Sök i Ratio Lex

Angående medel för uppförande av en nybyggnad för myntoch justeringsverkets behov m. m

1929-03-15 · 17 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:223, Angående medel för uppförande av en nybyggnad för myntoch justeringsverkets behov m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

1

Nr 223.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medel för uppförande

av en nybyggnad för mynt- och justeringsverkets behov

m. m.; given Stockholms slott den 15 mars 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 15 mars 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för kommunikationsdepartementet fråga om beredande

av medel för uppförande av en nybyggnad för mynt- och justeringsverkets

behov m. m. samt anför därvid följande:

Å tomten nr 1 i kvarteret Munklägret (förut Bryggaren) å Kungsholmen Myntverkets

i Stockholm, vilken tomt begränsas av Hantverkaregatan, Skillinggränd,

Norr Mälarstrand och Owengatan, disponerar mynt- och justeringsverket för

närvarande följande byggnader på nedan angivet sätt:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 187 häfl. (Nr 223.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Vid Hantverkaregatan.

Owenska huset:

I bottenvåningen, lokal för kontrollavdelning ................ 210 kvadratmeter

» våningen 1 trappa upp, bostad för myntdirektören .... 210 »

» » 2 trappor » , » » förste ingenjör .... 210 »

» » 3 » » , » » myntdirektör och

vikarie................ 86 »

716 kvadratmeter.

Vid Skillinggränd.

Flygel till Owenska huset, 1-vånings byggnad:

Bostad för gårdskarl.

Guldsmedsverkstad.

Sopstation.

Garagehy g g nåd.

Hundstall.

S. k. Västra huset:

I bottenvåningen, snickarverkstad, smedja, mekanisk verkstad.

» våningen 1 trappa upp, bostäder.

» vindsvåningen, bostäder.

Byggnad, innehållande skurrum.

Vedskjul, rymmande 280 famnar.

Vid Chvengatan.

Entrébyggnad, innehållande vaktrum.

S. k. Östra huset:

I bottenvåningen, lokal för justeringsavdelning ............ 160 kvadratmeter

» » myntgravör ........................ 20 »

» våningen 1 trappa upp, kamrerarens bostad ............ 180 »

360 kvadratmeter.

Byggnad för tvättstuga, 1 våning.

» » koks och garage, 1 våning.

Förrådsbyggnad, 1 våning.

Byggnad för transformator.

Stenkolsskjul.

I tomtens mitt.

Verkstadsbyggnad:

Kontor och expedition............

Lokal för medaljtillverkning

» » mynttillverkning

217 kvadratmeter

88 »

890 »

1,195 kvadratmeter.

I ett den 22 februari 1928 mellan kronans fastighetskommission av år

1925, å kronans vägnar, och delegerade för Stockholms stad, å stadens vägnar,

träffat avtal angående vissa markbyten i staden mellan broarna och å Kungsholmen

ingick bestämmelse, att kronan skulle av det till mynt- och justeringsverket

upplåtna området avstå till staden en remsa utefter Hantverkaregatan av i genomsnitt

7 meters bredd, vilket innebar, att det delvis å denna markremsa belägna

s. k. Owenska huset skulle rivas eller eventuellt flyttas. Avtalet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

3

biträddes i huvudsak av 1928 års riksdag och har sedermera, efter vissa

jämkningar i avseende å tillträdestiderna m. in., godkänts även av staden

och av Kungl. Maj:t å kronans vägnar. Enligt därvid träffad överenskommelse

skall kronan borttaga det s. k. Owenska huset senast den 1 oktober

1930.

I skrivelse den 19 april 1928 ingick mynt- och justeringsverket till Kungl.

Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om skyndsam

utredning, huru verkets lokalbehov skulle kunna tillgodoses i fall av rivning

eller flyttning av Owenska huset. Verket överlämnade därvid en

promemoria rörande de lokalutrymmen, som verket ansåg nödiga för sin

verksamhet.

Den nybyggnad, som för detta ändamål befunnits erforderlig, avsågs i

första hand för kontroll- och justeringsavdelningarna, för vilka mynt- och

justeringsverket angivit en golvyta av inemot tre gånger det nuvarande

lokalinnehavet såsom önskvärd. Av byggnadsstyrelsen på verkets hemställan

gjorda preliminära undersökningar hade visat, att för placering

av eu nybyggnad för ändamålet å mynt- och justeringsverkets tomt i stort

sett tre möjligheter förelågo, nämligen A) vid Norr Mälarstrand, B) vid

Hantverkaregatan och C) vid Skillinggränd. Körande dessa alternativ må

nämnas följande:

Alternativ A. Förläggning av nybyggnaden vid Norr Mälarstrand befanns

olämplig till följd av de mindre gynnsamma grundförhållandena och

då i varje fall denna plats syntes böra reserveras för en framtida, mera

representativ byggnad för statsverket.

Alternativ B. Sedan det Owenska huset rivits, skulle i hörnet av Hantverkaregatan

och Skillinggränd erhållas en lämplig byggnadsplats med goda

grundförhållanden.

Detta förslag upptog en trevåningsbyggnad, i vilken skulle inrymmas i

bottenvåningen kontrollverket, i våningen 1 trappa upp justeringsverket och

i våningen 2 trappor upp kontor, expedition och bostad för myntdirektören.

I källaren skulle anordnas, förutom vissa lokaler för justeringsverket, valv,

portvaktsbostad, lunchrum, pannrum, reservrum m. m.

Enligt detta alternativ skulle Västra huset bibehållas med nuvarande

disposition. I Östra huset skulle den efter justeringsverkets förflyttning ledigblivna

delen av bottenvåningen enligt mynt- och justeringsverkets förslag disponeras

för förläggande till verket av en justerarverkstad för vanliga i handeln

använda mätnings- och vägningsredskap, och den övra våningen skulle bibehållas

såsom bostad för kamreraren. Owenska huset skulle rivas och det

nuvarande entrépartiet flyttas in på tomten.

Realiserandet av detta förslag skulle betinga en kostnad av 630,000 kronor.

Enligt alternativ C slutligen, varigenom man skulle tillgodose önskemålen

att bevara den nuvarande stadsbilden å denna del av Kungsholmen,

skulle Owenska huset inflyttas i Hantverkaregatans blivande gatulinje. Botten
-

Myntverkets

framställning

av år 1928.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts propositio7i Nr 223.

våningen skulle disponeras såsom kontor och våningarna i övrigt såsom för

närvarande. Utmed Skillinggränd skulle i stället för Västra huset uppföras

en tvåvåningslänga, i stil anslutande sig till 1700-talstypen och inrymmande

lokaler för kontroll- och justeringsverken. Entrépartiet skulle inflyttas. Kostnadsberäkningen

för detta alternativ slutade å 770,000 kronor.

I sin förutnämnda skrivelse upptog mynt- och justeringsverket till behandling

lokalfrågan i dess helhet och framlade på anförda skäl ett förslag

i ämnet, som i huvudsak anslöt sig till alternativ B. Enligt detta

förslag skulle följande ungefärliga utrymmen vara erforderliga för tillgodoseende

av verkets behov, nämligen för kontrollavdelningen 532 kvadratmeter,

för justeringsavdelningen 542 kvadratmeter, för kontor och expedition

320 kvadratmeter, för gravörsateljén 100 kvadratmeter samt för medaljoch

mynttillverkningen 1,195 kvadratmeter eller tillhopa omkring 2,689

kvadratmeter. Härutöver angav mynt- och justeringsverket behov av bostäder

för myntdirektören, förste ingenjör och kamrerare. Medalj- och mynttillverkningen

skulle kvarbliva i verkstadsbyggnaden, under det att övriga lokalbehov

skulle tillgodoses genom nybyggnad.

Byggnadsstyrelsen

och

besparingsnämnden.

Sedan Stockholms stadsfullmäktige den 17 september 1928 beslutat biträda

1928 års riksdags beslut beträffande förutnämnda avtal, anbefallde Kungl.

Maj:t den 26 i samma månad genom remiss å mynt- och justeringsverkets

nyssberörda skrivelse byggnadsstyrelsen att gemensamt med 1927 års besparingsnämnd

senast den 1 december 1928 inkomma med utlåtande i ärendet

och därvid avgiva fullständigt förslag till ordnande av mynt- och justeringsverkets

byggnadsfråga. Med en den 26 februari 1929 till finansdepartementet

inkommen skrivelse avgåvo byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

utlåtande och förslag i ämnet.

I utlåtandet framhålles till en början, att med hänsyn till tomtens stora

värde — fastighetens taxeringsvärde uppgår till 1,380,000 kronor — det

syntes kunna ifrågasättas, om icke mynt- och justeringsverket borde förflyttas

till annan plats. Tomtens disponerande för annat ändamål syntes

emellertid böra ses i samband med den blivande användningen av Karolinska

institutets bredvidliggande tomt, och då institutet kunde beräknas

kvarbliva på sin nuvarande plats ännu 15 å 20 år framåt, syntes lämpligen

frågan om mynt- och justeringsverkets förflyttning även böra anstå. Med

hänsyn härtill syntes emellertid mynt- och justeringsverkets kvarblivande

på den nuvarande tomten få betraktas såsom ett provisorium, varför också

eventuell nybyggnad för verkets behov borde planeras så, att denna lätt

måtte kunna apteras för andra ändamål och i minsta grad föregripa en

framtida, förändrad användning av tomten.

Härefter erinras i utlåtandet, att besparingsnämnden i skrivelse den 15

januari 1929 för Kungl. Maj:t framlagt förslag till vissa ändringar i myntoch

justeringsverkets verksamhet och organisation. Detta förslag innebär

bland annat nedläggande av dels smältnings- och valsningsarbete för mynt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

5

framställningen och dels medaljtillverkningen. Byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

hava i sitt förevarande utlåtande omnämnt, att inom

styrelsen granskats såväl ett av besparingsnämnden i skrivelsen den 15

januari 1929 framfört uppslag till lösande av verkets lokalfråga som ock

ett annat inom byggnadsstyrelsen utarbetat förslag. De sålunda ifrågasatta

lösningarna hade emellertid befunnits bliva kostsamma och icke fullt tillfredsställande.

Byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden hava därför utarbetat ett nytt

förslag till frågans lösning, enligt vilket kontroll- och justeringsavdelningarna

förläggas till en fristående nybyggnad. Detta förslag avser uppförandet i

hörnet av Hantverkaregatan och Skillinggränd av en tvåvåningsbyggnad

med källare, vilken skulle inrymma justeringsavdelningen, 494 kvadratmeter,

och kontrollavdelningen, 417 kvadratmeter, samt 78 kvadratmeter

reservutrymme i källaren. Byggnaden skulle dessutom innehålla portvaktbostad,

två lunchrum, toiletter, kapprum och pannrum. Enligt förslaget

skulle de befintliga byggnaderna bibehållas i nuvarande skick med undantag

av Owenska huset med flygel samt garagebyggnaden vid Skillinggränd,

vilka rivas. I östra huset bibehålies våningen en trappa upp såsom bostad för

myntdirektören eller kamreraren, varemot bottenvåningen, 180 kvadratmeter,

skulle bliva disponibel för annat ändamål. Verkstadsbyggnaden skulle tills

vidare bibehållas i oförändrat skick och alltså maskinutrustningen för myntämnestillverkningen

kunna kvarstå i de nuvarande lokalerna. Jämväl i

detta förslag ingår inflyttning av entrépartiet.

Enligt verkställd beräkning skulle detta förslag betinga en kostnad av

412,000 kronor enligt följande fördelning:

Nybyggnad: två våningar och källare.................................................... 307,000

Rivning av Owenska huset........................................................................ 15,000

Borttagning av grunder för byggnader jämte avplanering m. m..... 5,000

Rivning och flyttning av entrépartiet .................................................... 22,000

Flyttning och komplettering av järnstaketet ........................................ 12,000

Planeringsarbeten, rörgravar och rännstenar ....................................... 6,000

Ritningar, kontroll m. m. samt oförutsedda utgifter ........................ 45,000

Summa kronor 412,000.

I utlåtandet anföres beträffande detta förslag, att det visserligen ej innebure

så stor lokalutvidgning för kontroll- och justeringsavdelningarna, som

begärts av mynt- och justeringsverket. Kontrollavdelningens utrymme

skulle dock ökas med omkring 100 procent samt justeringsavdelningens med

omkring 200 procent, oavsett reservutrymmet i källarvåningen. Dessa utvidgningar

syntes få anses tillfredsställande. För kontorslokaler skulle visserligen

ej någon lokalutökning erhållas, men behovet därav syntes ej vara

oavvisligt. Plats för förvaring av medaljstampförrådet borde kunna beredas

inom det nuvarande Östra huset. Därest framdeles arbetet med mynttill
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj ds proposition Nr 223.

Myntverkets

utlåtande

av år 1929.

verkningen inskränktes och medaljtillverkningen nedlades, erhölles ju ytterligare

utrymme för kontor och expedition i verkstadsbyggnaden.

Den sålunda förordade lösningen av lokalfrågan kunde genomföras utan

att densamma föregrepe den av besparingsnämnden föreslagna omläggningen

beträffande myntverkets drift.

Vid lösandet av denna byggnadsfråga hade hänsyn även ansetts böra tagas

till de estetiska och kulturhistoriska synpunkterna, varför byggnadsstyrelsen

utarbetat förut omförmälda förslag, alternativ C, som avsåg en förflyttning

av det Owenska huset i syfte att bibehålla denna gamla byggnad. Då

emellertid byggnaden till följd av sin planbildning icke lämpade sig att

utnyttjas enligt det av besparingsnämnden framlagda programmet, har byggnadsstyrelsen

förklarat sig vara ense med nämnden, att mynt- och justeriugsverkets

byggnadsfråga lämpligast löstes medelst en nybyggnad vid Skiliinggränd,

där en nybyggnad jämväl ur förläggningssynpunkt såsom avslutning

mot gränden av den öppna, med stora träd bevuxna platsen mellan verkstadsbyggnaden

och Hantverkaregatan vore väl motiverad.

Vad angår bestridandet av kostnaderna för byggnadsförslagets genomförande

har i utlåtandet erinrats, att enligt det år 1928 träffade markavtalet

mellan kronan och Stockholms stad beräknats en ersättning till kronan

av 145,500 kronor för avståendet av markremsan vid Hantverkaregatan

samt 183,000 kronor för rivning av Owenska huset m. m. Dessa ersättningar

skulle ingå till fonden för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i

huvudstaden. Det syntes under sådana förhållanden vara självfallet, att

kostnaden för nybyggnaden vid myntverket borde utgå av samma fond.

Nämnda ersättningar uppginge visserligen icke till fullt samma belopp som

n y b y g g n ad s k o s t n a d e n jämte övriga förändringar å tomten i samband med

rivningen av Owenska huset. Men då ändamålet med nybyggnaden helt

fölle inom ramen för sagda fond, syntes även skillnadsbeloppet (412,000

kronor — 328,500 kronor =) 83,500 kronor böra utgå av fonden. De ifrågavarande

arbetena borde vara färdiga till den 1 oktober 1930, då staten

skulle till staden avstå tomtområdet längs Hantverkaregatan. Då anslag å

riksstaten icke behövde'' äskas, syntes riksdagens beslut i ämnet endast behöva

innebära ett medgivande att för nybyggnad vid mynt- och justeringsverket

jämte därmed sammanhängande arbeten enligt det här ovan senast

omhandlade förslaget finge tagas i anspråk ett belopp av förenämnda fond

av sammanlagt 412,000 kronor.

Byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden hava alltså hemställt, att

Kungl. Maj:t ville till innevarande års riksdag avlåta proposition i nämnda

syfte.

Mynt- och justeringsverket har i skrivelse den 8 mars 1929 avgivit infordrat

utlåtande över det av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

sålunda framlagda förslaget.

I detta utlåtande har mynt- och justeringsverket tagit under övervägande,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Majrls proposition Nr 223. 7

huruvida förslaget, av verket betecknat såsom besparingsnämndens förslag,

kunde anses vara ur verkets synpunkt lämpligt, och därutinnan anfört i

huvudsak följande:

»Beträffande byggnadens allmänna planering är först och främst att anmärka,

att kommunikationerna inom byggnaden äro synnerligen illa tillgodosedda.

Sålunda är huvudtrappan, såvitt av ritningen kunnat uppmätas,

endast cirka 1.6 o meter bred. Då densamma dessutom är spiralformad,

måste den anses otillräcklig med hänsyn till den stora mängd skrymmande

gods, packlådor in. m., som skola transporteras upp till kontrollavdelningen.

Insättande av eu varuhiss torde för detta ändamål vara nödvändigt. Kommunikationen

i såväl kontrollavdelningen som justeringsavdelningen förutsattes

skola ske genom arbetsrummen. Verket har för sin del en alltför

livlig erfarenhet från sina nuvarande lokaler av det olämpliga uti en sådan

anordning för att kunna tillstyrka densamma. Det ligger i öppen dag, att

exempelvis sådana arbeten som precisionsjustering eller komparering av likare

icke kunna få störas av kommande och gående personer. I båda våningarna

torde därför en korridor böra anordnas längs efter huset.

Förbindelsen mellan huvudingången till huset från Skillinggränd samt

myntverkets gård och verkets kontor sker genom en korridor utan dagsljus

uti källaren längs så gott som hela huset. Verket anser för sin del, att en

dylik anordning är oantaglig med hänsyn särskilt därtill att denna kommunikation

synnerligen ofta behöver anlitas av guldsmeders och justeringssökandes

bud, oftast bortemot ett hundratal om dagen och vid högtiderna

avsevärt mera, och vanligen bestående av halvstora pojkar. Vilken oro, som

härav skulle vållas hela huset, låter sig lätt tänkas i all synnerhet som

även saknas utrymme för portvakt. Buden till kontrollavdelningen skulle

först gå 1 trappa upp att avlämna sina varor, därefter 2 trappor ned i källaren

och genom korridoren för att betala kontrollavgifterna och sedan åter genom

källaren och 2 trappor upp för att avhämta varorna. Därest ingången till

huset förlägges mot Skillinggränd, är sålunda en mera direkt förbindelse

med gården nödvändig.

Dessutom bör anmärkas, att det är nödvändigt att från gården till det

uti källaren placerade provningsrummet för mätapparater anordna en större

port, vilken är åtkomlig för lastautomobiler för infrakt av större bensinmätare,

större vågar m. in., som skola undersökas vid verket.

Frånräknas de utrymmen, som skulle vara behövliga för anordnandet av

drägliga kommunikationer inom verket, bleve de föreslagna lokalerna, vilka

redan enligt det oförändrade förslaget, särskilt beträffande kontrollavdelningen,

äro avsevärt mindre än de av verket såsom behövliga beräknade,

ytterligare betydligt förminskade och redan från början otillräckliga. Ökningen

av utrymmet skulle sannolikt ej överstiga 40 procent.»

Till belysande av arbetets tillväxt vid kontrollavdelningen under den tid,

densamma haft sina hittillsvarande lokaler, har mynt- och justeringsverket

lämnat en tablå över vikten av kontrollstämplade varor av guld, silver och

platina ävensom kontrollmedlens belopp under åren 1850, 1890 och 1900 samt

1910—1927. Av denna tablå framginge, att sedan år 1850 vikten av kontrollerade

guldarbeten stigit från cirka 100 kilogram till cirka 1,700 kilogram år 1927,

under det att vikten av silverarbeten stigit från cirka 4,000 till cirka 19,000

kilogram under samma tid. Sedan år 1900 hade den kontrollerade guldvikten

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223-

mer än fördubblats och silvervikten nära tredubblats. Stegringen från år 1915

belöpte sig i runt tal till 65 procent för såväl guld- som silverarbeten. Beträffande

antalet kontrollerade arbeten, varav arbetet och därmed personaloch

utrymmesbehov framför allt vore beroende, saknades statistiskt material.

Efter att hava framhållit, att guld- och silverarbeten numera i genomsnitt

gjordes betydligt lättare än fordom, samt att det därför vore tydligt, att

arbetet vid verket stegrats i vida högre grad än enbart viktsiffrorna antydde,

har mynt- och justeringsverket vidare anfört bland annat följande:

»Då mynt- och justeringsverket beräknat, att de nuvarande lokalutrymmena

böra ökas med cirka 150 procent, så anser sig verket icke hava begärt

mera, än som med hänsyn till arbetets ökning och rationella bedrivande är

nödvändigt, i all synnerhet som denna ökning även innefattar införande av

tullbehandling av guld- och silvervaror till verket, något som tidigare ej

förekommit, men som från allmänhetens synpunkt är högst önskvärt.

En så ringa ökning av lokalerna, som besparingsnämndens förslag innebär,

skulle, även om det gällde ett kortvarigt provisorium, knappast betyda

någon nämnvärd förbättring i nuvarande olidliga förhållanden, och om

provisoriet skall räcka 15 å 20 år såsom ifrågasättes och som lika väl kan

komma att räcka 30 å 40 år, måste det betecknas såsom högeligen oklokt

att nu tilltaga lokalerna så knappt. På 15 å 20 år kan arbetet på kontrollavdelningen

med säkerhet räknas vara mer än fördubblat.

I fråga om lokalerna för justeringsavdelningen ligga planerna icke fullt

så illa till. Dock bör anmärkas, att genom upptagande av korridor, inrättande

av hiss m. m. utrymmet skulle så avsevärt förminskas, att det

bleve nödvändigt att redan nu utnyttja reservutrymmet i källaren. Beträffande

tjänsterummen vill emellertid verket anmärka, att dessa genomgående

äro alltför smått tilltagna. Sålunda skulle exempelvis l:e ingenjören,

d. v. s. avdelningens föreståndare, erhålla ett rum 4x3.8 meter. Då bemälde

ingenjör synnerligen ofta har att mottaga besök från allmänheten

och behöver hava ständig tillgång till avdelningens handlingar och en betydande

litteratur, måste utrymmet betecknas såsom otillfredsställande. Då

samtliga övriga rum inom avdelningen av besparingsnämnden nedprutats i

avseende på utrymme långt under vad verket ansett nödigt, finnes uppenbarligen

ingen möjlighet företaga några omläggningar utan förstoring av

grundplanen.

Beträffande källarvåningens utrymme för uppställning och kontrollering

av mätapparater må anmärkas, att utom det att infrakt av apparaterna

icke, såsom byggnaden planerats, kan ske, takhöjden är för liten för apparaternas

uppställning. Enligt ritningen är denna takhöjd 3 meter men erfordras

för större mätare minst 3.7 5 meter.»

I anslutning härtill har mynt- och justeringsverket yttrat, att verket för sin

del icke kunde tillstyrka utförandet av en nybyggnad av så små dimensioner

som sålunda ifrågasatts. En betydande utvidgning av grundplanen för

åstadkommande av nödiga kommunikationer och beredande av större utrymmen

särskilt för kontrollavdelningen vore ofrånkomligt. Härtill komme

givetvis, att, om byggnaden planerades endast för det nuvarande behovet,

reservutrymmen i större skala måste anordnas, enär eljest efter endast några

få år byggnaden bleve för liten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Beträffande förevarande byggnadsfrågas förhållande till spörsmålet om

den framtida dispositionen av myntverkets tomt har verket anfört följande:

»Nu förutsattes visserligen, att myntverkets tomt efter 15 å 20 år skulle i

samband med Karolinska institutets tomter eventuellt böra disponeras för

andra ändamål. Verket kan för sin del icke finna, att en sådan eventualitet

bör få inverka på den nuvarande byggnadens planerande. Ett

provisorium på 15 å 20 år kan knappast längre kallas ett provisorium,

och vilka åsikter som efter en sådan tidsrymd kunna komma att göra

sig gällande torde icke kunna förutsägas. Verket vill erinra därom, att

frågan om myntverkets förflyttning vid åtminstone ett tidigare tillfälle

varit uppe till behandling. Vid den utredning, som år 1925 verkställdes av

inom kommunikationsdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga I. G.

Clason och E. Kinander rörande ordnandet av statens byggnadsverksamhet

inom Stockholm yttrades i denna fråga (sid. 85): ''Om man sålunda kan

räkna med en framtida förflyttning av Karolinska institutet till annan

plats, varigenom kvarteret Glasbruket med därå befintliga byggnader bli

användbara för annat ändamål, finnes från mynt- och justeringsverkets sida

för närvarande inga skäl, som göra en förflyttning av verkets lokaler till

annan plats önskvärd. Det kan snarare tänkas, att till myntverkstomten

kan komma att förläggas ytterligare något ämbetsverk eller någon institution.

Det ifrågasatta tryckeriet för allt statens värdetryck skulle sålunda

kunna dit förläggas i en ny byggnadslänga, som, under förutsättning av

Hantverkaregatans utvidgning, kunde uppföras utefter den nya byggnadslinjen

mot denna gata, under det att bostäder m. m., som inrymmas i det

nuvarande gatuhuset, kunde erhålla lokaler i en ny byggnad utefter Norr

Mälarstrand.’

Det anförda visar, huru man endast för några få år sedan efter en omfattande

utredning kom till det resultatet, att skäl till myntverkets förflyttning

icke förelåg, även om Karolinska institutet flyttades. Verket vill

ock erinra därom, att den ur trafiksynpunkt tämligen självklara frågan

om Hantverkaregatans breddning genom Owenska husets avlägsnande tagit

en tid av cirka 30 år i anspråk för sin lösning.

Att inför så osäkra utsikter, som myntverkstomtens framtida användning

för annat ändamål innebär, planera en nybyggnad som ett provisorium

vore enligt verkets åsikt ett ödesdigert misstag och innebär ingen besparing,

i all synnerhet som det givetvis icke skulle möta större svårigheter att

eventuellt aptera en större byggnad för andra ändamål än en mindre.»

Verket har härefter övergått till behandling av frågan om de lokaler,

som av verket ansetts böra ingå i den nya byggnaden, men som av besparingsnämnden

helt uteslutits. Dessa utgjordes av tjänstebostäder och

kontorslokaler samt myntgravörens ateljé.

I fråga om tjänstebostäderna har verket anfört:

»Beträffande tjänstebostäderna förklarar besparingsnämnden uti sin skrivelse

av den 15 januari 1929, att man ''enligt nämndens mening vid lokalbehovets

bedömande icke behövde räkna med några lokaler för bostad åt myntdirektören,

förste ingenjören och kamreraren. Det synes nämligen icke vara erforderligt,

att dessa befattningshavare för stärkande av bevakningen finnas boende

inom myntverkets fastighet.’ I den nu föreliggande remissakten finnes

denna fråga endast berörd så till vida, att i det nu föreliggande förslaget

bibehållits en tjänstebostad ''för myntdirektören eller kamreraren’.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Då i denna fråga besparingskommittén utan motivering eller utredning

endast grundat sitt uttalande på sin personliga uppfattning, torde det vara

skäl att här något närmare ingå på densamma.

Så långt tillbaka som myntverkets historia är känd, har det alltid ansetts

nödigt, att verkets chef samt vissa tjänstemän där varit boende. Frågan

har åtskilliga gånger varit under behandling hos Kungl. Maj:t och i riksdagen.

Så uttalade 1874 års löneregleringskommitté, att alla mynt- och

kontrollverkets tjänstemän, ävensom vaktmästare, borde vara vid verket

boende. Vid 1876 års riksdag bestämdes emellertid, att myntdirektören,

kontrolldirektören, myntkamreraren, myntgravören och en vaktmästare skulle

erhålla bostad vid verket, och ansågs ur statsverkets synpunkt nödigt att

hava dessa tjänstemän för den dagliga tillsynen boende på stället.

1902 års löneregleringskommitté yttrar i samband med mynt- och justeringsverkets

nyorganisation, efter att hava citerat ovanstående, ’att det lärer vara

uppenbart, att ur enahanda synpunkt även vissa befattningshavare vid det

nya verket böra vara boende inom den åt detsamma upplåtna fastigheten.

De befattningshavande, åt vilka, med bestämd skyldighet att vara boende

å stället, bör beredas fri bostad och bränsle, äro enligt kommitténs mening

myntdirektören, förste ingenjören och kamreraren ävensom vaktmästaren.’

Vid proposition i denna fråga till 1909 års riksdag yttrade departementschefen:

''Någon ändring lärer icke böra göras i den hittills tillämpade ordningen

att vissa tjänstemän vid mynt- och kontrollverket åtnjutit fri bostad

inom den statsverkets fastighet, som disponerats av nämnda verk. Vid löneregleringen

år 1876 ansågs ur statsverkets synpunkt behövligt att sålunda

upplåta bostad åt myntdirektören, kontrolldirektören, myntkamreraren, myntgravören

och den för båda verken gemensamma vaktmästaren. Dylikt behov

synes mig fortfarande förefinnas i fråga om chefen för det nya verket och

dennes närmaste män, förste ingenjören och kamreraren, ävensom vaktmästaren.

I överensstämmelse med löneregleringskommittén förordar jag

därför, att bland avlöningsförmånerna för bemälda befattningshavare må

ingå fri bostad och bränsle, dock med skyldighet för dem att vara boende

i de upplåtna lägenheterna’. Så blev även riksdagens beslut. Någon annan

ändring i dessa förhållanden har sedermera icke ägt rum, än att enligt nuvarande

bestämmelser hyra av befattningshavarna erlägges för tjänstebostaden.

Uti verkets nu gällande instruktion är föreskrivet, att myntdirektören,

en av förste ingenjörerna och kamreraren, åt vilka till bostad anvisats lägenheter

inom den statsverkets egendom, som upplåtits åt mynt- och justeringsverket,

skola vara skyldiga att där vara boende med undantag av den tid,

vederbörande åtnjuter semester eller annan ledighet, ävensom månaderna

juni—september, dock att alltid minst två tjänstemän skola vara vid verket

boende.

Det framgår sålunda, att det av såväl kommittén som från statsmakternas

sida upprepade gånger betonats, att det varit i statsverkets intresse, som de

nämnda tjänstebostäderna upplåtits, och än mer har detta understrukits därav,

att respektive befattningshavare ålagts att vara vid verket boende.

Då nu besparingsnämnden uttalar, att den icke anser nödvändigt bereda

bostäder vid verket åt någon tjänsteman, synes det verket, att motivering

härför borde förebragts, angivande vilka förändrade förhållanden, som föranlett

nämnden intaga en mot av statsmakterna vid flera tidigare tillfällen

tydligt uttalade åsikt stridande uppfattning. Nämnden synes ock, då den

låter framskymta ''stärkande av bevakningen’ såsom anledning till bostads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

11

tvånget för tjänstemännen, liava tagit något ytligt på frågan. Det må vara

sant, att om det hela gällde endast bevakning, så kunde kanske en eller ett

par poliskonstaplar göra ungefärligen samma nytta. Men frågan gäller mera

än så. Uti myntverkets valv förvaras understundom betydande värden.

Nycklarna till dessa valv innehavas av myntdirektören och kamreraren,

och under förutsättning att dessa icke vore boende vid verket utan kanske

i någon av förstäderna, vore det bland annat icke möjligt att vid exempelvis

en eventuell eldsvåda kunna rädda något därav, i synnerhet som valven

icke kunna betraktas såsom brandfria. Arbetet uti myntverkets verkstäder

pågår även andra tider än ordinarie tjänstgöringstid för tjänstemännen.

Det synes verket vara ett oproportionerligt stort ansvar att lägga på en

verkmästare att under dessa tider hava hela ansvaret för mynttillverkningen.

Även ur ren ordningssynpunkt synes det verket olämpligt, att myntverkets

stora tomtområde under större delen av dygnet skulle vara utan tillsyn av

överordnad tjänsteman, i all synnerhet som flera befattningshavare av lägre

grad med sina familjer innehava bostäder vid verket.»

Verket har sålunda för sin del funnit, att de skäl, som föranlett statsmakterna

att tidigare föreskriva, att minst tvenne tjänstemän borde vara vid

verket samtidigt boende, fortfarande existerade i minst lika hög grad som

tillförene, och ville sålunda förorda, att uti den nya byggnaden inrättades

tvenne bostäder, en för myntdirektören och en för den förste ingenjör, som

skall vara chefens ställföreträdare.

I fråga om verkets kontorslokaler har verket hänvisat till de skäl för beredande

av nya lokaler, som funnos intagna uti verkets till Kungl. Maj:t

ingivna skrivelse av den 19 april 1928. Om emellertid inskränkningar ur

besparingssynpunkt vore nödvändiga, syntes genom i det följande närmare

angivna åtgärder avsevärda förbättringar kunna vinnas utan förflyttning

av hela expeditionen till nybyggnaden.

Frågan om beredande av lokaler för myntgravörens ateljé hade, yttrar

verket vidare, fullständigt förbigåtts. De nuvarande ateljélokalerna syntes

emellertid genom myntportens inflyttande i den nya gatulinjen bliva för

detta ändamål oanvändbara på grund av att de redan nu dåliga belysningsförhållandena

därigenom skulle högst betydligt försämras. Lokalerna bleve

dessutom behövliga i samband med den förutsatta indragningen av Stockholms

stads justeringsdistrikt till verket. Även för myntgravörens ateljé

borde sålunda lokaler beredas uti den nya byggnaden.

Sin ståndpunkt i förevarande fråga har mynt- och justeringsverket sammanfattat

sålunda, att verket under inga omständigheter kunde tillstyrka ett

utförande av verkets nybyggnad enligt det av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

uppgjorda förslaget. Av de båda övriga framlagda alternativen

syntes alternativ C, innebärande inflyttning av det Owenska huset och

byggande av en tvåvåningslänga utefter Skillinggränd, vara såväl estetiskt

tilltalande som tillfredsställande för verkets lokalbehov. Alternativ B, innebärande

Owenska husets nedrivande och en ny trevåningshyggnad efter

Skillinggränd, syntes emellertid verket ur estetisk synpunkt sannolikt minst

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

likvärdig med det föregående och ävenledes innebära en acceptabel lösning

av byggnadsfrågan.

I anslutning härtill har verket framlagt ett utkast till nybyggnadsfrågans

lösning enligt ett modifierat alternativ B och härutinnan yttrat följande:

»Verket vill dock framhålla, att förslaget B icke är i detalj genomarbetat,

och anser, att byggnadskostnaderna utan uppoffrande av några väsentliga

fördelar skulle kunna nedbringas högst avsevärt. Verket har i samråd med

byggnadsstyrelsens arkitekt diskuterat de eventuella förändringar i byggnadsplanen,

som skulle kunna ifrågasättas i avsikt att nedbringa kostnaderna,

och därvid kommit till följande preliminära resultat. Genom inskränkning

av byggnadens längd cirka 4 meter skulle vinnas, att någon rivning

av nuvarande hus icke skulle behöva ifrågakomma, varjämte ytterligare

besparing skulle kunna ernås genom minskning av byggnadens bredd i enlighet

med besparingsnämndens förslag. Frågan angående utökning av kontorslokalerna

skulle kunna lösas genom att myntdirektörens tjänsterum,

laboratorium och ett mindre sammanträdesrum inrymdes i bottenvåningen,

under det att kassan och kamrerarens tjänsterum kvarlåge i mynthuset.

Genom denna anordning skulle behövligt ökat utrymme för expeditionen

erhållas i det gamla huset. Utrymmet för justeringsavdelningen komme

genom inflyttning av myntdirektörens rum i nybyggnaden att minskas, men

denna minskning kan kompenseras dels genom nedflyttning av rummen för

komparering av längd och massa i källaren, där lämplig lokal, särskilt i avseende

å skakfrihet, torde kunna beredas billigare än enligt besparingsnämndens

förslag, samt dels genom nedflyttning av expeditionen för justeringsgods

till källarvåningen. Kontrollavdelningens utrymme komme att gentemot besparingsnämndens

förslag ökas, dels genom utökning av huset med 4 meter

och dels genom nedflyttning av expeditionen till källarvåningen, där sålunda

gemensam expedition skulle kunna anordnas för kontroll- och justeringsavdelningarna.

En avsevärd fördel med gemensam expedition i källarvåningen

med genomgång från Skillinggränd till myntverkets gård skulle, förutom

inbesparing i utrymme, vara, att allmänheten direkt från Skillinggränd

skulle kunna inlämna sitt gods på expeditionen samt vid avhämtning

direkt kunna inkomma på gården och till kassan i mynthuset samt,

sedan räkningarna betalts, kunna hämta godset utan att behöva passera

några av verkets korridorer. Å övre våningen skulle tillräckligt utrymme

finnas för bostäder åt myntdirektör och förste ingenjör samt för myntgravörens

ateljé. I fråga om exteriören torde dessutom ett dylikt förslag med huvudingång

mitt på huset emot trädgården vara avsevärt mera tilltalande än

besparingsnämndens förslag. Vad beträffar kostnaderna för en dylik byggnad,

så har vid en preliminär beräkning visat sig, att en besparing av i runt

tal 120,000 kronor torde kunna vinnas gentemot byggnadsstyrelsens B-förslag,

varför kostnaderna torde komma att uppgå till cirka 510,000 kronor. Skillnaden

i kostnad gentemot besparingsnämndens förslag skulle sålunda röra

sig om cirka 98,000 kronor.

De fördelar, som skulle svara emot dessa ökade byggnadskostnader, äro

följande:

1) Verket erhåller lokaler av i stort sett tillfredsställande storlek.

2) För kommunikation mellan de olika avdelningarna och inom dessa

kan sörjas på ett tillfredsställande sätt.

3) Kontorslokalerna uti Mynthuset kunna erhålla en behövlig utvidgning,

och myntdirektören får tillgång till ett för honom åliggande proberingar

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223. 13

behövligt laboratorium, varjämte ett välbehövligt mindre sammanträdesruin

kan anordnas.

4) Myntgravören erhåller eu tidsenlig ateljé i stället för den genom myntportens

inflyttande oanvändbara nuvarande ateljén.

5) I verkets instruktion föreskrivna bostäder för myntdirektören, förste

ingenjören och kamreraren erhållas, och någon ändring av instruktionen

blir sålunda ej behövlig.

6) Byggnadsfrågan torde ur estetisk synpunkt kunna erhålla en avsevärt

mera tilltalande lösning.

Härtill kommer, att denna merkostnad å i runt tal 100,000 kronor kommer

att förräntas genom för tjänstebostäderna inflytande hyror, varför staten vinner

de fördelar, som tjänstemännens boende inom verket obestridligen innebär

ur säkerhets- och ordningssynpunkt, endast genom ett kapitalutlägg, som

fullt förräntas. Staten undgår dessutom frågan om de kompensationer, som,

om bostäderna skulle indragas, rimligtvis måste lämnas den eller de tjänstemän,

som sökt och erhållit sina befattningar under den förutsättning att

tjänstebostad är upplåten.»

Med anledning av de anmärkningar, som mynt- och justeringsverket sålunda

framställt mot det av byggnadsstyrelsen gemensamt med besparingsnämnden

framlagda förslaget, har på min anmodan chefen för byggnadsstyrelsens

utredningsbyrå efter samråd med byggnadsstyrelsens chef avgivit

en promemoria i ämnet, innefattande vissa jämkningar i styrelsens

och nämndens förslag. Denna promemoria innehåller i huvudsak följande:

De framförda anmärkningarna mot kommunikationslederna inom byggnaden

böra vid ett vidare utarbetande av förslaget till väsentliga delar

kunna bortelimineras. Därvid torde emellertid den önskade korridorförbindelsen

mellan rummen icke behöva utföras i den utsträckning, som framgår

av mynt- och justerings verkets skrivelse, utan medelst en lämpligare placering

av huvudtrappan torde det med korridoren avsedda önskemålet kunna genomföras

utan allt för långa korridorförbindelser, då en del lokaler nog kunna

bibehållas som genomgångsrum.

Det framförda förslaget att sammanslå expeditionerna för kontroll- och

justeringsavdelningarna till en gemensam expedition, förlagd till källaren,

har funnits praktiskt från organisationssynpunkt, varjämte det lediggör

utrymme i bottenvåningen och våningen 1 trappa upp samt utnyttjar ett

reservrum i källaren. Däremot kan förslaget att förlägga myntdirektörens

tjänsterum, laboratorium och ett mindre sammanträdesrum till denna byggnad

icke förordas. Vid den omorganisation av mynttillverkningen, som

föreslagits av besparingsnämnden, skulle nämligen stora utrymmen i mynthuset

bliva lediga, varför en ifrågasatt utökning av kontorslokalerna bör

anstå, till dess klarhet erhållits i denna fråga, då, därest omorganisationen

genomföres, de lediga lokalerna med fördel böra kunna användas för denna

utvidgning.

Mynt- och justeringsverkets förslag till utökning i plan av den föreslagna

byggnaden kan ej heller tillstyrkas. Genom den förflyttning av expeditionerna

för kontroll- och justeringsavdelningarna till källaren, som av verket

Chefen för

byggnadsstyrelsens

utredning

sby rå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

Departements
chefen.

föreslagits, ökas utrymmet å respektive avdelningar, vilket utrymme emellertid

kan anses kompenseras av den yta, som åtgår för genomförandet av

korridorförbindelse i viss utsträckning, rymligare huvudtrappa och hiss,

varför de utrymmen, byggnadsstyrelsen tidigare angivit, även efter genomförandet

av förbättrade kommunikationsleder inom byggnaden synas kunna

i det närmaste innehållas, varvid emellertid reservlokalerna i källaren helt

utnyttjas. Däremot tillstyrkes, att en del av källarens lokaler ökas i höjd

med 75 centimeter till 3.75 meter, ävenså att efter den föreslagna förändringen

av expeditionerna förlägges en hiss intill expeditionslokalen i källaren,

varigenom i tidigare förslaget upptagna reservtrappa torde kunna utgå.

Angående mynt- och justeringsverkets påpekande av bristen på tillräckliga

reservlokaler framhålles, att det intilliggande Västra huset torde kunna

bereda dylika.

Vad beträffar den föreslagna påbyggnaden, till vilken skulle förläggas

bostäder, framhålles, att det av byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden

föreslagna tvåvåningshuset planerats för påbyggnad för något annat statligt

ändamål. Skulle man nu hit förlägga bostäder, förhindrar man detta, då

inredningen för bostadsändamål är så pass dyrbar, att man ogärna ville

tänka sig, att denna framdeles skulle borttagas. Några skäl, som tala för

att från estetisk synpunkt på denna plats föredraga ett trevåningshus framför

en byggnad uppförd i två våningar, synas ej föreligga.

Det av mynt- och justerings ver ket framförda ändringsförslaget har inom

byggnadsstyrelsen kostnadsberäknats, varvid befunnits, att de till 510,000

kronor angivna kostnaderna böra ökas till 530,000 kronor. Byggnadsstyrelsens

och besparingsnämndens förslag torde efter de här ovan föreslagna förändringarna

komma att betinga i utförande 425,000 kronor.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, har förevarande byggnadsfråga

uppkommit med anledning därav, att efter 1928 års avtal mellan

kronan och Stockholms stad rörande vissa markbyten i staden mellan broarna

och å Kungsholmen ett för Hantverkaregatans breddning avsett område skall

avstås till staden, varigenom det delvis därå uppförda s. k. (Svenska huset,

som disponeras av myntverket, måste rivas eller flyttas. Då enligt den med

staden träffade överenskommelsen området ifråga skall vara avröjt senast

den 1 oktober 1930, är det nödvändigt att redan för innevarande års riksdag

framlägga förslag till lösande av frågan om ersättning för de lokaler,

varom myntverket sålunda går miste.

Enligt byggnadsstyrelsens och besparingsnämndens gemensamma utlåtande

är det möjligt, att mynt- och justeringsverket icke kommer att för en längre

framtid kvarbliva på sin nuvarande plats. I samband med en blivande ändrad

disposition av det närbelägna Karolinska institutets tomt bör nämligen spörsmålet

om användningen av myntverkets tomt upptagas till förnyat övervägande.

Med hänsyn härtill bör man vid den nu föreliggande byggnadsfrågans ordnande

hava i sikte, att fråga möjligen är allenast om ett provisorium. På grund

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 223.

15

härav böra eventuella nybyggnader planeras på sådant sätt, att deras disposition

för andra statliga ändamål i framtiden icke försvåras.

I bottenvåningen av det Owenslca huset är nu belägen lokal för kontrollavdelningen,

och i våningarna en—tre trappor upp finnas bostäder för myntdirektören

och förste ingenjören ävensom reservbostad för en högre tjänsteman

vid verket under tjänstgöring såsom vikarie för myntdirektören.

Enligt byggnadsstyrelsens och besparingsnämndens förslag skulle i hörnet av

Hantverkaregatan och Skillinggränd uppföras en tvåvåningsbyggnad med

källare. I denna byggnad skulle i första hand plats ställas till förfogande

för kontrollavdelningen. Men dessutom skulle dit överflyttas justeringsavdelningen,

som för närvarande jämte myntgravörens ateljé är inrymd

i bottenvåningen av Östra huset. I sistnämnda våning, som därigenom

till större delen skulle frigöras för annat ändamål, är avsett att bereda lokal

för en justerarverkstad. På detta sätt skulle kontroll- och justeringsavdelningarna

erhålla en golvyta, som är omkring 100, respektive 200 procent större

än av nämnda avdelningar nu disponerade utrymmen. De nuvarande boställsvåningarna

i det Owenska huset skulle enligt byggnadsstyrelsens och besparingsnämndens

förslag icke få någon motsvarighet i nybyggnaden. Ifrågavarande

boställsvåningar hava nämligen ansetts kunna undvaras, då den

boställsvåning för en högre tjänsteman en trappa upp i Östra huset, som alltjämt

skulle stå till förfogande, ansetts vara tillfyllest. Vad slutligen angår

den inne på gården belägna verkstadsbyggnaden, skulle enligt förslaget

denna byggnad — däri, förutom kontors- och expeditionslokaler, äro inrymda

lokaler för tillverkningen av mynt och medaljer — tills vidare bibehållas

i oförändrat skick. Det så kallade entrépartiet i hörnet av Hantverkaregatan

och Owengatan skulle flyttas in på tomten till Hantverkaregatans nya

gatulinje.

I anledning av de erinringar, som myntverket framställt mot byggnadsstyrelsens

och besparingsnämndens förslag, har detsamma underkastats en

ytterligare granskning, varvid påvisats möjlighet till vissa jämkningar i förslaget.

För dessa har redogörelse lämnats i omförmälda promemoria av

chefen för byggnadsstyrelsens utredningsbyrå.

Det förslag, vars huvudlinjer sålunda uppdragits och som slutar å en

total kostnadssumma av 425,000 kronor, kan jag giva min anslutning.

Genom dess förverkligande skulle ej blott ett väsentligt ökat utrymme

beredas den nu i Owenska huset inrymda kontrollavdelningen, utan därjämte

skulle justeringsavdelningen erhålla nya, också avsevärt större lokaler,

vartill kommer att plats frigöres för den av myntverket såsom önskvärd

ansedda justerarverkstaden.

Myntverket har för sin del ifrågasatt en utökning av den föreslagna nybyggnaden,

varigenom densamma skulle förses med en tredje våning,

huvudsakligen avsedd till tvenne boställsvåningar. I likhet med byggnadsstyrelsen

och besparingsnämnden kan jag emellertid ej finna annat än

att en boställsvåning på myntverkets område — den i Östra huset be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 223.

lägna — bör vara tillräcklig med hänsyn till önskvärdheten att hava tjänsteman

i högre löneställning boende inom området, allra helst som därinom

dessutom finnas bostäder anordnade jämväl för ett flertal anställningshavare

i lägre löneställning. Det är att märka, att den för en förste ingenjör

avsedda tjänstebostaden under senare år ej varit använd för sådant ändamål.

Då den ifrågasatta utbyggnaden skulle stegra byggnadskostnaden

med omkring 100,000 kronor, kan jag icke biträda detta myntverkets

förslag. Härtill kommer, att — på sätt framhålles i promemorian från

chefen för byggnadsstyrelsens utredningsbyrå — en dylik påbyggnad skulle

försvåra byggnadens användning för något annat statligt ändamål, därest

myntverket framdeles komme att bortflyttas från ifrågavarande område.

Enligt vad som framgår av nämnda promemoria torde några skäl ej föreligga,

som tala för att från estetisk synpunkt på denna plats föredraga ett

trevåningshus framför en byggnad uppförd i två våningar. Vad angår den

återstående boställsvåningen i östra huset, anser jag mig böra förorda, att

densamma upplåtes åt verkets chef, vars kvarboende inom verkets område

alltjämt är önskvärt. I samband härmed vill jag framhålla, att befattningshavare,

åt vilken tjänstebostad hittills varit upplåten, icke kan anses hava

någon rätt till ersättning på den grund att sådan bostad icke vidare anvisas

åt honom.

I detta sammanhang ber jag få erinra om att 1927 års besparingsnämnd

i ett den 15 januari 1929 dagtecknat utlåtande avgivit förslag rörande åtskilliga

förändringar i avseende å myntverkets drift, vilket förslag emellertid

är i behov av ytterligare utredning. Enligt vad av byggnadsstyrelsens

och besparingsnämndens utlåtande i byggnadsfrågan framgår, står denna

senare fråga icke i beroende av det förenämnda förslaget till omorganisation

av driften.

Lika med byggnadsstyrelsen och besparingsnämnden anser jag det icke nödvändigt,

att för beredande av medel till byggnadskostnadernas bestridande anslag

äskas å riksstaten, utan torde kostnaderna kunna utgå av fonden för

anordnande av lokaler för statens ämbetsverk i huvudstaden.

Nämnda fond har för närvarande en behållning av omkring 572,000

kronor. Denna behållning kommer visserligen att minskas med 400,000 kronor

vid bifall till Kungl. Maj:ts för årets riksdag framlagda proposition angående

medel för påbörjande av nybyggnad för Kungl. Maj:ts kansli. Å andra sidan

kommer emellertid fonden att tillföras avsevärda belopp till följd av det

nästlidet år träffade avtalet rörande vissa markbyten mellan kronan och

Stockholms stad. Jämlikt detta avtal skall staden till kronan kontant gälda

ett belopp om sammanlagt 6,862,000 kronor. Vad beträffar dispositionen

av dessa medel, vilka av staden skola erläggas successivt i olika poster,

yttrade dåvarande chefen för kommunikationsdepartementet vid anmälan

av frågan| om proposition nr 247 till 1928 års riksdag, att medlen

borde användas i första hand till återbetalning av ett anslag av tillfälliga

lånemedel å 4,000,000 kronor, som för vissa försvarskostnader anvisats på

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition Nr 223.

til läggsstat för år 1918, samt därefter till täckande av vissa förskott å sammanlagt

1,217,839 kronor 51 öre och vidare till bestridande av den gatumarksersättning

å 27,000 kronor, som kronan enligt avtalet skulle utgiva

till staden för breddning av Myntgatan utmed kvarteret Vulcanus. Återstående

belopp, 1,617,160 kronor 49 öre, syntes lämpligen böra i sinom tid

tillföras statsverkets fond för anordnande av lokaler för statens ämbetsverk

i huvudstaden för att på sådant sätt komma till användning för de byggnadsföretag,

som på grund av ifrågavarande avtal bleve erforderliga.

Beredandet av nya lokaler för mynt- och justeringsverket i stället för de

av verket i det Owenska huset disponerade är den byggnadsfråga, som på

grund av markavtalet först måste upptagas. Vid sådant förhållande synes,

därest riksdagen icke häremot uttalar någon erinran, redan av det ersättningsbelopp,

som den 1 oktober 1929 inflyter, 509,000 kronor, en summa

motsvarande i avtalet beräknat bytesvärde å Owenska huset m. m., 328,500

kronor, böra överföras till nämnda fond för att kunna tagas i anspråk för

myntverkets nybyggnad. Sistnämnda belopp täcker visserligen icke hela

den ifrågasatta kostnaden för nybyggnaden, 425,000 kronor, men med hänsyn

till nybyggnadens ändamål bör även skillnadsbeloppet kunna tagas ur

fonden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av fonden för anordnande av lokaler för statens

ämbetsverk i huvudstaden må användas ett belopp av

425,000 kronor för uppförande av en nybyggnad för

mynt- och justeringsverkets behov m. m. i huvudsaklig

överensstämmelse med det av mig här ovan förordade

förslaget.

/■

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 187 häft. (Nr 228.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:160 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående medel för uppförande av en nybyggnad för myntoch justeringsverkets behov m. m. jämte e s. 10 i texten
  2. SU 1929:74 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående medel för uppförande av en nybyggnad för myntoch justeringsverkets behov m. m. jämte en i ämnet väck s. 1 i texten