade ingiven utredning, utförd av baningenjören Ivar Gewalt,

enligt vilken det på grund av höjdskillnaden, omkring 30 meter, mellan

järnvägsstationen och byggnadsplatsen icke utan att anlita en synnerligen

kostsam omväg låter sig göra att föra ett spår högre än till ett plan i ravinsluttningen

12 meter under byggnadsplatsens nivå, från vilket sålunda eu

sluttande transportbana upp till denna finge anordnas.

Norra delen av området är bevuxet med barrskog; skjutbanan har under

årens lopp delvis täckts med lövbuskage. Å ömse sidor om skjutbanan, i

höjd med byggnadsplatsen. finnes odlad jord, tillräcklig för hospitalets

behov. Området är obebyggt.

Härefter yttrade styrelsen, att grundwndersökningar genom styrelsens

försorg utförts av förenämnda experter, Lidén och Ohlsson, vilka i avgivet

utlåtande därom anfört följande:

»Borrningsundersökningarne hava här utförts i tre stycken sektionslinjer

över det område, som omfattar skjutfältets mellersta del och de på ömse

sidor om detta belägna åkerfälten, och vilket närmast ansetts kunna komma

ifråga, om hospitalet skall förläggas till denna plats. Borrningsresultaten

och borrpunkternas lägen framgå av vidfogade sektionsritning och plankarta.

Sektion III framgår ej "långt från den branta sluttningen ned till

eu från nordost inskjutande djup dalsänka, och sektion I är förlagd vid

kanten av skogsmarken ovanför de på skjutfältets ömse sidor liggande åkermarkerna.

Grunden å det undersökta området består av lera utom å ett mindre

parti vid skjutfältets östra del, där berggrunden sticker upp. Yid borr
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition ur 220.

hälen a och 5 i sektion II bär leran eu tjocklek av över 6 meter. Ett område

med lera av denna mäktighet framgår sannolikt längs genom hela

det östra åkerfältet mellan sektionerna I och III samt sträcker sig även in över

en del av skjutfältet omkring borrhål 5 i sektion II. Från denna lersänka

avtar, i riktning mot sektionerna I och III, leran småningom i mäktigliet

och utkilar delvis helt och hållet, så att fasta bottnen, morän, kommer upp

till markytan. På större delen av det östra åkerfältet torde leran hava

sådan mäktigliet, att vid eu förläggning av hospitalsbyggnaderna på detta

område grunderna för husen vid normalt grundläggningsdjup icke kunna

nedföras till morängrunden. Detta gäller även för viss dei av skjutfältet.

På övriga delar av detta senare och å det västra åkerfältet synes lerans

mäktigliet icke överstiga grundläggningsdjupet, utom å sydligaste delen av

dessa områden, väster om borrhål (i i sektion III, där lerans tjocklek, som

framgår av borrhål 7 i sektion III, åter är betydlig.

Leran är uttorkad och av fast beskaffenhet till omkring 3 meters djup,

därunder övergår den i lös konsistens. Där endast uttorkad fast lera förekommer,

torde vid ett grundläggningsdjup av 2 meter den tillåtliga belastningen

kunna få uppgå till 1,5 kg cm2. Där leran har större djup och

undre delen av densamma är av lös beskaffenhet, sjunker bärförmågan avsevärt;

som jämförelsesiffra för tillåtlig belastning å sådan undergrund

torde kunna sättas 0,7 5 kg/cm2. Om grunderna bliva förlagda å morän,

kan givetvis en betydlig ansträngning av undergrunden få komma ifråga,

Det skogförande området ovanför sektion I består med all sannolikhet

enbart av morän. Om ett förläggande av byggnadskomplexet till detta område

kommer ifråga, bör vid kostnadsberäkningen även hänsyn tagas till

de sannolikt ganska omfattande utdiknings- och uppröjningsarbeten, som

detta område erfordrar för att kunna bli tjänligt till byggnadsplats.»

I en jämförande sammanfattning av sina undersökningar av förevarande

område samt de i det följande omförmälda områdena i Umeå och Degerfors

socknar hade Lidén och Ohlsson gjort följande uttalande:

»Området vid Vännäs enligt den ifrågasatta förläggningen å de odlade

markerna invid skjutfältet är ur grundläggningssynpunkt avsevärt underlägset

de båda övriga och företer i detta avseende betydande svårigheter.

Erforderliga mängder betonggrus och mursand måste här helt anskaffas från

annan plats. Närmast belägna förekomst ligger i Tväråns dalgång inemot

en halv mil från platsen.»

Beträffande vissa övriga med eu förläggning till detta område förknippade

frågor anförde medicinalstyrelsen härefter följande:

Vatten torde få tagas från älven, som ligger närmast omkring 600 meter,

vid platsen för köpingens vattenintag dubbelt längre, från byggnadsplatsen

och åtminstone 40 meter lägre än denna; avloppsledningen finge givetvis

dragas till en punkt vid älven nedanför köpingens vattenintag och sålunda

betinga minst samma längd som avståndet till detta. Anläggningarna för

vatten och avlopp måste sålunda ställa sig mycket omfattande och dyrbara.

Erforderlig elektrisk energi kan lämnas av Vännäs kraftaktiebolag.

Vännäs köpings kommunalfullmäktige hava beslutit att, därest hospitalet

förlägges till nu ifrågavarande område, till staten utan ersättning överlåta

behövligt markområde, utöver det som redan nu är statens egendom.

Vidare hava fullmäktige förbundit sig att till hospitalet leverera vatten

av erforderlig mängd och beskaffenhet samt att utan kostnad för statsverket

vidtaga nödiga om- eller tillbyggnader av sin vattenverksanläggning och

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 184håft. {Nr 220.) 42129 6

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

framdraga ledningar av erforderlig kapacitet för vatten och avlopp till

hospitalsområdet. Kommitterade meddela tillika, bland annat, att undersökningar

för utbyggandet av nuvarande vattenverk pågå och att dessa

redan ådagalagt, att det icke möter någon svårighet att uppfylla alla de

fordringar, som medicinalstyrelsen i promemorian den 1 september 1928

uppställt. Ännu vore emellertid kostnadsberäkningarna icke fullt färdiga.

Sammanfattningsvis anförde medicinalstyrelsen beträffande områdets lämplighet

bland annat följande:

Området är tillräckligt stort för hospitalsanläggningen, erbjuder eu från

norr och nordväst skyddad byggnadsplats med vidsträckt utsikt över ett

vackert, ehuru livlöst landskap samt välbelägen och tillräcklig åkerareal.

Avståndet till Vännäs köping är måttligt.

Grundförhållandena äro emellertid särdeles ogynnsamma. Ett område

av djup lera med ringa bärkraft gör den ifrågasatta byggnadsplatsen oanvändbar,

och eu förskjutning av byggnadsplatsen upp i skogsterrängen, där

grunden sannolikt är bättre, är från andra synpunkter olämplig. Härtill

kommer, att grus och sand för byggnadsändamål icke finnes å området.

Järnvägsspårförbindelse kan trots eu längd av 1,200 meter nå upp endast

till en 12 meter under byggnadsplatsen belägen nivå.

Beträffande köpingens erbjudande om vattenleverans finner sig styrelsen

här, liksom i fråga om området i Vännäs kyrkoby, böra framhålla att styrelsen

hyser stora betänkligheter mot att i en angelägenhet av så utomordentlig

vikt och så betydande driftteknisk och ekonomisk räckvidd som

hospitalets förseende med vatten förlita sig på de resurser, som ett relativt

litet samhälle rimligen kan disponera,

Av det anförda framgår, att området i flera viktiga hänseenden ingalunda

är lämpligt som förläggningsplats.

Område vid Vin de In.

Medicinalstyrelsen omnämnde, att vid besök å platsen undersökts två för

hospitalsanläggningen ifrågasatta områden.

Det ena vore beläget omedelbart norr om municipalsamhället samt utgjordes

av ett öppet plant fält mellan landsvägen och en norr om denna

befintlig skogsås, väl litet för anläggningen och dessutom enligt uppgift

skäligen sankt. Detta område torde, anförde medicinalstyrelsen, utan vidare

kunna betecknas som olämpligt.

Endast det andra området hade därför gjorts till föremål för närmare

undersökning. Beträffande detta område lämnade styrelsen i huvudsak

följande redogörelse:

Området är beläget söder om Vindelns municipalsamhälle. Avståndet

till dettas gräns är omkring 1 kilometer, till järnvägsstationen omkring 3

kilometer. Åt andra håll är trakten så gott som obebyggd.

Områdets gränser äro med en röd linje utmärkta å en vid Degerfors

kommuns kommitterades skrivelse den 21 september 1928 fogad karta, upprättad

genom sammandrag från äldre kartor år 1928 av distriktslantmätaren

G. Fagerqvist.

Området är i stor utsträckning omflutet av Vindelälven, som här bildar

en U-formig, åt nordost öppen krök. Järnvägen genomskär detsamma i vä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. So

sentligen nord-sydlig riktning, avskiljande eu västlig del, som är av underordnad

betydelse för eu hospitalsanläggning, från en ostlig, som komme att

bilda det egentliga hospitalsområdet. Denna del begränsas i norr av landsvägen

till Umeå, i väster, såsom redan nämnts, av järnvägen, i söder av

älven. Den östra gränsen kan dragas efter markbehovet. Den ligger enligt

kommitterades förslag parallellt med järnvägen, över 1 kilometer öster om

denna. Aven avståndet mellan nord- och sydgränserna, landsvägen och

älven, överstiger 1 kilometer. Det ostliga områdets areal är sålunda i och

för sig fullt tillräcklig. I fråga om byggnadsplats äro förhållandena emellertid

icke särdeles gynnsamma. Bäst läge hospitalet invid älven på grund

av den storslaget vackra utsikt över den djupt nedskurna älven och åt

öster nedåt älvdalen, som här erbjuder sig; mot söder stänges däremot

utsikten av mäktiga, i och för sig vackra skogshöjder vid södra älvstranden.

Men det ar endast längst i väster, som eu förläggning vid älven är möjlig,

och här bildar området en hastigt avsmalnande kil mellan älven och järnte11-

med alltför trångt utrymme för hospitalsbyggnaderna. Man finge

darfor forlagga byggnadsplatsen längre in på området ungefär vid dess mitt,

varvid all utsikt över älven ginge förlorad och läget bleve utomordentligt

dystert, helt och hållet skoginbäddat. Hela det östra området är nämIigen

skogbevuxet med undantag av eu åkerareal av omkring 12 har invid

järnvägen. Denna akerareal fortsättes pa västra sidan om järnvägen av

eu något mindre, som ävenledes bleve behövlig som arbetsfält för patienteina.

Men även om förbindelse mellan dessa båda åkerarealer kan

anordnas medelst väg under eller viadukt över järnvägen, utgör järnvägens

omedelbara närhet i och för sig en olägenhet. Tågtrafiken innebär vissa

riskmoment. Ett effektivt inhägnande av järnvägen skulle kräva stora

kostnader och te sig särdeles oskönt. Av odlad mark finnes därjämte ett

omkring 3 har stort område pa eu platå i älvbrinken. Detta område vore

säkerligen, i sitt väl skyddade söderläge, särdeles lämpligt för trädgårdsodling,

men dess läge, över 500 meter från hospitalsbyggnaderna och 25 meter

under älvbrinkens övre rand, bleve så svårtillgängligt, att dess användbarhet

som arbetsfält måste starkt ifrågasättas.

Det östra området är från norr och nordost väl skyddat av höjden Brånet;

i soder ligga, som ovan nämnts, ävenledes betydande skogshöjder, endast

åt sydost och väster är området oskyddat.

Beträffande yt- och grundförhållandena å området anförde styrelsen, att

av de undersökningar, som Liden och Ohlsson företagit, framginge, att grundförhållandena

kunde betecknas såsom jämförelsevis goda och likformiga, å det

västligaste partiet vid älven ej fullt så goda som vid områdets mitt. Ett

enhetligt grundläggningsförfarande ansåges i stort sett kunna påräknas med

grunderna utförda med betongsulor, under vilka den tillåtliga belastningen

å grunden borde sättas för platsen vid områdets mitt till 2 kg. per kvcm..

för den västliga platsen till 1.6 kg. per kvcm.

I fråga om vissa övriga för förläggningen betydelsefulla förhållanden

anförde styrelsen härefter huvudsakligen följande:

Betonggrus och mursand skulle enligt Lidéns och Ohlssons uttalande

endast i obetydlig omfattning kunna erhållas å området: lämpligt sådant

material kunde närmast erhållas från grusåsen vid Abborrtjärn cirka 7 kilometer

norr om platsen, där statens järnvägar har ett grustag. Aid kommitterades

skrivelse finnes fogat ett av byggnadsingenjören i Yindeln A. Bergin

avgivet utlåtande, enligt vilket mursand funnes delvis inom området och i

dess omedelbara närhet i tillräcklig mängd.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Tillfartsväg till området är lätt att anordna från landsvägen, likaledes

stickspåranläggning från järnvägen. Området är obebyggt.

Vatten för hospitalets behov skulle sannolikt kunna erhållas från älven,

ehuru läget blott några kilometer nedanför municipalsamliället icke är

lämpligt. Älvens djupa läge skulle dessutom medföra en avsevärd pumphöjd.

Från Degerfors sockens sida ifrågasättes att erhålla vatten från den

ungefär en mil norr om Vindeln, omkring 120 meter högre än det ifrågavarande

hospitalsområdet belägna Yttersjön. Sjön beräknas kunna lämna

minst 3,000 kubikmeter vatten per dygn. Anläggning för filtrering skulle

anordnas vid sjön och vattenreservoar å lämplig höjd å Brånets sluttning.

Kommunen erbjuder sig att bekosta anläggningen intill områdets gräns samt

leverera vatten till hospitalet för ett pris av 15 öre per kubikmeter.

Angående det enligt styrelsens mening mindre välbetänkta i att överhuvudtaget

grunda hospitalets förseende med vatten på avtal med kommunen

tillåter sig styrelsen hänvisa till vad styrelsen anfört ifråga om liknande

erbjudande från Vännäs köping. Huruvida den föreslagna anordningen för

anskaffande av vatten för hospitalet i och för sig är ändamålsenlig, och

vilka kostnader den skulle medföra, kan icke utan omfattande och tidsödande

undersökningar klarläggas. Med hänsyn till att styrelsen oberoende

av vattenfrågans läge icke anser sig kunna förorda förläggning av hospitalet

till ifrågavarande område, har styrelsen icke ansett erforderligt att föranstalta

härom. Dock må framhållas, att vattentagets och filtreringsverkets

avlägsenhet och riskerna av rörbrott å den långa huvudledningen innebära

högst betydande av styrelsen förut påpekade olägenheter.

Avlopp torde utan större svårighet kunna anordnas till älven.

Elektrisk energi erbjuder sig kommunen att garantera levererad vid hospitalet

till visst angivet pris, beräknat efter en garanterad belastning av

100 k\v.

Utöver de anförda utfästelserna ifråga om leverans av vatten och elektrisk

energi har kommunen förbundit sig dels att fritt tillhandahålla för hospitalet

erforderlig mark inom ifrågavarande område samt mark för möjligen

erforderliga utfartsvägar, dels att ansvara för, att sten för makadam samt

sand för murning och puts, i den mån sådan sand icke i tillräcklig mängd

funnes å området, finge avhämtas avgiftsfritt.

Vid verkställd taxering av skogen å området hava därå uppräknats 113,052

träd, 10 cm. i brösthöjd och däröver, om tillsammans 588,646 kubikfot.

Yindelns municipalsamhälle har eu folkmängd av inemot 900 personer.

Utom järnvägen har samhället landsvägsförbindelser åt sydost till Umeå, åt

öster till kustlandsvägen, åt nordväst och väster mot inlandet. Inom samhället

finnas sjukstuga, apotek, kyrka, folkskola och folkhögskola.

Befolkningen i Degerfors socken uppgives vara huvudsakligen jordbrukande

och priset å mjölk samt övriga jordbruksprodukter lågt. Till belysande

av levnadskostnadernas gynnsamma läge erinra kommitterade därom,

att Vindeln i avlöningshänseende förts till ortsgruppen C, under det att

Vännäs tillhör grupp É och Umeå stad grupp F.

Såsom sammanfattande omdömen rörande områdets lämplighet som förläggningsplats

för hospitalet framhöll medicinalstyrelsen huvudsakligen följande

:

Områdets storlek är fullt tillräcklig; det är högt och sunt beläget, med

gott vindskydd, framför allt mot norr; naturen däromkring är storslaget

vacker; skogsvegetationen å området är riklig; terrängen är i stor utsträckning

plan, markgrunden torr och av jämförelsevis god bärighet, erbjudande

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 85

lätt arbete vid utgrävning för grunder och ledningar; stickspär från järnväg

är mycket lätt att anordna; inga svårigheter föreligga för spill vattnets

avledning; elektrisk energi synes kunna erhållas till rimligt pris; allt förhållanden

av förmånlig innebörd.

Men i andra avseenden är området att anse som mindre lämpligt. Dess

läge är synnerligen ensligt och livlöst. Hospitalet komme att ligga eu dryg

kilometer från yttersta ändan av det långsträckta municipalsamhället, så gott

som den enda bebyggelsen i trakten. Mot landsvägen, som är ganska sparsamt

trafikerad, stänger ett brett skogsbälte. Kommitterade anföra själva,

att det torde vara svårt att uppsöka en mera fridfull och från störande inflytelser

mera fri plats, men ostördheten är här stegrad till dyster ödslighet,

ägnad att öka det intryck av isolering och enformighet, som sjukhusvistelsen

i och för sig medför. Och dock föreligger här ett störande moment av

ganska menlig art, i det att järnvägen går fram i omedelbar närhet av byggnadsplatsen

och skär tvärs igenom det odlade fält, där patienterna komme

att bliva sysselsatta i arbete.

Hospitalets förseende med vatten synes erbjuda icke oväsentliga svårigheter.

Ett accepterande av kommunens erbjudande i avseende liärå anser

styrelsen icke tillrådligt.

Grundläggningen, som bleve underlättad av markens beskaffenhet, skulle

å andra sidan fördyras därigenom att grus, singel och delvis också mursand

finge tagas utom området.

Att hospitalets uppförande och drift på grund av långa järnvägstransporter

skulle komma att ställa sig relativt dyrbara på denna plats, torde

vara otvivelaktigt.

Slutligen ville styrelsen även beträffande detta område åberopa vissa synpunkter,

som styrelsen längre fram närmare utvecklat rörande fördelarna av

hospitalets förläggning till närheten av en större stad.

Yidare ansåg sig styrelsen icke böra underlåta att påpeka möjligheten

av att de forsar, som älven bildar i kröken omkring området, framdeles

komme att utbyggas för tillgodogörande av vattenkraften, samt att en dylik

kraftanläggning kunde komma att inkräkta på hospitalsområdet och, åtminstone

under byggnadstiden, medföra olägenheter för hospitalet.

Styrelsen ansåg sig på grund av vad sålunda anförts icke kunna förorda

hospitalets förläggning till denna plats.

Område i Umeå socken (Backen).

Beträffande detta område anförde medicinalstyrelsen, att styrelsen i enlighet

med Kungl. Maj:ts uppdrag låtit fullfölja grundundersökningarna å området.

Liden och Ohlsson, som omhänderhaft dessa undersökningar, hade

i sitt utlåtande i ämnet anfört huvudsakligen följande:

Genom den undersökning, som verkställdes hösten 1927, erhölls en bild

i stora drag över områdets geologiska byggnad, varjämte fastställdes det för

byggnadskomplexet lämpligaste läget samt angavs den genomsnittliga bärförmågan

hos marken vid olika alternativa förläggningar.

Med anledning av sedermera lämnat uppdrag har verkställts eu omfattande

komplettering av de tidigare utförda undersökningarna för att erhålla

en även med avseende på detaljerna tillförlitlig bild av områdets grundförhållanden.

Undersökningsresultäten framgå av vidfogade ritningar.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I avseende på områdets geologiska byggnad i stort sett hava de nu verkställda

utredningarna bekräftat de tidigare framkomna resultaten. Endast

rörande vissa detaljer i den då framkomna bilden över områdets lagringsförhållanden

hava smärre jämkningar befunnits erforderliga.

Sålunda har det nu varit möjligt att mera i detalj fastlägga begränsningen

av det i de tidigare utredningarna omförmälda uppstigande åspartiet. Den

västliga gränsen för detta sammanfaller i stort sett med den förut uppgivna.

Ett mindre parti har befunnits sträcka sig in mot byggnadskomplexets

centrum.

Likaledes har det genom de nu verkställda undersökningarna fastslagits,

att det tidigare förordade läget för byggnadskomplexet, alternativ B, är det

ur grundläggningssynpunkt fördelaktigaste.

Yad vidare beträffar den naturliga grundens bärförmåga, kan erinras därom,

att för alternativ B angavs en genomsnittlig belastning av 1.8 kg/cm2.

Samtidigt framhölls emellertid, att en detaljundersökning helt säkert skulle

visa, att för en del av byggnaderna denna belastning kunde ökas, länder det

att för andra extra grundförstärkning kunde behöva verkställas. Jämväl i

denna del hava de nu verkställda utredningarna väsentligen lämnat bekräftelse

på de tidigare framkomna resultaten. Endast siffran för den genomsnittliga

belastningen tarvar någon jämkning, vilken emellertid går i gynnsam

riktning, i det att den förut angivna siffran 1.8 kg/cm2 torde kunna

ökas till 2.0 kg cm2.

Dessutom har det visat sig, att den utdränering av området, som tidigare

förutsatts för erhållande av gynnsammare grundläggningsförhållanden, icke

erfordras. Till man torrlägga den vid byggnadsområdets nordligaste del

belägna smala marksänkan, kan detta göras genom ett cirka 1 meter djupt

dike i sänkans mitt, framdraget västerut till det vid skogsområdets västra

gräns befintliga, mot söder fallande stora avloppsdiket.

I det följande återgives för var och en av byggnaderna det grundläggningsförfarande,

som med stöd av den verkställda utredningen föreslås.

Byggnad I.*) Den naturliga grunden för denna byggnad är av ojämn

beskaffenhet, i det att lerlagret här stiger ganska starkt från väster till öster.

Mäktigheten av sandlagret under husgrunden i byggnadens västra ända är

cirka 3 m., under det att grunden för den östra delen kommer att nå ungefär

ned till lerans överyta.

För denna byggnad synes det nödvändigt att anordna hel platta av armerad

betong. Påkänningen under denna bör ingenstädes överstiga 0.7 5

kg cm2.

Byggnad II. Den naturliga grunden under denna byggnad är av jämn

och god beskaffenhet och utgöres av ett tämligen mäktigt och jämntjockt

sandlager ovanpå mäktig lera.

Byggnaden kan grundläggas på sulor och påkänningen under dessa kan

uppgå till 2 kg/ om2

Byggnad III. Den naturliga grunden under denna byggnad är av jämn

och god beskaffenhet och av ungefär samma typ som för byggnad II, ehuru

det övre lagret är mera grovkornigt (grusigt).

Grundläggningen kan verkställas å sulor och påkänningen under dessa

kan uppgå till 2 kg/cm2.

Byggnad IV. Den naturliga grunden för denna byggnad är av jämn och

god beskaffenhet, närmast påminnande om förhållandena vid byggnad III.

*) Den här använda nummerbeteckningen hänför sig till byggnadernas nummer å eu

vid 1927 års förslag fogad situationsplan och är densamma, som användes å situationsplan

över medicinalstyrelsens år 1929 framlagda förslag beträffande hospitalets uppförande

(se bilaga vid denna proposition).

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 87

Byggnaden kan grundläggas på betongsulor och påkänningen under dessa

kan uppgå till 2.5 kg/cm2.

Byggnad V. Den naturliga grunden för denna byggnad är något ojämn.

Det lerlager, som befinner sig under det av sand och grus bestående översta

lagret, stiger nämligen åt öster.

Huset kan grundläggas på betongsulor, men med hänsyn till grundens

beskaffenhet bör påkänningen i det östra partiet något minskas. För det

västra och mellersta partiet kan påkänningen uppgå till 2 kg/cm2. För det

östra partiet, till eu längd av 6 in., bör påkänningen begränsas till 1.5 kg/cm2.

Detta bör även tillämpas för samtliga de inuti huset befintliga koncentrerade

stora lasterna.

Byggnad VI. Denna byggnad kan grundläggas helt på åsgrus och påkänningen

under grundsulorna får uppgå till 3 kg/cm2.

Byggnad VII. Denna byggnad kommer att till större delen bliva belägen

på grusåsen, men i nordligaste delen ingår ett tunnt lerlager i grunden.

För tre fjärdedelar av byggnadens längd — det södra och mellersta partiet

— kan grundläggningen utföras medelst betongsulor och belastningen

kan här sättas till 3 kg/cm2. För den nordligaste fjärdedelen måste annat

grundläggningssätt tillämpas. Lämpligast synes vara att för detta parti

verkställa utscliaktning för murarna ned till grusåsen, vilket medför en extra

fördjupning av grunderna med högst 4 m. Här utbildas sulor på samma

sätt som för den övriga delen, och påkänningen kan sättas lika som vid

denna. Alternativt kan möjligen ifrågasättas att för detta parti utföra hel

bottenplatta, varvid påkänningen maximalt får uppgå till 0.9 kg/cm2.

Byggnad VIII. Den naturliga grunden är här något ojämn, i det att det

översta sandlagret — som för större delen av huset har stor mäktighet —

mot ändarna något avtunnar. Emellertid är belastningen något mindre mot

ändarna, varför grundläggningen synes kunna genomföras enhetligt med

sulor, under vilka trycket kan uppgå till 2 kg/cm2.

Byggnad IX. I clen naturliga grunden ingår relativt högt upp liggande

lera, som i den östra delen har en mäktighet av cirka 2.5 m. men som blir

allt tunnare mot väster. Med anledning härav torde det icke vara tillrådligt

att räkna med högre påkänning under sulorna än 1.5 kg/cm2. För de koncentrerade

stora lasterna får påkänningen icke uppgå till mer än 1 kg/''cm2.

Byggnad. X. Denna byggnad kommer att praktiskt taget ligga helt på

åsgrus. Maximibelastningen på sulorna bör dock icke överstiga 2.5 kg/cm2.

Byggnad XI. Då den naturliga grunden under denna byggnad är av

ojämn beskaffenhet och då i byggnaden förekomma ett flertal mycket betydande

koncentrerade belastningar, förordas, att byggnaden grundlägges på

hel platta med maximibelastning av högst 1 kg/cm2.

Byggnad XII. Den naturliga grunden är här av jämn och ganska god

beskaffenhet, närmast överensstämmande med förhållandena vid byggnad III.

Grundläggningen bör verkställas med betongsulor, under vilka påkänningen

kan uppgå till 2 kg/cm2.

Byggnad XIII. Den naturliga grunden är av jämn och god beskaffenhet.

Byggnaden kan grundläggas på betongsulor, och trycket under dessa torde

kunna få uppgå till 2.5 kg/cm2. För skorstenen, som bör läggas på särskild

platta, bör dock trycket begränsas till 2 kg/cm2.

Byggnad XIV. För denna byggnad föreslås betongsulor med maximibelastning

av 2 kg/cm2.

Byggnaderna XV, XVI, XVII. Dessa äro samtliga helt belägna på åsgrus

och böra grundläggas på betongsulor, varvid maximibelastningen kan

tå uppgå till 3 hg cm2.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj-.ts proposition nr 220.

Byggnad XVIII är helt belägen på åssand och grundlägges på betongsulor

med maximipåkänning av 2.5 kg/cm2.

Byggnad XIX. Yid denna byggnad kommer grunden att nå ned till åtminstone

närheten av lerytan, varför trycket på grunden icke får överstiga

0.7 5 kg/cm2.

Byggnaderna XX och XXI. Dessa kunna behandlas på samma sätt som

byggnad XVIII, varvid maximi trycket sättes till 2 kg/cm2.

Byggnad XXII behandlas på samma sätt som byggnad XIX.

Byggnad XXIV är förlagd helt på åssand och grundlägges på betongsulor

med maximilast av 2.5 kg/cm2.

För de små byggnaderna XXIII och XX V har undersökning icke ansetts

erforderlig.

I en jämförande sammanfattning av de företagna undersökningarna beträffande

förevarande område och området vid Vindeln uttalade Lidén och

Ohlsson, att området enligt alternativ B vid Umeå och den bättre byggnadsplatsen

å Yindelnområdet ur grundläggningssynpunkt vore ungefär likvärdiga.

Det senare företedde mera likformiga grundförhållanden av ganska god beskaffenhet,

under det att förhållandena vid Umeåområdet delvis vore något

bättre men delvis också något ogynnsammare än vid Vindeln. Till förmän

för Umeåförslaget kunde emellertid anföras, att stora mängder av det material,

som erliölles vid grundschaktningen, utgjordes av prima betonggrus och

mursand. Skulle de sålunda erhållna kvantiteterna icke vara tillräckliga,

kunde återstoden tagas i den å området belägna grusgropen.

I fråga om byggnadernas placering samt beräkning av kostnaderna för

grundläggningen anförde arkitekten Westman i avgivet utlåtande huvudsakligen

följande:

Av Lidéns och Ohlssons utlåtande framgår, att ur marksynpunkt någon

förflyttning av hela anstaltskomplexet från det föreslagna läget enligt alternativ

B ej är fördelaktig. Ej heller synas större fördelar vara att vinna

genom enskilda byggnaders förläggande till andra platser. Under övervägande

kan dock tagas en mindre förflyttning av två av de mindre personalhusen

vid huvudentrén till fastare mark. Som dessa hus dock uro

låga träbyggnader, blir påkänningen på grunden i nu föreslagna lägen rätt

obetydlig och kostnad för behövlig grundförstärkning utan större betydelse.

De nya grundundersökningarna visa, att grundförhållandena i stort sett

äro goda och giva anläggningen i sin helhet ett gott läge på huvudsakligen

mycket fast grund; endast två byggnader tillhörande huvudkomplexet komma

i sin helhet att placeras på lösare lager och därigenom betinga en omsorgsfullare

och dyrbarare grundläggning än förut beräknats. En förflyttning av

nämnda två byggnader är dock ej att tillråda, då därigenom sambandet

mellan huvudkomplexets olika byggnader väsentligen försämras.

Grundundersökningarna giva för övrigt full bekräftelse på att man på

platsen och vid scliaktning för grunder har god tillgång till sand och grus

för såväl betonggjutning som murning och putsning. A ven singel torde

kunna erhållas på platsen. Man kan sålunda fastslå, att det föreslagna

läget ur grund- och byggnadssynpunkt är i största utsträckning förträffligt.

Enligt uppdrag har firman Looström & Gelin uppgjort approximativ beräkning

av kostnaderna för grunderna med ledning av senaste grundundersökningar

samt med samma byggnader och förläggningar för dessa som i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 81)

det förut uppgjorda förslaget och kommit till eu summa av 244,245 kronor.

Denna summa överstiger med 21,245 kronor den på föregående grundundersökningar

baserade kostnadssumman. Då emellertid cirka 15,000 kronor torde

kunna inbesparas på dräneringarna, utgör cirka 6,000 kronor den summa,

med vilken grundkostnaden bör ökas under förutsättning att ingen ändring

sker från styrelsens föregående förslag beträffande byggnaderna och deras

placering.

För egen del åberopade medicinalstyrelsen vad Lidén och Ohlsson

samt Westman sålunda anfört, varav enligt styrelsen framginge, att byggnadsgrundens

beskaffenhet ingalunda gåve anledning till farhågor vare sig

med hänsyn till byggnadernas stabilitet eller grundläggningskostnadernas

storlek. Den av styrelsen tidigare under alternativ B föreslagna förläggningen

av byggnaderna hade, yttrade styrelsen, visat sig vara såväl den å

förevarande område lämpligaste som ock i och för sig i stort sett gynnsam.

Efter anhållan av medicinalstyrelsen hade länsstyrelsen i Västerbottens

län låtit föranstalta om värdering av området samt därå befintliga byggnader.

Värderingen hade förrättats av boställsnämndens ordförande, riksdagsmannen

L. Brännström, egnahemsnämndens sekreterare, agronomen V. Broman och

överlantmätaren P. Wagenius med biträde, i avseende å värderingen av

skogsmark och växande skog, av över jägmästaren E. Jansson.

Av värderingsinstrumentet inhämtas bland annat, att värdet å mark och

skog upptagits till 40,560 kronor och å byggnader till 64,200 kronor, tillsammans

sålunda 104,760 kronor. Häri ingår, med 4,814 kronor för mark

och 600 kronor för byggnader, det mindre område, som, enligt vad medicinalstyrelsen

i 1927 års förslag till liospitalsanläggningen anfört, eventuellt

skulle kunna undvaras för hospitalet.

I detta sammanhang anförde styrelsen, att styrelsen med hänsyn till det

ökade behov av mark för utearbete, som kunde komma att uppstå dels vid

en eventuell ökning av patientantalet dels i samband med arbetsterapiens

utveckling, ansåge sig böra förorda ett bibehållande av området vid dess

från början föreslagna storlek.

Tillika meddelade styrelsen, att kommunalfullmäktige i Umeå socken den

2 september 1928 förklarat sig villiga att, utöver vad fullmäktige utfäst

enligt förberörda beslut den 26 september 1926, ersätta statsverket ej mindre

köpeskillingen för området i fråga, däri inberäknat lösen av de å området

befintliga enskilda eller ecklesiastika boställena tillhörande byggnader, än

även de kostnader i övrigt, som statsverket kunde få vidkännas för områdets

förvärvande.

Styrelsen anmärkte i samband härmed, att åtskilliga av de byggnader,

som sålunda skulle komma i statens ägo, med fördel kunde komma till användning

dels under byggnadstiden för bostäder åt vid arbetet sysselsatta

personer eller för förvaring av materialier, dels framdeles såsom bostäder

för hospitalets personal, varför antalet personalbostäder, som behövde nyuppföras,

kunnat beräknas ganska knappt i jämförelse med förhållandena

vid flertalet övriga hospital.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Med avseende på vissa anmärkningar, som under behandlingen av hospitalets

förläggningsfråga framkommit mot det ifrågavarande området, erinrade

medicinalstyrelsen huvudsakligen följande.

Skogsmarken å området har av över jägmästaren Emil Jansson i samband

med omförmälda värdering av området beskrivits såsom genomgående ren

tallhed med mager jordmån, bestående av finkornig sand; markbetäckningen

bestode huvudsakligen av ljung; skogsbeståndet, som i allmänhet vore

luckigt och av mindre god slutenhet, utgjordes av uteslutande furu i olika

åldrar upp till 70 år. Den äldre skogeus höjd uppginge till 11 ä 12 meter.

I ett kompletterande utlåtande av den 21 augusti 1928 yttrar överjägmästaren,

att inom de delar av ifrågavarande område, varå skogsbeståndet vore glest

och luckigt, vissa åtgärder, såsom markberedning, skogsodling in. m. lämpligen

kunde vidtagas i syfte att få ett tätare och mera slutet bestånd.

I samband härmed må framhållas, att de svårigheter, som på grund av

den sandiga jordmånen kunna uppstå vid anläggandet av gräsmattor och

planteringar, i icke ringa mån uppvägas av de för väganläggningar gynnsamma

förhållandena samt lättheten att erhålla från början trädbevuxna, torra

och stenfria promenadgårdar. Arbeten för markförbättring och skogsodling

lämpa sig synnerligen väl för patienternas sysselsättning.

Beträffande den odlade jorden, som skulle komma att tjäna till trädgårdsanläggningar

och arbetsfält för patienterna, hava värderingsmännen anfört,

att den utgöres huvudsakligen av sandjord i knappt medelmåttig hävd. Den

har värderats i tre värdeklasser till respektive 800, 700 och 600 kronor per

hektar. I ett kompletterande utlåtande av den 20 augusti 1928 rörande den

del av åkerjorden, som är belägen omedelbart norr om landsvägen Umeå—

Yännäs och sträcker sig upp till den ifrågasatta byggnadsplatsen, uttala värderingsmännen

följande:

»Under det att större delen av åkerjorden å det föreslagna hospitalsområdet,

såsom angivits i förenämnda värderingsinstrument, utgöres av sandjord

i knappt medelmåttig hävd, består åkerjorden på ovan angivna, norr om

landsvägen belägna del huvudsakligen av väl förmultnad, godartad torvjord.

Torvlagret är av växlande djup. Lika så är bottnen av rätt olika beskaffenhet.

I laggarna består den sålunda av rätt grov och genomsläpplig sand,

delvis grus, men övergår längre in till fin och tät sandjord. Fältet, som

ligger i övervägande södersluttning, med gott skydd för nordliga vindar, bildar

en utmärkt åkerjord, även mycket lämplig för trädgårdsbruk. För närvarande

är hävden visserligen mindre tillfredsställande, delvis beroende på ofullständig

avdikning. På grund av den täta bottnen fordrar nämligen detta område

en kraftig dränering. Några svårigheter för markens fullständiga torrläggning

kunna icke anses föreligga. En obetydlig del av fältet närmast

ovannämnda landsväg utgöres av grov genomsläpplig sandjord.»

Såsom medicinalstyrelsen i sitt förslag till hospitalsanläggningen framhållit,

är det av styrelsen föreslagna alternativet B för huvudkomplexets förläggning

med hänsyn till byggnadernas inskjutning från skogsbrynet och det

livligare landskapet framför detta i vissa avseenden mindre tilltalande än

det först ifrågasatta alternativet A. Genom utlmggning i skogen kan dock

denna olägenhet i väsentlig mån minskas. Till belysning härav hänvisade

styrelsen till en av arkitekten Westman i september 1928 uppgjord skiss

över förläggningen.

Angelägenheten av att hospitalet får ett läge, som icke är alltför mycket

avskilt från bebyggelse och samfärdsel, har förut framhållits. A andra sidan

böra byggnadsområde och arbetsfält icke ligga så nära intill bostäder

eller allmän trafikled, att patienterna utsättas för närgånget beskådande eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

1)1

Kanyl. Majas proposition nr 220.

obehörigt umgänge med främmande. T båda hänseendena är det ifrågavarande

området välbeläget. Avståndet från hospitalets huvudkomplex till landsvägen

komme att utgöra omkring 400 meter, promenadgårdarna skulle genom

skogen väl skyddas för insyn, och den trädgårdsmark, som ligger närmast

landsvägen, bleve skild från denna genom ett omkring 120 meter brett, av

hospitalet disponerat område. Någon inhägnad medelst plank eller annat skymmande

stängsel bleve ingalunda erforderlig. Väsentligen annorlunda te sig

förhållandena i detta avseende vid det område å Vännäs lägerplats, som vid

undersökning av 1909 och 1910 års kommissioner och även nu av medicinalstyrelsen

förklarats olämpligt som förläggningsplats för hospital icke minst

på grund av dess läge omedelbart intill allmän väg, vid vars andra sida ett

flertal bostadshus, delvis uppförda i två våningar, äro belägna. Här skulle

avståndet mellan vägen och hospitalets huvudkomplex komma att föga överstiga

100 meter, och byggnader och promenadgårdar skulle ligga utan något

som helst skydd för insyn.

Det bär anmärkts, att kommunikationerna till det föreslagna området vore,

i jämförelse med nämnda område å Vännäs lägerplats, ofördelaktiga i flera

hänseenden. Begagnandet av det föreslagna stickspåret skulle ställa sig jämförelsevis

dyrbart, och »pinsamma» tågombyten vid Vännäs bliva nödvändiga

vid patienters transporterande till hospitalet. Härtill må anmärkas, även

med hänsyn till den billigare stickspårsanordningen å området vid Vindeln

— i fråga om nordvästra lägerplatsområdet vid Vännäs ligga förhållandena

betydligt ofördelaktigare till — att transportkostnaderna per järnväg från

kusten väl i allt fall torde ställa sig billigare till området i Umeå socken

än till områdena vid \ ännäs och Vindeln. Därjämte må framhållas, att det,

enligt vad styrelsen sedermera erfarit, kan starkt ifrågasättas, huruvida i fråga

om området i Umeå socken stickspårsanläggning överhuvudtaget vore erforderlig.

En transport medelst lastautomobil från Umeå hamn skulle tilläventyrs

ställa sig fördelaktigare både för transporten av byggnadsmaterial och framdeles

för hospitalets transportbehov. Tågombyten vid transport av sinnessjuka

torde icke behöva erbjuda den i förenämnda motion vid 1928 års riksdag

tecknade avskräckande bilden. I fråga om svårt oroliga patienter bör givetvis

transport i genomgående sjukvagn anlitas. För övrigt torde patienttransporter

till hospitalet, enligt vad erfarenheten från annat håll givit vid handen, synnerligen

ofta komma att ske medelst automobil, varhelst hospitalet än bleve

förlagt, vilket givetvis alltid bleve fallet från de folkrika trakterna vid kusten,

som sakna järnvägsförbindelser.

Hospitalets förseende med vatten är endast beträffande här ifrågavarande

förläggning på ett tillfredsställande sätt garanterad. Att hospitalet på ett

billigare sätt, genom egen vattentäkt, helt eller delvis skulle kunna erhålla

sitt vattenbehov, är såsom förut framhållits möjligt, men de härför nödvändiga

undersökningarna hava i frågans nuvarande läge icke ansetts böra igångsättas.

I fråga om avloppsanläggningen anmälde styrelsen härefter, att kommunalfullmäktige

i Umeå socken vid berörda sammanträde den 2 september 1928

beslutit, att kommunen till bestridande av kostnaderna för avloppsledningar

från nu ifrågavarande hospitalsområde skulle ställa ett belopp av 20,000 kronor

till medicinalstyrelsens förfogande.

Medicinalstyrelsen ansåg sig slutligen böra ytterligare belysa eu angelägenhet,

som styrelsen vid åtskilliga tidigare tillfällen berört, nämligen de

fördelar, som stode att vinna genom ett hospitals förläggande till grannskapet

av en större stad. Härom yttrade styrelsen bland annat följande.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kammar
kollegium.

Kimgl, Maj:ts proposition nr 220.

Styrelsen har fått mottaga dels en framställning från styrelsen för svenska

psykiatriska föreningen, utmynnande i ett framhållande såsom ett bestämt

önskemål, att sinnessjukhus förlägges i närheten av större stad, dels skriftliga

uttalanden i frågan av överläkarna A. Granholm och H. Boberg på grund

av deras erfarenheter såsom överläkare vid hospital beläget vid småstad,

nämligen Säters — beträffande Granholm även Piteå — hospital. De synpunkter,

som sålunda framförts hava livligt vitsordats av överinspektören

Göransson, som jämväl tjänstgjort såsom överläkare vid Säters hospital, varvid

Göransson gjort det uttalandet, att det enligt hans mening vore särskilt

ur sjukvårdssynpunkt ett obotligt missgrepp att förlägga det ifrågavarande

hospitalet till annan plats i länet än till närheten av Umeå.

Medicinalstyrelsen får för egen del särskilt framhålla följande förhållanden.

Besök hos de sjuka av anhöriga och andra närstående underlättas väsentligt,

då hospitalet är beläget å en plats, dit resor ofta föranledas även av andra

ärenden. Aven hospitalets läkare erhåller därigenom lättare kontakt med de

sjukas anhöriga och målsmän, vilket är av vikt icke minst för läkarens kännedom

om förhållanden, som äro av betydelse för utskrivningar från sjukhuset.

Närheten till lasarett, helst centrallasarett, underlättar icke blott operativ

eller annan specialbehandling av hospitalets patienter utan även undersökningar,

för vilka hospitalets läkare sakna utbildning och resurser men vilka

ofta äro värdefulla även för den psykiatriska behandlingen. Erfordras tillsyn

genom personal från hospitalet över patient, som därifrån inlagts å lasarett,

är det tydligen fördelaktigt att vederbörande personal därvid icke behöver

lämna sin tjänstgöringsort. Men dessutom är det för sjukvården av den största

betydelse, att dess målsmän å hospitalet, i främsta rummet läkarna men även

annan personal med maktpåliggande värv inom sjukvården, stå i så nära kontakt

som möjligt med utövarna av sjukvården å lasarettet.

Att tillfälle till behandling av tandläkare står hospitalets patienter till buds,

är något, som mer och mer visat sig nödvändigt.

Lättare och billigare anskaffning av en hd del sniåartiklar för hospitalets

behov, möjligheten att utan tidsutdräkt kunna proviantera anstalten vid utebliven

eller kasserad leverans, tillgång till sakkunskap och resurser för snabbt

avhjälpande av uppkommen skada, som äventyrar driften, innebära beaktansvärda

fördelar vid förläggning invid större stad.

För personalen äro goda tillfällen till umgänge och förströelser av särskild

vikt på grund av dess ofta enerverande sysselsättning och anstaltslivets enformighet,

Möjligheten till barnens undervisning i högre skolor, yrkesutbildning

eller arbetsförtjänst, utan att de behöva lämna hemmet, är av största

värde, och saknaden av dessa förmåner har ofta utgjort anledning till avflyttning.

Det lider intet tvivel, att hospitalets läge invid större stad medför

avsevärd fördel för personalrekryteringen.

På grund av den utredning, som sålunda framlagts, vidhöll medicinalstyrelsen

sitt tidigare förslag om förläggandet av det nya hospitalet till område

å kyrkobordet i Umeå socken.

I ärendet avgavs den 29 november 1928 infordrat utlåtande av kammarkollegium,

som yttrade sig i fråga om det tilltänkta hospitalsområdets förvärvande

med äganderätt. Kollegium anförde till eu början beträffande ett

till kyrkostad använt område — av vilket en å Tillgrens förenämnda karta

med blyertssiffrorna 1—2—3—4 betecknad del skulle ingå i hospitalsområdet

— bland annat, att, sedan kollegium avgivit sitt tidigare utlåtande i

ärendet, den förut olösta frågan om äganderätten till nämnda område varit

s. 93 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 220.

93

föremål för utredning ävensom att kollegium på grund av denna utredning

genom beslut den 16 oktober 1928 förordnat, att kyrkostadsområdet

skulle upptagas i jordeboken för Umeå socken som en lägenhet bland

frälseegendomar med benämningen Kyrkoplatsen nr 1 samt med anteckning

»tillhör Umeå socknemän». I den mån det för hospitalet avsedda området

inginge i nyssnämnda lägenhet, förelåge således intet hinder att anlita

expropriationsförfarande. Med avseende å den övriga delen av det tilltänkta

liospitalsområdet, vilken del ingår i förenämnda ecklesiastika boställen, yttrade

kollegium på närmare anförda skäl, att expropriationsförfarande syntes kunna

äga rum beträffande jämväl denna del.

Kollegium tillstyrkte fördenskull, att ifrågavarande för liospitalsanläggningen

erforderliga område jämte därå befintliga byggnader måtte av statsverket

tagas i anspråk genom expropriation.

Genom beslut de"n 14 december 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen,

bland annat, att i vissa avseenden — vilka i det följande skola

närmare angivas — verkställa överarbetning av styrelsens tidigare förslag

till hospital å omförmälda område i Umeå socken.

Såsom framgår av vad nyss anförts, innebar Kungl. Maj:ts beslut den

14 december 1928, att det nya förslaget till hospital i Västerbottens län

skulle, liksom det tidigare uppgjorda, grundas på en förläggning till omförmälda

område vid Backen i Umeå socken. Beträffande de skäl, som föranlett

mig att inför Kungl. Maj:t tillstyrka berörda beslut, ber jag att —

under hänvisning i övrigt till vad medicinalstyrelsens utredning innehåller

— få anföra följande.

Enligt riksdagens direktiv skulle vid de fortsatta undersökningarna rörande

förläggningsplats uppmärksamhet ägnas åt områden i älvdalen mellan Backen

och Yännäs. Vid de undersökningar, som i enlighet härmed verkställts, har

endast ett område i berörda del av älvdalen ansetts kunna ifrågasättas,

nämligen området i Baggböle och Kåddis byar. Det har emellertid visat

sig, att detta område, såsom medicinalstyrelsen framhållit, i intet avseende

utom möjligen beträffande vindskydd mot norr har att uppvisa fördelar i

jämförelse med området vid Backen, medan det däremot i vissa avseenden

är detta bestämt underlägset. Vid sådant förhållande har jag i likhet med

medicinalstyrelsen ansett, att en förläggning till Baggböle och Kåddis icke

är att förorda.

Av de övriga platser, som ifrågasatts för hospitalets förläggning, har

medicinalstyrelsen på närmare angivna skäl ansett sig böra avvisa områdena

vid Lycksele och i Yännäs kyrkoby samt å lägerplatsen vid Vännäs utan mera

ingående undersökningar beträffande grundförhållanden eller andra för förläggningen

mera betydelsefulla omständigheter. Jag biträder medicinalstyrelsens

uppfattning, att intet av dessa områden synes erbjuda sådana fördelar

i jämförelse med övriga till buds stående platser, att dylika relativt kostsamma

Kungl. Maj.ts

beslut den

14 december

1928.

Departements
chefen.

Baggböle och

Kåddis byar.

Lycksele, Vän

näs kyrkoby

samt lägerplatsen

vid

Vännäs.

s. 94 Kontrollera mot PDF

Nordvästra

området vid

Vännäs läger.

Vindeln och

Backen.

94 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

utredningar skäligen bort ifrågasättas. I likhet med styrelsen har jag följaktligen

också ansett en dylik jämförelse omedelbart giva vid handen, att en förläggning

till något av dessa områden icke bör ifrågakomma. Yad särskilt

angår Vännäs lägerplats, synes en förläggning dit, oavsett andra omständigheter,

icke böra föreslås av den anledningen, att området disponeras av

flygvapnet och för framtiden torde vara erforderligt för dettas behov.

De områden, mellan vilka det egentliga valet stått och beträffande vilka

ett på omfattande detaljundersökningar grundat övervägande ägt rum, hava

således varit det s. k. nordvästra området vid Vännäs läger, området invid

Vindeln samt det år 1928 förordade området vid Backen i Umeå socken.

Av dessa områden har det nordvästra området vid Vännäs läger under

utredningen visat sig visserligen i några avseenden erbjuda fördelar men

samtidigt i viktiga hänseenden vara behäftat med mycket betydande brister.

Främst är att märka, att markgrunden på de delar, som skulle kunna ifrågakomma

till byggnadsplats, är särdeles dålig. Mäktiga lerlager, delvis av lös

beskaffenhet och med obetydlig bärkraft, göra platsen ur grundläggningssynpunkt

avsevärt underlägsen områdena vid Vindeln och Backen. Vissa andra

omständigheter — särskilt de ogynnsamma nivåförhållandena, vilka måste

förorsaka betydande transportsvårigheter —- äro ägnade att medföra höga

kostnader för såväl anläggning som drift. Redan av sålunda antydda skäl

har jag ansett, att området icke gärna kan vid jämförelse med de båda övriga

sist nämnda platserna ifrågakomma såsom förläggningsplats för hospitalet.

Beträffande de båda sålunda återstående områdena, Vindeln samt Backen

invid Umeå, har utredningen visat, att båda vid jämförelse med varandra

erbjuda såväl fördelar som nackdelar.

Vad först angår de allmänna förutsättningarna för de båda områdena,

gäller beträffande området vid Vindeln, att det är tillräckligt till arealen

samt naturskönt beläget. Grundförhållandena äro goda och jämna samt

hava befunnits i genomsnitt vara likvärdiga med förhållandena i detta avseende

å området vid Backen. Utrymmet å den plats, som erbjuder utsikt

över älven och älvdalen och där hospitalet borde förläggas för att platsens

företräden skulle kunna utnyttjas, är emellertid på grund av järnvägens sträckning

alltför trångt för att kunna med fördel användas såsom byggnadsplats. Den

del av området, som eljest skulle kunna ifrågakomma till byggnadsplats, är

i sin tur helt omsluten av skog, vilken stänger utsikten och gör platsen

ganska ödslig. Järnvägens närhet jämväl till sist avsedda byggnadsplats

är i och för sig en olägenhet, vilken ökas av att järnvägens sträckning delar

det behövliga anstaltsområdet i två delar. Grus och singel saknas på området

och finge hämtas på jämförelsevis avlägsen plats; även mursand måste

delvis sökas utom området. Platsen ligger avlägset från stad eller därmed

jämförligt större samhälle, och garantierna för en tillfredsställande lösning

av vattenfrågan synas vara något mindre än vid en förläggning till

Backen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220.

9f>

Vad beträffar området vid Backen, hava do i detalj fullföljda markundersökningarna

givit vid lianden, att grundförhållandena för en förläggning

enligt det år 1928 förordade alternativet B i stort sett måste betecknas

såsom goda. De farhågor, som av riksdagen uttalats beträffande grundförhållandena

därstädes, hava alltså vid de detaljerade grundundersökningarna icke

blivit bestyrkta. De för grundundersökningarna anlitade experternas utlåtande

visar, att förhållandena härutinnan vid Backen delvis äro ej oväsentligt bättre

— för vissa byggnader tillåtande en belastning av 3 kilogram per kvadratcentimeter

—- men delvis något ogynnsammare än vid Vindeln samt att de

båda områdena i genomsnitt kunna betraktas såsom likvärdiga ur grundläggningssynpunkt.

Till följd av markgrundens beskaffenhet finnes vid

Backen god tillgång till singel samt till sand och grus för betonggjutning,

muruing och putsning.

Vidkommande de av riksdagen berörda frågorna om vegetationen å byggnadsområdet

vid Backen samt om jordmånens beskaffenhet därstädes har

det beträffande skogsbeståndet visat sig, att å de delar av området, där skogen

är mera gles och luckig, vissa åtgärder, ledande till större slutenhet, torde

kunna vidtagas genom patientarbeten och alltså utan särskild kostnad. I fråga

om åkerjorden på det tilltänkta hospitalsområdet giver det av tillkallade

värderingsmän avgivna utlåtandet vid handen, att densamma visserligen å

större delen av området utgöres av sandjord i knappt medelmåttig hävd

men att inom den del, som är belägen omedelbart norr om landsvägen och

sträcker sig upp till den ifrågasatta byggnadsplatsen, jordmånen består av

godartad torvjord av sådan beskaffenhet, att den efter tillfredsställande

dränering — vilken är lätt att verkställa — kommer att utgöra en god

åkerjord, väl lämpad även för trädgårdsbruk.

Vad i sistberörda avseenden anförts synes giva vid handen, att de av

riksdagen därutinnan uttalade betänkligheterna icke böra tillmätas avgörande

betydelse.

Då det gällt att närmare bedöma de omständigheter, som här äro av betydelse,

samt att på grundval därav träffa ett val mellan områdena vid Backen och

Vindeln, har till en början mött frågan, huruvida någondera förläggningsplatsen

i ekonomiskt avseende kan vara att föredraga. En jämförelse ur dylika synpunkter

mellan de båda områdena erbjuder emellertid stora svårigheter. Vad

byggnadskostnaderna angår, talar onekligen till Umeåområdets förmån den

omständigheten, att grus och singel samt i viss utsträckning även mursand

saknas å området vid Vindeln och att man alltså i varje fall torde få räkna

med avsevärda fraktkostnader därför, medan vid Backen dessa materialier

kunna i stor utsträckning erhållas vid grundschaktningarna samt i övrigt i

riklig mängd finnas tillgängliga å själva byggnadsplatsen.

Vad beträffar driftkostnaderna i allmänhet, har av förespråkare för Vindelnförslaget

framhållits, att de låga levnadskostnaderna å denna ort i jämförelse

med de kostnader, som kunde antagas bliva rådande nära invid en större stad,

vore ett starkt skäl för hospitalets förläggning till Vindeln. Ett siffermässigt

s. 96 Kontrollera mot PDF

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

bedömande av denna fråga är förenat med stora vanskligheten Yindelns

municipalsamhälle, i vars närhet det tilltänkta förläggningsområdet är beläget,

tillhör för närvarande dyrortsgruppen C. Emellertid är Umeå landskommun,

där Backenområdet är beläget, hänförd till en ännu lägre grupp,

nämligen B-gruppen, i vilken även Degerfors socken är placerad. De nu

rådande dyrortsförhållandena kunna dock näppeligen läggas till grund för

en beräkning av det blivande hospitalets avlönings- och övriga driftkostnader.

Med visshet kan nämligen hospitalets anordnande, till vilkendera av de

båda platserna det än skulle förläggas, väntas i dyrortshänseende medföra

en förändring i höjande riktning. Med hänsyn till detta förhållande

ansåg man sig vid den i 1928 års proposition framlagda preliminära uppskattningen

av hospitalets blivande driftkostnader böra utgå från den dyrortsgrupp,

F-gruppen, till vilken Umeå stad är hänförd. Huruvida den sålunda

antagna förutsättningen beträffande dyrortsförhållandena verkligen

kommer att bliva för handen, kan givetvis icke för närvarande bedömas.

Lika litet kunna några tillförlitliga antaganden göras i fråga om levnadsko

stnadsnivån vid en eventuell förläggning till Yindeln. Nu rådande dyrortsförhållanden

giva närmast anledning antaga, att skillnaden mellan de

båda platserna i här förevarande hänseende kommer att bliva utan större

betydelse. Om mot förmodan den väntade prisstegringen skulle resultera

i en lägre prisnivå vid Yindeln än vid en förläggning till Backen, är det å

andra sidan sannolikt, att denna åtskillnad kommer att för hospitalets del

uppvägas av de högre fraktkostnader, som på grund av Yindelns mera avlägsna

belägenhet måste följa i fråga om sådana förnödenheter — särskilt

kolbränsle — vilka icke finnas på orten.

Yad beträffar kostnaderna för liospitalsanläggningens förseende med vatten,

har Degerfors kommun erbjudit sig att, om anstalten förlägges till Yindeln,

framdraga vattenledning till hospitalsområdets gräns samt att leverera vatten

till ett pris av 15 öre per kubikmeter. Då den årliga förbrukningen kan

beräknas till cirka 120,000 kubikmeter, skulle vattenavgiften enligt detta erbjudande

komma att uppgå till omkring 18,000 kronor för år. — Yid hospitalets

förläggning till Backen har Umeå stad förbundit sig att vid hospitalets

gräns leverera vatten till ett pris av 20 öre per kubikmeter för en vattenmängd

av 80,000 kubikmeter samt 16 öre per kubikmeter för överstigande

kvantitet. Yid nyssnämnda årsförbrukning av cirka 120,000 kubikmeter

skulle alltså årskostnaden uppgå till omkring 22,400 kronor. Det är emellertid

att märka, att vattnet vid Backen, i motsats till vad fallet skulle vara

vid Yindeln, icke kan levereras med tillräckligt tryck, varför pumpning måste

anordnas genom hospitalets försorg. De årliga kostnaderna för tryckets

höjande hava, inklusive ränta och amortering å anläggningskostnad, uppskattats

till omkring 2,500 kronor.

En jämförelse i nu angivna hänseenden mellan de båda områdena utvisar

alltså, att vattenkostnaden kan beräknas bliva omkring 6,900 kronor

lägre vid Yindeln än vid Backen. Det bör emellertid i detta sammanhang

beaktas, bland annat, att vid Backen skulle erhållas grundvatten av mycket

god beskaffenhet, under det att man, enligt vad utredningen givit vid handen,

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj.is -proposition in• 220. 97

i Vindeln ltleve liiinvisad till ytvatten, som måste renas medelst filtrering för

att ur hygienisk synpunkt bliva lämpligt såsom dryck och för hushållsändamål.

Vidare är att märka, att enligt sakkunnigas uppfattning ytterligare anordningar

skulle bliva erforderliga i Vindelu bland annat för att bereda trygghet

mot avbrott i vattentillförseln. Med de kostnader, som skulle förorsakas av

dylika särskilda åtgärder, har icke räknats vid den här gjorda jämförelsen.

Med avseende å kostnaden för elektrisk kraft hava gjorda beräkningar på

grundval av föreliggande erbjudanden från Umeå och Degerfors utvisat, att

kostnaden för ångmaskinell utrustning, såvitt nu kan bedömas, skulle bliva

i huvudsak lika vid båda förläggningsplatserna, men att kostnaden för anläggning

av transformatorstation in. m. vid Vindeln skulle bliva omkring

13.500 kronor högre än vid Backen. De årliga utgifterna för köpt kraft för

hospitalet skulle vid förläggning till Vindeln innebära en merkostnad — inklusive

ränta och amortering å nyssnämnda anläggningskostnad med 10 %

av densamma — av tillhopa omkring 6,350 kronor i förhållande till motsvarande

kostnader vid förläggning till Backen.

Då alltså ur ekonomiska synpunkter, åtminstone vad driftkostnaderna

angår, ett bestämt företräde för något av områdena svårligen kan angivas,

hava andra synpunkter måst bliva avgörande för valet. I stort sett har jag

i fråga om sist avsedda synpunkter kunnat ansluta mig till medicinalstyrelsens

värdesättning av de båda områdena. Jag anser mig för egen del

blott böra understryka vissa av styrelsen berörda förhållanden.

Aven enligt min uppfattning bör vid frågans bedömande synnerlig vikt

tillmätas anstaltens läge i förhållande till stad eller därmed jämförligt större

samhälle. Såsom av den föregående redogörelsen framgår, hade en förläggning

till Vindeln ifrågasatts redan vid de första undersökningarna i platsfrågan,

men medicinalstyrelsen hade då ansett förslaget liärutinnan böra

avvisas redan av det skäl, att denna plats icke erbjöde fördelar av sådan

betydelse, att olägenheterna av stort avstånd till stad därav kunde uppvägas.

Vad medicinalstyrelsen nu anfört om lägets betydelse för möjligheten till

lasarettsvård eller specialundersökning samt tandvård för anstaltens patienter

är utan tvivel värt allt beaktande. Många gånger kunna visserligen patienter, som

äro i behov av operativ behandling, på grund av sitt sinnestillstånd icke föras

till, än mindre stanna å lasarett; i dessa fall är det i stället av värde att på

platsen äga tillgång till kirurgiskt utbildade läkare, som på sinnessjukhuset

kunna meddela behandlingen. Möjligheterna att hastigt kunna verkställa

kompletterande proviantering samt med i närheten befintliga resurser bota

påkommande skador å tekniska anläggningar in. m. böra även tagas i betraktande.

Störst torde emellertid lägets betydelse vara för en god personalrekrytering.

Det synes självfallet, att möjligheterna att till hospitalet förvärva

och under längre tid där bibehålla väl kvalificerad personal äro att

betrakta såsom den främsta förutsättningen för en tillfredsställande skötsel

av anstalten. Även ur ekonomisk synpunkt äga, särskilt beträffande de stora

och viktiga grupperna av ekonomipersonal, möjligheterna härtill den största

betydelse. Ur dessa synpunkter måste man fästa stor vikt vid att utsikterna

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 184 haft. [Nr 220.)

421 av*

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj ds proposition nr 220.

att erhålla god personal äro väsentligt större i närheten av en stad, framför

allt därför att en sådan för personalen erbjuder bättre tillfällen till utbildning

och arbetsförtjänst m. in. för de uppväxande barnen än på annat håll kan

vara fallet. De större möjligheterna till umgänge och välbehövliga förströelser

äro icke heller utan betydelse för personalrekryteringen. Det nu sagda gäller

alla grupper av befattningshavare, den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen

icke mindre än de för sjukvård och administration ansvariga högre befattningshavarna.

Yad vidare angår den av medicinalstyrelsen berörda frågan om en

blivande hospitalsanläggnings läge i förhållande till bebyggelse och samfärdsel

vid förläggningsorten, synes i detta avseende Backenområdet erbjuda

företräden framför området vid Yindeln. Yid Yindeln skulle anläggningen

få en avskild belägenhet utan kontakt med bebyggelse i omnejden.

Vid Backen skulle däremot närheten till den trafikerade landsvägen och

utsikten över bebyggda trakter för patienterna vara ägnade att minska sjukhusvistelsens

enformighet, utan att likväl läget skulle medföra, att patienterna

utsättas för närgånget beskådande eller olämpligt umgänge med främmande.

Ur sjukvårdssynpunkt har jag funnit nu angivna omständigheter med

styrka tala för en förläggning till området vid Backen.

Kommunikationerna till anstalten äro vidare en omständighet av stor betydelse.

Detta gäller icke blott, såsom hittills anförts, i fråga om tillförseln

av byggnadsmaterial och driftsförnödenheter utan äyen för patienttransporter

samt möjligheterna för anhöriga att besöka de sjuka. Det har nu från representanter

för Yindeln gjorts gällande, att en förläggning dit härvidlag erbjöde

större fördelar än en förläggning till Backen, då förstnämnda ort vore belägen

invid norra stambanan. I avseende härå torde böra framhållas, att för de

folkrika trakterna utefter kusten förbindelserna med Umeå bland annat tack

vare den livliga motortrafiken uppenbarligen äro bekvämare än med Yindeln.

För den befolkning, som är bosatt inåt landet söder om Yännäs, torde

valet mellan de båda platserna ur kommunikationssynpunkt vara utan större

betydelse, enär avståndet från Vännäs till Umeå är ungefär detsamma som

avståndet mellan Vännäs och Vindeln. För sistnämnda befolkning skulle

visserligen tågresor till Umeå medföra tågombyten i Yännäs, men då direkt

förbindelse till och från tågen å stambanan finnes å banan till Umeå, torde

denna omständighet sakna nämnvärd inverkan. Endast för befolkningen i

de områden, som ligga inne i landet norr och väster om Yännäs, skulle en

förläggning till Yindeln kunna innebära fördelar ur kommunikationssynpunkt.

Å andra sidan erbjuder Backen-förslaget, såsom framgår av det nyss anförda,

bestämda företräden för andra betydande folkgrupper. Åtskillnaderna

i detta avseende mellan de båda områdena äro i varje fall icke så stora, att

ur desamma kunna hämtas avgörande skäl att föredraga det ena eller det

andra området.

Jag torde här slutligen böra omnämna, att kommitterade för Degerfors

kommun, efter det Kungl. Maj:ts beslut i förläggningsfrågan meddelats, i en

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. .\faj:ts proposition nr 220. 99

(len 9 februari 1929 dagtecknad skrift å kommunens vägnar gjort vissa nya

erbjudanden under förutsättning a v anstaltens förläggning till Vindeln. Dessa

erbjudanden gå ut på att kommunen skulle påtaga sig att erlägga den kostnadsökning,

som på grund av områdets belägenhet skulle uppstå för frakt

av vissa byggnadsmaterialier. I framställningen anföres, att enligt inhämtade

uppgifter för anläggningen skulle erfordras tegel, järn och cement till en

sammanlagd vikt av inemot 30,000 ton. Den kostnadsökning, som skulle

uppstå för frakt av dessa materialier till Vindeln i stället för till Backen,

har i framställningen beräknats till omkring 27,750 kronor. Kommunen har

nu erbjudit sig att erlägga prisskillnaden intill nämnda summa eller till det

högre belopp, som kostnadsökningen eventuellt kunde betinga, under förutsättning

att kommunen medgåves rätt att å området avverka skog med över

20 cm:s diameter i brösthöjd. Samtidigt har kommunen erbjudit sig att, därest

statens järnvägar skulle kräva ersättning för tillstånd att från järnvägens

grustag vid Abborrtjärn avhämta grus till hospitalsbygget, erlägga den härför

utgående avgiften.

Med anledning av denna framställning torde till en början böra framhållas,

att de däri gjorda erbjudandena icke avse samtliga de merkostnader

för eu anläggning vid Vindeln, som kunna befaras bliva en följd av bristen

på grus och mursand därstädes. Av vad jag förut anfört framgår för övrigt,

att jag funnit det icke vara möjligt att på ekonomiska grunder tillerkänna

något av områdena i fråga ett bestämt företräde. De nu förevarande erbjudandena

äro icke av den betydelse att de, när hänsyn tages till det avsedda

byggnadsföretagets stora omfattning, kunna rubba detta omdöme.

Av vad kammarkollegium i sitt omförmälda uttalande anfört framgår, att

hinder icke torde föreligga för Kungl. Maj:t att meddela beslut om det tilltänkta

hospitalsområdets förvärvande med äganderätt. I denna del torde

ärendet, därest riksdagen beslutar anstaltens uppförande å området i fråga,

böra längre fram upptagas till prövning och avgörande på ecklesiastikdepartementets

föredragning. Av utredningen framgår, att Umeå landskommun

utfäst sig att gälda kostnaderna för förvärvet. Mot de erbjudanden, som i

dessa hänseenden och i övrigt gjorts från kommunens sida, finner jag ej

anledning till erinran.

I detta sammanhang ber jag att få framhålla, att medicinalstyrelsen med

hänsyn till det ökade behov av område för utearbeten, som ansetts kunna uppstå

bland annat i samband med en utsträckning av arbetsterapien — en fråga,

till vilken jag återkommer i det följande — förordat ett bibehållande av

området vid dess från början föreslagna storlek och alltså tillstyrkt förvärv

även av den del utav det å Tillgrens karta utmärkta området, som enligt

medicinalstyrelsens år 1927 framlagda förslag icke skulle medtagas för anstaltens

räkning (området omedelbart norr om linjen B—C å kartan). Mot

vad härutinnan föreslagits har jag icke någon invändning. I detta sammanhang

må påpekas, att någon ytterligare utökning av området måhända

Eackenområdets

förvärvande

med

äganderätt.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Huvudkompiexets

förläggning

inom

Backenområdet.

Förslag

rörande

hospitalets

anordnande.

1927 års

förslag.

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

kau bliva följden av de i expropriationslagens 12 § meddelade stadgandena

rörande s. k. utvidgning av expropriation.

I fråga om förläggningen av anstaltens liuvudkomplex inom det avsedda

området vid Backen innebar Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1928,

att det nya förslaget liksom det tidigare tillstyrkta skulle grundas på medicinalstyrelsens

alternativ B. Detta alternativ medför visserligen, såsom av

utredningen framgår, någon inskjutning av byggnaderna från skogsbrynet

och det livligare landskapet framför detta. Denna omständighet kan dock,

på sätt medicinalstyrelsen framhållit, väsentligen neutraliseras genom någon

uthuggning i skogen. Med hänsyn härtill och i betraktande av de stora

fördelar i andra avseenden, som förläggningen enligt alternativ B medför,

har jag ansett nyssnämnda omständighet vara av underordnad betydelse.

Anstalten kommer i varje fall att få nära kontakt med bebyggelse och samfärdsel.

Jag övergår härefter till frågan om hospitalets anordnande. Det av medicinalstyrelsen

nu uppgjorda, med skrivelse den 7 februari 1929 överlämnade

förslaget liärutinnan ansluter sig i väsentliga delar till det av styrelsen

år 1927 framlagda, vilket lades till grund för framställning till 1928 års

riksdag, och styrelsen har i den nu föreliggande skrivelsen — förutom i

frågor, vilka av Kungl. Maj:t anbefallts till särskilt övervägande vid överarbetningen

— huvudsakligen inskränkt sig till redogörelse för de delar av förslaget,

vilka innebära ändringar i styrelsens år 1927 avgivna förslag. Med

hänsyn härtill och då 1928 års riksdag på grund av sin ståndpunkt beträffande

förläggningsplats för hospitalet ej ingick på prövning av frågan om

anstaltens anordnande, anser jag mig till en början böra återgiva huvuddelarna

av sistnämnda förslag jämte de yttranden, som avgåvos däröver,

ävensom redogöra för den ståndpunkt, min företrädare i ämbetet vid ärendets

anmälan inför Kungl. Maj:t intog till detsamma. Beträffande de detaljer,

som jag här anser mig kunna förbigå, får jag hänvisa till 1928 års

proposition i frågan (nr 165).

Yid utarbetandet av medicinalstyrelsens år 1927 avgivna förslag — i det

följande benämnt 1927 års förslag — hade inom styrelsen medverkat överinspektören

för sinnessjukvården i riket E. Göransson, särskilt i fråga om

planen för en i förslaget ingående upptagningspaviljong. Yidare hade styrelsen

anlitat biträde av vissa andra personer. Sålunda hade överläkaren

vid Strängnäs hospital E. Lauritzen dels uppgjort det preliminära programmet

för övriga sjukvärdspaviljonger, dels ock beträffande planen för anstalten

i dess helhet samt de särskilda byggnadernas förläggning och planläggning

samarbetat med styrelsens arkitekt C. Westman, vilken upprättat situationsplan

samt skissritningar och kostnadsförslag. Utredning om grundförhållandena

å byggnadsområdet hade verkställts av filosofie doktorn B. Lidén

och ingenjören J. Ohlsson. Förslag och kostnadsberäkningar hade vidare

uppgjorts för värme- och ventilationsanläggningen av civilingenjören H.

Theorell, för vatten- och avloppsledningar av ingenjören J. Bergström

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition nr 220.

101

samt för elektrisk

Holmgren.

kraft- och belysningsanläggninf

överingenjören T.

Det uppgjorda förslaget, sådant det utformats å de av Westman i no- Byggnadervember

1927 upprättade ritningarna, omfattade tillhopa 25 byggnader. "tdanluygning

De egentliga anstaltsbyggnaderna hade hopförts till ett sammanträngt och i/ige m.»».

huvudkomplex. Denna anordning hade vidtagits dels för att i möjligaste

mån minska utsträckningen av ledningsnäten för värme, vatten, avlopp

m. m., dels för att underlätta och förbilliga anordnandet av en trafikabel

kulvertförbindelse mellan byggnaderna, vilken särskilt vid en så långt norrut

belägen anstalt enligt medicinalstyrelsens mening vore av mycket stor betydelse

såväl för personal- och patienttrafiken som för transporten av mat,

tvättkläder m. m. För att ernå en ytterligare koncentration av anläggningen hade

styrelsen sökt inrymma de erforderliga lokalerna i så få byggnader och med

så högt våningsantal i dessa, som utan äventyrande av anläggningens ändamålsenlighet

synts möjligt.

Byggnaderna inom detta huvudkomplex voro symmetriskt anordnade å

ett i stort sett rektangulärt område med längdaxel i norr—söder. Längs

östra och västra sidorna voro sjukvårdsbyggnaderna för män, respektive

kvinnor förlagda, tre på vardera sidan, nordligast och mest utskjutna å området

de båda paviljongerna för oroliga (IY och VIII å den då föreliggande,

såsom bilaga vid propositionen nr 165 år 1928 fogade situationsplanen),

söder om dessa och närmare varandra två paviljonger för lugna (III och

VII) och längst åt söder två små paviljonger, anordnade efter öppen-dörrsystern

(II och VI). I mittlinjen låg sydligast, i jämnbredd med södra gavlarna

av paviljongerna för lugna och jämte dessa paviljonger omslutande

en rymlig centralgård, administrationsbyggnaden (I). Norra sidan av centralgården

begränsades av tvenne för de sjuka avsedda arbetspaviljonger (V och

IX) och mellan dessa en kyrksalsbyggnad (X). Norr om centralgården, å det

breda området mellan paviljongerna för oroliga sjuka, lågo längs mittlinjen

en bostadsbyggnad för kvinnlig sjukvårdspersonal (XI) och omedelbart norr

om denna, med längdläge i öster—väster, eu stor ekonomibyggnad (XII),

inrymmande köks- och tvättlokaler, matsalar, en samlingssal, bostadsrum

för personal in. m. Längst i norr voro åt ena sidan ångpannehus med kolgård

(XIII), åt den andra verkstadshus med garage (XIV) förlagda.

Utanför huvudkomplexet hade förlagts dels en del bostadshus, nämligen

tre för tre läkare och syssloman (XV, XVI och XVII), fyra för övrig gift

personal (XVIII, XX, XXI och XXII), ett för ogift manlig personal (XIX)

samt portvaktsstuga (XXIII) och obduktionslius med begravningskapell (XXV),

dels ock en av sjukvårdsbyggnaderna, nämligen upptagningspaviljongen

(XXIV).

Angående sistnämnda paviljongs uppgift i sjukvårdsanläggningen anförde

medicinalstyrelsen, att paviljongen vore avsedd för vården av nyintagna, ej

våldsamma eller störande patienter, såväl män som kvinnor, för vilka utsikterna

till hälsans återvinnande syntes gynnsamma. Syftet med densamma

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Planläggningen

av de

särskilda

byggnaderna.

Sjukvards
byggnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

vore att mildra intrycket av intagningen samt skapa en lugnare och mera

rent sjukvårdsbetonad miljö än inom det stora anstaltskomplexet vore

möjligt, vilket för mången känslig nyinsjuknad ansetts vara av stor betydelse.

Med hänsyn härtill hade paviljongen givits ett relativt avskilt och

ostört läge.

Rörande förläggningen av anstaltens huvudkomplex får jag hänvisa till vad

därutinnan anförts i samband med behandlingen av frågan om plats för

hospitalet.

Södra delen av området avsågs att inhägnas till viss omfattning för att

hindra tillträde för obehöriga. Den odlade sänkan söder om huvudkomplexet,

vilken väl lämpade sig för trädgårdsanläggning, skulle ingå i inhägnaden,

under det att markbältet närmast landsvägen till Yännäs, vilket avsetts

att användas huvudsakligen för personalbostäder, skulle lämnas oinliägnat.

Infartsvägen till anstalten från landsvägen hade i förslaget fått sitt läge

ungefär där den gamla vägen till Degerfors framgår. Yid inhägnadsgränsen

var portvaktshuset förlagt. Yägen delar sig därefter i två huvudgrenar, av

vilka den ena, söder om det å området befintliga grustaget, leder till stora

anstaltskoraplexets huvudentré, under det att den andra, som utgör Degerforsvägens

fortsättning, går fram öster om detsamma, förmedlande trafiken

till ekonomibyggnaderna.

Beträffande den närmare planläggningen av de särskilda byggnaderna

innehöll medicinalstyrelsens redogörelse för förslaget i huvudsak följande.

Yid beräkningen av utrymmet hade i huvudsak samma grunder följts,

som fastställts för den senast uppförda statsanstalten för sinnessjuka, nämligen

Hälsingborgs hospital. Rumshöjden översteg icke 3.3 meter. Golvytan

i gemensamma liggsalar var 5—8 kvadratmeter per säng, allt efter

lokalernas beläggning dygnet om eller endast nattetid samt efter arten

av där vårdade patienter, i enkelrum omkring 10 kvadratmeter. Dag- och

matrum hade tillsammans högst 4 kvadratmeters golvyta per patient. Styrelsen

hade icke ansett sig kunna förorda en ytterligare nedpressning av

dessa mått.

Sjukavdelningarna voro i allmänhet avsedda för 40—50 patienter. Undantag

därutinnan utgjorde avdelningarna för de oroligaste sjuka samt upptagningspaviljongens

avdelningar, vilka voro något mindre. Dessutom hade eu

öppen-dörr-avdelning å vardera könssidan inrättats med ett ännu lägre platsantal,

nämligen 21, då det eljest kunnat befaras, att lämpligt patientmaterial

skulle saknas för avdelningens fullbeläggning.

Avdelningarna voro givetvis olika inrättade för olika patientkategorier och

vårdformer. I allmänhet innehöll en avdelning följande lokaler nämligen

liggsalar, delvis anordnade för permanent sänglägesbehandling, delvis endast

som sovrum, enkelrum i erforderligt antal, dagrum, matrum samt annexlokaler,

nämligen W. C., bad-, snyggnings- och sköljrum, diskkök, förråd, ett

rum för undersökning och besök samt kapprum.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 220. 103

Mans- och kvinnosidorna voro föreslagna identiskt lika, vardera omfattande

eu paviljong för lugna och halvoroliga patienter, eu paviljong för oroliga,

eu öppen-dörr-paviljong samt hälften av den gemensamma upptagningspaviljongen.

I fråga om de särskilda sjukvårdsbyggnadernas anordnande för vardera

könssidan innehöll styrelsens redogörelse huvudsakligen följande:

Paviljongen för lugna och halvoroliga rymde över hälften av könssidans

hela patientantal och utgjorde ett stort byggnadsblock med en längd av

115 meter. Den avsågs med hänsyn till de betydande besparingar i anläggning

och drift, som därigenom stode att vinna, att uppföras i tre våningar,

med ett mittparti, försett med eu fjärde våning, där dock ingen patientförläggning

skulle förekomma.

I vart och ett av byggnadens sidopartier hade förlagts tre avdelningar,

eu i varje våning. Avdelningarna i södra partiet (Al, A 2 och A 3) voro avsedda

för lugna och de i norra partiet förlagda (Bl, B 2 och B 3) för halvoroliga

patienter. Man liade för att förenkla byggnadskonstruktionen eftersträvat

en så likartad planläggning av de olika avdelningarna som möjligt.

En hjärtmur uppdelade avdelningen i ett bredare bälte för de större salarna

och ett smalare för enkelrum och annexlokaler. Dessa smärre lokaler kommunicerade

direkt med salarna, vilkas inre del erbjöd eu längs hjärtmuren

löpande passage genom avdelningen. Korridorer förekommo blott i ringa

utsträckning.

Byggnadens mittparti inrymde, förutom centraltrappuppgång med eu

rymlig, även för sängtransport avsedd hiss, vissa annexlokaler till de olika

avdelningarna samt personalrum. Fjärde våningen var i manspaviljongen

inredd till personalrum och i kvinnopaviljongen till eu liten »lasarettsavdelning»,

avsedd för vården av sjuk personal, såväl manlig som kvinnlig.

Paviljongen för oroliga var, på grund av svårigheten att ernå tillfyllestgörande

ljudisolering i vertikal riktning och olägenheterna av långa trapppassager

såväl som av hisstransporter i fråga om dessa ofta våldsamma och

svårskötta sjuka, föreslagen uppförd i endast två våningar. I byggnadens

ena hälft voro två lika avdelningar (C 1 och C 2), en i vardera våningen, inrättade

för till största delen sängliggande patienter; andra hälften upptogs

av en avdelning (C 3) för under dagen uppevarande patienter, med daglokaler

i bottenvåningen och sovlokaler eu trappa upp. Även i denna byggnad

hade i huvudsak samma grundplan som i paviljongen för lugna kommit

till användning. På grund av det här nödvändiga stora antalet enkelrum

hade mindre sidoflyglar, huvudsakligen upptagna av enkelrum, inrättats.

Öppen-dörr-paviljong en var inrättad i stort sett som ett vanligt bostadshus

med daglokaler i bottenvåningen och sovrum i den övre våningen.

IJpptagningspaviljongen var, såsom avsedd för både manliga och kvinnliga

patienter, uppdelad i två symmetriska avsnitt å ömse sidor om ett mittparti,

som inrymde väsentligen personalrum. Vardera könssidan hade två likartat

planlagda avdelningar, en i vardera av husets tvenne våningar, den övre avsedd

för de lugnaste sjuka. Med hänsyn till vikten av att de i denna paviljong

vårdade bereddes så lugna förhållanden som möjligt hade platsantalet i varje

sjukrum gjorts relativt litet samt en centralkorridor genom hela avdelningen

anordnats.

Till sjukvårdsbyggnaderna voro även att hänföra de båda arbetspaviljongerna,

en för män och en för kvinnor, inrymmande nödiga lokaler för

sådana yrkesarbeten — vävnad, sömnad m. m. — vilka kräva kvalificerad

ledning "och andra anordningar än de inom sjukavdelningarna tillgängliga.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Byggnader för Beträffande byggnader för administration ocli ekonomi, kyrka, och verkekraomfmtl0m

s^^er m- m- innehöll styrelsens redogörelse för förslaget huvudsakligen

’ följande:

Administrationshuset var föreslaget i två våningar jämte källarvåning. I

den senare funnos apoteks-, laboratorier operations- och sterilisationsrum,

ett par badrum för personal samt förrådslokaler. Bottenvåningen inrymde

expeditionsrum för läkare (ett av dessa avsett även för direktionens sammanträden)

och förestånderskor, rum för telefoncentral och inre portvakt,

väntrum för besökande, bostad för en förestånderska och två städerskor

samt, med särskild ingång, kontorslokaler och sysslomansexpedition.

Övre våningen upptogs av diverse rum för ogift personal, (läkare, kontorspersonal,

förestånderskor) m. m. samt två matsalar för samma personal.

Kyrksalen hade plats för omkring 200 personer.

Ekonomibyggnaden bestod av två flyglar i tre våningar och mellan dem en

centralhall i en våning, inrymmande utlämningslokaler för mat och tvätt

samt kommunicerande med den underjordiska transportkulverten. Köksflygeln,

som låg åt öster, hade en källarvåning med diverse förrådslokaler;

bottenvåningen inrymde köket med bilokaler och ett par smärre matsalar

för ekonomipersonal. Köket nådde upp genom överliggande våning, som i

övrigt inrymde bostadsrum för personal. 2 trappor upp voro centralmatsalar

för personalen belägna.

Tvättflygeln saknade källarvåning. I bottenvåningen låg stora tvättlokalen

med angränsande rum för inlämning, strykrum och rum för uppläggning av

tvättade kläder. Tvättlokalen nådde upp genom överliggande våning, som i

övrigt användes för personalrum och ett linneförråd. 2 trappor upp fanns

en större samlingssal järnte tekök och kapprum samt några rum avsedda att

användas vid patientfester och eljest som kasinolokaler för personalen. Bostad

för tvättförestånderska var ävenledes förlagd till denna våning.

Bageriet hade förlagts i den närmast ekonomibyggnaden belägna delen

av bottenvåningen i det angränsande bostadshuset för kvinnlig sjukvårdspersonal,

i så gott som omedelbar förbindelse med ekonomibyggnadens

centralhall.

Ängpannehuset hade källarutrymmen för hydroforer, pumpar m. m. I bottenvåningen

fanns pannrum med plats för ångpannor och varmvattenpannor.

Därintill lågo maskinhall för elektricitetsverk samt verkstad jämte ett kontor

för maskinmästaren och ett badrum för eldarna. Över den del av bottenvåningen,

som icke upptogs av pannrummet, var en vindsvåning inredd för

verkstadsförråd. I ett sidoutbygge fanns utrymme för desinfektionsugn.

Verkstadshuset inrymde snickar-, målar- och tapetserarverkstäder med förrådslokaler

samt smedja och därjämte ett garage.

Öbduktionshuset omfattade obduktionsrum, svepningsrum och ett mindre

jordfästningsrum samt en likkällare.

Portvaktshuset var en liten träbyggnad med lägenhet endast för portvakten.

Yad härefter angår bostadshus för personal vid hospitalet, skulle enligt

förslaget läkarbostäder, för såväl över- som underordnade läkare, ävensom

bostad för syssloman anordnas — i huvudsaklig överensstämmelse med vad

förhållandet är vid andra hospital av motsvarande storlek — dels i särskilda,

för ändamålet avsedda bostadshus (XV, XVI och XVII), dels i administrati

onsbyggnaden.

För kontorspersonal funnos bostadsrum i administrationshuset.

Bostäder för

befattningshavare.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 105

Beträffande .sjukvårds- och ekonomipersonalens bostadsförhållanden framhöll

styrelsen, att dessa vore särdeles vanskliga att ordna på ett sätt, som kunde

komma att i allo motsvara det föreliggande behovet. Man hade sålunda att räkna

med, att kvinnlig personal komme att tjänstgöra på mansavdelningar i alltmera

ökad utsträckning. Detta inverkade så mycket mera på bostadsanordningen,

som den kvinnliga personalen så gott som i sin helhet måste beredas

bostad inom anstalten, under det att en mycket stor del av den manliga

kunde antagas behöva familjebostäder. Av dessa borde blott ett begränsat

antal förläggas till anstalten, då goda möjligheter syntes föreligga för gifta

befattningshavare att anskaffa bostäder åt sig utom densamma.

De dispositioner, som med ledning av förhållandena vid andra statens

hospital och med hänsyn till vad nyss anförts vidtagits enligt de uppgjorda

ritningarna voro följande.

För maskinmästare, uppsyningsman, trädgårdsmästare och befall ningsman

hade avsetts ett gemensamt bostadshus (XVIII) av trä, med fyra lägenheter

om 3 rum och kök, varav ett rum i lägenheterna för de båda sistnämnda

befattningshavarna, eventuellt även uppsyningsmannen, avsetts som expeditionsrum.

För gifta befattningshavare, inom sjukvården eller ekonomien, hade vidare

föreslagits tre bostadshus, likaledes av trä, två med åtta lägenheter om 2

larm och kök (XX och XXI) samt ett med fyra lägenheter om 1 rum och

kök (XXII).

För ogift manlig personal, likaledes oberoende av vilken av de båda grupperna

den tillhör, föreslogs ett bostadshus (XIX), också detta uppfört av trä,

rymmande 16 rum, av vilka fyra avsedda för eu person, de övriga för en

eller två personer i mån av behov.

Av den kvinnliga sjukvårdspersonalen skulle förestånderskorna erhålla bostad

i administrationshuset. A varje sjukavdelning voro två rum förlagda, avsedda

för ansvarig översköterska och hennes ersättare, den nästansvariga. Det

hade ansetts vara av vikt att för dessa underlätta tillsynen över avdelningen

även under fritid.

Det stora flertalet av den kvinnliga sjukvårdspersonalen erhöll bostäder

i den föreslagna stora sköter skeby gg nåden (XI) invid ekonomibyggnaden. Förläggningen

av detta hus till huvudkomplexet hade föranletts dels av ekonomiska

skäl, för förbilligande av dess uppvärmning, för användning av dess

källare till transportkulverten m. in., dels för underlättande av de där boendes

gång till och från sina arbetsplatser, matsalar o. s. v. Byggnaden

hade fyra våningar. En del av bottenvåningen var, såsom förut anförts,

upptagen av bageriet. I övrigt var hela huset inrett till bostadsrum till ett

antal av 60. Rummens storlek var genomgående lika, omkring 15 kvadratmeter,

så att de kunde användas för en eller två personer alltefter behovet.

På en annan plats hade en del rum för ogift sjukvårdspersonal sammanförts,

nämligen i översta våningen av manspaviljongen för lugna, Här lågo

två rum för en person och sex rum för en eller två personer.

Skulle ytterligare utrymme för kvinnlig sjukvårdspersonal visa sig behövligt,

kunde sådant lätt anordnas å upptagningspaviljongens vind.

För den kvinnliga ekonomipersonalen funnos bostadsrum anordnade i ekonomibyggnaden

och ett par rum i administrationshuset.

Beträffande bostadsbyggnaderna för personal förordade medicinalstyrelsen

vid sitt slutliga ståndpunktstagande till det upprättade ritningsförslaget

s. 106 Kontrollera mot PDF

Värme- och

ventilationsanläggning

m. m.

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

vissa inskränkningar i byggnadsprogrammet, vilka jag längre fram skall omnämna.

I samband med behandling av frågan om personalbostäder anförde medicinalstyrelsen

vidare, att av de lägenheter, som vore uppförda å den invid

landsvägen belägna delen av området och vilka hospitalet enligt avtal med

Umeå landskommun efter innehavarnas avflyttning komme att disponera, eu

del vore i sådant skick, att de torde kunna användas som personalbostäder.

Antalet gifta befattningshavare, som icke finge bostad i de föreslagna nya

husen, syntes emellertid bliva så stort, att de nämnda gamla lägenheterna,

i den mån de bleve tillgängliga, väl komme att behövas.

I förslaget hade inga byggnader för trädgård och jordbruk upptagits. Styrelsen

hade nämligen ännu icke ansett sig kunna med någon säkerhet avgöra,

i vad män sådana bleve erforderliga. Att anläggandet av ett svinstall

för matavfallets tillgodogörande skulle visa sig ändamålsenligt fann styrelsen

kunna förutses, men utredningen i dessa hänseenden hade ansetts lämpligen

böra anstå, såsom vid tidigare hospitalsanläggningar skett, till dess

ett lokalt förvaltningsorgan för anstalten trätt i funktion.

Förslag till värme- och ventilationsanläggning hade, såsom förut nämnts,

uppgjorts av ingenjören Theorell. Enligt detta förslag skulle rumsuppvärmningen

liksom för de senast byggda hospitalen ske genom centraluppvärmning

enligt pumpvarmvattensystem. Av hospitalets 25 byggnader skulle

huvudgruppen, omfattande IT hus, uppvärmas från en i ångpannehuset

förlagd värmecentral. Till ångpannecentralen skulle anslutas de tre i sjukvårdsbyggnadernas

närhet belägna bostadshusen för läkare och syssloman.

Av de återstående, mera avlägset belägna fem byggnaderna hade de tre bostadshusen

för 8 och 4 familjer samt portvaktshuset ansetts böra förses med

gemensam pumpvarmvattenvärmeledning med panna förlagd i det ena 8- familjsliuset, medan upptagningspaviljongen skulle förses med egen pannanläggning.

Jämväl köks-, tvätt-, bakugns- och desinfektionsanläggningar voro beräknade

i enlighet med av Theorell uppgjort förslag.

Det av ingenjören Bergström uppgjorda förslaget till anläggning för vattenoch

avloppsledningar hade grundats på den med Umeå stad preliminärt träffade

överensskommelsen om leverans av vatten till hospitalet. Enligt förslaget

skulle den av staden till hospitalsgränsen framdragna vattenledningen

fortsättas med eu 350 mm:s ledning till ångpannehuset, varest den skulle

förbindas med pumpverk och hydroforcisterner. Avloppsledningar voro beräknade

att utföras enligt ett kombinerat system, innefattande avledning av

såväl spillvatten som nederbördsvatten. Från hospitalsområdet skulle huvudavloppet

dragas söderut ned till 1 me älv. Ledningarna i marken måste

förläggas på avsevärt djup dels för att de skulle bliva rostfria, dels för att

avlopp med nödigt fall skulle kunna erhållas från källarlokalerna.

Börande elektrisk kraftanläggning för hospitalets behov hade överingenjören

Holmgren efter en granskning av olika alternativ förordat ett system

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220.

med kombination av köpt kraft samt egen kraftproduktion, enligt vilket

system hälften av kraftbehovet skulle täckas från Umeå stads elektricitetsverk

och den andra hälften genom produktion i eget maskineri.

Överingenjören Holmgrens förslag omfattade, utom utrustning i kraftstation

samt transformatorer, lampor och ledningar, även elektriska hissar med

tillhörande motorer och slutligen svagströmsanläggning för lokaltelefon och

ringledningar.

Enligt medicinalstyrelsens förslag var hospitalet avsett för 934 sängplatser,

därav halva antalet för manliga och halva antalet för kvinnliga patienter.

Av de 934 platserna ansåg medicinalstyrelsen 34 böra upptagas som reservplatser,

icke ingående i anstaltens beläggningssiffra. En dylik mindre

reserv fann styrelsen behövlig för att kunna evakuera något rum vid reparationer

och dylikt och för att icke en nödvändig flyttning av en patient,

exempelvis nattetid, skulle behöva medföra eu eller flera andra omflyttningar.

Beläggningssiffran skulle således fastställas till 900. Detta antal innebalen

ökning med 100 platser av det antal, för vilket anstalten enligt Kungl.

Maj:ts uppdrag borde vara avsedd. I förut omnämnda, reviderade plan för

anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården hade styrelsen

anfört, att sty relsen på grund av förslag, uppkommet vid utredningarna angående

anstaltens uppförande, komme att i förevarande förslag upptaga en

särskild upptagningspaviljong, varigenom platsantalet vid anstalten skulle

ökas med 80 till 880. Vid förslagets utarbetande hade emellertid befunnits,

att en ökning av sistnämnda paviljongs platsantal till 100 skulle kunna vidtagas

utan väsentlig rubbning av den allmänna planen för anstalten. Då

de tillkommande 20 platserna, fördelade på paviljongens fyra avdelningar,

erfordrade endast ett i motsvarande mån ökat sovsalsutry-mme, hade styrelsen

vid detta förhållande funnit sig böra vidtaga denna ytterligare ökning i platsantalet.

Yad härefter beträffar kostnaderna för hospitalsanläggningen enligt medicinalstyrelsens

förslag, uppskattades dessa enligt en första beräkning på

följande sätt:

Kronor
A.

Byggnadskostnader enligt arkitekten Westman, tillhopa ......... 6,150,800

B. Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar,

resor och oförutsett...................................................................... 400,000

C. Yärmeanläggning enligt ingenjören Theorell .............................. 723,Of K)

D. Köks-, tvätt-, desinfektions- och steriliseringsanläggningar samt

elektrisk bakugn enligt densamme................................................ 152,000

E. Vatten- och avloppsledningar enligt ingenjören Bergström...... 900.000

F. Elektriska anläggningar och hissar enligt överingenjören Holmgren

...................................................................... 289,000

Summa kronor 8,614,800

Hospitalets

plats antal.

Kostnaderna

för hospitalets

upprättande.

s. 108 Kontrollera mot PDF

Yttranden över

1927 års

förslag.

Byggnads
styrelsen.

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Enligt denna beräkning skulle således själva byggnadskostnaderna uppgå

till 6,150,800 kronor. På uppdrag av medicinalstyrelsen hade emellertid

arkitekten Westman sedermera verkställt utredning, huruvida icke genom

förenklingar eller annorledes dessa kostnader skulle kunna nedbringas. I

skrivelse den 9 november 1927 redogjorde Westman för vissa åtgärder för

nedbringande av byggnadskostnaderna. Genom dessa åtgärder, som huvudsakligen

avsågo förenklingar beträffande byggnadsmaterial och arbete, beräknades

kunna vinnas eu besparing av sammanlagt 537,000 kronor. Byggnadskostnaderna

skiille härigenom nedgå till 5,613,800 kronor och hela anläggningskostnaden

till 8,077,800 kronor.

Yid granskning av de sålunda uppgjorda kostnadsberäkningarna hade

medicinalstyrelsen emellertid undersökt, huruvida icke utgifterna skulle kunna

ytterligare nedbringas. Dessa undersökningar resulterade i förslag om vissa

begränsningar i det ursprungliga byggnadsprogrammet, innebärande dels att

ett av de båda åtta-familjshusen (XXI) och två lägenheter i fyra-familj shuset

om tre rum och kök (XVIII) uteslötos ur förslaget, dels att bostadshuset

för ogift personal (XIX) minskades med fyra rum (två rum i vardera våningen).

Vidare fann styrelsen de i bottenvåningen i köksbyggnadens östra del (XII)

förlagda matsalarna med tillhörande serveringsrum obehövliga, varför desamma

jämte motsvarande utrymmen i övriga våningar kunde utgå, varigenom

ekonomibyggnaden i någon mån kunde minskas.

Genom dessa inskränkningar beräknades uppkomma en besparing av

170,000 kronor. Totalkostnaden för hospitalets uppförande skulle sålunda

bliva (8,077.800 — 170,000) 7.907.800 kronor, motsvarande med ett platsantal

av 934 en kostnad av 8,466 kronor per plats.

Beträffande den beräknade kostnaden per vårdplats framhöll medicinalstyrelsen,

att denna kostnad överstege det belopp av 8,000 kronor, som

medicinalstyrelsen lagt till grund för kostnadsberäkningarna i sin reviderade

plan för anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården. Styrelsen

erinrade emellertid tillika, att sistnämnda belopp, såsom styrelsen vid

framläggandet av planen eftertryckligen betonat, beräknats approximativt.

I avgivet utlåtande den 15 december 1927 anförde byggnadsstyrelsen bland

annat följande.

Byggnadernas gruppering hade byggnadsstyrelsen funnit enkel och lätt

överskådlig, koncentrerade som de vore intill ett kulvertsystem, som medgåve

korta underjordiska förbindelser mellan byggnaderna. Förläggningen

av byggnaderna i norr och söder hade emellertid medfört att bostadsrum i

stor utsträckning förlagts mot norr, vilket förhållande med hänsyn till klimatet

helst borde undvikas.

I fråga om de två arbetspaviljongerna för män och kvinnor, vilka vore avsedda

att uppföras i en våning, ville byggnadsstyrelsen framhålla, att det

måste anses mindre ekonomiskt att uppföra två så små fristående byggnader,

varför styrelsen ville förorda att vid förslagets vidare utarbetande

undersöktes möjligheten till arbetspaviljongernas sammanslagning med andra

lokaler.

Ver/cstadshuset borde vidare kunna planläggas på ett mera koncentrerat sätt.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ur 220. 109

Nåd de beräknade kostnaderna anginge, syntes, såvitt byggnadsstyrelsen

för det dåvarande kunde bedöma, i huvudsak intet vara att erinra. Yissa

poster kunde möjligen vara något högt beräknade, vilket vid förslagets vidare

utarbetande borde närmare undersökas. Yidare syntes förenklingar i vissa

fall kunna åstadkommas samt kostnaderna för vissa bostadshus något nedbringas.

De beräknade kostnaderna för vatten- och avloppsledningar syntes

även vara väl högt tilltagna. Däremot måste posten för oförutsedda utgifter,

som utgjorde endast omkring 2 % av totala byggnadskostnaden, anses

vara för låg. På grund därav funne byggnadsstyrelsen sig icke kunna förorda

någon nedsättning beträffande den beräknade totala byggnadskostnaden.

Över medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag avgav vidare 1927 års besparingsnämnd

den 21 januari 1928 infordrat utlåtande av i väsentliga delar

följande innehåll.

Beträffande byggnadernas inbördes placering framhöll besparingsnämnden,

att det ur värmeekonomisk och även ur andra synpunkter vore till fördel,

om särskilt upptagningspaviljongen men även bostadshusen för läkare och

övrig gift personal placerades närmare värme- och kraftcentralen. Nämnden

hänvisade i detta sammanhang till ett av socialstyrelsens värmetekniska avdelning

på nämndens begäran avgivet yttrande. Nämnden, som förklarade

sig hava beaktat, att upptagningspaviljongens i förhållande till övriga sjukvårdsbyggnader

avskilda läge föreslagits med hänsyn till paviljongens särskilda

uppgift med avseende å sjukvården, ifrågasatte emellertid, huruvida

icke denna synpunkt kunde komma till sin fulla rätt, även om paviljongen

— för så vitt den borde utföras — flyttades omkring 100 meter närmare

övriga sjukhusbyggnader.

Nämnden ifrågasatte slopande av den till sköterskebostäder avsedda byggnaden.

Yidkommande de båda paviljongerna för oroliga patienter anförde besparingsnämnden

följande:

Med hänsyn särskilt till det direktiv, som av Kungl. Maj:t vid meddelande

av uppdrag åt medicinalstyrelsen att utarbeta det föreliggande byggnadsförslaget

lämnats om ökning av det för hospitalsbyggnader sedvanliga

våningsantalet, kunde nämnden icke finna de skäl, som styrelsen anfört för

den låga höjden å paviljongerna i fråga, vara tillfyllest. Nämnden erinrade,

att vid den pågående utvidgningen av Piteå hospital sjukvårdsbyggnaden

därstädes, som för närvarande vore uppförd i endast två våningar, skulle

påbyggas med en tredje våning, vilken även skulle inhysa oroliga sinnessjuka.

Beträffande den föreslagna fristående kyrkan ansåg nämnden på närmare

angivna skäl det kunna ifrågasättas, huruvida icke denna byggnad borde

helt utgå ur planen.

I fråga om den föreslagna värme- och kraftcentralen fann besparingsnämnden

på grund av de höga kostnader, som värme- och kraftanläggningen skulle

medföra, en ytterligare granskning av förslaget böra ske. Jämväl beträffande

vatten- och avloppsledningar förordade nämnden förnyad undersökning.

Nämnden anförde i sistnämnda avseende, bland annat, att den beräknade

1027 års

bcsparingsnämnd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

kostnaden, 900,000 kronor, förefölle nämnden vara val hög. Avloppsledningen

från hospitalet till Ume älv måste visserligen på grund av det hårda

klimatet nedläggas på relativt stort djup under markytan, men av markborrningarna

och terrängförhållandena i övrigt att döma syntes detta icke

behöva vålla mera betydande svårigheter.

Besparingsnämnden ifrågasatte vidare förnyat övervägande beträffande

vissa särskilda besparing sfärslag i övrigt. Sålunda ansågs frågan om lämpligaste

taktäckningsmaterial för de större sjukvårds- och bostadsbyggnaderna

böra underkastas ytterligare prövning, därvid borde ifrågasättas användning

av s. k. eternit i stället för skiffer. Ytterligare åberopade nämnden en vid

utlåtandet i avskrift fogad, av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen upprättad

promemoria, i vilken föreslagits vissa förenklingar. Nämnden förklarade

sig kunna i väsentliga delar instämma i de ifrågavarande besparingsförslagen,

som emellertid delvis redan av nämnden vidrörts och delvis även

omfattades av de inskränkningar i byggnadsprogrammet, som medicinalstyrelsen

ansett sig kunna förorda. Nämnden förutsatte, att promemorian toges

under övervägande vid eu enligt nämndens mening påkallad omarbetning av

förslaget.

I berörda promemoria -— vilken jämte en i anledning av densamma å

byggnadsstyrelsens utredningsbyrå upprättad promemoria förelåg till styrelsens

bedömande vid avgivande av yttrande i ärendet men vilken av olika

anledningar ansågs icke böra föranleda någon nedsättning av det beräknade

totala kostnadsbeloppet — hade föreslagits dels åtskilliga förenklingar beträffande

byggnadstekniska detaljer, dels nedräkningar å vissa kostnadskalkyler,

som ansetts vara för höga. Emellertid upptog promemorian — frånsett de

ändringsyrkanden, vilka särskilt berörts av besparingsnämnden — även ett

par förslag rörande ändringar av större betydelse för byggnadsplanen. Sålunda

ifrågasattes, att verkstadshuset skulle slopas och de där ingående verkstadslokalerna

förläggas till andra byggnader, huvudsakligen till källare i

vissa sjukvårdspaviljonger, varjämte en särskild garagebyggnad skulle uppföras.

Härigenom beräknades kunna vinnas en kostnadsminskning av 100,000

kronor. Vidare föreslogs, att de båda arbetspaviljongerna skulle sammanföras

till en byggnad i två våningar, en för vardera könssidan, varigenom

en besparing väntades kunna ernås av omkring 22,000 kronor.

Beträffande de nu omförmälda frågorna fann sig byggnadsstyrelsen vid

sin prövning av förslaget visserligen icke böra upptaga byggnadschefens förslag,

men styrelsen ifrågasatte — såsom av den förut lämnade redogörelsen

framgår — utredning rörande åtgärder, ägnade att i viss utsträckning tillgodose

förslagens syfte.

Besparingsnämnden framförde vidare med anledning av förslaget vissa

anmärkningar av mera allmän innebörd.

Sålunda påyrkade nämnden, att en preliminär driftskalkyl för hospitalet

borde föregå ett definitivt beslut om anstaltens anläggning.

Med avseende å hospitalets platsantal anförde nämnden, att den ökning

av patientantalet, som enligt förslaget skett i förhållande till vad som angivits

i det av Kungl. Maj:t meddelade utredningsuppdraget, huvudsakligen

fölle på den föreslagna upptagningspaviljongen. Besparingsnämnden, som

ansåg behovet av en dylik paviljong väsentligen vara beroende på i vad mån

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr ''220.

11 I

de nyintagua patienterna bereddes arbete, berörde i detta sammanhang frågan

om principerna för sinnessjukvården i landet. Härom yttrade nämnden bland

annat följande:

Vid sin granskning av förslaget hade nämnden icke kunnat undgå att

något vidröra spörsmålet, om uppförandet av ett nytt hospital borde igångsättas,

innan klarhet vunnits, huruvida de principer, som för närvarande

vore förhärskande i vårt land beträffande vården av de sinnessjuka, kunde

anses vara de mest ändamålsenliga. Av de upplysningar nämnden kunnat

inhämta hade framgått, att man på sina håll utomlands bland annat sökt

att, i större utsträckning än här i landet tillämpades, bereda arbete åt de

sjuka. Givetvis måste en ö/ead arbetsterapi på ett väsentligt sätt inverka icke

blott på den anställda personalens sammansättning utan även på anordningarna

av och inom sjukvårds- och arbetslokalerna. Men även om en omläggning

i nämnvärd omfattning av de här tillämpade principerna för sjuk

vården icke skulle anses böra genomföras, vore otvivelaktigt åtskilligt av värde

att härutinnan hämta från motsvarande anläggningar utomlands, exempelvis

i Danmark, Tyskland och Schweiz. Det syntes nämnden vara all anledning

att, innan uppförandet av den nu ifrågavarande hospitalsanläggningen påbörjades,

noga överväga alla de faktorer, vilka kunde vara av betydelse såväl

för erhållande av en för de sinnessjuka rationell vård som ernående av minsta

möjliga engångs- och driftkostnad härför.

Genom remiss den 25 januari 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att avgiva utlåtande med anledning av vad besparingsnämnden i

ärendet anfört. På grund härav infordrade medicinalstyrelsen yttranden i

ämnet från överläkaren Lauritzen, arkitekten Westman, ingenjörerna Theorell

och Bergström samt överingenjören Holmgren ävensom från byggnadsstyrelsen.

Med skrivelse den 17 februari 1928 överlämnade medicinalstyrelsen berörda

yttranden samt avgav för egen del nytt utlåtande, däri besparingsnämndens

anmärkningar upptogos till bemötande. Vad som sålunda från

medicinalstyrelsens sida anfördes eller åberopades var i huvudsak av följande

innehåll.

Beträffande upptagningspaviljongens förläggning yttrade medicinalstyrelsen

för egen del, under hänvisning till vad Lauritzen och Westman anfört på

denna punkt, att byggnadens placering på sätt besparingsnämnden ifrågasatt

skulle till följd av närheten till paviljongen för oroliga män medföra, att

patienterna i upptagningspaviljongen komme att på ett betänkligt sätt störas

av stojet och bullret från de sjuka, som uppehölle sig på förstnämnda paviljongs

promenadgård. Paviljongen borde givas ett ostört och avskilt läge

för att mildra intrycket av intagningen samt skapa en lugnare och mera rent

sjukvårdsbetonad miljö, än inom det stora anstaltskomplexet vore möjligt.

Styrelsen ansåge sig därför böra avstyrka någon mera betydande förflyttning

av paviljongen.

Besparingsnämndens förslag om slopande av sköterskehuset motsatte sig

medicinalstyrelsen under åberopande i huvudsak av vad Westman i denna

del anfört.

Förnyat

utlåtande ar

medicinalstyrelsen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Med avseende å frågan om uppförande av paviljongerna för oroliga sjuka

i tre i stället för två våningar framliöll överläkaren Lauritzen gentemot besparingsnämndens

uttalanden, bland annat, att de skäl medicinalstyrelsen

anfört för sin ståndpunkt — nämligen svårigheten att vid paviljongernas

uppförande i tre våningar ernå tillfyllestgörande ljudisolering i vertikal riktning

samt olägenheterna såväl av långa trapp-passager som av hisstransporter

i fråga om dessa ofta våldsamma och svårskötta sjuka — enligt sinnessjukläkarnas

erfarenhet vore tungt vägande.

Under hänvisning till vad Lauritzen sålunda och i övrigt anfört underströk

medicinalstyrelsen för egen del särskilt, att den beträffande Piteåanstalten

beslutade anordningen med tre våningar varit eu nödfallsutväg, som kunde

tillgripas, då det gällde tillbyggnader vid gamla hospital, men som icke

borde godkännas vid nyanläggningar.

Beträffande yrkandet om uteslutande av kyrkan fann sig medicinalstyrelsen

på närmare anförda skäl böra vidhålla sitt förslag om anordnande av en

särskild kyrka vid hospitalet.

Yad angår anordningarna för värme- och kraftcentral samt vatten- och avloppsledningar

ingingo ingenjörerna Theorell och Bergström samt överingenjören

Holmgren i sina yttranden på bemötande av de av besparingsnämnden mot

deras beräkningar framställda anmärkningarna. Under hänvisning till vad

experterna anfört erinrade medicinalstyrelsen, att byggnadsstyrelsen visserligen

ansett kostnaderna för vatten- och avloppsledningar vara väl högt tilltagna

men dock icke funnit sig kunna förorda någon nedsättning i den av medicinalstyrelsen

beräknade totala byggnadskostnaden. Med hänsyn härtill och

då medicinalstyrelsens tekniska experter uttalat sig emot en minskning av

de utav dem beräknade kostnaderna för ifrågavarande anläggningar, vilka

alltid måste ställa sig relativt dyra vid ett hospital på grund av de säregna

förhållandena vid eu sådan anstalt, ansåg sig styrelsen ej kunna tillråda

någon nedsättning av anslaget.

I fråga om de besparingsförslag, som framförts i förenämnda promemoria

av byggnadschefen hos byggnadsstyrelsen, ansåg medicinalstyrelsen, under

åberopande av vad Westman i denna del yttrat, nämnda förslag icke böra

föranleda annan åtgärd, än att vid arbetenas utförande de av byggnadsstyrelsen

i dess utlåtande ifrågasatta undersökningarna borde äga rum.

Med anledning av vad besparingsnämnden anmärkt i fråga om driftskalkyl

för hospitalet framhöll medicinalstyrelsen till eu början, att någon möjlighet

att redan så långt före hospitalets ibruktagande verkställa eu beräkning av

driftkostnaderna, som skulle kunna göra anspråk på att vara något så när

tillförlitlig, icke förefunnes. Styrelsen hade därför i sitt förslag inskränkt

sig till att med ledning av totalkostnaderna vid hospitalen under de senaste

åren och av rådande priser approximativt angiva den på statsverket belöpande

delen av driftkostnaderna, vilken del styrelsen på närmare angivna

grunder, till vilka jag i det följande återkommer, uppskattat till omkring

971,000 kronor.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Med anledning av vad besparingsnämnden yttrat i fråga om principerna

för sinnessjukvården och om ökat utrymme för arbetsterapien vid hospitalen

anförde överläkaren Lauritzen i sitt yttrande bland annat följande:

De sjukas sysselsättande* med nyttigt arbete har ständigt utgjort ett

synnerligen viktigt led i sinnessjukvårdens behandlingsmetoder. Intresset

för detsamma undanskymdes i någon mån i och med sänglägesbehandlingens

revolutionerande insteg i sinnessjukvården mot slutet av 1800-talet men har

på senaste åren, framför allt genom den tyske psykiatern Simons initiativ,

kraftigt aktualiserats. Simon giver arbetsterapien eu fullständigt dominerande

plats inom anstaltsvården, har nedbragt antalet helt sysslolösa patienter till

ett försvinnande fåtal och genomfört eu så omfattande och ingående organisation

av denna terapi, att man med skäl kan tala om en helt ny behandlingsmetod.

Att denna metod utesluter eller åtminstone i mycket hög grad inskränker

området för den hittills använda sängliigesbehandlingen ligger i

öppen dag.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att den Simonska arbetsterapien

icke innebär och icke avser ett förbilligande av anstaltsdriften. Det av

patienterna uträttade arbetet lämnar i en mängd fall ingen som helst vinst.

Det är sysselsättning som behandlingsmedel mot sjukdomsyttringama, som

åsyftas.

Såvitt läget för närvarande kan bedömas, synes det vara riktigast att vid

det nya hospitalet icke ensidigt inrikta byggnadernas planläggning på någondera

av de båda behandlingsmetoderna utan att söka åstadkomma sådana

anordningar, som kunna tillgodose dem båda.

I det föreliggande förslaget äro sovlokalerna i stor utsträckning så förlagda,

att övervakning av patienterna underlättas. Om fördelarna av sådan

övervakning torde meningarna icke vara delade. Dessa vaksalar äro delvis

inrättade för sänglägesbehandling dygnet om och hava för sådant ändamål

ett något större utrymme per sängplats än enbart nattbeläggning kräver.

Detta merutrymme i eu del vaksalar är allt vad bibehållandet av permanent

sänglägesbehandling betingar. Samtliga avdelningar hava daglokaler, även

avsedda som arbetsrum. De äro på sina håll val knappt tilltagna, om avdelningens

samtliga patienter skola vistas där, men å andra sidan rymliga,

om en del av patienterna komma att vistas å vaksal. Skulle i en framtid

sänglägesbehandlingen upphöra, bleve sålunda vaksalsutrymmet väl rikligt

och daglokalsutrymmet väl knappt, men då torde möjlighet föreligga att

utjämna genom att göra någon sovsal till dag- eller arbetsrum.

Yad anordningarna utom sjukavdelningarna beträffar, upptager förslaget

för varje könssida en särskild paviljong för patientarbetet. Skulle behov av

ökat utrymme härför framdeles uppstå, kunna dessa paviljonger lämpligen

påbyggas.

Lauritzen förklarade sig följaktligen anse, att förslaget ingalunda vore

otjänligt för att tillgodose en utvidgad arbetsterapi, därest sinnessjukvårdens

utveckling skulle komma att gå i sådan riktning.

Medicinalstyrelsen åberopade vad Lauritzen sålunda anfört.

Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 20 mars 1928 (proposition

nr 165), berörde min företrädare i ämbetet till en början bland annat den

av besparingsnämnden väckta frågan om arbetsterapiens betydelse såsom behandlingsmetod

inom sinnessjukvården och därav eventuellt föranledda

jämkningar i vissa delar av byggnadsplanen. Departementschefen anförde

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 184 häft. (Nr 220.) in *9 8

Departementschef

syttrande

i 1928 års

proposition.

s. 114 Kontrollera mot PDF

Allmänna

synpunkter

b eträffande

det år

1928 föreliggande

förslaget.

Vissa

särskilda

punkter i

förslaget

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

därvid, att en närmare undersökning rörande nyare utländsk erfarenhet beträffande

nämnda metod visserligen i och för sig kunde anses önskvärd.

Det vore därför departementschefens avsikt att föranstalta om en undersökning

i detta hänseende, vid vilken de medicinska, byggnadstekniska och

statsekonomiska synpunkterna skulle bliva företrädda. Det syntes dock icke

nödvändigt att i avvaktan på resultatet härav uppskjuta igångsättandet av

hospitalsanläggningen.

Departementschefen anförde härefter, att han vid den prövning, han på

grundvalen av den föreliggande utredningen ägnat medicinalstyrelsens förslag,

funnit detsamma i stort sett vara så avvägt, att det lämpade sig att

läggas till grund för ett statsmakternas beslut om hospitalets upprättande.

I fråga om den allmänna planen för sjukvårdsanläggningen, såsom helhet

betraktad, hade ej heller vare sig från besparingsnämndens sida eller i övrigt

framförts erinringar av avgörande betydelse. Byggnadsstyrelsen hade

för sin del vitsordat, att byggnadernas gruppering vore enkel och lätt överskådlig.

Av medicinalstyrelsens utredning framginge, att styrelsen — i anslutning

till de av Kungl. Maj:t genom förberörda beslut den 7 oktober 1927

meddelade direktiven för utredningen — sökt nedbringa kostnaderna för anläggningen

dels genom avsevärd koncentration beträffande byggnadernas inbördes

förläggning, dels genom uppförande av vissa paviljonger i tre våningar.

I båda de nu nämnda avseendena innebure förslaget en av besparingshänsyn

betingad avvikelse från vad som fastställts beträffande de två

senast uppförda statshospitalen, nämligen hospitalen i Strängnäs och Hälsingborg.

Även beträffande byggnadsytans storlek per patient innebure förslaget

en minskning i total byggnadsyta i jämförelse med hospitalen i

Strängnäs och Hälsingborg.

Ej heller i fråga om kostnadsberäkningarna för anläggningen fann departementschefen

invändningar av avgörande betydelse vara att göra mot medicinalstyrelsens

förslag. Den beräknade totalkostnaden för hospitalet, inklusive

utgifter för alla ledningar m. m., utgjorde omkring 50 kronor per kubikmeter

byggnadsvolym. Departementschefen erinrade, att hospitalsanläggningen

omfattade ett stort antal från varandra skilda byggnader, däribland

kostsamma ekonomibyggnader, samt att ledningskostnaderna måste bliva

jämförelsevis höga vid en vidsträckt anläggning med särskilt stark vattenförbrukning.

Om departementschefen alltså kunnat i stort sett godtaga medicinalstyrelsens

förslag hade han dock — delvis i anslutning till besparingsnämndens

yrkanden — funnit sig i besparingssyfte böra ifrågasätta ändringar beträffande

vissa särskilda byggnader och anläggningar. Dessa ändringar vore

likväl av den art, att de kunde verkställas utan omarbetning av byggnadsplanen

i dess helhet.

Departementschefen ingick härefter på behandling av medicinalstyrelsens

förslag i de delar, beträffande vilka ändring av honom ifrågasattes eller

rörande vilka han eljest fann särskilt yttrande påkallat. Jag torde här få

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 115

i de väsentligaste delarna redogöra för departementschefens ståndpunkt härutinnan.

Yad först beträffar frågan om hospitalets förlängning inom det därför avsedda

området, framhöll departementschefen, som i likhet med de hörda

myndigheterna fann avgörande skäl tala för det av medicinalstyrelsen förordade

alternativet B, att vid den av medicinalstyrelsen förutsatta vidare

undersökningen om de särskilda byggnadernas förläggning även borde tagas

under omprövning, huruvida icke sådan förläggning kunde äga rum av de

för annan personal än läkare avsedda bostadshusen, att en anslutning av

dessa bostäder till den föreslagna gemensamma värmecentralen bleve ekonomiskt

fördelaktig.

Den föreslagna kyrkan fann departementschefen på närmare angivna skäl

böra uteslutas ur byggnadsprogrammet. Härigenom beräknades kunna vinnas

en kostnadsminskning av tillhopa 122,440 kronor.

Beträffande de av medicinalstyrelsen föreslagna två särskilda arbetspaviljongerna,

fann departementschefen, under erinran om den ståndpunkt, som

härutinnan intagits av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden, för egen

del det vara ur ekonomisk synpunkt önskvärt att på denna punkt åstadkomma

en ändring av medicinalstyrelsens förslag. På anmodan hade

inom medicinalstyrelsen undersökts, huru därvid lämpligen borde förfaras.

Vid denna undersökning hade framgått att — för den händelse kyrkan uteslötes

ur byggnadsprogrammet — den gemensamma arbetspaviljongen lämpligen

borde förläggas å den ursprungligen för kyrkan föreslagna platsen, varvid

kulvertförbindelser med byggnaden skulle framdragas från båda sidorna

oberoende av varandra och särskilda ingångar anordnas för manliga och

kvinnliga patienter. Departementschefen förordade, att ifrågavarande arbetslokaler

måtte förenas i eu byggnad, förlagd på sätt sålunda skisserats. Vid

genomförande av detta förslag beräknades uppkomma en besparing å tillhopa

35,540 kronor.

I fråga om det föreslagna verkstadshuset ansåg sig departementschefen av skäl,

som från medicinalstyrelsens sida åberopats, icke kunna biträda det av byggnadschefen

hos byggnadsstyrelsen framställda förslaget om denna byggnads

slopande och de där upptagna verkstadslokalernas förläggande till källare

inom andra byggnader. Däremot fann sig departementschefen — i anslutning

till vad byggnadsstyrelsen uttalat — av besparingsskäl böra ifrågasätta

byggnadens uppförande i två våningar efter en mera koncentrerad plan. På

anmodan hade frågan härom underkastats prövning inom medicinalstyrelsen.

En dylik lösning hade därvid befunnits möjlig, varvid emellertid en särskild

mindre byggnad för smedja ansetts böra uppföras på annan plats. Genom

den ifrågasatta anordningen beräknades uppkomma eu besparing av tillhopa

27.200 kronor. För smedjans uppförande skulle emellertid få räknas med en

kostnad av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen skulle inskränka sig till

21.200 kronor.

Besparingsnämndens förslag om slopande av sköterskehuset fann departementschefen

sig icke kunna tillstyrka.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 220

I fråga om upptagning spaviljong en samt paviljongerna för oroliga sjuka liade

departementschefen ansett vissa undersökningar önskvärda beträffande ändring

i medicinalstyrelsens förslag, nämligen med avseende å upptagningspaviljongen

huruvida denna paviljong borde för närvarande komma till utförande

och beträffande paviljongerna för oroliga i fråga om möjligheten att uppföra

desamma i tre våningar. På anmodan hade inom medicinalstyrelsen verkställts

vissa undersökningar härutinnan.

Yad upptagning spaviljongen angår, hade prövats, huru ett uteslutande av

denna paviljong skulle inverka i olika hänseenden. Vidkommande först

kostnaderna, hade det visat sig, att paviljongens uteslutande skulle medföra

eu besparing av tillhopa 560,100 kronor.

Vad angår frågan om den verkan, paviljongens uteslutande ur programmet

skulle hava på planen för liospitalsanläggningen i övrigt, hade överläkaren

Lauritzen i en till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen åberopad

promemoria anfört huvudsakligen följande.

Utrymmesfördelningen inom huvudkomplexet mellan lugnare och oroligare

patientkategorier motsvarade ungefär den förhandenvarande beläggningen

av våra hospital. Genom den för lugnare patienter avsedda upptagningspaviljongens

tillkomst bleve sålunda vid anläggningen i dess helhet utrymmet

för denna patientkategori relativt ökat, men man hade ansett detta motiverat

dels av att inrättandet av en dylik paviljong i och för sig vore ägnat att

förebygga eller dämpa orosyttringar hos de sjuka, dels ock därmed att man,

i den mån den rådande bristen på liospitalsplatser bleve avhjälpt, kunde

bereda plats för en del lugnare vårdbeliövande, som hittills fått stå tillbaka

för de oroligare, och att man därigenom kunde påräkna en förskjutninginom

hospitalens beläggning till förmån för de lugnare patientkategorierna.

Skulle nu upptagningspaviljongen slopas, syntes det dock icke vara

lämpligt att genom omläggning av planen för huvudkomplexet utjämna den

därav föranledda rubbningen i proportionen mellan utrymmena för lugna

och oroliga. En utökning av antalet platser inom huvudkomplexet genom inrättande

av nya platser för lugna till ett antal motsvarande upptagningspaviljongens

skulle, vare sig den åstadkommes genom anordnande av nya

avdelningar eller genom ökning av förhandenvarande avdelningars storlek,

dels innebära en fullständig omarbetning av planen, dels medföra en väsentlig

försämring av anläggningen från sjukvårdssynpunkt. Vad man velat vinna

genom inrättandet av en särskild paviljong skulle därmed helt givas till

spillo. Och en förskjutning av utrymmena inom huvudkomplexet, med bibehållande

av platsantalet enligt förslaget, innebärande en ökning av platserna

för lugna och motsvarande minskning av platserna för oroliga, skulle få i

huvudsak samma verkan, nämligen en genomgripande förändring av planen

och ett fastlåsande av en organisation, som icke medgåve utbyggnad medelst

en särskild vårdavdelning för det slag av sjuka, för vilket upptagningspaviljongen

vore avsedd. Vida mera ändamålsenligt syntes vara att, om

upptagningspaviljongen icke nu komme till utförande, bibehålla den föreliggande

planen för huvudkomplexet, i trots av att utrymmet för oroligare

patienter relativt bleve väl stort, och alltså hålla möjligheten öppen att

framdeles utvidga utrymmet för de lugnare med avdelningar av den typ,

som upptagningspaviljongen erbjöde.

Departementschefen hade emellertid vidare ansett det vara av vikt att

kunna bedöma möjligheterna att — om upptagningspaviljongen genast eller

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

framdeles skulle komina till utförande — ansluta densamma till den gemensamma

värmecentralen, därest paviljongen kunde givas sådant läge, att dylik

anslutning visade sig ekonomiskt fördelaktig. Medicinalstyrelsen liade därför

jämväl anmodats undersöka, huruvida värmeledningssystemet enligt det

förordade förslaget vore så anordnat, att eu dylik anslutning kunde ske utan

särskilda utvidgningar och omläggningar. Det hade härvid visat sig, att en

anslutning skulle förutsätta viss förstoring av värmecentralens apparater

och ledningar samt en ökning av kulvertledningarna fram till den ena paviljongen

för oroliga sjuka. Dessa utvidgningar skulle, därest de från början

komme till utförande, betinga eu kostnadsökning av omkring 8,500 kronor.

Med avseende å paviljongerna för oroliga patienter hade undersökts, huru

ett uppförande jämväl av dessa byggnader i tre våningar skulle verka i olika

hänseenden.

Till en början hade prövats, huruvida utrymmena i ekonomilokaler samt

värme-, vatten- och avloppsledningar vore så tilltagna, att särskild utvidgning

ej skulle behöva ske vid paviljongernas höjande. Det hade därvid visat sig,

att ekonomilokalernas utrymmen vore tillräckliga, men att eu mindre utökning

av köks- och tvättapparater skulle erfordras. Vad ledningarna angår,

skulle vissa utvidgningar av anläggningarna bliva erforderliga, varjämte en

mindre utökning av värmecentral och kulvertledningar måste företagas.

Genom påbyggnaden skulle kunna vinnas ett ytterligare platsantal av omkring

50 på vardera könssidan eller tillhopa omkring 100 nya platser.

Merkostnaden för paviljongernas höjande hade approximativt uppskattats

till sammanlagt 302,700 kronor.

I fråga om den inverkan, paviljongernas uppförande i tre våningar skulle

utöva på planen för sjukvårdsbyggnaderna i övrigt, hade medicinalstyrelsen

hänvisat till vad Lauritzen i nyssnämnda promemoria anfört. Lauritzens

yttrande i denna del innehöll bland annat följande:

Såsom nyss framhållits skulle, om upptagningspavilj ungen slopades, utrymmet

inom huvudkomplexet för de oroligare sjuka bliva i största laget.

En utvidgning av komplexet genom påbyggnad av paviljongerna för oroliga

för ökning av platsantalet skulle än mera öka denna disproportion i utrymmesfördelningen,

därest avdelningarna inom påbyggnaden gjordes likartade

med paviljongernas övriga avdelningar. Dessa vore avsedda för de mest

störande och våldsamma sjuka, och därav betingades avdelningarnas hela

planläggning. Det låge i sakens natur, att man icke gärna till en dylik

paviljong förläde avdelningar med mindre oroliga sjuka. Avdelningarnas

särskilda utformning medförde, att en påbyggnad, avsedd för en avdelning

av annan typ, erbjöde byggnadstekniska - svårigheter.

I anslutning till det anförda borde anmärkas, att det från sjukvårdssynpuukt

vore fördelaktigare, att antingen paviljongernas förändring till trevåningsbyggnader

skedde utan ökning av deras beräknade platsantal, eller,

om ökning av platsantalet skulle företagas, upptagningspaviljongen i stället

bibehölles. I senare fallet skulle hospitalets platsantal visserligen ökas med

ytterligare ett hundratal utöver det av medicinalstyrelsen föreslagna, men en

riktigare avvägning i fråga om utrymmesfördelningen mellan de olika patientkategorierna

skulle därmed vinnas. Därav betingade utvidgningar inom

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

hospitalets övriga lokaler syntes väsentligen inskränka sig till inrättandet av

liera personalrum.

För egen del framhöll departementschefen beträffande förevarande byggnader

huvudsakligen följande.

Med avseende å den föreslagna upptagningspaviljongen hade han visserligen

funnit syftet med densamma vara i hög grad beaktansvärt. I och för

sig måste det vara till stort gagn för sinnessjukvården, att avdelningar

funnes, avsedda för vård av sjukdomsfall, som ännu befunne sig i det första,

rent akuta stadiet. Under nu rådande platsbrist å hospitalen syntes emellertid

behovet av vårdplatser utav den typ, denna paviljong representerade,

vara mindre trängande än behovet av övriga hospitalsplatser. Departementschefen

hade ansett de ansträngningar, som nu kunde göras för anskaffning

av hospitalsplatser, böra i huvudsak koncentreras till vårdplatser av hittills

vanlig typ. Han hade därför funnit sig böra ifrågasätta, att paviljongen

icke nu komme till utförande; dock att — därest det vid den utredning,

som han i det följande ämnade förorda, befunnes lämpligt att uppföra paviljongerna

för oroliga patienter i tre våningar — det torde böra övervägas

att redan från början medtaga upptagningspaviljongen i byggnadsprogrammet

för att utjämna proportionen mellan antalet platser för lugna och för

oroliga sjuka. Under alla förhållanden syntes det vara lämpligt, att paviljongen

längre fram komme till utförande, detta såväl med hänsyn till dess

särskilda uppgift som i betraktande av att de platser, vilka där skulle vinnas,

komme att ställa sig synnerligen billiga i förhållande till genomsnittspriset

för anskaffande av vårdplatser på hospitalen. När sålunda i en framtid beslut

kunde komma att fattas om paviljongens uppförande, torde frågan om

dess förläggning böra underkastas närmare prövning. För att emellertid

möjliggöra paviljongens anslutning till den gemensamma värmecentralen,

därest sådan anslutning skulle visa sig ekonomiskt fördelaktig, syntes man

redan från början böra vidtaga den utvidgning av värmecentralens apparater

och ledningar m. m., som enligt det nyss anförda beräknats erforderlig för

dylik anslutning.

I fråga om paviljongerna för oroliga patienter hade medicinalstyrelsen

motsatt sig besparingsnämndens förslag om dessa byggnaders uppförande i

tre våningar. De skäl, styrelsen för denna ståndpunkt åberopat, syntes

icke kunna frånkännas avsevärt berättigande. Det kunde erinras, att trevåningssystem

i avdelningar för oroliga patienter hittills icke prövats i Sverige,

ehuru det vore avsett att i viss mån komma till användning vid den pågående

utvidgningen av Piteå hospital. De undersökningar rörande utländsk

erfarenhet i fråga om lämpligt våningsantal, som föregått beslutet om upprättande

av Hälsingborgs hospital (propositionen nr 266 år 1917), syntes ej

heller hava givit stöd för lämpligheten att beträffande förevarande patientmaterial

överskrida två våningars höjd. Emellertid vore frågan ur ekonomisk

synpunkt av den betydelse, att besparingsnämndens förslag icke borde

utan närmare undersökning avvisas. Spörsmålet syntes därför böra göras

till föremål för vidare noggrann utredning, därvid bland annat möjligheterna

för ljudisolering inom byggnaderna borde särskilt granskas och de senaste

erfarenheterna från utlandet inhämtas. Vid undersökningen borde vidare —

i anslutning till vad överläkaren Lauritzen anfört — övervägas, huruvida eu

eventuell påbyggnad av paviljongerna borde avse ökning av platsantalet eller

endast sådan omläggning, att det nu beräknade utrymmet inom paviljongerna

fördelades på tre i stället för på två våningar. Därest utredningen skulle

giva vid handen, att en påbyggnad kunde gå för sig och borde ske med

ökning av platsantalet, syntes vidare, såsom nyss antytts, böra övervägas,

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

huruvida med hänsyn till det sålunda ökade antalet platser för oroliga patienter

en motsvarande ökning av platserna för lugna sjuka borde ske genom

upptagningspaviljongens samtidiga uppförande.

Den vidare utredning i nu berörda ämne, som departementschefen alltså

förordade, borde verkställas på sådant sätt, att de förslag, till vilka densamma

kunde föranleda, kunde framläggas för 1929 års riksdag. Medel borde

tillsvidare beräknas endast för paviljongernas utförande enligt medicinalstyrelsens

förslag.

I de delar, som här ej särskilt berörts, hade departementschefen icke

någon erinran mot medicinalstyrelsens förslag.

Vad angår platsantalet vid hospitalet syntes i enlighet med vad departementschefen

föreslagit den av medicinalstyrelsen beräknade siffran av 934

böra minskas med upptagningspaviljongens platsantal, varigenom antalet

skulle nedgå med 104 eller till 830. Av sistnämnda antal borde 30 avses

såsom reservplatser. Det normala platsantalet vid anstalten skulle alltså

fastställas till 800.

Vidkommande kostnaderna för hospitalets uppförande skulle minskningar

i förhållande till medicinalstyrelsens beräkningar föranledas dels av de inskränkningar

och jämkningar i byggnadsplanen, vilka departementschefen

förordat, dels ock av det förhållandet, att enligt departementschefens förslag

utgifterna för upptagningspaviljongen ej för det dåvarande skulle medtagas

vid medelsberäkningen. Berörda minskningar tedde sig på följande sätt:

Kronor.

...................... 122,440

........................ 35,540

......................... 27,200

......................... 560,100

Summa kronor 745,280

Å andra sidan skulle tillkomma en kostnadsökning för viss utvidgning

av värmecentralens apparater och ledningar m. m. till belopp av 8,500 kronor

och för smedjebyggnad till belopp av 6,000 kronor, varigenom nettobesparingen

skulle nedgå till 730,780 kronor.

Beträffande själva kostnadsberäkningarna fann departementschefen icke

anledning till annan erinran mot medicinalstyrelsens uppskattning, än att,

såsom byggnadsstyrelsen framhållit, utgifterna för ledningar, särskilt vattenoch

avloppsledningar, synts vara väl högt upptagna. Departementschefen

ansåg sig kunna beräkna en nedsättning å ledningskostnaderna med i runt

tal 100,000 kronor. Däremot borde någon minskning å den till oförutsedda

utgifter in. m. för byggnadsarbetena upptagna posten av närmare angivna

skiil icke äga rum.

Departementschefen anförde i detta sammanhang, att vid den blivande

detalj bearbetningen av medicinalstyrelsens förslag borde tillvaratagas alla de

möjligheter till besparingar i anläggningskostnader, som kunde visa sig före
-

Kyrkan .............................

Arbetspaviljongerna...........

Verkstadshuset .................

Upptagningspaviljongen.....

Övriga delar

av förslaget.

Kostnader för

hospitalets

uppförande.

s. 120 Kontrollera mot PDF

* Vissa nya

undersökningar.

Utredning

rörande

paviljongerna

för oroliga

sjuka.

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ligga utan att oundgängliga krav på anläggningens ändamålsenlighet åsidosattes.

I sådant hänseende borde vissa av de utav besparingsnämnden

åsyftade åtgärderna för besparing beträffande en del byggnadstekniska detaljer

komma under noggrann omprövning. Yad särskilt anginge den av nämnden

berörda frågan om valet av lämpligt taktäckningsmaterial för större byggnader,

förefölle det departementschefen, som om ej ringa besparing skulle kunna

ernås genom användande av s. k. eternit i stället för skiffer. Även i övrigt

borde genom vissa förenklingar i detaljbearbetningen kunna vinnas någon

kostnadsminskning. I anledning härav hade departementschefen ansett sig

kunna, utöver redan förordade nedsättningar, beräkna en ytterligare anslagsnedsättning

av omkring 75,000 kronor.

I enlighet härmed borde den av medicinalstyrelsen angivna totalsumman

för anläggningskostnaderna, 7,907,800 kronor, minskas med (730,780+ 100,000 +

75,000) 905,780 kronor till 7,002,020 kronor eller i avrundat tal 7,000,000

kronor. Beträffande den kostnad per vårdplats, som denna utgiftssumma

motsvarade, anförde departementschefen bland annat följande:

Denna kostnad innebure vid ett beräknat platsantal av 800 en summa av

omkring 8,750 kronor per vårdplats. Detta belopp vore alltså, trots de förordade

begränsningarna i byggnadsplanen, liögre än den av medicinalstyrelsen

angivna summan av 8,466 kronor per vårdplats. Förklaringen härtill

låge i att upptagningspaviljongen enligt departementschefens förslag skulle

tills vidare uteslutas ur byggnadsprogrammet. Medtoges kostnaderna för

denna paviljong, skulle totalkostnaden enligt departementschefens förslag

ökas till (7,000,000 + 560,100) 7,560,100 kronor, vilket vid ett platsantal av

900 motsvarade en platskostnad av ungefär 8,400 kronor.

Vid bedömande av de sålunda anförda beräkningarna vore vidare att

märka, att medicinalstyrelsens uppskattning av kostnaden per vårdplats

skett med inräknande av reservplatserna, medan departementschefen ansett

sig böra vid beräkningen av platskostnaden medtaga endast det platsantal,

som anstalten vid normal beläggning beräknades rymma. Medräknades reservplatserna,

skulle de i det föregående angivna kostnadssiffrorna enligt

departementschefens förslag under antydda olika förutsättningar reduceras

till omkring 8,433, respektive 8,094 kronor per vårdplats.

Här torde jag få omnämna, att Kungl. Maj:t, efter det riksdagen på förut

angivna skäl avslagit framställningen om uppförande av ett hospital vid

Umeå, genom beslut den 22 juni 1928 — förutom de förut omnämnda uppdrag,

som lämnades medicinalstyrelsen beträffande utredning i frågan om

förläggningsplats för hospitalet — även anbefallde medicinalstyrelsen att,

utan avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut beträffande förläggningen av hospitalet

i Västerbottens län, med beaktande av vad chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet över socialärenden för den 20 mars 1928

anfört i ämnet, i samråd med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd

skyndsamt verkställa närmare utredning rörande uppförande av de

för oroliga sjuka avsedda paviljongerna vid berörda hospital i tre i stället

för två våningar. Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att denna utredning borde

så planläggas, att resultatet av densamma kunde läggas till grund för förslag

till 1929 års riksdag beträffande hospitalets uppförande.

s. 121 Kontrollera mot PDF

121

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Viilare ber jag att här fa erinra, att Kungl. Maj:t, på hemställan av min

företrädare i ämbetet, genom beslut den 22 juni 1928 bemyndigade chefen

för socialdepartementet att uppdraga åt högst fyra personer att i ett eller

flera av länderna Danmark, Belgien, Holland, Tyskland, Österrike, Schweiz

och Storbrittannien bedriva studier rörande nyare utländsk erfarenhet beträffande

arbetsterapien såsom behandlingsmetod inom sinnessjukvården

och dess inverkan på planläggningen av sinnessjukanstalter m. m. Vid

frågans anmälan inför Kungl. Maj:t erinrade departementschefen om vad

han till statsrådsprotokollet för den 20 mars 1928 i anledning av besparingsnämndens

förslag yttrat i ämnet samt tilläde i anslutning härtill, att

han funne önskvärt, att en undersökning komme till stånd rörande nyare

utländsk erfarenhet beträffande arbetsterapien, särskilt vad anginge de anordningar

med avseende å byggnadssätt, organisation, personaluppsättning

m. m. ävensom i fråga om de byggnads- och driftkostnader, som föranleddes

av en utsträckt tillämpning av denna behandlingsform. Härom anförde

departementschefen vidare bland annat:

Aven om måhända en mera avsevärd utsträckning av den redan tillämpade

arbetsterapien icke omedelbart kan tänkas i vårt land, är det uppenbarligen

av vikt att undersöka, huruvida planläggningen av de blivande nya

sinnessjukanstalterna kan göras sådan, att möjlighet till en dylik utsträckning

föreligger. Att 1928 års riksdag avslagit Kungl. Maj:ts förslag beträffande

uppförande av ett hospital vid Umeå, varav föranletts uppskov med

anläggande av en sinnessjukanstalt inom Västerbottens län, synes snarast

utgöra eu särskild anledning att redan under år 1928 företaga denna

undersökning. Härigenom skulle det nämligen kunna bliva möjligt att vid

framläggande av nytt förslag beträffande ett dylikt hospital taga lämplig

hänsyn till resultaten av undersökningen.

För undersökningen i fråga torde högst fyra personer — utsedda så, att

medicinsk, byggnadsteknisk och siatsekonomisk sakkunskap bland dem företrädas

— böra erhålla i uppdrag att företaga studier i utlandet. Åt dessa

personer torde böja uppdragas att i samband med studierna i nyss angivna

hänseenden rörande arbetsterapien ägna uppmärksamhet jämväl åt andra

frågor, som kunna vara av intresse vid det inom vårt land nu igångsatta

arbetet med vidtagande av planmässiga åtgärder för anskaffande av erforderliga

nya platser för den statliga sinnessjukvården, såsom till frågor angående

organisation och byggnadssätt i allmänhet vid nyare utländska sinnessjukanstalter

och särskilt angående våningsantal beträffande paviljonger

för oroliga sjuka vid sådana anstalter.

Med stöd av det erhållna bemyndigandet uppdrog min företrädare i ämbetet

den 22 juni 1928 åt t. f. statssekreteraren i socialdepartementet B. G.

H. Hammarskjöld, överläkaren vid Strängnäs hospital E. K. Lauritzen, ledamoten

av 1927 års besparingsnämnd, t. f. byråchefen i riksförsäkringsanstalten

E. E:son Odelstierna samt intendenten i byggnadsstyrelsen M. O. E.

L. Hökerberg att fullgöra ifrågavarande studieuppdrag. Samtidigt utsågs

amanuensen i socialdepartementet E. A. Westling att såsom sekreterare

biträda vid studieresan och det därmed förenade arbetet.

Med skrivelse den 24 juli 1928 underställde den sålunda tillsatta studiedelegationen

— vilken antagit benämningen 1928 års studiedelegation för vissa

Studie,r

rörande

arbetsterapi

in. in.

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

hospitalsbyggnadsfrågor m. m. — chefen för socialdepartementet en i huvuddrag

utformad plan för en studieresa i förevarande syfte till länderna Danmark,

Holland, Tyskland och Schweiz, vilken plan av departementschefen godkändes.

Enligt berörda plan skulle delegationen, utom åt arbetsterapien och därmed

sammanhängande förhållanden, under studierna ägna uppmärksamhet bland

annat åt frågan om öppen sinnessjukvård utom anstalt, nämligen familjevård

samt s. k. hjälpverksamhet för sinnessjuka.

Efter det t. f. byråchefen Odelstierna anmält sig vara på grund av sjukdom

förhindrad att deltaga i den i planen avsedda studieresan, uppdrogs den 30

augusti 1928 åt ordföranden i 1927 års besparingsnämnd, generaldirektören

E. E. Stridsberg att deltaga i densamma.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 juli 1928 uppdrogs vidare åt medicinalstyrelsens

arkitekt E. C. Westman att deltaga i viss del av studieresan.

I huvudsaklig överensstämmelse med nyssnämnda plan har delegationen

under tiden den 3 september—4 oktober 1928 företagit ifrågavarande studieresa.

Med skrivelse den 21 november 1928 framlade delegationen en redogörelse

för de rön, som under studieresan gjorts i fråga om förläggning av

patienter å sinnessjukanstalter i paviljonger med högre vaningsantal än tva.

Berörda redogörelse överlämnades av Kungl. Maj:t den 22 november 1928

till medicinalstyrelsen för att tagas i övervägande vid fullgörande av styrelsens

uppdrag att verkställa utredning rörande våningsantal i paviljongerna för

oroliga sjuka vid hospitalet i Västerbottens län. Till vad delegationen i redogörelsen

sammanfattningsvis anfört i ämnet återkommer jag i det följande.

Delegationens berättelse rörande studieresan i dess helhet samt därunder

gjorda iakttagelser är under tryckning och kommer att ingå i serien Statens

offentliga utredningar. Eedogörelsen har i de delar, som äro av särskilt intresse

för frågan om arbetsterapien, i preliminärt utkast under hand tillställts

medicinalstyrelsen i slutet av år 1928 och alltså i berörda delar varit

tillgänglig för styrelsen vid utformande av det föreliggande förslaget beträffande

uppförande av hospitalet vid Umeå. Samtliga de i studieresan

deltagande personerna hava vidare på olika stadier deltagit i förarbetena till

den nu föreliggande framställningen.

Delegationen har med särskild skrivelse överlämnat eu sammanfattning

över sina rön och iakttagelser under studieresan, avsedd att ingå i reseberättelsen.

Denna sammanfattning är, i vad den avser arbetsterapien, av

följande huvudsakliga innehåll.

Arbetsterapiens grundväsentliga innebörd kan sägas vara en metodiskt

genomförd, på envar av de sjuka inriktad, uppfostrande påverkan, närmast

åsyftande att bibringa de sjuka ett ordnat och lugnt uppträdande och motarbeta

deras störande tendenser, sjukdomspräglade tilltag ävensom deras försjunkande

i overksamhet och apati.

Den närmare utformningen av denna behandlingsmetod hos doktor Simon

i Giitersloli och annorstädes har av delegationen i berättelsen utförligt

skildrats. Endast som ett led i densamma, låt vara det viktigaste, ingår

regelbunden och på noggrant sätt organiserad sysselsättning av de sjuka

med nyttigt arbete, »arbetsterapi» i trängre bemärkelse.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kmii/I. ])fiej:l,s /nn/iositiim nr 220.

Arbetsterapi i denna mening innebär i förhållande till det sedan gammalt

;i sinnessjukhusen tillämpade patientarbetet väsentligen följande nya

moment, nämligen dels eu utökning av arbetsverksamheten över huvud

taget, i det att behandlingsmetoden bland annat åsyftar att i möjligaste

man inskränka den under de senaste decennierna i vidsträckt omfattning

anlitade sänglägesbehandlingen och förmå samtliga uppevarande patienter

till regelbundet arbete, dels eu därmed i samband stående utsträckt användning

av daglokalerna inom sjukavdelningarna såsom arbetsrum samt anordnandet

även annorstädes av arbeten, som lämpa sig för de av olika anledningar

minst arbetsdugliga sjuka.

Härav betingas såväl ett ökat behov av byggnadsutrymme för patientarbetet

som ock vissa omläggningar i dispositionen av befintliga lokaler,

jämte det att behovet av god tillgång till utomhmarbete kraftigt aktualiserats.

Till belysning härav må beträffande anordningarna för patienternas sysselsättning

å anstalter, där arbetsterapi systematiskt utövas, anföras följande.

En mycket stor del av patienterna, särskilt å avdelningarna för oroliga

eller förslöade, sysselsättas inom avdelningarnas vanliga daglokaler. Utrymmet

i dessa lokaler anses därför icke böra understiga 3 kvm. per patient

och lämpligen böra fördelas på flera särskilda rum. God kommunikation

med promenadgårdarna, vilka sommartid i stor utsträckning tagas i anspråk

för arbetet, framhålles som ett viktigt önskemål. Invid daglokalerna bör ä

varje avdelning finnas ett mindre rum för förvaring av arbetsmaterial. Där

avdelningar, såsom på många håll är fallet, från början inrättats uteslutande

för sänglägesbeliandling, med inga eller mycket små dagrumsutrymmen, bär

införandet av den ökade arbetsterapien berett avsevärda lokalsvårigheter.

Utom avdelningarna sysselsättas patienter, såväl manliga som kvinnliga,

i mycket stort antal med arbete i det fria. Stor areal för trädgård och jordbruk

framhålles sålunda som en viktig förutsättning för arbetsterapien. Jordmånens

bördighet anses däremot vara av mindre betydelse, i det att en

mindervärdig jordmån ofta bereder bättre arbetstillfällen än en i hög kultur

varande.

God tillgång till verkstadslokaler för skilda yrkesarbeten samt utrymmen

för vävnad, sömnad och handslöjd av olika slag är av stor betydelse särskilt

för sysselsättandet av mera lugna, yrkeskunniga eller eljest försigkomna sjuka.

Men än mera framträder angelägenheten av att söka utfinna och anordna

arbeten, som särskilt lämpa sig för de mindre försigkomna eller, där det

gäller opålitliga, kunna utföras med minsta möjliga användning av farliga

verktyg. De lokaler, som erfordras härför, äro av mycket växlande art.

Här och var äro relativt stora byggnader inrättade enkom för detta ändamål,

ibland helt fabriksmässigt utrustade. I stor utsträckning utnyttjas

sjukpaviljongernas källarvåningar, då god belysning där kan erhållas. I många

fall komina emellertid enkla skjul till utmärkt användning för vissa arbeten,

såsom tillverkning av slaggtegel eller dylikt.

I centralköken sysselsättas i allmänhet ett stort antal kvinnor med potatisskalning

och rensning av grönsaker, och flerstädes finnas särdeles rymliga

och kostsamt utrustade lokaler uteslutande för detta ändamål.

I anstalternas tvättinrättningar sysselsättas likaledes många kvinnliga

patienter. Ofta framhålles anordnandet av handtvätt såsom särdeles ändamålsenligt

för de oroligaste kvinnorna.

Beträffande arbetsterapiens driftsekonomiska verkningar betonades allmänt,

att man vid arbetets anordnande först och främst tog hänsyn till dess värde

för de sjukas behandling, och att det ekonomiska arbetsresultatet ofta blev

intet eller obetydligt. Ätt en viss inskränkning i fråga om antalet ekonomipersonal

i många fall ernåtts, framgick dock tillfyllest. Någon minskning

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. May.ts proposition nr 220.

av sjukvårdspersonalen synes behandlingsmetoden näppeligen medföra. I varje

fall äro erfarenheterna på denna punkt icke överensstämmande, och från

flera håll framhölls det, att genomförandet av arbetsterapien vid äldre anstalter

med ett stort antal annorlunda invanda kroniskt sjuka åtminstone

första tiden snarast krävde ökning av ifrågavarande personal. Att patienternas

lugnare uppträdande med relativt sällan förekommande skadegörelse

å kläder och inventarier samt minskad osnygghet indirekt bidrager till minskning

av vårdkostnaden lider emellertid intet tvivel.

Årbetsanskaffningen erbjuder, såsom lätt inses, betydande svårigheter

särskilt beträffande de arbeten av enklaste slag, som lämpa sig för psykiskt

slappa eller förvirrade och oroliga sjuka. I viss män försvåras även avsättningsmöjligheterna

för arbetsprodukterna på grund av de hänsyn, som måste

tagas till det fria yrkesarbetet. En utväg, som man icke sällan begagnar

sig av, är att låta de sjuka för hand utföra vissa enkla arbeten, som eljest

ske maskinellt. Därmed kan anordnas lämpligt massarbete, som visserligen

giver mycket ringa ekonomiskt utbyte men därför också är så gott som

utan betydelse i arbetskonkurrensen.

Jämte patienternas sysselsättande med arbete ingå i den Siinonska behandlingsmetoden

åtskilliga andra faktorer med psykoterapeutisk verkan i

samma riktning. Bland dylika faktorer, vilka i reseberättelsen behandlats,

må framhållas den oavlåtliga omtanken om och anordningarna för underhållning

och tidsfördriv för de sjuka mellan arbetstimmarna och på helgdagarna

samt det metodiska avlägsnandet av alla moment, som oroa de sjuka och

därigenom störa den miljö av ordning och lugn, vars inflytande på sinnena

man på allt sätt söker understödja.

Behandlingens verkningar i fråga om patienternas yttre uppträdande och

hela anstaltskaraktärens gestaltning ansågos allmänt utomordentligt gynnsamma

och voro mycket påtagliga vid jämförelse med de sjukhus av eljest

likartad karaktär, där denna behandling icke tillämpades.

I vad mån den i stort sett med suggestiva medel och framför allt miljöpåverkan

arbetande behandlingsmetoden förmår att i vissa fall åstadkomma

en verklig förbättring i sjukdomen, torde, enligt vad för delegationen framhölls,

tills vidare få anses ovisst. Att den bidrager till att möjliggöra utskrivning

från sjukhusen av ett icke ringa antal patienter, särskilt där hjälpverksamhet

för sinnessjuka, som vistas utom anstalt, är organiserad, är däremot enligt

erfarenheterna från anstalter, där metoden kommit till användning, otvivelaktigt.

Såsom av delegationens berättelse om anstaltsbesöken framgår, är utformningen

av arbetsterapien vid olika anstalter, där den kommit till användning,

rätt olika även i fråga om lokala anordningar, oberoende av de

möjligheter som anstaltens planläggning erbjuder. En anstaltsledare förlägger

exempelvis så mycket arbete som möjligt, även hantverk, till avdelningarna,

eu annan föredrager gemensamma arbetslokaler utom avdelningarna.

Någon genomgripande ändring i den gängse anstaltstypen synes

genomförandet av arbetsterapien icke göra erforderlig.

Man får i fråga om den Simon ska behandlingsmetodens tillämpning ett

synnerligen starkt intryck av att läkarens personliga insats i arbetet är av

fundamental betydelse för dess resultat.

Uppdrar) åt

medicinalstyrelsen

att

överarbeta

1927 års

förslag.

Genom förenämnda beslut den 14 december 1928 i frågan om förläggningsplats

för hospitalet uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen att

verkställa den överarbetning av styrelsens den 28 december 1927 framlagda

förslag rörande hospitalets anordnande, som kunde finnas påkallad med an
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ledning av de i enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1928 verkställda

fortsatta undersökningarna rörande grundförhållandena på ifrågavarande

område inom Umeå socken eller som i övrigt kunde anses erforderliga.

Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att styrelsen vid omförmälda över.

arbetning jämväl skulle taga under övervägande vad av chefen för socialdepartementet

till statsrådsprotokollet över socialärenden den 20 mars 1928

anförts i fråga om vissa delar av styrelsens då förevarande förslag och särskilt

vad som därvid yttrats beträffande hospitalets platsantal och de förhållanden,

som kunde inverka på desamma, samt därefter till Kungl. Maj:t

inkomma med fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag

i ämnet. Vidare anbefalldes styrelsen att i samband med nämnda

förslag framlägga redogörelse för den tidigare åt styrelsen uppdragna utredningen

i fråga om våningsantalet i paviljongerna för oroliga sjuka.

Med skrivelse den 7 februari 1929 har medicinalstyrelsen nu framlagt

ett överarbetat, av ritningar och kostnadsberäkningar åtföljt förslag rörande

hospitalets anordnande. I särskild skrivelse av samma dag har styrelsen vidare

framlagt resultatet av den verkställda utredningen beträffande paviljongerna

för oroliga sjuka. Jag övergår nu att redogöra för det överarbetade förslaget.

Nämnda förslag har utarbetats med biträde av samma personer, som

medverkat vid uppgörandet av 1927 års förslag, nämligen överinspektören

Göransson och överläkaren Lauritzen samt för situationsplan och byggnader

arkitekten Westman, för värmeanläggningen ingenjören Tlieorell, för vattenocli

avloppsledningar ingenjören Bergström samt för elektrisk kraft- och

belysningsanläggning överingenjören Holmgren.

Såsom förut antytts, har styrelsen vid sin redogörelse och motivering för

det omarbetade förslaget, förutom i de frågor som av Kungl. Maj:t anbefallts

till övervägande vid omarbetningen, huvudsakligen inskränkt sig till de delar

av förslaget, vilka innebära förändringar i 1927 års förslag.

Beträffande byggnadernas antal hava följande avvikelser gjorts från 1927

års förslag. Ett 8-familjslius för gift personal, å situationsplanen till 1927

års förslag betecknat med XXI, hade, såsom tidigare omnämnts, redan vid

ingivandet av nämnda förslag av styrelsen föreslagits böra uteslutas för

nedbringande av kostnaderna; denna byggnad har ej heller nu upptagits.

Det i 1927 års förslag under XVIII upptagna bostadshuset för gift personal

har nu upptagits sammanbyggt med bostadshuset XXII. Kyrkan har i

överensstämmelse med föredragande departementschefens ståndpunkt i 1928

års proposition uteslutits.

Förläggningen av de i förslaget upptagna byggnaderna framgår av en vid

styrelsens skrivelse fogad situationsplan. För att underlätta ett bedömande

av förslaget torde nämnda situationsplan få i avtryck fogas såsom bilaga

till statsrådsprotokollet. Det torde böra påpekas, att byggnadernas numrering

å situationsplanen, liksom även den av medicinalstyrelsen vid redogörelsen

för förslaget använda nummerbeteckningen, är densamma som an
-

Medicinalstyrelsens

förslag 1929.

Byggnadernas

antal och

förläggning
-

s. 126 Kontrollera mot PDF

Paviljongerna

för oroliga

sjuka.

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

välldes i 1927 års förslag i dess första utformning och alltså före de tidigare

omnämnda, av medicinalstyrelsen vid avlämnandet av 1927 års förslag förordade

inskränkningarna i den ursprungliga byggnadsplanen. Härav förklaras

den omständigheten, att vissa å 1927 års situationsplan befintliga sifferbeteckningar,

avseende nu uteslutna byggnader, ej återfinnas å den nu föreliggande

situationsplanen.

Förläggningen av byggnaderna överensstämmer i allt väsentligt med den

under alternativ B i 1927 års förslag angivna och är, såsom av styrelsen

i förenämnda skrivelse den 13 november 1928 framhållits, den enligt styrelsens

mening med hänseende till grundförhållandena å området lämpligaste.

Endast de vid entrén till anstalten belägna bostadshusen, vilkas antal såsom

nyss nämnts minskats med två, hava förlagts något annorlunda med hänsyn

till de under år 1928 gjorda grundundersökningarna, varjämte begravningskapellet

förlagts på större avstånd från ekonomibyggnaden.

I fråga om paviljongerna för oroliga sjuka åberopar styrelsen den med

särskild skrivelse den 7 februari 1929 överlämnade, i samråd med byggnadsstyrelsen

och 1927 års besparingsnämnd verkställda utredningen i detta

ämne.

I berörda skrivelse har medicinalstyrelsen till en början omnämnt, att

arkitekten Westman på styrelsens uppdrag och i samråd med överläkaren

Lauritzen uppgjort alternativa förslag till paviljongernas uppförande, det

ena med två och det andra med tre våningar.

Innan styrelsen ingått på behandling av dessa alternativa förslag, har

styrelsen erinrat, hurusom styrelsen tidigare framhållit, att uppförandet av

en för oroliga sinnessjuka avsedd paviljong i tre våningar vore från sjukvårdssynpunkt

ofördelaktigt. Styrelsen har vidare åberopat det uttalande,

vari 1928 års studiedelegation för vissa hospitalsbyggnadsfrågor m. m. sammanfattat

sin tidigare omförmälda redogörelse för av delegationen gjorda

erfarenheter rörande denna frågas läge i vissa främmande länder. Nämnda

sammanfattning är av följande lydelse:

»Av de upplysningar, som under resan erhållits och för vilka i det föregående

delvis redogjorts, framgår otvetydigt, att de låga paviljongerna, särskilt

envåningshusen, anses såsom från sjukvårdssynpunkt ändamålsenligast.

För lugnare patientkategorier tillämpas allmänt tvåvåningsbygge. Även trevåningshus

— som mestadels uppförts i tidigare skeden och i åtskilliga fall

tillhöra slotts- eller liknande byggnader vilka ursprungligen tjänat andra

ändamål — anses emellertid av många sinnessjukläkare för vården av sådana

patienter rätt väl användbara, under förutsättning av goda kommunikationer

från patientavdelningen till promenadgårdarna. Man önskar därför

också undvika användningen av översta våningen för patienter, som en

del av dagen vårdas sängliggande, och helst förlägger man till denna våning

enbart sovlokaler. För oroliga patienter hava blott på enstaka håll

trevåningspaviljonger kommit till användning, och där det skett eller är planerat,

söker man i möjligaste mån tillgodose ljudisolering eller förlägger till

tredje våningen endast sovlokaler för de minst oroliga av patienterna från

avdelningar, som äro belägna i underliggande våningar.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:U proposition nr 220.

Frågan hav emellertid beträffande paviljonger för oroliga sjuka i viss mån

kommit i ett nytt läge i och med tillämpningen av den utvidgade arbetsterapien

enligt doktor Simons mönster. Det är — såsom redan i samband

med redogörelsen för förhållandena vid anstalten i Giitersloh antytts — påtagligt,

att denna behandlingsmetod är ägnad att medföra betydligt ökat

lugn på de oroliga avdelningarna och att sålunda avsevärt minska dessa avdelningars

särkaraktär. Man har all anledning antaga, att denna behandlingsmetod

kommer att vinna allmänt insteg inom sinnessjukvården samt att

därmed betydelsen av de omständigheter, vilka särskilt i fråga om paviljonger

för oroliga talat mot byggnadernas uppförande i flera våningar, kommer

att försvagas. Emellertid är att märka, att, såsom framgår av det föregående,

en bekväm kommunikation mellan avdelningarna å ena sidan samt

promenadgårdar ävensom verkstäder m. m. å andra sidan är av betydelse

för nämnda behandlingsmetods rationella genomförande, i vilket avseende

envåningshuset givetvis är det lämpligaste och varje våning därutöver innebär

en försämring.»

Vad delegationen anfört är, tillägger medicinalstyrelsen, ägnat att giva

stöd åt den av styrelsen uttalade uppfattningen.

Beträffande de av arkitekten Westman uppgjorda alternativa förslagen

har styrelsen härefter anfört huvudsakligen följande.

Tvåvåningsf&rslaget har beträffande planläggning och utrymmen i stort

sett anslutits till 1927 års förslag, men vissa förändringar hava dock vidtagits,

avseende att öka utrymmet för uppevarande patienter på bekostnad

av utrymmet för sänglägesbehandling. Under det att 1927 års förslag upptog

två avdelningar för huvudsakligen sängliggande patienter om vardera 33

platser och en avdelning för uppevarande patienter med 48 platser, i allt

således 114 platser, innehåller det nya förslaget eu avdelning av den förstnämnda

typen med 36 och två av det sistnämnda slaget med respektive 45

och 41 platser, i allt 122 platser. Det nya förslaget innehåller oaktat platsökningen

ingen ökning i byggnadskub jämfört med fjolårets förslag. Avdelningarna

hava så förlagts, att bottenvåningen innehåller avdelningen för 41

patienter jämte daglokaler till avdelningen för 45 patienter, vars sovrum

ligga i övre våningen jämte hela sänglägesavdelningen för 36 patienter.

Trevåningsförslaget liar i fråga om avdelningarnas art och planläggning

gjorts nära överensstämmande med tvåvåningsförslaget. Därvid har iakttagits,

att — för tillgodoseende av lätt kommunikation mellan promenadgårdar

och daglokaler — inga daglokaler förlagts till tredje våningen. Denna

innehåller sovlokaler för tvenne avdelningar uppevarande patienter om vardera

47 platser, vilka avdelningars daglokaler ligga i mellanvåningen, under

det att bottenvåningen upptages av en avdelning om 40 platser, avsedd för

huvudsakligen sänglägesbehandling. Vid dispositionen av utrymmena i trevåningsförslaget

har plats uppstått för ett något större antal patienter än

enligt tvåvåningsförslaget, nämligen 134 platser mot 122.

Av de till förslagen hörande kostnadsberäkningarna framgår, att uppförandet

av de båda paviljongerna för oroliga skulle draga eu kostnad av

1,362,000 kronor för trevåningsförslaget och 1,289,000 kronor för tvåvåningsförslaget.

Trevåningsförslaget skulle alltså betinga en merkostnad utöver

tvåvåningsförslaget av 73,000 kronor. Kostnaden per vårdplats skulle emellertid

på grund av det större platsantalet ställa sig 201 kronor billigare i

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

tre- än i två våningsförslaget, i det att kostnadsberäkningen innebär att det

förstnämnda sknlle draga en kostnad av 5,082 kronor per plats mot 5,283

kronor per plats enligt tvåvåningsförslaget.

I anslutning till dessa kostnadsberäkningar framhåller medicinalstyrelsen,

att man för en noggrann jämförelse av kostnaderna mellan de båda förslagen

givetvis borde kunna jämföra byggnader med sinsemellan lika platsantal.

Härom anför styrelsen emellertid vidare följande:

Att beräkna kostnaderna för trevåningsförslaget, reducerat till tvåvåningsförslagets

platsantal, möter vissa svårigheter. Med en beräkningsgrund efter

kostnaden per plats, så utförd att kostnaden för trevåningshuset minskas

med ett belopp motsvarande de överskjutande platsernas antal och trevåningsförslagets

platskostnad, skulle ett sålunda reducerat tre våningsför slag

ställa sig 49,000 kronor billigare än tvåvåningsförslaget. Arkitekten Westman,

som utfört denna beräkning, påpekar emellertid samtidigt, att beräkningen

blir missvisande till förmån för trevåningsförslaget, enär bilokalerna icke

kunna minskas i samma proportion som de direkta patientlokalerna.

Denna beräkning visar därför med säkerhet endast så mycket, att ett reducerat

trevåningsförslag skulle medföra en besparing, som icke uppginge

till 49,000 kronor.

Härtill kommer, fortsätter medicinalstyrelsen, att såväl paviljongernas

platsantal i sin helhet som platsfördelningen mellan de olika avdelningarna

är lämpligare i tvåvånings- än i trevåningsförslaget. Den framlagda utredningen

har avsett en patientbeläggning inom paviljongerna för oroliga,

vilken icke skulle innebära någon väsentligare ökning av det från början

föreslagna. En dylik ökning är, efter vad närmare undersökningar givit vid

handen, enligt styrelsen ej heller att förorda. Patientantalet inom dessa

paviljonger utgjorde enligt 1927 års förslag, som omfattade även upptagningspaviljongen,

24.4 % av totalantalet. Utan upptagningspaviljongen stege

siffran till 27.5 %. Enligt det nya tvåvåningsförslaget bleve motsvarande

siffror med upptagningspaviljong 25.7 % och utan denna paviljong 28.9

enligt trevåningsförslaget respektive 27.7 % och 31.i %. Till jämförelse har

styrelsen omnämnt, att motsvarande siffra å Strängnäs hospital är 22.5 %

och i kasernkommitténs förslag till sinnessjukanstalt i Jönköpings regementes

kasernetablissement 21.8 % för män och 22.2 % för kvinnor. Det

framgår sålunda, framhåller styrelsen, att vid en mera avsevärd ökning

av beläggningen i paviljongerna för oroliga medtagandet av eu upptagningspaviljong

icke skulle räcka till att rimligen kompensera en sådan

ökning.

Av sålunda angivna skäl och då styrelsen på grunder, som tidigare i

detta avseende åberopats, icke funnit lämpligt att påbygga eu paviljong för

oroliga med en våning avsedd för patienter av annan kategori, har styrelsen

ansett sig icke böra låta uppgöra förslag och kostnadsberäkningar för paviljonger

med större våningsstorlek än enligt 1927 års förslag, så mycket

mindre som den framlagda utredningen enligt styrelsen giver anledning att

antaga, att även med därav föranledd ökning av beläggningen den ekonomiska

fördelen av trevåningsförläggning bleve av relativt ringa betydenhet.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Under sålunda föreliggande omständigheter har medicinalstyrelsen funnit

de fördelar, som ur sjnkvårdssynpunkt stå att vinna medelst uppförande av

paviljongerna i endast två våningar, icke böra uppoffras.

Över de uppgjorda alternativa förslagen till paviljongerna i fråga har

styrelsen inhämtat yttranden från byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd,

vilka deltagit jämväl i den förberedande utredningen i

ärendet.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att den av medicinalstyrelsen anförda beräkningsgrunden

efter platskostnad för att komma till kostnaden för en

byggnad enligt trevåningsförslaget med reducerat platsantal vore missvisande.

Byggnadsstyrelsen anför eu beräkning efter annan grund, nämligen

kubikberäkning, ledande därtill, att ett till tvåvåningsförslagets platsantal

reducerat trevåningsförslag kunde beräknas medföra en högre kostnad

än tvåvåningsförslaget. I övrigt har byggnadsstyrelsen icke haft något att

för sin del erinra mot vad medicinalstyrelsen anfört i ärendet.

Ej heller 1027 års besparingsnämnd har haft något att anmärka mot förslaget.

På grund av vad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen funnit sig

böra förorda, att paviljongerna för oroliga vid det planerade hospitalet måtte

uppföras i endast två våningar. I enlighet härmed har styrelsen avfattat

det förslag med tillhörande kostnadsberäkningar, som avser anstaltens anordnande

i dess helhet.

I föreliggande förslag ingår, liksom fallet var i 1927 års förslag, uppförandet

av eu upp t agn ingspav i 1 j o n g samtidigt med övriga anstaltsbyggnader.

Beträffande denna paviljong har styrelsen erinrat om vad styrelsen i

1927 års förslag anfört angående paviljongens uppgift i sjukvårdsanläggningen

samt om vad min företrädare i ämbetet yttrat beträffande paviljongen.

I dessa avseenden får jag åberopa den förut lämnade redogörelsen.

I fråga om upptagningspaviljongen har medicinalstyrelsen, utöver vad

styrelsen förut anfört därom, nu framhållit, att anordningarna inom densamma

till typen skilja sig från planeringen av avdelningarna för lugna inom

huvudkomplexet egentligen endast därutinnan, att avdelningarna äro mindre,

att sovsalarna äro beräknade för ett något lägre sängantal och ligga mera avskilda

från varandra, att enkelrummens antal är något högre samt att passage

genom avdelningen är anordnad medelst en korridor. Dessa skiljaktigheter, i

förening med paviljongens förläggning på något avstånd från huvudkomplexet,

avse att lättare kunna bereda nyinsjuknade, ofta ömtåliga patienter ro och

skydd mot irriterande inverkan av omgivningen. Detta underlättar, framhåller

styrelsen, i hög grad en ändamålsenlig behandling av ifrågavarande sjuka

och är ägnat att öka utsikterna för deras tillfrisknande eller förbättring.

Att anstalten redan från början utrustas med denna anordning för eu förbättrad

sjukvård finner styrelsen högeligen önskvärt. De sålunda förIlihang

till riksdagens protokoll 1029. 1 sand. 184 häft. (Nr 220.)

Upptagningspaviljongens

uppförande

samtidigt

med övriga

anstaltsbyggnader.

421 29 9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

bättrade vårdförhållandena knnna visserligen enligt styrelsen antagas komma

att bidraga till att sinnessjukhuset blir anlitat för en del i verkligt behov

av sinnessjukhusvård varande insjuknade i fall, där man eljest till men för

den sjuke skulle hava undvikit eller uppskjutit intagning, men detta utgör

enligt styrelsens mening endast ett ytterligare skäl att utan dröjsmål låta

paviljongen komma till utförande. Med anordnandet av upptagningspaviljongen

avses sålunda icke att skapa vårdplatser för dem, som äro mindre i

behov av vård å sinnessjukhus än sådana sjuka, som för närvarande pläga

där intagas.

Styrelsen har i detta sammanhang, för att belysa den av sinnessjukläkare

hysta uppfattningen i denna fråga, meddelat, att sammanslutningen av

dessa läkare, Svenska psykiatriska föreningen, efter att vid sitt årsmöte i

september 1928 hava diskuterat den av styrelsen framlagda planen för

sinnessjukvårdens ordnande till styrelsen inkommit med eu skrivelse, däri

föreningen framhållit, att det för sinnessjukvården vore av största vikt, att

särskilda paviljonger för vård av lugna och ömtåliga sjuka redan under eu

första tioårig byggnadsperiod komme till stånd vid landets olika hospital.

Föreningens skrivelse innehåller bland annat följande:

För att våra sinnessjukhus skola kunna fylla de fordringar, som böra

ställas på dem, krävas emellertid också nybyggnader av eu art, som

icke beretts plats i de första tio årens program. Icke sällan mottagas å

sinnessjukhusen redan nu sjuka, som icke kunna erhålla fullt tillfredsställande

vård, därför att de icke i tillbörlig grad kunna skyddas från obehagliga och

irriterande intryck och vinna det lugn och den ro, som de behöva. För

framtiden måste man förutsätta, att man med ett ökat antal platser i allt

större utsträckning skall komma att till vård få mottaga sådana lugna och

ömtåliga sjuka, vilka icke å våra vanliga hospitalsavdelningar kunna beredas

tillfredsställande vårdförhållanden. Det blir då nödvändigt att ordna härför.

Vad som fordras är uppenbarligen särskilda, på lämpligt sätt inrättade

avdelningar, väl skilda från sjukhuset i övrigt. Tillkomsten av sådana avdelningar

för lugna och ömtåliga sjuka är tydligen särskilt ägnad att åt

sjukhuset i dess helhet ge eu karaktär av verklig vårdanstalt och att bortarbeta

den uppfattning av sinnessjukhuset såsom eu anstalt för förvaring

och inspärrning, vilken till största skada för de sjuka behärskat den allmänna

meningen.

Styrelsen anför härefter, att den nyss omförmälda utredningen angående

lämpligheten av att uppföra sinnessjukhusets paviljonger för oroliga patienter

i tre våningar givit vid handen, att med bibehållandet av upptagningspaviljongen

samt med uppförande i två våningar av paviljongerna för oroliga

proportionen mellan platsantalet för oroliga och för lugna patienter enligt

det nu föreliggande förslaget syntes bliva lämpligt avvägd.

Beträffande upptagningspaviljongens läge erinrar styrelsen om 1927 års

besparingsnämnds förut återgivna förslag om paviljongens förläggande omkring

100 meter närmare värme- och kraftcentralen än enligt det ursprungliga

förslaget. Styrelsen förklarar sig emellertid alltjämt vidhålla sitt år 1928

uttalade avstyrkande av eu mera betydande förflyttning av paviljongen, enär

denna därigenom skulle komma för nära promenadgården till paviljongen för

oroliga män.

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Av sålunda angivna skäl har styrelsen förordat upptagningspaviljongens

uppförande samtidigt med anstaltens (ivriga byggnader, oaktat platsantalet i

paviljongerna för oroliga patienter icke föreslagits i avsevärd grad ökat, och

på den tidigare föreslagna platsen.

Förslaget har vidare från 1927 års förslag bibehållit uppförandet av två

arbetspaviljonger, en för manliga och en för kvinnliga patienter. Skälet till

att styrelsen, trots föredragande departementschefens år 1928 intagna ståndpunkt

i denna fråga, förnyat sitt förslag om två paviljonger står, framhåller

styrelsen, i samband med det ökade behov av arbetslokaler för de sjuka,

som sinnessjukvårdens utveckling synes medföra. Skulle det på grund härav

framdeles visa sig erforderligt att bereda mera utrymme för patientarbete

än sinnessjukhuset enligt förevarande förslag skulle disponera, liar styrelsen

ansett detta lämpligast kunna ske genom påbyggnad av den ena av eller båda

de föreslagna arbetspaviljongerna med en andra våning. Styrelsen har därför

ansett välbetänkt att hålla denna utväg öppen. Även eljest innebär det enligt

styrelsen givetvis eu fördel för sjukvården att hava tillgång till särskilda

byggnader för de manliga och kvinnliga patienterna.

Förutom de förenklingar och inskränkningar i det ursprungliga förslaget

av år 1927, som vid överlämnandet av detsamma av styrelsen förordades

och för vilka redogjorts i det föregående, hava nu i flertalet byggnader föreslagits

vissa större eller mindre ändringar. Om dessa ändringar har styrelsen

anfört följande:

Fn del av dessa ändringar avse viss utökning av claglokaler för patienterna,

mestadels i samband med minskning av det för sängplats beräknade

utrymmet i sovsalarna, vilken jämkning vidtagits med hänsyn till den inskränkning

av sänglägesbehandlingen för de sjuka, som man har anledning

motse. Sålunda hava inom paviljongerna för oroliga — såsom förut om

nämnts — bland annat föreslagits inom vardera paviljongen två avdelningar

för uppegående och endast en för sänglägesbehandlade patienter i stället

för den motsatta proportionen i 1927 års förslag. Mindre ändringar hava

föreslagits i samma syfte även inom de stora paviljongerna för lugna och

halvoroliga patienter; antalet platser har därvid kunnat ökas med en inom

vardera paviljongen.

På vissa håli, nämligen i paviljongen för oroliga män och öppen-dörrpaviljongen

för män, hava terrängförhållandena befunnits medgiva inrättandet

av några arbetslokaler i källaren.

I administrationsbyggnaden har medelst en förändring i planerna uppnåtts,

att endast ett bostadsrum, mot fyra i 1927 års förslag, vetter mot norr.

Den långa ekonomibyggnaden har givits en bruten utformning för att i

minsta möjliga mån skymma för sköterskebyggnaden.

Vissa andra planändringar hava vidtagits för att nedbringa byggnadskostnaderna.

Sköterskebyggnaden har sålunda minskats med åtta rum, i det att

styrelsen ansett sig kunna avse ett något mindre antal rum såsom enkelrum

än ursprungligen beräknats. Verkstadshuset har i överensstämmelse med föredragande

departementschefens ståndpunkt i propositionen till 1928 års riksdag

minskats och en del lokaler förlagts i en andra våning. Den enligt

förra förslaget i verkstadshuset förlagda smedjan har kunnat inrymmas i

ångpannehuset. Planerna för eu del bostadshus hava omarbetats, varvid byggnadskuben

kunnat något minskas.

Bibehållande

av två arbctspaviljongtr.

Ändringar i

byggnadsplanerna.

s. 132 Kontrollera mot PDF

Byggnadssätt,

material

m. m.

132 Kungl. Maj tis proposition nr 220.

Arkitekten Westman liar i skrivelse den 18 januari 1929, i vilken han

med överlämnande av nya kostnadsberäkningar redogjort för de väsentligaste

av de föreslagna ändringarna i byggnaderna, omnämnt, att vissa, dock ej vidlyftigare

förenklingar beträffande material m. in. vidtagits och i kostnadsberäkningarna

iakttagits. I samband härmed har Westman även berört den

av besparingsnämnden vid granskning av 1927 års förslag väckta och av

departementschefen i 1928 års proposition behandlade frågan om de större

ytter tali ens beläggande med eternit i stället för med skiffer. W estman omnämner,

att den av besparingsnämnden ifrågasatta ändringen liärutinnan icke

vidtagits. Om anledningarna härtill anför Westman huvudsakligen följande:

Besparingsnämnden hade framhållit, att en besparing av G0,000 kronor

kunde erhållas, om eternit komme till användning. I skrivelse till medicinalstyrelsen

den 6 februari 1928 angående besparingsnämndens^ yttrande

hade Westman uppskattat besparingen till inemot 40,000 kronor. Sedermera

hade införskaffats upplysningar angående eterniten från en del platser, där

den kommit till användning. Omdömena hade gått mycket isär. Medan

från en del håll eterniten fått goda vitsord, hade den från andra håll ansetts

vara behäftad med betänkliga fel, såsom att den ej vore tillräckligt tätande

mot yrsnö samt att den vore spröd såväl vid stark köld som på gruncl av

solens inverkan. En undersökning inom byggnadsstyrelsen hade även igångsatts

men vore ej slutförd. .

Om eternit komme till användning, borde den, som även framhållits i

nyssnämnda skrivelse till medicinalstyrelsen, läggas med s. k. dubbeltäckning

och ej, som besparingsnämnden utgått ifrån, med enkeltäckning. Efter införskaffande

av pris på såväl eternit som skiffer beräknade Westman besparingen

å eternit med dubbeltäckning till inemot 20,000 kronor. Visserligen

vore detta en rätt stor summa, men i betraktande av den risk, som man

att döma av flera uttalanden angående eternit tydligen löpte, om den

skulle användas i så stor utsträckning som här vore i fråga, syntes det ej

vara skäl att nu räkna med eternit. En fortsatt utredning borde göras, men

det vore säkrast att i beräkningarna utgå från skiffer och dess priser. Att

eterniten därjämte till utseendet vore ett dött och intresselöst material, som

syntes med tiden bliva än sämre i detta avseende, kunde vara eu synpunkt,

som här icke finge göra sig gällande men som likväl icke stärkte önskvärdheten

av dess användning.

För egen del har medicinalstyrelsen anslutit sig till vad Westman sålunda

anfört.

Beträffande den i 1927 års förslag ingående anläggningen av ett stickspår

till anstalten från järnvägslinjen Umeå—Vännäs har styrelsen tidigare i sin

förut omförmälda skrivelse den 13 november 1928 ifrågasatt, huruvida en

dvlik anläggning skulle komma att visa sig ekonomiskt fördelaktig, med hänsyn

därtill att transport medelst lastautomobil från Umeå hamn tilläventyrs

kunde ställa sig billigare. Kostnaden för spåranläggningen var icke upptagen

i kostnadskalkylen för 1927 års förslag, enär man ansåg, att denna

kostnad skulle täckas av minskade transportkostnader vid anstaltens uppförande.

Styrelsen har icke heller upptagit spåranläggningen i sitt nu framlagda

förslag utan anser, att frågan om spårförbindelsens anordnande icke

nu bör avgöras utan bör bliva beroende på en framdeles verkställd utredning

angående transportförhållandena.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kumjl. Maj.ts jirnjiusilion nr 220.

i:;:s

Några byggnader för trädgård ocli jordbruk hava av skäl, som anfördes i

1927 ars förslag, oj lieller i det omarbetade förslaget medtagits.

För värmo- otdi ventilationsanläggningen samt köks-, tvätt- och desinfektionsutrustningen

jämte elektrisk bakugn bär styrelsen upptagit ett av ingenjören

H. Theorell den It! januari 1929 uppgjort förslag. Med hänvisning

till Theorells skrivelse i ärendet har styrelsen anfört huvudsakligen följande.

Eldigt 1927 års förslag skulle samtliga inom huvudkomplexet förlagda

byggnader uppvärmas från en i ångpanneliuset förlagd värmecentral. Till

denna central skulle enligt det först uppgjorda alternativet A beträffande förläggningen

av huvudkomplexet anslutas jämväl de i närheten av huvudkomplexet

förlagda tre bostadshusen för läkare och syssloman, under det att

man enligt förslagets av styrelsen förordade alternativ B i samband med en

något ändrad förläggning för dessa bostadshus avsett eu särskild, men för

de tre husen gemensam värmecentral. I båda alternativen upptogos separata

värmeanläggningar dels för upptagningspaviljongen, dels, med gemensam

central, för de vid anstaltsentrén förlagda personalbostadshusen.

I nu förevarande förslag har den enligt alternativet B i 1927 års förslag

förordade uppvärmningsanordningen bibehållits, endast med den ändringen,

att de tre bostadshusen för läkare och syssloman erhållit var sin värmepanna,

vilket synts mera ändamålsenligt och, enligt vad Theorell anfört, icke

förorsakar någon kostnadsökning.

I en inom socialstyrelsens värmetekniska avdelning utarbetad promemoria,

vilken av 1927 års besparingsnämnd åberopades i dess yttrande över 1927

års förslag, ifrågasattes en anslutning av samtliga anstaltens byggnader till

huvudcentralen i ångpanneliuset. Theorell har utfört jämförande beräkningar

av anläggnings- och driftkostnaderna i sådant avseende och därvid

kalkylerat dels en anslutningslinje från huvudkomplexets sydöstra hörn

genom bostadshusen för läkare och syssloman till upptagningspaviljongen

och därifrån till bostadsgruppen vid anstaltsentrén, dels en dylik linje från

huvudkomplexet direkt till upptagningspaviljongen med fortsättning till den

nämnda bostadsgruppen, i vilket senare fall de tre bostadshusen för läkare

och syssloman fortfarande skulle erhålla egna anläggningar. Anslutningen

efter förstnämnda linje, därvid sålunda samtliga anstaltsbyggnader bleve uppvärmda

från den stora centralen, har beräknats medföra eu ökning i anläggningskostnad

med 52,600 kronor samt en minskning i driftkostnad av 462

kronor årligen, under det att en anslutning enligt den andra linjen skulle innebära

eu ökning i anläggningskostnad med 46,500 kronor och en minskning

i driftkostnad av 560 kronor årligen.

Styrelsen har förklarat sig anse den besparing, som med anslutningen

stode att vinna, i båda fallen vara för ringa att uppväga de fördelar som

separata anläggningar, framför allt i bostadsbyggnaderna, medföra. Skulle

anslutning ske, finner styrelsen i allt fall fördelaktigast att låta den omfatta

endast upptagningspaviljongen och husgruppen vid anstaltsentrén.

För anordnandet av vatten- och avloppsledningar har styrelsen icke funnit

sig böra föreslå annan ändring i sitt förut ingivna, av ingenjören J. Bergström

uppgjorda förslag än den, att huvudavloppsledningen å sträckan närmast

älven givits en något avvikande förläggning med ledningens utmynnande

i älven vid en punkt omkring 105 meter längre nedströms, detta för

att skydda ett därintill befintligt laxfiske.

Värmeledning

in. in.

Vatten- och

avloppsledningar.

s. 134 Kontrollera mot PDF

Platsernas

antal och

fördelning.

Kostnaderna

för sinnessjukhuset.

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

I fråga om sängplatsernas antal och fördelning på olika avdelningar innebär

det föreliggande förslaget, såsom förut anförts, blott den förändringen,

att inom paviljongerna för oroliga avdelningarnas inbördes storlek något omlagts

och platsantalet ökats med 8 inom vardera paviljongen, samt att en

ny plats vid omarbetningar av planen vunnits inom vardera av de båda

stora paviljongerna för lugna och halvoroliga.

Platsfördelningen för vardera Jcönssidan framgår av följande tablå, i vilken

inom parentes angivits motsvarande siffror enligt 1927 års förslag i de fall,

där nu föreslagna siffror avvika från det tidigare förslaget:

Paviljong

Avdelning

Fatienternas

Fördelning i

Summa

art

sa in rum

enkelrum

Al

Lugna ......

3S (40

3 (5)

41 (45''

A 2

»

38

3

41

Paviljong för lugna och halvoroliga ■

A 3

Bl

Halvoroliga

42 (40''

46 (44;

4 (5)

3

46 (45''

51 (49.

B 2

))

46 (44''

6

52 (50)

B 3

»

44

6

50

1

Cl

Oroliga......

24 (22)

12 (11

36 ^33)

Paviljong för oroliga.....................j

C 2

» ......

29 (22)

12 (11.

41 (33.

C 3

32

13 (16

45 (48)

Oppen-dörr-paviljong ........... ........

—

Hellugna ...

20

1

21

Upptagningspaviljong.....................

~ l

Halvlugna

Lugna ......

22

22

4

4

26

; 26

Summa j j j 103 39(1! 73 (77)| -173 437

Av anstaltens hela platsantal, 952, finner styrelsen 34 eller samma antal

som enligt 1927 års förslag böra anses som reservplatser. Den normala beläggningssiffran

skulle alltså utgöra 918, med 459 platser å vardera könssidan.

Vad kostnaderna för anstaltens uppförande beträffar, har medicinalstyrelsen

funnit vissa omständigheter, som förutom de här angivna, vid omarbetningen

företagna ändringarna i planen och sättet för anstaltens uppförande

haft inflytande på kostnadsberäkningarna, tarva ett särskilt omnämnande.

Sålunda har arkitekten Westman i sin förut omförmälda skrivelse den

18 januari 1929 beträffande uppskattningen av beloppet för oförutsedda utgifter

anfört huvudsakligen följande:

Den i 1927 års kostnadsberäkning upptagna summan för oförutsett hade

med cirka 2 % av byggnadskostnaderna ingått i det föreslagna beloppet

400,000 kronor för arkitekt- och kontrollantarvoden in. in. Byggnadsstyrelsen

hade funnit beräkningen av oförutsedda utgifter väl låg, men med hänsyn

till att besparingar på andra håll kunde göras hade styrelsen ansett någon

ändring i den gjorda beräkningen ej böra ske.

I skrivelse till medicinalstyrelsen med anledning av byggnadsstyrelsens

och besparingsnämndens yttranden över 1927 års förslag hade Westman

framhållit, att han ansett sig kunna sätta eu så låg siffra som cirka 2 %

för oförutsett på den grund, att förslaget då förelegat i skisstadium och att

vid utarbetandet av skisserna säkerligen inskränkningar i planen med åtföljande

besparingar kunde erhållas samt vidare att kostnadsberäkningarna

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition nr 220. 135

varit detaljerat uppgjorda och sålunda rätt noggrant kalkylerade. Då nu

emellertid de flesta av byggnaderna vore ytterligare studerade och i viss

utsträckning minskade i plan och i kub, syntes vid fortsatt uppritning av

byggnaderna icke mycket mer vara att vinna i besparing. Under sådana

förhållandon syntes det nödvändigt att något höja summan för oförutsett.

Den vore därför i föreliggande förslag upptagen till cirka 3.5 % av byggnadskostnaden.

Ingenjören Bergström har i eu med kostnadsberäkningarna för vattenoch

avloppsledningar ingiven skrivelse den 12 januari 1929 anfört bland annat

följande:

De sammanlagda kostnaderna bleve något större än de tidigare beräknade.

Kostnaden för huvudavloppsledningen hade ökats på grund av att

avloppets mynning i Ume älv måste förskjutas cirka 105 meter nedströms

för att icke skada ett laxfiske, om vars befintlighet uppgift förut icke förelegat.

För dagvattendiken hade tillkommit 5,000 kronor, varjämte det befunnits

nödvändigt att öka eu del ä-priser för schaktningsarbeten. Den totala

kostnaden uppginge därför till 925,000 kronor mot förut beräknade

900,000 kronor.

I propositionen till 1928 års riksdag hade dåvarande departementschefen

i anslutning till besparingsnämndens yttrande beräknat en nedsättning av

ifrågavarande kostnader med i runt tal 100,000 kronor. I anledning av besparingsnämndens

förslag hade Bergström i en till medicinalstyrelsen avgiven

promemoria framhållit, att någon minskning av de beräknade kostnaderna

icke vore möjlig. Detta hade även framgått av den nu verkställda

detaljerade omräkningen. En minskning med det nämnda beloppet vore

för den approximativa kostnadsberäkningen icke möjlig utan att väsentliga

ändringar vidtoges, såsom borttagandet av vattenkiosetter och tvättställ i

sådan utsträckning, att härigenom ledningarnas dimensioner och längder

avsevärt minskades. Detta syntes emellertid ej låta sig göra utan avsevärda

olägenheter för patienterna och sjukvården.

Det borde även framhållas, att arbetskostnader, transportkostnader för

materielen in. in. måste beräknas högre för en så långt norrut belägen ort

som Umeå än för en sydligare belägen. Härtill bidroge i icke ringa grad

de klimatiska förhållandena; att så vore fallet hade tydligen visat sig vid

do pågående arbetena vid Piteå hospital.

Körande kostnaderna för de elektriska anläggningarna har överingenjören

Holmgren i skrivelse den 16 januari 1929 uttalat, bland annat, att kostnaderna

nu ställde sig något högre än enligt 1927 års kostnadsberäkning,

trots att anläggningen till sin omfattning blivit något mindre (ljuspunkternas

antal har minskats från c:a 3,100 till c:a 3,000), och att anledningen härtill

vore, att han till följd av erfarenheter från en del under det gångna året

utförda anläggningar ansett sig nödsakad räkna med något högre priser på

installationerna.

Sedermera har arkitekten Westman framhållit, att det i kostnadsberäkningarna

upptagna beloppet för oförutsedda utgifter in. in. icke lämnade

tillgång till gäldande av de kostnader, som föranletts av de undersökningar,

vilka av styrelsen verkställts i enlighet med Kungl. Maj:ts den 22 juni och

den 14 december 1928 givna uppdrag. Westman har ansett, att i kostnadsberäkningarna

borde för ifrågavarande undersökningar upptagas eu summa

av 20,000 kronor.

s. 136 Kontrollera mot PDF

Sammanfattning

av kostnaderna.

136

Kungl. Majits proposition nr 220.

Kostnaderna för hospitalsanläggningen

följande belopp.

i sin helhet hava beräknats till

A. Byggnadskostnader, enligt arkitekten Westman och ingenjören E. Kignér.

I. Administrationsbyggnad ......................................................

II. Öppen-dörr-paviljong för kvinnliga patienter........................

III. Paviljong för lugna » » ........................

IV. » » oroliga » »

V. Arbetspaviljong för » » .......................

VI. Öppen-dörr-paviljong för manliga patienter...........................

VII. Paviljong för lugna » » ..........................

VIII. » » oroliga » » ...........................

IX. Arbetspaviljong för » » ...........................

XI. Bageribyggnad och bostadshus för ogift kvinnlig personal

XII. Ekonomibyggnad ...................................................................

XIII. Angpannebyggnad ..................................................................

XIV. Verkstadshus.............................................................................

XV. Bostadshus för chefläkare ....................................................

XVI. » » överläkare ......................................................

XVII. » » hospitalsläkare och syssloman....................

^XII} » » maskinmästare in. ti...................................

"xix

XX.

XXIII. Grindstuga

XXIV. Upptagningspaviljong............................................

XXV. Begravningskapell och obduktion .......................

Kolgård .............................................................................

Kulvertar ...........................................................................

Soltält och liggverandor......................................................

Stängsel kring promenadgårdar och en del av området

Grindparti med mekanisk stängselanordning ..................

Vägar och planering ............................................................

ogift manlig personal......

gift personal (8 familjer)

Kronor.

221,741

73,828

839,615

508,720

62,445

73,828

831,661

513,020

62,445

310,481

491,958

133,346

92.600

58,957

51,252

74,121

73,434

48,291

102,297

17,778

425,133

24.601

15.000

85,556

25.000

25,000

4,000

100,000

Kronor 5,346,108

Härifrån avgår:

Kronor.

Besparing genom förekomsten av grus och singel å

byggnadsplatsen ............................................................ 100,000

Besparing genom målningsarbetets utförande i egen regi 55,000 155,000

Kronor 5,191,108

B. Arkitekt- och kontrollantarvoden, administration, avsyningar, resor

och oförutsett, enligt arkitekten Westman ................................. 450,000

C. Värmeanläggning, enligt ingenjören Theorell................................ 708,900

I). Köks-, tvätt- och desinfektionsanläggningar samt elektrisk bakugn,

enligt densamme .......................................................................... 152,000

E. Vatten- och avloppsledningar, enligt ingenjören Bergström ......... 925,000

F. Elektriska anläggningar och hissar, enligt överingenjören

Holmgren .................................................................... 294,000

Summa kronor 7,721,008

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

1:57

Härtill kommer:

Extra kostnader för av medicinalstyrelsen gjorda utred- Kronor,

ningar, i enlighet med arkitekten Westmans förslag 20,000

Däremot avgår:

Umeå kommuns bidrag till kostnaden för avloppsledning

............................................................................ 20.000

Summa kronor 7,721,008

Mot de av styrelsens experter uppgjorda kostnadsberäkningarna förklarar

sig styrelsen intet hava att erinra.

Beträffande de sålunda uppskattade kostnaderna har styrelsen, delvis i

jämförelse med kostnadsberäkningarna i 1028 års proposition, anfört huvudsakligen

följande:

Med den föreslagna normala beläggningssiffran av Öl8 som utgångspunkt

skulle kostnaden för plats utgöra 8,411 kronor. Utgår man från det totala

platsantalet av 952, inberäknat reservplatserna, utgör platskostnaden 8,111

kronor.

För eu jämförelse av kostnaderna mellan det förevarande förslaget och

1927 års förslag bör totalkostnaden enligt 1927 års förslag minskas med

122,400 kronor, motsvarande kostnaden för kyrkan, som uteslutits. Skillnaden

mellan den sålunda reducerade kostnadssiffran i 1927 års förslag (7,907,800

— 122,400) = 7,785,400 kronor och slutsiffran i föreliggande förslag eller i avrundat

tal 7,721,000 kronor, alltså 64,400 kronor, utvisar sålunda den besparing,

som vid omarbetningen vunnits, vartill dock kommer, att platsantalet

i föreliggande förslag är ökat med 18.

Över det av medicinalstyrelsen sålunda uppgjorda förslaget har byggnadsstyrelsen

avgivit yttrande och därvid anfört huvudsakligen följande:

I ifrågavarande förslag, som utgör en omarbetning av det år 1927 upprättade,

hava vissa av chefen för socialdepartementet i statsrådsprotokollet

den 20 mars 1928 föreslagna inskränkningar och jämkningar i ,den tidigare

byggnadsplanen iakttagits. Sålunda har kyrkan uteslutits, varjämte vissa

förenklingar vidtagits beträffande verkstadshuset.

Härutöver hade departementschefen förordat eu sammanslagning av de

båda arbetspaviljongerna. I det omarbetade förslaget hava emellertid de

båda paviljongerna bibehållits, vilket motiverats ur medicinska och organisatoriska

synpunkter. Byggnadsstyrelsen, som givetvis saknar anledning

att närmare uttala sig rörande dessa synpunkter, vill endast framhålla, att

enligt vad av styrelsen verkställda kostnadsberäkningar giva vid handen,

paviljongernas sammanslagning till en skulle komma att medföra eu kostnadsminskning

av omkring 23,000 kronor.

Vidare har i det omarbetade förslaget upp tag n ingspavilj ängen bibehållits,

vilket även funnits påkallat av medicinska och organisatoriska skäl. Jämväl

till denna fråga saknar byggnadsstyrelsen anledning att taga ställning.

Beträffande de olika byggnadernas planläggning vill byggnadsstyrelsen

framhålla, att i det omarbetade förslaget i möjligaste mån beaktats den av

styrelsen mot det tidigare förslaget framställda anmärkningen, att ett allt

för stort antal bostadsrum förlagts mot norr, varjämte en önskvärd koncentration

av byggnadsplanerna på flera håll genomförts.

Vad beträffar de med byggnadsföretaget förenade kostnaderna, har byggnadsstyrelsen

tidigare framhållit, att utgifterna för ledningar, särskilt vattenoch

avloppsledningar, syntes vara väl högt upptagna. Departementschefen

Byggnads
styrelsen.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Medicinalstyrelsens

uttalande

med anledning

av

byggnadsstyrelsens

erinringar.

Kungl. Maj ds proposition nr 220.

ansåg sig kunna beräkna eu nedsättning å ledningskostnaderna med i runt

tal 100,000 kronor. Emellertid bär medicinalstyrelsen efter förnyad beräkning

ansett sig icke kunna förorda en dylik minskning. Med anledning

härav får byggnadsstyrelsen framhålla, att styrelsen efter förnyad utredning

i denna fråga alltjämt vidhåller sin mening, att kostnaderna för vatten- och

avloppsledningar äro för högt beräknade. Sålunda kunna kostnaderna för

i samband med ledningsarbetena stående schaktningsarbeten sättas väsentligt

lägre -— för sehaktning, spåntning, återfyllning in. m. har i ingenjören

Bergströms beräkning upptagits tillhopa 269,675 kronor — och även posten

för arbetsritningar, kontroll, diverse och oförutsedda utgifter — av Bergström

beräknad till 92,400 kronor — beskäras. En minskning av de beräknade

kostnaderna för ledningsarbeten å sammanlagt 100,000 kronor torde sålunda

vara möjlig.

Vidare får byggnadsstyrelsen framhålla, att eu nedsättning å 20,000 kronor

skulle kunna göras beträffande de beräknade kostnaderna för elektriska

installationer.

I det omarbetade förslaget har bibehållits den tidigare föreslagna anordningen

med en gemensam värmecentral för själva sjukhuskomplexet, med

särskild anläggning för upptagningspaviljongen och eu central för de vid

entrén till anstalten förlagda bostadshusen. De tre bostadshusen för läkare

och sysslomän skulle dock erhålla var sin värmepanna. Enligt en inom

byggnadsstyrelsen i samråd med socialstyrelsens avdelning för ärenden

rörande bränslekontroll verkställd utredning skulle det emellertid medföra icke

oväsentliga ekonomiska fördelar att ansluta alla byggnader till den stenkolseldade

panncentralen. Visserligen skulle denna anordning medföra eu ökning

i anläggningskostnaderna med 47,600 kronor, under förutsättning att

föreslagen ackumulering av varmvattenberedningen såsom mindre lämplig

icke kommer till stånd, men den nyssnämnda omläggningen kan beräknas

medföra eu besparing i driftkostnaderna av omkring 3,000 kronor för år.

Byggnadsstyrelsen anser sig på grund härav böra förorda, att hospitalets

samtliga byggnader anslutas till eu gemensam värmecentral.

Den ur underhållssynpunkt viktiga frågan om taktäckning smaterial bör

enligt byggnadsstyrelsens mening och såsom från medicinalstyrelsens sida

jämväl framhållits icke avgöras förrän den av byggnadsstyrelsen igångsatta

utredningen rörande eternitens lämplighet för anläggningar av här ifrågavarande

slag hunnit slutföras. Under alla förhållanden bör enligt byggnadsstyrelsens

mening frågan icke nu slutligt prövas, utan bör åt den myndighet,

åt vilken lämnas att utföra byggnadsarbetet, överlåtas att efter vederbörlig

prövning fatta beslut. Någon nedskrivning i de beräknade kostnaderna

för taktäckningsmaterial bör därför icke nu ske.

I övrigt bär byggnadsstyrelsen icke något att erinra med avseende å

kostnadsberäkningen. Den beräknade totala byggnadskostnaden 7,721,000

kronor torde med åberopande av vad nyss anförts rörande kostnaderna för

ledningar kunna nedsättas till 7,650,000 kronor.

Med anledning av byggnadsstyrelsens erinringar har medicinalstyrelsen

inhämtat yttranden från sina i de ifrågavarande ärendena anlitade experter.

Ingenjören Tlieorell har i en särskild skrivelse bemött vissa av de framställda

anmärkningarna mot hans beräkningar. Under åberopande av vad

Tlieorell sålunda anfört har styrelsen ansett sig i fråga om samtliga byggnaders

anslutning till den gemensamma värmecentralen böra framhålla, att den

därmed vunna besparingen, även om den skulle visa sig något större än den

av Tlieorell beräknade, syntes relativt obetydlig. De lokala värmeanläggningarnas

större anpassningsförmåga efter temporära behov av uppvärmning

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ls proposition nr 220. 139

samt den begränsning av varmvattenförbrukningen, sum dylika anläggningar innebära,

finner styrelsen även från ekonomisk synpunkt hava sin betydelse.

Styrelsen anser emellertid icke skälen för anordnande av de lokala väx-meanläggningarna

vara så tungt vägande, att styrelsen har anledning att bestämt

motsätta sig den ifrågasatta centralanslutningen.

Beträffande avloppsledningarna har ingenjören Bergström ansett försiktigheten

bjuda att icke för knappt beräkna schaktningskostnaderna, då man

icke ägde detaljerad kännedom om grundförhållandena utefter hela den

sträckning, som huvudavloppsledningen skulle genomlöpa. Ej heller i övrigt

kunde han förorda någon minskning av de beräknade ledningskostnaderna.

Överingenjören Holmgren har särskilt betonat, att den post, han upptagit

för oförutsett, 20,000 kronor, icke borde utgå ur förslaget, varvid han exempelvis

påpekat, att kopparprisen för närvarande vore stadda i kraftig stegring.

Emot byggnadsstyrelsens yrkande på reduktion av kostnaderna för de

elektriska samt vatten- och avloppsanläggningarna hava alltså, anför medicinalstyrelsen,

styrelsens sakkunniga rest betänkligheter samt vidhållit sina

beräkningar. Skälen härför har styrelsen funnit sig för sin del böra godtaga.

Sedan styrelsen sökt genomföra de förenklingar och besparingar, som

med tillgodoseende av anläggningens ändamålsenlighet och bestånd synts

förenliga, har styrelsen icke ansett sig böra pressa kostnadsberäkningen

under den gräns, vilken de sakkunniga vid förnyad prövning icke funnit

tillrådligt underskrida utan risk för kalkylernas bärighet. Härmed har styrelsen

givetvis icke velat förneka möjligheten av att å de berörda utgiftsposterna

någon behållning kan uppkomma. Styrelsen har endast velat framhålla,

att försiktigheten syntes bjuda att icke göra någon ändring i kostnadsberäkningarna.

Härtill hade vid byggnadsarbetena å hospitalsanläggningen

vid Piteå vunna erfarenheter i hög grad bidi''agit.

Under åberopande av vad i ärendet anförts har medicinalstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels medgiva att ett för 918 sinnessjuka avsett hospital må i huvudsaklig

överensstämmelse med de av arkitekten Westman nu omarbetade ritningarna,

märkta med »Kungl. Medicinalstyrelsen 1929», uppföras på ett kyrkoherdebostället

61/64 mantal krono Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena tillhopa

3/16 mantal krono Kyrkobordet nr 2 i Umeå socken tillhörigt område

med i huvudsak å en av distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd

och kompletterad karta med bruten linje och bokstäverna A-BC-C2-D-E-F-G-H-A

angivna gränser för eu beräknad kostnad av 7,721,000

kronor,

dels ock för påbörjande av berörda byggnadsföretag för budgetåret 1929/1930

anvisa ett extra anslag av 200,000 kronor.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, ansluter sig det nu föreliggande

förslaget såväl beträffande den allmänna planläggningen av hospitalet

som i fråga om utformningen av de särskilda byggnaderna därstädes

i väsentliga delar nära till 1927 års förslag. De allmänna omdömen, som

av min företrädare i ämbetet uttalades beti-äffande planen för anläggningen,

Medicinalstyrelsens

hemställan•

Departe
mentschefen.

Allmänna

synpunkter.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:is proposition nr 220.

såsom lielliet betraktad — nämligen att byggnadernas gruppering vore

enkel oeli lättöverskådlig samt att förslaget innebure eu av kostnadsskäl

betingad avsevärd koncentration beträffande byggnadernas inbördes förläggning

— äga därför giltighet även i fråga om det nu föreliggande förslaget.

De mindre betydande ändringar beträffande planläggningen i stort

eller i fråga om utformningen av vissa byggnader, vilka framgått såsom

resultat av den företagna överarbetningen, synas i enlighet med vad byggnadsstyrelsen

i sitt utlåtande framhållit innebära förbättringar av det tidigare

förslaget. Sålunda har i vissa byggnader åstadkommits större koncentration

av lokalerna med därav följande minskning av byggnadsvolymen,

såväl absolut som i förhållande till patientantalet. I fråga om våningsytans

storlek per patient innebär alltså det nu föreliggande förslaget en

större minskning i sammanlagd våningsyta, i jämförelse med hospitalen

i Strängnäs och Hälsingborg, än vad fallet var med 1927 års förslag. Till belysande

härav tillåter jag mig att återgiva följande sammanställning, varvid

emellertid vid jämförelsen med Hälsingborgshospitalet är att märka, att

med hänsyn till sistnämnda anstalts avsevärt högre platsantal inskränkningarna

beträffande de i direkt förhållande till patientantalet stående

lokalerna enligt Umeåförslaget äro relativt större än vad slutsiffrorna utvisa.

De högre siffrorna per säng för »övriga byggnader» vid Umeåanstalten föranledas

av att därstädes sjukvårdspersonalens bostadsrum i mindre utsträckning

än i de båda andra hospitalen förlagts till själva sjukvårdsbyggnaderna.

Jämförande översikt rörande våningsyta vid Strängnäs, Hälsingborgs oeli

Umeå hospital enligt uppgjorda ritningar.

Umeå

Strängnäs

Hälsingborg

1927 är

förslag

1929 är

s förslag

! vånings-

per

vånings-

per

vånings-

per

vånings-

l''or

ytan

säng

ytan

säng

ytan

säng

ytan

siing

ni2

in2

in2

m2

in9

ni2

m*

m2

: Byggnader för sjukvård

(inkl. där befintliga be-

t jäningsrum) ...............1 22.600

28.25

37,500

26.7 8

21.191

22.69

21,001

22.0 6

| Övriga byggnader (för ad-;

ministration, ekonomi,

1

samlingsrum, bostäder

m. in.) ........................1 9,450

11.81

14,570

10.li

| 13.330

14.27

11,453

12.03

Summa 32.050

40.0 6

52,070

37.19

34,521

36.96

32,451

34.09

Såsom framgår av denna sammanställning, är reduceringen av ytorna

för »övriga byggnader» i det nu föreliggande förslaget rätt betydande i förhållande

till 1927 års förslag. I denna reducering innefattas kyrkans uteslutande

samt sammanförandet av två bostadshus till en byggnad. I övrigt

motsvaras reduceringen av inskränkningar, som under överarbetningen vidtagits

beträffande byggnader, vilka fortfarande ingå i förslaget. Med av
-

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kanyl. Maj.ts proposition nr 220.

seende å byggnader för sjukvård är däremot reduceringen av byggnadsytan

trots ökad koncentration i beläggningen inom vissa byggnader icke avsevärd,

vilket förklaras av att patientantalet något ökats samt att eu del dagutrymmen

i sjukvårdslokaler gjorts större än i 1927 års förslag.

Yail kostnaderna beträffar, har överarbetningon på denna punkt medfört

en minskning i förhållande till vad som beräknades för 1927 års förslag.

Med hänsyn till vad jag nu anfört finner jag det föreliggande förslaget

ur olika synpunkter vara i stort sett väl lämpat att läggas till grund för

ett statsmakternas beslut om hospitalets uppförande.

Endast beträffande följande punkter i förslaget torde särskilt yttrande

från min sida vara påkallat.

Vad först beträffar frågan, huruvida paviljongerna för oroliga sjuka böra

uppföras i två eller tre våningar, är uppenbarligen en tillförlitlig jämförelse

i ekonomiskt avseende mellan de båda föreliggande alternativen med avseende

å dessa byggnader svår att vinna. Den verkställda utredningen synes

dock visa, att några större fördelar ur ekonomisk synpunkt icke stå att

ernå genom byggnadernas uppförande i tre våningar. Att från sjukvårdssynpunkt

tvåvåningspaviljonger innebära fördelar framför trevåningspaviljonger,

har av medicinalstyrelsen med styrka betonats såväl i samband med

behandlingen av 1927 års förslag som ock i styrelsens nu föreliggande utredning.

Vad 1928 års studiedelegation för vissa liospitalsbyggnadsfrågor

m. m. anfört beträffande utländska erfarenheter i denna fråga synes giva

stöd för styrelsens uppfattning liärutinnan. Under sådana förhållanden och

då numera såväl byggnadsstyrelsen som 1927 års bosparingsnämud förklarat

sig icke hava något att erinra mot paviljongernas uppförande i två våningar,

har jag ansett mig böra biträda medicinalstyrelsens förslag på denna punkt.

Det föreliggande förslaget innebär vissa anordningar, som närmast torde

vara att tillskriva vad som inhämtats om utländska erfarenheter i fråga om

den moderna arbetsterapiens användning såsom behandlingsmetod för sinnessjuka

samt därmed sammanhängande förhållanden, vilka erfarenheter synas

giva anledning att antaga en utveckling av sinnessjukvården i riktning mot

ökat sysselsättande av de sjuka med arbete och, i samband därmed, minskad

sänglägesbehandling.

Sålunda hava, i jämförelse med 1927 års förslag, en del omläggningar av

patientlokaler vidtagits, närmast avseende att utöka utrymmet i daglokaler.

I vardera av de i 1927 års förslag ingående paviljongerna för oroliga

sjuka voro två avdelningar om sammanlagt 66 platser inrättade huvudsakligen

för sänglägesbehandling med relativt stort sovsalsutrymme och inskränkt

utrymme i daglokaler, under det att endast en avdelning om 48

platser för uppevaraude patienter försetts med rikligt dagutrymme. I nuvarande

förslag har däremot endast eu avdelning om 36 platser avsetts för

sänglägesbehandling, dock med större utrymme i daglokaler än i 1927 års förslag,

och två avdelningar om tillsammans 86 platser hava beräknats för uppevaraude

sjuka. Det sammanlagda utrymmet för daglokaler i dessa paviljonger har

Särskilda

punkter i

förslaget.

Paviljongerna

för oroliga.

Anordningar

för att underlätta

ökad

arbetsterapi.

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Majäs proposition nr 220.

därigenom icke oväsentligt ökats, under det att sovsalarna i viss utsträckning

belagts tätare och således kunnat minskas.

Även i de stora paviljongerna för lugna och halvoroliga sjuka har dagrumsutrymmet

ökats, i det att vissa av de i 1927 års förslag upptagna sovsalarna

enligt det nu föreliggande förslaget skola användas till dagrum och de där

tidigare beräknade sängplatserna fördelas på andra salar, vilka även förut

avsetts för sänglägesbehandling men vilka nu, då utrymmet för denna behandlingsform

synts kunna minskas, föreslagits belagda med ökat antal

sängplatser. I sistnämnda paviljonger har rumsanordningen i stort sett bibehållits

och byggnadsvolymen icke förändrats. Eu plats inom vardera paviljongen

har i samband med omläggningen vunnits.

De sålunda föreslagna anordningarna synas vara väl motiverade.

Såsom en åtgärd i syfte att möjliggöra patienternas sysselsättande med

arbete i större utsträckning är ock att betrakta det föreslagna bibehållandet

av två särskilda arbetspaviljonger, en för vartdera könet. Genom den

sammanslagning av dessa båda byggnader, som förordades av min företrädare

i ämbetet, skulle visserligen kunna vinnas någon besparing i anläggningskostnaden,

vilken besparing nu av byggnadsstyrelsen uppskattats till

23,000 kronor. Med hänsyn till vikten av att hålla möjlighet öppen för eu

framtida påbyggnad av den ena eller av båda byggnaderna för att i mån

av arbetsterapiens utveckling kunna anordna därav påkallade ytterligare

arbetslokaler, har jag dock — jämväl med hänsyn tagen till vunna erfarenheter

från utlandet — ansett styrelsens förslag härutinnan böra biträdas.

Vidare innehåller det föreliggande förslaget vissa nya arbetslokaler i källare,

där sådana med hänsyn till rådande terrängförhållanden ansetts kunna anordnas.

Även på denna punkt ansluter jag mig till styrelsens förslag.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att det nu föreliggande förslaget

lika litet som 1927 års förslag omfattar några byggnader för trädgård eller

jordbruk. Medicinalstyrelsen anför härom, att visserligen eu del dylika

byggnader kunde förutses bliva behövliga men att med utredningen därutinnan

lämpligen borde anstå, till dess ett lokalt förvaltningsorgan för anstalten

trätt i funktion. Mot det sålunda anförda är givetvis intet att invända.

-Tåg anser mig dock böra erinra, att 1926 års riksdag i anledning av ett då

framlagt och av riksdagen godkänt förslag beträffande uppförandet av vissa lantbruksbyggnader

vid Strängnäs hospital uttalade, att med hänsyn till den erfarenhet,

som dittills vunnits, upplåtelse av jordbruk till hospitalen hädanefter syntes

böra äga rum endast då synnerliga skäl därför kunde anföras. Vidare får jag påpeka,

att riksdagens år 1928 församlade revisorer i sin berättelse om granskningen

av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1927—30

juni 1928 under § 20 gjort vissa uttalanden rörande jordbruks- och trädgårdsdriften

vid hospitalen. Revisorerna hava anfört, att den redovisade

vinsten av berörda verksamhetsgrenar i förhållande till omslutningen vore

obetydlig. Under hänvisning härtill hava revisorerna — med uttalande att

de ingalunda underskattade betydelsen av att hospitalens patienter bereddes

sysselsättning i arbete av förevarande art — ifrågasatt koncentration av jord
-

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kanyl. Ma:j:h proposition nr 220.

bruksdriften till ett mindre antal hospital samt ett övervägande av frågan,

huruvida icke trädgårdsdriften, vilken lämnat ett bättre ekonomiskt resultat än

jordbruksdriften, skulle kunna ensamt eller i större utsträckning än hittills

iivertaga uppgiften att bereda hospitalsklientelet tillgång till sunt och nyttigt

utearbete. I varje fall syntes enligt revisorerna erfarenheten visa, att ytterligare

upplåtelser av jordbruk vid hospitalen icke borde ifrågakomma annat

än, på sätt 1926 års riksdag betonat, i de fall då synnerliga skäl därtill

kunde anföras.

I en över revisorernas uttalande avgiven utförlig förklaring, vars innehåll

i övrigt jag här ej torde behöva återgiva (se härom den i 1929 års riksdagstryck

ingående samlingen av förklaringar i anledning av riksdagens revisorers anmärkningar,

sid. 53) har medicinalstyrelsen bland annat betonat, att jordbruksdriften

vid hospitalen icke tillkommit av ekonomiska skäl utan helt betingats av

sjukvårdens krav på möjlighet att bereda patienterna utearbete i ett yrke, som av

dem utövats i deras tidigare verksamhet eller som eljest vore till fördel för deras

återställande till hälsa och arbetsduglighet. Utgifterna för hospitalens jordbruksdrift

borde därför i viss mån jämställas med utgifter för medikamenter

och sjukbehandling i övrigt. Emellertid hade jordbruksdriftens stora

betydelse såsom ett led i sjukbehandlingen under de närmast gångna årtiondena

i väsentlig mån undanskymts av att den betydande platsbristen

vid hospitalen föranlett vederbörande att koncentrera sjukbehandlingen därstädes

på de akut sjuka och att för beredande av vårdplatser för dessa

sjuka utskriva tillfrisknande patienter redan på ett tidigare stadium av konvalescens,

än som ur sjukvårdssynpunkt under normala förhållanden varit

önsldigt. I den mån antalet vårdplatser på hospitalen ökades och arbetsföra

patienter i följd därav kunde i större utsträckning än hittills kvarstanna

därstädes, syntes utearbetet komma att återfå den framträdande plats i sjukbehandlingen,

som densamma borde innehava.

Med anledning av vad riksdagen år 1926 samt statsrevisorerna år 1928

uttalat i ämnet må framhållas, att vad som under förenämnda studieresa

inhämtats i utlandet icke blott — såsom medicinalstyrelsen i nyssnämnda

förklaring också antytt — synes giva ett kraftigt stöd för den

jämväl här i landet tidigare vunna erfarenheten, att arbeten i trädgård och

jordbruk kunna vara av stor betydelse för vården av vissa grupper av patienter,

utan även torde hava visat, att möjlighet till dylika arbeten utgör eu viktig

förutsättning för tillämpningen av en utvidgad arbetsterapi. Tillika synes

hava framgått, att dessa verksamhetsgrenar vid en rationell organisation av

patientarbetet även i ekonomiskt avsende kunna ställa sig fördelaktiga, en

synpunkt som dock, enligt vad medicinalstyrelsen likaledes framhållit, ingalunda

får tillmätas avgörande betydelse. I den män sinnessjukvårdens utveckling

även inom vårt land kommer att gå längre i riktning mot s. k.

aktiv terapi, torde jordbruks- och trädgårdsarbetena komma att spela en

större roll ur vårdsynpunkt än hittills i allmänhet varit fallet. Det är därför

av vikt att sörja för möjlighet till anordnande av dylika arbeten — måhända,

i anslutning till vad statsrevisorerna antytt, med huvudvikten förlagd

s. 144 Kontrollera mot PDF

Upptagm n gspaviljongen.

Värmeledning

m. m.

144 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

till trädgårdsarbeten — i den mån klimatiska förhållanden det medgiva. Såsom

av det föregående framgår, ingår också i det avsedda hospitalsområdet vid

Umeå viss areal för trädgårdsarbeten samt, ehuru ej av mera avsevärd omfattning,

för jordbruksarbeten.

Vad härefter angår frågan, huruvida den av medicinalstyrelsen föreslagna

upptagningspaviljongen bör redan nu medtagas i byggnadsplanen, finner jag

visserligen vad min företrädare anfört i anledning av medicinalstyrelsens

år 1927 avgivna förslag liärutinnan vara värt beaktande. Emellertid synas

med hänsyn till den av medicinalstyrelsen nu framlagda utförliga motiveringen

i ämnet starka skäl tala för ett omedelbart uppförande av paviljongen.

Särskilt avseende lärer vid bedömandet av denna fråga böra fästas

vid den omständigheten, att upptagningspaviljongen i stor utsträckning skulle

komma att utnyttjas för nyinsjulmade patienter i sådant tillstånd, att utsikterna

för förbättring eller tillfrisknande torde vara relativt stora, därest de komma i

åtnjutande av de med vård i en dylik paviljong förenade fördelarna. Det synes

därför vara av stor betydelse att genom paviljongens medtagande redan från

början bereda ökade möjligheter till ändamålsenlig vård av dessa patienter;

eu sådan vård är ägnad att, i det hela, minska anspråken på hospitalsplatser.

Vidare må anföras, att avdelningen ofta skulle lämpa sig väl för sådana fall,

då personer, i anslutning till stadgande i den föreslagna nya sinnessjuklagen,

själva begära intagande å sinnessjukanstalt för observation av deras sinnestillstånd.

Nu angivna omständigheter hava för mig varit avgörande vid

mitt ställningstagande i frågan. Härtill kommer att, enligt vad utredningen

giver vid handen, paviljongens anordnande i samband med uppförandet av

övriga sjukvårdsbyggnader skulle medföra en lämplig proportion mellan antalet

vårdplatser för lugna och för oroliga, medan paviljongens uteslutande

utan minskning av det föreslagna platsantalet i paviljongerna för oroliga

— vilken minskning skulle leda till högre byggnadskostnad per vårdplats

och medföra relativt högre vårdkostnader — måhända skulle innebära ett

väl stort procenttal platser för sjuka av sistnämnda kategori.

Med hänsyn till vad nu anförts finner jag mig böra tillstyrka, att upptagningspaviljongen

på sätt medicinalstyrelsen hemställt redan från början

medtages i byggnadsprogrammet. Beträffande paviljongens läge har jag av

skiil, som i det följande skola utvecklas, ej funnit anledning till invändning

mot medicinalstyrelsens förslag.

Yad angår anstaltens värmeledningsanordningar har, såsom förut omnämnts,

byggnadsstyrelsen av ekonomiska skäl ansett sig böra påyrka, att

hospitalets samtliga byggnader anslutas till en gemensam värmecentral, medan

medicinalstyrelsen tillstyrkt särskilda värmeanläggningar för upptagningspaviljongen

samt för vissa bostadshus. För egen del har jag med hänsyn

till de skäl, som byggnadsstyrelsen åberopat, ansett mig böra tillstyrka

dess förslag på denna punkt. Ett bifall till detta förslag medför visserligen

en ökad anläggningskostnad, av byggnadsstyrelsen uppskattad till 47,000

s. 145 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 145

kronor, men denna kostnadsökning skulle i huvudsak motvägas av eu till

3,000 kronor beräknad årlig besparing i driftkostnaderna.

På sätt av den föregående redogörelsen framgår, hade 1027 års besparingsnämnd

i sitt yttrande över 1927 års förslag ifrågasatt eu förläggning av

upptagningspaviljongen omkring 100 meter närmare anstaltens liuvudkomplex,

detta för att underlätta byggnadens anslutning till en gemensam värmecentral.

Vid bifall till vad jag nyss tillstyrkt rörande samtliga byggnaders

anslutning till eu sådan central skulle — såsom ock från byggnadsstyrelsens

sida under hand framhållits — eu förflyttning av upptagningspaviljongen

knappast komma att innebära någon kostnadsminskning med avseende å

rörkulverten till byggnaden, enär denna kulvert i alla händelser skulle komma

att framdragas till den på ungefär samma avstånd från centralen belägna

gruppen av bostadshus vid anstaltsentrén. Yid sådant förhållande och då

upptagn i agsj iaviljongens jämförelsevis avskilda läge är av betydelse med

hänsyn till dess särskilda sjukvårdsuppgift, har jag, såsom jag i annat sammanhang

redan omnämnt, ansett mig sakna anledning till erinran mot

vad styrelsen föreslagit beträffande paviljongens förläggning.

Beträffande de delar av förslaget, som jag ej här berört, har jag intet

att erinra mot vad medicinalstyrelsen förordat, och jag tillåter mig att, i

den män det föreliggande förslaget överensstämmer med i 927 års förslag,

hänvisa till vad min företrädare i ämbetet yttrat beträffande vissa här avsedda

delar.

Med den ståndpunkt jag i det föregående intagit skulle platsantalet vid

hospitalet komma att utgöra 952 eller, vid frånräknande av lämpligt antal

reservplatser, 918. Denna siffra innebär eu mindre ökning av det platsantal,

varmed medicinalstyrelsen i sin omförmälda reviderade plan för anskaffande

av nya hospitalsplatser räknat, eller 880. Platsökningen kommer

att medföra någon utvidgning av det för hospitalet avsedda upptagningsområdet

samt därmed även vissa mindre jämkningar beträffande upptagningsområdena

för övriga befintliga eller blivande hospital i Norrland.

Nämnda omläggning blir emellertid av ringa betydelse, och några olägenheter

i praktiskt avseende torde icke därav föranledas.

Yad kostnadsberäkningarna angår, synes i fråga, om egentliga byggnadskostnader

icke föreligga anledning till erinran mot medicinalstyrelsens av

byggnadsstyrelsen godkända kalkyler. Den föreslagna höjningen av posten

till oförutsedda utgifter torde vara välbetänkt. Yad särskilt beträffar den

i yttrandena diskuterade frågan om användning av eternit såsom taktäckningsmaterial

i stället för skiffer, finner jag i likhet med byggnadsstyrelsen

resultatet av den igångsatta utredningen i ämnet böra avvaktas, innan ståndpunkt

tages till denna fråga, vilken enligt vad byggnadsstyrelsen framhållit är

betydelsefull jämväl ur underhållssynpunkt. Jag biträder även medicinalstyrelsens

och byggnadsstyrelsens ståndpunkt, att medel tills vidare böra beräknas

för användning av skiffer såsom taktäckningsmaterial.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 184 haft. (Nr 220.) 421 29 10

G er ig a delar

av förslaget.

Anstaltens

''[/lat sant al.

Kostnader för

anstaltens

uppförande ■

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj.is proposition nr 220.

Beträffande kostnaderna för ledningsanläggningar kar jag från byggnadsstyrelsen

införskaffat närmare uppgifter rörande de grunder, enligt vilka

styrelsen ansett sig kunna ifrågasätta en kostnadsminskning för vatten- och

avloppsledningar m. m. med 100,000 kronor. Efter granskning av dessa

uppgifter har jag funnit mig böra biträda styrelsens yrkande liärutinnan.

Likaledes tillstyrker jag den av byggnadsstyrelsen föreslagna nedsättningen

med 20,000 kronor av det beräknade beloppet för elektriska installationer.

I enlighet med vad jag sålunda anfört skulle de av medicinalstyrelsen

beräknade totalkostnaderna, 7,721,000 kronor, kunna minskas med ett belopp

av (100,000 + 20,000) 120,000 kronor. Å andra sidan bör enligt vad jag förut

tillstyrkt beräknas en ökning i anläggningskostnad för samtliga byggnaders

anslutning till den gemensamma värmecentralen. Denna kostnadsökning

torde i överensstämmelse med byggnadsstyrelsens uppskattning böra upptagas

till 47,600 kronor. Totala anläggningskostnaden skulle alltså uppgå

till (7,721,000 — 120,000 + 47,600) 7,648,600 kronor eller i avrundat tal 7,650,000

kronor.

Denna kostnadssumma innebär vid ett platsantal av 918 en kostnad per

plats av 8,333 kronor. Medräknas reservplatserna, varigenom platsantalet

skulle uppgå till 952, skulle kostnaden per patient utgöra 8,035 kronor.

Sistnämnda siffra överensstämmer nära med den av medicinalstyrelsen i

förenämnda plan beräknade genomsnittskostnaden av 8,000 kronor per vårdplats.

Till jämförelse må vidare erinras, att kostnaden enligt 1928 års proposition

utgjorde, därest reservplatserna ej medräknades, vid ett platsantal

av 800 8,750 kronor per plats och vid ett platsantal av 900 — med upptagningspaviljongen

inräknad — 8,400 kronor, samt att Hälsingborgshospitalet,

exklusive lantbruksbyggnader och med bortseende från reservplatserna, betingat

en platskostnad av omkring 8,875 kronor.

I detta sammanhang torde böra erinras, att medicinalstyrelsen vid framläggande

av 1927 års förslag pekade på vissa särskilda förhållanden, som

vore ägnade att inverka förhöjande på kostnaderna för ifrågavarande hospitalsanläggning

och vilka borde beaktas vid bedömandet av kostnadsberäkningen.

Sålunda hade en del av anstaltens nordliga läge betingade omständigheter

medfört rätt väsentliga fördyringar. Grunder och ledningsgravar

måste nämligen på grund av tjälen förläggas på 2 meters djup, yttermurar

måste göras kostsammare än längre söderut med luftmellanrum för värmeisolering

samt värmeledningen beräknas för högre effekt. Vidare kunde för

taktäckningen icke användas tegel eller plåt, varjämte frakterna för byggnadsmaterial

fördyrades.

Vissa övriga Jag ber slutligen att, i likhet med vad i 1928 års proposition ägde rum,

kostnader för få [ korthet beröra frågan om vissa övriga kostnader, vilka bliva en fölid

ordnande samt av hospitalets upprättande.

driftkost- Till utgifterna för anstaltens uppförande komma de engångskostnader,

som föranledas av hospitalets första utrustning med inventarier. Några

närmare beräkningar av dessa kostnader kunna naturligen icke för närva
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

! 47

Kungl. Maj:ts proposition nr ''220.

rande förebringas, men man lärer, såsom min företrädare i ämbetet framhöll,

kunna utga från att kostnaderna komma att ungefärligen överensstämma

med motsvarande kostnader för Hälsingborgs hospital. Inventariekostnaden

föi- sistnämnda anstalt uppgick till inemot 900 kronor för vårdplats. Efter

denna beräkningsgrund skulle totalkostnaden för inventarieutrustningen vid

Umeåhospitalet vid ett platsantal av 952 komma att uppgå till omkring

<S55,000 kronor. Ifrågavarande utgifter lära, såsom hittills i motsvarande

fall ägt rum, böra eidigt Kungl. Maj:ts bestämmande bestridas från det ordinarie

förslagsanslaget till hospital och asyler.

Beträffande de årliga kostnaderna för hospitalets drift framlade medicinalstyrelsen

i sitt förberörda utlåtande den 17 februari 1928 eu beräkning i anslutning

till senaste driftkostnadssiffror vid nuvarande hospital i Norrland.

Berörda beräkning, vilken avsåg på statsverket belöpande nettokostnader för

såväl personalavlöningar som övriga utgifter för driften samt utgick från ett

totalt platsantal av 934, innehöll huvudsakligen följande.

Statens omkostnader för driften av de norrländska hospitalen hade under

år 1926 uppgått till följande belopp per underhållsdag:

vid Härnösands hospital (F-ort) .......,..................... kronor 2.8 8

» Östersunds » (G-ort) .............................. » 2.8 6

» Piteå hospital och asyl (E-ort)........................... » 3.3 5

Hå staden Umeå i dyrortsavseende vore hänförd till grupp F, syntes det

ligga nära till hands att antaga, att driftkostnaden per underhållsdag vid

Umeå hospital komme att ligga i närheten av motsvarande kostnad för

det till samma dyrortsgrupp hänförda Härnösands hospital. Det kunde

emellertid antagas, att Umeå hospital med hänsyn till dess större omfattning

och modernare anordningar skulle bliva något billigare i driften än det

jämförelsevis gammalmodiga Härnösands hospital. En jämförelse med det

senare uppförda hospitalet vid Östersund, som dock tillhörde en högre dyrortsgrupp,

syntes berättiga till antagandet, att man för Umeå hospitals vidkommande

borde kunna räkna med något lägre kostnad för staten per underhållsdag

än det belopp av 2 kronor 88 öre, vartill kostnaden år 1926 uppgått

vid Plärnösands hospital. Om man beräknade statens kostnad för

hospitalet vid Umeå till förslagsvis 2 kronor 85 öre per underhållsdag, skulle,

vid ett patientantal av 934, statens årliga driftkostnader för hospitalet komma

att uppgå till omkring 971,000 kronor.

Givetvis är det vanskligt att på en beräkning av denna art grunda några

tillförlitliga antaganden angående blivande driftkostnader vid det nya hospitalet.

Statens nettokostnader äro nämligen beroende ej blott av prisfluktuationer

och växlingar i patientavgiftens storlek utan även i någon mån av

särskilda förhållanden vid olika anstalter. Jag hänvisar även till vad jag

tidigare anfört rörande svårigheten att nu bedöma till vilken dyrortsgrupp

hospitalet kan komma att bliva hänförligt. Emellertid torde den anförda beräkningen

likväl kunna giva en uppfattning i grova drag rörande storleken av driftkostnaderna.

Beträffande de av medicinalstyrelsen anförda kostnadssiffrorna

är att märka, att desamma avse år 1926 samt att medelkostnaden för år

1927 visat någon nedgång. Då dylika mindre fluktuationer äro utan större

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

betydelse i bär förevarande sammanhang, torde det för syftemålet med ifrågavarande

beräkning vara tillfyllest att påpeka, att vid den i fjol antagna

genomsnittskostnaden av 2 kronor 85 öre per underhållsdag samt en beläggning,

motsvarande ett patientantal av 952, den totala årliga driftkostnaden

skulle utgöra omkring 990,000 kronor (2.8 5 X 365 X 952).

I fråga om personaluppsättningen vid det nya hospitalet redogjordes i 1928

års proposition för vissa av medicinalstyrelsen med utgångspunkt från förhållandena

vid Säters hospital — som har 972 platser — gjorda beräkningar.

Därvid omnämndes, att antalet befattningshavare vid Säters hospital, frånsett

predikant och sekreterare, uppginge till ett antal av 326 personer. På

de olika huvudgrupperna fördelade sig denna personal på följande sätt:

läkarpersonal 5, kontorspersonal 5, sjukvårdspersonal 229 och ekonomipersonal

87. Årliga kostnaderna för begynnelselöner till denna personaluppsättning,

inklusive utgifter för vikariatsersättningar m. m., skulle inom den dyrortsgrupp,

vartill staden Umeå är hänförd, komma att utgöra i runt tal 767,000

kronor. Härtill komme utgifter för avlöningsförhöjningar samt för dyrtidstillägg.

Emellertid hade medicinalstyrelsen framhållit vissa omständigheter,

som — förutom platsantalet —- synts ägnade att göra personalbehovet vid

Umeå hospital något mindre än vid Säters hospital. Vid sistnämnda hospital

vore sålunda anordnad en s. k. fast paviljong, avsedd för särskilt samkällsfarliga

och svårskötta sinnessjuka, vilken paviljong omfattade endast 32

platser men varest vore anställda sammanlagt 21 befattningshavare. Yidare

funnes vid Säters hospital ett ganska omfattande jordbruk. Slutligen saknade

Säters hospital moderna toalettanordningar, varför renhållningen därstädes

krävde något större ekonomipersonal än som beräknats bliva fallet

i Umeå.

Efter uppgörandet av 1929 års förslag hava inom medicinalstyrelsen verkställts

vissa preliminära kalkyler rörande personalbehovet för anstalten vid

ett platsantal av 918. Enligt dessa beräkningar skulle totala antalet befattningshavare

uppgå till 296 med följande fördelning: läkarpersonal 5, kontorspersonal

5, sjukvårdspersonal 211 (därav 65 manliga och 146 kvinnliga)

och ekonomipersonal 75.

Något närmare bedömande av personalbehovet kan, såsom jämväl i 1928

års proposition framhölls, uppenbarligen för närvarande ej äga rum, och de

här anförda beräkningarna avse endast att giva en ungefärlig uppfattning

av de konsekvenser beträffande avlöningskostnader, som hospitalets uppförande

skulle medföra.

I fråga om andra driftkostnader än personalkostnader torde endast böra

framhållas, att dessa utgifter liksom beträffande övriga hospital kunna beräknas

bliva täckta genom patientavgifter m. fl. inkomster, som ej utgöras

av statsmedel. Ifrågavarande inkomster torde för övrigt komma att förslå

till täckande även av någon del utav avlöningskostnaderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Mrijds propoiutimt nr 220.

14!l

Omändring av Jönköpings regementes kasernetaUlissement

i Jönköping till sinnessjnkanstalt.

M ed skrivelse deu 3 oktober 1928 bär kasernkommittén framlagt förslag

rörande omändring av Jönköpings regementes hittillsvarande kasernetablissement

i Jönköping till sinnessjukanstalt.

Kommittén har därvid till en början erinrat, att de enligt 1925 års beslut

i försvarsfrågan vidtagna inskränkningarna i försvarsorganisationen, såvitt

anginge Jönköpings stad, berörde två truppförband, nämligen Smålands artilleriregemente

och Jönköpings regemente. Till det av Smålands artilleriregemente

disponerade kasernetablissementet hade förlagts ett nytt regemente,

benämnt Smålands arméartilleriregemente. Jönköpings regemente åter hade

enligt samma beslut från och med den 1 januari 1928 helt indragits. Det

av detta regemente tidigare disponerade kasernetablissementet hade alltså

blivit disponibelt för annat ändamål.

Kommittén har härefter lämnat eu redogörelse för de markområden, som

ställts till de i Jönköping förlagda truppförbandens förfogande, samt för

Jönköpings regementes kasernetablissement i Jönköping. Av denna redogörelse

ber jag här få återgiva följande.

Genom kontrakt år 1896 har Jönköpings stad utan ersättning till kronan

upplåtit ett markområde om tillhopa 8.68 8 hektar, avsett till tomtplats för

uppförande av ett kasernetablissement för Andra Göta — sedermera Smålands

— artilleriregemente ävensom för vissa väganläggningar. Kronan har

den 23 april 1906 erhållit lagfart å detta område.

Till utvidgning av Smålands artilleriregementes kasernområde har kronan

år 1900 av Jönköpings stad för 2,144 kronor förvärvat vissa markområden,

innehållande i areal tillhopa 0.3 7 8 hektar. Jämväl å dessa fastigheter har

kronan erhållit lagfart den 23 april 1906.

Enligt brev den 29 januari 1895 har såsom exercisfält för nämnda regemente

till arméförvaltningens artilleridepartement överlämnats 3/t mantal av

förra landshövdingebostället Eyhof nr 1 i Ljungarums socken med en areal

av 45.6 hektar. Detta område har åsatts särskilt mantal genom länsstyrelsens

i Jönköpings län utslag den 16 juni 1896. Den återstående delen av

bostället, som åsatts 2V4 mantal, har sedermera upplåtits till kasernområde

och övningsfält för Jönköpings regemente.

Enligt lämnad uppgift innehåller den del av egendomen 3 mantal Eyhof,

som disponerats av Jönköpings regemente, i areal tillhopa 364.947 hektar.

Av denna mark har i en år 1903 upprättad beskrivning över egendomen

upptagits såsom tomtmark 3.0 94 hektar, såsom åker- och trädgårdsmark

136.9 hektar, såsom ängsmark 27.444 hektar, såsom betes- och skogsmark

177.098 hektar och såsom impediment 20.4n hektar. Fem till egendomen

hörande torplägenheter med en sammanlagd areal av omkring 73 hektar äro

utarrenderade till den 14 mars 1929. Egendomen har numera inkorporerats

med Jönköpings stad.

Jönköpings regementes kasernetablissement är förlagt å egendomen Eyhof

i sluttning ned mot den väster om kaserntomten belägna Eocksjön.

Två batalj onskaser ner med en kanslibyggnad mellan sig hava förlagts i en

främre linje med huvudfasaderna mot väster med en ringa dragning mot

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Kasern
kommitténs
förslag.

Kasern
etablissc
mentets
framtida
användning.

Fl åt san tal

i eu blivande

sinnessjukanstalt.

Anstalt*

området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

norr samt i det närmaste parallellt med den mot staden vända liuvudfasaden

av artilleriregementets något längre norrut belägna kasernetablissement.

Den tredje hataljonskasernen nar placerats vinkelrätt mot etablissementets

frontlinje med logementen vettande åt sydväst. Ungefär mitt på kaserngården

hava placerats kokinrättningsbyggnad, varmbad- och tvättinrättning,

gymnastik- och exercishus samt ångpannehus. Sydväst om den landsväg, som

framgår i sydlig riktning från Jönköping mellan kasernetablissementet och

Kocksjön, finnas uppförda två underofficersbyggnader. Norr om själva etablissementet

finnes belägen en fristående sjukhusbyggnad, avsedd att inrymma

jämväl ett antal sjukplatser för Smålands artilleriregemente.

Beträffande frågan om Jönköpings regementes kasernetablissements framtida

användning har kasernkommittén erinrat, att i den plan, som medicinalstyrelsen

efter uppdrag av Kungl. Maj:t den 25 september 1925 framlagt

rörande anskaffande av nya platser för den statliga sinnessjukvården, styrelsen

bland annat föreslagit, att ett nytt hospital skulle uppföras i Jönköpings

län, avsett att inrymma omkring 800 vårdplatser. I följd härav och då Jönköpings

regementes kasernetablissement, vilket icke behövde tagas i anspråk

för något militärt ändamål, redan under år 1928 kunde beräknas bliva ledigt,

har kasernkommittén ansett sig vid prövning av frågan, för vilket ändamål

detta stora etablissement i framtiden borde utnyttjas, i första hand böra

undersöka, om etablissementet icke skulle kunna apteras till en sinnessjukanstalt.

Såsom resultat av sin undersökning har kommittén tillstyrkt utbyggande

av etablissementet till en större, självständig sinnessjukanstalt

med plats för omkring 1,200 patienter.

Till stöd för förslaget, att denna anstalt skulle erhålla en så betydande

storlek, ehuru det hospital, som enligt medicinalstyrelsens plan för sinnessjukvårdens

ordnande skulle förläggas till Jönköpings län. var avsett för

allenast 800 patienter, har kommittén anfört följande.

Kedan i de nu befintliga kasernbyggnaderna kunde vårdplatser beredas

för ett antal av omkring 700 sinnessjuka. Ett huvudvillkor för att ett kasernetablissement

skulle kunna apteras till ett fristående sinnessjukhus, avsett

för alla slag av sinnessjuka, vore emellertid, att nya paviljonger bleve uppförda

för mera oroliga och svårskötta patienter, enär lämpliga lokaler för

vård av dylika patienter icke utan omfattande och synnerligen dyrbara omändringsarbeten

kunde erhållas i kasernbyggnader. Två paviljonger för

mera oroliga och svårskötta sjuka, avsedda en för vartdera könet, måste

sålunda nyuppföras. Därutöver måste emellertid ännu en större sjukpaviljong

nyuppföras, då en sinnessjukanstalt borde hava ungefär lika många

vårdplatser för båda könen men bataljonskasernernas antal vore tre. En

bataljonskasern kunde nämligen icke lämpligen bliva sjukpaviljong för patienter

av olika kön, vadan två av batalj onskaseruerna måste tagas i anspråk

för det ena könet och endast en bleve disponibel för det andra. Av nu

anförda skäl kunde antalet vårdplatser å detta sinnessjukhus icke gärna

stanna under 1,200.

Kommittén har härefter framhållit, att för eu så omfattande sjukvårdsanläggning

som den föreslagna erfordrades, förutom själva byggnadsområdet,

s. 151 Kontrollera mot PDF

Kumjl. Maj:ts proposition nr 220.

151

eu jämförelsevis stor areal av beskaffenhet att lämpa sig för arbetsfält, på

det att sysselsättning utomhus skulle kunna i tillräcklig utsträckning beredas

de å anstalten intagna. Kommittén har här erinrat om att till Hälsingborgs

hospital, som hade 1,200 vårdplatser, hörde ett jordområde om cirka 84

hektar. Uppenbart vore sålunda, att en icke ringa del av det övningsfält,

som disponerats av Jönköpings regemente men vilket delvis även begagnats

av artilleriregementet, måste tagas i anspråk för det planerade sinnessjukhusets

räkning.

För att erhålla närmare kännedom om de önskemål, som från artilleriregementets

sida kunde framställas i fråga om lämplig övningsterräng för

detta regemente, har kasernkommittén hållit överläggningar med chefen för

regementet. Kommittén har härvid funnit, att de krav å lämpligt markutrymme,

som ansetts nödvändiga att uppställa såsom en betingelse för att

en större sinnessjukanstalt skulle kunna anordnas inom infanterietablissementet,

torde kunna bliva tillgodosedda utan nämnvärd inskränkning av

artilleriregementets övningsmöjligheter.

A en av stadsingenjören i Jönköping E. Adéll den 6 mars 1928 upprättad

karta över B mantal Byhof uti Jönköping hava närmare utmärkts

de markområden, som enligt preliminär överenskommelse mellan kasernkommittén

och chefen för Smålands arméartilleriregemente skulle avses

för den planerade sinnessjukanstaltens räkning. Berörda karta torde i avtryck

få fogas vid detta protokoll.

Den sammanlagda arealen av de fem områden — å kartan betecknade med

A 1, A 2, B, C, och D — som skulle upplåtas för anstalten, uppgår till

omkring 97.8 hektar. Områdena A 1, A 2, B och C äro belägna i omedelbar

anslutning till varandra. Området D, vilket utgöres av delvis skogbevuxen,

jämförelsevis kuperad mark, ligger på något avstånd från området C.

Området B, vilket i areal innehåller omkring 8.3 hektar, består av det

kasernområde, som tidigare disponerats av Jönköpings regemente. A detta

område äro de llesta av etablissementets byggnader belägna. Områdena

A 1 och A 2, vilka i nordväst gränsa till Bocksjön, äro delvis bebyggda.

A förstnämnda område äro belägna Byliofs gamla huvudbyggnad jämte eu

hel del mindre bostads- och ekonomibyggnader. Området A 1 består i

övrigt av trädgårdsmark och skogsmark med undantag av strandremsan

utmed Bocksjön, som utgöres av delvis vassbevuxen sankmark.

A området A 2 linnas uppförda två under officershyggnader. Beträffande

dessa båda byggnader har kommittén meddelat, att under förhandlingarna

uttalats det önskemålet, att arméartilleriregementet, som vore i behov av

bättre och ökat antal bostäder för underofficerare, måtte erhålla desamma.

Med hänsyn till dessa byggnaders läge tätt invid den blivande sinnessjukanstalten

bär kommittén emellertid ansett det mera ändamålsenligt, att

anstalten finge övertaga dem. I annat fall skulle nämligen nya bostadshus

med motsvarande antal lägenheter behöva uppföras för sådana manliga befattningshavare

vid sinnessjukanstalten, vilka på grund av sina göromål

måste hava sin bostad i omedelbar närhet av anstalten. Kommittén har

s. 152 Kontrollera mot PDF

Förslag till

-omändring av

kasernetablissementet.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

därför ansett sig böra ifrågasätta, att åtgärder i stället vidtagas för att nya

underofficersbostäder, i den mån sådana äro behövliga för arméartilleriregementet.

uppföras invid regementets kasernetablissement.

Arealen å A 1 har uppskattats till omkring 27.5 hektar samt arealen å

A 2 till omkring 8.5 hektar.

Området C utgöres till huvudsaklig del av plan mark, lämplig såväl

till bebyggande som för ordnande av trädgårdsanläggningar och dylikt. I

areal innehåller detta område omkring 28.5 hektar. Gränslinjen mellan C

och den del av kronoegendomen Ryhof, som alltjämt skulle bibehållas såsom

övningsfält för artilleriregementets räkning, framgår på östra sidan i

en ravin, vilken här bildar eu naturlig gräns. Den sjukhusbyggnad, som

förutvarande Jönköpings regemente disponerat, kommer i följd härav att

bliva belägen på artilleriregementets område. Kommittén har beträffande

denna byggnad föreslagit, att som densamma icke vore oundgängligen erforderlig

för anstaltens räkning men artilleriregementet alltjämt hade behov

därav, byggnaden måtte överlämnas till artilleriregementet. Visserligen

bleve avståndet mellan byggnaden och det egentliga anstaltsområdet ganska

ringa, men med hänsyn till det ändamål, för vilket sjukhusbyggnaden

skulle användas, syntes några erinringar icke kunna framställas mot att

densamma bibehölles för militärt bruk. Kommittén har vidare beträffande

samma byggnad framhållit, att den vore omgiven av en relativt tiit skogsdunge

samt att härigenom insyn därifrån över anstaltsområdet försvårades.

Området D, vilket består av jämförelsevis kuperad, till största delen

skogbevuxen mark, har kommittén ansett böra reserveras för anstaltens räkning.

Detta område, i areal innehållande omkring 25 hektar, har synts kunna

vara av viss betydelse såsom promenad- och utfiyktsplats.

Kommittén har vidare med avseende å överenskommelsen anfört att, för

att bereda artilleriregementet möjlighet att från sitt övningsområde kunna

erhålla utfart åt väster, C-onirådets sydöstra gräns framdragits allenast till en

linje, som framgår omkring 50 meter nordväst och norr om den å kartan

markerade vägen. Vid torpet Fiskarhemmet har för artilleriregementet undantagits

ett jämförelsevis betydande markområde, avsett att användas såsom

samlings- och uppställningsplats för regementet.

På anmodan av kommittén har ingenjören Hj. Cederström uppgjort förslagsritningar,

dagtecknade den 18 juni 1928, till omändring och tillbyggnad

av Jönköpings regementes kasernetablissement i enlighet med program härför,

som blivit utarbetat av kommitténs ledamot professorn A. Petrén och

f. d. överläkaren vid Vadstena hospital och asyl Per Gylle, vilken jämlikt

Kungl. Maj:ts bemyndigande anmodats biträda som sakkunnig för denna uppgift.

Vid uppgörandet av programmet har utgångspunkten varit den, att omändringarna

å bataljonskasernerna borde inskränkas till det minsta möjliga.

Förslaget upptager, som redan nämnts, tre helt nya sjukpaviljonger. Av

dessa äro två avsedda för oroliga patienter, en för vartdera könet, och

den tredje för manssidans halvoroliga avdelningar. För kvinnosidans halv
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:t.s proposition no 220.

In»

oroliga avdelningar föreslås en av de tre nuvarande batalj onskasernern a,

niiruligen den, som är belägen vinkelrätt mot de båda (ivriga. Med hänsyn

till arten av de patienter, som där skulle vårdas, måste denna kasernbyggnad,

för erhållande av tillräckligt antal enkelrum, enligt kasernkommittén

tillbyggas med smärre flyglar. Däremot upptager programmet icke någon

som helst tillbyggnad av de två återstående, å ömse sidor om kanslihuset

belägna bataljonskasernerna, vilka äro avsedda för lugnare patienter, en för vartdera

könet. Vad angår de nuvarande ekonomilokalerna hava dessa, med hänsyn

till den planerade sinnessjukanstaltens omfattning, ansetts icke vara tillräckliga

; såväl kokinrättningsbyggnaden som varmbads- och tvättinrättningen

borde därför tillbyggas. Vad ångpannehuset beträffar, anses en högst väsentlig

förstoring av detsamma nödvändig även av det skälet, att en centralisering

av uppvärmningsanordningarna föreslås. Med hänsyn till det

nuvarande ångpannehusets inklämda läge har ansetts, att en tillräcklig utökning

icke kan ske på platsen. Uppförandet av nytt ångpannehus har

därför ansetts behövligt. Enligt förslaget skall detta förläggas till det nuvarande

kasernområdets nordöstra hörn, vilket såväl med hänsyn till koltransporterna

som ur andra synpunkter bleve den lämpligaste platsen. Det

nuvarande ångpannehuset föreslås skola genom omändring och tillbyggnad

apteras till bageri, för vilket ändamål läget invid köket vore lämpligt. Slutligen

upptager förslaget uppförandet av en kapellbyggnad med obduktionsrum.

Enligt ett av överläkaren Gylle inför kommittén framlagt förslag, i det

följande betecknat alternativförslaget — vilket skiljer sig från huvudförslaget

beträffande dispositionen av mässbyggnaden, stora mathallen, gymnastikhuset

och eu stor förrådsbyggnad — skulle även uppförandet av ett bostadshus

för kvinnlig personal bliva erforderligt.

Vad beträffar läget av de nya sjukpaviljongerna, vilka ansetts böra placeras

på ett jämförelsevis långt avstånd från landsvägen, föreslår kommittén, att

paviljongen för manssidans halvoroliga avdelningar förlägges med längdriktning

i norr och söder å det nuvarande kasernområdet intill dess östra

gräns, söder om det föreslagna ångpannehuset, och att paviljongerna för

oroliga sjuka förläggas, likaledes med längdriktning i norr och söder, delvis

inom själva kasernområdet å dess sydöstra del, delvis utanför detsamma,

den för manliga patienter längst åt öster. För att kunna erhålla den

lämpligaste förläggningsplatsen för dessa paviljonger skulle det av sten

uppförda vinterstallet, vars läge invid sjukpaviljonger i övrigt icke enligt

kommitténs åsikt skulle vara lämpligt, nedrivas. Även övriga å sydöstra

delen av kasernområdet belägna byggnader — därav tre uppförda av trä

(sommarstallet och två förrådsbyggnader) och fyra av korrugerad plåt (förrådsbyggnader

av olika storlek) — skulle, såsom liggande på och i närheten

av det blivande byggnadsområdet, avlägsnas därifrån. De ifrågavarande träbyggnaderna

kunde flyttas till annan plats å det blivande hospitalsområdet.

Vad åter beträffar förrådsbyggnaderna av korrugerad plåt, borde dessa, anser

kommittén, lämpligen övertagas av artilleriregementet och förflyttas till detta

regementes område.

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

De av förutvarande Jönköpings regemente disponerade byggnader, som

enligt kasernkommitténs förslag skola användas för den ifrågasatta anstaltens

räkning, äro — frånsett några förrådsbyggnader — följande.

a) inom själva kasernområdet:

de tre bataljonskasemerna, avsedda att apteras till sjukpaviljonger, den

längst åt norr belägna för manliga, de andra två för kvinnliga patienter;

vakt- och arrestbyggnaden, avsedd att inredas till öppen-dörr-paviljong för

manliga patienter;

kanslihuset, avsett till administrationsbyggnad med expeditions- och laboratorielokaler,

sysslomanskontor och bibliotek samt matsalar för de högre

befattningshavarna ävensom vissa bostäder (för läkare och kontorspersonal);

mässbyggnaden, enligt huvudförslaget avsedd att i sin helhet omändras till

bostadsrum för kvinnlig sjukvårdspersonal, enligt alternativförslaget åter avsedd

att användas dels till arbetslokaler, dels till samlingssalar för personal,

dels ock till bostäder;

gymnastik- och exercishuset, enligt huvudförslaget avsett att inredas dels till

festsal, dels ock till bostäder för kvinnlig personal; enligt alternatirförslaget

åter avsett att användas till verkstadslokaler;

ångpannehuset, avsett att efter tillbyggnad apteras till bageri;

kokinrättningsbyggnaden, avsedd till kökslokaler, för vilka dock måste göras

tillbyggnad, samt den invidliggande stora mathallen, enligt huvudförslaget

avsedd att inredas till matsalar för sjukvårds- och ekonomipersonalen ävensom

samlingssalar för befattningshavare, men enligt alternatirförslaget avsedd

till — förutom matsalar — festsal;

varmbads- och tvättinrättningen, som efter till- och påbyggnad bibehålies

för samma ändamål;

huvudförrådsbyggnaden, enligt huvudförslaget avsedd att användas till garage

och målarverkstad å nedre botten, snickarverkstad en trappa upp och förrådslokaler

två trappor upp; enligt alternativförslaget åter avsedd att i sin

helhet användas till förråd;

verkstadshuset, avsett till verkstäder för skomakare, skräddare och tapetserare;
ammunitionsförrådet,

avsett till bostäder för ogift eldarpersonal;

g ev är sförrådet och smedjan, avsedda till smedja och maskinverkstad, varjämte

i anslutning härtill det nya ångpannehuset uppföres;

b) utanför kasernområdet:

två under officersbostäder, avsedda till bostäder för gift manlig personal;

Ryhofs manbyggnad samt två flygelbyggnader, avsedda till överläkarbostad,

bostad för en hospitalsläkare samt sysslomansbostad;

statarbyggnaden, avsedd till bostäder för gift manlig ekonomipersonal;

förplägnadsförrådet, avsett att inredas till bostäder för manlig ekonomipersonal

;

torpet Vinden, (vilket disponerats av kaptenen vid förutvarande Jönköpings

regemente N. Bergstrand och av denne till- och ombyggts), avsett till

bostäder för semestersköterskor.

Härtill komma vissa kronan icke tillhöriga byggnader, vilka äro belägna

inom det tilltänkta anstaltsområdet och i följd härav ansetts lämpligen böra

förvärvas för anstaltens räkning, nämligen

s. 155 Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:ts proposition ur 220. 155

1) soldathemsföreningens byggnad, avsedd att inredas till kyrksal och bostäder

för gift ekonomipersoual;

2) följande regementets enskilda lägerkassa tillhöriga byggnader:

a) bageribyggnaden med bostäder, avsedda bostäderna för manlig personal

och bagerilokalerna till trädgårdsförråd;

b) trädgårdsstugan, avsedd till läkarbostad;

c) snickarstugan, avsedd till snickarbod;

d) handelsboden, avsedd att inredas till maskinistbostad; samt

3) ett å lägenheten Ledet eller Borgen under llyliof uppfört mindre boningshus,

tillhörigt kaptenen I. Sundström, avsett till bostäder för nattsköterskor.

Med avseende å förslagets innehåll har kommittén, under hänvisning till

de uppgjorda ritningarna, lämnat eu redogörelse, vars huvudsakliga innehåll

jag här torde böra återgiva.

Beträffande de olika för direkt sjukvårdsändamål avsedda byggnaderna

har kommittén därvid yttrat i huvudsak följande. (För överskådlighetens

skull införes i denna redogörelse för varje byggnad det nummer, byggnaden

å den till kommitténs förslag hörande situationsplanen över anstalten erhållit).

Sjukpaviljonger i nuvarande bataljonskasernerna (II, III och Yl).

I envar av bataljonskasernerna inlägges en ny trappa i byggnadens mitt

på den yttre, kaserngården motsatta sidan. Denna trappa, med vilken avses

att bereda utgång till de på nämnda sida föreslagna promenadgårdarna, når

från bottenvåningen till fjärde våningen men utsträckes icke till kallar- eller

vindsvåningen. Detta blir däremot fallet med den stora elektriska hiss,

som anordnas vid eu ny trappuppgång, avsedd huvudsakligen för transport

av mat och inventarier, såsom kläder in. m., men i män av behov även

för persontrafik. Motsvarande anordningar hade av kommittén föreslagits

•även vid kasernanstalten i Vänersborg, men blevo — jämte föreslagna smärre

tillbyggnader för anordnande av klosettrmn — avstyrkta av de hörda

myndigheterna. Dessa hade därvid utgått från att patienterna finge begagna

de nuvarande, åt kaserngårdssidan befintliga trapporna även då de skulle begiva

sig till de på andra sidan om respektive byggnader förlagda promenadgårdarna.

En sådan anordning nödvändiggör emellertid, att i källarvåningen

från byggnadernas ena sida till den andra inrättas två gångar såsom

passager till promenadgårdarna. I samband härmed liade myndigheterna

föreslagit, att det i stället för en elektrisk hiss skulle i envar av de ifrågavarande

byggnaderna anordnas två sådana, hissar, en vid vardera av de nu

befintliga trappuppgångarna.

Yad Jönköpingskasernerna beträffar, äro de närmast trappuppgångarna

belägna utrymmena alltför smala ‘för att kunna lämpligen användas för hissinredning,

varemot de på grund av sin större längd utan någon tillbyggnad

äro tillräckliga för klosettrum. Av de utförda kostnadsberäkningarna framgår

för övrigt, att utgrävningen för berörda gångar i källaren samt anordnandet

av två elektriska hissar skulle bliva dyrare än inläggandet av en ny

trappa och anordnandet av allenast en elektrisk hiss. Vid sådant förhållande

och då de vidtagna ändringarna i Yänersborgsförslaget medföra två

synnerligen stora olägenheter — nämligen dels att alla patienter från de

olika våningarna för att komma till promenadgårdarna måste passera genom

mörka gångar i källaren, och dels att hissarna, placerade Dd nuvarande trapp
-

Sjukvårdsbyggnader.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Kungl. Maj:ts proposition vr 220.

uppgångar, icke skulle kunna dragas upp till vindsvåningens stora förrådslokaler

— finner kasernkommittén sig beträffande Jönköpingsförslaget böra förorda

den i det föregående berörda anordningen med ny trappa och invidliggande

hiss såsom ändamålsenligare och billigare.

Yad beträffar de två i linje med varandra liggande kasernbyggnaderna

(II och Yl), som skola bliva sjukpaviljonger för lugnare patienter, och å vilka

— som nämnts — ingen tillbyggnad ifrågasattes, blir dispositionen av lokalerna

följande. Envar av de tre nedre våningarna delas i två avdelningar,

skilda av ett parti, innehållande kapprum, trappa och hiss. Yardera avdelningen

kommer att — förutom nödiga bilokaler — innehålla diskrum, förrådsrum,

klosettrum, W. C. för personalen, undersöknings- och expeditionsrum, badrum

med tre badkar, sköljrum samt tvättrum skorridor (jämväl passage), dagrum

(med undantag för vaksalsavdelningen), matsalskorridor, två större sovrum

och å gavlarna fyra enkelrum samt respektive ett och två något mindre

sovrum med intilliggande toalettrum. Å nedre bottens ena gavel avskiljas

dock vissa utrymmen, vilka inredas till sjukvårdsavdelning för personal med

följande lokaler: en sjuksal med sex sängar, ett sjukrum med två sängar

och två sjukrum med vartdera en säng samt toalettrum, sköljrum och förrådsrum.

Den närmast intill denna för personal avsedda sjukavdelning befintliga

avdelningen blir å såväl mans- som kvinnopaviljongen öppen-dörravdelning

med 24 platser. Avdelningen eu trappa upp i denna hälft av

ifrågavarande byggnader är avsedd till vaksalsavdelning för sängliggande.

Här beräknas fördenskull, som redan antytts, intet särskilt dagrum. Likväl

blir platsantalet i denna avdelning icke större än den motsvarande avdelningen

i våningen två trappor upp, vilken är avsedd för uppevarande renliga

patienter. Inom sistnämnda avdelning beräknas sålunda antalet sängar

till 12 i vartdera av de två större sovrummen och till 9 i det mindre sovrummet,

medan inom vaksalsavdelningen — där det med hänsyn till rummens

permanenta användning erfordras vida större luftkub per plats — antalet

sängar i vart och ett av de tre här befintliga större sovrummen beräknas

till allenast 9 och i det mindre sovrummet till allenast 6. Inberäknat de 4

enkelrummen blir platsantalet sålunda i envar av dessa två avdelningar 37.

Avdelningarna i byggnadernas andra hälft avses för sådana uppevarande

patienter, som äro mindre renliga och för vilkas sovrum därför kräves något

större luftkub per plats. Platsantalet beräknas i vartdera av de här befintliga

två större sovrummen till 10 och i de två mindre sovrummen till respektive

5 och 4. Härtill komma vidare de 4 enkelrummen. Dessa avdelningar få

sålunda endast 33 platser vardera. Den fjärde våningen får en något olika

inredning uti de två ifrågavarande byggnaderna. Frånsett gavlarna, å vilka

personalrum anordnas — 4 å vardera gaveln — blir sålunda i paviljongen

för lugna kvinnliga patienter (II) denna våning i sin helhet inredd till arbetsoch

vävsalar. I paviljongen för lugna manliga patienter (Yl) — vilken får

samma inredning med bostadsrum å gavlarna — blir däremot endast den

ena hälften av mittpartiet upptagen av dylika arbetslokaler, medan i den

andra hälften inrymmes en avdelning för uppevarande renliga patienter,

vilken får två sovrum med 12 sängplatser i vartdera och vars lokaler i övrigt

utgöras av dagrum och matrumskorridor jämte vanliga bilokaler.

Av det anförda framgår, att platsantalet skulle uppgå i paviljongen för

lugna manliga patienter till 221 och i paviljongen för lugna kvinnliga patienter

till 197.

Skulle det anses lämpligt, att personalsjukavdelningarna. när de ej behövas

för detta sitt egentliga ändamål, beläggas med sinnessjuka, blir högsta

antalet platser i dessa paviljonger 231, respektive 207.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. 157

Som redan nämnts, innebär förslaget, att den tredje bataljonskasernen

(111), som är avsedd för halvoroliga kvinnliga patienter, tillbygges med smärre

Hyglar. Dessa, som förläggas åt söder och begränsa promenadgårdarna, innehålla

å ömse sidor i vardera våningen (frånsett den översta) 7 enkelrum samt

ett mindre mat- och dagrum jämte diskrum, förråd och W. C. Förutom nu

nämnda enkelrum får vardera avdelningen i byggnadens ena hälft två enkelrum

och i dess andra hälft (där en trappförbindelse mellan våningarna upptager

något utrymme) ett enkelrum. På grund av den mindre enkelrumsinredningen

inom den nu befintliga delen av byggnadens Hyglar blir det här

två rum å vardera gaveln (avsedda till vaksalsavdelning), men i övrigt blir

inredningen a de olika avdelningarna alldeles densamma som i motsvarande

avdelning i paviljongen för lugnare patienter. Några särskilda arbetssalar

ha ej ansetts behövliga i denna paviljong, da man utgått ifrån, att de

patienter, som icke kunna gå till arbetssalarna i den nyss beskrivna kvinnopaviljongen,

skola, i den mån de äro något arbetsföra, sysselsättas med

strumpstickning, sömnad och annat handarbete å respektive dagrum. Även

fjärde våningen blir därför — frånsett gavlarna, å vilka personalrum anordnas

till ett antal av 11 å vardera — använd till sjukavdelningar, vilka

emellertid icke få några enkelrum och ej heller någon vaksalsavdelning.

Vad beläggningen beträffar är inom avdelningarna i byggnadens ena hälft,

som är avsedd för renliga patienter, sängantalet i vardera av de stora sovsalarna

beräknat till 12 mot endast 10 inom avdelningarna i byggnadens

andra hälft. De båda vaksalarna å gavlarna få överallt tillsammans 11 sovplatser.

Dä härtill komma 8, respektive 9 enkelrum inom var och en av de

tre våningarnas avdelningar, blir platsantalet således 293.

Förutom de fyra egentliga våningarna hava bataljonskasernerna källarvåning

och vindsvåning. Den sistnämnda innehåller längs den ena fasaden

8 större förrådslokaler, tillräckliga för de olika avdelningarnas förråd, och

därutöver en mängd något mindre förrådslokaler — den tillbyggda kasernen

även tvenne större vindsutrymmen — som sålunda bliva * disponibla för

sysslomannens, uppsyningsmannen och förestånderskans huvudförråd av

kläder m. in. I källarvåningens mittelparti anordnas två klosettrum med

utgång till promenadgårdarna och hissinrättning med inlämningshall för

maten, för vars transport en över tre meter bred passage här finnes. I

källaren till den ena tillbyggnaden å paviljongen för halvoroliga kvinnliga

patienter (III) inredes vidare en mindre, för personalen avsedd tvättinrättning,

innehållande tvättstuga och torkrum samt stryk- och mangelrum. I

övrigt komma genom de nuvarande lokala uppvärmningsanordningarnas borttagande

de nu avhandlade byggnadernas källarvåningar att innehålla ett stort

-antal förrådslokaler.

Oppen-dörr-paviljongen (Y).

Förutom den förutnämnda, i paviljongen för lugna belägna öppen-dörravdelningen

för manliga patienter föreslås ytterligare en sådan, förlagd till

den förutvarande vakt- och ärrestbyggnaden. Med mycket små förändringar

(nedhuggning av fönstergluggar, borttagandet av några väggar mellan cellerna

och uppsättandet av ett par nya skiljeväggar för anordnandet av W. C. och

dylikt) erhålles här en avdelning, rymmande 20 patienter, av vilka 5 få enkelrum

nattetid. Förslaget upptager vidare den ändring av byggnaden, att två

personalrum inredas å vinden.

Nya sjukpaviljonger (VII, IV och VIII).

De tre nya sjukpaviljongerna bliva alla inredda enligt samma system,

med genomgång från rum till rum och med direkt förbindelse mellan bi
-

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

lokalerna och dag- respektive sovrum, detta för undvikande av onödigt

korridorutrymme. För att undvika lokaler mot norr få dessa byggnader sin

längdaxel i norr och söder.

Paviljongen för halvoroliga manliga patienter (VII) uppföres i tre våningar,

mittparti i fyra våningar. De tre nedersta våningarna delas i två avdelningar,

skilda medelst ett mittparti, som innehåller ve stil) ul med trappuppgång

och elektrisk hiss mellan våningarna, ett expeditionsrum för vardera

avdelningen, ett undersökningsrum, gemensamt för båda avdelningarna, och

ett besöksrum, likaledes gemensamt för båda avdelningarna. I tredje våningen,

där utrymmet över nedre våningens trappuppgång blir besöksrum, anordnas

även ett badrum för mottagningsbad. Den ena avdelningen i denna våning

är nämligen avsedd som upptagningsavdelning. Aven den andra avdelningen

i tredje våningen är emellertid avsedd för sådana patienter, som behöva

sänglägesbehandling. Båda avdelningarna i nämnda våning hava därför erhållit

alldeles samma inredning samt innehålla vardera: fyra åt väster

vettande vaksalar med 8 sängplatser i varje, dagrum, matrum och diskrum

med elektrisk hiss samt å motsatta långsidan eu mindre vaksal med 4

sängplatser och 5 enkelrum med direkt förbindelse med de stora vaksalarna.

Vidare linnes här ett mindre klosettrum med ingång från eu av

vaksalarna och ett större klosettrum med ingång från dagrummet, ett större

badrum med plats för 4 badkar (för långbad), tvättrum, sköljrum, materialrum

och förrådsrum. Ä gaveln finnas 4 enkelrum, avsedda att användas

endast nattetid, samt kapprum med utgång till promenadgårdarna och med

trappuppgång mellan de olika avdelningarna. Bottenvåningen och våningen

eu trappa upp äro båda avsedda för pa dagen uppevarande patienter. Då

här fördenskull behöves större dagutrymme — detta är uppdelat på ett matrum

och två dagrum, av vilka det ena är avsett att jämväl användas till

arbetsrum (bandvävning, påsklistring och dylikt) — har sovutrymmet i motsvarande

grad minskats, så att den ena av de åt väster vettande sovsalarna

blivit av mindre storlek, rymmande endast 4 sängplatser. I övrigt är emellertid

inredningen inom avdelningarna i dessa två våningar densamma som den

nyss skildrade inom avdelningarna i tredje våningen, med den ytterligare

skillnad blott, att badrummet — då bär ej beräknats bli behov av långbad —

gjorts mindre med plats för endast 2 badkar, att antalet enkelrum, vilka

stå i förbindelse med sovsalarna, minskats till 4, och att det härigenom uppkomna

utrymmet tagits i anspråk för ett mindre sovrum med 3 sängplatser.

Platsantalet inom denna paviljong blir 262.

I källarvåningen anordnas klosettrum (med ingång från promenadgårdarna)

och hissinrättningar. Därjämte utgräves eu cirka 2 meter bred korridor,

erforderlig för transport av maten m. m. Enligt huvudförslaget skall bär

vidare inredas ett antal arbetssalar, avsedda för korgmakeri, bastarbeten,

borstbinderi, drevplockning och dylikt arbete, som kan lämpa sig för det

slag av patienter, vilka vårdas i denna paviljong. Enligt alternatiifårslaget

skola dessa arbetslokaler förläggas till mässbyggnadens nedre våning.

Paviljongerna för oroliga (IV och VIII) få sinsemellan samma inredning

och uppföras i allenast två våningar med ett mittparti i tre våningar. De

två nedre våningarna delas i två avdelningar, skilda genom ett mellanparti.

innehållande — liksom i den nyss skildrade paviljongen — expeditionsrum

m. m. Avel! själva avdelningarna äro inredda efter samma princip som

inom paviljongen för halvoroliga manliga patienter endast med den skillnad,

att badrummen gjorts något rymligare och att antalet enkelrum blivit något

större, nämligen 7 å varje avdelning med ingång från sovsalarna och 6 å

vardera gaveln i övre våningen. Avdelningarna i denna våning äro avsedda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220. J59

huvudsakligen för sängliggande. Dä man utgått ifrån, att sådana härvarande

patienter, som eventuellt kunna vara uppe hela dagen, skola vistas å dagrummen

inom avdelningarna i bottenvåningen, har dagutrymmet inom avdelningarna

i övre våningen inskränkts till ett mindre dag- och matrum.

Vardera avdelningen i denna våning innehåller i övrigt — förutom vanliga

bilokaler, däribland ett badrum med 5 badkar (långbad) — tre vaksalar med

X sängplatser i varje samt ett rum med ''2 sängplatser och, såsom redan

nämnts, sammanlagt lo enkelrum. Avdelningarna i bottenvåningen, vilka äro

beräknade att på dagarna hysa alla uppevarande inom paviljongen, få betydligt

större dagutrymme, delat på ett matrum och två dagrum. Det ena

av dessa är avsett till arbetsrum. Då sovutrymmet sålunda blir minskat,

få dessa avdelningar ett mindre sovrum med endast 4 sängplatser i stället

för det ena större sovrummet i övre våningen och på gavlarna endast 4

enkelrum. Platsantalet inom vardera av paviljongerna för oroliga och svårskötta

patienter blir sålunda 140.

Visserligen kunna avdelningar för oroliga med 39 platser synas väl stora,

men med hänsyn till det större antal personal med därav följande ökade

driftkostnader, som hela platsantalets fördelande på tre våningar med sammanlagt

sex avdelningar skulle medföra, har det ansetts lämpligare att stanna

vid fyra avdelningar, fördelade på två våningar.

Den översta våningen i envar av de tre nya sjukpaviljongerna innehåller

personalrum till ett antal av 26 i varje paviljong. Å ömse sidor om denna

våning, som endast upptager byggnadens mittparti, erhållas vindsutrymmen,

tillräckliga för avdelningarnas förråd.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts, skulle sinnessjukhuset

enligt kommitténs förslag erhålla för manliga patienter 643 sjukplatser, därav

123 enkelrum, och för kvinnliga patienter 630 sjukplatser, därav 119 enkelrum.

Hela platsantalet skulle sålunda utgöra 1,273 eller, om man utgår

från att jämväl personalsjukavdelningarna tidvis kunna beläggas med sinnessjuka,

högst 1,293. Emellertid måste man enligt kommitténs mening

räkna med ett visst antal reservplatser, exempelvis 2 ä 3 %. Platsantalet

bör därför enligt kommittén icke fastställas till högre än 615 å manssidan

och 605 å kvinnosidan eller sammanlagt 1,220.

Vad antalet enkelrum beträffar, blir detta 242 eller, om enkelrummen å

personalens sjukvårdsavdelningar medräknas, 246, motsvarande cirka 19 % av

hela platsantalet.

Kommittén har härefter lämnat en redogörelse rörande övriga av förslaget övriga byggberörda

byggnader. Av denna redogörelse får jag här återgiva följande nåder och

Ådministrationsbyggnaden (I).

Det nuvarande kanslihuset, som blir administrationsbyggnad, innehåller

enligt det uppgjorda förslaget följande lokaler:

å nedre botten: laboratorium, behandlingsrum och apotek, rum för telefonväxel,

expeditionsrum för förestånderska och för uppsyningsman samt överläkarexpedition

med väntrum och rum för maskinskrivning;

i våningen 1 trappa upp (där den nuvarande arkivinredningen blir oför

ändrad): sysslomanskontor, direktionsrum, ett större rum för de underordnade

läkarnas gemensamma expedition samt vissa bostadsrum för kontorspersonal

;

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

i våningen 2 trappor upp: bibliotek och expedition för predikanten, matrum

för läkare, kontorspersonal och förestånderskor samt två dubbletter för

ogifta läkare;

i våningen 3 trappor upp: två bostadslägenheter för gifta hospitalsläkare,

en med 5 rum, kök och jungfrukammare samt eu med 3 rum, kök och jungfrukammare.

I källarvåningen inredas tvättstuga, lokaler för mat- och vedförråd samt

vidare ett större arkivrum och ett mörkrum för fotografiarbete ävensom ett

flertal större förrådslokaler. Vindsvåningen blir i sin helhet disponibel för

förråd.

Angpannelmset (IX).

Det nya ångpannehuset uppföres i anslutning till de två i samband med

varandra stående byggnader, som hittills använts till smedja och gevärsförråd.

Smedjan bibehålies och i övrigt anordnas i dessa byggnader för

maskinpersonalen behövliga verkstäder m. m.

Bageribyggnaden (XII).

Det nya bageriet erhålles genom eu större tillbyggnad av det nuvarande

ångpannehuset, vars skorsten bibehålies. Tillbyggnaden uppföres i två våningar

för erhållande av bostäder åt bageripersonalen.

Tvätt- och badbyggnaden (XI).

Den nuvarande tvättinrättningen är inrymd å nedre botten i en tvåvåningsbyggnad,

vars övre våning innehåller badinrättning. I de nuvarande

tvättlokalerna anordnas kapprum med toaletter, utlämningsrum och strykrum,

varjämte här även blir plats för kallmangel. För erhållande av en större

hall för tvättmaskiner och ångmanglar samt sorteringsrum föreslås eu längre

tillbyggnad med en vånings höjd. Badavdelningen en trappa upp bibehålies

som personalbad. Endast några smärre ändringar göras här, i det att den

stora badstun något minskas för beredande av plats för ytterligare några

badkar. För erhållande av bostäder till tvättpersonalen påbygges huset i

dess nuvarande utsträckning med en tredje våning.

Kölcsbyggnaden (X).

Köksinrättningen — som nu innehåller ett för den blivande sinnessjukanstalten

tillräckligt stort kök men saknar erforderliga bilokaler — tillbygges

för erhållande av sådana å den mathallen motsatta sidan. Denna

tillbyggnad får fullständig källarvåning med tillräckliga förrådslokaler samt

en andra våning med bostäder för köks- och serveringspersonal.

Stora mathallen m. fl. byggnader, som beröras av alternativ för slaget.

Beträffande användningen av den stora mathallen skilja sig huvudförslaget

och alternativförslaget. Skiljaktigheterna mellan dessa beröra i övrigt mässbyggnaden,

gymnastikhuset och huvudförrådsbyggnaden. För samtliga dessa

byggnaders användning enligt de båda olika förslagen redogöres därför bär

i ett sammanhang.

Enligt huvudförslaget skall i den stora mathallen — förutom matsalar

för sjukvårdspersonal, med undantag av förestånderskorna, och ekonomipersonal

samt en trappa upp en större lektionssal, rörande vilka lokaler

båda förslagen sammanfalla — anordnas samlingsrum för personal, medan

alternativförslaget upptager anordnandet av en festsal i mathallens mittparti.

Enligt huvudförslaget åter skall festsalen anordnas i gymnastikhuset

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Kil

(XIJI). Enär hela byggnaden ej beliöves för ändamålet, inredes en del av

densamma till personalrum, fördelade på två våningar. Enligt alternativförslaget

skall gymnastikhuset i sin helhet apteras till snickar- och målarverkstäder.

Dessa verkstäder inrymmas enligt huvudförslaget i de två nedre

våningarna av huvudförrådsbyggnaden (XV), medan hela denna byggnad

eidigt alternativförslaget fortfarande användes till förråd. Vad slutligen

mässbyggnaden (XXI) beträffar, skall denna enligt huvudförslaget i sin helhet

inredas till bostadsrum, de två nedre våningarna för förestånderskor och

översköterskor, vindsvåningen för kvinnliga nattvakter. I sistnämnda hänseende

innehåller alternativförslaget icke någon avvikelse men väl ifråga om

användningen av de båda övriga våningarna. Enligt alternativförslaget tages

nämligen den andra våningen i anspråk såsom samlingsrum för personalen

och bottenvåningen till verkstäder för korgmakeri, borstbinderi och bokbinderi.

Enligt huvudförslaget erhållas arbetslokaler för dessa ändamål uti

källarvåningen till paviljongen för halvoroliga manliga patienter. På grund

av det vida mindre antal personalrum, som enligt alternativförslaget erhållas

i de nuvarande byggnaderna, upptager alternativförslaget ett nytt bostadshus

(XXXIII) med tre våningar och sammanlagt 36 bostadsrum, utgörande eu

ersättning för de bostadsrum, som enligt huvudförslaget erhållas dels i

mässbyggnadens två nedre våningar (sammanlagt 23) och dels i gymnastikhuset

(tillhopa 17).

Kyrksal (XIX) samt vissa bostadshus (XX och XYI).

Kyrksal erliålles i soldatliemsföreningens nuvarande byggnad (XIX), i

vilken vidare å nedre botten inredas eu lägenhet med ett rum och kök

samt en trappa upp en tvårumslägenhet. En dylik anordnas även i den

nuvarande handelsboden (XX). Den hittills för ammunitionsförråd använda

byggnaden (XVI) omändras till bostadshus med tre rum för ogift manlig

personal.

Kapell- och obduktionsbyggnaden (XVIII).

Den nya kapell- och obduktionsbyggnaden som är avsedd att förläggas

vid anstaltsområdets norra gräns invid ravinen, innehåller kapell, obduktionslokal

och svepningsrum samt likkällare, utgrävd under en mindre del

av byggnaden.

lIverläkarbostad m. fl. bostadsbyggnader å Byhofsområdet (XXIII, XXIY,

XXV, XXVI, XXVII,'' XXVIII, XXIX och XXX).

Ryhofs huvudbyggnad (XXIII), som förses med centraluppvärmning samt

badrumsinredning, är avsedd till överläkarbostad, vilken kommer att innehålla

9 rum med kök och två jungfrukammare. Skulle detta antal rum anses

för stort, kan en dubblett på ena gaveln, som har särskild ingång, avskiljas

och lämpligen användas för semesterläkare. Av de båda flygelbyggnaderna

å Eyhof apteras den norra (XXV), som rymmer 6 rum med kök och jungfrukammare,

till sysslomansbostad och den södra (XXIV) med 5 rum med kök

och jungfrukammare till bostad för en hospitalsläkare. Badrum inredes å

vinden i dessa två byggnader, men de få ej centraluppvärmning, då det

med hänsyn till deras mindre goda skick icke kan anses vara lämpligt att

å dem nedlägga några större kostnader. Icke heller någon av de i det följande

nämnda bostadsbyggnaderna få centraluppvärmning.

Utöver Ryliofsbyggnaderna erhåller endast den s. k. trädgårdsstugan

(XXVIII), som är avsedd till läkarbostad, badrumsinredning. Denna bygg
-

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1 sarnl. 184 höft. (Nr 220.) 4Si 29 11

s. 162 Kontrollera mot PDF

162 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

nåd, inom vilken göras smärre ändringar, innehåller 4 rum och kök jämte

jungfrualkov.

Den nuvarande bageribyggnaden (XXVI), vars nuvarande till källarvåningen

förlagda bagerilokaler lämpligen kunna bli förrådslokaler för trädgården,

erhåller en ny ingång till lägenheten å nedre botten, vilken avses

till trädgårdsmästarbostad. Övre våningen, som innehåller en lägenhet om

4 rum och kök, är avsedd till bostad för bokhållaren. Från lägenheten å

nedre botten avskiljes en dubblett å södra gaveln, som har särskild ingång,

till bostad för semesterläkare eller, därest dylik bostad anordnas å Ryliofs

huvudbyggnad, för fyra trädgårdsdrängar.

Det nuvarande förplägnadsförrådet (XXVII) inredes till bostäder och erhåller

å nedre botten 2 lägenheter med rum och kök, med särskilda ingångar

å vardera gaveln, och i vindsvåningen 4 rum med särskild uppgång.

I de två nuvarande underofficersbostäderna erhålles ett större antal

bostäder för gift personal. Av dessa byggnader, som båda äro uppförda i tre

våningar, innehåller nämligen den södra (XXX) 12 lägenheter med två rum

och kök samt den norra (XXIX) 2 lägenheter med tre rum och kök, 4 lägenheter

med två rum och kök samt 2 lägenheter med ett rum och kök.

Kommittén har vidare behandlat vissa anstalten i dess helhet rörande

frågor och därvid till en början beträffande anordningar för patientarbeten

anfört följande.

Anstalten erhåller goda resurser för arbetsterapi. Väster om landsvägen

linnes redan eu trädgårdsanläggning. Å det öster om landsvägen belägna

öppna jordområdet (området C) erhållas vidare stora arbetsfält. Med verkstadslokaler

blir anstalten rikligt försedd. I det nuvarande etablissementet

ingår en i två våningar uppförd verkstadsbyggnad (XIV) med lokaler, lämpliga

för skomakeri, skrädderi och tapetserararbeten. Rymliga snickar- och målarverkstäder

anordnas enligt huvudförslaget i de två nedre våningarna av huvudförrådsbyggnaden,

medan enligt alternativförslaget hela det stora gymnastikhuset

apteras för detta ändamål. Verkstadslokaler för korgmakeri, bastarbeten.

borstbinderi och bokbinderi inredas enligt alternativförslaget i mässbyggnadens

nedre våning, enligt huvudförslaget i källarvåningen till paviljongen

för halvoroliga manliga patienter. Dessutom kommer hälften av fjärde

våningen av paviljongen för lugna manliga patienter att upptagas av stora

vävsalar. I paviljongen för lugna kvinnliga patienter kommer hela fjärde

våningen att apteras till vävsalar och sysalar. För enklare handslöjd, såsom

strumpstickning, stoppning, virkning m. m., hava särskilda arbetssalar ej

ansetts nödvändiga, då sådant arbete lämpligen kan utföras å dagrummen

inom de olika avdelningarna. Vidare bör trädgården kunna lämna sysselsättning

även för en del kvinnliga patienter. Att slutligen härför lämpade

patienter böra få biträda med arbete inom de olika ekonomiavdelningarna,

kök, bageri och tviitt, ligger i sakens natur.

I fråga om förrådsutrymmen anför kommittén huvudsakligen följande.

Med dylika utrymmen blir anstalten rikligt försedd. I batalj onskasernerna bibehållas

vindsvåningarna såsom förrådslokaler, varjämte stora förråd sutrym men

erhållas i källarvåningarna. De nya sjukpaviljongerna få över sidopartierna

stora vindar, som kunna inredas till förråd. Av de nuvarande byggnaderna

hava vidare kanslihuset och mässbyggnaden ett flertal förrådsrum. För

maskinhuset erforderliga förrådsrum erhållas ovanför verkstäderna därstädes.

För trädgårdsprodukter kunna förrådslokaler beredas, förutom i de nuvarande

bagerilokalerna, uti ett par jämväl på västra sidan om landsvägen befintliga

byggnader.

s. 163 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj .is proposition nr 220. 163

A det nuvarande kasernområdet finnas tre träbyggnader, som böra flyttas

utanför det egentliga sjukhusområdet. Den minsta av dessa byggnader kan

lämpligen användas till halmlada samt för madrasstoppning och dylikt. Av

de båda andra byggnaderna, vilka vardera hava eu längd av cirka 30 meter, har

den ena anviints till sommarstall. Då anstalten behöver stallrum för ett par

hästar, kan ett mindre stall lämpligen anordnas å ena gaveln av byggnaden.

Förutom foderlokaler och dylikt lämnar denna byggnad utrymme för vagnar,

plogar, harvar och övriga för jordens skötsel erforderliga redskap. Den andra

byggnaden av samma storlek kan lämpligen användas till vedbod eller eventuellt

inredas till svinhus.

Såsom av det föregående framgår, föreslås icke uppförandet av någon

portvaktsstuga. Härom samt beträffande anstaltsomrädets inhägnande anförkommittén:
Ingången

till anstalten för besökande blir genom administrationsbyggnaden,

å vars nedre botten anordnas telefonväxel och portvaktsrum. För varutransport

och dylikt blir tillträdet till anstaltsområdet från den väg, som

mynnar in i områdets nordöstra hörn vid den nuvarande handelsboden.

Där böra uppsättas grindar, som lämpligen kunna stå öppna viss tid på

dagen. Anstaltsområdet bör vara inhägnat med staket dels mellan administrationsbyggnaden

och de å ömse sidor om denna belägna sjukpaviljongema,

dels från nordvästra hörnet av promenadgården för lugna manliga patienter

(VI) längs vägen till ravinen med fortsättning utmed denna vid områdets

norra gräns och dels från sydvästra hörnet av promenadgården för lugna

kvinnliga patienter (II) utefter vägen söderut. Hedan nu finnes järnstaket

kring kasernområdet, vilket staket sålunda bör flyttas till nyssnämnda gränslinjer.

Området framför administrationsbyggnaden blir sålunda fritt. De

två promenadgårdar, som vetta mot detta område, och som sträcka sig fram

till landsvägen, synas till större delen böra kringgärdas med mur, beräknad

till 2.5 meters höjd. En sådan mur torde ock böra uppföras längs västra

sidan av den till paviljongen för halvoroliga kvinnliga patienter (III) hörande

promenadgården med hänsyn till dess ringa avstånd från landsvägen. I

övrigt synas promenadgårdarna icke behöva inhägnas med annat stängsel

än av trådduk på järnstolpar.

Kommittén har slutligen omnämnt, att å nordvästra delen av området

finnes lämplig plats att framdeles anordna en upptagningspaviljong av sådan

art, som medicinalstyrelsen föreslagit beträffande Västerbottenshospitalet.

Angående lämpligaste sättet för tillgodoseende av anstaltens behov av

elektrisk energi har utredning verkställts av ingenjören Gustaf Magnusson.

Denna utredning omfattar tre alternativ: 1) energi från Jönköpings elektricitetsverk,

2) kombination av produktion i egen kraftcentral och inköp av

kraft från nämnda elektricitetsverk, samt 3) egen kraftcentral. Kommittén

förordar alternativ 2, vilket medför den lägsta driftkostnaden (5.6 3 öre per

kilowattimme mot respektive 11.so och 7.67 öre enligt de andra alternativen).

Alternativ 2 utgår därifrån, att anstalten erhåller egen kraftcentral med två

ångturbingeneratorer ä 80 kw, men att den elektriska energin tages från

Jönköpings elektricitetsverk dels vissa timmar på natten, varigenom kostnad

för personal till kraftcentralens drift nattetid sparas, dels även på dagen under

sommarmånaderna, då värmeledningen ej är i bruk.

s. 164 Kontrollera mot PDF

Kostnader för

etablissemen

tets omändring.

164 Rungl. Maj:ts proposition nr 220.

Som förut nämnts, föreslår kommittén för nedbringande av driftkostnaderna

en centralisering av värmeledningssystemet. Enligt ett av Hugo Theorells

ingenjörsbyrå upprättat förslag skall värmecentralen anordnas för pumpvarmvatten

och anslutas till alla inom det egentliga sjukhusområdet belägna

byggnader. Däremot skulle ledningarna från panncentralen icke utsträckas

till de på västra sidan av landsvägen befintliga byggnaderna. Detta har

nämligen ansetts medföra för stora kostnader.

Mellan ekonomibyggnaderna, å ena sidan, samt de sex stora sjukpaviljongerna

och administrationshuset, å den andra sidan, skulle enligt förslaget

anläggas fculvertar, vilka äro avsedda att bliva tillräckligt rymliga för transport

av mat, tvätt m. m. Enär med det föreslagna uppvärmningssystemet gångbara

kulvertar under alla förhållanden ansetts böra anordnas, har kommittén funnit

det vara mest ändamålsenligt, att kulvertarna erhölle en sådan storlek, att

de kunde användas även för nämnda ändamål. Den merkostnad, som denna

utvidgning av kulvertarna medförde, skulle delvis uppvägas därav, att särskilda

anordningar för matens införande i de tre sjukpaviljonger, som skulle

förläggas till de nuvarande bataljonskasernerna, icke bleve erforderliga.

Till belysande av i vilken utsträckning höstäder åt den för anstalten erforderliga

personalen enligt förslaget skulle kunna beredas inom själva anstalten

har kommittén meddelat en beräkning rörande den personal, som av kommittén

ansetts behövlig för anstalten. I anslutning till denna beräkning, till

vilken jag längre fram skall återkomma, anför kommittén, att å anstalten

bostäder skulle bliva tillgängliga för samtliga läkare (för två hospitalsläkare

dock icke bostadsvåningar utan endast dubbletter). Vidare skulle bostäder

å anstalten bliva tillgängliga för hela kontorspersonalen och den kvinnliga

ekonomipersonalen. Av sjukvårdspersonalen skulle samtliga kvinnliga befattningshavare

erhålla bostäder inom anstalten, medan däremot de flesta av

de gifta skötarna skulle bliva nödsakade att förhyra bostäder utom anstalten.

Vad slutligen den manliga ekonomipersonalen beträffar, skulle för de befattningshavare,

som ansetts lämpligen böra bo inom anstalten, beredas bostäder

därstädes; flertalet liantverksföreståndare och hantverkare måste däremot

förhyra bostäder utanför anstalten.

Samtliga kostnader för apterande av etablissementet till sinnessjukanstalt

i enlighet med huvudförslaget hava beräknats till 6,415,000 kronor. Alternativförslaget

skulle för därav berörda byggnader medföra en ökad kostnad av

65,750 kronor. Samtliga kostnader skulle alltså enligt sistnämnda förslag

utgöra 6,480,750 kronor.

Följande tablå utvisar, huru dessa kostnader enligt huvudförslaget och

alternativförslaget fördela sig på de olika slagen av arbeten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

465

Huvud-

förslaget

Kronor

Alternativ

förslaget

Kronor

-

Nybyggnadsarbeten...................................................

Ombyggnadsarbeten................................................

Värmeledning samt invändiga vatten- och avloppsled- ningar ............................

Utvändiga gas-, vatten- och avloppsledningar ............

Elektriska installationer.............................................

Inhägnad, promenadgårdar och planering ..................

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ...............

2,827,691

1,363,008

1,352.000

187,500

266,800

115.000

303.000

10

90

2,980,691

1,269,008

1,359,000

187,500

266,550

115.000

303.000

10

90

Summa kronor

6,415,000

—

6,480,750

—

Huru kostnaderna te sig fördelade på de olika byggnaderna ber jag få

närmare angiva samtidigt med min anmälan av ett inom medicinalstyrelsen

utarbetat ändringsförslag.

I det föregående bär berörts, att enligt förslaget fyra byggnader, tillhöriga

förutvarande Jönköpings regementes enskilda lägerkassa och uppförda invid

kasernetablissementet, ansetts lämpliga att användas för sinnessjukanstaltens

räkning. I fråga om kostnader för inlösen av dessa byggnader har kommittén

anfört följande.

Värdet å dessa byggnader, inberäknat en källare, har av de militära myndigheterna

angivits till 61,600 kronor.

Efter besiktning av byggnaderna fann kommittén dock en närmare undersökning

böra komma till stånd rörande skäligheten av det sålunda åsatta

priset, detta särskilt med hänsyn till att byggnaderna, som äro belägna å

ofri grund, vid försäljning för bortflyttning icke tillnärmelsevis torde kunna

betinga det angivna priset.

På anmodan hava arkitekten O. Öberg och byggmästaren H. Engdahl,

båda i Jönköping, verkställt värdering av byggnaderna. Härvid hava följande

värden åsatts:

Kronor.

bageribyggnaden med tillhörande jordkällare och uthus ..................... 28,900

trädgårdsstugan ........................................................................................... 12,000

snickarstugan.............................................................................................. 3,500

handelsboden.......................................... 5,000

Summa kronor 49,400

Jämväl de sålunda åsatta värdena har kommittén ansett vara alltför höga.

Kommittén har icke funnit sig kunna tillstyrka, att byggnaderna inlösas till

högre pris än följande:

Kronor.

bageribyggnaden.................................. 20,000

trädgårdsstugan ....................................................................................... 10,000

snickarstugan................................................................................................ 1,000

handelsboden............................................................................................... 4''000

Summa kronor 35,000

Beträffande kostnaden för övertagande av de två i det föregående omförmälda

bostadshus, vilka disponerats av officerare vid infanteriregementet,

anför kommittén:

s. 166 Kontrollera mot PDF

Överenskommelse

med Jönköpings

stad.

166 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Dessa hus äro belägna söder om kasernetablissementet. Det ena är beläget

å lägenheten Ledet eller Borgen under Byliof. Agaren, kaptenen I.

Sundström, har på sin tid inköpt boningshuset samt därefter erhållit tillstånd

att bibehålla detsamma å regementets område. Byggnaden, som

är av trä, har av Sundström utbyggts och omändrats. Enligt av de militära

myndigheterna verkställd uppskattning har byggnaden med därtill hörande

anordningar åsatts ett värde av 8,850 kronor. Vid. den av arkitekten Öberg

och byggmästaren Engdahl företagna besiktningen har antecknats, att byggnaden

är i gott skick samt att Sundströms inom tomtområdet befintliga

egendom kan värderas till 8,000 kronor.

Kasernkommittén har funnit, att sistberörda värde icke kan anses oskäligt

och får i följd härav tillstyrka, att Sundström, som förklarat sig villig överlåta

boningshuset med därtill hörande anläggningar till kronan, såsom löseskilling

skall tillerkännas ett belopp av 8,000 kronor.

Den andra byggnaden, utgörande ett å torpet Vinden (lydande under

Byhof) beläget boningshus, tillhör kronan. Sedan år 1915 har byggnaden

med tillhörande markområde förhyrts av kaptenen vid förutvarande Jönköpings

regemente N. Bergstrand. Med vederbörligt tillstånd har denne å

boningshuset, vilket ursprungligen innehöll ett rum med kök och förstuga,

på egen bekostnad låtit verkställa en del tillbyggnads-, förändrings- och renoveringsarbeten.

Boningshuset innehåller numera 2 rum med kök, jungfrukammare,

skafferi, förstuga och veranda i bottenvåningen samt två rum i

andra våningen. Ä tomten hava vidare uppförts en del uthus, varjämte

trädgården satts i kultur. De av Bergstrand verkställda tillbyggnads- och

omändringsarbetena hava av de militära myndigheterna värderats till 3,510

kronor. Därutöver har denne låtit inleda elektriskt ljus och telefon, vilket

dragit en sammanlagd kostnad av 1,800 kronor.

Boningshuset å torpet Vinden är i sämre skick än den Sundström tillhöriga

byggnaden å Borgen. Då det emellertid måste anses skäligt, att

Bergstrand till viss grad erhåller gottgörelse för de utgifter han åsamkats

för att ställa det av honom disponerade boningshuset i beboeligt skick, har

kommittén funnit sig kunna tillstyrka, att till honom måtte såsom löseskilling

utgå ett belopp av, i ett för allt, 3,000 kronor.

Medräknas kostnaderna för inköp av enskilda lägerkassans byggnader

ävensom ersättningarna för egendom, tillhörig förutnämnda militära befattningshavare,

uppgående till ett sammanlagt belopp av 46,000 kronor, uppgår

kostnaden vid ett platsantal av 1,293 enligt huvudförslaget till cirka 4,997

kronor och enligt alternativförslaget till cirka 5,047 kronor per vårdplats.

Till jämförelse med denna platskostnad har kommittén erinrat, att det

i propositionen nr 165 till 1928 års riksdag framlagda förslaget om nytt

hospital i Västerbottens län upptagits eu kostnad av cirka 8,750 kronor per

vårdplats. Genom att omändra och utbygga här ifrågavarande kasernetablissement

till en sinnessjukanstalt av den föreslagna omfattningen erhållas

således, yttrar kommittén, 1,293 vårdplatser för en kostnad, som med närmare

5 miljoner kronor understiger den kostnad uppförandet av ett helt

nytt sinnessjukhus med samma platsantal skulle betinga. Därjämte vinnes,

att dessa platser kunna bliva tillgängliga något fortare än vad som vore möjligt

genom en helt ny liospitalsanläggning.

Jag ber härefter att få något uppehålla mig vid frågan om överenskommelse

med Jönköpings stad på grund av Jönköpings regementes upphörande

och den ändrade organisationen för förutvarande Smålands artillerirege
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuni/I. Maj ds pro))Ofntion nr 220. 107

rnente. Kasernkommittén har fört underhandlingar om eu dylik överenskommelse

med representanter för staden, vilka förhandlingar resulterat i ett

av kommittén med staden, under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande, träffat avtal. Det torde ankomma på chefen för försvarsdepartementet

att i annat sammanhang upptaga avtalsfrågan till behandling.

Beträffande vissa delar av avtalet, vilka beröra med den nya sinnessjukanstaltens

upprättande sammanhängande frågor, ber jag emellertid att bär

få av kommitténs redogörelse återgiva följande.

I överenskommelsen har stadgats, att till etablissementet skall förläggas

en sinnessjukanstalt med plats för minst 1,100 patienter (§ 1). Därest

etablissementet icke före den 1 juli 1934 tagits i bruk för sitt nya ändamål,

skall kronan — med reservation dock för strejk, lockout och annan force

majeure — vara skyldig att till staden utgiva ersättning med 8,000 kronor

för helt kalenderår. Skulle etablissementet icke före den 1 juli 1937 hava

blivit omändrat och den nya anstaltens verksamhet blivit påbörjad, har det

ansetts skäligt, att ersättning, för helt kalenderår räknat, skall utgå med

ett till 20,000 kronor förhöjt belopp.

Enligt § 2 av överenskommelsen har staden förbundit sig att tillhandahålla

anstalten vatten, (jas och elektrisk ström till samma priser, som betalas av andra

större avnämare inom staden. Vidare har staden i § 3 åtagit sig att städse

hålla avloppsledning av tillfredsställande beskaffenhet från anstalten. En

tidigare för dylikt ändamål anlagd ledning med utlopp i Bocksjön skall

staden alltjämt underhålla; denna ledning är huvudsakligen avsedd att användas

såsom avloppsledning för dagvatten från anstaltsområdet.

■Jönköpings regementes soldathemsförening har på sin tid med vederbörligt

tillstånd låtit uppföra en byggnad, avsedd för föreningens verksamhet, i

omedelbar närhet av infanterietablissementet. Denna byggnad, vilken är

belägen utanför det egentliga kasernområdet, torde föreningen, enligt vad

kommittén inhämtat, vara villig att överlåta till kronan. Då byggnaden —

såsom av det föregående framgår — kan utnyttjas för sinnessjukanstaltens

räkning, har kommittén funnit sig böra tillstyrka, att densamma förvärvas

av kronan. Därest föreningen icke skulle kunna få byggnaden inlöst av

kronan, komme föreningen utan tvivel att göra en betydande förlust, enär

ett förflyttande av byggnaden till annan plats skulle draga stora kostnader.

Då Jönköpings stad emellertid måste anses tillskyndas stor ekonomisk fördel

genom förläggandet av en statlig sinnessjukanstalt till infanterietablissementet,

har kommittén ansett sig böra påfordra, att staden skall gälda den

löseskilling, som skall utgå för föreningens ifrågavarande byggnad. Sedan

kommittén besiktigat byggnaden, vilken enligt lämnad uppgift av föreningen

angivits äga ett värde av bortåt 20,000 kronor, har kommittén funnit sig

icke kunna åsätta densamma högre värde än cirka 12,000 kronor. Då det

torde förefinnas möjlighet att kunna förvärva byggnaden för kronans räkning

till sistberörda pris, har kommittén hemställt, att staden måtte åtaga

sig att gälda köpeskillingen. Härtill har staden lämnat sitt medgivande,

dock under uttryckligt förbehåll att det belopp staden skall utgiva för byggnadens

förvärvande icke får överstiga 12,000 kronor. I § 7 av överenskommelsen

hava intagits bestämmelser, grundade å nu angivna förutsättningar.

Under hand har kommittén erhållit meddelande om att soldatliemsföreningen

låter nöja sig med det belopp, som Jönköpings stad åtagit sig utgiva.

Under åberopande av vad i förevarande framställning anförts samt under

hänvisning till vad av kommittén i en uti 1928 års proposition nr 165 omnämnd

skrivelse den 12 februari 1927 framhållits rörande nödvändigheten

Kasernkommitténs

hemställan.

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Yttranden

över kasernkommitténs

förslag.

Arméförvaltningens

fortifikations

departement.

Chefen för

östra arméfördelningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

av att genom statens försorg låta anordna nya platser för vård av sinnessjuka

och vissa sinnesslöa har kasernkommittén gjort hemställan — förutom

om prövning från kronans sida av den med Jönköpings stad träffade överenskommelsen

— att det ledigblivna kasernetablissementet i Jönköping

måtte i huvudsaklig överensstämmelse med de av ingenjören Cederström

upprättade ritningarna omändras till en anstalt för vård av sinnessjuka, därvid

kommittén förordat det förslag, som betecknats såsom huvudförslaget.

Vidare har kommittén, för den händelse att kasernetablissementets nyttjande

för ifrågavarande ändamål vunne godkännande, hemställt att åtgärder måtte

vidtagas för att inlösa dels från förutvarande Jönköpings regementes enskilda

lägerkassa de fyra förut omförmälda, kassan tillhöriga byggnaderna för ett

sammanlagt belopp av 35,000 kronor, dels från nämnda regementes soldathemsförening

en föreningen tillhörig byggnad för ett pris av 12,000 kronor,

dels från kaptenen I. Sundström ett denne tillhörigt boningshus m. m. för

ett belopp av 8,000 kronor, dels och från kaptenen N. Bergstrand en del

denne tillhörig egendom för ett pris av 3,000 kronor. Slutligen har kommittén,

under nyss angivna förutsättning, hemställt, att det för sinnessjukanstalten

avsedda markområdet jämte därå befintliga byggnader, vilka

nu tillhöra Kungl. Maj:t och kronan eller komma att förvärvas av Kungl.

Maj:t och kronan, måtte från och med den 1 juli 1929 överföras från försvarsväsendet.

En av kommitténs ledamöter, professorn Petrén, har i stället för huvudförslaget

förordat alternativförslaget, vilket senare förslag han funnit — trots

att detsamma enligt verkställda beräkningar skulle draga en ökad kostnad

av 65,750 kronor -— vara att föredraga, särskilt i fråga om anordnandet av

snickar- och målarverkstäderna.

Över kasernkommitténs förslag har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

den 14 november 1928 avgivit utlåtande, vilket åtföljts av chefens

för östra arméfördelningen yttrande i ärendet. I berörda utlåtande förklarar

sig fortifikationsdepartementet kunna tillstyrka förslaget allenast under den

förutsättningen, att av arméfördelningsehefen framställda önskemål vunne

beaktande. Då dessa önskemål delvis beröra frågor, som inverka på bedömande

av förslaget om sinnessjukanstaltens upprättande, anser jag mig här böra i

huvudsak redogöra för vad arméfördelningsehefen anfört.

Arméfördelningsehefen har till en början uttalat, att han ansåge att, då

det nu gällde kasernetablissementets avstående för sjukvårdsändamål, de

militära behov, som förefunnes, först borde tillgodoses. Om av praktiska

skäl byggnader och dylikt, vilka alltjämt vore behövliga för militära

ändamål, lämpligen borde användas för annat ändamål, borde full kompensation

lämnas i penningar eller på annat sätt.

Med denna utgångspunkt har arméfördelningsehefen framställt önskemål

av i huvudsak följande innebörd:

Smålands arméartilleriregemente hade enligt arméfördelningsehefen behov

av sjukhusets överlåtande till regementet. Vidare vore arméartilleriregementet i

s. 169 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220. 169

stort behov av stängsel omkring alla sina utanför det ursprungliga kasernområdet

befintliga fält- och ballongförråd med dess dyrbara materiel. Sjukhuset

saknade jämväl hägnad. Idet kring förutvarande Jönköpings regementes

etablissement befintliga järnstaketet — och särskilt de monumentala

grindarna med sina grindstolpar — syntes därför böra undantagas vid etablissementets

överlämnande.

För arméartilleriregementet fordrades, utöver de av regementet redan

disponerade, ytterligare 14 under officerslägenlte ter, bestående av 2 eller 6 rum

i lika, fördelning. Detta behov kunde tillgodoses genom överlämnande till

regementet av de till infanterietablissementet hörande två underofficersbyggnaderna.

Dessa byggnader vore genom landsvägen till Ljungarum avskilda

från infanterietablissementet. Skulle emellertid av något skid de

ifrågavarande byggnaderna ej anses böra överlåtas på arméartilleriregementet,

borde dock sinnessjukanstalten åtminstone delvis påföras kostnaderna för

erforderliga nybyggnader.

I samband härmed borde påpekas, att 5 till infanterietablissementet hörande

bostadslägenheter, som för närvarande vore disponerade såsom tjänstebostäder

för underofficerare vid arméartilleriregementet, borde få disponeras

tills vidare och intill dess regementets byggnadsfråga bleve löst. Därjämte

borde sinnessjukanstalten förpliktigas att fullgöra försvarsdepartementets

förbindelse gent emot 6 underofficerare å övergångsstat, vilka nu vore tillförsäkrade

bostäder intill den 1 oktober 1929. Ävenledes borde sinnessjukanstalten

åläggas att övertaga de hyreskontrakt, som med stöd av fortifikationsdepartementets

skrivelse den 28 augusti 1928 avslutats av chefen för

Smålands arméartilleriregemente beträffande vissa lägenheter inom infanterietablissementet.

Arméartilleriregementet hade tidigare fått sin tvätt ombesörjd inom infanteriregementets

tvättinrättning. Skulle möjligheten härtill upphöra, bleve regementet

hänvisat till Jönköpings-Kalmar regementes tvättinrättning i Eksjö,

vilket skulle medföra avsevärt ökade kostnader. Vidare skulle det för artilleriregementet

vara till fördel att få disponera infanterietablissementets

badinrättning. Även om sinnessjukanstalten ej skäligen kunde tänkas bliva

ålagd att ensam reglera frågan angående arméartilleriregementets tvätt- och

badinrättning, syntes det emellertid ej vara mer än rätt och billigt, att anstalten

ekonomiskt bidroge i någon mån till denna frågas lösning. Även

kunde man tänka sig överflyttning av inom det förutvarande infanterietablissementet

befintliga ångpannor till en för tvätt-, bad- och matinrättningen

erforderlig och ifrågasatt ångcentral för arméartillerietablissementet.

Kostnaderna för nedmontering, överflyttning och uppmontering av de

förrådsbyggnader av korrugerad plåt, som kasernkommittén föreslagit skola

övertagas av artilleriregementet, borde bestridas av sinnessjukanstalten.

Vad anginge det markområde, som skulle överlämnas till sinnessjukanstalten,

hade, efter det förhandlingarna med chefen för Smålands arméartilleriregemente

ägt rum, fortifikationsdepartementet för nedbringande av

kostnaderna för eu ballonghall föreslagit ombyggnad av ett sommarstall

för dylikt ändamål. Ballongens hanterande krävde en omkring 1,000 meter

lång och 100 meter bred rak ränna å jämnt fält med utgångspunkt från

ballonghallen. För åstadkommande av en sådan ränna vore en jämkning

av den föreslagna gränsen erforderlig enligt eu å bilagd karta streckad

linje.

Slutligen har arméfördelningschefen framhållit, att den trafik, som förutsatts

komma att äga rum å den utmed sjukhusbyggnaden ledande vägen,

s. 170 Kontrollera mot PDF

Medicinal
styrelsen.

PMtsantatet.

170 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

komme att vålla obehag för sjukhuset och därför i stället borde ledas direkt

från landsvägen in på sinnessjukanstaltens område.

Genom remiss den 10 oktober 1928 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att efter samråd med byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd

avgiva utlåtande över kasernkommitténs ifrågavarande förslag. Till

medicinalstyrelsen har vidare den 23 november 1928 överlämnats, att tagas

i övervägande vid avgivande av det infordrade utlåtandet, det av arméförvaltningens

fortifikationsdepartement den 14 november 1928 över kasernkommitténs

förslag avgivna utlåtandet, åtföljt av chefens för östra arméfördelningen

yttrande i ärendet.

I anledning härav hav medicinalstyrelsen i ärendet avgivit utlåtande den

6 mars 1929. Vid utarbetande av utlåtandet har styrelsen dels fört förhandlingar

med representanter för byggnadsstyrelsen och 1927 års besparingsnämnd,

dels biträtts av överinspektören för sinnessjukvården i riket

E. Göransson och, i enlighet med Kungl. Maj:ts genom brev den 26 oktober

1928 givna bemyndigande, av överläkaren E. Lauritzen, varjämte styrelsens

arkitekt C. Westman deltagit i ärendets handläggning.

Utlåtandet åtföljdes av ritningar och kostnadsförslag dels å ändringar beträffande

vissa i kasernkommitténs förslag upptagna byggnader, dels å vissa

däri icke upptagna byggnader, vilka av styrelsen föreslås till uppförande.

Ifrågavarande, den 1 februari 1929 dagtecknade ritningar jämte en till desamma

hörande situationsplan hava, liksom de till kasernkommitténs förslag

hörande, uppgjorts av ingenjören Cederström. Kostnadsberäkningarna hava

utförts av samma personer, som verkställt motsvarande beräkningar till

kasernkommitténs förslag.

Jag ber nu att få angiva den huvudsakliga innebörden av det ändringsförslag,

som medicinalstyrelsen förordat. Till ledning för en översikt över

ändringsförslaget torde nyssnämnda situationsplan få såsom bilaga fogas vid

statsrådsprotokollet.

Vad först beträffar platsantalet, har medicinalstyrelsen erinrat, att styrelsen

i sin den 21 oktober 1927 framlagda reviderade plan rörande anskaffning

av nya platser för den statliga sinnessjukvården på grund av inhämtad

kännedom om kasernkommitténs då pågående utredning upptagit en sinnessjukanstalt

å Jönköpings regementes kasernetablissement med 1,200 platser.

Detta platsantal är, yttrar styrelsen, väl högt i betraktande av att anstalten

bleve uppdelad på endast två i sjukvårdsliänseende av varandra oberoende

huvudavdelningar, en för män och eu för kvinnor. Styrelsen förmenar

emellertid, i anslutning till de synpunkter som varit ledande för kasernkommittén,

att en ändamålsenlig omändring av etablissementet till eu fullständigt

organiserad sinnessjukanstalt icke gärna är möjlig, om platsantalet

sättes avsevärt lägre. Enligt medicinalstyrelsens ändringsförslag skulle

emellertid platsantalet utgöra 643 för män och 606 för kvinnor, varav styrelsen

såsom reservplatser beräknat 28 för män och 21 för kvinnor. Såsom

normal beläggningssiffra har styrelsen därför föreslagit 615 för män och

585 för kvinnor eller sammanlagt 1,200 platser.

s. 171 Kontrollera mot PDF

171

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Vidkommande anstaltsområdets areal liar styrelsen beträffande områdena

Al, A2 och B förklarat sig intet hava att erinra mot kommitténs förslag. Särskilt

liar styrelsen härvid framhållit angelägenheten av att området A2 icke

undantages från anstaltsområdet. De där belägna båda underofficersbyggnadernas

av arméfördelningschefen ifrågasatta användning som bostäder för

artilleriregementets personal skulle, yttrar styrelsen, på grund av det stora

antal personer, 20 familjer, som det här rör sig om, och det omedelbara

grannskapet till anstalten bliva för densamma synnerligen oläglig, oavsett

anstaltens behov av bostadslägenheterna för sina egna befattningshavare.

Mot den jämkning i fråga om avgränsningen åt öster av området C mot

arméartilleriregementets övningsfält, som arméfördelningschefen påyrkat,

har styrelsen ansett sig icke böra resa någon invändning. Styrelsen har

vidare förklarat sig icke påyrka ändring i C-områdets föreslagna begränsning

åt nordost, vilken betingats av att sjukhusbyggnaden ansetts böra tillhöra

arméartilleriregementet, ehuru en vidgning av området åt detta håll

givetvis i och för sig vore önskvärd.

Vad området D beträffar har styrelsen anfört följande.

Området D, omfattande omkring 25 har, ligger avskilt från det övriga

anstaltsområdet och på så stort avstånd, att arbete därstädes icke lämpligen

kan bedrivas med å anstalten boende patienter. Det synes även

sakna odlingsbar mark i tillräcklig omfattning för en eventuell förläggning

av en arbetskoloni. Kommittén har ansett sig böra reservera detsamma

för anstalten, enär det synts kunna vara av viss betydelse såsom promenad-

och utflyktsplats. I sådant hänseende kan dock områdets läge på

andra sidan om artilleriregementets övningsplats anses innebära en viss

olägenhet, varjämte den skogbevuxna södra delen av området Al erbjuder

mera lämpligt belägen och fullt tillräcklig plats för ändamålet. Styrelsen

finner icke något påtagligt behov föreligga att för anstalten disponera ifrågavarande

område, och då tillsyn, eventuell hägnad m. in. kan tänkas medföra

besvär och kostnad, får styrelsen föreslå, att detsamma icke tillägges

anstalten.

Anstaltens sammanlagda område skulle, efter de av medicinalstyrelsen

förordade reduktionerna, komma att utgöra omkring 70 har, enligt styrelsens

åsikt i och för sig visserligen väl knappt, men till väsentlig del bestående

av mark, som lämpar sig för patienternas sysselsättning med utearbete.

Det ändringsförslag beträffande kasernetablissementets anordnande till

sinnessjukanstalt, som medicinalstyrelsen framlagt, innebär viss omläggning

i kasernkommitténs plan för patientförläggningen. Berörda omläggning har

huvudsakligen föranletts av ett önskemål, som styrelsen tillagt stor vikt,

nämligen anordnandet vid anstalten av en upptagningspaviljong för nyinsjuknade,

ej våldsamma eller störande patienter, i likhet med vad styrelsen föreslagit

beträffande den nya anstalten för sinnessjuka inom Västerbottens län.

Härom anför styrelsen följande.

I fråga om behovet av en sådan paviljong tillåter sig styrelsen hänvisa

till vad styrelsen i skrivelse den 7 februari 1929 med omarbetat förslag till

anstalt vid Umeå anfört.

Anstalfs
området.

Förslag till

omändring av

kasernetablissementet.

Vissa omläggningar

i planen

för patientförläggningen

m. m.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Kasernkommittén bär i sitt förslag beaktat denna angelägenhet så till

vida, som kommittén omnämnt, att viss angiven plats inom byggnadsområdet

funnes, lämplig för anordnandet framdeles av en upptagningspaviljong av

sådan art. Styrelsen har emellertid, oavsett angelägenheten av att inrättandet

av paviljongen från början ingår som ett led i anstaltens sjukvårdsorganisation,

ansett önskvärt, att anstaltens väl höga platsnumerär icke framdeles

ytterligare ökas genom paviljongens tillkomst. Detta önskemål kan

lämpligen tillgodoses genom minskning av det av kommittén föreslagna, i

och för sig väl höga antalet platser för halvoroliga. För manssidan gäller det

i detta hänseende en nybyggnad. För kvinnosidan kan den för de halvoroliga

avsedda kasernbyggnaden genom en något ändrad disposition apteras

för ändamålet utan den av kommittén föreslagna tillbyggnaden med två

flyglar. Med slopandet av dessa flyglar, vilket även ur andra synpunkter

är önskvärt, minskas givetvis platsantalet i byggnaden.

Styrelsen föreslår sålunda uppförandet av en upptagningspaviljong av

samma beskaffenhet som den för den nya anstalten i Västerbottens län föreslagna,

med fyra lika avdelningar, två för män och två för kvinnor, och 52

platser för vartdera könet. I anslutning härtill föreslås, att nybyggnaden

för halvoroliga manliga sjuka anordnas med ett lägre platsantal än det

kasernkommittén föreslagit, eller med 222, samt att i den för halvoroliga

kvinnliga avsedda kasernbyggnaden anordnas 204 platser, vilka skulle vinnas

utan tillbyggnader.

I detta sammanhang torde jag få omnämna vad medicinalstyrelsen i sitt

förevarande utlåtande yttrat rörande frågan om organisationen av anstaltens

sjukvårdsledning, enär denna fråga står i visst samband med styrelsens förslag

om inrättande av en upptagningspaviljong vid anstalten. Styrelsen har

i berörda ämne anfört huvudsakligen följande.

Därest Kungl. Maj.ds proposition nr 89 till innevarande års riksdag angående

vissa med förslag till sinnessjuklag in. m. sammanhängande frågor

vunne riksdagens bifall, skulle förutsättningar föreligga för att sjukvårdsledningen

vid Jönköpingsanstalten bleve fördelad på flera, enligt de i propositionen

framlagda principerna tre, överläkare. Eu rationell dylik uppdelning

skulle enligt styrelsens mening kunna ske på det sätt, att huvudparten av

vardera könssidan ställdes under ledning av var sin överläkare, under det

att en tredje överläkare, som tillika skulle vara sjukhuschef, finge sig anförtrodd

ledningen av sjukvården inom upptagningspaviljongen. Denna del

av sjukhuset skulle bilda en rätt väl avgränsad sjukvårdsenhet, i det att

patienterna där i regel upptoges utifrån och mera undantagsvis genom överflyttning

från sjukhusets övriga avdelningar. Antalet vore visserligen litet

i förhållande till antalet å envar av de andra överläkarnas avdelningar; men

patientomsättningen komme att bliva relativt långt större än å dessa, vartill

komme att undersökning och behandling av nyinsjuknade i särskilt hög

grad lade beslag på läkarens tid. Utan upptagningsavdelning bleve en ändamålsenlig

uppdelning av sjukvården mellan tre överläkare svår att ordna,

och med en uppdelning på allenast två överläkare skulle antalet patienter

å varderas avdelning bliva så stort, att åtminstone den överläkare, som därjämte

vore sjukhuschef, icke skulle kunna äga den kännedom om patienternas

tillstånd, som vore önsklig.

Vissa i det följande närmare angivna ändringar i den av kommittén föreslagna

dispositionen av byggnaderna hava dessutom medfört smärre änd
-

s. 173 Kontrollera mot PDF

173

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ringar även beträffande förläggningsplanen. Enligt styrelsens förslag skulle

densamma te sig på sätt framgår av följande översikt, i vilken för jämförelse

medtagits motsvarande siffror enligt kasernkommitténs förslag:

Plan för patient f örläggningen.

Antal avdelningar

Antal platser

Enligt

Enligt

Enligt

Enligt

styrelsens

kommitté-

styrelsens

kommitté-

förslag

förslaget

förslag

förslaget

Mans sidan.

Upptaguingspaviljong ..

2

—

52

_

(nybyggnad)

Öppendörrpaviljong .......................

1

i

19

20

(nuvarande vaktbyggnad)

Paviljong för lugna .................

1 öppen

1 öppen

28

24

(nuvarande kasernbyggnad)

4 slutna

6 slutna

182

197

Paviljong för halvoroliga..................

G

6

222

262

(nybyggnad)

Paviljong för oroliga.....................

(nybyggnad)

4.

4

140

140

Summa

18

18

643

643

Kvinnosidan.

Upptagningspavilione .....................

2

—

52

_

(nybyggnad)

Paviljong för lugna .......................

1 öppen

1 öppen

28

24

(nuvarande kasernbyggnad)

4 slutna

5 slutna

182

173

Paviljong för halvoroliga ...............

4

8

204

293

(nuvarande kasernbyggnad)

Paviljong för oroliga .....................

4

4

140

140

(nybyggnad)

Summa

15

18

606

630

Yissa av medicinalstyrelsen föreslagna ändringar i dispositionen av lokaler

inom sjukvårdsbyggnaderna sammanhänga med styrelsens ståndpunkt i fråga

om anordnande av Jculvertar såsom kommunikationsleder inom anstalten.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kasernkomittén föreslagit,

att de kulvertar, som måste anläggas till de större byggnaderna

för rörledningar m. m., skulle göras så rymliga, att de kunde användas

som kommunikationsled för personal och patienter samt för transport av

mat och tvätt m. m.

En sådan anordning har, yttrar medicinalstyrelsen, med hänsyn till nordligt

klimat vidtagits vid Östersunds hospital och föreslagits beträffande nytt

hospital vid Umeå samt på grund av starkt koncentrerad byggnadsplan kommit

till användning vid Hälsingborgs hospital. Även vid Jönköpingsanstalten vore

en dylik passage till gagn, men den finge i så fall enligt styrelsens mening

göras något rymligare än av kommittén föreslagits. De omständigheter,

som gjorde densamma särskilt påkallad vid nyssnämnda tre anstalter, förelåge

emellertid icke här, och då kostnaderna för anordningen vore rätt avsevärda,

ansåge sig styrelsen böra förorda, att den måtte utgå ur förslaget.

s. 174 Kontrollera mot PDF

Sjukvårds
byggnaderna.

174 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Efter omnämnande av medicinalstyrelsens ståndpunkt i nu omförmälda,

på förslagets gestaltning i övrigt inverkande frågor anhåller jag att få lämna

en redogörelse för medicinalstyrelsens dispositionsförslag för de olika byggnaderna,

i den mån detsamma avviker från kommitténs förslag.

Vad sjukvårdsbyggnaderna angår, har styrelsen till en början behandlat

kommitténs förslag om inläggandet i var och eu av de tre kasernbyggnaderna

av eu centraltrappa jämte hiss. I denna fråga, vilken i viss mån sammanhänger

med spörsmålet om kulvertarna. har styrelsen anfört följande.

Från kaserngårdssidan är centraltrappan enligt kommittéförslaget tillgänglig

endast från byggnadernas med kulvertarna kommunicerande källarvåningar.

I och med slopandet av kulverttransporter skulle således hissens användande

för forslandet exempelvis av maten betinga, att denna först finge nedföras

i källaren. I övrigt synes den föreslagna anordningen medföra en väl

stor anhopning av trafiken till denna centraluppgång, som tillika skulle användas

för samtliga avdelningars inom byggnaden kommunikation med promenadgårdarna.

Då enligt styrelsens förslag om kulvertförbindelsens borttagande

all trafik till byggnaderna komme att ske i markplanet, torde de

två befintliga trappuppgångarna från kasernplanen lämpligen böra anlitas

härför, och styrelsen har därför föreslagit inläggandet av en hiss vid var

och en av dessa trappuppgångar. I stället skulle den av kommittén föreslagna

centraltrappan med där förlagd hiss icke komma till utförande.

De anordningar, som styrelsen föreslagit för avdelningarnas förbindelse

med promenadgårdarna, komma att framgå av redogörelsen i det följande.

Såsom av det föregående framgår, förekomma i kommitténs förslag på

några håll förläggning av hela sjukavdelningar till våningen 3 trappor upp.

Med avseende å förslaget härutinnan har styrelsen anfört följande.

En så lång trapp-passage mellan avdelning och promenadgård är för patienterna

besvärlig, och hissarna, som rymma ett relativt litet antal personer

och taga personal i anspråk vid användningen, torde blott i särskilda undantagsfall

kunna anlitas för patienterna. Härav kan lätt bliva en följd, att

patienternas vistelse i det fria inskränkes. Styrelsen har därför i sitt ändringsförslag

till denna våning förlagt väsentligen sovlokaler. Inom paviljongerna

för lugna patienter hava dock även arbetssalar, liksom i kommitténs

förslag, måst förläggas dit.

Styrelsen har vidare beträffande förläggningen av personalrum anfört följande.

I kommitténs förslag äro inga rum för personal förlagda vid avdelningarna.

Styrelsen anser det ändamålsenligt, att åtminstone ett sådant rum

finnes vid varje avdelning, i regel avsett för den, som har sig anförtrodd

den närmaste ledningen av avdelningen. Å andra sidan äro i kommitténs

förslag i stor utsträckning personalrum placerade över patienternas sovrum,

även å avdelningar för oroliga. Denna anordning är visserligen tillämpad

på många av landets övriga sinnessjukhus, men klagomål däröver hava ofta

försports både från personalens och patienternas sida. Att personalen under

sådana förhållanden icke sällan störes av oro från underliggande patientlokaler,

är självfallet. Olägenheterna därav kunna vara betydande, exempelvis

för personal, som efter nattjänstgöring skall sova på dagen. Men även

patienterna, vilkas sovtid börjar tidigt på aftonen, kunna lätt oroas från

överliggande personalrum, där man icke rimligen kan begära, att absolut

s. 175 Kontrollera mot PDF

175

Kanyl. Maj ds proposition nr 220.

stillhet skall iakttagas. I det av styrelsen ingivna iindringsförslaget — liksom

vid de senaste av styrelsen uppgjorda förslagen till sinnessjukhusanläggningar

— har hänsyn tagits till nämnda förhallanden.

I fråga om utrymmet för patienterna förklarar sig styrelsen hava i sitt

ändringsförslag i stort sett följt samma principer, som kommit till uttryck

i kommittéförslaget. Dock har, med hänsyn till att sänglägesbehandlingen

inom sinnessjukvården enligt styrelsens mening torde kunna motses få mindre

omfattning, utrymmet i sovsalarna i allmänhet något minskats, varemot utrymmet

i daglokalerna flerstädes ökats. Därjämte hava vissa smärre utrymmen

i närheten av daglokalerna inrättats för förvaring av arbetsmateriel.

Beträffande de särskilda paviljongerna har styrelsen under hänvisning beträffande

förslagets detaljer till ritningarna anfört följande.

Upptagningspaviljongen är, frånsett några smärre omändringar med hänsyn

till väderstrecken, föreslagen att uppföras efter samma ritning, som av arkitekten

C. Westman uppgjorts för det föreslagna sinnessjukhuset vid Umeå.

Paviljongen föreslås förlagd å den av kasernkommittén angivna platsen norr

om paviljongen för lugna manliga sjuka.

Öppen-dörr-paviljong en i nuvarande vaktbyggnaden har enligt styrelsens förslag

plats för endast 19 patienter, i det att utrymme i bottenvåningen måst

beredas för en översköterska. Den av kommittén föreslagna bostadsinredningen

å vinden har nämligen ansetts icke böra komma till stånd på grund

av den knappa rumshöjd, som där kan ernås. I övrigt hava några smärre

ändringar i kommitténs förslag företagits för att minska kostnaden.

Paviljongerna för lugna hava föreslagits lika anordnade för män och kvinnor.

I båda hava utrymmen av samma storlek som i kommitténs förslag

inlagts för sjuk personal. Avdelningarnas antal enligt kommitténs förslag

har synts kunna något minskas i samband med centraltrappans borttagande.

I bottenvåningen är en avdelning om 54 sängar inrymd, i våningen 1 trappa

upp två övervakningsavdelningar om 32 och 35 sängar. I våningen 2 trappor

upp finnes eu öppen-dörr-avdelning om 28 sängar samt dag- och matrum

jämte ett par sovsalar för eu avdelning om 61 sängar. Avdelningens

övriga sovrum hava förlagts till våningen 3 trappor upp. Denna våning

har i övrigt apterats till arbetssalar, jämte det vid ena gaveln några personalrum

inlagts.

De lugna avdelningarnas kommunikation med promenadgårdarna har styrelsen

tänkt sig på följande sätt.

Genom avdelningen i bottenvåningen är en passage anordnad från ena

huvudtrappan till en särskild utgång till promenadgården. Denna passage

är avsedd att anlitas jämväl av de med samma trappuppgång kommunicerande

båda avdelningarna i våningarna 1 respektive 2 trappor upp. För

avdelningen i bottenvåningen medför passagen en viss olägenhet, i det att

densamma skiljer avdelningens dagrum från matrummet. Det kan därför

ifrågasättas, huruvida icke passagen snarare borde förläggas längs avdelningens

gränsvägg mot avdelningen för sjuk personal, varigenom nämnda

olägenhet skulle bortfalla, men vissa fördelar, såsom bättre belysning och

direkt ingång till hissen, skulle därmed förloras. Denna detalj har ingen

betydelse för kostnaden, och i intetdera fallet kan enligt styrelsens mening

passagens befintlighet bliva till avsevärt men för avdelningen. Av de båda

avdelningarna vid den andra huvudtrappan får öppen-dörr-avdelningen fri

kommunikation med kaserngården genom en i denna flygel befintlig särskild

trappuppgång, under det att övervakningsavdelningen kan använda en passage,

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Byggnader för

administration,

ekonomi, bostäder

m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

som är anordnad till promenadgården genom källarvåningen. En annan

möjlighet är, att de få uppevarande patienterna från denna avdelning passera

kaserngården den korta vägen omkring ett liörn av byggnaden.

I fråga om paviljongerna för halvoroliga och oroliga patienter yttrar styrelsen:
Enligt

kommitténs förslag skulle paviljongen för halvoroliga kvinnor anordnas

i en av kasernbyggnaderna, tillbyggd med två vinkelrätt mot huvudbyggnaden

utlöpande flyglar. Anmärkas må, att dessa tillbyggnader, om de

komme till utförande, enligt styrelsens mening borde förses med egna trappuppgångar

med hänsyn till brandfara.

Kommittéförslaget har åtta avdelningar, varav 6 övervakningsavdelningar

om 40 ä 43 sängar och tvenne avdelningar om 20 respektive 24 sängar.

Ändringsförslaget har fyra avdelningar om 50 ä 52 sängar, men vardera

avdelningen är uppdelad på 2 våningar, med övervakningssalar jämte ett

mindre dagrum samt flertalet övriga sovrum i en våning och daglokaler för

alla under hela eller större delen av dagen uppevarande patienter samt ett

litet antal sovplatser, avsedda för patienter, som icke kräva permanent tillsyn

under natten, i en annan våning. Därvid har den anordningen vidtagits, att

lokalerna för de uppevarande äro förlagda till bottenvåningen och våningen

1 trappa upp samt hava förbindelse med promenadgårdarna genom två

enkom för detta ändamål inlagda trappor. Nödigt antal enkelrum har erhållits

genom att härtill använda eu del av det befintliga korridorutrymmet.

Planläggningen av paviljongen för halvoroliga män är något olikartad enligt

de båda förslagen, delvis beroende på borttagandet i ändringsförslaget

av transportkulverten. I detta förslag bär förbindelse mellan trappuppgångarna

åstadkommits utan att sovrum behöva passeras. I stället äro enkelrummen

förlagda icke omedelbart intill vaksal utan vid en liten med vaksalen

kommunicerande korridor. Byggnaden föreslås förlagd längre åt öster

i linje med paviljongen för oroliga manliga sjuka.

Beträffande paviljongerna för oroliga avse ändringarna —• förutom sådana

som äro föranledda av transportkulvertens borttagande — väsentligen en

lika fördelning av dagutrymmena de olika avdelningarna emellan för undvikande

av den av kommittén föreslagna, men enligt styrelsens mening mindre

lämpliga anordningen, att uppevarande patienter från en avdelning skola

vistas i en annan avdelnings daglokaler.

På de grunder, som av kommittén anförts, och med stöd av den utredning,

som styrelsen med skrivelse den 7 februari 1929 till Kungl. Maj:t överlämnat

angående våningsantalet i paviljongerna för oroliga sjuka vid det

föreslagna hospitalet inom Västerbottens län, har styrelsen, i likhet med

kommittén, föreslagit dessa paviljongers uppförande i endast två våningar.

I eu särskild bilaga har styrelsen meddelat en jämförande översikt över

patienternas fördelning i paviljonger, avdelningar, samrum och enkelrum

enligt vartdera förslaget. Av denna översikt, beträffande vilken jag får hänvisa

till handlingarna, framgår, att antalet enkelrum, som enligt den förut

lämnade redogörelsen för kommittéförslaget skulle utgöra 242 eller 19 % av

det totala patientantalet, i medicinalstyrelsens förslag minskats till 211,

motsvarande Yl % av platsantalet.

Börande andra byggnader än sjukvårdsbyggnaderna innehåller medicinalstyrelsens

redogörelse huvudsakligen följande.

Genom en del ändringar i den av kommittén föreslagna dispositionen av

administrationshyggnaden, nämligen minskning av det enligt styrelsens mening

s. 177 Kontrollera mot PDF

177

hviii/l. Majds /»''o/iositiim nr 220.

onödigt stort tilltagna utrymmet för vissa ändamål, förläggning till annat

hus av rum för bibliotek och pastorsexpedition m. m. har styrelsen i sitt

ändringsförslag kunnat få in ytterligare några bostadsrum för befattningshavare,

som här hava sin verksamhet, bättre förlagda familjebostäder för

läkare samt den ena av dessa bostäder utökad med två rum.

Beträffande användningen av förutvarande mässbyggnaden ansluter sig styrelsen

i huvudsak till alternativförslaget men föreslår samlingsrummens förläggande

till förutvarande mathallen. Hela mässbyggnaden, med undantag

av bostadsrummen i vindsvåningen skulle därför apteras till verkstäder och

arbetslokaler. Yissa för sådant ändamål av kommittén föreslagna källarutrymmen

i nybyggnaderna för halvoroliga och oroliga patienter skulle bland annat

på grund av dessa källarvåningars djupa läge bliva föga tjänliga för ändamålet.

Aven de enligt kommitténs förslag bibehållna verkstäderna i förutvarande

ver/cstadshuset skulle enligt ändringsförslaget förläggas till mässbyggnaden,

och i stället skulle verkstadshuset apteras till bostadsrum.

Mathallen skulle enligt styrelsens ändringsförslag, liksom enligt alternativförslaget,

innehålla matsalar för personal, men därjämte hava enligt ändringsförslaget

dit förlagts såväl festsal, något annorlunda anordnad än i

alternativförslaget, som samlingsrum för personalen. Enär festsalen torde

i icke. ringa utsträckning kunna disponeras även för sistnämnda ändamål,

har minskat utrymme i övrigt härför avsetts.

Enligt styrelsens mening lämpar sig gymnastikhuset på grund av sin

stora bredd ej rätt väl för inrättandet av bostadsrum, och för de i alternativförslaget

ifrågasatta verkstäderna synas utrymmena vara alltför stora.

Het skulle väl kunna ifrågasättas att bibehålla byggnaden i oförändrat skick.

För gymnastik och idrott, lekar och spel o. s. v., vars betydelse för sinnessjukvården

alltmera gör sig gällande, vore byggnaden av stort värde för anstalten.

Men även för ett annat ändamål kunde densamma komma till god

användning, nämligen för inrättandet av anstaltens tvättinrättning. Denna

skulle här erhålla avsevärt bättre lokaler iin medelst den av kommittén föreslagna

tillbyggnaden till nuvarande tvättinrättningen. Den senare är särskilt

ifråga . om utrymme för utlämning och förråd väl trång och skulle

säkerligen visa sig icke vara tillfyllest, därest anstalten, såsom blivit ifrågasatt,

. skulle utföra tvätt jämväl för artilleriregementet. Då eu kostnadsberäkning

givit vid handen, att inrättandet av tvättinrättningen i gymnastikhuset

därtill skulle ställa sig något, omkring 17,000 kronor, biiligare än

tvättinrättningens anordnande enligt kommitténs förslag, och då slutligen

en mindre clel av gymnastikhuset vid genomförandet av styrelsens ändringsförslag

bleve över att användas för gymnastikövningar in. m., har styrelsen

ansett, att byggnadens utnyttjande enligt detta förslag är det för anstalten

fördelaktigaste.

Med tvättinrättningens förläggande till gymnastikhuset uppstår frågan

om lämpligaste sättet att använda bottenvåningen i nuvarande tvätt- och

badbyggnaden. Styrelsen har funnit, att våningen bör ingå i ett dit förlagt

ångpannehus med tillhörande verkstäder. Vid en jämförelse mellan kommitténs

och styrelsens förslag i fråga om ångpannehus må nämnas, att anläggningen

enligt det senare förslaget skulle bliva rymligare och ändamålsenligare. Den

ställer sig också något dyrare; men en jämförelse av kostnaderna kan icke

göras lösryckt från kostnadsberäkningen för de båda förslagens dispositioner

i sin helhet beträffande omändringar och nybyggnader för ångpannehus,

tvättinrättning, bad, bostadsrum i påbyggnad av tvättinrättningen i ena

fallet och i gevärsförrådet i det andra, enär dessa dispositioner i vartdera

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 184 haft. (Nr 220.) 421 29 12

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Kungl. Majds proposition nr 220.

förslaget gripa in i varandra. Platsen för ångpannehuset ligger enligt styrelsens

förslag i anstaltens centrum, dock på avsevärt avstånd från sjukpaviljongerna,

å andra sidan alldeles intill de inrättningar för kök och tvätt,

där en betydande ångförbrukning äger rum. Enligt kommitténs förslag är

byggnaden mera undanskjuten men ligger där i omedelbar närhet av bland

annat en sjukpaviljong och kyrksalen.

Gevärsförrådet har av styrelsen föreslagits inrett till bostadsrum för ogift

personal.

Beträffande kyrksalsbyggnaden föreslår styrelsen blott den ändringen, att

den i kommitténs förslag upptagna bostadslägenheten om 1 rum och kök

utgår och dess utrymmen i stället användas för bibliotek och predikantens

expedition.

liyhofs manbyggnad. Med hänsyn till att det här är fråga om ett gammalt

trähus, som saknar källare, och om vars beskaffenhet det är vanskligt

att på förhand förskaffa sig tillförlitlig kännedom, finner styrelsen det icke

tillrådligt att, såsom kommittén föreslår, förse liuset med anläggning för centraluppvärmning

utan föreslår att kakelugnarna bibehållas. Därmed följer

givetvis bibehållandet i stor utsträckning även av den nuvarande rum sindelningen.

Såsom av det föregående framgår, har styrelsen i sitt förslag inlagt ett

mindre antal personalrum i sjukpaviljongerna än kommittéförslaget upptager,

varjämte anordnandet av personalrum i gymnastik- och mässbyggnaderna

icke ingår i styrelsens förslag. I stället föreslår styrelsen uppförandet av

en särskild skötersJcebyggnad i likhet med det inom kommittén väckta alternativförslaget

men större än den däri upptagna. Byggnaden avses att förläggas

å Byhofsområdet mellan Ryhof och underofficersbostäderna samt

att uppföras i tre våningar med sammanlagt G6 rum. Detta rumsantal betingas

även därav, att styrelsen anser det oundgängligt att tillhandahålla sköterskorna

enkelrum i större utsträckning än vad kommittén föreslagit. Rummen

föreslås samtliga lika och av sådan storlek, att de kunna användas

för en eller två personer, med anpassning efter antalet sköterskor. För

förestånderska kunna två rum förenas till dubblett. Byggnaden avses uppvärmd

genom anslutning till anstaltens värmecentral.

Såsom förut angivits ingår även en portvaktsstuga i styrelsens förslag.

Förslaget om denna byggnad sammanhänger i viss man med det sätt, varpa

styrelsen tänkt sig ordnandet i övrigt av infarten till sinnessjukanstalten. I

fråga om vägar till anstalten har styrelsen anfört följande.

Tvärs igenom det föreslagna området löper landsvägen till Ljungarum

helt nära några av de till sjukpaviljonger avsedda kasernbyggnaderna och

skiljande det tilltänkta sjukhuskomplexet från Byhofsområdet med dess trädgårdsanläggning,

där många av patienterna komma att vara i arbete. Detta

landsvägens läge bleve för patienternas rörelsefrihet och ostördhet av obehöriga

till avsevärt men. Bland annat skulle härav förorsakas att, såsom

också av kommittén föreslagits, de invid vägen belägna promenadgårdarna

till tvenne sjukpaviljonger finge i stor utsträckning omgivas av murar, varigenom

den vackra utsikten från promenadgårdarna västerut skulle stängas.

Genom länsstyrelsens försorg har medicinalstyrelsen fått mottaga en av

distriktsingenjören i östra väg- och vattenbvggnadsdistriktet B. Ekwall den

28 november 1928 ingiven utredning med förslag till landsvägens omläggning.

Tvenne alternativ hava därvid undersökts.

Enligt alternativet T skulle den nya vägen utgå från Begementsgatan i

s. 179 Kontrollera mot PDF

ICungl. Majds proposition nr 220. 179

Jönköping i den s. k. Kronovägens förlängning och förläggas omedelbart

nedanför Ityliofs manbyggnad och vidare i skogskanten fram till den nuvarande

vägen e:a 800 m. söder om kasernerna. Med denna sträckning erhölles

förbättrad profil och ungefär likvärdig plan, jämfört med den nuvarande

vägen. Den nya väglinjen skulle bliva 1,088 in. lång, och anläggningskostnaden

har beräknats till 44,100 kronor.

Alternativet II avser eu omläggning, börjande ungefär vid anstaltsområdets

norra gräns och sträckande sig i en åt väster konvex båglinje ovanför

Ityliofs manbyggnad fram till nuvarande vägen vid en punkt 300 m.

söder om kasernerna. Vägprofilen bleve i detta fall tämligen oförändrad

men plansträckningen försämrad, jämfört med den befintliga vägen. Den

nya väglinjen skulle bliva 709 m. lång, och anläggningskostnaden har beräknats

till 20,500 kronor.

Distriktsingenjören Ekwall förordar det förstnämnda alternativet.

I båda fallen skulle vägen komma så långt bort från paviljongerna, att

promenadgårdsmurarna kunde ersättas med stängsel, som ej hindrade utsikten,

men i övrigt äger alternativet I betydande fördelar framför alternativet

II. Genom det förra skulle ernås, att landsvägen komme i utkanten

av anstaltens område och över mark, som för anstaltens drift vore av

underordnad betydelse. Genom det senare komme vägen alltjämt inom

området, genomskärande en stor del av den förut nämnda trädgårdsanläggningen.

Då alternativet I jämväl för landsvägstrafiken är mera ändamålsenligt,

anser styrelsen, att detta alternativ avgjort är att förorda.

Styrelsen har funnit synnerligen önskvärt, att eu omläggning av landsvägen

utföres, i huvudsaklig överensstämmelse med den av Ekwall såsom

alternativ I föreslagna. Då en dylik omläggning bland annat på grund av

vägprofilens förbättring i jämförelse med den befintliga ansetts beröra även

allmänna trafikintressen, har styrelsen emellertid icke funnit tillräcklig anledning

att föreslå en belastning av anslaget till sinnessjukhusanläggningen

med kostnaden för ifrågavarande vägarbete, varför styrelsen med särskild

skrivelse underställt detta ärende Kungl. Maj ds prövning.

Vidkommande portvaktsstugan har styrelsen härefter anfört följande.

Styrelsen anser, att all trafiken till anstalten från staden bör följa landsvägen,

till dess an stalt sgrän sen vid ravinen passerats. Här bör en portyaktsstuga

förläggas och varutransporten dirigeras å väg utefter ravinen

inom anstaltsomradet, under det att den övriga trafiken följer nuvarande

landsvägen fram till administrationsbyggnaden, såsom av kommittén föreslagits.

På detta sätt skulle önskvärd kontroll över afl trafiken till själva

sjukhusområdet (B-området) komma till stånd. Sker den av stvrelsen ifrågasatta

omläggningen av landsvägen, och kommer därmed den nuvarande landsvägen

att tillhöra området och kunna avstängas med grindar, bliver den av

styrelsen förordade anordningen än mera effektiv, i det att all trafiken till

anstaltsomradet — den obetydliga trafiken söderifrån skulle i så fall inledas

genom infarten vid norra gränsen — då kunde kontrolleras av portvakten

vid områdesgränsen, varigenom den inre portvakten i administrationshuset,

vilken tillika skall tjänstgöra i telefoncentralen, icke skulle bliva upptagen

av kontroll över trafiken utan väsentligen stå de besökande till tjänst med

upplysningar.

Av arméfördelningschefen har gensaga gjorts mot användningen för transporter

till anstalten av vägen förbi sjukhuset, enär trafiken komme att vålla

obehag för sjukhuset. Att så kan bliva fallet, finner styrelsen ovedersägligt.

s. 180 Kontrollera mot PDF

Beräkning av

byggnadernas

storlek i förhållande

till

antalet sjuksängar.

Hägnad.

180 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Här föreligger sålunda ytterligare ett skäl för transportvägens förläggande

söder om ravinen, inom anstaltens eget område.

Portvakts stugan är i medicinalstyrelsens förslag avsedd att uppföras i

trä och med två våningar, innehållande ytterligare en bostadslägenhet jämte

portvaktens.

I fråga om det i kommittéförslaget upptagna bageriet har medicinalstyrelsen,

som ansett det kunna ifrågasättas, huruvida icke anstaltens brödbehov

kan tillgodoses genom leverans på förmånligare villkor än genom egen

bageridrift, ansett sig böra föreslå, att anläggning av bageri icke nu beslutas

utan att frågan härom tillsvidare lämnas öppen, till dess att efter anstaltens

ibruktagande närmare kännedom om leveransmöjligheter och priser före
ligg''1-
-

Beträffande övriga i kommitténs förslag upptagna byggnader har medicinalstyrelsen

icke haft något att erinra.

En uppmätning av våningsytan inom anstaltsbyggnaderna enligt såväl

kommitténs förslag som medicinalstyrelsens ändringsförslag har företagits

och framgår av följande översikt, som upptager motsvarande siffror även

för Hälsingborgs hospital och det omarbetade förslaget till hospital vid

Umeå.

Översikt över våningsyta.

Hospital vid Jönköping

Kasern
kommitténs
förslag
-

vänings
yta
-

per sang

m2

Medicinal
styrelsens
ändringsförslag
-

våning:

yta

Til*

per sang

Hälsingborgs

hospital

vånings
yta
-

per sang

Byggnader för sjukvård

(inkl. där befintliga rum

_ för personal) ............... j 30 122

Övriga byggnader (för administration,

ekonomi, j

samlingsrum, bostäder \

m. m.) ........................j 14 632

23.6 6

29 832

11.49 15 769

Summa i 44 7541 35.xölj 45 601

23.89

12 63

36.52

37 500: 26.7 8

14 570! 10.41

52 070 '' 37.19

Förslag till

Umeå hospital

vamngs
yta
-

per sang)

m2

2100b 22.06

11453! 12.03

32 454( 34.091

Dessa siffror äro, framhåller styrelsen, givetvis beroende av åtskilliga vid

de särskilda anstalterna sinsemellan olikartade förhållanden.

Beträffande hägnad kring sinnessjukhuset anför styrelsen huvudsakligen

följande.

Mot den av kommittén föreslagna inhägnaden av område och promenadgårdar

har styrelsen i stort sett intet att erinra. Därest omläggningen av landsvägen

kommer till stånd, bortfaller emellertid behovet av staket såväl

mellan administrationshuset och de å ömse sidor om denna belägna sjukpaviljongerna

som å sträckan från paviljongen II utmed vägen söderut.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr 220.

1HI

Under donna förutsättning kan givetvis även det föreslagna uppförandet av

murar omkring större delen av promenadgårdarna till sistnämnda paviljonger

undgås.

De i arméfördelningscliefens yttrande omnämnda grindarna tillhöra staketet

å ömse sidor om kanslihuset (administrationsbyggnaden). Under förutsättning

av landsvägens omläggning bleve detta staket obehövligt för anstalten.

Järnstaketet i övrigt kan givetvis komma till användning för anstaltens

behov av hägnad. Styrelsen anser sig dock icke böra påyrka staketets

bibehållande för anstaltens räkning gentemot de skäl, som av militärmyndigheterna

gjorts gällande för dess överlåtelse till artillerietablissemeutet. Den

hägnad, som skulle bliva erforderlig för anstalten i stället för staketet, torde

kunna vara av betydligt enklare beskaffenhet. Om landsvägen omlägges,

torde det av kommittén för inhägnad upptagna beloppet, i och med bortfallandet

av eu del murar, i allt fall vara tillräckligt. Eljest torde staketets

överlåtande göra någon höjning av detta belopp erforderlig.

Vad angår de av kommittén föreslagna anordningarna för uppvärmning,

vatten- och avloppsledningar samt anskaffandet av elektrisk energi har styrelsen

intet att erinra. Styrelsen har emellertid i samband därmed berört

frågan om vissa leveranser från anstaltens verkcentraler till arméartilleriregementet

samt i detta avseende anfört följande.

Preliminära utredningar hava av ingenjörerna G. Magnusson och H. Theorell

företagits angående ifrågasatt leverans från anstalten till arméartilleriregementet

av elektrisk energi. Av arméfördelningschefen har framhållits behovet

av en ångcentral vid artillerietablissementet för tvätt-, bad- och kokinrättningar

därstädes. Vid utredning i detta hänseende torde förutsättningarna

för leverans av ånga till en dylik central från anstaltens ångpanneanläggning

bliva föremål för undersökning. Även ombesörjande av tvätt

för artilleriregementets räkning i anstaltens tvättinrättning kan ifrågasättas.

Utredningar i berörda avseenden hava icke kunnat medhinnas under den

tid, som stått styrelsen tillbuds för avgivande av utlåtande. Man torde

dock på grund av den nämnda preliminära utredningen angående leveransen

av elektrisk energi, däri ingenjören Theorell berör även ångleveransen, samt

av vad under förhandlingarna angående dessa ärenden upplysts hava grundad

anledning antaga, att de ändringar i föreslagna anläggningar vid anstalten,

vilka kunna föranledas av ifrågavarande leveranser, icke komma att

inverka på den förläggning eller disposition av byggnaderna, som av medicinalstyrelsen

föreslås.

Beträffande kostnaderna för anstaltens anordnande har medicinalstyrelsen

till en början påpekat, att i kasernkommitténs förslag upptagits ett förfarande,

som syntes kunna förenklas och föranleda en minskning i kostnadsberäkningen,

nämligen byggnadssocklars utförande i granit. Visserligen

hade de befintliga byggnaderna granitsocklar, men hänsyn härtill behövde

icke tagas för de fall, där det gällde fritt liggande nybyggnader, vilka lämpligen

kunde förses med socklar av betong.

De beräknade kostnaderna för etablissementets apterande till sinnessjukanstalt

enligt medicinalstyrelsens förslag fördela sig på de olika byggnaderna

och anläggningarna på sätt framgår av följande tablå, i vilken tillika angivits

motsvarande belopp enligt kasernkommitténs huvudförslag samt enligt

alternativförslaget. Från slutsumman avgår dock i en samlad post det belopp,

vartill besparingen på byggnadssocklar beräknats.

Anläggningar

för värme,

vatten och

avlopp,

elektrisk

energi m. m.

Kostnader för

anstaltens

upprättande.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Huvud-

Alternativ-

Ändrings

förslag

förslag

förslaget

Byggnadskostnader:

I. Ad minis trationsbyggnad (Kansli) ..............

103,200

103,200

103,200

II. Paviljong för lugna kvinnliga patienter

(Kasern II).............................................

364,500

364.500

379,300

III. Paviljong för halvoroliga kvinnliga patienter

(Kasern III) ...........................................

597,400

597,400

441,200

IY. Paviljong för oroliga kvinnliga patienter

..(Nybyggnad) ..........................................

746.900

746,900

698,600

V. Oppen-dörr-paviljong för manliga patienter

(Vakt- och arrestbyggnad)................... ...

48,400

48.400

43,600

VI. Paviljong för lugna manliga patienter (Ka-

sern I)...................................................

369.500

369,500

383.300

VII. Paviljong för halvoroliga manliga patienter

(Nybyggnad) .........................................

959.900

959.900

800.300

VIII. Paviljong för oroliga manliga patienter (Ny-

byggnad)................................................

752.900

752,900

703.600

IX. Bostadshus för personal (enligt kommittén

ångpannehus^ (Gevärsförråd) ..................

538,450

538,450

i»,400

X. Köks-, matsals- och festsalsbyggnaden (Kok-

a inrättning) ...........................................

364,650

364.650

383,650

XI. Angpannehus, verkstäder och bad (Varmbad

och tvättinrättning''.............................

292.650

292,650

616,850

XII. Bageribyggnad.......................................

120,150

120,150

—

XIII. Tvättinrättning och gymnastiksal (Gymnastik-

och exercishus)......................................

111,550

47,950

182,300

XIV.. Bostadshus för personal (Verkstadsbyggnad^

5,650

5.650

25,600

XV. Garage, snickar- och m ålarverkstad (Huvud-

förråd).................................................

34,400

21,800

34,400

XVI. Bostadshus för personal (Ammunitionsbod)..

9.200

9.200

9,200

XVII. Brandredskapsbod (Brandredskapsbod).........

250

250

250

XVIII. Kapell- och obdulctionsbyggnad (Nybyggnad''

28.800

28,800

28.800

XIX. Kyrksal och personalbostadshus (Soldat-

hemmet) ..........................................

16,300

16.300

16,300

XX- Maskinistbostad (Lägerkassans handelsbod)..

9.350

9,350

9,350

XXI. Bostadshus för personal (Mässen)...............

63,150

22,150

22,150

XXII. Bostadshus för gift personal (Statarbyggna-

den vid Byhof).......................................

2.000

2,000

2.000

XXIII. Bostadshus för överläkare (Huvudbyggnad

vid Byhof) ............................................

47,350

47.350

34,050

XXIV. Bostadshus för läkare (Södra flygeln vid

Byhof)............................................

4.000

4,000

4,000

XXV. Bostadshus för syssloman (Norra flygeln vid

Byhof).................................................

4.000

4.000

4,000

XXVI. Bostadshus för trädgårdsmästare m. 11. (Ba-

geribyggnad).........................................

4,550

4,550

4,550

XXVII. Bostadshus för personal (Förpl ägnad sförråd

23.350

23,350

23,350 |

XXVin. Bostadshus för läkare (Trädgårdsstugan)...

8,000

8.000

8,000

XXIX. Bostadshus för gift personal (Xorra under-

officersbyggnaden) .................................

5,000

5,000

5.000

XXX. Bostadshus för gift personal (Södra under-

officersbyggnaden) ................................

8.000

8,000

8,000

XXXI. Bostadshus för nattsköterskor (Kaptensbo-

stället Borgen) .......................................

1,500

1.500

1,500

XXXII. Bostadshus för semestersköterskor (Kaptens-

bostället Vinden)....................................

1,500

1,500

1,500 !

XXXIII. Bostadshus för personal (Nybyggnad''.........

—

182,950

302,700

XXXIV. Portvaktsstuga (Nybyggnad) .....................

—

—

29,000

XXXV. Upptagningspaviljong (Nybyggnad) ............

—

—

502,000

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Maj ds proposition nr 220. 1K3

Huvud

förslag

Alt erna liv- förslag

r——

Ändrings-

förslaget

Kulvcrlar1...............................................................

100,000

100,000

104,230

Inhägnad ..............................................................

36,000

36.000

36,000

Promenadgilrdar .....................................................

59,000

59,000

59,000

15.000

90.000

15.000

20.000

15,000

Planering .............................................................

25,000

Utvändiga elektriska ledningar ..................................

23,000

23,000

26,000 ,

Desinfektion och sterilisering ...................................

25.000

25,000

25,000

187,500

303,000

187,500

198.000

425.000

Oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll.................

303,000

Inlösen av diverse byggnader ....................................

46.000

46,000

46,000

Summa kronor

6,461,000

6,526,750

6,801,230

Från slutsumman enligt medicinalstyrelsens ändringsförslag böra avdragas

31,700 kronor, till vilket belopp minskningen i byggnadskostnaderna beräknats

på grund av utbyte av granitsocklar mot socklar av betong. Den

totala kostnaden för anläggningen skulle alltså enligt ändringsförslaget utgöra

6,769,530 kronor. Kostnaden per plats, beräknad efter hela antalet

eller 1,249 sängplatser, skulle utgöra 5,420 kronor; beräknad efter det för

normalbeläggning föreslagna antalet eller 1,200 platser skulle den uppgå till

5,641 kronor.

Kostnaden per plats enligt huvudförslaget utgör, beräknad efter hela antalet,

1,273 sängplatser, 5,075 kronor och efter det för normalbeläggning

föreslagna antalet, 1,220 platser, 5,296 kronor.

Beträffande posten för oförutsedda utgifter m. m. har medicinalstyrelsen

anfört huvudsakligen följande.

Denna post hade i kasernkommitténs förslag beräknats till ungefär 5 %

på den slutliga kostnadssumman. Arkitekten Westman hade gjort gällande,

att denna beräkning, icke minst med hänsyn därtill, att det här i stor utsträckning

vore fråga om ombyggnader, vore väl knapp. På denna grund

hade styrelsen i kostnadsberäkningen för sitt förslag låtit upptaga denna

post något högre, nämligen till 425,(XX) kronor.

Styrelsen har vidare påpekat, att i de av kasernkommittén framlagda detaljerade

kostnadsberäkningarna en del minskningar företagits under beteckningen

»förenklingar», utan att dessas art angivits. Desto angelägnare hade

det synts styrelsen vara, att anslaget till oförutsedda utgifter icke beräknades

för knappt.

I anledning av vissa uttalanden, som chefen för östra arméfördelningen

gjort i sitt yttrande till arméförvaltningens fortifikationsdepartement och

vilka icke redan i det föregående närmare berörts av medicinalstyrelsen,

liar styrelsen slutligen anfört följande.

Arméfördelningschefen har ifrågasatt, att vissa av de lägenheter i infanterietablissementet

tillhöriga byggnader, som nu disponeras av arméartilleri
-

Vissa av annéfördelningschefen

berörda

frågor.

) Jämför beträffande denna post departementschefens yttrande å sid- 188.

s. 184 Kontrollera mot PDF

1927 års

besparings - nämnd.

184 Kanyl. Maj:tv proposition nr 220.

regementet, linge disponeras tills vidare och intill dess regementets bostadsfråga

bleve löst. Härtill må från styrelsens sida framhållas, att samtliga

lägenheter i byggnaderna senast vid sinnessjukhusets tagande i bruk böra

av detta disponeras, icke minst på grund av olägenheter för anstaltens verksamhet,

som kunna uppstå genom att andra än dess befattningshavare äro

bosatta inom dess område.

Mot ifrågasatt disposition av vissa andra lägenheter i byggnaderna intill

den 1 oktober 1929 har styrelsen intet att erinra.

Beträffande ordnandet av arméartilleriregementets tvätt- och badfråga har

styrelsen ansett sig böra förorda fortsatt utredning.

Styrelsen har intet att erinra mot det av kasernkommittén förordade

överlåtandet till arméartilleriregementet av vissa förrådsbyggnader av korrugerad

plåt inom infanterietablissementet.

Beträffande frågan, huruvida och i vad mån vissa med realiserandet av

de framställda önskemålen uppkommande utgifter böra belasta anslag till

sinnessjukhuset, har styrelsen icke ansett sig böra göra något uttalande.

På anhållan av medicinalstyrelsen har 1927 års besparingsnämnd den 27

februari 1929 avgivit utlåtande över styrelsens ändringsförslag och därvid

anfört huvudsakligen följande.

Bedan vid utarbetandet av kasernkommitténs ifrågavarande förslag hava

besparingssynpunkterna synbarligen beaktats i högre grad än fallet var beträffande

de kasernombyggnader, vartill förslag efter verkställd omarbetning

förelädes 1928 års riksdag. Då vidare bearbetningen inom medicinalstyrelsen

av kommittéförslaget skett med beaktande i huvudsak av nämndens

önskemål i besparingshänseende, har nämnden ej funnit sig böra framställa

någon erinran mot det av medicinalstyrelsen förordade ändringsförslaget.

På sätt från besparingsnämndens sida framhållits vid de gemensamma

överläggningarna i frågan, har emellertid nämnden ansett, att det patientantal,

som enligt medicinalstyrelsens förslag skulle inläggas i de omändrade

kasernkomplexen, satts väl lågt. I de tre kasernbyggnaderna vid förutvarande

Västgöta regemente i Vänersborg — vilka äro av enahanda storlek och

beskaffenhet som kasernerna i Jönköping — hava platser beretts för 850

sjuka, medan i Jönköping motsvarande antal skulle stanna vid 624, vartill

emellertid skulle komma ett mindre antal sjukplatser för personal. Även med

beaktande av det olika klientelet vid de båda hospitalen synes det dock

besparingsnämnden, att man bör sträva efter att mera effektivt utnyttja

kasernbyggnaderna i Jönköping genom att belägga de större salarna mod

ett något ökat antal patienter.

Med anledning av den av besparingsnämnden sålunda påpekade skillnaden

mellan det föreslagna antalet platser inom de omändrade kasernbyggnaderna

och det väsentligt högre platsantal, som är avsett att rymmas inom likartade

byggnader vid sinnessjukanstalten i förutvarande Västgöta regementes

kasernetablissement i Vänersborg, har medicinalstyrelsen anfört följande.

Vänersborgsanstalten är avsedd uteslutande för vård av lugna patienter.

I en av de tre förutvarande kasernbyggnaderna, vilka ändras till på enahanda

sätt inrättade sjukpaviljonger, skola vårdas sinnesslöa, i de båda andra

sinnessjuka. Dessa senare komma att, på grund av anstaltens organisation

utan eget upptagningsområde, utgöras mestadels av kroniska fall. Var

och en av dessa paviljonger kommer att rymma 283 patienter.

I Jönköping är en av motsvarande tre byggnader avsedd för halvoroliga

patienter och kräver på den grund särskilda anordningar, såsom större vaksalsutrymmen,

ett väsentligt högre antal enkelrum m. m., vilket innebär, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

KkiiijI. Mnj.is iiro/xisititw in• 220. ISO

dess platsantal måste bliva avsevärt lägre. Eu jämförelse med Vänersborgspaviljongerna

bör därför omfatta endast de båda paviljonger, som även vid

Jönköpingsanstalten äro avsedda för lugna patienter och belagda med vardera

210 platser.

Härvid må framhållas, att Jönköpingsanstalten kommer att mottaga patienter

utan urval med hänsyn till deras tillstånd. Klientelet även inom

de lugna avdelningarna blir således mycket mindre likformigt än vid Vänersborgsanstalten,

med större antal fall, där tillfriskningsutsikterna äro

gynnsamma, med större omsättning o. s. v., allt omständigheter, som ställa i

viss mån högre anspråk på avdelningarnas utrustning även med hänsyn till

utrymme.

Sålunda har man inom Jönköpingspaviljongerna icke ansett sig böra, såsom

i Vänersborg, föreslå gemensamt undersöknings- och besöksrum för

två avdelningar. Därigenom minskas antalet sovsalsplatser inom vardera

paviljongen med 12. Arbetssalarna hava ökats med utrymmen, som vid

yänersborgsanstalten motsvara sängplats för 38 patienter inom vardera paviljongen.

Vid varje avdelning har ett sköterskerum inrättats, vilken anordning

tager ett utrymme av inemot 100 kvm. inom vardera paviljongen i

anspråk. Kapprum hava inrättats, vilka i Vänersborg saknas. Anmärkas

må även, att byggnaderna vid Jönköpingsetablissementet äro något, om än

icke avsevärt, mindre än i Vänersborg.

Mot clessa anordningar har besparingsnämnden, som i sitt yttrande beaktat

skiljaktigheten mellan de båda anstalternas klientel, icke riktat någon

anmärkning utan inskränkt sig till ett uttalande om önskvärdheten av något

ökad beläggning i de större sovsalarna. Vid Jönköpings- såväl som vid

Yänersborgsanstalten har sängantalet i dessa salar i regel fastställts till 12.

Denna siffra har i Vänersborg överskridits med 2 i fråga om 3 salar och med 1

i fråga om 4 salar, en ökning sålunda med 10 platser. Frånsett att salarna

i Vänersborg hava 1.5 m2 större golvyta än i Jönköping, har styrelsen beträffande

Jönköpingsanstalten icke funnit sig böra tillstyrka en dylik konstant

överbeläggning, som _ skulle innebära ett nedgående under 5 m2 för sängplats.

I två salar inom vardera paviljongen har antalet sängplatser enligt

Jönköpingsförslaget begränsats till 10 med hänsyn till att dessa salar kunna

anses bliva belagda dygnet om. Därest det visar sig erforderligt och lämpligt,

såsom under sommaren med tillfälle till utsträckt användning av fönsterventilation,

att taga dessa 4 platser i anspråk, kommer det att ske oberoende

av den fastställda beläggningssiffran, liksom en mindre omfattande

överbeläggning över huvud taget där kan ifrågakomma.

På grund av det anförda har styrelsen icke ansett sig kunna tillstyrka

eu höjning av det platsantal, som skall för anstalten fastställas.

Jämväl byggnadsstyrelsen har på framställning av medicinalstyrelsen avgivit

utlåtande, dagtecknat den 28 februari 1929, över medicinalstyrelsens ändringsförslag.

Byggnadsstyrelsen har därvid anfört huvudsakligen följande.

Byggnadsstyrelsen har för sin del icke något att i huvudsak erinra beträffande

förslaget eller de till detsamma hörande omarbetade ritningarna.

Styrelsen vill endast framhålla, att styrelsen ur ekonomisk synpunkt möjligen

ställer sig tveksam rörande lämpligheten av att den befintliga vaktoch

arrestbyggnaden ap teras till öppen-dörr-paviljong för män. Detta medför

nämligen omfattande ombyggnadsarbeten, till följd varav kostnaderna

per vårdplats i denna byggnad skulle uppgå till 2,300 kronor eller betydligt

mer än kostnaden per plats för omändring av själva kasernbyggnaderna. En

nybyggnad för samma antal patienter torde kunna erhållas för ett belopp,

Byggnads
styrelsen.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Departe
mentschefen.

Allmänna

frågor.

Knmjl. Maj:ts proposition liv 220.

som icke mycket överstege ombyggnadskostnaden, varvid den gamla byggnaden

bleve orörd och kunde användas för annat ändamål, exempelvis till

förråd.

Kostnaderna för genomförandet av kasernkommitténs förslag liava enligt det

omarbetade förslaget beräknats till 6,769,530 kronor eller 5,641 kronor per

vårdplats med eu normalbeläggning med 1,200 patienter. Beträffande dessa

kostnadsberäkningar har byggnadsstyrelsen icke något att erinra. Därest

hänsyn tages till kasernetablissementets nuvarande värde, ställer sig kostnadsfrågan

på följande sätt. Etablissementet. som togs i bruk under år

1915, har dragit eu byggnadskostnad av omkring 2,200,000 kronor och befinner

sig i gott skick. Med eu avskrivning av i runt tal 25 % för förslitning,

motsvarande 2 % per år under den tid etablissementet varit i bruk, skulle

etablissementets nuvärde kunna uppskattas till omkring 1,650,000 kronor.

Efter en ombyggnad av etablissementet i enlighet med det nu föreliggande

omarbetade ritningsförslaget skulle alltså etablissementet representera ett

värde av (1,650,000 + 6,770,000) 8,420,000 kronor, vilket motsvarar en kostnad

per vårdplats av omkring 7,000 kronor.

Slutligen får byggnadsstyrelsen framhålla, att i de föreliggande kostnadsberäkningarna

icke ingå kostnader för kasernområdets iordningställande

för det nya ändamålet.

Med anledning av de betänkligheter, åt vilka byggnadsstyrelsen givit uttryck

med avseende å den föreslagna användningen av den befintliga vaktoch

arrestbyggnaden till öppen-dörr-paviljong, har medicinalstyrelsen anfört,

att ifrågavarande paviljong torde bliva lämplig för det avsedda ändamålet,

och att den befintliga byggnaden i oförändrat skick icke syntes motsvara

något annat anstaltens behov. Förrådslokaler i fullt tillräcklig omfattning

komrne att stå anstalten tillbuds även utan tillgång till byggnaden, vilken

dessutom föga lämpade sig för sådan användning.

I fråga om kasernetablissementets framtida användning biträder jag, såsom

torde hava framgått redan av det föregående, förslaget att etablissementet

tages i anspråk till sinnessjukanstalt. Detta torde med hänsyn till anläggningens

storlek och belägenhet vara det enda civila statsändamål, för vilket

etablissementet lämpligen kan komma till användning.

Beträffande de grundläggande principerna för etablissementets omändring till

dvlik anstalt föreligger icke någon meningsskiljaktighet mellan dem, som

yttrat sig i ärendet. Såväl kasernkommittén som medicinalstyrelsen utgå

ifrån, att etablissementet bör omändras till en självständig sinnessjukanstalt

med eget upptagningsområde och alltså förses med resurser för att mottaga

alla kategorier av sinnessjuka. Kommittén och styrelsen äro ock ense därom,

att anstalten fördenskull bör erhålla karaktären av eu fullt tidsenlig och i

medicinskt hänseende fullgod sinnessjukanstalt. Enighet råder slutligen

även därom att — med ett lämpligt utnyttjande av de befintliga kasernbyggnaderna

— detta mål kan nås endast genom anstaltens utbyggande till

eu avsevärd storlek, nämligen till ett platsantal av omkring 1,200 eller däröver.

Med avseende å anstaltens markområden föreligger eu mindre avvikelse

mellan kasernkommitténs och medicinalstyrelsens förslag. Styrelsen har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kuni/I. Majds proposition in'' 220. IK7

nämligen ansett, att det ä förenämnda karta med 1) betecknade markområdet,

vilket ej sammanhänger med det övriga anstaltsområdet, icke borde

tilläggas anstalten. På de skäl, som styrelsen till stöd för sin ståndpunkt

anfört, har jag ansett mig böra biträda styrelsens mening i saken. I detta

sammanhang ber jag få omnämna, att chefen för Smålands arméartilleriregemente

hos Kuugl. Maj:t gjort framställning om områdets disponerande för

regementets behov av den anledningen, att vid föreslagen förläggning av ett

ammunitionsförråd till övningsfältets mitt områdets utnyttjande för annat

ändamål kunde vara förenat med fara vid eventuell explosion. Nu berörda

omständighet synes mig giva ytterligare stöd åt medicinalstyrelsens förslag.

Jag förutsätter emellertid, att hinder icke kommer att möta för anstaltspersonalen

att begagna området till promenadplats, i den mån militära övningar

icke därav störas. I fråga om avgränsningen av området C åt öster mot

artilleriregementets övningsfält finner jag lika litet som medicinalstyrelsen

anledning föreligga till erinran mot den av arméfördelningscliefen påyrkade

jämkningen i gränsen.

Vid godkännande av den ståndpunkt, jag sålunda intagit, skulle anstaltens

område komma att uppgå till sammanlagt omkring 70 hektar. Då området

kommer att bliva i stort sett väl beläget i förhållande till anstalten och, såsom

medicinalstyrelsen påpekat, till väsentlig del består av mark, som lämpar

sig för patienternas utearbeten, synes mig omfattningen av områdets

areal icke giva anledning till erinran.

I fråga om sättet för kasernetablissementets omändring till det nya ändamålet

har medicinalstyrelsen förordat vissa ändringar i kasernkommitténs

förslag. Dessa ändringar betingas huvudsakligen av styrelsens förslag dels

om uppförande av en upptagningspaviljong, varmed skulle förknippas en

minskning av platsantalet i paviljongerna för halvoroliga med därav föranledda

jämkningar i planen för sistnämnda paviljonger, dels om slopande av

körbara kulvertar såsom kommunikationsleder inom anstalten, varav skulle

följa vissa ändringar i dispositionen av utrymmena huvudsakligen inom de

nuvarande kasernbyggnaderna, dels ock om uppförande av ett fristående bostadshus,

väsentligen avsett för sköterskepersonal.

Yad först angår frågan om upptagningspaviljong, framgår av den föregående

redogörelsen, att även kasernkommittén tänkt sig, att en dylik paviljong

framdeles borde komma till stånd, samt anvisat lämplig plats för densamma.

På de skäl, som jag vid behandlingen av frågan om hospital i Västerbottens

län anfört, finner jag mig emellertid böra tillstyrka, att även vid nu ifrågavarande

sinnessjukanstalt en upptagningspaviljong redan från början medtages

i byggnadsplanen. Vissa särskilda omständigheter äro, såsom medicinalstyrelsen

framhållit, i detta fall ägnade att giva ytterligare stöd för berörda

förslag. Om anstalten nu planlades utan upptagningspaviljong, skulle

sålunda vid en framtida utökning med en dylik paviljong sjukhusets platsantal

bliva väl stort. Härtill kommer, att upptagningspaviljongens medtagande

från början skulle underlätta eu ändamålsenlig organisation av sjukvårdsarbetets

ledning enligt den plan, som medicinalstyrelsen angivit.

Kascrneta
blissemenicts
omändring.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1S8

Kungl. Maj:te proposition nr 220.

I fråga om anordnandet av kulvertar vill jag på de av medicinalstyrelsen

anförda skälen ansluta mig till styrelsens ståndpunkt. I detta sammanhang

ber jag få påpeka, att i förut återgivna sammanställning rörande kostnaderna

för de olika förslagen utgifterna för kulvertar enligt medicinalstyrelsens

ändringsförslag förete någon ökning i förhållande till vad kasernkommittén

beräknat, oaktat förslaget om körbara kulvertar ej upptagits av

styrelsen. Anledningen härtill är väsentligen att söka i följande omständigheter.

Utöver det under posten »kulvertar» upptagna beloppet ingå i

kasernkommitténs kostnadsberäkningar vissa av kulvertanordningarna betingade

kostnader för upp- och nedfarter vid några byggnader samt för anordnande

av gångar i källarvåningarna inom andra byggnader, vilka kostnader

bortfalla med medicinalstyrelsens förslag. Dessa kostnader, vilka ingå

i de beträffande respektive byggnader upptagna byggnadskostnaderna men

frånräknats i medicinalstyrelsens förslag, hava beräknats till omkring 60,(XX)

kronor. Härtill kommer, att kulvertarnas längd enligt ändringsförslaget avsevärt

ökats, huvudsakligen på grund av tillkomsten av upptagningspaviljongen

och sköterskebyggnaden. Enligt verkställda beräkningar skulle medtagandet

av körbara kulvertar i ändringsförslaget — med eu enligt medicinalstyrelsens

mening nödvändig ökning av dimensionerna till 2 X 2.5 in. — medföra en kostnadsökning

i förhållande till styrelsens förslag av 145,595 kronor. Den besparing,

som alltså vinnes genom att biträda detta förslag, bär synts mig vara

så avsevärd, att den mer än motsvarar de fördelar, som kulvertar, användbara

såsom trafikleder, i och för sig onekligen skulle medföra.

Vidkommande härefter frågan om uppförande av ett fristående bostadshus

för sköterskor framgår av redogörelsen, att det inom kommittén utarbetade och

av professorn Petrén förordade alternativförslaget innehöll en dylik byggnadStarka

skäl tala för medtagandet av en sådan byggnad. Jag vill erinra, att

en fristående sköterskebyggnad ingår i förslaget till hospital vid Umeå samt

att jämväl vid anläggningen av Hälsingborgs hospital motsvarande anordningar

vidtagits genom förläggning av bostadsrummen för sjukvårdspersonal

väsentligen till byggnadspartier, där patientrum icke finnas inrättade. Vad

byggnadens storlek angår, har jag ingen invändning att göra mot medicinalstyrelsens

förslag. Beredandet av tillräckligt antal enkelrum för sköterskor

torde nämligen få anses vara ett berättigat krav, särskilt som många av

nämnda befattningshavare kvarstå i sina befattningar intill uppnådd pensionsålder.

Det är vidare att märka, att personalen numera har att erlägga hyra

för sina bostäder.

De övriga ändringsförslag, som framställts av medicinalstyrelsen, äro —

såsom förut framhållits — i huvudsak betingade av de ändringar medicinalstyrelsen

påyrkat i nyssberörda tre frågor. Vid sådant förhållande och då

— frånsett byggnadsstyrelsens yttrande beträffande omändring av vakt- och

arrestbyggnaden — de hörda myndigheterna ej framställt erinran mot vad

medicinalstyrelsen förordat, har jag ansett mig kunna i allt väsentligt biträda

medicinalstyrelsens förslag.

Endast i följande punkter torde särskilt yttrande från min sida vara erforderligt.

I övrigt tillåter jag mig åberopa vad medicinalstyrelsen anfört och tillstyrkt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

18!)

Kungl. Maj:tproposition nr 220.

Vild medicinalstyrelsen föreslagit beträffande dispositionen av sjukvårdsbyggnaderna

samt planen för patientförläggningen bär ej givit mig anledning

till erinran. Ej lieller har jag funnit mig böra påyrka någon mera avsevärd

ändring i det av styrelsen föreslagna platsantalet. Vad besparingsnämnden

anfört rörande önskvärdheten av en tätare beläggning inom de tre kasernbyggnaderna

har emellertid synts mig beaktansvärt, och jag har därför ansett

mig böra ifrågasätta sådan ökning av beläggningen i nämnda byggnader,

att platsantalet kan något liöjas, förslagsvis med sammanlagt 20 platser

eller till 1,269 platser. Då antalet reservplatser torde böra lämnas oförändrat,

synes mig alltså den normala beläggningssiffran böra fastställas till 1,220.

Beträffande den tilltänkta överläkarbostaden å llyhof har kasernkommittén

föreslagit byggnadens iståndsättande samt inredande av värmeledning med

egen pannanläggning. Medicinalstyrelsen har funnit det vanskligt att i en så

gammal byggnad, vilken saknar källare, vidtaga de mera omfattande arbeten,

som krävas för anordnande av pannanläggning, och har därför beräknat

medel allenast för viss reparation av byggnaden med bibehållande av nuvarande

uppvärmningsanordningar. De av medicinalstyrelsen beräknade kostnaderna

hava emellertid synts mig ändock bliva så avsevärda, att desamma

icke lämpligen böra nedläggas på byggnadens renovering utan att byggnaden

samtidigt kan, såsom kasernkommittén avsett, förses med ett tidsenligt uppvärmningssystem.

Först med ett sådant kan byggnaden beräknas komma att

för mera avsevärd tid framåt tillgodose kraven på en ändamålsenlig överläkarbostad.

Jag har därför funnit önskvärt, att redan från början värmeledning anordnas

i byggnaden. Beträffande sättet för eu lösning av denna fråga vill

jag påpeka, att enligt medicinalstyrelsens förslag den i närheten av Ryhof

belägna sköterskebyggnaden skulle anslutas till anstaltens gemensamma

värmecentral. Det skulle då bliva möjligt att från sköterskebyggnaden draga

en rörkulvert till överläkarbostaden och ansluta även sistnämnda byggnad till

värmecentralen, varigenom utgrävning av källaren för pannanläggning kunde

undgås. Denna lösning skulle visserligen medföra eu till 7,000 kronor beräknad

kostnad för kulvertledningar, men å andra sidan skulle de i kasernkommitténs

förslag upptagna kostnaderna för anläggning av pann- och kolrum

i källaren, vilka kostnader beräknats till 6,000 kronor, helt bortfalla.

Ökningen i anläggningskostnad i förhållande till kommittéförslaget skulle

alltså inskränka sig till 1,000 kronor. Sannolikt skulle emellertid anslutningen

till värmecentralen medföra någon minskning i driftkostnaderna.

Jag har ansett mig böra förorda, att värmefrågan löses i enlighet med vad

här skisserats. Byggnadens omändring i övrigt torde böra utföras i huvudsak

på sätt kasernkommittén tillstyrkt. Detta förslag medför i förhållande

till medicinalstyrelsens beräkning en merkostnad av (47,350 — 34,050 + 1,000)

14,300 kronor.

Yad jag här föreslagit beträffande manbyggnaden å Ryhof förutsätter givetvis,

att byggnadens beskaffenhet — såsom kasernkommittén antagit — är

sådan, att en grundlig omändring därav kan anses ekonomiskt fördelaktig och

göra byggnaden för avsevärd tid framåt lämplig för det avsedda ändamålet.

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Skulle detta vid närmare undersökning i och för omändringsarbetena visa

sig icke vara fallet, böra omändringarna självfallet icke genomföras utan

frågan om överläkarbostad underkastas ny prövning.

Beträffande vald- och arrestbyggnaden har byggnadsstyrelsen ifrågasatt, att

omändring av denna byggnad icke skulle verkställas. Ehuru på grund av

byggnadens nuvarande disposition en omändring måste ställa sig jämförelsevis

dyr, har jag dock ansett mig böra biträda medicinalstyrelsens förslag,

vilket nära ansluter sig till vad kasernkommittén ifrågasatt. På sätt

styrelsen framhållit, är nämligen den öppen-dörr-paviljong, som skulle inrymmas

i byggnaden, välbehövlig för anstalten och kan icke erhållas i

någon annan befintlig byggnad. A andra sidan skulle lämplig användning

av byggnaden för annat ändamål vara svår att finna.

Vad angår anordnandet av bageri, har jag i likhet med medicinalstyrelsen

ansett mig böra tillstyrka, att med avgörande av denna fråga får anstå i avvaktan

på erfarenhet beträffande möjligheterna att till fördelaktiga priser

köpa bröd för anstaltens räkning.

Såsom framgår av föregående redogörelse, bär medicinalstyrelsen i dagarna

med särskild skrivelse till Kungl. Maj:ts prövning hänskjutit frågan om omläggning

av den genom det blivande anstaltsområdet löpande landsvägen Jönköping—Ljungarum.

Framställningen i detta ämne bör för utlåtande remitteras

till vederbörande myndigheter. Då alltså utredningen i ämnet icke är avslutad,

kan jag för närvarande icke intaga ståndpunkt till frågan. Den ifrågasatta

omläggningen torde i och för sig vara önskvärd, då den skulle medföra avsevärda

fördelar för sjukvården vid anstalten. Beslut i ärendet torde dock

utan olägenhet kunna tills vidare uppskjutas.

Då frågan om uppförande av portvaktsstuga av medicinalstyrelsen ställts i

visst samband med omläggningen av landsvägen, kunde det ifrågasättas, att

till ett kommande år uppskjuta även prövningen av frågan om portvaktsstuga.

Då emellertid eu sådan byggnad under alla förhållanden torde vara

erforderlig för en önskvärd kontroll över trafiken till anstalten, har jag

ansett hinder icke föreligga att redan nu beräkna medel för byggnadens uppförande

i enlighet med medicinalstyrelsens förslag, dock med den jämkning

i fråga om byggnadens läge, som kan påkallas av ett eventuellt beslut

om vägens omläggning.

Vidkommande anstaltens ekonomicentraler har jag ej funnit anledning till

invändning mot ändringsförslaget, som bland annat innebär sådan ändring

i kommittéförslaget, att tvätten förlägges till nuvarande gymnastikhuset,

varigenom vinnes större utrymme för en lägre kostnad, samt att ångpannehus

anordnas i nuvarande tvätt- och badhusbyggnad. På sätt framgår

av det föregående, har emellertid fråga väckts, att anstalten skulle verkställa

tvätt även för arméartilleriregementets räkning. Likaså har ifrågasatts

leverans av elektrisk energi samt ånga från anstalten till regementet. Vad

medicinalstyrelsen i dessa ämnen anfört synes giva vid handen, att, därest

så ur andra synpunkter befinnes lämpligt, anordningar för dylika leveranser

kunna vidtagas utan iindrad förläggning eller disposition i stort sett av

s. 191 Kontrollera mot PDF

Kuut/I. Majds proposition nr 220. 191

do byggnader, vilka avses för anstaltens verkcentraler. Däremot torde för

möjliggörande av leveranserna krävas någon kostnadsökning för anläggningarna

samt någon jämkning beträffande utrymmena i verkcentralerna. I

nu berörda frågor torde, såsom medicinalstyrelsen förutsatt, vidare utredning

i olika hänseenden böra föregå eu slutlig prövning. Utan avbidan

härå torde dock medel nu böra beräknas för de kostnader, som erfordras

för anläggningarnas inredande med hänsyn till anstaltens eget behov i

enlighet med medicinalstyrelsens förslag. Frågan om eventuellt ytterligare

medelsbehov för att möjliggöra leveranser till artilleriregementet torde efter

utredningens slutförande böra upptagas ett kommande år.

Vad angår de önskemål i övrigt, som framställts i arméfördelningschefens ri»«» av an»,:- yttrande, framgår av det föregående, att kasernkommittén förutsatt sjukhusets chefen''framöverlämnande

till artilleriregementet ävensom att medicinalstyrelsen biträtt atutida umkedetta

förslag. Även jag finner mig böra understödja detsamma. I fråga om mal''

dispositionen av markområden har jag i det föregående tillstyrkt ett tillmötesgående

av arméfördelningschefens yrkanden. Yad däremot angår förslaget

om de nuvarande under officer sbyggnader nas överlämnande till artilleriregementets

disposition, har jag på skäl, som kasernkommittén och medicinalstyrelsen

anfört, funnit mig icke kunna tillstyrka ett sådant överlämnande.

Däremot torde hinder icke böra föreligga för regementet att för sin personal

fortfarande disponera de bostadslägenheter, vilka för närvarande användas för

sådan personal, tills vidare och så länge bostädernas begagnande icke vållar

olägenhet för ombyggnadsarbetenas utförande. Ej heller lärer hinder

föreligga att låta de av arméfördelningschefen omnämnda befattningshavarna

å övergångsstat kvarbo i av dem disponerade lägenheter till den 1 oktober

1929. Även i fråga om sistnämnda lägenheter torde dessutom gälla, att de

jämväl därefter böra kunna mot hyresersättning disponeras tills vidare, så länge

hinder ej möter med hänsyn till ombyggnadsarbetena. Vad angår frågan

om överlämnande till artilleriregementet av det nuvarande stängslet vid infanterietablissementet,

har jag ingen anmärkning mot bifall till detta förslag.

Av det föregående framgår, att, därest omläggning av landsvägen

kommer till stånd, stängsel närmast invid sjukvårdsbyggnaderna ej blir

behövligt samt att den kostnadsminskning, som möjliggöres av att murar

kring promenadgårdarna under nämnda förutsättning bliva överflödiga,

medgiver anskaffande av erforderligt stängsel för anstaltsområdet utan

ökning av det kostnadsbelopp, som av medicinalstyrelsen beräknats. Kostnaderna

för det befintliga stängslets förflyttning torde böra bestridas av

medel under fjärde huvudtiteln. Mot förslaget att till artilleriregementet

överlämna vissa förrådsbyggnaden'' av plåt torde ej heller ur anstaltens synpunkt

föreligga anledning till erinran; dock torde jämväl kostnaderna för

förflyttningen av dessa byggnader böra drabba anslag under fjärde huvudtiteln.

Ej heller har jag ansett mig kunna tillstyrka att, på sätt arméfördelningschefen

ifrågasatt, medel från femte huvudtiteln skulle anvisas såsom

bidrag för uppfyllande av vissa önskemål från regementets sida, vilka

eljest skulle kunnat tillgodoses genom disposition av till infanterietablisse
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

Kostnader.

192 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

mentet hörande byggnader och anläggningar, såsom personalbostäder och

ekonomianläggningar.

Yad angår kostnaderna för anstaltens upprättande, innebär medicinalstyrelsens

ändringsförslag en höjning med 308,530 kronor i förhållande

till vad kasernkommittén beräknat och med 242,780 kronor i förhållande

till det inom kommittén utarbetade alternativförslaget, till vilket ändringsförslaget

närmast anknyter. Vid nu anförda beräkningar bär i samtliga förslag

såsom utgift medräknats det belopp, som skulle erfordras för inlösen

av vissa kronan icke tillhöriga byggnader m. m. De högre kostnaderna

enligt ändringsförslaget äro, såsom av utredningen framgår, väsentligen

betingade av tillkomsten av en upptagningspaviljong samt uppförandet av

sköterskeliuset med större antal rum, ehuru kostnadsökningarna för dessa

ändamål minskats genom nedsättningar för åtskilliga andra ändamål. Med

hänsyn till min ståndpunkt i berörda två frågor och då varken besparingsnämnden

eller byggnadsstyrelsen haft erinran att framställa mot medicinalstyrelsens

kostnadsberäkningar, bär jag för min del ansett mig böra i huvudsak

godtaga desamma. Viss ändring föranledes emellertid av min ståndpunkt

beträffande överläkarbostaden. Det av mig tillstyrkta förslaget i fråga om

ändringen av denna byggnad medför, såsom förut nämnts, eu kostnadsökning

i förhållande till medicinalstyrelsens beräkningar av 14,300 kronor.

Mot den av medicinalstyrelsen förordade höjningen av posten till oförutsedda

utgifter, ritningar och kontroll m. m. har jag på de av styrelsen åberopade

skälen ansett mig icke böra framställa erinran; dock synes mig posten

kunna avrundas nedåt med 25,000 kronor till 400,000 kronor. I enlighet

med vad nu anförts skulle totalkostnaden beräknas till (6,769,530 4- 14,300 —

25,000) 6,758,830 kronor, vilket belopp torde kunna avrundas till 6,750,000

kronor.

Med avseende å förutsättningarna för kostnadsberäkningarna ber jag att

få framhålla, att inom kasern etablissem en tet befintliga köks- och tvättapparater

förutsatts komma att kvarbliva och utan kostnad övertagas av den

blivande anstalten. Därest det skulle visa sig, att de förutsättningar, på

vilka kostnadsberäkningarna i nyssnämnda hänseenden grundats, icke skulle

bliva för handen, kommer detta givetvis att föranleda någon ökning av

kostnaderna för anstaltens anordnande.

I det beräknade totala kostnadsbeloppet ingå kostnader för inlösen av en del

enskilda lägerkassan samt två privatpersoner tillhöriga byggnader och annan

egendom med ett belopp av tillhopa 46,000 kronor. Jag har ansett mig böra

tillstyrka, att berörda egendom förvärvas för anstaltens räkning för de av kasernkommittén

beräknade löseskillingarna. För ändamålet erforderliga medel

torde böra utgå från det anslag till hospitalsbyggnader, varom jag i det

följande kommer att hemställa. Även tillstyrker jag, att den soldathemsföreningen

tillhöriga byggnad, som skulle användas till kyrksal m. m., av

staten inlöses, under förutsättning att köpeskillingen icke överstiger det av

kasernkommittén förordade beloppet av 12,000 kronor. Kostnaden för sist
-

s. 193 Kontrollera mot PDF

193

Kuru/l. Mnj:ts proposition ur 220.

nämnda inlösen skall emellertid enligt det av kasernkommittén med Jönköpings

stad ingångna avtalet bestridas av staden. Häremot bär jag intet att

erinra. Berörda löseskilling torde genom kronans försorg böra erläggas från

anslaget till hospitalsbyggnader, varefter staden bar att utgöra ersättning för

löseskillingen, vilken ersättning såsom inkomst tillgodoföres nämnda anslag.

Det sålunda beräknade kostnadsbeloppet innebär eu kostnad per vårdplats

av omkring 5,533 kronor, om man endast räknar med den föreslagna

normala beläggningssiffran av 1,220. Inräknas även reservplatserna,

skulle kostnaden efter ett platsantal av 1,269 utgöra omkring 5,320 kronor

per plats.

Nu angivna siffror äro något lägre än kostnaderna för medicinalstyrelsens

ändringsförslag men överstiga å andra sidan platskostnaden enligt

kasernkommitténs förslag. Likaså överstiga de av mig beräknade platskostnadssummorna

det belopp, som i medicinalstyrelsens tidigare berörda, reviderade

plan för anskaffande av nya liospitalsplatser upptagits eller 5,000 kronor

per plats. Sistnämnda belopp var emellertid, såsom i planen uttryckligen

angavs, rent approximativt beräknat. Icke lieller torde man då bava räknat

med inrättande av en särskild upptagningspaviljong.

Jag anhåller vidare att liksom beträffande anstalten vid Umeå få något Övriga kostuppehålla

mig vid frågan om de kostnader, som — utöver utgifterna för anstal/ens

byggnadsarbeten m. m. — komma att bliva följden av anstaltens upprättande, upprättande

Vad först angår kostnaderna för inventarieutrustning vid anstalten, skulle,

om utgiften per plats för detta ändamål uppskattas till samma siffra som

för Hälsingborgshospitalet eller omkring 900 kronor, inventariekostnaden

för 1,269 platser kunna beräknas till omkring 1,140,000 kronor. Det synes

mig emellertid, icke minst med hänsyn till anstaltens betydande storlek,

berättigat att antaga, att om inventarieanskaffningen före anstaltens färdigställande

omsorgsfullt planlägges, så att erforderliga beställningar kunna

göras i god tid, kostnaderna skola kunna hållas under den nyss angivna

siffran per plats och i sin helhet åtminstone icke avsevärt behöva överstiga

1 miljon kronor. Jag återkommer i det följande till frågan om inventarieanskaffningen

s planläggning. I fråga om sättet för inventariekostnadernas

bestridande åberopar jag vad jag i motsvarande hänseende anfört beträffande

hospitalet vid Umeå.

I detta sammanhang ber jag få framhålla, att jag efter samråd med chefen

för försvarsdepartementet förutsätter, att sådana vid kasernetablissementet

befintliga inventarier, vilka ej äro behövliga för försvarsväsendet och vilka

kunna komma till användning för anstaltens behov, få utan kostnad övertagas

av densamma. Enligt vad jag inhämtat, äro emellertid — frånsett viss

maskinell utrustning i kök och tvätt — de flesta inventarierna överflyttade

från etablissementet till andra kasernetablissement.

Med avseende å behovet av personal vid anstalten har, såsom förut berörts,

kasernkommittén framlagt en approximativ beräkning. Denna beräk
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 184 haft. (Nr 220.) 421 2a 13

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

ning upptager sammanlagt 415 befattningshavare, nämligen läkarpersonal 7,

kontorspersonal 6, sjukvårdspersonal 302 (därav 87 manliga och 215 kvinnliga)

samt ekonomipersonal 100.

Beträffande grunderna för personalberäkningen har kommittén anfört,

bland annat, att dagpersonalen borde vara kvinnlig å manssidans samtliga

avdelningar för lugnare patienter ävensom å två, huvudsakligen för sängliggande

avsedda avdelningar i översta våningen av paviljongen för halvoroliga

manliga patienter. Däremot hade kommittén å manssidan endast räknat

med manliga nattvakter.

Medicinalstyrelsen har jämväl uppgjort eu beräkning rörande den personal,

som skulle erfordras för anstalten. Styrelsen har emellertid uttryckligen

betonat, att en beräkning av personalens antal och fördelning på olika kategorier

på nuvarande stadium endast kunde göras ungefärlig, i det att många

omständigheter, som nu icke kunde förutses, kunde komma att inverka på

den definitiva organisationen i dessa avseenden. På dessa grunder har

styrelsen i sin förteckning föga avvikit från den av kommittén framlagda.

Blott i fråga om antalet sjukvårdspersonal har en mera väsentlig minskning

ansetts motiverad, vilken minskning torde sammanhänga med det mindre

antalet sjukavdelningar i styrelsens förslag till anstaltens planläggning.

Styrelsen har räknat med den nu gällande arbetstiden för denna personal,

vilket även kommittén torde hava gjort och i det föregående skett beträffande

U m eåan stalten.

Den beräkning, som medicinalstyrelsen under nyssnämnda reservation

framlagt, slutar på ett totalantal av 392 befattningshavare, nämligen läkarpersonal

7, kontorspersonal 6, sjukvårdspersonal 280 (därav 91 manliga och

189 kvinnliga) samt ekonomipersonal 99.

Till jämförelse med nu angivna siffror ber jag få omnämna, att enligt

för innevarande budgetår gällande utgiftsstat för Hälsingborgs hospital —

vilket till storleken närmast motsvarar den blivande Jönköpingsanstalten —

antalet befattningshavare uppgår till sammanlagt 384 personer. Sammanlagda

avlöningskostnaden enligt staten har, frånsett avlöningsförhöjningar

och medel till sjukhusvård men inberäknat utgifter för vikariatsersättningar,

beräknats till 810,782 kronor för år. Det må anmärkas, att Hälsingborg

och Jönköping tillhöra samma dyrortsgrupp.

Såsom medicinalstyrelsen framhållit och jag tidigare anfört beträffande

Umeåanstalten, är ett närmare bedömande av personalbehovet för närvarande

ej möjligt; de framlagda siffrorna avse därför endast att giva eu ungefärlig

uppfattning av de ekonomiska konsekvenserna av anstaltens anordnande. I

detta sammanhang må påpekas, att medicinalstyrelsens uppskattning skett

med utgångspunkt från ett platsantal av 1,200, medan jag i det föregående

förordat platsantalets höjande till 1,220.

Beträffande andra driftkostnader än personalkostnader åberopar jag vad

jag yttrat i motsvarande hänseende rörande Umeåanstalten.

s. 195 Kontrollera mot PDF

195

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Vad slutligen vidkommer det av kasernkommittén med Jönköpings stad

preliminärt ingångna avtalet, har jag efter samråd med chefen för förvarsdepartementet

ej funnit anledning till erinran mot avtalet i de delar, som

avse med sinnessjukanstaltens upprättande sammanhängande frågor. Här

vill jag endast erinra, att avtalet förutsätter vissa markområdens avstående

till staden redan den 1 juli 1929, varför det är angeläget, att nu behandlade

frågor bringas till lösning redan i år. Då vidare enligt en annan bestämmelse

i avtalet kronan har att erlägga vite, därest anstalten icke tagits i

bruk till den 1 juli 1934, bör ombyggandet snarast igångsättas.

Kasernetablissementet jämte sådana där befintliga, Kungl. Maj:t och

kronan tillhöriga byggnader och anläggningar, vilka skola tillhöra anstalten,

ävensom de markområden, vilka avses för anstaltens behov, torde böra från

och med den 1 juli 1929 överföras från försvarsväsendet. Från nämnda

tidpunkt torde alltså hyreskontrakt rörande bostäder i byggnader, vilka överföras,

böra övertagas av den myndighet, som efter överförandet får ornhänderhava

förvaltningen av byggnaderna och området; på tid efter den 1 juli

1929 belöpande hyresbelopp torde böra såsom inkomst tillgodoföras anslaget

till hospitalsbyggnader.

Efter samma tidpunkt torde även inlösen böra ske av de byggnader, som

enligt vad jag förordat skulle övertagas från lägerkassan och soldathemsföreningen.

Yad angår tidpunkten för inlösen av egendom, tillhörig vissa

enskilda personer, torde sådan inlösen lämpligen böra äga rum den 1

oktober 1929 eller därefter vid tidpunkt, som av nämnda personer begäres,

dock senast å tid, då egendomen med hänsyn till ombyggnadsarbetena eller

av annan anledning prövas behövlig för kronans räkning.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande

de föreslagna byggnadsarbetena m. in.

Anslagsberäkning.

Jag ber slutligen att få meddela en kort sammanfattning rörande det antal

vårdplatser, som skulle vinnas efter genomförande av hittills beslutade eller

nu föreslagna byggnadsföretag, vilka avses i planen för anskaffande av ytterligare

platser för den statliga sinnessjukvården. Härvid medtager jag för

fullständighetens skull den av 1928 års riksdag beslutade psykiatriska kliniken

i Lund, ehuru särskilt anslag för uppförande av denna inrättning anvisats

å riksstaten.

Antalet beräknade vårdplatser för sinnessjuka och sinnesslöa å nu avsedda

anstalter framgår av följande sammanställning, i vilken jämförelse gjorts mellan

å ena sidan det beräknade platsantalet enligt medicinalstyrelsens plan

för anordnandet av ytterligare sinnessjukvårdsplatser och å andra sidan de

beräkningar, som legat till grund för av statsmakterna fattade beslut eller

för nu framlagda förslag.

Avtalet med

Jönkljpint/8

stad m. m.

Samman
fattning.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Anstalt

- -

Antal platser

enligt

medicinalstyrelsens

plan

enligt tidigare beslut

eller nu framlagda

förslag

sinnessjuka

sinnesslöa

sinnessjuka

sinnesslöa

Piteå (utvidgning)...........................

148

148

Sala .........................................

—

323

—

370

Örebro.........................................

—

323

—

350

Vänersborg....................................

566

283

587

283

Umeå ..........................................

880

—

918

—

Psykiatrisk klinik i Lund ...............

100

—

102

—

Jönköping ...................................

1,200

—

1,220

—

2,894

929

2,975

1,003

3,823

3,978

Efter genomförande av de byggnadsföretag, som hittills beslutats eller beträffande

vilka förslag nu framlagts, skulle alltså finnas sammanlagt 3,978

nya vårdplatser, därav 2,975 för sinnessjuka och 1,003 för sinnesslöa. Då

en mycket stor del av dessa platser för sinnesslöa torde komma att upptagas

av patienter, som nu vårdas å sinnessjukanstalter, kan ökningen av antalet

för sinnessjuka disponibla platser väntas bliva avsevärt större, än den nyss

anförda siffran därför anger.

Yad angår kostnaderna för ifrågavarande byggnadsarbeten, hava dessa

kostnader enligt redan fattade beslut, respektive enligt av mig i det föregående

förordade förslag, beräknats på sätt följande sammanställning utvisar:
-

Piteå...................

Sala ..................

Örebro ...............

Vänersborg.........

Umeå.................

Kliniken i Lund

Jönköping ..........

.............kronor 2,300,000

............. » 1,367,000

............ » 1,375,000

............. * 2,662,000

............ » 7,650,000

............ » 724,100

............. » 6,750,000

Summa kronor 22,828,100

Den genomsnittliga kostnaden per vårdplats skulle enligt dessa beräkningar

utgöra 5,738 kronor.

Särskilda

frågor beträffande

anstalteima

vid

TJmeå och i

Jönköping.

Inventarieutrustning

vid

anstalterna.

Jag torde vidare här böra i korthet beröra vissa särskilda frågor, som

äga mera generell tillämpning beträffande de avsedda nya anstalterna i

Umeå och Jönköping.

Beträffande inventarieutrustningen vid anstalterna har jag förut anfört,

att kostnaderna därför i sinom tid torde böra enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

bestridas från förslagsanslaget till hospital och asyler.

I detta sammanhang vill jag erinra, att min företrädare i ämbetet vid

anmälan av 1928 års proposition nr 165 beträffande inventarieutrustningen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:fn proposition nr 220. 1<)7

för do då ifrågasatta anstalterna i Sala, Örebro och Vänersborg framhöll följande.

För att i möjligaste mån begränsa utgifterna för detta ändamål

syntes det — särskilt när fråga vore om utrustning av ett flertal stora anstalter

under nära sammanfallande tidrymder -- vara av vikt, att förberedelserna

för inventarieanskaffningen vidtoges i god tid före anstalternas

färdigställande. Till ej obetydlig del syntes inventarierna, om tillräckligt

lång leveranstid bereddes, kunna utföras vid andra statliga anstalter. För

planläggning och ledning av utrustningsarbetena syntes det vara av vikt,

att viss personal tillsattes i god tid före anstalternas färdigställande. Departementschefen

hade för avsikt att vidtaga åtgärder för att arbetena i

fråga matte kunna förberedas i sådan tid, att de kunde verkställas på ett

ur ekonomisk synpunkt tillfredsställande sätt.

I sin skrivelse i ämnet framhöll riksdagen vikten av att åtgärder vidtoges

för att arbetena med inventarieutrustningen för anstalterna kunde

igångsättas i god tid före anstalternas färdigställande samt att de i övrigt

bedreves pa sadant sätt, att kostnaderna kunde i möjligaste mån begränsas.

-Riksdagen förutsatte, att inventarierna kunde till väsentlig del tillverkas vid

befintliga hospital och andra statsanstalter.

Genom förberörda beslut den 22 juni 1928 anbefallde Kungl. Maj:t medicinalstyrelsen

att till Kungl. Maj.t inkomma med en i huvuddrag utformad

allmän plan jämte approximativ kostnadsberäkning beträffande anstalternas

i Sala, Örebro och Vänersborg utrustande med sådana inventarier, vilka

borde enligt Kungl. Maj:ts bestämmande bekostas från förslagsanslaget till

hospital och asyler; och borde denna plan uppgöras med hänsyn tagen dels

till den utsträckning, vari, på grund av vad i beslutet föreskrivits, inventarier

kunde komma att övertagas från försvarsväsendet, dels ock till att

övriga inventarier borde i den utsträckning, som utan olägenhet kunde ske,

tillverkas vid befintliga hospital och andra statliga anstalter samt att fördenskull

borde för sådan tillverkning räknas med erforderlig leveranstid.

I anledning av detta uppdrag och efter det medicinalstyrelsen enligt

Kungl. Maj:ts bemyndigande för uppdragets fullgörande anlitat biträde av

sakkunniga personer, överlämnade medicinalstyrelsen med skrivelse den 28

december 1928 dels sammandrag av utrustningsförslag för var och en av nyssnämnda

anstalter, dels en på grundval av dessa förslag sammanförd allmän

plan jämte kostnadsberäkning, dels ock ett förslag beträffande anskaffande

av sådana utrustningspersedlar, som kunde tillverkas vid befintliga hospital

och andra statliga anstalter.

Enligt den sålunda överlämnade planen skulle de för ifrågavarande anstalter

erforderliga inventarierna till allra största delen tillverkas dels vid

vissa hospital, dels ock vid fångvårdsanstalter och vid statens tvångsarbetsanstalt

i Landskrona. Kostnaderna för inventarierna beräknades uppgå för

anstalten i Sala till 310,000 kronor, för anstalten i Örebro till 300,000 kronor

och för anstalten i Vänersborg till 630,000 kronor, motsvarande per vårdplats

respektive 838, 857 och 741 kronor, därvid platsantalet vid Vänersborgsanstalten

beräknats i enlighet med vad som fastställts år 1928 eller till 850.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Sättet för

byggnadsarbetenas

utförande

m. m.

Anslag till

hospitalsbyggnader.

198 Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

Genom beslut den 1 februari 1929 har Kungl. Maj:t på min hemställan

uppdragit åt medicinalstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med

den framlagda planen anskaffa inventarier för ifrågavarande tre anstalter.

I syfte att såvitt görligt nedbringa kostnaderna för inventarieanskaffningen

för anstalterna i Umeå och Jönköping samt möjliggöra tillverkning i största

utsträckning vid statliga anstalter har jag för avsikt att beträffande nämnda

anstalter vidtaga åtgärder av motsvarande art som de, för vilka nu redogjorts.

Jämväl för dessa anstalters vidkommande torde det för inventarieanskaffningens

förberedande vidare vara av betydelse, att viss personal tillsättes

i god tid före anstalternas färdigställande.

Yad beträffar sättet för byggnadsarbetenas utförande, lärer det ankomma

på Kungl. Maj:t att, sedan riksdagen beviljat medel för arbetena i fråga,

meddela beslut om deras verkställande och därvid även bestämma, vilken

myndighet, som bör ombesörja arbetenas utförande. Jag anser mig emellertid

redan här böra giva tillkänna, att, såvitt för närvarande kan bedömas,

omändringen av etablissementet i Jönköping synes mig lämpligen böra uppdragas

åt byggnadsstyrelsen, som tidigare fått arbetena vid etablissementen

i Sala, Örebro och Yänersborg sig anförtrodda. Åt byggnadsstyrelsen torde

därvid även böra uppdragas att under ombyggnadstiden förvalta de till

etablissementet hörande byggnader, vilka skola överföras från försvarsväsendet

eller eljest för kronans räkning förvärvas, samt de för anstalten

avsedda markområdena ävensom att sörja för underhåll i erforderlig utsträckning

av befintliga byggnader. Vad däremot angår uppförandet av hospitalet

vid Umeå, vartill förslag upprättats av medicinalstyrelsen med biträde av

styrelsens arkitekt C. Westman, torde övervägande skäl komma att tala för

att arbetena därmed uppdragas åt medicinalstyrelsen.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har i statsverkspropositionen

till innevarande års riksdag beräknats ett extra reservationsanslag

för nästkommande budgetår av 4,100,000 kronor till hospitalsbyggnader.

De belopp som, enligt vad tidigare omförmälts, av vederbörande myndighet

begärts eller beräknats för de av mig i det föregående behandlade ändamålen,

äro följande:

Kronor.

Piteå hospital och asyl:

Återstående medgivet kostnadsbelopp för utvidgningen 1,000,000

Anstalten i Sala:

Del av återstående medgivet kostnadsbelopp ...............

550,000

Tvättinrättning .................................................................

83,000

Vissa badrumsanordningar................................................

13,000

Komplettering av köksutrustningen................................

7,000

653,000

Anstalten i Örebro:

Del av återstående medgivet kostnadsbelopp ...............

700,000

Komplettering av köks- och tvättutrustningen m. in.

21,000

721,000

s. 199 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 220.

199

Kronor.

Anstalten i Vänersborg:

Återstående medgivet kostnadsbelopp ......

Tvättinrättning .............................................

Anordningar för elektrisk kraftproduktion

Komplettering av köksutrustningen...........

Vänersborgs hospital och asyl vid Restad:

Utvidgning av bageriet................................

Uppsala hospital och asyl:

Ytterligare medel till utvidgning av köksbyggnaden ... 116,300

W. C.-anläggning ............................................................ 234,500

Vatten- och avloppsledningar för vissa bostadshus m. m. 53,000 8qq

Hospital vid Umeå:

Anslag för arbetenas påbörjande ................................... 200,000

Summa 4,414,800

För omändring av etablissementet i Jönköping har intet bestämt belopp av

myndigheterna äskats för nästa budgetår, men i en inom kasernkommittén i

september 1928 upprättad promemoria har ifrågasatts ett anslag för nästa

budgetår av 400,000 kronor för arbetenas påbörjande. Med inräknande av detta

belopp skulle de gjorda äskandena för ifrågavarande arbeten för nästa budgetår

sammanlagt uppgå till 4,814,800 kronor. Härtill komma vissa äskanden, som

jag ansett vara av beskaffenhet att böra anstå, däribland en framställning

om anslag å 234,000 kronor till införande av värmeledning i vissa paviljonger

vid Lunds hospital och asyl. Jag får i detta avseende hänvisa till vad som

anfördes i propositionen nr 165 år 1928.

Då för nästkommande budgetår icke synes böra disponeras högre anslag

än det i statsverkspropositionen preliminärt beräknade å 4,100,000 kronor,

måste således vissa nedsättningar äga rum i de uti sammanställningen och

beträffande Jönköpingsanstalten angivna beloppen. Sådana nedsättningar

torde ock utan större olägenheter kunna ske i erforderlig omfattning. Jag

ber att härutinnan få anföra följande.

I fråga om anstalten i Piteå har jag i det föregående angivit, att jag för

nästkommande budgetår tillstyrker beräknande av återstående del av medgivet

kostnadsbelopp eller 1,000,000 kronor.

Beträffande anstalten i Sala har byggnadsstyrelsen räknat med att komplettering

av köksutrustningen icke skulle behöva äga rum under nästkommande

budgetår. Det synes mig ej heller nödvändigt att för nämnda

budgetår medräkna något belopp för tvättinrättningens anordnande eller för

badrumsanordningarna. För Salaanstalten torde alltså böra beräknas endast

det av byggnadsstyrelsen i skrivelsen den 6 september 1928 begärda beloppet

av 550,000 kronor.

För Orebroanstaltens vidkommande synes, såsom byggnadsstyrelsen förutsatt,

medel ej nu behöva beräknas för komplettering av köks- och tvättut
-

1,250,000

83.000

34.000

20.000 1)387)00()

50,000

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

rustningen. Det av byggnadsstyrelsen i nyssnämnda skrivelse den 6 september

1928 beräknade beloppet för omändringsarbetenas fortsättande torde

kunna begränsas till 650,000 kronor.

Däremot torde beträffande Vänersborgsanstalten för nästkommande budgetår

böra beräknas hela det för anstaltens färdigställande och vissa specialarbeten

erforderliga beloppet eller tillhopa 1,387,000 kronor.

Likaså torde hela det för utvidgning av bageriet vid hospitalet vid Restad

uppskattade beloppet av 50,000 kronor böra utgå under budgetåret 1929/1930.

Yad angår byggnadsarbetena vid Uppsala hospital och asyl, lära för nästkommande

budgetår icke för köksbyggnadens utvidgning erfordras några

ytterligare medel utöver de redan anvisade. Anläggande av vatten- och avloppsledningar

till vissa bostadshus vid anstalten har jag, såsom förut anförts,

ansett för närvarande ej böra ifrågakomma. För påbörjande av arbetena

med anläggning av W. C. torde ett belopp av 60,000 kronor vara tillräckligt.

Nu angivna belopp å respektive 50,000 och 60,000 kronor för arbeten

vid hospitalen vid Bestad och Uppsala utgöra de enda nya medel,

som för nästkommande budgetår skulle avses för sådana omändringsarbeten

vid befintliga hospital, som motsvaras av den för dylika arbeten avsedda årliga

posten på 350,000 kronor i den godkända byggnadsplanen.

För påbörjande av arbetena med hospitalet vid Umeå har medicinalstyrelsen

för nästkommande budgetår beräknat ett belopp av 200,000 kronor. Häremot

har jag intet att erinra. Från de medel, som anvisas för detta byggnadsföretag,

torde emellertid också böra gäldas kostnaderna för den tidigare

omförmälda delegation, som haft i uppdrag att företaga studier rörande arbetsterapien

såsom behandlingsmetod inom sinnessjukvården och dess inverkan

på planläggningen av sinnessjukanstalter m. m. Berörda kostnader

hava enligt Kungl. Maj:ts beslut förskottsvis bestritts från femte

huvudtitelns anslag till extra utgifter för att sedermera ersättas av medel,

vilka av riksdagen kunde komma att anvisas till hospital i Västerbottens

län. Ifrågavarande kostnader, vilka ännu ej i sin helhet gäldats, torde kunna

uppskattas till ett belopp av omkring 15,000 kronor. I anledning härav har

jag ansett mig böra för hospitalet vid Umeå för nästa budgetår räkna med

ett belopp av 215,000 kronor.

Till Kungl. Maj:ts disposition torde böra reserveras visst belopp för bestridande

av kostnader för underhåll av byggnader vid kasernetablissementen

samt för vissa utredningar in. m. Uppskattas detta belopp till förslagsvis

28,000 kronor, skulle för anstalten i Jönköping återstå en summa av

160,000 kronor, vilket belopp visserligen är ganska knappt men dock torde

vara tillräckligt dels för bestridande av kostnaderna för kasernkommitténs

och medicinalstyrelsens utredningar angående omändringar av kasernetablissementet,

dels för inlösen av vissa i det föregående omförmälda byggnader,

dels ock för byggnadsarbetenas fortsatta förberedande.

I enlighet med vad jag nu anfört skulle anslagsbeloppet för nästkommande

budgetår beräknas på följande sätt.

s. 201 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj:ts proposition nr 220.

201

Hospitalet i Piteå ...................

Anstalten i Sala .......................

» i Örebro....................

» i Vänersborg ...........

Hospitalet vid Itestad ..............

Uppsala hospital och asyl........

Hospitalet vid Umeå.................

Anstalten i Jönköping.............

Till Kungl. Maj:ts disposition..

Kronor.

............. 1,000,000

............ 550,000

............ 650,000

............. 1,387,000

............. 50,000

............ 60,000

............. 215,000

............. 160,000

............. 28,000

Summa 4,100,000

Med avseende å anslagsbeloppets fördelning torde emellertid böra fasthållas,

att den angivna beräkningen givetvis icke avser att vara i detalj bindande

föi disj)ositionen av anslaget eller för den fördelning av beloppet som, i

händelse detsamma beviljas, torde komma att fastställas av Kungl. Maj:t.

Då det gäller så många och delvis så stora byggnadsföretag, som här äro i

fråga, är det naturligt, att medelsåtgången på varje särskilt håll under de

olika åren icke kan på förhand med tillförlitlighet beräknas. Det är således

även möjligt, att något av de belopp, som av det för innevarande budgetår

beviljade anslaget anvisats för olika företag, kommer att visa behållning vid

budgetårets slut. I den man så med hänsyn till sättet för byggnadsarbetenas

bedrivande eller eljest kan befinnas önskvärt, torde det för byggnadsplanens

genomförande vara förmånligt, att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande

en ökning av beräknad medelsdisposition för ett visst ändamål kan ske, mot

det att motsvarande minskning vidtages i de anvisade medlen för ett annat

ändamål.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och föreslagit får jag hemställa, att Kungl. Maj.t måtte föreslå riksdagen

att

I) dels besluta, att vid den anstalt för manliga asociala

imbecilla, som enligt beslut av 1928 års riksdag skall inrättas

genom omändring av det utav Västmanlands trängkår tidigare

disponerade kasernetablissementet i Sala, skall för en beräknad

kostnad av högst 83,000 kronor anordnas tvättinrättning i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående förordat

förslag,

dels ock, med ändring av vad 1928 års riksdag därutinnan

bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden för omändring av

berörda kasernetablissement i Sala må utgöra högst 1,367,000

kronor;

II) med ändring av vad 1928 års riksdag därutinnan bestämt,

medgiva, att sammanlagda kostnaden för omändring av det

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 220.

utav Svea trängkår tidigare disponerade kasernetablissementet

i Örebro till anstalt för kvinnliga asociala imbecilla må utgöra

högst 1,375,000 kronor;

III) dels besluta, att vid den sinnessjukanstalt, som enligt

beslut av 1928 års riksdag skall inrättas genom omändring av

det utav Västgöta regemente tidigare disponerade kasernetablissementet

i Vänersborg, skall för en beräknad kostnad av

högst 83,000 kronor anordnas tvättinrättning i huvudsaklig

överensstämmelse med av mig i det föregående förordat förslag,

dels besluta, att vid sistnämnda anstalt skola för en beräknad

kostnad av högst 34,000 kronor vidtagas anordningar för produktion

av elektrisk kraft i huvudsaklig överensstämmelse med

av mig i det föregående förordat förslag,

dels, med ändring av vad 1928 års riksdag därutinnan bestämt,

besluta, att platsantalet vid samma anstalt skall utgöra

minst 870,

dels och, likaledes med ändring av vad 1928 års riksdag

därutinnan bestämt, medgiva, att sammanlagda kostnaden för

omändring av kasernetablissementet i Vänersborg må utgöra

högst 2,662,000 kronor;

IV) besluta, att vid Vänersborgs hospital och asyl vid Itestad

befintliga bagerilokaler skola, i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordat förslag, för en

beräknad kostnad av högst 50,000 kronor utvidgas till ett för

nämnda anstalt samt nyssberörda sinnessjukanstalt i Västgöta

regementes förutvarande kasernetablissement i Vänersborg gemensamt

bageri;

V) dels besluta, att vid Uppsala hospital och asyl skall för

en beräknad kostnad av högst 234,500 kronor anordnas W. C.- anläggning inom vissa byggnader i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig i det föregående förordat förslag,

dels och medgiva, att i det av 1926 års riksdag godkända

förslaget beträffande utvidgning av köksbyggnaden vid Uppsala

hospital och asyl må vidtagas jämkning i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat, ävensom att

sammanlagda kostnaden för ifrågavarande utvidgningsarbeten

må utgöra högst 384,000 kronor;

VI) besluta, att en för 918 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt

skall, för eu beräknad kostnad av högst 7,650,000 kronor,

i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Carl Westman

i december 1928 och januari 1929, beträffande en i förslaget

ingående upptagningspaviljong i november 1927, upprättade

ritningar, dock med iakttagande av vissa av mig i det

föregående förordade jämkningar, uppföras på det å eu av t. f.

distriktslantmätaren Georg Tillgren år 1925 sammanställd och

s. 203 Kontrollera mot PDF

203

Kungl. Maj.ts proposition nr 220.

kompletterad karta med bruten blå linje och bokstäverna A—

—t)—D—E—F—G—H—A angivna området av kyrkoherdebostället

fll/64 mantal krono Kyrkobordet nr 1 och komministerboställena

tillhopa 3/I6 mantal krono Kyrkobordet nr 2 ävensom

lägenheten Kyrkoplatsen nr 1, allt i Umeå socken;

VII) besluta, att det av Jönköpings regemente tidigare

disponerade kasernetablissementet i Jönköping skall för en

beräknad kostnad av högst 6,750,000 kronor — däri inräknade

utgifter för inlösen av vissa Kungl. Maj:t och kronan icke tillhöriga

byggnader och annan egendom — omändras till en för

1,220 vårdplatser avsedd sinnessjukanstalt i huvudsaklig överensstämmelse

med av ingenjören Hjalmar Cederström upprättade,

den 18 juni 1928 och den 1 februari 1929 dagtecknade

ritningar, märkta respektive »Kungl. Medicinalstyrelsen 1928»

och »Kungl. Medicinalstyrelsen 1929», dock med iakttagande av

vissa utav mig i det föregående angivna jämkningar, samt att

förty det för nämnda anstalt enligt av mig förordat förslag

avsedda området jämte därå befintliga, Kungl. Maj:t och kronan

tillhöriga byggnader — med undantag av vissa av mig omförmälda

förrådsbyggnader — skall från och med den 1 juli 1929

överföras från försvarsväsendet; samt

VIII) under femte huvudtiteln, avdelningen medicinalstaten

samt hälso- och sjukvården, underavdelningen sjukvårdsanstalterna,

till hospitalsbyggnader för budgetåret 1929/1930 anvisa

ett extra reservationsanslag av............... kronor 4,100,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall samt förordnar, att proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Swartling.

opaginerad Kontrollera mot PDF

nanaao

ir^ÉsiU

öocJöSI

o^occ

fo7!c öö|

ooc

060

''OOOOl

I/C C c OV

IÖOQ&C

»juk v*.^D5 T>t« -sovj Åt

BOSTABSMUt» PÖ» CHCrilÅK/kRC

HOSPITALSLÄKARE Ö SYSSLOMAN

MASK IN MASTAR E ö T*itAÄ«0>AÄ*-T*.»«.

DY6<iNAt> *ÖA

R.UM 8 KOK

.H BOiTÅMR

a »oiTÅRER

a. »un

TlTl PORTVAKTSHUS

ray u

xxr OBDUKTION

*“ V

6ÅWSAX TRANSPCiBT
-

BÖRNA-vEST

O*c»0,«

l£»«0»ppK

f^j

MS

wm

•FÖRSLAG TILL•UMEÅ-HOSPITALAV

ÅR 1928 -IM

-SITUATIONSPLAN
-

FÖRTECKNING ÖVER BYGGNADER N A.

I AX>MINMSTBATION5BV<iäNAt>

It OPPENDÖI2I2 PAV. FS« KVINNOR.

in PAV. POR. LUGNA .

K • • OROLIGA ,

Y ARBETS^V. PÖC. -

Yl öppen dorrpav. rSa. k än

W PAV. POR. lugna *

Ym . OROLIGA

IX ARBETE PAV. ro».

n BOSTASSMUS FCT» KV.

SO EKONOMIBYGGNAD

m ANGPAN NEHVS

HY VERKSTAD SHUS

RC°ROOUKTlONSANSTAl.T ISR

opaginerad Kontrollera mot PDF

\

\

/?/ innetidZler omkring 27 so har*

6. so **

över 3 martt-fil

Ry K o f

d 9 I o r o v do t i fr

ansta/tsområdeJ

-m-#-*- Av o rm eförd e t
ningsche

fen ifrågasatt jamkgräns

&n för C~

jorda-nstorps ägor

Aiennhsbo

opaginerad Kontrollera mot PDF

■f6/25LAG‘

■ T(LL •

SINNESSJUKHUS -I K G L j6n*x3p/N6SKASEBNETABLISSEMENT

* ''/•

\jonk6p/ng
ÅNDD/NGSEOPSLAG
E.

v<;;-l BETECKNAR- SAM/.A ■ BYGGNADER. •

■■■ -•- NYA- —-•-

• KUL VEPTFÖRTECKN/NG •

-A I- GÅNGBAR- KULOERT-AV-ARMERAD-BETONG- 1.30x190 ■

■A-JL- KRYPBAR- • —#• -t»— • 0.9OX/3C
-O-

KOL i/ERT'' AV- TUDELA DE ■ LERRÖR- D/AM- /S’

■Ö- —■«— —#— —■#— —»— —»— . IZ’ ■

■ D- —»— ——*— —»— —»— - 9‘-

•FÖ/2TE.CKN/N(j- ÖVEQ -ÖY6GNADZ/2A/A •

] ADM/NöTBAT/ONSB>GGNAD

I PAV/LjONG- FÖR LUGNA - KVINNOR -

II —«— HALVOBOL/GA —

W —•— -OROLIGA—-

? ÖPPEN-DÖBQPAV/LJONGFÖR- MAN

2! PAVILJONG- FÖR LUGNA
W

-t— ■ HALVOBOL/GA-A1ÄN
ME

—*— -OBOL/GA- —*—

1LB05TAD3HU5- FOB■ PERSONAL•

IKÖK5-MATSALS-ö-BOSTADSBYGGNAD -

(KANSL/)

( KASERN TF)

(KA5EBN ET)

■NYBYGGNAD

( VAKT-ö-ADBESTBYGGNA D )

(KASERN I )

NYBYGGNAD
-

( GEVÄbSFÖPRÄD-5 -SMED/A )

(KOK/NRÄ7FN/NGEN )

TLÅNGPANNEHU5-VEBK5rAD-BAD-ö-80SrÅDEB{yAPMBAD-ö-TVÅTr/NeÅTrN/NGEN)

XH BAGEB/BYGGNAD - ( ÅN6PANNEHUS )

2® TVÄTT-ö-GYMNASn/YBYGGNAD- (GYMNAST/K-5- EXEBC/SHUS)

XE? BOSTADSBYGGNAD FÖR- PERSONAL ■ ( VEPKSTA DS BYGG NÅD )

XS GARAGE-SNICKARE -ö-MÄLABEVEBKSTAD- (NUVUDFOBBADET)

XK B05TAD5NUS- FÖB- PEBSONAL - (AMMUN/TJONSBOD

XEE BBANDBED5KAPSBOD • (BPANOREDSKAPSBOD)

XVI KAPELL ■ -NYBYGGNAD

XIX KYPK5AL 5-PERSONALBYGGNAD- (SOLDATHEMMET )

XX MASK/N/STBOSTAD- (LÄGEBKASSANS-HANDELSBOD)

ML BYGGNAD-FÖR- BOSTÄDER-5-ABBET5ALAB- ( MA55BYGGNAD )

- • GIFT- PEBSONAL ■ ( BYHOVS ■ 5TATABBYGG NÅD )

•- ■ ÖVEBLÄKABE- (-''- HUVUDBYGGNAD ;

— LÄKARE- (--•- SÖDRA FLYGEL- )

-SYSSLOMAN- (— •- NOBBA FLYGEL )

YM

im

JM

XXVI

xxvn

xwm

2XK

xxx

XXXI

YM

XXXIV POQTVAKTSSTUGA -

XXXV upptagn/ngspav/ljong

■ TRÄDGÅRDSMÄSTARE M FL (BAGEB/BYGGNAD )

■■PERSONAL- ( FÖRPLÄGNADSTÖRBÄDET )

-LÄKARE- ( TBÄDGÄBDSSTUGAN )

■ GIFT- PEBSONAL - (NOBBA UNDEBOFF/CEPSETYGGNADEn)

-+--—— (SÖDRA —* --1— )

-*- (KAPTEN5BOSTÅLLET BORGEN)

-*-( -»- VINDEN )

■NYBYGGNAD
-

X2I ^

wsstu

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT 1929

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 220.

205

INNEHÅL LSFÖIITECKNING.

Sid.

Inledning .......................................................................................................... 2.

Utvidgning; av Piteå hospital oeli asyl in. in.................................................... 11.

Oinändring av Västmanlands trängkårs kasernetahlissement i Sala till anstalt för

manliga asociala imbecilla .......................................................................... 15.

Oinändring av Svea trängkårs kasernetablissement i Örebro till anstalt för kvinnliga

asociala imbecilla ................................................................................. 25.

Oinändring av Västgöta regementes kasernetablissement i Vänersborg till sinnessjukanstalt

......................................................................................................... 27.

Anordnande av tvättinrättning ............................................................. 29.

Ordnandet av elektrisk kraftproduktion................................................... 36.

Anordnande av eu jordbrukskoloni ......................................................... 40.

Anordnande av gemensamt bageri för Vänersborgsanstalten samt

hospitalet vid Restad ........................................................................... 43.

Vissa ombyggnadsarbeten in. in. vid Uppsala hospital och asyl ........................... 47.

W. C.-anläggning samt vissa vatten- och avloppsledningar .................. .. 47.

Utvidgning av köksbyggnaden............................................................... 51.

Uppförande av ett hospital i Västerbottens län................................................... 66.

Plats för hospitalet m. m................................................................... 66.

1927 års förslag ..................................................................................... 66.

Vissa nya utredningar i platsfrågan m. m............................................ 75.

Departementschefen................................................................................... 39.

Förslag rörande hospitalets anordnande ...................................... 100.

1927 års förslag ..................................................................................... 100.

Yttranden över 1927 års förslag............................................................. 108.

Förnyat utlåtande av medicinalstyrelsen ............................................... 111.

Departementschefsyttrande i 1928 års proposition ................................. 113.

Vissa nya undersökningar ...................................................................... 120.

Medicinalstyrelsens förslag år 1929 ......................................................... 125.

Byggnadsstyrelsen ................................................................................... 137.

Departementschefen................................................................................... 139.

Oinändring av Jönköpings regementes kasernetablissement i Jönköping till sinnessjukanstalt

.................................................................................................. 149.

Kasernkommitténs förslag ........................................................................ 150.

Yttranden över kasernkommitténs förslag................................................ 168.

Departementschefen.................................................................................. 186.

Sammanfattning. Vissa särskilda frågor beträffande de föreslagna byggnadsarbetena

in. in. Anslagsberäkning ................................................................. 195.

Departementschefens hemställan ...................................................................... 201.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:288 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående anslag till hospitalsbyggnader. s. 1 i texten
  2. SU 1929:157 Utlåtande i anledning av Kungl. Ma]ds proposition till riksdagen angående anslag till hospitalsbyggnader jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten