Sök i Ratio Lex

Angående vissa, bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets kanslioch polisavdelningar in. in

1929-01-25 · 15 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:57, Angående vissa, bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets kanslioch polisavdelningar in. in

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

1

Nr 57.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa,

bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren

samt befattningshavare vid överstäthällarämbetets

kansli- och polisavdelningar in. in.; given

Stockholms slott den 25 januari 1929.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Ma,j:t härmed föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Liibeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 25 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Lubeck, anför efter gemensam beredning

med t. f. chefen för finansdepartementet:

Tidigare denna dag har Kungl. Maj:t på min föredragning beslutat till riksdagen

avlåta proposition (nr 56) med förslag angående omorganisation av

överståthållarämbetet samt ändrad fördelning mellan staten och Stockholms

stad av kostnaderna för dess verksamhet. Till grund för propositionen har

lagts ett av 1924 års landsstatslönesakkunniga avgivet förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 45 häft. (Nr 57.) m 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:U proposition nr 57.

Vid anmälan av berörda proposition anhöll jag att senare få återkomma till

vissa med förslaget sammanhängande pensionsfrågor, nämligen spörsmål om

överståthållarens rätt till pension, om rätt till pension för vissa nuvarande befattningshavare

vid överståthållarämbetet samt om nuvarande befattningshavares

familjepensionsförhållanden. Jag torde nu få till behandling upptaga

dessa frågor.

I. Överståthållaren.

De sakkunniga hava med avseende å överståthållaren föreslagit, att han

skulle åtnjuta en årlig lön av 25,000 kronor. Uti den proposition angående omorganisation

av överståthållarämbetet, som Kungl. Maj:t tidigare denna dag

beslutat avlåta till riksdagen, har föreslagits en förhöjning av överståthållarens

kontanta avlöningsförmåner till 30,000 kronor om året. Särskilt beslut lärer

i sammanhang därmed böra meddelas angående överståthållarens pension. I

likhet med vad fallet är beträffande landshövdingarna skulle nämligen överståthållaren

enligt det framlagda förslaget icke bliva underkastad bestämmelserna

i gällande avlöningsreglemente, och följaktligen skulle ej heller föreskrifterna

i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän

vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande

verk i fråga om rätt till pension utan vidare bliva å honom tillämpliga.

De sakkunniga hava för sin del funnit uppenbart, att överståthållarens pension

bör beräknas efter enahanda grund, som beträffande justitieråd, regeringsråd

och landshövdingar för närvarande är fallet, eller till ett belopp av 9,996

kronor årligen. De sakkunniga hava med avseende härå anfört i huvudsak

följande:

Med avseende å överståthållarens pensionsrätt hava bestämmelser länge

saknats, och man har då tillämpat de äldre pensionsförfattningarna rörande

civila ämbets- och tjänstemäns rätt till pension från allmänna indragningsstaten.

Enligt dessa bestämmelser skulle överståthållaren vid fyllda 70 år och

efter minst 30 års oavbruten tjänstetid eller vid 65 års ålder efter vid pass

40 års tjänstgöring och med intyg om försvagad hälsa äga att i årlig pension

uppbära 80 % av den från statsverket utgående lönen jämte lönetillägg.

överståthållarens avlöningsförmåner äro för närvarande bestämda på följande

sätt:

från statsverket lön ........................ kronor 4,681:45

taffelpenningar .............. » 2,001: —

lönetillökning ................ » 2,317:55

tillfällig löneförbättring ...... » 4,000:—jgnnn._

från Stockholms stad till extra utgifter ................ kronor 8,550: —

Kronor 21,550: —

Vid pensionsbeloppets beräknande har givetvis hänsyn icke av statsverket

tagits till de lönebelopp, som utgå från Stockholms stad, och ej heller till de

s. k. taffelpenningarna; att ej heller den tillfälliga löneförbättringen, varom

beslut första gången fattades vid 1919 års riksdag, därvid kunnat medräknas,

är uppenbart. Då sålunda de egentliga lönebeloppen tillhopa utgjorde allenast

6,999 kronor samt pensionen skulle utgöra 80 % härav, blev alltså pensionsbeloppet

5,599 kronor 20 öre. I statsverkspropositionen till 1887 års andra lag
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 5)1.

tirua riksdag föreslogs pensionsbeloppets höjande till samma belopp, som landshövdingarna

enligt 1884 års riksdags beslut ägde åtnjuta, eller 6,00(1 kronor

årligen. Denna pension skulle enligt propositionen utgå från och med månaden

näst efter den, då överståthållaren efter 65 levnadsår och minst 35 tjänstår,

därav minst 10 år såsom landshövding eller överståthållare, avgått från ämbetet.

Statsutskottet avstyrkte emellertid framställningen under motivering att, om

pensionsbeloppet vore otillräckligt, Stockholms stad borde bidraga med fyllnaden,

och riksdagens beslut avfattades i enlighet därmed. Efter tillkomsten

av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension

ansågs överståthållarens rätt till pension inträda vid uppnådda 67 levnadsår.

Pensionsbeloppet utgjorde, enligt 18 § b) i nämnda lag, fortfarande 80 % av

lönen eller 5,599 kronor 20 öre årligen. Pensionen utgick jämväl med nämnda

belopp, intill dess 1920 års riksdag i anledning av en utav Kungl. Maj:t avlåten

framställning höjde pensionsbeloppet till 6,000 kronor årligen. Å detta

belopp, är emellertid överståthållaren berättigad att jämlikt kungörelsen den

18 juni 1925. (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa pensionerade

f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer erhålla förhöjningar

med tillhopa 1,632 kronor. Pensionen skulle alltså, oberäknat dyrtidstillägg,

i sin helhet belöpa sig till 7,632 kronor.

överståthållarens nuvarande ogynnsamma ställning i pensionshänseende

torde än skarpare än vid jämförelse med justitierådens, regeringsrådens och

landshövdingarnas pensionsförmåner framträda vid en jämförelse med honom

underlydande ämbets- och tjänstemän. Enligt tjänstereglementet för Stockholms

stad äro, under förutsättning av tillräcklig tjänstetid, redan befattningshavarna

i stadens tjuguförsta lönegrupp berättigade till högre pension än 6,000

kronor årligen: pensionsbeloppet stiger sedan till 8,000 kronor, vilket belopp

utgår redan till befattningshavare i tjugufjärde lönegruppen. Ett pensionsbelopp

av 8,000 kronor tillkommer därför polismästaren, polisdomaren, de fyra

polisintendenterna och polissekreteraren; en pension till belopp mellan 6,000

och 8,000 kronor utgår till sekreteraren hos polismästaren, polisassessorerna

och biträdande polissekreteraren, ävensom, enligt särskilt beslut, till stadsfiskalerna.

De sakkunniga hemställa därför, att för bestämmande av pensionsbelopp för

överståthållare skall gälla ett tjänstepensionsunderlag av 9,996 kronor.

Statskontoret har i avgivet utlåtande anslutit sig till de sakkunnigas förslag

i fråga om överståthållarens pensionsförmåner. Ej heller överstäthållarämbetet

har haft något att erinra däremot.

Vid en reglering av överståthållarens pensionsförhållanden kan uppen- Departementsbarligen

icke ifrågakomma annat än att beträffande pensionsunderlagets chefen''

storlek jämställa överståthållaren med justitieråd, regeringsråd och landshövdingar,

för vilka befattningshavare nu gäller ett pensionsunderlag av 9,996

kronor. Åt denna uppfattning har för övrigt redan 1928 års riksdag givit uttryck,

då riksdagen på därom gjord framställning medgivit, att dåvarande

överståthållaren Hederstierna finge efter avgång från tjänsten uppbära, utöver

honom eljest tillkommande pension, en tilläggspension å allmänna indragningsstaten

till sådant belopp, att sammanlagda pensionen uppginge till 9,996 kronor.

Även beträffande pensionsavgiftens belopp bör tydligen överståthållaren

likställas med justitieråd, regeringsråd och landshövding, för vilka nu gäller

ett avgiftsbelopp av 600 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

Å överståthållaren lärer, såsom de sakkunniga erinrat, lagen angående civila

tjänstinnehavares rätt till pension redan vara tillämplig. För genomförande av

en pensionsreglering av nu ifrågasatt art torde därför annan åtgärd icke vara

påkallad, än att erforderliga ändringar göras i förberörda kungörelse den 29

juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement

och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt

till pension. Dessa ändringar lära icke behöva innebära annat, än att i 1 och

3 §§ av nämnda kungörelse, sådana dessa författningsrum lyda enligt kungörelsen

den 18 juni 1926 (nr 273), ordet »överståthållare» inskjutes framför

orden »justitieråd, regeringsråd och landshövding».

Det torde ankomma på chefen för finansdepartementet att i annat sammanhang

hemställa om avlåtande till riksdagen av förslag i här berörda hänseenden.

II. Befattningshavarna vid överståtliållarämbetets kansli- och

polisavdelningar samt vid polisverket i Stockholm.

Ett genomförande av det för riksdagen framlagda förslaget till omorganisation

av överståthållarämbetet skulle bland annat medföra åtskilliga förändriugar

i nuvarande befattningshavares ställning. Vissa av dessa måste flyttas

från innehavd högre tjänst till lägre sådan, och ett flertal för närvarande kommunalavlönade

tjänstemän komme att överföras till statsverkets lönestat. I den

mån nuvarande befattningshavare härigenom skulle få vidkännas ekonomisk

förlust, har i propositionen angående överståtliållarämbetets omorganisation föreslagits,

att till dem skulle enligt vissa angivna grunder utgå personliga lönetillägg.

Därjämte har föreslagits, att befattningshavarna vid överförandet till

statsverkets lönestat skulle vara berättigade att i avlöning shänseende tillgodoräkna

sig förutvarande tjänstgöring vid överståthållarämbetet, såsom om de därunder

innehaft statsavlönad befattning, ävensom att de, vilka under sin anställning

vid överståthållarämbetet fått tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring utom

verket i och för uppflyttning i högre löneklass, skulle i enahanda hänseende fortfarande

få tillgodonjuta denna tjänstår sberäkning. Genom dessa bestämmelser

har man således velat förebygga, att tvångsförflyttade befattningshavare skulle

bliva i ekonomiskt hänseende sämre ställda än före förflyttningen. Den förändring

i övrigt beträffande vissa nuvarande befattningshavares ställning, som

skulle följa därav, alt statens avlöningsreglemente bleve tillämpligt å dem i

stället för Stockholms stads tjänstereglemente, har man däremot ansett böra

omedelbart inträda. Härvid har dock undantag måst göras för sådana befattningshavare,

vilka innehava fullmakt eller konstitutorial å tjänsten; dessa,

vilkas antal uppskattas till nio, hava ansetts berättigade att fortfarande åtnjuta

de förmåner, som enligt tjänstereglementet för Stockholms stad för närvarande

äro dem tillförsäkrade.

Tydligen komma nu berörda ändrade förhållanden även att inverka å befattningshavarnas

ställning i pensionshänsecnde. Så blir dock icke förhållandet beträffande

tjänstemän, som för närvarande äro statsavlönade (tjänstemän vid nuvarande

överståthållarämbetets kansli). Därest dessa tvångsförflyttas till tjänst

i lägre lönegrad, äga de nämligen enligt bestämmelser i Kungl. Mnj:ts brev den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 57. .'')

21 maj 1926 åtnjuta lön enligt den lönegrad, de vid förflyttningen tillhörde. T

följd härav kommer för dem även tjänstepensionsunderlaget att beräknas efter

sistnämnda lönegrad.

Beträffande kommunalavlönade befattningshavare, som förflyttas till statstjänst,

inträder däremot ett annat förhållande, och särskilda bestämmelser äro

därvidlag erforderliga. 1 den män förflyttningen medför minskning i pensionsbeloppets

storlek, bör uppenbarligen en tilläggspension utgå. Då enligt framlagt

förslag denna skulle bestridas av Stockholms stad, lärer emellertid frågan

härom icke behöva i detta sammanhang upptagas; en redogörelse därför återfinnes

i förberörda proposition angående omorganisation av överståthållarämbetet.

Rörande förflyttningens övriga verkningar i pensionshänseende hava de

sakkunniga anfört i huvdsak följande:

De olika bestämmelser, som meddelats i tjänstereglementet för Stockholms

stad, å ena, och som gälla beträffande statsavlönade befattningshavare, å andra

sidan, påkalla särskild uppmärksamhet, då fråga är om den ålder, vid vilken

befattningshavares pensionsrätt inträder. Beträffande statens civila tjänstinnehavare

är pensionsåldern, såvitt nu är i fråga, 67 år för manliga befattningshavare

och 60 år för kvinnliga, dock med rätt för vederbörande myndighet att

låta med avskedet anstå, till dess befattningshavaren uppnår högst 70 år. Enligt

tjänstereglementet för Stockholms stad, vilket innehåller bestämmelser även i

nu berörda hänseende, är pensionsåldern för manliga tjänstinnehavare såsom

regel 65 år, medan pensionsåldern för kvinnliga även här är 60 år; dock föreligger

rätt för vederbörande myndighet — i nu förevarande fall således för

överståthållarämbetet — att undantagsvis medgiva befattningshavare att kvarstå

i tjänsten högst fem år därutöver. Från föreskriften, att kommunalavlönade

befattningshavare äro berättigade och skyldiga att med pension avgå vid 65

års ålder, givas dock vissa undantag. Sålunda gäller med avseende å nu ifrågavarande

tjänster, att pensionsåldern för polismästaren och polisintendenterna

är 62 år.

T fråga om förutvarande hommunalavlönad befattningshavare, vilken innehar

fullmakt eller konstitutorial å tjänsten, torde gälla, att. någon ändring av pensionsåldern

icke kan ske i samband med omorganisationen. Naturligen gäller

dock detta endast om och så länge befattningshavaren kvarstår å samma tjänst,

som vid omorganisationens genomförande innehades.

Beträffande övriga tjänstinnehavare synes däremot förhållandet gestalta sig

annorlunda. I och med att dessa göras till statsavlönade samt hänföras under

statens avlöningsreglemente, torde utan vidare de statliga bestämmelserna angående

pensionsåldern böra å dem tillämpas. Visserligen kunna häremot åtskilliga

erinringar göras. Dels kan man från befattningshavarnas sida anföra, att

den lägre pensionsålder, som dittills varit dem tillförsäkrad, ur viss synpunkt

utgjort eu förmån, som de av billighetsskäl alltjämt borde få behålla. Dels kan

man — och detta måhända med större fog — andraga, att man genom höjning

av pensionsåldern å nu angivet sätt fördröjer jämväl den tidpunkt, vid vilken

omorganisationen kan bliva definitivt genomförd. Häremot må dock erinras,

dels att en förhöjd pensionsålder ofta måste anses innebära eu förmån för eu

arbetsduglig tjänstinnehavare. dels oek att beträffande nu ifrågakomna tjänstemän

den höjda pensionsåldern icke innebär annat, än att Stockholms stad

får under ytterligare två år utbetala särskilt personligt lönetillägg; å omorganisationens

genomförande inverkar deras särställning icke i övrigt. Med hänsyn

till anförda omständigheter anse de sakkunniga, att ifrågavarande tjänsteinnehavare

som regel icke böra undantagas från eljest för statens tjänstinnehavare

gällande regler angående pensionsålderns inträde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Departements
chefen.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 57.

Ett undantag synes dock härvidlag, framhålla de sakkunniga, fortfarande

böra göras för polismästaren och polisintendenterna i Stockholm. Dessa befattningars

krävande natur och de stora fordringar, som måste ställas å deras innehavare,

synas väl motivera en sänkning av den för statens befattningshavare

eljest gällande pensionsåldern åtminstone till 65 år. De sakkunniga anse förty

särskild föreskrift böra meddelas därom, att rätt och skyldighet till avgång

med pension inträder för polismästaren och polisintendenterna vid uppnående

av 65 års ålder, dock naturligen med rätt för Kungl. Maj:t att medgiva utsträckning

av denna tid. Beträffande nuvarande innehavare av dessa befattningar

torde dock böra medgivas rätt för dem att — därest de så önska — avgå

med pension vid den för närvarande gällande åldern av 62 år. — Vad särskilt

den nuvarande polismästaren vidkommer, har denne befattningshavare, även

då han får tillgodoräkna sig sin tjänstgöring vid överståthållarämbetet, icke

uppehållit statstjänst under så lång tid, som för erhållande av oavkortad pension

erfordras. Med anledning härav synas särskilda bestämmelser böra meddelas

därom, att befattningens nuvarande innehavare med avseende å pensionens beräknande

äger tillgodoräkna sig den tid, varunder han i riket uppehållit polismästaretjänst,

som om han därunder innehaft statstjänst.

I avgivna yttranden över förslaget hava statskontoret och riksräkenskapsverket

icke funnit anledning till erinran däremot, varjämte allmänna civilförvaltningens

lönenämnd icke funnit sig böra däröver göra särskilt uttalande.

Stockholms stad, som med vissa mindre erinringar godtagit de sakkunnigas

förslag till omorganisation av överståthållarämbetet m. m., har på nu förevarande

punkt icke framställt någon anmärkning mot förslaget.

Överståthållarämbetet har icke heller framställt erinran mot ifrågavarande

förslag i vidare mån, än som framgår av vissa utav ämbetet åberopade yttranden

från polismästaren och polisintendenterna i Stockholm.

Förste polisintendenten, som utövar chefskapet för poliskammaren, har intet

att invända mot vad de sakkunniga föreslagit, och andre polisintendenten, som

under polismästaren är chef för ordningspolisen, har ej heller framställt erinran

däremot.

Tredje polisintendenten, chefen för kriminalavdelningen, ifrågasätter däremot

lämpligheten av en så hög pensionsålder som 65 år för innehavaren av denna

befattning. Hans tjänst är, framhåller polisintendenten, av synnerligen- slitande

natur och kräver av innehavaren stor rörlighet och oförminskad arbetskraft. En

förhöjning av tredje polisintendentens pensionsålder kunde förvisso icke ske

annat än på bekostnad av hans förmåga att leda den honom underställda avdelningens

spanings- och utredningsverksamhet, detta säkerligen till föga båtnad

för samhället.

Polismästaren föreslår, med hänsyn till andre och tredje polisintendenternas

tjänstgöring, att pensionsåldern för dem icke sättes högre än för närvarande,

nämligen i regel till 62 år.

Beträffande de befattningshavare vid överståthållarämbetet och polisverket

i Stockholm, å vilka statens civila avlöningsreglemente är avsett att tillämpas

från och med den 1 januari 1930, finner jag, i likhet med de sakkunniga, icke

anledning att i allmänhet tillstyrka avvikelse från gällande bestämmelser angående

pensionering av statstjänstemän. Den föreslagna rätten för dessa be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr .''37.

fattningsliavare att i aolöningshänseende tillgodoräkna sig förutvarande tjänstgöring

vid överståthållarämbetet, såsom om do därunder innehaft statsavlönad

tjänst, bör emellertid uppenbarligen utsträckas att äga tillämpning jämväl i pensionshänseendc.

T överensstämmelse härmed torde vid beräkning av tjänstår för

pension jämväl böra tagas hänsyn till det tillgodoräknande av tidigaie tjänstgöring

utom överståthållarämbetet, som i avlöningshänseende föreslagits skola

medgivas beträffande befattningshavarna i fråga.

I detta sammanhang må anmärkas, att nuvarande innehavaren av underståthållartjänsten

visserligen innehar statsavlönad tjänst men att så varit fallet

endast sedan 1918. Därförut har han emellertid sedan år 1899 innehaft ordinarie

anställning vid överståthållarämbetet. Nyssberörda rätt att i pensionshänseende

tillgodoräkna tidigare tjänstgöring vid överståthållarämbetet bör med

hänsyn härtill givas sådan avfattning, att jämväl underståthållaren kommer i

åtnjutande därav.

Med avseende å frågan om pensionsålder för här avsedda befattningshavare

anser jag i fråga om polismästaren samt nuvarande förste polisintendenten (chefen

för poliskammaren) och fjärde polisintendenten (föreståndaren för polisskolan)

anledning icke föreligga att frångå det av de sakkunniga framställda

förslaget om höjning av pensionsåldern till 65 år.

Beträffande däremot nuvarande andre polisintendenten (chefen för ordningspolisen)

och tredje polisintendenten (chefen för kriminalavdelningen) torde, pa

sätt även polismästaren i Stockholm framhållit, kunna ifragasättas lämpligheten

av att för dem fastställa högre pensionsålder än den för närvarande gällande

eller 62 år. Särskilt är detta fallet beträffande andre polisintendenten,

vilken i egenskap av chef för ordningspolisen städse måste kunna vistas a

rörlig fot och vars tjänst, särskilt vid större tilldragelser i huvudstaden, måste

å sin innehavare ställa avsevärda krav beträffande arbetsförmåga och vitalitet.

Att även befattningen såsom tredje polisintendent är synnerligen krävande,

torde vara uppenbart, men hans åligganden skola likväl ej i samma utsträckning

som andre polisintendentens fullgöras utom tjänsterummet, och han är

ej heller nödsakad att i samma omfattning som denne i och för ordningens

upprätthållande träda i personlig kontakt med allmänheten.

Av anförda skäl synes det mig befogat, att pensionsåldern för den polisintendent,

som är chef för ordningspolisen, fastställes till 62 år. Beträffande

polismästaren samt övriga polisintendenter vill jag däremot i enlighet med

det anförda förorda de sakkunnigas förslag om en pensionsålder av 65 år. Med

hänsyn till denna åldersgräns torde för rätten att erhålla hel pension böra uppställas

krav å allenast 30 tjänstår.

För närvarande äga emellertid, såsom tidigare erinrats, samtliga ifrågavarande

befattningshavare rätt till pension vid 62 års ålder. Det torde vid sådant

förhållande vara mindre lämpligt att beträffande tjänsternas nuvarande

innehavare göra ändring härutinnan. Jag vill därför föreslå, att de nuvarande

innehavarna av befattningarna såsom polismästare samt förste, tredje och fjärde

polisintendenter i Stockholm medgivas rätt att, därest de så önska, avgå med

pension vid 62 års ålder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

Med avseende särskilt a nuvarande innehavaren av polismästartjänsten,

Gustaf Rudolf Hårleman, får jag vidare i likhet med de sakkunniga föreslå,

att han, för att icke genom omorganisationen försättas i sämre ställning än den

som nu tillkommer honom i fråga om tjänstår sberäkning för pension, erhåller

rätt att i pensionshänseende tillgodoräkna sig den tid, varunder han i riket

uppehållit polismästartjänst, som om han därunder innehaft statstjänst.

Vad jag i det föregående föreslagit angående fastställande av pensionsålder

för polismästaren och polisintendenterna måste tydligtvis föranleda ändringar

i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.

Det lärer ankomma på chefen för finansdepartementet att i annat sammanhang

göra framställning i sadant hänseende. Därvid torde ock böra göras den hemställan,

som erfordras för realiserande av det nyss tillstyrkta förslaget beträffande

rätt för nuvarande innehavare av polismästarbefattningen samt vissa av

polisintendentsbefattningarna att avga med pension vid för dem nu stadgad

pensionsålder.

III. Vissa frågor beträffande familjepensioneriug.

Den föreslagna överflyttningen av vissa befattningshavare från kommunalavlönade

tjänster till statsverkets lönestat skulle även komma att inverka a

iamiljepensionsföihallandena lör dylika befattningshavare. Med avseende härå

hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande:

De tjänstemän, vilka för närvarande uppbära avlöning från Stockholms stad,

äro i flertalet fall delägare i Stockholms stads befattningshavares pensionskassa

för vissa efterlevande; skyldighet för dem att inträda i kassan är stadgad

1 j av det för kassan gällande, av Kungl. Maj:t den 24 augusti 1926 fastställda

reglementet. Enligt 2 § i samma reglemente gäller vidare, att delägare,

som utan pension lämnar stadens tjänst, äger tillgodonjuta delaktighet i kassan,’

därest han årligen innan den 8 mars till kassan inbetalar stadgad avgift. Någon

skyldighet att vid franträde av stadens tjänst kvarstå i kassan finnes sålunda

icke; fastmera föreligger för närvarande förslag till sådan ändring av reglementet,

att befattningshavare, som lämnar stadens tjänst, blir pliktig utträda

ur kassan.

Å andra sidan gäller, att befattningshavare, som tillträder ordinarie statstjänst,

varom nu är fråga, är skyldig ingå i civilstatens änke- och pupillkassa.

Detta medför alltså, att kommunalavlönad tjänsteman, som överflyttas till

statsavlönad tjänst, får vidkännas nya, ofta avsevärda kostnader för avgifter

till pensionering av änka och barn. ävensom, därest han ej vill tillhöra två

dylika kassor, gar miste om hela eller större delen av inbetalningarna till

stadens ifrågavarande kassa.

Härvidlag synes förty böra ifrågasättas, huruvida icke dessa tvångsöverförda

befattningshavare borde befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens

änke- och pupillkassa. I stället skulle da stå dem öppet att fortfarande

tillhöra Stockholms stads befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande.

Avgifterna till kassan böra av dessa tjänstemän fortfarande erläggas

kvartalsvis med V« i envar av februari, maj, juli och november månader. Stockholms

stad förskotterar före den 8 mars varje år 3A av dessa pensionsavgifter

till kassan samt uppbär därefter befattningshavarnas inbetalningar under maj,

juli och november månader.

Av eu dylik föreskrift skulle dock följa, att pensionsbeloppen aldrig komma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunrjl, Majits proposition nr ,57.

i)

alt överstiga vad som i detta hänseende gällde den 30 juni 1929. Befordran till

högre statstjänst kan nämligen icke medföra ändring beträffande delägarbeloppet

i denna stadens kassa. Denna olägenhet synes emellertid i de fall,

som här kunna förekomma, icke vara av större betydelse.

Stockholms stad har icke haft något att erinra mot förslaget i denna del.

Styrelsen öoer civilstatens iinkc- och pupillkassa har däremot i avgivet yttrande

funnit sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag utan förklarat sig

finna det mindre lämpligt att i fråga om de av omorganisationsförslaget berörda

befattningshavarna vid överståthållarämbetet medgiva avvikelse från eljest gällande

familjepensionsbestämmelser och därigenom äventyra familjepensionens

effektivitet. Till stöd för sin uppfattning härutinnan har styrelsen anfört i

huvudsak följande:

T avseende å familjepensioneringen gäller för de ordinarie befattningshavarna

vid överståthållarämbetet, att av de statsavlönade befattningshavarna

de manliga äro förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa

och de kvinnliga underkastade föreskrifterna i kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 279) samt att såväl de manliga som de kvinnliga kommunalt avlönade befattningshavarna

i allmänhet äro skyldiga att vara delägare i Stockholms stads

befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande.

Vid befattningshavares övergång, tvångsvis eller frivilligt, från kommunalt

avlönad tjänst till tjänst på statsverkets lönestat upphör i fråga om såväl

manlig som kvinnlig befattningshavare förutvarande skyldighet att tillhöra den

kommunala kassan, vederbörande obetaget att mot fortsatt erläggande av föreskrivna

avgifter frivilligt kvarstå i kassan för det vid övergången gällande delaktighetsbeloppet.

Såsom de sakkunniga framhållit, föreligger emellertid förslag

om att avgången från den kommunalt avlönade tjänsten skulle medföra

ovillkorlig förlust av delaktighet i kassan, dock med rätt för den avgångne att

återfå viss del av de till kassan erlagda avgifterna. Den vid övergång av ifrågavarande

art inträdande förpliktelsen för manlig befattningshavare, som ej uppnått

60 levnadsår, att ingå i civilstatens änke- och pupillkassa och för kvinnlig

befattningshavare, som är yngre än 60 år, att underkasta sig föreskrifterna i

förberörda kungörelse är, om befattningshavare överskridit 29 års ålder, förknippad

med skyldighet att erlägga särskilda, i vissa fall ganska betungande

befordringsavgifter.

Nu hava de sakkunniga ifrågasatt, att manliga befattningshavare, som

tvångsförflyttas från tjänst på kommunens lönestat till lägre avlönad statstjänst,

skulle befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens änke- och

pupillkassa. Däremot synas de sakkunniga icke hava tänkt sig, att särskilda

medgivanden skulle göras vid övergång under andra förhållanden mellan statsverkets

och kommunens lönestater, detta oaktat åtminstone i fråga om de nu

kommunalt avlönade kvinnliga befattningshavarna, vilka skulle komma att

tvångsförflyttas till lägre avlönade statstjänster, liknande förhållanden synas

vara att motse som de, vilka föranlett de sakkunniga att ifrågasätta särskilda

undantagsbestämmelser för nyssnämnda manliga befattningshavare.

Den av de sakkunniga ifrågasatta befrielsen från delaktighet i civilstatens

änke- och pupillkassa för de tillsynes jämförelsevis talrika manliga befattningshavare,

som skulle komma att tvångsförflyttas, skulle medföra, att rätten till

pension åt de efterlevande skulle bliva beroende på fullgörandet av vederbörande

befattningshavares frivilliga åtagande att efter förflyttningen fortsätta

avgiftsbetalningen till den kommunala pensionskassan. Under inga förhållanden,

ej ens på grund av framtida befordran till högre statstjänst vid eller

utom överståthållarämbetet, skulle därvid familjepensionen bliva högre än

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departementschefen

.

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

som motsvarar delaktigheten vid den i samband med omorganisationen företagna

tvångsförflyttningen. Vid försummad avgiftsbetalning eller, därest förut

antydda förslag till ändring av reglementet för den kommunala kassan skulle

vinna fastställelse innan omorganisationsförslaget blir genomfört, skulle befattningshavarnas

efterlevande komma att helt uteslutas från rätt till pension.

I betraktande av nu anförda omständigheter synes de sakkunnigas förslag

icke erbjuda en tillfredsställande lösning av familjepensionsfrågan för de av

förslaget berörda befattningshavarna. I avseende å den ifrågasatta befrielsen

från delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa är därjämte att märka, att

en dylik befrielse skulle innebära eu avvikelse från bestämmelserna i kassans

reglemente, som synes vara ägnad att ingiva principiella betänkligheter och

vilken i varje fall icke torde kunna medgivas utan hörande av kassans fullmäktige.

Visserligen skulle tillämpningen av gällande familjepensionsbestämmelser i

en del fall komma att för befattningshavarna medföra en i någon mån försämrad

ställning i familjepensionshänseende i form av ökade årsavgifter, lägre

pensionsbelopp, förpliktelse att erlägga befordrings-, respektive överårighetsavgifter

m. m. Men i den mån så befinnes skäligt torde befattningshavarna och

deras efterlevande kunna beredas lämplig kompensation härför, förslagsvis

genom bidrag från staden till avgifterna och till utfyllnad av pensionerna. T

första hand synas de tvångsförflyttade befattningshavarna, såväl de manliga

som de kvinnliga, böra ifrågakomma till erhållande av sådan kompensation,

varvid givetvis rätten till ifrågavarande kompensation bör upphöra efter framdeles

inträffande frivillig övergång till annan tjänst än den, till vilken vederbörande

tvångsförflyttats.

Slutligen erinrar anstaltens styrelse om att befattningshavare, som efter fyllda

60 år övergå till statens tjänst vid överståthållarämbetet, icke kunna bliva delaktiga

i civilstatens änke- och pupillkassa, respektive underkastade bestämmelserna

i kungörelsen den 18 juni 1925. Skulle vid omorganisationsförslagets

genomförande rätten att frivilligt kvarstå i den kommunala kassan icke längre

bestå, synes därför kunna ifrågasättas, att staden ifråga om sådana överåriga

befattningshavare, vilka komma att tvångsförflyttas, vidtager särskilda åtgärder

i syfte att bibehålla dem vid deras tidigare grundlagda familjepensionsrätt.

Jämväl för underlättande av frivillig övergång till statens tjänst av överåriga

befattningshavare, exempelvis polismästaren, torde möjligen motsvarande

åtgärder kunna befinnas ändamålsenliga.

Av de kommunalavlönade befattningshavare, vilka skulle överflyttas till

statsverkets lönestat, äro de manliga tjänstemännen samtliga delägare i Stockholms

stads befattningshavares pensionskassa. Av de kvinnliga befattningshavarna

äro endast de, vilkas tjänster å stadens lönestat äro placerade i sjunde

lönegruppen eller högre, delägare i nämnda kassa; så är för den skull förhållandet

allenast med två av de kvinnliga befattningshavare, om vilka nu är fråga.

Därest rörande nu avsedda tjänstinnehavare särskilda bestämmelser icke meddelas,

bliva de manliga skyldiga att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa

samt alla kvinnliga" befattningshavare underkastade bestämmelserna i kungörelsen

den 18 juni 1925 angående pensionering av efterlevande barn till kvinnliga

befattningshavare i statens tjänst. Detta skulle, såsom de sakkunniga antytt

samt styrelsen för civilstatens änke- och pupillkassa vitsordat, för åtskilliga

av dem medföra en försämrad ställning i familjepensionshänseende på grund

av ökade årsavgifter, lägre pensionsbelopp samt förpliktelse att erlägga icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kung!. Maj:ts proposition nr -57.

oväsentliga befordrings-, respektive överårighetsavgifter m. m. På sätt de sakkunniga

uttalat, torde det icke rimligen kunna ifrågasättas, att de tvångsförilyttade

befattningshavare, vilka nu tillhöra stadens kassa, skulle själva vidkännas

berörda, ingalunda obetydliga ökning i kostnaderna för familjepensioneringen

— en ökning, varemot icke skulle svara en motsvarande höjning utan

tvärtom en minskning av familjepensionens belopp.

Då det gäller att avgöra, vilka åtgärder som till förebyggande härav böra

vidtagas, torde till en början böra skiljas mellan de manliga befattningshavare,

vilka förut tillhöra stadens pensionskassa, samt de kvinnliga tjänstinnehavarna

över huvud taget. Med avseende å förstnämnda grupp lära två möjligheter

kunna tänkas. Antingen kan så ordnas — något som styrelsen för civilstatens

änke- och pupillkassa närmast förordat — att befattningshavarna inträda i

denna kassa samt att Stockholms stad lämnar bidrag till avgifterna och till

utfyllnad av pensionsbeloppen, eller också kan tänkas, såsom de sakkunniga för

sin del föreslagit, att befattningshavarna få kvarstå i stadens pensionskassa

och befrias från skyldigheten att inträda i civilstatens kassa. Det förstnämnda

alternativet skulle innebära, att stadens pensionskassa finge behålla samtliga

av dessa befattningshavare inbetalta avgifter samt att staden i stället finge

gälda väsentliga kostnader för deras inträde i civilstatens kassa; trots detta

skulle befattningshavarna icke bliva bättre ställda med avseende å familjepensioneringen.

Härutöver skulle en dylik åtgärd komma att medföra åtskillig omgång

vid ersättningsbeloppens fixerande och uttagande, eu olägenhet, som visserligen

i första hand komme att drabba Stockholms stad men som även torde

komma att medföra besvärligheter för statsverket och för befattningshavarna

själva. Dessutom torde kunna med fog ifrågasättas, om Stockholms stad är

villig ikläda sig dessa ytterligare kostnader, vilka i själva verket endast skulle

komma stadens befattningshavares pensionskassa tillgodo. En lösning av ifrågavarande

spörsmål i nu antydd riktning synes mig därför mindre lämplig.

Befriar man däremot befattningshavarna från skyldigheten att inträda i

civilstatens änke- och pupillkassa, torde frågan om familjepensioneringens ordnande

vinna en enkel och praktisk lösning. Jag vill erinra därom, att dylika

undantag tidigare ägt rum. Sålunda angivas i reglementet för sistnämnda kassa

§ 2 mom. 2 b) åtskilliga tjänster, vilkas innehavare äro befriade från delaktighet

i kassan på den grund, att de äro delägare i andra motsvarande kassor.

Med tillämpning av denna bestämmelse befriades år 1908 vissa befattningshavare

vid marinförvaltningen från inträde i civilstatens kassa, och år 1914

ägde motsvarande befrielse rum beträffande befattningshavare vid lotsstyrelsen

och lotsverket. På motsvarande sätt har vid åtskilliga tillfällen, då statsverket

övertagit enskilda järnvägar, blivit bestämt, att befattningshavarnas efterlevande

finge efter eget val åtnjuta pension enligt de för statens järnvägars

änke- och pupillkassa stadgade grunder eller enligt stadgarna för den enskilda

järnvägens pensionskassa. Visserligen måste i nu förevarande fall hänsyn tagas

till att staten icke har möjlighet att utöva någon kontroll över Stockholms stads

pensionskassa. Detta torde dock icke i och för sig böra utgöra hinder för till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr <57.

lämpning av motsvarande tillvägagångssätt, därvid dock torde böra fordras,

att Stockholms stad gentemot staten garanterar fullgörandet av den kommunala

kassans nu ifrågavarande förbindelser.

Väljer man sist angivna alternativ, torde det emellertid vara nödvändigt att

vid befrielsen från skyldighet för de tvångsförflyttade tjänstemännen att ingå i

civilstatens änke- och pupillkassa foga det villkoret, att tjänstemännen skola

vara skyldiga att kvarstå i stadens kassa. I motsatt fall skulle de ju genom

utträde ur sistnämnda kassa kunna helt äventyra familjepensioneringen. Föreskrift

i nämnda hänseende bör förty meddelas i samband med befattningshavarnas

förflyttning, och pensionsavgifterna till stadens kassa böra på sätt äger

rum beträffande andra pensionsavgifter avdragas å avlöningarna. Vad styrelsen

för civilstatens änke- och pupillkassa anfört därom, att en ändring i reglementet

för Stockholms stads pensionskassa skulle kunna omöjliggöra för ifrågavarande

befattningshavare att kvarstå i sistnämnda kassa, är visserligen riktigt men

torde sakna praktisk betydelse. Enligt vad jag inhämtat hava visserligen underhandlingar

pågått mellan kassan och Stockholms stad angående reglementsändringar,

men dessa underhandlingar hava icke givit något positivt resultat;

för närvarande hava delägarna i kassan förklarat sig icke vilja upptaga vidare

förhandlingar i denna fråga. Följaktligen torde med säkerhet kunna antagas,

att nuvarande bestämmelser i reglementet skola gälla ännu vid omorganisationens

ikraftträdande. 1 varje fall har för övrigt, såsom tidigare erinrats, Stockholms

stad för sin del icke haft någon erinran mot de sakkunnigas förslag att

befattningshavarna skulle kvarstå i den kommunala pensionskassan för efterlevande;

därav torde följa, att staden — om mot förmodan nytt reglemente för

den kommunala kassan skulle utfärdas före omorganisationen — kommer att

tillse, att ifrågavarande tjänstinnehavare erhålla rätt att kvarstå i kassan.

Mot den lösning av frågan om familjepensioneringen, vilken jag sålunda närmast

velat förorda, kan givetvis invändas, att därmed är förkuippad den olägenheten,

att höjning av familjepensionen icke kan inträda utöver det belopp, varmed

densamma skolat utgå, därest befattningshavaren städse kvarstode i samma

lönegrad, som han vid förflyttningen innehade. Detta vill med andra ord säga,

att för ifrågavarande befattningshavare eventuellt blivande befordran till

högre tjänst icke skulle medföra förhöjning av familjepensionens belopp. Denna

erinran är givetvis riktig men torde, såsom redan de sakkunniga anföra, icke

böra tillmätas större betydelse. De nuvarande kanslisterna inom överståthållarämbetet

torde efter omorganisationen bibehålla nuvarande tjänstegrad; någon

ytterligare befordran kan för dem icke påräknas, då ju för högre tjänster inom

överståthållarämbetet erfordras juridisk examen. För kanslisterna torde det med

hänsyn härtill vara ekonomiskt något fördelaktigare att kvarstå i den kommunala

kassan. De högre tjänstemännen i överståthållarämbetet äro redan nu berättigade

till så stor familjepension från stadens pensionskassa, att de, även i

händelse av ytterligare befordran, näppeligen skulle kunna erhålla högre familjepension

från civilstatens änke- och pupillkassa. Endast innehavarna av lägre

juristtjänster inom överståthållarämbetet, beträffande vilka tjänster familjepensionen

är bestämd till jämförelsevis lågt belopp, kunna tänkas bliva sämre

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr <57. 13

ställda med avseende å familjepensioneringen i händelse av blivande befordran

till högre tjänst. Detta gäller emellertid allenast ett par befattningshavare, och

jag kan sålunda, såsom nyss framhållits, icke finna den påtalade olägenheten

vara av större betydelse.

Då avgörandet av frågan om befrielse för här avsedda befattningshavare

från skyldigheten att inträda i civilstatens änke- och pupillkassa lärer ankomma

på Kungl. Maj:t, torde något riksdagens beslut i ämnet icke påkallas. Jag

bär dock ansett mig böra här redogöra för min uppfattning i frågan, såvitt denna

för närvarande kan bedömas, för att sätta riksdagen i tillfälle att, om

den därtill finner anledning, uttala sig i ämnet. Då fullmäktige i civilstatens

änke- och pupillkassa sammanträda i oktober månad innevarande år samt omorganisationen

av överståthållarämbetet icke är avsedd att träda i kraft förrän

från och med den 1 januari 1930, lärer Kungl. Maj:t äga tillfälle att inhämta

fullmäktiges yttrande, innan beslut i frågan meddelas.

Beträffande de två kvinnliga befattningshavare, vilka för närvarande äro

delägare i stadens befattningshavares pensionskassa för vissa efterlevande, torde

i anslutning till vad jag nyss anfört angående de manliga delägarna i kassan

böra så ordnas, att de få kvarstå i den kommunala pensionskassan. Någon

skyldighet för dessa kvinnliga befattningshavare att inträda i civilstatens änkeoch

pupillkassa finnes ej, men däremot bliva de, såsom anförts, om annat ej stadgas,

enligt förberörda kungörelse den 18 juni 1925 angående pensionering av

efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst skyldiga att

för pupillpensionering till statsverket erlägga motsvarande avgifter. Då jag

beträffande de manliga befattningshavarna förutsatt befrielse från delaktighet

i civilstatens änke- och pupillkassa och från avgifter till denna kassa torde beträffande

dessa två kvinnliga tjänstinnehavare böra medgivas motsvarande befrielse

från avgiftsplikt enligt 1925 års kungörelse, dock endast så länge de

kvarstå i stadens kassa. Härutinnan torde riksdagens medgivande böra inhämtas.

Annorlunda ställer sig emellertid frågan beträffande sådana tvångsförflyttade

kvinnliga befattningshavare, vilka för närvarande icke äro delägare i

Stockholms stads befattningshavares pensionskassa, d. v. s. kvinnliga befattningshavare

i koutorsbiträdes- och skrivbiträdesgraderna. Efter överförandet

till statsavlönad tjänst skulle även dessa bliva skyldiga erlägga avgifter enligt

förberörda kungörelse den 18 juni 1925. Avgifterna skulle utgöra, för år räknat,

65,52 kronor för befattningshavare i lönegraden B 2 och 72,24 kronor för

befattningshavare i lönegraden B 4.

Det synes mig icke kunna ifrågasättas att för dessa kvinnliga befattningshavare

meddela befrielse från skyldigheten att erlägga avgifter för familjepensionering.

Den omständigheten, att Stockholms stad ansett sig böra begränsa

familjepensioneringen till befattningshavare i sjunde och högre lönegrupper,

lärer näppeligen böra föranleda statsverket att beträffande ifrågavarande

lägre kvinnliga befattningshavare intaga samma ståndpunkt. Några billighetsskäl

synas ej heller kunna anföras till stöd för eu dylik befrielse. En sak är att medgiva,

att familjepensioneringen vid övergången till den nya organisationen

s. 14 Kontrollera mot PDF

Hemställan

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

undantagsvis må ordnas enligt andra grunder, än staten eljest funnit lämpliga.

Något helt annat vore däremot att medgiva vissa befattningshavare fullständig

befrielse från skyldigheten att bidraga till dylik pensionering. Ett förslag av

sist angivna innebörd saknar jag anledning att förorda. Jag anser i stället, att

nu berörda kvinnliga befattningshavare av lägre grad böra vara underkastade

samma skyldigheter, som enligt omförmälda kungörelse av den 18 juni 1925

gälla för övriga kvinnliga innehavare av ordinarie befattning i statens tjänst.

Å andra sidan lärer däremot icke kunna påfordras, att dessa tvångsöverförda

kvinnliga befattningshavare skulle nödgas vid övergången till statsavlönad

tjänst erlägga befordrings- eller överårighetsavgifter, vare sig dessa avgifter

gottgöras dem av Stockholms stad eller ej. I sådant hänseende torde böra meddelas

motsvarande beslut som vid utfärdandet av 1925 års kungörelse angående

pensionering av efterlevande barn till kvinnliga befattningshavare i statens tjänst,

nämligen att vid bestämmandet av familjepensionsavgift för den kvinna, som vid

omorganisationens ikraftträdande redan innehar ordinarie tjänst vid överståthållarämbetet,

skall så anses, som hade hon inträtt i vederbörande familjepensionsinrättning

för befattningshavare i statens tjänst vid den tidpunkt, då hon tillträdde

ordinarie befattning vid ämbetet samt därefter erlagt stadgade avgifter.

Vidare torde beträffande nu avsedda befattningshavare böra, i anslutning till

vad som skedde vid utfärdandet av 1925 års nyssnämnda kungörelse, stadgas,

att för den vid omorganisationens ikraftträdande innehavda befattningen familjepensionsavgifter

icke skola utgöras, efter det befattningshavaren med pension

avgått från tjänsten.

T här angivna hänseenden torde riksdagens bemyndigande böra inhämtas.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att, under förutsättning att

omorganisation av överståthållarämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med

av Kungl. Maj:t i sådant hänseende framlagt förslag kommer till stånd,

dels medgiva, att befattningshavare, som vid omorganisationens

ikraftträdande innehar ordinarie tjänst vid överståthållarämbetet,

må äga att i pensionshänseende tillgodoräkna sig förutvarande

tjänstgöring vid överståthållarämbetet, ändå att avlöningen under

sådan tjänstgöring helt eller delvis icke utgått av statsmedel;

dels medgiva, att befattningshavare, som nyss sagts och som

under sin anställning vid överståthållarämbetet ägt för pension

tillgodoräkna sig tidigare tjänstgöring utom ämbetsverket, må

äga att i pensionshänseende fortfarande tillgodonjuta denna

tjänstetidsberäkning;

dels medgiva, att polismästaren i Stockholm Gustaf Rudolf Hårleman

härutöver må äga att i pensionshänseende tillgodoräkna sig

tidigare tjänstgöring såsom polismästare inom riket, såsom om

han därunder innehaft statstjänst;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 57.

15

dels föreskriva, att kvinnlig befattningshavare vid överståthållarämbetet,

vilken vid omorganisationens ikraftträdande är delägare

i Stockholms stads befattningshavares pensionskassa för

vissa efterlevande, skall vara befriad från skyldigheten att erlägga

avgifter för familjepensionering enligt kungörelsen den 18 juni

1925 (nr 279) angående pensionering av efterlevande barn till

kvinnliga befattningshavare i statens tjänst, så länge hon fortfarande

är delägare i nämnda kassa;

dels och i fråga om annan kvinnlig befattningshavare, som

vid omorganisationens ikraftträdande innehar ordinarie tjänst

vid överståthållarämbetet, besluta, ej mindre att vid bestämmande

av familjepensionsavgift skall så anses, som hade hon inträtt

i familjepensionsinrättning för befattningshavare i statens tjänst

vid den tidpunkt, då hon tillträdde ordinarie befattning vid överståthållarämbetet,

samt därefter erlagt stadgade avgifter, än även

att för den vid omorganisationens ikraftträdande innehavda befattningen

avgifter icke skola utgöras efter det befattningshavaren

med pension avgått från tjänsten.

Vad föredragande departementschefen sålunda hemställt,

däruti statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Conr. Falkenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:278 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattning s. 3 i texten
  2. BU 1929:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa bestämmelser beträffande rätt till pension för överståthållaren samt befattningshavare vid öv s. 6 i texten