Sök i Ratio Lex

Angående överenskommelse mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års malmavtal

1929-05-03 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:231, Angående överenskommelse mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års malmavtal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelse

mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års

malmavtal; given Stockholms slott den 3 maj 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Nils Wohlin.

ZJtdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 mai 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, statsråden Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik,

Boeell, von Steyeen, Malmbeeg, Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wohlin, anmäler uppkommen

fråga angående överenskommelse mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års

malmavtal och anför därvid:

Enligt § 19 mom. 1 av 1927 års malmavtal mellan Svenska staten, å ena,

samt Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund, i det följande kallat TGO,

m. fl., å andra sidan, har TGO förbundit sig att begränsa exporten av malm

från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg, så att

densamma efter år 1927 ej överstiger en miljon ton årligen.

Sedan den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten i TGO:s styrelse, generaldirektören

T. Nothin i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 22

maj 1928 — med förmälan att TGO förvärvat vissa andra gruvfält i GrängesBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 195 håfl. (Nr 231.) 1

§19 mom.

1 i 1927 års

malmavtal.

Förordnande

för kommerserådet

Sidenvall

att utöva

kontroll.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 231.

berg, däri rätten till brytning icke vore begränsad, och att brytningen syntes

komma att anordnas gemensamt å bolagets förutvarande och nyförvärvade

gruvfält — framhållit önskvärdheten av att frågan om malmbrytningens

omfattning och exportkvantiteternas storlek följdes av någon av Kungl. Maj:t

förordnad sakkunnig, har Kungl. Maj:t den 6 juli 1928 förordnat kommerserådet

K. J. F. Sidenvall att intill utgången av år 1929 utöva kontroll över

tillämpningen av bestämmelserna uti ifrågavarande paragraf.

P. M. av

kommerserådet

Sidenvall.

Gruvor.

Uti en den 19 november 1928 dagtecknad promemoria angående kontroll

av export av malm från Grängesberg har Sidenvall anfört:

Grängesbergs gruvaktiebolag äger följande utmål i Grängesberg:

Strandgruvan

Storstensgruvan

Stelliogruvan

Rännaregruvan

N:a Dobbkärrs- eller Björkgruvan

S:a Dobbkärrs- eller Mossgruvan

Södra Grind- eller Gloppgruvan

Vävspolsgruvan

Bergsbobrottet

Abäckshyttebrottet

Saxhyttebrottet

Norhyttebrottet

Sunnansjöbrottet

Gonäsbrottet

Rävvålabrottet

hela:

Prästklacken

Gamla Västansjöbrottet

Nya Västansjöbrottet

Per Daniels gruvan

Timmergruvan

Sjustjärnsbrottet

Storbotten

Malingsbobrottet

Västgötmossgruvan

Stora Ryssgruvan eller Bredsjöbrottet

Plutogruvan

Morgruvan

Grangruvan

och hälften av:

Enkullgruvan

Klenshyttebrottet

Ellengruvan.

Gruvbolaget äger dessutom 830 av 1,000 aktier i Västra Ormbergs gruvaktiebolag.

Dessa gruvor, som ej brytas f. n., torde ej beröras av bestämmelsen

om exportbegränsningen.

Beräkning »t Efter ordalydelsen i § 19 i 1927 års malmavtal borde måhända malmen

»xportkranti- anses som exporterad först då den avsändes från Oxelösund. Då emellertid

teten- skeppningen därifrån huvudsakligen är säsongskeppning och regleras med

hänsyn till hinder för skeppning från Luleå, kan avsändningen pr kalenderår

räknat bliva ganska ojämn och helt olika brytningen av exportmalm i

gruvorna och avsändningen därifrån till Oxelösund. Det torde bättre motsvara

avsikten med bestämmelsen om begränsning av exportkvantiteten om

malmen räknas som exporterad, då den lämnat gruvan, i den mån icke av

bolaget visas att avräkning skall ske i anledning av malmleverans till inhemska

förbrukare. Kontrollen skulle även underlättas härigenom, då järnvägens

uppgifter om sådan malm kunde läggas till grund för bestämning

av exportkvantiteten.

Malmen bör därför anses som exporterad, då den såsom för export färdig

produkt lämnar gruvan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231. ;{

Traiikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund bedriver emellertid brytning

av exportmalm i Grängesberg icke blott inom ovan angivna Grängesbergs

gruvaktiebolag tillhöriga gruvor utan även inom egna, från Stora Kopparbergs

bergslags aktiebolag inköpta gruvor. Då rätten till malmexport från

dessa senare gruvor icke är begränsad, måste alltså den exporterade kvantiteten

uppdelas på de båda olika grupperna av gruvor och gruvandelar.

Enär uppfordringen och den vidare behandlingen av det brutna berget

från de båda grupperna av gruvor sker i ett sammanhang, kan kvantiteten

från vardera gruppen erhållen färdig malm icke fastställas genom direkt

vägning utan måste densamma beräknas.

o Alla nu ifrågavarande utmal äro anvisade före 1885, varför deras gränser Utmålspå

djupet ej skola räknas lodrätt utan i lika fallande med gruvan. Denna s''''äll6erregel

kan emellertid i förevarande fall icke strikt tillämpas efter ordalydelsen.

Därvid inverkar i synnerhet att malmerna bilda en mot väster något konvex

båge, varför, om de tvärs över malmerna gående utmålsgränserna utdragas,

dessa småningom sammanlöpa åt öster. Det torde därför bliva nödvändigt,

att för beräkningen av utmålens gränser på djupet utgå från en allmän

stryknmgsriktning för samtliga malmer inom exportfältet. Behovet av en

sådan allmän ^ stryknmgsriktning gjorde sig redan gällande under åren

1910 1913, da en särskild nämnd arbetade för reglering av gränserna

mellan Stora Kopparbergs bergslags aktiebolags och Grängesbergs gruvaktiebolags

malmområden inom exportfältet. Den av denna nämnd antagna allmänna

strykningsriktningen synes även nu lämpligen böra komma till

användning.

Därvid borde, på sätt nämnden föreslagit, de norra och södra gränslinjerna

för utmål, som räcka över en malms hela bredd, i avseende å samma malm

vridas omkring sina mittpunkter i malmen i dagen så att de bliva vinkelräta

mot den allmänna strykningsriktningen, under iakttagande av att

malmarean inom de verkliga och de konstruerade utmålsgränserna bliva

lika stora. Vertikalplanen genom de så erhållna nya utmålsgränserna skulle

sedan utgöra de norra och södra utmålsgränserna för ifrågavarande malm.

För sådana utmål, som endast täcka en del av malmbredden, kan ett

liknande förfaringssätt icke tillämpas, utan torde det för dessa vara lämpligast

att låta utmålshörnen mot djupet förflytta sig i mot den allmänna

strykningsi iktningen vinkelräta vertikalplan efter den vid ifrågakommande

del av fyndigheten rådande medelstupningen, som för varje etage bestämmes

med hjälp av gruvkartan. Ett dylikt beräkningssätt är erforderligt för

Enkullgruvan, Åkergruvan, Käll- och Lönnfallsgruvorna. För Enkullgruvan

skulle den av ovan åberopade nämnd utlagda profillinje 11 tjäna till ledning,

för Åkergruvan profillinje 7 samt för Käll- och Lönnfallsgruvorna profillinje

2.

För att kunna verkställa en uppdelning av den erhållna malmkvantiteten Fördelning av

pa de olika utmålsgrupperna måste först fastställas, huru mycket malm- malmen på

haltigt berg, som uttagits från de särskilda utmålsgrupperna. Vikten av olika *?ruPPer

dessa bergkvantiteter kan antingen bestämmas genom direkt vägning eller av utmå1''

ock uträknas med ledning av den inom varje utmål utbrutna volymen av

fyndigheten. Den förra metoden, av vilken noggrannare resultat är att

påräkna, bör komma till användning i alla de fall, där de tekniska anordningarna

medgiva att den tillämpas, under det att beräkning på grund av

utbruten volym endast kommer till användning, där så icke är fallet. För

att kunna bestämma den under ett kalenderår inom varje ifrågakommande

utmål utbrutna volymen erfordras, att gruvkartan omedelbart vid varje

s. 4 Kontrollera mot PDF

Sammanträde

den 13 december

1928.

4 Kungl. May.ts proposition Nr 231.

årsskifte kompletteras, så att av densamma noggrann uppgift erhålles om

de särskilda arbetenas läge vid denna tidpunkt. Den viktskvantitet berg,

som erhålles av varje kubikmeter av fyndigheten vid nu använd brytnmgsmetod,

måste bestämmas genom direkta observationer. Det är nämligen

möjligt att utvinningen, d. v. s. ton malmhaltigt berg per kubikmeter ut*

bruten fyndighet, blir olika inom olika delar av fyndigheten på grund av

dennas växlande beskaffenhet även om endast de verkligen utbrutna partierna

medtagas i beräkningen och alltså avdrag göras för sådana gråbergspartier

inom fyndigheten, som vid brytningen kvarlämnas.

För beräkning av den malmkvantitet, som belöper sig på den salunda

bestämda kvantiteten malmhaltigt berg från vardera av de båda utmålsgrupperna,

torde det icke finnas någon annan möjlighet an att rakna med

den generella malmprocenten för hela fältet under det år beräkningen avser.

De tekniska anordningarna tillåta nämligen icke en direkt bestämning av

den från endast en viss del av malmfältet erhållna malmkvantiteten och

en uppskattning av olika malmprocenter enligt subjektiva grunder torde

vara allt för osäker. Genom att de båda utmålsgrupperna ligga mflatade

i varandra, torde man kunna påräkna en utjämning härav i så liog grad,

att resultatet av beräkningarna kan anses tillfredsställande för sitt ändamal.

Vid ett den 13 december 1928 hållet sammanträde för överläggning

rörande tillämpning av § 19 i malmavtalet, därvid närvarit statens revisor

hos TGO f. d. landshövdingen J. Widén, generaldirektören Nothin, kommerserådet

Siden vall, TGO:s verkställande direktör kommerserådet G. Dillner samt

direktörerna B. Forsgrén och Nils Hedberg, uttalades, enligt protokollet över

sammanträdet, icke någon avvikande mening beträffande promemorians innehåll.

I protokollet anföres vidare:

I anslutning till och med instämmande i den i promemorian uttalade

principen att för bestämmande av storleken av den årliga exporten från

Grängesbergs gruvfält malmen skulle anses exporterad, då malmen lämnar

gruvan, i den mån icke bolaget visar att avräkning skall ske i anledning

av malmleverans till inhemska förbrukare, framhölls att med uttrycket

»lämnat gruvan» borde avses, att malmen i exportfärdigt skick borttorts

från uppfordringsschakt, anriknings- eller sovringsverk, vare sig malmen

omedelbart avsänts från gruvfältet eller därstädes lagrats. ~~ ~ , .

Fråga hade uppstått, huruvida ordalagen i malmavtalets § 19 möjligen

kunde giva anledning till den tolkningen, att bolaget skulle hava rätt att,

utöver den fastställda årskvantiteten 1 miljon ton, under senare år exportera

en kvantitet, motsvarande vad bolaget under något eller några tidigare

år under avtalstiden icke kunnat exportera av den medgivna årskvantiteten.

Med anledning härav antecknades, att, ehuru avtalets formulering kunde

giva anledning till olika tolkning, likväl, enär vid avtalsförhandlingarna

avsetts att i möjligaste mån vidmakthålla en jämn brytningskyantitet i

Grängesberg, det måste anses vara avtalets innebord, att TGO icke skulle

hava sådan rätt som ovan angivits.

Det antecknades vidare såsom ostridigt, att, genom upphävandet av de

tidigare statsavtalen, TGO måste anses hava avstått från sm ratt pa grund

av tidigare avtal att, utöver den fastställda årskvantiteten, exportera vad

bolaget intill den 1 oktober 1927 icke hunnit exportera av de for tidigare

år medgivna årskvantiteterna. ..... , , ,

Härefter debatterades frågan i vad mån försäljning av malm till inhemska

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:tu proposition Nr 231.

5

förbrukare skulle anses ske enbart från Grängesbergs gruvaktiebolags utmål

eller ej, men skulle någon ståndpunkt ej för det dåvarande intagas till

denna fråga.

Vid sammanträde med styrelsen för TGO den 22 december 1928 före- Sammanträde

drogos omförmälda promemoria och protokoll, och framhöll styrelsen först,

att de uttalanden, som i protokollet av den 13 december 1928 gjorts angående

TGO:s rätt att exportera restpartier, s. k. »utfallna kvantiteter», dels

under nuvarande avtals giltighetstid dels ock från tiden före nuvarande

avtals ikraftträdande, innebure, att bolaget avstode från en tolkning, som

bolaget tidigare gjort gällande. Därefter förklarade styrelsen, att styrelsen

icke hade något att erinra mot de i promemorian och protokollet gjorda

uttalandena under förutsättning att de jämväl från statens sida lämnades

utan erinran.

Med överlämnande av nyssberörda promemoria samt protokoll från samman- Skrivelse från

trädena den 13 och den 22 december 1928 har därefter generaldirektören bt<Sentant''T*"

Nothin i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 8 januari 1929

— med förmälan att den tolkning av kontraktet, varom, enligt vad de överlämnade

handlingarna utvisade, enighet vunnits, syntes stå i noggrann

TOO:s

styrelse.

överensstämmelse med vad som åsyftats med malmavtalet — hemställt, att

chefen för finansdepartementet ville utverka Kungl. Maj:ts förklaring, att

de grunder rörande kontrollen över exporten av malm från Grängesbergs

gruvfält, varom enighet vunnits vid sammanträdet den 13 december 1928,

måtte av Kungl. Maj:t lämnas utan erinran.

Sedan kommerskollegium och justitiekanslersämbetet anmodats att av- Kommersgiva

yttrande i ärendet, har kommerskollegium i skrivelse den 25 januari *oWes^“OT1929

meddelat, att kollegium icke hade något att erinra mot den av generaldirektören

Nothin gjorda hemställan.

Justitiekanslersämbetet har i yttrande den 31 januari 1929 — med’ för- Justitiemälan

att ämbetet icke kunde finna annat än att Sidenvalls uppfattning, ämbetet

att efter ordalydelsen av § 19 mom. 1 malmen måhända borde anses exporterad

först då den avsändes från Oxelösund, vore riktig — vidare anfört

i huvudsak följande:

Justitiekanslersämbetet kan emellertid icke jäva Siden valls uppfattning,

att den princip han förordat skulle bättre motsvara avsikten med bestämmelsen

om begränsning av exportkvantiteten. Och då Sidenvall i detta

sammanhang synes vilja göra gällande, att tillämpning av den utav honom

förordade principen skulle främja en jämnare brytning av exportmalm i

gruvorna och avsändningen till utskeppningsorten, tillåter sig justitiekanslersämbetet

framhålla, hurusom det av riksdagens skrivelse 1927 nr 312

framgår, att åtminstone beträffande de norrländska gruvorna, vilka ju utgöra

huvudföremålen för avtalet, hänsynen till en jämn och säker sysselsättning

för arbetarstammen icke lämnats åsido. För justitiekanslersämbetet torde

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

Ny skrivelse

från statens

representant

i TGO:s

styrelse.

därför näppeligen föreligga tillräckliga skäl att ställa sig direkt avstyrkande

till en sådan förklaring, varom Nothin hemställt.

Remisshandlingarna giva dock icke anledning till annat antagande, än att

den förordade principen innebär en brytning med vad förut tillämpats.

Och bestämmelser om begränsning av exporten från ifrågavarande gruvor

i Grängesberg hava ju funnits sedan avsevärd tid tillbaka. Varken remisshandlingarna

eller den i kungl. proposition nr 241 till 1927 års riksdag

förekommande, ganska knapphändiga motiveringen till ovan berörda 19 §

giva heller anledning antaga, att riksdagen haft att räkna med möjligheten

av att i uttrycket export inrymma vad som nu avses. Under sådana

omständigheter kan justitiekanslersämbetet för sin del icke förorda, att

Kungl. Maj:t lämnar den av Nothin begärda förklaringen utan riksdagens

bemyndigande.

Sedan generaldirektören Nothin lämnats tillfälle att taga del av justitiekanslersämbetets

utlåtande, har han, till närmare belysning av den föreliggande

frågan, i skrivelse till chefen för finansdepartementet den 13

februari 1929 — efter att hava erinrat om, att redan i 1907 års malmavtal

fanns inryckt en bestämmelse om begränsning av exporten utav malm från

de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga gruvorna i Grängesberg — vidare

anfört:

En motsvarande bestämmelse har intagits även i 1927 års statsavtal.

Med undantag för själva exportkvantiteten, vilken nu är fastslagen till en

miljon ton om året, äro ordalagen i båda kontrakten, så vitt nu är ifråga,

identiskt desamma, nämligen följande: »Trafikaktiebolaget Grängesberg—

Oxelösund förbinder sig att begränsa1 exporten av malm från de Grängesbergs

gruvaktiebolag tillhöriga gruvor i Grängesberg så att densamma

efter år — — — ej överstiger — — — ton årligen. Denna förbindelse

gäller även för det fall, att Grängesbergs gruvaktiebolags gruvor skulle

komma i annan ägares band. Varder denna förbindelse under något år

överträdd, skall Trafikbolaget under påföljande år till staten erlägga ett

vite, beräknat etc.»

Vid den tid, då 1927 års statsavtal upprättades, ägde Stora Kopparbergs

Bergslags Aktiebolag (i det följande benämnt Bergslaget) ett antal gruvor

och utmål, vilka lågo insprängda mellan Gruvbolagets gruvor; till andra

gruvor återigen hade de båda bolagen samäganderätt. Man hade därför

sett sig föranlåten att bryta malmen gemensamt, varefter en approximativ

fördelning av malmen verkställdes. Efter vad jag inhämtat uppgjordes, så

vitt nu är i fråga, mellanhavandet mellan Bergslaget och Gruvbolaget på

följande sätt: Den del av Bergslagets malm, som exporterades, nedsändes till

Oxelösund och lades på samma lager som Gruvbolagets malm. Bergslaget

ägde sedermera att från det gemensamma lagret i Oxelösund uttaga så mycket

malm, som enligt beräkningarna tillhörde Bergslaget. Vid årets slut gjordes

en noggrann beräkning över hur mycket malm som i verkligheten brutits

å Bergslagets respektive Gruvbolagets andelar i exportfältet. Med ledning

av denna beräkning omräknades de kvantiteter av exportlagret i Oxelösund,

vilka rätteligen borde tillhöra Bergslaget respektive Gruvbolaget. Därest

Bergslaget något år icke exporterat någon malm, skedde omräkningen i

stället å den i Grängesberg eventuellt lagrade malmen.

1 Uti en not i skrivelsen erinras, att i 1907 års avtal här användes ordet »inskränka» i

stället för begränsa».

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:tu proposition Nr 231.

Begränsningen ifråga om exporträtten gällde allenast Gruvbolagets gruvor

eller gruvandelar, här nedan för korthetens skull benämnda de »bundna

gruvorna», men däremot icke de Bergslaget tillhöriga gruvorna eller gruvandelarna,

nedan benämnda de »fria gruvorna». Givet är att så länge olika

intressenter ägde de »bundna» och de »fria» gruvorna och därigenom framtvingades

en vidräkning emellan intressenterna rörande huru mycket malm,

som skulle anses hava brutits inom de olika gruvfälten, en tillräckligt

effektiv kontroll beträffande efterlevnaden av den i statsavtalen stadgade

begränsningen av exporten från de »bundna» gruvorna kunde ske genom

beräkning av utskeppningen från exportlagret i Oxelösund.

Efter att hava omnämnt bland annat, att TGO vid slutet av år 1927 inköpt

de Bergslaget tillhöriga gruvor och gruvandelar i Grängesbergsfältet, vilka lågo

insprängda mellan Gruvbolagets gruvor eller ägdes gemensamt med detta bolag,

att det sålunda fortfarande formellt sett visserligen var olika ägare till de

»bundna» och de »fria» gruvorna, men att, då Trafikbolaget och Gruvbolaget

hade gemensam ledning och gemensamma intressen, de båda grupperna

praktiskt taget kommit att tillhöra samma ägare och därmed möjligheten

uteslutits av att förlägga en effektiv kontroll över exportkvantiteten från de

bundna gruvorna enbart till utskeppningsliamnen, samt att staten alltså

måste träda in och beräkna även huru mycket som i verkligheten brötes

från de respektive gruvområdena, liar generaldirektören Nothin vidare uttalat

följande:

På sätt nyss nämnts föranleda de ändrade äganderättsförhållandena en

undersökning från statens sida av huru mycket malm, som årligen brytes

inom de »bundna» och inom de »fria» gruvområdena var för sig. Sidenvall

utgår i sin promemoria därifrån, att denna kontroll, som alltså ovillkorligen

måste äga rum, samtidigt skall ligga till grund för bestämmandet

av exportkvantiteten från de »bundna» gruvorna, under det att justitiekanslersämbetet

förmenar, att detta bestämmande, vid en bokstavlig tolkning

av 1927 års avtal, fortfarande bör hänföra sig till utskeppningssiffrorna.

Huruvida en kontroll i enlighet med justitiekanslersämbetets uppfattning

över huvud är möjlig att genomföra kan med fog ifrågasättas. Det bör

nämligen ihågkommas, att brytningen från de båda gruvområdena ingalunda

kommer att ske i samma proportion olika år och ej heller i samma

proportion som utskeppningen från exporthamnen. Dessa omständigheter ha

tidigare ej berett några svårigheter, enär gruvbolaget då ansetts berättigat

att till ett kommande år exportera de malmkvantiteter, som ej uttagits ett

föregående år. Men läget blir ett annat, om bolaget ej längre anses hava

en dylik rätt till utjämning av exportkvantiteterna mellan olika år. Därest

ej brytningen inom de båda områdena skiljes åt och malmen upplägges i

skilda upplag — något som åtminstone vad brytningen angår icke torde

vara tekniskt genomförbart — synes eu kontroll i Oxelösund kunna ifrågasättas

allenast på så sätt, att beräkningar verkställas rörande de tontal malm,

som från de båda olika områdena dels ingå i lagret i exporthamnen vid

årets början dels ock nedfraktats under året, varefter man på basis av dessa

beräkningar söker fastslå huru många procent av den under året exporterade

malmen, som bör beräknas å de »bundna» respektive de »fria» gruvorna.

Då på sätt nyss nämnts proportionen mellan de malmkvantiteter, som

levererats från de »bundna» och från de »fria» gruvorna kommer att vari
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

era år från år, kan därvid frågan huruvida kontraktet efterlevts komma

att besvaras olika, allt eftersom man beräknar, (att fastslå huru därmed förhåller

sig i verkligheten torde vara omöjligt) att exporten skett från lagret

vid årets början eller genom utskeppning av den under året nedfraktade

malmen. Ett dylikt resultat är givetvis mindre tillfredsställande.

Den omständigheten att malmen, på sätt justitiekanslersämbetet framhåller,

icke kan anses exporterad förrän den avsändes från Oxelösund bör ej utesluta,

att kontrollen över kontraktets efterlevnad förlägges där den lämpligast

kan ske. Erinras må, att beträffande de Norrbottniska malmfälten kontrollen

ansetts böra läggas ej på utskeppningshamnarna utan redan vid avsändningen

med järnväg.

Vid ett ståndpunktstagande till Sidenvalls förslag synes emellertid främst

böra vara avgörande om kontrollens förläggande till brytningsplatsen medför

några konsekvenser, som kunna anses strida mot statsmakternas syftemål

med malmavtalet. Denna fråga torde kunna obetingat besvaras nekande.

Vid förhandlingarna såväl till 1922 som 1927 års statsavtal ansågs det

vara av allmänt intresse påkallat, att i den mån sådant kunde anses erforderligt,

tillförsäkra arbetarna å de olika arbetsplatserna någorlunda jämnt

arbetstillfälle. Uttryckliga bestämmelser i sådant syfte återfinnas i § 5 av

1922 och § 24 av 1927 års statsavtal. För Grängesbergs samhälle och befolkningen

där måste det givetvis anses önskvärt, att gruvbrytningen hålles

i så jämn omfattning som möjligt, vilket vinnes ju närmare gruvmynningen

som beräkningen av exportkvantiteten lägges. I sak synes också justitiekanslersämbetet

närmast ansluta sig till Sidenvalls promemoria. Uti det avgivna

utlåtandet yttras nämligen bland annat, att ämbetet icke kunde jäva

Sidenvalls uppfattning, att den princip han förordat skulle bättre motsvara

avsikten med bestämmelsen om begränsning av exportkvantiteten. Den betänksamhet,

som synes återspegla sig i justitiekanslersämbetets yttrande, att

»näppeligen tillräckliga skäl föreligga att ställa sig direkt avstyrkande» till

den av mig ifrågasatta förklaringen, torde därför mindre hava avseende å

själva sakfrågan såsom det sammanhang, vari uttalandet göres, annars skulle

giva anledning förmoda, utan sannolikt mera vara föranledd av ämbetets

ståndpunkt, att fråga vore om en formell ändring av 1927 års avtal.

Då justitiekanslersämbetet i detta hänseende åberopar, att den av Sidenvall

förordade principen »innebär en brytning med vad förut tillämpats»,

så torde ej hava beaktats det förhållande, att Gruvbolaget hittills ansetts

berättigat att ett följande år exportera vad som ej uttagits ett föregående.

Med en dylik tolkning av bolagets exporträtt skulle den av Sidenvall föreslagna

kontrollen ingalunda innebära något avbrott från tillämpad praxis.

Anses nämligen Gruvbolaget hava rätt till en genomsnittsexport av en

miljon ton om året är det tämligen likgiltigt, var kontrollen lägges, då

resultatet i allt fall blir detsamma på längre tid sett. Först när fråga

blir om att ej längre godkänna överskjutande av en restkvantitet från ett

år till ett annat, aktualiseras i viss mån spörsmålet om var kontrollen bör

förläggas.

På grund av vad ovan framhållits, har jag ansett mig kunna i min

skrivelse den 8 januari 1929 som min åsikt uttala, att den tolkning av

1927 års statsavtal, varom enighet vunnits mellan, å ena sidan, mig såsom

statens representant i Tralikbolagets styrelse, f. d. landshövding Widén såsom

statens revisor i bolaget och kommerserådet Sidenvall såsom statens

kontrollant över malmexporten samt, å andra sidan, representanter för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231. 9

bolaget, »stå i noggrann överensstämmelse med vad som åsyftats med 1927

års statsavtal».

Ehuru liggande något vid sidan om frågan av malmkontraktets tolkning

i nu förevarande fråga, bör dock här erinras därom, att en beräkning av

Gruvbolagets export, grundad på utlastningen i Oxelösund, även skulle

kunna medföra en e.j obetydlig olägenhet för Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolags

export av Gellivare-malm. Förhållandet är nämligen det, att med

hänsyn till kundernas intresse att erhålla en någorlunda jämn malmtillförsel

exporten lagts så, att huvuddelen av Grängesbergs-malmen exporteras

under de månader, då sjöfarten på Luleå är stängd. Skulle Gruvbolaget

till följd av tillämpningen av ovannämnda kontrollprinciper bliva bundet i

sin handlingsfrihet, är det att befara att bolaget, för att vara fullt säkert

att kunna exportera sin miljon ton, skulle anse sig böra frångå nämnda

princip, varigenom en för staten såsom delägare i det Norrbottniska malmbolaget

menlig svårighet skulle kunna drabba exporten av Gellivare-malm.

Det inträffar också, att sistnämnda bolag önskar forcera sin export av Gellivare-malm

för att därmed 1''å mindre lager vid Luleå-seglationens slut. Det

har då varit vanligt, att Gx-ängesbergsbolaget fått eftersätta sina leveranser

av Grängesbergs-malm några månader inpå nästa år. Sådana modifikationer

kunna göras genom det Sidenvallska systemet men omöjliggöras, om

slutkontrollen förlägges till Oxelösund.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att de svårigheter, som

skulle uppstå i avseende å dels exporten av Gellivare-malm och dels den

kontinuerliga brytningen i Grängesbergs Exportfält, icke förelågo under de

kontraktsförhållanden, som voro gällande före 1927 års statsavtal. Enligt

de tidigare avtalen hade Grängesbergsbolaget nämligen ostridigt rätt att

under senare år exportera de kvantiteter, som bolaget under ett år icke

hunne bryta eller exportera. Med den tolkning av 1927 års statsavtal,

varom man nu i detta sammanhang skulle ena sig, skulle Grängesbergsbolaget

däremot icke hava denna möjlighet.

I sin förevarande skrivelse har generaldirektören Nothin slutligen erinrat

därom, att statsavtalen begränsat blott rätten till export av malm, däremot

ej försäljningen till inhemska förbrukare. För ett bedömande av i vilken

omfattning brytning skett för export måste dock fastslås, huru försäljning

till inhemska förbrukare skall avräknas från brytningskvantiteterna å de

»bundna» och de »fria» gruvorna. Vid de förut omförmälda överläggningarna

hade enighet ej kunnat vinnas om liuru kontraktet borde tolkas

i denna del, varför frågan härom lämnades öppen. Därest de tolkningsfrågor,

varom enighet vunnits, ansåges vara av beskaffenhet att böra föreläggas

riksdagen, syntes samtidigt nu antydda ännu svävande fråga om

möjligt böra bringas till en lösning efter förhandling med tralikbolaget.

Vid anmälan av förevarande ärende inför Kungl. Maj:t den 15 mars 1929 Departements
anförde

jag, att jag i likhet med statens representant i TGO:s styrelse ansåg, chefen den 15

•• »i , , , n .. , _ mars 1939.

att spörsmålet om kontrollen over malmexporten från Grängesberg icke

lämpligen borde företagas till avgörande utan att därvid tillika reglerades

den på exportbegränsningen inverkande frågan, till huru stor del den malm,

som komme att av TGO levereras till inhemska förbrukare, skulle anses

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

levererad från de äldre respektive från de nyförvärvade gruvorna. Denna

fråga, varom enighet ej uppnåtts mellan statens representant i TGO:s styrelse

och styrelsens övriga medlemmar, borde därför nu upptagas till förhandling

med TGO. Därest förhandlingarna ledde till resultat, ankomme

det på Kungl. Maj:t och riksdagen att taga ståndpunkt till såväl detta

spörsmål som den ovan berörda frågan om kontrollens anordnande.

På min hemställan beslöt Kungl. Maj:t nämnda dag, att förhandlingar

skulle upptagas med TGO för vinnande av reglering av frågan om den för

inhemsk förbrukning avsedda brytningens fördelning på de olika gruvfälten

samt i samband därmed vid denna frågas lösning möjligen uppkommande

spörsmål. Därjämte bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet

att utse representant å statens vägnar för dessa förhandlingars

förande.

Med stöd av detta bemyndigande utsåg jag samma dag f. d. rådmannen

E. Lyberg till representant å statens vägnar för förhandlingarnas förande.

Förslag till

överenskommelse

mellan

staten och

TGO.

Sedan dessa förhandlingar numera slutförts, har rådman Lyberg med

skrivelse den 30 april 1929 överlämnat upprättat förslag till överenskommelse

med TGO beträffande tillämpningen av § 19 i 1927 års malmavtal.

Enligt vad TGO skriftligen meddelat, är bolaget berett att godkänna en

överenskommelse i enlighet med nämnda förslag.

Uti detta förslag till överenskommelse, vilket jämte därtill hörande promemoria

av kommerserådet Sidenvall torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet,

har till reglering upptagits frågan om den för inhemsk förbrukning

avsedda brytningens fördelning på de olika gruvfälten, varjämte

däri inarbetats bestämmelser rörande de spörsmål, varom enighet vanns vid

sammanträdet den 13 december 1928.

I punkten l:o behandlas sålunda frågan, huru den malm, som brytes från

de i § 19 mom. 1 av 1927 års malmavtal omförmälda gruvorna och från

de av TGO efter sagda avtals träffande från Stora Kopparbergs bergslags

aktiebolag förvärvade gruvorna, skall anses fördela sig mellan nämnda båda

grupper av gruvor. Med avseende härå fastslås, att beträffande fördelningen

skola gälla de regler, som återfinnas i Sidenvalls promemoria av den 28

april 1929. Denna promemoria ansluter sig i sak till motsvarande del av

Sidenvalls förutberörda promemoria av den 19 november 1928.

Punkten 2:o innehåller bestämmelser angående den årliga exportens beräknande.

Beträffande denna fråga föreskrives, att malmen, i den mån TGO

icke visar, att avräkning skall ske för malmleveranser till inhemska förbrukare,

anses exporterad, då den i exportfärdigt skick bortförts från uppfordringsschakt,

anriknings- och sovringsverk, vare sig malmen omedelbart

avsändes från gruvfältet eller därstädes lagras. Anordningen innebär följaktligen,

att exportkontrollen skall förläggas till gruvan i stället för till

utskeppningshamnen.

I punkten 3:o givas regler, huru malm, som annorledes än på grund av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

stadgandena i § 19 mom. 2 och 3 av 1927 års malmavtal levereras till inhemsk

förbrukning, skall anses fördela sig mellan de äldre och de nyförvärvade

gruvfälten. I avseende härå skall gälla, att fördelningen skall ske

enligt samma proportion, som de enligt reglerna i punkten l:o uträknade

totala brytningskvantiteterna fördela sig mellan de båda grupperna av gruvor.

I enlighet med vad vid de föregående förhandlingarna konstaterats såsom

ostridigt, innehåller punkten 4:o, att TGO icke äger att från de i § 19 mom. 1

av 1927 års malmavtal omförmälda gruvorna, utöver den medgivna årskvantiteten

1 miljon ton, under ett år exportera ytterligare malm motsvarande

vad under något eller några tidigare år under avtalstiden icke

kunnat exporteras av den sålunda fastställda årsk van ti teten, och att TGO

genom 1927 års avtal skall anses havrn avstått från sin rätt på grund av

äldre avtal att utöver denna årskvantitet exportera vad som icke intill den

1 oktober 1927 exporterats av de för tidigare år medgivna kvantiteterna.

Punkten 5:o slutligen innebär, att TGO ansvarar för att de i överenskommelsen

givna bestämmelserna bibehållas i kraft med avseende å de av

exportbegränsningen bundna gruvorna, även i den mån dessa skulle komma

i annan ägares hand.

Efter avslutandet av 1927 års malmavtal, enligt vilket TGO förbundit sig Vepartementsatt

begränsa exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag till- chefenhöriga

gruvorna i Grängesberg till 1 miljon ton årligen, har TGO, på sätt

i det föregående omnämnts, från Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag

förvärvat vissa andra gruvområden i Grängesberg. Då rätten till export av

malm från dessa senare icke blivit, vare sig genom 1927 års avtal eller

eljest, begränsad, men gruvdriften inom de bägge grupperna av gruvor måste

åtminstone delvis vara gemensam, har det blivit nödvändigt att vidtaga

särskilda åtgärder till kontrollerande av att exporten från de genom 1927

års avtal bundna gruvorna icke kommer att överstiga den i statsavtalet

angivna maximisiffran.

I detta syfte hava i den av kommerserådet Sidenvall utarbetade promemorian

vissa regler uppställts, enligt vilka bestämmes, huru den brutna malmen

fördelar sig på de äldre och de nyförvärvade gruvorna. Enär det till följd

av de ändrade förhållandena icke längre är lämpligt, om ens möjligt, att

anordna kontrollen över exporten från gruvbolagets gruvor enbart i utskeppningshamnen,

har man vidare enats om att i stället förlägga kontrollen

till brytningsplatsen på sådant sätt, att malmen skall anses exporterad, då

den i exportfärdigt skick bortförts från uppfordringsschakt, anriknings- och

sovringsverk, vare sig malmen omedelbart avsändes från gruvfältet eller

därstädes lagras. Genom denna anordning möjliggöres en effektiv kontroll,

varjämte vinnes den beaktansvärda fördelen, att brytningen kan mer

kontinuerligt äga rum, och att följaktligen de i gruvdriften sysselsatta arbetarna

tillförsäkras jämnare arbetstillgång.

Under ärendets behandling har det visat sig, att frågan om export
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. May.ts proposition Nr 231.

kvantiteternas avräkning står i visst samband med spörsmålet, huru den

malm,* som levereras för inhemsk förbrukning, skall anses fördela sig på

de båda kategorierna av gruvor. Även på denna punkt bar enighet numera

uppnåtts, nämligen sålunda att den relation, som motsvarar uppdelningen

av de totala brytningskvantiteterna, skall läggas till grund jämväl för denna

fördelning. o

Under de äldre avtalens giltighet ägde T60, utöver den fastställda arskvantiteten,

exportera vad bolaget under ett tidigare år varit befogat att

utföra men ej exporterat. Tvekan har rått, huruvida sådan rättighet tillkomme

TGO även enligt 1927 års avtal. I förslaget till överenskommelse

har denna fråga lösts så, att rätt att exportera sådana s. k. utfallna kvantiteter

ej tillkommer TGO, vare sig den obegagnade exporträtten hänför sig

till tiden efter det 1927 års avtal trädde i kraft eller dess uppkomst ligger

i tiden dessförinnan.

Därjämte har bolaget åtagit sig ansvarighet för att den överenskomna

regleringen skall bibehållas i kraft, även om gruvorna ifråga skulle komma

i annan ägares hand.

Då den överenskommelse, som sålunda preliminärt träffats, synes mig på

ett ur statens synpunkt tillfredsställande sätt lösa de frågor, som här avses,

får jag för min del tillstyrka, att sagda överenskommelse av statsmakterna

godkännes.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

i proposition föreslå riksdagen godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade

förslaget till överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, beträffande tillämpningen

av § 19 i 1927 års malmavtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.is proposition Nr 231.

13

Bilaga.

Förslag

till

överenskommelse mellan Svenska staten, å ena, samt Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund, å andra sidan, beträffande tillämpningen

av § 19 i 1927 års malmavtal.

Beträffande tillämpningen av § 19 i det den 29 juni 1927 slutna avtalet

mellan Svenska staten, å ena, samt Traflkaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

(nedan kallat TGO) m. fl. bolag, å andra sidan, har mellan Svenska staten

och TGO träffats följande överenskommelse.

l:o.

Vid fastställande årligen av den malmkvantitet, som brutits från de i

§ 19 mom. 1 av 1927 års avtal omförmälda, Grängesbergs Gruvaktiebolag

tillhöriga gruvor, skola gälla de regler, som återfinnas i en av kommerserådet

Karl Sidenvall upprättad, den 28 april 1929 dagtecknad här bifogad

P. M. angående den brutna malmens fördelning på sagda gruvor, å ena,

samt av TGO efter avtalets träffande från Stora Kopparbergs Bergslags

Aktiebolag förvärvade gruvor i Grängesberg, å andra sidan.

2:o.

Med avseende å den årliga exportens beräknande skall iakttagas, att

malmen, i den mån TGO icke visar, att avräkning skall ske för malmleveranser

till inhemska förbrukare, anses exporterad, då den i exportfärdigt

skick bortförts från uppfordringsschakt, anriknings- och sovringsverk, vare

sig malmen omedelbart avsändes från gruvfältet eller därstädes lagras.

3:o.

Malm, som annorledes än på grund av stadgandena i § 19 mom. 2 och 3

levereras till inhemska förbrukare, skall anses fördela sig å de i l:o omförmälda

gruvorna i samma proportion som de under motsvarande år brutna

och enligt reglerna i l:o uträknade totala malmkvantiteterna.

4:o.

TGO äger icke från de i § 19 mom. 1 omförmälda gruvor, utöver den

medgivna årskvantiteten 1 miljon ton, under ett år exportera ytterligare

malm motsvarande vad under något eller några tidigare år under avtalstiden

icke kunnat exporteras av den sålunda fastställda årskvantiteten, och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

skall TGO genom 1927 års malmavtal anses hava avstått från sin rätt på

grund av äldre avtal att utöver denna årskvantitet exportera vad som icke

intill den 1 oktober 1927 exporterats av de för tidigare år medgivna kvantiteterna.

5:o.

TGO ansvarar för att här ovan givna bestämmelser bibehållas i kraft

med avseende å de av exportbegränsningen bundna gruvorna, även i den

mån dessa skulle komma i annan ägares hand.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition Nr 231.

15

P. M.

Enligt § 19 i 1927 års malmavtal har Trafikaktiebolaget GrängesbergOxelösund

förbundit sig att begränsa exporten av malm från de Grängesbergs

gruvaktiebolag vid avtalets ingående tillhöriga gruvor i Grängesberg,

så att densamma efter år 1927 ej överstiger en miljon (1,000,000) ton årligen.

Malmen räknas som exporterad, då den såsom för export färdig produkt Beräkning av

lämnar gruvan, i den mån icke av bolaget visas att avräkning skall ske i exportkvantianledning

av malmleverans till inhemska förbrukare. teten
Järnvägens

viktuppgifter läggas till grund för beräkning av exportkvantiteten.

Trafikaktiebolaget bedriver emellertid brytning av exportmalm i Grängesberg

icke blott inom ovannämnda Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga

gruvor utan även inom egna, från Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag

inköpta gruvor. Då rätten till malmexport från dessa senare gruvor icke

är begränsad, måste alltså den exporterade kvantiteten uppdelas på de båda

olika grupperna av gruvor och gruvandelar.

Då utmålen äro anvisade före år 1885, skola deras gränser på djupet ej utmäis
räknas

lodrätt utan i lika fallande med gruvan. Denna regel kan emellertid gränser.

i förevarande fall icke strikt tillämpas efter ordalydelsen. Därvid inverkar

isynnerhet att malmerna bilda en mot väster något konvex båge, varför,

om de tvärs över malmerna gående utmålsgränserna utdragas, dessa så småningom

sammanlöpa åt öster. För beräkning av utmålens gränser på djupet

utgår man därför från en allmän strykningsriktning för samtliga malmer

inom exportfältet. En sådan strykningsriktning fastställdes av en särskild

nämnd, som 1910—1913 arbetade för reglering av gränserna mellan Stora

Kopparbergs bergslags aktiebolags och Grängesbergs gruvaktiebolags malmområden

inom exportfältet. Denna allmänna strykningsriktning lägges nu

till grund för bestämmandet av utmålsgränserna mot djupet.

Därvid skola, på sätt nämnden föreslagit, de norra och södra gränslinjerna

för utmål, som räcka över en malms hela bredd, i avseende å samma malm

vridas omkring sina mittpunkter i malmen i dagen, så att de bliva vinkelräta

mot den allmänna strykningsriktningen, under iakttagande av att malmarean

inom de verkliga och de konstruerade utmålsgränserna bliva lika stora.

Vertikalplanen genom de så erhållna nya utmålsgränserna utgöra sedan på

djupet de norra och södra utmålsgränserna för ifrågavarande malm.

För sådana utmål, som endast täcka en del av malmbredden, kan ett

dylikt, förfaringssätt icke tillämpas, utan för dessa låter man utmålshörnen

mot djupet förflytta sig i mot den allmänna strykningsriktningen vinkelräta

vertikalplan efter den vid ifrågakommande del av fyndigheten rådande

medelstupningen, som för varje étage bestämmes med hjälp av gruvkartan.

För uppdelningen av den erhållna malmkvantiteten på de olika utmåls- Fördelning av

grupperna fastställes först huru mycket malmhaltigt berg, som uttagits från malmen på

de särskilda grupperna. Vikten av dessa bergkvantiteter bestämmes genom ollka sjuPPer

direkt vägning i alla de fall, där de tekniska anordningarna medgiva att ** ’

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 231.

så sker, under det att i andra fall vikten beräknas på grund av den utbrutna

volymen, vilken bestämmes efter gruvkartan. Gruvkartan skall därför

omedelbart vid varje årsskifte kompletteras, så att av densamma noggrann

uppgift erhålles om de särskilda arbetenas läge vid denna tidpunkt. Den

viktskvantitet berg, som erhålles av varje kubikmeter av fyndigheten bestämmes

genom särskilda observationer.

För beräkning av den maZmkvantitet, som belöper sig på den sålunda

bestämda kvantiteten malmhaltigt berg från vardera av de båda utmålsgrupperna,

räknas med den generella malmprocenten för hela exportfältet

under det år beräkningen avser.

Djursholm den 28 april 1929.

Karl Sidenvall.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående överenskommelse mellan Svenska staten och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund bet a1 i texten
  2. SU 1929:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Mai ds proposition angående överenskommelse mellan Svenska staten och Trafikaktiéholaget Grängesberg-Oxelösund beträffande tillä s. 3 i texten