Angående vissa, bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets kanslioch polisavdelningar in. in
1929-01-25 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:57, Angående vissa, bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets kanslioch polisavdelningar in. in
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
1
Nr 57.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa,
bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren
samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets
kansli- och polisavdelningar in. in.; given
Stockholms slott den 25 januari 1929.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Ma,j:t härmed föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Liibeck.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 25 januari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Lubeck, anför efter gemensam beredning
med t. f. chefen för finansdepartementet:
Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t på min föredragning beslutat till riksdagen
avlåta proposition (nr 56) med förslag angående omorganisation av
överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms
stad av kostnaderna för dess verksamhet. Till grund för propositionen har
lagts ett av 1924 års landsstatslönesakkunniga avgivet förslag.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 45 häft. (Nr 57.) m 89
2
Kungl. Maj:U proposition nr 57.
Vid anmälan av berörda proposition anhöll jag att senare få återkomma till
vissa med förslaget sammanhängande pensionsfrågor, nämligen spörsmål om
överståthållarens rätt till pension, om rätt till pension för vissa nuvarande befattningshavare
vid överståthållarämbetet samt om nuvarande befattningshavares
familjepensionsförhållanden. Jag torde nu få till behandling upptaga
dessa frågor.
I. Överståthållaren.
De sakkunniga hava med avseende å överståthållaren föreslagit, att han
skulle åtnjuta en årlig lön av 25,000 kronor. Uti den proposition angående omorganisation
av överståthållarämbetet, som Kungl. Maj:t tidigare denna dag
beslutat avlåta till riksdagen, har föreslagits en förhöjning av överståthållarens
kontanta avlöningsförmåner till 30,000 kronor om året. Särskilt beslut lärer
i sammanhang därmed böra meddelas angående överståthållarens pension. I
likhet med vad fallet är beträffande landshövdingarna skulle nämligen överståthållaren
enligt det framlagda förslaget icke bliva underkastad bestämmelserna
i gällande avlöningsreglemente, och följaktligen skulle ej heller föreskrifterna
i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension utan vidare bliva å honom tillämpliga.
De sakkunniga hava för sin del funnit uppenbart, att överståthållarens pension
bör beräknas efter enahanda grund, som beträffande justitieråd, regeringsråd
och landshövdingar för närvarande är fallet, eller till ett belopp av 9,996
kronor årligen. De sakkunniga hava med avseende härå anfört i huvudsak
följande:
Med avseende å överståthållarens pensionsrätt hava bestämmelser länge
saknats, och man har då tillämpat de äldre pensionsförfattningarna rörande
civila ämbets- och tjänstemäns rätt till pension från allmänna indragningsstaten.
Enligt dessa bestämmelser skulle överståthållaren vid fyllda 70 år och
efter minst 30 års oavbruten tjänstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass
40 års tjänstgöring och med intyg om försvagad hälsa äga att i årlig pension
uppbära 80 % av den från statsverket utgående lönen jämte lönetillägg.
överståthållarens avlöningsförmåner äro för närvarande bestämda på följande
sätt:
från statsverket lön ........................ kronor 4,681:45
taffelpenningar .............. » 2,001: —
lönetillökning ................ » 2,317:55
tillfällig löneförbättring ...... » 4,000:—jgnnn._
från Stockholms stad till extra utgifter ................ kronor 8,550: —
Kronor 21,550: —
Vid pensionsbeloppets beräknande har givetvis hänsyn icke av statsverket
tagits till de lönebelopp, som utgå från Stockholms stad, och ej heller till de
s. k. taffelpenningarna; att ej heller den tillfälliga löneförbättringen, varom
beslut första gången fattades vid 1919 års riksdag, därvid kunnat medräknas,
är uppenbart. Då sålunda de egentliga lönebeloppen tillhopa utgjorde allenast
6,999 kronor samt pensionen skulle utgöra 80 % härav, blev alltså pensionsbeloppet
5,599 kronor 20 öre. I statsverkspropositionen till 1887 års andra lag
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 5)1.
tirua riksdag föreslogs pensionsbeloppets höjande till samma belopp, som landshövdingarna
enligt 1884 års riksdags beslut ägde åtnjuta, eller 6,00(1 kronor
årligen. Denna pension skulle enligt propositionen utgå från och med månaden
näst efter den, då överståthållaren efter 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,
därav minst 10 år såsom landshövding eller överståthållare, avgått från ämbetet.
Statsutskottet avstyrkte emellertid framställningen under motivering att, om
pensionsbeloppet vore otillräckligt, Stockholms stad borde bidraga med fyllnaden,
och riksdagens beslut avfattades i enlighet därmed. Efter tillkomsten
av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
ansågs överståthållarens rätt till pension inträda vid uppnådda 67 levnadsår.
Pensionsbeloppet utgjorde, enligt 18 § b) i nämnda lag, fortfarande 80 % av
lönen eller 5,599 kronor 20 öre årligen. Pensionen utgick jämväl med nämnda
belopp, intill dess 1920 års riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten
framställning höjde pensionsbeloppet till 6,000 kronor årligen. Å detta
belopp, är emellertid överståthållaren berättigad att jämlikt kungörelsen den
18 juni 1925. (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade
f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer erhålla förhöjningar
med tillhopa 1,632 kronor. Pensionen skulle alltså, oberäknat dyrtidstillägg,
i sin helhet belöpa sig till 7,632 kronor.
överståthållarens nuvarande ogynnsamma ställning i pensionshänseende
torde än skarpare än vid jämförelse med justitierådens, regeringsrådens och
landshövdingarnas pensionsförmåner framträda vid en jämförelse med honom
underlydande ämbets- och tjänstemän. Enligt tjänstereglementet för Stockholms
stad äro, under förutsättning av tillräcklig tjänstetid, redan befattningshavarna
i stadens tjuguförsta lönegrupp berättigade till högre pension än 6,000
kronor årligen: pensionsbeloppet stiger sedan till 8,000 kronor, vilket belopp
utgår redan till befattningshavare i tjugufjärde lönegruppen. Ett pensionsbelopp
av 8,000 kronor tillkommer därför polismästaren, polisdomaren, de fyra
polisintendenterna och polissekreteraren; en pension till belopp mellan 6,000
och 8,000 kronor utgår till sekreteraren hos polismästaren, polisassessorerna
och biträdande polissekreteraren, ävensom, enligt särskilt beslut, till stadsfiskalerna.
De sakkunniga hemställa därför, att för bestämmande av pensionsbelopp för
överståthållare skall gälla ett tjänstepensionsunderlag av 9,996 kronor.
Statskontoret har i avgivet utlåtande anslutit sig till de sakkunnigas förslag
i fråga om överståthållarens pensionsförmåner. Ej heller överstäthållarämbetet
har haft något att erinra däremot.
Vid en reglering av överståthållarens pensionsförhållanden kan uppen- Departementsbarligen
icke ifrågakomma annat än att beträffande pensionsunderlagets chefen''
storlek jämställa överståthållaren med justitieråd, regeringsråd och landshövdingar,
för vilka befattningshavare nu gäller ett pensionsunderlag av 9,996
kronor. Åt denna uppfattning har för övrigt redan 1928 års riksdag givit uttryck,
då riksdagen på därom gjord framställning medgivit, att dåvarande
överståthållaren Hederstierna finge efter avgång från tjänsten uppbära, utöver
honom eljest tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten
till sådant belopp, att sammanlagda pensionen uppginge till 9,996 kronor.
Även beträffande pensionsavgiftens belopp bör tydligen överståthållaren
likställas med justitieråd, regeringsråd och landshövding, för vilka nu gäller
ett avgiftsbelopp av 600 kronor.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr <57.
Å överståthållaren lärer, såsom de sakkunniga erinrat, lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension redan vara tillämplig. För genomförande av
en pensionsreglering av nu ifrågasatt art torde därför annan åtgärd icke vara
påkallad, än att erforderliga ändringar göras i förberörda kungörelse den 29
juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt
till pension. Dessa ändringar lära icke behöva innebära annat, än att i 1 och
3 §§ av nämnda kungörelse, sådana dessa författningsrum lyda enligt kungörelsen
den 18 juni 1926 (nr 273), ordet »överståthållare» inskjutes framför
orden »justitieråd, regeringsråd och landshövding».
Det torde ankomma på chefen för finansdepartementet att i annat sammanhang
hemställa om avlåtande till riksdagen av förslag i här berörda hänseenden.
II. Befattningshavarna vid överståtliållarämbetets kansli- och
polisavdelningar samt vid polisverket i Stockholm.
Ett genomförande av det för riksdagen framlagda förslaget till omorganisation
av överståthållarämbetet skulle bland annat medföra åtskilliga förändriugar
i nuvarande befattningshavares ställning. Vissa av dessa måste flyttas
från innehavd högre tjänst till lägre sådan, och ett flertal för närvarande kommunalavlönade
tjänstemän komme att överföras till statsverkets lönestat. I den
mån nuvarande befattningshavare härigenom skulle få vidkännas ekonomisk
förlust, har i propositionen angående överståtliållarämbetets omorganisation föreslagits,
att till dem skulle enligt vissa angivna grunder utgå personliga lönetillägg.
Därjämte har föreslagits, att befattningshavarna vid överförandet till
statsverkets lönestat skulle vara berättigade att i avlöning shänseende tillgodoräkna
sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet, såsom om de därunder
innehaft statsavlönad befattning, ävensom att de, vilka under sin anställning
vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring utom
verket i och för uppflyttning i högre löneklass, skulle i enahanda hänseende fortfarande
få tillgodonjuta denna tjänstår sberäkning. Genom dessa bestämmelser
har man således velat förebygga, att tvångsförflyttade befattningshavare skulle
bliva i ekonomiskt hänseende sämre ställda än före förflyttningen. Den förändring
i övrigt beträffande vissa nuvarande befattningshavares ställning, som
skulle följa därav, alt statens avlöningsreglemente bleve tillämpligt å dem i
stället för Stockholms stads tjänstereglemente, har man däremot ansett böra
omedelbart inträda. Härvid har dock undantag måst göras för sådana befattningshavare,
vilka innehava fullmakt eller konstitutorial å tjänsten; dessa,
vilkas antal uppskattas till nio, hava ansetts berättigade att fortfarande åtnjuta
de förmåner, som enligt tjänstereglementet för Stockholms stad för närvarande
äro dem tillförsäkrade.
Tydligen komma nu berörda ändrade förhållanden även att inverka å befattningshavarnas
ställning i pensionshänsecnde. Så blir dock icke förhållandet beträffande
tjänstemän, som för närvarande äro statsavlönade (tjänstemän vid nuvarande
överståthållarämbetets kansli). Därest dessa tvångsförflyttas till tjänst
i lägre lönegrad, äga de nämligen enligt bestämmelser i Kungl. Mnj:ts brev den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Majds proposition nr 57. .'')
21 maj 1926 åtnjuta lön enligt den lönegrad, de vid förflyttningen tillhörde. T
följd härav kommer för dem även tjänstepensionsunderlaget att beräknas efter
sistnämnda lönegrad.
Beträffande kommunalavlönade befattningshavare, som förflyttas till statstjänst,
inträder däremot ett annat förhållande, och särskilda bestämmelser äro
därvidlag erforderliga. 1 den män förflyttningen medför minskning i pensionsbeloppets
storlek, bör uppenbarligen en tilläggspension utgå. Då enligt framlagt
förslag denna skulle bestridas av Stockholms stad, lärer emellertid frågan
härom icke behöva i detta sammanhang upptagas; en redogörelse därför återfinnes
i förberörda proposition angående omorganisation av överståthållarämbetet.
Rörande förflyttningens övriga verkningar i pensionshänseende hava de
sakkunniga anfört i huvdsak följande:
De olika bestämmelser, som meddelats i tjänstereglementet för Stockholms
stad, å ena, och som gälla beträffande statsavlönade befattningshavare, å andra
sidan, påkalla särskild uppmärksamhet, då fråga är om den ålder, vid vilken
befattningshavares pensionsrätt inträder. Beträffande statens civila tjänstinnehavare
är pensionsåldern, såvitt nu är i fråga, 67 år för manliga befattningshavare
och 60 år för kvinnliga, dock med rätt för vederbörande myndighet att
låta med avskedet anstå, till dess befattningshavaren uppnår högst 70 år. Enligt
tjänstereglementet för Stockholms stad, vilket innehåller bestämmelser även i
nu berörda hänseende, är pensionsåldern för manliga tjänstinnehavare såsom
regel 65 år, medan pensionsåldern för kvinnliga även här är 60 år; dock föreligger
rätt för vederbörande myndighet — i nu förevarande fall således för
överståthållarämbetet — att undantagsvis medgiva befattningshavare att kvarstå
i tjänsten högst fem år därutöver. Från föreskriften, att kommunalavlönade
befattningshavare äro berättigade och skyldiga att med pension avgå vid 65
års ålder, givas dock vissa undantag. Sålunda gäller med avseende å nu ifrågavarande
tjänster, att pensionsåldern för polismästaren och polisintendenterna
är 62 år.
T fråga om förutvarande hommunalavlönad befattningshavare, vilken innehar
fullmakt eller konstitutorial å tjänsten, torde gälla, att. någon ändring av pensionsåldern
icke kan ske i samband med omorganisationen. Naturligen gäller
dock detta endast om och så länge befattningshavaren kvarstår å samma tjänst,
som vid omorganisationens genomförande innehades.
Beträffande övriga tjänstinnehavare synes däremot förhållandet gestalta sig
annorlunda. I och med att dessa göras till statsavlönade samt hänföras under
statens avlöningsreglemente, torde utan vidare de statliga bestämmelserna angående
pensionsåldern böra å dem tillämpas. Visserligen kunna häremot åtskilliga
erinringar göras. Dels kan man från befattningshavarnas sida anföra, att
den lägre pensionsålder, som dittills varit dem tillförsäkrad, ur viss synpunkt
utgjort eu förmån, som de av billighetsskäl alltjämt borde få behålla. Dels kan
man — och detta måhända med större fog — andraga, att man genom höjning
av pensionsåldern å nu angivet sätt fördröjer jämväl den tidpunkt, vid vilken
omorganisationen kan bliva definitivt genomförd. Häremot må dock erinras,
dels att en förhöjd pensionsålder ofta måste anses innebära eu förmån för eu
arbetsduglig tjänstinnehavare. dels oek att beträffande nu ifrågakomna tjänstemän
den höjda pensionsåldern icke innebär annat, än att Stockholms stad
får under ytterligare två år utbetala särskilt personligt lönetillägg; å omorganisationens
genomförande inverkar deras särställning icke i övrigt. Med hänsyn
till anförda omständigheter anse de sakkunniga, att ifrågavarande tjänsteinnehavare
som regel icke böra undantagas från eljest för statens tjänstinnehavare
gällande regler angående pensionsålderns inträde.
6
Departements
chefen.
Kunyl. Maj:ts proposition nr 57.
Ett undantag synes dock härvidlag, framhålla de sakkunniga, fortfarande
böra göras för polismästaren och polisintendenterna i Stockholm. Dessa befattningars
krävande natur och de stora fordringar, som måste ställas å deras innehavare,
synas väl motivera en sänkning av den för statens befattningshavare
eljest gällande pensionsåldern åtminstone till 65 år. De sakkunniga anse förty
särskild föreskrift böra meddelas därom, att rätt och skyldighet till avgång
med pension inträder för polismästaren och polisintendenterna vid uppnående
av 65 års ålder, dock naturligen med rätt för Kungl. Maj:t att medgiva utsträckning
av denna tid. Beträffande nuvarande innehavare av dessa befattningar
torde dock böra medgivas rätt för dem att — därest de så önska — avgå
med pension vid den för närvarande gällande åldern av 62 år. — Vad särskilt
den nuvarande polismästaren vidkommer, har denne befattningshavare, även
då han får tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid överståthållarämbetet, icke
uppehållit statstjänst under så lång tid, som för erhållande av oavkortad pension
erfordras. Med anledning härav synas särskilda bestämmelser böra meddelas
därom, att befattningens nuvarande innehavare med avseende å pensionens beräknande
äger tillgodoräkna sig den tid, varunder han i riket uppehållit polismästaretjänst,
som om han därunder innehaft statstjänst.
I avgivna yttranden över förslaget hava statskontoret och riksräkenskapsverket
icke funnit anledning till erinran däremot, varjämte allmänna civilförvaltningens
lönenämnd icke funnit sig böra däröver göra särskilt uttalande.
Stockholms stad, som med vissa mindre erinringar godtagit de sakkunnigas
förslag till omorganisation av överståthållarämbetet m. m., har på nu förevarande
punkt icke framställt någon anmärkning mot förslaget.
Överståthållarämbetet har icke heller framställt erinran mot ifrågavarande
förslag i vidare mån, än som framgår av vissa utav ämbetet åberopade yttranden
från polismästaren och polisintendenterna i Stockholm.
Förste polisintendenten, som utövar chefskapet för poliskammaren, har intet
att invända mot vad de sakkunniga föreslagit, och andre polisintendenten, som
under polismästaren är chef för ordningspolisen, har ej heller framställt erinran
däremot.
Tredje polisintendenten, chefen för kriminalavdelningen, ifrågasätter däremot
lämpligheten av en så hög pensionsålder som 65 år för innehavaren av denna
befattning. Hans tjänst är, framhåller polisintendenten, av synnerligen- slitande
natur och kräver av innehavaren stor rörlighet och oförminskad arbetskraft. En
förhöjning av tredje polisintendentens pensionsålder kunde förvisso icke ske
annat än på bekostnad av hans förmåga att leda den honom underställda avdelningens
spanings- och utredningsverksamhet, detta säkerligen till föga båtnad
för samhället.
Polismästaren föreslår, med hänsyn till andre och tredje polisintendenternas
tjänstgöring, att pensionsåldern för dem icke sättes högre än för närvarande,
nämligen i regel till 62 år.
Beträffande de befattningshavare vid överståthållarämbetet och polisverket
i Stockholm, å vilka statens civila avlöningsreglemente är avsett att tillämpas
från och med den 1 januari 1930, finner jag, i likhet med de sakkunniga, icke
anledning att i allmänhet tillstyrka avvikelse från gällande bestämmelser angående
pensionering av statstjänstemän. Den föreslagna rätten för dessa be
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr .''37.
fattningsliavare att i aolöningshänseende tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring
vid överståthållarämbetet, såsom om do därunder innehaft statsavlönad
tjänst, bör emellertid uppenbarligen utsträckas att äga tillämpning jämväl i pensionshänseendc.
T överensstämmelse härmed torde vid beräkning av tjänstår för
pension jämväl böra tagas hänsyn till det tillgodoräknande av tidigaie tjänstgöring
utom överståthållarämbetet, som i avlöningshänseende föreslagits skola
medgivas beträffande befattningshavarna i fråga.
I detta sammanhang må anmärkas, att nuvarande innehavaren av underståthållartjänsten
visserligen innehar statsavlönad tjänst men att så varit fallet
endast sedan 1918. Därförut har han emellertid sedan år 1899 innehaft ordinarie
anställning vid överståthållarämbetet. Nyssberörda rätt att i pensionshänseende
tillgodoräkna tidigare tjänstgöring vid överståthållarämbetet bör med
hänsyn härtill givas sådan avfattning, att jämväl underståthållaren kommer i
åtnjutande därav.
Med avseende å frågan om pensionsålder för här avsedda befattningshavare
anser jag i fråga om polismästaren samt nuvarande förste polisintendenten (chefen
för poliskammaren) och fjärde polisintendenten (föreståndaren för polisskolan)
anledning icke föreligga att frångå det av de sakkunniga framställda
förslaget om höjning av pensionsåldern till 65 år.
Beträffande däremot nuvarande andre polisintendenten (chefen för ordningspolisen)
och tredje polisintendenten (chefen för kriminalavdelningen) torde, pa
sätt även polismästaren i Stockholm framhållit, kunna ifragasättas lämpligheten
av att för dem fastställa högre pensionsålder än den för närvarande gällande
eller 62 år. Särskilt är detta fallet beträffande andre polisintendenten,
vilken i egenskap av chef för ordningspolisen städse måste kunna vistas a
rörlig fot och vars tjänst, särskilt vid större tilldragelser i huvudstaden, måste
å sin innehavare ställa avsevärda krav beträffande arbetsförmåga och vitalitet.
Att även befattningen såsom tredje polisintendent är synnerligen krävande,
torde vara uppenbart, men hans åligganden skola likväl ej i samma utsträckning
som andre polisintendentens fullgöras utom tjänsterummet, och han är
ej heller nödsakad att i samma omfattning som denne i och för ordningens
upprätthållande träda i personlig kontakt med allmänheten.
Av anförda skäl synes det mig befogat, att pensionsåldern för den polisintendent,
som är chef för ordningspolisen, fastställes till 62 år. Beträffande
polismästaren samt övriga polisintendenter vill jag däremot i enlighet med
det anförda förorda de sakkunnigas förslag om en pensionsålder av 65 år. Med
hänsyn till denna åldersgräns torde för rätten att erhålla hel pension böra uppställas
krav å allenast 30 tjänstår.
För närvarande äga emellertid, såsom tidigare erinrats, samtliga ifrågavarande
befattningshavare rätt till pension vid 62 års ålder. Det torde vid sådant
förhållande vara mindre lämpligt att beträffande tjänsternas nuvarande
innehavare göra ändring härutinnan. Jag vill därför föreslå, att de nuvarande
innehavarna av befattningarna såsom polismästare samt förste, tredje och fjärde
polisintendenter i Stockholm medgivas rätt att, därest de så önska, avgå med
pension vid 62 års ålder.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
Med avseende särskilt a nuvarande innehavaren av polismästartjänsten,
Gustaf Rudolf Hårleman, får jag vidare i likhet med de sakkunniga föreslå,
att han, för att icke genom omorganisationen försättas i sämre ställning än den
som nu tillkommer honom i fråga om tjänstår sberäkning för pension, erhåller
rätt att i pensionshänseende tillgodoräkna sig den tid, varunder han i riket
uppehållit polismästartjänst, som om han därunder innehaft statstjänst.
Vad jag i det föregående föreslagit angående fastställande av pensionsålder
för polismästaren och polisintendenterna måste tydligtvis föranleda ändringar
i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Det lärer ankomma på chefen för finansdepartementet att i annat sammanhang
göra framställning i sadant hänseende. Därvid torde ock böra göras den hemställan,
som erfordras för realiserande av det nyss tillstyrkta förslaget beträffande
rätt för nuvarande innehavare av polismästarbefattningen samt vissa av
polisintendentsbefattningarna att avga med pension vid för dem nu stadgad
pensionsålder.
III. Vissa frågor beträffande familjepensioneriug.
Den föreslagna överflyttningen av vissa befattningshavare från kommunalavlönade
tjänster till statsverkets lönestat skulle även komma att inverka a
iamiljepensionsföihallandena lör dylika befattningshavare. Med avseende härå
hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:
De tjänstemän, vilka för närvarande uppbära avlöning från Stockholms stad,
äro i flertalet fall delägare i Stockholms stads befattningshavares pensionskassa
för vissa efterlevande; skyldighet för dem att inträda i kassan är stadgad
1 j av det för kassan gällande, av Kungl. Maj:t den 24 augusti 1926 fastställda
reglementet. Enligt 2 § i samma reglemente gäller vidare, att delägare,
som utan pension lämnar stadens tjänst, äger tillgodonjuta delaktighet i kassan,’
därest han årligen innan den 8 mars till kassan inbetalar stadgad avgift. Någon
skyldighet att vid franträde av stadens tjänst kvarstå i kassan finnes sålunda
icke; fastmera föreligger för närvarande förslag till sådan ändring av reglementet,
att befattningshavare, som lämnar stadens tjänst, blir pliktig utträda
ur kassan.
Å andra sidan gäller, att befattningshavare, som tillträder ordinarie statstjänst,
varom nu är fråga, är skyldig ingå i civilstatens änke- och pupillkassa.
Detta medför alltså, att kommunalavlönad tjänsteman, som överflyttas till
statsavlönad tjänst, får vidkännas nya, ofta avsevärda kostnader för avgifter
till pensionering av änka och barn. ävensom, därest han ej vill tillhöra två
dylika kassor, gar miste om hela eller större delen av inbetalningarna till
stadens ifrågavarande kassa.
Härvidlag synes förty böra ifrågasättas, huruvida icke dessa tvångsöverförda
befattningshavare borde befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens
änke- och pupillkassa. I stället skulle da stå dem öppet att fortfarande
tillhöra Stockholms stads befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande.
Avgifterna till kassan böra av dessa tjänstemän fortfarande erläggas
kvartalsvis med V« i envar av februari, maj, juli och november månader. Stockholms
stad förskotterar före den 8 mars varje år 3A av dessa pensionsavgifter
till kassan samt uppbär därefter befattningshavarnas inbetalningar under maj,
juli och november månader.
Av eu dylik föreskrift skulle dock följa, att pensionsbeloppen aldrig komma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kunrjl, Majits proposition nr ,57.
i)
alt överstiga vad som i detta hänseende gällde den 30 juni 1929. Befordran till
högre statstjänst kan nämligen icke medföra ändring beträffande delägarbeloppet
i denna stadens kassa. Denna olägenhet synes emellertid i de fall,
som här kunna förekomma, icke vara av större betydelse.
Stockholms stad har icke haft något att erinra mot förslaget i denna del.
Styrelsen öoer civilstatens iinkc- och pupillkassa har däremot i avgivet yttrande
funnit sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag utan förklarat sig
finna det mindre lämpligt att i fråga om de av omorganisationsförslaget berörda
befattningshavarna vid överståthållarämbetet medgiva avvikelse från eljest gällande
familjepensionsbestämmelser och därigenom äventyra familjepensionens
effektivitet. Till stöd för sin uppfattning härutinnan har styrelsen anfört i
huvudsak följande:
T avseende å familjepensioneringen gäller för de ordinarie befattningshavarna
vid överståthållarämbetet, att av de statsavlönade befattningshavarna
de manliga äro förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa
och de kvinnliga underkastade föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 279) samt att såväl de manliga som de kvinnliga kommunalt avlönade befattningshavarna
i allmänhet äro skyldiga att vara delägare i Stockholms stads
befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande.
Vid befattningshavares övergång, tvångsvis eller frivilligt, från kommunalt
avlönad tjänst till tjänst på statsverkets lönestat upphör i fråga om såväl
manlig som kvinnlig befattningshavare förutvarande skyldighet att tillhöra den
kommunala kassan, vederbörande obetaget att mot fortsatt erläggande av föreskrivna
avgifter frivilligt kvarstå i kassan för det vid övergången gällande delaktighetsbeloppet.
Såsom de sakkunniga framhållit, föreligger emellertid förslag
om att avgången från den kommunalt avlönade tjänsten skulle medföra
ovillkorlig förlust av delaktighet i kassan, dock med rätt för den avgångne att
återfå viss del av de till kassan erlagda avgifterna. Den vid övergång av ifrågavarande
art inträdande förpliktelsen för manlig befattningshavare, som ej uppnått
60 levnadsår, att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa och för kvinnlig
befattningshavare, som är yngre än 60 år, att underkasta sig föreskrifterna i
förberörda kungörelse är, om befattningshavare överskridit 29 års ålder, förknippad
med skyldighet att erlägga särskilda, i vissa fall ganska betungande
befordringsavgifter.
Nu hava de sakkunniga ifrågasatt, att manliga befattningshavare, som
tvångsförflyttas från tjänst på kommunens lönestat till lägre avlönad statstjänst,
skulle befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens änke- och
pupillkassa. Däremot synas de sakkunniga icke hava tänkt sig, att särskilda
medgivanden skulle göras vid övergång under andra förhållanden mellan statsverkets
och kommunens lönestater, detta oaktat åtminstone i fråga om de nu
kommunalt avlönade kvinnliga befattningshavarna, vilka skulle komma att
tvångsförflyttas till lägre avlönade statstjänster, liknande förhållanden synas
vara att motse som de, vilka föranlett de sakkunniga att ifrågasätta särskilda
undantagsbestämmelser för nyssnämnda manliga befattningshavare.
Den av de sakkunniga ifrågasatta befrielsen från delaktighet i civilstatens
änke- och pupillkassa för de tillsynes jämförelsevis talrika manliga befattningshavare,
som skulle komma att tvångsförflyttas, skulle medföra, att rätten till
pension åt de efterlevande skulle bliva beroende på fullgörandet av vederbörande
befattningshavares frivilliga åtagande att efter förflyttningen fortsätta
avgiftsbetalningen till den kommunala pensionskassan. Under inga förhållanden,
ej ens på grund av framtida befordran till högre statstjänst vid eller
utom överståthållarämbetet, skulle därvid familjepensionen bliva högre än
10
Departementschefen
.
Kungl. Maj:ts proposition nr 37.
som motsvarar delaktigheten vid den i samband med omorganisationen företagna
tvångsförflyttningen. Vid försummad avgiftsbetalning eller, därest förut
antydda förslag till ändring av reglementet för den kommunala kassan skulle
vinna fastställelse innan omorganisationsförslaget blir genomfört, skulle befattningshavarnas
efterlevande komma att helt uteslutas från rätt till pension.
I betraktande av nu anförda omständigheter synes de sakkunnigas förslag
icke erbjuda en tillfredsställande lösning av familjepensionsfrågan för de av
förslaget berörda befattningshavarna. I avseende å den ifrågasatta befrielsen
från delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa är därjämte att märka, att
en dylik befrielse skulle innebära eu avvikelse från bestämmelserna i kassans
reglemente, som synes vara ägnad att ingiva principiella betänkligheter och
vilken i varje fall icke torde kunna medgivas utan hörande av kassans fullmäktige.
Visserligen skulle tillämpningen av gällande familjepensionsbestämmelser i
en del fall komma att för befattningshavarna medföra en i någon mån försämrad
ställning i familjepensionshänseende i form av ökade årsavgifter, lägre
pensionsbelopp, förpliktelse att erlägga befordrings-, respektive överårighetsavgifter
m. m. Men i den mån så befinnes skäligt torde befattningshavarna och
deras efterlevande kunna beredas lämplig kompensation härför, förslagsvis
genom bidrag från staden till avgifterna och till utfyllnad av pensionerna. T
första hand synas de tvångsförflyttade befattningshavarna, såväl de manliga
som de kvinnliga, böra ifrågakomma till erhållande av sådan kompensation,
varvid givetvis rätten till ifrågavarande kompensation bör upphöra efter framdeles
inträffande frivillig övergång till annan tjänst än den, till vilken vederbörande
tvångsförflyttats.
Slutligen erinrar anstaltens styrelse om att befattningshavare, som efter fyllda
60 år övergå till statens tjänst vid överståthållarämbetet, icke kunna bliva delaktiga
i civilstatens änke- och pupillkassa, respektive underkastade bestämmelserna
i kungörelsen den 18 juni 1925. Skulle vid omorganisationsförslagets
genomförande rätten att frivilligt kvarstå i den kommunala kassan icke längre
bestå, synes därför kunna ifrågasättas, att staden ifråga om sådana överåriga
befattningshavare, vilka komma att tvångsförflyttas, vidtager särskilda åtgärder
i syfte att bibehålla dem vid deras tidigare grundlagda familjepensionsrätt.
Jämväl för underlättande av frivillig övergång till statens tjänst av överåriga
befattningshavare, exempelvis polismästaren, torde möjligen motsvarande
åtgärder kunna befinnas ändamålsenliga.
Av de kommunalavlönade befattningshavare, vilka skulle överflyttas till
statsverkets lönestat, äro de manliga tjänstemännen samtliga delägare i Stockholms
stads befattningshavares pensionskassa. Av de kvinnliga befattningshavarna
äro endast de, vilkas tjänster å stadens lönestat äro placerade i sjunde
lönegruppen eller högre, delägare i nämnda kassa; så är för den skull förhållandet
allenast med två av de kvinnliga befattningshavare, om vilka nu är fråga.
Därest rörande nu avsedda tjänstinnehavare särskilda bestämmelser icke meddelas,
bliva de manliga skyldiga att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa
samt alla kvinnliga" befattningshavare underkastade bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga
befattningshavare i statens tjänst. Detta skulle, såsom de sakkunniga antytt
samt styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa vitsordat, för åtskilliga
av dem medföra en försämrad ställning i familjepensionshänseende på grund
av ökade årsavgifter, lägre pensionsbelopp samt förpliktelse att erlägga icke
11
Kung!. Maj:ts proposition nr -57.
oväsentliga befordrings-, respektive överårighetsavgifter m. m. På sätt de sakkunniga
uttalat, torde det icke rimligen kunna ifrågasättas, att de tvångsförilyttade
befattningshavare, vilka nu tillhöra stadens kassa, skulle själva vidkännas
berörda, ingalunda obetydliga ökning i kostnaderna för familjepensioneringen
— en ökning, varemot icke skulle svara en motsvarande höjning utan
tvärtom en minskning av familjepensionens belopp.
Då det gäller att avgöra, vilka åtgärder som till förebyggande härav böra
vidtagas, torde till en början böra skiljas mellan de manliga befattningshavare,
vilka förut tillhöra stadens pensionskassa, samt de kvinnliga tjänstinnehavarna
över huvud taget. Med avseende å förstnämnda grupp lära två möjligheter
kunna tänkas. Antingen kan så ordnas — något som styrelsen för civilstatens
änke- och pupillkassa närmast förordat — att befattningshavarna inträda i
denna kassa samt att Stockholms stad lämnar bidrag till avgifterna och till
utfyllnad av pensionsbeloppen, eller också kan tänkas, såsom de sakkunniga för
sin del föreslagit, att befattningshavarna få kvarstå i stadens pensionskassa
och befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens kassa. Det förstnämnda
alternativet skulle innebära, att stadens pensionskassa finge behålla samtliga
av dessa befattningshavare inbetalta avgifter samt att staden i stället finge
gälda väsentliga kostnader för deras inträde i civilstatens kassa; trots detta
skulle befattningshavarna icke bliva bättre ställda med avseende å familjepensioneringen.
Härutöver skulle en dylik åtgärd komma att medföra åtskillig omgång
vid ersättningsbeloppens fixerande och uttagande, eu olägenhet, som visserligen
i första hand komme att drabba Stockholms stad men som även torde
komma att medföra besvärligheter för statsverket och för befattningshavarna
själva. Dessutom torde kunna med fog ifrågasättas, om Stockholms stad är
villig ikläda sig dessa ytterligare kostnader, vilka i själva verket endast skulle
komma stadens befattningshavares pensionskassa tillgodo. En lösning av ifrågavarande
spörsmål i nu antydd riktning synes mig därför mindre lämplig.
Befriar man däremot befattningshavarna från skyldigheten att inträda i
civilstatens änke- och pupillkassa, torde frågan om familjepensioneringens ordnande
vinna en enkel och praktisk lösning. Jag vill erinra därom, att dylika
undantag tidigare ägt rum. Sålunda angivas i reglementet för sistnämnda kassa
§ 2 mom. 2 b) åtskilliga tjänster, vilkas innehavare äro befriade från delaktighet
i kassan på den grund, att de äro delägare i andra motsvarande kassor.
Med tillämpning av denna bestämmelse befriades år 1908 vissa befattningshavare
vid marinförvaltningen från inträde i civilstatens kassa, och år 1914
ägde motsvarande befrielse rum beträffande befattningshavare vid lotsstyrelsen
och lotsverket. På motsvarande sätt har vid åtskilliga tillfällen, då statsverket
övertagit enskilda järnvägar, blivit bestämt, att befattningshavarnas efterlevande
finge efter eget val åtnjuta pension enligt de för statens järnvägars
änke- och pupillkassa stadgade grunder eller enligt stadgarna för den enskilda
järnvägens pensionskassa. Visserligen måste i nu förevarande fall hänsyn tagas
till att staten icke har möjlighet att utöva någon kontroll över Stockholms stads
pensionskassa. Detta torde dock icke i och för sig böra utgöra hinder för till
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr <57.
lämpning av motsvarande tillvägagångssätt, därvid dock torde böra fordras,
att Stockholms stad gentemot staten garanterar fullgörandet av den kommunala
kassans nu ifrågavarande förbindelser.
Väljer man sist angivna alternativ, torde det emellertid vara nödvändigt att
vid befrielsen från skyldighet för de tvångsförflyttade tjänstemännen att ingå i
civilstatens änke- och pupillkassa foga det villkoret, att tjänstemännen skola
vara skyldiga att kvarstå i stadens kassa. I motsatt fall skulle de ju genom
utträde ur sistnämnda kassa kunna helt äventyra familjepensioneringen. Föreskrift
i nämnda hänseende bör förty meddelas i samband med befattningshavarnas
förflyttning, och pensionsavgifterna till stadens kassa böra på sätt äger
rum beträffande andra pensionsavgifter avdragas å avlöningarna. Vad styrelsen
för civilstatens änke- och pupillkassa anfört därom, att en ändring i reglementet
för Stockholms stads pensionskassa skulle kunna omöjliggöra för ifrågavarande
befattningshavare att kvarstå i sistnämnda kassa, är visserligen riktigt men
torde sakna praktisk betydelse. Enligt vad jag inhämtat hava visserligen underhandlingar
pågått mellan kassan och Stockholms stad angående reglementsändringar,
men dessa underhandlingar hava icke givit något positivt resultat;
för närvarande hava delägarna i kassan förklarat sig icke vilja upptaga vidare
förhandlingar i denna fråga. Följaktligen torde med säkerhet kunna antagas,
att nuvarande bestämmelser i reglementet skola gälla ännu vid omorganisationens
ikraftträdande. 1 varje fall har för övrigt, såsom tidigare erinrats, Stockholms
stad för sin del icke haft någon erinran mot de sakkunnigas förslag att
befattningshavarna skulle kvarstå i den kommunala pensionskassan för efterlevande;
därav torde följa, att staden — om mot förmodan nytt reglemente för
den kommunala kassan skulle utfärdas före omorganisationen — kommer att
tillse, att ifrågavarande tjänstinnehavare erhålla rätt att kvarstå i kassan.
Mot den lösning av frågan om familjepensioneringen, vilken jag sålunda närmast
velat förorda, kan givetvis invändas, att därmed är förkuippad den olägenheten,
att höjning av familjepensionen icke kan inträda utöver det belopp, varmed
densamma skolat utgå, därest befattningshavaren städse kvarstode i samma
lönegrad, som han vid förflyttningen innehade. Detta vill med andra ord säga,
att för ifrågavarande befattningshavare eventuellt blivande befordran till
högre tjänst icke skulle medföra förhöjning av familjepensionens belopp. Denna
erinran är givetvis riktig men torde, såsom redan de sakkunniga anföra, icke
böra tillmätas större betydelse. De nuvarande kanslisterna inom överståthållarämbetet
torde efter omorganisationen bibehålla nuvarande tjänstegrad; någon
ytterligare befordran kan för dem icke påräknas, då ju för högre tjänster inom
överståthållarämbetet erfordras juridisk examen. För kanslisterna torde det med
hänsyn härtill vara ekonomiskt något fördelaktigare att kvarstå i den kommunala
kassan. De högre tjänstemännen i överståthållarämbetet äro redan nu berättigade
till så stor familjepension från stadens pensionskassa, att de, även i
händelse av ytterligare befordran, näppeligen skulle kunna erhålla högre familjepension
från civilstatens änke- och pupillkassa. Endast innehavarna av lägre
juristtjänster inom överståthållarämbetet, beträffande vilka tjänster familjepensionen
är bestämd till jämförelsevis lågt belopp, kunna tänkas bliva sämre
Kungl. Maj:ts proposition nr <57. 13
ställda med avseende å familjepensioneringen i händelse av blivande befordran
till högre tjänst. Detta gäller emellertid allenast ett par befattningshavare, och
jag kan sålunda, såsom nyss framhållits, icke finna den påtalade olägenheten
vara av större betydelse.
Då avgörandet av frågan om befrielse för här avsedda befattningshavare
från skyldigheten att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa lärer ankomma
på Kungl. Maj:t, torde något riksdagens beslut i ämnet icke påkallas. Jag
bär dock ansett mig böra här redogöra för min uppfattning i frågan, såvitt denna
för närvarande kan bedömas, för att sätta riksdagen i tillfälle att, om
den därtill finner anledning, uttala sig i ämnet. Då fullmäktige i civilstatens
änke- och pupillkassa sammanträda i oktober månad innevarande år samt omorganisationen
av överståthållarämbetet icke är avsedd att träda i kraft förrän
från och med den 1 januari 1930, lärer Kungl. Maj:t äga tillfälle att inhämta
fullmäktiges yttrande, innan beslut i frågan meddelas.
Beträffande de två kvinnliga befattningshavare, vilka för närvarande äro
delägare i stadens befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande, torde
i anslutning till vad jag nyss anfört angående de manliga delägarna i kassan
böra så ordnas, att de få kvarstå i den kommunala pensionskassan. Någon
skyldighet för dessa kvinnliga befattningshavare att inträda i civilstatens änkeoch
pupillkassa finnes ej, men däremot bliva de, såsom anförts, om annat ej stadgas,
enligt förberörda kungörelse den 18 juni 1925 angående pensionering av
efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst skyldiga att
för pupillpensionering till statsverket erlägga motsvarande avgifter. Då jag
beträffande de manliga befattningshavarna förutsatt befrielse från delaktighet
i civilstatens änke- och pupillkassa och från avgifter till denna kassa torde beträffande
dessa två kvinnliga tjänstinnehavare böra medgivas motsvarande befrielse
från avgiftsplikt enligt 1925 års kungörelse, dock endast så länge de
kvarstå i stadens kassa. Härutinnan torde riksdagens medgivande böra inhämtas.
Annorlunda ställer sig emellertid frågan beträffande sådana tvångsförflyttade
kvinnliga befattningshavare, vilka för närvarande icke äro delägare i
Stockholms stads befattningshavares pensionskassa, d. v. s. kvinnliga befattningshavare
i koutorsbiträdes- och skrivbiträdesgraderna. Efter överförandet
till statsavlönad tjänst skulle även dessa bliva skyldiga erlägga avgifter enligt
förberörda kungörelse den 18 juni 1925. Avgifterna skulle utgöra, för år räknat,
65,52 kronor för befattningshavare i lönegraden B 2 och 72,24 kronor för
befattningshavare i lönegraden B 4.
Det synes mig icke kunna ifrågasättas att för dessa kvinnliga befattningshavare
meddela befrielse från skyldigheten att erlägga avgifter för familjepensionering.
Den omständigheten, att Stockholms stad ansett sig böra begränsa
familjepensioneringen till befattningshavare i sjunde och högre lönegrupper,
lärer näppeligen böra föranleda statsverket att beträffande ifrågavarande
lägre kvinnliga befattningshavare intaga samma ståndpunkt. Några billighetsskäl
synas ej heller kunna anföras till stöd för eu dylik befrielse. En sak är att medgiva,
att familjepensioneringen vid övergången till den nya organisationen
Hemställan
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
undantagsvis må ordnas enligt andra grunder, än staten eljest funnit lämpliga.
Något helt annat vore däremot att medgiva vissa befattningshavare fullständig
befrielse från skyldigheten att bidraga till dylik pensionering. Ett förslag av
sist angivna innebörd saknar jag anledning att förorda. Jag anser i stället, att
nu berörda kvinnliga befattningshavare av lägre grad böra vara underkastade
samma skyldigheter, som enligt omförmälda kungörelse av den 18 juni 1925
gälla för övriga kvinnliga innehavare av ordinarie befattning i statens tjänst.
Å andra sidan lärer däremot icke kunna påfordras, att dessa tvångsöverförda
kvinnliga befattningshavare skulle nödgas vid övergången till statsavlönad
tjänst erlägga befordrings- eller överårighetsavgifter, vare sig dessa avgifter
gottgöras dem av Stockholms stad eller ej. I sådant hänseende torde böra meddelas
motsvarande beslut som vid utfärdandet av 1925 års kungörelse angående
pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst,
nämligen att vid bestämmandet av familjepensionsavgift för den kvinna, som vid
omorganisationens ikraftträdande redan innehar ordinarie tjänst vid överståthållarämbetet,
skall så anses, som hade hon inträtt i vederbörande familjepensionsinrättning
för befattningshavare i statens tjänst vid den tidpunkt, då hon tillträdde
ordinarie befattning vid ämbetet samt därefter erlagt stadgade avgifter.
Vidare torde beträffande nu avsedda befattningshavare böra, i anslutning till
vad som skedde vid utfärdandet av 1925 års nyssnämnda kungörelse, stadgas,
att för den vid omorganisationens ikraftträdande innehavda befattningen familjepensionsavgifter
icke skola utgöras, efter det befattningshavaren med pension
avgått från tjänsten.
T här angivna hänseenden torde riksdagens bemyndigande böra inhämtas.
Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, under förutsättning att
omorganisation av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med
av Kungl. Maj:t i sådant hänseende framlagt förslag kommer till stånd,
dels medgiva, att befattningshavare, som vid omorganisationens
ikraftträdande innehar ordinarie tjänst vid överståthållarämbetet,
må äga att i pensionshänseende tillgodoräkna sig förutvarande
tjänstgöring vid överståthållarämbetet, ändå att avlöningen under
sådan tjänstgöring helt eller delvis icke utgått av statsmedel;
dels medgiva, att befattningshavare, som nyss sagts och som
under sin anställning vid överståthållarämbetet ägt för pension
tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring utom ämbetsverket, må
äga att i pensionshänseende fortfarande tillgodonjuta denna
tjänstetidsberäkning;
dels medgiva, att polismästaren i Stockholm Gustaf Rudolf Hårleman
härutöver må äga att i pensionshänseende tillgodoräkna sig
tidigare tjänstgöring såsom polismästare inom riket, såsom om
han därunder innehaft statstjänst;
Kungl. Maj:ts proposition nr 57.
15
dels föreskriva, att kvinnlig befattningshavare vid överståthållarämbetet,
vilken vid omorganisationens ikraftträdande är delägare
i Stockholms stads befattningshavares pensionskassa för
vissa efterlevande, skall vara befriad från skyldigheten att erlägga
avgifter för familjepensionering enligt kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 279) angående pensionering av efterlevande barn till
kvinnliga befattningshavare i statens tjänst, så länge hon fortfarande
är delägare i nämnda kassa;
dels och i fråga om annan kvinnlig befattningshavare, som
vid omorganisationens ikraftträdande innehar ordinarie tjänst
vid överståthållarämbetet, besluta, ej mindre att vid bestämmande
av familjepensionsavgift skall så anses, som hade hon inträtt
i familjepensionsinrättning för befattningshavare i statens tjänst
vid den tidpunkt, då hon tillträdde ordinarie befattning vid överståthållarämbetet,
samt därefter erlagt stadgade avgifter, än även
att för den vid omorganisationens ikraftträdande innehavda befattningen
avgifter icke skola utgöras efter det befattningshavaren
med pension avgått från tjänsten.
Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Conr. Falkenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:278 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattning s. 3 i texten
- BU 1929:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid öv s. 6 i texten