Sök i Ratio Lex

Angående vissa inrikes postavgifter in. in

1929-05-03 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:233, Angående vissa inrikes postavgifter in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 233.

1

Nr m.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa

inrikes postavgifter in. in.; given Stockholms slott den

3 maj 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms

slott den 3 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygge k, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför departementschefen,

statsrådet Borell följande:

Under kristiden höjdes de inrikes postavgifterna fyra olika gånger, nämligen

efter beslut av riksdagen under vart och ett av åren 1917—1920. För 1921 års

riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om ytterligare ökning av vissa postavgifter,

men lämnades detta förslag av riksdagen utan bifall.

Sedermera hava åtskilliga ändringar av postavgifterna vidtagits. Beträffande

de vanligaste postavgifterna har riksdagen åren 1922, 1924 och 1925

Biliang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 197 liäft. (Nr 233.) 513 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

beslutat nedsättningar, och hava stadgandena om dessa postavgifter, vilkas giltighetstid

under kristiden med hänsyn till de täta prisfluktuationerna bestämts

för ett år i sänder, sammanfattats i en kungörelse den 29 maj 1925 (nr 149)

utan begränsning av giltighetstiden. Därefter har riksdagen år 1926 beslutat

en omläggning av assuransavgifterna i syfte att bereda postverket möjlighet

att med större framgång än dittills konkurrera med de enskilda försäkringsaustalterna

och därigenom åstadkomma ett bättre resultat av postverkets assuransrörelse.

Vidare har riksdagen år 1928 beslutat höjning av högsta medgivna

vikten för inrikes korsband, innehållande endast blindskrift, från 3 till 5 kilogram.

Härav föranledda ändringar i nyssberörda kungörelse hava stadgats i

kungörelserna den 30 april 1926 (nr 99) och den 20 april 1928 (nr 93).

Vad angår avgifterna för postbefordran av tidning, hava dessa avgifter

ändrats av 1924 och 1925 års riksdagar. Sålunda bestämdes år 1924 i fråga

om postavgifterna vid postabonnemang å tidning, dels att den procentuella

delen av förskrivningsavgiften skulle sänkas från 4 till 2 procent och dels att

den i befordringsavgiften ingående viktavgiften skulle höjas från 12 till 17

öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidnings årsvikt; och i fråga om

samma avgifter vidtogs år 1925 den ändringen, att maximivikten för tidningsexemplar,

som skall befordras efter postabonnemang, höjdes till 250 gram, varjämte

medgavs 6 procents rabatt å vederbörande postavgifter för vissa tidningsutgivare,

som själva ombesörja de postabonnerade tidningsexemplarens inslagning

till vederbörande abonnemangspostanstalter. Beträffande avgifterna för

utgivarkorsband infördes vidare år 1925 dels för försändelse av högst 25 grams

vikt utöver nuvarande viktavgift en särskild avgift av 1 öre per försändelse,

dels ock för sådana utgivarkorsband, som sändas till vissa tidningars återförsäljare,

eller s. k. kommissionärskorsband en lägre avgift av 18 öre för varje

vikt av 1 kilogram eller del därav. År 1927 avskaffades emellertid nyssnämnda

tilläggsavgift av 1 öre för försändelse av högst 25 grams vikt och bestämdes i

stället, att utgivarkorsband, vars vikt understege 25 gram. skulle taxeras som

om det vägde 25 gram. Bestämmelserna angående villkoren för postbefordran

av tidning hava i avvaktan på erfarenhet av verkningarna av beslutade ändringar

fastställts att gälla för ett år i sänder, senast genom kungörelse den 20

april 1928 (nr 94) intill utgången av år 1929.

I skrivelse den 11 februari 1929 har generalpoststyrelsen anfört följande:

Inkomstöverskottet av poströrelsen vore i riksstaten för budgetåret 1928/

1929 upptaget till 13 miljoner kronor. Till grund för beräkningen av detta

överskottsbelopp låge det kalkylerade ekonomiska resultatet av postverkets

rörelse under år 1928. Bokslutet för sagda år vore visserligen ännu icke definitivt

uppgjort, men en förslagsvis gjord avslutning hade givit till resultat ett

överskott av omkring 13.5 miljoner kronor. Den huvudsakliga anledningen till

denna ökning vore dels att vissa inkomstgrupper, särskilt avgifterna för tidningsabonnemang

men även inkomsterna under vissa andra titlar, syntes bliva

större än generalpoststyrelsen beräknat, dels ock att besparingar kunnat göras

å vissa utgiftstitlar.

Av överskottsbeloppet hade 4 miljoner kronor inlevererats till statskontoret

redan under budgetåret 1927/1928. Återstoden komme att, i den mån så icke

redan skett, tillföras statskassan under budgetåret 1928/1929. Storleken av det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

3

belopp, som före den 1 juli 1929 kunde levereras av det under år 1929 uppkommande.

överskottet, vore generalpoststyrelsen icke i tillfälle att nu angiva,

men styrelsen ansåge det vara otvivelaktigt, att åtminstone det i riksstaten upptagna

överskottet, 13 miljoner kronor, skulle komma statskassan till godo under

budgetåret.

För budgetåret 1929/1930 hade Kungl. Maj:t i det för riksdagen i statsverkspropositionen

framlagda förslaget till riksstat, i enlighet med av generalpoststyrelsen

i skrivelse den 13 november 1928 avgivet förslag, upptagit postverkets

överskott till samma belopp som för budgetåren 1927/1928 och 1928/

1929 eller 13 miljoner kronor. Iletta belopp vore beräknat under förutsättning

att för tiden från och med den 1 juli 1929 vissa taxesänkningar skulle

företagas, närmast avseende att till mera lämpligt avvägda belopp reglera en

del postavgifter, som ansetts vara i behov därav. Under samma förutsättning

beräknade generalpoststyrelsen i förenämnda skrivelse det ekonomiska resultatet

av poströrelsen under år 1929 till: inkomster 74.7 miljoner kronor, driftkostnader

61.2 miljoner kronor eller sålunda ett överskott av 13.5 miljoner

kronor.

Generalpoststyrelsen hade icke anledning att för närvarande frångå förut

gjorda beräkningar rörande ökningen i frankoteckensuppbörden under år 1929.

Verkställd överslagsberäkning rörande förenämnda uppbörd under nästlidna

januari månad gåve också stöd för denna generalpoststyrelsens ståndpunkt.

Vidare hade vissa andra inkomster företett en större stegring än den, med vilken

generalpoststyrelsen kalkylerat. Slutligen hade Kungl. Maj:t enligt brev den

31 december 1928 — huvudsakligen genom att beräkna kostnaderna för dyrtidstillägg

åt personalen med utgångspunkt från en genomsnittlig dyrtidsindex av

171 i stället för, såsom generalpoststyrelsen förutsatt, 172 — fastställt postverkets

stat för driftkostnader år 1929 till ett belopp, 60,940,000 kronor, som

med 260,000 kronor understege det av generalpoststyrelsen tidigare beräknade.

På grund av vad sålunda förekommit ansåge generalpoststyrelsen, att, med

tillämpning av nuvarande postavgifter, postverkets inkomstöverskott under år

1929 numera borde kunna, därest inga oförutsedda förhållanden inträdde, beräknas

till mellan 14.5 och 14.6 miljoner kronor ävensom att enahanda överskottsbelopp

kunde antagas bliva inlevererat till statskassan under budgetåret

1929/1930.

Vid avgivande den 13 november 1928 av sitt förslag till beräkning av det

inkomstöverskott av postverkets rörelse, som borde upptagas i riksstaten för

budgetåret 1929/1930, hade generalpoststyrelsen, såsom ovan sagts, utgått

ifrån att vissa taxeregleringar skulle vidtagas från och med den 1 juli 1929.

Härom hade styrelsen anfört bland annat, att styrelsen funne tidpunkten inne

för vidtagande av eu sådan reglering utav postavgifterna, som kunde åstadkommas,

utan att statens inkomst från postverket skulle behöva upptagas till

lägre belopp i riksstaten för budgetåret 1929/1930 än i riksstaten för budgetåret

1928/1929 och närmast föregående budgetår.

De viktigaste nu utgående postavgifterna grundade sig — i den mån de icke

avsåge tidningsrörelsen eller vore att hänföra till sådana avgifter, vilka jämlikt

riksdagens bemyndigande bestämdes av Kungl. Maj:t — på Kungl. Maj:ts

kungörelse den 29 maj 1925 (nr 149) med däri genom kungörelsen den 20 april

1928 (nr 93) meddelad ändring.

Under den dyrtid, som rådde under världskrigets senare skede och tiden

närmast efter fredsslutet, blevo postverkets taxor föremål för en genomgående

höjning. Sedermera hade emellertid vissa betydande taxesänkningar ägt rum.

För samtliga försändelseslag tillsammans — med undantag av tidningarna -—

beräknades de nuvarande postavgifterna vara 49 procent högre än de avgifter,

som upptogos år 1914. I förhållande till den allmänna prisnivån kunde denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

förhöjning icke anses oskälig. Såsom generalpoststyrelsen i sin ovan nämnda

skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 november 1928 framhållit, måste det dock

ur den korresponderande allmänhetens synpunkt och särskilt för underlättande

av den produktiva verksamheten och näringslivets utveckling framstå såsom

synnerligen önskvärt, att postavgifterna sattes så lågt, som med nödigt aktgivande

på den statsfinansiella situationen kunde befinnas möjligt. En allmän

nedsättning av posttaxoma skulle emellertid innebära en så stor minskning av

inkomsterna från postverket, att generalpoststyrelsen för sin del ansåge sig icke

för närvarande böra ifrågasätta en dylik sänkning. I sådant hänseende ville

generalpoststyrelsen framhålla, att en nedsättning av avgifterna för brev och

brevkort till de belopp, som utgingo före de av kristiden påkallade förhöjningarna,

skulle för postverket innebära en inkomstminskning av över 13

miljoner kronor.

Styrelsen anför, att om, såsom förutsatts, statens inkomst av postverket icke

skulle bliva lägre än den varit under närmast föregående år, kunde enligt de

omförmälda beräkningarna icke nu vidtagas mera omfattande sänkningar av

postavgifterna än att den därav föranledda minskningen av postverkets inkomster

stannade vid omkring 1..'') miljoner kronor. Styrelsen hade i sadant hänseende

tänkt sig återinförande av lokalporto för korsbandsförsändelser, ändring

beträffande avgiften för ilpaket, nedsättning av vissa avgifter i tidningsröreisen

samt reglering av postanvisnings- och postförskottsavgifterna.

Beträffande avgifterna för korsbandsförsändelser anför styrelsen

följande:

För inrikes korsbandsförsändelser i allmänhet utgjorde år 1914 avgiften 4

öre per 50 gram med en minimiavgift av 8 öre för varuprov och 10 öre för

affärshandling. För lokal korsbandsförsändelse voro motsvarande avgiftsbelopp

respektive 2 öre, 4 öre och 5 öre. Genom kungl. kungörelse den 30 maj 1919

(nr 272) ändrades det allmänna korsbandsportot till 5 öre per 100 gram, varvid

minimiavgiften för varuprov respektive affärshandling sattes till 10 respektive

15 öre. Motsvarande avgifter för lokalt korsband bestämdes till respektive 3.

6 och io öre. Genom kungl. kungörelse den 11 juni 1920 (nr 292) avskaffades

lokalportot för såväl brev som korsband, och när lokalporto för brev återinfördes

genom kungl. kungörelse den 21 juni 1922 (nr 280), bestämdes icke

något lokalporto för korsband. Sedan år 1919 hade någon ändring icke vidtagits

beträffande det allmänna korsbandsportot, vilket således utgjorde 5 öre

per 100 gram för såväl lokalförsändelse som annan försändelse. För s. k. masskorsband

åtnjöte avsändaren dock viss rabatt.

Den år 1919 vidtagna portoändringen innebure i förhållande till den år 1914

utgående avgiften beträffande korsbandsförsändelse, som icke tillhörde lokalposten,

en höjning med 25 procent, då försändelsens vikt icke överstege 50 gram,

medan portot för tyngre försändelser avsevärt nedsatts. Så utgjorde t. ex. avgiften

för ett korsband om 500 grams vikt, vilken avgift år 1914 var 40 öre. nu

endast 25 öre.

För lokala korsband hade däremot genom borttagandet av det särskilda lokalportot

för dylika försändelser inträtt en betydande avgiftsökning, som för do

lättaste försändelserna belöpte sig till 150 procent. Visserligen minskades denna

avgiftsförhöjning i samma mån som försändelses vikt ökades, men ännu vid eu

vikt av 500 gram vore avgiften för ett lokalt korsband nu högre än den var

år 1914.

Lokalporto för korsband infördes år 1891 och hade således, när det upphävdes,

varit gällande under nära 30 år. Ett dylikt porto kunde således anses

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

liava hävd för sig inom svenska postverket, och orsaken till detsarnmas avskaffande

torde närmast vara att finna i det av kristiden framkallade behovet av

ökade inkomster för postverket. Goda skäl syntes därför tala för att, när portosänkningar

nu kunde vidtagas, detta skedde bland annat genom återinförande

av lokalportot för korsband.

Såsom av här ovan lämnade uppgifter framginge, var avgiften för lokalkorsband

före den år 1919 vidtagna ändringen hälften av avgiften för annat

korsband. Ursprungligen var proportionen densamma mellan lokalbrev och

riksbrev. bTumera vore postavgiften för lokalbrev två tredjedelar av portot för

riksbrev. Då det icke funnes någon anledning, varför icke proportionen skulle

vara densamma även mellan lokal- och riksportot för korsband, borde, då sistnämnda

porto vore 5 öre, lokalportot sättas till 3 öre, d. v. s. det hela tal, som

vore närmast två tredjedelar av 5.

För korsband, innehållande varuprov. vore stadgad eu minimiavgift, som

vore lika med avgiften för en korsbandsförsändelse av två viktsatser, således

för närvarande 10 öre. Med bibehållande av samma princip borde således med

ett lokalporto av 3 öre per 100 gram minimiavgiften för lokalt korsband, innehållande

varuprov, bestämmas till 6 öre.

Vid fastställande av lokalporto för inrikes korsband i allmänhet borde ett

sådant lägre porto införas jämväl för inrikes korsband, som innehölle uteslu-,

tande blindskrift.

Vidkommande avgifterna för befordran av ilpaket anför styrelsen

härefter:

Bestämmelse om särskild avgift för befordran av ilpaket hade tillkommit

genom kungl. brev till generalpoststyrelsen den 29 juni 1917. Avgiften sattes

då till 80 öre per 5 kg. eller del därav och höjdes genom kungl. kungörelse

den 11 juni 1920 (nr 292) till 1 krona 40 öre. För närvarande utginge ifrågavarande

avgift enligt kungl. kungörelse den 29 maj 1925 (nr 149) med 100

procent å den vanliga befordringsavgiften, dock lägst 1 krona.

Ilpaketen tillkommo för att bereda allmänheten tillfälle att i brådskande

fall få ett paket befordrat med eu tåglägenhet, med vilken paketbefordran i

allmänhet icke ägde rum. I de mera snabbgående tågen kunde nämligen postverket

disponera endast ett begränsat utrymme. Den jämförelsevis höga avgiften

hade motiverats med angelägenheten av att ilbefordran icke skulle begäras

annat än då verkligt behov av snabb befordran förelåge.

Generalpoststyrelsen hade emellertid ansett sig böra taga i övervägande,

huruvida det icke vore möjligt att vidtaga sådan sänkning av ilpaketavgiftem

att den skulle utgå med endast 50 procent å den vanliga befordringsavgiften.

Ur ekonomisk synpunkt bleve visserligen en dylik nedsättning av avgiften icke

av någon nämnvärd betydelse för postverket, men det vore anledning förmoda,

att sänkningen skulle medföra en avsevärd ökning av ilpaketens antal. Generalpoststyrelsen

hade därför ansett sig böra infordra postdirektörernas yttranden

beträffande den inverkan, en dylik ökning kunde antagas få på utrymmes- och

arbetsförhållanden i de postkupéer, som mest berördes av ilpakettrafiken. Postdirektörerna

i de distrikt, inom vilka de stora snälltågen framginge, hade meddelat,

att utrymmet i de postvagnar, som framfördes i dessa tåg, redan vore

fullt utnyttjat och att en stegring av ilpaketens antal även kunde tänkas medföra

personalökning. För att fullt säkerställa ilpaketens behöriga framkomst

hade generalpoststyrelsen ansett sig böra meddela särskilda föreskrifter beträffande

behandlingen av dessa paket. Tillämpningen av dessa föreskrifter medförde,

att ilpaketen påkallade särskilt sorteringsutrymme samt ett visst merarbete.

Generalpoststyrelsen funne sig icke böra släppa efter på dessa före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

skrifter. För allmänheten vore det viktigast, att ilpaketen icke bleve försenade

i sin framkomst. Avgiftens storlek måste komma i andra rummet.

På grund av anförda förhållanden ansåge sig generalpoststyrelsen icke för

närvarande kunna föreslå någon allmän nedsättning av ilpaketavgiften. Däremot

torde några nämnvärda olägenheter icke vara att befara, därest man inskränkte

sig till att endast borttaga den särskilda minimiavgiften. Denna

drabbade synnerligen hårt de lättaste paketen. Det inträffade ofta, att en försändelse,

som i vikt icke överstege den för brev medgivna maximivikten, måste

på grund av sitt format befordras såsom paket. Den vanliga paketavgiften vore

då 60 öre. Önskade emellertid avsändaren, att försändelsen skulle vinna befordran

lika snabbt som ett brev, hade han att ytterligare erlägga den för ilpaket

stadgade minimiavgiften, 1 krona. Yore dylik minimiavgift icke fastställd,

bleve den sammanlagda avgiften 1 krona 20 öre i stället för 1 krona 60 öre.

Jämväl beträffande paket i vikt över 1 till och med B kilogram fördyrades

ilbefordran genom minimiavgiften, om än denna avgifts borttagande icke medförde

mer än 10 öres nedsättning i den sammanlagda avgift, som avsändaren

liade att erlägga.

Vad beträffar avgifterna för p o s t b e f o r d r a n av ti d n i n g. anför

generalpoststyrelsen följande:

Såsom generalpoststyrelsen vid olika tillfällen framhållit, ansåge styrelsen,

att vissa bestämmelser i 1916 års tidningsförordning borde ändras, och torde

det bliva lämpligt att i sinom tid utarbeta en ny tidningsförordning. _ Detta

syntes dock icke böra ske, innan man kunde taga bestämd ståndpunkt till frågan

om huru de skilda, i tidningsrörelsen utgående avgifterna lämpligen borde

avvägas.

Vad anginge avgifterna för postabonnemang, läte sig detta

icke göra utan en ingående undersökning beträffande postverkets kostnader för

denna rörelsegren. En sådan undersökning måste emellertid kombineras med

en fullständig undersökning beträffande kostnaderna för envar av postverkets

olika rörelsegrenar, vilken undersökning givetvis bleve mycket vidlyftig. En

dylik undersökning hade verkställts för åtskilliga år sedan, men med hänsyn

till sedan dess inträdda ändrade förhållanden kunde de resultat, som framgmgo

av denna undersökning, icke längre anses giltiga. Generalpoststyrelsen hoppades,

att den nya undersökningen skulle kunna slutföras under ar 19 29. Med

hänsyn härtill ansåge sig styrelsen för närvarande icke böra föreslå någon

ändring i avseende på nu utgående avgifter för postabonnemang.

Ifrågavarande undersökning torde enligt generalpoststyrelsens mening

komma att visa, att sistnämnda avgifter, vilka alltid ansetts låga i förhållande

till det med postabonnemangen förenade postarbetet, måste fastställas till jämförelsevis

höga belopp. . „

Beträffande avgiften för utgivarkorsband lage saken till pa

annat sätt. Med införandet av detta försändelseslag hade varit avsett att bereda

tidningsutgivarna tillfälle att distribuera tidningarna mot lägre avgift och

under enklare former än postabonnemanget kunde erbjuda. I postverkets bestyr

med postabonnemangen inginge bland annat ett betydande bokförings-, redovisnings-

och revisionsarbete, till vilket motsvarighet i stort sett icke funnes i

fråga om utgivarkorsbanden. Det maste därför anses vara ett intresse föi postverket,

att tidningsutgivarna använde sig av utgivarkorsbandsförsändning i

stället för postabonnemang. .

T 1916 års tidningsförordning (nr 216) var avgiften för utgivarkorsband bestämd

till 6 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram.

Genom kungl. kungörelse den 11 juni 1920 (nr 293) förhöjdes detta avgiftsbelopp

med 100 procent att utgå under år 1921. Denna förhöjning hade år för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl, Maj:ts proposition nr 233.

7

ur erhållit fortsatt giltighet, och nu ifrågavarande avgift utgjorde således för

närvarande 12 öre per halvt kilogram eller del av halvt kilogram. För att förebygga.

att postverkets ersättning för bestyret med de lättaste korsbanden skulle

bliva allt för obetydlig, hade genom kungl. kungörelsen den 30 april 1927 (nr

1 *>7) bestämts, ett utgivarkorsbend, vers vikt uiiderstege 25 g‘rem, texeredes

som om det vägde 25 gram.

Å andra sidan hade genom kungl. kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150)

en avsevärd nedsättning i avgiften medgivits vissa tidningar genom införandet

av kommission ärskorsband, för vilka avgiften vore 18 öre för varje

vikt av_ ett kilogram eller del därav. Detta lägre porto utginge endast beträf1

ande tidningar, som utkomme minst sex gånger i veckan. Fommissionärskorsbanden

skulle avse regelbunden försändning till tidningars kommissionärer.

. hänsyn till de fördelar för postverket, som utgivarkorsbandsförsändning

limebure i jämförelse med postabonnemang, funne generalpoststyrelsen det önskvärt,

att tidningsutgivarna genom låga utgivarkorsbandsavgifter intresserades

för att övergå från postabonnemang till utgivarkorsband. Generalpoststyrelsen

ansåge sig därför böra föreslå, att avgiften för utgivarkorsband i allmänhet

sattes till 10 öre per halvt kilogram, vilket innebure i förhållande till nu utgående

avgift en sänkning med 2 öre per halvt kilogram och i förhållande till den

i 1916 års tidningsförordning stadgade avgiften en förhöjning med omkring

66 procent i stället för såsom nu 100 procent. Bestämmelsen, att korsband.

vars vikt understege 25 gram, taxerades såsom om det vägde 25 gram, skulle

kvarstå oförändrad.

Mellan postförvaltningarna i Sverige och Danmark påginge för närvarande

underhandlingar om införandet av utgivarkorsband i utväxlingen mellan de två

länderna. I Danmark vore avgiften för utgivarkorsband 10 öre per halvt kilogram,

och då det givetvis icke kunde i Sverige för försändelser till Danmark

upptagas lägre avgift än för liknande inrikes försändelse, hade man tänkt sig,

att_ i förbindelse mellan Sverige och Danmark varje land skulle upptaga sin

inrikes avgift. Med i Sverige nu utgående avgift skulle således en utgivare i

Sverige hava att vid tidningsförsändning till Danmark erlägga högre avgift

än den, som dansk utgivare hade att betala för tidningsförsändning till Sverige.

Denna oegentlighet skulle försvinna, därest det svenska utgivarkorsbandsportot

nedsattes på sätt här ovan ifrågasatts.

För kommissionärskorsband beräknades avgiften, såsom ovan sagts, för helt

kilogram och utgjorde 18 öre, således 75 procent av den nu utgående avgiften

för ett kilogram vanliga utgivarkorsband, 24 öre. Med bibehållande av samma

proportion mellan ifrågavarande avgifter borde, om den vanliga utgivarkorsbandsavgiften

nedsattes till 10 öre per halvt kilogram (20 öre för ett kilogram),

avgiften för kommissionärskorsband sättas till 15 öre.

Avgifterna för inrikes postanvisning och postförskott utgå

för närvarande efter följande skala:

Postanvisnings- eller postförskotts-

Avgift

belopp

öre

högst

5 kronor ...........

över

5— 50 » ...........

............. 25

»

50— 100 » ...........

............. 35

100— 250 » ...........

............. 45

»

250— 500 » ...........

............. 55

500— 750 » ...........

............. 05

»

750—1,000 » ...........

............. 75.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Generalpoststyrelsen föreslår nu på anförda skäl dels att det högsta belopp,

varå postanvisning och postförskott må lyda, höjes till 5,000 kronor och dels

att postförskottsavgiften fortfarande skall utgå med samma belopp som postanvisningsavgiften

samt att sagda avgifter skola bestämmas sålunda:

Postan visnings- eller postförskotts- Avgift

belopp öre

högst 10 kronor ........................ 15

iiver 10— 100 » ........................ 25

» 100— 500 » ........................ 35

» 500—1,000 o ........................ 45

» 1,000—5,000 » 55.

I anslutning härtill hemställer generalpoststyrelsen, att av Kungl. Maj:t

genom brev den 22 december 1921 meddelade särskilda bestämmelser om beläggande

med postförskott å högst 5,000 kronor av försändelser för upptagande

av försäkringsavgifter till riksförsäkringsanstalten måtte såsom alltså icke

vidare behövliga förklaras skola upphöra att gälla.

Enär ett visst samband råder mellan postanvisningsavgiften och utbetalningsavgiften

i postgirorörelsen, föreslår generalpoststyrelsen i särskild skrivelse

den 11 februari 1929 tillika sådan nedsättning i sistnämnda avgift —

vilken nu utgöres av en grundavgift av 5 öre samt en tilläggsavgift av 2 öre

för varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas — att

tilläggsavgiften, 2 öre, skall utgå, för belopp, ej överstigande 1,000 kronor, för

varje påbörjat hundratal kronor av det belopp, som skall utbetalas, men för

högre belopp än 1,000 kronor endast för varje överskjutande belopp av 500

kronor eller del därav.

Beträffande den ekonomiska innebörden av de ifrågasatta ändringarna

av postavgifterna anför styrelsen slutligen:

Den för de olika försändelseslagen beräknade inkomstminskningen skulle

bliva följande:

Lokalporto för korsband .............. kronor 275,000

Utgivarkorsband i allmänhet .......... » 280,000

Kommisionärskorsband ................ » 75,000

Postanvisningar och postförskott........ »_940,000

Summa kronor 1,570,000

Det ifrågasatta borttagandet av minimiavgiften för ilpaket skulle icke bliva

av nämnvärd ekonomisk betydelse.

De nu meddelade beloppen vore givetvis approximativa. Med kännedom om

att sänkning av avgifterna oftast föranledde ökad trafik funnes all anledning

antaga, att inkomstminskningen skulle stanna vid lägre belopp än det nu angivna.

De föreslagna avgifterna syntes böra tillämpas från och med den 1 juli 1929,

varvid inkomstminskningen för år 1929 skulle bliva omkring 785,000 kronor.

Beträffande den föreslagna sänkningen av utbetalningsavgiften i postgirorörelsen

framhåller styrelsen, att berörda sänkning icke skulle bliva av någon

större ekonomisk betydelse för postverket.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl, Maj:ts proposition nr 233.

På grund av vad sålunda anförts hemställer generalpoststyrelsen dels om

vidtagande av de ändringar i kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 149) angående

postavgifterna m. m. samt i förordningen den 11 juli 1924 (nr 378) angående

postgirorörelsen, vilka betingas av styrelsens nu framlagda förslag, dels ock

att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om vissa ändringar i förordningen

den 17 juni 1916 (nr 216) angående villkoren för postbefordran av tidningar

och andra periodiska skrifter måtte erhålla fortsatt tillämpning intill

utgången av år 1930, dock med de av styrelsen ifrågasatta ändringar beträffande

avgifterna för utgivarkorsband och kommissionärskorsband.

Till fullständigande av vad generalpoststyrelsen upplyst angående det ekonomiska

resultatet av postverkets rörelse under år 1928 vill jag meddela, att

enligt det nu föreliggande bokslutet överskottet för nämnda år utgör 13,587,255

kronor 23 öre, som inlevererats till statskontoret.

Såsom förut nämnts, har generalpoststyrelsen i sin skrivelse den 13 november

1928 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse,

som borde upptagas i riksstaten för budgetåret 1929/1930, under förutsättning att

vissa taxesänkningar vidtoges från och med den 1 juli 1929 beräknat överskottet

av poströrelsen under år 1929 till 13.5 miljoner kronor samt föreslagit,

att postverkets överskott skulle i riksstaten för budgetåret 1929/1930 upptagas

till 13 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i skrivelse den 6 december

1928 med förslag till beräkning av statsverkets inkomster för nämnda

budgetår anfört, att ämbetsverket, under förutsättning att den ifrågasatta regleringen

av postavgifterna komme att genomföras, i avsaknad av närmare uppgifter

om den ekonomiska innebörden av nämnda reglering ansett sig böra upptaga

postverkets överskott med det av generalpoststyrelsen föreslagna beloppet,

13 miljoner kronor. Chefen för finansdepartementet har i statsverkspropositionen

anslutit sig till riksräkenskapsverkets förslag härutinnan, och i enlighet

härmed har i nämnda proposition berörda överskott i riksstaten för budgetåret

1929/1930 upptagits till 13 miljoner kronor. Då postverkets inkomstöverskott

under år 1929, därest nuvarande postavgifter under hela detta år förbleve oförändiade,

nu kunna beräknas komma att uppgå till omkring 14.5 miljoner kronor,

har generalpoststyrelsen föreslagit sådan nedsättning av vissa postavgifter, att

postverkets inkomster skulle minskas med omkring 1.5 miljoner kronor för år

och överskottet alltså komma att stanna vid det i riksstaten beräknade beloppet,

13 miljoner kronor.

Med hänsyn till detta spörsmåls betydelse för statsregleringen har jag ansett

mig böra, i enlighet med vad chefen för finansdepartementet föreslagit, låta

med anmälan av detsamma ansta till det senare skedet av riksdagsarbetet. Efter

samråd med nämnde departementschef finner jag mig nu icke böra förorda den

av generalpoststyrelsen föreslagna regleringen av avgifterna för inrikes postanvisning

och postförskott samt den i samband därmed ifrågasatta nedsättningen

av utbetalningsavgiften i postgirorörelsen.

Beträffande generalpoststyrelsens förslag i övrigt vill jag tillstyrka, att,

i likhet med vad redan under år 1922 skett i fråga om brev, lokalporto för inrikes

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 197 häft. (Nr 233.) ms 29 2

Departements
chefen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

korsband återinföres och att i samband därmed bestämmes minimiavgift för

lokalt korsband, innehållande varuprov. Lokalportot skulle bliva 8 öre för var

vikt av 100 gram eller del därav och beträffande blindskrift samma belopp

för var vikt av 1,000 gram eller del därav samt minimiavgiften för varuprov

6 öre. Mot de av styrelsen sålunda föreslagna portosatserna har jag intet att

erinra. För lokalt korsband, innehållande affärshandling, är redan stadgad särskild

minimiavgift, 10 öre. Häri föreslår styrelsen ej någon ändring.

Vad angår generalpoststyrelsens förslag om borttagande av minimiavgiften

för ilpaket samt om nedsättning av avgifterna för utgivarkorsband i

allmänhet och kommissionärskorsband till 10 öre för varje vikt av ett halvt

kilogram eller del därav respektive 15 öre för varje vikt av ett kilogram eller

del därav, synes ej heller däremot vara något att erinra.

De av mig sålunda tillstyrkta ändringarna i postavgifterna torde lämpligen

böra träda i kraft den 1 juli 1929. Vid bifall härtill skulle sammanlagda inkomstminskningen

bliva för helt år omkring 630,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och under framhållande, att

ärendet synes jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna, utan hinder av att den

för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tiden gått till

ända, föreläggas riksdagen, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t matte foresla

l:o) besluta, med tillämpning från och med den 1 juli 1929,

att befordringsavgiften för annat inrikes korsband än utgivarkorsband

eller sådant korsband, som innehåller uteslutande blindskrift,

skall, när fråga är om lokalförsändelse, för var vikt av

100 gram eller del därav utgå med 3 öre, dock att minsta avgiften

för dylik lokalförsändelse skall utgöra för korsband, innehållande

affärshandling, 10 öre och för korsband, innehållande varuprov,

6 öre;

att befordringsavgiften för inrikes korsband, som innehåller

uteslutande blindskrift, skall i fråga om lokalförsändelser för var

vikt av 1,000 gram eller del därav utgöra 3 öre;

samt att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. llpaket

skall utgå med 100 procent å befordringsavgiften, evad densamma

avser vanligt eller skrymmande paket;

2:o) besluta, att kungörelsen den 29 maj 1925 (nr 150) om

vissa ändringar i förordningen den 17 juni 1916 (nr 216) an
gående

villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska

skrifter, vilken kungörelse med viss ändring gäller till

och med den 31 december 1929, skall äga fortsatt tillämpning till

och med den 31 december 1930, dock att dels vad i 8 § stadgas

icke skall tillämpas beträffande sådana abonnemang för år 1931.

som verkställas under år 1930, dels ock 11 § 1 mom. a) och b)

skall med tillämpning från och med den 1 juli 1929 erhålla föl
jande

ändrade lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kttngl. Maj:ts proposition nr 233.

11

a) för utgivarkorsband i allmänhet:

10 öre för varje vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt

kilogram, varvid utgivarkorsband, vars vikt understiger 25 gram,

taxeras som om det vägde 25 gram;

b) för sådana utgivarkorsband, som i enlighet med vad här

nedan sägs sändas till vissa tidningars återförsäljare (kommissionärskorsband):
15

öre för varje vikt av ett kilogram eller del av ett kilogram.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:267 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa inrikes postavgifter m. m. s. 12 i texten
  2. BevU 1929:26 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa inrikes postavgifter in. m. s. 1 i texten