Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande

1929-01-09 · 46 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:7, Angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts propositlön Nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för den

inhemska sockerbetsodlingens uppehållande; given Stockholms

slott den 9 januari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

J. B. Johansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 januari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för linans- och socialdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Johansson:

Då jag nu anhåller att för Kungl. Maj:t få anmäla frågan om åtgärders

vidtagande till tryggande av den inhemska sockerbetsodlingen under rådande

krisartade förhållanden på den internationella sockermarknaden, viil jag till

en början lämna en sammanfattande översikt rörande den svenska sockernäringens

omfattning och betydelse.

Rikets med sockerbetor besådda areal utgjorde enligt den officiella statistiken:
Å

r 1923 1924 1925 1926 1927

Hektar ................................ 42,831 41,231 40,315 4,417 40,561.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 7 haft■ fXr 7.) 1

Oen svenska

sockertillverkningens

omfattning

m. m.

Sockerbetsod
lingen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

För år 1928 torde betarealen kunna angivas till ungefär 42,500 hektar.

Om man bortser från året 1926, då sockerbetsodlingen på grund av särskilda

förhållanden praktiskt taget inställdes, uppgår alltså vårt lands betareal numera

i allmänhet till något över 40,000 hektar.

Sockerbetsodlingen är lokaliserad till vissa begränsade geografiska områden,

varest klimatiska och jordmånsförhållanden möjliggöra odling av

sockerbetan. Av rikets betskörd komma i allmänhet omkring 4/fi på Skåne

och inemot 3/.i enbart på Malmöhus län. Förutom i Skåne pläga sockerbetor

odlas på ett par tusen hektar inom vart och ett av Kalmar (Öland), Gotlands

och Östergötlands län samt på några hundra upp till tusen hektar

inom vart och ett av Hallands, Blekinge och Skaraborgs län.

Antalet betodlare torde vara omkring 21,000, varav endast i Skåne ungefär

15,000. Enligt en i Sociala meddelanden, årg. 1924, sid. 841 ff. meddelad

uppgift fördela sig de sockerbetsodlande egendomarna i Skåne efter

åkerareal sålunda:

Egendomar med

A.ntal sockerbetsodlande

egendomar

mindre än 10 hektar ... 5,323

10—20 hektar................ 4,070

20—50 » ................ 4,405

över 50 hektar ............ 1,335

Tillhopa 15,133

Egendomarnas

sockerbetsareal

hektar

2,104

4,822

12,282

14,237

33,445

Drygt en tredjedel av Skånes betodlare äro alltså småbrukare med egendomar

om högst 10 hektar åker.

Sockerbetsodlingen är en mycket arbetskrävande produktion. Enligt en

av byråchefen i socialstyrelsen Bertil Nyström år 1924 utförd specialundersökning

om sockerbetsodlingens arbetarfråga i Sverige och Danmark (intagen

i Sociala meddelanden 1924, nr 11) skulle enbart inom den skånsaa sockerbetsodlingen

sysselsättas vid sommarskötseln 57,066 arbetare, därav 18,300

tillhörande odlarnas familjer, 11,295 gårdarnas fasta arbetare och 27,471 särskilt

lejd arbetskraft, samt vid betupptagningen 55,757 arbetare, därav 16,680

odlarnas familjer, 8,318 gårdarnas fasta arbetare och 30,759 särskilt lejd arbetskraft.

Tillhopa skulle dessa arbetare på betfälten hava utfört 1,627,923 dagsverken,

varav 934,384 utav den särskilt lejda arbetskraften. Enligt nämnda

specialundersökning skulle av den särskilt lejda arbetskraften vid sommarskötseln

ungefär 34 procent hemmahöra å orter inom samma och 36 procent

å orter inom annat skånskt län samt återstående 30 procent från andra län

än de skånska. Betskötarna, vilka till viss del utgöras av kvinnor och

barn, komme huvudsakligen från norra Skåne och Småland.

De arbetstillfällen, som skapas genom betodlingen, representera tydligen

stora värden. Då ackordslönen för skötseln av en hektar sockerbetor för

närvarande utgör 250 kronor och den normala betarealen torde kunna uppskattas

till drygt 40,000 hektar, representerar alltså betskötseln i dess helhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 7.

3

en arbetsinkomst av något över 10 miljoner kronor, vilken emellertid till

viss del stannar hos odlaren eller hans familj, men å andra sidan med ungefär

5 miljoner kronor kommer den särskilt lejda arbetskraften till godo.

De jordbrukare, som odla sockerbetor, äro numera i denna sin egenskap

starkt organiserade i särskilda betodlarföreningar med ändamål att söka

bereda sina medlemmar största möjliga avkastning av deras betodling. På

grundval av en del tidigare bildade lokala betodlarföreningar tillkom år

1899 Skånes betodlares centralförening, som lärer omfatta 17 lokalföreningar

— i regel en för varje råsockerfabriks distrikt — med sammanlagt cirka

12,000 medlemmar. Odlarna i Blekinge, Halland, Östergötland, på Öland

och på Gotland hava bildat fristående betodlarföreningar.

Den svenska sockerindustrien är i ekonomiskt hänseende koncentrerad till

två företag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

Såsom resultat av tidigare fortgående sammanslutningssträvanden

bildades år 1907 det förstnämnda bolaget, vilket är ett av landets

största industriföretag med ett aktiekapital av 135 miljoner kronor. Detta

bolag bedriver tillverkning vid 18 råsockerfabriker, därav 15 i Skåne, 1 i

Halland, 1 i Blekinge och 1 på Gotland, samt vid 4 raffinaderier. Mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag har sitt verksamhetsområde på Öland samt

i öster- och Västergötland. Detta bolag bedriver tillverkning vid 3 råsockerfabriker

och 1 raffinaderi. I stort sett torde Svenska sockerfabriksaktiebolagets

betodling och sockertillverkning kunna anses utgöra drygt “/och

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags knappt 7io av rikets hela betodling

och sockertillverkning.

Enligt den officiella statistiken avverkades vid råsockerfabrikerna följande

myckenheter sockerbetor och erhöllos nedan angivna kvantiteter råsocker.

År

Avverkade betor

Erhållet råsocker

1923/24 ............................

... 1,005,419 ton

149,608 ton

1924/25.............................

... 891,097 »

135,277 »

1925/26 ............................

... 1,323,579 »

204,601 »

1926/27.............................

... 135,760 »

20,871 »

1927/28.............................

... 957,407 »

145,336 »''

I stort sett torde kunna sägas,

att av en normal betskörd å drygt 1,000,000

ton erhållas ungefär 150,000 ton råsocker. Utbytet

är emellertid beroende

på betornas sockerhalt, som varierar rätt väsentligt för skilda år.

Tillverkningen vid raffinaderierna uppgick enligt den officiella statistiken

till följande myckenheter.

År

Använt råsocker

Tillverkad raffinad

1923/24 ............................

165,406 ton

152,898 ton

1924/25 ...........................

.... 155,416 »

144,633 »

1925/26............................

.... 183,229 »

167,491 »

1926/27...........................

.... 198,534 »

179,350 »

1927/28 ............................

.... 178,885 »

162,194 »

Socker
industrien.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Socker
konsumtionen.

Socker
importen.

Tull o: h

skattesatser.

Vid jämförelse mellan dessa uppgifter angående mängden använt råsocker

och förut nämnda uppgifter om råsockertillverkningen framgår, att den

inhemska raffinadtillverkningen till viss del baseras på förädling av importerat

råsocker. För året 1926, då den inhemska betodlingen var praktiskt

taget inställd, använde raffinaderierna emellertid huvudsakligen importerat

råsocker.

Vid sockerfabrikerna sysselsättas i runt tal 9,000 arbetare, varav ungefär

7,500 vid råsockerfabrikerna och cirka 1,500 vid raffinaderierna. Av dessa

arbetare torde ungefär 5,600 vara säsongarbetare under råsockerltampanjen

samt 3,500 fasta arbetare. Hela antalet arbetstimmar kan angivas till

ungefär 10,250,000, därav 6,525,000 i råsockerfabrikerna och 3,625,000 i

raffinaderierna. Med nu utgående timlöner torde den sammanlagda avlöningen

enbart vid råsockerfabrikerna uppgå till ungefär 6,000,000 kronor

för år.

Sveriges totala sockerkonsumtion, reducerad till råsocker och inbegripet

sirapsimporten, uppgår enligt kontrollstyrelsens senaste berättelse över accispliktiga

näringar till följande belopp.

År

Ton

Per år och

invånare (kg.)

1922 .............................

........................... 185,692

31.io

1923 .............................

........................... 199,336

33.2 4

1924 ............................

........................... 202,543

33.64

1925 .............................

........................... 224,216

37.09

1926 .............................

........................... 223,083

36.79

Om härtill nämnes, att sockerkonsumtionen före världskriget (år 1913)

stannade vid 154,004 ton eller 27.3 9 kg. per år och invånare, framgår det

sålunda, att sockerförbrukningen i Sverige under senaste tid ökats ganska

kraftigt.

Den inhemska sockerbetsodlingen plägar sålunda icke numera helt förslå

att täcka konsumtionsbehovet, utan viss import är av nöden. Rörande dennas

storlek må meddelas följande uppgifter.

År Import a» råsocker Import av raffinad

1925 .................................... 8,821 ton 35,632 ton

1926 .................................... 91,499 » 14,714 »

1927 .................................... 101,363 » 11,916 »

De höga importsiffrorna för 1926 och 1927 sammanhänga givetvis med

den omständigheten, att betodlingen i Sverige under 1926 var praktiskt taget

inställd. Med en årskonsumtion av ungefär 220,000 ton (allt socker omräknat

till råsocker) och en tillverkning av ungefär 150,000 ton råsocker

av svenska betor skulle alltså det normala importbehovet, reducerat till

råsocker, vara ungefär 70,000 ton.

Socker har i vårt land sedan gammalt varit tullbelagt. Sedan 1873 har

därjämte såväl importerat som inhemskt socker varit belagt med särskild

skatt. Tull- och skattebeloppen hava under senare tid utgjort:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition Nr 7.

Kåsoekertull

Raffinadtull

Socker skatt

öre per kg.

öre per kg.

öre per kg.

Vb 1906—1908 .........

....... 11.75

17.0

13.0

1909—1911 .................

10.0

15.o

15.o

1912 .............................

....... 9.5

14.5

15.5

1913 .............................

9.o

14.0

16.0

1914/1915 .....................

8.0

11.0

16.0

1916/1917.....................

7.5

10.5

16.o

1918—s% 1925 .........

7.0

lO.o

16.o

V, 1925—:5% 1926 .....

....... 7.0

lO.o

14.o

V, 1926—3% 1928 .....

7.o

lO.o

8.o

V, 1928— ........

7.0

lO.o

4.o

För närvarande är tullsatsen å raffinerat socker, alla slag, och oraffinerat

socker, polariserande mer än 98 procent, 10 öre för 1 kilogram (tulltaxans

rubriker 158 och 159) samt tullsatsen å oraffinerat socker, polariserande

högst 98 procent, 7 öre för 1 kilogram (tulltaxans rubrik 160).

Angående de sockerpris och betpris, som gällt i Sverige under senare år,

må här återgivas följande från Svenska sockerfabriksaktiebolaget meddelade

uppgifter:

Bolagets priskurantspris å

Grundpris för

1 kg. krossad

mel is (K. 5)

100 kg. betor

År

Inklusive

Exklusive

med 16 proc.

sockerskatten

sockerskatten

sockerlialt

öre

öre

kronor

1907 ......

....... 54.o

41.0

2: 0 7

1908 ......

....... 54.6

41.6

2: 2 9

1909 ......

....... 55.6

40.6

2: 2 7

1910 ......

....... 59.6

44.6

2: 2 6

1911 ......

....... 57.6

42.6

2: 26

1912 ......

....... 59.8

44.3

2: 26

1913......

....... 54.4

38.4

2: i 9

1914......

52.1

36.i

2: 20

1915 ......

....... 53.o

37.0

2: 2 0

1916 ......

....... 56.o

40.o

2: 3 4

1917 ......

....... 56.5

40.5

2: 95

1918 ......

....... 70.o

54.0

5: i o

1919 ......

99.9

83.9

7: so

1920 ......

....... 126.8

110.8

7: 50

1921 ......

....... 128.4

112.4

6: 4 9

1922 ......

....... 118.3

102.3

3: 5 3

1923 ......

83.3

67.3

3: 41

1924 ......

75.9

59.9

3: 13

1925 ......

58.5

43.5

2: 2 3

1926 ......

....... 52.2

41.2

2: 32

1927 ......

....... 54.o

46.o

2: 8 2

1928 ......

.......c:a 46.0

c:a 40. o

c:a 2: 4 4

Sockerp> is

och het pris.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

KungL Maj:ts proposition Nr 7.

Historik.

Avtalsförhållanden

mellan

sockerindustri

n och

betodlarna.

Betodlingskontrakten

1924 — 1926.

Uppsägning

av betodlingskontrakten

för

1926 och

direkta förhandlingar

mellan parterna

om nytt

avtal för 1926

års betodling.

Efter förhandlingar under våren 1924 inför en av Kungl. Maj:t den 28

mars 1924 tillsatt medlingskommission (bestående av professorn N. Hansson,

ordförande, samt landshövdingen A. von Sneidern, hovrättsrådet B. Petrén,

lantbrukaren J. Jönsson i Slätåker och vice häradshövdingen E. Wehtje)

träffade Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Skånes betodlares centralförening

uppgörelse angående villkoren för sockerbetsodlingen under de tre

åren 1924, 1925 och 1926. På grundval härav ingingos mellan bolaget å

ena sidan och respektive betodlare å andra sidan treåriga betodlingskontrakt,

vilka •— förutom erforderliga föreskrifter om betpris, leveransvillkor

m. m. — innehöllo den bestämmelsen, att vardera parten ägde rätt

till hävande före årsskifte av kontrakten för återstående kontraktsår, i händelse,

bland annat, att det genomsnittliga pris å krossad melis, som enligt

kontraktet skulle ligga till grund för betpriset, under tiden 1 februari—

1 december det år, uppsägningen skedde, efter avdrag av sockerskatten,

understege 48 öre per kilogram eller sannolika skäl förelåge, att medelpriset

under odlingsåret komme att understiga detta belopp. Mellan Mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag och dess betodlare ingingos betodlingskontrakt

för 1924—1926 av i huvudsak samma innebörd.

Under åberopande av prisläget å sockermarknaden uppsade betodlarna före

utgången av 1925 de sålunda gällande kontrakten. Sockerbolagen godkände

uppsägningen. Het under tiden 1 februari—1 december 1925 gällande

priset å 1 kilogram krossad melis, sockerskatten avräknad, hade nämligen

nedgått till ungefär 43 öre samt syntes vara i fortsatt nedgående.

Därefter upptogos förhandlingar angående villkoren för sockerbetsodlingen

1926 mellan styrelsen för Skånes betodlares centralförening och representanter

för Svenska sockerfabriksaktiebolaget under ledning av vice häradshövdingen

E. Wehtje såsom av parterna utsedd ordförande.

Vid dessa förhandlingar yrkade föreningens styrelse, att priset å 100 kilogram

sockerbetor med en sockerhalt av 16 procent skulle utgå med sju

gånger det under tiden 1 februari 1926—31 januari 1927 gällande genomsnittspriset,

efter avdrag av sockerskatten, å 1 kilogram krossad melis (K. 5).

Dessutom yrkades, att denna prisregel kompletterades med en bestämmelse

om ett garanterat minimipris, utgörande 3 kronor 15 öre för 100 kilogram

betor, vilket alltså innebar, att en prisberäkning av 7 gånger genomsnittliga

krossmelispriset kunde av odlarna godkännas endast under förutsättning,

att detta genomsnittspris ej understege 45 öre. För betor med högre

sockerhalt än 16 procent skulle vissa tillägg utgå.

Bolagets representanter åter föreslogo, att priset å 100 kilogram sockerbetor

med 17.2 procent sockerhalt skulle utgå med sju gånger medelpriset

å 1 kilogram krossad melis under tiden 1 februari 1926—31 januari 1927,

sedan därifrån dragits icke blott sockerskatten utan även dels engrosrabatten

— 4 procent å bruttopriset — och dels 3.5 öre, utgörande beräknad

skillnad i pris mellan raffinad- och vitsocker. För ökning eller minskning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7. 7

i medelsockerhalten (17.2 procent) skulle hetpriset röna vissa tillägg eller

avdrag.

Med det vid tiden för ifrågavarande förhandlingar rådande krossinelispriset,

40 öre exklusive sockerskatten, motsvarade bolagets priserbjudande

ett pris av 2 kronor 22 öre för 100 kilogram sockerbetor med 10 procent

sockerhalt, vilket betpris alltså med 93 öre understeg det av odlarna fordrade

minimipriset.

Sedan förhandlingarna framförts till detta läge, hade herr Welitje —

efter ingående samtal med parterna var för sig — i januari 1926 måst

konstatera, att det icke visade sig möjligt att bringa parternas standpunktei

närmare varandra.

Efter att hava råkat i detta läge bringades emellertid frågan genom motioner

inför 1926 års riksdag.

Sålunda hemställdes i de likalydande motionerna I: 53 och II: 78, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om företagande av skyndsam

utredning angående nödiga åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling

och sockerindustri samt om framläggande för 1926 års riksdag

av det förslag, vartill utredningen i fråga kunde föranleda. I de likalydande

motionerna I: 56 och II: 62 hemställdes, att den av Kungl. Maj .t i

1926 års statsverksproposition föreslagna sänkningen av sockerskatten med

4 öre per kilogram socker endast skulle gälla för inhemskt sådant, producerat

av vitbetor. I de likalydande motionerna I: 57 och II: 59 framställdes

yrkanden av i huvudsak samma innebörd som i motionerna I: 56 och II: 62.

Slutligen hemställdes i de likalydande motionerna 1:131 och II: 262, att

riksdagen, under förutsättning att riksdagen bifölle Kungl. Maj:ts förslag

om sänkning av sockerskatten eller eljest beträffande nämnda skatt beslutade

en sänkning, som även avsåge socker som infördes till riket, måtte

besluta motsvarande höjning av sockertullen att träda i kraft samtidigt

med skattesänkningen.

Bevillningsutskottet yttrade sig över motionerna i betänkande nr 7, van

utskottet i huvudsak hemställde, att riksdagen i anledning av motionerna

I: 56 och II: 62 samt I: 57 och II: 59, måtte besluta, att, oavsett den ståndpunkt

riksdagen kunde komma att intaga till frågan om sockerskattens

höjd, skatten för socker, som framställts av inom landet odlade vitbetor,

skulle utgå efter enahanda skattesats som skatten för socker, som infördes

till riket, att riksdagen måtte avslå motionerna 1:131 och II: 262 samt att

motionerna I: 53 och II: 78 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid bevillningsutskottets betänkande voro fogade reservationer dels av

herr Röing och dels av herr Wohlin jämte sju andra utskottsledamöter. I

den förstnämnda reservationen framställdes intet yrkande men förordades i

motiveringen, att staten skulle trygga den inhemska betodlingen genom

ett tillfälligt statsingripande på i huvudsak det sätt, att staten skulle garan
-

Riksdagen

1926.

Motioner.

Bevillnings
utskottet.

Reservationer

vid bevillningsutskottets

betänkande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Behandlingen

i riksdagens

kamrar den

17jffebruari

1926.

Fortsatta

förhandlingar

mellan parterna

våren

1926.

Medlingskom•

mission tillsättes.

tera sockerbolagen att betala skillnaden mellan 2 kronor 80 öre för 100

kilogram 17.2-procentiga betor och det betpris, som sockerbolagen kunde betala

på basis av dåvarande sockerpris enligt en produktionskalkyl, som

täckte bolagens samtliga produktionskostnader och skäliga avskrivningar

men som icke upptoge annan förräntning för anläggnings- och driftkapital

än betalning av verkliga skuldräntor. I den andra reservationen hemställdes,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning angående nödiga åtgärder för tryggande av inhemsk sockerbetsodling

och sockerindustri samt om framläggande för 1926 års riksdag av

det förslag, vartill utredningen ifråga kunde föranleda.

Vid ärendets behandling i riksdagens kamrar den 17 februari 1926 bifölls

bevillningsutskottets hemställan i dess nyssnämnda betänkande nr 7, i första

kammaren med 62 röster mot 55 och i andra kammaren med 115 röster

mot 77, därvid minoriteterna röstade för den av herr Wohlin m. fl. avgivna,

vid betänkandet fogade reservationen.

Sedan riksdagen sålunda fattat sitt beslut, upptogos ånyo förhandlingar

mellan parterna under ledning av herr Wehtje. Efter det att ett av honom

framställt medlingsförslag blivit av båda parterna avslaget och förhandlingarna

avbrutits, anmälde han i skrivelse den 11 mars 1926 till dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet, att något resultat ej uppnåtts vid de

inför honom sålunda förda förhandlingarna.

I den sålunda uppkomna situationen förordnade Kungl. Maj:t den 12

mars 1926 för medling i den uppkomna tvisten mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget

och Skånes betodlares centralförening en kommission bestående

av dåvarande landshövdingen H. Elmquist, ordförande, samt numera

avlidne professorn S. Wallengren och dåvarande statssekreteraren P. E. Sköld

såsom ledamöter.

Efter ingående förhandlingar med de båda parterna avgav medlingskommissionen

den 27 mars 1926 rapport inför dåvarande chefen för jordbruksdepartementet.

Rörande kommissionens dittillsvarande medlingsarbete

inhämtas i huvudsak följande av kommissionens protokoll liksom ur det

svar, som dåvarande chefen för jordbruksdepartementet den 27 april 1926

avgav på en i riksdagens första kammare av herr Wohlin den 13 april

1926 framställd interpellation angående ifrågasatt statsingripande för sockerbetsodlingens

tryggande.

Då även kommissionen funnit medlingens väg oframkomlig, hade den

ansett, att annan utväg icke återstode än att efter ett konstaterande av det

yttersta bud, vartill parterna var för sig kunde förmås, förberedande undersöka

ett eventuellt statsingripande. Enär kommissionen ej kunnat förmå

parterna att i princip ena sig om en betalningsnorm för sockerbetor i

förhållande till sockerpriset, hade den därför inriktat sig på att förmå parterna

att för 1926 lämna nyssnämnda tvistefråga öppen för att i stället

överväga en överenskommelse mera i anslutning till 1924 års avtal, ehuru

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj:tu proposition Nr 7. it

med ett fixerat minimipris. Sockerbolaget hade förklarat sig villigt att

medverka till en dylik lösning av konflikten samt efter åtskilliga förhandlingar

förmåtts erbjuda ett fast grund- och minimipris av 2 kronor 30 öre

för 100 kilogram 16-procentiga betor vid ett pris, exklusive sockerskatten,

per 1 kilogram krossad melis av 45 öre och därunder samt med ett tillägg

av 7 öre per dec.iton för varje öre nämnda sockerpris eventuellt stege över

45 öre, varjämte dittills gällande bestämmelser för högre sockerhalt skulle

tillämpas. Kommissionen ansåge, med hänsyn till att bolaget finge bära

all risk för ytterligare prisfall samt efter det kommissionen granskat bolagets

produktionskostnadskalkyler, bolagets anbud rimligt. Betodlarnas representanter

förklarade sig visserligen vilja sänka kravet på minimipris från

3 kronor 15 öre till 3 kronor för 16-procentiga betor men vidliölle samtidigt,

att detta minimipris skulle vara produkten av sju gånger sockerpriset,

vilket ju innebure ett vidhållande av föreningens ursprungliga ståndpunkt

i fråga om betalning för betorna i förhållande till sockerpriset. Då någon

utsikt att genom förhandlingar komma längre ej syntes föreligga, gjorde

kommissionen den 26 mars 1926 en hänvändelse till föreningens styrelse

att överväga följande yttersta förslag, vilket kommissionen vore beredd att

rekommendera såsom en sista väg till lösning, nämligen att betodlarna

skulle tillerkännas följande prisförmåner för sockerbetsleverans under 1926:

ett grund- och minimipris av 2 kronor 75 öre per deciton 16-procentiga

betor vid och under ett pris, exklusive sockerskatten, per 1 kilogram krossad

melis av 45 öre med tillägg av 7 öre per deciton för varje öre nämnda

sockerpris eventuellt komme att överstiga 45 öre, vartill skulle komma dittills

stadgade tillägg för högre sockerhalt. Denna av kommissionen inför

betodlarna förordade prisregel skilde sig från bolagets yttersta bud därigenom,

att grund- och minimipriset enligt den förstnämnda prisregeln låge 45

öre över det av bolaget garanterade grund- och minimipriset. Kommissionen

hade för avsikt att föreslå regeringen att gå in för direkt statssubvention

för täckande av sagda prisdifferens, högst 45 öre per deciton betor. Vid

normal sockerbetsodling beräknade kommissionen det efter dessa grunder

behövliga statsanslaget till ungefär 5 miljoner kronor, därav 4.5 miljoner

kronor för Svenska sockerfabriksaktiebolagets betodlare och 0.5 miljon kronor

för Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags betodlare. Såsom svar på

nyssnämnda hänvändelse erhöll kommissionen den 27 mars 1926 meddelande

från betodlareföreningens styrelse, att sagda förslag icke kunde godkännas.

Efter mottagandet av detta svar anmälde kommissionen i skrivelse samma

den 27 mars till dåvarande chefen för jordbruksdepartementet, att kommissionens

medlingsarbete icke lett till uppgörelse mellan parterna samt att

kommissionen ansåge, att möjlighet att på medlingens väg åstadkomma

sådan uppgörelse för det dåvarande icke förelåge.

Betodlareföreningens stämma godkände den 30 mars 1926 föreningsstyrelsens

åtgöranden i de förda förhandlingarna.

Efter anhållan av landshövdingarna i Malmöhus och Kristianstads län

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Betodlingens

inställande

1926.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

sammankallades emellertid en förnyad stämma med betodlareföreningen den

8 april 1926. Därvid beslöt stämman med ytterligt knapp majoritet (58

röster mot 56) att i så måtto revidera sin dittillsvarande ståndpunkt, att

minimipriset sänktes till 2 kronor SO öre samt att en viss mindre jämkning

finge vidtagas i regeln för betprisets beräkning i förhållande till sockerpriset.

Vissa förutsättningar uppställdes därjämte för nämnda prisvillkor, bland

annat att lägre järnvägsfrakter för betor erhölles.

I denna situation återupptog kommissionen vid sammanträde den 10

april 1926 förhandlingar med sockerbolaget i syfte att få klarlagt bolagets

ställning till föreningens sista ståndpunkt i betprisfrågan. Därvid konstaterades,

att bolaget icke ville acceptera den betalningsnorm för sockerbetor

i förhållande till sockerpriset, som odlarnas ståndpunkt innebure. I skrivelse

till den då t. f. chefen för jordbruksdepartementet den 11 april 1926

redogjorde kommissionen för läget samt anmälde, att möjlighet icke syntes

förefinnas att på medlingens väg åstadkomma uppgörelse mellan parterna

angående betpriset.

I officiell kommuniké den 13 april 1926 meddelades från den dåvarande

regeringen, att denna med hänsyn till parternas ståndpunkt och den långt

framskridna tiden ansåge fortsatt medlingsarbete utsiktslöst och icke ägnat

att leda till resultat, varför detsamma betraktades som avslutat. Vidare

meddelades i kommunikén, att, då därjämte någon annan väg, varigenom

ändring i den förhandenvarande situationen på sockerbetsodlingens område

skulle kunna åstadkommas och som tillika vore ur det allmännas synpunkt

acceptabel, icke ansåges föreligga, regeringen icke heller komme att för 1926

års riksdag framlägga någon proposition i sockerfrågan.

Någon uppgörelse om villkoren för sockerbetsodlingen 1926 kom alltså

aldrig till stånd. Sedan förhandlingarna strandat, utfärdade visserligen

såväl Svenska sockerfabriksaktiebolaget som Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

inbjudan till odlarna att teckna betodling 1926 på vissa angivna

villkor, överensstämmande med bolagets yttersta bud vid förhandlingarna

inför kommissionen. Dessa villkor innehöllo två alternativ angående

betpriset, det ena avseende ett helt och hållet rörligt betpris i visst

förhållande till sockerpriset och det andra avseende ett fast grund- och

minimipris, stigande vid högre sockerpris. Med anledning av denna inbjudan

tillkännagav emellertid Skånes betodlares centralförenings styrelse, att föreningen

beslutat ej godkänna de erbjudna villkoren, varjämte medlemmarna

erinrades om deras skyldigheter enligt föreningens stadgar.

I denna situation blev sockerbetsodlingen i Sverige i stort sett inställd 1926.

Vissa utanför betodlarnas sammanslutningar stående odlare kontrakterade

emellertid med sockerbolagen om betodling. Sålunda uppgick betarealen

1926 till endast 4,417 hektar och den därå skördade betmängden till 136,782

ton. Då betarealen under de närmast föregående tre åren utgjort i medeltal

per år 41,459 hektar och skördemängden betor 1,105,000 ton, framgår

härav att sockerbetsodlingen under 1926 uteblev å nära 9/J0 av den normala

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

betarealen. Av rikets 21 råsockerfabriker böllos under sagda år endast 4

fabriker i gång, därav 2 i Malmöhus län samt 1 i vartdera av Gotlands och

Skaraborgs län. Tillverkningen av råsocker ur svenska sockerbetor nedgick

också till 20,871 ton mot 204,601 ton år 1925.

Den 4 september 1926 tillsatte Kungl. Maj:t en ny sockerkommission bestående

av dåvarande landshövdingen II. Elmnuist såsom ordförande samt

landshövdingen A. von Sneidern och numera avlidne lantbrukaren O. Nilsson

i Tånga såsom ledamöter. Kommissionen skulle, i huvudsaklig överensstämmelse

med av dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i statsrådsprotokollet

för sagda dag angivna riktlinjer, verkställa en allsidig undersökning

angående förutsättningarna för sockerbetsodlingens snara återupptagande

och framtida fortbestånd samt till Kungl. Maj:t inkomma med de

förslag, vartill undersökningen eventuellt kunde giva anledning.

Föredragande departementschefen angav i statsrådsprotokollet följande

riktlinjer för kommissionens undersökningar.

»Kommissionen bör hava att träda i förhandling med representanter för

betodlarna och sockerfabriksbolagen för medverkande till en uppgörelse dem

emellan rörande allmänna grunder för betprisets beräknande och vitbetsodlingens

återupptagande. Vid en dylik uppgörelse, vilken bör vara avsedd

att reglera de allmänna odlingsvillkoren helst för några år framåt, synes

böra tagas i övervägande lämpligheten av att till den svenska sockernäringens

stabilisering en sådan ordning genomföres, att under år, då näringen givei

vinst, sockerindustrien och betodlarna avsätta medel för näringens stödjande

under tider, då sämre konjunkturer göra sig gällande.

Att under nu rådande förhållanden på sockermarknaden börja och fullfölja

eu dylik fondering lärer av parterna själva näppeligen kunna åvägabringas.

Det synes då kunna ifrågasättas, huruvida icke staten, därest parterna

gent emot varandra äro benägna till de eftergifter, som ur det allmännas

synpunkt må befinnas påkallade, bör lämna sin medverkan till första

bildandet av en fond med nyssberörda syfte, vilken, i händelse av behov,

skulle kunna omedelbart komma till användning. Statens stöd till en dylik

fond synes böra givas en sådan form, att de medel, som ställas till förfogande,

i sinom tid vid inträdande gynnsammare konjunkturer skola återbetalas

till statsverket.»

I syfte att erhålla en allsidig överblick över sockerbetsodlingen och sockerindustrien

igångsatte denna kommission ett omfattande utredningsarbete.

Sålunda införskaffades ingående och detaljerade uppgifter från de båda sockerfabriksaktiebola

gen om deras ekonomiska och tekniska verksamhet m. m.

Från rikets samtliga betodlarföreningar begärdes uppgifter om föreningarnas

uppkomst, organisation, verksamhet m. m. Genom hänvändelser till hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i de län, där betodling brukade förekomma,

erhöllos uttalanden och utredningar angående sockerbetsodlingens

betydelse ur olika synpunkter, verkningarna av dess inställande 1926 samt

förutsättningarna för och vikten av dess återupptagande. Med anlitande av

Ny socker - kommission

tillsättes

hösten 1926,

Utredningar

genom kommissionen

hösten 1926.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kommissionens

medlingsarbete

hösten 1926.

Kung1. Maj:ts proposition Nr 7.

säl skild expeit på fi''aktstatistikens område infordrade kommissionen och lät

bearbeta uppgifter från de järnvägar, som pläga befrakta betor eller andra

varor till råsockerfabriker, angående fraktsatser, befraktade kvantiteter och

fraktinkomster beträffande transport av vitbetor och vissa andra råsockerfabrikationen

berörande varor. Jämväl sockerbetsodlingens och sockerfabrikationens

arbetarfrågor gjordes till föremål för särskilt studium. Slutligen

införskaffades upplysningar rörande sockerfrågans läge i ett antal främmande

länder såsom Tyskland, Danmark, Tjeckoslovakiet, Polen, Frankrike, Belgien,

Holland och England. Det av kommissionen sålunda införskaffade omfattande

utiedningsmaterialet, vilket torde varit av betydelse för kommissionens arbetsresultat,

blev av kommissionen systematiskt ordnat, men ett av kommissionen

den 16 december 1926 inför davarande chefen för jordbruksdepartementet

framställt förslag om utredningsmaterialets slutliga bearbetning ledde

icke till någon åtgärd.

Kommissionens huvudsakliga uppgift kom i stället att bliva att på förhandlingsvägen

åstadkomma en uppgörelse mellan sockerbolagen å ena sidan

och betodlarnas sammanslutningar å den andra angående villkoren för sockerbetsodlingen

under närmaste år. I detta syfte hade kommissionen huvudsakligen

undei november 1926 ingående och upprepade överläggningar med

representanter för Svenska sockerfabriksaktiebolaget och styrelsen för Skånes

betodlares centralförening. Efter det att den i statsrådsprotokollet för den

4 september 1926 framförda tanken på viss under statens medverkan tillkommen

fondbildning till sockernäringens stöd under tider med låga sockerpris

diskuterats och därvid dels icke vunnit nämnvärd sympati från parternas

sida, framför allt icke från sockerbolagets, samt dels befunnits svåi'' att

i praktiken genomföra, inriktades ansträngningarna på ernående av direkt

överenskommelse, utan statens inblandning, mellan de båda parterna.

Förhandlingarna enligt denna linje fortlöpte så gynnsamt, att kommissionen

redan den 15 november 1926 kunde underställa de båda parterna ett medlingsförslag,

innebärande förslag till överenskommelse mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget

och Skånes betodlares central förening angående villkoren

föi sockerbetsodling under de fem aren 1927—1931. Kommissionens medlingsföislag

antogs av parterna a bada sidor. I skrivelse den 22 november

1926 meddelade sålunda Svenska sockerfabriksaktiebolaget, att bolaget, trots

de stränga krav förslaget ställde och särskilt i vissa situationer kunde komma

att ställa på bolaget, likväl med hänsyn till betydelsen för bolaget såväl

som för det allmänna och alla intresserade parter av en varaktig arbetsro

på detta område ansett sig böra för sin del antaga medlingsförslaget. Skånes

betodlares centralförening hade vid föreningsstämma den 25 november 1926

utan votering bifallit följande av föreningens styrelse enhälligt tillstyrkta

utlåtande i ämnet: »Oaktat de obestridliga vanskligheter, som medlingskommissionens

förslag innebär, bl. a. genom flerårigt kontrakt, byggande på

den utländska sockermarknadens ovissa fluktuationer, antager föreningen med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7. 13

hänsyn till den föreliggande tendensen till förbättrade sockerpris likviil det

framlagda medlingsförslaget». Efter erhållandet av dessa svar, anmälde

kommissionen den 26 november 1926 för dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,

att uppgörelse om pris och övriga villkor för sockerbetsodlingen

under då stundande femårsperiod träffats mellan berörda båda på

området ledande parter.

I anslutning till den sålunda för Skånes vidkommande träffade överenskommelsen

gjorde kommissionen hänvändelser till Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

och de utanför Skåne stående betodlarföreningarna, att

jämväl detta bolag och dessa föreningar måtte antaga medlingsförslagets

bestämmelser. Med anledning härav antogos dessa bestämmelser dels av

sist nämnda bolag dels ock av betodlarföreningarna i Blekinge, på Gotland

och — efter viss mindre jämkning — i Halland. Södra Kalmar läns och

Ölands liksom Östergötlands läns betodlarföreningar ställde sig däremot avvisande

eller i allt fall avvaktande till medlingsförslaget, men träffades likväl

slutligen viss uppgörelse även mellan dessa föreningar och Mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag.

Vidare må nämnas, att kommissionen efter hänvändelser till Statens järnvägar

liksom till vederbörande enskilda järnvägar utverkade viss nedsättning

av fraktavgifterna för vitbetor och vitbetsmassa att gälla under den femårsperiod,

betodlingsavtalen koinme att vara.

Den 16 december 1926 kunde kommissionen i skrivelse till dåvarande

chefen för jordbruksdepartementet göra anmälan om de på betodlingens område

sålunda träffade uppgörelserna samt uttalade därvid tillika, att kommissionen

ansåge sitt arbete därmed avslutat.

I överensstämmelse med det antagna medlingsförslagets bestämmelser

upprättades härefter kontrakt mellan Svenska sockerfabiksaktiebolagets olika

råsockerfabriker och de enskilda betodlarna angående leverans av sockerbetor

under de fem åren 1927—1931, i enlighet med ett av representanter för de

båda parterna tillhopa uppgjort tryckt kontraktsformulär. Kontraktet innehåller

bestämmelser om betarealens storlek i hektar, betornas odling, kontrollmätning

av betfälten, leverans, pris och biprodukter samt vissa bestämmelser

i övrigt.

Beträffande den viktiga och grundläggande bestämmelsen om betpriset

stadgas (i § 8 av kontraktet) i huvudsak följande. Till grund för prisberäkningen

lägges medelpriset å 1 kilogram krossad melis (K. 5) enligt Svenska

sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid försäljning till engrossister under

tiden från den 1 februari det år, betorna odlas, till den 31 januari nästföljande

år, sedan därifrån dragits dels sockerskatten och dels den i noteringen

ingående engrosrabatten — f. n. 4 procent av bruttopriset. Det

sålunda framräknade effektiva krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen.

För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgör

priset 6.5 gånger ovannämnda grundtal (= grundpriset). För varje 1/10

Betodlrngskontrakten

för

1927—1931.

Betpriset.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

ICungl. Maj:is proposition Nr 7.

Betp risets

ändring vid

eventuellt

ändrade tullsatser.

Egendoms

överlåtande

under kontraktstiden.

Eätt för enskild

odlare

att minska

den kontiakterade

betarealen.

procent ökning eller minskning i medelsockerhalten röner betpriset ett tilllägg

eller avdrag av 1 öre per 100 kilogram betor.

Till kontraktet har fogats följande exempel på betalningssystemets verkningar.

Pris i kronor

per

100 kg. betor

Sockerpris

Procent

socker

i betorna

öre per kg. (K. 5)

16 %

16.5 %

17 %

17.5 X

18 %

371................................

............ 2.29

2.34

2.39

2.44

2.49

38 .................................

............ 2.34

2.3 9

2.44

2.49

2.5 4

39 .................................

............ 2.4 1

2.46

2.51

2.56

2.61

40 .................................

............ 2.48

2.53

2.58

2.63

2.68

41 .................................

............ 2.5 4

2.5 9

2.64

2.69

2.7 4

42 .................................

............ 2.60

2.65

2.7 0

2.7 5

2.80

43 .................................

........... 2.66

2.7 1

2.76

2.81

2.86

44 .................................

........... 2.72

2.77

2.82

2.87

2.92

45 .................................

........... 2.7 9

2.84

2.89

2.94

2.99

46 .................................

........... 2.85

2.90

2.9 5

3.00

3.05

47 .................................

........... 2.91

2.96

3.oi

3.06

3.1 1

48 .................................

........... 2.97

3.02

3.07

3.1 2

3.17

49 .................................

........... 3.04

3.09

3.14

3.1 9

3.24

50 .................................

........... 3.io

3.1 5

3.20

3.25

3.30

51 .................................

........... 3.16

3.21

3.26

3.31

3.3 6

52 .................................

........... 3.22

3.2 7

3.32

3.37

3.42

53 .................................

........... 3.29

3.34

3.39

3.44

3.49

54 .................................

........... 3.35

3.40

3.45

3.50

3.5 5

55 .................................

........... 3.41

3.46

3.5 1

3.56

3.6 1

I betodlingskontraktets § 8 mom. 6 har vidare överenskommits, att, därest

tullsatserna å socker eller melass ändras under kontraktstiden, ändringen delas

lika mellan sockerbolaget och betodlarna, ävensom att tvist om tolkning

och tillämpning av denna bestämmelse skall avgöras av den under september-november

1926 fungerande av Kungl. Maj:t tillsatta medlingskommissionen.

Vidare må framhållas, att under § 12 i kontraktet stadgas, att kontraktet

är hävt, om betodlaren under kontraktstiden genom i laga ordning skedd

överlåtelse avstår den egendom, varå enligt kontraktet betor skola odlas,

den nya innehavaren av egendomen dock obetaget att övertaga kontraktet

och odlingen såvida han så önskar samt därest han i så fall ansvarar för

den förutvarandes skulder till bolaget för betfrö, betmassa, melass, snitsel

och förskott.

Med hänsyn till att prisöverenskommelsen skulle gälla för en så lång tid

som fem år hade betodlarna vid förhandlingarna krävt samt fingo i uppgörelsen

intagna vissa bestämmelser om rätt för enskild odlare att kunna för ett

kontraktsår i sänder minska den eljest enligt kontraktet tecknade betarealen.

Betodlingskontrakt en innehålla i detta hänseende under § 14 i huvudsak

följande stadganden. Därest enskild odlare önskar att för något av kontraktsåren

minska den areal, han enligt kontraktet förbundit sig att odla,

Dagens sockerpris är 2 öre lägre än det i tabellen förekommande lägsta priset.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

ur han härtill berättigad för ett år i sänder, för sä vitt minskningen avser

intill 50 procent av sagda areal samt han härom gör skriftlig anmälan till

fabriken genom att före den 15 mars det år, sådan minskning avses skola

ske, lämnade uppgift angående storleken av den areal, å vilken han för nästkommande

kampanj ämnar odla sockerbetor, vilken areal bliver för det året

bindande. Viss möjlighet linnes därjämte för enskild odlare, för vilken fortsatt

betodling skulle medföra oöverkomliga svårigheter, att efter särskild

anhållan och medgivande i vart fall av sockerfabriken — eller vid tvist av

den förut nämnda kommissionen — minska sin odling med mera än 50

procent eller helt inställa densamma.

Enligt § 15 av kontraktet är enskild betodlare vidare berättigad att för

särskilt kontraktsår med intill 10 procent öka den areal, han enligt kontraktet

förbundit sig att odla, för så vitt han därom gör skriftlig anmälan

till fabriken före den 15 mars det år, ökningen avser.

I anslutning till förenämnda bestämmelser om enskild odlares rätt att i

viss ordning kunna minska sin kontrakterade betareal, har under § 16 i

kontraktet det stadgande intagits, att sockerbolaget må inställa driften vid

råsockerfabrik endast för det fall, att för någon fabrik betarealen nedgår

under 80 procent av den till fabriken 1924 tecknade arealen eller för fabrik

i Skåne under 1,200 hektar. Vill odlare, som tecknat odling till fabrik,

som på grund av denna bestämmelse ej igångsättes, leverera till annan

fabrik, om vilken överenskommelse träffats mellan bolaget och odlaren,

skall så anses, som om odlingen tecknats till denna andra fabrik.

Mellan Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag och dess betodlare avslötos

likaledes femåriga betodlingskontrakt av i huvudsak samma innehåll

som de ovan nämnda. I

I enlighet med förenämnda kontrakt ägde teckning av betodling rum

under våren 1927 avseende de fem odlingsåren 1927—1931. Vid denna tid

var sockerpriset rätt högt, vilket givetvis bidrog att stimulera till mera allmän

teckning av betodling på femårskontrakten. Sålunda uppgick priset å

1 kilogram krossad melis, skatten oräknad, till 48—50 öre under månaderna

januari—mars 1927, vilket sockerpris med 13 — 15 öre överstiger det nu gällande.

Den till Svenska sockerfabriksaktiebolaget för 1927 odlade betarealen

uppgick till 37,437.5 hektar, vilket i det närmaste torde motsvara normal

betodling inom detta bolags verksamhetsområde. Till Mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag tecknades för 1927 tillhopa 3,006 hektar. Skörderesultatet

det året blev emellertid ovanligt dåligt. Beträffande Svenska

sockerfabriksaktiebolaget erhölls sålunda från nämnda areal endast 914,712

ton sockerbetor. Motsvarande siffra för Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag

var 73,795 ton. Den genomsnittliga sockerbetskörden per hektar

stannade alltså för 1927 vid allenast 24,442 kilogram. Då medelsockerhalten

i betorna för 1927 icke blev högre än ungefär 16.6 procent — den normala

Rätt för enskild

odlare

att öka den

kontrakterade

betarealen.

Rätt för sockerbolaget

att inställa

driften vid

sockerfabrik.

Hittills förekommen

betodling

enligt

kontrakten

för 1927—

1931.

s. 16 Kontrollera mot PDF

Inkomna

framställningar

om betodlingens

nuvarande

vanskliga

läge.

16 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

genomsnittliga sockerhalten plägar bliva 17.2 procent — medförde detta, att

ntbytesresultatet liksom odlarnas pristillägg blev sämre det året än vanligt.

Med hänsyn till att sockerpriset under den tidsperiod (1 februari 1927—

31 januari 1928), som var avgörande för beräkning av 1927 års betpris, var

jämförelsevis gynnsamt — medelpriset å 1 kilogram krossad melis, efter

avdrag av sockerskatten och engrosrabatten, belöpte sig under sagda tid

till 43.3 3 öre — erhöllo odlarna emellertid för det året ett så pass tillfredsställande

pris som 2:8 2 kronor för 100 kilogram 16-procentiga sockerbetor.

För Svenska sockerfabriksaktiebolaget lämnade verksamheten under det

räkenskapsår, 1 augusti 1927—31 juli 1928, varunder 1927 års betkampanj

inföll, sådant ekonomiskt resultat, att bolaget kunde till aktieägarna utdela

4.5 procent å aktiekapitalet, därvid dock ett från föregående räkenskapsår

å vinst- och förlustkontot kvarstående belopp av cirka 670,000 kronor jämväl

måste anlitas för att möjliggöra dylik utdelning.

Vad härefter angår 1928 års betodling, må först framhållas, att krossmelispriset

under årets början, då odlarna hade att bestämma sin betareal

för året, nedgått till 40—44 öre, sockerskatten ej inräknad. Trots att prisläget

alltså var för odlarna vida ogynnsammare än vid början av 1927,

ökades betarealen i viss utsträckning för 1928. Härtill torde hava bidragit,

förutom de ogynnsamma konjunkturerna för annan jordbruksproduktion, att

en jämn uppgång i sockerpriset förmärktes under februari och mars 1928,

i det krossmelispriset under denna period kontinuerligt steg från 40 till

44 öre. Svenska sockerfabriksaktiebolagets betareal ökades sålunda sagda

år till 39,336 hektar och Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags till

3,195 hektar; i båda fallen alltså en arealökning med ungefär 5 procent.

Även detta år blev skördeutfallet relativt ogynnsamt, nämligen för det förstnämnda

bolagets betodling 1,021,815 ton och för det senare bolagets odling

69,060 ton. Hektarskörden blev alltså för 1928 ungefär 25,649 kilogram i

medeltal för riket. Medelsockerhalten uppgick för Svenska sockerfabriksaktiebolagets

del till 16.8 procent. Med hänsyn till det sedermera under

1928 inträffade starka prisfallet på socker — krossmelispriset, exklusive

skatten, sjönk från april 1928 till januari 1929 från 44 till 35 öre — kan

emellertid med säkerhet antagas, att betpriset för 1928 års odling bliver

synnerligen lågt, sannolikt blott något över 2:4 0 kronor per 100 kilogram

16-procentiga betor.

Vad angår utsikterna för 1929 års odling, må erinras, att odlarna hava

att före den 15 mars bestämma sin betareal inom vissa gränser. I det

uppkomna läget med ytterligt låga sockerpris och inför utsikten, att

odlarna till följd härav för 1929 års betskörd erhålla ett icke lönande betpris,

hava åtskilliga framställningar i ämnet ingivits från jordbrukare- och

betodlarehåll.

Sålunda hava till en början Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott,

Kristianstads läns hushållningssällskap, Blekinge läns hus
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

hållningssällskaps förvaltningsutskott, Gotlands läns hushållningssällskap

samt Blekinge läns betodlareförening i särskilda skrivelser fast; Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet på det vanskliga läge, vari sockerbetsodlingen i vårt

land för närvarande befinner sig.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har framhållit,

bland annat, hurusom under senare tid, huvudsakligen på grund av vissa

sockerproducerande länders dumpingpolitik, ett starkt prisfall inträffat på

sockermarknaden. Enligt det mellan Svenska sockerfabriksaktiebolaget och

betodlarna gällande odlingsavtalet medförde detta en liknande nedgång i

sockerbetspriset. Härigenom bleve sockerbetsodlingen förlustbringande för

odlarna, och det kunde förväntas, att dessa, om ej bättre pris kunde uppnås,

skulle begagna sig av sin rätt enligt betodlingsavtalet att under dettas återstående

giltighetstid nedsätta den odlade arealen till hälften. Härav uppkomme

fördärvliga verkningar å såväl landets handelsbalans som de förut

tryckta förhållandena å lantbrukets arbetsmarknad, varjämte även arbetsmarknaden

inom sockerindustrien därav rönte inverkan. För betodlaren

kvarstode förlusten under återstående kontraktstid å den betareal, som fortfarande

måste odlas.

Kristianstads läns hushållningssällskap har under framhållande av i

huvudsak enahanda synpunkter hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga

åtgärder för att åt landet rädda sockerbetsodlingen åtminstone i sin nuvarande

omfattning.

Blekinge läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har instämt i

och understrukit de synpunkter, som kommit till uttryck i framställningen

från Malmöhus läns hushållningssällskap. Vidare har framhållits, att

sockerbetsodlingens lönsamhet vid så låga priser, som 1928 erhållits för

betorna, måste även vid god skörd vara mycket problematisk. Vid så dåligt

skördeutbyte, som under de senaste åren, bleve odlingen direkt förlustbringande.

Visserligen hade lantmännen enligt kontraktet med sockerbolaget

rätt att minska sin betareal med 50 procent, men vad särskilt anginge

Blekinge län vore den kontrakterade arealen så knapp, att länets

enda råsockerfabrik, belägen i Karlshamn, endast mycket kort tid kunnat

hållas i gång. Redan en inskränkning av betarealen med 20 procent skulle

säkerligen omöjliggöra fabrikens igångsättande med påföljd, att betodlarna

inom länet skulle bli hänvisade till att leverera sina betor till annan avlägsnare

belägen fabrik med därav följande ökning i sina fraktkostnader.

Vare sig de blekingska lantmännen utnyttjade rättigheten att inskränka

betarealen eller icke, komme betodlingen således att med nuvarande betpriser

för dem medföra förlust. Förvaltningsutskottet hemställde, att Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder, att den inhemska sockerbetsodlingen

och sockerproduktionen kunde i sin nuvarande omfattning upprätthållas.

Gotlands läns hushållningssällskap har, under framhållande av jordbrukets

betydelse för landet samt dess nuvarande svaga läge, särskilt yrkat,

att för jordbrukets stödjande förslag måtte föreläggas riksdagen till möjliggörande

av fortsatt inhemsk sockerbetsodling.

Blekinge läns betodlareförening har uttalat bland annat följande. För

sockerbetorna, varav framställes människoföda, betalades föga mer än hälften

av det pris, per foderenhet räknat, jordbrukaren finge utgiva för det kraftfoder,

han inköpte till utfodring av sina kreatur. Under sådana förhållanden

vore det bättre för jordbrukaren att behålla sockerbetorna för att utfodra

desamma till kreaturen, vilket dock ej läte sig göra, på grund av

gällande kontrakt med sockerfabriken. Vidare erinrades om de stora värden,

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 7 häft. (Nr 7.) 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

det här rörde sig om. Enbart arbetslöner för arbetare på betfälten torde

vid full drift uppgå till cirka 12 miljoner kronor och vid råsockerfabrikerna

och raffinaderierna till cirka 10 miljoner kronor. Minst 30,000 arbetare

bleve vid sockerbetsodlingens upphörande berövade en inkomst, varpå de

nu till väsentlig mån existerade. Järnvägar och en mängd andra företagare

finge högst avsevärt reducerade inkomster, om sockerbetsodlingen skulle

reduceras eller upphöra. Sockerbetsodlarna i Blekinge ansåge det vara nödvändigt,

att ändring skedde i de nu med sockerbolaget gällande odlingskontrakten.

Enär det, med hänsyn till den betydande roll sockerbetsodlingen spelar

för jordbruket inom landets sydligare delar samt i övrigt för landets ekonomiska

liv, synts mig vara av vikt, att kännedom vunnes rörande den ställning

till frågan, som intoges jämväl av andra betodlarföreningar än den

förenämnda, har jag genom skrivelser den 5 december 1928 till dessa andra

föreningar begärt uttalande rörande det inom området för varje förenings

verksamhet föreliggande läget med avseende å sockerbetsodlingen samt den

inverkan, som de nu rådande, av utlandet beroende förhållandena på den

svenska sockermarknaden kunde väntas medföra för betodlingen, därest för

närvarande tillämpade regler för prisbestämningen å betor samt för nämnda

odlings ordnande i övrigt komme att kvarstå och åtgärder icke vidtoges,

ägnade att medverka till en bättring av förhållandena.

Med anledning av dessa mina skrivelser hava svar inkommit från samtliga

betodlarföreningar.

Skånes betodlares centralförenings u. p. a. styrelse har anfört följande.

Styrelsen vore av samma mening som Malmöhus läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott angående de nu rådande av utlandet beroende förhållandenas

på den svenska sockermax-knaden inverkan på sockerbetsodlingen och

deras därav uppkommande fördärvliga verkningar å såväl landets handelsbalans

som lantbrukets och sockerindustriens arbetsmarknad. För regleringsåret

1 februari 1927—31 januaii 1928 utgjorde medelsockerpriset 45.4 7 öre

och priset på 100 kilogram sockerbetor sålunda 2 kronor 81 öre förutom

tilläggspriset för socker halt, vilket varierade emellan 2 och 9.8 öre samt i

medeltal uppginge till 6.1 öre. För innevarande regleringsår komme antagligen

medelsockerpriset att understiga 39 öre och betpriset bleve då cirka

2 kronor 42 öre med ett mindre tilläggspris för sockerhalt. Dagspriset för

socker gåve ett betpris av endast 2 kronor 23 öre, och det vore icke säkert,

att prisnedgången ännu nått botten. Av det anförda torde tydligen framgå,

att åtgärder ägnade att medföra en bättring vore högst nödvändiga, om de

nämnda fördärvliga påföljderna skulle kunna avvärjas. Under nu rådande

kontraktsförhållanden kunde bättring endast åstadkommas genom statsmakternas

försorg.

Gotlands läns betodlareförening u. p. a. har framhållit, att de synpunkter,

som framförts såväl av Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

som av Blekinge läns betodlareförening, ägde full giltighet även för

Gotlands vidkommande. Sålunda kunde med visshet förutsägas, att alla tecknade

betodlingsarealer över 1 hektar till kommande år bleve reducerade, de

flesta ned till 50 procent, för den händelse höjning av betpriset icke kunde

åstadkommas. Och för Gotland kunde detta vara liktydigt med betodlingens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ls proposition Kr 7.

1!)

upphörande, om Svenska sockerfabriksaktiebolaget begagnade sin rätt enligt

odlingskontraktet att nedlägga driften vid fabrik, vars odlingsareal minskats

till under SO procent av den tecknade. Vad detta skulle betyda för öns

näringsliv och samfärdsel kunde väl i någon mån belysas med siffror, men

torde till sina verkningar kunna överblickas först, då odlingens nedläggande

blivit ett fullbordat faktum. För Gotlands järnväg utgjorde sålunda år 1927

inkomsten av sockerindustrien i Roma (frakter för betor och råsocker) 25

procent av samtliga godsfrakter och 17 procent av järnvägens samtliga inkomster.

För Slite—Roma järnväg utgjorde samma inkomst 15 procent av

hela bruttoinkomsten och för Klintehamn—Roma samt Sydvästra Gotlands

järnvägar 47 procent av samtliga inkomster. Dessa tre sistnämnda järnvägar

vore för sin existens helt beroende av att sockerbetsodlingen bedreves

i full utsträckning. För Klintehamn—Roma samt Sydvästra Gotlands

järnvägar betydde varje procent sänkning av betarealen en förlust på GOD

kronor. För ångfartygsaktiebolaget Gotland utgjorde frakten för råsoeker

en avsevärd inkomst. Av förenämnda såväl hushållningssällskaps förvaltningsutskott

som betodlareförening hade med rätta framhållits förlusten

för odlarna med nu rådande låga betpris. Detta gällde icke endast

de odlare, som använde lejd arbetskraft. Även de mindre odlarna, som

själva arbetade med sina betor, drabbades av samma förlust, visserligen

i form av minskad ersättning för sitt arbete men därföre icke mindre

kännbar, i synnerhet under så vidriga väderleksförhållanden, som detta

år varit rådande. Och skulle det vara så olyckligt, att öns hela betodling

komme att nedläggas, bleve ju alla dessa mindre odlare helt berövade

sin arbetsinkomst, både den de haft på det egna betfältet och den på de

större odlarnas betfält. I de 54 av öns socknar, inom vilka betodling i

någon större utsträckning förekomme, hade genom länets hushållningssällskap

utlämnats cirka 600 egnahemslån, de flesta på jordbrukslägenheter.

Den årliga annuiteten för dessa belöpte sig för närvarande till över 95,000

kronor. För dessa egnaliemslåntagare utgjorde arbetet vid sockerindustrien

(på egna och andras betfält och för Roma sockerfabrik) den viktigaste inkomstkällan

och den, varmed egnahemslåneannuiteten i regel bestredes.

Genom inställd (och även minskad) betodling skulle alla dessa berövas utom

annat även möjligheten att fullgöra sina skyldigheter som egnahemslåntagare.

Många av dem bleve säkerligen nödsakade att gå ifrån sina lägenheter.

Utom förvärrade arbetslöshetsförhållanden, drabbades ju i detta fall

både hushållningssällskapet och staten av direkta förluster. Framstående

personer, som vid tiden för sockerbetsodlingens införande på Gotland i början

av 1890-talet varit i tillfälle att jämföra gotländskt jordbruk med fastlandets,

ansåge, att Gotland då varit minst 30 år efter sin tid. För närvarande torde

Gotlands jordbruk kunna jämställas med södra Sveriges. Inställd betodling

skulle emellertid åstadkomma icke endast ett stillastående utan rent av tillbakagång

i öns hela näringsliv. Arbetslösheten skulle nu, efter de goda

årens förhållandevis höga levnadsstandard, bliva rent av olidlig, i synnerhet

som här funnes så liten möjlighet till annat arbete, då den lilla industri,

som funnes, ej kunde sysselsätta flera arbetare. Dessa i största korthet berörda

förhållanden torde i någon mån klargöra, huru betydelsefull sockerbetsodlingen

vore för Gotlands hela ekonomiska liv, för dess järnvägar, för

dess många egnahemslåntagare och andra jordbruksarbetare, för dess handel

och sjöfart och för dess jordbruk.

Södra Kalmar läns och Ölands betodlareförening har anfört bland annat

följande. Det torde med sannolikhet kunna förutsägas, att om reglerna för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

nuvarande prisbestämningen å betor fortfore att vara gällande, lcomme driften

vid Mörbylånga sockerfabrik att inställas. Ty då betodlarna för att undgå

allt för stora förluster genom betodlingen komme att begagna sig av sin

rätt enligt kontraktet att minska åtagna förbindelsen om odling av betor

med 50 procent, bleve odlingen så liten, att sockerfabriken funne det alltför

förlustbringande att uppehålla driften. Så länge nuvarande prisläge fortfore,

syntes sålunda betodlingen inom området vara utesluten. I de landskap,

där endast en fabrik funnes, uppstode ju annat förhållande än exempelvis

i Skåne, där i utomordentliga fall avverkningen kunde försiggå vid

varannan eller var tredje fabrik. Sedan sockerbetsodlingen kommit till stånd

på Öland, hade rikliga arbetstillfällen uppstått och därigenom också bättre

utkomstmöjligheter. Det hade också visat sig, att sockerbetsodlingen gå ve

en betydande anledning till arbetstillfällen och uppsving, varav även följt

ett relativt gott välstånd hos arbetsbefolkningen. Dessutom hade som en

följd av betodlingen jordbrukets intensitet i övrigt ökats betydligt, så att

även därigenom större arbetsmöjligheter yppat sig. Tillkomsten och fortvaron

av Ölands järnväg, för vilken kommunerna gjort betydande ekonomiska

uppoffringar, kunde sägas nästan helt bero av sockerbetsodlingen.

Utan tvivel uppstode genom betodlingens eventuella nedläggande, utom en

del andra svårigheter, stor arbetslöshet, så att direkt statligt arbetslöshetsunderstöd

i många fall bleve nödigt, ty det arbetsfolk, som nu hade sin utkomst

direkt eller indirekt genom betodlingen, vore till stor del lägenhetsägare,

som alldeles saknade en jordbit, varå de kunde frambringa några

produkter.

Östergötlands betodlareförenings u. p. a. styrelse har uttalat i huvudsak

följande. Läget med anledning av det starka prisfallet på sockermarknaden

vore lika kritiskt i Östergötland som i övriga betodlande delar av landet.

Allmän tveksamhet och missnöje med betavtalet visade sig redan, när avtalet

trädde i kraft, och verkningarna hade ej heller uteblivit. Den ringa teckningen

av betareal, trots energiska ansträngningar från vederbörandes sida, vore

en säker mätare av de ekonomiska betingelserna för odlingen. Styrelsen

kunde ej nog starkt understryka betydelsen av att åtgärder vidtoges för att

åt det svenska folkhushållet rädda den inhemska sockerproduktionen. För att

komma ur det vanskliga läget, vari sockerbetsodlingen oförnekligen kommit,

och finna en lösning, borde prissättningen så avvägas, att de, som vore verksamma

inom sockerproduktionen, likställdes och erliölle en rättvis och skälig

avkastning av sitt arbete och kapital. Vid de underhandlingar, som fördes

när nu gällande avtal genom statsmakternas ingripande slutgiltigt stadfästes,

hade styrelsen framhållit, att mera regelbundna priser borde införas, som

lämnade garanti för att produktionskostnaderna bleve täckta. Den rätta

lösningen för att stabilisera odlingen vore införande av garantipris, så att

betodlingen möjliggjordes. Komme nu gällande kontraktsbestämmelser att

tillämpas även under år 1929, bleve sockerbetsodlingen i Östergötland från

odlarnas synpunkt ej längre möjlig.

Styrelsen för Hallands betodlarförening u. p. a. har framhållit, att det

ofta visat sig svårt att hålla i gång länets betodling, vilken i större omfattning

pågått efter det år 1907 i länet uppförts en sockerfabrik. Det syntes

nu ej längre möjligt att med det betpris, som betingades i gällande kontrakt,

bedriva sockerbetsodling inom länet, och hade lantmännen allmänt yttrat,

att de komme att uppsäga kontrakten så vitt möjligt på hela den tecknade

arealen. Styrelsen fuime därför, att enda medlet att komma ifrån alla de

olägenheter, vilka såsom från Malmöhus läns hushållningssällskap fram
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ls proposition Nr 7.

hållits, vore förbundna med en minskad eller upphörd sockerbetsodling, vore

att genom statens ingripande priset å sockerbetorna så bestämdes, att eu

fortsatt odling kunde möjliggöras.

Därefter hava i januari 1929 framställningar i ämnet inkommit från

Skaraborgs och Östergötlands läns hushållningssällskaps samt Kalmar läns

södra hushållningssällskaps förvaltningsutskott, vari framställas i huvudsak

samma synpunkter som i förut återgivna skrivelser.

Den 12 december 1928 tillsatte Kungl. Maj:t en kommission, bestående av

överståthållaren H. Elmquist såsom ordförande samt landshövdingen A.

von Sneidern och chefen för statens egnahemsstyrelse C. Mannerfelt såsom

ledamöter, med uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag till

åtgärder med anledning av sockerbetsodlingens inom landet nuvarande läge.

Den 8 januari 1929 har kommissionen, som jämväl i övrigt biträtt vid

ärendets beredning inom departementet, avlämnat utlåtande med utredning

och förslag i ämnet. Detta utlåtande är så lydande.

»Det till grund för betpriset liggande sockerpriset är — för så vitt man

bortser från den svenska tullsatsen å socker — helt beroende av världsmarknadens

pris å socker, vilket i sin tur uteslutande beror av utomsvenska

förhållanden. Med hänsyn till den internationella sockermarknadens avgörande

betydelse för betpriset i Sverige och därmed för den svenska betodlingens

betingelser över huvud taget har det synts kommissionen vara av

stor vikt att — med anlitande av olika för kommissionen tillgängliga källor,

särskilt en av til. lic. E. Sylwan i Malmö i ämnet utarbetad översikt —

närmare redogöra för nuvarande situation på sockermarknaden i världen.

Världskriget medförde en fullständig omvälvning i produktionen av rörsocker

i förhållande till betsocker. Den totala sockerproduktionen i världen

utgjorde 1900/1901 omkring 12 miljoner ton och 1913/1914 cirka 18 miljoner

ton. I dessa siffror ingingo rörsocker och betsocker med samma procent. I

samband med den tvångshushållning, som under världskriget infördes i flertalet

av Europas länder, hölls sockerpriset allmänt på en för betodlarna oräntabel

nivå. Av denna och andra tillstötande orsaker sjönk betsockerproduktionen år

för år, för att 1919/1920 utgöra endast 21 procent av världsproduktionen. Inskränkningen

i betodlingen medförde höga priser å det på världsmarknaden

tillgängliga rörsockret, och de betydande vinster, som härigenom tillflöto rörsockerproducenterna,

fingo användning ej blott för upptagande av nya arealer

utan även i stor utsträckning för vetenskaplig försöksverksamhet samt för

införande av moderna tekniska anordningar för rörsockrets utvinnande.

Efter kriget återupptogs den europeiska betodlingen och växte snabbt fram

mot förkrigsnivån. 1927/1928 utgjorde världsproduktionen över 25 miljoner

ton, därvid rörsocker och betsocker fördelade sig på ungefär följande sätt:

64 procent rörsocker mot 36 procent betsocker. Rörsockerproducenterna voro

emellertid ej sinnade att vika från den ställning, kriget givit dem. De ej

Tillsättandet

den 12 december

1928 ao

en soclcerkommission.

Sockerkom.

missionens

utlåtande.

Läget å

världssockermarknaden.

Världsproduktionen

av

socker.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Rörsocker.

Betsocker

Världskonsumtionen

av

socker och

förefintliga

sockerlager.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

blott höllo utan ökade sin produktion i sådan grad, att världsproduktionen

för 1928/1929 uppskattas till 27 å 28 miljoner ton.

Störst som rörproducerande land är Cuba. Redan åren före världskriget

hade amerikanskt kapital börjat intresseras i den cubanska sockerindustrien,

och under de därpå följande åren växte densamma hastigt, varigenom Cuba

vid världskrigets slut var i stånd att med en från 2.6 till 4 miljoner

ton stegrad produktion bidraga till världens sockerförsörjning. Cubas produktion

har därefter ytterligare växt, så att densamma 1928/1929 beräknas

uppgå till cirka 5 miljoner ton.

Å Java, som näst Cuba är världens största rörsockerproducent, har på

allra senaste åren en kraftig produktionsökning åstadkommit en stor omvälvning.

Här är det likväl mindre arealökningen än utexperimenterandet

av nya givande rörsorter samt införandet av rationella odlingsmetoder, som

framkallat produktionstillväxten. Ett märkligt resultat har vunnits med

en ny rörsort, vilken uppgives hava en sockerhalt, som är 20 procent högre

än de bästa tidigare förekommande, och ehuru förädlingsarbetet med detta

rör först avslutats för ett par år sedan, lärer detsamma redan ha införts

på 66 procent av den år 1927 odlade arealen. Icke minst tack vare dessa

och andra på vetenskaplig väg vunna framsteg har Javas sockerproduktion,

som ännu i början av detta decennium knappast översteg förkrigstidens

nivå eller cirka 1.5 miljoner ton, så småningom höjts till 2 miljoner ton

för att 1928/1929 beräknas uppgå till omkring 3 miljoner ton. — I flera av

de övriga mera betydande rörsockerproducerande länderna, Englands kolonier,

Förenta Staterna och dess kolonier samt Sydamerika, har jämväl en kraftig

stegring av produktionen ägt rum.

Världsproduktionen av betsocker utgjorde 1927/1928 nära 9 miljoner ton.

Betsockerproduktionens relativa andel i världsproduktionen uppgår sålunda

för närvarande till cirka 36 procent. Den övervägande delen härav produceras

i Europa, ehuru Förenta Staterna hava en icke obetydlig produktion,

som dessutom torde hava goda möjligheter till ökning. De största betproducenterna

i Europa nådde 1927/1928 följande ungefärliga tillverkning.

Tyskland................................................ 1,665,000 ton

Ryssland och Ukraina ........................ 1,471,000 »

Tjeckoslovakiet .................................... 1,239,000 »

Frankrike ............................................ 863,000 »

Polen .................................................... 566,000 »

Härjämte producerades i Förenta Staterna omkring 965,000 ton.

Världskonsumtionen av socker företer under den gångna delen av innevarande

decennium en helt annan bild än under 1900—1914. Visserligen

har konsumtionen såväl under det ena som det andra tidsskedet ständigt

ökats. Men medan denna ökning i förra fallet var tämligen konstant med

cirka 3 procent årligen, har den under 1920-talet varit stadd i fallande.

Från att i decenniets början hava uppgått till l.i å 1.3 miljoner ton har

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition Nr 7. 23

den årliga konsumtionstillväxten numera nedgått till 0.7 å 0.8 miljoner ton.

Under förutsättning att ökningen fortskrider under detta konsumtionsår i

nämnd omfattning, skulle konsumtionen 1928/1929 uppgå till cirka 26 miljoner

ton mot eu väntad produktion av, som förut nämnts, 27 å 28 miljoner

ton. Sålunda beräknas årets produktion överstiga konsumtionen med 1 å 2

miljoner ton. Då därjämte produktionen under en följd av år överstigit

konsumtionen, har ett världsmarknadslager skapats, som verkar tryckande

på sockerpriserna. Lagerbehållningen 1927/1928 bär beräknats till cirka

4 miljoner ton, och väntas för 1928/1929 stiga till 5 å 6 miljoner ton.

Världsmarknadspriset å socker har till följd härav kraftigt nedgått. Genom- Pris.

snittspriserna för den hittills och väl länge framåt ledande marknaden

New York — är härför belysande. De ligga för de senare åren ungefär

på förkrigsnivån, d. v. s. 21 å 22 öre per kilogram, vilket med hänsyn till

penningvärdets fall är anmärkningsvärt. Än anmärkningsvärdare är, atl

priset i New York vid årsskiftet 1925/1926 föll under 17 öre per kilogram

och är för närvarande åter nere vid omkring detta pris. Dessa pris avse

oförtullat råsocker.

Att de stigande produktionsöverskotten icke — med undantag för viss Produktionstid

1925/1926 — ännu starkare återspeglats i prisen, torde hava sin förklaring

i, att Cuba, som 1925/1926 hade en produktion av 4,884,000 ton, 1927/1928.

påtog sig för motverkande av det vid denna tid starka prisfallet att - uppenbarligen i eget intresse — begränsa sin produktion för 1926/1927 till

4.5 miljon er ton. Denna inskränkning, som officiellt proklamerades av

Cubas president, verkade enligt beräkning prisstegrande. Men Cuba ville

å. andra sidan ej ensamt bära bördan av odlingsinskränkning. Efter underhandlingar

i Europa mellan representanter för Cubas samt Tjeckoslovakiets,

Polens och Tysklands sockerindustrier, nåddes den överenskommelsen, att

Cuba för 192.7/1928 skulle inskränka sin produktion till 4 miljoner ton,

under förutsättning att ett vart av sagda europeiska länder förband sig

att ej öka sin exportkvantitet över visst fixerat belopp. Cuba uppgives hava

hållit sin utfästelse, såvitt siffrorna visa, så ock Tyskland. Tjeckoslovakiets

och Polens tolkning av överenskommelsen föranledde emellertid Cuba att

begära fria händer.

Cuba har nu upphävt alla produktionsrestriktioner, och med det stora Cubaa sockeröverskott,

man ej minst på grund härav kan emotse för den närmaste fram- pollet[1t^rfar

tiden, torde ett för hela världens sockernäring kritiskt läge hava inträtt.

Cuba har för 1928/1929 att räkna med en produktion av cirka 5 miljoner

ton. Huruvida fabrikerna till nuvarande pris kunna med fördel förarbeta

röret, är tvivelaktigt. Cubanerna hava, sedan andra vägar visat sig oframkomliga,

sökt hålla uppe priset för sin huvudavnämare, Förenta Staterna,

där Cuba skyddas genom preferenstull, genom att kasta stora myckenheter

till Europa till »underpris». Cuba är i hög grad beroende av sin sockerindustri

och lärer icke utan tvingande nödvändighet avstå från den ställning

på sockermarknaden, landet skaffat sig. Fråga är emellertid, om icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

Javas sockerpolitik.

Konstlade ingrepp

i prisbildningen

å

världsmarknaden.

Brysselkonventionen

1902 och dess

upphörande.

24 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

en sådan nödvändighet snart måste vara för handen, då det anses, att de

sämst lottade fabrikerna på Cuba stå inför en katastrof. En något så när

kraftig inskränkning av odlingen på Cuba i förening med den stigande

konsumtionen skulle otvivelaktigt verka stärkande på världsmarknaden.

Javas produktion har, såsom ovan berörts, haft ett storartat uppsving.

Tack vare hög organisatorisk och teknisk ståndpunkt lära Javas produktionskostnader

ligga så lågt, att pi-oduktionen även med nu gällande låga priser

är ekonomiskt bärig. Alla för rörodling tillgängliga områden på Java uppgivas

emellertid vara tagna i anspråk, och någon nämnvärd ökning av

produktionen på Java torde därför ej vara att förvänta. Javas huvudavnämare

äro länderna i fjärran östern, men dessa hava under senare år

icke kunnat upptaga Javas hela produktion. För att icke därstädes trycka

priserna har Java, till priser vida understigande de i östern gällande, sålt

sitt överskott till Europa och därmed vållat Cuba och Europa avsevärt

avbräck ifråga om avsättningsmöjligheter och pris. Konsumtionen av socker

är per huvud räknat synnerligen låg i fjärran östern, men det väntas, att

densamma med de låga priserna skall stiga. Skulle så ske, kan fjärran

östern med lätthet upptaga Javas hela produktion, varigenom trycket på

världsmarknaden skulle lättas. För innevarande konsumtionsår lärer emellertid

Java redan sålt ganska betydande kvantiteter för leverans till Europa.

Jämföras produktionskostnaderna å Cuba och Java med nu gällande

världsmarknadspris, torde därav framgå, att detta pris ännu lämnar producenterna

på Java någon vinst men är förlustbringande för flertalet cubanska

odlare och tillverkare. Den abnorma situationen har inträtt, att endast en

mindre del av världens sockerbehov torde framställas utan förlust. Med en

helt fri världsmarknad vore en dylik situation knappast tänkbar, och torde

därför andra prisbildande faktorer än utbud och efterfrågan hava verksamt

bidragit till nuvarande prisfall. I själva verket har marknadsläget under

senare år i allt större utsträckning influerats av de konstlade ingrepp i

sockerproduktion och prisbildning, vartill snart sagt alla länder funnit sig

föranlåtna.

Redan under senare delen av 1800-talet skärptes konkurrensen mellan de

sockerproducerande länderna av en skatte- och tullagstiftning, vilken i form

av direkta och indirekta premier till ofta avsevärda belopp beredde vissa

länders sockerindustrier ett viktigt stöd. Detta gav bland annat upphov till

en förskjutning av de normala konkurrensbetingelserna, och härav föddes

en önskan om internationell reglering av sockerbeskattningen. Efter viss

tidigare sockerkonvention, avslöts den 5 maj 1902 mellan Belgien, England,.

Frankrike, Holland, Italien, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike-Ungern

den s. k. Brysselkonventionen, varigenom alla direkta och indirekta exportpremier

avskaffades samt ett bestämt förhållande fastställdes mellan införseltull

och skatt. Från tvånget att tillämpa denna bestämmelse fritogos emellertid

Italien, Spanien och Sverige, så länge de icke utförde något socker.-.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kun yl- Maj:ts proposition Nr 7.

Emot de länder, som stodo utanför konventionen och som alltjämt medgåvo

premier, förbundo sig konventionsstatcrna att pålägga en strafftull, uppgående

till premiens belopp, en föreskrift, vilken bragtes i tillämpning emot

Ryssland. Tillsynen över konventionens efterlevnad överlämnades åt en

permanent kommission med säte i Bryssel. England och Italien utträdde

efter föregången uppsägning ur unionen 1 september 1913. lör övriga

konventionsstater skulle överenskommelsen vara gällande till 1 september

1918. Emellertid sprängde världskriget de facto konventionen redan tidigare.

Ett stort antal länder i Europa hava särskilt under senare tid genom för- Tullskydd för

höjda tullar sökt uppamma den egna sockertillverkningen samt bereda den socker i^uroskydd

mot prisfallet på världsmarknaden, såsom framgår av följande tabell.

Tull- och skattesatser å socker år 1928.

Tull per

100 kg.

Skatt

Båsocker

Eaffinad

per 100 kg.

kr.

kr.

raffinad

Belgien......................................................

........... 8: 32

8: 32

1 4: l 6

Danmark ..................................................

........... 5: 9 0

10: oo

1 5: 7 0

England 1 2.................................................

........... 14:93

20: 8 3

1 10: 41

Frankrike 3 4 * 6 ..............................................

........... 14: 2 8

14: 65

18: 6 0

Holland......................................................

........... —

—

40: so

Italien ......................................................

........... 11: 88

17: 82

78: 56

Jugoslavien..............................................

........... 21:60

5

33: oo

Norge ......................................................

.......... 30: oo

30: oo

—

Polen..........................................................

.......... 20: 93

25: 12

4 31: so

Rumänien..................................................

........... 28:40

43: 20

4: 53

Ryssland .................................................

........... 19:20

24: so

5

Schweiz......................................................

........... 1: 44

9: 3 7

—

Spanien.....................................................

........... 43:20

43: 20

27:18

Sverige......................................................

........... 7: 00

10: oo

4: oo

Tjeckoslovakiet ....................................

........... 37:69

37: 6 9

20: 4 2

Tyskland .................................................

........... 18: 70

22: 2 5

9: 3 5

Ungern.....................................................

5

19: 6 8

26:5 0

Österrike .................................................

........... 12:70

16: 73

1 7: eo

Anm. Uppgifterna hava erhållits från United

States Sugar Association, New York,

och Svenska

sockerfabriksaktiebolaget, Malmö.

De utländska valutorna hava av kommissionen omräknats etter kurserna den 31 december 1928.

1 Utgår ej för importerat socker.

* Tullen för socker från Englands kolonier utgör 8: 07 kronor per 100 kilogram.

5 För socker från Frankrikes kolonier utgår ej någon tull.

4 Skatten å en viss vid början av varje år för inhemsk konsumtion fastställd kvantitet

socker utgår med 14: to kronor per 100 kilogram.

6 Uppgift saknas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Skyddspolitiken

i England.

Tjeckoslorakiets

prispolitik.

Kungl. May.ts proposition Nr 7.

Att närmare följa de olika ländernas sockertullpolitik kan här icke ifrågakomma.

Endast några belysande exempel för den allmänna tendensen må

anföras. För Europa och speciellt för Mellan- och Nordeuropa är prisläget

i England diiekt eller indirekt normgivande. England är Europas största

importör av vitt socker och har hitintills i Tjeckoslovakiet haft sin största

leverantör av denna sockerkvalitet. Den tjeckiska exporten till England går

över Hamburg, där Tjeckoslovakiet måste hålla för England konkurrenskraftiga

priser. Sockernoteringen i Hamhurg påverkas därför i väsentlig

grad dels av de engelska marknadsförhållandena dels av den tjeckiska prispolitiken.

England, som före kriget var den ivrigaste förkämpen för Brysselkonventionen,

har efter kriget med mera omfattande anstalter än något annat land

satt självförsörjningen som mål för sin sockerpolitik. För detta syfte har

England hållit sockerpriset högt dels genom hög införseltull å vitsocker och

dels genom betydande direkta premier för inom landet producerat socker.

Vidare har England som ett led i dessa strävanden — delvis som en repressalieåtgärd

mot tjeckisk dumping — under år 1928 genom sänkning

av råsockertullen berett den inhemska raffinadindustrien ökat skydd. Med

snabba steg torde England närma sig den tidpunkt, då landet är i stånd att

inom imperiets gränser tillgodose sitt behov av vitt socker.

För 1 jeckoslovakiet, som är Europas största sockerexportör, liar den

engelska sockerpolitiken fått de allvarsammaste verkningar. Sedan flera

år tillbaka har den tjeckiska sockerindustrien — en av landets största

exportnäringar — på grund av upprepade tullförhöjningar i importländerna

funnit sin avsättning alltmer försvårad. I denna situation har den tjeckiska

industrien i skydd av en proliibitiv tull och genom kartellering av hela

industiien sett sig föranlåten att tillämpa dumpingpolitik. För finansiering

av detta exportsystem har industrien i samverkan med sitt lands regering

uttagit betydande premier pa den inom landet förbrukade sockerkvantiteten.

Dessutom ha de tjeckiska betodlarna, såsom motprestation till ett dem tillerkänt

överpris å inlandsbetor, åtagit sig att till industrien leverera exportbetor

till sådana priser, som eljest icke skulle kunnat av dem godtagas.

Med stöd härav har Tjeckoslovakiet upprätthållit sin export i en omfattning,

som därförutan varit otänkbar, samt tidvis forcerat sin exportförsäljning,

särskilt över Hamburg, till priser understigande eljest rådande världsmarknadspris.

Denna dumpingspolitik torde böra tillmätas viss betydelse som prisbildande

faktor, då den exportkvantitet, växlande mellan 0.7 till 1 miljoner ton, som

Tjeckoslovakiet på senare åren haft att marknadsföra, representerat omkring

15 å 20 procent av den öppna världsmarknadens behov. Å andra sidan

intar Tjeckoslovakiet som sockerexportör vid sidan om Cuba och Java en relativt

underordnad ställning. Ur denna synpunkt torde den tjeckiska dumpingpolitiken

i första hand böra betraktas som en följdföreteelse till det pristryck,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

27

som den ökade produktionen i sistnämnda länder utövat. Om sålunda den

tjeckiska pris- och premiepolitiken ur världsmarknadens synpunkt icke

haft någon avgörande betydelse, har den däremot ett stort inflytande på

den mera avgränsade marknad, där den tjeckiska sockerexporten är eu

avgörande prisfaktor. I motsats till Cuba, som uteslutande exporterar

råsocker, kommer det tjeckiska sockret i marknaden huvudsakligen som

vitsocker. För prisläget å den engelska vitsockermarknaden har den

tjeckiska prispolitiken därför haft sin givna betydelse liksom denna marknad

i sin tur återverkar på Hamburgnoteringen å tjeckiskt vitsocker.

Än mera prishestämmande har Tjeckoslovakiet kunnat uppträda å sina

närmaste grannområden i Sydtyskland, Österrike, Schweiz och Italien. Det

bör framhållas, att prisläget i Sverige närmast bestämmes av Hamburgnoteringen

samt att detsamma därigenom rönt inflytande bland annat

av Tjeckoslovakiets periodiska nedpressning av vitsockerpriset i Hamburg.

De internationella krisartade förhållandena på sockermarknaden, känne- Sockerpriset i

tecknade för närvarande bland annat av osedvanligt lågt världmarknadspris Sceri9e under

senaste tid.

å denna vara, återspegla sig nogsamt i det svenska sockerpriset. I omstående

tabell angives sockerprisets höjd i Sverige för tiden 1 augusti 1925 till och

med innevarande dag (den 8 januari 1929).

Härav framgår, bland annat, att sedan början av 1927, då de enskilda

svenska betodlarna underskrevo nu gällande femårskontrakt, sockerpriset —

exklusiva raffinadtullen (10 öre) och sockerskatten — nedgått från 38 å 40

öre till 30 å 34 öre vid början av 1928 och till 25 öre för närvarande.

Inklusive raffinadtullen, men exklusive sockerskatten, är sockerpriset alltså

nu 35 öre, ett pris som torde understiga vad som eljest förekommit i fråga

om socker under åtminstone de senaste 20 åren.

Detta synnerligen låga sockerpris medför, som förut nämnts, att också Sannolikheten

betpriset enligt odlingskontrakten bliver synnerligen lågt. Om sockerpriset ^skränktbftunder

nästa regleringsår, börjande den 1 februari 1929, stannar vid i medel- odling 1929.

tal 36 öre, bliver grundpriset för 100 kilogram sockerbetor allenast 2 kronor

23 öre, d. v. s. ungefär samma pris som gällde under tiden före världskriget,

då produktionskostnaderna för odlingen emellertid voro väsentligt lägre än

nu och penningvärdet ett annat. Det nämnda betpriset är för visso icke

lönande för odlarna. Då härtill kommer, att sannolikheten talar för ytterligare

— kanske dock endast tillfällig — prisnedgång å socker under början

av detta år, när Cubas nya skörd kommer i marknaden, torde de svenska

odlarna hava ringa eller intet intresse att uppehålla betodling i år. Härvid

torde ock det mycket ogynnsamma odlingsresultatet 1927 samt det relativt

låga utbytet och de svåra upptagningsförhållandena 1928 spela in. En

bortfallen betodling kommer visserligen att för kanske flertalet odlare

medföra vissa olägenheter — icke minst med hänsyn till betodlingens in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Priset i Sverige å 1 kilogram krossad melis (K. 5).

Vs 1925—8/i 1929.

Från o.

m.—t. o. m.

Priskurant-

pris

I priset

ingående

sockerskatt

Från o. ro.—

Priskurant- -t. o. m. pris

I priset

ingående

sockerskatl

öre

öre

öre

öre

v8

1925—2fl/8

1925

57

14

25/

In

1926-

- 7>2

1926

55

8

278

»

_28/

/ 8

»

58

»

7l2

» —

- 2A

1927

56

29/

/ 8

»

_27/

/ 9

»

59

»

3/1

1927-

-19A

»

57

»

28/

/ 9

»

_ 9/

/io

»

55

»

2%

» —

-7a

»

56

»

10/10

»

-16/,o

»

53

»

7-2

» —

-27a

»

57

»-

17/lO

»

- 7n

»

51

»

27a

» —

»

58

»

7„

»

52

»

15/

/ 3

» —

-,7/a

»

57

»

7n

»

—''7u

»

53

»

18/

- 3

» —

_30 /

/ 3

»

56

»

14/

/ll

»

— 7x2

»

54

»

37a

» —

-2l/4

»

55

»

3/

/J 2

»

-10/l2

»

55

»

22A

» -

-27A

»

56

u/18

»

-7i

1926

54

»

27.t

» —

■ 7A

»

55

».

•A

1926-27,

»

55

»

2A

» —

-7e

»

54

»-

2 V i

-7A

»

53

»

i°./

/ 6

» —

-77e

»

53

»

8/

/ 2

»

-19A

»

54

»

17/6

» —

-276

»

52

»

20/

/ 2

»

-Va

»

53

»

27e

» —

-10A

»

53

10/3

»

_25/

''3

»

52

»

U/7

» —

■”/,

54

»•

27a

»

29/

13

»

51

»

29/t

» —

.26/

/ 8

»

55

»

3%

»

—1&/i

»

52

»

27/

/ 8

» —

.u/

/io

»

56

»

16/i

»

_19/

/ 4

»

54

»

«/

ho

» —

-14/

/ll

»

48

»

20/i

»

-7e

»

55

»

17u

» —

■27ii

»

49

»-

8/

/ 6

»

-Va

»

53

»

22/t2

» —

7i

1928

50

»

7/

/ 6

»

-13/,

»

54

»

7i

1928-

•12A

»

51

yy

u/s

~3%

»

53

»

13/t

» —

7*

»

50

7,

»

47

8

9/2

» —

■*7.

»

48

»

SA

»

-7,

»

48

»

22/

/ 2

» —

■29A

»

49

9A

»

— 77l7

»

49

»

7a

» —

19/a

»

50

»

19A

»

-21/,

»

47

»

27a

» —

‘”/i

»

52

22A

_29/

/ 8

»

48

»

17A

» —

■7.

»

50

»

30/

/ 8

»

»

49

»

7«

» —

• 7t

»

48

ie/

/ 9

»

-19/9

»

50

»

2A

» —

■laA

»

43

4

20/

/ 9

»

22/

/ 9

»

51

»

19A

» —

23A

»

42

»-

23/

/ 9

»

_11/

no

»

52

»

27,

» —

77s

»

43

»

12 /

/10

»

__19/

no

»

51

»

16/

/ 8

» —

10 /

/ 9

»

44

».

20/

no

»

_22/

no

»

49

»

11/

/ 9

» —

21/

/ 9

»

43

»•

23/

/io

_2/

/11

»

50

»

22/

/ 9

» —

17/

/io

42

»

3/

/11

»

—5/

/ll

»

51

»

18/

no

» —

28/

/io

»

41

6/

/ll

»

—19/

/ll

»

52

»

29/

no

» —

9/

/ll

»

40

»

20/

/ll

$

_21/

liv

»

53

»

10/ .

/ll

» —

7l2

»

41

»

22/

/ll

2>

_24/

/ll

»

54

»

77l2

» —

7/> :

1929

40

"A :

1929-

39

opaginerad Kontrollera mot PDF

2!)

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

direkta betydelse för jordbrukaren — men att under ett år tillfälligt omlägga

driften torde knappast medföra större nackdelar för odlaren.

Emellertid gälla betodlingskontrakten även för 11)29, 1930 och 1931, och

ett allmänt hävande av desamma är icke medgivet (dier ens av parterna

ifrågasatt. Odlarna hava dock en möjlighet att i någon mån skydda sig

för en förlustbringande odling i större omfattning genom att begagna en

bestämmelse i kontrakten, varigenom de berättigas att, efter härom före den

15 mars gjord anmälan hos råsockerfabriken, minska sin på femårskontrakten

tecknade betareal ned till hälften. Av de överläggningar kommissionen

haft med betodlarna och sockerbolagen framgick, att all anledning fanns

antaga, att odlarna i mycket stor utsträckning komme att för 1929 begagna

denna rätt till arealminskning. Detta gäller framför allt de större odlarna,

d. v. s. de som sköta betfälten med lejd arbetskraft. Då den avgjort övervägande

betarealen hänför sig till dessa odlare, torde arealminskningen bliva

betydande, kanske 35 å 40 procent av hela den år 1927 tecknade arealen.

Den sålunda sannolikt nedsatta arealen kommer icke med nödvändighet att

leda till en koncentration av odlingen till de bästa och gynnsammast belägna

jordarna, ty samtliga odlare måste i allt fall uppehålla halv odling.

Vidare bör man bemärka, att betodlingskontrakten räknat med viss dylik

areal minskning samt därvid ytterligare medgivit sockerbolagen att inställa

driften vid råsockerfabrik, därest arealminskningen för den fabriken

överstiger 20 procent. Begagna bolagen sig 1929 av denna utväg — som å

ena sidan motiveras för ernående av koncentration och besparingar i fabriksdriften

men å andra sidan kan medföra fraktökningar och andra olägenheter

— kan man befara ytterligare nedsatt betodling 1929, i det att

odlingen till dylik, för året nedlagd fabrik kan bliva helt inställd. Huruvida

och i vad mån bolagen komma att möta kontraktsenliga arealminskningar

från odlarnas sida med stängning av en del i driftshänseende svaga

råsockerfabriker, torde helt bero av de i vart fall för handen varande särskilda

omständigheter, av bolagen bedömda huvudsakligen ur privatekonomisk

synpunkt. Även bolagen räknade bestämt med, att odlarna i mycket stor

utsträckning skulle för 1929 minska betarealen till hälften, samt utgingo

följaktligen ifrån en för nästa år väsentligt nedsatt inhemsk produktion av

sockerbetor. Bolagens representanter ansågo emellertid, att detta ej skulle

medföra större ekonomiskt men för bolagen, vilka genom råsockerimport

till låga pris vid gynnsamma konjunkturtillfällen likväl kunde uppehålla

full raffinadtillverkning — såsom också skedde under det år, 1926, då betodlingen

praktiskt taget helt nedlades av odlarna utan nämnvärt ekonomiskt

förfång för bolaget.

Förutom det låga sockerprisets inverkan på betpriset torde jämväl vissa

andra omständigheter kunna bidraga till, att odlarna mera allmänt komma

att för 1929 begagna sin rätt till arealminskning. Vid halv betodling är

det oftast möjligt för odlaren att verkställa betskötseln huvudsakligen med

gårdens fasta arbetare eller med arbetskraft från gårdens omedelbara närhet,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

De sociala och

ekonomiska

olägenheterna

av en väsentligt

nedsatt

betodling.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

under det att särskilt de större odlarna vid full odling måste anlita lejd

arbetskraft från oftast avlägsna trakter — norra Skåne och Småland — vilket

senare givetvis ställer sig dyrare för odlaren. En annan omständighet, som

kan verka arealinskränkande, är, att den vid minskade arealer bortfallande

arbetsforceringen under hösten gör det möjligt för betodlaren att bättre tillvarataga

betodlingens biprodukter, särskilt betblasten. Arealminskningen

torde vidare sannolikt bliva något olika inom skilda distrikt. I de odlingsområden,

där betodlingen är verkligt intensiv, torde arealminskningen möjligen

bliva mindre, enär betodlingen här helt eller delvis ersätter trädesbeliandlingen.

Inom andra mindre intensiva distrikt kan däremot inskränkningen

beräknas bliva mera omfattande. Vidare kunna väderleken och

prisläget över huvud taget på vårsidan komma att spela ganska stor roll.

Av de undersökningar, kommissionen verkställt, synes man sålunda emellertid

hava anledning räkna med, att en väsentligt nedsatt betodling 1929 bliver

följden av nu rådande synnerligen låga sockerpris, försåvitt särskilda åtgärder

icke vidtagas till betprisets förbättring.

En mera avsevärt nedsatt sockerbetsodling kommer i främsta rummet att

med olägenheter drabba andra grupper och företag inom samhället än betodlarna

och sockerbolagen, såsom arbetarna på betfälten, sockerbruksarbetarna

och järnvägarna inom betodlingsdistrikten. Erfarenheterna från den

inställda betodlingen 1926 tala härom ett tydligt språk.

Då den största av de på sockerbetsodlingen fallande kostnaderna utgöres

av arbetslönerna, måste frågan om betodlingens befarade nedsättning bedömas

kanske främst ur synpunkten att förhindra förlust för landet av arbetstillfällen.

Arbetslönerna vid betodlingen utgå till stor del i form av ackord

för betornas sommarskötsel och upptagning. Ackordslönen härvid är nu 250

kronor per hektar. Hithörande arbeten utföras, såsom förut antytts, till

stor del av särskilt lejd arbetskraft, som i ej ringa omfattning utgöres av

mindre bemedlade från Skånes norra delar och Småland. Hela den lejda,

främmande arbetskraften vid betskötseln och betupptagningen enbart i Skåne

kan beräknas till ungefär 30,000 personer per år. För alla dessa kommer

en väsentligt nedsatt betodling att innebära mycket stora olägenheter, icke

enbart därigenom att berörda arbetstillfällen och förtjänster i stor utsträckning

bortfalla utan även med hänsyn därtill, att den återstående avsevärt

minskade efterfrågan på dylik arbetskraft kan befaras komma att medföra

en nedgång i berörda ackordslön. Skulle arealminskningen 1929 nedgå till

50 procent på grund av att odlarna mera allmänt begagna sin kontraktsenliga

rätt att nedsätta betarealen till hälften och flera av råsockerfabrikerna i anledning

härav helt stängas, torde den minskade arbetsinkomsten vid skötseln

av betfälten och betupptagningen kunna uppskattas till ungefär 5 miljoner

kronor.

Därest driften vid råsockerfabrikerna likaledes minskas till hälften mot

det normala, torde härigenom bortfalla ungefär 3,200 manstimmar å 95

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Muj:ts proposition Nr 7. 1)1

öre, motsvarande eu minskning av hithörande arbetsavlöningar med tillhopa

ungefär 3,000,000 kronor. Genom eu arealinskränkning skulle emellertid tillgången

på arbetstillfällen än ytterligare minskas, såsom genom betodlarnas

och industriens minskade materialbehov och .järnvägarnas minskade transporter.

Vad särskilt beträffar omfattningen och den ekonomiska betydelsen av de

med betodlingen och råsockerfabrikationen sammanhängande järnvägstransporterna,

må erinras därom, att den i september 1926 tillsatta sockerkommissionen

föranstaltade om viss utredning i ämnet. Av denna utrednings

resultat må bär anföras följande.

Godstransporterna till och från råsockerfabriker och saftstationer uppgingo

år 1925 till nära 2,000,000 ton med en fraktinkomst för järnvägarna

av nära 5,000,000 kronor. Härav kom något mindre än (såväl av vikt

som av inkomst) på Statens järnvägar och återstoden eller drygt 3/4 på enskilda

järnvägar. Transporterna av vitbetor uppgingo till 1,177,000 ton

med en inkomst av 2,765,000 kronor, av betmassa till 417,000 ton och 764,000

kronor, av råsocker till 151,000 ton och 854,000 kronor, av slamkalk och

melass till 47,000 ton och 192,000 kronor samt övriga transporter till och

från fabrikerna av 155,000 ton och 387,000 kronor. Betor och betmassa

lämnade sålunda cirka 70 procent av hela ifrågavarande inkomst. Enligt den

officiella årsväxtstatistiken utgjorde den totala skörden av sockerbetor i medeltal

åren 1915—1924 930,000 ton. Aren 1923 och 1924 utgjorde skörden

1,042,000 ton, respektive 914,000 ton samt år 1925 1,323,000 ton. Skörden

och därmed även järnvägstransporterna torde följaktligen år 1925 hava varit

icke oväsentligt större än genomsnittligt. Utredningen gav vidare vid handen,

att råsockerfabrikationens transporter för 4 av de enskilda järnvägarna

lämnade mera än hälften av årets hela bruttoinkomster, för tre mera än

1 ;; och för omkring 12 av de övriga 10 å 20 procent av bruttoinkomsterna.

Transporternas bortfallande eller avsevärda inskränkande skulle därför för

åtskilliga järnvägar leda till mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser,

antingen så att förräntning och amortering av låneförbindelser bleve omöjlig,

alltså finansiell insolvens, eller i värsta fall t. o. m. så att icke ens de rena

driftskostnaderna kunde täckas och att driften rent av måste nedläggas, detta i

synnerhet som många av ifrågavarande järnvägar redan vid bibehållen betodling

hade en mycket svag ekonomi och flera även uppvisade förlust å rörelsen.

En nedgång i den allmänna trafiken på grund av minskat välstånd med

mindre penningtillgång och minskad handelsrörelse i orten skulle säkerligen

även bliva följden av en inskränkt betodling. Andra trafikinkomster av

ens tillnärmelsevis samma storleksordning torde näppeligen kunna påräknas

som ersättning, ej heller torde minskningen i driftskostnaderna bliva av

nämnvärd betydelse. Slutligen borde erinras, att åtminstone några banor

torde hava tillkommit väsentligen för bettraflkens skull samt att vid flertalet

övriga banor med större bettrafik avsevärda kapitalinvesteringar måst ske

för denna trafiks behov, avseende utvidgningar av bangårdar och dylikt.

Dessa utvidgningar ansåges värdelösa, om bettrafiken skulle försvinna, och

det nedlagda, oftast upplånade kapitalet förlorat.

Särskilt med hänsyn till förenämnda indirekta, men ur det allmännas

synpunkt starkt framträdande olägenheter av nedsatt betodling, torde det

vara av stor vikt att få klarlagt, vad som lämpligen må kunna göras för

Förhandlingarna

hava

ådagalagtt att

parterna icke

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

utan statens att överhuvudtaget få den inhemska betodlingen under 1929 uppehållen i

TofdTåstad första möjliga omfattning, trots det låga prisläget.

komma sådan Då man, såsom förut nämnts, icke kan räkna med uppgång i världsmarkrdse^att

fuii nadspriset å socker under den tid, inom vilken odlarna bestämma sin betbetodling

1929 areal för 1929, måste man därför lita till inhemska åtgärder i syfte att

sakerställes. förebygga den befarade arealminskningen. Det har därför till en början

noga undersökts, huruvida sockerbolagen vore villiga och hade möjlighet

att för ernående av full odling förbättra odlingskontraktens prisvillkor

till odlarnas förmån. Kommissionen har för utrönande härav liksom för

att överhuvudtaget få hithörande spörsmål belysta haft ingående och upprepade

förhandlingar med representanter för betodlarna och sockerbolagen.

Dessa förhandlingar hava i allt väsentligt förts med de på området ledande

organisationerna, nämligen å ena sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget

och å den andra styrelsen för Skånes betodlares centralförening u. p. a.

Därvid har det visat sig, att bolaget av i huvudsak följande skäl icke kan på

nyss åsyftat sätt höja hetpriset. För närvarande gäller en efter hårda strider

och ingående förhandlingar under medverkan av en statlig kommission

träffad prisuppgörelse, vari bolaget efter pressning av nämnda kommission

sträckt sig synnerligen långt. På begäran av odlarna och i enlighet med

den förutvarande kommissionens medlingsförslag uppbyggdes prisuppgörelsen

på den principen, att bolaget och odlarna skulle så rättvist som möjligt

dela inkomsten å sockret, så att industrien och råvaruleverantören oberoende

av sockerprisets höjd finge vardera ungefär hälften av den slutliga inkomsten

på sockret. För att i görligaste mån tillmötesgå odlarnas krav vid

förhandlingarna 1926 om erhållande av en för dem gynnsam delningskvot

fordrade bolaget och fick också genomfört den anordningen, att betpriset

skulle vara rörligt både uppåt och nedåt för en längre period och att sålunda

intet minimipris för betorna skulle gälla under femårsperioden. Bolagets

liksom för övrigt även betodlarnas representanter anse sig nu böra

stå fast vid den sålunda träffade prisuppgörelsen mellan parterna. Något

tillägg till kontrakten av innebörd, att bolaget av egna medel skulle lämna

odlarna extra betalning, torde ej heller kunna påräknas. Dylik anordning

anser bolaget kunna verka prejudicerande, så att bolaget, så snart prisfall

å världsmarknaden framdeles inträffar, hade att även i fortsättningen vänta

liknande krav från odlarna. Tillika skulle det stöta på praktiska svårigheter

att göra ändringar i de cirka 19,000 kontrakten med enskilda odlare.

För övrigt lider jämväl bolaget av de låga sockerprisen, i det flertalet av

tillverkningskostnaderna vid förarbetningen av svensk råvara (såsom avlöningar,

räntor, avskrivningar, förvaltningskostnader, bränsle och driftsutensilier

m. m.) ingalunda sjunkit eller komma att sjunka med det nedgående

sockerpriset, vilket senare emellertid högst avsevärt minskar bolagets försäljningsinkomster

å det färdiga sockret. Att bolaget trots allt detta kan

vara villigt att i viss mån medverka till frågans lösning — såsom genom

att till betodlarna helt avstå bolagets kontraktsenliga rätt till hälften av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition Nr 7.

.‘53

varje eventuell tullförhöjning samt också genom att påtaga sig vissa ytterligare

ekonomiska risker — torde framgå av det följande.

Ett uppehållande av den svenska betodlingen 1929 i ungefärligen normal Erforderlig

omfattning torde därför icke kunna påräknas utan att staten medverkar till NrMttnng av

m t sockerbets
ernående

av sådant betpris även vid de lägsta sockerprisen, att odlarna finna priset.

betodlingen vara något så när lönande eller i allt fall ej förlustbringande

under i övrigt normala odlingsförliållanden.

Angående det lägsta betpris, som odlarnas representanter vid förhandlingarna

inför kommissionen ansågo kunna stimulera till full odling, angåvo

de — under hänvisning till en av direktören för Sveriges allmänna

lantbrukssällskap L. Nanneson under hösten 1928 upprättad produktionskostnadskalkyl

— 2 kronor 80 öre, d. v. s. ett betpris, som enligt avtalet

skulle uppnås först om sockerpriset stege till ungefär 45 öre (mot nuvarande

35 öre). Nanneson hade till förhandlingarna 1926 upprättat en kalkyl,

slutande på en produktionskostnad av 3 kronor 15 öre för 100 kilogram

betor. På grund av prisfall, särskilt å konstgödning, hade Nanneson nu

kunnat sänka denna siffra till 2 kronor 92 öre vid normal hektarskörd.

Då dessa produktionskostnader avse betor av normal sockerhalt (17.2 procent),

men grundpriset å betor hänför sig till betor med 16 procents sockerhalt,

motsvaras nyssnämnda produktionskostnader — omräknade till 16 procent

betor — av 3 kronor 3 öre våren 1926 och 2 kronor 80 öre vid innevarande

tid. De Nannesonska beräkningarna torde emellertid innehålla åtskilliga

osäkra faktorer. Våren 1926 ifrågasatte medlingskommissionen ett

minimipris av 2 kronor 75 öre, och betodlarna yrkade slutligen på 2 kronor

80 öre såsom garanterat lägsta betpris. Med hänsyn till den nedgång i

betodlingens produktionskostnader, som inträtt sedan 1926 särskilt i fråga

om konstgödningspriserna, i betraktande av att odlarna i allt fall äro bundna

att odla på halva arealen till kontraktets pris och att det alltså närmast

gäller att säkerställa odlingen å den andra hälften av arealen, så synes det

nu vara skäligt att utgå från ett något lägre genomsnittligt pris än vad

fallet var 1926. Det gäller ju också att under löpande avtalstid lämna den

ena parten ett extra handtag, som i sådant fall torde böra inskränkas att

icke bliva större än vad oundgängligen erfordras för att förebygga nämnvärd

arealminskning inom de tillåtna 50 procenten. Därvid har kommissionen

efter ingående överväganden och samtal med parternas representanter

kommit till den uppfattningen, att ett lägsta betpris borde ligga omkring

2 kronor 60 öre. Detta pris borde emellertid icke gälla för en odlares

hela betleverans utan en uppdelning bör ske — med ett lägre pris för de

första 50 procenten av den kontrakterade arealen och ett högre pris, som

lämpligen bör vara 2 kronor 80 öre, för arealen över de 50 procenten. Då

syftet med ett eventuellt statsingripande närmast är att säkerställa den odling,

som eljest kunde bortfalla, och annan säkerhet för mera fullständig odling

befunnits icke kunna lämnas, är det ju ur allmän synpunkt lämpligast och

Bihana till riksdagens protokoll 1929. 1 sand. 7 hd fl. (Nr 7.) 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

riktigast, att ett eventuellt extra merpis å betorna till den övervägande delen

lägges på de sista 50 procenten.

Vid förhandlingarna inför kommissionen uttalade emellertid betodlarnas

representanter, att de helst önskade, att en eventuell förbättring av betpriset

skulle komma odlarnas hela betareal till godo, d. v. s. att samma

förhöjda betpris skulle gälla för betor såväl från den areal — de »första

50 procenten» — vilken de i allt fall enligt kontrakten vore skyldiga att

odla, som ock från den överskjutande arealen, å vilken de hade frihet att

inställa betodlingen. Då kommissionen emellertid av nyss anförda skäl

förklarade sig icke kunna förorda dylik anordning, ville odlarnas representanter

givetvis icke motsätta sig en sådan lösning av frågan, att ett eventuellt

merpris komme att utgå huvudsakligen för den senare delen av betarealen.

Kommissionen har därför inriktat sina ansträngningar till frågans

lösning efter den linjen, att odlarna för 1929 års betodling skulle kunna

erhålla ett pris av lägst 2 kronor 80 öre för 100 kilogram 16-procentiga

betor beträffande betor från arealen över 50 procent av den på femårskontrakten

tecknade. Då vidare ett genomförande av kommissionens förslag

automatiskt skulle medföra en mindre förbättring av priset jämväl å betor

från de första 50 procenten, så komme priset å betorna från hela odlingen

även vid så lågt sockerpris, som det nu gällande, att ligga omkring 2 kronor

60 öre.

Olika tänk- Därest staten, med hänsyn till att sockerbolagen ej kunna bära huvudJutiU-

parten av berörda höjning av betpriset, går in för att medverka till frågans

falligt stats- lösning, gäller det att välja den väg härför, som synes möjlig och lämplig

tiiTbltprtslts att beträda. Efter övervägande av olika anordningar i detta hänseende har

förbättring, kommissionen, som i sitt utrednings- och förhandlingsarbete stått i direkt

förbindelse med vederbörande statsråd, stannat vid att utforma ett förslag,

byggande på förutsättningen av viss höjning av tullen å raffinerat socker.

Därvid har valet gällt glidtull eller fast tull. Glidtullen torde teoretiskt

sett böra givas företräde, men vissa med sådant system förenade praktiska

svårigheter äro likväl av den natur, att denna väg knappast framstår som

den mest ändamålsenliga. För bestämmande av en glidtull till lämplig

höjd erfordras tid efter annan representativa uppgifter om världsmarknadspriset

å socker eif svensk hamn. Man kan tänka sig att härför använda

olika noteringar såsom Hamburg-, London- eller New Yorksnoteringar på

vissa sockersorter. Dessa noteringar äro emellertid stundom ganska varierande

sinsemellan och icke normerande för alla produktionsmarknader, som

kunna hava betydelse för sockerimport till Sverige, särskilt på grund av de

dumpingpris, som från vissa håll torde tillämpas. Därtill kommer, att vid

beräkning av importprisen hänsyn också måste tagas till fraktkostnaderna

från exportländerna till Sverige, vilka givetvis variera avsevärt för skilda

exportländer. Prisläget på sockermarknaden är vidare så ytterst rörligt,

med hastiga och täta ändringar, att en glidtull måste till storleken ändras

synnerligen ofta. Kännedomen om de olika ändringarna av glidtullen skulle

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

säkerligen medföra, att köp av socker från bolagen ägde rum, då tullen vore

låg, vilket skulle leda till att tullskyddet bleve ineffektivt. Även andra tekniska

och praktiska svårigheter torde föreligga, varjämte de täta ändringarna

av tullsatserna oroa marknaden och kunna föranleda osunda spekulationer

i prisens och tullsatsernas upp- och nedgående.

Vida enklare torde ett system med fast tull vara att genomföra. Genom

att sockerbolagen hålla den helt övervägande delen av sockerförsäljningen

i sin hand och kunna kontrolleras i fråga om kvantiteten av det socker,

som säljes, kan en fast tull i praktiken komma att verka såsom glidtull,

ty bolaget kan på avtalsvägen göras redovisningsskyldigt för hela den merinkomst,

tullförhöjningen inbringar bolaget, samt använda denna merinkomst

för utgivande av tilläggspris till odlarna intill dess ett visst lägsta pris på

betorna uppnås, för att härefter redovisa det eventuella överskottet till

statskassan.

Efter förhandlingar med sockerbolagen och sedan kommissionen verkställt

beräkningar över de ekonomiska verkningarna av skilda tänkbara anordningar,

har kommissionen slutligen begärt och av de båda sockerbolagen erhållit

utfästelser, varigenom bolagen, bland annat, tillförsäkra betodlarna ett lägsta

grundpris av 2 kronor 80 öre för 100 kilogram 16-procentiga sockerbetor

av 1929 års skörd beträffande respektive odlares areal över 50 procent av

den på femårskontrakten tecknade, under förutsättning, att nu gällande

tullsats å 10 öre för raffinerat socker, alla slag, och för oraffinerat socker,

polariserande över 98 procent, snarast möjligt och senast den 1 mars 1929

höjes med 3 öre till 13 öre och att denna tullsats bliver gällande till den

1 februari 1930.

Den i sådant hänseende från Svenska sockerfabriksaktiebolaget erhållna

utfästelsen är av följande lydelse.

''Under förutsättning, att tullsatsen å socker, raffinerat alla slag, och

socker, oraffinerat, polariserande över 98 procent, snarast möjligt och senast

den 1 mars 1929 höjes till 13 öre och att denna tullsats blir gällande minst

till den 1 februari 1930, samt att tullsatserna å övriga sockerfabrikat under

denna tid icke ändras, förbinder sig Svenska sockerfabriksaktiebolaget att

betala de betor, som odlas under 1929 och levereras till bolaget under kampanjen

1929—1930, efter följande grunder:

För varje odlare, som 1929 odlat betor å mer än 50 procent av den areal,

han i kontraktet ursprungligen tecknat för odling till och med 1931, uppdelas

betarealen i två delar. Den ena av dessa delar, här nedan kallad

kontraktsarealen, utgör 50 procent av den ursprungligen i kontraktet tecknade

arealen, den andra, här nedan kallad överskjutande arealen, utgör

återstoden av odlarens areal, i den mån denna ej överstiger den ursprungliga

kontraktsarealen, ökad med 10 procent. Om odlare med för 1929 gällande

kontrakt odlar betor å mer än 110 procent av den ursprungliga

kontraktsarealen, räknas av den areal, som överstiger nämnda procenttal,

Av sockerbolagen

gjorda villkorlig

a utfästelser

om

förbättrat

betpris för

1929.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Vs såsom kontraktsareal och 1/2 såsom överskjutande areal. För odlare,

som icke före 1929 slutit för detta år gällande kontrakt, räknas J/2 av den

odlade arealen såsom kontraktsareal och 1/2 såsom överskjutande areal.

Den av varje odlare levererade hetkvantiteten fördelas på kontraktsarealen

och överskjutande arealen i förhållande till dessas storlek.

För betor från kontraktsarealen erhåller odlaren betalning enligt det för

åren 1927 1931 mellan bolaget och Skånes betodlares centralförening

överenskomna kontraktet. För betor från överskjutande arealen erhåller

odlaren betalning enligt nyssnämnda kontrakt med iakttagande emellertid

av att det i § 8 av kontraktet avsedda grundpriset ej må understiga 2

kronor SO öre.

Bolaget förbinder sig att icke för egen räkning tillgodogöra sig någon

del av sin merinkomst genom den ifrågasatta höjningen av tullsatsen i

tulltaxans rubriker nr 158 och nr 159. Bolaget skall därför i den män

merinkomsten ej behöver tagas i anspråk för täckande av den utgift för

betor, som överstiger vad som skulle hava utgått enligt i föregående stycke

nämnda kontrakt med en oförändrad tullsats av 10 öre, senast den 15 mars

1930 redovisa och inleverera merinkomsten till statsverket.

Kungl. Maj:t utfärdar nödiga bestämmelser angående kontrollering av

den avgivna redovisningens riktighet, och bolaget är pliktigt tillhandahålla

allt det material, som är erforderligt för kontrollens verkställande.

Malmö den 5 januari 1929.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

C. F. Tranchell.’

Från Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har kommissionen samma

den 5 januari erhållit en likalydande utfästelse.

Pen ekonomiska

inne*

börden av

bolagens

utfästelser.

Börande den ekonomiska innebörden av förenämnda utfästelser vill kommissionen

meddela följande.

Vad först beträffar betpriset, är att märka, att enär gällande femårskontrakt

alltjämt bestå, en tullhöjning med 3 öre kommer att automatiskt

höja det till grund för betprisets beräkning liggande priset å 1 kilogram

krossad melis med 3 öre, minskat dock med 4 procent engrosrabatt å sagda

belopp av 3 öre, d. v. s. med (3 — 0.04-3 =) 2.8 8 öre. Härigenom höjes

betpriset likaledes automatiskt, ty gällande betodlingskontrakt föreskriva,

att grundpriset å 100 kilogram 16-procentiga sockerbetor skall utgå med ett

belopp, motsvarande 6.5 gånger krossmelispriset. Då det till grund för

betprisberäkningen liggande krossmelispriset genom tullhöjningen ökas med

2.8 8 öre, kommer detta alltså att medföra, att betpriset automatiskt höjes

med 6.5 x 2.8 8 = 18.72 öre per deciton. Denna förbättring av betpriset

kommer sålunda på grund av betodlingskontraktens prisregel odlarna till

godo jämväl för betor från de första 50 procenten av betarealen. För be
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

torna från den återstående arealen beräknas i följande kalkyl ett lägsta

pris — enligt bolagens utfästelser — av 2 kronor 80 öre.

Genom en tullhöjning av 3 öre och bolagens ifrågavarande utfästelser

skulle alltså odlarna för 1929 erhålla följande grundpris för 100 kilogram

16-procentiga betor, därvid det för enkelhets skull antagits, att tullhöjningen

gäller från 1 februari 1929 till 31 januari 1930, samt att det kontraktsenliga

priset utgår för 50 procent av den på femårskontrakten tecknade

arealen och det lägsta priset av 2 kronor 80 öre för överskjutande 60

procent av samma areal.

Pris å t kg.

socker (öre)

B e

t p r i s (ö

re) e n 1 i g

t

Merpris

(öre) lör

betorna i

medeltal

Inklus ve

nuvarande tull,

men exklusive

socfe erskatten

Inklusive

ifrågasatt tull.

men exklusive

80ckersk*tten

nuvarande

bestämmelse

F

årslaget

Första

areal delen

Andra

areaMelen

Medel-

tal

33

36

204.9

223.6

280.0

254.4

49.5

34

37

211.1

229.8

280.o

257.2

46.i

35

38

217.4

236.1

280.0

260.o

42.6

*36

39

223.6

242.3

280.o

262.9

39.3

37

40

229.8

248.6

280.o

265.7

35.9

38

41

236.1

254.8

280.0

268.5

32.4

39

42

242.3

261.0

280.o

271.4

29.i

Vid dagens sockerpris skulle alltså odlaren enligt detta förslag erhålla ett

genomsnittspris av 2 kronor 60 öre för 100 kilogram 16-procentiga betor,

under förutsättning av full odling så långt gällande kontrakt medgiver,

mot ungefär 2 kronor 17 öre, därest intet statsingripande ägde rum,

d. v. s. en prisförbättring av ungefär 43 öre per deciton betor. Den odlare

däremot,'' som med begagnande av sin rätt att minska arealen uraktlåter

att 1929 odla i full utsträckning, erhåller ett lägre betpris, som vid arealminskning

ned till 50 procent stannar vid ungefär 2 kronor 36 öre. Anordningen

i fråga torde därför vara väl ägnad att förmå betodlaren att

även vid låga sockerpris uppehålla full betodling enligt kontrakten.

Vad beträffar sockerbolagens merutgift för betprisets höjning enligt ovanstående,

kommer denna — såsom framgår av förestående tabell — att efter

där angivna olika sockerpris variera från ungefär 29 till 50 öre samt bliver

vid dagens sockerpris 43 öre, allt per 100 kilogram inköpta sockerbetor.

Vad detta pristillägg betyder i utgift för t. ex. Svenska sockerfabriksaktiebolagets

hela betinköp 1929 beror på den betkvantitet, som må komma att

levereras 1929, vilken i sin tur beror av dels betarealen och dels hektarskörden.

Den betareal, som för detta bolag tecknats på femårskontrakten

1927, uppgår till 37,437 hektar. Med 10 procents eventuell arealökning,

som är medgiven sådan övre gräns i kontrakten, skulle hela arealen bliva

1 Senaste tidens sockerpris, numera sänkt ytterligare 1 öre till 35 öre.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

41,181 hektar. Hektarskörden har varierat högst väsentligt för skilda

år; den uppgick t. ex. 1925 till i medeltal 34,725 kilogram (maximum) och

1927 till 24,433 kilogram (minimum), allt för sagda bolags odlingsområde.

Man synes lämpligen kunna räkna med följande fall, nämligen att bolagets

hela betinköp 1929 bliver 900,000 ton, 1,000,000 ton, 1,100,000 och 1,200,000

ton. Under dessa olika förutsättningar skulle bolagets utgift för merpriset

å betorna bliva följande.

Svenska sockerfabriksaktiebolagets utgift för merpriset å betorna

(i kronor).

Betskörd

900,000

1,000,000

1,100,000

1,200,000 ton.

Sockerpris inkl.

ifrågasatt tull,

men exkl. skatt

36

4,455,000

4,950,000

5,445,000

5,940,000

37

4,150,000

4,610,000

5,070,000

5,530,000

38

3,830,000

4,260,000

4,690,000

5,110,000

39 1

3,540,000

3,930,000

4,320,000

4,720,000

40

3,230,000

3,590,000

3,950,000

4,310,000

41

2,920,000

3,240,000

3,560,000

3,890,000

42

2,620,000

2,910,000

3,200,000

3,490,000.

Vid dagens sockerpris och en normal betskörd av ungefär 1,000,000 ton

skulle alltså bolagets tillhopatagna merutgift för betinköpen bliva i runt

tal 4,260,000 kronor. Vid ytterligare fallande sockerpris liksom vid ökad

betskörd stiger merutgiften på sätt framgår av tabellen, och tvärtom.

Vad härefter angår bolagets merinkomst genom en höjning av raffinadtullen

med 3 öre, kommer denna såsom ovan angivits — med hänsyn till

avdraget av 4 procent i form av engrosrabatten — att bliva 2.8 8 öre för

varje av bolaget under den tid, tullhöjningen varar, försålt kilogram rafönad.

Bolagets totala merinkomst genom dylik tillfällig tullhöjning, avsedd att

bestå från och med den 1 mars 1929 eller eventuellt tidigare till och med

den 31 januari 1930, beror tydligen av den myckenhet raffinad, som bolaget

kan sälja under denna tid. Bolagets försäljningskvantitet utgjorde under

konsumtionsåret 1926/1927 168,004 ton, under 1927/1928 168,964 ton och

torde under innevarande konsumtionsår kunna beräknas stiga till 173,000 ton.

Cirka 1/l härav torde komma att härröra från nödvändig import av råsocker

och 3/i av inhemsk råvara. Nu har bolaget emellertid med skäl gjort gällande,

att försäljningskvantiteten under den tid, den högre tullen gäller, kommer

att minskas av den anledning, att tullhöjningen och redan ett förslag om

tullhöjning bliver av importörer, grossister, detaljhandlande och konsumenter

känt redan under den tid, den lägre tullen tillämpas. Detta skulle leda till

starkt påskyndad rekvisition av socker under tiden närmast före tullhöj
-

1 Motsvarande senaste tidens sockerpris, numera sänkt ytterligare 1 öre.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

39

ningen, varigenom icke oväsentliga kvantiteter socker undandroges den höjda

tullens verkningar. Bolaget tillämpar nämligen systemet att sälja sockret

till dagens orderpris. Vid tullens åternedsättning på fix dag bliver förhållandet

liknande i så måtto, att uppköpen uppskjutas tills efter tullsänkningen,

varigenom betydande sockerkvantiteter ånyo undandragas bolagets

försäljningar till det av tullen betingande högre priset. Bolaget utgick

ifrån, att genom dessa rubbningar dess årsomslutning skulle under den tid,

den högre tullen gällde, nedgå från 173,000 ton till ungefär 137,000 ton.

Här nedan meddelas emellertid uppgifter om bolagets merinkomst genom

en eventuell tullhöjning med 3 öre under förutsättning av olika myckenheter

försålt socker.

Sockerförsäljning

130.000 ton

137.000 » 1

140.000 »

150.000 »

Bolagets merinkomst

genom tullhöjningen

(kronor)

3.740.000 kronor

3.950.000 »

4.030.000 »

4.320.000 » .

Vid jämförelse mellan dessa inkomstbelopp och förut meddelade belopp

angående merutgiften för betinköpen framgår alltså, att sockerbolaget vid

låga sockerpris, stor betskörd och minskad sockerförsäljning genom sin utfästelse

löper risker, som kunna vid en eller flera samverkande ogynnsamma

faktorer bliva väsentliga. Om sockerpriset skulle sjunka ytterligare

t. ex. 2 öre och betskörden bliva ungefär lika stor som 1925 samt sockerförsäljningen

stannade vid den av bolaget beräknade, skulle bolagets egen

uppoffring — utöver kontraktens bestämmelser och dess merinkomst genom

tullhöjningen — bliva ungefär 2,000,000 kronor. Därest bolagets merinkomst

tack vare tullhöjningen icke skulle helt åtgå för betprisets förbättring

enligt ovanstående, bliver bolaget däremot — såsom framgår av den

erhållna utfästelsen — skyldigt att till statsverket inleverera hela överskottet.

Detta innebär alltså, att sockerindustrien icke erhåller någon del av den

ifrågasatta tullhöjningen för egen räkning, utan kommer denna enbart

betodlingen till del.

För Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags vidkommande av kommissionen

verkställda beräkningar hava givit i stort sett motsvarande ekonomiska

resultat som det för det större bolaget ovan angivna, ehuru givetvis

beloppen om merutgift för betprisets förbättring enligt utfästelsen liksom

merinkomsten genom tullhöjningen för Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags

del genomgående bliva väsentligt lägre.

Bolagens utfästelser liksom det förslag, kommissionen strax går att framställa,

förutsätta, att nuvarande tullsatser å råsocker 7 öre och å melass 5

öre bibehållas under den tid, som tullhöjningen å raffinad till betodlingens

Frågan om

melasstulltn

m. m.

1 Av bolaget beräknad sockerförsäljning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Kommissionens

sammanfattande

uttalande

samt

förslag.

40 Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

tryggande skulle gälla. Vad angår melasstullen, hava nu liksom tidigare

krav särskilt från mellansvenskt jordbrukarhåll framkommit på denna tulls

borttagande, men skulle en sådan åtgärd i detta sammanhang förrycka

grunden för de nu föreslagna anordningarna, vid vilkas utformande man

utgått ifrån på området nu gällande tullskydd. Frågan om melasstullens

eventuella borttagande torde därför böra utredas i annat sammanhang,

nämligen i god tid före och i anslutning till nu gällande betodlingskontrakts

utlöpande.

I anslutning till det ovan anförda vill kommissionen för sin del förorda

genomförandet av sådana statsåtgärder, att de båda sockerbolagens

ifrågavarande utfästelser om betprisets förbättring för 1929 må varda definitivt

gällande. Härigenom torde, så vitt kommissionen kan bedöma läget,

den svenska sockerbetsodlingen för 1929 bliva uppehållen i så stor omfattning,

att de ur samhällelig synpunkt starkt framträdande sociala och ekonomiska

vådorna av minskad betodling förebyggas. Statsingripandet torde

å andra sidan ej härigenom komma att sträcka sig längre, än som oundgängligen

erfordras för detta syftes ernående, samt har helt och hållet karaktär

av provisorisk åtgärd i en av internationella förhållanden inträffad

kritisk situation på sockerbetsodlingens område. Mot den sålunda ifrågasatta

tillfälliga tullhöjningen synas mera vägande invändningar knappast

heller kunna göras ur konsumentsynpunkt i betraktande bland annat därav,

att sockerpriset i allt fall kan beräknas komma att bliva för konsumenterna

— även om sockerskatten bibehålies och oavsett penningvärdets fall

— väsentligt lägre än vad fallet var t. o. m. före världskriget.

Kommissionen får därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1929

års riksdag att fastställa ändrad lydelse av rubrikerna 158 och 159 i den

vid förordningen den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor

fogade tulltaxa i enlighet med följande förslag, att tillämpas från och med

den 1 mars 1929 eller den tidigare dag Kungl. Maj:t bestämmer till och

med den 31 januari 1930.

Kvantitet

för tullbe-

Tullsats

räkningen

Kr.

öre

Socker:

158

raffinerat, alla slag, såsom topp-, kandi- och

kak- samt krossat eller pulveriserat...............

oraffinerat:

1 kg.

—

13

159

polariserande mer än 98 procent.....................

1 kg.

—

13

Anm. 1. — — — — — — — — — — —

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

Kommissionen överlämnar härjämte de från de båda sockerbolagen avgivna

utfästelserna om betprisets förbättring för 1929, vilka bliva gällande under

förutsättning av statsmakternas bifall till kommissionens ovan gjorda hemställan.

»

I ärendet hava infordrade utlåtanden den 9 januari 1929 avgivits av

kommerskollegium, lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Kommerskollegium har anfört i huvudsak följande.

Av den lämnade redogörelsen över läget på sockermarknaden samt såväl

föregående förhandlingar och avtal mellan betodlarna och sockerbolagen som

kommissionens nu senast gjorda undersökningar rörande möjligheterna för

ett förebyggande av, att betodlingen under instundande kampanj i betydande

grad inskränkes, syntes framgå, att några ytterligare eftergifter från de

direkt intresserade parternas, d. v. s. betodlarnas och sockerindustriens, sida

knappast torde vara att påräkna. Fastmer torde eu uppgörelse enligt den

av sockerbolagen lämnade utfästelsen ligga på ett sådant plan, att dess

genomförande eller förkastande, sett ur dessa parters privatekonomiska synpunkt,

i det stora hela kunde te sig likgiltigt. För betodlarna torde sålunda

olägenheten av eventuell minskning av betarealen under ett år icke under

förhandenvarande förhållanden spela någon mera avgörande roll. För sockerbolagen

åter, vilka i händelse av minskad betodling hade möjlighet att i

erforderlig utsträckning inskränka råsockerproduktionen genom temporärt

nedläggande av vissa råsockerfabriker m. m. samt att täcka bristen genom

import av råsocker till raffinaderierna, torde väl olägenheterna av en dylik

åtgärd, i händelse av förslagets förkastande, antagligen i väsentlig mån uppvägas

av den i sådant fall bortfallande risken för förlust, som kunde komma

att åsamkas bolagen på grund av den lämnade garantien för minimipris å

betor.

Vid bedömandet av de fördelar och olägenheter, som det föreslagna statliga

ingripandet för sockerproduktionens stödjande skulle medföra, torde man

sålunda i det stora hela kunna bortse från de nämnda, direkt berörda

parterna och i stället beakta de indirekta verkningar och de ekonomiska

och sociala följderna, som ett bifall till eller avslag å sockerkommissionens

förslag kunde förväntas medföra.

Olägenheterna ur social och ekonomisk synpunkt av en väsentligt minskad

hetodling hade av kommissionen med skärpa framhållits. De skulle i första

hand komma att framträda i form av minskad arbetstillgång för den vid

betodlingen i Skåne anlitade lejda arbetskraften, vilken beräknades uppgå till

30,000 personer, huvudsakligen mindre bemedlade från Skånes norra delar

och Småland. Vid en minskning av betarealen till den enligt gällande

kontrakt lägsta, eller 50 procent av den normala, hade den minskade arbetsinkomsten

vid betskötseln och betupptagningen beräknats uppgå till omkring

5 miljoner kronor. Fn motsvarande inskränkning av driften vid råsockerfabrikerna

hade beräknats innebära en minskning i arbetsavlöningar med

omkring 3 miljoner, aliså sammanlagt 8 miljoner i minskade arbetsförtjänster.

Då det syntes ovisst, huruvida och i vad mån den sålunda ledigblivna

arbetskraften kunde finna lämplig användning i annat produktivt arbete,

torde de sålunda bortfallande arbetstillfällena jämväl representera en avsevärd

förlust för folkhushållet i dess helhet.

En liknande förlust skulle även förorsakas genom den bortfallande transporten

å statens och enskilda järnvägar, motsvarande en minskad fraktinkomst

av inemot 2 1/2 miljoner kronor. Dessa minskade fraktinkomster

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 7 häft. (Nr 1-) 4

Utlåtanden

från myndigheter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

skulle därjämte, såsom framginge såväl av kommissionens betänkande som

av tidigare utredningar rörande frakttaxor å järnvägarna, för åtskilliga

berörda enskilda banor kunna befaras bliva av rent katastrofal verkan.

Emot de sålunda berörda olägenheterna av en inskränkt betodling och

råsockerproduktion torde man hava att väga de olägenheter, som de föreslagna

tullförhöjningarna och tull bindningarna skulle medföra för konsumentintressena.

Med bortseende från tullförhöjningens verkan i fråga om importsockret —

i vilket hänseende tullen uppenbarligen verkade såsom finanstull — skulle

vid en inhemsk produktion av 140,000 ton merutgiften för konsumenterna

— under förutsättning av bibehållen sockerskatt — bliva cirka 4 miljoner

kronor. Emellertid vore härvid att märka, att priset per kilogram i varje

fall kunde, med hänsyn till läget på världsmarknaden, beräknas bliva

väsentligt lägre än tidigare gällande, sålunda t. o. m. lägre än före världskriget

och omkring 25 procent lägre än i början av 1927.

Det ville under dessa förhållanden synas kollegium, som om olägenheterna

för konsumenterna av en temporärt höjd sockertull ej borde tillmätas så

stor betydelse, att de borde utgöra ett hinder för den nu föreslagna, provisoriska

åtgärden.

En annan olägenhet för vissa berörda intressen av den förordade uppgörelsen,

som jämväl av kommissionen omnämnts, kunde anses ligga i den

bindning av melasstullen intill den 1 februari 1930, som genomförandet av

kommissionens förslag förutsatte. Härvid vore det dels de icke betodlande

jordbrukarna i mellersta och södra Sverige, dels jästindustrien, vars intressen

närmast berördes.

Den inhemska melassproduktionen och importen av melass utgjorde:

Tillverkning Import

År

ton

värde 1,000 kr.

ton

värde 1,000 kr

1924 ........................

........................ 34,442

2,329

1,750

172

1925 ........................

........................ 31,857

2,460

5,900

512

1926 ........................

........................ 42,651

3,240

2,930

150

1927 ........................

........................ 20,179

1,557

2,770

145

Såsom härav framginge, varierade melassproduktionen med betodlingen

och råsockerfabrikationen och vore i huvudsak beroende av dessa.

Melassen hade under senare år i allt högre grad fått användning såsom

råmaterial vid jästtillverkningen. Sålunda utgjorde den sammanlagda vid

lantbruks- och jästbrännerier förbrukade mängden melass i ton

för tillverkningsåret för tillverkningsåret

7m 1922—3% 1923........ 6,668 ton 7,0 1925—3%1926........ 15,905 ton

1923/1924 ........................ 9,625 » 1926/1927........................ 21,691 » .

1924/1925 ........................ 11,736 »

Melassförbrukningen för jästtillverkning motsvarade sålunda numera omkring

hälften av den inhemska melassproduktionen vid normal betareal.

Den ökade användningen av melass inom jästindustrien hade förorsakat en

prisförhöjning, såväl å världsmarknaden som även inom landet. Härvid

hade svenska sockerfabriksaktiebolaget för att stimulera till ökad betodling

berett betodlarna särskilda förmåner i prishänseende vid inköp av melass i

visst förhållande till den odlade arealen. De sålunda tillämpade priserna,

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

som i viss utsträckning inneburit, att tullskyddet icke ens till någon del

utnyttjats, och som under senaste tiden till och med legat något under

världsmarknadspriset utan tull, hade givetvis kommit att väsentligt understiga

det pris, som fått erläggas av icke betodlare, särskilt i mellersta Sverige,

där relativt betungande frakter tillkommit. Detta förhållande hade även

givit anledning till upprepade framställningar om borttagande av melasstullen

eller rätt till tullfri import av melass för utfodringsändamål, vilka

varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning och även i ett par fall föranlett

medgivande om viss temporär tullfri import. Sålunda hade svenska sockerfabriksaktiebolaget

genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 januari 1925 erhållit

rätt att på vissa villkor tullfritt till riket införa högst 12,000 ton melass

för utfodringsändamål, med skyldighet att på rekvisition leverera sådan

melass till fodermedelshaiidlare, inköpsföreningar för jordbrukets behov eller

enskilda jordbrukare, varvid priset beräknades sa, att det endast skulle

täcka omkostnaderna. Av den sålunda medgivna tullfria kvantiteten importerades

emellertid endast 2,000 ton, varav omkring 1,400 ton kunde försäljas

under utfodringsåret, medan återstoden blev kvarliggande ända tills ny

melass från sommarens betskörd blev tillgänglig i marknaden.

Med hänsyn bland annat till den bristande tillgången på inhemsk melass,

som uppkom under våren 1928 på grund av arbetskonflikt vid den inhemska

sockerindustrien, genomfördes genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 april

1928 (nr 84) suspension under tiden 1 maj till 30 juni 1928 av tullen för

betmelass, avsedd till utfodring av kreatur. Den på grund härav under

maj och juni 1928 tullfritt införda melassen hade uppgått till 358,783 kilogram

med ett värde av 45,157 kronor.

Utan underskattande av melassens värde såsom utfordringsmedel, kunde

kollegium med hänsyn till den sålunda vunna erfarenheten rörande den

mycket begränsade omfattning, i vilken lämnade medgivanden om tullfrihet

hittills utnyttjats, icke tillmäta bindningen av melasstullen under den tid,

förslaget avsåge, så stor vikt och betydelse, att fördenskull det från sockerfabrikerna

lämnade erbjudandet borde avböjas och sålunda en minskning

av betodlingen och — därmed även av den inhemska melassproduktionen

— till inemot hälften äventyrades.

Frågan om melasstullens sänkning eller borttagande, som i övrigt torde

kräva särskild utredning, bland annat med hänsyn till en sådan åtgärds inverkan

å jästfabrikationen, syntes däremot böra upptagas till särskild behandling

i samband med fortsatta förhandlingar rörande betodlingen och

råsockerfabrikationen och i varje fall senast i god tid före nu gällande betodlingskontrakts

utlöpande.

På sålunda anförda skäl förordade kommerskollegium, att Kungl. May.t

måtte för riksdagen framlägga förslag om förhöjning av sockertullen i enlighet

med kommissionens förslag.

Lantbruksstyrelsen har gjort följande uttalande.

Då ett genomförande av 1928 års sockerkommissions förslag syntes innebära

viss garanti för betodlingens och sockerindustriens upprätthållande i

oförminskad omfattning, något som ur allmänna sociala och ekonomiska

synpunkter torde vara synnerligen eftersträvansvärt, funne sig lantbruksstyrelsen

böra tillstyrka ifrågavarande förslag. Lantbruksstyrelsen kunde

emellertid icke underlåta att framhålla såsom önskvärt, att vid ifrågavarande

utredning ingående prövning ägnats jämväl den sedan år tillbaka aktuella

frågan om det berättigade i melasstullens fortsatta bibehållande, vilken tull

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 7.

— tillkommen på grund av ej längre föreliggande tulltekniska skäl — numera

måste betraktas som en icke försvarlig belastning av det icke betodlande

jordbruket. Då emellertid lantbruksstyrelsen nu ansåge sig böra tillstyrka

kommissionens förslag, innebure detta tillstyrkande icke ett biträdande

utan vidare av de sakkunnigas uttalande, att med sistberörda frågas upptagande

till behandling och prövning borde anstå, till dess förhandling om

förnyande av nu gällande kontrakt mellan sockerindustrien och betodlarna

framdeles komme att upptagas.

Generaltullstyrelsen har yttrat följande.

Styrelsen hade för sin del icke någon erinran att göra mot det framställda

förslaget,° att tullen för socker, hänförligt till rubrikerna 158—159 i tulltaxan,

måtte utgå med till 13 öre för kilogram höjt belopp under tiden från

och med den 1 mars 1929 eller den tidigare dag Kungl. Maj:t bestämde till

och med den 31 januari 1930. Då sålunda tullförhöjningen i fråga skulle

gälla endast under viss begränsad tid, syntes någon ändring av förenämnda

tulltaxerubriker icke böra vidtagas, utan torde förhöjningen av ifrågavarande

tullsatser i stället lämpligen böra angivas genom infogande efter rubrik 159

av en anmärkning med följande lydelse: Anm. till rubr. 158—159. För

socker, härförligt till rubr. 158—159, utgår tullen under tiden 1 mars 1929

(eventuellt tidigare dag)-31 januari 1930 med 13 öre för kilogram.

. Den verkställda utredningen synes till fullo ådagalägga, att den svenska

sockerbetsodlingen för närvarande befinner sig i ett bekymmersamt läge.

Orsakerna härtill äro framför allt att söka i de förhållanden vilka, såsom

kommissionen anfört, för närvarande äro rådande på den internationella

sockermarknaden, och det nära beroende, vari den svenska prissättningen

å socker samt sockerbetsodlingen stå därtill. Världsmarknadens pris och

därmed även priset här i landet å socker har nedgått högst avsevärt och

befinner sig rätt väsentligt under förkrigsnivån. Den främsta anledningen

härtill torde vara ökad sockerproduktion, men även andra orsaker såscm

de dumpingtendenser, som framträtt från vissa håll, torde hava medverkat.

Enligt de för den svenska sockerbetsodlingen gällande prisavtalen regleras den

betodlarna tillkommande ersättningen för betorna av det svenska sockerpriset.

Den gottgörelse, som betodlarna vid nuvarande världsmarknadsläge erhålla,

blir fördenskull ogynnsam och är i själva verket så låg, att betodlingen säkerligen

icke är lönande. Utredningen har också givit vid handen, att man med

dylikt befarat lågt betpris med all sannolikhet har att räkna med, att betodlarna

komma att för 1929 begagna sin kontraktsenliga rätt att minska

betarealen ned till hälften. Härigenom och med hänsyn därtill, att råsockerfabrikerna

i denna situation äro berättigade att inställa driften, kan man

med skäl befara en väsentligt nedsatt betodling 1929 och en härav inträdd

kraftig minskning av den inhemska råsockerfabrikationen.

Olägenheterna ur allmän synpunkt av en dylik inskränkt betodling och

sockertillverkning äro, såsom framgår av utredningen, mycket allvarliga.

Jag vill för min del särskilt understryka kommissionens uttalanden om den

synnerligen menliga inverkan på arbetsmarknaden, som härigenom skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kuntjl. Maj:ts ''proposition Nr 7.

45

uppstå. Genom de vid bctodlingens inskränkning bortfallande arbetstillfällena

komme några tiotusental mindre bemedlade personer från södra

Sverige, vilka eljest kunnat påräkna sysselsättning vid betskötseln och betupptagningen,

att gå förlustiga för dem erforderliga arbetsinkomster, och

detta förhållande torde få kännbara följder för deras familjer och hemorter.

Den av en inskränkt betodling förorsakade stängningen av vissa råsockerfabriker

komme att i stor utsträckning medföra arbetslöshet för de vid

dessa fabriker eljest sysselsatta arbetarna. Av kommissionen har vidare påvisats,

hurusom en nedsatt betodling och råsoekertillverkning föranleda allvarliga

olägenheter och rubbningar i ett flertal av förevarande näring

mer eller mindre beroende järnvägars ekonomi ävensom i övrigt i det ekonomiska

livet. Det synes mig därför och med hänsyn jämväl till hetodlingens

betydelse för jordbruket vara en angelägenhet av stor samhällelig

vikt att söka genom vidmakthållande av den inhemska betodlingen förebygga

de vid en mera omfattande nedläggning av densamma uppkommande sociala

och ekonomiska svårigheterna.

Kommissionens av de hörda myndigheterna förordade förslag till åtgärder

i detta syfte synes mig vara väl grundat. Därest den ifrågasatta tillfälliga

höjningen av raffinadtullen med 3 öre kommer till stånd, hava de båda sockerbolagen

förbundit sig att — med avstående helt för egen del av det härigenom

uppkomna ökade tullskyddet och iklädande sig vissa ekonomiska risker —

till odlarnas förmån för 1929 förbättra sockerbetspriset på så sätt, att anledning

finnes att antaga, att en normal betodling för innevarande år bliver

säkerställd. Såsom kommissionen betonat, kommer ett dylikt statsingripande

under nuvarande prisläge på världssockermarknaden icke att medföra något

för konsumenterna betungande sockerpris, utan blir sockerpriset likväl betydligt

lägre än vad fallet var till och med före världskriget. Därest Kungl.

Maj:ts i årets statsverksproposition framlagda förslag om den nu utgående

sockerskattens borttagande från och med den 1 juli i år skulle bifallas av

riksdagen, kommer sockerpriset att från och med sagda dag, trots den ifrågasatta

tullhöjningen, bliva lägre än det skulle vara, därest nu gällande tull

och skattesatser bibehölles.

Den föreslagna åtgärden till sockerbetsodlingens tryggande för 1929 är

av tillfällig karaktär, i det att förslaget förutsätter att, därest icke statsmakterna

på grund av fortsatt behov av liknande åtgärd även för nästa år

annorlunda besluta, den hittills gällande tullsatsen å socker ånyo skall bliva

gällande från och med den 1 februari 1930. Att nu kunna förutsäga, i vad

mån förhållandena på världssockermarknaden till dess förbättrats, låter sig

givetvis ej göra, men tecken saknas icke, som antyda, att krisen är av övergående

natur. Vid jämförelse mellan de förhållanden, varunder å ena sidan

den svenska sockernäringen och å andra sidan flertalet mera sydligt belägna

hetsockerproducerande europeiska länder arbetat under senaste tid — därvid

icke minst bör bemärkas det högre tullskydd som i allmänhet förekommer

i sist åsyftade länder — synes man vara berättigad draga den slutsatBihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 7 häft. (Nr 7.) 5

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Kungl. May.is proposition Nr 7.

sen, att den svenska sockernäringen bör kunna väl hävda sin ställning

gent emot andra länder, där betsockerproduktion bedrives. Även ur denna

synpunkt synes all anledning föreligga att söka hålla den svenska sockerbetsodlingen

uppe under de på världssockermarknaden nu rådande kritiska

förhållandena.

Vad vidare angår frågan om tullen å melass, torde ett ståndpunkttagande

härtill förutsätta en ingående utredning rörande sagda tulls inverkan

ej endast å sockerbetsodlingen och sockerindustrien utan jämväl å

vissa andra produktionsgrenar särskilt jästfabrikationen. Såväl med hänsyn

härtill som även enär tidpunkten i övrigt synes mindre lämplig för frågans

avgörande, torde därmed tillsvidare böra anstå.

Såsom generaltullstyrelsen framhållit, synes icke genomförandet för en

mera begränsad tid av en förhöjning i sockertullen böra föranleda en ändring

i tulltaxan, utan torde bestämmelse i ämnet upptagas i form av en

anmärkning under rubrikerna 158 och 159 i taxan av den lydelse nämnda

styrelse föreslagit.

På grund av det sålunda anförda hemställes, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen besluta,

att för socker, hänförligt till rubrikerna 158 och 159 i den vid förordningen

den 9 juni 1911 (nr 80) med tulltaxa för inkommande varor fogade

tulltaxa, skall under tiden från och med den 1 mars 1929 eller den tidigare

dag Kungl. Maj:t bestämmer till och med den 31 januari 1930 utgå tull

med 13 öre för kilogram samt att bestämmelse härom skall såsom en anmärkning

under nämnda taxerubriker intagas i tulltaxan.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Joh.s Thygesen.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1929

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:29 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för den inhemska sockerbetsodlingens uppehållande. a1 i texten
  2. BevJoU 1929:1 Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om verkställande skyndsammast av utredning rörande ej mindre sockerproduktionens allmänna läge särskilt med hänsyn till förh s. 1 i texten