Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en mellan Sverige och Norge den 11 mai 1929 avslutad konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention) m. m

1929-02-28 · 133 sidor, varav 112 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 112 av 133 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:236, Angående godkännande av en mellan Sverige och Norge den 11 mai 1929 avslutad konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention) m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 286.

1

Nr 236.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en mellan Sverige och Norge den 11 mai 1929 avslutad

konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention) m. m.;

given Stockholms slott den 11 maj 1929.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av en mellan Sverige och Norge den 11 maj 1929 avslutad

konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention).

vill Kungl. Maj:t härmed dels äska riksdagens godkännande

av samma konvention, dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om giltighet här i riket av

svensk-norska vattenrättskonventionen av den 11 maj 1929 samt till lag med

vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen

av den 11 maj 1929.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1929

1 saml.

200 häft. (Nr 236.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:is proposition nr 286.

Konvention.

Hans Majestät Konungen av Sverige

och Hans Majestät Konungen av

Norge, vilka överenskommit att sluta

en konvention angående vissa frågor

rörande vattenrätten, hava för detta

ändamål till sina fullmäktige utsett,

Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin

Minister för utrikes ärendena,

Hans Excellens Ernst Trygger;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin envoyé extraordinaire och ministre

plénipotentiaire i Stockholm Johan

Herman Wollebsek;

vilka, därtill behörigen befullmäktigade,

överenskommit om följande:

Konvention mellan Sverige och Norge

angående vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention).

Konventionens omfattning.

Art. 1.

1. Denna konvention avser anläggning,

arbete eller annan åtgärd i vat
-

Konvensjon.

Hans Majestet Norges Konge og

Hans Majestet Kongen av Sverige,

som er kommet overens om å avslutte

en konvensjon om visse spörsmål vedrörende

vassdragsretten, har i dette

öiemed utnevnt til hefullmektigede,

Hans Majestet Norges Konge:

Sin overordentlige sendemann og befullmektigede

minister i Stockholm

Johan Herman Wollebsek;

Hans Majestet Kongen av Sverige:

Sin utenriksminister, Hans Exceilence

Ernst Trygger;

hvilke, behörig hefullmektigede, er

kommet overens om fölgende:

Konvensjon mellem Norge og Sverige

om visse spörsmål vedrörende

vassdragsretten (norsk-svensk vassdragsrettskonvensjon).

Konvensjonens omfång.

Art. 1.

1. Denne konvensjon omfatter anlegg,

arbeide eller armén foranstalt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

3

tendrag inom det ena riket av beskaffenhet

att därigenom vållas märkbar

förändring i vattendrag inom det andra

riket med avseende å djup, läge,

riktning, vattenstånd eller vattenmängd

eller förorsakas hinder för fiskens

gång till skada för fisket inom

detta rike.

2. Konventionen avser ock samfärdsel

och flottning i vattendrag, som

utgöra gräns mellan rikena eller som

eljest sträcka sig genom båda rikenas

områden eller som hava avlopp till sådana

vattendrag.

3. Till vattendrag hänföras i denna

konvention jämväl sjöar och andra

vattensamlingar. Anläggning, arbete

eller åtgärd, som avses i mom. 1, kallas

i denna konvention företag.

Art. 2.

Innefattar ett företag överföring av

vatten från ett nederbördsområde till

ett annat, må vartdera riket påfordra,

att frågan göres till föremål för särskilda

förhandlingar mellan rikena,

därvid dessa icke äro bundna av bestämmelserna

i denna konvention. Såsom

ett nederbördsområde anses hela

det område, från vilket vattnet har

gemensamt avlopp till havet.

Lagtillämpning.

Huvudregler.

Art. 3.

1. Med iakttagande av bestämmelserna

i denna konvention bedömes frågan

huruvida ett företag må äga rum

ning i vassdrag innen det ene rike

av den beskaffenhet åt derved voldes

merkbar förändring i vassdrag innen

det annet rike med hensyn til dybde,

leie, retning, vannstand eller vannmengde

eller forårsakes hinder for

fiskens gang til skade for fisket innen

dette rike.

2. Kon vens jonen omfatter også

ferdsel og flötning i vassdrag som

danner grense mellem rikene eller

som for övrig faller innenfor begge

rikers områder eller som har avlöp

til sådanne vassdrag.

3. Med vassdrag forståes i denne

konvensjon også innsjöer og andre

vannsamlinger. Anlegg, arbeide eller

foranstaltning som omhandlet i

pkt. 1 kalles i denne konvensjon foretagende.

Art. 2.

Omfatter et foretagende överföring

av vann fra et nedbörområde til et

annet kan hvert av rikene forlange

åt spörsmålet gjöres til gjenstand for

sasrskilte forhandlinger mellem rikene,

hvorunder disse ikke er bundet av

bestemmelsene i denne konvensjon.

Som et nedbörområde ansees bele det

område fra hvilket vannet har felles

avlöp til havet.

Lovanvendelse.

Hovedregler.

Art. 3.

1. Under iakttagelse av bestemmelsene

i denne konvensjon avgjöres

spörsmålet om hvorvidt et foretagen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 836.

och villkoren därför enligt lagen i det

rike, där företaget skall verkställas.

2. Med avseende å förhållandet

mellan det andra riket och intressen

inom detta ävensom mellan dessa intressen

inbördes gäller lagen i detta

rike.

Likställighet mellan intressen.

Art. 4.

Tillstånd till ett företag kan meddelas

oberoende av om det strömfall

eller den fasta egendom eller det samfärdsels-

eller det flottningsintresse,

för vars räkning företaget skall äga

rum, hör till det ena eller det andra

riket.

Art. 5.

Vid bedömande hurvida ett företag

må verkställas skall hänsyn tagas till

dess verkningar inom båda rikena.

Som nytta av företaget anses dock i

allmänhet allenast nyttan för det

strömfall eller den fasta egendom eller

det samfärdsels- eller det flottningsintresse,

för vars räkning företaget

skall äga rum.

Ersättning.

Art. 6.

Vad angår ersättning för skada och

olägenhet till följd av ett företag gäller

lagen i det rike, där skadan eller

olägenheten uppstår. I fråga om åtgärd

till förebyggande eller minskande

av skada eller olägenhet gäller lä
-

de kan iverksettes og på hvilke vilkår

efter loven i det rike hvor det aktes

iverksatt.

2. Med hensyn til forholdet mellem

det annet rike og interesser innen

dette og mellem disse interesser

innbyrdes gjelder loven i dette rike.

Likestilling mellem interesser.

Art. 4.

Tillåtelse til et foretagende kan

meddeles uten hensyn til hvorvidt det

vannfall eller den faste eiendom eller

den ferdsels- eller den flötningsinteresse

for hvis regning foretagendet

aktes iverksatt hörer hjemme i det

ene eller det annet rike.

Art. 5.

Ved avgjörelsen av hvorvidt et foretagende

kan iverksettes skal der

tas hensyn til dets virkninger innen

begge riker. Som fordel ved foretagendet

ansees dog i almindelighet bare

fordelen for det vannfall eller den

faste eiendom eller den ferdsels- eller

den flötningsinteresse for hvis regning

foretagendet aktes iverksatt.

Erstatning.

Art. 6.

Hvad angår erstatning for skade

og ulempe som fölge av et foretagende

gjelder loven i det rike hvor

skaden eller ulempen opstår. Med

hensyn til foranstaltning for å forebygge

eller minske skade eller ulem
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 886.

5

gen i det rike, där åtgärden skall vidtagas.

Tidsbegränsning.

Art. 7.

Tillstånd till ett företag må meddelas

för bestämd tid.

Avgifter och fonder.

Art. 8.

1. Vad lagen i det rike, där företaget

skall verkställas, innehåller i

fråga om skyldighet att gälda avgifter

eller nedsätta fonder, må, med

iakttagande av bestämmelserna här

nedan, tillämpas jämväl å strömfall

och annan fast egendom i det andra

riket, för vilkas räkning företaget

äger rum. Till fond, som här avses,

hänföres jämväl gottgörelse för rådigheten

över sjö, som ej i sin helhet

är underkastad äganderätt.

2. Avgifter och fonder, som avses

i mom. 1, utgå till det rike, där företaget

skall verkställas, och fastställas

med hänsyn till intressen inom detta

rike. Äro avgifter och fonder beroende

av kraftökningens storlek, lägges

till grund den kraftökning, som vinnes

genom företaget, oavsett huru stor

del därav uttages.

3. Har avgift bestämts att utgå

årligen, skall den erläggas från och

med kalenderåret efter det, då företaget

enligt av vederbörande myndighet

därom meddelad bestämmelse skall

hava fullbordats.

4. Utöver vad som följer av bestämmelserna

i denna artikel må ej

pe gjelder loven i det rike hvor foranstaltningen

skal iverksettes.

Tidsbegrensning.

Art. 7.

Tillåtelse til et foretagende kan

meddeles for bestemt tid.

Avgifter og fond.

Art. 8.

1. Hvad loven i det rike hvor

foretagendet aktes iverksatt inneholder

om plikt til å betale avgifter eller

avsette fond får under iakttagelse av

neden nevnte bestemmelser også anvendelse

på vannfall og annen fast

eiendom i det annet rike for hvis

regning foretagendet iverksettes. Til

fond som her nevnt regnes også godtgjörelse

for å råde over innsjö som

ikke i sin helhet er undergitt eiendomsrett.

2. Avgifter og fond som nevnt i

pkt. 1 går til det rike hvor foretagendet

skal iverksettes og fastsettes

under hensyn til interesser innen dette

rike. Er avgifter og fond avhengig

av kraftökningens störrelse

legges till grunn den kraftökning som

vinnes ved foretagendet uten hensyn

til hvor stor del derav blir tatt i

bruk.

3. Avgift som er bestemt å skulle

betales årlig, skal erlegges fra og

med kalenderåret efter det hvori foretagendet

ifölge vedkommende myndighets

bestemmelse skal vsere fullfört.

4. Utöver det som fölger av bestemmelsene

i denne artikkel kan der

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

skyldighet åläggas ägare av ström.

fall eller annan fast egendom i ettdera

riket att gälda avgifter eller nedsätta

fonder till det andra riket.

Kraftöverföring.

Art. 9.

Ej må skyldighet åläggas att från

strömfall i ettdera riket tillhandahålla

kraft såsom ersättning för skada eller

olägenhet eller eljest för tillgodoseende

av intressen inom det andra riket.

Delaktighet.

Art. 10.

Vad ettdera rikets lag innehåller

angående rätt eller skyldighet att taga

del i ett företag kan icke göras

gällande till förmån för eller gent

emot strömfall eller annan fast egendom

eller intresse inom det andra riket.

överenskommelse mellan intressenter

i båda rikena om deltagande i

ett företag är dock gällande, såframt

den godkännes av vederbörande myndighet

i vartdera riket.

Säkerhets ställande.

ikke pålegges eier av vannfall eller

annen fast eiendom i et av rikene å

betale avgifter eller avsette fond til

det annet rike.

Kraftöverföring.

Art. 9.

Der kan ikke pålegges plikt til fra

vannfall i et av rikene å levere kraft

som erstatning for skade eller ulempe

eller for övrig för å tilgodese interesser

i det annet rike.

Fellesskap.

Art. 10.

Hvad loven i et av rikene inneholder

om rett eller plikt til å delta

i et foretagende kan ikke påberopes

til fordel for eller imot vannfall eller

annen fast eiendom eller interesse

innen det annet rike. Overenskomst

mellem interessenter fra begge

riker om fellesskap i et foretagende

er dog gyldig såfremt den godkjennes

av vedkommende myndighet i

hvert av rikene.

Sik kerhetsstillelse.

Art. 11. Art. 11.

Vartdera riket må fordra säkerhet Hvert av rikene kan kreve sikker

för fullgörande av de villkor, som het for opfyllelsen av de vilkår som

fastställas för ett företag, samt för fastsettes for et foretagende og for

de förpliktelser, som eljest kunna föl- de förpliktelser som for övrig kan

ja av detta. fölge av dette.

Samtycke av det andra riket.

Art. 12.

1. Tillstånd till ett företag må icke

meddelas av det ena riket utan att

Samtykke fra det annet rike.

Art. 12.

1. Tillåtelse til et foretagende

kan ikke meddeles av det ene rike

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr £36.

7

det andra riket lämnat sitt samtycke,

om företaget kan antagas medföra

olägenhet av någon betydelse inom

detta rike i ett vattendrags begagnande

såsom farled eller flottled eller förorsaka

hinder för fiskens gång till

skada för fisket inom sistnämnda rike

eller om företaget kan antagas där

vålla betydande rubbningar i vattenförhållandena

inom ett större område.

2. Kan företaget icke antagas

inom det andra riket äga sådana verkningar,

som i mom. 1 sägs, kan detta

rike icke motsätta sig att företaget

må verkställas.

Art. 13.

Erfordras samtycke av det andra

riket, skall frågan bedömas i överensstämmelse

med de grunder, som beträffande

anläggningar, arbeten eller

åtgärder av motsvarande beskaffenhet

gälla enligt lagen i detta rike, dock

med iakttagande av bestämmelserna i

art. 4 och 5. Ej må för samtycke uppställas

andra villkor än som angå företagets

planläggning eller förebyggande

eller minskande av skada och

olägenhet för allmänna intressen.

Förfarandet.

Ansökans ingivande.

Art. 14.

1. Ansökan om tillstånd till ett

företag ingives till vederbörande myndighet

i det rike, där företaget skall

verkställas. Därest det strömfall eller

den fasta egendom eller det samfärd
-

uten åt det annet rike har gitt sitt

samtykke hvis foretagendet kan antas

å medföre ulempe av noen betydning

innen dette rike for et vassdrags

benyttelse til ferdsel eller flötning

eller å forårsake hinder for fiskens

gang til skade for fisket innen sistnevnte

rike eller hvis foretagendet

kan antas der å fremkalle betydelige

forstyrrelser i vannforholdene innenfor

et större område.

2. Kan foretagendet ikke antas å

ha sådanne virkninger innen det annet

rike som nevnt i pkt. 1 kan dette

rike ikke motsette sig åt foretagendet

iverksettes.

Art. 13.

Er samtykke fra det annet rike

nödvendig skal spörsmålet avgjöres

overensstemmende med de grunnsetninger

som for anlegg, arbeide eller

foranstaltning av lignende art gjelder

efter loven i dette rike dog med

iakttagelse av bestemmelsene i art. 4

og 5. Der kan ikke for samtykke

stilles andre vilkår enn sådanne som

angår foretagendets planleggelse eller

forebyggelse eller minskning av

skade og ulempe for almene interesser.

Behandlingsmåten.

Innsendelse av söknad.

Art. 14.

1. Söknad om tillåtelse til et foretagende

innsendes til vedkommende

myndighet i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt. Hvis det

vannfall eller den faste eiendom eller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr 886.

sels- eller det flottningsintresse, för

vars räkning företaget skall äga rum,

hör till det andra riket, skall vid ansökningen

fogas detta rikes förklaring,

att från dess sida intet är att

invända mot ansökningens upptagande

till behandling.

2. Ansökningen skall vara åtföljd

av de ritningar och beskrivningar

samt innehålla de upplysningar, som

erfordras för bedömande av företagets

verkningar inom båda rikena.

3. Då ansökan inkommit till myndigheten

i det rike, där företaget skall

verkställas, skall ett exemplar av ansökningen

jämte bilagor överlämnas

till det andra riket.

Underrättelser.

Art. 15.

Vad lagen i det rike, där företaget

skall verkställas, föreskriver om ansökningens

kungörande samt om meddelanden

och inhämtande av yttranden

i anledning av ansökningen skall icke

gälla inom det andra riket. Inbyggarna

i detta skola dock på sätt vederbörande

myndighet i samma rike

anser lämpligt och genom dess försorg

underrättas om ansökningen och dess

behandling. För detta ändamål skola

erforderliga upplysningar därom tillställas

denna myndighet av vederbörande

myndighet i förstnämnda rike.

Inhämtande av upplysningar.

Art. 16.

Vartdera riket må från vederbörande

myndighet i det andra riket inhämta

de upplysningar, som erfordras för

bedömande av företagets verkningar

inom detta rike.

den ferdsels- eller den flötningsinteresse

for hvis regning foretagendet

aktes iverksatt hörer hjemme i det

annet rike skal söknaden vsere fulgt

av dette rikes uttalelse om åt der fra

dets side intet er å innvende mot åt

söknaden optas til behandling.

2. Söknaden skal vsere fulgt av

de tegninger og beskrivelser samt inneholde

de oplysninger som er nödvendig

for bedömmelse av foretagendets

virkninger innenfor begge riker.

3. Når söknaden er innkommet

til myndigheten i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt skal et eksemplar

av söknaden med bilag sendes

til det annet rike.

Underretning.

Art. 15.

Hvad loven i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt föreskriver

om söknadens kunngjörelse samt om

meddelelser og innhentelse av uttalelser

i anledning av söknaden skal

ikke gjelde innen det annet rike. Innvånere

i dette skal dog på den måte

som vedkommende myndighet i samme

rike finner hensiktssvarende og

gjennem denne myndighets forsorg

underrettes om söknaden og dens behandling.

I den hensikt skal de nödvendige

oplysninger herom tilstilles

denne myndighet av vedkommende

myndighet i förstnevnte rike.

Innhentelse av oplysninger.

Art. 16.

Hvert av rikene kan hos vedkommende

myndighet i det annet rike innhente

de oplysninger som trenges for

å bedömme foretagendets virkninger

innen dette rike.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

9

Kommissionsbehandling.

Art. 17.

Vartdera riket må för sakens behandling

påkalla tillsättande av en

kommission, bestående av två, fyra

eller sex medlemmar, varav halva antalet

utses av vartdera riket.

Art. 18.

1. Kommissionen har att utreda de

frågor, som äro av intresse för båda

rikena, och kan för detta ändamål

tillkalla sakkunnigt biträde. Den fastställer

själv sin förhandlingsordning.

2. De, vilkas rätt heröres av företaget,

skola efter lämpligt kungörelseförfarande

erhålla tillfälle att inför

kommissionen bevaka sina intressen.

3. Vartdera riket bestämmer och

utbetalar arvode till de medlemmar av

kommissionen, som av riket utsetts.

Kommissionens övriga utgifter gäldas

av sökanden, men förskjutas av det

rike, som påkallat kommissionens tillsättande.

Sökanden kan åläggas att

betala lämpligt förskott eller ställa

säkerhet för dessa utgifter.

Art. 19.

1. Kommissionen har att yttra sig

om, huruvida företaget bör äga rum,

och för sådant fall, i den mån förhållandena

därtill giva anledning, utreda:

a) huru företaget bör verkställas

för att ändamålet må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta skada och

olägenhet, så ock vilka åtgärder kunna

anses av nöden till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet

för allmänna intressen,

h) vilka bestämmelser böra meddelas

angående hushållningen med och

framsläppande av vatten,

Kommisjonsbchandling.

Art. 17.

Hvert rike kan til sakens behandling

forlange nedsatt en kommisjon

bestående av to, fire eller seks medlemmer,

hvorav hvert rike opnevner

det hal ve antall.

Art. 18.

1. Kommisjonen skal utrede de

spörsmål som er av interesse for begge

riker og kan for dette öiemed

tillkalle sakkyndig bistånd. Den

fastsetter selv sin forretningsorden.

2. Der skal gis dem hvis rett beröres

av foretagendet anledning til

efter rimelig varsel å fremholde sine

interesser for kommisjonen.

3. Hvert rike bestemmer og utbetaler

til de av kommisjonens medlemmer

som riket har opnevnt godtgjörelse

for deres arbeide. Kommisjonens

övrige utgifter bseres av ansökeren,

men utredes forskuddsvis av

det rike som har förlängt kommisjon

nedsatt. Ansökeren kan pålegges å

betale passende forskudd eller stille

sikkerhet for disse utgifter.

Art. 19.

1. Kommisjonen skal uttale sig

om hvorvidt foretagendet bör gjennemföres

og i så fall i den utstrekning

forholdene tilsier utrede:

a) hvordan foretagendet bör gjennemföres

for åt hensikten uten uforholdsmessige

omkostninger kan nåes

med minst mulig skade og ulempe

samt hvilke foranstaltninger der anses

nödvendige for å forebygge eller

minske skade eller ulempe för almene

interesser,

b) hvilke bestemmelser bör treffes

angående vannslippningen,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Eungl. Maj:ts proposition nr 286.

c) med vilka belopp avgifter skola

erläggas och fonder nedsättas enligt

bestämmelserna i art. 8,

d) huruvida överenskommelse, som

avses i art. 10, om deltagande i företaget

bör godkännas,

e) vilken säkerhet bör ställas för

fullgörande av de villkor, som fastställas

för företaget, samt för de förpliktelser,

som eljest kunna följa av

detta,

f) inom vilken tid företaget bör

vara påbörjat och slutfört,

g) för vilken tid tillståndet bör vara

gällande,

h) de ytterligare spörsmål i anledning

av företaget, som äro av intresse

för båda rikena.

2. Då kommissionens undersökning

bragts till slut, skall dess utlåtande

överlämnas till båda rikena. Vartdera

riket må från kommissionen inhämta

tilläggsförklaringar, vilka likaledes

tillställas båda rikena.

Prövning smyndighet.

Art. 20.

Fråga huruvida för ett företag erfordras

samtycke av det andra riket

och, för sådant fall, om samtycke bör

meddelas och angående villkoren därför

avgöres av Konungen. Erfordras

samtycke och har för detta uppställts

särskilda villkor, kan jämväl i det

rike, där företaget skall verkställas,

fråga om företagets tillåtlighet och

villkoren därför avgöras av Konungen.

Tillståndets innehåll.

Art. 21.

1. Tillstånd till ett företag meddelas

av vederbörande myndighet i det

rike, där företaget skall verkställas.

c) med hvilke belöp avgifter bör

betales og fond avsettes efter bestemmelsene

i art. 8,

d) hvorvidt overenskomst som

nevnt i art. 10 om fellesskap i foretagendet

bör godkjennes,

e) hvilken sikkerhet der bör stilles

for opfyllelsen av de vilkår som fastsettes

for foretagendet og for de förpliktelser

som for övrig kan fölge

av dette,

f) innen hvilken tid foretagendet

bör v se re påbegynt og fullfört,

g) for hvilken tid tillåtelsen bör

gjelde,

h) de ytterligere spörsmål i anledning

av foretagendet som er av interesse

for begge riker.

2. Når kommisjonens undersökelser

er avsluttet skal dens uttalelse

sendes til begge riker. Hvert rike

kan innhente tilleggserklseringer fra

kommisjonen, hvilke likeledes tilstilles

begge riker.

Avgjörelsesmyndighet.

Art. 20.

Spörsmål om hvorvidt et foretagende

trenger samtykke fra det annet

rike og i så fall om samtykke bör

meddeles og om vilkårene herfor avgjöres

av Kongen. Trenges samtykke

og der for sådant er opstillet vilkår

kan også i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt spörsmål om

det kan tillätes og vilkårene derfor

avgjöres av Kongen.

Tillåtelsens innhold.

Art. 21.

1. Tillåtelse til et foretagende

meddeles av vedkommende myndighet

i det rike hvor det aktes iverksatt.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SSO.

11

Tillståndet skall innehålla ej mindre

de villkor, som föreskrivas av detta

rike, än även de villkor, som må hava

uppställts för det andra rikets samtycke

enligt art. 13. I tillståndet skall

tillika intagas erinran därom, att det

icke är gällande i det andra riket med

mindre sökanden av vederbörande

myndighet i detta rike inhämtat sådan

förklaring, som avses i art. 22.

2. Då slutligt beslut meddelats av

det rike, där företaget skall äga rum,

skall avskrift därav översändas till

det andra riket samtidigt med att beslutet

tillställes sökanden.

Tillståndets rättsverkan i det andra

riket.

Art. 22.

1. Då tillstånd till ett företag meddelats

och vunnit laga kraft, har sökanden

att inom 180 dagar därefter

hos vederbörande myndighet i det andra

riket inhämta denna myndighets

förklaring, att tillståndet tillkommit i

den ordning, som är föreskriven i denna

konvention. Sökes ej förklaring

inom tid, som nu sagts, må företaget

ej verkställas utan att nytt tillstånd

meddelas.

2. Därest det strömfall eller den

fasta egendom eller det samfärdselseller

det flottningsintresse, för vars

räkning tillstånd till företaget meddelats,

hör till det andra riket, må förklaring

icke lämnas med mindre beslut

meddelats rörande vad enligt art. 3

mom. 2 må bliva föreskrivet.

3. Har sådan förklaring lämnats,

åligger envar inom samma rike att

mot ersättning avstå den fasta egendom,

som erfordras, samt tåla det intrång

och den skada eller olägenhet,

Tillåtelsen skal inneholde både de

vilkår som fastsettes av dette rike

og de vilkår som måtte vajre stillet

for det annet rikes samtykke i henhold

til art. 13. Tillåtelsen skal tillike

inneholde forbehold om åt den

ikke gjelder i det annet rike för ansökeren

av vedkommende myndighet

i dette rike har innhentet sådan bevidnelse

som omhandlet i art. 22.

2. Når det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt har fattet sin endelige

beslutning skal avskrift av denne

sendes til det annet rike samtidig

med åt beslutningen tilstilles ansökeren.

Tillåtelsens rettsvirkning i det annet

rike.

Art. 22.

1. Når der er meddelt tillåtelse til

et foretagende skal ansökeren innen

180 dage efter åt tillåtelsen er blitt

endelig innhente bevidnelse hos vedkommende

myndighet i det annet rike

om åt tillåtelsen er utferdiget på

den måte som er foreskrevet i denne

konvensjon. Begjasres ikke sådan bevidnelse

innen den nevnte tid, kan

foretagendet ikke fremmes uten ny

tillåtelse.

2. Hvis det vannfall eller den

faste eiendom eller den ferdsels- eller

den flötningsinteresse for hvis regning

tillåtelse til foretagendet er

meddelt hörer hjemme i det annet

rike kan bevidnelse ikke gis för der

er fattet beslutning om hvad der efter

art. 3 pkt. 2 vil bli foreskrevet.

3. Når sådan bevidnelse föreligger

plikter enhver innen samme rikt

mot erstatning å avstå den nödvendige

grunn samt tåle de eiendomsbyrder

og den skade eller ulempe som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

som vållas genom företaget, allt i

överensstämmelse med lagen i detta

rike.

Avgift för ansökans behandling.

Art. 23.

Skall enligt lagen i ettdera riket utgå

avgift såsom bidrag till kostnaden

för behandling av ansökningen inom

detta rike, må beloppet efter omständigheterna

nedsättas under vad eljest

kan vara bestämt.

Tillsyn och underhåll.

Art. 24.

1. Beträffande tillsyn å ett företag

och underhållet därav gäller lagen

i det rike, där företaget verkställts,

dock skall i fråga om åtgärder inom

det andra riket till förebyggande eller

minskande av skada eller olägenhet

lagen i detta rike äga tillämpning.

Båda rikenas inbyggare skola äga

samma rätt att tillvarataga sina intressen.

2. Vad angår ersättning för skada

och olägenhet, som vållas genom

bristande underhåll, gäller lagen i

det rike, där skadan eller olägenheten

uppstår.

3. Rörande hushållningen med och

framsläppande av vatten skall vad i

denna artikel stadgas med avseende å

tillsyn och underhåll äga motsvarande

tillämpning.

Nedläggande.

Art. 25.

1. Beträffande nedläggande av ett

företag gäller lagen i det rike, där

företaget verkställts. Båda rikenas inbyggare

skola äga samma rätt att tillvarataga

sina intressen. Härvid skola

voldes ved foretagendet alt overensstemmende

med loven i dette rike.

Avgift for söknadens behandling.

Art. 23.

Skal der efter loven i et av rikene

erlegges avgift som bidrag til omkostningene

ved behandling av söknaden

innen dette rike kan belöpet

efter omstendighetene nedsettes under

hvad ellers måtte vsere bestemt.

Tilsyn og vedlikehold.

Art. 24.

1. Hvad angår tilsyn med et foretagende

og vedlikehold av dette

gjelder loven i det rike hvor foretagendet

er iverksatt, dog skal for

foranstaltninger innen det annet rike

for å forebygge eller minske skade

eller ulempe loven i dette rike gjelde.

Begge rikers innvånere skal ha

samme rett til å vareta sine interesser.

2. Hvad angår erstatning for skade

og ulempe som fölge av manglende

vedlikehold gjelder loven i det rike

hvor skaden eller ulempen opstår.

3. Hvad angår vannslippningen

skal det som i denne artikkel er bestemt

om tilsyn og vedlikehold få tilsvarende

anvendelse.

Nedleggelse.

Art. 25.

1. Med hensyn til nedleggelse av

et foretagende gjelder loven i det rike

hvor foretagendet er iverksatt.

Begge rikers innvånere skal ha samme

rett til å vareta sine interesser.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

13

bestämmelserna i art. 15 och 16 äga

motsvarande tillämpning.

2. Vad angår skada och olägenhet,

som vållas genom ett företags nedläggande,

skola bestämmelserna i art. 6

äga motsvarande tillämpning.

Samfärdsel och flottning.

Art. 26.

Med avseende å öppnande, bibehållande

eller begagnande av farled eller

flottled i vattendrag, varom i art. 1

mom. 2 sägs, skola vartdera rikets inbyggare

i det andra riket åtnjuta samma

rättigheter och vara underkastade

samma förpliktelser som detta rikes

egna inbyggare. Vartdera riket må

dock meddela särskilda föreskrifter om

skyldighet för inbyggare i det andra

riket att ställa säkerhet för de förpliktelser,

som åligga dem såsom flottande.

Särskilda bestämmelser.

Undersökningsarbeten.

Art. 27.

I fråga om undersökningsarbeten

som förberedelse till ett företag skola

vartdera rikets inbyggare inom det

andra riket åtnjuta samma rättigheter

och vara underkastade samma förpliktelser

som detta rikes egna inbyggare.

Tidsfrister.

Art. 28.

Skall enligt lagen i ettdera riket

något påbörjas eller fullgöras inom

bestämd tidsfrist efter det tillstånd till

ett företag meddelats, skall fristen

räknas från den tidpunkt, då sådan

förklaring, som avses i art. 22, utfärdats.

Bestemmelsene i art. 15 og 16 får

herunder tilsvarende anvendelse.

2. Hvad angår skade og ulempe

som fölge av foretagendets nedleggelse

skal bestemmelsene i art. 6 få tilsvarende

anvendelse.

Ferdsel og flötning.

Art. 26.

Med hensyn til åpning, bibehold

eller benyttelse av vassdrag som i

art. 1 pkt. 2 nevnt til ferdsel eller

flötning skal hvert rikes innvånere

nyte samme rettigheter og vsere underkastet

samme förpliktelser i det

annet rike som dette rikes egne innvånere.

Hvert av rikene kan dog

gi sserskilte forskrifter om åt innvånere

i det annet rike skal stille säkerhet

for de förpliktelser som påligger

dem som flötende.

Forskjellige bestemmelser.

Undersökelsesarbeider.

Art. 27.

Hvad angår undersökelsesarbeider

til förberedelse av et foretagende skal

hvert rikes innvånere nyte samme rettigheter

og vsere underkastet samme

förpliktelser innen det annet rike som

dette rikes egne innvånere.

Tidsfrister.

Art. 28.

Skal der efter loven i et av rikene

påbegynnes eller gjennemföres noget

innen en bestemt tidsfrist efter åt

tillåtelse til et foretagende er meddelt

skal fristen regnes fra det tidspunkt

da sådan bevidnelse som omhandles

i art. 22 er utferdiget.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

Ombud.

Äit. 29.

1. Den, som äger tillstånd till ett

företag, kan av vederbörande myndighet

i det av rikena, där han icke har

hemvist, föreläggas att utse ett av

denna myndighet godkänt ombud, som

är bosatt inom riket och som skall äga

att å hans vägnar svara vid domstolar

och hos andra myndigheter samt mottaga

meddelanden i tvister och andra

angelägenheter, som röra företaget.

Ombudets namn och adress skola anmälas

hos vederbörande myndighet i

sistnämnda rike för att kungöras för

allmänheten. Iakttages ej vad sålunda

är föreskrivet, må denna myndighet

utse ombud.

2. Har den, som idkar flottning

inom ettdera riket, icke där sitt hemvist,

skola bestämmelserna i mom. 1

äga motsvarande tillämpning, med

mindre han företrädes av en i överensstämmelse

med lagen i detta rike bildad

flottningsförening.

Verkställighet.

Art. 30.

1. Lagakraftvunnen dom eller lagakraftvunnet

utlåtande i ettdera riket

angående ett företag eller angående

samfärdsel eller flottning, som avses

i denna konvention, skall, såframt domen

eller utlåtandet kan verkställas i

detta rike och avser annat än straff,

på begäran omedelbart verkställas i

det andra riket.

2. Hade den förpliktade icke medborgarskap

eller hemvist i det rike,

där domen eller utlåtandet meddelats,

kan verkställighet ej påfordras, med

mindre han inställt sig i rättegången

eller ock stämningen i behörig tid lagligen

delgivits antingen honom person
-

Fullmektig.

Art. 29.

1. Den som har tillåtelse til et

foretagende kan av vedkommende

myndighet i det av rikene hvor han

ikke har bopel pålegges å opnevne

en av denne myndighet godkjent fullmektig

som skal vsere bosatt innen

riket og som på hans vegne svarer

for domstolene og andre myndigheter

og mottar meddelelser i tvistemål og

andre anliggender som vedrörer foretagendet.

Fullmektigens navn og

adresse skal anmeldes til vedkommende

myndighet i sistnevnte rike for å

kunngjöres for almenheten. Iakttas

ikke hvad således er foreskrevet kan

denne myndighet opnevne fullmektig.

2. Har den som flöter i et av rikene

ikke sin bopel der får bestemmelsene

i pkt. 1 tilsvarende anvendelse,

medmindre han representeres

gjennem en flötningsforening som er

dannet overensstemmende med dette

rikes lov.

Fullbyrdelse.

Art. 30.

1. Rettskraftig dom eller rettskraftig

kjennelse i et av rikene angående

et foretagende eller angående

ferdsel eller flötning som omfattes

av denne konvensjon skal, såfremt

dommen eller kjennelsen kan fullbyrdes

i dette rike og angår annet enn

straff, kunne kreves umiddelbart fullbyrdet

i det annet rike.

2. Hadde den forpliktede ikke

statsborgerskap eller bopel i det rike

hvor dommen eller kjennelsen er avsagt

kan fullbyrdelse ikke kreves

medmindre han har avgitt möte under

rettssaken eller stevning til denne

i rett tid er lovlig forkynt enten

s. 15 Kontrollera mot PDF

Eungl. Maj:ts proposition nr 286.

15

ligen eller hans enligt bestämmelserna

i art. 29 utsedda ombud.

3. Vad i mom. 1 stadgas om dom

eller utlåtande skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annat beslut

eller fordran i ettdera riket, som enligt

lagen i detta rike må verkställas eller

utsökas såsom lagakraftvunnen dom.

4. Framställning om erhållande av

verkställighet göres och mottages i

Norge av vederbörande departement

samt i Sverige av utrikesdepartementets

rättsavdelning eller vederbörande

länsstyrelse. Vid framställningen skall

fogas bevis av den myndighet, som

gör framställningen, att domen, utlåtandet,

beslutet eller fordringen uppfyller

de här ovan stadgade villkor

för verkställighet.

5. Verkställigheten sker i vartdera

riket enligt där gällande lag. Förmånsrätt,

som enligt ettdera rikets lag

är tillagd fordran på avgifter eller

fonder, kan dock icke göras gällande.

Belopp, som inflyter, översändes till

den myndighet, som gjort framställningen.

6. Kostnadsersättning, som ålagts

den förpliktade i anledning av frågans

prövning, kan indrivas enligt reglerna

i denna artikel.

Företag utan tillstånd.

Art. 31.

Har ett företag verkställts utan tillstånd,

skola i fråga om företagets laglighet

båda rikenas inbyggare äga

samma rätt att tillvarataga sina intressen.

S ammanslutnin gar.

Art. 32.

Vad i denna konvention är stadgat

i fråga om rättigheter och förpliktel
-

for ham personlig eller for fullmektig

opnevnt i henhold til bestemmelsene

i art. 29.

3. Bestemmelsene i pkt. 1 om dom

eller kjennelse får tilsvarende anvendelse

på annen beslutning eller krav

i et av rikene som efter dette rikes

lov kan fullbyrdes eller inndrives på

samme måte som rettskraftig dom.

4. Begjaering om fullbyrdelse avsendes

og mottas i Norge av vedkommende

departement og i Sverige

av Utrikesdepartementets rättsavdelning

eller vedkommende lensstyrelse.

Begjaeringen skal vaere ledsaget av bevidnelse

fra den avsendende myndighet

om åt dommen, kjennelsen, beslutningen

eller kravet opfyller de

ovenfor fastsatte vilkår for fullbyrdelse.

5. Fullbyrdelsen iverksettes i

hvert rike efter der gjeldende lov.

Den fortrinsrett som i et av rikenes

lov måtte vaere tillagt inndrivelse av

avgifter og fond skal dog ikke kunne

påberopes. De belöp som innkommer

sendes til den myndighet som har

begjaert fullbyrdelsen.

6. Erstatning for saksomkostninger

som er pålagt den forpliktede i

anledning av avgjörelsen kan inndrives

efter reglene i denne artikkel.

Foretagende uten tillåtelse.

Art. 31.

Er et foretagende iverksatt uten

tillåtelse skal hvad angår dets lovlighet

begge rikers innvånere ha samme

rett til å vareta sine interesser.

Sammenslutninger.

Art. 32.

Hvad der i denne konvensjon er

fastsatt om rettigheter og forplik
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 236.

ser inom ettdera riket för det andra

rikets inbyggare skall jämväl äga tilllämpning

beträffande riket och dess

kommuner samt där hemmahörande

bolag, föreningar och stiftelser. Med

kommun förstås här jämväl landsting

(fylkeskommun).

Statsföretag.

Art. 33.

Skall ettdera riket för egen räkning

verkställa ett företag, må den i konventionen

stadgade ordningen för fragans

behandling jämkas.

Ikraftträdande och giltighetstid.

Art. 34.

Denna konvention skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans Maj :t Konungen

av Sverige under förutsättning

av svenska riksdagens bifall, och

för Norges del av Hans Maj:t Konungen

av Norge under förutsättning av

norska stortingets bifall. Ratifikationerna

skola utväxlas i Oslo.

Art. 35.

Denna konvention träder i kraft å

trettionde dagen efter ratifikationernas

utväxlande och gäller under en tid av

femtio år. Därest konventionen icke

senast fem år före denna tids utgång

blivit av ettdera riket uppsagd, skall

den gälla ytterligare tjugu år; och

skall den allt framgent anses förlängd

för tidsperioder av tjugu år, om

den icke senast fem år före utgången

av närmast föregående tjuguårsperiod

uppsagts. I och med ikraftträdandet

av denna konvention upphäves konventionen

den 26 oktober 1905 angående

gemensamma sjöar och vatten
-

telser i et av rikene for det annet

rikes innvånere skal også gjelde for

riket og dets kommuner samt der

hjemmehörende selskaper, foreninger

og stiftelser. Med kommuner forståes

også fylkeskommuner (landsting).

Statsforetagende.

Art. 33.

Når et foretagende fremmes av et

av rikene for egen regning skal den

i konvensjonen fastsatte behandlingsmåte

fölges i den utstrekning den

passer.

Ikrafttredelse og varighet.

Art. 34.

Denne konvensjon skal ratifiseres

for Norges vedkommende av Hans

Majestet Norges Konge under forutsetning

av det norske Stortings samtykke

og for Sveriges vedkommende

av Hans Majestet Kongen av Sverige

under forutsetning av den svenske

Riksdags samtykke. Ratifikasjonene

skal utveksles i Oslo.

Art. 35.

Denne konvensjon trer i kraft den

tredevte dag efter utveksling av ratifikasjonene

og gjelder for en tid av

femti år. Hvis konvensjonen ikke

senest fem år för utlöpet av denne

tid er opsagt av et av rikene skal

den gjelde ytterligere i tyve år og

skal den fremdeles ansees forlenget

for tidsperioder av tyve år, hvis den

ikke er opsagt senest fem år för utlöpet

av naermest föregående tyveårsperiode.

I og med ikrafttredelsen av

denne konvensjon opheves konvensjonen

av 26. oktober 1905 angående felles

innsjöer og vassdrag. På anlegg,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 23(1.

17

drag. På anläggning, arbete eller åtgärd,

som utförts eller påbörjats före

den njm konventionens ikraftträdande

eller verkställes därefter med stöd av

tidigare meddelat tillstånd, skola äldre

bestämmelser fortfarande gälla.

Den nya konventionens bestämmelser

i art. 24 och 25 skola dock äga tillämpning

jämväl å sådana företag.

Till bekräftelse härav hava vederbörande

fullmäktige undertecknat denna

konvention och försett densamma med

sina sigill.

Som skedde i Stockholm, i två

exemplar, den 11 maj 1929.

Ernst Tryggek.

(L. S.)

arbeide eller foranstaltning som er utfört

eller påbegynt för nmrvmrende

konvensjons ikrafttredelse eller ivcrksettes

efter denne med hjemmel i tidligere

meddelt tillåtelse skal eldre

bestemmelser fremdeles gjelde. Den

nye konvensjons bestemmelser i art.

24 og 25 får dog anvendelse også på

sådanne foretagender.

Til bekreftelse herav har de respektive

befullmektigede undertegnet denne

konvensjon og försynt den med sine

segl.

Utferdiget i Stockholm, i to eksemplarer,

den 11. mai 1929.

J. H. Wolleb^ek

(L. S.)

Bihang till riksdagens protokoll 1929

1 sand. 200 häft.

(Nr 236.)

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Förslag

till

Lag

om giltighet här i riket av svensk-norska vattenrättskonventioneu av

den 11 maj 1929.

Härigenom förordnas som följer:

Under förutsättning att en den 11 maj 1929 mellan Sverige och Norge avslutad

konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk

vattenrättskonvention) blivit ratificerad, skola de under artiklarna 1—33 i

konventionen upptagna bestämmelserna — jämte de föreskrifter, som enligt

särskild lag skola gälla i fråga om konventionens tillämpning -—- lända till

efterrättelse här i riket. Ifrågavarande bestämmelser äro av följande lydelse:

»Konventionens omfattning.

Art. 1.

1. Denna konvention avser anläggning, arbete eller annan åtgärd i vattendrag

inom det ena riket av beskaffenhet att därigenom vållas märkbar förändring

i vattendrag inom det andra riket med avseende å djup, läge, riktning,

vattenstånd eller vattenmängd eller förorsakas hinder för fiskens gång till

skada för fisket inom detta rike.

''2. Konventionen avser ock samfärdsel och flottning i vattendrag, som

utgöra gräns mellan rikena eller som eljest sträcka sig genom båda rikenas

områden eller som hava avlopp till sådana vattendrag.

3. Till vattendrag hänföras i denna konvention jämväl sjöar och andra

vattensamlingar. Anläggning, arbete eller åtgärd, som avses i mom. 1, kallas

i denna konvention företag.

Art. 2.

Innefattar ett företag överföring av vatten från ett nederbördsområde till

ett annat, må vartdera riket påfordra, att frågan göres till föremål för särskilda

förhandlingar mellan rikena, därvid dessa icke äro bundna av bestämmelserna

i denna konvention. Såsom ett nederbördsområde anses hela det område,

från vilket vattnet har gemensamt avlopp till havet.

L agtillämpning.

Huvudregler.

Art. 3.

1. Med iakttagande av bestämmelserna i denna konvention bedömes frågan

huruvida ett företag må äga rum och villkoren därför enligt lagen i det rike,

där företaget skall verkställas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 23(i.

19

2. Med avseende å förhållandet mellan det andra riket och intressen inom

detta ävensom mellan dessa intressen inbördes gäller lagen i detta rike.

Likställighet mellan intressen.

Art. 4.

Tillstånd till ett företag kan meddelas oberoende av om det strömfall eller

den fasta egendom eller det samfärdsels- eller det flottningsintresse, för vars

rakning företaget skall äga rum, hör till det ena eller det andra riket.

Art. 5.

Vid bedömande huruvida ett företag må verkställas skall hänsyn tagas till

dess verkningar inom båda rikena. Som nytta av företaget anses dock i allmänhet

allenast nyttan för det strömfall eller den fasta egendom eller det

samfärdsels- eller det flottningsintresse, för vars räkning företaget skall äga

rum.

Ersättning.

Art. 6.

Vad angar ersättning för skada och olägenhet till följd av ett företag gäller

lagen i det rike, där skadan eller olägenheten uppstår. I fråga om åtgärd till

förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet gäller lagen i det rike,

där åtgärden skall vidtagas.

Tidsbegränsning.

Art. 7.

Tillstånd till ett företag må meddelas för bestämd tid.

Avgifter och fonder.

Art. 8.

1. Vad lagen i det rike, där företaget skall verkställas, innehåller i fråga

om skyldighet att gälda avgifter eller nedsätta fonder, må, med iakttagande

av bestämmelserna här nedan, tillämpas jämväl å strömfall och annan fast

egendom i det andra riket, för vilkas räkning företaget äger rum. Till fond,

som här avses, hänföres jämväl gottgörelse för rådigheten över sjö, som ej i

sin helhet är underkastad äganderätt.

2. Avgifter och fonder, som avses i mom. 1, utgå till det rike, där företaget

skall verkställas, och fastställas med hänsyn till intressen inom detta

rike. Äro avgifter och fonder beroende av kraftökningens storlek, lägges till

grund den kraftökning, som vinnes genom företaget, oavsett huru stor del

därav uttages.

3. Har avgift bestämts att utgå årligen, skall den erläggas från och med

kalenderåret efter det, då företaget enligt av vederbörande myndighet därom

meddelad bestämmelse skall hava fullbordats.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

4. Utöver vad som följer av bestämmelserna i denna artikel må ej skyldighet

åläggas ägare av strömfall eller annan fast egendom i ettdera riket att

gälda avgifter eller nedsätta fonder till det andra riket.

K raftöverförin g.

Art. 9.

Ej må skyldighet åläggas att från strömfall i ettdera riket tillhandahålla

kraft såsom ersättning för skada eller olägenhet eller eljest för tillgodoseende

av intressen inom det andra riket.

Delaktighet.

Art. 10.

Vad ettdera rikets lag innehåller angående rätt eller skyldighet att taga

del i ett företag kan icke göras gällande till förmån för eller gent emot strömfall

eller annan fast egendom eller intresse inom det andra riket. Överenskommelse

mellan intressenter i båda rikena om deltagande i ett företag är doek

gällande, såframt den godkännes av vederbörande myndighet i vartdera riket.

Säkerhets ställande.

Art. 11.

Vartdera riket må fordra säkerhet för fullgörande av de villkor, som fastställas

för ett företag, samt för de förpliktelser, som eljest kunna följa av

detta.

Samtycke av det andra riket.

Art. 12.

1. Tillstånd till ett företag må icke meddelas av det ena riket utan att det

andra riket lämnat sitt samtycke, om företaget kan antagas medföra olägenhet

av någon betydelse inom detta rike i ett vattendrags begagnande såsom farled

eller flottled eller förorsaka hinder för fiskens gång till skada för fisket inom

sistnämnda rike eller om företaget kan antagas där vålla betydande rubbningar

i vattenförhållandena inom ett större område.

2. Kan företaget icke antagas inom det andra riket äga sådana verkningar,

som i mom. 1 sägs, kan detta rike icke motsätta sig att företaget må verkställas.

Art. 13.

Erfordras samtycke av det andra riket, skall frågan bedömas i överensstämmelse

med de grunder, som beträffande anläggningar, arbeten eller åtgärder

av motsvarande beskaffenhet gälla enligt lagen i detta rike, dock med iakttagande

av bestämmelserna i art. 4 och 5. Ej må för samtycke uppställas

andra villkor än som angå företagets planläggning eller förebyggande eller

minskande av skada och olägenhet för allmänna intressen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

21

Förfarandet.

Ansökans ingivande.

Art. 14.

1. Ansökan om tillstånd till ett företag ingives till vederbörande myndighet

i det rike, där företaget skall verkställas. Därest det strömfall eller den

fasta egendom eller det samfärdsels- eller det flottningsintresse, för vars räkning

företaget skall äga rum, hör till det andra riket, skall vid ansökningen

fogas detta rikes förklaring, att från dess sida intet är att invända mot ansökningens

upptagande till behandling.

2. Ansökningen skall vara åtföljd av de ritningar och beskrivningar samt

innehålla de upplysningar, som erfordras för bedömande av företagets verkningar

inom båda rikena.

3. Då ansökan inkommit till myndigheten i det rike, där företaget skall

verkställas, skall ett exemplar av ansökningen jämte bilagor överlämnas till

det andra riket.

Underrättelser.

Art. 15.

Vad lagen i det rike, där företaget skall verkställas, föreskriver om ansökningens

kungörande samt om meddelanden och inhämtande av yttranden i anledning

av ansökningen skall icke gälla inom det andra riket. Inbyggarna i

detta skola dock på sätt vederbörande myndighet i samma rike anser lämpligt

och genom dess försorg underrättas om ansökningen och dess behandling. För

detta ändamål skola erforderliga upplysningar därom tillställas denna myndighet

av vederbörande myndighet i förstnämnda rike.

Inhämtande av upplysningar.

Art. 16.

Vartdera riket må från vederbörande myndighet i det andra riket inhämta

de upplysningar, som erfordras för bedömande av företagets verkningar inom

detta rike.

Kommissionsbehandling.

Art. 17.

Vartdera riket må för sakens behandling påkalla tillsättande av en kommission,

bestående av två, fyra eller sex medlemmar, varav halva antalet utses av

vartdera riket.

Art. 18.

1. Kommissionen har att utreda de frågor, som äro av intresse för båda

rikena, och kan för detta ändamål tillkalla sakkunnigt biträde. Den fastställer

själv sin förhandlingsordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

2. De, vilkas rätt beröres av företaget, skola efter lämpligt kungörelseförfarande

erhålla tillfälle att inför kommissionen bevaka sina intressen.

3. Vartdera riket bestämmer och utbetalar arvode till de medlemmar av

kommissionen, som av riket utsetts. Komissionens övriga utgifter gäldas av

sökanden, men förskjutas av det rike, som påkallat kommissionens tillsättande.

Sökanden kan åläggas att betala lämpligt förskott eller ställa säkerhet för dessa

utgifter.

Art. 19.

1. Kommissionen har att yttra sig om, huruvida företaget bör äga rum,

och för sådant fall, i den mån förhållandena därtill giva anledning, utreda:

a) huru företaget bör verkställas för att ändamålet må utan oskälig kostnad

vinnas med minsta skada och olägenhet, så ock vilka åtgärder kunna anses

av nöden till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet för allmänna

intressen,

b) vilka bestämmelser böra meddelas angående hushållningen med och framsläppande

av vatten,

c) med vilka belopp avgifter skola erläggas och fonder nedsättas enligt bestämmelserna

i art. 8,

d) huruvida överenskommelse, som avses i art. 10, om deltagande i företaget

bör godkännas,

e) vilken säkerhet bör ställas för fullgörande av de villkor, som fastställas

för företaget, samt för de förpliktelser, som eljest kunna följa av detta,

f) inom vilken tid företaget bör vara påbörjat och slutfört,

g) för vilken tid tillståndet bör vara gällande,

h) de ytterligare spörsmål i anledning av företaget, som äro av intresse för

båda rikena.

2. Då kommissionens undersökning bragts till slut, skall dess utlåtande

överlämnas till båda rikena. Vartdera riket må från kommissionen inhämta

tilläggsförklaringar, vilka likaledes tillställas båda rikena.

Prövning smyndigliet.

Art. 20.

Fråga huruvida för ett företag erfordras samtycke av det andra riket och,

för sådant fall, om samtycke bör meddelas och angående villkoren därför avgöres

av Konungen. Erfordras samtycke och har för detta uppställts särskilda

villkor, kan jämväl i det rike, där företaget skall verkställas, fråga om

företagets tillåtlighet och villkoren därför avgöras av Konungen.

Tillståndets innehåll.

Art. 21.

1. Tillstånd till ett företag meddelas av vederbörande myndighet i det rike,

där företaget skall verkställas. Tillståndet skall innehålla ej mindre de villkor,

som föreskrivas av detta rike, än även de villkor, som må hava uppställts

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 2 SO.

23

för det andra rikets samtycke enligt art. 13. I tillståndet skall tillika intagas

erinran därom, att det icke är gällande i det andra riket med mindre sökanden

av vederbörande myndighet i detta rike inhämtat sådan förklaring, som avses

i art. 22.

2. Då slutligt beslut meddelats av det rike, där företaget skall äga rum,

skall avskrift därav översändas till det andra riket samtidigt med att beslutet

tillställes sökanden.

Tillståndets rättsverkan i det andra riket.

Art. 22.

1. Då tillstånd till ett företag meddelats och vunnit laga kraft, har sökanden

att inom 180 dagar därefter hos vederbörande myndighet i det andra riket

inhämta denna myndighets förklaring, att tillståndet tillkommit i den ordning,

som är föreskriven i denna konvention. Sökes ej förklaring inom tid, som

nu sagts, må företaget ej verkställas utan att nytt tillstånd meddelas.

2. Därest det strömfall eller den fasta egendom eller det samfärdsels- eller

det flottningsintresse, för vars räkning tillstånd till företaget meddelats, hör

till det andra riket, må förklaring icke lämnas med mindre beslut meddelats

rörande vad enligt art. 3 mom. 2 må bliva föreskrivet.

3. Har sådan förklaring lämnats, åligger envar inom samma rike att mot

ersättning avstå den fasta egendom, som erfordras, samt tåla det intrång och

den skada eller olägenhet, som vållas genom företaget, allt i överensstämmelse

med lagen i detta rike.

Avgift för ansökans behandling.

Art. 23.

Skall enligt lagen i ettdera riket utgå avgift såsom bidrag till kostnaden för

behandling av ansökningen inom detta rike, må beloppet efter omständigheterna

nedsättas under vad eljest kan vara bestämt.

Tillsyn och underhåll.

Art. 24.

1. Beträffande tillsyn å ett företag och underhållet därav gäller lagen i

det rike, där företaget verkställts, dock skall i fråga om åtgärder inom det

andra riket till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet lagen

i detta rike äga tillämpning. Båda rikenas inbyggare skola äga samma rätt

att tillvarataga sina intressen.

2. Vad angår ersättning för skada och olägenhet, som vållas genom bristande

underhåll, gäller lagen i det rike, där skadan eller olägenheten uppstår.

3. Rörande hushållningen med och framsläppande av vatten skall vad i

denna artikel stadgas med avseende å tillsyn och underhåll äga motsvarande

tillämpning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Nedläggande.

Art. 25.

1. Beträffande nedläggande av ett företag gäller lagen i det rike, där företaget

verkställts. Båda rikenas inbyggare skola äga samma rätt att tillvarataga

sina intressen. Härvid skola bestämmelserna i art. 15 och 16 äga motsvarande

tillämpning.

2. ,Vad angår skada och olägenhet, som vållas genom ett företags nedläggande,

skola bestämmelserna i art. 6 äga motsvarande tillämpning.

Samfärdsel och flottning.

Art. 26.

Med avseende å öppnande, bibehållande eller begagnande av farled eller

flottled i vattendrag, varom i art. 1 mom. 2 sägs, skola vartdera rikets inbyggare

i det andra riket åtnjuta samma rättigheter och vara underkastade samma

förpliktelser som detta rikes egna inbyggare. Vartdera riket må dock

meddela särskilda föreskrifter om skyldighet för inbyggare i det andra riket

att ställa säkerhet för de förpliktelser, som åligga dem såsom flottande.

Särskilda bestämmelser.

Undersökningsarbeten.

Art. 27.

I fråga om undersökningsarbeten som förberedelse till ett företag skola vartdera

rikets inbyggare inom det andra riket åtnjuta samma rättigheter och vara

underkastade samma förpliktelser som detta rikes egna inbyggare.

Tidsfrister.

Art. 28.

Skall enligt lagen i ettdera riket något påbörjas eller fullgöras inom bestämd

tidsfrist efter det tillstånd till ett företag meddelats, skall fristen räknas från

den tidpunkt, då sådan förklaring, som avses i art. 22, utfärdats.

Ombud.

Art, 29.

1. Den, som äger tillstånd till ett företag, kan av vederbörande myndighet

i det av rikena, där han icke har hemvist, föreläggas att utse ett av denna myndighet

godkänt ombud, som är bosatt inom riket och som skall äga att å hans

vägnar svara vid domstolar och hos andra myndigheter samt mottaga meddelanden

i tvister och andra angelägenheter, som röra företaget. Ombudets

namn och adress skola anmälas hos vederbörande myndighet i sistnämnda rike

för att kungöras för allmänheten. Iakttages ej vad sålunda är föreskrivet, må

denna myndighet utse ombud.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr gSO.

25

2. Har den, som idkar {lottning inom ettdera riket, icke där sitt hemvist,

skola bestämmelserna i mom. 1 äga motsvarande tillämpning, med mindre han

företrädes av en i överensstämmelse med lagen i detta rike bildad flottningsförening.

V erkställighet.

Art. 30.

1. Lagakraftvunnen dom eller lagakraftvunnet utlåtande i ettdera riket

angående ett företag eller angående samfärdsel eller flottning, som avses i

denna konvention, skall, såframt domen eller utlåtandet kan verkställas i detta

rike och avser annat än straff, på begäran omedelbart verkställas i det andra

riket.

2. Hade den förpliktade icke medborgarskap eller hemvist i det rike, där

domen eller utlåtandet meddelats, kan verkställighet ej påfordras, med mindre

han inställt sig i rättegången eller ock stämningen i behörig tid lagligen delgivits

antingen honom personligen eller hans enligt bestämmelserna i art. 29

utsedda ombud.

3. Vad i mom. 1 stadgas om dom eller utlåtande skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annat beslut eller fordran i ettdera riket, som enligt

lagen i detta rike må verkställas eller utsökas såsom lagakraftvunnen dom.

4. Framställning om erhållande av verkställighet göres och mottages i

Norge av vederbörande departement samt i Sverige av utrikesdepartementets

rättsavdelning eller vederbörande länsstyrelse. Vid framställningen skall fogas

bevis av den myndighet, som gör framställningen, att domen, utlåtandet, beslutet

eller fordringen uppfyller de här ovan stadgade villkor för verkställighet.

5. Verkställigheten sker i vartdera riket enligt där gällande lag. Förmånsrätt,

som enligt ettdera rikets lag är tillagd fordran på avgifter eller

fonder, kan dock icke göras gällande. Belopp, som inflyter, översändes till

den myndighet, som gjort framställningen.

6. Kostnadsersättning, som ålagts den förpliktade i anledning av frågans

prövning, kan indrivas enligt reglerna i denna artikel.

Företag utan tillstånd.

Art, 31.

Har ett företag verkställts utan tillstånd, skola i fråga om företagets laglighet

båda rikenas inbyggare äga samma rätt att tillvarataga sina intressen.

Sammanslutningar.

Art 32.

Vad i denna konvention är stadgat i fråga om rättigheter och förpliktelser

inom ettdera riket för det andra rikets inbyggare skall jämväl äga tillämpning

beträffande riket och dess kommuner samt där hemmahörande bolag, föreningar

och stiftelser. Med kommun förstås här jämväl landsting (fylkeskommun).

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 836.

Statsföretag.

Art. 33.

Skall ettdera riket för egen räkning verkställa ett företag, må den i konventionen

stadgade ordningen för frågans behandling jämkas.»

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer och gäller så länge

konventionen bibehåller giltighet.

Med avseende å anläggning, arbete eller åtgärd, som utförts eller påbörjats

före nämnda dag eller verkställes därefter med stöd av tidigare meddelat tillstånd,

skola äldre bestämmelser fortfarande gälla. Konventionens bestämmelser

i artiklarna 24 och 25 skola dock äga tillämpning jämväl å sådana företag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

27

Förslag

till

Lag

med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av svensknorska

vattenrättskonventionen av den 11 inaj 1929.

Härigenom förordnas, att vid tillämpning här i riket av den mellan Sverige

och Norge den 11 maj 1929 avslutade konventionen angående vissa frågor rörande

vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention) följande skall iakttagas:
-

Företag, varom ansökan göres här i riket.

1 §•

Ansökan i mål, som jämlikt konventionen anhängiggöres vid vattendomstol,

skall ingivas i ett exemplar utöver det antal, som för varje särskilt fall eljest

finnes föreskrivet.

År i fall då enligt art. 14 av konventionen ansökan skall vara åtföljd av

förklaring, som där avses, sådan förklaring ej bilagd ansökningen, skall den

avvisas. Göres ansökan om förordnande av förrättningsman till syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen, må i fall, som nu nämnts, förordnande ej meddelas

med mindre sådan förklaring föreligger. Vad nu sagts skall dock icke

äga tillämpning i fråga om ansökan av norska staten.

2 §■

Vad i vattenlagen stadgas om ansökans innehåll skall äga tillämpning jämväl

i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift å där

belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare

till sådan fastighet eller å de ersättningsbelopp, som böra utgå till ägare

eller annan för skada å egendom i Norge.

I kungörelse, som utfärdas om ansökningen, skall i vad angår företagets

verkningar i Norge allenast intagas uppgift å det vattenområde, som där kan

komma att röna inverkan av företaget.

B §•

Vattenrättsdomaren åligger, så snart kungörelse utfärdats om ansökningen,

att översända ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen till

utrikesdepartementet för att tillställas vederbörande norska myndighet. Sedan

den förberedande skriftväxlingen avslutats, må fortsatt behandling av målet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Kungl. Maj ds proposition nr 286.

icke äga ram, innan från utrikesdepartementet kommit underrättelse, som i

4 eller 5 § sägs.

Skall frågan behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, åligger

förrättningsmannen, så snart sammanträde med sakägarna utsatts, att till

utrikesdepartementet översända avskrift av ansökningshandlingarna jämte uppgift

om tid och plats för sammanträdet; och må innan underrättelse, som nyss

nämnts, kommit förrättningsmannen till handa ej meddelas slutligt utlåtande

angående företaget.

Finner vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen med hänsyn till omfattningen

och beskaffenheten av den utredning, som ytterligare är av nöden,

att frågan bör behandlas av kommission, äger han att därom insända framställning

till utrikesdepartementet, varefter Konungen meddelar beslut i anledning

av framställningen.

4 §.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att samtycke å norsk

sida ej erfordras eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor,

skall underrättelse därom meddelas vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas vattenrättsdomaren

eller förrättningsmannen; och varde ansökningen av vattendomstolen eller synemännen

avslagen.

5 §•

Där för samtycke, som å norsk sida givits, uppställts särskilda villkor, ankommer

på Konungens beslut, huruvida Konungen vill förbehålla sig prövningen

av fråga, som avses i andra punkten av art. 20 i konventionen. Sedan

den prövning, som därav må föranledas, ägt rum, skall underrättelse om Konungens

beslut ävensom de från norsk sida meddelade villkoren tillställas vattenrättsdomaren

eller förrättningsmannen för den vidare prövning, som med

iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets avgörande.

Äger Konungen enligt första stycket förbehålla sig prövningen av viss fråga

och är företaget av sådan beskaffenhet att på grund av bestämmelse i vattenlagen

fråga angående företaget kunnat hemställas Konungens prövning, skall

den prövning, som sålunda i särskilda hänseenden kan ankomma å Konungen,

företagas i ett sammanhang.

6 §.

Stadgandet i art. 7 av konventionen om meddelande av tillstånd för bestämd

tid skall icke äga tillämpning i vad angår strömfall eller fast egendom eller

intresse här i riket, för vars räkning företaget skall verkställas.

Meddelas tillstånd för bestämd tid, skola i fråga om strömfall eller fast

egendom eller intresse, som därav beröres, vattenlagens bestämmelser om nyprövning

icke gälla. Tiden för tillståndet må icke sättas längre än till 60 år

från det kalenderår, under vilket företaget enligt därom meddelad bestämmelse

skall hava fullbordats.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kunrjl. Maj:ts proposition nr 336.

7 §.

Där kungörelse eller annat meddelande, som enligt vattenlagen skall införas

i ortstidning, rör sakägare i Norge, skall ett exemplar av kungörelsen eller

meddelandet översändas till utrikesdepartementet för att jämlikt art. 15 i

konventionen tillställas vederbörande norska myndighet.

Vattenlagens bestämmelser om underrättelse till styrelse eller förvaltning,

som avses i 10 kap. 8 § andra stycket och 40 §, samt om delgivning av kungörelse

eller annat meddelande på sätt om stämning är stadgat skola gälla även

vad angår sakägare i Norge.

Företag, varom ansökan göres i Norge.

8 §.

Förklaring, som avses i art. 14 av konventionen, meddelas av Konungen.

Den, som vill erhålla sådan förklaring, har att till vattenrättsdomaren ingiva

ansökan därom. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av

det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Vattenrättsdomaren

översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesdepartementet.

9 §•

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndighet i Norge,

inkommit till utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor tillställas

vattenrättsdomaren. Vad nu sagts skall jämväl gälla i fråga om upplysningar,

som avses i tredje punkten av art. 15 i konventionen.

Sedan de i första stycket avsedda handlingarna inkommit till vattenrättsdomaren,

åligger denne att ofördröjligen utfärda kungörelse om ansökningen.

Kungörelsen skall innehålla dels uppgift om företagets beskaffenhet och omfattning

samt de verkningar, som därav kunna väntas uppkomma inom svenskt

område, dels underrättelse ej mindre om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet

framställa erinran i anledning av företaget, har att iakttaga, än ock

''därom, att erinringar i anledning av ansökningen må inom viss, i kungörelsen

utsatt tid insändas till vattenrättsdomaren. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande,

att ett exemplar av ansökningshandlingarna finnes tillgängligt

å vattendomstolens kansli eller å annan lämplig plats, som vattenrättsdomaren

bestämmer. Genom vattenrättsdomarens försorg skall kungörelsen så snart

ske kan införas i en eller flera av ortens tidningar samt i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall tillika översändas till utrikesdepartementet.

Inkommer efter det kungörelse utfärdats från myndighet i Norge underrättelse

om frågans fortsatta behandling därstädes, skall ock sådant meddelande

kungöras på sätt nu sagts.

År företaget av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket

uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

10 §.

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel

eller flottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenregleringseller

torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan

motses, åligger vattenrätts domaren att inhämta yttrande från myndighet, som

i sådant hänseende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse

eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas

inom den tid för erinringars framställande, som bestämts i kungörelsen.

11 §•

Sedan den enligt 9 § utsatta tid för erinringars insändande utgått, åligger

vattenrättsdomaren att till Konungen avgiva yttrande huruvida enligt art. 12

av konventionen samtycke till företaget å svensk sida må anses erforderligt

ävensom huruvida till följd av omfattningen och beskaffenheten av den utredning,

som ytterligare är av nöden, frågan angående företaget bör behandlas av

kommission. Därest det med hänsyn till utredningens fullständighet kan ske,

bör vattenrättsdomaren tillika meddela huruvida enligt hans åsikt samtycke

bör lämnas och för sådant fall avgiva förslag till de villkor, som därför böra

uppställas. Yttrandet skall åtföljas av samtliga till ärendet hörande handlingar.

Avskrift av Konungens beslut i ärendet tillställes vattenrättsdomaren.

12 §.

"Vid avgivande av yttrande, som avses i 8 eller 11 §, bör vattenrättsdomaren,

där frågans beskaffenhet det påkallar, samråda med vattenrättsingenjörerna.

För överläggning med vattenrättsdomaren må ock vattenrättsnämndeman

tillkallas. Erfordras särskild undersökning, äger vattenrättsdomaren uppdraga

åt vattenrättsingenjörerna eller någon av dem att med eller utan biträde

av vattenrättsnämndeman verkställa sådan.

Kostnaden för undersökningen så ock utgifter i anledning av kungörelser

och dylikt gäldas av statsmedel.

13 §.

I fråga om företag, som skall verkställas för svenska statens räkning, äger

Konungen förordna, att frågan om samtycke till företaget skall behandlas i

annan ordning än här ovan i 9—12 §§ är föreskriven. Stadgandet i 9 § skall

dock jämväl för sådant fall gälla i vad därmed avses att bereda sakägare

kännedom om ansökningen och dess behandling samt om vad de hava att iakttaga,

därest de vilja hos norsk myndighet framställa erinran i anledning av

företaget.

14 §.

Förklaring, som avses i art. 22 av konventionen, meddelas av vattendomstol.

Ansökan om sådan förklaring ingives till vattenrättsdomaren i tre exemplar.

Göres ansökan efter utgången av den i art. 22 stadgade tid, skall den av vattenrättsdomaren

avvisas.

I samband med förklaring, som i första stycket nämnts, skall ock prövning

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

31

äga rum av fråga, som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffenhet

att besked däri skolat enligt vattenlagen upptagas i medgivande till företaget.

Hava ansökningshandlingarna ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller

finner vattenrättsdomaren flera exemplar vara erforderliga eller innehålla icke

handlingarna nödiga upplysningar för behandlingen av fråga, som i denna paragraf

avses, äger vattenrättsdomaren förelägga sökanden att inom viss tid fullständiga

vad sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen

må förklaras förfallen.

15 §.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 §, skall i tillämpliga delar

gälla vad beträffande ansökningsmål är i vattenlagen stadgat.

16 §.

Då förklaring, som i 14 § sägs, meddelats och vunnit laga kraft, skall rörande

de förhållanden, som äro av vikt för kännedom om de rättigheter och

skyldigheter här i riket, vilka för framtiden äro förenade med företaget, ske inskrivning

i vattenboken; och gälle beträffande sådan inskrivning i tillämpliga

delar vad om inskrivning av beslut, som avses i 12 kap. 3 § vattenlagen, är

stadgat.

17 §.

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 §, upptages av vattenrättsdomaren

i den vattendomstol, inom vilkens område den inverkan å vattenförhållandena,

varom är fråga, uppkommer.

Särskilda bestämmelser.

18 §.

Vad i vattenlagen stadgas om skyldighet att taga del i kostnaden för ett företag

eller att utgiva bidrag till detta skall äga tillämpning jämväl å företag,

som enligt konventionen verkställes till förmån för strömfall eller fast egendom

eller intresse här i riket, dock att hänsyn må tagas allenast till båtnad, som

här uppkommer genom företaget.

Skall till följd av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen, skyldighet

att taga del i ett företag åvila jämväl fast egendom eller intresse i Norge,

må vid tillämpningen av denna paragraf såsom kostnad för företaget anses

allenast den del därav, som enligt nämnda överenskommelse faller å egendom

eller intresse här i riket.

19 §''

Fråga om godkännande av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen,

prövas beträffande företag, varom ansökan göres här i riket, i samband

med tillstånd till företaget samt eljest i den ordning, som i 14 och 15 §§ är för

där avsett fall föreskriven.

20 §.

År med vattenreglering enligt vattenlagen förenad skyldighet för ägare av

strömfall att erlägga regleringsavgiftcr, skall vad sålunda stadgats lända till

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

efterrättelse jämväl i fråga om företag, vartill tillstånd meddelas enligt konventionen,

dock att sådan skyldighet icke må åläggas till förmån för intressen utom

riket samt att hänsyn må tagas allenast till den ökning i uttagbar vattenkraft,

som här vinnes genom företaget. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om skyldighet för ägare av strömfall här i riket att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd.

Avgift, som avses i första stycket, må, därest det med hänsyn till avgiftsskyldighet,

som ålagts enligt art. 8 av konventionen, eller andra omständigheter

finnes skäligt, sättas lägre än vad eljest är stadgat eller ock helt eftergivas.

21 §.

Vad i 12 § är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl

i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konventionen

framställning inkommer till vattenrättsdomaren.

Vill myndighet här i riket inhämta upplysning, som avses i nämnda artikel,

skall framställningen därom insändas till utrikesdepartementet för att tillställas

vederbörande norska myndighet.

22 §.

Fråga om ställande av säkerhet, som avses i art. 11 av konventionen, prövas

beträffande företag, varom ansökan göres här i riket, i samband med tillstånd

till företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den

ordning, som i 14 och 15 §§ är för där avsett fall föreskriven. Angående sådan

säkerhet skall vad i 14 kap. 8 § vattenlagen är stadgat äga tillämpning.

23 §.

Föreläggande, varom stadgas i art. 29 av konventionen, meddelas av Konungens

befallningshavande i det län, där företaget verkställes eller den flottled,

varom fråga är, framgår eller, om företaget verkställes i Norge, inverkan

å vattenförhållandena till följd av företaget uppkommer.

Då ombud enligt nämnda artikel utsetts, skall underrättelse därom jämte

uppgift å ombudets namn och adress införas i en eller flera av ortens tidningar

samt i allmänna tidningarna. Sker ändring i förhållande, som tidigare

kungjorts, skall den på samma sätt offentliggöras. Uppgifter, som nu nämnts,

skola tillika upptagas i särskild, hos Konungens befallningshavande tillgänglig

förteckning.

Kostnad för kungörelse, som avses i denna paragraf, må uttagas i den ordning,

som angående lösen för expedition är föreskriven.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 230.

33

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats
rådet

å Stockholms slott den 22 mars 1929.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för kommunikations- och jordbruksdepartementen anför chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bissmark:

Vissa vattenrättsliga spörsmål mellan Sverige och Norge äro ordnade genom

konventionen den 26 oktober 1905 angående gemensamma sjöar och vattendrag.

Sedan från norsk sida gjorts framställning om svenska regeringens

medverkan till en förberedande utredning av frågan om ändring i och tillägg

till denna konvention, har ministern för utrikes ärendena enligt nådigt bemyndigande

i och för dylik utredning tillkallat två sakkunniga, vattenrättsdomaren

numera regeringsrådet N. Gärde samt tillförordnade förste byrådirektören

i vattenfallsstyrelsen A. Westerlind. Å norsk sida ha likaledes

två sakkunniga utsetts. Efter gemensamma överläggningar ha de sakkunniga

uppnått enighet om och den 19 december 1928 undertecknat ett å såväl

svenska som norska språken avfattat förslag till vattenrättskonvention

mellan de båda länderna, avsedd att ersätta 1905 års konvention, jämte tillhörande

protokoll. Till övervägande del äro bestämmelserna i konventionsförslaget

av allmän lags natur. För att bliva gällande här i riket måste de

följaktligen fastställas i den ordning, som är föreskriven beträffande sådan

lag. I avseende å tillämpningen erfordras därjämte vid sidan av konventionen

vissa föreskrifter, som likaledes böra antagas i nyssnämnda ordning. De

svenska sakkunniga ha därför utarbetat förslag till dels lag om giltighet här i

riket av en mellan Sverige och Norge den avslutad konvention an
gående

vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention),

dels lag med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den

mellan Sverige och Norge den ingångna vattenrättskomentionen.

Genom ett den 31 januari 1929 avgivet betänkande ha berörda konventionsoch

författningsförslag jämte motiv ävensom det till konventionsförslaget hörande

protokollet överlämnats till ministern för utrikes ärendena.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 200 haft. (Nr 236.)

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av vattenfallsstyrelsen

samt delegerade inom styrelsen för svenska vattenkraftföreningen. Förslagen

ha därvid tillstyrkts, frånsett en av vattenfallsstyrelsen gjord erinran av huvudsakligen

formell natur.

De sakkunnigas betänkande ävensom de däröver avgivna yttrandena torde

såsom bilagor få åtfölja detta protokoll.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande

lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål

inhämtas genom utdrag av protokollet; därvid föredraganden, under förmälan

att länsstyrelserna i de sju län, som gränsa mot Norge, beretts tillfälle att

före den 15 april 1929 yttra sig i ärendet, tillika anhåller, att, i den mån från

nämnda länsstyrelser yttranden inkomma, dessa måtte få överlämnas till lagrådet

för övervägande i samband med utlåtandet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

35

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 25 april

1929.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet den 22 mars 1929, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

över upprättade förslag till lag om giltighet här i riket av en mellan Sverige

och Norge den avslutad konvention angående vissa frågor rö
rande

vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention) samt lag med vissa

föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den mellan Sverige och

Norge den ingånga vattenrättskonventionen.

Sedan länsstyrelserna i de sju län, som gränsa mot Norge, beretts tillfälle

att före den 15 april 1929 yttra sig i ärendet, hade, jämlikt Kungl. Maj:ts i

samband med nämnda remiss fattade beslut, av dessa länsstyrelser avgivna yttranden

i ärendet överlämnats till lagrådet för övervägande vid avgivandet av

det infordrade utlåtandet.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av extra ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrättsrådet

Ragnar Gyllenswärd.

Lagrådet fann förslagen föranleda följande erinringar.

Förslaget till lag om giltighet bär i riket av en mellan Sverige och

Norge den avslutad konvention angående vissa frågor rörande

''vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention).

Vid granskning av konventionsförslaget har lagrådet visserligen funnit detsamma

på några punkter lämna rum för erinringar. Dessa hänföra sig emellertid

huvudsakligen därtill, att vissa bestämmelser, exempelvis i art. 5 och

art. 8 mom. 2, icke blivit avfattade med önskvärd tydlighet — något som vä
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

sentligen torde finna sin förklaring däri, att man vid förslagets utarbetande

haft att taga hänsyn till de båda ländernas ganska olikartade lagstiftningar på

ifrågavarande område. Med hänsyn härtill och då vid tolkningen av sådana,

på mera obestämt sätt formulerade stadganden erforderlig ledning i allmänhet

lärer kunna hämtas ur de vid förslaget fogade motiven, anser sig lagrådet kunna

tillstyrka, att detsamma lägges till grund för svensk lagstiftning.

Av det föreliggande förslaget till lag, varigenom åt konventionens bestämmelser

skulle beredas giltighet här i riket, synes framgå, att denna lag skulle

avse konventionen i dess helhet. Varken art. 34, som handlar om konventionens

ratificerande, eller vad art. 35 innehåller om dess giltighetstid och om

upphävande av 1905 års konvention är emellertid av beskaffenhet att böra

införas i svensk lag. Uteslutas dessa stadganden, torde den övergångsbestämmelse,

som i övrigt innefattas i art. 35, erhålla plats i lagen efter stadgandet

om dess giltighetstid.

Därest en i konventionen upptagen bestämmelse har karaktären av ett medgivande

för vartdera riket att i något hänseende förfara på visst sätt, är,

strängt taget, ej heller en sådan bestämmelse ägnad att upptagas i den svenska

lagen. Det står nämligen varje rike fritt att vid utformandet av den inre lagstiftning,

som föranledes av konventionen, lämna ett sådant medgivande helt eller

delvis obegagnat. Så skulle t. ex. för Sveriges del ske, om, såsom nu föreslås,

i 6 § av den svenska tillämpningslagen bestämmes, att stadgandet i art. 7 av

konventionen därom, att tillstånd till ett företag må meddelas för bestämd tid,

icke skall äga tillämpning i vad angår strömfall eller fast egendom eller intresse

här i riket, för vars räkning företaget skall verkställas. Den bristande

överensstämmelse, som, på sätt vattenfallsstyrelsen i sitt utlåtande över de

sakkunnigas betänkande erinrat, i detta fall skulle föreligga mellan konventionen

och den svenska lagen, är visserligen endast skenbar. För ett tydligt

utmärkande av rätta förhållandet mellan konventionen och den svenska lagstiftningen

torde det dock vara lämpligt, att i den lag, varigenom konventionens

bestämmelser skulle erhålla giltighet här i riket, intages en erinran om

att vid tillämpningen av dessa bestämmelser skola iakttagas de föreskrifter,

som innefattas i tillämpningslagen.

Genom vad sålunda föreslagits bliva visserligen de anmärkta formella oegentligheterna

icke helt avhjälpta. För deras fullständiga undanröjande vore nödvändigt

att ■— såsom oftast plägar ske när åt en internationell konvention

å civilrättens område skall beredas giltighet i vårt land —- utarbeta en lag,

innehållande konventionens bestämmelser allenast i den mån de böra gälla såsom

svensk civillag samt dessutom erforderliga tillämpningsstadganden. Men

med hänsyn å ena sidan till de stora svårigheter, vilka i detta fall skulle möta

vid utarbetandet av en dylik lag, samt å andra sidan därtill, att förevarande

lagstiftning kan komma att tillämpas allenast i ett ringa antal fall, har lagrådet

funnit sig böra begränsa sin hemställan på sätt ovan angivits.

Giltighetslagen bör, liksom för övrigt även tillämpningslagen, träda i kraft

den dag, som blir bestämd för konventionens ikraftträdande.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ä3C.

37

Förslaget till lag med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i

riket av den mellan Sverige och Norge den ingångna vatten
rättskonventionen.

I den ingress, varmed lagen bör förses, bör angivas, att lagen innehåller föreskrifter

att iakttagas vid konventionens tillämpning.

3—5 §§.

I mål, som anhängiggjorts vid svensk vattendomstol, får enligt första stycket

av 3 § efter avslutandet av den förberedande skriftväxlingen fortsatt behandling

av målet icke äga rum, innan från utrikesdepartementet kommit besked,

att hinder för målets återföretagande ej möter; liknande regel skall

enligt paragrafens andra stycke gälla, då målet handlägges vid syneförrättning.

Uppskovet avser ordnandet av frågan om samtycke från Norge, och

beskedet skall, sasom av en jämförelse med 4 och 5 §§ framgår, givas i följande

fall: när samtycke a norsk sida funnits icke vara erforderligt, när samtycke

givits utan att därför uppställts villkor, när, sedan å norsk sida uppställts

villkor för samtycke, Konungen icke funnit nödigt förbehålla sig sådan

prövning, som avses i andra punkten av konventionens art. 20, när Konungen

vid sadan provning funnit företaget tillåtligt och slutligen när Konungen därvid

funnit företaget icke böra tillåtas. I sistnämnda fall kan, likasom i det

uti 4 § andra stycket omförmälda, företaget icke komma till stånd, men målet

måste dock vinna slutlig behandling.

Enär bestämmelserna i förevarande paragrafer synas bliva onödigt invecklade

genom föreskriften om nämnda besked, att hinder för målets fortsatta behandling

ej möter, hemställer lagrådet, att i 3 § första stycket orden »besked,

att hinder därför ej möter» ersättes med »underrättelse, som i 4 eller 5 §

sägs», att i 3 § andra stycket ordet »besked» utbytes mot »underrättelse» och i

samband därmed »underrättelse om tid och plats» ändras till »uppgift om tid

och plats», att i 4 § första stycket orden »jämte sådant besked som i 3 §

sägs» fa utga samt att i 5 § första stycket orden »avskrift av» utbytas mot

»underrättelse om» och orden »jämte besked, som i 3 § sägs» få utgå.

Då vid samtycke, som från norsk sida givits till företag i Sverige, fästats

vissa villkor, kan Konungen enligt första stycket av 5 §, som härvid stöder

sig på art. 20 i konventionen, förbehålla sig prövningen av fråga om

företagets tillåtlighet och om villkoren därför. Prövningen avser uppenbarligen

närmast att tillse, om med hänsyn till de från norsk sida uppställda

villkoren företaget bör fa komma till stånd och under vilka

villkor från svensk sida det bör ske. Såsom av motiven framgår, har emellertid

ansetts lämpligt att, då villkor från norsk sida uppställts, bereda Konungen

möjlighet att pröva företagets tillåtlighet över huvud och sålunda även

i hänseenden, vari enligt vanliga regler prövningsrätt skulle tillkomma annan

myndighet. Mot denna ståndpunkt, såvitt den innebär icke blott att Konun
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 286.

gen kan i dessa fall vägra tillåtelse till företaget eller uppställa särskilda villkor

för dess utförande utan även att ett Konungens beslut, att företaget tillätes,

blir bindande för den myndighet, som formellt har att meddela tillståndet, synas

betänkligheter kunna göras gällande. Då emellertid redan enligt gällande

vattenlag Konungen i vissa fall tillägges befogenhet att avgöra, huruvida

trots den skada å enskilda intressen, som förorsakas genom ett företag, detsamma

må komma till stånd, och det synes bidraga till önskvärd enkelhet, att

Konungen äger förbehålla sig prövningen i hela den utsträckning, som finnes

lämplig, torde förslaget i denna del kunna godtagas.

Med stadgandet i andra stycket av 5 § lärer vara avsett att uttrycka, att i de

åsyftade fallen den prövningsrätt, som enligt särskilda paragrafer i vattenlagen

kan tillkomma Konungen, icke skall utövas i den ordning där sägs; prövningen

ur de synpunkter, som föranlett bestämmelserna i dessa paragrafer, bör

enligt förslaget i förekommande fall ske vid den prövning, som Konungen enligt

första stycket företager. För tydligare uttryckande av den avsedda meningen

torde stadgandet böra något omformuleras.

7 §.

Denna paragraf synes böra förtydligas, särskilt så, att av densamma framgår,

att, såsom lärer vara avsett, undantag från vattenlagens regler om kallelser

och andra meddelanden till sakägare icke skall, vad angår sakägare i

Norge, gälla beträffande underrättelser, som skola tillställas de i 10 kap. 8 §

andra stycket och 40 § vattenlagen avsedda styrelser och förvaltningar, samt ej

heller meddelanden, som skola delgivas på sätt, som för delgivande av stämning

är stadgat.

23 §.

Enligt denna paragraf skall länsstyrelse vara behörig myndighet för meddelande

av föreläggande för den, som erhållit tillstånd till företag i Sverige

men ej har hemvist här i riket, att utse någon här bosatt person att vara hans

ombud med avseende å företaget. För att länsstyrelserna skola kunna fullgöra

den funktion, som sålunda skulle utövas av dem, böra de från vattenrättsdomarna

erhålla underrättelse om beviljade tillstånd. Lagrådet förutsätter

därför, att stadgande härom utfärdas i administrativ ordning. Till ett

dylikt stadgande kunde lämpligen fogas åläggande för vattenrättsdomaren att

tillika avgiva yttrande, huruvida ombud är behövligt.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr 236.

39

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärcnden, hållet in
för

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 april 1929.

N äivarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

LCbeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för kommunikations- och jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bissmark, frågan om godkännande av ett av svenska

och norska sakkunniga avgivet förslag till svensk-norsk vattenrättskonvention.

Föredraganden anför:

Enligt statsrådsprotokollet den 22 mars 1929 — vid vilket såsom bilaga A

fogats av de sakkunniga avlämnat betänkande med bland annat omförmälda

konventionsförslag — har lagrådets utlåtande infordrats över förslag, som de

sakkunniga i samband med konvention sförslaget upprättat i avseende å den

lagstiftning, som ''påkallas å svensk sida, därest den föreslagna konventionen

ratificeras.

Lagrådet har den 25 april 1929 avgivit utlåtande, däri lagrådet vid granskning

av föreliggande förslag till lag, varigenom åt konventionens bestämmelser

skulle beredas giltighet här i riket, funnit sig kunna tillstyrka, att konventionsförslaget

lägges till grund för svensk lagstiftning. Vid avgivande av sitt

utlåtande har lagrådet tagit i övervägande jämväl de yttranden över de sakkunnigas

betänkande, vilka efter remissen till lagrådet inkommit från länsstyrelserna

i de sju län, som gränsa mot Norge. Länsstyrelserna hava tillstyrkt

eller lämnat utan erinran de sakkunnigas förslag. Dock har länsstyrelsen

i Värmlands län förklarat sig instämma i den anmärkning mot art. 7

i konventionen, som vattenfallsstyrelsen framställt i det vid omförmälda statsrådsprotokoll

såsom bilaga B fogade utlåtandet. Vidare har länsstyrelsen

i Norrbottens län ifrågasatt en jämkning beträffande avfattningen av art. 2,

som enligt länsstyrelsens förmenande måhända icke omfattade det fall att i

avseende å sjöar, vilka, på sätt förekomme, avbördade sitt vatten dels till Atlantiska

havet och dels till Östersjön, sådan åtgärd vidtoges, att till minskning

av vattenföringen inom det ena landet mera vatten än förut avrunne till det

andra landet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Departe
ments
chefen.

Lika med de sakkunniga finner jag, att konventionen den 26 oktober 1905

mellan Sverige och Norge angående gemensamma sjöar och vattendrag, vilken

det nu framlagda förslaget avser att ersätta, icke längre erbjuder en tillfredsställande

lösning av de vattenrättsliga spörsmål, som kunna uppkomma

mellan rikena. En ny överenskommelse i ämnet torde därför vara av behovet

påkallad, och då de föreskrifter, som upptagas i förslaget, synas innefatta en

för riket antaglig lösning av däri avhandlade frågor, lärer förslaget böra å

svensk sida godkännas. Till denna uppfattning ha ock samtliga de myndigheter

och andra, som avgivit yttranden i ärendet, anslutit sig. Väl har vattenfallsstyrelsen,

med instämmande av länsstyrelsen i Värmlands län, funnit bristande

överensstämmelse föreligga mellan art. 7 av konventionen och den tillämnade

svenska lagstiftningen. Detta är emellertid, på sätt även lagrådet framhållit,

allenast skenbart fallet och för övrigt kan i enlighet med vad lagrådet

hemställt rätta förhållandet utmärkas genom att en erinran om föreskrifterna

i den föreslagna tillämpningslagen intages i den lag, varigenom konventionens

bestämmelser skulle erhålla giltighet här i riket. Vad ater beträffar den anmärkning,

som i fråga om art. 2 av konventionen framställts av länsstyrelsen i

Norrbottens län, lärer få anses, att jämväl åtgärd av det slag, länsstyrelsen

omnämnt, innefattar sådan överföring av vatten, som avses i denna artikel.

På grund av vad nu anförts tillåter jag mig förorda, att konventionsförslaget

godkännes av Kungl. Maj :t. I enlighet med önskemål från norsk sida lärer

vid undertecknandet av blivande överenskommelse med Norge kunna bestämmas,

att konventionen skall träda i kraft a trettionde dagen efter ratifikationernas

utväxlande. Erforderlig framställning rörande sadant undertecknande

torde senare i dag göras av ministern för utrikes ärendena. Därest Kungl. Maj:t

lämnar sitt bifall till konventionsförslaget, lärer detsamma, innan ratifikation

ifrågakommer, skola underställas riksdagens prövning. Till detta spörsmål

liksom till frågan om de lagstiftningsåtgärder, som efter vad förut sagts påkallas

av en eventuell ratifikation, torde jag sedan konventionen undertecknats

få återkomma.

Föredraganden uppläser härefter ifragavarande förslag till konvention mellan

Sverige och Norge angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk

vattenrättskonvention) samt hemställer, att nämnda förslag, däri införts förbehåll

varigenom överenskommelsens giltighet gjorts beroende av riksdagens

bifall, måtte vinna Kungl. Maj:ts godkännande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr %86.

41

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden. hållet inför

Hans Maj:t Kcmungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 april 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

LtiBECK, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Stbyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

1 :o)

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen

för justitiedepartementet beslutat godkänna upprättat förslag till konvention

mellan Sverige och Norge angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensknorsk

vattenrättskonvention), hemställer ministern för utrikes ärendena, efter

gemensam beredning med bemälde departementschef ävensom med cheferna

för kommunikations- och jordbruksdepartementen, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga

ministern för utrikes ärendena att på grundval av berörda förslag med

vederbörande ombud från norsk sida underteckna en konvention i överensstämmelse

med den text, som bilaga1 till protokollet i detta ärende utvisar.

Till vad ministern under ovanstående punkt hemställt, däruti

övriga statsrådsledamöter förenade sig, behagar Hans Maj :t

Konungen i nåder lämna bifall.

Ur protokollet:

Rolf Arfwedson.

1 Denna bilaga har här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 200 höft. (Nr 236.)

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 236.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 11 maj 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Ldbeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för kommunikations- och jordbruksdepartementen anför chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Bissmark:

Enligt statsrådsprotokollet den 26 april 1929 har Kungl. Maj:t godkänt ett

av svenska och norska sakkunniga upprättat förslag till konvention mellan

Sverige och Norge angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk

vattenrättskonvention). Sedermera har förslaget godkänts jämväl av norska

regeringen, varefter detsamma blivit denna dag av regeringarnas befullmäktigade

ombud undertecknat att såsom konvention gälla mellan Sverige och

Norge. Därvid har tillika överenskommits, att konventionen skall träda i kraft

å trettionde dagen efter ratifikationernas utväxlande. Såsom jag i omförmälda

statsrådsprotokoll erinrat, måste konventionen, innan ratifikation äger rum,

godkännas även av riksdagen.

I samband med frågan om inhämtande av sådant godkännande torde jämväl

böra komma under bedömande spörsmålet om de lagstiftningsåtgärder, vilka

för Sveriges del påkallas av en ratifikation av konventionen. Jag tillåter mig

sålunda nu anmäla lagrådets den 25 april 1929 avgivna utlåtande över de den

22 mars 1929 till lagrådet remitterade förslagen till dels lag om giltighet här

i riket av en mellan Sverige och Norge den avslutad konvention an
gående

vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention),

dels lag med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den mellan

Sverige och Norge den ingangna vattenrättskonventionen.

På sätt jag vid anmälan av frågan om Kungl. Maj:ts godkännande av konventionsförslaget

framhållit, har lagrådet vid granskning av förslaget till den

lag, varigenom konventionen skulle beredas giltighet här i riket, ansett sig

kunna tillstyrka, att densamma lägges till grund för svensk lagstiftning. I

övrigt har lagrådet beträffande detta lagförslag förordat, att därur uteslötes

dels stadgandet i art. 34 av konventionen, dels ock vad art. 35 innehölle om

dess giltighetstid och om upphävande av 1905 års konvention i liknande ämne,

att den övergångsbestämmelse, som i övrigt innefattades i art. 35, upptoges

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SS6.

43

först efter stadgandet om lagens giltighetstid samt att i lagen infördes en erinran

om bestämmelserna i den särskilda tillämpningslagen. Vad lagrådet

sålunda hemställt, har synts mig böra iakttagas. I fråga om tillämpningslagen

har lagrådet anmärkt, att i den ingress, varmed lagen skulle förses, borde

angivas, att lagen innehölle föreskrifter att iakttagas vid konventionens tilllämpning.

Vidare har lagrådet i huvudsakligen förtydligande syfte föreslagit

någon omformulering av 3—5 och 7 §§. Jämväl i dessa hänseenden har jag

ansett lagrådets hemställan höra biträdas. I övrigt har jag i likhet med

lagrådet funnit lagförslagen kunna godtagas. Dock ha vissa jämkningar av

formell natur synts böra vidtagas och i samband därmed paragrafföljden i

förslaget till tillämpningslag sålunda ändras, att stadgandet i 15 § upptages

först efter bestämmelserna i 16 och 17 §§. Härjämte kunna rubrikerna något

förkortas. Med hänsyn till den i samband med undertecknandet bestämda tiden

för konventionens ikraftträdande synes lämpligt, att ikraftträdandet av nu

ifrågavarande lagstiftning göres beroende av Konungens förordnande. Vid

meddelande av dylikt förordnande måste tydligen iakttagas, att, såsom lagrådet

erinrat, såväl giltighetslagen som tillämpningslagen böra träda i kraft

samma dag som konventionen. Till frågan om utfärdande i administrativ ordning

av ytterligare föreskrifter med anledning av konventionen torde jag framledes

få återkomma.

Jämlikt § 54 riksdagsordningen torde här förevarande spörsmål kunna föreläggas

årets riksdag utan hinder därav, att den för propositioners avlämnande

i allmänhet stadgade tid gått till ända.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

dels äska riksdagens godkännande av omförmälda konvention, dels i

samband härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

de nu omarbetade lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Dr protokollet:

H. Stefenson.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilaga A till statsrådsprotokollet den 22 mars 1929.

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG

TILL

SVENSK-NORSK VATTENRÄTTSKONVENTION

M. M.

AYGIVE T AV

INOM UTRIKESDEPARTEMENTET

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 200 häft. (Nr 236.)

5

opaginerad Kontrollera mot PDF

''V''\ •. ■ ■'' ''■ \ ; "V V«

)1

i

? • .* 7

*

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Till Hans Excellens Herr Ministern för utrikes ärendena.

Sedan från norsk sida gjorts framställning om svenska regeringens medverkan

till en förberedande utredning av frågan om ändring i och tillägg till konventionen

den 26 oktober 1905 mellan Sverige och Norge angående gemensamma

sjöar och vattendrag, har ministern för utrikes ärendena den 3 november

1925 enligt nådigt bemyndigande såsom sakkunniga i och för nämnda utredning

tillkallat undertecknad Gärde samt undertecknad Westerlind. Enligt

Kungl. Maj :ts förordnande den 18 juni 1926 har såsom sekreterare hos de svenska

sakkunniga från och med den 1 juli sistnämnda år tjänstgjort tillförordnade

revisionssekreteraren, numera extra ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning,

hovrättsassessorn Ragnar Gyllenswärd.

Till sakkunniga a norsk sida ha utsetts förutvarande generaldirektören vid

hovedstyret for Norges vassdrags- og elektrisitetsvesen, höiesterettsadvokaten

Birger Stuevold-Hansen samt vassdrags- og flötningsdirektören vid hovedstyret

Arthur Hugo-Sörensen med hovedstyrets juridiske konsulent, höiesterettsadvokaten

Birger Olafsen såsom sekreterare.

De salunda utsedda sakkunniga ha sammanträtt för överläggning dels i

Stockholm och dels i Oslo samt å andra platser, under år 1926 den 24—27

februari, den 17—22 maj och den 18—27 november, under år 1927 den 11—16

april, den 1 12 augusti och den 26 november—3 december samt under år 1928

den 26 mars—4 april, den 4—16 augusti, den 22—27 oktober och den 11—19

december.

Under senare hälften av juli månad 1926 ha de sakkunniga företagit en resa

i gränstrakterna för att förskaffa sig närmare kännedom om vissa gränsvattendrag,

särskilt Klarälven och Neaälven.

Vid de sakkunnigas sammanträde sistlidna december månad ha de sakkunniga

uppnått enighet om och undertecknat ett förslag till vattenrättskonvention

mellan de båda rikena, avsedd att ersätta 1905 års konvention, jämte tillhörande

protokoll. Därjämte ha å svensk sida utarbetats dels motiv till konventionsförslaget,

dels ock förslag jämte motiv till vissa följdförfattningar, som

vid antagande av konventionsförslaget torde erfordras för Sveriges del. De

svenska motiven till konventionsförslaget ha icke varit föremål för gemensamma

förhandlingar, men de norska sakkunniga ha erhållit tillfälle att taga del

av desamma.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Då det oss anförtrodda uppdraget sålunda blivit slutfört, få vi härmed vördsamt

överlämna

dels ett å svenska och norska språken avfattat förslag till konvention mellan

Sverige och Norge angående vissa frågor rörande vattenrätten (svensk-norsk

vattenrättskonvention) med tillhörande protokoll och motiv,

dels ock förslag till lag om giltighet här i riket av en mellan Sverige och

Norge den avslutad konvention angående vissa frågor

rörande vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention) samt till lag med

vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den mellan Sverige och

Norge den ingångna vattenrättskonventionen, jämte

motiv till dessa förslag.

Genom särskilda beslut den 24 februari och den 4 maj 1928 har Kungl. Maj :t

medgivit dels att till gemensamt yttrande av de svenska och de norska sakkunniga

finge hänskjutas vissa frågor i avseende å en tillämnad reglering av Brödbölsvassdraget

i Norge, dels att i samband härmed de svenska sakkunniga finge,

jämte de norska sakkunniga, verkställa viss utredning i fråga om ordnandet

av allmän flottled i tre angivna vattendrag inom Bogens och Lekvattnets socknar

i Värmlands län. Sedan å norsk sida motsvarande uppdrag meddelats,

hava de sakkunniga företagit jämväl nämnda spörsmål till behandling, och

torde särskilt yttrande över desamma komma att avgivas inom den närmaste

tiden.

Stockholm den 31 januari 1929.

N. GÄRDE. ÄLB. WESTERLIND.

R. Gyllenswärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG

TILL

VATTENRÄTTSKON VENTION

opaginerad Kontrollera mot PDF

.«> r

; i j / ii'': { ■ ■ i /i <"j i i

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

i Protokoll i samband med

avgivande av ett av svenska

och norska sakkunniga utarbetat

förslag till konvention

mellan Sverige och

Norge angående vissa frågor

rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention),

hållet i Oslo

den 19 december 1928.

Närvarande:

de norska sakkunniga

f. d. generaldirektören, höiesterettsadvokaten

B. Stuevold-Hansen;

vassdrags- og flötningsdirektören

A. Hugo-Sörensen;

jämte sekreterare höiesterettsadvokaten

B. Olafsen;

de svenska sakkunniga

regeringsrådet N. Gärde;

förste byrådirektören A. Westerlind;
jämte

sekreterare hovrättsassessorn

R. Gyllenswärd.

De sakkunniga enades om att för

sina respektive regeringar framlägga

härvid fogat förslag till konvention

mellan Sverige och Norge angående

vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention).

De sakkunniga enades tillika om

att i detta protokoll skulle intagas

följande anmärkningar till nämnda

förslag.

Protokol opsatt i förbindelse

med angivelse av et av de

norske og svenske sakkyndige

utarbeidet förslag til

konvensjon mellem Norge og

Sverige om visse spörsmål

vedrörende vassdrag sr ett en

(norsk-svensk vassdrag sr ettskonvensjon)

datert Oslo den

19 ''desember 1928.

Tilstede var:

de norske sakkyndige

fhv. generaldirektör, höiesterettsadvokat

B. Stuevold-Hansen,

vassdrags- og flötningsdirektör A.

Hugo-Sörensen

med sekretaer, höiesterettsadvokat

B. Olafsen,

de svenske sakkyndige

regeringsrådet N. Gärde,

förste byrådirektör A. Westerlind

med sekretaer, hovrättsassessoren R.

Gyllenswärd.

De sakkyndige enedes om å fremlegge

for sine respektive regjeringer

vedlagte förslag til konvensjon mellem

Norge og Sverige om visse spörsmål

vedrörende vassdragsretteni (Norsksvensk

vassdragsrettskonvensjon).

De sakkyndige enedes tillike om åt

der i denne protokol skal inntas fölgende

anmerkninger til forslaget:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Till art. 1.

Vi ha övervägt huruvida konventionen

borde omfatta jämväl förorening

av vatten. Detta spörsmål regleras

ej genom 1905 års konvention.

Vid sådant förhållande är tveksamt

om vårt uppdrag omfattar samma

spörsmål. Lagstiftningen om förorening

av vatten är i båda rikena föga

utvecklad. Skall frågan göras till

föremål för avtal mellan rikena, bör

den ordnas genom en särskild konvention

under medverkan av på området

speciellt sakkunniga.

Till art. 2.

Art. 1 i förslaget omfattar också

överföring av vatten från ett nederbördsområde

till ett annat. Detta ger

ej anledning till någon betänklighet

såvitt rör mindre överföringar. Annat

är förhållandet med avseende å större

företag. Vi avse bär särskilt de

tid efter annan framkomna planerna

på att överföra vatten från svenskt

till norskt område över gränsen mellan

Nordland fylke i Norge samt

Norrbottens och Västerbottens län i

Sverige. I vissa fall är här fråga om

överföringar av mycket betydande

omfattning, som i långt högre grad

än andra företag kunna inverka å

förhållandena såväl i det vattendrag,

varifrån vattnet ledes, som i det vattendrag,

dit det föres, eller på den

ort, där kraftproduktionen sker. Undersökningar

och andra arbeten, som

föregå det slutliga avgörandet, kunna

på grund härav bliva mycket vidlyftiga

och av helt annan beskaffenhet

än vid vanliga företag för vattnets

reglering. Vi ha därför ansett,

att vartdera riket bör kunna fordra,

att frågor om överföring av vatten

skola göras till föremål för särskilda

Til art. 1.

Vi har overveiet hvorvidt konvensjonen

også burde omfatte forurensning

av vann. Dette spörsmål er ikke regulert

ved kon vens jonen av 1905,

hvorfor det vel er tvilsomt hvorvidt

vort mandat omfatter dette spörsmål.

Lovreglene om forurensning av vann

er lite utviklet i begge riker. Hvis

spörsmålet skal tas op mellem rikene

bör det derfor ordnes ved en egen

konvensjon under medvirken av spesielt

sakkyndige på området.

Til art. 2.

Forslagets art. 1 omfatter også

överföring av vann fra et nedbörområde

til et annet. Dette vil vsere uten

betenkelighet for mindre overföringer.

Anderledes kan det stille sig for större

foretagender. Vi tenker da spesielt

på de fra tid til annen fremkomne

planer om å överföre vann fra svensk

til norsk område på grensen mellem

Nordland fylke i Norge og Norrbottens

län og Vesterbottens län i Sverige.

Det er her tildels tale om overföringer

av meget betydelig rekkevidde,

som i langt sterkere grad enn ved

andre foretagender kan gripe inn i

forholdene både i det vassdrag, hvorfra

vannet föres vekk og i det vassdrag

hvortil det föres eller på det sted,

hvor kraften produseres. Undersökelser

og annet forberedende arbeide for

den endelige avgjörelse kan av disse

grunne komme til å bli meget vidtlöftige

og i det hele stille sig anderledes

enn ved vanlige reguleringsforetagender.

Vi har derfor funnet åt hvert av

rikene bör ha anledning til å forlange

åt spörsmål om överföring av vann

skal gjöres til gjenstand for saerskilte

forhandlinger mellem rikene, hvorved

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

förhandlingar mellan rikena, därvid

dessa icke skola vara bundna av konventionens

bestämmelser om behandlingen

av företag i övrigt.

Till art. 3.

Då i konventionsförslaget i vissa

fall hänvisas till lagen i ettdera riket,

avse vi därmed den lagstiftning,

som i allmänhet gäller för motsvarande

fall inom vederbörande rike.

Till art. 8.

De avgifter och fonder, som avhandlas

i denna artikel, avse ej avgifter

och fonder, som enligt vederbörande

rikes lag kunna fastställas

som ersättning eller till täckande av

kostnader för åtgärder till förebyggande

eller minskande av skada eller

olägenhet för allmänna eller enskilda

intressen.

Till art. 26.

I båda rikenas lagstiftning upptagas

bestämmelser angående flottningens

ombesörjande genom föreningar

av de flottande, flottningsföreningar.

De befogenheter i avseende å flottningen,

som enligt ettdera rikets lag tillkomma

dessa föreningar, avse allenast

den flottning, som äger rum i vederbörande

rike. Dessa befogenheter kunna

alltså icke utövas av flottningsförening,

som är hemmahörande i det

andra riket.

Vi äro ense om att vederbörande rike

i tillstånd till ett företag kan göra

förbehåll om ändring framdeles av bestämmelserna

rörande vattenhushållningen

till förmån för andra intressen

disse ikke skal vmre bundet av bestemmelsene

i konvensjonen om behandling

av foretagender forövrig.

Til art. 3.

Når der i forslaget til konvensjon

på forskjellige steder er henvist til

loven i et av rikene mener vi hermed

de almindelige lovbestemmelser som

gjelder for lignende forhold innen vedkommende

rike.

Til art. 8.

De avgifter og fond som er nevnt i

denne artikkel tar ikke sikte på de

avgifter og fond som efter vedkommende

rikes lov kan fastsettes som

erstatning eller til dekning av omkostninger

ved foranstaltninger til forebyggelse

eller minskning av skade eller

ulempe for almene eller private

interesser.

Til art. 26.

I begge rikers love er der inntatt

bestemmelser om flötningens gjennemförelse

ved foreninger av de flötende

(flötningsforeninger). De rettigheter

med hensyn til flötningen som ifölge

det ene rikes lov tilkommer disse foreninger

tar alene sikte på den flötning

som skjer i vedkommende rike. Disse

rettigheter kan altså ikke utöves av

en flötningsforening som er hjemmehörende

i det annet rike.

Vi er enige om åt et av rikene i sin

tillåtelse til å iverksette et foretagende

kan ta forbehold om senere endring

av vannslipning til fordel för

andre interesser enn dem for hvis

opaginerad Kontrollera mot PDF

]0

än dem, för vilkas räkning företaget

skall verkställas. Har sådant förbehåll

gjorts, äga varken de, för vilkas räkning

företaget verkställts, eller de,

som sedermera må bliva delägare i

företaget, någon rätt att göra gällande

anspråk på ersättning, därest de

till följd av den ändrade vattenhushållningen

förlora någon förmån.

Tvister mellan rikena angående konventionens

tolkning eller tillämpning

torde komma att behandlas enligt de

mellan Sverige och Norge gällande

allmänna förliknings- och skiljedomsavtalen.

Jfr konventionen den 27 juni

1924 angående upprättandet av en fast

undersöknings- och förlikningsnämnd

och konventionen den 25 november

1925 angående fredligt avgörande av

tvister.

Oslo den 19 december 1928.

N. Gärde. B. Stuevold-Hansen.

Alb. Westerlind. A. Hcgo-Sörensen.

regning foretagendet iverksettes. Hvis

sådant forbehold er tatt har de för

hvis regning foretagendet er iverksatt

eller de som senere måtte bli

eiere av det eller delta i det ikke krav

på erstatning om de som fölge av den

endrede vannslipning taper noen fordel.

Tvist mellem rikene angående konvensjonens

förståelse og anvendelse

har vi ment skulde behandles overensstemmende

med de mellem Norge og

Sverige gjeldende almindelige forliksog

voldgiftsavtaler, jfr. konvensjon av

27. juni 1924 angående oprettelse av

en fast undersökelses- og forliksnevnd,

og konvensjon av 25. november 1925

angående fredlig avgjörelse av tvister.

Oslo den 19 desember 1928.

B. Stuevold-Hansen. N. Gärde.

A. Hugo-Sörensen. Alb. Westerlind.

R. Gyllenswärd. Birger Olafsen.

Birger Olafsen. R. Gyllenswärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 L

Förslag

till

Konvention mellan Sverige och Norge

angående vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenriittskonvention).

Konventionens omfattning.

Art. 1.

1. Denna konvention avser anläggning,

arbete eller annan åtgärd i vattendrag

inom det ena riket av beskaffenhet

att därigenom vållas märkbar

förändring i vattendrag inom det andra

riket med avseende å djup, läge,

riktning, vattenstånd eller vattenmängd

eller förorsakas hinder för fiskens

gång till skada för fisket inom

detta rike.

2. Konventionen avser ock samfärdsel

och flottning i vattendrag, som

utgöra gräns mellan rikena eller som

eljest sträcka sig genom båda rikenas

områden eller som hava avlopp till sådana

vattendrag.

3. Till vattendrag hänföras i denna

konvention jämväl sjöar och andra

vattensamlingar. Anläggning, arbete

eller åtgärd, som avses i mom. 1, kallas

i denna konvention företag.

Art. 2.

Innefattar ett företag överföring av

vatten från ett nederbördsområde till

ett annat, må vartdera riket påfordra,

Förslag

till

Konvensjon mellern Norge og Sverige

om visse spörsmål vedrörende vassdragsretten(norsk-8vensk

vassdragsrettskonvensjon).

Konvensjonens omfång.

Art. 1.

1. Denne konvensjon omfatter anlegg,

arbeide eller annen foranstaltning

i vassdrag innen det ene rike

av den beskaffenhet åt derved voldes

merkbar förändring i vassdrag innen

det annet rike med hensyn til dybde,

leie, retning, vannstand eller vannmengde

eller forårsakes hinder for

fiskens gang til skade for fisket innen

dette rike.

2. Konvensjonen omfatter også

ferdsel og flötning i vassdrag som

danner grense mellern rikene eller

som för övrig faller innenfor begge

rikers områder eller som har avlöp

til sådanne vassdrag.

3. Med vassdrag forståes i denne

konvensjon også innsjöer og andre

vannsamlinger. Anlegg, arbeide eller

foran stamning som omhandlet i

pkt. 1 kalles i denne konvensjon foretagende.

Art. 2.

Omfatter et foretagende överföring

av vann fra et nedbörområde til et

annet kan hvert av rikene forlange

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

att frågan göres till föremål för särskilda

förhandlingar mellan rikena,

därvid dessa icke äro bundna av bestämmelserna

i denna konvention. Såsom

ett nederbördsområde anses hela

det område, från vilket vattnet har

gemensamt avlopp till havet.

LagtiUämpning.

Huvudregler.

Art. 3.

1. Med iakttagande av bestämmelserna

i denna konvention bedömes frågan

huruvida ett företag må äga rum

och villkoren därför enligt lagen i det

rike, där företaget skall verkställas.

2. Med avseende å förhållandet

mellan det andra riket och intressen

inom detta ävensom mellan dessa intressen

inbördes gäller lagen i detta

rike.

Likställi (/ket mellan intressen.

Art. 4.

Tillstånd till ett företag kan njeddelas

oberoende av om det strömfall

eller den fasta egendom eller det samfärdsels-

eller det flottningsintresse,

för vars räkning företaget skall äga

rum, hör till det ena eller det andra

riket.

Art. 5.

Vid bedömande huruvida ett företag

må verkställas skall hänsyn tagas till

dess verkningar inom båda rikena.

Som nytta av företaget anses dock i

allmänhet allenast nyttan för det

strömfall eller den fasta egendom eller

det samfärdsels- eller det flottningsintresse,

för vars räkning företaget

skall äga rum.

åt spörsmålet gjöres til gjenstand for

sasrskilte forhandlinger mellem rikene,

hvorunder disse ikke er bundet av

bestemmelsene i denne konvensjon.

Som et nedbörområde ansees bele det

område fra hvilket vannet bar felles

avlöp til havet.

Lovanvendelse.

Hovedregler.

Art. 3.

1. Under iakttagelse av bestemmelsene

i denne konvensjon avgjöres

spörsmålet om hvorvidt et foretagende

kan iverksettes og på hvilke vilkår

efter loven i det rike bvor det aktes

iverksatt.

2. Med hensyn til forholdet mellem

det annet rike og interesser innen

dette og mellem disse interesser

innbyrdes gjelder loven i dette rike.

Likestilling mellem interesser.

Art. 4.

Tillåtelse til et foretagende kan

meddeles uten hensyn til hvorvidt det

vannfall eller den faste eiendom eller

den ferdsels- eller den flötningsinteresse

for hvis regning foretagendet

aktes iverksatt hörer hjemme i det

ene eller det annet rike.

Art. 5.

Ved avgjörelsen av hvorvidt et foretagende

kan iverksettes skal der

tas hensyn til dets virkninger innen

begge riker. Som fordel ved foretagendet

ansees dog i almindelighet hare

fordelen for det vannfall eller den

faste eiendom eller den ferdsels- eller

den flötningsinteresse för hvis regning

foretagendet aktes iverksatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ersättning.

Art. 6.

Vad angår ersättning för skada och

olägenhet till följd av ett företag gäller

lagen i det rike, där skadan eller

olägenheten uppstår. I fråga om åtgärd

till förebyggande eller minskande

av skada eller olägenhet gäller lagen

i det rike, där åtgärden skall vidtagas.

Tidsbegränsning.

Art. 7.

Tillstånd till ett företag må meddelas

för bestämd tid.

Avgifter och fonder.

Art. 8.

L Vad lagen i det rike, där företaget

skall verkställas, innehåller i

fråga om skyldighet att gälda avgifter

eller nedsätta fonder, må, med

iakttagande av bestämmelserna här

nedan, tillämpas jämväl å strömfall

och annan fast egendom i det andra

riket, för vilkas räkning företaget

äger rum. Till fond, som här avses,

hänföres jämväl gottgörelse för rådigheten

över sjö, som ej i sin helhet

är underkastad äganderätt.

2. Avgifter och fonder, som avses

i mom. 1, utgå till det rike, där företaget

skall verkställas, och fastställas

med hänsyn till intressen inom detta

rike. Äro avgifter och fonder beroende

av kraftökningens storlek, lägges

till grund den kraftökning, som vinnes

genom företaget, oavsett huru stor

del därav uttages.

3. Har avgift bestämts att utgå

årligen, skall den erläggas från och

Erstatning.

Art. 6.

Hvad angår erstatning för skade

og ulempe som fölge av et foretagende

gjelder loven i det rike hvor

skaden eller ulempen opstår. Med

hensyn til foranstaltning for å forebygge

eller minske skade eller ulempe

gjelder loven i det rike hvor foranstaltningen

skal iverksettes.

Tidsbegrensning.

Art. 7.

Tillåtelse til et företagande kan

meddeles for bestemt tid.

Avgifter og fond.

Art. 8.

1. Hvad loven i det rike hvor

foretagendet aktes iverksatt inneholder

om plikt til å betale avgifter eller

avsette fond får under iakttagelse av

neden nevnte bestemmelser også anvendelse

på vannfall og annen fast

eiendom i det annet rike for hvis

regning foretagendet iverksettes. Til

fond som her nevnt regnes også godtgjörelse

for å råde over innsjö som

ikke i sin helhet er undergitt eiendomsrett.

2. Avgifter og fond som nevnt i

pkt. 1 går til det rike hvor foretagendet

skal iverksettes og fastsettes

under hensyn til interesser innen dette

rike. Er avgifter og fond avhengig

av kraftökningens störrelse

legges til grunn den kraftökning som

vinnes ved foretagendet uten hensyn

til hvor stor del derav blir tatt i

bruk.

3. Avgift som er bestemt å skulle

betales årlig, skal erlegges fra og

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

med kalenderåret etter det, då företaget

enligt av vederbörande myndighet

därom meddelad bestämmelse skall

hava fullbordats.

4. Utöver vad som följer av bestämmelserna

i denna artikel må ej

skyldighet åläggas ägare av strömfall

eller annan fast egendom i ettdera

riket att gälda avgifter eller nedsätta

fonder till det andra riket.

Kraftöverföring.

Art. 9.

Ej må skyldighet åläggas att från

strömfall i ettdera riket tillhandahålla

kraft såsom ersättning för skada eller

olägenhet eller eljest för tillgodoseende

av intressen inom det andra riket.

Delaktighet.

Art. 10.

Vad ettdera rikets lag innehåller

angående rätt eller skyldighet att taga

del i ett företag kan icke göras

gällande till förmån för eller gent

emot strömfall eller annan fast egendom

eller intresse inom det andra riket.

överenskommelse mellan intressenter

i båda rikena om deltagande i

ett företag är dock gällande, såframt

den godkännes av vederbörande myndighet

i vartdera riket.

Säkerhets ställande.

Art. 11.

Vartdera riket må fordra säkerhet

för fullgörande av de villkor, som

fastställas för ett företag, samt för

de förpliktelser, som eljest kunna följa

av detta.

med kalenderåret efter det hvori foretagendet

ifölge vedkommende myndighets

bestemmelse skal vsere fullfört.

4. Utöver det som fölger av bestemmelsene

i denne artikkel kan der

ikke pålegges eier av vannfall eller

annen fast eiendom i et av rikene å

betale avgifter eller avsette fond til

det annet rike.

Kraftöverföring.

Art. 9.

Der kan ikke pålegges plikt til fra

vannfall i et av rikene å levere kraft

som erstatning för skade eller ulempe

eller for övrig for å tillgodese interesser

i det annet rike.

Delaktighet.

Art. 10.

Hvad loven i et av rikene inneholder

om rett eller plikt til å delta

i et företagande kan ikke påberopes

til fordel for eller imot vannfall eller

annen fast eiendom eller interesse

innen det annet rike. Overenskomst

mellem interessenter fra begge

riker om fellesskap i et företagande

er dog gyldig såfremt den godkjennes

av vedkommende myndighet i

hvert av rikene.

Sikkerhetsstillelse.

Art. 11.

Hvert av rikene kan kreve säkerhet

for opfyllelsen av de vilkår som

fastsettes for et företagande og for

de förpliktelser som for övrig kan

fölge av dette.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Samtycke av det andra riket.

Art. 12.

1. Tillstånd till ett företag må icke

meddelas av det ena riket utan att

det andra riket lämnat sitt samtycke,

om företaget kan antagas medföra

olägenhet av någon betydelse inom

detta rike i ett vattendrags begagnande

såsom farled eller flottled eller förorsaka

hinder för fiskens gång till

skada för fisket inom sistnämnda rike

eller om företaget kan antagas där

vålla betydande rubbningar i vattenförhållandena

inom ett större område.

2. Kan företaget icke antagas

inom det andra riket äga sådana verkningar,

som i mom. 1 sägs, kan detta

rike icke motsätta sig att företaget

må verkställas.

Art. 13.

Erfordras samtycke av det andra

riket, skall frågan bedömas i överensstämmelse

med de grunder, som beträffande

anläggningar, arbeten eller

åtgärder av motsvarande beskaffenhet

gälla enligt lagen i detta rike, dock

med iakttagande av bestämmelserna i

art. 4 och 5. Ej må för samtycke uppställas

andra villkor än som angå företagets

planläggning eller förebyggande

eller minskande av skada och

olägenhet för allmänna intressen.

Förfarandet.

Ansökans ingivande.

Art. 14.

1. Ansökan om tillstånd till ett

företag ingives till vederbörande myndighet

i det rike, där företaget skall

verkställas. Därest det strömfall eller

Samtykke fra det annet rike.

Art. 12.

1. Tillåtelse til et foretagende

kan ikke meddeles av det ene rike

uten åt det annet rike har gitt sitt

samtykke bvis foretagendet kan antas

å medföre ulempe av noen betydning

innen dette rike for et vassdrags

benyttelse til ferdsel eller flötning

eller å forårsake hinder for fiskens

gang til skade for fisket innen sistnevnte

rike eller hvis foretagendet

kan antas der å fremkalle betydelige

forstyrrelser i vannforholdene innenfor

et större område.

2. Kan foretagendet ikke antas å

ha sådanne virkninger innen det annet

rike som nevnt i pkt. 1 kan dette

rike ikke motsette sig åt foretagendet

iverksettes.

Art. 13.

Er samtykke fra det annet rike

nödvendig skal spörsmålet avgjöres

overensstemmende med de grunnsetninger

som for anlegg, arbeide eller

foranstaltning av lignende art gjelder

efter loven i dette rike dog med

iakttagelse av bestemmelsene i art. 4

og 5. Der kan ikke för samtykke

stilles andre vilkår enn sådanne som

angår foretagendets planleggelse eller

forebyggelse eller minskning av

skade og ulempe för almene interesser.

Behandlingsmåten.

Innsendelse av söknad.

Art. 14.

1. Söknad om tillåtelse til et foretagende

innsendes til vedkommende

myndighet i det rike hvor foretagendet

åktes iverksatt. Hvis det

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

den fasta egendom eller det samfärdsels-

eller det flottningsintresse, för

vars räkning företaget skall äga rum,

hör till det andra riket, skall vid ansökningen

fogas detta rikes förklaring,

att från dess sida intet är att

invända mot ansökningens upptagande

till behandling.

2. Ansökningen skall vara åtföljd

av de ritningar och beskrivningar

samt innehålla de upplysningar, som

erfordras för bedömande av företagets

verkningar inom båda rikena.

3. Då ansökan inkommit till myndigheten

i det rike, där företaget skall

verkställas, skall ett exemplar av ansökningen

jämte bilagor överlämnas

till det andra riket.

Underrättelser.

Art. 15.

Vad lagen i det rike, där företaget

skall verkställas, föreskriver om ansökningens

kungörande samt om meddelanden

och inhämtande av yttranden

i anledning av ansökningen skall icke

gälla inom det andra riket. Inbyggarna

i detta skola dock på sätt vederbörande

myndighet i samma rike

anser lämpligt och genom dess försorg

underrättas om ansökningen och dess

behandling. För detta ändamål skola

erforderliga upplysningar därom tillställas

denna myndighet av vederbörande

myndighet i förstnämnda rike.

Inhämtande av upplysningar.

Art. 16.

Vartdera riket må från vederbörande

myndighet i det andra riket inhämta

de upplysningar, som erfordras för

bedömande av företagets verkningar

inom detta rike.

vannfall eller den faste eiendom eller

den ferdsels- eller den flötningsinteresse

for hvis regning foretagendet

aktes iverksatt hörer hjemme i det

annet rike skal söknaden vsere fulgt

av dette rikes uttalelse om åt der fra

dets side intet er å innvende mot åt

söknaden optas til behandling.

2. Söknaden skal vsere fulgt av

de tegninger og beskrivelser samt inneholde

de oplysninger som er nödvendig

for bedömmelse av foretagendets

virkninger innenfor begge riker.

3. Når söknaden er innkommet

til myndigheten i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt skal et eksemplar

av söknaden med bilag sendes

til det annet rike.

Underretning.

Art. 15.

Hvad loven i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt föreskriver

om söknadens kunngjörelse samt om

meddelelser og innhentelse av uttalelser

i anledning av söknaden skal

ikke gjelde innen det annet rike. Innvånere

i dette skal dog på den måte

som vedkommende myndighet i samme

rike finner hensiktssvarende og

gjennem denne myndighets forsorg

underrettes om söknaden og dens behandling.

I den hensikt skal de nödvendige

oplysninger herom tilstilles

denne myndighet av vedkommende

myndighet i förstnevnte rike.

Innhentelse av oplysninger.

Art. 16.

Hvert av rikene kan hos vedkommende

myndighet i det annet rike innhente

de oplysninger som trenges for

å bedömme foretagendets virkninger

innen dette rike.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kommissionsbehandling.

Art. 17.

Vartdera riket må för sakens behandling

påkalla tillsättande av en

kommission, bestående av två, fyra eller

sex medlemmar, varav halva antalet

utses av vartdera riket.

Art. 18.

1. Kommissionen har att utreda de

frågor, som äro av intresse för båda

rikena, och kan för detta ändamål

tillkalla sakkunnigt biträde. Den fastställer

själv sin förhandlingsordning.

2. De, vilkas rätt beröres av företaget,

skola efter lämpligt kungörelseförfarande

erhålla tillfälle att inför

kommissionen bevaka sina intressen.

3. Vartdera riket bestämmer och

utbetalar arvode till de medlemmar av

kommissionen, som av riket utsetts.

Kommissionens övriga utgifter gäldas

av sökanden, men förskjutas av det

rike, som påkallat kommissionens tillsättande.

Sökanden kan åläggas att

betala lämpligt förskott eller ställa säkerhet

för dessa utgifter.

Art. 19.

1. Kommissionen har att yttra sig

om, huruvida företaget bör äga rum,

och för sådant fall, i den mån förhållandena

därtill giva anledning, utreda:

a) huru företaget bör verkställas

för att ändamålet må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta skada och

olägenhet, så ock vilka åtgärder kunna

anses av nöden till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet

för allmänna intressen,

b) vilka bestämmelser böra meddelas

angående hushållningen med och

framsläppande av vatten,

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

Kommisjonsbehandling.

Art. 17.

Hvert rike kan til sakens behandling

forlange nedsatt en kommisjon

bestående av to, fire eller seks medlemmer,

hvorav hvert rike opnevner

det halve antall.

Art. 18.

1. Kommisjonen skal utrede de

spörsmål som er av interesse for begge

riker og kan for dette öiemed

tillkalle sakkyndig bistånd. Den

fastsetter selv sin forretningsorden.

2. Der skal gis dem hvis rett beröres

av foretagendet anledning til

efter rimelig varsel å fremholde sine

interesser for kommisjonen.

3. Hvert rike bestemmer og utbetaler

til de av kommisjonens medlemmer

som riket har opnevnt godtgjörelse

for deres arbeide. Kommisjonens

övrige utgifter baeres av ansökeren,

men utredes forskuddsvis av

det rike som har förlängt kommisjon

nedsatt. Ansökeren kan pålegges å

betale passende forskudd eller stille

sikkerhet for disse utgifter.

Art. 19.

1. Kommisjonen skal uttale sig

om hvorvidt foretagendet bör gjennemföres

og i så fall i den utsökning

forholdene tilsier utrede:

a) hvordan foretagendet bör gjennemföres

for åt hensikten uten uforholdsmessige

omkostninger kan nåes

med minst mulig skade og ulempe

samt hvilke foranstaltninger der anses

nödvendige for å forebygge eller

minske skade eller ulempe for almene

interesser,

b) hvilke bestemmelser bör treffes

angående vannslipningen,

1 samt. 200 häft. (Nr 236.) 6

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

c) med vilka belopp afgifter skola

erläggas och fonder nedsättas enligt

bestämmelserna i art. 8,

d) huruvida överenskommelse, som

avses i art. 10, om deltagande i företaget

bör godkännas,

e) vilken säkerhet bör ställas för

fullgörande av de villkor, som fastställas

för företaget, samt för de förpliktelser,

som eljest kunna följa av

detta,

f) inom vilken tid företaget bör

vara påbörjat och slutfört,

g) för vilken tid tillståndet bör vara

gällande,

h) de ytterligare spörsmål i anledning

av företaget, som äro av intresse

för båda rikena.

2. Då kommissionens undersökning

bragts till slut, skall dess utlåtande

överlämnas till båda rikena. Vartdera

riket må från kommissionen inhämta

tilläggsförklaringar, vilka likaledes

tillställas båda rikena.

Prövningsmyndighet.

Art. 20.

Fråga huruvida för ett företag erfordras

samtycke av det andra riket

och, för sådant fall, om samtycke bör

meddelas och angående villkoren därför

avgöres av Konungen. Erfordras

samtycke och har för detta uppställts

särskilda villkor, kan jämväl i det

rike, där företaget skall verkställas,

fråga om företagets tillåtlighet och

villkoren därför avgöras av Konungen.

Tillståndets innehåll.

Art. 21.

1. Tillstånd till ett företag meddelas

av vederbörande myndighet i det

rike, där företaget skall verkställas.

c) med hvilke belöp avgifter bör

betales og fond avsettes efter bestemmelsene

i art. 8,

d) hvorvidt overenskomst som

nevnt i art. 10 om fellesskap i foretagendet

bör godkjennes,

e) hvilken sikkerhet der bör stilles

for opfyllelsen av de vilkår som fastsettes

for foretagendet og for de förpliktelser

som for övrig kan fölge

av dette,

f) innen hvilken tid foretagendet

bör vEere påbegynt og fullfört,

g) for hvilken tid tillåtelsen bör

gjelde,

h) de ytterligere spörsmål i anledning

av foretagendet som er av interesse

for begge riker.

2. Når kommisjonens undersökelser

er avsluttet skal dens uttalelse

sendes til begge riker. Hvert rike

kan innhente tilleggserklseringer fra

kommisjonen, hvilke likeledes tilstilles

begge riker.

Avgjörelsesmyndig het.

Art. 20.

Spörsmål om hvorvidt et företagande

trenger samtykke fra det annet

rike og i så fall om samtykke bör

meddeles og om vilkårene herfor avgjöres

av Kongen. Trenges samtykke

og der for sådant er opstillet vilkår

kan også i det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt spörsmål om

det kan tillätes og vilkårene derfor

avgjöres av Kongen.

Tillåtelsens innhold.

Art. 21.

1. Tillåtelse til et företagande

meddeles av vedkommende myndighet

i det rike hvor det aktes iverksatt.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tillståndet skall innehålla ej mindre

de villkor, som föreskrivas av detta

rike, än även de villkor, som må hava

uppställts för det andra rikets samtycke

enligt art. 13. I tillståndet skall

tillika intagas erinran därom, att det

icke är gällande i det andra riket med

mindre sökanden av vederbörande

myndighet i detta rike inhämtat sådan

förklaring, som avses i art. 22.

2. Då slutligt beslut meddelats av

det rike, där företaget skall äga rum,

skall avskrift därav översändas till

det andra riket samtidigt med att beslutet

tillställes sökanden.

Tillståndets rättsverkan i det andra

riket.

Art. 22.

1. Då tillstånd till ett företag meddelats

och vunnit laga kraft, har sökanden

att inom 180 dagar därefter

hos vederbörande myndighet i det andra

riket inhämta denna myndighets

förklaring, att tillståndet tillkommit i

den ordning, som är föreskriven i denna

konvention. Sökes ej förklaring

inom tid, som nu sagts, må företaget

ej verkställas utan att nytt tillstånd

meddelas.

2. Därest det strömfall eller den

fasta egendom eller det samfärdselseller

det flottningsintresse, för vars

räkning tillstånd till företaget meddelats,

hör till det andra riket, må förklaring

icke lämnas med mindre beslut

meddelats rörande vad enligt art. 3

mom. 2 må bliva föreskrivet.

3. Har sådan förklaring lämnats,

åligger envar inom samma rike att

mot ersättning avstå den fasta egendom,

som erfordras, samt tåla det intrång

och den skada eller olägenhet,

Tillåtelsen skal inneholde både de

vilkår som fastsettes av dette rike

0 g de vilkår som måtte vsere stillet

for det annet rikes samtykke i henhold

til art. 13. Tillåtelsen skal tillike

inneholde forbehold om åt den

ikke gjelder i det annet rike för ansökeren

av vedkommende myndighet

1 dette rike har innhentet sådan bevidnelse

som omhandlet i art. 22.

2. Når det rike hvor foretagendet

aktes iverksatt har fattet sin endelige

beslutning skal avskrift av denne

sendes til det annet rike samtidig

med åt beslutningen tilstilles ansökeren.

Tillåtelsens rettsvirken i det annet

rike.

Art. 22.

1. Når der er meddelt tillåtelse til

et foretagende skal ansökeren innen

180 dage efter åt tillåtelsen er blitt

endelig, innhente bevidnelse hos vedkommende

myndighet i det annet rike

om åt tillåtelsen er utferdiget på

den måte som er foreskrevet i denne

konvensjon. Begjaeres ikke sådan bevidnelse

innen den nevnte tid, kan

foretagendet ikke fremmes uten ny

tillåtelse.

2. Hvis det vannfall eller den

faste eiendom eller den ferdsels- eller

den flötningsinteresse for hvis regning

tillåtelse til foretagendet er

meddelt hörer hjemme i det annet

rike kan bevidnelse ikke gis för der

er fattet beslutning om hvad der efter

art. 3 pkt. 2 vil bli foreskrevet.

3. Når sådan bevidnelse föreligger

plikter enhver innen samme rike

mot erstatning å avstå den nödvendige

grunn samt tåle de eiendomsbyrder

og den skade eller ulempe som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

som vållas genom företaget, allt i

överensstämmelse med lagen i detta

rike.

Avgift för ansökans behandling.

Art. 23.

Skall enligt lagen i ettdera riket utgå

avgift såsom bidrag till kostnaden

för behandling av ansökningen inom

detta rike, må beloppet efter omständigheterna

nedsättas under vad eljest

kan vara bestämt.

Tillsyn och underhåll.

Art. 24.

1. Beträffande tillsyn å ett företag

och underhållet därav gäller lagen

i det rike, där företaget verkställts,

dock skall i fråga om åtgärder inom

det andra riket till förebyggande eller

minskande av skada eller olägenhet

lagen i detta rike äga tillämpning.

Båda rikenas inbyggare skola äga

samma rätt att tillvarataga sina intressen.

2. Vad angår ersättning för skada

och olägenhet, som vållas genom

bristande underhåll, gäller lagen i

det rike, där skadan eller olägenheten

uppstår.

3. Rörande hushållningen med och

framsläppande av vatten skall vad i

denna artikel stadgas med avseende å

tillsyn och underhåll äga motsvarande

tillämpning.

Nedläggande.

Art. 25.

1. Beträffande nedläggande av ett

företag gäller lagen i det rike, där

företaget verkställts. Båda rikenas inbyggare

skola äga samma rätt att tillvarataga

sina intressen. Härvid skola

voldes ved foretagendet alt overensstemmende

med loven i dette rike.

Avgift for söknadens behandling.

Art. 23.

Skal der efter loven i et av rikene

erlegges avgift som bidrag til omkostningene

ved behandling av söknaden

innen dette rike kan belöpet

efter omstendighetene nedsettes under

hvad ellers måtte vaere bestemt.

Tilsyn og vedlikehold.

Art. 24.

1. Hvad angår tilsyn med et foretagende

og vedlikehold av dette

gjelder loven i det rike hvor foretagendet

er iverksatt, dog skal for

foranstaltninger innen det annet rike

for å forebygge eller minske skade

eller ulempe loven i dette rike gjelde.

Begge rikers innvånere skal ha

samme rett til å vareta sine interesser.

2. Hvad angår erstatning for skade

og ulempe som fölge av manglende

vedlikehold gjelder loven i det rike

hvor skaden eller ulempen opstår.

3. Hvad angår vannslipningen

skal det som i denne artikkel er bestemt

om tilsyn og vedlikehold få tilsvarende

anvendelse.

Nedleggelse.

Art. 25.

1. Med hensyn til nedleggelse av

et foretagende gjelder loven i det rike

hvor foretagendet er iverksatt.

Begge rikers innvånere skal ha samme

rett til å vareta sine interesser.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

bestämmelserna i art. 15 och 16 äga

motsvarande tillämpning.

2. Vad angår skada och olägenhet,

som vållas genom ett företags nedläggande,

skola bestämmelserna i art. 6

äga motsvarande tillämpning.

Samfärdsel och flottning.

Art. 26.

Med avseende å öppnande, bibehållande

eller begagnande av farled eller

flottled i vattendrag, varom i art. 1

mom. 2 sägs, skola vartdera rikets inbyggare

i det andra riket åtnjuta samma

rättigheter och vara underkastade

samma förpliktelser som detta rikes

egna inbyggare. Vartdera riket må

dock meddela särskilda föreskrifter om

skyldighet för inbyggare i det andra

riket att ställa säkerhet för de förpliktelser,

som åligga dem såsom flottande.

Särskilda bestämmelser.

Undersökningsarbeten.

Art. 27.

I fråga om undersökningsarbeten

som förberedelse till ett företag skola

vartdera rikets inbyggare inom det

andra riket åtnjuta samma rättigheter

och vara underkastade samma förpliktelser

som detta rikes egna inbyggare.

Tidsfrister.

Art. 28.

Skall enligt lagen i ettdera riket

något påbörjas eller fullgöras inom

bestämd tidsfrist efter det tillstånd till

ett företag meddelats, skall fristen

räknas från den tidpunkt, då sådan

förklaring, som avses i art. 22, utfärdats.

Bestemmelsene i art. 15 og 16 får

herunder tilsvarende anvendelse.

2. Hvad angår skade og ulempe

som fölge av foretagendets nedleggelse

skal bestemmelsene i art. 6 få tilsvarende

anvendelse.

Ferdsel og flötning.

Art. 26.

Med hensyn til åpning, bibehold

eller benyttelse av vassdrag som i

art. 1 pkt. 2 nevnt til ferdsel eller

flötning skal hvert rikes innvånere

nyte samme rettigheter og vaere underkastet

samme förpliktelser i det

annet rike som dette rikes egne innvånere.

Hvert av rikene kan dog

gi sasrskilte forskrifter om åt innvånere

i det annet rike skal stille säkerhet

for de förpliktelser som påligger

dem som flötende.

Forskjellige bestemmelser.

Undersökelsesarbeider.

Art. 27.

Hvad angår undersökelsesarbeider

til förberedelse av et företagande skal

hvert rikes innvånere nyte samme rettigheter

og vaere underkastet samme

förpliktelser innen det annet rike som

dette rikes egne innvånere.

Tidsfrister.

Art. 28.

Skal der efter loven i et av rikene

påbegynnes eller gjennemföres noget

innen en bestemt tidsfrist efter åt

tillåtelse til et foretagende er meddelt

skal fristen regnes fra det tidspunkt

da sådan bevidnelse som omhandles

i art. 22 er utferdiget.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Ombud.

Art. 29.

1. Den, som äger tillstånd till ett

företag, kan av vederbörande myndighet

i det av rikena, där han icke har

hemvist, föreläggas att utse ett av

denna myndighet godkänt ombud, som

är bosatt inom riket och som skall äga

att å hans vägnar svara vid domstolar

och hos andra myndigheter samt mottaga

meddelanden i tvister och andra

angelägenheter, som röra företaget.

Ombudets namn och adress skola anmälas

hos vederbörande myndighet i

sistnämnda rike för att kungöras för

allmänheten. Iakttages ej vad sålunda

är föreskrivet, må denna myndighet

utse ombud.

2. Har den, som idkar flottning

inom ettdera riket, icke där sitt hemvist,

skola bestämmelserna i mom. 1

äga motsvarande tillämpning, med

mindre han företrädes av en i överensstämmelse

med lagen i detta rike bildad

flottningsförening.

Verkställighet.

Art. 30.

1. Lagakraftvunnen dom eller lagakraftvunnet

utlåtande i ettdera riket

angående ett företag eller angående

samfärdsel eller flottning, som avses

i denna konvention, skall, såframt domen

eller utlåtandet kan verkställas i

detta rike och avser annat än straff,

på begäran omedelbart verkställas i

det andra riket.

2. Hade den förpliktade icke medborgarskap

eller hemvist i det rike,

där domen eller utlåtandet meddelats,

kan verkställighet ej påfordras, med

mindre han inställt sig i rättegången

eller ock stämningen i behörig tid lagligen

delgivits antingen honom person
-

Fullmektig.

Art. 29.

1. Den som har tillåtelse til et

foretagende kan av vedkommende

myndighet i det av rikene hvor han

ikke har bopel pålegges å opnevne

en av denne myndighet godkjent fullmektig

som skal vsere bosatt innen

riket og som på hans vegne svarer

for domstolene og andre myndigheter

og mottar meddelelser i tvistemål og

andre anliggender som vedrörer foretagendet.

Fullmektigens navn og

adresse skal anmeldes til vedkommende

myndighet i sistnevnte rike for å

kunngjöres for almenheten. Iakttas

ikke hvad således er foreskrevet kan

denne myndighet opnevne fullmektig.

2. Har den som flöter i et av rikene

ikke sin bopel der får bestemmelsene

i pkt. 1 tilsvarende anvendelse,

medmindre han representeres

gjennem en flötningsforening som er

dannet overensstemmende med dette

rikes lov.

Fullbyrdelse.

Art. 30.

1. Rettskraftig dom eller rettskraftig

kjennelse i et av rikene angående

et foretagende eller angående

ferdsel eller flötning som omfattes

av denne konvensjon skal, såfremt

dommen eller kjennelsen kan fullbyrdes

i dette rike og angår annet enn

straff, kunne kreves umiddelbart fullby

r det i det annet rike.

2. Hadde den forpliktede ikke

statsborgerskap eller bopel i det rike

hvor dommen eller kjennelsen er avsagt

kan fullbyrdelse ikke kreves

medmindre han har avgift möte under

rettssaken eller stevning til denne

i rett tid er lovlig forkynt enten

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

ligen eller hans enligt bestämmelserna

i art. 29 utsedda ombud.

3. Vad i mom. 1 stadgas om dom

eller utlåtande skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om annat beslut

eller fordran i ettdera riket, som enligt

lagen i detta rike må verkställas eller

utsökas såsom lagakraftvunnen dom.

4. Framställning om erhållande av

verkställighet göres och mottages i

Norge av vederbörande departement

samt i Sverige av utrikesdepartementets

rättsavdelning eller vederbörande

länsstyrelse. Vid framställningen skall

fogas bevis av den myndighet, som

gör framställningen, att domen, utlåtandet,

beslutet eller fordringen uppfyller

de här ovan stadgade villkor

för verkställighet.

5. Verkställigheten sker i vartdera

riket enligt där gällande lag. Förmånsrätt,

som enligt ettdera rikets lag

är tillagd fordran på avgifter eller

fonder, kan dock icke göras gällande.

Belopp, som inflyter, översändes till

den myndighet, som gjort framställningen.

6. Kostnadsersättning, som ålagts

den förpliktade i anledning av frågans

prövning, kan indrivas enligt reglerna

i denna artikel.

Företag utan tillstånd.

Art. 31.

Har ett företag verkställts utan tillstånd,

skola i fråga om företagets laglighet

båda rikenas inbyggare äga

samma rätt att tillvarataga sina intressen.

Sammanslutningar.

Art. 32.

Vad i denna konvention är stadgat

i fråga om rättigheter och förpliktel
-

for ham personlig eller for fullmektig

opnevnt i henhold til bestemmelsene

i art. 29.

3. Bestemmelsene i pkt. 1 om dom

eller kjennelse får tilsvarende anvendelse

på annen beslutning eller krav

i et av rikene som efter dette rikes

lov kan fullbyrdes eller inndrives på

samme måte som rettskraftig dom.

4. Begjsering om fullbyrdelse avsendes

og mottas i Norge av vedkommende

departement og i Sverige

av Utrikesdepartementets rättsavdelning

eller vedkommende lensstyrelse.

Begjaeringen skal vaere ledsaget av bevidnelse

fra den avsendende myndighet

om åt dommen, kjennelsen, beslutningen

eller kravet opfyller de

ovenfor fastsatte vilkår for fullbyrdelse.

5. Fullbyrdelsen iverksettes i

hvert rike efter der gjeldende lov.

Den fortrinsrett som i et av rikenes

lov måtte vaere tillagt inndrivelse av

avgifter og fond skal dog ikke kunne

påberopes. De belöp som innkommer

sendes til den myndighet som har

begjaert fullbyrdelsen.

6. Erstatning for saksomkostninger

som er pålagt den forpliktede i

anledning av avgjörelsen kan inndrives

efter reglene i denne artikkel.

Foretagende uten tillåtelse.

Art. 31.

Er et foretagende iverksatt uten

tillåtelse skal hvad angår dets lovlighet

begge rikers innvånere ha samme

rett til å vareta sine interesser.

Sammenslutninger.

Art. 32.

Hvad der i denne konvensjon er

fastsatt om rettigheter og forplik
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

ser inom ettdera riket för det andra

rikets inbyggare skall jämväl äga tilllämpning

beträffande riket och dess

kommuner samt där hemmahörande

bolag, föreningar och stiftelser. Med

kommun förstås här jämväl landsting

(fylkeskommun).

Statsföretag.

Art. 33.

Skall ettdera riket för egen räkning

verkställa ett företag, må den i konventionen

stadgade ordningen för frågans

behandling jämkas.

Ikraftträdande och giltighetstid.

Art. 34.

Denna konvention skall ratificeras,

för Sveriges del av Hans Maj:t Konungen

av Sverige under förutsättning

av svenska riksdagens bifall, och

för Norges del av Hans Maj:t Konungen

av Norge under förutsättning av

norska stortingets bifall. Ratifikationerna

skola utväxlas i ............

Art. 35.

Denna konvention träder i kraft ..

..................och gäller under

en tid av femtio år. Därest konventionen

icke senast fem år före denna tids

utgång blivit av ettdera riket uppsagd,

skall den gälla ytterligare tjugu år;

och skall den allt framgent anses förlängd

för tidsperioder av tjugu år, om

den icke senast fem år före utgången

av närmast föregående tjuguårsperiod

uppsagts. I och med ikraftträdandet

av denna konvention upphäves konventionen

den 26 oktober 1905 angående

gemensamma sjöar och vattendrag.

På anläggning, arbete eller åt
-

telser i et av rikene for det annet

rikes innvånere skal også gjelde for

riket og dets kommuner samt der

hjemmehörende selskaper, föreningar

og stiftelser. Med kommuner forståes

også fylkeskommuner (landsting).

Statsföretag ende.

Art. 33.

Når et foretagende fremmes av et

av rikene for egen regning skal den

i konvensjonen fastsatte behandlingsmåte

fölges i den utstrekning den

passer.

Ikrafttreden og varighet.

Art. 34.

Denne konvensjon skal ratifiseres

for Norges vedkommende av Hans

Majestet Norges Konge under forutsetning

av det norske Stortings samtykke

og for Sveriges vedkommende

av Hans Majestet Kongen av Sverige

under forutsetning av den svenske

Riksdags samtykke. Ratifikasjonene

skal utveksles i ..................

Art. 35.

Denne konvensjon trer i kraft ....

................ og gjelder for en

tid av femti år. Hvis konvensjonen

ikke senest fem år för utlöpet av denne

tid er opsagt av et av rikene skal

den gjelde ytterligere i tyve år og

skal den fremdeles ansees forlenget

för tidsperioder av tyve år, hvis den

ikke er opsagt senest fem år för utlöpet

av nasrmest föregående tyveårsperiode.

I og med ikrafttreden av denne

konvensjon opheves konvensjonen

av 26. oktober 1905 angående felles

innsjöer og vassdrag. På anlegg,

arbeide eller foranstaltning som er ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

gärd, som utförts eller påbörjats före

den nya konventionens ikraftträdande

eller verkställes därefter med stöd av

tidigare meddelat tillstånd, skola äldre

bestämmelser fortfarande gälla. Den

nya konventionens bestämmelser i art.

24 och 25 skola dock äga tillämpning

jämväl å sådana företag.

Oslo den 19 december 1928.

N. Gärde. B. Stuevold-Hansen.

Alb. Westerlind. A. Hugo-Sörensen
R.

Gyllenswärd. Birger Olafsen.

fört eller påbegynt för nservserende

konvensjons ikrafttreden eller iverksettes

efter denne med hjemmel i tidligere

meddelt tillåtelse skal eldre

bestemmelser fremdeles gjelde. Den

nye konvensjons bestemmelser i art.

24 og 25 får dog anvendelse også på

sådanne foretagender.

Oslo den 19 desember 1928.

B. Stuevold-Hansen. N. Gärde.

A. Hugo-Sörensen. Alb. Westerlind.

Birger Olafsen. R. Gyllenswärd.

opaginerad Kontrollera mot PDF

MOTIV

TILL

KONVENTION SFÖRSLAGET

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Inledning.

Ett stort antal av den skandinaviska halvöns vattensystem berör såväl

svenskt som norskt område. Elera av dessa äro av den beskaffenhet att vattenföringen

inom ettdera riket skulle gynnsamt påverkas av regleringsåtgärder

inom det andra. Det är jämväl tydligt, att vissa åtgärder till förbättring av

vattenförhållandena i ett dylikt vattendrag icke kunna äga rum utan att intrång

vållas å egendom och intressen i det andra riket. I vissa fall kan av en

regleringsåtgärd, företagen i det ena riket, väntas uppstå fördelar för båda

rikena. Motsvarande förhållanden göra sig också gällande beträffande andra

företag inom vattenrättens område, såsom i fråga om samfärdsel och flottning

samt torrläggning av mark. Av särskild betydelse i detta hänseende är den

flottning, som sedan urminnes tid ägt rum mellan de båda rikena. Frågan

huruvida och i vad mån den politiska gränsen skall utgöra hinder för vidtagande

av sådana åtgärder, som erfordras för åstadkommande av det i ekonomiskt

och tekniskt hänseende bästa tillgodogörandet av vattenkraften i ett

visst vattendrag eller det eljest i varje särskilt fall mest ändamålsenliga ordnandet

av vattenförhållandena, är sålunda ur båda rikenas synpunkt av stor

betydelse.

Enligt allmänna folkrättsliga regler torde en stat icke äga att inom sitt

område vidtaga åtgärder av beskaffenhet att förorsaka förändring av någon

betydelse i vattenförhållandena inom en annan stat. Därutöver måste av

grundsatsen om staternas höghetsrätt över sina egna områden anses följa, att

en stat icke kan framställa anspråk att inom en annan stats område vidtaga

någon åtgärd i syfte att förändra vattenförhållandena. Skyldighet för en

stat att inom sitt område tåla eller lämna sin medverkan till åtgärder av nu

antydd beskaffenhet kan följaktligen grundas allenast på överenskommelse staterna

emellan.

Avtal mellan två eller flera stater med avseende å internationella vattenförhållanden

ha tidigt förekommit. Dock avsågos därmed till en början huvudsakligen

reglering av fiskets eller sjöfartens intressen eller frågor, som därmed

äga samband. Spörsmålet om tillgodogörande av vattenkraften i gemensamma

vattensystem har av lätt insedda skäl först på senare tid blivit föremål

för någon större uppmärksamhet. En redogörelse för vissa överenskommelser,

underhandlingar och förslag i detta ämne har såsom bilaga fogats vid betänkandet

(s. 61).

Folkrättsliga

regler.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

1905 års

konvemion.

Vad angår förhållandet mellan Sverige och Norge innefattar den med sistnämnda

rike den 26 oktober 1905 avslutade konventionen angående gemensamma

sjöar och vattendrag ett ordnande av vissa vattenrättsliga spörsmål de

båda länderna emellan.

Konventionens huvudstadganden återfinnas i dess båda första artiklar. Enligt

art. 1 skall, då fråga uppstår att inom det ena rikets område uppdämma,

sänka eller uttappa sjö, bygga i vattendrag, bortleda vatten ur vattendrag eller

vidtaga annan åtgärd för dess förändring till djup, läge eller riktning, med

hänsyn till rättigheten att vidtaga sådan åtgärd, detta rikes lag komma till

användning, ändå att åtgärden kan utöva inverkan på vattenförhållandena inom

det andra riket. Emellertid må enligt art. 2 åtgärd ej vidtagas i det ena

riket utan det andra rikets medgivande, om den genom ändring i vattenförhållandena

inom detta rike skulle åstadkomma avsevärt hinder i ett vattendrags

begagnande som flottled eller farled eller eljest verka betydande rubbningar

i vattenförhållandena inom ett större område.

Med dessa bestämmelser torde ha åsyftats, att vid bedömande av en åtgärds

tillåtlighet hänsyn i första hand skall tagas till dess verkningar inom det rike,

där åtgärden skall verkställas. Enligt båda rikenas lagstiftning är i allmänhet

tillåtligheten av sådan åtgärd beroende därav, att vid jämförelse mellan

nyttan och skadan den förra finnes vara i viss omfattning övervägande. Om

nyttan inom det rike, där åtgärden skall verkställas, icke i den omfattning,

som föreskrives i detta rikes lag, överstiger skadan, må åtgärden i regel icke

tillåtas. Till stöd för densamma torde alltså icke kunna åberopas den nytta,

som kan uppkomma i det andra riket. Härav följer att, om den nytta, som

kan åberopas till stöd för ett företag, uteslutande hänför sig till det andra riket,

företaget icke kan mot skada i det egna landet komma att tillåtas. Däremot

framstår det som mera ovisst vilken betydelse bör tilläggas den i det andra

riket uppkommande skadan. Enligt en tolkning, som vinner stöd i ett uttalande

av föredragande departementschefen vid konventionens framläggande till

antagande av riksdagen, skulle vid det egna rikets prövning av företagets tilllåtlighet

såsom hinder för företaget kunna åberopas jämväl skada i det andra

riket. Sådan skada skulle alltså enligt denna uppfattning kunna tilläggas betydelse

såväl vid denna prövning som ock vid den prövning, som det andra riket

har att verkställa enligt art. 2. Enligt en annan tolkning skulle skadan

uteslutande komma i beaktande i samband med prövning enligt art. 2. I detta

sammanhang skall ej upptagas frågan åt vilkendera tolkningen bör givas företräde.

Någon meningsskiljaktighet torde icke föreligga därom att, såvitt angår

nyttan av företaget, ej heller vid det andra rikets prövning enligt art. 2

någon skyldighet föreligger att taga hänsyn till nyttan inom samma rike. Än

mindre innefattar denna artikel något beaktande av företagets verkningar —

nyttiga eller skadliga — inom det rike, där företaget skall verkställas.

I fråga om villkoren för en åtgärds vidtagande med hänsyn till motstående

intressen stadgar konventionen, likaledes i första artikeln, att inbyggarna i det

andra riket skola erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande

förhållanden tillkommer inbyggarna i det rike, där åtgärden skall

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

äga rum, så ock i övrigt i fråga om alla villkor för åtgärdens vidtagande njuta

samma rätt som dessa.

I denna bestämmelse innefattas bl. a. sakägares rätt till ersättning för skada

till följd av åtgärden. Lagen i det rike, där åtgärden äger rum, skall äga tilllämpning

jämväl i fråga om sådan skada, som uppstår i andra riket. Verkställes

åtgärden inom svenskt område, skall alltså skadan, även vad angår norsk

egendom, bestämmas enligt svenska vattenlagens regler. Och i omvänt fall

skola norsk lags bestämmelser lända till efterrättelse jämväl med avseende å

skada på egendom i Sverige. Det kan alltså inträffa, att ägare av egendom i

ettdera riket, som lider skada, förlust eller intrång på grund av någon åtgärd

i ett gemensamt vattendrag, får sitt därigenom uppkomna anspråk bedömt efter

olika lagstiftning, allt efter som åtgärden verkställes inom det ena eller det

andra riket.

Båda ländernas vattenlagstiftning innehåller numera föreskrifter i ändamål

att tillgodose vissa statliga, sociala eller lokala intressen av mera allmän natur.

Sålunda stadgas bland annat skyldighet att erlägga avgifter och att tillhandahålla

kraft. Ifrågavarande bestämmelser ha upptagits i respektive länders

lagstiftning först efter 1905. Konventionens avfattning erbjuder vid detta

förhållande icke någon säker ledning för bedömande av frågan om sådana

bestämmelsers tillämplighet.

Vad det processuella förfarandet angår bestämmes detta enligt art. 1 av det

lands lag, där åtgärden skall verkställas. Inbyggarna i det andra riket skola

erhålla samma tillfälle att bevaka sin rätt, som under motsvarande förhållanden

tillkommer inbyggarna i det rike, där åtgärden skall äga rum. Detta rikes

lagstiftning skall alltså vara avgörande i fråga om kungörelseförfarande och

dylikt. Även sakägare i andra riket äro hänvisade att bevaka sina anspråk

hos förstnämnda rikes myndighet och, sedan målet utretts, ankommer på denna

att avgöra de särskilda rättsägarnas anspråk, oavsett huruvida de hänföra

sig till ena eller andra riket. Ehuru den nu angivna regeln enligt sin avfattning

i konventionen är undantagslös, torde dock på grund av sakens egen natur

därtill böra knytas en viktig begränsning. Enligt allmänna folkrättsliga regler

torde gälla, att en främmande statsmyndighet icke kan utan särskilt tillstånd

inom en annan stats territorium utöva offentlig verksamhet. Sådant tillstånd

kan icke anses inneslutet i konventionen. I överensstämmelse härmed

torde svensk domstol icke äga att inom norskt område utöva någon dömande

verksamhet såsom avhållande av syn, upptagande av vittnesbevisning el. dylikt.

Då emellertid den svenska domstolen har att avgöra jämväl norska rättsägares

anspråk, förutsättes härför, att den erforderliga utredningen tillhandahålles

domstolen vid dess sammanträden inom svenskt område. Förhållandena gestalta

sig uppenbarligen på motsvarande sätt i fråga om de norska myndigheternas

verksamhet.

Förutom de i art. 1 och 2 upptagna bestämmelserna, för vilkas innehåll redogörelse

nu lämnats, upptager konventionen föreskrifter, i art. 3 om samfärdsel

(farled) och flottning (flottled) i vattendrag, i art. 4 angående konventionens

tillämplighetsområde, i art. 5 om konventionens giltighetstid och i art. 6

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riktlinjer för

omarbetning

av 1905 års

konvention.

om avgörande av tvister angående konventionens tolkning och tillämpning.

Konventionens stadganden i dessa ämnen skola icke i detta sammanhang göras

till föremål för behandling.

Vid en omarbetning av 1905 års konvention inställer sig i främsta rummet

frågan, huruvida konventionen numera motsvarar de intressen och berättigade

anspråk, som i båda länderna göra sig gällande i fråga om gränsvattendragens

utnyttjande. Härvid må till en början erinras hurusom, sedan nämnda konvention

avslöts, utnyttjandet av vattendragen särskilt för kraftalstring varit föremål

för en ständig, alltjämt fortgående utveckling. I denna utveckling är särskilt

att uppmärksamma den stora betydelse för vattenkraftens ekonomiska

tillgodogörande, som tillkommer vattnets uppmagasinering i naturliga eller

konstgjorda sjöbassänger och den därigenom möjliggjorda regleringen av vattenframrinningen

i ett vattendrag. Dessa sjöbassänger, som måste utväljas

med hänsyn såväl till föreliggande naturförhållanden som ock till ekonomiska

och tekniska betingelser i övrigt för genomförande av regleringens syfte, äro

understundom belägna på långt avstånd från de strömfall, där kraften skall uttagas.

Det är därför helt naturligt, att i de vattensystem, som korsa gränsen, de

för en vattenreglering lämpade bassängerna ej sällan äro att finna på en annan

sida av densamma än åtminstone den övervägande delen av de strömfall, en sådan

reglering skulle komma till godo. Såsom exempel må åberopas de förslag,

som framkommit om reglering av Fämundsjön till förmån för vattenfall i Klarälven1

samt av de på svensk sida belägna källflödena till Neaälven1 2 till gagn

för strömfall längre ned i vattendragets norska del.

Även om företag av nu antydd art redan vid tiden för konventionens tillkomst

tilldragit sig ett ej obetydligt intresse, hade dessa spörsmål dock ännu

icke upptagits till mera ingående behandling i någotdera landets lagstiftning.

En sådan behandling har sedermera kommit dem till del i Sverige genom 1918

års vattenlag och i Norge genom 1911 års »lov om vassdragsreguleringer i industrielt

öiemed». Det är därför ej ägnat att väcka förvåning att vid utarbetande

av 1905 års konvention detta slag av företag lämnats relativt obeaktat.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen utgår 1905 års konvention

från den förutsättningen, att de åtgärder, som skola verkställas, och det intresse,

som de äro till nytta, avse samma land. En uppdämning verkställes på

svenskt område till förmån för ett nedanför beläget svenskt strömfall. Företagets

tillåtlighet bedömes enligt svensk lag med hänsyn till nyttan av företaget

här i riket. Beträffande företagets inverkan å norska intressen är med

konventionens utgångspunkt allenast de skadegörande verkningarna av betydelse.

Ett enhetligt eller samlat bedömande av företagets verkningar — så
1

Fallhöjden i Klarälven mellan Fämundsjön och Vänern uppgår till omkring 620 m. därav omkring

370 m. tillhör Norge.

2 Neaälven upprinner å svenskt område i närheten av Sylfjällen samt har sitt utlopp i Trondhjemsfjorden.

Fallhöjden å norskt område uppgår till omkring 830 m. Enligt en uppgjord regleringsplan

skulle å svenskt område bildas en dammsjö av betydande omfattning. Nyttan av regleringen

skulle så gott som uteslutande tillfalla norska strömfall.

opaginerad Kontrollera mot PDF

väl nyttiga som skadliga — inom bada länderna rymmes icke i konventionens

bestämmelser.

Vid en omarbetning av 1905 års konvention måste enligt vår mening som en

huvudgrund fasthallas, att ett sadant enhetligt bedömande, som nu antytts, såvitt

möjligt främjas. Endast därigenom kan ernås ett allsidigt avvägande av

ett företags allmänt ekonomiska betydelse. Genom denna ståndpunkt torde

icke några rent nationella intressen behöva eftergivas eller sättas i fara. Ej

sällan är ett företag av nu ifrågavarande art till gagn för intressen inom båda

länderna. I varje fall är ej bär fråga om att en fördel, som eljest skulle stått det

ena landet till buds, genom företaget överflyttas till det andra. Kommer företaget

icke till stånd, blir följden den, att det ena, understundom båda rikena,

gå miste om den nytta, företaget skulle ha medfört. En förutsättning är uppenbarligen,

att de intressen, som lida men av företaget, beredas fullt vederlag

och detta vare sig dessa intressen äro av rent ekonomisk eller mera allmän

eller social innebörd.

Den nu antydda grundtanken för en omarbetning av konventionen står i god

överensstämmelse med de strävanden, som under senare tid gjort sig alltmera

gällande i samarbetet mellan folken. På vattenrättens område ha dessa strävanden

kommit till uttryck bland annat i det genom Nationernas förbund utarbetade

förslaget till internationell konvention angående tillgodogörande av

vattenkraften i sådana vattendrag, vilka ha sitt lopp genom eller åtskilja ett

flertal stater. Samma tanke ligger också till grund för flera av de konventioner

rörande vattenrättsliga förhållanden, som på senare tid avslutats. I detta

sammanhang må särskilt erinras om dels den mellan Nordamerikas Förenta Stater

och Canada den 11 januari 1909 ingångna konventionen rörande utnyttjande

av de mellan sagda länder belägna gränsvattnen, dels ock konventionen den

10 april 1922 mellan Danmark och Tyskland angående vissa gränsvattendrag.

Intet torde vara naturligare än att jämväl i förhållandet mellan den skandinaviska

halvöns båda folk, som förenas genom så många band av ekonomisk och

ideell natur, denna samförståndstanke omsättes i verklighet.

Ett upptagande av grundsatsen om intressenas likaberättigande, oavsett vilket

land de än tillhöra, behöver icke medföra någon rubbning i de huvudregler

rörande vartdera landets prövningsrätt i fråga om ett företags tillåtlighet,

vartill 1905 års konvention anslutit sig. Denna prövning kan som hittills

tillkomma det land, där företaget verkställes, enligt detta lands lag, dock att

behörig hänsyn tages till företagets verkningar — såväl nyttiga som skadliga

— jämväl i det andra landet. Ej heller möter något hinder att, såsom skett i

art. 2 av 1905 års konvention, i vissa fall tillägga det andra riket befogenhet

att ur dess synpunkter överväga, huruvida medgivande till företaget bör lämnas.

Jämväl denna prövning bör dock uppenbarligen ske med beaktande av

företagets verkningar inom båda länderna.

Det är å nu antydda grunder, som det av oss utarbetade konventionsförslaget

blivit uppbyggt. Huvudregeln att det lands lag, där företaget skall verkställas,

äger tillämpning i fråga om företagets tillåtlighet och därtill anknutna

villkor upptages i art. 3 mom. 1. Denna regel kompletteras genom de i art. 4

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 200 häft. (Nr 286.) 7

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Gemensam

kommission

för vissa frågors

utredning.

och 5 återgivna bestämmelserna om likställighet mellan intressen inom båda

länderna. Stadgandet i art. 2 av 1905 års konvention om medgivande från det

andra rikets sida som villkor för ett företag i vissa fall motsvaras av föreskrifterna

i art. 12 och 13 om samtycke från detta rikes sida. I art. 13 har tillika

intagits den grundläggande bestämmelsen, att denna prövning skall ske i överensstämmelse

med det andra rikets lagstiftning för motsvarande fall, varjämte

tillika erinrats därom att stadgandena i art. 4 och 5 om likställighet mellan intressen

skola iakttagas jämväl vid denna prövning.

Därest, såsom skett i konventionsförslaget, konventionen bygges å den

grundsatsen, att vartdera riket har att vid sin prövning taga hänsyn till företagets

verkningar inom båda länderna, inställer sig frågan huru den härför

erforderliga utredningen skall, såvitt angår det andra riket, kunna åvägabringas.

Onekligen ligger den utvägen nära till hands att låta prövningsmyndigheten

i det ena landet utsträcka sina undersökningar jämväl till det andra landets

område. Mot en sådan lösning talar emellertid den redan förut berörda folkrättsliga

grundsatsen, att ett lands myndigheter icke må inom ett annat land

utöva någon offentlig verksamhet. Härtill kunna läggas vissa praktiska olägenheter.

Ett lands myndigheter kunna icke i sin verksamhet i ett annat land

påräkna den auktoritativa ställning i förhållande till inbyggarna som det egna

landets myndigheter. De besitta ej heller den ingående kännedom om det

andra landets samfundsliv och dess allmänna ekonomiska förhållanden, som

vid avvägande och utjämnande av intressemotsättningarna å nu ifrågavarande

område är av så stor betydelse. På dessa skäl kan den nu antydda utvägen

för frågans lösning icke förordas.

I några av de konventioner, som under senare tid avslutats, har behandlingen

av för två länder gemensamma frågor angående de vattenrättsliga förhållandena

överlämnats åt en särskild kommission, sammansatt av representanter

från de båda länderna. Detta tillvägagångssätt har kommit till användning

uti de förut nämnda konventionerna mellan Förenta Staterna och Canada samt

mellan Tyskland och Danmark. Enligt vår åsikt torde också på denna väg

en lämplig lösning av denna fråga kunna ernas. För materialets hopsamlande

och frågans enhetliga behandling torde de fördelar, som en gemensam kommission

erbjuder, vara omisskännliga. I överensstämmelse med denna uppfattning

har i konventionsförslaget upptagits bestämmelser om en för båda länderna

gemensam kommission, bestående av representanter till lika antal från

vartdera landet.

Ett spörsmål, vartill i detta sammanhang återstår att intaga ståndpunkt,

är huruvida kommissionen skall tilläggas beslutande eller allenast utredande

och rådgivande befogenhet. För den förra utvägen, som valts i de nyssnämnda

båda konventionerna, tala otvivelaktigt starka skäl. Den önskvärda enhetligheten

i frågornas avgörande skulle härigenom i hög grad säkerställas. Såsom

redan antytts ha vi dock icke ansett oss böra förorda denna lösning. Ett överflyttande

å kommissionen av den bestämmanderätt, som enligt 1905 års konvention

tillkommer vartdera riket, skulle helt visst för mången framstå som

opaginerad Kontrollera mot PDF

ett alltför långt gående ingrepp i en stats höghetsrätt. Ett sådant ingrepp

framstode ej heller som nödvändigt för att syftet med kommissionsbehandlingen

skulle nås, då genom sin auktoritativa och sakkunniga sammansättning

kommissionen i varje fall skulle vara tillförsäkrad erforderligt inflytande.

Skulle beslutanderätt tilläggas kommissionen, måste denna givas en fastare

och måhända tyngre organisation än som eljest vore påkallat, varjämte det

icke kunde undvikas att nog så invecklade bestämmelser måste meddelas angående

förfarandet inför kommissionen. Av dessa skäl, som synas oss böra

godtagas, ha vi stannat vid, att kommissionen erhåller allenast utredande och

rådgivande befogenhet.

Bestämmelserna om kommissionsbehandling upptagas i konventionsförslaget

uti art. 17, 18 och 19. Kommissionen skall tillsättas i varje fall, då det

av någotdera. riket påyrkas. Allt efter frågans omfattning samt dess mer

eller mindre invecklade beskaffenhet kan kommissionen bestå av sex, fyra

eller två medlemmar. Avgörandet tillkommer uppenbarligen det rike, som

önskar högsta antal. Att kommissionsbehandlingen icke gjorts obligatorisk

för alla fall, har sin grund däri, att åtskilliga av de företag, som falla under

konventionen, äro av den enkla beskaffenhet, att deras behandling av kommission

vore onödigt omständlig och kostsam. För den enskilde ha dessa kostnader

visserligen lättats genom den i art. 18 intagna bestämmelsen, att arvoden

till kommissionens ledamöter erläggas av vederbörande stat, men uppenbarligen

är det ur allmänt ekonomisk synpunkt av betydelse, att kommissionsbehandlingen

begränsas till mera omfattande eller invecklade fall. I detta

sammanhang må erinras därom, att konventionen jämväl anvisar en annan utväg

för införskaffande av erforderlig utredning. Enligt art. 16 må vartdera

riket från vederbörande myndighet i det andra riket inhämta erforderliga upplysningar

för bedömande av företagets verkningar inom sistnämnda rike.

Enligt 1905 års konvention gäller, utan annan begränsning än som kan följa Villkoren

av dess art. 2, jämväl i fråga om villkoren för ett företag lagen i det rike, där ^or ett f6reta9- företaget skall verkställas. Även under konventionens förutsättning, att det

intresse, för vars räkning företaget äger rum, tillhör samma rike som det, där till varje land

företaget skall verkställas, torde denna bestämmelse i vissa fall erbjuda avse- sarskilt

värda svårigheter i tillämpningen. Detta förhållande skall emellertid först

sedermera upptagas till behandling. I det följande skall i första hand undersökas

det i 1905 års konvention icke avsedda fallet att ifrågavarande intresse

tillhör ett annat rike än det, varest företaget skall verkställas. Uppenbart är,

att jämväl för detta fall vissa frågor rörande villkoren för företaget äro av den

för båda rikena gemensamma betydelse, att de böra behandlas och avgöras i

samband med själva tillåtligheten till företaget. Till sådana villkor äro att

hänföra omfattningen av företaget och dess närmare planläggning, anordningar

för tillgodoseende av för båda rikena gemensamma farleds-, flottleds- eller

fiskeintressen, åläggande av särskilda skyldigheter i avseende å allmänna eller

därmed jämställda intressen att fullgöras från det ena riket till det andra,

vattenhushållningen, eventuell samverkan mellan intressen från båda rikena,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Skadeersättningar.

tiden för företagets påbörjande och slutförande. Vissa andra frågor äro däremot

av den natur att de röra vartdera riket särskilt. Till denna grupp hör

uppenbarligen huruvida ägaren av ett strömfall, vilken verkställer en reglering

i det andra landet, har att tillhandahålla kraft åt bygden eller till kommuner

eller staten inom sitt hemland samt om avgifter eller andra förpliktelser

böra åläggas honom för tillgodoseende av intressen inom detta ävensom angående

samverkan med andra inom landet belägna strömfall eller andra intressen.

Att frågor av nu antytt slag icke lämpligen kunna eller böra avgöras enligt

ett annat lands lag och av ett annat lands myndigheter ligger utan vidare i

öppen dag. Deras ordnande är uppenbarligen en inre angelägenhet, som icke

kan anses beröra det andra landet. I överensstämmelse med denna uppfattning

har ock i förslagets art. 3, — förutom det i mom. 1 intagna stadgandet

om tillämpningen å företaget av lagen i det rike, där företaget skall verkställas,

— i mom. 2 såsom huvudregel införts den bestämmelsen, att det andra rikets

lag skall gälla med avseende å förhållandet mellan detta rike och intressen

inom samma rike ävensom mellan dessa intressen inbördes.

Vid den redogörelse för innehållet i 1905 års konvention, som lämnats i det

föregående, har framhållits, att under uttrycket »alla villkor för åtgärdens

vidtagande» jämväl innefattades skadeersättningar o. dyl. Dessa frågor skola

alltså enligt 1905 års konvention bedömas enligt lagen i det rike, där åtgärden

skall verkställas. I processuellt hänseende innebär denna bestämmelse, att

dylika frågor handläggas och avdömas av den myndighet, som enligt åtgärdslandets

lag är därtill behörig, d. v. s. i fråga om en åtgärd, som vidtages å

svensk sida av svensk domstol och beträffande en åtgärd å norskt område av

vederbörande norska myndighet. Detta sätt för frågans behandling står visserligen

i överensstämmelse med i vårt land för närvarande gällande processuella

regler. Enligt dessa torde i nu förevarande fall den ort, där den skadegörande

åtgärden verkställes, vara avgörande för domstolens behörighet. I

mera moderna processlagar har dock numera i stor utsträckning företräde givits

åt domstolen i den ort, där skadan uppstått. Hur denna fråga lämpligen

bör ordnas inom ett särskilt lands processystem, får dock uppenbarligen icke

uteslutande vara avgörande i avseende å förhållanden av internationell natur.

Ett anspråk å ersättning för skada, som uppstår eller kan väntas uppstå

till följd av en i ett vattendrag företagen eller ifrågasatt åtgärd, förutsätter

för att kunna bifallas dels ett fastställande av orsaksförhållandet mellan åtgärden

och den påstådda skadan och dels ett konstaterande av skadans omfattning

och en därpå grundad uppskattning av densamma. Vad angår det först

antydda spörsmålet torde otvivelaktigt domstolen i den ort, där åtgärden vidtages,

i allmänhet äga den större sakliga kompetensen, under det att i fråga

om skadans konstaterande och dess uppskattning med kanske ännu starkare

skäl företräde bör givas åt domstolen i den ort, där skadan uppstår. För denna

utredning erfordras så gott som undantagslöst i de mål, varom här är fråga,

a.tt domstolens uppfattning grundas på dess egen omedelbara iakttagelse.

Då det gäller ersättning för skada, vållad genom en i ett annat land vidtagen

åtgärd, äger domstolen i åtgärdslandet beträffande det andra landet icke till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gang till detta bevismedel utan dess avgörande måste i denna del grundas å

iakttagelser, vilka först i andra hand bringas inför domstolen. Utredningen

blir härigenom mera omständlig och invecklad samt till sitt värde ojämn och

osäker. Uppenbarligen skulle också, särskilt vid mera omfattande företag,

kostnaderna väsentligt ökas. De nu antydda olägenheterna kunna enligt vår

mening endast i ringa mån uppvägas av de fördelar, som må ligga däri, att

den ur bevisningssynpunkt i allmänhet mindre krävande uppgiften i fråga om

orsaksförhållandets konstaterande skulle anförtros åt domstolen i det land,

där åtgärden vidtages. Härtill kommer, vad särskilt angår skadans uppskattning,

att domstolen i det sistnämnda landet knappast kan antagas äga den ingående

kännedom om det andra landets ekonomiska förhållanden, som erfordras

för ett riktigt bedömande av denna fråga och som i varje fall måste förutsättas

i högre grad vara för handen hos det egna landets myndigheter.

Därest sålunda redan processuella skäl kunna anföras till förmån för den

ståndpunkten, att ersättning för skada bör bedömas enligt det lands lag, där

skadan uppstår, synes jämväl ur materiellt rättslig synpunkt företräde böra

givas åt denna ståndpunkt. Enligt denna tillförsäkras den skadelidande, att

skadan bedömes enligt samma grunder som för motsvarande fall gälla enligt

landets lag och av den myndighet, som eljest har att handlägga liknande anspråk

— något som helt naturligt för den skadelidande framstår såsom en

säkrare garanti för ett riktigt avgörande. Denna synpunkt torde ej böra underskattas,

då det gäller företag, som ofta medföra avsevärt intrång i andras

rättigheter och där fördelen av företaget ej sällan tillföres ett annat land än

det, som drabbas av företagets menliga verkningar. Yad särskilt angår till - lämpningen i förevarande fall av norsk lag inom svenskt område skulle en

sådan tillämpning vara mindre fördelaktig jämväl av den anledningen, att enligt

svensk lag ersättningen i regel utgår med en förhöjning av 50 procent,

under det att denna förhöjning enligt norsk lag i allmänhet är begränsad till

25 procent. Onekligen skulle det framstå som egendomligt, därest vid ett

företag, som verkställdes utom landet, ersättningen skulle utgå med lägre belopp

än som eljest, då det gäller ett företag inom landet, kunnat ifrågakomma.

Den nya regel i fråga om skadeersättningars bedömande, som sålunda bör

meddelas, har influtit i art. 6 av konventionsförslaget, där det stadgas, att vad

angår ersättning för skada och olägenhet till följd av ett företag gäller lagen

i det rike, där skadan eller olägenheten uppstår.

Bland de villkor, som kunna knytas till tillståndet till ett företag, ingå, så- Statliga och

som redan antytts, enligt båda ländernas lagstiftning jämväl sådana, som av- männa ''inse

tillgodoseende av vissa statliga och andra allmänna intressen. Villkor av treasens tiiidenna

art utgör enligt den svenska vattenlagen skyldighet att tillhandahålla °0(i0been''iekraft

åt kringliggande bygd, att vara underkastad nyprövning samt att utgiva

avgifter. Motsvarande åligganden enligt norsk lag äro skyldighet att avstå

kraft till norska staten och norska kommuner, att till norska staten efter viss

tids förlopp överlåta anläggningarna (inlösnings- och hemfallsrätt för norska

staten) samt att erlägga avgifter till den norska staten och norska kommuner.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Här inställer sig frågan om och i vilken utsträckning åtgärdslandets lag bör i

nu förevarande hänseende äga tillämpning jämväl med avseende å det andra

landet. Vid en å svenskt område företagen reglering av t. ex. Neaälvens källflöden

till förmån för nedanför i vattendraget belägna norska strömfall skulle,

med en undantagslös tillämpning av åtgärdslandets lag, den svenska vattenlagen

gälla ej allenast i fråga om tillgodoseende av intressen av nu ifrågavarande

slag, som äro anknutna till svenskt område, utan jämväl beträffande rent norska

intressen av motsvarande innebörd. Redan i det föregående (se s. 36) har

framhållits, att en sådan anordning icke kan anses lämplig. Enligt stadgandet

i art. 3 mom. 2 skall ock i detta fall norsk lag äga tillämpning. Däremot synes

det ingalunda oriktigt att då, såsom i det anförda exemplet, ett företag

verkställes inom det ena landet till förmån för och av intressenter inom det

andra skyldighet kan åläggas dessa intressenter att bereda det land, där företaget

verkställes och som i första hand och ej sällan till övervägande del utsättes

för företagets menliga följder, skäligt vederlag jämväl för intrång eller

olägenheter av social eller mera allmän innebörd. För intressemotsättningarnas

utjämnande torde det vara av den allra största betydelse att — samtidigt som

den grundsatsen fasthålles, att företag av nu antytt slag såvitt möjligt underlättas

— det jämväl noga tillses, att alla de intressen, som beröras av företaget,

beredes åtminstone i allt väsentligt lika god ställning som enligt det egna landets

lag skulle under motsvarande förhållanden kommit dem till del.

I överensstämmelse med denna uppfattning har i konventionsförslagets

art. 8 intagits bestämmelse därom att, vad angår avgifter och fonder, skyldighet

att erlägga eller nedsätta sådana kan till förmån för intressen inom det

land, där företaget verkställes, åläggas strömfall och fast egendom i det andra

riket, för vilkas räkning företaget äger rum. Frågan härom skall bedömas

enligt företagslandets lag, dock med vissa av praktiska hänsyn betingade

jämkningar.

I detta sammanhang uppkommer spörsmålet, huruvida icke en motsvarande

skyldighet borde kunna åläggas strömfall och fast egendom i det land, där företaget

verkställes, till förmån för intressen inom det andra landet. En närmare

undersökning av de fall, då ett sådant åläggande skulle komma i fråga,

ger emellertid vid handen, att något praktiskt behov därav icke kan anses föreligga,

detta särskilt med hänsyn därtill att de menliga verkningarna av ett

regleringsföretag i så väsentlig grad äro samlade kring själva regleringsbassängen.

Till förebyggande av varje missförstånd har konventionsförslagets

art. 8 erhållit en sådan avfattning, att därav uttryckligen framgår att nu ifrågavarande

skyldighet att erlägga avgifter och nedsätta fonder kan åläggas

allenast till förmån för det land, där företaget verkställes. Frågan huruvida

sådan skyldighet kan läggas å egendom i det andra landet till förmån för intressen

inom samma land beröres däremot icke av bestämmelserna i art. 8 utan

är, som redan antytts, att bedöma enligt huvudregeln i art. 3 mom. 2.

I båda ländernas lagstiftning föreskrives, under vissa förutsättningar, skyldighet

för ägaren av en kraftanläggning att leverera kraft, enligt norsk lag

till stat och kommun, enligt den svenska vattenlagen till den omgivande byg
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

den. Att i detta fall vederbörande lands lag skall gälla i fråga om kraftanläggningar

och intressen inom samma land följer omedelbart av huvudreglerna

i art. 3. Emellertid återstår i detta sammanhang frågan, huruvida kraftöverföring

för nu angivna ändamål skall kunna äga rum från det ena landet

till det andra. Med hänsyn till de invecklade spörsmål, som i samband med

en dylik överföring kräva sin lösning, och då frågan icke torde vara av större

praktisk betydelse, ha vi stannat vid, att en dylik överföring av kraft mellan

länderna icke må åläggas med stöd av konventionen. Bestämmelse härom har

upptagits i art. 9. Regeln har utsträckts att omfatta kraftöverföring som ersättning

för skada och olägenhet.

Enligt norsk lag är i allmänhet koncessionen till ett regleringsföretag till

sin giltighet begränsad till viss tid. Efter denna tids förlopp är anläggningens

ägare skyldig att, om det påfordras, utriva anläggningen och återställa de

förut rådande vattenförhållandena eller ock att underkasta sig ny koncession

å anläggningen, eventuellt dess övertagande av norska staten. Jämväl enligt

den svenska vattenlagens regler kan ett regleringsföretag efter förloppet av en

bestämd tid bliva föremål för nyprövning och i samband därmed underkastas

vissa nya förpliktelser. Sträcka sig dessa förpliktelser utöver ett visst, i lagen

bestämt mått, är emellertid en strömfallsägare, som tillgodogör sig nyttan

av regleringen, tillförsäkrad ersättning av statsmedel. I jämförelse med dessa

bestämmelser äro den norska lagens stadganden väsentligt strängare. En norsk

strömfallsägare skulle, vid en inskränkning i hans regleringsrätt i samband

med nyprövningen, kunna tillerkännas ersättning av svenska staten; av en

svensk strömfallsägare skulle i motsvarande fall något dylikt anspråk icke

kunna riktas mot den norska staten. Då det måste anses uteslutet, att för nu

ifrågavarande fall skulle kunna utverkas någon eftergift i den norska lagstiftningens

allmänna ståndpunkt till dessa spörsmål, torde jämväl å svensk sida

böra öppnas utväg för en tidsbegränsning av tillståndet. Bestämmelse härom

har upptagits i art. 7. Vid eu tillämpning av denna bestämmelse, som

måste anses innebära en starkare begränsning av anläggningsägarens rätt än

som skulle följa av föreskrifterna om nyprövning, har förutsatts, att dessa

sistnämnda icke komma till användning.

En fråga, som i båda ländernas lagstiftning gjorts till föremål för ingående

behandling, är den om samverkan mellan intressen av samma eller likartad

natur för åvägabringande av ett företag. Särskilt för vattenregleringamas del

är denna fråga av stor betydelse. Enligt norsk lag gäller som allmän regel,

att en strömfallsägare, som tillgodogör sig regleringsnyttan, icke kan undandraga

sig att bidraga till företagets kostnader. Den svenska vattenlagens

ståndpunkt är i viss mån en annan. Enligt vattenlagen göres en åtskillnad

mellan företag med och utan tvångsdelaktighet. För att en tvångsreglering

skall komma till stånd fordras, att sökanden och de, som förenat sig med

sökanden, äga majoritet i förhållande till den nytta, som företaget medför.

Vid nyttans beräkning äro torrläggnings- och vattenkraftsintressena likställda.

Under nu angivna förutsättning äro samtliga mark- och strömfallsägare, som

Samverkan

mellan intressen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

ha båtnad av företaget, skyldiga att taga del i detsamma. Det inbördes förhållandet

ordnas mellan samtliga intressenter på ett för framtiden bindande

sätt i samband med tillståndet till företaget, dock inträder i vissa fall, särskilt

beträffande vattenkraftsbåtnad, icke skyldighet att erlägga bidrag till

företaget, förrän den vunna båtnaden tillgodogöres. Vid en frivillig reglering

har sökanden icke någon rätt att påkalla andras deltagande i företaget.

Däremot kan strömfalls- eller markägare, som har intresse i företaget, icke

förvägras, ens mot sökandens bestridande, att ansluta sig till företaget. Enligt

såväl svensk som norsk lagstiftning gäller, att intressenterna i företaget

bilda en sammanslutning, en förening, för skötseln av gemensamma angelägenheter.

Det torde utan vidare vara uppenbart, att en samverkan mellan intressenter

från båda länderna i vissa fall skulle vara av stor betydelse jämväl vid de

företag, som falla under konventionens tillämpning. Att 1905 års konvention

saknar varje bestämmelse härom, är endast i överensstämmelse därmed,

att konventionen överhuvud taget icke beaktar den nytta ett företag medför

utom det land, där företaget verkställes. Med den ståndpunkt konventionsförslaget

intager i denna fråga låge det otvivelaktigt närmast, om en samverkan

kunde ordnas mellan samtliga de intressen, som ha gagn av ett förelaS>

vilketdera landet de än tillhöra. Med hänsyn till de väsentliga skiljaktigheter,

som föreligga mellan de båda ländernas lagstiftning, inställa sig

emellertid härvid stora svårigheter. Av denna anledning torde det icke vara

tillrådligt att på denna punkt utsträcka tillämpningen av det ena landets lag

jämväl till det andra landet. En annan utväg vore att för dessa företag skapa

självständiga, av vartdera landets lagstiftning oberoende rättsregler. Jämväl

detta ^alternativ har varit föremål för undersökning utan att denna dock lett

till något godtagbart resultat. Förutom de formella svårigheterna ha härtill

bidragit vissa rent sakliga betänkligheter. Det har sålunda framhållits som

ett alltför långt gående ingrepp i den enskildes rätt om en annan stats medborgare

skulle kunna tvinga honom till deltagande i ett företag utom hans eget

hemland. Ett sådant förhållande skulle lätt kunna framkalla intressemotsättningar

och stridigheter, desto mindre önskvärda som de rörde medborgare från

olika stater och därför alltid bleve av mera ömtålig natur. Därest verklig

intressegemenskap förelåge mellan intressenter från båda länderna, skulle med

a 1 sannolikhet dessa själva finna med sin fördel bäst överensstämmande att

go villigt sammansluta sig. Intet hindrade för övrigt, att i vartdera landets

lagstiftning infördes stadgande därom, att en intressent alltid ägde enligt de

grunder, som galla enligt landets lag, påkalla deltagande i företaget av andra

intressenter i hans eget hemland. Om intressenter från båda länderna förenat

sig om företaget, skulle vardera intressenten inom sitt land kunna framställa

yrkande därom och på detta sätt, utan någon uttrycklig föreskrift, en mera

omiattande samverkan ernås.

Da de synpunkter, som sålunda framhållits, icke torde sakna berättigande,

kar i iorslagets art. 10 intagits bestämmelse därom, att vad ettdera rikets lag

innehaller angående rätt eller skyldighet att taga del i ett företag icke kan

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

göras gällande till förman för eller gentemot strömfall eller annan fast egendom

eller intresse i det andra riket. Därtill har emellertid fogats, att överenskommelse,

som träffats mellan intressenter i båda rikena om deltagande i ett

företag, är gällande, såframt den godkännes av vederbörande myndighet i vartdera

riket.

Enligt 1905 års konvention gäller som undantagslös regel att jämväl den Do, processuformella

behandlingen sker efter det rikes lag, som är tillämplig å det ma-el,a ]ö£?mn''

teriella rättsförhållandet. Denna grundsats har i stort sett iakttagits också skU akti

i det föreliggande förslaget. Innan närmare redogöres för de jämkningar, som heter^i båda

på denna punkt vidtagits i förslaget, torde böra något erinras om de regler,U lassom

enligt vartdera rikets lagstiftning härutinnan gälla. Enligt norsk lag 9 ''

är förfarandet i allmänhet uppdelat dels å en rent administrativ prövning, tillkommande^

den högsta statsmyndigheten, Konungen, och utmynnande i fall

av bifall till sökandens framställning uti koncession å företaget, och dels, beträffande

vissa spörsmål av övervägande rättslig natur, å rättslig behandling

av en särskild synerätt, skjönn. Beträffande företag av enklare eller mindre

omfattande beskaffenhet kan dock jämväl den administrativa delen av frågan

i vissa fall prövas av synerätt. De olika prövningsskedena äro, i de fall då

den administrativa prövningen tillkommer Konungen, från varandra helt fristående.

Först då Konungen meddelat sin koncession å företaget, kan den

rättsliga prövningen inför synerätten vidtaga. Till den administrativa delen

av prövningen höra frågor angående företagets tillåtlighet och planläggning,

dämning och vattenhushållning ävensom de egentliga koncessionsvillkoren såsom

koncessionens tidsbegränsning, avgifter till stat och kommun, tillhandahållande

av kraft, o. s. v. Den rättsliga behandlingen inför synerätten avser

särskilt ersättningsfrågor men även ordnandet av företagets förhållande till

farleds- och flottledsintressen.

Enligt den svenska vattenlagen har vattendomstolen att pröva samtliga de

frågor, saväl administrativa som rent rättsliga, vilka sammanhänga med ett

företag. Understundom tillkommer dock jämväl enligt vattenlagen en viss

prövningsrätt Konungen. I särskilda i lagen angivna fall skola vissa frågor

rörande ett företags tillåtlighet och dess förhållande till allmänna intressen underställas

Konungens avgörande. Denna Konungens prövningsrätt är dock

inordnad i själva domstolsförfarandet. Ansökningsmålet anhängiggöres alltid

hos vattendomstolen och, sedan Konungen meddelat sitt beslut, återupptager

vattendomstolen behandlingen för att, med tillämpning av detta beslut, i ett

sammanhang avgöra samtliga de frågor, av vilka företaget är beroende.

Enligt föreliggande förslag, liksom 1905 års konvention, skall ansökan om Myndighet,

tillstånd till ett företag ingivas till vederbörande myndighet i det rike, där ansötol^kaii

företaget skall verkställas (art. 14). Denna myndighet är, i fråga om företag ins*vas- Förå

norskt område, i allmänhet vederbörande norska departement och, beträf-hTatdUnV’6

fande företag inom Sverige, vattenrättsdomaren i vederbörande vattendomstol.

För det fall, att det strömfall eller den fasta egendom eller det samfärdsels-

eller det flottningsintresse, för vars räkning företaget skall äga rum,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Samtycke från

det andra

riket. Kommisaionsbehandling.

Prörnings
myndigheter.

tillhör det andra riket, skall vid ansökningen fogas detta rikes förklaring, att

från dess sida intet är att invända mot ansökningens upptagande till behandling.

Denna bestämmelse är föranledd därav att, då av sökandens hemland i

detta fall kan komma att framställas krav å samtycke från dess sida till företaget,

på detta sätt redan från början utgallras sådana företag, som ur landets

synpunkt icke äro önskvärda, och sålunda en onödig omgång skall kunna

undvikas. Den myndighet, till vilken ansökan ingivits, har att ägna densamma

den behandling, som i allmänhet är föreskriven för ansökningar av motsvarande

art. Enligt den svenska vattenlagen skall sålunda, efter eventuell

komplettering av ansökningshandlingarna, kungörelse i allmänhet utfärdas,

sakägare underrättas, yttrande från myndigheter inhämtas o. s. v. Enligt 1905

års konvention, tolkad efter dess ordalydelse, skulle i fråga om ansökningens

kungörande m. m. det egna landets lag tillämpas jämväl inom det andra landet.

Då emellertid ett sådant tillvägagångssätt skulle stöta på hart när oöverstigliga

praktiska svårigheter, har i förslagets art. 15 intagits bestämmelse därom,

att sådant kungörande skall ske av resp. lands myndigheter, vilka för

detta ändamål skola av den myndighet, till vilken ansökningen ingivits, erhålla

erforderliga upplysningar rörande ansökningen och dess behandling hos

sistnämnda myndighet.

Under det att ansökningen sålunda i det land, där företaget skall verkställas,

undergår förberedande behandling, har det andra landets myndighet, till

vilken ett exemplar av ansökningen jämte bilagor översänts, att å sin sida

vidtaga vissa åtgärder. Sålunda erfordras i första hand utredning, huruvida

företaget inom detta land har sådana verkningar, att krav på dess samtycke

till företaget bör framställas. Av bestämmelsen i art. 12 följer, att innan besked

härom inkommit till ansökningsmyndigheten, denna icke kan meddela

tillstånd till företaget. Eramställes krav å samtycke, torde i allmänhet detta

vid mera omfattande företag förknippas med en begäran om frågans behandling

av kommission (art. 17—19). Yrkande om kommissionsbehandling kan

ock framställas av företagslandet.

Sedan kommissionen avgivit utlåtande till båda rikena, har i första hand det

rike, som framställt krav å samtycke, att, eventuellt efter förhandlingar mellan

rikena, fatta ståndpunkt till frågan, huruvida samtycke bör lämnas och för

sådant fall, vilka betingelser böra uppställas för detsamma.

Enligt art. 20 skall alltid prövningen av fråga angående det andra rikets

samtycke tillkomma rikets högsta statsmyndighet. Vägras samtycke, har

frågan därmed förfallit. Sedan meddelande härom lämnats den myndighet,

där ansökan är anhängig, avslås ansökningen. Har samtycke meddelats, utan

att därtill knutits något särskilt villkor, återupptages behandlingen hos ansökningsmyndigheten,

som därefter meddelar sitt slutliga beslut. År ater

samtycke givet allenast under vissa villkor, tillkommer det i första hand den

högsta statsmyndigheten i företagslandet, även om denna enligt landets lag

i motsvarande fall icke är ansökningsmyndighet, att taga ställning till de

därigenom uppkomna frågorna. Detta övervägande kan utmynna i, att den

fortsatta behandlingen utan vidare överlämnas till ansökningsmyndigheten,

opaginerad Kontrollera mot PDF

men, i den mån förhållandena anses påkalla det, kunna frågor rörande företagets

tillåtlighet och därmed sammanhängande villkor avgöras av Konungen

och först därefter den fortsatta behandlingen överlämnas till ansökningsmyndigheten.

Ur båda rikenas synpunkt har det ansetts av betydelse fastställa,

att avgörandet i dessa fall å ömse sidor tillkommer den högsta statsmyndigheten.

Själva tillståndet till företaget skall emellertid alltid meddelas

av ansökningsmyndigheten, givetvis med iakttagande av de villkor för företaget,

som må ha uppställts av vartdera riket (art. 21).

I och med att tillstånd meddelas till ett företag, eventuellt efter samtycke

av det andra riket, äro emellertid icke samtliga frågor, som angå företaget,

slutbehandlade. Sålunda innefattar den prövning, som enligt den nu lämnade

redogörelsen föregår tillståndets meddelande, icke någon behandling av frågor,

som avses i art. 3 mom. 2 och röra förhållandet mellan det andra riket och

intressen inom detta ävensom dessa intressen inbördes. Slutligen återstå vissa

rent rättsliga frågor, som enligt art. 6 äro hänvisade till behandling enligt

vartdera rikets lag. I nu angivna hänseenden är alltså en komplettering av

tillståndet nödvändig för att detsamma må kunna tilläggas rättsverkan i det

andra riket. I detta syfte har i art. 22 upptagits föreskrift om skyldighet för

sökanden att inhämta det andra rikets förklaring att tillståndet tillkommit i

överensstämmelse med konventionen. I samband med förklarings avgivande

bör uppenbarligen den ytterligare prövning äga rum, som ankommer på det

andra riket.

1905 års konvention innehåller icke några regler angående verkställbarhet

inom det ena riket av beslut, meddelat av domstol eller annan myndighet i det

andra riket. Med konventionens utgångspunkt att det intresse, för vars räkning

företaget påkallades, alltid tillhörde samma land som det, där företaget

skulle verkställas, gjorde sig behovet av sådana regler ej heller gällande i högre

grad. Sökandens skyldigheter i förhållande till såväl det egna som det andra

landets inbyggare grundade sig på beslut av hemlandets myndigheter. Beslutens

verkställbarhet inom sökandens hemland var alltså utan vidare given.

Enligt konventionsförslaget gestalta sig förhållandena väsentligt annorlunda.

Ett företag kan verkställas inom det ena riket till förmån för egendom

eller intresse inom det andra. Sökandens hemland och det land, enligt

vars lagstiftning ansökningen skall behandlas, komma i detta fall ej längre

att sammanfalla. Även för det fall, att företaget påkallas till förmån för

intresse eller egendom i samma land som det, där företaget skall verkställas,

föreligger motsvarande förhållande såvitt angår ersättning för skada, som inom

det andra landet uppstår till följd av företaget. Sådan ersättning skall nämligen

enligt förslagets art. 6 bedömas enligt det sistnämnda landets lag. Behovet

av bestämmelser, varigenom verkställigheten av det ena landets beslut

inom det andra landet såvitt möjligt underlättas, torde alltså vara oavvisligt.

För detta ändamål har visserligen i förslagets art. 11 upptagits ett stadgande

om rätt för vartdera riket att kräva ställande av säkerhet. Det torde emellertid

vara tydligt att genom ett sådant stadgande endast delvis kan tillgodoses

nu angivna syfte. I varje fall skulle, om enbart i denna bestämmelse skulle

Tillståndets

rättsverkan

i det andra

riket.

Verkställighet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Övriga bestämmelser.

44

sökas garantier för fullgörandet av sökanden ålagda förpliktelser, dess tilllämpning

bliva för sökanden i hög grad betungande, i det att säkerhets ställande

skulle påfordras i större omfattning än som eljest varit nödvändigt.

Starka skäl föreligga sålunda jämväl ur sökandens egen synpunkt, att utväg

öppnas för omedelbar verkställighet.

De bestämmelser, som härom meddelas i konventionen, innefatta dels skyldighet

för den, som erhållit tillstånd till ett företag och som har sitt hemvist

i ettdera riket, att inom det andra riket utse ombud, som äger att å hans vägnar

svara vid domstolar och hos andra myndigheter (art. 29), dels ock föreskrifter

angående omedelbar verkställighet under vissa villkor av dom, utlåtande

eller därmed likställd urkund i det andra riket (art. 30). För den närmare

redogörelsen av bestämmelsernas innehåll hänvisas till motiveringen under

de särskilda artiklarna.

De bestämmelser angående samfärdsel och flottning i vattendrag, som meddelats

i 1905 års konvention, ha, med mindre jämkningar, upptagits jämväl i

föreliggande förslag. Yad angår flottningen har dock, enligt vad som kommit

till vår kännedom, vissa intressekonflikter uppstått, för vilkas biläggande bestämmelserna

i 1905 års konvention knappast äro tillräckliga. Detta omdöme

gäller särskilt flottningen av virke mellan de båda rikena och dess ordnande på

ett sådant sätt, att ej onödiga kostnader åsamkas de flottande. För detta syfte

erfordras uppenbarligen en nära samverkan mellan flottningsintressen på ömse

sidor. Det är att hoppas att en sådan samverkan kan ordnas på frivillighetens

väg. I varje fall torde, innan dessa ömtåliga spörsmål göras till föremål för

konventionsreglering, ytterligare erfarenhet böra avvaktas.

I förslaget upptagas slutligen föreskrifter angående tillsyn å och underhåll

av företag samt företags nedläggande. Dessa äro i huvudsak byggda på

grundsatser, för vilka tidigare redogjorts. I avdelningen »Särskilda bestämmelser»

ha -—- förutom stadgandena om ombud och verkställighet, varför tidigare

redogjorts — influtit kompletterande föreskrifter i en del ämnen. Konventionens

ikraftträdande och tillämpning i förhållande till äldre bestämmelser

avhandlas i dess slutartikel, art. 35.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

De särskilda artiklarna.

Art. 1 och 2.

Vid en revidering av föreskrifterna i 1905 års konvention har till en början

synts lämpligt att något annorlunda än vad tidigare skett bestämma tillämplighetsområdet

för konventionen. Enligt den avfattning, 1905 års konvention

erhållit, är dess tillämplighet i första hand beroende av, huruvida åtgärden

skall vidtagas i ett gemensamt vattenområde. Såsom gemensamma anses enligt

art. 4 sjöar och vattendrag, som utgöra gräns mellan rikena eller som eljest

sträcka sig genom båda rikenas områden eller som hava avlopp till sådana

sjöar och vattendrag.

Däremot är enligt konventionen icke av omedelbar betydelse, huruvida åtgärden

såsom sådan har någon inverkan å vattenförhållandena inom det andra landet.

En följd härav är a ena sidan, att konventionen formellt omfattar även

åtgärder, vilka sakna verkningar utom det egna landet, samt å andra sidan att

den enligt sin ordalydelse ej är tillämplig å en åtgärd, som vidtagits i ett annat

vattenområde än som enligt konventionen är att anse som gemensamt, även

om åtgärden skulle medföra verkningar inom det andra landet. Då enligt vad

tidigare utvecklats det nu framlagda förslaget till skillnad från 1905 års konvention

icke låter hela det vattenrättsliga avgörandet falla under lagstiftningen

i det rike, där en åtgärd skall äga rum, har det varit ofrånkomligt att begränsa

tillämpningen av konventionens bestämmelser till sådana åtgärder, som

inverka på vattenförhållandena inom båda rikenas områden. Däremot har det

ansetts riktigast att lata konventionen omfatta alla inom det ena riket i ett vattendrag

vidtagna åtgärder, som äga sådan inverkan. Enligt förslaget är alltså

konventionen tillämplig t. ex. i fråga om överföring av vatten mellan två vattensystem,

vilka i sin helhet äro belägna på var sin sida av riksgränsen.

Den allmänna förutsättningen för att å en åtgärd, motsvarande enligt förslagets

terminologi ett företag, konventionen skall vara tillämplig är, att därigenom

vållas märkbar förändring av vattenförhållandena i vattendrag inom

det andra riket. Uttrycket återfinnes i 2 kap. 20 § vattenlagen. I olikhet med

vattenlagens men överensstämmande med den norska vattenlagstiftningens terminologi

hänföras till vattendrag jämväl sjöar och andra vattensamlingar. På

denna punkt har emellertid skett en utvidgning i förhållande till 1905 års konvention.

Ett inom det ena riket verkställt företag kan medföra hinder för

fiskens vandringar till eller från det andra riket, även om det inom sistnämnda

rike icke förorsakar någon ändring av vattenförhållandena. Sålunda kan genom

Konventionens

omfattning.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

en dammbyggnad uppgången av ål eller lax till det andra riket förhindras. Med

hänsyn till fiskerinäringens stora betydelse har ansetts önskvärt att jämställa

sådant hinder med inverkan å vattenförhållandena. Tydligt är emellertid, att

hindret måste äga sin grund i anläggning, arbete eller annan åtgärd i ett vattendrag.

Med avseende å de fall, då ett vattendrag utgör transportväg mellan rikena

antingen för samfärdseln eller för flottningen, har skäl icke ansetts föreligga

att frångå den ståndpunkt, som intages av 1905 års konvention.

Av den avfattning, som art. 1 mom. 1 erhållit, framgår, såsom redan erinrats,

att därunder faller jämväl överföring av vatten antingen inom samma nederbördsområde

eller från ett nederbördsområde till ett annat. Denna fråga

har föranlett ett särskilt uttalande i det i samband med förslagets avgivande

uppsatta protokollet (se s. 8 f.). På de grunder, som där angivas, har i art. 2

upptagits en bestämmelse av innehåll, att beträffande företag, som avse överföring

av vatten från ett nederbördsområde till ett annat, vartdera riket kan

påfordra att frågan därom göres till föremål för särskilda förhandlingar mellan

rikena, därvid dessa icke äro bundna av konventionens bestämmelser.

Såsom framgår av andra artikelns avfattning avses icke med densamma det

fall, att överföringen sker mellan vattendrag inom samma nederbördsområde.

Till ett och samma nederbördsområde räknas hela det område, från vilket vattnet

har gemensamt avlopp till havet.

Art. 3.

LagtiUämp- Beträffande de i denna artikel upptagna huvudreglerna hänvisas till den allmn?''

männa motiveringen.

Huvudregler. Yad angår innebörden av 1 mom. må framhållas att företagslandets lag icke

därigenom göres omedelbart tillämplig jämväl i avseende å det andra riket och

de till detta anknutna intressen. Om och i vad mån en sådan utsträckt tilllämpning

skall äga rum, är att bedöma med stöd av konventionens bestämmelser

i övrigt. Av betydelse härutinnan äro särskilt föreskrifterna i art. 4 och 5.

I vissa fall har med hänsyn till frågans betydelse ansetts böra uttryckligen

utsägas att företagslandets lag icke äger tillämpning i avseende å det andra

riket. Exempel härpå erbjuda, förutom artikelns andra moment, art. 6, 9

och 10.

I enstaka fall torde kunna uppstå tvekan, huruvida ett företag är att hänföra

till det ena eller andra landet. Avgörande betydelse torde härvid böra

tilläggas de åtgärder, genom vilka den åsyftade inverkan å vattenförhållandena

åvägabringas. Att i detta sammanhang icke skall tagas hänsyn till åtgärder,

som allenast avse förebyggande eller minskande av skada, ligger i sakens natur

och framgår jämväl av art. 6 andra punkten.

Art. 4 och 5.

Likställighet Dessa artiklar ansluta sig till huvudregeln i art. 3 mom. 1. Deras innebörd

mellan in- ~ vid bedömande av ett företags tillåtlighet prövningsmyndigheten har

pressen *

att, med bortseende från den politiska gränsen, betrakta företaget som en en
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

het. Intressen inom det ena eller det andra riket skola härvid tilläggas samma

vikt och betydelse. Enligt andra punkten i art. 5 gäller dock härvid en viss

begränsning. Vad angår företagets nyttiga verkningar skall nämligen hänsyn

i allmänhet tagas allenast till nyttan för de intressen, för vilkas räkning

företaget äger rum. De indirekta fördelar, som kunna tillföras intressen, från

vilka initiativet till företaget icke utgått, komma i regel icke i beaktande. Stadgandets

avfattning utesluter emellertid icke att hänsyn kan tagas jämväl till

sådan fördel eller till företagets särskilda betydelse ur allmän synpunkt.

Såväl i art. 5 som i flera av de följande artiklarna återfinnes uttrycket »det

strömfall eller den fasta egendom eller det samfärdsels- eller det flottningsintresse,

för vars räkning företaget äger rum». Med uttrycket åsyftas den, som

i egenskap av sökande ställt sig som initiativtagare. Till sökande bör uppenbarligen

hänföras jämväl den, som i den ordning art. 10 föreskriver förenat sig

med sökanden om företagets utförande. En sådan ställning tillkommer däremot

icke den, som enligt ettdera rikets lagstiftning ålagts skyldighet att taga

del i företaget. Med konventionens utgångspunkt är frågan därom en vartdera

rikets egen inre angelägenhet, som är utan betydelse för tolkningen av nu

ifrågavarande bestämmelse.

Art. 6.

Vad angår första punkten i denna artikel hänvisas till den allmänna mo- Ersättning,

tiveringen.

Enligt andra punkten skola frågor om åtgärder till förebyggande eller minskande

av skada i anledning av ett företag behandlas enligt lagen i det rike,

där åtgärden skall vidtagas. Sådan fråga kan uppkomma såväl i samband med

bedömandet av företagets tillåtlighet som ock därefter. I förstnämnda fall

upptages föreskrift därom i tillståndet till företaget, vad det andra landet angår

på grund av de villkor, som må ha uppställts för detta lands samtycke

(jfr art. 13). Är fråga om en åtgärd till förekommande av skada för en enskild

sakägare synes spörsmålet härom lämpligen böra behandlas i samband

med övriga ersättningsfrågor. Så gott som undantagslöst torde också det land,

där den förebyggande åtgärden skall vidtagas, vara detsamma, som det, där

skadan kommer att uppstå. Skulle så icke vara förhållandet, har det likväl

ansetts riktigare att hänskjuta avgörandet till åtgärdslandets lag.

Art. 7.

Beträffande denna artikel hänvisas till den allmänna motiveringen.

Art. 8.

Tidsbegräns
ning.

Till avgifter och fonder, som avses i denna artikel, torde böra å svensk sida Avgifter och

hänföras fiskeavgifter, som omnämnas i 2 kap. 10 §, regleringsavgifter enligt fonder4

kap. 14 § samt vattendomstolsavgifter enligt 11 kap. 95 § vattenlagen. Beträffande

sistnämnda avgifter upptager dock förslaget i art. 23 en särskild

bestämmelse. Enligt den norska reguleringsloven kunna avgifter utgå och

fonder nedsättas till förmån för norska staten och norska kommuner (§ 11),

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

för fattigvård och understöd åt arbetare och deras familjer (§ 12 p. 7), samt

för främjande av jordbruk och fiske (§ 12 p. 8). Med avgift har likställts gottgörelse,

som enligt reguleringslovens § 13 skall utgå för rådigheten över sjö,

som icke i sin helhet är underkastad äganderätt.

Beträffande tolkningen av uttrycket »för vilkas räkning företaget äger

rum» hänvisas till vad som yttrats under art. 4.

Såsom i den allmänna motiveringen utvecklats har ansetts, att de i denna

artikel avsedda avgifter och fonder skola utgå till det rike, där företaget skall

verkställas. Bestämmelse härom har upptagits i 2 momentet. Med uttrycket

åsyftas uppenbarligen allenast att angiva hemortslandet för de intressen, till

förmån för vilka ifrågavarande skyldigheter kunna åläggas, däremot ej att

giva någon regel om vilken äger att uppbäTa avgifterna eller förvalta de nedsatta

fonderna.

En synpunkt, som vid bestämmande av avgifters och fonders storlek torde

vara av betydelse, synes i detta sammanhang icke böra förbigås. De förhållanden,

som enligt vartdera landets lagstiftning i allmänhet ligga till grund för detta

bestämmande, hänföra sig i förevarande fall såväl till företagslandet som ock

till det andra landet. Vid en vattenreglering äro sålunda, vad angår företagets

aktiva sida, de naturliga betingelserna för själva regleringsåtgärden att

finna inom det land, där företaget skall verkställas, varemot förutsättningen

för regleringsnyttans tillgodogörande, fallhöjden, tillhör det land, där strömfallet

är beläget. Jämväl företagets passiva verkningar fördela sig på båda

länderna. Det ligger i sakens natur, att dessa förhållanden icke kunna lämnas

obeaktade vid avvägandet av ifrågavarande skyldigheters omfattning. I

förslaget ha dessa synpunkter kommit till uttryck i stadgandet i 2 mom., att

avgifter och fonder skola fastställas med hänsyn till intressen — såväl aktiva

som passiva —- inom det rike, där företaget skall verkställas. Huruvida med

hänsyn till intressen inom det andra riket skyldigheter av nu ifrågavarande

slag skola åläggas är, såsom framhållits i den allmänna motiveringen, en detta

rikes egen inre angelägenhet.

Den i 2 mom. intagna regeln om beräkning av kraftökningen innebär, att

till grund för densamma skall läggas det belopp i naturkraft, vars uttagande

möjliggöres genom regleringen, oberoende av huruvida större eller mindre del

därav verkligen tillgodogöres.

Genom stadgandet i 4 mom. har åläggandet av avgifter och fonder att utgå

från det ena riket till det andra uttryckligen begränsats till de i 1 mom. angivna

fall. Såsom framhållits i det vid förslagets avgivande uppsatta protokollet

avser denna begränsning dock icke avgifter och fonder, som enligt vederbörande

rikes lag kunna fastställas såsom ersättning eller till täckande av

kostnader för åtgärder till förebyggande eller minskande av skada eller olägenhet

för allmänna eller enskilda intressen. Det torde vara uppenbart, att

begränsningen ej heller åsyftar sådana kostnader för det allmänna, som äro

omedelbart föranledda av arbeten å anläggningarna såsom för polisbevakning,

samlingslokaler för arbetarna och dylikt (jfr norska reguleringslovens

§ 12 p. 4).

opaginerad Kontrollera mot PDF

4!)

Art. 9.

Beträffande denna artikel hänvisas till den allmänna motiveringen.

Art. 10.

Bestämmelserna i denna artikel avse, såsom framhållits i den allmänna motiveringen,

huruvida en intressent inom det ena riket äger rätt eller skyldighet

att taga del i ett företag, varom fråga väckts av en intressent inom det andra

riket. En sådan samverkan kan enligt denna artikel grundas uteslutande på

överenskommelse mellan intressenterna. Däremot innebär stadgandet icke

någon begränsning av den rätt, som enligt ettdera rikets lagstiftning må förefinnas

för en intressent inom detta att påkalla deltagande i företaget av andra

intressenter inom samma rike.

En överenskommelse mellan intressenter från båda rikena skall, för att bliva

gällande, godkännas av vederbörande myndighet i vartdera riket. Stadgandet,

som äger motsvarighet i båda ländernas lagstiftning, har upptagits i syfte

att bereda tillfälle till en granskning av överenskommelsens lämplighet och

fullständighet. Att överenskommelsen, sedan sådant godkännande erhållits,

är bindande jämväl mot framtida ägare, torde ligga i sakens natur.

Art. 11.

Med hänsyn till omfattningen av de förpliktelser, som kunna komma att

åläggas i samband med ett företag gent emot ettdera riket eller intressen inom

detta, har i denna artikel upptagits en bestämmelse om säkerhets ställande.

■Vad angår det rike, där företaget skall verkställas, torde stadgandet komma

till användning företrädesvis i sådana fall, då det intresse, för vars rökning

företaget äger rum, tillhör det andra riket. Beträffande sistnämnda rike har

stadgandet omvänt sin förnämsta betydelse för det fall, att nyss angivna intresse

hänför sig till företagslandet.

Har från någotdera riket framställts krav å säkerhet, innefattas häri uppenbarligen

ett villkor, utan vars fullgörande företaget icke må verkställas.

Art. 12 och 13.

Dessa artiklar motsvara art. 2 i 1905 års konvention. Beträffande de förhållanden,

som må föranleda framställande av krav å samtycke från det andra

rikets sida, ansluter sig art. 12, med vissa jämkningar, till nämnda konvention.

I överensstämmelse med de synpunkter, som gjort sig gällande vid avfattningen

av art. 1 mom. 1 i förslaget, har emellertid fisket tillerkänts en

med övriga intressen lika berättigad ställning. Stadgandet i art. 13 om de

grunder, som skola iakttagas vid samtyckeprövningen, saknar motsvarighet i

1905 års konvention. Enligt denna artikel skall frågan därom bedömas på

samma sätt som om samtyckelandet haft att, med tillämpning av sin egen lagstiftning,

meddela tillstånd till företaget. Att emellertid härvid bestämmelserna

i art. 4 och 5 om likställighet mellan intressen inom båda rikena skola

iakttagas, ligger i öppen dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 200 häft. (Nr 286.)

Kraftöver
föring.

Delaktighet.

Säkerhets

ställande.

Samtyckt.

8

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Förfarandet.

Ansökans

ingivande.

Under
rättelser.

I 1905 års konvention upptages icke någon bestämmelse om, huruvida för

samtycke må uppställas särskilda villkor. I konventionens avfattning torde

dock icke ligga något hinder därför. Till denna uppfattning ansluter sig ock

stadgandet i art. 13 av förslaget. Vid sådant förhållande har det emellertid

ansetts vara av betydelse att närmare fastställa beskaffenheten av de villkor,

som kunna förknippas med ett samtycke. I främsta rummet komma härvid

i fråga sådana som avse företagets planläggning, därunder inbegripet jämväl

vattenhushållningen. Likaledes bör i samband med ett samtycke kunna uppställas

förbehåll angående vidtagande av åtgärder till skydd för av vattenförhållandena

beroende intressen såsom samfärdsel, flottning eller fiske eller

jordbruket eller klimatiska eller sanitära förhållanden. Däremot överensstämmer

det icke med förslagets ståndpunkt, att i denna ordning föreskrifter skulle

kunna meddelas angående tillståndets tidsbegränsning eller i fråga om avgiftsskyldighet

till stat eller kommun eller dylikt. Vad särskilt angar avgifter

och fonder hänvisas till vad som yttrats vid art. 8.

Art. 14.

Bestämmelserna i denna artikel utgöra allenast en närmare utveckling av

huvudregeln i art. 3 mom. 1.

I allmänhet skall, enligt den svenska vattenlagen, ansökan om tillstånd till

ett företag ingivas till vattenrättsdomaren i vederbörande vattendomstol. I

vissa fall, såsom i fråga om torrläggnings- och flottledsföretag, inledes emellertid

frågans behandling genom en till vederbörande länsstyrelse ställd ansökan

om förordnande av förrättningsman. Att jämväl en sådan ansökan innefattas

under artikelns uttryck »ansökan om tillstånd till ett företag» torde

vara uppenbart.

I fråga om ansökningens innehåll upptagas i den svenska vattenlagen ingående

bestämmelser. Motsvarande föreskrifter återfinnas i den norska reguleringsloven.

Av stadgandet i 2 mom. framgår, att sökandens uppgiftsskyldighet

avser båda länderna. Vad angår det land, där företaget verkställes, kommer

därjämte detta lands lagstiftning att äga tillämpning.

Art. 15.

Efter ansökningens ingivande följer enligt båda ländernas lagstiftning ett

kungörelseförfarande, avseende sakägares underrättande samt inhämtande av

yttranden från myndigheter och andra. Enligt denna artikel skall företagslandets

lagstiftning härutinnan äga omedelbar tillämpning allenast beträffande

företagslandet, varemot det tillkommer vederbörande myndighet i det andra

riket att på sätt denna myndighet anser lämpligt kungöra ansökningen inom

sistnämnda rike. För att inbyggarna i detta skola komma i tillfälle att inför

företagslandets myndighet bevaka sina intressen, måste därvid meddelande

lämnas om ordningen för frågans behandling inom företagslandet t. ex. inom

vilken tid erinringar mot ansökningen skola göras o. dyl. Erforderliga uppgifter

härom skola tillhandahållas av företagslandets myndighet. De tidsfrister,

som av denna myndighet fastställas, måste uppenbarligen utmätas så,

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

att erforderligt rådrum beredes jämväl det andra landets inbyggare för bevakande

av deras intressen.

Art. 16.

Med stadgandet åsyftas att bereda tillfälle till samverkan mellan båda län- inhämtande

demas myndigheter för gemensamma frågors utredning. Härigenom torde av upplye‘

ett tidsödande och kostsamt dubbelarbete i viss mån kunna undvikas, varjämte ningar''

större enhetlighet och likformighet i frågornas behandling kunna ernås.

Art. 17—19.

Beträffande den allmänna innebörden av dessa artiklar hänvisas till den all- Kommissionsmänna

motiveringen. behandling.

Av de spörsmål, som enligt art. 19 tillhöra kommissionsbehandling, är en

del av den för båda rikena gemensamma natur, att de kunna bliva föremål för

samtyckeprövning. Till denna grupp äro att hänföra förutom huvudspörsmålet,

huruvida företaget bör äga rum, jämväl de i 1 mom. under a) och b)

upptagna frågorna. Jämväl i de ämnen som avhandlas under d) äger, enligt

särskild bestämmelse i förslaget (art. 10), båda rikena beslutanderätt. I andra

fall åter, nämligen de under c), f) och g) upptagna, tillkommer prövningen

uteslutande företagslandet. I ett fall, det under e), äger vartdera riket, såvitt

detta rike angår, att besluta. Under sådana förhållanden kunde det framstå

som riktigare, om kommissionens undersökning inskränktes att avse sådana

gemensamma frågor, i vilka bada rikena ägde prövningsrätt.

En sådan uppfattning står emellertid icke i överensstämmelse med den uppgift,

som i förslaget tillagts kommissionen. Vare sig prövningen av en viss

fråga tillkommer företagslandet ensamt eller båda länderna, ingår i denna

provning ett bedömande av förhållanden, som beröra båda länderna. Syftet

med kommissionen är att underlätta utredningen av sådana för båda rikena

gemensamma spörsmål. Ur denna synpunkt är det av underordnad betydelse,

huruvida prövningsrätten tillkommer det ena eller andra landet. I överensstämmelse

härmed har kommissionsbehandlingen ej heller formellt anknutits

till samtyckeprövningen, även om det är uppenbart, att den för nu angivna

fall kommer att rent sakligt sett i främsta rummet bliva av betydelse. Vad

som däremot bör fasthållas är, att kommissionen bör behandla allenast sådana

frågor, som kunna^vara av gemensamt intresse för båda rikena, samt att dess

undersökning alltså icke bör gripa in i spörsmål, som uteslutande hänföra sig

till ettdera riket. För dessa sistnämndas behandling gäller utan undantag

regeln i art. 3 mom. 2. Att kommissionen icke äger att taga befattning med

ersättningsfrågor, har utan uttryckligt stadgande ansetts ligga i sakens natur.

Art. 20.

Den prövning, som enligt art. 2 i 1905 års konvention tillkommer det andra Prövningsnket,

torde allmänt ha uppfattats såsom en rent administrativ angelägenhet. mynd>ghetEnligt

det nu ifrågavarande förslaget gestalta sig förhållandena i viss mån

annorlunda. Då frågan om samtycke enligt detta förslag skall avgöras i över
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

Tillståndets

innehåll.

52

ensstämmelse med granderna för vederbörande rikes lagstiftning, låge det otvivelaktigt

nära till hands, att denna fråga behandlades i samma ordning som

gäller beträffande tillstånd till ett företag. En tillämpning härav skulle ha

till följd, såvitt den norska vattenlagstiftningen angår, att samtycke i allmänhet

skulle meddelas av den norska koncessionsmyndigheten, d. v. s. Konungen,

varemot å svensk sida frågan i regel skulle behandlas i rättslig ordning och

avgörandet i första hand tillkomma vattendomstol. I särskilda fall äger dock

jämväl enligt vattenlagen Konungen pröva ett företags tillåtlighet och villkoren

därför (se 2 kap. 3 §, 4 kap. 13 §, 5 kap. 3 §, 6 kap. 3 §, 7 kap. 46,

55 §§)• Med hänsyn till det nu anförda och då det, ej minst ur förhandlingssynpunkt,

måste anses innebära en avgjord fördel, att prövningen av företagets

tillåtlighet i båda rikena tillkommer motsvarande myndighet, har i denna artikel

införts bestämmelse därom, att samtyckeprövningen i båda rikena tillkommer

den högsta statsmyndigheten, Konungen. De nu framhållna synpunkterna

torde böra leda till att för det fall, då det andra riket för sitt samtycke

uppställt villkor, frågan om företagets tillåtlighet i vad företagslandet angår

må förbehållas Konungens prövning. Jämväl härom har bestämmelse upptagits

i denna artikel. Att den prövningsrätt, som sålunda tillkommer den

högsta statsmyndigheten i vartdera riket, icke avser ersättningsfrågor, har ansetts

ligga i sakens natur.

Art. 21.

Att tillståndet till ett företag skall meddelas av den myndighet, sona enligt

företagslandets lag är därtill behörig, följer redan av huvudregeln i art. 3

mom. 1. Ur formell synpunkt utgöra bestämmelserna i art. 20 om den prövningsrätt,

som i vissa fall tillkommer vartdera rikets högsta statsmyndighet,

intet undantag från denna regel. Men det ligger i sakens natur, att de föreskrifter,

som sålunda meddelats, skola iakttagas i fråga om tillståndets innehåll.

Härutinnan föreligger full motsvarighet till det fall, då enligt vattenlagen

för ett företag vissa villkor uppställts av Konungen.

Vad angår de ämnen som skola behandlas i tillståndet gäller likaledes enligt

huvudregeln i art. 3 mom. 1 företagslandets lag. Från denna huvudregel

utgöra dock bestämmelserna i art. 3 mom. 2 och art. 6 betydelsefulla undantag.

I dessa fall tillkommer det andra riket en från tillståndet skild, helt

fristående prövningsrätt.

Vidkommande först de i art. 3 mom. 2 behandlade spörsmålen äro dessa av

den beskaffenhet, att bestämmelser i dessa ämnen skola, om prövningen vant

fullt enhetlig, enligt båda ländernas lagstiftning upptagas i tillståndet (koncessionen)

. I viss mån annorlunda gestaltar sig den prövningsrätt, som avses

i art. 6. Enligt norsk lagstiftning ingå i allmänhet icke ersättningsfrågor

bland de spörsmål, varom bestämmelser meddelas i tillståndet (koncessionen).

Den svenska vattenlagen intager i detta fall en annan ståndpunkt. Enligt denna

skall i samband med tillståndet ett avgörande alltid ske av förekommande

ersättningsfrågor. • i

För att tillfälle må beredas för den prövning, som sålunda må ankomma pa

det andra riket, har i art. 22 intagits bestämmelse därom att tillståndet icke

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

är gällande i detta rike med mindre samma rike meddelat förklaring därom, att

tillståndet tillkommit i den ordning, som är stadgad i konventionen. Då sådan

förklaring i själva verket utgör en nödvändig komplettering av tillståndet, bör

i detta intagas erinran därom.

Art. 22.

Vad angår 1 och 2 mom. i denna artikel hänvisas till vad här ovan yttrats

under art. 21.

Föreskriften i 3 mom. ansluter sig till stadgandena i art. 6. Då enligt

sistnämnda artikel ersättningsfrågor skola bedömas enligt lagen i det rike, där

skadan eller olägenheten uppstår, följer härav, att samma rikes lag skall äga

tillämpning jämväl beträffande sättet och tiden för ersättningars erläggande,

tiden för tillträde av fast egendom, som avstås, samt angående påföljder, som

äro förenade med underlåtenhet i fråga om uppsägning, där sådan är föreskriven,

fastställda ersättningars erläggande m. m.

Tillståndets

rättsverkan

i det andra

riket.

Art. 23.

Denna artikel har betydelse särskilt med hänsyn till den svenska vatten- Avgift för

lagens regler om bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas organisation och behandling

verksamhet (11 kap. 95 §). De grunder, som i vattenlagen stadgas för bestämmande

av detta bidrags belopp, äro mindre väl lämpade för de i konventionen

avsedda fall. Vattendomstolens prövning omfattar här allenast en del

av de frågor, som, då företaget och dess verkningar helt falla inom svenskt

område, ankomma på dess behandling. Med hänsyn härtill har det ansetts påkallat

att bereda möjlighet för beloppets nedsättande under vad eljest skulle

ha utgått.

Art. 24.

Uti 1905 års konvention upptagas icke några bestämmelser angående till- Tillsyn och

syn och underhåll av ett företag. Av konventionens allmänna utgångspunkt underhåll.

torde dock följa, att i denna fråga får anses gälla lagen i det rike, där företaget

verkställts. Denna regel torde i saknad av annan bestämmelse böra

anses äga tillämpning jämväl beträffande ersättning för skada i anledning av

bristande underhåll.

Uti förslaget har i 1 mom. av denna artikel såsom huvudregel upptagits,

att lagen i företagslandet skall gälla. I överensstämmelse med andra punkten

i art. 6 har dock undantag gjorts i fråga om åtgärder till förebyggande av

skada och olägenhet. Dessutom har ett uttryckligt stadgande meddelats om

likställighet mellan intressen inom båda rikena. Vad åter gäller ersättning för

skada och olägenhet har, i anslutning till förslagets allmänna ståndpunkt, företräde

givits åt lagen i det rike, där skadan eller olägenheten yppas. Slutligen

ha enligt 3 mom. de rörande tillsyn och underhåll meddelade bestämmelserna

gjorts tillämpliga i fråga om vattenhushållningen.

Art. 25.

Ej heller i fråga om ett företags nedläggande innehåller 1905 års konven- Nedläggande.

tion några bestämmelser. Rent formellt skulle ju under de i art. 1 av nämnda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

konvention angivna åtgärderna jämväl kunna inbegripas åtgärd för ett företags

nedläggande. Med all sannolikhet har emellertid detta icke varit avsett.

Härpå tyder redan avfattningen av art. 1. Denna synes närmast taga sikte

på sådana åtgärder, som äro ägnade att främja skilda av vattenförhållandena

beroende intressen, däremot ej åtgärder, som ha sin grund uteslutande däri,

att det intresse, som ursprungligen påkallat en förändring, sedermera förlorat

sin betydelse. Till stöd för denna uppfattning kan åberopas innebörden av

konventionens art. 2. Det torde icke kunna antagas, att en åtgärd, som allenast

syftar till ett återställande av tidigare förhållanden, skulle i den omfattning,

som komme att ske enligt sistnämnda artikel, göras beroende av det andra

rikets medgivande, detta desto mindre som enligt den lagstiftning, som i båda

länderna gällde vid tillkomsten av 1905 års konvention, rätten till ett sådant

nedläggande av ett företag var så gott som oinskränkt.

Enligt det föreliggande förslaget ingår ej heller ett företags nedläggande

bland de arbeten eller åtgärder, som åsyftas i art. 1. En allmän bestämmelse

i detta ämne torde emellertid icke böra saknas i en ny konvention, även om de

därmed förknippade spörsmålen, särskilt vid mera omfattande företag, äro av

synnerligen invecklad natur och ej heller i detta sammanhang kunna väntas

bliva föremål för en uttömmande behandling.

Jämväl i fråga om ett företags nedläggande bör företagslandets lag äga tilllämpning.

Denna huvudregel har upptagits i 1 mom. Däremot har tillräcklig

anledning icke ansetts föréligga, att för detta fall uppställa villkor i fråga

om det andra rikets samtycke. Uppenbart är emellertid, att intressen inom

sistnämnda rike skola anses likaberättigade och att vid frågans behandling

tillfälle bör beredas för deras bevakande. För utredning av gemensamma

spörsmål bör i mån av behov samverkan äga rum mellan resp. myndigheter i

båda rikena.

Beträffande skada och olägenhet, som uppstår till följd av ett företags nedläggande,

och vidtagande av åtgärder till förebyggande av sådan skada hänvisas

i 2 mom. till motsvarande bestämmelse för ett företags verkställande.

Huruvida och i vad mån ersättning skall utgå, är alltså att bedöma enligt lagen

i det rike, där skadan uppkommer.

Art. 26.

Samfärdsel Denna artikel, som motsvarar art. 3 av 1905 års konvention, innefattar icke

och (lottning. någon saklig avvikelse från innehållet i sistnämnda artikel.

Bland de frågor, Som avhandlas i denna artikel, ingår jämväl öppnande av

farled eller flottled. De för detta ändamål erforderliga åtgärderna kunna vara

av den beskaffenhet att de på sätt i art. 1 mom. 1 av förslaget angives inverka

å vattenförhållandena i det andra riket eller genom hinder för fiskens gång

skada fisket i sistnämnda rike. Dessa åtgärder innefatta för sådant fall ett

företag i konventionsförslagets mening och de därom i förslaget upptagna bestämmelserna

bliva att tillämpa. Emellertid låter det sig väl tänkas, att åtgärderna

icke medföra någon sådan inverkan, som avses i art. 1 mom. 1. De

äro då icke underkastade konventionens bestämmelser om företag. För detta

opaginerad Kontrollera mot PDF

fall bär stadgandet uti nu ifrågavarande artikel icke annan betydelse än att

däri utsäges att samma rätt att väcka fråga om farledens eller flottledens öppnande

tillkommer inbyggarna i vartdera riket. Denna rätt är i nu angivna

fall ej beller beroende av sådan förklaring, varom stadgas i art. 14 mom. 1.

Uti lagen den 19 juni 1919 om flottning i allmän flottled finnas intagna vissa

bestämmelser, som röra utländsk mans rätt till flottning bär i riket. Sålunda

stadgas i 39 §, att ledamot i flottningsförenings styrelse skall vara i riket bosatt

svensk medborgare, där ej för särskilt fall Konungen medgiver undantag.

Dessutom föreskrives i 83 §, att utländsk man, som vill idka flottning i svensk

flottled, har att hos länsstyrelsen i orten nedsätta en av två vederhäftiga inländska

män utfärdad löftesskrift däruti de, en för bägge och bägge för en,

borga såsom för egen skuld för fullgörande av vad honom som flottande åligger.

Motsvarighet till sistnämnda bestämmelse återfinnes uti 24 § av den vid

tiden för konventionens tillkomst gällande flottningsstadgan. Fråga har uppkommit,

huruvida dessa bestämmelser stå i överensstämmelse med den grundsats

om likställighet mellan flottningsintressen inom båda rikena, varå art. 3

i 1905 års konvention är byggd.

Vad först angår 39 § i flottningslagen angående ledamotskap i flottningsförenings

styrelse ansluter sig denna bestämmelse till en i den svenska bolagsocb

föreningsrätten så gott som undantagslöst tillämpad princip. Med hänsyn

till de förvaltningsuppgifter, som tillkomma flottningsföreningens styrelse,

och dess ställning av representant för flottningsföreningen i förhållande såväl

till det allmänna som till tredje man, torde någon saklig invändning icke kunna

göras mot stadgandets innebörd. Ej heller torde däri böra anses ligga någon

mot konventionen stridande inskränkning i en utländsk flottandes rätt att begagna

sig av en å svenskt område förefintlig flottled. Från stadgandet äger

Konungen att för särskilt fall medgiva undantag. Denna dispensrätt är uppenbarligen

av stor betydelse i avseende å sådana flottleder, där flottning mellan

rikena förekommer. För ett planmässigt ordnande av flottningen å ömse

sidor torde det i allmänhet vara lämpligt, att i resp. flottningsföreningars styrelser

beredes plats för någon representant för det andra landets flottningsintressen.

Beträffande därefter det i 83 § flottningslagen upptagna stadgandet synes

mera tveksamt, huruvida detta stadgande, som otvivelaktigt berör själva flottningsrätten,

står i full överensstämmelse med den i art. 3 av 1905 års konvention

intagna ståndpunkten. Till stöd för detsamma kunna dock anföras starka

sakliga skäl. Vid sådant förhållande och då stadgandet å svensk sida varit

gällande under en tid av nära 50 år torde tillräcklig anledning för att nu upphäva

detsamma icke föreligga. Det har emellertid ansetts riktigast, att detta

undantag från huvudregeln upptages i konventionen. För detta ändamål har

till art. 26 fogats en bestämmelse av nu antytt innehåll.

Art. 27.

Stadgandet hänför sig till bestämmelserna i 14 kap. 5 § vattenlagen samt å

norsk sida § 64 vassdragsloven.

Särskilda

bestämmelser.

Undersök
-

ningsarbeten.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tidsfrister.

Ombud.

Verkställig
het.

Art. 28.

Enligt art. 22 äger ett tillstånd i det ena riket icke rättsverkan i det andra

med mindre sådan förklaring, som avses i sistnämnda artikel, meddelats. Det

ligger i sakens natur, att de tidsfrister, som enligt ettdera rikets lag skola räknas

från ett tillstånds meddelande, icke böra i någotdera riket begynna att löpa

förrän sådan förklaring givits. Förklaringen är nämligen att anse som en

nödvändig komplettering till tillståndet, som först därmed erhåller full rättskraft.

Bland bestämmelser, varå stadgandet äger tillämpning, kan erinras om

reguleringslovens § 12 p. 1 om tidsfrister för företagets verkställande samt

svenska vattenlagens 11 kap. 63 §.

Art. 29.

I och med att tillstånd lämnats till ett företag, uppkomma mellan företagets

ägare och de sakägare, som i ena eller andra hänseendet äro beroende av

företaget, ävensom det allmänna, rättsverkningar av olika slag. Dessa rättsverkningar

hänföra sig i allmänhet till båda rikena. Då det för de sakägare,

vilka icke äga hemvist i samma rike som företagets ägare, är av vikt att tillvaratagandet

av deras intressen icke därigenom försvåras, har i överensstämmelse

med vad som i motsvarande fall tillämpas inom fastighets- och näringslagstiftningen

i denna artikel stadgats skyldighet för företagets ägare att på

anfordran i det andra riket utse ombud. I artikelns 2 mom. har skyldigheten

utsträckts att avse jämväl flottning, dock med undantag för det fall, då denna

ombesörjes av en enligt landets lag tillkommen flottningsförening. För svensk

del saknar stadgandet praktisk betydelse, då enligt flottningslagens bestämmelser

den allmänna flottningen alltid skall handhavas av flottningsförening.

Art. 30.

I den allmänna motiveringen ha framhållits de skäl, som föranleda att möjlighet

bör beredas till verkställighet av domar och därmed likställda urkunder

i det andra riket. För detta måls vinnande kunna olika utvägar väljas. Den

utländska domen kan tillerkännas en med inländsk dom likställd verkan och

sålunda omedelbart utgöra grund för verkställighet. På denna grundsats

bygger den med Danmark den 25 april 1861 avslutade konventionen om ömsesidig

verkställighet av domar och utslag (K. F. den 15 juni 1861). I andra fall,

då verkställbarhet här i landet på grund av ingångna traktater medgivits åt

utländsk dom, har domen icke omedelbart tillagts sådan verkan utan som villkor

uppställts inländsk myndighets förklaring, att domen må verkställas, eller

ock av viss inländsk domstol meddelad stadfästelse å domen (jfr lag den 6 mars

1899 om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut samt lag den

8 juli 1904 om vissa internationella förhållanden rörande äktenskap och förmsmderskap,

3 kap. 6 §).

Enligt den norska rättens allmänna ståndpunkt (jfr Lov om rettergangsmåten

for tvistemål §§ 167, 168) kan genom traktat utländsk dom tillerkännas

rättskraft och verkställbarhet i Norge. Ett villkor för verkställbarhet utgör

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

dock alltid, att den utländska domen av norsk domstol underkastas en, visserligen

formell, granskning.

I detta sammanhang må till sist omnämnas, att mellan Sverige, Danmark,

Finland och Norge inletts förhandlingar om verkställighet av domar och beslut

angående utgivande av underhållsbidrag samt att, enligt vad som meddelats,

därvid enighet vunnits om ett preliminärt förslag, grundat på principen om

omedelbar verkställbarhet.

Denna grundsats synes också böra vinna tillämpning inom förevarande område.

Med de vidsträckta befogenheter, siom enligt förslaget tillerkännes en

medborgare i det ena riket att verkställa ett företag till skada för egendom

eller intressen inom det andra, framstår det som en angelägenhet av den allra

största vikt, att den skadelidande utan omgång kan komma till sin rätt. Det

nu sagda gäller i ännu högre grad i sådana fall, då någon i ettdera riket, utan

iakttagande av konventionens bestämmelser, vidtagit en åtgärd till skada för

egendom eller intressen inom det andra riket. I båda dessa fall är, såvitt angår

ersättning för skadan, domstolens behörighet bunden till lagen i det rike,

där skadan uppstår. Den invändning, som ofta framföres mot omedelbar verkställighet,

att den utländska domstolens behörighet måste göras till föremål

för prövning av myndighet i verkställighetslandet, kan i nu förevarande fall

icke tillerkännas större vikt, då av konventionens egna bestämmelser framgår,

vilketdera landet denna behörighet tillkommer. Ej heller torde de villkor om

den förpliktade partens inkallande eller inställelse i rättegången, som i allmänhet

uppställas, vara av den beskaffenhet, att de skulle nödvändiggöra någon

granskning från verkställighetslandets sida. De myndigheter, åt vilka i vartdera

riket konventionens tillämpning är anförtrodd, äga otvivelaktigt den

kompetens och åtnjuta i båda länderna det allmänna förtroende att förslagets

ståndpunkt i denna del icke torde giva anledning till någon mera vägande anmärkning.

I överensstämmelse med vad nu yttrats har i artikelns 1 mom. omedelbar

verkställbarhet tillerkänts lagakraftvunnen dom eller lagakraftvunnet utlåtande,

som meddelats i ettdera riket, jämväl i det andra riket. Att verkställbarheten

måste begränsas till ålägganden av civil natur, ligger i öppen dag.

Å andra sidan kan verkställigheten avse ej allenast ersättning utan även annan

prestation, såsom fullgörandet av visst arbete. Med dom eller utlåtande åsyftas

rättsliga avgöranden vare sig av domstol eller av synenämnd (förrättning

enligt 10 kap. Y. L.). Såsom framgår av 3 mom. inbegripas jämväl annat

beslut ävensom fordran, därest de i ursprungslandet tillerkänts verkställbarhet

lika med lagakraftvunnen dom.

I nyssnämnda norska »lov om rettergangsmåten» uppställes som villkor för

att en utländsk dom må tilläggas rättskraft mot norsk medborgare, att denne

antingen inställt sig i rättegången eller ock att stämningen delgivits honom

personligen genom vederbörande utländska myndighet eller av norsk myndighet

i överensstämmelse med norsk lag. Med stadgandet åsyftas uppenbarligen

att vinna säkerhet, att den förpliktade parten verkligen erhållit kännedom om

målet och sålunda varit i tillfälle att tillvarataga sin rätt. Härigenom av
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

skäras sådana delgivningssätt, som bygga på en legal, i de faktiska förhållandena

mer eller mindre starkt grundad presumtion att den förpliktade parten

erhållit kännedom om stämningen, oaktat denna ej delgivits honom personligen.

De nu antydda norska bestämmelserna torde giva uttryck åt en å

förevarande område allmänt erkänd grundsats. Motsvarighet till desamma

har upptagits i 2 mom.

Med avseende å avfattningen av detta moment torde böra framhållas, att

med uttrycket, att den förpliktade »inställt sig i rättegången» uppenbarligen

åsyftas ej allenast personlig inställelse utan jämväl inställelse genom ombud

samt att vad angår frågan, huruvida stämningen delgivits inom behörig tid

eller på lagligt sätt, domstolslandets lag är avgörande. I detta sammanhang

må för svensk del erinras om stadgandena i 11 kap. 22 och 9 §§ Rättegångsbalken.

Enligt det sistnämnda lagrummet må, då svaranden vistas å ort utom

riket, delgivningen ske enligt lagen å den utrikes orten. Det ligger i sakens

natur att delgivning med ombud, som utsetts enligt art. 29, bör tillerkännas

samma rättsverkan som om delgivningen skett med den förpliktade personligen.

Närmare bestämmelser om förfarandet meddelas i 4 och 5 mom. I 5 mom.

har i förtydligande syfte intagits bestämmelse om, att förmånsrätt, som är

förenad med fordran på avgifter och fonder, icke kan göras gällande. Slutligen

har i 6 mom. verkställbarhet tillagts jämväl ersättning för kostnader.

Art. 31.

Företag utan Enligt båda ländernas lagstiftning gäller, att företag i ett vattendrag kan

tillstånd, under vissa förutsättningar verkställas utan något tillstånd av offentlig myndighet.

Någon avvikelse från denna grundsats upptages ej heller i konventionsförslaget.

Den omständigheten, att en åtgärd är av den beskaffenhet,

som angives i art. 1 mom. 1, medför icke i och för sig att tillstånd till företaget

erfordras. Denna fråga är, såsom framgår av art. 3 mom. 1, att bedöma

enligt lagen i det rike, där företaget skall verkställas. Av stadgandet

i art. 5 följer, att vid detta bedömande hänsyn skall tagas till verkningarna

ej allenast i sistnämnda rike utan jämväl i det andra riket. I överensstämmelse

härmed har i denna artikel upptagits bestämmelse därom att, om företaget

verkställes utan tillstånd, båda rikenas inbyggare skola i fråga om företagets

laglighet äga samma rätt att tillvarataga sina intressen.

Art. 32.

Sammanslut- I överensstämmelse med vad som skett i 1905 års konvention har i vissa

ningar. artiklar av det föreliggande förslaget »inbyggare» använts som beteckning

för rättssubjekt, tillhörande ettdera riket. Att under denna beteckning bör

inrymmas ej allenast fysiska utan jämväl juridiska personer ligger i öppen

dag. Bestämmelse härom har upptagits i denna artikel.

Uti det vid förslagets avgivande uppsatta protokollet har gjorts ett uttalande

angående flottningsföreningarnas rättsställning. Att flottning i allmän

flottled här i riket allenast kan utövas av en enligt flottningslagen bildad

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

flottningsförening, framgår av 2 § i nämnda lag. Vad angår flottningen å

norskt område föreligger icke någon skyldighet för de flottande att sammansluta

sig till en flottningsförening. På yrkande av majoriteten bland de flottande

kan dock under vissa villkor beslut fattas, att flottningen skall äga rum

gemensamt och under gemensam styrelse (»fellesflötning»). Har gemensam

flottning införts, medför detta förhållande vissa befogenheter gentemot strandägare

och andra i avseende å anläggningar och arbeten i vattendraget (vassdragsloven

§§ 51, 53).

I fråga om de vattendrag, där flottning av virke från Norge till Sverige

förekommer, har i åtskilliga fall jämväl flottningen å norsk sida ombesörjts

av den svenska flottningsföreningen. I dessa fall är visserligen flottningsföreningen

att betrakta som en sammanslutning av de flottande, vilken ombesörjer

virkets framflottning på grund av dessas tysta eller uttryckliga uppdrag.

Dess rättsställning i förhållande till strandägare och andra är dock densamma

som varje enskild virkesägares och någon fellesflötning i »vassdragslovens»

mening har därigenom icke kommit till stånd. En förutsättning för att sådan

flottning skall anses för handen, är uppenbarligen att frågan därom behandlas

i den ordning norsk lag stadgar. Till förebyggande av missförstånd på denna

punkt har förenämnda uttalande tillkommit.

Art. 33.

Enligt vattenlagen är den svenska staten, då den vill verkställa ett företag, Statsföretag,

likställd med enskild sakägare. Frågan om företagets tillåtlighet och de villkor,

som skola gälla för företaget, bedömas alltså efter samma regler som i

fråga om ett helt enskilt företag. Även vad angår frågans formella behandling

är samma förfarande att iakttaga. Enligt den norska lagstiftningen gestalta

sig förhållandena väsentligen annorlunda i såväl materiellt som formellt

hänseende. Enligt »reguleringsloven» har staten en obetingad företrädesrätt

framför den enskilde att verkställa ett regleringsföretag. Denna företrädesrätt

är icke beroende därav, huruvida staten äger egendom, som genom

regleringen skulle tillföras nytta. Beträffande frågans formella behandling

bortfaller uppenbarligen, då staten skall verkställa ett företag, den egentliga

koncessionsprövningen.

De i förslaget upptagna bestämmelserna äga tillämpning jämväl å statsföretag.

Verkställes företaget å norskt område skall, enligt art. 3 mom. 1, frågan

om den norska statens företrädesrätt till företaget alltså bedömas enligt norsk

lag jämväl för det fall, att ansökan om företaget göres av ägare till strömfall

i Sverige. Tillerkännes den norska staten företrädesrätt, förfaller den från

svensk sida gjorda ansökningen. Med denna utgång kunna givetvis några

skyldigheter i anledning av den svenska strömfallsägarens ansökan icke längre

åläggas denne. Uppenbart är att, därest endera staten vill inom den andras

område verkställa ett företag, den i fråga om tillåtligheten av företaget

och villkoren därför är att i allo likställa med en enskild (jfr. art. 32).

Vissa jämkningar beträffande förfarandet torde dock ifrågakomma. Därest

ansökningen grundas å beslut av den högsta statsmyndigheten, synes sådan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

förklaring, som avses i art. 14, icke erfordras, ej heller torde någon tillämpning

av art. 11 vara påkallad. I mån den prövning, som avses i art. 3 mom. 2,

tillkommer den högsta statsmyndigheten, bortfaller ock tillämpningen av bestämmelserna

i art. 22 mom. 2.

Därest den norska staten vill inom sitt eget område verkställa ett företag,

inledes icke behandlingen härav genom någon till koncessionsmyndigheten

ställd ansökan. Stadgandet i art. 14 om ansökans ingivande är efter orden

icke tillämpligt å detta fall. Det torde emellertid vara uppenbart, att vad i

nämnda artikel stadgas om de upplysningar, som ansökningen bör innehålla,

samt dennas översändande till det andra riket i sådant fall skall avse den allmänna

planen för företaget. Bestämmelserna i art. 21 om tillståndets innehåll

komma att äga tillämpning å det statsmyndighetens beslut, enligt vilket

företaget skall verkställas.

Art. 34, 35.

Ileraftträ- Med den nya konventionens ikraftträdande skall 1905 års konvention uppdande

m. m. j^ra gälla. I överensstämmelse med allmänna civilrättsliga regler har intrång

ansetts icke kunna ske i redan förvärvade rättigheter. På grund härav

har särskild övergångsbestämmelse meddelats om fortsatt tillämplighet i vissa

fall av äldre bestämmelser. Jämväl å företag, som sålunda skola bedömas

enligt äldre stadganden, skola dock tillämpas art. 24 om tillsyn, underhåll och

vattenhushållning samt art. 25 om nedläggande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(il

Bilaga.

Den 11 januari 1909 ingicks mellan Nordamerikas Förenta Stater, å ena, Nordamerikas

samt Storbritannien för Dominion of Canada, å andra sidan, en konvention angå- Förenta Stater

ende vissa frågor rörande de mellan Dominion och Förenta Staterna belägna och Ganada''

sjöarna och vattendragen ävensom andra för länderna gemensamma vattenrättsliga

spörsmål m. m. Därvid betecknades såsom gränsvatten sådana sjöar och

vattendrag, där gränsen mellan länderna löper, jämte vikar och sund i dessa

vattenområden. Under uttrycket inbegrepos däremot icke vattendrag, vilka

flyta till eller från nyss angivna vattenområden eller som korsa gränsen.

I konventionen upptagas till en början bestämmelser om att sjöfarten å gränsvatten

ävensom å Michigansjön samt å kanaler, vilka förbinda gränsvatten, är

på lika villkor fri för båda ländernas inbyggare och fartyg. Vidare stadgas,

att båda länderna, vart å sin sida av gränsen, äga samma rätt att tillgodogöra

sig vattnet i gränsvatten, och det ena landet får alltså icke minska vattentillgången

för det andra.

Åtgärder inom ettdera landet för utnyttjande eller uppdämning av gränsvatten

må, om åtgärderna äro av beskaffenhet att kunna inverka på vattenståndet eller

vattenföringen i gränsvatten inom andra landet, i allmänhet ej vidtagas, med

mindre tillstånd meddelats inom respektive Förenta Staterna eller Canada och

företaget dessutom gillats av en ständig av båda länderna gemensamt tillsatt

kommission. Denna regel skall dock icke lända till inskränkning i den rätt,

som tillkommer vartdera landet att genom statens försorg utföra arbete i gränsvatten

för strömfårans fördjupning, uppförande av vågbrytare och förbättring

av hamnar eller vidtaga annan åtgärd till befrämjande av handel och sjöfart.

Härvid förutsättes dock, att arbetet eller åtgärden icke medför betydande inverkan

å vattenståndet eller vattenföringen på andra sidan gränsen. Bestämmelsen

utgör ej heller hinder mot att dessa vatten på vanligt sätt tagas i anspråk

för sanitära syften eller hushållsändamål. I övrigt skall vid prövningen

av ifrågavarande åtgärders tillåtlighet iakttagas, att vattnets tillgodogörande

för sanitära syften eller hushållsändamål har företräde framför sjöfartens intressen

och att båda dessa grupper böra tillgodoses före kraft- och bevattningsändamål.

Intet företag må tillåtas, om det väsentligt inkräktar på annat sådant,

vilket äger företräde enligt denna förmånsordning.

Inom sitt område förbehåller sig vartdera landet uteslutande bestämmanderätt

och kontroll över utnyttjandet av sådana vattendrag, vilka korsa gränsen

eller som flyta till gränsvatten. Men om en inom ena landet företagen åtgärd

i ett av nämnda vattendrag tillskyndar rättsägare i andra landet någon skada,

skola dessa njuta samma rätt och äga att begagna sig av samma lagliga hjälpmedel,

som skulle tillkommit dem, om skadan uppstått inom det lands område,

där åtgärden verkställts. Stadgandet innebär ej, att det andra landet uppgivit

sin rätt att framställa invändningar mot sådana åtgärder, som äro till

väsentligt men för sjöfartsintressen.

Utan kommissionens medgivande eller särskild överenskommelse får ej inom

ena landet meddelas tillstånd till utförande eller bibehållande av dammanläggningar

eller vissa därmed jämförliga inrättningar i vattendrag, som korsa grän
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Schweiz och

Frankrike.

sen eller som flyta från gränsvatten, därest sådant skulle medföra höjning av

vattenståndet i vattenområde inom det andra landet.

Gränsvatten eller vattendrag, som korsa gränsen, må ej inom ettdera landet

förorenas till skada för egendom eller för allmänna hälsotillståndet inom det

andra.

Särskilda föreskrifter meddelas i syfte att begränsa uttagningen av vatten i

Niagarafloden så att vattenståndet i Eriesjön och vattenföringen i floden ej

skola röna märkbar inverkan därav. Utom för sanitära syften och hushållsändamål

eller för vattentillförseln i kanaler, som tillgodose sjöfarten, får sålunda

vatten uttagas blott för kraftändamål. Och i detta hänseende angives för

vartdera landet viss vattenmängd, som det ej må överskrida vid uttagning av

vatten i floden ovanför Niagarafallen.

St. Mary- och Milkfloderna jämte bifloder till dessa inom staten Montana,

respektive provinserna Alberta och Saskatchewan, skola med hänsyn till bevattnings-

och kraftändamål betraktas såsom ett vattendrag och vattnet däri lika

fördelas mellan de båda länderna, dock med vissa jämkningar. Under ledning

av kommissionen verkställa vissa angivna tjänstemän från vartdem landet tid

efter annan gemensamt fördelningen.

Slutligen meddelas utförliga bestämmelser rörande kommissionens organisation

och verksamhet. Den består av sex medlemmar, av vilka vartdera landet

utser halva antalet. Vartdera landet betalar arvode och liknande ersättningar

till de medlemmar av kommissionen, som detta land utsett. Övriga

kostnader halveras. I de fall då, på sätt förut nämnts, till en åtgärd erfordras

tillstånd av kommissionen, äro dess beslut bindande. Med avseende å prövningen

äro härvidlag vissa närmare bestämmelser meddelade. Särskilt stadgas,

att kommissionen äger föreskriva nödiga skyddsåtgärder med hänsyn till motstående

intressen. Kommissionen kan anlita sakkunniga biträden samt upptaga

vittnesmål. Enskilda intressenter skola beredas tillfälle att uttala sig inför

kommissionen.

Anmärkas må, att kommissionens befogenheter ej äro begränsade till vattenrättsliga

frågor. Tid efter annan skola, när ettdera landet så yrkar, till kommissionen

överlämnas även andra tvister med avseende å ettdera landets rättigheter

och skyldigheter eller intressen utefter den gemensamma gränsen i förhållande

till det andra landet eller dess inbyggare. I dessa fall har dock kommissionen

blott att avgiva utlåtande och förslag.

Genom särskild överenskommelse kunna emellertid alla slags tvister rörande

det ena landets rättigheter och skyldigheter eller intressen i förhållande till det

andra landet eller dess inbyggare överlämnas till kommissionens avgörande.

Löses ej en sålunda hänskjuten tvist, emedan meningarna inom kommissionen

äro lika delade eller av annan orsak, skall frågan underställas skiljedomare, utsedd

enligt reglerna i 4, 5 och 6 mom. i art. 45 av Haagkonventionen den 18

oktober 1907 för avgörandet på fredlig väg av internationella tvister.

Vattenförhållandena i Rhone ha föranlett avtal och underhandlingar mellan

Schweiz och Frankrike. Nämnda flod upprinner på schweiziskt område, flyter

sedan genom Genévesjön samt lämnar åter denna sjö vid staden Geneve. Därefter

löper den genom kantonen Geneve, utgör vidare på en sträcka av åtta

kilometer gräns mellan Frankrike och Schweiz och inkommer sedan helt och hållet

på franskt område.

Behovet av överenskommelser i avseende å Rhönes vatten har gjort sig gällande

i två riktningar. Till en början ha bestämmelser erfordrats med avseende å

vattenståndet i Genévesjön. Regleringen av detta hade länge varit godtycklig,

när den blev föremål för en överenskommelse, som efter långvariga förhandlingar

mellan kantonerna Geneve, Vaud och Valais trädde i kraft den 17 de
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

cember 1884. Enligt denna överenskommelse, vilken således tillkommit utan

4 rankrikes medverkan, åtog sig kantonen Geneve att ombesörja manövreringen

av dammar och avloppsluckor så, att vattenståndsvariationerna i sjön blevo på

visst sätt begränsade. Sedan under världskriget fråga uppkommit att genom

höjning av vattenståndet i Genevesjön möjliggöra ökning av kraftproduktionen i

Rhöne, utsago Frankrike och Schweiz år 1919 en gemensam kommission med

uppdrag att revidera bestämmelserna av år 1884. Vid kommissionens första förhandlingar

framlade Schweiz vissa förslag, som dock ej vunno Frankrikes gillande.

Det överenskoms därför, att Schweiz skulle uppgöra ett nytt förslag i

ämnet. Något positivt resultat hade emellertid ännu i slutet av 1928 ej uppnåtts,

men överläggningarna inom kommissionen fortgå.

Som nyss nämnts utgör Rhöne under viss del av sitt lopp gräns mellan Frankrike

och Schweiz. Utnyttjandet av vattenkraften å denna sträcka ävensom i den

närmast ovanför helt a schweiziskt område belägna delen av floden utgjorde

föremål för en efter vidlyftiga förhandlingar den 4 oktober 1913 ingången konvention

mellan de båda länderna. Däri uttalas, att kantonen Geneve samt franska

staten principiellt ha lika rätt till vatten och fallhöjd å förstnämnda sträcka,

under det att kantonen ensam har motsvarande rätt beträffande den andra sträckan.

Emellertid stadgas vidare, att vattenkraften i hela den nu ifrågavarande

delen av floden skall tillgodogöras i en gemensam kraftstation. Beträffande

denna fixeras åtskilliga tekniska detaljer i fråga om erforderliga vattenbyggnader

m. m., varefter förklaras, att vardera parten tillkommer så stor del av den

producerade energien, som med hänsyn till fallhöjden motsvarar dess nyss angivna

andel i de sträckor, vilka tillgodogöras. Vardera staten äger att själv eller

genom meddelande av koncession i enlighet med sin egen lagstiftning förfoga över

sin kraftmängd. I avseende härå är dock viss samverkan föreskriven, och båda

länderna måste enas angående koncessionsvillkoren. Särskilt avtal säges skola

träffas angående åtgärder till skydd för fisket och med hänsyn till samfärdsel

och flottning. Slutligen förbehålles full handlingsfrihet i fråga om försvarets

intressen samt beträffande tullfrågor. I enlighet med denna konvention ha sedermera

damm och kraftanläggning utförts samt under åren 1917 och 1918 de

båda ländernas regeringar meddelat koncession åt viss företagare.

Ett annat exempel på intressegemenskap mellan Schweiz och Frankrike erbjuder

floden Doubs. Denna har sin källa i sistnämnda land, utgör därefter länge

gräns mellan å ena sidan Frankrike samt å den andra kantonerna Neuchatel och

Bern, bildar sedan en båge in på schweiziskt område och kommer så, efter att

ännu en gång på en kort sträcka ha bildat gräns mellan rikena, åter in i Frankrike,

där den slutligen utfaller i Rhönes biflod Saöne.

År 1919 tillsatte de båda länderna en särskild kommission för utredning av

frågan om det lämpligaste sättet för tillgodogörande av vattenkraften i Doubs.

Vid kommissionens förhandlingar framförde emellertid vartdera landet synpunkter,

vilka icke^kunde förlikas. Sålunda hävdade Frankrike den åsikten,

att man i avseende å sättet för vattenkraftens tillgodogörande skulle utgå allenast

från vad som med hänsyn till detta vore mest rationellt och följaktligen

helt bortse från det förhållandet, att floden är delad mellan de båda länderna.

Denna fråga skulle få betydelse först vid den vunna energiens fördelning,

vilken borde ske i förhållande till det sätt, varpå suveräniteten över floden

är delad. Sedan åtskilliga sammanträden ägt rum, förklarade Schweiz,

att det ej ville godtaga Frankrikes förslag, enär detta bland annat innefattade’

att för undvikande av den nämnda bågen inom Schweiz flodens vatten på en

viss sträcka skulle ledas genom en kanal över franskt område. I stället framställdes

från schweiziskt håll det påståendet, att vardera staten skulle förbinda

s! j återföra allt det vatten, som den kunde komma att begagna, och att

sådan åtgärd skulle vidtagas, innan floden komme in på den andra statens om
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

xåde. Förhandlingarna ha härefter länge varit avbrutna. Beslut skall emellertid

hava fattats om deras återupptagande.

För tillgodogörande av vattenkraft i Rhen ingingo Schweiz och Frankrike

den 27 augusti 1926 en särskild konvention. Denna avser uppförandet av en

kraftanläggning vid Kembs. ett par mil norr om Basel på franska sidan av floden.

Härför erfordras uppdämning, som inverkar på vattenståndet i floden

även inom schweiziskt område och vars omfattning reglerades redan genom år

1922 träffade bestämmelser.

Konventionen upptager nu till en början regler angående fördelning^ mellan

länderna av den vid kraftanläggningen producerade energien. I fråga om

Schweiz har därvid lagts till grund storleken av den fallhöjd, som svarar mot

höjningen av vattenståndet inom dess område. För uppförande av anläggningen

och förfogande över vattenkraften förutsätter konventionen, att koncession

lämnas, av Schweiz beträffande dess andel och med avseende å kraften i övrigt

av Frankrike. Detta land bestämmer dock ensamt, åt vem koncession skall

givas. Med hänsyn till behovet av viss överensstämmelse mellan den franska

och den schweiziska koncessionen skola särskilda föreskrifter iakttagas, och

koncessionerna äga icke giltighet förrän erforderlig överensstämmelse åvägabragts.

Även eljest tillförsäkras vartdera landet visst inflytande över kraftanläggningen

och anordningarna i samband med denna. Sålunda skall tillsättas

en särskild kommission, bestående av två ingenjörer från vartdera landet.

Denna har i första hand att kontrollera arbetet med kraftstationens uppförande

och i sådant hänseende avgiva rapporter till vederbörande franska och schweiziska

myndigheter. Vidare skall kommissionen, när själva utnyttjandet av

vattenkraften börjat, äga befogenhet att undersöka och avgöra frågor, som samtidigt

avse utövningen av den franska och den schweiziska koncessionen, och

båda ländernas regeringar åtaga sig att inom sina respektive områden låta

verkställa kommissionens beslut härutinnan.

Tvister rörande tillämpningen eller tolkningen av konventionen^eller de i enlighet

därmed beviljade koncessionerna skola, om de ej lösas på diplomatisk

väg, underställas den fasta mellanfolkliga domstolen eller ock skiljedomstol

enligt art. 45 i 1907 års Haagkonvention.

Schweiz och I detta samband må anmärkas, att med avseende å Rhen vattenrättsliga tvisTyskland.

^er mellan Schweiz och Baden — den enda tyska delstat, som här kan vara

i fråga — enligt uppgift pläga avgöras från fall till fall genom direkta förhandlingar.

Härutinnan lärer åberopas art. 5 i en mellan dessa länder den 10

maj 1879 träffad överenskommelse, som emellertid närmast avser samfärdseln

å floden. Sedan ett tiotal år ha dessa förhandlingar förts genom en permanent

schweizisk-badisk kommission, vars uppgift varit att med hänsynstagande^ till

de båda ländernas interna vattenrättslagstiftning sammanjämka olika ståndpunkter.

Ett vattenrättsligt spörsmål av gemensamt intresse för Schweiz och Tyskland,

som på senare tid uppmärksammats, avser Rhens biflod Wutach, vilken

på en mindre sträcka utgör gräns mellan Baden och kantonen Schaffhausen.

Tyskland har önskat utnyttja denna flod genom en vattenkraftanläggning vid

Sehluchsee, varemot kantonen Schaffhausen inlagt gensaga. Förhandlingar

ha pågått sedan 1923, men någon definitiv uppgörelse i saken uppgavs ännu i

december 1928 icke föreligga.

Frankrike Mellan Frankrike och Italien avslutades den 17 december 1914 en konvention

och italien, angående floden Roya. Denna flod upprinner i Italien, gör därefter en båge

om cirka 15 kilometer över franskt område, men kommer sedan åter in i Italien

och utfaller där vid Ventimiglia i havet. På de två ställen, där Roya således

opaginerad Kontrollera mot PDF

(tf

övergår irån del ena riket till det andra, utgör den under viss del av sitt lopp

gräns mellan dem. Detta är även fallet med vissa tillflöden, som likaledes

korsa gränsen.

Enligt konventionen förbinder sig vartdera riket att ej med avseende å de

sträckor av Roya eller dess tillflöden, som helt äro underkastade dess suveränitet,

vidtaga åtgärder av sådan beskaffenhet, att därigenom kan vållas märkbar

förändring av de naturliga vattenförhållandena inom ett nedanför beläget,

det andra riket tillhörigt område. I sådana delar av Roya och dess tillflöden’

som bilda statsgräns, tillerkännas båda rikena principiellt en lika rätt till vatten

och fallhöjd, och intetdera riket får där utan samtycke av det andra riket

tillgodogöra sig vattnet på sådant sätt, att intrång sker i detta rikes rätt att

begagna vattnet i enahanda omfattning. I syfte att vattenkraften i de båda

delar av själva huvudfloden, som bilda gräns, skall bliva utnyttjad så rationellt

som möjligt, medger emellertid Frankrike, att Italien får helt och hållet för

egen räkning tillgodogöra sig vattnet i den övre delen, under det att Italien å

sin sida tillåter Frankrike att disponera över vattnet i den nedre delen. Inga

arbeten få utföras i eller invid sådana delar av Roya eller dess tillflöden, som

bilda gräns, så framt icke båda rikenas samtycke utverkats. En ständig kommission,

bestående av en fransk och en italiensk ingenjör i statstjänst, skall

tillsättas för att underlätta konventionens tillämpning. Om i ettdera riket

uppstår fråga att vidtaga åtgärd av nyss angivet slag, skall andra rikets representant

i kommissionen underrättas, varefter kommissionen har att verkställa

undersökning, och eventuellt lämna medgivande till arbetets utförande.

Bliva icke kommissionens medlemmar ense, träffa de båda regeringarna överenskommelse

om huru lämpligen bör förfaras.

Förutom bestämmelser i anledning av vissa vid konventionens ingående redan

vidtagna åtgärder innehåller konventionen till slut. att rikena skola träffa särskilt

avtal om nödiga föreskrifter till skydd för fisket. Därjämte förbehålla

de sig full handlingsfrihet med avseende å försvarsintressen och tullfrågor.

Efter det att i samband med freden i Versailles suveräniteten över Nord- Danmark och

Slesvig övergått till Danmark, slöts den 10 april 1922 mellan detta rike och TvekIandTyskland^

en särskild traktat angaende vissa på grund av övergången uppkomna

frågor. Bland annat innefattade denna traktat en överenskommelse rorande

vatten- och dikningsförhållanden vid dansk-tyska gränsen. Av de sålunda

träffade bestämmelserna må följande här återgivas:

Till en början uttalas, att överenskommelsen har avseende å vissa närmare

beskrivna delar av sex vattendrag och sjöar, som i dessa delar, i överenskommelsen

benämnda gränsvattendrag, bilda gräns mellan rikena. Härefter stadgas,

att frågor angående sagda gränsvattendrag skola avgöras av en s. k. gränsvattendragskommission,

vars beslut emellertid utom i visst undantagsfall kunna

överklagas hos en övergränsvattendragskommission. Gränsvattendragskommissionen

utses för sex års tid åt gången och består av en medlem, våld av

amtsrådet i Tönders eller Aabenraa amt, vidare av en medlem, vald av

»Kreisausschuss» i Flensburgs eller Sydtönders krets, och slutligen av en utav

danska och en av tyska regeringen utsedd domare eller högre administrativ

tjänsteman. Av sistnämnda tva ledamöter tjänstgör den ene som ordförande

under de tre första åren och den andre under de tre sista. Första gången avgöres

genom lottdragning, vem som skall sköta ordförandeskapet, men sedan

växlar innehavet sålunda, att en av den ena regeringen utsedd ordförande städse

efterträdes av en ordförande från andra riket. Den av regeringsrepresentanterna,

. som ej för tillfället tjänstgör som ordförande, får blott närvara vid

kommissionens sammanträden utan att taga nagon del i besluten, övergränsvattendragskommission

tillsättes för varje särskilt fall och består förutom av

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 200 häft. (Nr 236.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

två medlemmar från vartdera riket av en utav nederländska regeringen utsedd

ordförande.

Bestämmelser meddelas härefter under särskilda avdelningar rörande bland

annat underhållet av gränsvattendragen, reglering av sådana, inrättande av

nya och ändring av befintliga anläggningar däri samt angående vattendragens

begagnande.

I avseende å underhållet föreskrives i huvudsak, att genom försorg av vederbörande

danske amtman och tyska lantråd skola i närmare angiven ordning

upprättas s. k. regulativ för gränsvattendragen. Här upptagas alla för vederbörande

vattendrag gällande bestämmelser i fråga om profilförhållanden, läge

och vattenstånd, dammanläggningar, slussar och broar m. m. ävensom rörande

vem underhållsskyldigheten åvilar. Vissa angivna tjänstemän inom vartdera

riket ha skyldighet att öva tillsyn över gränsvattendragens underhåll och i fall

av behov föranstalta om nödiga åtgärder för dess fullgörande. Tvister rörande

underhållsplikten hänskjutas till gränsvattendragskommissionen.

I samband med upprättande av regulativ för ett vattendrag kan amtmannen

eller lantrådet föreslå, att vattendraget skall regleras. Förslag härom kan ock

sedermera väckas av enskild intressent. I båda fallen tillkommer det gränsvattendragskommissionen

att besluta i saken, och härvidlag meddelas utförliga

bestämmelser. Bland annat stadgas, att alla de, vilkas rätt är i fråga, skola

erhålla tillfälle att bevaka sina intressen. Vid bedömande huruvida regleringen

må ske, skola fördelar och olägenheter till följd av företaget vägas mot

varandra. Själva arbetet skall i regel utföras av entreprenör, sedan anbud

infordrats genom kungörelse i båda rikena. Varje jordägare, som har nytta av

regleringen, är pliktig att deltaga i kostnaden därför i förhållande till storleken

av den båtnad, han vinner. Nödiga åtgärder till förekommande av

skada böra vidtagas. Uppkommer ändå sådan, skall full ersättning gäldas.

Å andra sidan äro ägare av närliggande fastigheter pliktiga att tåla av regleringsarbetet

föranlett intrång. I brist på överenskommelse angående ersättnings

storlek bestämmes sådan av gränsvattendragskommissionen. Vederbörande

amt eller krets har att förskottera den andel i ersättning och annan kostnad,

som skall gäldas av danska, respektive tyska bidragspliktiga.

Vill någon utföra anläggning i ett gränsvattendrag eller väsentligt ändra

redan befintlig sådan, erfordras likaledes tillstånd av gränsvattendragskommissionen.

Om genom åtgärden vattnets av- eller tillopp ändras till skada för

annan eller vattnet förorenas eller vattenståndet ändras i viss omfattning eller

om annans underhållsskyldighet försvåras, får tillstånd givas allenast, där

nyttan av åtgärden är avgjort större än skadan. Även beträffande hithörande

spörsmål äro utförliga detaljbestämmelser meddelade. Nännast avse dessa

anläggningar för diknings- eller bevattningsändamål.

Vad angår begagnandet av gränsvattendragen förklaras var och en äga rätt

att använda vattnet för vissa hushållsändamål, så framt det kan ske utan

olovligt beträdande av annan tillhörig mark. Dock har gränsvattendragskommissionen

befogenhet att på hemställan av vederbörande amtman eller lantråd

jämka eller upphäva den allmänna nyttjanderätten till vattnet. Slutligen stadgas,

att om från lantbruks- eller industrianläggningar utsläppas avfall eller

skadliga ämnen i ett gränsvattendrag och därigenom uppstår nämnvärd ökning

i arbetet med vattendragets rensning eller ock skada å fisket eller översvämning

eller annan skada på närliggande jord, så ha de skadelidande rätt att

kräva ersättning. Denna bestämmes då av gränsvattendragskommissionen.

Bland särskilda slutbestämmelser märkas sådana till skydd för inteckningshavare

m. fl. vid utbetalning av skadeersättningar. Vidare förklaras varje

jordägare pliktig att under vissa villkor tåla, att undersökningsarbeten utföras

opaginerad Kontrollera mot PDF

pa hans mark sasom förberedelse till vattenreglering eller anläggningar för

diknings- eller bevattningsändamål.

Nu omförmälda bestämmelser avse som nämnts endast så kallade gränsvattendrag.

T^mellertid stadgas, att där vattnet från en inom ena riket belägen

egendom eller anläggning för diknings- eller bevattningsändamål lagligen har

avlopp till ett vattendrag, som är beläget inom andra riket men icke omfattas

av nyssnämnda bestämmelser, ägaren av egendomen eller anläggningen bar befogenhet

att hos den myndighet, under vars ämbetsområde vattendraget lyder

framställa erinringar med avseende å underhållet därav. Saken behandlas därefter

i enlighet med sistnämnda rikes vattenlagstiftning, på sätt skulle varit

fallet om den klagandes egendom eller anläggning legat inom detta. Uppstår

fråga om vattendragets reglering, kan ägaren av egendom eller anläggning,

som nyss sagts, ej förpliktas deltaga i kostnaden, men vill han ej frivilligt betala

ett efter syn av vederbörande vattenrättsliga myndighet fastställt lämpligt

belopp, kan denna myndighet bestämma, att vid vattendraget skola företagas^

sadana åtgärder, att vattenförhållandena för hans vidkommande ej undergå

någon förändring. Slutligen gäller, att om en jordägare inom ena riket

utan tillstånd av gränsvattendragskommissionen eller vederbörlig vattenrättsmyndighet

inom andra riket söker ändra de bestående förhållandena genom

öretag, som ökar vattentillförseln i vattendrag inom detta rike, intressenterna

där äga att vidtaga nödiga motåtgärder.

Inom vartdera riket skall dess vattenrättsliga och administrativa lagstiftning

äga tillämpning, i den mån den ej strider mot föreskrifterna i överenskommelsen.

Vid tvekan huruvida eller i vilken omfattning viss fråga tillhör gränsvattendragskommissionens

befogenhetsområde, avgör i regeln kommissionen själv,

men beslutet kan överklagas hos övergränsvattendragskommissionen.

"R611^e^ruaji 1925 undertecknades en konvention mellan Norge och FinJand

»beträffande de internationella vattenrättsförhållandena i Pasvik och

Jakobselv», vilka älvar, efter det att Finland av Ryssland förvärvat det s. k

Petschenga- eller Petsamoområdet, till vissa delar utgöra gräns mellan de båda

fordragsslutande länderna.

Konventionen innefattar först den bestämmelsen, att i dessa älvars vattensystem

mke ma inom den ena statens område utan den andras samtycke vidtagas

sadan åtgärd, som å dess område skulle medföra skadlig förändring i de

naturliga vattenförhållandena. Därefter säges. att i de delar av Pasvik och

dess förgreningar, där nksgränsen löper, lika stor del i den nedrinnande vattenmängden

tillkommer vardera staten. I de delar av älven och i de förgreningar

av densamma, dar båda stränderna tillhöra den ena staten, tillkommer däremot

hela den nedrinnande vattenmängden denna stat. I den del av Jakobselv

slutligen, där nksgränsen löper, tillkommer likaledes vardera staten lika stor

de! i hela den nedrinnande vattenmängden. Tvister i fråga om tolkningen och

tillämpningen av konventionen skola, i fall de icke kunnat genom förhandlingar

osas eller för såvitt de bada staterna ej träffat särskilda överenskommelser om

tvistefrågans avgörande pa annat sätt, överlämnas till avgörande av den fasta

mellanlolkliga domstolen.

konventionen anslutet protokoll ha de båda länderna enat si c

om loljande bestämmelser angående koncessioner för utnyttjande av vatten

kralten uti ifragavarande älvar:

För sådant utnyttjande av vattenkraften, som förutsätter begagnande a\

vfrdera,^atRn eller .0“råde’ erfordras särskild koncession av vardera

staten beträffande dess område. Detsamma gäller, om vidtagande av någor

atgard i den ena staten skulle medföra en förändring i de naturliga vattenför
-

Norge och

Finland.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

hållandena inom den andra till skada för denna. Ansökan om koncession inlämnas

till vederbörande myndighet i vardera staten, och vid ansökningen bor

fogas fullständig plan över den tillämnade anläggningen samt uppgift om andamålet

med energiproduktionen. Fylkesmannen i Finnmarks fylke och landshövdingen

i Uleåborgs län äro berättigade att bevilja tillstånd till företagande

av de för planens utarbetande nödiga undersökningarna inom små distrikt, hor

uppnående av överensstämmelse mellan vardera statens koncessioner i alla de

pnnkteT, där bristande sådan skulle medföra olägenhet, särskilt beträtt ande

koncessionstidens längd och frågan huru med anläggningen skall fortaras vid

nämnda tids utgång, skola myndigheterna i vardera staten radsla med varandra

och meddela varandra de villkor, under vilka koncession avses att bil beviljad.

Avskrift av koncessionsutslaget skola myndigheterna sända till varandra.

Meddelandet av koncession skapar icke gentemot den. andra staten eller gentemot

koncessionshavaren några förpliktelser utöver innehållet i koncessions
nfciIfl

o*PT

Bestämmelserna i protokollet skola gälla intill dess de tolv månader därförinnan

blivit från någondera statens sida uppsagda. Uppsägningen har mgen

inverkan på redan meddelade koncessioner. .

Anmärkas må, att i samband med den konvention, för vars innehall nu redogjorts,

träffades jämväl en särskild konvention angående flottningen i rasvik.

Tyskland och

Polen.

De genom Versaillesfreden skapade förhållandena ha också Se^f uPPkoy J''1

överenskommelse i nu ifrågavarande hänseende mellan Tyskland och roten.

Sålunda innefattade eu den 27 januari 1926 av dessa makter undertecknad

konvention till reglering av de nya gränsförhållandena en särskild avdelning

rörande bland annat begagnandet av gränsvattendrag och granssjoar, varmed

enligt konventionen förstås sådana vattendrag och sjöar som utgöra gräns

mellan rikena. Av de här träffade bestämmelserna ma blott anmarkas iof
^

För åtgärder till strandens förstärkande eller arbeten och ändringar i avseende

å själva vattendraget eller anslutning av till- och avloppskanaler erfordras

tillstånd av vederbörlig myndighet i det rike, där åtgärden skall aga

rum. Innan tillståndet ges, skall denna myndighet lämna motsvarande myndighet

i andra riket meddelande om saken. År fråga om uppförande av nya

anläggningar, som kunna medföra inverkan på grannstatens område, tar tillstånd

meddelas blott, där samtycke förut lämnats av en särskild delegation,

bestående av tre av tysk och tre av polsk myndighet utsedda medlemmar.

Vinstitut de Till slut må framhållas, att redan år 1911 L institut de droit International

droit inter- förordade inrättandet av ständiga, gemensamma kommissioner tor att tralla

national. avgörande eller åtminstone avgiva yttrande angående^tillämnade åtgärder med

avseende å ett vattendrag inom en stats område, så framt atgärdema vore

ägnade att medföra väsentlig inverkan å sådana delar av vattendraget, som

låge inom en annan stats territorium.

Nationernas

förbund.

Sedermera upptogs frågan till behandling inom Nationernas förhund. Flera

utkast till en mellanfolklig överenskommelse i ämnet utarbetades inom förbundets

sekretariat och den av förbundet tillsatta kommissionen för samfärdsels-

och transitofrågor. Bland dylika utkast må har namnas ett den 2^ november

1922 dagtecknat utkast till internationell konvention angaende tillgodogörande

av vattenkraften i sådana vattendrag, vilka hava sitt lopp genom

eller åtskilja ett flertal stater. Detta utkast innefattade följande huvudgrunder:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Varje strandägande stat, som ville utföra arbeten för tillgodogörande av

vattenkraften i sådant vattendrag, som nyss nämnts, skulle vara skyldig att

härom underrätta annan av saken intresserad stat, så framt arbetena komme

att inom dess område vålla märkbar förändring av sjitlva loppet eller av

vattenståndet eller ock av tillflödet till vattendraget. Likaledes skulle underrättelseplikt

föreligga, om arbetena verkade dylik förändring med avseende

å sådan del av vattendraget, där en annan stat eljest hade någon legal eller

på sedvana grundad rättighet. Inom loppet av två månader skulle planen

för arbetets utförande tillställas de stater, vilka erhållit underrättelse och med

anledning därav begärt få del av planen. Hade efter fyra månaders förlopp

ingen av dessa stater gjort invändning, finge arbetena utan vidare formaliteter

verkställas. Medförde arbetena ej inverkan på annan stats område utan

blott på någon dess rättighet, skulle endast sådana invändningar få framställas,

som hade sin grund i själva denna rättighet. I övriga fall kunde

nationella säkerhetssynpunkter göras gällande eller ekonomiska eller tekniska

olägenheter eller hänsyn till sjöfartsintressen. överträffade nyttan av vattenkraftens

tillgodogörande uppenbarligen den skada, som tillskyndades annan

stat med hänsyn till ekonomiska och tekniska olägenheter eller till samfärdseln,

skulle åtgärden få utföras, men mot ersättning för skadan, därest det

vore tekniskt eller ekonomiskt omöjligt att vidtaga anordningar till dennas

förebyggande.

Då för rationellt tillgodogörande av vattenkraft arbeten erfordrades jämväl

inom en annan strandägande stats område, borde särskild överenskommelse

åvägabringas rörande villkoren för arbetena jämte fördelning av såväl kostnaden

som den producerade energien. Om dylik överenskommelse ej träffades,

skulle väl utförandet av arbetena icke få hindras, med mindre därtill förelåge

sådana skäl, som, på sätt nyss nämnts, kunde åberopas mot arbeten med

blott sekundära verkningar. Någon skyldighet för den andra staten att taga

del i kostnaden för arbetena skulle emellertid ej föreligga i detta fall, och

genom att vägra sin medverkan skulle den ej anses ha avsagt sig sin andel

i den naturtillgång, vattendraget representerade. Den skulle sålunda äga rätt

till så mycket av den producerade nettokraften, som svarade mot den inom dess

område belägna delen av fallhöjden i det ifrågavarande vattendraget eller, om

vattendraget utgjorde gräns mellan de båda staterna, till halva nettoproduktionen.

Såsom strandägande betecknades i utkastet alla sådana stater, som åtskildes

eller genomflötes av vattendrag, tillhörande ett och samma flodnät. Sjö

skulle hänföras till det vattendrag, som flöte därigenom.

Alla tvister angående tolkningen eller tillämpningen av den föreslagna konventionen

skulle underställas den fasta mellanfolkliga domstolen, så framt de

ej löstes på överenskommelsens väg eller med hjälp av särskild konvention eller

någon allmän skiljedomsklausul. För att dylika tvister såvitt möjligt måtte

göras upp i godo, skulle de fördragsslutande parterna förbinda sig att i första

hand hänskjuta tvistefrågorna för rådgivande yttrande av den förut nämnda

kommissionen inom Nationernas förbund.

Frågan blev sedermera föremål för överläggningar vid förbundets andra

allmänna samfärdselskonferens, vilken öppnades i Geneve den 15 november

1923 och gav till resultat, att åtskilliga stater — dock ej vare sig Sverige

eller Norge — underskrevo en konvention angående tillgodogörandet av vattenkraft.

Denna konvention fick emellertid väsentligen annat innehåll än nyssberörda

utkast. Den nöjde sig sålunda med att i tämligen allmänna ordalag

förorda frivilliga överenskommelser och att söka befordra sådana genom att

erinra om några obestridda folkrättsliga principer och upptaga vissa på er
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

farenheten grundade anvisningar av teknisk natur. Av bestämmelserna i konventionen

märkas sålunda bland annat följande:

Till en början stadgas, att, då frågan om ett rationellt tillgodogörande av

vattenkraft förutsätter gemensam undersökning från flera staters sida, sådan

skall ske, om någon av staterna fordrar det. Den med hänsyn till allas intressen

bästa lösningen skall på detta sätt utfinnas och ett arbetsprogram

uppgöras. Utan formligt åtagande är dock ej någon stat skyldig medverka

till programmets realiserande. Vill en stat verkställa ett företag, som omfattar

arbeten dels inom det egna området och dels inom en annan stats område

eller som medför förändringar inom en annan stats område eller eljest

tillskyndar denna stat betydande förfång, skola förhandlingar upptagas för

att enighet må vinnas om företaget. De tekniska spörsmålen böra härvid lösas

på grundval av de särskilda staternas interna lagstiftning och utan hänsyn

till den politiska gränsen. Såsom exempel på olika frågor, varom överenskommelse

bör träffas, framhållas bland annat de allmänna villkoren för ett

företags verkställande, underhåll och drift samt de skyldigheter, som härutinnan

skola åvila varje särskild stat, ävensom frågor rörande ekonomiskt samarbete,

tillsyn å företaget, vattenhushållningen och skydd för motstående intressen.

I fråga om åtgärder för kraftproduktionen i egentlig mening skall

inom varje stats område tillämpas vad som för motsvarande fall i allmänhet

är där gällande. Konventionen innehåller också bestämmelser beträffande

mellanfolkligt avgörande av möjligen uppkommande tvister i fråga om tillämpning

eller tolkning av konventionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

FÖRSLAG

TILL

FÖLJDFÖRFATTNINGAR

JÄMTE

MOTIV

v

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Förslag

till

Lag

om giltighet här i riket av en mellan Sverige och Norge den

avslutad konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention).

Sedan Kungl. Maj :t ratificerat en den mellan Sverige och Norge

avslutad konvention angaende vissa frågor rörande vattenrätten, förordnas härmed,

att nämnda konvention, som är av nedanstående lydelse, skall äga giltighet

här i riket.

Konvention mellan Sverige och Norge angående vissa frågor rörande

vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention).

Denna lag träder i kraft den

mälda konvention bibehåller giltighet.

och gäller så länge omför
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Förslag

till

Lag

med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den

mellan Sverige och Norge den ingångna vattenrätts
konventionen.

Företag, varom ansökan göres här t riket.

Ansökan i mål, som anhängiggöres vid vattendomstol, skall ingivas i ett

exemplar utöver det antal, som för varje särskilt fall eljest finnes föreskrivet.

Är ansökningen i fall, varom stadgas i art. 14 av konventionen, ej åtföljd av

förklaring, som där sägs, skall den av vattenrättsdomaren avvisas. Avses med

ansökningen förordnande av förrättningsman till syneförrättning enligt 10

kap. vattenlagen, må i fall, som nu nämnts, förordnande ej meddelas med mindre

sådan förklaring föreligger. Vad nu sagts skall dock icke äga tillämpning i

fråga om ansökan av norska staten.

2 §•

Vad i vattenlagen stadgas om ansökningens innehåll skall äga tillämpning

jämväl i fråga om företagets verkningar i Norge; dock erfordras ej uppgift

å där belägna fastigheter, som beröras av företaget, eller å ägare eller nyttjanderättshavare

till sådan fastighet eller å de ersättningsbelopp, som böra utgå

till ägare eller annan för skada å egendom utom riket.

I kungörelse, som utfärdas om ansökningen, skall i vad angår företagets

verkningar i Norge allenast intagas uppgift å det vattenområde, som där kan

komma att röna inverkan av företaget.

3 §•

Vattenrättsdomaren åligger, så snart kungörelse utfärdats om ansökningen,

att översända ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen till

utrikesdepartementet för att tillställas vederbörande norska myndighet. Sedan

den förberedande skriftväxlingen avslutats, må fortsatt behandling av målet

icke äga rum, innan från utrikesdepartementet kommit besked, att hinder därför

ej möter.

Skall frågan behandlas vid syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, åligger

förrättningsmannen, så snart sammanträde med sakägarna utsatts, att till

utrikesdepartementet översända avskrift av ansökningshandlingarna jämte un
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

deirättelse om tid och plats för sammanträdet; och må innan besked, som nyss

nämnts, kommit förrättningsmannen till handa ej meddelas slutligt utlåtande

angående företaget.

Finner vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen med hänsyn till omfattningen

och beskaffenheten av den utredning, som ytterligare är av nöden,

att 1 rågan bör behandlas av kommission, äger han att därom insända framställning

till utrikesdepartementet, varefter Konungen meddelar beslut i anledning

av framställningen.

4 §.

Har till utrikesdepartementet inkommit meddelande, att samtycke å norsk

sida ej erfordras eller att samtycke givits utan att därför uppställts villkor,

skall underrättelse därom meddelas vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen

jämte sådant besked som i 3 § sägs.

Har samtycke vägrats, skall besked därom meddelas vattenrättsdomaren

eller förrättningsmannen; och varde ansökningen av vattendomstolen eller synemännen

avslagen.

5 §.

Där för samtycke, som å norsk sida givits, uppställts särskilda villkor, ankommer

på Konungens beslut, huruvida Konungen vill förbehålla sig prövningen

av fråga, som avses i art. 20 av konventionen. Sedan den prövning,

som därav må föranledas, ägt rum, skall avskrift av Konungens beslut ävensom

de från norsk sida meddelade villkoren jämte besked, som i 3 § sägs, tillställas

vattenrättsdomaren eller förrättningsmannen för den vidare prövning,

som med iakttagande av nämnda beslut och villkor erfordras för målets avgörande.

Vad i vattenlagen stadgas om Konungens prövningsrätt skall icke äga tilllämpning

i fall, som avses i denna paragraf.

6§.

Stadgandet i art. 7 av konventionen om meddelande av tillstånd för bestämd

tid skall icke äga tillämpning i vad angår strömfall eller fast egendom

eller intresse här i riket, för vars räkning företaget skall verkställas.

Meddelas tillstånd för bestämd tid, skola i fråga om strömfall eller fast

egendom eller intresse, som därav beröres, vattenlagens bestämmelser om nyprövning

icke gälla. Tidenl för tillståndet må icke sättas längre än till 60 år

från det kalenderår, under vilket företaget enligt därom meddelad bestämmelse

skall hava fullbordats.

7 §•

Av kallelser och andra meddelanden, som skola kungöras i den enligt vattenlagen

bestämda ordning, skall, där de ej röra allenast sakägare här i riket,

ett exemplar översändas till utrikesdepartementet för att tillställas vederbörande

norska myndighet.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Företag, varom ansökan göres i Norge.

8 §•

Förklaring, som avses i art. 14 av konventionen, meddelas av Konungen.

Den, som vill erhålla sådan förklaring, har att till vattenrättsdomaren ingiva

ansökan därom. I ansökningen skola så fullständigt som möjligt uppgivas

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av

det vattenområde, som av företaget kan komma att beröras. Vattenrättsdomaren

översänder med eget yttrande ansökningen till utrikesdepartementet.

9 §.

Då ansökan angående ett företag, vilken ingivits till myndighet i Norge,

inkommit till utrikesdepartementet, skall den jämte tillhörande bilagor tillställas

vattenrättsdomaren. Vad nu sagts skall jämväl gälla i fråga om underrättelse,

som avses i art. 15 av konventionen.

Sedan ansökningen jämte sådan underrättelse inkommit till vattenrättsdomaren,

åligger denne att ofördröjligen utfärda kungörelse om ansökningen..

Kungörelsen skall innehålla dels uppgift om företagets beskaffenhet och omfattning

samt de verkningar, som därav kunna väntas uppkomma inom svenskt

område, dels underrättelse ej mindre om vad sakägare, som vill hos norsk myndighet

föra talan i anledning av företaget, har att iakttaga, än ock därom, att

erinringar i anledning av ansökningen må inom viss, i kungörelsen utsatt tid

insändas till vattenrättsdomaren. Kungörelsen skall innehålla tillkännagivande,

att ett exemplar av ansökningshandlingarna finnes tillgängligt å vattendomstolens

kansli eller å annan av vattenrättsdomaren bestämd plats, som

finnes lämplig. Genom vattenrättsdomarens försorg skall kungörelsen så snart

ske kan införas i en eller flera av ortens tidningar samt i allmänna tidningarna.

Ett exemplar av kungörelsen skall tillika översändas till utrikesdepartementet.

Inkommer efter det kungörelse utfärdats från myndighet i Norge underrättelse

om frågans fortsatta behandling därstädes, skall ock sådant meddelande

kungöras på sätt nu sagts.

Är företaget av beskaffenhet, att någon menlig inverkan därav här i riket

uppenbarligen icke är att motse, erfordras ej kungörelse, som ovan nämnts.

10 §.

Kan företaget antagas bliva till men för allmänna intressen såsom samfärdsel

eller f lottning eller fiske av någon betydenhet eller för vattenregleringseller

torrläggningsföretag, som redan verkställts eller med sannolikhet kan

motses, åligger vattenrättsdomaren att inhämta yttrande från myndighet, som

i sådant hänseende har att bevaka det allmännas rätt, ävensom från styrelse

eller syssloman för företag, som av frågan beröres. Yttrande skall avgivas

inom den tid för erinringars framställande, som bestämts i kungörelsen.

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

11 §•

Sedan skriftväxlingen avslutats, åligger vattenrättsdomaren att till Konungen

avgiva yttrande'' huruvida enligt art. 12 av konventionen samtycke till företaget

å svensk sida må anses erforderligt ävensom huruvida till följd av

omfattningen och beskaffenheten av den utredning, som ytterligare är av nöden,

frågan angående företaget bör behandlas av kommission. Därest det

med hänsyn till utredningens fullständighet kan ske, bör vattenrättsdomaren

tillika meddela huruvida enligt hans åsikt samtycke bör lämnas och för sådant

fall avgiva förslag till de villkor, som därför böra uppställas. Yttrandet

skall åtföljas av samtliga till ärendet hörande handlingar. Avskrift av Konungens

beslut i ärendet tillställes vattenrättsdomaren.

12 §.

Vid avgivande av yttrande, som avses i 8 eller 11 §, bör vattenrättsdomaren,

där frågans beskaffenhet det påkallar, samråda med vattenrättsingenjörerna.

För överläggning med vattenrättsdomaren må ock vattenrättsnämndeman

tillkallas. Erfordras särskild undersökning, äger vattenrättsdomaren

uppdraga åt vattenrättsingenjörema eller någon av dem att med eller utan biträde

av vattenrättsnämndeman verkställa sådan.

Kostnaden för undersökningen så ock utgifter i anledning av kungörelser

och dylikt gäldas av statsmedel.

13 §•

I fråga om företag, som skall verkställas för svenska statens räkning, äger

Konungen förordna, att frågan om samtycke till företaget skall behandlas i

annan ordning än här ovan i 9—12 §§ är föreskriven. Vad i 9 § stadgas om

underrättelse till sakägare, som vill hos norsk myndighet föra talan i anledning

av företaget, skall dock jämväl för sådant fall äga tillämpning.

14 §.

Ansökan om erhållande av förklaring, som avses i art. 22 av konventionen,

ingives till vattenrättsdomaren i tre exemplar. Ansökan, som göres efter utgången

av den i art. 22 stadgade tid, skall av vattenrättsdomaren avvisas.

I samband med förklaring, som i första stycket nämnts, skall ock prövning

äga rum av fråga, som avses i art. 3 mom. 2 eller art. 6 och är av beskaffenhet

att besked däri skolat enligt vattenlagen upptagas i medgivande till företaget.

Hava ansökningshandlingarna ej ingivits i föreskrivet antal exemplar eller

finner vattenrättsdomaren flera exemplar vara erforderliga eller innehålla icke

handlingarna nödiga upplysningar för behandlingen av fråga, som i denna paragraf

avses, äger vattenrättsdomaren förelägga sökanden att inom viss tid

fullständiga vad sålunda brister vid äventyr, om det försummas, att ansökningen

må förklaras förfallen.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

15 §.

Ansökan eller ärende, som avses i 8, 9 eller 14 §, upptages av vattenrättsdomaren

i den vattendomstol, inom vilkens område den inverkan å vattenförhållandena,

varom är fråga, uppkommer.

16 §.

Angående behandlingen av fråga, som avses i 14 §, skall i tillämpliga delar

gälla vad beträffande ansökningsmål är i vattenlagen stadgat.

17 §.

Då förklaring, som i 14 § sägs, meddelats och vunnit laga kraft, skall rörande

de förhållanden, som äro av vikt för kännedom om de rättigheter och

skyldigheter här i riket, vilka för framtiden äro förenade med företaget, ske inskrivning

i vattenboken; och gälle beträffande sådan inskrivning i tillämpliga

delar vad om inskrivning av beslut, som avses i 12 kap. 3 § vattenlagen, är

stadgat.

Särskilda bestämmelser.

18 §.

Vad i vattenlagen stadgas om skyldighet att taga del i kostnaden för ett företag

eller att utgiva bidrag till detta skall äga tillämpning jämväl å företag, som enligt

konventionen verkställes till förmån för strömfall eller fast egendom eller intresse

här i riket, dock att hänsyn må tagas allenast till båtnad, som här uppkommer

genom företaget.

Skall till följd av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen, skyldighet

att taga del i ett företag åvila jämväl fast egendom eller intresse i Norge,

må vid tillämpningen av denna paragraf såsom kostnad för företaget anses

allenast den del därav, som enligt nämnda överenskommelse faller å egendom

eller intresse här i riket.

19 §.

Fråga om godkännande av överenskommelse, som avses i art. 10 av konventionen,

prövas beträffande företag, varom ansökan göres här i riket, i samband

med tillstånd till företaget samt eljest i den ordning, som i 14 och 16 §§ är för

där avsett fall föreskriven.

20 §.

År med vattenreglering enligt vattenlagen förenad skyldighet för ägare av

strömfall att erlägga regleringsavgifter, skall vad sålunda stadgats lända till

efterrättelse jämväl i fråga om företag, vartill tillstånd meddelas enligt konventionen,

dock att sådan skyldighet icke må åläggas till förmån för intressen utom

riket samt att hänsyn må tagas allenast till den ökning i uttagbar vattenkraft,

som bär vinnes genom företaget. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om skyldighet för ägare av strömfall här i riket att tillhandahålla

kraft åt kringliggande bygd.

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Avgift, som avses i första stycket, må, därest det med hänsyn till avgiftsskyldighet,

som ålagts enligt art. 8 av konventionen, eller andra omständigheter finnes

skäligt, sättas lägre än vad eljest är stadgat eller ock helt eftergivas.

21 §.

Vad i 12 § är stadgat om yttrande, som där sägs, skall äga tillämpning jämväl

i fråga om meddelande av upplysning, varom enligt art. 16 av konventionen

framställning inkommer till vattenrättsdomaren.

Vill myndighet här i riket inhämta upplysning, som avses i nämnda artikel,

skall framställningen därom insändas till utrikesdepartementet för att tillställas

vederbörande norska myndighet.

22 §.

Fråga om ställande av säkerhet, som avses i art. 11 av konventionen, prövas beträffande

företag, varom ansökan göres här i riket, i samband med tillstånd till

företaget samt eljest vid meddelande av samtycke till företaget eller i den ordning,

som i 14 och 16 §§ är för där avsett fall föreskriven. Angående sådan säkerhet

skall vad i 14 kap. 8 § vattenlagen är stadgat äga tillämpning.

23 §.

Föreläggande, varom stadgas i art. 29 av konventionen, meddelas av Konungens

befallningshavande i det län, där företaget verkställes eller den flottled,

varom fråga är, framgår eller, om företaget verkställes i Norge, inverkan

å vattenförhållandena till följd av företaget uppkommer.

Då ombud enligt nämnda artikel utsetts, skall underrättelse därom jämte

uppgift å ombudets namn och adress införas i en eller flera av ortens tidningar

samt i allmänna tidningarna, Sker ändring i förhållande, som tidigare

kungjorts, skall den på samma sätt offentliggöras. Uppgifter, som nu nämnts,

skola tillika upptagas i särskild, hos Konungens befallningshavande tillgänglig

förteckning.

Kostnad för kungörelse, som avses i denna paragraf, må uttagas i den ordning,

som angående lösen för expedition är föreskriven.

Denna lag träder i kraft den

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Motiv

till

Lag

om giltighet här i riket av en mellan Sverige och Norge den

avslutad konvention angående vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention).

De bestämmelser, som upptagas i konventionsförslaget, äro till övervägande

del av allmän lags natur och kräva sålunda för att bliva gällande här i riket

att fastställas i den ordning, som för sådan lag är föreskriven. Vad 1905

års konvention angår antogs visserligen icke någon särskild lag angående

dess giltighet här i riket, men frågan därom behandlades i den uti § 87 Regeringsformen

föreskrivna ordning. Sedermera har i samband med vattenlagens

antagande i 10 § av dess promulgationsbestämmelser intagits ett stadgande

av innehåll, att vad i konvention med utländsk makt är överenskommet skall

vara gällande. Med denna bestämmelse åsyftas den vid tidpunkten för vattenlagens

utfärdande gällande konventionen.

Då fråga uppkommit att tillägga bestämmelserna i en ingången konvention

gällande kraft här i riket, ha, allt efter frågornas skilda beskaffenhet,

olika tillvägagångssätt kommit till användning. Understundom har på grundval

av konventionens bestämmelser en särskild författning utarbetats, vari upptagits

de delar av konventionen, som för tillämpningen här i riket ansetts vara

av betydelse, eventuellt fullständigade med vissa för denna tillämpning erforderliga

föreskrifter. Denna utväg har anlitats i ett flertal fall i fråga om

konventioner å familjerättens och processrättens områden. Samma förfarande

har ock följts beträffande den mellan Sverige och Norge år 1919 ingångna

konventionen om flyttlapparnes rätt till renbetning. I andra fall åter har

konventionens bestämmelser tillagts omedelbar giltighet här i riket. Sasom

redan framhållits har detta tillvägagångssätt tillämpats i fråga om 1905 års

konvention och det har länt till efterföljd jämväl beträffande åtskilliga andra

konventioner, särskilt å vattenrättens eller densamma närstående områden (se

lag den 10 juni 1912 ang. flottning av skogsalster i gränsfloderna Torneå och

Muonio, Sv. F. 1912:322, samt lag den 18 juni 1927 ang. rätt för Konungen

att utfärda vissa föreskrifter rörande fisket inom Torne älvs fiskeområde,

Sv. F. 1927: 218, jfr Sv. F. 1928: 6).

Huruvida företräde bör givas åt det ena eller andra tillvägagångssättet är

uppenbarligen beroende av ämnets beskaffenhet i varje särskilt fall. Avgörande

betydelse torde härvid böra tilläggas det förhållandet, om med hänsyn

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

till de avhandlade frågornas natur dessa kunna genom en på konventionen uppbyggd

inre svensk lagstiftning erhålla en uttömmande behandling. I fråga

om en konvention, som har till ändamål att reglera vissa likartade frågor, som

var för sig uteslutande ankomma på behandling av den ena av de fördragsslutande

staterna, föreligger uppenbarligen icke något hinder att anlita den

här ovan först antydda utvägen. Därest däremot varje särskild fråga är av

den beskaffenhet, att för dess lösning påkallas samverkan av båda staterna,

skulle ett utbrytande ur konventionen av de bestämmelser, som avse den ena

statens befogenheter, innebära, att det sammanhang, vari dessa bestämmelser

stå till konventionen i övrigt och vilket är av den största betydelse för en rätt

uppfattning av konventionens innebörd överhuvud taget, komme att gå till

spillo. Uppenbarligen ligger bäri en stor olägenhet, ej minst för den enskilde,

som bär att åberopa sig på konventionen. Då de ämnen, som avhandlas

i nu ifrågavarande konventionsförslag, obestridligt äro av sist antydda beskaffenhet,

synes det mest ändamålsenligt att i huvudsak samma tillvägagångssätt

tillämpas som tidigare iakttagits i fråga om 1905 års konvention. På

denna grund har alltså det nu ifrågavarande lagförslaget utarbetats.

.Vid sidan av konventionen erfordras vissa föreskrifter, som avse tillämpningen

bär i riket av konventionen. Dessa föreskrifter, som uteslutande röra

inre svenska förhållanden, torde lämpligen böra meddelas i en särskild lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1929.

1 saml.

200 häft.

(Nr 236.)

10

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Motiv

till

Lag

med vissa föreskrifter angående tillämpningen bär i riket av den mellan

Sverige och Norge den ingångna vattenrättskonventionen.

1 §•

En följd av stadgandet i art. 14 mom. 3 om ansökningshandlingars översändande

till myndighet i Norge är, att ansökning i mål, som anhängiggöres hos

vattendomstol, bör ingivas i ett exemplar utöver det antal, som eljest är föreskrivet.

I fråga om mål, som enligt vattenlagen skola behandlas vid syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen, stadgas i denna icke någon skyldighet för

sökanden, att ingiva ansökningen i mera än ett exemplar. För de fall, då ansökningshandlingarna

skola tillhandahållas särskild myndighet eller annan,

åligger förrättningsmannen att ombesörja avskrift av dessa handlingar (jfr

10: 39, 42—44). Detta tillvägagångssätt torde böra tillämpas jämväl i fråga

om ansökningshandlingarnas tillhandahållande åt norsk myndighet (jfr 3 §

i förslaget).

Enligt art. 14 av konventionen skall ansökan i vissa fall vara åtföljd av det

andra rikets förklaring att från dess sida intet är att invända mot ansökningens

upptagande till behandling. Företeendet av sådan förklaring utgör alltså en

förutsättning för ansökningens upptagande. En jämkning i denna regel har

dock med stöd av art. 33 vidtagits i fråga om ansökan av norska staten.

2 §.

Enligt art. 14 mom. 2 skall ansökningen vara åtföljd av de ritningar och

beskrivningar samt innehålla de upplysningar, som erfordras för bedömande

av företagets verkningar i båda rikena. Vad angår förhållanden, som skola

bedömas enligt vattenlagen, böra därutöver dess bestämmelser lända till efterrättelse.

Däremot torde en begränsning kunna ske i sökandens uppgiftsskyldighet

i fråga om företaget i övrigt. Med hänsyn till den å norsk sida gällande

ordningen för en ansökans kungörande och ersättningsfrågors behandling

erfordras icke i detta sammanhang uppgift å i Norge belägna fastigheter

eller deras ägare eller nyttjanderättshavare eller å de ersättningsbelopp, som

böra utgå till norska sakägare. Den nu angivna begränsningen befriar emellertid

icke sökanden från att jämväl vad angår verkningarna i Norge meddela

de upplysningar angående företaget, som äro erforderliga för bedömande av

företagets tillåtlighet och planläggning.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Då det kungörelseförfarande, som å svensk sida skall äga rum. såsom framgår

av art. 15, icke avser företagets verkningar i Norge, har i andra stycket

föreskrivits en däremot svarande inskränkning i kungörelsens innehåll.

3 §.

Hnligt art. 14 mom. 3 skall ett exemplar av ansökningen översändas till det

andra riket. Detta översändande torde lämpligen böra ske i samband med kungörelsen

rörande företaget. De kompletteringar av ansökningshandlingarna,

som erfordras för kungörelsens utfärdande, komma därigenom att medfölja.

Såsom framgår av art. 12 må tillstånd till företaget icke meddelas innan

beslut av det andra riket föreligger rörande dess samtycke. För att utrymme

skall beredas för den prövning, som tillkommer det andra riket, torde i allmänhet

ett avbrott i behandlingen inför det egna landets myndighet vara nödvändigt.

I detta sammanhang inställer sig frågan på vilket skede av målets behandling

detta avbrott skall inträda. Att de förberedande åtgärder, som avse

ansökningens kungörande och den därmed förknippade skriftväxlingen, böra

föregå ett dylikt avbrott, torde ligga i öppen dag. Mera tveksamt är, huruvida

behandlingen därefter bör fortsättas av vattendomstolen vid dess sammanträden

och först avbrytas, då denna behandling fortskridit så långt, att utslag i

målet kan meddelas. Vid denna frågas bedömande torde särskilt två omständigheter

vara att beakta. Därest det andra riket anser sig icke kunna giva

sitt samtycke till företaget, blir följden härav den, att ansökningen måste avslås.

Den utredning, som av vattendomstolen verkställts, är då till ingen nytta.

Aven i annat fall kan en dylik, mera ingående utredning förlora sin egentliga

betydelse, nämligen då från någotdera rikets sida påfordras tillsättande av

kommission. Med hänsyn till det nu anförda torde avbrottet lämpligast böra

förläggas till tidpunkten för den förberedande skriftväxlingens avslutande. I

de fall, då ansökningen anhängiggöres vid vattendomstol, har vid denna tidpunkt

utredningen i allmänhet fortskridit sa langt, att en överblick kan vinnas

av företagets huvudsakliga verkningar.

I fråga om företag, som handläggas vid syneförrättning, förekommer icke

någon skriftväxling mellan sökanden och sakägare. I dessa fall upprättas den

egentliga planen för företaget i allmänhet först vid sammanträden med sakägarna

och kungörelsen innefattar huvudsakligen allenast en underrättelse till

sakägarna om tiden och stället för sådant sammanträdes hållande. Därest

målet överhuvud taget bör av förrättningsmannen upptagas till behandling innan

det andra rikets beslut föreligger, torde ej annan utväg stå öppen än att

lata avbrottet ske först efter det sammanträde med sakägarna ägt rum. Även

för en eventuell kommissionsbehandling torde det vara av stor betydelse, att

åtminstone en preliminär plan rörande företaget föreligger. Härtill kommer

att de företag, som skola behandlas vid syneförrättning, i allmänhet äro av

den enkla beskaffenhet, att någon kommissionsbehandling eller någon mera ingående

samtyckeprövning icke torde ifrågakomma. Huruvida då flera sammanträden

erfordras avbrottet bör ske redan efter det första sammanträdet eller

först, då utredningen i sin helhet föreligger, torde böra bero av omständighe
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

terna i varje särskilt fall. Det mest ändamålsenliga synes vara, att utredningen

fortskrider så långt, att en plan finnes utarbetad angående företaget

så att med ledning av denna företagets verkningar med hänsyn till motstående

intressen i huvudsak kunna bedömas. Däremot erfordras på detta stadium icke

någon uttömmande behandling av frågan om intressenternas inbördes förhållande.

Har frågan dragits under kommissionsbehandling bör i varje fall, sedan

ett första sammanträde hållits, behandlingen avbrytas.

I sista stycket har upptagits stadgande angående framställning rörande kommissionsbehandling,

då sådan synes erforderlig. Härtill må erinras, att kommissionen

har att utreda allenast sådana frågor, som äro av gemensamt intresse

för båda rikena. Det är detta förhållande, som åsyftas med uttrycket »utredningens

beskaffenhet».

4, 5 §§.

Då det hinder för målets avgörande, som innefattas i det andra rikets samtyckeprövning,

bortfallit, har vattendomstolen eller synemännen att upptaga

målet till fortsatt behandling. Två fall äro härvid att särskilja. Innefattar

det andra rikets beslut allenast, att samtycke ej erfordras eller att samtycke

utan särskilt villkor meddelats, återupptages målets behandling i vanlig

ordning. Har däremot samtycke väl meddelats men villkor därför uppställts,

äger enligt art. 20 Konungen förbehålla sig prövningen av fråga om

företagets tillåtlighet och villkoren därför. Om och i vilken utsträckning

denna prövningsrätt skall komma till användning beror av Konungens beslut.

Först då sådant beslut föreligger, kan målet upptagas till fortsatt behandling.

Enligt vattenlagen äger Konungen i vissa fall prövningsrätt rörande ett

företag. I de fall, då sådan prövningsrätt redan enligt konventionen tillkommer

Konungen, föreligger icke något behov av tillämpning jämväl av bestämmelserna

i vattenlagen. I övriga fall åter böra de uppenbarligen alltjämt

iakttagas.

6 §.

Enligt art. 7 av konventionsförslaget må tillstånd till ett företag meddelas

för bestämd tid. Såsom framgår av förslagets motiv avses med denna bestämmelse

sådana fall, då ett företag verkställes till förmån för strömfall eller fast

egendom eller intresse utom riket. Däremot skulle det ej överensstämma med

innebörden av ifrågavarande artikel, om en sådan inskränkning, som går utöver

vad för företag här i riket eljest är gällande, skulle drabba jämväl de

svenska intressenterna i ett företag. Verkställes ett företag uteslutande för

svensk räkning, bör någon tidsbegränsning av tillståndet icke ifrågakomma.

I den mån tidsbegränsning skett, kommer tillämpningen av vattenlagens bestämmelser

om nyprövning att bortfalla. Med konventionsförslagets utgångspunkt

bör i fråga om strömfall eller fast egendom eller intressen utom riket,

tidsbegränsning av tillståndet alltid ske i fall, då företaget enligt vattenlagen

skulle varit underkastat nyprövning. Stadgandet i denna paragraf om den

tid, för vilken tillståndet bör givas, ansluter sig till vattenlagens bestämmelser

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

om nyprövning. Huruvida nytt tillstånd skall meddelas, torde, liksom nyprövningen,

bliva beroende av den då gällande lagstiftningen.

7 §.

Denna paragraf utgör en tillämpningsföreskrift till art. 15 i konventionsförslaget.

8 §.

Syftet med den i art. 14 av konventionsförslaget upptagna bestämmelsen om

det andra rikets förklaring är att från behandling utesluta ansökningar rörande

företag, i fråga om vilka det kan förutses, att detta rikes samtycke icke kan

komma att lämnas. Då den prövning, som sålunda skall äga rum, står den

egentliga samtyckeprövningen nära, tala övervägande skäl för, att denna prövning,

liksom samtyekeprövningen, tillkommer Konungen. Det torde överensstämma

med de grunder, som i de följande paragraferna föreslås i fråga om

samtyckeprövningen, att vattenrättsdomaren beredes tillfälle att yttra sig över

ansökningen.

9—12 §§.

Dessa paragrafer upptaga närmare bestämmelser angående den samtyckeprövning,

som, då ansökan till företaget göres i Norge, från svensk sida skall

äga rum. Denna prövning har anordnats i så nära anslutning som möjligt

till vattenlagens bestämmelser för motsvarande fall. Till stöd härför må

framhållas, att samtyckeprövningen, sådan den i konventionsförslaget uppbyggts,

icke företer någon väsentlig skiljaktighet från den egentliga tillståndsprövningen.

I överensstämmelse med förfarandet i vattenmål skall enligt

förslaget kungörelse om ansökningen utfärdas och tillfälle beredas sakägare

att avgiva erinringar, varjämte yttranden från myndigheter och andra

skola inhämtas. Sedan på detta sätt frågan gjorts till föremål för utredning

och denna, där det lämpligen kan ske, fullständigats genom särskilda undersökningar,

har vattenrättsdomaren att till Konungen avgiva yttrande. Med

förfarandets natur har det ansetts bäst överensstämma, att utredningsmyndigheten

utgöres ej av vattendomstolen såsom sådan utan av vattenrättsdomaren,

varvid denne dock äger att påkalla biträde av vattendomstolens övriga ledamöter.

Härigenom torde ock ernås större smidighet och anpassning.

I detta sammanhang uppkommer den ur praktisk synpunkt betydelsefulla

frågan hur långt de undersökningar, som påkallas för samtyckefrågans utredning,

lämpligen böra utsträckas. Av stadgandet i 11 § framgår, att vattenrättsdomaren

i varje fall har att taga ståndpunkt till och yttra sig över huruvida

samtycke erfordras eller icke. Om utredningen bör givas större omfattning

än som för detta syfte är nödvändigt, torde böra bero av omständigheterna

i varje särskilt fall, varvid bör komma under övervägande att göra framställning

om kommissionsbehandling. Påfordras från någotdera rikets sida tillsättande

av kommission, upphör vatteurättsdomaTens befattning med ärendet,

som då överlämnas till kommissionen.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Förutom uppgiften att utgöra inledning till samtyckeprövningen har kungörelse,

som omförmäles i 9 §, till ändamål att lämna de svenska sakägarne

underrättelse om ansökningens behandling inför vederbörande norska myndighet.

Enligt konventionsförslaget står det nämligen svensk sakägare öppet att

inför den norska myndigheten föra talan i anledning av företaget.

13 §•

Såsom framgår av art. 32 och 33 i konventionsförslaget skall konventionen

äga tillämpning jämväl å företag, som i Norge verkställes för svenska statens

räkning. Ansökan skall alltså ingivas till vederbörande norska myndighet

och vad angår företagets verkningar i Sverige skall detta rikes samtycke inhämtas.

Innan en sådan ansökan anhängiggöres, bör uppenbarligen frågan om

företaget vara så utredd, att därav framgår, huruvida samtycke kan och bör

givas. I nu antydda fall synes därför böra överlämnas åt Konungen att bestämma

den ordning, i vilken samtyckefrågan skall behandlas.

14 §.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om den kompletterande behandling,

som enligt art. 22 bör föregå, innan ett av norsk myndighet meddelat tillstånd

erhåller rättskraft här i riket. Att denna behandling bör avse ej allenast

spörsmål, som avhandlas i art. 3 mom. 2, utan jämväl frågor angående

ersättning och dylikt, har redan berörts i motiven till konventionsförslaget.

Med vattenlagens allmänna grunder torde bäst överensstämma att prövningen

av nu antydda frågor tillkommer vattendomstolen. Av praktiska skäl torde

detta böra iakttagas jämväl i de fall, då motsvarande frågor enligt vattenlagen

skola handläggas vid syneförrättning såsom första instans.

16 §.

Prövningen av de frågor, som avses i 14 §, bör uppenbarligen äga rum i den

ordning, som för ansökningsmål är i vattenlagen föreskriven. Behandlingen

bör alltså i allmänhet inledas med kungörelseförfarande enligt vattenlagens

stadganden för motsvarande fall. Jämväl i fråga om fullföljd av talan och

vad därmed sammanhänger skola vattenlagens bestämmelser om ansökningsmål

lända till efterföljd.

17 §.

Att vattenlagens bestämmelser om anteckning i vattenboken böra äga tilllämpning

i fråga om förklaring, som avses i 14 §, torde ligga i sakens natur.

Med hänsyn till den betydelse denna förklaring äger i avseende å tillståndets

rättsverkan torde därom alltid böra ske inskrivning i vattenbokens första avdelning.

18 §. .

I denna paragraf avhandlas de spörsmål, som uppkomma rörande deltagande

i ett företag eller utgivande av bidrag till detta, då frågan om företaget skall

bedömas enligt konventionen. Meddelas tillstånd till företaget, med stöd av

opaginerad Kontrollera mot PDF

art. 3 mom. 1, av svensk myndighet (vattendomstol eller synemän), torde av

sistnämnda stadgande omedelbart följa att, såvitt angår strömfall eller fast

egendom eller intresse här i riket, vattenlagens bestämmelser i dessa ämnen

komma i tillämpning. Mera tveksam ställer sig frågan, då ett företag verkställes

i Norge till förmån för strömfall, fast egendom eller intresse här i riket.

Enligt regeln i art. 3 mom. 2 skall visserligen jämväl i detta fall svensk

lag äga tillämpning i nu förevarande hänseende. Omedelbart avse dock den

svenska vattenlagens bestämmelser allenast företag, som verkställes bär i riket.

Till förebyggande av missförstånd har i första stycket upptagits bestämmelse

därom, att i båda nu angivna fall vattenlagen skall äga tillämpning.

Den delaktighet, som avhandlas i denna paragraf, avser allenast förhållandet

mellan svenska intressen inbördes. En följd härav är, att hänsyn skall tagas

allenast till båtnaden för svenska intressen. Detta gäller jämväl vid bedömande,

huruvida skyldighet att deltaga i företaget överhuvudtaget föreligger. Båtnaden

å norsk sida kommer alltså icke i beaktande, även om initiativet till företaget

utgått från svenska och norska intressen gemensamt. För det fall, att

mellan de svenska och norska intressenterna enligt art, 10 träffats överenskommelse

om deltagande i företaget, uppkommer emellertid frågan hur delaktigheten

mellan de svenska intressenterna inbördes skall ordnas. Denna fråga

har upptagits till besvarande i andra stycket. Vid delaktighetstalets bestämmande

för de särskilda deltagarna å svensk sida tages icke någon hänsyn till

den norska intressentens andel i företaget, Denna andel är däremot av betydelse

vid bestämmande av den kostnad, som skall fördelas mellan de svenska

deltagarna. Att under kostnad inbegripes såväl anläggnings- som underhållskostnad

torde vara uppenbart. I den mån svensk lag skall äga tillämpning

komma jämväl vattenlagens bestämmelser om ordnandet av deltagarnas inbördes

förhållande att gälla, såsom angående deltagarnas sammanslutning till en

förening, utseende av styrelse, utkrävande av bidrag in. in. Tydligt är emellertid

att för giltigheten av beslut, som rör jämväl de norska intressenternas

rätt, samtycke från deras sida måste föreligga. Härigenom kunna visserligen

uppstå svårigheter i fråga om företagets skötsel. Med den ståndpunkt konventionsförslaget

intagit kunna emellertid sådana icke helt förebyggas.

Prövningen av fråga, som avses i denna paragraf, skall, då ansökan om företaget

göres här i riket, enligt vattenlagens bestämmelser i allmänhet verkställas

i samband med tillstånd till företaget, År fråga om företag, varom ansökan

göres i Norge, gäller i detta hänseende stadgandet i 14 § andra stycket.

19 §.

Enligt art. 10 av konventionsförslaget skall överenskommelse mellan intressenter

i båda rikena om deltagande i ett företag godkännas av vederbörande

myndighet i vartdera riket. Angående sådan överenskommelse mellan svenska

intressenter i ett företag upptagas bestämmelser i vattenlagens 3 kap. 3 § samt

10 kap. 57 §. Godkännande av densamma meddelas i samband med tillståndet

till företaget. Denna ordning bör uppenbarligen iakttagas jämväl i förevarande

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

fall i fråga om företag, varom ansökan göres här i riket. Har ansökan gjorts

i Norge, bör prövningen ske på sätt i 14 och 16 §§ är föreskrivet.

20 §.

Beträffande de frågor, som avhandlas i denna paragraf, kan i stort sett hänvisas

till vad som yttrats under 18 § här ovan. Att vattenlagens bestämmelser

om regleringsavgifter och hygdekraft skola, såvitt angår intressen här i riket,

gälla i fråga om företag, vartill med stöd av art. 3 mom. 1 tillstånd meddelas

av svensk myndighet, torde omedelbart följa av sistnämnda stadgande. Enligt

denna paragrafs första stycke skola de jämväl äga tillämpning, då tillstånd

till företaget meddelas av norsk myndighet. I båda fallen bör dock hänsyn

uteslutande tagas till förhållandena här i riket. För att regleringsavgift skall

kunna åläggas måste alltså den ökning i uttagbar vattenkraft, som vinnes genom

företaget, för de svenska strömfall, för vilkas räkning företaget äger rum,

uppgå till i medeltal 500 turbinhästkrafter.

För det fall, att en svensk strömfallsägare gör ansökan om vattenreglering

i Norge, kan enligt art. 8 avgift åläggas strömfallet av den norska koncessionsmyndigheten

till förmån för norska intressen. I andra stycket av denna paragraf

har intagits bestämmelse därom, att hänsyn skall tagas till sådan förpliktelse

samt att regleringsavgiften enligt vattenlagen av denna anledning

kan nedsättas eller helt eftergivas. Jämväl eljest kunna förhållanden föreligga,

som utgöra skäl för ett nedsättande eller eftergivande av avgiftsskyldigheten.

iVid det bestämmande av regleringsavgifternas storlek, som skett i vattenlagen,

har utgångspunkten varit att hela det vattenområde, som beröres av företaget,

är beläget här i riket. Emellertid kunna, då regleringen sker i Norge, företagets

menliga verkningar här i riket vara helt obetydliga. Stadgandet i andra

stycket torde ock få anses stå i god överensstämmelse med de synpunkter, som

gjort sig gällande i fråga om avfattningen av tredje stycket i 14 § av 4 kap.

vattenlagen.

Beträffande prövningen av fråga, som avses i denna paragraf, hänvisas till

vad som yttrats under 18 §.

22 §.

I allmänhet torde det böra ankomma på den myndighet, som har att pröva

själva sakfrågan, att meddela därmed sammanhängande föreskrift rörande ställande

av säkerhet. I fråga om företag, vartill tillstånd meddelas av svensk

myndighet, tillkommer alltså prövningen i regel tillståndsmyndigheten. Har

Konungen jämlikt art. 20 av konventionsförslaget förbehållit sig prövningsrätt,

möter uppenbarligen intet hinder att under denna prövningsrätt inbegripa

jämväl fråga om ställande av säkerhet.

23 §.

De uppgifter, som avses i denna §, torde såsom i liknande fall skett böra anförtros

åt länsstyrelsen. Av art. 29 i konventionsförslaget följer att den myndighet,

som har att meddela föreläggande, jämväl äger att, då föreläggandet ej

efterkommes, utse ombud.

opaginerad Kontrollera mot PDF

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till ministern för utrikes ärendena................ 3

Protokoll i samband med avgivande av förslag till svensk-norsk vattenrättskonven
tion.

.......................... 7

Förslag till konvention mellan Sverige och Norge angående vissa frågor rörande

vattenrätten (svensk-norsk vattenrättskonvention).............U

Motiv till konventionsförslaget. Inledning ................29

1 5 * . De särskilda artiklarna ...........45

Bilaga. (Redogörelse för utländska överenskommelser

m. m.).............gl

Förslag till lag om giltighet här i riket av en mellan Sverige och Norge den

avslutad konvention angaende vissa frågor rörande vattenrätten

(svensk-norsk vattenrättskonvention)...............73

Förslag till lag med vissa föreskrifter angående tillämpningen här i riket av den

mellan Sverige och Norge den ingångna vattenrättskonventionen 74

Motiv till lag om giltighet etc............ gO

1 i * med vissa föreskrifter angående tillämpningen etc........82

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga B till statsrådsprotokollet den 22 mars 1222.

Till KONUNGEN.

I anledning av nådig remiss den 14 sistlidne februari med föreläggande att

avgiva utlåtande över ett av särskilda sakkunniga avgivet betänkande med

förslag till svensk-norsk vattenrättskonvention m. in. får vattenfallsstyrelsen

härmed i underdånighet uttala följande.

Enligt vad styrelsen har sig bekant, hava under de gångna åren flera förslag

varit å bane, dels till utnyttjande av vattenkraftkällor i vattendrag, som

sträcka sig inom både Sverige och Norge, dels även till genomförande av

vattenregleringar i dylika vattendrag. De största sådana projekt, som varit

på tal, gälla, det ena frågan om en reglering av Fämundsjön i Norge till förmån

närmast för svenska vattenfall i Klarälven och det andra beredande av ett

stort regleringsmagasin vid foten av Helagsfjället och Sylarna inom Sverige

till förmån för Trondhjems stads vattenkraftverk i Neaälven i Norge. Vid såväl

dessa två stora företag som i avseende å andra mindre företag av nu nämnd

art har det visat sig vara förenat med svårigheter i såväl reellt som formellt

avseende att komma till rätta med problemen av den anledningen, att 1905

års konvention mellan Sverige och Norge angående gemensamma sjöar och

vattendrag icke lämnat tillräcklig vägledning för ordnandet av sådana frågor.

Vattenfallsstyrelsen vill med stöd härav understryka behövligheten av en

ny och fullständigare lagstiftning de båda skandinaviska rikena emellan, som

kan vara ägnad att underlätta nyttiggörandet av de vattenkraftvärden, som

finnas att tillvarataga i vissa vattendrag, som beröra båda rikena.

Med hänsyn till den korta tid, som stått till buds för förslagets behandling

inom styrelsen, har någon mera ingående granskning icke medhunnits. Styrelsen

har anmodat en av de svenska sakkunniga, regeringsrådet Gärde, att

inför styrelsen lämna redogörelse för förslagets huvudsakliga innehåll.

Styrelsen har därvid funnit tveksamt, huruvida åt art. 7 i konventionen

givits sådan formulering, att därav uttryckligen framginge, att den möjlighet

till meddelande av tillstånd till ett företag för bestämd tid, som där stadgats,

endast hade avseende å norska strömfall. Ovisshet kan nämligen göra sig gällande,

huruvida bestämmelserna i 6 § tillämplighetslagen, vilken ju skall

fastställas i den ordning, som för svensk civillag är stadgad, kunna givas

företräde gentemot vad som i den emellan bägge rikena ingångna konventionen

stadgats. Det riktiga torde vara, att några olika meningar icke kunde

göra sig gällande beträffande konventionens och tillämplighetslagens bestämmelser

och tillämplighet, samt att full överensstämmelse rådde mellan desamma.

Det bör därjämte framhållas, att de rättsgrundsatser, som fått sitt

uttryck i 2 kap. 22 § första stycket vattenlagen liksom i andra stadganden

däri, principiellt äro av den vikt och betydelse, att desamma icke må rubbas

eller äventyras genom några bestämmelser i konventionen eller tillämplighetslagen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

I övrigt synes, såvitt styrelsen kan bedöma, det framlagda förslaget kunna

läggas till grund för lagstiftning i ämnet.

I handläggningen av detta ärende hava deltagit vattenfallsstyrelsens samtliga

ledamöter. Protokoll, utvisande av föredraganden, byråchefen Malm, uttalad

särskild mening bilägges.

Underdånigst

G. MALM.

Stockholm den 1 mars 1929.

Fr. Malm.

Protokoll, hållet vid Kungl. vattenfallsstyrelsens plenum den 1

mars 1929.

N är varande:

Gen eraldirektören

Kabinettskammarherren

vice Häradshövdingen

Riksdagsmannen

Professorn

C. G. Malm.

Aug. Herlenius.

E. Hagelin.

P. H. Sjöblom.

T. E. Lindmark.

§ I
Byråchefen

Er. Malm föredrog Kungl. Maj:ts remiss den 14 februari 1929

över av särskilda inom utrikesdepartementet tillkallade sakkunniga avgivet

betänkande med förslag till svensk-norsk vattenrättskonvention m. m.

Förslag till underdånigt utlåtande godkändes.

Föredraganden anmälde avvikande mening och yttrade:

»Då den föreslagna konventionen, som utgör en överenskommelse mellan

Sverige och Norge, i art. 7 medgiver endera parten att, om den så önskar,

föreskriva att "tillstånd må medgivas på bestämd tid, kan jag icke finna, att

den föreslagna § 6 i tillämplighetslagen, som för Sveriges del stadgar dylik

tidsbegränsning i viss omfattning, kan medföra någon tveksamhet i lagtilllämpningen.

Med hänsyn till den norska vattenlagen, enligt vilken svenska strömfallsägare

för företag i Norge alltid måste underkasta sig tidsbegränsning, synes

mig den föreslagna bestämmelsen, som enligt förenämnda § 6 endast skall avse

norska intressenter i företag i Sverige, ur synpunkten av önskvärd reciprocitet,

även sakligt väl motiverad.»

Som ovan

Maurits Skeppstedt.

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Bilaga C till statsrådsprotokollet den 22 mars 1929.

Till KONUNGEN.

Genom remiss den 14 februari d. å. har Svenska vattenkraftföreningens styrelse

beretts tillfälle yttra sig över av särskilda inom utrikesdepartementet tillkallade

sakkunniga avgivet betänkande med förslag till svensk-norsk vattenrättskonvention

m. m.

Med hänsyn till ärendets brådskande natur har vattenkraftföreningens styrelse

uppdragit åt särskilda delegerade att handlägga detta. Delegerade, som

utgjorts av v. häradshövdingen Emil Kinander, advokaten Otto R. Alrutz, direktören

Mauritz Carlson, ingenjören Carl Kleman samt disponenten Christian

Storjohann — vilken sistnämnde emellertid endast i begränsad omfattning varit

i tillfälle deltaga i ärendets handläggning —, ha genom de sakkunniges sekreterare,

hovrättsassessorn R. Gyllenswärd, haft förmånen att parallellt med studium

av traktat- och lagtext erhålla ingående redogörelse för de motiv, som

legat till grund för de sakkunniges förslag.

Delegerade få nu i anslutning härtill i underdånighet anföra följande.

När konventionen den 26 oktober 1905 mellan Sverige och Norge angående

gemensamma sjöar och vattendrag tillkom, kunde man icke i samma omfattning

som nu överskåda alla de frågor, tekniska och ekonomiska, som äro förbundna

med vattendragens reglering för kraftändamål. Det har också vid det enda

försök, som veterligen gjorts att enligt konventionen få till stånd en sjöreglering

i det ena riket till nytta för kraftintressen i det andra — uppdämning av

Neaälven på svenskt område till förmån för kraftverk på norsk sida — visat

sig, att konventionen icke inrymde denna möjlighet. Den torde även vid förberedande

undersökning för annat regleringsföretag i gränsvattendrag visat

sig icke användbar. Efter 1905 har i såväl Sverige som Norge ny och

utvecklad vattenrättslagstiftning införts, vilket även torde ha gjort det vanskligt

att i gemensamma vattendrag enligt 1905 års konvention erhålla tillstånd

till företag, vilkas verkningar beröra båda rikena.

Det nu föreliggande förslaget till ny konvention har tillkommit efter initiativ

från norsk sida.

Såsom en avgjord förbättring i förslaget jämfört med 1905 års konvention

framstår, att vid bedömandet av ett företags tillåtlighet hänsyn skall tagas

till dess verkningar inom båda rikena.

Mot den av de svensk-norska sakkunniga vid förslagets utarbetande tillämpade

huvudregeln, att vederbörande rikes lag skall ligga till grund för företag

inom detta rike, ha vattenkraftföreningens delegerade inga principiella erinringar.

Förslaget innebär sålunda, att svensk företagare på svenskt område

och norsk företagare på norskt område i materiellt hänseende bibehålla den

rättsliga ställning, som deras eget lands lag medför. Svensk företagare underkastas

däremot norsk lagstiftning, då företaget skall förläggas till Norge, och

norsk företagare svensk lagstiftning, då företaget skall förläggas till Sverige.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Då på ifrågavarande område svensk och norsk lagstiftning är mycket olika,

har emellertid icke kunnat undgås, när det gällt utarbetandet av en konvention,

som skall reglera de vattenrättsliga mellanhavandena mellan såväl de

bägge rikena som dessas innebyggare, att å ömse sidor vissa överväganden

måst göras, avseende jämkningar i huvudregeln. Vattenkraftföreningens delegerade

ha i den mån, de kunnat pröva detta, funnit dessa jämkningar skäliga.

Vid bedömandet av en svensk företagares ställning i Norge framstår,; att

denna med hänsyn till den norska koncessionslagstiftningen icke är till tiden

lika tryggad som i Sverige, och att ett företag i Norge för den skull icke alltid

kan väntas medföra önskat utbyte för svenska företagare. Emellertid äro ju

de svenska kraftverksföretagen i gränsvattendragen för utveckling av sina resurser

icke enbart hänvisade till sjöregleringar i grannlandet. Icke obetydliga

möjligheter att tillgodose ett växande kraftbebov förefinnas genom samköming

och samarbete med andra svenska kraftverk i inhemska vattendrag med goda

regleringsmöjligheter. Då således möjlighet att välja mellan olika alternativ

oftast står en svensk kraftverksföretagare i ett gränsvattendrag öppen, synes

risken för att hans företag på andra sidan gränsen icke blir säkerställt till

sitt framtida bestånd icke böra föranleda hinder för förslagets antagande.

I proeessuellt avseende måste för ansökningsmål enligt konventionen en hel

del kompletterande föreskrifter givas, som i vissa fall innefatta avvikelser från

nu rådande förfarande i de bägge länderna. Dessa avvikelser synas icke vara

av större reell betydelse för den enskilde företagaren.

Vid den granskning, som verkställts av de olika artiklarna i konventionslörslaget

och paragraferna i förslaget till svensk tillämpningslag, ha icke framkommit

några erinringar av vikt. . . -

Delegerade inom Svenska vattenkraftföreningens styrelse la darlor i underdånighet

tillstyrka, att föreliggande förslag till svensk-norsk vattenrättskonvention

å svensk sida antages och lagfästes samt att det i anslutning till konventionen

utarbetade förslaget till tillämpningsföreskrifter upphöjes till lag.

Stockholm den 28 februari 1929.

Underdånigst

Å delegerades vägnar

EMIL KIN ÄNDER.

Carl Kleman.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

290830

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:249 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Norge den 11 mai 1229 avslutad konvention angåend a1 i texten
  2. 2LU 1929:44 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Norge den 11 maj 1929 avslutad konvention angående vissa frågor s. 1 i texten