Sök i Ratio Lex

Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter m. m

1929-01-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:28, Angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

1

Nr 28.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande

för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter

och områden från de under styrelsens förvaltning

ställda fastigheter m. m.; given Stockholms slott den

25 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i

statsrådet å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Borell, anför:

För att möjliggöra ett affärsmässigt förfarande vid verkställande av upplåtelser

från de stora för bostads- och industribebyggelse lämpliga markkomplex,

som stå under vattenfallsstyrelsens förvaltning, har riksdagen alltsedan

år 1905 lämnat mer eller mindre generella bemyndiganden att försälja,

bortbyta eller eljest upplåta tomter och områden från de under styrelsens

vård ställda fastigheterna.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 22 haft. (Nr 28—29.) 152 89 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

Dylikt bemyndigande lämnades senast av 1924 års riksdag, som på framställning

av Kungl. Maj:t medgav (skrivelse nr 137), att vattenfallsstyrelsen

finge enligt de föreskrifter, som av Kungl. Maj:t utfärdades, ej mindre intill

utgången av år 1929 försälja eller bortbyta tomter och områden från de

under styrelsens förvaltning ställda fastigheter än även genom upplåtelse av

tomträtt eller genom utarrendering eller på annat sätt, som funnes lämpligt,

bereda avkastning av den del av de under styrelsens förvaltning ställda

egendomarna, som icke försåldes eller vore för statens vattenfallsverk omedelbart

erforderlig.

De med anledning av detta riksdagens medgivande av Kungl. Maj:t genom

brev den 20 juni 1924 utfärdade närmare föreskrifterna i ämnet innefatta,

i likhet med vad tidigare varit fallet, bemyndigande för vattenfallsstyrelsen

att själv besluta om försäljning allenast beträffande tomter inom områden,

för vilka planer för bebyggande av Kungl. Maj:t fastställts eller komma att

fastställas, ävensom från visst industri- och hamnområde å hemmanet Stallbacka

vid Trollhättan. De områden, där planer för bebyggande fastställts,

utgöras av — förutom Trollhättans stadsplanelagda område — huvudsakligen

de s. k. Hjulkvarn-, Sylte- och Arvidstorpsområdena vid Trollhättan samt ett

bostadsområde i Porjus. Beslutanderätten beträffande försäljning av andra

områden har däremot förbehållits Kungl. Maj:t.

I vattenfallsstyrelsens egen hand har därjämte lagts rätt dels att bortbyta

tomter och områden, såvida ej bytet är av större omfattning, för vilket fall

saken skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, dels och att genom upplåtelse

av tomträtt eller annorledes bereda avkastning av områden, som icke

försäljas eller äro för verket omedelbart erforderliga.

I överensstämmelse med vad tidigare skett har i ovannämnda brev tillika

föreskrivits, att, med undantag för det till stadsplan indelade området vid

Trollhättan, tomter avsedda för uppförande av bostäder i regel icke borde

försäljas utan endast upplåtas med tomträtt, samt att vattenfallsstyrelsen

jämväl i övrigt borde tillse, att vid upplåtelse av tomt från område, som

blivit planlagt för bebyggande, tomträttsinstitutet komme till användning i

så vidsträckt omfattning som möjligt.

Yidare har vattenfallsstyrelsen ålagts att i fall, där så lagligen kan ske,

vid försäljning göra förbehåll om återköpsrätt.

I övrigt har i nämnda brev föreskrivits bland annat följande.

»Vid upplåtelse av tomt bör, i den mån så ske kan, sådana villkor träffas,

att tomten icke kommer att användas till annat än det med upplåtelsen avsedda

ändamål. Särskilt bör, därest försäljning av tomter kommer att äga

rum inom för arbetare avsett egnahemsområde, tillses, att genom i samband

med förbehåll om återköpsrätt avtalade villkor förhindras att andra byggnader

än mindre, fristående arbetarbostäder uppföras.

På det att spekulation med tomter må förebyggas, bör i vederbörande

köpehandlingar stadgas, att försålda tomter skola inom viss tid bebyggas.

Vid försäljning av tomter bör iakttagas, att försäljningarna bliva så fördelaktiga

för staten som möjligt vare sig genom att vattenfallsstyrelsen betingar

sig de högsta pris, vartill omständigheterna kunna föranleda, eller

därigenom att, då fråga är om försäljning av industritomter, andra mot
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

svarande fördelar genom försäljningen beredas staten. Tomter inom det

till stadsplan indelade området vid Trollhättan böra i allmänhet icke försäljas

under de pris, som bestämts genom Kungl. Maj:ts brev den 16

juni 1905.

Därest köpeskillingen för tomt icke till fullo erlägges senast vid tdlträdet,

skall staten för den del av densamma, som icke då betalas, beredas säkerhet

genom inteckning med bästa förmånsrätt.»

Ovan berörda, alltsedan tomträttsinstitutets tillkomst upprepade föreskrift

därom, att bostadstomt i regel borde upplåtas med tomträtt, hänför sig till

ett uttalande i proposition (nr 135) i förevarande ämne till 1907 års riksdag.

Föredragande departementschefen framhöll nämligen, att, därest det då föreslagna

tomträttsinstitutet infördes, detta institut syntes böra vid upplåtelse

av mark från de planlagda Trollhätteområdena komma till användning i så

vidsträckt omfattning som möjligt för att tillförsäkra staten dess behöriga

andel av den väntade jord värdestegringen. Emellertid hava tomträttsupplåtelser

kommit att äga rum allenast i mycket ringa omfattning och hava

sedan flera år alls icke förekommit. Det visade sig nämligen redan tidigt,

att denna upplåtelseform icke var begärlig och att svårigheten att erhålla

tomtmark med äganderätt utgjorde ett avsevärt hinder för bebyggelsen.

Olägenheten härav blev särskilt märkbar i och med den under krigstiden

inträdande bostadsbristen, och slutligen fann sig Kungl. Maj:t föranlåten

att genom beslut den 24 oktober 1916 bemyndiga vattenfallsstyrelsen att,

till befrämjande av byggnadsverksamheten, intill utgången av år 1917 upplåta

tomter inom vissa områden i Trollhättan med äganderätt. Liknande

bemyndiganden lämnades därefter intill utgången av år 1922 dels beträffande

egnahemsområdena i Trollhättan, dels beträffande visst område i

Porjus. Yad Trollhätteområdena angår visade det sig dessutom sedermera,

att vederbörande lokala myndigheter kommit till den uppfattningen, att sådan

stadsplan för områdena icke blivit fastställd, att tomtindelning inom

desamma kunde äga rum. Därmed kunde ej heller vidare tomträttsupplåtelser

ske. För att emellertid byggnadsverksamheten ej skulle helt avstanna

har Kungl. Maj:t, senast genom beslut den 12 augusti 1927, bemyndigat

vattenfallsstyrelsen att intill dess tomtindelning blivit fastställd och lagakraftvunnen,

dock högst intill utgången av år 1929, upplåta tomter med

äganderätt.

I särskilda skrivelser den 11 januari 1929 har vattenfallsstyrelsen gjort

framställning dels om utsträckning av det med år 1929 utlöpande allmänna

bemyndigandet att försälja och bortbyta mark, dels och om upphävande av

föreskriften om tomträttsinstitutets företräde framför äganderättsupplåtelse

samt om medgivande att försälja tidigare med tomträtt upplåtna områden

vid Trollhättan till respektive tomträttshavare.

I samband med framställningen i förstnämnda hänseende påpekar styrelsen,

att inom Trollhättan, varest den övervägande delen av de för förförsäljning

till bostadsändamål ifrågakommande tomter vore belägen, under

senare år rått en viss depression inom industrien, vilket medfört, att bo
-

Vatten fallsstyr

elsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 28.

stadsbyggandet varit mycket begränsat. En förbättring härutinnan hade dock

börjat skönjas, varför det ingalunda vore osannolikt, att ökade krav på tillgång

till lämpliga egnahemstomter snart nog skulle göra sig gällande.

Sedan styrelsen framhållit behovet av bemyndigande att även efter utgången

av år 1929 försälja eller eljest upplåta tomter och områden, ingår

styrelsen på frågan om de närmare bestämmelserna för ifrågavarande markupplåtelser,

i vad de avsåge skyldighet för styrelsen att i regel upplåta bostadstomter

med tomträtt. Styrelsen erinrar i sina skrivelser därom, att —

såsom förut antytts — upplåtelser med tomträtt icke förekommit sedan

flera ar tillbaka, samt att inom de viktigaste egnahemsområdena, nämligen

Hjulkvarns- och Sylteområdena i Trollhättan, tomter upplåtna med äganderätt

och tomter upplåtna med tomträtt kommit att ligga blandade om varandra,

till och med inom samma kvarter, utan någon systematisk avgränsning.

I anslutning härtill anför styrelsen följande.

Från markägarens-statens sida låge fördelen med tomträttsuppläteLse

framför försäljning framför allt däruti, att möjlighet gåves att tillgodogöra

sig den markvärdestegring, som framdeles kunde uppkomma. Ett annat

företräde med tomträtts- framför äganderättsupplåtelse vore, att den förra

medgåve mera betryggande garantier mot utnyttjande av tomten på annat

sätt, än vid upplåtelsen avsetts. En värdestegring för ett planlagt tomtområde

kunde tänkas uppstå huvudsakligen därigenom, att stadsplanen och

särskilt byggnadsbestämmelserna för området ändrades, så att tomterna

kunde utnyttjas på ett mera lönande _ sätt än förut. För att det skulle finnas

någon utsikt att inom rimlig tid få till stånd sålunda ändrade byggnadsbestämmelser,

syntes det emellertid i regel vara nödvändigt, att äganderätten

till ett större sammanhängande distrikt vore samlad på en hand. Hetta

vore i förevarande fall icke förhållandet, och man kunde även, frånsett detta,

med visshet räkna med, att nuvarande glesa byggnadssätt under en mycket

lång följd av år komme att bestå för ifrågavarande områden.

Enligt styrelsens mening hade alltså den fördel, som staten möjligen

skulle hava av tomträttsinstitutets tillämpande, väsentligen minskats.

Styrelsen framhåller vidare, att det tillskott i tomtvärdet, som kunde av

staten utvinnas med tillämpning av gällande villkor för tomträttsupplåtelser,

vore utan nämnvärd betydelse. Under erinran om att upplåtelserna skedde

på minst 60 och högst 75 år samt att staten vore skyldig att efter denna

tidsperiod antingen inlösa uppförda byggnader eller medgiva ny upplåtelse

med högst 30 procent förhöjning av tomträttsavgiften, anför styrelsen härom:

Om man antoge, att tomträttsavgiften vore 4 procent av tomtvärdet vid

första upplåtelsen, att samma avgift stege med 30 procent vart sextionde

år och räknade med en räntefot av 4 procent, bleve det till tiden för första

upplåtelsen diskonterade, genom framtida avgiftsstegring förhöjda nuvärdet

endast 1.0 7 384 gånger utgångsvärdet. En tomt, som värderats till 1,000

kronor, skulle således utan förlust kunna säljas för 1,073:84 kronor, i stället

för att sålunda upplåtas på sextioårsperioder. Om upplåtelse på motsvarande

sätt skett i sjuttiofemårsperioder, skulle det diskonterade värdet vara

1,057:68 kronor. Påtagligt vore, att en dylik ökning av endast omkring 6

a 7 procent å tomtvärdet icke kunde i förevarande fall vara av någon nämnvärd

betydelse för staten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 28. 5

Av helt annan räckvidd vore tomträttsinstitutet vid tillämpning i en större

stad med kraftig expansion. I Stockholm kunde det exempelvis vara av betydelse,

att egnahemstomter inom ytterområdena kunde åt staden återförvärvas,

när utvecklingen nått därhän, att ett sådant område behövde tagas i anspråk

för tätare bebyggande, medförande en kraftig, plötslig höjning av tomtvärdet.

I ett samhälle av Trollhättans natur kunde däremot eu hastig tomtvärdestegring

knappast förväntas för egnahem stomterna, emedan avsevärda, obebyggda

och för egnahem lämpliga områden, såväl å statens och stadens som

å enskild mark, funnes tillgängliga och någon synnerligen snabb tillväxt av

samhället ej vore sannolik.

Efter att hava framhållit, att Trollhättans stad redan år 1919 beslutat

att vid upplåtande av staden tillhörig tomtmark alternativt erbjuda tomträttsupplåtelse

eller försäljning, men att icke i något fall tomträttsupplåtelse

blivit av staden tillämpad, yttrar styrelsen vidare:

Staten och staden disponerade gemensamt över hälften, enligt verkställd

beräkning cirka 561/,, procent av all inom stadsområdet belägen mark. Trots

detta hade under en följd av år bebyggelsen å den privata marken visat sig

livligast, tydligen på grund av att upplåtelsevillkoren där varit fördelaktigare.

Till stor del hade detta berott på att markägarna i mycket ringa grad nedlagt

kostnader på vägar, dränering och dylikt och därför kunnat åsätta sina

tomter mycket låga försäljningsvärden.

Påtagligt vore dock, att, om fortsatt upplåtelse med tomträtt skulle komma

att krävas å statens mark, benägenheten för utnyttjande av de privata områdena

bleve ytterligare ökad. Utom att det sålunda bleve svårt att få statens

mark bebyggd, tillkomme den konsekvensen, att staten, som för närvarande

hade att svara för omkring 25 procent av Trollhättans kommunalskatter,

finge vidkännas stora kostnader, när staden förr eller senare bleve

nödsakad bekosta gator, avloppsledningar m. m. inom de å privat mark anlagda

egnahemsområdena.

I betraktande av dessa förhållanden har styrelsen ansett det vara av stor

vikt, att upplåtandet av statens egnahemstomter vid Trollhättan icke försvårades

eller omöjliggjordes genom vidhållande för framtiden av kravet på

tillämpning av tomträttsinstitutet.

Beträffande vattenfallsstyrelsens hemställan om medgivande att låta tomträttshavare

i Trollhättan friköpa sina tomter är att nämna, att den föranletts

av en hos styrelsen gjord framställning i ämnet från styrelsen för Trollhättans

egnahemsförening, i vilken påpekas dels de svårigheter av ekonomisk

art, särskilt i belåningshänseende och vid ordnandet av arvsförhållanden,

som uppkomme för innehavare av egna hem å ofri grund, dels den orättvisa,

som låge däri, att vissa egnahemsinnehavare fått förvärva sina tomter

med äganderätt under det att andra förmenats denna förmån. Till stöd för

sin hemställan åberopar vattenfallsstyrelsen sina nyss återgivna uttalanden

rörande den ringa betydelsen ur statens synpunkt av att vidhålla de spridda

tomträttsupplåtelserna samt det obetydliga belopp, som den möjligen utnyttjbara

stegringen av tomtvärdena representerade.

I tidigare framställningar till riksdagen angående bemyndigande att verk- Departementeställa

markupplåtelser från de under vattenfallsstyrelsens förvaltning stå- che,on''

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:t$ proposition nr 28.

ende fastigheterna hava uppgifter meddelats å de områden, från vilka vattenfallsstyrelsen

erhållit rätt att upplåta tomter, utan att ärendet underställes

Kungl. Maj:ts prövning, ävensom rörande de upplåtelser m. m., som skett på

grund av lämnat bemyndigande. Med anledning härav torde böra omförmälas,

att, sedan närmast föregående framställning i ämnet — till 1924 års

riksdag — gjordes, några nya områden, inom vilka vattenfallsstyrelsen äger

upplåta mark utan Kungl. Maj:ts hörande, icke tillkommit. Yad beträffar

de under senaste femårsperiod verkställda försäljningarna m. m. så lämnas

numera, efter av riksdagen därom framställd begäran, årligen till vederbörande

riksdagsutskott uppgift angående av vattenfallsstyrelsen upplåtna områden.

Sammanfattningsvis må nämnas, att enligt uppgift av styrelsen sedan

ingången av december månad 1923 följande antal egnahemstomter av styrelsen

försålts, nämligen inom Trollhättans planlagda område 8, inom egnahemsområdet

å hemmanen Hjulkvarn, Stavered och Stallbacka 361) och inom

egnahemsområdet å Sylte kronogård 1. Yidare har ett mindre område i

Porjus avyttrats för att tilläggas en bostadstomt, varjämte byte mellan vattenfallsstyrelsen

och Trollhättans stad ägt rum rörande ett par mindre områden

i Trollhättan.

Inom industriområdena hava under de senast förflutna fem åren icke

några tomtförsäljningar verkställts av vattenfallsstyrelsen.

Yad beträffar mark utom de planlagda områdena hava sedan ingången av

december månad år 1923 följande områden försålts efter av Kungl. Maj:t i

varje fall lämnat medgivande:

Köpare

Område eller lägenhet

Areal

kvm.

Södertälje Bryggeri a.-b.

Del av tomterna nr 8 och 9 i roten Atlas i Söder-

tälje ..........................................................

297.7

Gertrud Fohlin .............

Avsöndrat från 19/400 mtl. litt. C nr 58 skatte

Traheryd nr 2 Kronogård m. m....................

700

Motala stad ..................

Område hörande till Motala kungsfiske ........ ...

1,330

Edvard Johansson .........

Område tillhörande V* mtl. krono Brinkebergs-

kulle nr 1 ..................................................

990

G. K. Persson...............

Del av Åkerlyckan nr 256 i Vänersborg............

247

Statens järnvägar .........

Lilla Edets municipalsam-

Område av lägenheten Eallstrand i Porjus.........

43,712

hälle ........................

Avsöndrat från Va mtl. Euxerna Lars Svensgår-

den nr 5 i Lilla Edet ...................................

1,795

Bröderna Eriksson.........

Lilla Edetsortens mejeri-

D:o D:o

419

förening u. p. a..........

D:o D:o

1,126

Göteborgs stad ............

Avsöndrat från 1877/2400 mtl. Skår Västergården

m. in.........................................................

180

Carl Adolf Johansson ....

Torpet Dykärra, Lilla Edet ..............................

6,200

Dessutom har med Kungl. Maj:ts medgivande byte av mark ägt rum

mellan vattenfallsstyrelsen och Trollhättans stad i samband med ändring av

stadsplanen vid Österlånggatan i Trollhättan.

*) Tre av dessa tomter aro belägna utanför gränsen av det område, för vars bebyggande

plan fastställts av Kungl. Maj:t, och har därför rörande dessa inhämtats Kungl.

Maj:ts särskilda medgivande till försäljningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. May.ts proposition nr 28.

I detta sammanhang torde jag vidare få erinra, att jämlikt särskilda beslut

av 1925, 1927 och 1928 års riksdagar avyttrats dels till Åmåls stad visst

område av kronoegendomen Forsbacka nr 1 och Kallskog nr 1 i Mo socken

av Älvsborgs län, dels till Sydsvenska kraftaktiebolaget vattenfall i Hjulsnäs,

Tralieryd, Skeen, Brusarp och Fägerhult med tillhörande utmål, dels till

olika personer vissa hemmansdelar i Norrfors och Sörfors byar i Umeå

socken av Västerbottens län.

För en affärsmässig skötsel av statens vattenfallsverk är det av vikt, att

beträffande de under vattenfallsstyrelsens förvaltning ställda områdena även

i fortsättningen markförsäljningar och markbyten kunna ske utan att riksdagens

tillstånd behöver i varje särskilt fall inhämtas. I överensstämmelse

med vad förut skett synes ett bemyndigande härutinnan böra begäras för en

tidsperiod av fem år framåt, eller alltså för åren 1930—1934. I händelse

av bifall till framställningen torde vattenfallsstyrelsen böra åläggas att, liksom

skett under de senare åren, till Kungl. Maj :t avlämna för vederbörande

riksdagsutskott avsedda årliga redovisningar rörande av styrelsen försålda

eller bortbytta tomter och områden, med angivande av fastigheternas arealer,

saluvärden och försäljningspris samt huruvida försäljningen skett med återköpsrätt.

Det tidigare endast för vissa år av riksdagen lämnade medgivandet

för styrelsen att genom upplåtelse av tomträtt eller genom utarrendering

eller på annat lämpligt sätt bereda avkastning av den del av de under styrelsens

förvaltning ställda egendomarna, som icke försäljes eller är för statens

vattenfallsverk omedelbart erforderlig, gavs av 1924 års riksdag utan

begränsning till tiden, vadan framställning till riksdagen i denna del icke

erfordras.

I avseende å de särskilda föreskrifterna beträffande vattenfallsstyrelsens

markupplåtelser har styrelsen, såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

upptagit frågan, huruvida tomträttsinstitutet även i fortsättningen borde givas

företräde framför upplåtelse med äganderätt. Såsom förut antytts hava några

tomträttsupplåtelser icke förekommit sedan flera år tillbaka. Inom bostadsområdet

i Porjus finnas endast upplåtelser med äganderätt. Vad angår

egnahemsområdena i Trollhättan gestalta sig förhållandena på följande sätt:

Antal tomter

med ägande- med tomt- rätt rätt

Summa

Hjulkvarnsområdet.....................

........................ 199 66

265

Sylteområdet ..............................

....................... 9 7

16

På grund av förefintliga terrängsvårigheter har under senare år någon

efterfrågan icke rått beträffande tomterna inom Sylteområdet, vadan tomträttsupplåtelserna

där äro relativt talrikare än inom Hjulkvarnsområdet.

För närvarande kunna inga tomträttsupplåtelser komma till stånd inom

ifrågavarande områden till följd av de tvistiga stadsplaneförhållandena. När

hindren härutinnan kunna bliva undanröjda lärer vara ovisst. Alldeles oavsett

detta vill det emellertid förefalla som om det hittills uppehållna prin
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majis proposition nr 28.

cipiella kravet på upplåtelse företrädesvis med tomträtt måste för framtiden

eftergivas, därest överhuvudtaget bebyggelsen å statens egnahemsområden

i Trollhättan skall fortskrida, vilket lärer vara önskvärt ur såväl samhällets

som statens synpunkt. De av vattenfallsstyrelsen framförda betänkligheterna

mot ett fortsatt vidhållande av en icke begärlig form för markupplåtelse

från de välordnade statliga egnahemsområdena, varigenom i stället bebyggelsen

å andra i mindre grad tillgodosedda områden främjas, synas mig värda

allt beaktande. De kostnader, som härigenom kunna orsakas vattenfallsverket

såsom skattedragare i samhället, torde kunna komma att mer än

motväga den verket genom tomträttsinstitutet tillförsäkrade andelen i värdestegringen

å de upplåtna områdena. Yad beträffar den garanti mot en omvandling

av egnahemsområdena till områden av annan, icke önskvärd karaktär,

som tomträttsinstitutets tillämpning innebär, så torde denna numera genom

förbehåll om återköpsrätt kunna i erforderlig utsträckning vinnas även vid

försäljning.

Frångår man — vilket jag på de .av vattenfallsstyrelsen förebragta skälen

sålunda vill förorda — för framtiden fordran på tomträttsupplåtelsernas bestämda

företräde vid utnyttjandet av statens vattenfallsverks egnahemsområden,

synes friköp av tidigare med tomträtt upplåtna områden därstädes

böra få äga rum, där särskilda förhållanden ej annat föranleda.

Därest riksdagen lämnar ifrågavarande fortsatta bemyndigande att upplåta

mark från statens vattenfallsverks fastigheter, torde de närmare föreskrifter

i ämnet, som Kungl. Maj:t har att i anslutning därtill utfärda, böra — frånsett

den modifikation, jag nu förordat — erhålla i huvudsak samma innehåll

som de genom kungl. brevet den 20 juni 1924 meddelade och för vilka här

förut redogjorts.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vattenfallsstyrelsen må “enligt de föreskrifter, som av

Kungl. Maj:t utfärdas, intill utgången av år 1934 försälja eller

bortbyta tomter och områden från de under styrelsens förvaltning

ställda fastigheter.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenBegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Waldemar Wiens.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:52 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under st a1 i texten
  2. JoU 1929:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja tomter och områden från de under styrelsens förva s. 10 i texten