Sök i Ratio Lex

Angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 10 Trädgården i Skaraborgs län

1929-01-18 · 5 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:24, Angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 10 Trädgården i Skaraborgs län

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

I

Nr 24.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående lindring i arrendevillkoren

för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 10

Trädgården i Skaraborgs län; given Stockholms slott den 18

januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

.7. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Johansson anför:

Med skrivelse den 28 februari 1928 har länsstyrelsen i Skaraborgs län,

jämte eget utlåtande samt yttranden av domänintendenten i länet och vederbörande

landsfiskal, överlämnat en av arrendatorn Georg Carlsson gjord

ansökning, att Kungl. Maj:t måtte förhjälpa honom till lindring i arrendevillkoren

för den av honom arrenderade kronoegendomen 1/2 mantal Hångsdala

nr 16 Trädgården i Hångsdala socken av Skaraborgs län. I ärendet

hava infordrade utlåtanden avgivits den 12 mars 1928 av domänstyrelsen

och den 3 april 1928 av statskontoret.

Innan jag närmare redogör för ärendet, vill jag erinra om de i kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 19 häft. (Nr 2b.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner intagna

bestämmelserna, i enlighet varmed arrendator å kronoegendom, som

är genom domänstyrelsens försorg upplåten på arrende, må av domänstyrelsen

kunna medgivas lindring i arrendevillkoren genom nedsättning i

arrendeavgiften med högst en tredjedel, dock ej för tid som förflutit före

arrendeåret 1926/1927. Förutsättningen för dylik lindring är, hland annat,

att arrendeavtalet slutits under något av åren 1917—1921, att ansökning

ingivits till vederbörande länsstyrelse före utgången av år 1926, att de

kontraherade arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas

oskäligt tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras bliva urståndsatt

att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet samt att arrendatorn gjort

vad av honom skäligen kan påfordras för hållande av den arrenderade

fastigheten i god hävd. Där länsstyrelsen prövar sådant för åstadkommande

av nödig utredning erforderligt, skall styrelsen föranstalta om ny arrendeuppskattning

å fastigheten.

Av handlingarna i nu föreliggande ärende inhämtas, att ifrågavarande

fastighet omfattar omkring 25.3 5 hektar god åker, omkring 4 hektar sådan

mark av sämre beskaffenhet samt 0.3 5 hektar ängsmark. Fastighetens åbyggnader

äro äldre och obekväma men hava av Carlsson, delvis mot ersättning,

blivit reparerade och befinna sig för närvarande i gott skick. Vid arrendeuppskattning

den 2 september 1921 hade egendomen för arrendeperioden 14

mars 1923—14 mars 1943 åsatts ett årligt arrendevärde av 610 kronor.

Vid arrendets utbjudande å auktion den 16 juni 1922 hade Carlsson stannat

för högsta anbudet med 1,650 kronor för år, mot vilket arrendebelopp han

övertagit arrendet.

Till stöd för ansökningen har Carlsson anfört i huvudsak följande.

Vid beräknandet av möjligheterna att vinna sin bärgning på fastigheten

hade Carlsson, som vid tiden för auktionen stått utan jordbruk, räknat med

rådande priser å jordbruksprodukter. När sedermera priserna föllo och

därtill dåliga skördeår inträffade, led Carlsson trots ihärdigt arbete stora

förluster och hade nu icke blott förbrukat hela sitt eget kapital utan hade

även måst anlita släktingars ekonomiska bistånd. Framtiden tedde sig därför

med den långa arrendetiden synnerligen tröstlös, i det de tunga arrendevillkoren

gjorde honom och hans släktingar utfattiga.

Domänintendenten har i sitt yttrande anfört i huvudsak följande.

Inbegripet omförmälda 4 hektar åkerjord av sämre beskaffenhet, vilkas

arrendevärde ej torde uppgå till hälften av den andra åkerjordens, belöpte

sig arrendet till omkring 60 kronor för hektar, vilket vore onaturligt högt.

För jämställd åker beräknades nu ett arrende för hektar av omkring 42

kronor för den bättre och 20 kronor för den sämre jorden.

Carlsson hade visat sig vara en synnerligen arbetsam och duglig jordbrukare,

som med intresse i alla avseenden väl hävdat egendomen. Han

trycktes emellertid nu så hårt av bekymmer för sin ekonomi och sin familjs

framtid, att han blivit tungsint och mindre arbetsför. Ehuru konsekvenserna

av en arrendelindring i ett fall som det föreliggande ej kunde vara till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Muj:ts proposition Nr 24. It

talande, då andra arrendatorer utan här föreliggande skäl ansage sig kunna

få en liknande förmån, ville dock domänintendenten med noggrann kännedom

om de synnerligen ömmande förhållanden, som här förelåge och hotade

bryta ned en duktig karl och skövla hans hem, lämna eu varm tillstyrkan

till ansökningen.

Vederbörande landsfiskal har avstyrkt bifall till ansökningen och därvid

anfört i huvudsak följande.

En arrendeavgift av 1,000 å 1,100 kronor för år torde visserligen, enligt

uppgift av eu förutvarande innehavare av fastigheten, vara tillräcklig. Då

emellertid Carlsson, trots resultatet av arrendeuppskattningen ävensom arrendeperiodens

längd, varunder nedgående konjunkturer kunde vara att förvänta

helst sådana redan år 1922 inträtt, vid auktionen drivit upp anbudssumman

till 1,650 kronor, syntes skäl för en nedsättning icke föreligga. Ett bifall

till ansökningen skulle föranleda, att en spekulant, endast för att komma i

åtnjutande av ett kronoarrende, dreve upp anbudssumman huru högt som

helst för att efter ett eller annat år begära nedsättning.

Vad Carlssons ekonomiska ställning anginge, hade landsfiskalen sig icke

bekant att den vore dålig. För år 1927 hade Carlsson, enligt vad landsfiskalen

erfarit, taxerats för en inkomst av omkring 1,800 kronor, vilket

torde visa att, oaktat arrendesumman vore hög, fastigheten dock vore tillräckligt

givande för att Carlsson skulle kunna existera på avkastningen

från densamma.

Länsstyrelsen har yttrat i huvudsak följande.

Carlsson hade tidigare gjort eu liknande framställning till domänstyrelseu,

vilken icke föranlett någon domänstyrelsens åtgärd. I utlåtande den 12

januari 1927 över berörda framställning hade länsstyrelsen framhållit, att

en lindring i arrendevillkoren vore behjärtansvärd. På grund av de konsekvenser

ett bifall till framställningen kunde medföra och enär ovannämnda

kungörelse den 18 juni 1926 icke vore tillämplig i förevarande fall, hade

länsstyrelsen ansett sig förhindrad förorda ändring i arrendevillkoren. Med

hänsyn till vad som i förevarande ärende anförts av domänintendenten,

vilken säkerligen icke utan bärande skäl lämnat sin tillstyrkan, ansåge sig

länsstyrelsen nu icke böra avstyrka bifall till ansökningen.

Domänstyrelsen har meddelat, att 1926 års kronojordstyckningssakkunniga,

vilka under år 1927 besökt fastigheten, lämnats tillfälle att inför

styrelsen uttala sig i ärendet. I likhet med de sakkunniga har styrelsen,

med avseende å vad av domänintendenten anförts och vid det förhållande,

att Carlsson under en avsevärt längre tid än som i allmänhet vid tidpunkten

för arrendeavtalets ingående och sedermera fastställts för ltronoarrenden

vore bunden vid en arrendeavgift, som onekligen måste anses hög,

funnit ett undantagsförfarande till Carlssons förmån vara befogat. Styrelsen

hemställde fördenskull, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Carlsson, utan hinder av att arrendeavtalet slutits efter 1921 års utgång

måtte beredas lindring i arrendevillkoren i enlighet med grunderna i kungörelsen

den 18 juni 1926.

Statskontoret har framhållit i huvudsak följande.

Uti de skrivelser (nr 140 och 141), i vilka 1926 års riksdag anmälde, att

riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts propositioner angående lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål anslagen jord,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Departements
chefen.

respektive av kronans jordbruksdomäner, åberopade riksdagen de av

satta andra lag- och jordbruksutskottet i ärendena avgivna och av riksdagen

godkända utlåtandena (nr 1 och 2). Rörande ett rnotionsvis väckt förslag,

att arrendelindringen skulle kunna ifrågakomma jämväl då arrendeavtalen

ingåtts år 1922, hade utskottet anfört, att utskottet visserligen hölle före,

att beträffande åtskilliga under nämnda år slutna arrendeavtal förelåge

sådana förhållanden, som kunde motivera arrendelindring, men att utskottet

i saknad av tillräcklig utredning i detta avseende dock icke funnit sig kunna

tillstyrka motionärens ändringsförslag. Utskottet ansåge sig emellertid kunna

förutsätta, att Kungl. Maj:t — därest Kungl. Maj:t skulle finna omständigheterna

därtill föranleda - toge ärendet i denna del under särskilt övervägande

samt vidtoge de åtgärder, som därtill befunnes befogade.

I det nu förevarande fallet syntes statskontoret billighetsskäl tala för att

eu omprövning av arrendebeloppet kunde komma till stånd i den ordning,

som stadgades i kungörelsen den 18 juni 1926, och ville statskontoret förty,

under åberopande av ovan återgivna av riksdagen godkända uttalande, tillstyrka

bifall till domänstyrelsens hemställan.

Av utredningen i ärendet synes framgå, att arrendeavgiften för nu ifrågavarande

egendom är att anse såsom synnerligen hög. Det upplyses vidare,

att sökanden är eu arbetsam och duglig man, som väl hävdat egendomen,

samt att hans ekonomiska ställning är svag, så att ett erläggande under

årens lopp av den höga arrendeavgälden kan väntas komma att bringa

honom i ekonomiskt betryck. Bekymmer härför synes hava menligt påverkat

sökandens arbetsförmåga.

Även om sökanden kan sägas genom sitt höga bud vid arrendets utbjudande

på auktion själv vara skuld till sin belägenhet, synes dock den felberäkning,

som då skedde, icke böra förhindra att, då bärande skäl i övrigt

förefinnas, en tillämpning, i anslutning till sammansatta andra lag- och

jordbruksutskottets nyssberörda uttalande, medgives av 1926 års kungörelse

om arrendelindring i vissa fall. Detta har jämväl tillstyrkts av de flesta

av de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, ävensom av 1926 års kronojordstyckningssakkunniga,

vilka vid besök på platsen tagit del av förhållandena.

Såsom ovan nämnts innebär en dylik tillämpning av författningen,

att en omprövning verkställes rörande arrendebeloppets skälighet,

vadan frågan blir föremål för ytterligare utredning. På grund härav och

enär, såsom domänstyrelsen framhållit, man här torde hava att räkna med

ett undantagsfall, vill jag tillstyrka bifall till den av domänstyrelsen i

ärendet gjorda, av statskontoret biträdda hemställan.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att arrendatorn Georg Carlsson må, utan hinder därav att gällande arrendeavtal

rörande kronoegendomen 1L, mantal Hångsdala nr 16 Trädgården i Skaraborgs

län slutits efter 1921 års utgång, beredas lindring i arrendevillkoren

i enlighet med de grunder, som finnas angivna i kungörelsen den 18 juni

1926 (nr 261) angående allmänna grunder för lindring i arrendevillkoren

för vissa arrendatorer av kronans jordbruksdomäner.

opaginerad Kontrollera mot PDF

r>

Kungl. Maj:ts proposition Nr 24.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Thygesen.

2

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml.

19 höft. (Nr 2b.)

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:51 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 16 Trädgård s. 1 i texten
  2. JoU 1929:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i arrendevillkoren för arrendatorn av kronoegendomen Hångsdala nr 16 Trädgården i Skaraborg s. 13 i texten