Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken

8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:6, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

kdngl. Maj.ts proposition nr 6b

1

Nr (».

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken; given

Stockholms slott den 21 december 1928.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

GUSTAF.

Georg Bissmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1929

1 sand. 6 käft. (Nr 6.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj :ts proposition nr 6.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 30 kap. 21 § rättegångsbalken skall erhålla denna

lydelse:

21 §.

Vill part söka revision, åligger det honom att före klockan tolv å trettionde

dagen från den dag, då hovrättens utslag gavs, skriftligen hos hovrätten anmäla

missnöje samt därvid tillika ingiva Konungens befallningshavandes bevis

om nedsättning av de i 19 § föreskrivna belopp.

Den, som i hovrätten fört parts talan, äge utan särskilt bemyndigande å partens

vägnar anmäla missnöje.

Ej vare nödigt att över missnöjesanmälan höra motparten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunyl. Maj:tu proposition nr 0.

8

Utdrag av protokollet över justitiedepartementmrenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 7 december 1928.

N ii, rvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, AVohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Cliefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anför:

»I 80 kap. 12 § rättegångsbalken, sådant detta lagrum lydde enligt lagen

den 14 juni 1901, var stadgat, att den, som i hovrätt fört parts talan, ägde, utan

särskilt bemyndigande, å partens vägnar anmäla missnöje. I samband med den

nya lagstiftning angående rätten till fullföljd av talan mot hovrätts beslut,

vilken genomfördes år 1915, uteslöts nämnda bestämmelse, och för behörighet

att till hovrätt ingiva missnöjesanmälan erfordras alltså, där missnöjesanmälan

ej är av parten egenhändigt underskriven, numera fullmakt, som ej endast

innefattar behörighet att utföra partens talan i hovrätten.

I fråga om de skäl, vilka varit bestämmande för den sålunda vidtagna ändringen,

lämna förarbetena till 1915 års lagstiftning endast knapphändig upplysning.

I det lagförslag, över vilket lagrådets utlåtande inhämtades, var

stadgandet i 30 kap. 12 §; bibehållet (i förslaget 30 kap. 21 §). Förslaget

föranledde i denna del icke något uttalande från lagradets sida i vidare

mån än att lagrådet fann tiden för anmälan av missnöje böra under viss

förutsättning framflyttas till trettionde dagen, i stället för, såsom föreslagits,

tjugonde dagen från hovrättens dom. Vid den omarbetning, förslaget

undergick på grund av lagrådets granskning, erhöll 21 § den nu gällande

avfattningen. Chefen för justitiedepartementet anförde därvid, att i anledning

av att vid omredigeringen av 21—26 §§ tiden för missnöjesanmälan

framflyttats till trettionde dagen efter hovrättens dom, bestämmelsen om rätt

för den, som i hovrätten fört parts talan, att utan särskilt bemyndigande anmäla

missnöje ansetts böra uteslutas. Departementschefen tilläde, att detta

tydligtvis icke innebure, att parten behövde inställa sig i hovrätten genom

särskilt befullmäktigad person för att anmäla missnöje; vore blott parts missnöjesanmälan

egenhändigt underskriven, erfordrades icke någon fullmakt för

inlämnaren. Vid förslagets behandling i riksdagen förekom i denna del icke

någon erinran.

Sedan den nya lagstiftningen trätt i tillämpning, har i vissa fall förekommit,

att missnöjesanmälan icke kunnat upptagas av den anledning, att vid anmä
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.''ift proposition nr 6.

lans avgivande parten företrätts av ombud, som val ägt behörighet att i hovrätten

föra partens talan men icke haft bemyndigande att anmäla missnöje.

Då innebörden av gällande lag härutinnan torde hava av parter och ombud

missuppfattats, har det synts mig böra komma under övervägande, huruvida

skäl kan anses föreligga för att lagstiftningen i detta avseende återfår det

innehåll, den hade före de däri år 1915 vidtagna ändringarna. I enlighet med

denna min uppfattning har jag anmodat rikets hovrätter att till mig inkomma

med in pleno avgivna yttranden i ämnet. Sedan dylika yttranden inkommit,

anhåller jag nu att för dem få lämna redogörelse.

Svea hovrätt har med upplysning, att den år 1915 vidtagna ändringen i

rättegångsbalken syntes_ hava i åtskilliga fall blivit av parter eller ombud

missuppfattad och lett till förlust av talan, — såsom sin mening uttalat, att

nämnda lagändring icke pakallats av tillräckligt bärande skäl, varför hovrätten

ville tillstyrka, att en bestämmelse av samma art som det tidigare gällande

stadgandet åter finge inflyta i rättegångsbalken.

Göta hovrätt har anfört: Bristen på uttryckligt stadgande i lag därom, att

ombud, som i hovrätt fört parts talan, icke ägde att utan särskilt bemyndigande

a partens vägnar anmäla missnöje, syntes i allmänhet ej föranleda rättsförlust

för partei, enär. missnöjesanmälnmgarna vanligen vore att anse såsom av parterna

egenhändigt underskrivna samt i de fall, då missnöjesanmälnmgarna

lckö undertecknats av parterna, utan av ombud för dem, ombuden i regel vid

missnöjesanmälningarnas ingivande eller förut under vederbörande måls handläggning

i hovrätten åberopat fullmakter, så avfattade, att de kunde anses

omfatta_ bemyndigande för ombuden att jämväl anmäla missnöje. Då det

emellertid hade förekommit, att missnöjesanmälan ej kunnat upptagas av den

anledning att ombud, som anmält missnöje för part, icke haft fullmakt med dylik

avfattning, och då det säkerligen kunde antagas, att den rättsförlust, vederbörande^

part sålunda lidit, föranletts av bristen på uttrycklig lagbestämmelse

i ifrågavarande ämne, syntes tillräcklig anledning förefinnas att härutinnan

i lagen införa tydligt stadgande. Beträffande innehållet i ett sådant

funne hovrätten, att bärande skäl ej kunde åberopas för att anspråken på ombuds

behörighet ställdes högre, då det vore fråga om att anmäla missnöje, än

da det gällde att erlägga vad. Hovrätten finge sålunda förorda, att lagstiftningen

i_nu ifrågavarande avseende återfinge det innehåll, den haft före 1915

års ändringar i 30 kap. rättegångsbalken.

Hovrätten över Skåne och Blekinge har yttrat: Genom 1901 års lag om änd"ng

1 ,v^ssa. c*e*ar av rättegångsbalken inrymdes genom stadgande i 30 kap.

12 § rätt för den, som i hovrätt fört parts talan, att utan särskilt bemyndigande

anmäla missnöje med hovrätts dom. Såsom skäl härför anfördes under

förarbetena, att likställighet borde förefinnas med vad som enligt 15 kap. 7 §

rättegångsbalken gällde för rättegångsombud att utan särskilt bemyndigande

förvara huvudmannens talan genom erläggande av vad. I 1915 års lag om

lydeise av 30 kap. rättegångsbalken uteslöts sagda bestämmelse om

rätt för ombud till missnöjesanmälan samtidigt som tiden därför framflyttades

från tjugonde till trettionde dagen från hovrättens dom. — Efter 1915 års

lagändring hade erfarenheten inom hovrättens verksamhetsområde ej givit vid

handen, att behov förefunnes för återinförande av ombuds omförmälda rätt till

missnöjesanmälan. Ombudens fullmakter hade i allmänhet innefattat befogenhet

att anmäla missnöje. Eljest hade särskilda fullmakter därför utfär
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 0.

dats eller ock hade missnöjesanmälan egenhändigt undertecknats. I intet fall

hade inom hovrätten rättsförlust förorsakats part genom missuppfattning av

innebörden av gällande lag i detta avseende. — Det borde e,j heller lämnas

obeaktat, att, om det ifrågavarande stadgandet utan någon inskränkning återinfördes,

detsamma med hänsyn till nu gällande bestämmelse att vid missnöjesanmälan

skall fogas bevis om nedsättning av föreskrivna belopp komme att

erhålla större räckvidd än enligt 1901 års lag. Ombudet syntes nämligen i så

fall även få rätt att utan uttryckligt bemyndigande av part för hans räkning

fullgöra nedsättningen. För part, som ej haft för avsikt att fullfölja talan

men ej härom underrättat ombudet, kunde härigenom uppkomma en ej obetydlig

förlust. — På grund av det anförda finge hovrätten såsom sin åsikt uttala

att tillräckliga skäl för ändrad lagstiftning i ifrågavarande hänseende ej

förefunnes.

De av Svea och Göta hovrätter avgivna yttrandena hava bestyrkt min uppfattning,

att innebörden av gällande lag i fråga om behörigheten att ingiva

missnöjesanmälan stundom kommit att missförstås och att till följd härav

parter i vissa fall förlorat sin rätt att fullfölja talan i högsta instans. Väl

är det tydligt, att dessa fall icke kunna vara synnerligen många. Men för

den part, som på detta sätt blir lidande för sin egen eller sitt ombuds bristande

insikt, är påföljden allvarlig nog. Ej heller lärer det kunna förnekas, att härvid

en missuppfattning är lätt förklarlig. Då vid underrätt ett ombud är

behörigt att utan särskilt'' bemyndigande förvara sin huvudmans talan genom

erläggande av vad, kan för mången det antagande ligga nära, att en motsvarande

befogenhet utan vidare tillkommer även ombud i hovrätt. Tydligen är

varsamhet av nöden i fråga om lagstiftningsåtgärder, vilka kunna leda till en

ökning av målens antal i högsta, domstolen. Från denna synpunkt torde dock

icke möta något avgörande hinder för en återgång till den förut gällande bestämmelsen,

då de fall, om vilka här är fråga, efter all sannolikhet äro alltför

fåtaliga för att lagändringen skall kunna i någon avsevärd mån inverka

på högsta domstolens arbetsbörda.

I enlighet med de av mig nu angivna grunder har jag låtit inom justitiedepartementet

upprätta förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 §

rättegångsbalken.-»

Föredraganden uppläser berörda förslag, av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar, samt hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

N. Cervin,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kun tgl. Mai ds proposition nr 6.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om äudrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 30 kap. 21 § rättegångsbalken, sådant detta lagrum

lyder enligt lagen den 14 maj 1915 (nr 137), skall i nedan angivna de!

erhålla denna lydelse:

21 §.

Vill------belopp.

Den, som i hovrätten fört parts talan, äge utan särskilt bemyndigande å

partens vägnar anmäla missnöje.

Ej vare-------motparten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1929.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr (i.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 december

1928.

N ärvarande:

justitieråden Stenberg,

Appelberg,

Tiselius,

regeringsrådet Söderwall.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 7 december

1928, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat förslag

till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av chefen för justitiedepartementets lagavdelning, revisionssekreteraren Axel

Afzelius.

Lagrådet avgav följande utlåtande:

I det yttrande, som hovrätten över Skåne och Blekinge avgivit i den föreliggande

frågan, har hovrätten gjort gällande, att därest i lagen utan någon

inskränkning åter upptoges ett stadgande, att den, som i hovrätt fört parts

talan, ägde utan särskilt bemyndigande å partens vägnar anmäla missnöje, ombudet

även finge rätt att utan uttryckligt bemyndigande av parten för hans

räkning fullgöra nedsättning av föreskrivna belopp samt att härigenom en

ej obetydlig förlust kunde uppkomma för part, som icke haft för avsikt att fullfölja

talan men ej därom underrättat ombudet. Med anledning av detta hovrättens

uttalande må erinras, att nämnda stadgande ■—- särskilt med hänsyn

till det sammanhang, vari det komme att införas i lagen — ej torde kunna

tolkas annorlunda än såsom innefattande den rent processuella regeln, att hovrätt

skall upptaga en av parts i hovrätten nyttjade ombud gjord missnöjesanmälan

utan att fordra bevis, att ombudet blivit av parten särskilt bemyndigad

att anmäla missnöje, och att stadgandet följaktligen ej innefattar något

avgörande av den utav nämnda hovrätt berörda frågan, huruvida parten eller

ombudet skall vidkännas den till följd av en ändamålslös deposition uppkomna

förlusten. Svaret på denna fråga beror därpå, om partens uppdrag till

ombudet kan anses omfatta befogenhet att för partens räkning deponera ifrågavarande

belopp eller icke.

I övrigt föranleder det remitterade förslaget ej någon erinran.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Rutigt. Mai:ts proposition nf 6.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 21 december 1928.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anmäler lagrådets

den 20 december 1928 avgivna utlåtande över det den 7 i samma månad till

lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken.

Föredraganden hemställer, att förslaget, mot vilket lagrådet icke framställt

någon anmärkning, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

H. Stefenson.

Stockholm 1929. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

2S4025

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:20 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 kap. 21 § rättegångsbalken. a1 i texten
  2. 1LU 1929:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 30 leap. 21 § rättegångsbalken. s. 3 i texten