Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter m. m
1929-01-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:28, Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
1
Nr 28.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter
och områden från de under styrelsens förvaltning
ställda fastigheter m. m.; given Stockholms slott den
25 januari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Th. Borell.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Borell, anför:
För att möjliggöra ett affärsmässigt förfarande vid verkställande av upplåtelser
från de stora för bostads- och industribebyggelse lämpliga markkomplex,
som stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning, har riksdagen alltsedan
år 1905 lämnat mer eller mindre generella bemyndiganden att försälja,
bortbyta eller eljest upplåta tomter och områden från de under styrelsens
vård ställda fastigheterna.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 22 haft. (Nr 28—29.) 152 89 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
Dylikt bemyndigande lämnades senast av 1924 års riksdag, som på framställning
av Kungl. Maj:t medgav (skrivelse nr 137), att vattenfallsstyrelsen
finge enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre intill
utgången av år 1929 försälja eller bortbyta tomter och områden från de
under styrelsens förvaltning ställda fastigheter än även genom upplåtelse av
tomträtt eller genom utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt,
bereda avkastning av den del av de under styrelsens förvaltning ställda
egendomarna, som icke försåldes eller vore för statens vattenfallsverk omedelbart
erforderlig.
De med anledning av detta riksdagens medgivande av Kungl. Maj:t genom
brev den 20 juni 1924 utfärdade närmare föreskrifterna i ämnet innefatta,
i likhet med vad tidigare varit fallet, bemyndigande för vattenfallsstyrelsen
att själv besluta om försäljning allenast beträffande tomter inom områden,
för vilka planer för bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts eller komma att
fastställas, ävensom från visst industri- och hamnområde å hemmanet Stallbacka
vid Trollhättan. De områden, där planer för bebyggande fastställts,
utgöras av — förutom Trollhättans stadsplanelagda område — huvudsakligen
de s. k. Hjulkvarn-, Sylte- och Arvidstorpsområdena vid Trollhättan samt ett
bostadsområde i Porjus. Beslutanderätten beträffande försäljning av andra
områden har däremot förbehållits Kungl. Maj:t.
I vattenfallsstyrelsens egen hand har därjämte lagts rätt dels att bortbyta
tomter och områden, såvida ej bytet är av större omfattning, för vilket fall
saken skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, dels och att genom upplåtelse
av tomträtt eller annorledes bereda avkastning av områden, som icke
försäljas eller äro för verket omedelbart erforderliga.
I överensstämmelse med vad tidigare skett har i ovannämnda brev tillika
föreskrivits, att, med undantag för det till stadsplan indelade området vid
Trollhättan, tomter avsedda för uppförande av bostäder i regel icke borde
försäljas utan endast upplåtas med tomträtt, samt att vattenfallsstyrelsen
jämväl i övrigt borde tillse, att vid upplåtelse av tomt från område, som
blivit planlagt för bebyggande, tomträttsinstitutet komme till användning i
så vidsträckt omfattning som möjligt.
Yidare har vattenfallsstyrelsen ålagts att i fall, där så lagligen kan ske,
vid försäljning göra förbehåll om återköpsrätt.
I övrigt har i nämnda brev föreskrivits bland annat följande.
»Vid upplåtelse av tomt bör, i den mån så ske kan, sådana villkor träffas,
att tomten icke kommer att användas till annat än det med upplåtelsen avsedda
ändamål. Särskilt bör, därest försäljning av tomter kommer att äga
rum inom för arbetare avsett egnahemsområde, tillses, att genom i samband
med förbehåll om återköpsrätt avtalade villkor förhindras att andra byggnader
än mindre, fristående arbetarbostäder uppföras.
På det att spekulation med tomter må förebyggas, bör i vederbörande
köpehandlingar stadgas, att försålda tomter skola inom viss tid bebyggas.
Vid försäljning av tomter bör iakttagas, att försäljningarna bliva så fördelaktiga
för staten som möjligt vare sig genom att vattenfallsstyrelsen betingar
sig de högsta pris, vartill omständigheterna kunna föranleda, eller
därigenom att, då fråga är om försäljning av industritomter, andra mot
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
svarande fördelar genom försäljningen beredas staten. Tomter inom det
till stadsplan indelade området vid Trollhättan böra i allmänhet icke försäljas
under de pris, som bestämts genom Kungl. Maj:ts brev den 16
juni 1905.
Därest köpeskillingen för tomt icke till fullo erlägges senast vid tdlträdet,
skall staten för den del av densamma, som icke då betalas, beredas säkerhet
genom inteckning med bästa förmånsrätt.»
Ovan berörda, alltsedan tomträttsinstitutets tillkomst upprepade föreskrift
därom, att bostadstomt i regel borde upplåtas med tomträtt, hänför sig till
ett uttalande i proposition (nr 135) i förevarande ämne till 1907 års riksdag.
Föredragande departementschefen framhöll nämligen, att, därest det då föreslagna
tomträttsinstitutet infördes, detta institut syntes böra vid upplåtelse
av mark från de planlagda Trollhätteområdena komma till användning i så
vidsträckt omfattning som möjligt för att tillförsäkra staten dess behöriga
andel av den väntade jord värdestegringen. Emellertid hava tomträttsupplåtelser
kommit att äga rum allenast i mycket ringa omfattning och hava
sedan flera år alls icke förekommit. Det visade sig nämligen redan tidigt,
att denna upplåtelseform icke var begärlig och att svårigheten att erhålla
tomtmark med äganderätt utgjorde ett avsevärt hinder för bebyggelsen.
Olägenheten härav blev särskilt märkbar i och med den under krigstiden
inträdande bostadsbristen, och slutligen fann sig Kungl. Maj:t föranlåten
att genom beslut den 24 oktober 1916 bemyndiga vattenfallsstyrelsen att,
till befrämjande av byggnadsverksamheten, intill utgången av år 1917 upplåta
tomter inom vissa områden i Trollhättan med äganderätt. Liknande
bemyndiganden lämnades därefter intill utgången av år 1922 dels beträffande
egnahemsområdena i Trollhättan, dels beträffande visst område i
Porjus. Yad Trollhätteområdena angår visade det sig dessutom sedermera,
att vederbörande lokala myndigheter kommit till den uppfattningen, att sådan
stadsplan för områdena icke blivit fastställd, att tomtindelning inom
desamma kunde äga rum. Därmed kunde ej heller vidare tomträttsupplåtelser
ske. För att emellertid byggnadsverksamheten ej skulle helt avstanna
har Kungl. Maj:t, senast genom beslut den 12 augusti 1927, bemyndigat
vattenfallsstyrelsen att intill dess tomtindelning blivit fastställd och lagakraftvunnen,
dock högst intill utgången av år 1929, upplåta tomter med
äganderätt.
I särskilda skrivelser den 11 januari 1929 har vattenfallsstyrelsen gjort
framställning dels om utsträckning av det med år 1929 utlöpande allmänna
bemyndigandet att försälja och bortbyta mark, dels och om upphävande av
föreskriften om tomträttsinstitutets företräde framför äganderättsupplåtelse
samt om medgivande att försälja tidigare med tomträtt upplåtna områden
vid Trollhättan till respektive tomträttshavare.
I samband med framställningen i förstnämnda hänseende påpekar styrelsen,
att inom Trollhättan, varest den övervägande delen av de för förförsäljning
till bostadsändamål ifrågakommande tomter vore belägen, under
senare år rått en viss depression inom industrien, vilket medfört, att bo
-
Vatten fallsstyr
elsen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 28.
stadsbyggandet varit mycket begränsat. En förbättring härutinnan hade dock
börjat skönjas, varför det ingalunda vore osannolikt, att ökade krav på tillgång
till lämpliga egnahemstomter snart nog skulle göra sig gällande.
Sedan styrelsen framhållit behovet av bemyndigande att även efter utgången
av år 1929 försälja eller eljest upplåta tomter och områden, ingår
styrelsen på frågan om de närmare bestämmelserna för ifrågavarande markupplåtelser,
i vad de avsåge skyldighet för styrelsen att i regel upplåta bostadstomter
med tomträtt. Styrelsen erinrar i sina skrivelser därom, att —
såsom förut antytts — upplåtelser med tomträtt icke förekommit sedan
flera ar tillbaka, samt att inom de viktigaste egnahemsområdena, nämligen
Hjulkvarns- och Sylteområdena i Trollhättan, tomter upplåtna med äganderätt
och tomter upplåtna med tomträtt kommit att ligga blandade om varandra,
till och med inom samma kvarter, utan någon systematisk avgränsning.
I anslutning härtill anför styrelsen följande.
Från markägarens-statens sida låge fördelen med tomträttsuppläteLse
framför försäljning framför allt däruti, att möjlighet gåves att tillgodogöra
sig den markvärdestegring, som framdeles kunde uppkomma. Ett annat
företräde med tomträtts- framför äganderättsupplåtelse vore, att den förra
medgåve mera betryggande garantier mot utnyttjande av tomten på annat
sätt, än vid upplåtelsen avsetts. En värdestegring för ett planlagt tomtområde
kunde tänkas uppstå huvudsakligen därigenom, att stadsplanen och
särskilt byggnadsbestämmelserna för området ändrades, så att tomterna
kunde utnyttjas på ett mera lönande _ sätt än förut. För att det skulle finnas
någon utsikt att inom rimlig tid få till stånd sålunda ändrade byggnadsbestämmelser,
syntes det emellertid i regel vara nödvändigt, att äganderätten
till ett större sammanhängande distrikt vore samlad på en hand. Hetta
vore i förevarande fall icke förhållandet, och man kunde även, frånsett detta,
med visshet räkna med, att nuvarande glesa byggnadssätt under en mycket
lång följd av år komme att bestå för ifrågavarande områden.
Enligt styrelsens mening hade alltså den fördel, som staten möjligen
skulle hava av tomträttsinstitutets tillämpande, väsentligen minskats.
Styrelsen framhåller vidare, att det tillskott i tomtvärdet, som kunde av
staten utvinnas med tillämpning av gällande villkor för tomträttsupplåtelser,
vore utan nämnvärd betydelse. Under erinran om att upplåtelserna skedde
på minst 60 och högst 75 år samt att staten vore skyldig att efter denna
tidsperiod antingen inlösa uppförda byggnader eller medgiva ny upplåtelse
med högst 30 procent förhöjning av tomträttsavgiften, anför styrelsen härom:
Om man antoge, att tomträttsavgiften vore 4 procent av tomtvärdet vid
första upplåtelsen, att samma avgift stege med 30 procent vart sextionde
år och räknade med en räntefot av 4 procent, bleve det till tiden för första
upplåtelsen diskonterade, genom framtida avgiftsstegring förhöjda nuvärdet
endast 1.0 7 384 gånger utgångsvärdet. En tomt, som värderats till 1,000
kronor, skulle således utan förlust kunna säljas för 1,073:84 kronor, i stället
för att sålunda upplåtas på sextioårsperioder. Om upplåtelse på motsvarande
sätt skett i sjuttiofemårsperioder, skulle det diskonterade värdet vara
1,057:68 kronor. Påtagligt vore, att en dylik ökning av endast omkring 6
a 7 procent å tomtvärdet icke kunde i förevarande fall vara av någon nämnvärd
betydelse för staten.
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 28. 5
Av helt annan räckvidd vore tomträttsinstitutet vid tillämpning i en större
stad med kraftig expansion. I Stockholm kunde det exempelvis vara av betydelse,
att egnahemstomter inom ytterområdena kunde åt staden återförvärvas,
när utvecklingen nått därhän, att ett sådant område behövde tagas i anspråk
för tätare bebyggande, medförande en kraftig, plötslig höjning av tomtvärdet.
I ett samhälle av Trollhättans natur kunde däremot eu hastig tomtvärdestegring
knappast förväntas för egnahem stomterna, emedan avsevärda, obebyggda
och för egnahem lämpliga områden, såväl å statens och stadens som
å enskild mark, funnes tillgängliga och någon synnerligen snabb tillväxt av
samhället ej vore sannolik.
Efter att hava framhållit, att Trollhättans stad redan år 1919 beslutat
att vid upplåtande av staden tillhörig tomtmark alternativt erbjuda tomträttsupplåtelse
eller försäljning, men att icke i något fall tomträttsupplåtelse
blivit av staden tillämpad, yttrar styrelsen vidare:
Staten och staden disponerade gemensamt över hälften, enligt verkställd
beräkning cirka 561/,, procent av all inom stadsområdet belägen mark. Trots
detta hade under en följd av år bebyggelsen å den privata marken visat sig
livligast, tydligen på grund av att upplåtelsevillkoren där varit fördelaktigare.
Till stor del hade detta berott på att markägarna i mycket ringa grad nedlagt
kostnader på vägar, dränering och dylikt och därför kunnat åsätta sina
tomter mycket låga försäljningsvärden.
Påtagligt vore dock, att, om fortsatt upplåtelse med tomträtt skulle komma
att krävas å statens mark, benägenheten för utnyttjande av de privata områdena
bleve ytterligare ökad. Utom att det sålunda bleve svårt att få statens
mark bebyggd, tillkomme den konsekvensen, att staten, som för närvarande
hade att svara för omkring 25 procent av Trollhättans kommunalskatter,
finge vidkännas stora kostnader, när staden förr eller senare bleve
nödsakad bekosta gator, avloppsledningar m. m. inom de å privat mark anlagda
egnahemsområdena.
I betraktande av dessa förhållanden har styrelsen ansett det vara av stor
vikt, att upplåtandet av statens egnahemstomter vid Trollhättan icke försvårades
eller omöjliggjordes genom vidhållande för framtiden av kravet på
tillämpning av tomträttsinstitutet.
Beträffande vattenfallsstyrelsens hemställan om medgivande att låta tomträttshavare
i Trollhättan friköpa sina tomter är att nämna, att den föranletts
av en hos styrelsen gjord framställning i ämnet från styrelsen för Trollhättans
egnahemsförening, i vilken påpekas dels de svårigheter av ekonomisk
art, särskilt i belåningshänseende och vid ordnandet av arvsförhållanden,
som uppkomme för innehavare av egna hem å ofri grund, dels den orättvisa,
som låge däri, att vissa egnahemsinnehavare fått förvärva sina tomter
med äganderätt under det att andra förmenats denna förmån. Till stöd för
sin hemställan åberopar vattenfallsstyrelsen sina nyss återgivna uttalanden
rörande den ringa betydelsen ur statens synpunkt av att vidhålla de spridda
tomträttsupplåtelserna samt det obetydliga belopp, som den möjligen utnyttjbara
stegringen av tomtvärdena representerade.
I tidigare framställningar till riksdagen angående bemyndigande att verk- Departementeställa
markupplåtelser från de under vattenfallsstyrelsens förvaltning stå- che,on''
6
Kungl. Maj:t$ proposition nr 28.
ende fastigheterna hava uppgifter meddelats å de områden, från vilka vattenfallsstyrelsen
erhållit rätt att upplåta tomter, utan att ärendet underställes
Kungl. Maj:ts prövning, ävensom rörande de upplåtelser m. m., som skett på
grund av lämnat bemyndigande. Med anledning härav torde böra omförmälas,
att, sedan närmast föregående framställning i ämnet — till 1924 års
riksdag — gjordes, några nya områden, inom vilka vattenfallsstyrelsen äger
upplåta mark utan Kungl. Maj:ts hörande, icke tillkommit. Yad beträffar
de under senaste femårsperiod verkställda försäljningarna m. m. så lämnas
numera, efter av riksdagen därom framställd begäran, årligen till vederbörande
riksdagsutskott uppgift angående av vattenfallsstyrelsen upplåtna områden.
Sammanfattningsvis må nämnas, att enligt uppgift av styrelsen sedan
ingången av december månad 1923 följande antal egnahemstomter av styrelsen
försålts, nämligen inom Trollhättans planlagda område 8, inom egnahemsområdet
å hemmanen Hjulkvarn, Stavered och Stallbacka 361) och inom
egnahemsområdet å Sylte kronogård 1. Yidare har ett mindre område i
Porjus avyttrats för att tilläggas en bostadstomt, varjämte byte mellan vattenfallsstyrelsen
och Trollhättans stad ägt rum rörande ett par mindre områden
i Trollhättan.
Inom industriområdena hava under de senast förflutna fem åren icke
några tomtförsäljningar verkställts av vattenfallsstyrelsen.
Yad beträffar mark utom de planlagda områdena hava sedan ingången av
december månad år 1923 följande områden försålts efter av Kungl. Maj:t i
varje fall lämnat medgivande:
Köpare
Område eller lägenhet
Areal
kvm.
Södertälje Bryggeri a.-b.
Del av tomterna nr 8 och 9 i roten Atlas i Söder-
tälje ..........................................................
297.7
Gertrud Fohlin .............
Avsöndrat från 19/400 mtl. litt. C nr 58 skatte
Traheryd nr 2 Kronogård m. m....................
700
Motala stad ..................
Område hörande till Motala kungsfiske ........ ...
1,330
Edvard Johansson .........
Område tillhörande V* mtl. krono Brinkebergs-
kulle nr 1 ..................................................
990
G. K. Persson...............
Del av Åkerlyckan nr 256 i Vänersborg............
247
Statens järnvägar .........
Lilla Edets municipalsam-
Område av lägenheten Eallstrand i Porjus.........
43,712
hälle ........................
Avsöndrat från Va mtl. Euxerna Lars Svensgår-
den nr 5 i Lilla Edet ...................................
1,795
Bröderna Eriksson.........
Lilla Edetsortens mejeri-
D:o D:o
419
förening u. p. a..........
D:o D:o
1,126
Göteborgs stad ............
Avsöndrat från 1877/2400 mtl. Skår Västergården
m. in.........................................................
180
Carl Adolf Johansson ....
Torpet Dykärra, Lilla Edet ..............................
6,200
Dessutom har med Kungl. Maj:ts medgivande byte av mark ägt rum
mellan vattenfallsstyrelsen och Trollhättans stad i samband med ändring av
stadsplanen vid Österlånggatan i Trollhättan.
*) Tre av dessa tomter aro belägna utanför gränsen av det område, för vars bebyggande
plan fastställts av Kungl. Maj:t, och har därför rörande dessa inhämtats Kungl.
Maj:ts särskilda medgivande till försäljningen.
7
Kungl. May.ts proposition nr 28.
I detta sammanhang torde jag vidare få erinra, att jämlikt särskilda beslut
av 1925, 1927 och 1928 års riksdagar avyttrats dels till Åmåls stad visst
område av kronoegendomen Forsbacka nr 1 och Kallskog nr 1 i Mo socken
av Älvsborgs län, dels till Sydsvenska kraftaktiebolaget vattenfall i Hjulsnäs,
Tralieryd, Skeen, Brusarp och Fägerhult med tillhörande utmål, dels till
olika personer vissa hemmansdelar i Norrfors och Sörfors byar i Umeå
socken av Västerbottens län.
För en affärsmässig skötsel av statens vattenfallsverk är det av vikt, att
beträffande de under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda områdena även
i fortsättningen markförsäljningar och markbyten kunna ske utan att riksdagens
tillstånd behöver i varje särskilt fall inhämtas. I överensstämmelse
med vad förut skett synes ett bemyndigande härutinnan böra begäras för en
tidsperiod av fem år framåt, eller alltså för åren 1930—1934. I händelse
av bifall till framställningen torde vattenfallsstyrelsen böra åläggas att, liksom
skett under de senare åren, till Kungl. Maj :t avlämna för vederbörande
riksdagsutskott avsedda årliga redovisningar rörande av styrelsen försålda
eller bortbytta tomter och områden, med angivande av fastigheternas arealer,
saluvärden och försäljningspris samt huruvida försäljningen skett med återköpsrätt.
Det tidigare endast för vissa år av riksdagen lämnade medgivandet
för styrelsen att genom upplåtelse av tomträtt eller genom utarrendering
eller på annat lämpligt sätt bereda avkastning av den del av de under styrelsens
förvaltning ställda egendomarna, som icke försäljes eller är för statens
vattenfallsverk omedelbart erforderlig, gavs av 1924 års riksdag utan
begränsning till tiden, vadan framställning till riksdagen i denna del icke
erfordras.
I avseende å de särskilda föreskrifterna beträffande vattenfallsstyrelsens
markupplåtelser har styrelsen, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,
upptagit frågan, huruvida tomträttsinstitutet även i fortsättningen borde givas
företräde framför upplåtelse med äganderätt. Såsom förut antytts hava några
tomträttsupplåtelser icke förekommit sedan flera år tillbaka. Inom bostadsområdet
i Porjus finnas endast upplåtelser med äganderätt. Vad angår
egnahemsområdena i Trollhättan gestalta sig förhållandena på följande sätt:
Antal tomter
med ägande- med tomt- rätt rätt
Summa
Hjulkvarnsområdet.....................
........................ 199 66
265
Sylteområdet ..............................
....................... 9 7
16
På grund av förefintliga terrängsvårigheter har under senare år någon
efterfrågan icke rått beträffande tomterna inom Sylteområdet, vadan tomträttsupplåtelserna
där äro relativt talrikare än inom Hjulkvarnsområdet.
För närvarande kunna inga tomträttsupplåtelser komma till stånd inom
ifrågavarande områden till följd av de tvistiga stadsplaneförhållandena. När
hindren härutinnan kunna bliva undanröjda lärer vara ovisst. Alldeles oavsett
detta vill det emellertid förefalla som om det hittills uppehållna prin
-
8
Kungl. Majis proposition nr 28.
cipiella kravet på upplåtelse företrädesvis med tomträtt måste för framtiden
eftergivas, därest överhuvudtaget bebyggelsen å statens egnahemsområden
i Trollhättan skall fortskrida, vilket lärer vara önskvärt ur såväl samhällets
som statens synpunkt. De av vattenfallsstyrelsen framförda betänkligheterna
mot ett fortsatt vidhållande av en icke begärlig form för markupplåtelse
från de välordnade statliga egnahemsområdena, varigenom i stället bebyggelsen
å andra i mindre grad tillgodosedda områden främjas, synas mig värda
allt beaktande. De kostnader, som härigenom kunna orsakas vattenfallsverket
såsom skattedragare i samhället, torde kunna komma att mer än
motväga den verket genom tomträttsinstitutet tillförsäkrade andelen i värdestegringen
å de upplåtna områdena. Yad beträffar den garanti mot en omvandling
av egnahemsområdena till områden av annan, icke önskvärd karaktär,
som tomträttsinstitutets tillämpning innebär, så torde denna numera genom
förbehåll om återköpsrätt kunna i erforderlig utsträckning vinnas även vid
försäljning.
Frångår man — vilket jag på de .av vattenfallsstyrelsen förebragta skälen
sålunda vill förorda — för framtiden fordran på tomträttsupplåtelsernas bestämda
företräde vid utnyttjandet av statens vattenfallsverks egnahemsområden,
synes friköp av tidigare med tomträtt upplåtna områden därstädes
böra få äga rum, där särskilda förhållanden ej annat föranleda.
Därest riksdagen lämnar ifrågavarande fortsatta bemyndigande att upplåta
mark från statens vattenfallsverks fastigheter, torde de närmare föreskrifter
i ämnet, som Kungl. Maj:t har att i anslutning därtill utfärda, böra — frånsett
den modifikation, jag nu förordat — erhålla i huvudsak samma innehåll
som de genom kungl. brevet den 20 juni 1924 meddelade och för vilka här
förut redogjorts.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vattenfallsstyrelsen må “enligt de föreskrifter, som av
Kungl. Maj:t utfärdas, intill utgången av år 1934 försälja eller
bortbyta tomter och områden från de under styrelsens förvaltning
ställda fastigheter.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet:
Waldemar Wiens.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:52 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under st a1 i texten
- JoU 1929:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förva s. 10 i texten