Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån m. m

33 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 27 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:5, Med förslag till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

I

Nr

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

kronans förmånsrätt för avdikningslån m. m.; given

Stockholms slott den 21 december 1928.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån; samt

2) lag om ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 om avlösning

av vissa frälseräntor.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1989. 1 samt. 5 häft. (Nr 5.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

om kronans förmånsrätt för avdikningslån.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då lån från statens avdikningslånefond (avdikningslån) utbetalats eller, där

lånebeloppet ej utbetalats på en gång, då första utbetalningen ägt rum, skall

ofördröjligen till domaren å landet och rätten i stad överlämnas uppgift om lånet

samt å den eller de fastigheter, för vilka lånet beviljats.

Har sedermera i fråga om det torrläggningsföretag, för vars utförande lånet

beviljats, beslut meddelats, varigenom fastighet, som upptagits i uppgiften,

uteslutits från delaktighet i företaget, eller befinnes, vid prövning av fråga

om fördelning av avdikningslån, att fastighet, som nu sagts, icke har sådan delaktighet

eller har beslut meddelats om indragande av lånet eller om återfordrande

av lånet eller utbetald del därav, skall ofördröjligen till domaren eller

rätten lämnas uppgift därom.

2 §.

Sedan beslut meddelats om ordningen för lånets återbetalning samt, där flera

fastigheter skola ansvara för återbetalningen, om lånets fördelning å dessa

fastigheter, äger kronan för de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som sålunda

bestämts, lika rätt i fastighet, vilken lånet blivit påfört, som för avgäld

av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

3 §.

Då beslut, som i 2 § avses, vunnit laga kraft, skall om de årliga avbetalningsoch

räntebeloppen samt, sedan lånet blivit till fullo betalt, därom ofördröjligen

lämnas uppgift till domaren eller rätten.

4 §•

Uppgift, som lämnats jämlikt 1 eller 3 §, skall införas i inteckningsprotokollet

å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden ävensom anmärkas i intecknings- eller

fastighetsboken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 5.

3

5 §.

Visar vid rätten ägare av fastighet, beträffande vilken anteckning om lån

gjorts i intecknings- eller fastighetsbok, att ändring skett i förhållande som

framgår av boken eller att han vunnit befrielse från delaktighet i företaget

i därför tidigare stadgad ordning eller att han till fullo betalt på fastigheten

belöpande andel i lånet, varde anteckning därom gjord såsom i 4 § sägs.

6 §.

1 mom. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1929, då kungörelsen den 13

juni 1845 (nr 20 s. 1) angående sättet för återbetalningen av lån utav allmänna

medel till korporationer eller menigheter för beredande av odlingsföretag

medelst utdikningar eller vattenavtappningar ävensom kungörelsen den 3 november

1848 (nr 49 s. 2) angående sättet för återbetalningen av lån utav

allmänna medel för beredande av odlingsföretag samt förordningen den 20 juli

1855 (nr 82 s. 2) angående kronans rätt vid återbetalning av lån, som blivit

i jordebok antecknade, jämte de särskilda stadganden, som innefatta ändring

i eller tillägg till någon av dessa författningar, skola upphöra att gälla.

2 mom. Om vid tiden för denna lags ikraftträdande kronan bar fordran

för lån från odlings- eller avdikningslånefonden, vilket ej blivit antecknat i

jordeboken, skall för den fordran förmånsrätt, som i 2 § sägs, uppkomma vid

lagens ikraftträdande eller, därest beslut om lånets återbetalning och fördelning

då ännu ej meddelats, när så sker.

3 mom. Vad den nya lagen stadgar om lämnande av uppgift till domaren

eller rätten samt om anteckning i inteckningsprotokollet och i intecknings- eller

fastighetsboken skall äga tillämpning jämväl beträffande lån, som utbetalats

före lagens trädande i kraft, därest sålunda föreskriven åtgärd icke vidtagits

på grund av förut gällande bestämmelser. Därvid skall iakttagas, att uppgift,

som skulle hava meddelats före den 1 juli 1929, om lagen då varit gällande, skall

lämnas omedelbart efter ikraftträdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 (nr 277) om avlösning

av vissa frälseräntor.

Härigenom förordnas, att 4, 10, 13—15 och 18 §§ i lagen den 8 november

1912 om avlösning av vissa frälseräntor skola, 4, 10, 14 och 15 §§ i nedan angivna

delar, erhålla följande ändrade lydelse:

4 §•

Då ansökning om avlösning av frälseränta inkommit, göre Konungens befallningshavande

anmälan därom hos domaren eller rätten i orten; och varde

å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag

för lagfarts- och inteckningsärenden anteckning om ansökningen införd

i lagfarts- och inteckningsprotokollen.

Konungens befallningshavande — ■—• -—- -— — prövning av ansökningen.

10 §.

Är---—- — ■— äga rum.

Har ansökning avslagits, skall, när beslutet vunnit laga kraft, Konungens

befallningshavande eller, där beslutet meddelats av högre myndighet, vederbörande

föredragande göra anmälan om beslutet hos domaren eller rätten.

13 §.

För de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som jämlikt 11 § bestämts,

åtnjute statsverket lika rätt i den fastighet, från vilken frälseräntan utgått,

som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

14 §•

Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, låte Konungens

befallningshavande införa meddelande om utslaget i länskungörelserna; insände

ock till domaren eller rätten i orten anmälan ej mindre om frälseräntans upphörande

än även om förskottet samt de årliga avbetalnings- och räntebeloppen;

och varde å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting samt i stad å

nästa rättegångsdag för lagfarts- och inteckningsärenden anteckning om räntans

upphörande gjord i lagfarts- och inteckningsprotokollen samt anteckning

om förskottet och vad därtill hör införd i inteckningsprotokollet.

När---- — — sagts.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

5

15 §.

Konungens befallningsliavande utbetale vid början av det kalenderår, från

oeh med vilket frälseräntan enligt laga kraftägande utslag uppkör att utgå,

ersättningen till frälseräntans ägare. Besväras räntan av sökt eller beviljad

inteckning eller kan den jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden

köpeskilling, skall dock vad om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis

såld fast egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande

att fördelningen verkställes av Konungens befallningshavande, ändå

att den fastighet, av vilken räntan utgått, hör till stad. Kallelse till sammanträde

för ersättningens fördelning skall genom Konungens befallningsliavandes

försorg med posten sändas till kända innehavare av fordringar, för

vilka räntan svarar, samt, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas

i allmänna tidningarna och tidning inom orten minst fjorton dagar före sam
-

manträdet.

Innehades----— •— förfaras.

Uppstår — ------berättigad till ersättningen.

18 §.

Där enligt denna lag anteckning skall göras i lagfarts- eller inteckningsprotokollet,

varde anteckningen jämväl införd i vederbörlig fastighetsbok.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

Har vid tiden för lagens ikraftträdande statsverket fordran för förskott,

som ej blivit antecknat i jordeboken, skall sådan fordran, sedan lagen trätt

i kraft, äga förmånsrätt, som i 13 § sägs.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Kammar
kollegium.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 26 oktober 1928.

Närvarande:

Statsministern Lindman, statsråden Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell,

von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark:

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 februari 1922 har kammarkollegium

anfört bl. a. följande:

Genom kungörelse den 13 juni 1845 angående sättet för återbetalningen av lån

utav allmänna medel till korporationer eller menigheter för beredande av odlingsföretag

medelst utdikningar eller vattenavtappningar vore stadgat att, sedan

den låneandel, för vars återgäldande varje betalningsskyldigt hemman skulle

ansvara, samt den summa, som i följd därav skulle till skuldens jämte den utfästa

räntans fulla likviderande för varje hemman årligen erläggas, blivit bestämd, det

sammanlagda avbetalnings- och räntebeloppet skulle från och med det år, då

betalningsskyldigheten vidtoge, under särskild rubrik, med utsättande av det

sista året;<> då betalningen skulle utgå, såsom ett hemmanet under sålunda bestämt

antal år åliggande allmänt onus antecknas i jordeboken och å debetsedeln för

varjeår upptagas, samt av kronobetjäningen uppbäras, i lantränteriet insättas

och såsom andra till riksgäldskontoret ingående medel särskilt redovisas.

Genom kungörelsen den 3 november 1848 angående sättet för återbetalningen

av lån utav allmänna medel för beredande av odlingsföretag blev detta förfaringssätt

angående återbetalningen av dylika lån utsträckt till de lån, som meddelades

åt enskilda personer.

Med anledning därav att inom lagskipningen den mening gjort sig gällande, att

i ovan berörda kungörelser föreskrivna anteckning i jordebok icke gåve staten

bättre rätt än som i 17 kapitlet 16 § handelsbalken omförmäles, stadgades i förordningen

den 20 juli 1855 angående kronans rätt vid återbetalning av lån, som

blivit i jordebok antecknade, att då lån utav allmänna medel för beredande av

odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenavtappningar, likmätigt kungörelserna

den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blivit i jordeboken antecknat,

kronan ägde för de årliga avbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i det hemman,

vilket lånet blivit påfört, som för annan avgäld eller ränta av fast egendom,

efter ty i 17 kapitlet 6 § handelsbalken sägs.

De sålunda meddelade bestämmelserna om sättet för återbetalning av odlingslån

och om den kronan tillkommande förmånsrätt vid återbetalning av dessa

lån vore i huvudsak ännu gällande. Under tidernas lopp hade emellertid anledning

förekommit till en del ändringar i och tillägg till berörda bestämmelser.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 5.

7

Den omständighet att i ovan omförmälda kungörelser likasom i de den I t juni

1901 utfärdade villkor för lån från odlingslånefonden iörutsattes, att lånemedlen

skulle fördelas å hemmanen, och den tolkning, som vederbörande myndigheter

i förelupna fall beträffande fördelning av odlingslån givit åt ordet hemman,

föranledde 1913 års riksdag på grund av väckt motion att i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 30 maj samma år anhålla, det täcktes Kungl. Maj :t låta utarbeta och

för riksdagen framlägga förslag dels till sådan ändring i avfattningen av bestämmelserna

angående fördelning av odlingslån, att betalningsansvaret för

dylika lån skulle utslås direkt å samtliga fastigheter — hemman, hemmansdelar

och lägenheter — vilka med tillhjälp av lånemedlen förbättrats, dels ock till de

ändringar i andra författningar, som därav kunde påkallas.

Med anledning av denna riksdagens skrivelse hördes, bland andra myndigheter,

kammarkollegium, som i utlåtande den 24 april 1914 biträdde den av riksdagen

uttalade mening. Kollegium anförde bland annat följande. Någon tvekan borde

ej råda därom, att gällande bestämmelser om odlingslåns fördelning medgåve

lånens utslående, förutom å hemman, jämväl å hemmansdelar och i jordeboken

upptagna självständiga lägenheter. På grund av vad som förekommit vid den

i anledning av riksdagens berörda skrivelse i frågan förebragta utredning syntes

emellertid ett förtydligande av författningarna i den av riksdagen angivna riktning

lämpligen böra vidtagas. Härvid mötte då till en början frågan, vilka avsöndrade

lägenheter borde kunna godtagas såsom betalningsansvariga för odlingslån.

Beträffande de i jordeboken antecknade avsöndringarna syntes någon tvekan

härutinnan ej hava förekommit hos de länsstyrelser, som redan tillämpat den

av riksdagen förordade lånefördelningen. Men fördelningen borde kunna utsträckas

även till andra avsöndringar. Enligt den ursprungliga lydelsen av 26 §

i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring,

vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1897, skulle alla för alltid avsöndrade lägenheter,

å vilka fastställelse enligt lagen meddelades, antecknas i kronans jordebok.

Genom lag den 13 juni 1908 hade häri gjorts den ändring, att sådan lägenhet

skulle, därest fastställelsen meddelades efter det jordregister upplagts för den

ort, lägenheten tillhörde, införas i jordregistret och sålunda ej antecknas i jordeboken.

Dessa senare avsöndringar borde givetvis i förevarande avseende likställas

med de i jordeboken antecknade. Beträffande avsöndringar, som skett före

den 1 januari 1897, hade allenast sådana blivit antecknade i jordeboken, för vilka

avgäld fastställts enligt äldre författningar om jordavsöndring eller vilka, utan

att sådan fastställelse ägt rum, varit föremål för avgälds bestämmande enligt

lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet. Härförutom

hade emellertid före den 1 januari 1897 upplåtna, i jordeboken icke antecknade

avsöndringar i stor utsträckning blivit föremål för lagfart. Då. enligt

grunderna för § 7 i förordningen angående jordregister den 13 juni 1908 jämväl

avsöndringar av sistberörda slag skulle inforas i jordregistret, borde även dessa

i förevarande avseende likställas med i jordeboken antecknade avsöndringar.

Ehuru sålunda den omständighet, att en avsöndrad lägenhet icke blivit antecknad

i jordeboken, ej i och för sig borde utgöra hinder för att andel i odlingslån

påfördes lägenheten, syntes dock, med avseende å grunderna för

omförmälda förordning den 20 juli 1855, _ varigenom kronan fått sig^ tillförsäkrad

viss förmånsrätt för oguldet odlingslån, vid fördelning av sådant

lån böra tillses, att avsöndrad lägenhet, å vilken lades betalningsskyldighet för

andel i lånet, bleve, där sådant tillförne ej ägt rum, antecknad i jordeboken i sammanhang

med det antecknande av lånet, som förutsattes i sagda förordning.

Härför mötte ur kameral synpunkt ej något hinder, under förutsättning dock,

att lägenheten vid tiden för lånets fördelning fortfarande tillhörde landsbygden.

I händelse åter lägenheten, innan beslut om lånefördelningen meddelats, blivit

inkorporerad med stad, syntes, med hänsyn därtill att kronans förmånsrätt för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

la.uet

denna ej upptoge stadsjord, någon fördelning å lägenheten icke böra tillstädjas.

Kollegium föreslog därför erforderliga ändringar i vederbörliga författningar.

o I proposition till 1914 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till lag om

sådan ändrad lydelse av förordningen den 20 juli 1855 angående kronans rätt

vid återbetalning av lan, som blivit i jordebok antecknade, att i förordningen

orden det hemman utbyttes mot den fastighet’. Förslaget vann riksdagens

godkännande, varefter nämnda förordning enligt lag den 9 oktober 1914, så vitt

nu vore fråga, erhöll sin nuvarande lydelse.

Genom kungörelsen samma dag angående tillägg till gällande bestämmelser i

fråga om fördelning av odlingslan föreskrevs följande. Vad i kungörelserna den

13 juni 1845 och den 3 november 1848 angående sättet för återbetalningen av lån

utav allmänna medel för beredande av odlingsföretag stadgades om odlingslåns

fördelning å hemman skulle utsträckas att gälla varje medelst det av lånet understödda

företaget förbättrad fastighet — vare sig hemman, hemmansdel, i jordeboken

upptagen självständig lägenhet eller för alltid avsöndrad lägenhet -— för

vilken grunden för delaktigheten i företaget och därmed förenade kostnader blivit

i vederbörlig ordning bestämd, med iakttagande, därest fråga vore om avsöndrad

lagenhet, att denna antingen blivit fastställd i enlighet med lagen den 27 juni

1896 om hemmansklyvning, ägostyckning och jordavsöndring eller ock, där avsöndnngen

skett enligt äldre författningar om jordavsöndring, fått avgäld sig

asatt eller varit föremål för lagfart. Avsöndrad lägenhet, å vilken enligt vad

förut sagts lades betalningsskyldighet för odlingslån, skulle, där sådant tillförne

ej agt rum, antecknas i kronans jordebok. Den för varje betalningsskyldig fastighet

bestämda annuiteten skulle såsom ett fastigheten åliggande allmänt onus

i jordeboken antecknas, da fråga vore om jordeboksenhet eller andel därav, vid

enheten och i fråga om avsöndrad lägenhet vid denna.

X fråga om kronans förmånsrätt till betalning för odlingslån finge anmärkaatt

genom lag den 14 juni 1907 upphävdes det företräde, som vid konkurrens

mellan kronan och enskild ränteägare tillerkänts kronan. Enär emellertid i

lagens övergångsbestämmelser stadgades, att ifråga om fordran, som uppkommit

före utgången av december månad 1907, inskränkning ej skedde i den förmånsrätt,

som enligt äldre lag kunde tillkomma sådan fordran, kunde för odlingslån.

som lämnats innan denna lag trätt i kraft, kronan göra gällande det företräde

framfor enskild räntetagare, som enligt tidigare lag tillkomme henne

Den av lagberedningen den 31 december 1907 framlagda andra avdelningen

av dess förslag till jordabalk innefattade ett förslag till lag om ändrad lvdelse av

förenämnda förordningen den 20 juli 1855 innehållande, att det skulle åligga

Konungens befallningshavande, att, såvitt anginge egendom, som vore i inteckningsboken

upptagen, sedan odlingslån, jämlikt kungörelserna den 13 juni 1845

och den 3 november 1848, blivit i jordebok antecknat, därom så ock angående de

iirliga avbetalnings- och räntebeloppen ofördröjligen göra anmälan hos domaren

i orten, och skulle, när lånet blivit till fullo inbetalt, anmälan ock härom göras

efter ty ovan sagts. I motiven till berörda förslag, vilket med vissa ändringar

den 8 november 1912 upphöjdes till lag, anförde lagberedningen bland annat föl - jande. Mot grunderna för ett ordnat inskrivningsväsende rörande fast egendom

maste det alltid fmnas i viss mån stridande, att dylik egendom kunde bliva pant

för fordran i annan ordning än genom inskrivning. Att strängt genomföra kravet

pa inskrivning sasom villkor för panträtt vore dock icke möjligt. I detta sammanhang

redogjorde lagberedningen för vissa s. k. tysta förmånsrätter i fast

egendom, beträffande vilka det läte tänka sig, att de gjordes beroende av inskrivnmg.

Fn sa genomgripande förändring hade dock synts icke kunna eller böra

ifragasättas. En annan fråga vore, huruvida icke i fastighetskreditens och omsättningens

intresse särskilda åtgärder påkallades i syfte att dylika tysta för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

KungL Maj:ts proposition nr 5.

9

månsrätter icke skulle lämnas oanmärkta i de urkunder, vilka tjänade till upplysning

om gravationer å fast egendom. Behovet därav vore sedan länge tillgodosett

i fråga om den sakrätt, som utmätning av fast egendom medförde.. I

fråga om vissa andra gravationer av ifrågavarande art hade i angivna syfte riksdagen

den 7 april 1904 avlåtit skrivelse till Kungl. Maj:t. Riksdagen hade

däri anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, vilka lagbestämmelser

kunde befinnas erforderliga och lämpliga för ernående av det syfte, att.av

gravationsbevis rörande fastighet måtte kunna erhållas kännedom, huruvida

och i vad mån fastigheten häftade för av allmänna medel beviljade odlingslån

eller för ersättning av sådan art, varom i 13 kapitlet skiftesstadgan förmäldes.

Beredningen hade lika med riksdagen ansett ämnet vara av den stora vikt, att i

sammanhang med ifrågasatt omläggning av inskrivningsväsendet tillfälle synts

böra beredas att åt fastighetsboken giva den fullständighet, att av boken och i

följd därav jämväl av gravationsbevisen kunde inhämtas upplysning i de av riksdagen

anmärkta hänseenden. Detta gällde icke minst om odlingslånen.

I 13 § av lagen den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor

vore stadgat, att angående förskott, som av statsmedel lämnades till räntans ersättande,

anteckning, på sätt om lån från odlingslånefonden vore stadgat, skulle

göras i den jordebok, ’där fastigheten senast blivit införd’, samt att statsverket

därefter åtnjöte för de årliga avbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i den

fastighet, från vilken frälseräntan utgått, som för avgäld av fast egendom, varom

i 17 kapitlet 6 § handelsbalken sägs. Vid behandling av förslag till denna lag,

vilket lagförslag icke innehölle någon bestämmelse om den jordebok, i vilken berörda

anteckning skulle införas, hade lagrådets flesta ledamöter erinrat, att då

i förslaget upptagen bestämmelse om förskotts antecknande i jordeboken icke

kunde vinna tillämpning med avseende å frälseränta, utgående från fastighet,

som genom inkorporering förenats med eller eljest lydde irnder stad och således

icke funnes upptagen i jordeboken, sådan frälseränta vore utesluten från den

föreslagna lagens tillämplighetsområde. En ledamot hade anfört, att, då även

efter skedda inkorporeringar jordeboken komme att äga betydelse med hänsyn

till däri förut förda anteckningar om odlingslån eller i förslaget avsett förskott,

det syntes icke böra möta hinder att även begagna jordeboken såsom underlag

för nya anteckningar av förevarande slag. I anledning härav anförde chefen för

justitiedepartementet vid föredragning av lagförslaget i statsrådet den 15 mars

1912, att det syntes önskvärt, att jämväl frälseräntor från berörda fastigheter

bleve föremål för lagens tillämpning; och då departementschefen delade den av

sistnämnda ledamot i lagrådet uttalade meningen, att under tiden för frälseränteavlösningen

jordeboken utan avsevärd olägenhet kunde få bibehålla sin giltighet

i fråga om dylika fastigheter även såvitt anginge nya anteckningar av förevarande

slag, hade departementschefen låtit giva det numera i 13 § innefattade

stadgandet i ämnet sådan lydelse, att därunder kunde inbegripas anteckning i

jordebok, som i övrigt upphört att gälla.

Under senare tid hade förekommit, att låneunderstöd från odlingsfonden beviljats

för torrläggning av vattensjuka marker, helt eller delvis tillhörande fastigheter,

som tillhört stad, då sådant lån beviljades,, eller inkorporerats med stad

efter det lån beviljats, men innan beslut om fördelning av återbetalningsskyldigheten

för lånemedlen förelåge. Vid meddelande av utslag angående fastställelse

å de avbetalnings- och räntebelopp, som för återgäldande till statsverket av

dylika lån årligen skulle utgöras för de fastigheter, vilka med tillhjälp av lånemedlen

förbättrats, hade av länsstyrelserna tillämpats olika förfaringssätt. Sålunda

hade befallningshavanden i Östergötlands län förklarat sig förhindrad

fastställa fördelning beträffande sådana i företag av förevarande art ingående

fastigheter, vilka vore belägna inom område, som vid den tid, då utslag i berörda

hänseende meddelades, tillhörde stad. Befallningshavandena i Göteborgs och Bo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

hus län samt Hallands län hade däremot ansett sig oförhindrade verkställa fördelning

av återbetalningsskyldigheten jämväl i fråga om med stad inkorporerade

fastigheter.

Förenämnda länsstyrelser hade emellertid förfarit olika, jämväl då det gällt

anteckning i jordebok om andel i odlingslån, som skolat påvila i stad belägen

fastighet. Att befallningshavanden i Östergötlands län vid förut angivna förhållande

icke kunnat föranstalta om dylik anteckning vore självfallet. Sådan

anteckning hade ej heller befallningshavanden i Göteborgs och Bohus län ansett

sig kunna verkställa, enär fastighet, som inkorporerats med stad, uteslutits ur

landets jordebok. Däremot hade befallningshavanden i Hallands län under enahanda

förhållande verkställt anteckning i jordebok.

Kammaradvokatfiskalsämbetet och t. f. ombudsmannen i statskontoret hade

emellertid hos kollegium anfört besvär över länsstyrelsernas ovan omförmälda

beslut angående anteckning om odlingslån i jordeboken. Advokatfiskalsämbetet

hade ansett, att i fråga om fastighet, som vore belägen inom stad, hinder

bort möta för anteckning i. jordeboken om den för sådan fastighet fastställda

betalningsskyldigheten, och till ämbetets besvär över befallningshavandens i

Hallands län i sådant avseende meddelade beslut hade befallningshavanden tillstyrkt

bifall. T. f ombudsmannen i statskontoret hade, då anteckning i jordeboken

utgjorde förutsättning för kronans förmånsrätt i vederbörande fastigheter,

i besvär över av befallningshavandena i Göteborgs och Bohus län och

Östergötlands län i fråga om fördelning för återbetalningen av en del odlingslån

meddelade utslag påyrkat lånefördelningarnas antecknande i jordeboken

jämväl beträffande fastighet, som blivit inkorporerad med stad.

Kollegium hade, med hänsyn till den föreliggande frågans vikt för det allmänna

och saknaden av stadganden, huru i förevarande fall borde förfaras, ansett

sig böra hos Kungl. Maj:t göra framställning i ämnet för erhållande av

bestämmelser till tryggande av den garanti, staten borde äga i vederbörlig säkerhet

för låneunderstödens behöriga återbetalande. Härvid torde böra meddelas,

att besvär hos kollegium icke anförts över alla de utslag, i vilka länsstyrelse av

ovan angivna anledning ansett sig förhindrad verkställa anteckning i jordebok om

odlingslån, som skolat påvila inom stad belägen fastighet. I dylika fall hade

kollegium ej haft annan utväg än att låta bero vid länsstyrelsens beslut.

Det kunde synas ligga nära till hands att för ernående av säkerhet jämlikt

17 kapitlet 6 § handelsbalken för odlingslån jämväl i sådan fastighet, som icke

funnes. upptagen i gällande jordebok, beträffande dylik fastighet tillämpa den

anordning, som i 1912 års lag föreskrivits i fråga om förskott av statsmedel vid

frälseräntas avlösning. Kollegium vore emellertid av den mening, att ifrågavarande

anordning uppenbart vore otillfredsställande, samt att densamma, jämväl

med avseende å nämnda förskott vid frälseräntas avlösning, borde ersättas

med lämpligare föreskrifter. Det vore tydligt, att när uppkomsten av statsverkets

förmånsrätt i fastigheten anknutits till själva anteckningen i jordeboken,

lagstiftaren avsett att i tredje mans intresse ernå någon slags publicitet beträffande

denna förmånsrätt. Vid tiden för tillkomsten av 1855 års författning,

då samtliga äldre grundskatter ännu utginge, kunde jordeböckerna, som innehölle

upplysningar om fastigheternas natur och grundskatter, i viss mån sägas

utgöra urkunder, som tjänade till upplysning om gravationer å fast egendom.

Med grundskatternas upphörande hade emellertid i nämnda avseende inträtt en

avgörande förändring. I det allmänna föreställningssättet torde jordeböckerna

allenast framstå såsom urkunder, innehållande upplysningar av väsentligen kameralhistoriskt

innehåll, och torde desamma av allmänheten numera huvudsakligen

anlitas för erhållande av underrättelse i dylikt avseende. Vore så förhållandet

redan med nu gällande jordeböcker, vore det uppenbarligen orimligt

att i publicitetssyfte införa anteckningar om åvilande gravationer i den jorde
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

11

bok, ’där fastigheten senast blivit införd’. Den, som sökte upplysningar rörande

en fastighets gravationer, torde icke komma på den tanken att för sådant

ändamål rådfråga äldre, kanske mer än hundraåriga jordeböcker. Och icke blott

för den upplysnmgssökande allmänheten utan även för den, som skulle verkställa

jordeboksanteckningen, torde det i åtskilliga fall bliva en vansklig forskningsuppgift

att i kammararkivet eller landsarkiven framleta vederbörande jordebok,

som, slutligen påträffad, tilläventyrs befunnes utgöra ett halvbränt

eller mer eller mindre förmultnat fragment.

Kollegium hölle för sin del före, att inga avgörande invändningar skulle

kunna göras mot att, i anslutning till vad som ägde rum beträffande åtskilliga

andra förmånsrätter enligt 17 kapitlet 6 § handelsbalken, även i detta fall anknyta

förmånsrätten till själva uppkomsten av fordringsrätten eller till det vederbörande

myndighets beslut, varigenom innehållet i fordringsrätten blivit

närmare bestämt.

Kollegium föresloge alltså, att uppkomsten av nu ifragavarande förmånsrätt

omedelbart anknötes till det beslut av länsstyrelsen, varigenom odlmgslanet

fördelades och annuiteterna bestämdes för de ifragakomna fastigheterna. I sammanhang

härmed bordG i tillämpliga delar liknande bestämmelser stadgas beträffande

förskott vid avlösning av frälseränta.

Med åberopande av det sålunda anförda överlämnade kollegium förslag till

lagar i ämnet, vilka förslag torde få såsom bilagor åtfölja detta protokoll

(Bil. A).

I infordrat utlåtande över kammarkollegii nu oförinälda framställning anförde

statskontoret, som ansåg sig allenast böra yttra sig över framställningen

i vad densamma kunde beröra den under statskontorets förvaltning stående

odlingslånefondens intressen, följande:

Enligt kungörelsen den 9 oktober 1914 angående villkoren för lån från odlingslånef

onden skulle beviljat lån av statskontoret utbetalas mot företeende

av en till statskontoret eller order ställd, av ämbetsverket godkänd skuldförbindelse,

som skulle innefatta vederbörandes åtagande att, intill dess länet,

jämlikt kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november 1848, blivit tördelat

på de fastigheter, vilka skulle ansvara för återbetalningen, och lordelningen

vunnit laga kraft samt på föreskrivet sätt antecknats uti jordeboken,

ansvara för lånets betalning, varjämte skulle företes av statskontoret godkänd

borgen eller annan säkerhet för den avgivna skuldförbindelsens uppfyllande.

Sedan lånet mot dylik säkerhet utbetalts av statskontoret, alage

det vederbörande låntagare att under i förbindelsen stadgade villkor erlägga

å lånet förfallande annuiteter. När till odlingsföretag hörande vattenavlednings-

och avdikningsarbete sedermera blivit slutligen avsynat och av lantbruksstyrelsen

godkänt samt styrelsen härom meddelat statskontoret underrättelse,

hade statskontoret att hos vederbörande länsstyrelse göra framställning

om lånets fördelning å de fastigheter, vilka skulle ansvara för dess återbetalning,

och fastställde i anledning härav länsstyrelsen genom utslag aterbetalningsskyldigheten

av lånet. Därvid hade det emellertid visat sig, att

gällande bestämmelser till tryggande av den säkerhet, staten genom utslagets

antecknande i jordeboken borde äga för från fonden beviljat låns behöriga återbetalande,

näppeligen kunde anses fullt tillfredsställande. Da nämligen i de

av kammarkollegiet angivna fall hinder mötte för dylik anteckning, komme

kronan icke i åtnjutande av den kronan eljest beträffande. ifragavarande lan

tillförsäkrade förmånsrätt. Statskontoret hade därför mast i dessa fall se till,

att den hos ämbetsverket för lånet ställda säkerheten hölles vid makt. Detta

Statskonto
ret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Jordabalks

kommissio
nen.

hade dock varit förenat med en del svårigheter med hänsyn till den avsevärt

långa lånetiden och då vederbörande låntagare och borgensmän, så snart utslag

om återbetalningsskyldigheten meddelats, ansett sig fria från sina till

statskontoret gjorda åtaganden. Statskontoret ansåge för den skull i likhet

med kammarkollegiet önskvärt, att lämpligare föreskrifter för ändamålet meddelades.

I anledning härav och då statskontoret funne, att kronans rätt till annuiteter

genom antagande av kollegiets förslag icke i någon mån förminskades,

förordade statskontoret, som icke haft något att erinra mot förslaget, för sin

del bifall till detsamma.

Utlåtande i ärendet inhämtades jämväl från den kommission, vilken tillsatts

för fortsatt behandling av frågan om revision av jordabalken (jordabalkskommissionen).

Kommissionen yttrade beträffande framställningen angående

statsverkets rätt vid återbetalning av odlingslån:

Med föreskrifterna i kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 om det årliga avbetalnings- och rån tebeloppets antecknande i jordeboken

hade uppenbarligen åsyftats att på en gång framhålla beloppets egenskap av

ett vederbörande hemman åvilande allmänt onus och skapa säkerhet för att

samma belopp i fråga om uppbörd och redovisning jämställdes med de övriga

onera, som upptoges i jordeboken. Givet vore ju emellertid, att — särskilt

sedan genom förordningen den 20 juli 1855 förklarats, att efter odlingslånets

antecknande i jordeboken kronan för de årliga avbetalnings- och räntebeloppen

agde förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken såsom för annan ränta eller

avgäld av fast egendom — antecknandet i jordeboken av dylika lån vid sidan

av sin egentliga uppgift haft en viss^ betydelse såsom ett sätt att bereda enskilda

rättsägare säker upplysning såväl om tillvaron av ifrågavarande onus

som om dess storlek och varaktighet. Behovet av tillgång till dylik upplysning

låge uteslutande till grund för vissa i senare tid tillkomna bestämmelser,

meddelade genom lagen den 8 november 1912 om ändrad lydelse av förordningen

den 20 juli 1855, genom lagen i samma ämne den 9 oktober 1914, genom

kungörelsen den 8 november 1912 om vad i vissa fall skall iakttagas vid utfärdande

av gravationsbevis samt genom kungörelsen den 25 februari 1921

med vissa bestämmelser att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis rörande

fast egendom med mera. Be anteckningar i inteckningsprotokoll och inteckningsbok

samt i gravationsbevis, som enligt sist berörda bestämmelser

skulle äga rum angående odlingslån, förutsatte, likasom kronans rätt till betalning

ur vederbörande fastighet, att föreskriven anteckning om odlingslånet

skett i jordeboken. Genom särskilda föreskrifter — av innehåll att anmälan

om anteckningen i jordeboken samt om de årliga avbetalnings- och räntebeloppen

ofördröjligen efter anteckningens verkställande skulle ske hos domaren

1 orten, att sådan anmälan skulle varda införd i inteckningsprotokollet å nästa

rättegangsdag under lagtima ting ävensom uti inteckningsboken, samt att förhallande,

som sålunda borde antecknas i inteckningsprotokollet, skulle, så

snart anmälan om förhållandet kommit domaren till handa, iakttagas vid utaraande

av gravationsbevis, ändå att anteckning i inteckningsprotokollet ännu

ej skett — hade sörjts för att uppgifter om odlingslån snarast möjligt skulle

kunna inilyta i de urkunder, i vilka uppgifter om särskilda fastigheters gravationer

i allmänhet plägade sökas. Men för kronans rätt till betalning ur

iastigliet ior odlmgslan vore dess antecknande i inteckningsprotokollet icke

nagot villkor.

Förordningen den G augusti 1894 angående mantalsskrivning stadgade i § 8,

att mantalslängd för stad skulle upptaga gårdarnas och stadsjordarnas num
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr ft. 1 •>

mer och namn efter tomte- och jordeboken. Såsom i fastighetsregisterkommitténs

år 1911 avgivna betänkande (del II s. 129) meddelades, funnes även

tomte- och jordeböcker eller enbart jordeböcker för några städer. Dessa böcker,

vilka förmodligen med fastighetsregistrets uppläggande komme ur bruk,

syntes emellertid avsedda närmast för städernas enskilda behov och motsvarade

på intet sätt jordeboken för landet (''kronans jordebok’). Och för flertalet

städer fördes icke —■ i alla händelser icke numera — någon jordebok. Man

kunde därför utan tvekan påstå, att vid lagstiftningen om sättet för återbetalning

av lån utav allmänna medel för beredande av odlingsföretag medelst

utdikningar eller vattenavledningar lämnats utom räkning, att sådana odlingsföretag

kunde beröra till stad hörande jord. Till stöd för ett sådant påstående

kunde för övrigt även anföras, att i 1845 och 1848 års kungörelser

likasom även i 1855 års förordning enligt dess ursprungliga lydelse såsom beteckning

å fast egendom användes endast det i fråga om stadsjord obrukliga

ordet hemman’ ävensom att bestämmelserna om införande i inteckningsprotokoll

och inteckningsbok samt i gravationsbevis av uppgifter rörande odlingslån

vore avfattade med uteslutande hänsyn till förhållandena å landet. En

lagstiftning till tryggande av kronans rätt till återbetalning av lån för odlingsföretag

inom städernas icke planlagda områden hade måhända tidigare

icke varit erforderlig men torde numera icke kunna undvikas. Under senare

tid hade nämligen förekommit icke så få vattenavledningar, som berört stadsjord,

och med hänsyn till den omfattning, vari jord -— understundom hela

socknar på en gång — överflyttats från land till stad, torde vara att vänta,

att vattenavledningar till beredande av odlingsföretag å stadsjord även hädanefter

skulle komma till stånd.

Efter att hava erinrat att, på sätt kammarkollegium framhållit, olika praxis

tillämpats inom länsstyrelserna beträffande fastställande av återbetalningsskyldighet

för odlingslån, som använts för stadsjord berörande vattenavledningsföretag,

i ty att än fastställelse av återbetalningsskyldighet vägrats, än

återbetalningsskyldighet fastställts i avseende å sådan jord, fortsatte jordabalkskommissionen:
Meddelad

föreskrift om de årliga avbetalnings- och räntebeloppens antecknande

i jordeboken hade i ett fall av sistnämnda beskaffenhet av ortsmyndighet

ansetts kunna lämpas till den för vederbörande stad förda jordebok, men i

andra liknande fall föranlett anteckning i mantalslängd. Beträffande fastighet,

som i senare tid lagts till stad, vore ju en ytterligare utväg tänkbar, nämligen

att — i enlighet med vad för motsvarande fall gällde enligt 13 § i lagen

den 8 november 1912 om avlösning av vissa frälseräntor —- göra anteckningen

i den jordebok, där fastigheten senast blivit införd. Av omförmälda utvägar

vore enligt kommissionens mening icke någon tillfredsställande. Anteckningar

om kronans fordringar och om allmänna onera hade man ej anledning att

eftersöka i en sådan förteckning över fastigheter, som en stads särskilda jordebok

utgjorde, eller i en mantalslängd, och att, sedan i samband med en fastighets

överflyttning från landet till stad förordnande meddelats om fastighetens

uteslutande ur jordeboken för landet, likväl låta denna jordebok utgöra en 1iggare

för anteckningar till och med i fråga om nyinträdda förhållanden rörande

fastigheten vore en anordning med så uppenbar egenskap av nödfallsutväg,

att den så vitt möjligt icke borde anlitas utan fastmera, där den kommit till

tillämpning, sättas ur bruk. Givetvis vore ock angeläget att, därest beträffande

stadsjordar en anteckning motsvarande den, som nu skedde i jordeboken för

landet, finge anses erforderlig, ordningen därför bleve densamma i alla städer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Enligt vad kollegium framhållit, utgjorde emellertid anteckningen i en med

jordeboken jämförlig^ offentlig urkund icke en nödvändig förutsättning för

uppkomsten av förmånsrätt för en fordran av nu ifrågavarande beskaffenhet.

Slutsatsen härav, även den dragen av kollegium, vore, att en särskild ordning

för anteckning av odlingslån i vad anginge fastighet i stad icke behövde stadgas

samt att den nuvarande föreskriften om odlingslåns antecknande i jordeboken

såsom villkor för förmånsrätten för sådant lån kunde upphävas. Det

förslag, vartill kollegium sålunda kommit, erbjöde en till synes enkel lösning

av den föreliggande lagstiftningsuppgiften och möjliggjorde därjämte en likformighet

härutmnan mellan land och stad, som i och för sig finge anses

eftersträvansvärd. Kommissionen, som redan i det föregående uttalat sig om

behovet av en ändrad lagstiftning på området, hade också — frånsett övergångsbestämmelsen,

till vilken kommissionen ville återkomma — icke någon

erinran av större vikt mot vad kollegii förslag innehölle. Men då den nuvarande

lagstiftningen i ämnet förefölle kommissionen otillfredsställande ur en

annan synpunkt än den, från vilken kollegium behandlat frågan, hade kommissionen

trott det föreliggande tillfället att vinna en förbättring på området

uesto hellre böra begagnas, som den åsyftade bristfälligheten, nämligen saknaden

av vederbörlig publicitet för ifrågavarande fordringar, snarast skulle

framträda ännu mera i händelse kollegii förslag, enligt vilket anteckningen i

jordeboken skulle bortfalla, bleve oförändrat antaget.

Av vissa handlingar rörande fördelning av betalningsskyldigheten för odlingslån,

av vilka kommissionen haft tillfälle taga del, hade kommissionen

inhämtat, att första utbetalningen av ett beviljat odlingslån ofta ägde rum

första omkring ett år från lånets beviljande, samt att i regel ännu ett eller ett

par år plägade tilländagå före utbetalningen av sista delen av lånebeloppet,

för vilken utbetalning, så framt ej Kungl. Maj:t med avseende å särskilda

förhållanden annorlunda förordnat, förutsattes att vattenavlednings- och avdikningsarbetet

vore avsynat och godkänt. Efter ytterligare någon — låt

vara mindre avsevärd — tid gjorde statskontoret, med bifogande av uträkning

å de årliga avbetalnings- och räntebeloppen, hes vederbörande länsstyrelse

framställning om lånets fördelning å de fastigheter, vilka skulle ansvara

för dess återbetalning. Proceduren för denna fördelning, i vilken procedur plägade

ingå infordrande av fördelningsförslag från arbetsdirektion eller lantbruksingenjör

jämte föreläggande genom kungörelse i kyrkorna av viss tid

för framställande av anmärkningar mot förslaget, kunde kräva en tid av ett

år eller mera. Beträffande fördelningsutslagets antecknande i jordeboken

syntes förfaras olika i olika län, i det att somligstädes anteckningen i länets

och fögderiets exemplar av jordeboken skedde så snart länsstyrelsens utslag

vunnit laga kraft gent emot jordägarna, medan på andra håll med denna anteckning

syntes få anstå till dess utslaget vunnit laga kraft jämväl gent emot

kronan. Huru snart anteckningen i jordeboken kunde efterföljas av anteckning

i inteckningsprotokollet berodde givetvis närmast av tingsterminerna; att

lånets anmärkande i gravationsbevis kunde förekomma innan det antecknats

uti inteckningsprotokollet vore redan omnämnt.

Utginge man från att förmånsrätten för odlingslånet uppkomme med anteckningen

i jordeboken — eller, enligt kollegii förslag, med återbetalningsskyldighetens

fördelning å de särskilda fastigheterna — kunde man visserligen

vara benägen att göra gällande, att då någon mera avsevärd tid icke kunde

förflyta från förmånsrättens uppkomst till den tidpunkt, då fordringen kunde

anmärkas i gravationsbevis eller då den skulle antecknas i inteckningsprotokoll

och intecknings- eller fastighetsbok, det redan vore åtminstone någorlunda

nöjaktigt sörjt för fordringens publicitet. Men utgångspunkten vore

mindre riktig. Annuiteterna fastställdes till betalning ur de genom odlings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kun yl. Maj:ts proposition nr .5.

IT)

företaget förbättrade fastigheterna oberoende av de förändringar i äganderätten

till desamma, som kunde hava ti mat efter lånets beviljande. (Jfr dikningslagen

79 § samt vattenlagen 7 kap. 60 §). Den förmånsrätt, som enligt

lagens bokstav uppkomme med anteckningen i jordeboken, räknade i själva

verket sin tillvaro från fordringsrättens uppkomst. Väl kunde sägas, att förmånsrätten

vore villkorlig intill dess sagda anteckning skett, men de fall, då

villkoret för att förmånsrätten även formellt sett skulle inträda icke uppfylldes

och sålunda varken fördelning av återbetalningsskyldigheten eller, enligt

hittillsvarande förhållanden, anteckning i jordeboken komme till stånd, kunde

tillsvidare lämnas åsido såsom saknande egentligt intresse för den föreliggande

frågan. Den tid, varunder förmånsrätten funnes till såsom villkorlig, kunde

emellertid, såsom framginge av det föregående, sträcka sig över åtskilliga

år, och att under denna tid varken i inteckningsprotokoll, inteckningsbok och

gravationsbevis eller ens i jordeboken lämnades någon upplysning om den eventuella

gravationen finge anses desto mera betänkligt som denna ofta nog: kunde

vara jämförelsevis betydlig. Förhållandet kunde lätt nog giva anledning till

rättsförlust; den som köpte eu fastighet, vilken vunnit förbättring genom ett

nyss avslutat odlingsföretag, eller lånade ut penningar mot inteckning i eu

sådan fastighet, bedömde givetvis fastighetens värde efter det skick, den erhållit

genom odlingsföretaget, och torde, särskilt då det gällde mottagande även

inteckning, knappast hava anledning att utanför gravationsbeviset efterforska

tillvaron av en eventuellt förmånsberättigad fordran, som i större eller

mindre grad reducerade fastighetens köp- eller belåningsvärde.

Medlet till den anmärkta bristens avhjälpande gåve sig självt: odlingslån

borde kunna antecknas i inteckningsprotokoll, intecknings-(fastighets-)bok och

gravationsbevis redan vid den tid, då utbetalning av lånebelopp första gången

skedde. Att en gravation, som tillsvidare vore endast villkorlig, antecknades

i dessa urkunder vore icke någon nyhet för vår rätt; det kunde erinras om

det härmed jämförliga förhållandet beträffande utmätning av fast egendom

för icke intecknad fordran. Och för åstadkommandet av den ifrågasatta

anteckningen rörande odlingslån syntes några större svårigheter icke

möta. Enligt förordningen den 9 oktober 1914 angående villkoren för lån

från odlingslånefonden gällde, att för varje företag, till vilket lån från odlingslånefonden

söktes, fullständig arbetsplan skulle uppgöras av sakkunnig

person och underställas Kungl. Maj:ts prövning; att arbetsplanen tillika borde

innefatta uppskattning av det jordförbättringsvärde, som beräknades skola

vinnas genom vattenavlednings- och avdikningsarbetet (mom. 1) ; samt att lån

från odlingslånefonden ej beviljades, med mindre lantbruksstyrelsen vitsordade,

att, så vitt styrelsen kunde finna, laga hinder mot företagets utförande ej förefunnes

(mom. 2). Med hänsyn till nu anförda bestämmelser vore det måhända

icke oundgängligen nödvändigt, att frågan om avdikningen och vattenavledningen

redan före odlingslånets beviljande handlagts i den ordning, som

för dylika frågor stadgats i 1879 års lag om dikning och annan avledning av

vatten eller numera funnes föreskriven i vattenlagen; dock torde en sådan

föregående handläggning vara regel, att döma av det förhållandet att i de av

lantbruksingenjör uppgjorda förslag till fördelning på särskilda fastigheter av

.ansvarigheten för odlingslån, av vilka kommissionen haft tillfälle taga del,

såsom grund för fördelningen plägat åberopas laga kraftvunnet —- eller genom

domstols utslag ändrat -—- utlåtande vid syn enligt nyssnämnda lag av

år 1879. Men för den arbetsplan med uppskattning av jordförbättringsvärdet,

som i ärende angående beviljande av odlingslån skulle underställas Kungl.

Maj:ts prövning, fordrades givetvis en så noggrann undersökning av de områden,

som berördes av företaget, att en föreskrift om skyldighet för lå-nesökandena

att förebringa utredning, till vilka fastigheter dessa områden hörde,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

knappast skulle kunna medföra någon ökning av vad sökandena redan nu

hade att fullgöra; härvid kunde även erinras, att en dylik utredning i alla

händelser, därest företaget komme till stånd, måste förebringas för återbetalningsskyldighetens

fördelning ävensom att redan enligt nuvarande bestämmelser

(mom. 7 i kungörelsen den 9 oktober 1914) ansökningshandlingarna måste

innehålla uppgift å de fastigheter, å vilkas ägor arbetsföretaget komme att

med understöd av lånet utföras. För anslutningen till fastighetsböckerna vore

emellertid önskvärt, att i den eventuella uppgiften å de fastigheter, som berördes

av odlingsföretaget, jämväl angåves dessa fastigheters registerbeteckningar

och ägare. Då^ en fördelning av betalningsansvaret icke lämpligen

kunde äga rum på en så tidig tidpunkt, borde den ifrågasatta anteckningen i

inteckningsprotokoll, intecknings-(fastighets-)bok och gravationsbevis allenast

innehålla dagen för beslut om odlingslånet och lånets sammanlagda belopp

samt, vad anginge inteckningsprotokoll. de fastigheter, vilka enligt planen

för odlingsföretaget därigenom skulle vinna förbättring, ävensom, beträffande

intecknings-(fastighets-)bok och gravationsbevis, anmärkning, att odlingsföretaget

berörde jämväl andra fastigheter än den, som den förevarande anteckningen

avsåge. Ordningen för anteckningens åstadkommande syntes lämpligen

kunna bliva densamma som gällde ifråga om den nuvarande anteckningen,

vilken givetvis borde bibehållas.

Under vissa i mom. 11 av förut anförda kungörelse den 9 oktober 1914 angivna

förutsättningar kunde ifrågakomma återfordrande av vad som utbetalts

av ett odlingslån, som icke blivit fördelat på särskilda fastigheter och antecknat

i jordeboken, och på grund av den lydelse, sagda moment erhållit genom

kungörelsen den 9 juni 1922 (nr 289), kunde jämväl inträffa, att beviljat lån

minskades till beloppet eller indroges. Likasom i de jämförelsevis talrikt

förekommande fall, då exekutiv åtgärd, som antecknats på sätt i 38 § inteckningsförordningen

sägs, upphävdes eller finge förfalla, anteckning härom pa

anmälan infördes i inteckningsprotokoll och inteckningsbok, borde en anteckning

om minskning eller indragning av odlingslån eller om återfordrande av

odlingslån eller utbetald del därav äga rum, då beslut om minskningen, indragningen

eller återfordrandet meddelats; anteckningen härom syntes, likaväl

som den föregående anteckningen om lånets beviljande, böra ske på myndighets

initiativ. En anteckning, som utvisade, att den eventuella förmånsrätten

upphört, kunde tänkas bliva erforderlig även i annat fall, nämligen om från

den fastställda arbetsplanen skedde avvikelse, varigenom fastighet uteslutits

från delaktighet i företaget, Föranledde däremot avvikelsen, att i företaget

indroges fastighet, som enligt den tidigare arbetsplanen icke skulle hava berörts

av företaget, måste en anteckning ske, som visade, att den eventuella förmånsrätten

utsträckts till denna fastighet. Jämväl för sistnämnda två fall

syntes anteckningen böra ske på myndighets anmälan. Uteslutet vore emellertid

icke, att i fall. då en officiell anteckning borde ske om förhållande, som

föranledde den eventuella förmånsrättens upphörande, enskild rättsägare kunde

göra framställning om att få förhållandet antecknat, och syntes rätt därtill

böra stå honom öppen. Vad sist sagts gällde även i avseende å den anteckning

om slutbetalning av odlingslån. som föreskreves i lagen den 9 oktober

1914. Hade jordägare enligt bestämmelse i dikningslagen av 1879 vunnit

befrielse från delaktighet i företaget, vore det påtagligen hans egen sak att

därom göra anmälan.

Beträffande frågan, huruvida för närvarande anteckningen i jordeboken och

den därav följande anteckningen i inteckningsprotokoll och inteckningsbok om

odlingslånets fördelning borde anstå, till dess fördelningsbeslutet vunnit laga

kraft eller icke. hade kommissionen haft att omnämna en skiljaktig praxis

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

17

hos olika länsstyrelser, och kollegii förslag gjorde det icke klart, huru enligt

kollegii uppfattning härutinnan borde förfaras i fråga om anteckningen i inteckningsprotokollet

samt intecknings- eller fastighetsboken. Om tilläventyrs

med gällande bestämmelser eller de av kollegium föreslagna funnits någon

anledning att föranstalta om sådan anteckning oberoende av fördelningsbeslutets

laga kraftvinnande, bortfölle denna anledning, i händelse odlingslånen

antecknades till upplysning redan innan de fördelades, och tedde sig för kommissionen

mest lämpligt, att med fördelningens antecknande finge anstå, tills

beslutet om fördelningen vunnit laga kraft, så att man undginge att nödgas

göra ny anteckning efter eventuell ändring av fördclningsbeslutet.

Vad anginge förhållandet till äldre lag förutsatte kollegii förslag, att kungörelserna

den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 skulle bestå oförändrade

vid sidan av den nya lagen, vilken däremot skulle upphäva 1855 års förordning.

Enligt kommissionens uppfattning vore det lämpligare att upphäva

jämväl de två kungörelserna — jämte kungörelsen den 9 oktober 1914 angående

tillägg till gällande bestämmelser i fråga om fördelning av odlmgslån.

Efter den föreslagna nya ordningen finge ju anteckningen i jordeboken

icke någon betydelse för uppkomsten av förmånsrätt för odlingslån, och de

bestämmelser, som kunde erfordras om uppbörd och redovisning av kronans

fordringar för odlingslån, syntes kunna meddelas i en rent administrativ författning.

Utom de bestämmelser i sistnämnda avseende, som eventuellt. erfordrades,

syntes den ifrågasatta lagstiftningen i ämnet föranleda smärre

jämkningar i en del administrativa författningar, sasom kungörelsen den 14

september 1875 (nr 70) huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas

och föras och förenämnda kungörelse den 25 februari 1921 ävensom någon

omarbetning av 1914 års ovan anförda kungörelse angående villkoren för lån

från odlingslånefonden. _ _ .

Enligt kollegii förslag skulle den nya lagen tillämpas jämväl i fråga om lan,

som blivit fördelat före lagens ikraftträdande och ej före samma dag blivit

till fullo betalt. Förmånsrätten för redan fördelade odlingslån, vilken ^enligt

nuvarande lagstiftning berodde av anteckningen i jordeboken, skulle sålunda

komma att räknas som effektiv från den tidigare dag. då fördelningsbeslutet

meddelats. Ehuru kommissionen vore av den uppfattningen, att. förmånsrätten

—- låt vara blott såsom villkorlig -— funnits till jämväl före sistnämnda

dag, kunde kommissionen icke ansluta sig till förslaget i denna del. Sedan

förmånsrätten blivit effektiv, skulle kronans rätt i förekommande fall bevakas

på ett annat sätt än förut och bleve även kronans rätt i konkurrens med

andra rättsägare en annan. En bestämmelse sådan som den nu ifrågavarande

kunde ju icke få någon tillbakaverkande kraft i det förra hänseendet men

kunde väl tänkas vålla oreda i det senare. Enligt kommissionens mening borde

man, på sätt eljest plägade ske, låta rättsförhållanden, som uppkommit

före den nya lagens ikraftträdande, bedömas efter äldre lag, varmed ju icke

stode i strid, att den nya lagen tillämpades i avseende å sådana äldre förhållanden,

som vid dess ikraftträdande icke vunnit slutlig reglering enligt tidigare

lag. Härvid kunde även lämpligen tagas behörig hänsyn till den i viss

man bättre förmånsrätt för odlingslån, som kronan ägde, där dess fordran tillkommit

före utgången av december månad 1907. (Jfr övergångsbestämmelsen

till lagen den 14 juni 1907 om ändrad lydelse av 17 kap. 5 och 6 §§.handelshalken;

nr 36.) Det kunde vidare ifrågasättas, om icke i kollegii förslag

bort upptagas bestämmelser i syfte att få anteckning införd i inteckningsprot

okoll, intecknings- (fastighets-)bok och gravationsbevis om odlingslån,

som före den nya lagens ikraftträdande väl fördelats men icke antecknats

i jordeboken. Att behovet av dylika bestämmelser ökades med kommissionens

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 5 haft. (Nr 5.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

förslag: vore uppenbart. Till sist ville kommissionen framhålla önskvärdheten

därav, att bestämmelserna i avseende å odlingslåns antecknande i inteckningsprotokollet

samt i intecknings-(fastighets-)boken finge gälla även beträffande

odlingslån, beviljade för förbättring av fastigheter, som enligt nuvarande

stadganden icke upptoges i fastighetsbok.

Beträffande kollegii framställning, såvitt den avsåge ändrade bestämmelser

rörande avlösning av vissa frälseräntor anförde kommissionen:

Likasom den förmånsrätt, som medgivits för odlingslån, hämtade sitt berättigande

i den värdestegring, vederbörande fastighet antoges vinna genom

odlingsföretaget,. kunde i avseende å den motsvarande förmånsrätten för förskott

till avlösning av frälseränta anföras, att den fastighet, varå frälseräntan

vilat, genom avlösningen vunne en mot frälseräntan svarande stegring i

värde. Att göra förmånsrätten oberoende av anteckning i jordebok eller därmed

jämförlig urkund och i stället göra dess inträdande beroende allenast av

myndighets beslut kunde därför sägas vara icke mindre befogat beträffande

dylika förskott än i fråga om odlingslån. Kommissionen, som vidkommande

såväl olämpligheten av den nuvarande ordningen för anteckning rörande förskottsfordran

som behovet av ökad publicitet för sådana fordringar kunde

åberopa va.d kommissionen i motsvarande hänseenden anfört i yttrandet över

förslaget till ändrad lagstiftning i avseende å odlingslån, ansåge sig i övrigt

desto hellre kunna ansluta sig till grundtanken i kollegii nu föreliggande förslag,

som den av kommissionen i nämnda yttrande påyrkade tidigare anteckningen

i inteckningsprotokoll med flera handlingar redan kunde sägas vara

lagfäst i fråga om förskottsfordringarna. Den, som genom inteckningsprotokoll,

inteckningsbok eller gravationsbevis finge kännedom om en ansökan om

avlösning av frälseränta, torde nämligen hava att räkna med, att frälseräntan

komine att såsom gravation temporärt ersättas med fordran för förskott till

räntans avlösning.

Beträffande enskildheterna kunde däremot kommissionen icke i allo biträda

kollegii förslag. Då med föreskriften i 13 § av lagen den 8 november 1912

om avlösning av vissa frälseräntor att anteckning om förskott skulle göras i

den jordebok, där fastigheten senast blivit införd, åsyftades att möjliggöra

den ifrågavarande anteckningen i jordebok även för det fall, att vederbörande

fastighet icke längre hörde till landet, vore det anmärkningsvärt, att icke även

4, 14 och 18 §§ avfattats med hänsyn till, att anteckning om avlösningsansökan

eller förskottsfordran kunde ifrågakomma beträffande fastighet i stad.

Denna brist, som genom kollegii förslag skulle avhjälpas i fråga om 14 §, syntes

böra avhjälpas även vad anginge 4 och 18 §§.

Enligt 13 § i dess av kollegium föreslagna lydelse -— likasom för övrigt

enligt lagens nuvarande bestämmelser i 13 och 14 §§ — inträdde förmånsrätten

för annuiteterna, när det i paragrafen omnämnda utslag vunnit laga

kraft. Kommissionen funne det vara mera överensstämmande med vad som

eljest gällde (jfr utsökningslagen 151 §), att kronans rätt till betalning med

förmånsrätt i förekommande fall kunde bevakas redan innan utslaget tagit

åt sig laga kraft, men att giltigheten av förmånsrättsanspråket finge bero

därav, att utslaget vunne laga kraft. Att ett annat förhållande hittills gällt

beträffande förskottsfordringarna syntes irteslutande bero därav, att förmånsrätten

inträtt med anteckningen i jordeboken, vilken anteckning ej lämpligen

kunnat ske innan utslaget ägde laga kraft.

Den fördelning av ersättning för frälseränta, varom stadgades i 15 §, syntes

böra verkställas av Konungens befallningshavande, även om räntan utgått

från fastighet i stad. Till förebyggande av tvekan syntes det önskvärt,

att en bestämmelse härom upptoges i lagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr ,r>. IS*

Jämväl beträffande några andra i kollegii förslag icke berörda frågor borde

enligt kommissionens mening lämpligen i detta sammanhang meddelas bestämmelser,

nämligen om skyldighet för Konungens befallningshavande att

göra anmälan hos domaren eller rätten för anteckning i lagfarts- och inteckningsprotokollen

samt i fastighetsböckerna för det fall, att ansökning om avlösning

av frälseränta avslagits, samt om befogenhet för enskild rättsägare

att få dylik anteckning verkställd, där han visade, att ansökning om avlösning

avslagits eller att förskott för avlösning slutbetalts. De sålunda ifrågasatta

bestämmelserna skulle föranleda jämkningar i 1875 års kungörelse, huru

Jagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras.

Vad anginge de nya lagbestämmelsernas förhållande till äldre lag ansåge

kommissionen samma grundsatser böra gälla som i detta avseende ifrågasatts

beträffande lagstiftningen om odlingslån. För ernående av överensstämmelse

härutinnan i erforderliga delar påkallades till nu förevarande lag eu

annan promulgationsbestämmelse än den av kollegium föreslagna.

Kommissionen överlämnade därjämte av densamma utarbetade förslag till

dels lag med vissa bestämmelser i avseende å kronans rätt vid återbetalning

av odlingslån, dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912

(nr 277) om avlösning av vissa frälseräntor.

Av kammarkollegii framställning och de däröver avgivna yttrandena synes

mig klart framgå, att nuvarande bestämmelser i omförmälda avseenden äro

i behov av ändring, och har jag funnit, att de av jordabalkskommissionen

framlagda förslagen innebära en tillfredsställande lösning av dessa frågor.

Efter det jordabalkskommissionens förslag avgivits, har Kungl. Maj:t —

sedan riksdagen i skrivelse den 1 juni 1926 (nr 261) med bifall till Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning godkänt ändrade grunder för understödjande

medelst lån från odlingslånefonden och i samband därmed ändrat fondens

benämning till statens avdikningslånefond — den 11 juni 1926 utfärdat

kungörelse angående villkoren för lån från denna fond, och därvid från och

med den 1 juli 1926, då sagda kungörelse skulle träda i kraft, upphävt den

i förenämnda myndigheters utlåtanden omförmälda kungörelsen den 9 oktober

1914 (nr 278) angående villkoren för lån från odlingslånefonden med däri

genom kungörelse den 9 juni 1922 (nr 289) gjord ändring.

Jordabalkskommissionen har framhållit, att enligt de vid tiden för avgivandet

av dess yttrande gällande bestämmelser och tillämpad praxis några större

svårigheter icke kunde möta mot antecknandet av odlingslån i intecknings(fastighets-)

bok redan vid den tid, då utbetalning av lånebelopp första gången

skedde. Enligt kungörelsen den 11 juni 1926 skall ansökning om erhållande

av lån obligatoriskt vara åtföljd av ett vid syneförrättning enligt bestämmelserna

i 10 kap. vattenlagen upprättat förslag till utförande av företag, vartill

lånet sökes (mom. 2). Då enligt stadganden i nämnda kapitel och lag vid

syneförrättning av ifrågavarande slag skall avgivas utlåtande, innehållande

särskild längd, i vilken skall upptagas bl. a. dels den å varje strömfall eller

fastighet belöpande anparten i kostnaden för företaget med noggrant angivande

av strömfall eller annan egendom som med delaktighet avses, dels för

varje delägare beskaffenheten av den båtnad, som lagts till grund för delaktig
-

Departe
mentsciefeB.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

heten, samt det uppskattade värdet av sagda båtnad, dels ock beträffande

mark, som genom företaget vinner torrläggning, uppgift för varje fastighet å

markens värde före och efter företaget, torde genom förenämnda stadgande i

1926 års kungörelse varje svårighet för ett antecknande i intecknings- (fastighets-)

bok av lånet å samtliga av företaget berörda fastigheter hava avlägsnats.

De övriga bestämmelser i nyssnämnda kungörelser den 9 oktober 1914 och

den 9 juni 1922, varom i kammarkollegiets framställning och de däröver avgivna

yttrandena förmälts, återfinnas i kungörelsen den 11 juni 1926.

För det fall att odlingslån beviljats för torrläggningsföretag, som berör

ecklesiastikt boställe, varå prästgård utlagts enligt ecklesiastik boställsordning

den 9 december 1910, lärer fördelningsbeslutet komma att särskilt angiva belopp,

som skall åvila prästgården, och särskilt belopp, varför lönebostället skall

ansvara. I detta hänseende tillåter jag mig erinra därom, att under förarbetena

till lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet, beträffande

frågan om vem skiftesvitsord bör tillkomma för sådant boställe, skifteslagstiftningskommissionen

i sitt den 26 oktober 1918 avgivna betänkande förklarat

sig dela den av lantmäteristyrelsen i utlåtande den 11 augusti 1913

över det den 28 juli 1911 avgivna kommittéförslaget till lag om skifte av jord

m. m. uttalade uppfattningen, att prästgård vore att likställa med avsöndrad

lägenhet. Några särskilda lagstadganden i denna detaljfråga hava icke ansetts

behövliga.

I enlighet med det anförda hava allenast sådana smärre ändringar företagits

i det av jordabalkskommissionen framlagda förslaget om odlingslån, vilka

synts betingas av den ändrade benämningen å den fond, från vilken sagda lån

beviljas, varjämte till fullständigande av den i 2 § av förslaget förekommande

uppräkningen av olika slag av fastigheter, som kunna bliva ålagda att

ansvara för återbetalningsskyldighet av odlingslån, därstädes jämväl omnämnts

tomter.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag med vissa bestämmelser

i avseende å kronans rätt vid återbetalning av lån från statens avdiknings>- lånefond (odlingslån) samt lag om ändring i vissa delar av lagen den 8 november

1912 (nr 277) om avlösning av vissa frälseräntor av den lydelse, bilagor B

och C till detta protokoll utvisa, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över

förslagen måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5-

•21

Bilaga A.

Förslag till

Lag angående statsverkets rätt vid återbetalning av lån utav allmänna medel

för beredande av odlingsföretag medelst utdikningar eller vattenav tappningar:

Med upphävande av förordningen den 20 juli 1855 angående kronans rätt

vid återbetalning av lån, som blivit i jordebok antecknade, enligt dess lydelse

genom lagen den 9 oktober 1914, förordnas som följer:

Sedan beslut likmätigt kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november

1848 meddelats, varigenom lån utav allmänna medel för beredande av odlingsföretag

medelst utdikningar eller vattenavtappningar blivit fördelat och annuiteten

bestämd för betalningsskyldig fastighet, äger statsverket för sådan

annuitet lika rätt i den fastighet, vilken lånet blivit påfört, som för annan

avgäld eller ränta av fast egendom efter ty i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

Det åligger länsstyrelsen att, om sådant beslut, så ock, när lånet blivit

till fullo betalt, därom ofördröjligen göra anmälan bos rätten eller domaren i

orten; och varde med anmälan som nu sagts så förfaret, som om bevis angående

verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den — -—- — -— -— och skall tillämpas jämväl i

fråga om lån, som blivit fördelat före denna dag och ej före samma dag blivit

till fullo betalt.

Förslag till

Lag angående ändrad lydelse av 13 och 14 §§ i lagen den 8 november 1912

om avlösning av vissa frälseräntor: ''

Härmed förordnas, att 13 och 14 §§ i lagen den 8 november 1912 om avlösning

av vissa frälseräntor skola erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, åtnjute statsverket

för de årliga avbetalnings- och räntebeloppen lika rätt i den fastighet, från

vilken frälseräntan utgått, som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap.

6 § handelsbalken sägs.

14 §.

Konungens befallningshavande skall låta införa meddelande om utslaget i

länskungörelserna och insände ofördröjligen till rätten eller domaren i orten

anmälan ej mindre om frälseräntans upphörande än även om förskottet samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

de årliga avbetalnings- och räntebeloppen; och varde anteckning om räntans

upphörande gjord i lagfarts- och inteckningsprotokollen samt anteckning om

förskottet och vad därtill hör införd i inteckningsprotokollet å landet å nästa

rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

När förskjutet belopp blivit till fullo betalt, skall ock anmälan härom göras

och i inteckningsprotokollet införas enligt vad nyss sagts.

Denna lag träder i kraft den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposit ion nr 5-

23

Bilaga B.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser i avseende å kronans rätt vid återbetalning av

lån från statens avdikningslänefond (odlingslån).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då statskontoret utbetalar odlingslån, eller, där hela lånebeloppet ej utbetalas

på en gång, då första utbetalningen därav äger rum, skall statskontoret

ofördröjligen genom Konungens befallningshavande till domaren å landet och

rätten i stad överlämna uppgift å lånets belopp samt å den eller de fastigheter,

som enligt den för torrläggningsföretaget fastställda arbetsplan skola vinna

förbättring genom företaget.

Medgives sådan avvikelse från fastställd arbetsplan, att fastighet, som icke

upptagits i sagda uppgift, vinner delaktighet i företaget eller att fastighet,

som upptagits i uppgiften, uteslutes från delaktigheten, eller meddelas föreskrift

om minskning av odlingslånet eller om indragande därav, skall Konungens

befallningshavande, efter erhållen del av beslutet, ofördröjligen lämna

domaren eller rätten uppgift därom. Vad sålunda stadgats skall ock gälla, där

befallningshavanden vid prövning av fråga om fördelning av odlingslån finner,

att i ovan nämnt hänseende avvikelse från arbetsplanen ägt rum. Återfordras

odlingslån eller utbetald del därav innan beslut, som i 2 § avses, blivit

meddelat, skall uppgift därom lämnas domaren eller rätten i den ordning nyss

sagts.

2 §.

När företag, varom i 1 § första stycket sägs, blivit fullbordat och från det

allmännas sida godkänt, har Konungens befallningshavande att, efter framställning

från statskontoret, meddela beslut om ordningen för odlingslånets

återbetalning samt, där flera fastigheter — vare sig hemman, hemmansdelar,

i jordeboken för landet upptagna för sig bestående lägenheter eller för alltid

avsöndrade lägenheter eller tomter eller stadsägor — skola ansvara för återbetalning

av lånet, om dess fördelning å dessa fastigheter.

För de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som sålunda bestämts, äger kronan

lika rätt i fastighet, vilken lånet blivit påfört, som för annan avgäld eller

ränta av fast egendom, efter ty i 17 kap. 6 § handelsbalken sägs.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

3 §•

Då beslut, som i 2 § avses, vunnit laga kraft, åligger Konungens befallningsbavande

att om de årliga avbetalnings- och räntebeloppen samt, då lånet

blivit till fullo betalt, därom ofördröjligen lämna domaren eller rätten uppgift.

4 §.

Uppgift, som lämnats jämlikt 1 eller 3 §, skall införas i inteckningsprotokollet

å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa

rättegångsdag för inteckningsärenden ävensom anmärkas i intecknings- eller

f astighetsboken.

5 §•

Visar vid rätten ägare av fastighet, beträffande vilken förut till domaren eller

rätten inkommit uppgift om beviljat odlingslån eller om fastighetens ansvarighet

för återbetalning av dylikt lån, att han vunnit befrielse från delaktighet

i företaget i därför tidigare stadgad ordning eller att fastigheten eljest uteslutits

från sadan delaktighet eller att odlingslånet minskats eller indragits

eller att odlingslånet eller utbetald del därav återfordrats eller att han till fullo

betalt pa fastigheten belöpande andel i odlingslånet, varde anteckning därom

gjord såsom i 4 § sägs.

0 §.

Avsöndrad lägenhet eller stadsäga, å vilken, enligt vad ovan sägs, lägges

betalningsskyldighet för odlingslån, skall, där sådant tillförene ej ägt rum,

införas i fastighetsregistret.

7 §•

1 mom. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1929, då kungörelsen den 13

juni 1845 (nr 20 s. 1) angående sättet för återbetalningen av lån utav allmänna

medel till korporationer eller menigheter för beredande av odlingsföretag medelst

utdikningar eller vattenavtappningar ävensom kungörelsen den 3 november

1848 (nr 49 s. 2) angående sättet för återbetalningen av lån utav allmänna

medel för beredande av odlingsföretag samt förordningen den 20 juli 1855

(nr 82 s. 2) angående kronans rätt vid återbetalning av lån, som blivit i jordebok

antecknade, jämte de särskilda stadganden, som innefatta ändring i eller

tillägg till någon av dessa författningar, skola upphöra att gälla, där ej nedan

annorlunda sägs.

2 mom. Genom denna lag sker ej ändring i vad hittills varit stadgat i avseende

å förmånsrätt för fordran, som uppkommit före lagens ikraftträdande.

Har vid sagda tid kronan fordran för odlingslån, som ej blivit antecknat i

jordeboken för landet, skall dock förmånsrätten för samma fordran räknas från

den dag, då beslut, som i 2 § sägs, varder meddelat, eller, om beslutet meddelats

före lagens ikraftträdande, från dagen därför.

3 mom. Vad i äldre lag i avseende å återbetalning av odlingslån stadgats

angående anmälan hos domaren om dels årliga avbetalnings- och räntebelopp

dels full betalning av lånet så ock angående förfarandet, när dylik anmälan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

25

inkommit, skall, så vitt angår odlingslån, som antecknats i jordeboken för landet

före den dag, då denna lag träder i kraft, vinna tillämpning ända att anledning

till åtgärd, varom i varje särskilt fall är fråga, förekommer först efter

nämnda dag.

4 mom. Vad denna lag i 1—4 §§ samt G § innehåller i avseende å ärenden

rörande odlingslån skall, där det är tillämpligt, gälla även i fråga om fordran

för odlingslån, som avses i 2 mom. andra punkten. Uppgift i avseende å sådant

lån skall förty meddelas domaren eller rätten omedelbart efter denna lags

ikraftträdande, så vitt angår omständigheter, varom uppgiftsskyldighet föreligger

enligt 1 § första stycket, samt i övrigt i den mån inträtt förhållande

därtill föranleder. Hade, när denna lag trädde i kraft, beslut, som i 2 § avses,

meddelats och vunnit laga kraft, skall uppgift enligt 1 § dock ej lämnas. Ej

heller skall, där uppgift jämlikt 3 § inkommer till domaren eller rätten, innan

ärende angående uppgift jämlikt 1 § slutligen handlagts, vidare åtgärd i anledning

av den tidigare uppgiften äga rum.

5 mom. Vad denna lag innehåller rörande anteckning i inteckningsprotokollet

samt i intecknings- eller fastighetsboken om odlingslån skall jämväl

gälla beträffande odlingslån, för vilket vid tiden för lagens ikraftträdande

betalningsskyldighet åvilar dittills icke i fastighetsboken upptagen fastighet;

och skall i avseende å sådant odlingslån den i 3 § stadgade uppgiftsskjddighet

inträda med denna lags ikraftträdande.

G mom. Bestämmelserna i 5 § skola i tillämpliga delar gälla även beträffande

odlingslån, i avseende varå enligt äldre lag skett anmälan hos domaren

för införande i inteckningsprotokollet och inteckningsboken.

7 mom. Stadgandet i 6 § skall ej vinna tillämpning, förrän fastighetsregister

upplagts för vederbörande socken eller samhälle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

2fi

Bilaga C.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 (nr 277) om

avlösning av vissa frälseräntor.

Härigenom förordnas, att 4, 13—15 och 18 §§ i lagen den 8 november 1912

om avlösning av vissa frälseräntor skola, 14 och 15 §§ i nedan angivna delar,

erhålla följande ändrade lydelse:

4 §.

Da ansökning om avlösning av frälseränta inkommit, göre Konungens befallningshavande

anmälan därom hos domaren eller rätten i orten. Avslås därefter

ansökningen, skall, när beslutet äger laga kraft, Konungens befallmngshavande

eller, där beslutet meddelats av högre myndighet, vederbörande föredragande

göra anmälan om beslutet hos domaren eller rätten. Anteckning om ansökning

eller beslut, som nu sagts, varde införd i lagfarts- och inteckningsprotokollen å

landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag

för lagfarts- och inteclrningsärenden.

Konungens befallningshavande inhämte från kammarkollegiet de upplysningar,

som ma vara för kollegiet tillgängliga och äga betydelse för prövning

av ansökningen.

13 §.

För de årliga avbetalnings- och räntebelopp, som jämlikt 11 § bestämts, åtnjute

statsverket lika rätt i den fastighet, från vilken frälseräntan utgått,

som för avgäld av fast egendom, varom i 17 kap. G § handelsbalken sägs.

14 §.

Sedan utslag, som i 11 § omförmäles, vunnit laga kraft, låte Konungens befallningshavande

införa underrättelse om utslaget i länskungörelserna; insände

ock till domaren eller rätten i orten anmälan ej mindre om frälseräntans upphörande

än även om förskottet samt de arliga avbetalnings- och räntebeloppen;

och varde å landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting samt i stad å

nästa rättegångsdag för lagfarts- och inteckningsärenden anteckning om räntans

upphörande gjord i lagfarts- och inteckningsprotokollen samt anteckning

om förskottet och vad därtill hör införd i inteckningsprotokollet.

När----sagts.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

27

15 §.

Konungens befallningshavande utbelale vid början av det kalenderår, från

och med vilket frälseriintan enligt laga kraftågande utslag upphör att utgå,

ersättningen till frälseräntans ägare. Besväras räntan av sökt eller beviljad inteckning

eller kan den jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken häfta för ogulden köpeskilling,

skall dock vad om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld

fast egendom är stadgat äga motsvarande tillämpning, med iakttagande att

fördelningen verkställes av Konungens befallningshavande, ända att den fastighet,

av vilken räntan utgått, hör till stad. Kallelse till sammanträde för

ersättningens fördelning skall genom Konungens befallningshavandes försorg

med posten sändas till kända innehavare av fordringar, för vilka räntan svarar,

samt, om innehavare av dylik fordran är okänd, införas i allmänna tidningarna

och tidning inom orten minst fjorton dagar före sammanträdet.

Innehades----förfaras.

Uppstår----berättigad till ersättningen.

18 §.

Visar vid rätten vederbörande rättsägare, att ansökning om avlösning av

frälseränta avslagits genom beslut, som äger laga kraft, eller att förskott,^varom

ovan är sagt, blivit till fullo betalt, varde anteckning därom gjord såsom

i 4 § stadgas.

Där enligt denna lag anteckning skall göras i lagfarts- eller mteckningsprotokollet,

varde anteckningen jämväl införd i lagfarts-, intecknings- eller

fastighetsboken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929 men skall ej verka ändring

i vad hittills varit stadgat i avseende å förmånsrätt för fordran, som uppkommit

före sagda dag. Har statsverket då fordran för förskott, som ej blivit

antecknat i jordeboken jämlikt 13 § enligt dess hittillsvarande lydelse, skall

dock förmånsrätten för samma fordran räknas från den dag, då utslag, som i

11 § omförmäles, varder meddelat, eller, om utslaget meddelats före denna

lags ikraftträdande, från dagen därför.

Bestämmelserna i 18 § första stycket skola gälla även beträffande förhållanden,

som inträtt innan denna lag trädde i kraft.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr

ö.

L tdt ag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd d-en 26 november

1928.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Knligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 26 oktober

1928, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättade förslag till

,a9 med vissa bestämmelser i avseende å kronans rätt vid återbetalning av lån

fiun statens avdikningslanefond (odlingslan) samt lag om ändring i vissa delar

av lagen den 8 november 1912 (nr 277) om avlösning av vissa frälseräntor.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av hovrättsassessorn Helge Sjögren.

Lagrådet avgav följande utlåtande:

Förslaget till lag med vissa bestämmelser i avseende å kronans rätt vid

återbetalning av lån från statens avdikningslånefond (odlingslån).

Av skäl, för vilka redogöres i remissprotokollet, har det ansetts önskvärt, att

uppkomsten av den förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken, som tillkommer

lån från odlingslånefonden eller, såsom den numera benämnes, statens avdikningslånefond,

icke, på sätt för närvarande är fallet, knytes till lånets antecknande

i jordebok. I stället föreslås, att förmånsrätten skall uppkomma i

och med det beslut, som länsstyrelsen har att meddela angående lånets fördelning

å de fastigheter, för vilka det beviljats.

Lämpligheten av en dylik anordning kan sättas i fråga. Det är i allmänhet

önskligt, att en förmånsrätt till sin uppkomst bindes vid någon publicitetsåtgärd,

såsom en sadan, om än av mycket ofullkomligt slag, har väl också anteckningen

i jordebok varit att anse. I stället skulle nu, såsom nämnt, meddelandet

av ett länsstyrelsens beslut bliva det faktum, varvid förmånsrätten knytes.

Om lagrådet dock finner sig kunna godtaga förslagets ståndpunkt i denna

del, beror det därpa, att de fordringar, som äro att hänföra till ifrågavarande

rum i förmånsrättsordningen, icke sins emellan äga företräde efter tiden för de

särskilda förmånsrätternas uppkomst, ävensom att enligt förslaget, redan innan

förmånsrätterna kunna uppkomma, i inteckningsboken skall beträffande varje

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 5.

29

.fastighet, för vars förbättring lån beviljats, finnas en anteckning, som visserligen

icke utmärker storleken av fastighetens blivande belastning men dock

gör det möjligt för den, som har intresse av att få kunskap om dess gravationer,

att genom gravationsbevis erhålla en upplysning, som han lätteligen kan fullständiga

genom att taga del av handlingarna i avdikningsärendet.

De bestämmelser av allmän lags natur, som påkallas av den föreslagna anordningen,

torde inskränka sig till ett stadgande om förutsättningarna för förmånsrättens

uppkomst samt föreskrifter dels, för åstadkommande av erforderlig

publicitet beträffande förmånsrätten, om meddelande till domstolarna av officiella

uppgifter angående lånet och dessa uppgifters antecknande i inskrivningsprotokoll

och inskrivningsböcker, dels ock om rätt för ägare av fastigheter, för

vilka lån beviljats, att i vissa fall få av dem styrkta uppgifter rörande lånet

antecknade i protokoll och böcker. Den nu angivna begränsningen har emellertid

icke i allo iakttagits vid det föreliggande förslagets utarbetande. I detta

hänseende synes följaktligen förslaget böra revideras. Sålunda bör 2 § första

stycket omformuleras så, att direkt föreskrift ej gives om länsstyrelsernas åliggande

att meddela där omförmält beslut, och bör stadgandet i 6 § om vissa

fastigheters införande i fastighetsregister utgå, varjämte å andra ställen jämkningar

i lagens avfattning vore lämpliga. Denna omläggning medför givetvis,

att i vederbörande administrativa författningar böra införas bestämmelser i

ämnen, som lagen lämnat oreglerade.

En annan anmärkning, som hänför sig till flera av lagens paragrafer, gäller

den förkortade benämning — odlingslån —- som i förslaget använts för lån

från ifrågavarande fond. Då namnet å denna fond år 1926 ändrades från odlingslånefonden

till statens avdikningslånefond, skedde det i samband med att

viss förändring vidtogs beträffande de ändamal, för vilka lån från fonden

kunde beviljas. Det lärer vid sådant förhållande vara mindre lämpligt att nu,

om också endast med avseende å en förkortad benämning å lån från fonden,

återgå till det gamla namnet. Där i förslaget (1—6 §§) ordet odlingslån kommit

till användning torde det därför böra utbytas mot avdikningslån.

1 §•

Från totalbeloppet av ett beviljat avdikningslån kan man i allmänhet ej ens

tillnärmelsevis sluta till vilken belastning de särskilda i lånet delaktiga fastigheterna

komma att erhålla genom lånet. Med hänsyn härtill synes lånesummans

belopp icke behöva angivas i uppgift enligt första stycket av förevarande paragraf.

Ändras förslaget härutinnan, bör ej heller i andra stycket stadgas uppgiftsskyldighet

beträffande en sedermera meddelad föreskrift, att lånet skall

minskas.

I uppgiften jämlikt första stycket angående beviljat lån skulle angivas den

eller de fastigheter, som enligt arbetsplanen skola vinna förbättring genom företaget.

Då det kan inträffa, att lån icke sökes för alla av företaget berörda

fastigheter, torde uppgiften kunna begränsas till att avse de fastigheter, för

vilka lånet beviljats.

Med hänsyn därtill, att enligt 1926 års kungörelse om avdikmngslanen för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

beviljande av lån förutsattes, att arbetsplan för företaget blivit upprättad vid

syneförrättning enligt 10 kap. vattenlagen, kan i fråga om företag, varå nämnda

kungörelse är tillämplig, ej förekomma, att fastighet, som icke upptagits i den

om lånet först lämnade uppgiften, i följd av avvikelse från arbetsplanen vinner

delaktighet i företaget. Beträffande äldre företag har lagrådet inhämtat, att

det mycket sällan om ens någonsin hänt, att efter beviljande av ett odlingslån

avvikelse från arbetsplanen medfört delaktighet i lånet för en nytillkommen

fastighet. På grund liärav synes vad 1 § andra stycket i första och andra

punkterna innehåller om uppgifter till domstolarna för nu avsedda fall kunna

utgå.

2 §.

Det lärer icke vara till någon nytta att, på sätt i 2 § första stycket skett, till

närmare angivande av vad till fastighet är att hänföra uppräkna olika slag av

fastigheter. Denna uppräkning, som för övrigt är ofullständig, bör således

uteslutas.

Beträffande en omformulering av nyssnämnda stycke har lagrådet uttalat

sig i sitt allmänna yttrande angående förslaget.

5 §•

Uppgifter angående omständigheter, som efter avdikningslåns beviljande inträffat

och som beröra någon fastighets delaktighet i företaget eller häftande

för lanet, skola enligt förslaget i allmänhet genom meddelanden från länsstyrelserna

bringas till domarens eller rättens kännedom för anteckning i inskrivningsprotokoll

och inskrivningsböcker. I två fall har dock jämlikt bestämmelser

i denna paragraf vederbörande fastighetsägare att själv sörja för att anteckning

kommer till stånd, nämligen dels då han vunnit befrielse från delaktighet

i företaget i därför tidigare stadgad ordning — varmed lärer avses det fall att

jordägare jämlikt 76 § i 1879 års dikningslag avsagt sig båtnaden av företaget

— och dels då han till fullo betalt på fastigheten belöpande andel i odlingslånet.

Innebörden av förevarande paragrafs bestämmelser i övrigt är, att därest förhållande,

varom enligt 1 § andra stycket uppgift skolat lämnas av länsstyrelsen,

i följd av misstag eller försummelse icke blivit behörigen antecknat, fastighetsägare,

som har intresse av att anteckning sker, äger hos rätten begära anteckning

om förhållandet.

Det kan sättas i fråga, huruvida bestämmelser av sistnämnda art äro behövliga;

därest så anses, torde det vara lämpligast att, utan närmare angivande av

de fall som åsyftas, giva paragrafen en så allmän avfattning, att i densamma

stadgas rätt för fastighetsägaren att om han styrker ändring i förhållande, som

framgår av intecknings- eller fastighetsboken, få anteckning därom gjord såsom

i 4 § sägs.

C §•

I det allmänna yttrandet över förslaget har lagrådet hemställt om uteslutande

av denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

81

7 §.

Do i 7 § 2—7 inom. meddelade övergångsbestämmelserna torde kunna väsentligen

inskränkas och förenklas utan att tvekan vid lagens tillämpning behöver

uppstå.

Sålunda lärer den i 2 mom. upptagna allmänna bestämmelsen, att genom den

nya lagen ej sker ändring i vad hittills varit stadgat i avseende å förmånsrätt

för fordran, som uppkommit före lagens ikraftträdande, lämpligen kunna uteslutas.

Då genom den nya lagen reellt sett icke göres annan ändring i hittillsvarande

bestämmelser om förmånsrätten för ifrågavarande slags lån än att

densammas uppkomst knytes icke såsom förut vid anteckningen i jordeboken

utan vid det till tiden föregående beslutet om lånets återbetalning och fördelning,

är det självfallet, att en fordran, för vilken redan före lagens ikraftträdande

förmånsrätt uppstått, ej förlorar sin förmånsrätt genom den nya lagens

tillkomst. Och enär beträffande förmånsrätt av denna art tiden för dess uppkomst

icke medför någon verkan i prioritetsavseende, är det utan praktisk betydelse

i fråga om redan enligt äldre lag uppkommen förmånsrätt, huruvida denna

skall anses hava inträtt vid ena eller andra tidpunkten. Ej heller lärer föreligga

något praktiskt behov av ett uttryckligt lagstadgande till skydd för det företräde

framför enskild räntetagare, som kronan äger med avseende å lån, lämnade

före den 1 januari 1908.

Däremot måste naturligtvis i fråga om fordringar, som vid lagens ikraftträdande

ej äga förmånsrätt, utsägas, att om vid nämnda tid kronan har fordran

för lån från odlings- eller avdikningslånefonden, vilket ej blivit antecknat i

jordeboken, förmånsrätt, som i 2 § sägs, för sådan fordran uppkommer vid lagens

ikraftträdande eller, därest beslut om lånets återbetalning och fördelning

då ännu ej meddelats, när så sker.

I övrigt torde endast behöva uttalas, att vad den nya lagen stadgar om lämnande

av uppgift till domaren eller rätten samt om anteckning i inteckningsprotokollet

och i intecknings- eller fastighetsboken skall äga tillämpning jämväl

beträffande lån, som utbetalats före lagens trädande i kraft, därest sålunda föreskriven

åtgärd icke vidtagits på grund av förut gällande bestämmelser, och att

härvid skall iakttagas, att uppgift, som skulle hava meddelats före den 1 juli

1929, om lagen då varit gällande, skall lämnas omedelbart efter ikraftträdandet.

Då den nya lagen i motsats mot äldre lag utgår från att uppgift skall lämnas och

anteckning ske jämväl beträffande fastighet, som enligt hittillsvarande bestämmelser

ej upptagits i intecknings- eller fastighetsboken (huvudsakligen boställen

och utarrenderad kronojord), medför sist upptagna föreskrift, att uppgifter

angående tidigare beviljade lån för dylika fastigheter skola lämnas omedelbart

efter lagens ikraftträdande. Att uppgift enligt 1 § ej behöver lämnas, därest

förfarandet redan framskridit så, att beslut om lånets återbetalning och fördelning

meddelats, är självklart.

En kortare och mera betecknande rubrik å lagen vore önskvärd, exempelvis

lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 8 november

1912 (nr 277) om avlösning av vissa frälseräntor.

4 §.

Åt bestämmelsen om den anmälan, som i och för anteckning i lagfarts- och

inteckningsprotokollen skall göras, därest ansökning avslås, torde lämpligare

böra beredas plats uti ett andra stycke i lagens 10 §. Om nämnda bestämmelse

utgår ur 4 §, kan man beträffande efterföljande delar av paragrafen återgå till

den ursprungliga lydelsen med den jämkning, som föranledes därav, att ärende

angående anteckning om avlösningsansökan skall kunna förekomma även vid

stadsdomstol.

18 §.

Enligt förut i lagen lämnade föreskrifter åligger det vederbörande myndigheter

att draga försorg om att de anteckningar, som avses i 18 § första stycket,

bliva i förekommande fall verkställda. Att i förevarande lag giva en supplerande

bestämmelse för den händelse att samma föreskrifter icke blivit vederbörligen

iakttagna synes ej vara erforderligt. Lagrådet hemställer därför, att

första stycket av 18 § måtte uteslutas.

Slutstadgandet.

I överensstämmelse med vad lagrådet anfört vid 7 § av den föreslagna lagen

om förmånsrätt för avdikningslån och med iakttagande att, i olikhet med vad

som gäller beträffande avdikningslånen, fordran på grund av frälseränteförskott

ej kan hava uppkommit förr än länsstyrelsens beslut i ärendet meddelats,

finner lagrådet annat övergångsstadgande i nu förevarande lag ej vara erforderligt

än en bestämmelse, att om vid tiden för lagens ikraftträdande statsverket

har fordran för förskott, som ej blivit antecknat i jordeboken, sådan fordran

skall, sedan lagen trätt i kraft, äga förmånsrätt, som i 13 § sägs.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5.

33

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Ilans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 december 1928.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagradets

den 26 november 1928 avgivna utlåtande över de den 26 oktober 1928 till lagrådet

remitterade förslagen till lag med vissa bestämmelser i avseende a kronans

rätt vid återbetalning av lan från statens avdikningslanefond (odlingslån)

och till lag om ändring i vissa delar av lagen den 8 november 1912 (nr

277) om avlösning av vissa frälseräntor.

Föredraganden anför:

»Såsom framgår av mitt anförande vid remissen till lagrådet, motsvara

de av lagrådet granskade lagförslagen i allt väsentligt de förslag, vilka på

sin tid utarbetats av jordabalkskommissionen. Skiljaktighet föreligger allenast

i sådana hänseenden, i vilka jämkning funnits påkallad med anledning

av vissa under tiden efter förslagens utarbetande tillkomna författningar. Den

överarbetning, vaTom lagrådet nu hemställt, hänför sig huvudsakligen till förslagens

formella avfattning; bland annat skulle från förslagen uteslutas vissa

bestämmelser, vilka kunna anses överflödiga eller i allt fall lämpligare kunna

meddelas i administrativ ordning. Då härigenom en avsevärd förenkling synes

stå att vinna och jag jämväl i övrigt finner vad lagrådet anfört till stöd för

ifrågasatta ändringar vara välgrundat, tillstyrker jag, att förslagen erhålla

den avfattning, som förordats av lagrådet. I enlighet härmed har jag latit

inom departementet omarbeta förslagen, därvid det först nämnda erhållit

rubriken lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån.»

Föredraganden hemställer, att förslagen i deras omarbetade skick måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 5 haft. (Nr 5.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:21 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ds proposition med förslag till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån m. rn. a1 i texten
  2. 1LU 1929:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om kronans förmånsrätt för avdikningslån m. m. s. 5 i texten