Angående vissa åtgärder för bekämpande av potatiskräfta
1929-03-15 · 15 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:224, Angående vissa åtgärder för bekämpande av potatiskräfta
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
1
>r 224.
Kungl. Maj-ts proposition till riksdagen angående vissa åtgärder för
bekämpande av potatiskräfta; given Stockholms slott den lä
mars 1!)2!>.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
,/. B. Johansson.
Utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 15 mars 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggek, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Boeell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmakk, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Johansson anmäler av styrelsen för centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet framlagt förslag om vissa
åtgärder för bekämpande av potatiskräfta och anför därvid följande:
Under sommaren och hösten 1928 upptäcktes, att potatiskräfta (Synchytrium
endobioticum) förekommer på flera platser i riket. I och med uppträdandet
av denna synnerligen svårartade växtsjukdom hava från det allmännas
sida kraftiga åtgärder vidtagits till förhindrande av sjukdomens
spridning samt för dess utrotande.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 188 höft- (Sr 22i.) 1
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
2
Sålunda utfärdade Kungl. Maj:t den 6 september 1928 kungörelse (nr 337)
med vissa bestämmelser angående åtgärder till bekämpande av potatiskräfta.
Enligt nämnda bestämmelser åligger det den, som innehar potatis, rörande
vilken tinnes anledning antaga att den är behäftad med potatiskräfta, att
ofördröjligen om förhållandet göra anmälan till centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet. Anstalten har att skyndsamt föranstalta
om undersökning för utrönande av sjukdomens förekomst och faran för dess
ytterligare spridning. Finner anstalten, att potatiskräfta föreligger, skall
anstalten därom ofördröjligen underrätta vederbörande länsstyrelse med avlämnande
av förslag beträffande det område, som anses böra förklaras smittat
av sjukdomen. På länsstyrelsen ankommer sedan att omedelbart förklara
område av den storlek, som med hänsyn till omständigheterna prövas
erforderlig, smittat av potatiskräfta. Från smittförklarat område må ej
utan särskilt tillstånd bortföras potatis eller potatisblast eller rötter eller
andra underjordiska växtdelar och ej heller jord, gödsel, kompost eller
köksavfall. Likaledes får ej bortföras redskap eller transportmedel, som
inom området använts vid brukande av jord eller vid skörd, såvida ej desinflciering
skett i viss ordning. Länsstyrelses beslut, varigenom område förklarats
smittat av potatiskräfta, skall bringas till allmänhetens kännedom
genom kungörande på angivet sätt. Underlåtenhet av innehavare av potatis
att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet och överträdelse av transportförbud
straffas med böter från och med 10 till och med 500 kronor.
Såsom framgår av innehållet i berörda bestämmelser avse desamma åtgärder
till förhindrande av att i landet utbruten sjukdom sprides. Erinras
må att föreskrifter avseende att förekomma sjukdomens införande i riket
äro meddelade i kungörelsen den 11 januari 1927 (nr 3) angående bestämmelser
att iakttagas vid införsel av potatis.
Enligt sistnämnda bestämmelser må införsel av potatis endast äga rum
under villkor, att potatisen är på visst sätt emballerad och åtföljd av ett
i närmare angiven ordning utfärdat intyg (certifikat). Detta skall bland
annat innehålla, att potatisen är fri från potatiskräfta och att i det land,
där potatisen producerats, potatiskräfta veterligen ej förekommer eller förekommit
under de senaste sex åren före intygets utfärdande. Statens potatisinspektion,
som är förlagd till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet,
äger hos tullverket verkställa besiktning å infört potatisparti.
Befinnes därvid att detsamma eller del därav är angripet av potatiskräfta,
skall partiet i dess helhet av importören återutföras eller, där detta underlåtes,
genom inspektionens försorg oskadliggöras.
För utförande av de åtgärder, som ansetts böra vidtagas till hämmande
av sjukdomens spridning inom riket samt dess utrotande, har Kungl. Maj:t
genom särskilda beslut den 17 augusti, den 6 september och den 19 oktober
1928 till styrelsens för centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
förfogande anvisat tillhopa 40,000 kronor att utgå från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter. I årets statsverksproposition nionde huvudtiteln
punkt 81 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för bekämpande av
potatiskräfta och eventuellt uppträdande andra växtsjukdomar för budgetåret
1929/1930 anvisa ett extra förslagsanslag av 40,000 kronor.
Samtidigt med det att Kungl. Maj:t utfärdade ovannämnda kungörelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition Nr 224.
den 6 september 1928 uppdrog Kungl. Maj:t åt centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet att omhänderhava statens verksamhet för
potatiskräftans bekämpande, därvid centralanstaltens styrelse hade att inom sig
utse en person att under styrelsens överinseende närmast leda och övervaka
arbetet. I övrigt skulle för ändamålet anvisade medel användas för anställande
vid centralanstaltens botaniska avdelning av för uppgiften särskilt
utbildade arbetskrafter. Medverkan i kampen mot sjukdomen skulle äskas
från hushållningssällskapens sida, för vilket ändamål eu kortare instruktionskurs
ifrågasattes för vissa av sällskapens tjänstemän. Resor skulle
anordnas för potatiskräftans uppspårande och bekämpande, varjämte statsverket
skulle påtaga sig vissa kostnader i samband med oskadliggörande av
smittad potatis och desinfektion in. m. Vidare anbefallde Kungl. Maj:t
styrelsen att inkomma med utredning ej mindre angående de vidare åtgärder,
som kunde prövas lämpliga, än även beträffande de grunder, enligt
vilka, där så kunde påkallas, ersättning av statsmedel finge utgå till innehavare
av potatis eller av område smittat av potatiskräfta med anledning
av de åtgärder, som från det allmännas sida prövats böra vidtagas till potatiskräftans
bekämpande.
Såsom en ytterligare åtgärd till potatiskräftans bekämpande har Kungl.
Majtt genom ovanberörda beslut den 19 oktober 1928, med anledning av en
framställning i ämnet från styrelsen för centralanstalten, anbefallt nämnda
styrelse att avgiva förslag till bestämmelser ifråga om anlitande av statsmedel
till underlättande av användning av potatisutsäde av immuna sorter.
Dylikt förslag har ännu ej inkommit till jordbruksdepartementet.
I detta sammanhang torde vidare böra nämnas, att lanthruksstyrelsen och
styrelsen för centralanstalten i gemensam skrivelse den 11 januari 1929
föreslagit, att inom centralanstalten skulle upprättas en särskild institution
för växtskydd, benämnd centralanstaltens växtskyddstjänst, med uppgift
bland annat att vara verkställande organ för det direkt statliga bekämpandet
av potatiskräfta och andra växtsjukdomar. Detta ärende är beroende av
Kungl. Maj:ts prövning.
Enligt inhämtade upplysningar har potatiskräfta upptäckts å ett 40-tal
platser i landet. I allmänhet äro de områden, som förklarats smittade av
sjukdomen, av mindre omfattning.
Den genom Kungl. Maj:ts ovannämnda beslut den 6 september 1928 infordrade
utredningen har av styrelsen för centralanstalten avlämnats i
.skrivelse den 17 oktober 1928. över denna skrivelse hava, efter remisser,
utlåtanden avgivits av lanthruksstyrelsen den 16 januari 1929 och av statskontoret
den 4 februari 1929.
Styrelsens för centralanstalten sistnämnda skrivelse utmynnar i hemställan,
att Kungl. Maj:t måtte utfärda kompletterande bestämmelser till
kungörelsen den 6 september 1928 (nr 337) av i huvudsak följande
innehåll.
4
Kungi. Maj.ts proposition Nr 224.
1. Potatis av skörd, som är eller misstankes vara smittad av potatiskräfta,
må icke användas till utsäde. Kommer sådan potatis till användning
inom den egna hushållningen, skall den — även i fall då den tillgodogöres
för utfodringsändamål — före användningen omsorgsfullt kokas.
Vid råskalning av potatis skola skalen, därest de användas som
fodermedel, först kokas, i annat fall uppbrännas.
Anses potatisskörden eller del därav med hänsyn till faran för potatis
kräftans spridande eller av annat skäl i särskilt fall icke lämpligen kunna
komma till användning inom den egna hushållningen, äger centralanstalten
förfoga över ifrågakommande potatis för smittämnets oskadliggörande.
Avfall vid skörden av kräftsmittad potatis, såsom hlast och av sjukdomen
hårt angripna potatisknölar, böra av vederbörande odlare omsorgsfullt
hopsamlas och oskadliggöras genom bränning.
2. Inom område, som förklarats smittat av potatiskräfta, må för potatisodling
endast utsäde av mot angrepp av potatiskräfta immuna potatissorter
komma till användning. Jordareal, som burit av sjukdomen smittad
potatis, må det närmast följande året icke användas för odling av potatis.
Potatisplantor, härstammande från i jorden övervintrade potatissknölar,
skola så fort ske kan av jordinnehavaren omsorgsfullt borttagas.
Utsäde av immuna potatissorter skall första gången anskaffas genom
centralanstaltens förmedling. Aa- skörden från på dylikt sätt anskaffad
potatis må utsäde tagas för eget behov, så länge vid verkstä Hd kontroll
inblandning av för angrepp av potatiskräfta mottaglig sort icke visar sig
vara förhanden.
Under den tidrymd, område är förklarat smittat av potatiskräfta, står
potatisodlingen inom det smittade området under kontroll aA7 centralanstalten.
Var och eu, som beröres däraA'', är skyldig att låta sådan kontroll obe
hindrat pågå. Centralanstalten är jämväl berättigad att på de smittade
arealerna anlägga odlingsförsök för utrönande av olika med potatiskräftans
förekomst och bekämpande sammanhängande spörsmål.
Vid överträdelse av gällande bestämmelser rörande potatisodling å smittförklarat
område är vederbörande skyldig att efter åläggande från centraianstalten
omedelbart vidtaga rättelse. Uraktlåtes detta, äger centralanstalten
att på vederbörandes bekostnad låta Amrkställa i varje särskilt fall
erforderliga åtgärder.
3. Ersättning kan utgå till vederbörande rättsinnehavare för den förlust,
som må uppstå genom oskadliggörande aA- en potatisgröda direkt genom
centralanstaltens försorg. Ersättningen, som till sitt belopp fastställes
aA- centralanstaltens styrelse efter i särskild ordning A-erkställd Arärdering,
beräknas i regel med ledning aA7 det tillfälliga priset i orten för närmast
jämförbar potatis.
Ersättning kan vidare utgå för den skada, som må hava uppstått på
grund av förbud att från smittförklarat område bortföra potatis eller annan
vara, likväl endast under förutsättning, att försäljning av potatiseller
annan ifrågakommande vara regelbundet plägat ske samt att denna
försäljning varit av väsentlig betydelse för vederbörande jordbruks eller
lägenhetsinnehavares ekonomi. För den uppskattade skada, som hänför
sig till tid liggande mer än ett år framåt från dagen för smittförklaringen,
utgår ersättning med högst hälften av den beräknade förlustens
storlek. Vid fastställande av nu avsedda ersättning skall avdrag göras för
det värde, potatisgrödan eller i förekommande fall annan vara kan anses
Kanyl. Maj:Is proposition Nr 224. 5
hava vid användning inom den egna hushållningen. Framställning om
ersättning för skada av sistnämnda slag ingives inom sex månader efter
den tidpunkt, då skadan skedde, till centralanstaltens styrelse, som har
att fatta beslut i ärendet.
Ersättning utgår icke, därest vederbörande genom överträdelse av meddelade
bestämmelser, uraktlåtenhet att iakttaga givna föreskrifter eller
på annat sätt själv kan anses hava förorsakat skadan.
Emot av centralanstaltens styrelse meddelat beslut i ersättningsfrågor
må besvär i vederbörlig ordning anföras hos Kungl. Maj:t.
Efter att hava erinrat om innehållet i kungörelsen den 6 september 1928
(nr 337) anför styrelsen för centralanstalten angående de av styrelsen sålunda
föreslagna bestämmelser:
De ytterligare bestämmelser rörande potatiskräftans bekämpande, soin
enligt styrelsens mening vore påkallade, avsåge närmast potatiskräftans
direkta utrotande. 1 första hand gällde det därvid att oskadliggöra smittämnet
i eu redan smittad potatisgröda. Givetvis borde potatis tillhörande
sådan gröda icke la användas såsom utsäde vare sig för egen odling eller
på annat håll, da därigenom smittämnet med säkerhet skulle erhålla ytterligare
spridning. Däremot torde det i regel kunna tillåtas, att potatisskörd,
som konstaterats vara angripen av potatiskräfta, bleve använd i
den egna hushållningen, därvid den likväl — även när den användes till
djurföda — först borde omsorgsfullt kokas. Genom en sådan åtgärd syntes
nämligen smittämnet kunna effektivt oskadliggöras. Därest i hushållet
använd potatis skalades före kokningen, borde även skalen kokas
eller, om de icke användes för utfodringsändamål, brännas.
Skulle med hänsyn till faran för potatiskräftans spridande den smittade
potatisen i särskilt fall ej anses böra komma till användning på sätt
nu nämnts, eller skulle skörden vara så stor, att den ej lämpligen kunde
förbrukas på detta sätt, borde centralanstalten äga förfoga över hela skörden
eller del därav för smittämnets oskadliggörande. Särskilt när det
gällde vid större samhällen belägna koloniområden, där potatiskräfta vunnit
insteg, torde direkt ingripande från centralanstaltens sida för oskadliggörande
av smittad potatis i vissa fall vara motiverad.
Avfall vid skörden av kräftsmittad potatis, såsom blast och av sjukdomen
hårt angripna potatisknölar, borde av vederbörande odlare i samband
med skörden omsorgsfullt hopsamlas och oskadliggöras genom bränning.
Finge dylikt avfall fritt sönderdelas i jorden, komme nämligen
denna att därigenom tillföras ökade mängder smittämne, och tidrymden
för jordens infektion av sjukdomsämnet kunde på grund härav väntas
bliva avsevärt förlängd.
Erfarenheten hade nämligen givit vid handen, att vid angrepp av potatiskräfta
smittämnet även förefunnes fritt i jorden, där det kunde leva
kvar ett antal år, även om ny näring för detsamma icke tillfördes. Odlades
därför åter potatis å det smittade området inom en kortare tidrymd,
kunde även den nya potatisskörden med säkerhet väntas bliva kräftskadad,
och smittämnet hade samtidigt erhållit ny näring och formerats. Det
vore sålunda icke tillräckligt att oskadliggöra smittämnet i den skördade
potatisgrödan, utan åtgärder måste även vidtagas i syfte att smittämnet
i jorden skulle utdö. Det gällde därvid att undanhålla detta för dess
trivsel och utveckling erforderliga yttre betingelser. I skrivelse till
Kungl. Maj:t den 1 oktober 1928 angående ytterligare anslag till åtgärder
6
Kun yl. Maj:ts proposition Nr 224.
för potatiskräftans bekämpande liade styrelsen närmare behandlat hithörande
frågor. Styrelsen hade därvid framhållit att, då potatiskräftans
värdplanta i allmänhet utgjordes av potatisväxten, det kunde anses motiverat,
att all potatisodling å de av potatiskräfta smittade områdena förbjödes
under så lång tid, som erfordrades för att smittämnet skulle hinna
utdö. Emellertid hade olika potatisförädlare under senare tid lyckats
frambringa fullt odlingsvärda potatissorter med den värdefulla egenskapen
att icke angripas av potatiskräfta. Dylika immuna sorter kunde
sålunda odlas inom de av potatiskräfta smittade områdena, utan att smittämnet
därigenom gynnades. Inom olika länder, där potatiskräfta konstaterats
och åtgärder från det allmännas sida vidtagits för sjukdomens bekämpande,
hade också medgivande lämnats vederbörande att på vissa villkor
odla immuna potatissorter å kräftsmittad jord.
Även beträffande vårt land syntes det vara önskvärt, att följderna av
potatiskräftans skadeverkningar kunde mildras genom tillstånd att i viss
utsträckning å smittat område odla mot angrepp av potatiskräfta immun
potatis. Dock torde dylikt tillstånd icke böra lämnas beträffande odlingsplats,
som närmast föregående år burit av potatiskräfta angripen potatis,
övervintrande potatisknölar av förut odlad, för sjukdomen mottaglig sort
kunde nämligen växa upp och i dylikt fall förorsaka inblandning i den
immuna sorten, varigenom smittämnet givetvis främjades. Vid odlingstillstånd
av nu angiven art torde även böra fästas det villkoret, att första
gången potatis odlades inom smittförklarat område endast sådant utsäde
finge komma till användning, som efter vederbörlig framställning erhållits
genom centralanstaltens förmedling. Endast därigenom torde nämligen
bästa möjliga garanti vinnas, att utsädet vore fullt sortrent och i
övrigt av lämplig beskaffenhet. Givetvis borde icke en sådan anordningvara
utesluten, att lokala organ under centralanstaltens kontroll omhänderhade
anskaffandet och distributionen av ifrågavarande utsäde, därest
så skulle befinnas lämpligt. I fortsättningen torde inom smittat område
skördad potatis av immun sort få användas som utsäde för egen odling,
så länge icke vid företagen kontroll inblandning av annan, för sjukdomen
mottaglig sort visade sig föreligga.
Så länge smittförklarat område icke åter förklarats fritt från sjukdomen,
borde potatis givetvis — därest icke särskilda omständigheter i
visst fall kunde anses motivera undantag — endast få odlas i den utsträckning,
att behovet för den egna hushållningen tillgodosåges. Även
om potatis av immun sort icke i och för sig utgjorde säte för smittämnet,
förefunnes nämligen stor fara för att detta vid eventuellt bortförande av
potatis från området kunde spridas med den jord, som kunde vidhäfta potatisen.
Inom smittförklarat område borde potatisplantor, härstammande frän
övervintrade potatisknölar av icke immuna sorter, så fort ske kunde noggrant
borttagas. Finge dylika plantor uppväxa, kunde de nämligen bidraga
till smittämnets förmering i jorden.
Såsom redan anförts borde utsäde av immuna potatissorter första gången
tillhandahållas odlare inom smittförklarat område genom centralanstaltens
försorg. Men även i fortsättningen borde potatisodlingen inom
de smittförklarade områdena stå under kontroll av centralanstalten, som
bland annat borde hava att tillse, att gällande bestämmelser för odling av
potatis inom dylikt område noggrant iakttoges samt att i de odlade immuna
potatissorterna icke förekomme inblandning av för kräftangrepp
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Mnj:Is proposition Nr 224.
mottagliga potatissorter. Var och en borde vara skyldig att låta sådan
kontroll obehindrat försiggå.
Centralanstalten borde vidare äga att inom smittförklarat område anlägga
odlingsförsök med potatis för utrönande av olika med potatiskrät
tans förekomst och bekämpande sammanhängande spörsmål. Bland annat
torde beslut om upphävande av smittförklaring av visst område i
regel böra föregås av försök inom området i fråga med för potatiskräfta
mottaglig potatissort.
Vid överträdelse av odlingsbestämmelserna borde stadgas förutom böter
jämväl skyldighet för vederbörande att omedelbart vidtaga rättelse.
Vunnes ej rättelse på detta sätt, borde sådan kunna vidtagas av den kontrollerande
myndigheten på odlarens bekostnad.
De åtgärder, som från det allmännas sida vidtogos för potatiskräftans
bekämpande, kunde givetvis för den enskilde medföra icke ringa ekonomiska
offer. Det syntes därför motiverat, att i särskilda fall understöd
av statsmedel i viss utsträckning utginge till ersättande av den sålunda
lidna skadan.
I första hand syntes ersättning böra lämnas för värdet av den potatis,
som ansetts böra oskadliggöras genom centralanstaltens försorg. Vidare
borde ersättning kunna utgå i sådant fall, då på grund av utfärdat transportförbud
hinder uppstått för odlaren att genom försäljning tillgodogöra
sig skörden. Dock syntes gottgörelse i sistnämnda fall endast böra
utgå i den utsträckning, vederbörande styrkte sig regelbundet pläga avyttra
potatis, samt vidare endast med belopp, som motsvarade skillnaden
mellan det antagliga försäljningspriset och det värde, potatisskörden
kunde anses hava vid förbrukning inom den egna hushållningen.
Även sedan vederbörande odlare inom smittförklarat område övergått
till användning av immuna potatissorter, måste odlingen av potatis i regel
bliva begränsad till produktion för den egna hushållningen. Därest
jordbruk inom dylikt område till väsentlig grad hade baserat sin ekonomi
på försäljning av potatis, kunde givetvis transportförbudet aven. under
den fortsatta tid, jordbruket vore smittförklarat, giva anledning till ekonomisk
skada för brukaren. Även i dylikt fall borde enligt styrelsens
förmenande ersättning av statsmedel kunna utgå. Dock torde sådan ersättning
böra begränsas till viss del — förslagsvis hälften — av den beräknade
skadan och endast utgå i sådant fall, att genom skadan kunde anses
förorsakad en mera betydande försämring av vederbörande jordbruks
ekonomi. Styrelsen räknade med, att ersättning enligt sistnämnda grunder
endast i undantagsfall skulle behöva utgå.
I vissa fall torde ersättningsanspråk kunna grundas på den omständigheten,
att genom transportförbudet försäljning omöjliggjordes jämväl av
andra varor än potatis. En dylik situation syntes till exempel kunna inträda,
om potatiskräfta konstaterades i en handelsträdgård. I dylikt fall
ifrågakommande ersättning torde höra i tillämpliga delar bestämmas enligt
enahanda grunder, som föreslagits vid förbud att avyttra potatis.
De åtgärder till potatiskräftans bekämpande, vilka direkt åvilade innehavare
av potatis, såsom oskadliggörande av avfall vid skörden, kokning
av potatis för utfodringsändamål m. m. samt i förekommande fall desinfektionsåtgärder
och dylikt, torde icke höra läggas till grund för ersättningsanspråk.
Ersättning torde icke heller höra utgå i anledning av förhud
att odla potatis å jordareal, som nästföregående år burit av potatiskräfta
angripen potatis. Föreskriften, att vid odling av potatis å smitt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Kungl. Muj:ts proposition Nr 224.
förklarat område endast utsäde av immun potatissort finge användas,
borde givetvis icke kunna anföras såsom giltigt skäl för ersättningsanspråk.
Ersättning för genom centralanstaltens försorg oskadliggjord potatis
borde enligt styrelsens mening beräknas på grundval av myckenheten och
beskaffenheten av potatis, som oskadliggjordes. Vid skörd av dylik potatis
längre tid före dess mognad kunde emellertid annan värderingsgrund
visa sig erforderlig. Ersättningens belopp borde fastställas med
ledning av det tillfälliga priset i orten för närmast jämförbar potatis. I
regel torde värdering i sådant fall, som nu avsåges, lämpligen böra verkställas
av ett utav vederbörande hushållningssällskap på framställning av
centralanstaltens styrelse utsett ombud från orten. För uppdrag av ifrågavarande
slag syntes ett mindre arvode av statsmedel böra kunna utgå.
Det torde böra uppdragas åt centralanstaltens styrelse att, sedan dylik
värdering verkställts, för varje särskilt fall fastställa beloppet av den till
vederbörande rättsinnehavare utgående ersättningen.
Ersättningsanspråk, som grundade sig på annan omständighet än oskadliggörande
genom centralanstaltens försorg av kräftsmittad potatis, borde
inom viss därför fastställd tid, förslagsvis sex månader, ingivas till centralanstaltens
styrelse, som efter verkställd utredning i varje särskilt fall
borde hava att fastställa beloppet av eventuellt ifrågakommande ersättning.
Givetvis borde ersättning eller gottgörelse i intet fall utgå, därest vederbörande
genom överträdelse av meddelade bestämmelser, uraktlåtenhet
att iakttaga givna föreskrifter eller på annat sätt själv kunde ansetts
hava förorsakat skadan.
Emot beslut i ersättningsfrågor, som meddelades av centralanstaltens
styrelse, borde besvär i vederbörlig ordning få anföras hos Kungl. Maj:t.
Lantbruksstyrelsen har i sitt ovannämnda utlåtande anfört huvudsakligen
följande:
Lantbruksstyrelsen hade intet annat att erinra emot de bestämmelser,
som innefattades i punkt 1 i det av styrelsen för centralanstalten framförda
förslaget, än att ett bestämt påbud om oskadliggörande av smittobärande
avfall från smittad potatisskörd vore av nöden och att överträdelse
av sådan bestämmelse borde vara belagd med bötesstraff.
Emot de i punkt 2 innefattade bestämmelser funne lantbruksstyrelsen
icke anledning till erinran. Styrelsen ansåge sig dock böra framhålla, att
överträdelse av blivande bestämmelser angående odling av potatis å smittförklarat
område icke endast borde — såsom förslaget syntes förutsätta
— medföra skyldighet att efter anmaning vidtaga rättelse utan jämväl
vara belagd med bötesstraff.
Emot punkt o hade lantbruksstyrelsen intet att erinra, såvitt anginge
rätt till ersättning och denna rätts begränsande i vissa fall.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig emellertid böra något närmare beröra
frågan om sättet för fastställande av ersättningens storlek. I motiveringen
till förslaget hade centralanstaltens styrelse närmare angivit grunderna
och sättet för den värdering, som skulle ligga till grund för styrelsens
beslut om ersättning för genom anstaltens försorg oskadliggjord potatis.
Enligt dessa grunder skulle sådan värdering i regel ske genom ett av
vederbörande hushållningssällskap utsett ombud från orten. Om också i
många fall, särskilt då fråga vore om mindre odlingar, eu sådan form för
opaginerad Kontrollera mot PDF
KiiiiijI. M<ij:ts proposition Nr 224. !)
värdering jämväl nr statens synpunkt torde vara tillfredsställande, funne,
lantbruksstyrelsen detta kanske icke alltid vara fallet. Skulle nämligen
fråga vara om odling av större omfattning, syntes det lantbruksstyrelsen
vara av nöden, att jämväl ett ombud för sluten delloge i värdering, varom
bär vore fråga. Dylikt ombud borde helst förordnas av centralunstaltens
styrelse. Under alla förhållanden syntes det lantbruksstyrelsen vara klart,
att sådan värdering endast borde vara vägledande för centralanstaltens
styrelse men icke bindande.
1 samband med sålunda föreslagna tilliigg till förenämnda kungörelse
den G september 1928 ville lantbruksstyrelsen ifrågasätta, huruvida bestämmelserna
i 2 § av samma kungörelse icke lämpligen borde erhålla
sådan ändrad lydelse, att därav tydligen framginge, att länsstyrelse, som
förklarat visst område smittat av potatiskräfta, skulle, när fråga vore
om friförklaring — i likhet med vad som i 3 § föreskreves för där angivna
fall — vara skyldig höra centralanstalten.
Statskontoret anför i sitt i ärendet avgivna utlåtande följande:
Statskontoret hade beträffande det av styrelsen för centralanstalten
framlagda förslaget icke något att erinra utöver vad lantbruksstyrelsen i
sådant avseende anfört i annan mån, än att bötespåföljd syntes böra stadgas
för alla överträdelser av sagda bestämmelser. Icke heller hade den
av lantbruksstyrelsen föreslagna ändringen i 2 § av kungörelsen den G
september 1928 (nr 337) givit statskontoret anledning till anmärkning.
Under erinran att Kungl. Maj:t i innevarande års statsverksproposition
förelagt riksdagen förslag om anvisande för budgetåret 1929/1930 av
ett extra förslagsanslag å 40,000 kronor till åtgärder för bekämpande av
växtsjukdomar, från vilket anslag skulle bestridas även de av de nu
ifrågasatta bestämmelserna föranledda kostnader för statsverket, ansåge
sig statskontoret allenast böra framhålla, att berörda bestämmelser syntes
vara av den art, att de borde underställas riksdagens prövning.
Slutligen ville statskontoret ifrågasätta, huruvida icke vid utfärdandet
av de bestämmelser, som nu föreslagits, dessa bestämmelser och de, vilka
redan meddelats i förenämnda kungörelse den 6 september 1928, av praktiska
skäl borde sammanföras i en författning.
De i ovannämnda kungörelse den 6 septemper 1928 (nr 337) meddelade
bestämmelserna avse huvudsakligen att bereda kännedom om potatiskräftans
förekomst och att förhindra dess spridning genom befintligt smittämnes förande
från det ställe, där det alstrats. Däremot saknas föreskrifter, som taga sikte på
att oskadliggöra befintligt smittämne och att förhindra smittämnesalstringen.
För ett framgångsrikt bekämpande av ifrågavarande synnerligen allvarliga
växtsjukdom synes emellertid oundgängligen nödvändigt, att gällande bestämmelser
kompletteras med stadganden av nu angiven innebörd. Sådana
innefattas också i det av styrelsen för centralanstalten framlagda förslaget,
i vilket bland annat föreslås åtgärder för oskadliggörande av smittad potatis
och viss reglering av potatisodlingen inom smittat område. Förslaget innehåller
jämväl bestämmelser om rätt till ersättning av statsmedel för förlust,
som förorsakas enskilda till följd av vissa åtgärder för sjukdomens bekämpande.
Styrelsens förslag, vilket biträtts av lantbruksstyrelsen och stats
-
Departements
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
kontoret, synes mig ändamålsenligt, och vill jag därför tillstyrka, att detsamma
lägges till grund för författningsbestämmelser i ämnet.
Inom jordbruksdepartementet har utarbetats förslag till kungörelse med
vissa bestämmelser angående bekämpande av potatiskräfta. Detta förslag,
som torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll, överensstämmer i
stort sett med det av styrelsen för centralanstalten framlagda förslaget. I
kungörelseförslaget hava emellertid inarbetats de i ovannämnda kungörelse
den 6 september 1928 innefattade stadganden.
De särskilda bestämmelserna i kungörelseförslaget torde ej kräva närmare
motivering utöver vad styrelsen för centralanstalten och lantbruksstyrelsen
anfört. Jag vill allenast göra några erinringar i vissa hänseenden.
Skyldighet för markinnehavare inom smittförklarat område att tåla anläggande
av odlingsförsök har jag ansett böra begränsas till sådana fall,
där anställandet av odlingsförsök erfordras för utrönande av huruvida sjukdomen
upphört inom området. Bestämmelse i ämnet är införd i 3 och 11 §§-.
Skulle centralanstalten i andra fall vilja anlägga odlingsförsök, torde anstalten
kunna träffa överenskommelse därom med vederbörande markinnehavare.
De i 4—5 §§- föreslagna bestämmelserna avse även fall, där smittförklaring
ej skett. Erinras må att det kan dröja någon kortare tid från
det sjukdomen upptäckts, till dess smittförklaring hinner utfärdas. Vidare
kan tänkas, att innehavaren av potatis försummat att göra anmälan om
sjukdomen omedelbart efter det den yppats.
Rörande ordningen för värdering av potatis, som för dess oskadliggörande
omhändertages av centralanstalten, har synts lämpligt att överlämna
åt anstalten att bestämma. Föreskrift därom har intagits i 5 § i kungörelseförslaget.
Framhållas må att värderingen allenast skall tjäna till ledning
vid centralanstaltens avgörande av ersättningsfrågan. Är fråga om oskadliggörande
av en större myckenhet potatis synes, på sätt lantbruksstyrelsen
anfört, lämpligt att värderingen verkställes av en representant för hushållningssällskapet
och en för staten utsedd representant.
I fråga om det i 6 § innefattade förbudet att transportera, bland annat,
potatis må framhållas, att detsamma har avseende å potatis såväl av icke
immuna som immuna sorter.
I anslutning till vad statskontoret föreslagit har i kungörelseförslaget
stadgats straffpåföljd för överträdelse av samtliga föreskrifter i detsamma.
De nu förordade i kungörelseförslaget innefattade bestämmelserna synas
böra underställas riksdagens prövning. Sedan riksdagen fattat beslut i ärendet,
torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att i administrativ ordning
utfärda berörda författningsbestämmelser. Dessa böra givetvis i huvudsak
överensstämma med vad nu tillstyrkes. Kungl. Maj:t torde emellertid böra
äga att vidtaga de smärre jämkningar av huvudsakligen formell natur, som
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
11
må finnas påkallade. Bestämmelserna torde böra träda i kraft å dag, som
Kungl. Maj:t bestämmer.
De utgifter för statsverket, som komma att föranledas av ifrågavarande
bestämmelser, torde böra bestridas av förut omförmälda, i statsverkspropositionen
för budgetåret 1929/1930 begärda extra förslagsanslag till åtgärder
för bekämpande av växtsjukdomar.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överensstämmelse med
de i bilaga till detta protokoll intagna bestämmelser, utfärda kungörelse med
vissa bestämmelser angående bekämpande av potatiskräfta.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.
12
Kanyl- Maj:ts proposition Nr 224.
Bilaga.
F örslag
till
kungörelse med vissa bestämmelser angående bekämpande av
potatiskräfta.
Härigenom förordnas som följer:
1 %.
Finnes anledning antaga att potatis (växande eller skördad) är smittad
av potatiskräfta, skall den, som innehar sådan potatis, ofördröjligen om
förhållandet göra anmälan1 till centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet
(Centralanstalten, adress Experimentalfältet).
Har dylik anmälan inkommit till centralanstalten, skall anstalten skyndsamt
föranstalta om undersökning för utrönande av sjukdomens förekomst
och faran för dess ytterligare spridning.
2
Finner centralanstalten efter undersökning, som i 1 § sägs, att potatiskräfta
föreligger, skall anstalten därom ofördröjligen underrätta vederbörande
länsstyrelse samt därvid avgiva förslag beträffande det område, som
anses böra förklaras smittat av sjukdomen.
På länsstyrelsen ankommer att omedelbart förklara område av den storlek,
som med hänsyn till omständigheterna prövas erforderlig, smittat av
potatiskräfta.
3 §.
Smittförklaring, som i 2 § sägs, gäller, till dess länsstyrelsen efter centralanstaltens
hörande förklarar det smittförklarade området fritt från potatiskräfta.
För utrönande av huruvida området är fritt från sjukdomen äger centralanstalten,
där den så finner erforderligt, anlägga odlingsförsök inom detsamma.
* För dylik anmälan samt för till centralanstalten adresserad postförsändelse innehållande
prov på potatis eller potatisplantor åtnjutes frankeringsfrihet enligt Kungl. Maj:ts brev den 6
september 1928 till generalpoststyrelsen (se Svensk författningssamling 1928, nr 3381.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunyl. Maj:Is proposition Nr 224. 1 3
4 %.
Potatis av skörd, som är smittad av potatiskräfta, må ej användas annorledes
än inom eget hushåll och ej i något fall till utsäde. Innan potatisen
användes till föda åt människor eller djur, skall den kokas. Vid råskalning
uppkommet avfall skall, därest detsamma användes för utfodringsändamål,
dessförinnan kokas, men i annat fall oskadliggöras genom bränning.
Vid skörd av potatis, som är smittad av potatiskräfta, skola blast, av
sjukdomen hårt angripna knölar och annat avfall omsorgsfullt hopsamlas
och oskadliggöras genom bränning.
5 §.
Där centralanstalten med hänsyn till faran för sjukdomens spridning så
finner erforderligt, äger centralanstalten omhändertaga och oskadliggöra
potatis av skörd, som är smittad av potatiskräfta.
Vid omhändertagandet skall potatisen värderas enligt de i 8 § 1 mom.
angivna grunder och i den ordning centralanstalten bestämt.
Kostnaderna för dylik värdering skola bestridas av statsmedel.
6 %.
Från område, som förklarats smittat av potatiskräfta, må ej utan särskilt
av länsstyrelsen efter centralanstaltens hörande meddelat tillstånd bortföras
potatis eller potatisblast eller rötter eller andra underjordiska växtdelar samt
ej heller jord, gödsel, kompost eller köksavfall. Likaså vare förbjudet att
från smittförklarat område föra redskap eller transportmedel, som inom området
använts vid brukande av jord eller vid skörd, så vida ej dylikt redskap
eller transportmedel desinficierats genom tvättning med formalinlösning
innehållande minst 2 procent formaldehyd.
7 §.
1 mom. Under tid, då område är förklarat smittat av potatiskräfta, står
odlingen av potatis å området under tillsyn av centralanstalten.
2 mom. Beträffande odling av potatis inom smittförklarat område gäller
följande:
a) Å jordområde, som burit av potatiskräfta smittad potatis, må potatis
ej odlas under det närmast följande året.
b) Till utsäde må allenast användas potatis av sort, som ej är mottaglig
för angrepp av potatiskräfta (immun potatis). Dylikt utsäde skall anskaffas
genom centralanstaltens förmedling, dock må odlare av potatis, som härrör
från utsäde anskaffat på sådant sätt, av potatisen taga utsäde till eget behov,
såvida i densamma ej förekommer inblandning av potatissort, som ej
är immun.
3 mom. Inom smittförklarat område skola potatisplantor, som härröra
från potatisknölar, som övervintrat i jorden, genom markinnehavarens försorg
borttagas och oskadliggöras genom bränning.
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 224.
8 §.
1 mom. För potatis, varöver centralanstalten på grund av föreskriften i
5 § förfogat, är ägaren berättigad till ersättning av statsmedel. Ersättningen
bestämmes med hänsyn till potatisens värde vid tiden för omhändertagandet.
Då fråga är om växande omogen potatis, skall dock hänsyn tagas
till förlust, som ägaren må hava lidit genom mistning av skörd, som kunnat
påräknas, om potatisen fått mogna.
2 mom. Där någon tillskyndats förlust därigenom att till följd av förbud,
som i 6 § avses, hinder mött att från det smittförklarade området avyttra
potatis eller annan vara, må ersättning av statsmedel tillerkännas
honom, såvitt han visar, att han brukat sälja vara av ifrågavarande slag
och att försäljningen varit av väsentlig ekonomisk betydelse för honom. För
förlust, som hänför sig till tid inom mera än ett år från smittförklaringen,
må gottgörelse ej utgå med högre belopp än som svarar mot halva förlusten.
9 $.
I andra fall än i 8 § sägs utgår ej ersättning på grund av åtgärd, som
vidtagits enligt denna kungörelse.
Rätt till ersättning enligt nämnda paragraf vare förverkad, där den, som
lidit förlusten, genom överträdelse av i denna kungörelse meddelade föreskrifter
eller på annat sätt måste anses hava själv förorsakat den åtgärd,
som medfört förlusten.
10 §.
Den, som vill komma i åtnjutande av ersättning, varom i 8 § sägs,
skall göra skriftlig ansökning därom till styrelsen för centralanstalten, som
bestämmer om och till vilket belopp ersättning må utgå. I ansökningen
skall uppgivas den förlust, varför ersättning äskas, den åtgärd, som vållat
förlusten, och de omständigheter, sökanden vill till stöd för ansökningen
åberopa. Ansökningen skall vid äventyr att rätt till ersättning eljest förloras
hava till styrelsen inkommit inom sex månader efter utgången av det
kalenderår, under vilket förlusten uppkommit.
11 §.
En var är skyldig att, såvitt honom rörer, låta undersökning, varom i
1 § förmäles eller som företages för utövande av tillsyn enligt 7 § 1 mom.,
obehindrat försiggå ävensom att tåla utförande av odlingsförsök, som i 3 §
avses.
Ägare och innehavare av potatis må ej hindra omhändertagande av potatis
jämlikt 5 §.
12 §.
Förseelse mot 1 § första stycket, 4, 6, 7 eller 11 § straffes, där ej enligt
allmänna strafflagen strängare straff bör följa å förseelsen, med böter från
Kanyl. Maj:ts proposition AV 224.
15
och med tio till och med femhundra kronor; och skall föremål, som i strid
mot det i 6 § stadgade förbud bortförts från smittförklarat område, jämte
emballage vid anträffandet genast på lämpligt sätt oskadliggöras, redskap
eller transportmedel genom desinficiering på sätt i sistnämnda paragraf sägs.
13 §.
Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.
14 §.
Böter, som ådömas enligt denna kungörelse, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till deras fulla gäldande, förvandlas de enligt allmän strafflag.
15 §.
Länsstyrelses beslut, varigenom område förklarats smittat av potatiskräfta,
skall bringas till allmänhetens kännedom genom kungörelse i länskungörelserna
och i tidning inom orten ävensom delgivas vederbörande polismyndighet.
16 §.
Emot beslut, som på grund av denna kungörelse meddelas av styrelsen
för centralanstalten eller länsstyrelse, må hos Kungl. Maj:t besvär anföras
inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd; dock länder beslutet, utan hinder av besvär, till
efterrättelse, intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.
17 §.
Angående införsel av potatis till riket är särskilt stadgat.
Denna kungörelse träder i kraft den , från och med vilken dag
kungörelsen den 6 september 1928 (nr 337) med vissa bestämmelser angående
åtgärder för bekämpande av potatiskräfta skall upphöra att gälla.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:157 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa åtgärder för bekämpande av potatiskräfta. a1 i texten
- JoU 1929:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för bekämpande av potatiskräfta. s. 10 i texten