Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad
22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:73, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad
Dokumentets text
Kungi. Majds proposition nr 73.
1
Nr 73.
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående godkännande
av viss överenskommelse mellan kronan och
Västerås stad; given Stockholms slott den 8 februari
1929.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det
förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Harald Malmberg.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 8 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Stéyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmaek, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Kungl.
Maj:ts prövning frågan om godkännande av viss överenskommelse mellan
kronan och Västerås stad samt anför därvid följande.
Med godkännande av ett utav stadsfullmäktige i Västerås lämnat erbju- 1903 a™ avtal
dande rörande upplåtelse av mark för Västmanlands regementes nja kasern- melIan kronan
etablissemang m. m., förordnade Kungl. Maj:t genom brev den 3 juli 1903, och J“teräs
dels att nämnda regemente skulle förläggas till Västerås, så snart kasernBihang
till riksdagens protokoll 1929. I samt. 57 haft. (Kr 73.) 20* 29 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
etablissemang för regementet blivit därstädes uppfört, dels ock att de för
regementets förläggning därstädes erforderliga delar av de till lön åt biskopen
i ''Västerås stift anslagna och till Västerås stad utarrenderade lägenheterna
Klockaretorpet och Talltorpet skulle vid arrendetidens utgång den 1 maj
1906 överlåtas till lantförsvaret. Härjämte bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens
fortifikation sdepartement att sluta avtal med Västerås stad i
enlighet med stadsfullmäktiges omförmälda erbjudande. Det med anledning
härav mellan fortifikationsdepartementet och staden träffade avtalet, vilket
är dagtecknat den 24 september och den 21 oktober 1903, torde få fogas
såsom bilaga (Bil. B) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.
Enligt nyssnämnda avtal överlät staden å arméförvaltningen från och med den
14 mars 1904 arrenderätten till viss del av kronolägenheten Kungsängen samt
stadens rätt till det för begravningsplats upplåtna området av lägenheten
Klockaretorpet. Vidare upplät staden till kronan utan ersättning och med
full äganderätt följande områden, nämligen lägenheten Viksäng (med visst
undantag), Hultbergska vreten, dock med skyldighet för kronan att inlösa å
detta område uppförda byggnader för ett pris av 11,000 kronor, Jedeurska
hagen, Bönnberga och den staden tillhöriga utmarken, kallad Ejussaxen,
omkring Bönnberga ägor. Härjämte förband sig staden att sasom vederlag
för de delar av de till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna lägenheterna
Klockaretorpet och Talltorpet, som enligt vad ovan nämnts skulle vid arrendetidens
utgång den 1 maj 1906 överlåtas till lantförsvaret, till lönejord åt
biskopen med full äganderätt och utan ersättning överlämna till storlek och
beskaffenhet motsvarande område av den till staden donerade s. k. Östra
utmarken. Slutligen förband sig staden att kostnadsfritt för kronan framdraga
huvudledningen från stadens vattenverk till viss angiven punkt samt
medgav kronan rätt att från kasernbyggnadsplatsen till närmast därintill
belägna vik av Mälaren framdraga avlopps- och andra ledningar ävensom
anlägga lastbrygga med väg till densamma utan ersättning för intrång å
strandområdet.
1925 års Enligt 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets omorganisation
riksdags skulle Västmanlands regemente indragas. Till V ästerås skulle förläggas dels
beslut;. flygaren — dock med Hägernäs såsom övningsplats för vissa av kårens
övningar — dels ock en av de centrala flygverkstäderna.
Stadsfniimäk- I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 juni 1925 framlade stadsfullmäktige i
tiges i Västerås yästerås vissa synpunkter i avseende å stadens anspråk på ersättning, därest
1925 en indragning av Västmanlands regemente komme till stand. Stadsfullmäktige
anförde härvid, bland annat, följande.
För Västmanlands regementes förläggning till Västerås hade staden upplåtit
ett mycket betydande och för bebyggelse till stora delar synnerligen
välbeläget samt värdefullt område. Skulle staden förlora den intäkt och
den bekvämlighet för den värnpliktiga ungdomen, som regementets fortvaro
medförde, så syntes billighet och rättvisa kräva i första hand, att maiken
återställdes till''staden. Huru emellertid detta skulle kunna ske, därest eu
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 7il.
ilygkår skulle förläggas till Västerås, vore svårt att se inför ovissheten om
flygvapnets blivande behov av mark. Större delen och sannolikt den bäst
belägna delen av nuvarande regementsområdet kunde måhända behöva reserveras
för flygvapnets behov, i varje fall för framtida behov. Följden skulle
då bliva, att staden skulle komma att förlora regementet och ej heller återfå
den upplåtna marken. Fn flygkår lämnade intet nämnvärt vederlag för regementet.
Under sådana förhållanden komme ersättningsfrågan att desto
mera träda i förgrunden. Emellertid torde i detta sammanhang kunna bringas
i erinran, att under riksdagsbehandlingen av försvarsfrågan även framförts
förslag därom, att, förutom 2. flygkåren, även 1. flygkåren skulle förläggas till
Västerås i stället för till Uppsala. Skulle även 1. flygkåren kunna förläggas
till Västerås, bleve regementsområdet jämte kronans byggnader därå bättre
utnyttjade, samtidigt som stadens ersättningsanspråk självfallet också måste
reduceras.
Stadsfullmäktige hade eu tyngande känsla av, att hur än ersättningen
ordnades och utmättes, full goltgörelse för vad samhället genom eu regementsindragning
ginge förlustigt, icke kunde komma att tillerkännas detsamma.
Emellertid ville stadsfullmäktige uttala, att staden med förtroende
för statsmakternas goda vilja och intresse för samhället förväntade sig att
bliva, i den mån sådant vore möjligt, gottgjord icke allenast för sina gjorda
uppoffringar för regementets förläggning till Västerås utan även för den direkta
och indirekta förlust, en indragning av regementet kunde medföra för samhället.
I sakens dåvarande läge vore det dock för tidigt att närmare ingå
på denna ersättningsfråga. Stadsfullmäktige ville endast utöver det sagda
framföra det önskemålet, att, om och när denna fråga komme upp till närmare
omprövning, staden finge tillfälle att direkt, på sätt Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt, förhandla med representanter för statsverket.
Såsom redan förut nämnts, innebar 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan,
att Västerås skulle bliva förläggningsort för 2. flygkåren ävensom för
en av de centrala flygverkstäderna. 1. flygkåren skulle enligt samma riksdags
beslut förläggas till Uppsala. Sedan emellertid vissa tvivelsmål uppstått
rörande lämpligheten av sistnämnda förläggning samt i anledning härav utredning
i ämnet blivit verkställd, föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 222)
till 1927 års riksdag, att även 1. flygkåren skulle förläggas till Västerås.
I skrivelse den 8 juni 1927 (nr 298) anmälde riksdagen, att riksdagen av
anförda skäl funnit sig för det dåvarande icke böra fatta ståndpunkt till
Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag, utan att eu förnyad utredning av frågan
om förläggningen av såväl 1. som 2. flygkåren borde komma till stånd.
Riksdagen anhöll alltså, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning och för
1928 års riksdag framlägga förslag i fråga om förläggningen av 1. och 2.
flygkårerna.
Den av riksdagen sålunda begärda utredningen verkställdes inom försvarsdepartementet
av särskilt tillkallade utredningsmän. Uti den 14 december
1927 avgivet betänkande i ämnet föreslogo dessa, att 1. flygkåren
matte förläggas till Västerås samt 2. flygkåren till Karlskrona—Hägernäs.
Kasernkommittén, som fört förhandlingar med Västerås stad i syfte att
med staden träffa uppgörelse i anledning av de förändringar, vilka för stadens
vidkommande bleve en följd av försvarsviisendets omorganisation, fram
-
Förnyad utredning
rörande visaa
flvgkårers
förläggning.
Kasern
kommitténs
framställning
-
4
kungl. Maj:ts proposition nr 73.
lade i skrivelse den 28 februari 1928 resultatet av dessa förhandlingar. Inledningsvis
yttrade kommittén härvid, att det, med hänsyn till vad i ärendet
förekommit, torde kunna förutsättas, att åtminstone en flygkår, antingen
1. eller 2. flygkåren, komme att erhålla Västerås såsom sin egentliga förläggningsort.
Den möjligheten förelåge emellertid därjämte, att båda dessa
kårer kunde komma att till huvudsaklig del bliva förlagda till Västerås.
Kommittén hade därför — under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens
godkännande — med staden träffat trenne alternativa överenskommelser, av
vilka en, betecknad såsom alternativ I, grundades på den förutsättningen,
att till Västerås skulle, förutom flygverkstaden, förläggas såväl 1. som 2.
flygkåren, och de båda övriga, betecknade såsom alternativ II och III, förutsatte,
att till staden skulle förläggas, förutom flygverkstaden, allenast
en flygkår, nämligen enligt alternativ II 2. flygkåren och enligt alternativ
III 1. flygkåren.
Beträffande konsekvenserna för Västerås stad av de ovannämnda olika
förläggningsalternativen samt stadens uppoffringar i anledning av Västmanlands
regementes förläggning till staden anförde kasernkommittén härefter
följande.
Kungl. Maj:t hade genom brev den 3 juli 1903 förordnat, att Västmanlands
regemente skulle förläggas till Västerås, så snart kasernetablissemang
därstädes blivit uppfört för regementet. Under omkring tjugu års tid hade
därefter nämnda regemente varit förlagt till staden.
Till belysande av betydelsen för staden att erhålla en eller två flygkårer
i stället för det indragna infanteriregementet hade kommittén upprättat
efterföljande tablåer, till vilka kommittén finge hänvisa.
Tahlå 1.
Västmanlands regemente.
1
A
n t a
1
Summa
berak-
O
Ars-
Utbild-
ningstid
Härordning
av år
Offi-
cerare
Under-
offi-
cerare
Man-
skap
Musik-
per-
sonal
Civil-
militär
per-
sonal
Pen-
sio-
nerad
per-
sonal
Summa
nade
avlö-
nings-
for-
måner
kon-
tingent
värn-
pliktiga
för
värn-
pliktiga
(antal
dagar)
1901..................
47
38
267
33
4
—
389
598.000
| 630
240
i 1914..................
53
39
204
33
4
—
333
806,000
1 630
340
l 165 *)
■) Under det a. k. provisoriet från och med 1920 års klass.
Kungl. Majtfs proposition nr 73,
5
Tablå 2.
Därest. Västmanlands regemente organiserats såsom ett normalregemente
enligt 1925 års härordning, sknlle antalet befattningshavare in. in hava
blivit följande:
Antal
Summa
beräk-
nade
avlö-
nings-
för-
måner
|
! Års- kon- tingent
värn- pliktiga
Utbild- ningstid .
föl- värn- pliktiga
(antal j
dagar) !
Härordning
nvär om-
ce ra re
Under-
offi-
cerare
l
Man- 1 Musik-
skap ''ler-,
sonal
1
!
Civil- mil itär
per- sonal
Pen- sio- jj
no råd Summa
per- |j
sonal |i
i
1925..................| 40
20
1
135 j 21
4
1!
4 | 230
585,000
760 j
1
140
Tablå 3.
1. flyg/cåren
(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Västerås).
-- .
A n t a 1
Summa
Utbild- ningstid |
för
värn- !
pliktiga
(antal
dagar)
Försvars- organisation
av är
I
om-
cerare
Under-
offi-
cerare
Man-
skap
Civil-
militär
per-
sonal
Pen-
sio-
nerad
per-
sonal
Summa
nade
avlö-
nings-
för-
mäner
kon-
tingent
värn-
pliktiga
; 1925..................
12
9
49
2
78
224,000
35,000
200
200 !
Läkare- och verkstadsoersonal
(.
6
i
ce
4-
259,000 i
Tablå 4.
2. flyglcåren
(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Västerås).
Antal
Summa
beräknade
avlönings-
förmåner
o
Utbild-
Försvars- organisation
av år
Offi-
cerare
Under-
office-
rare
Manskap
Civil- mil itär
personal
Pensio-
nerad
personal
Summa
Ars-
| kontin- !gent värn- ! pliktiga
ningstid
för värn- pliktiga
(antal
dagar)
1925
13
ii
60
t ö
2
92
256.000
O
o
w
1
200 1
i Läkare- och verkstadsnersonal
4
o
6
35,000
\
1
98
291,000
1
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Tablå 5.
1. flygTcåren och 2. flygkåren tillhopa
(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Yästerås).
Antal
Summa
beräknade
avlönings-
förmåner
Utbild- !
ningstid
för värn- pliktiga
(antal
dagar)
Försvars- organisation
av år
Offi-
cerare
Under-
office-
rare
Manskap
Civil-
militär
personal
Pensio-
nerad
personal
Summa
kontin- gent värn- pliktiga
1925
25
20
109
12
4
170
480,000
400
200
Läkare- och verkstadspersonal......
4
2
6
35,000
176
515,000
Det mellan kronan och Västerås stad ingångna avtalet angående Västmanlands
regementes förläggning till staden vore grundat å 1901 års härordning.
Därest till staden i stället för infanteriregementet förlädes allenast
en flygkår jämte flygverkstäder, komme detta att för staden medföra
en icke oväsentlig minskning av antalet befattningshavare. Att märka vore
emellertid, att vid flygverkstäderna funnes anställda ett stort antal verkstadsarbetare,
vilka icke upptagits i ovan införda tablåer. Då dessa arbetare
kunde beräknas uppgå till ett antal av 60—90 man, därav flertalet gifta,
med en medelavlöning per år av bortåt 3,000 kronor per man (= minst
180.000 kronor), skulle skillnaden i utgående avlöningsförmåner (jfr tablå 1
598.000 kronor med dels tablå 8 259,000 + 180,000 = 439.000 kronor och dels
tablå 4 291,000 + 180,000 = 471,000 kronor) icke uppgå till högre belopp än
159.000 respektive 127,000 kronor.
Därest, förutom flygverkstäder, två flygkårer skulle bliva förlagda till
Västerås, syntes någon egentlig minskning i de avlöningsförmåner, som
kunde beräknas utgå till de militära befattningshavarna, icke komma att
inträda. Vid en jämförelse mellan å ena sidan avlöningsförmånerna till
personalen vid Viistmanlands regemente, beräknade enligt de av kommittén
antagna grunder efter 1901 års härordning, samt å andra sidan avlöningarna
till personalen vid 1. och 2. flygkårerna tillhopa (enligt tablå 5 515,000 kronor)
visade det sig, att skillnaden i utgående avlöningsbelopp icke uppginge
till mer än cirka 83,000 kronor. Därest det belopp, cirka 180,000 kronor,
som kunde beräknas utgå till de vid flygverkstäderna anställda verkstadsarbetarna,
lades till siffran 515,000 kronor, erhölles tillhopa 695,000 kronor
eller omkring 97,000 kronor mer än det i tablå 1 upptagna avlöningsbeloppet
enligt 1901 års härordning. Härvid vore dock att märka, att antalet officerare
avsevärt minskades enligt 1925 års försvarsorganisation. Ur skattesynpunkt
kunde detta vara till viss nackdel för staden. I stort sett syntes staden
dock icke komma att göra några förluster därigenom, att Västmanlands regemente
skulle komma att utbytas mot två flygkårer och flygverkstäder.
Vid eventuell förläggning av 2. flygkåren till Västerås kunde förutsättas,
att en del befattningshavare bleve stationerade vid Hägernäs, men hade det
oaktat kårens personal i sin helhet upptagits i förestående tablåer. Vid
beräkning av avlöningsförmånerna för flygkårernas personal hade någon hänsyn
icke tagits till de flygtillägg, som komme att utgå till vissa befattningshavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
7
Vad anginge Västerås stads uppoffringar för Västmanlands regemente,
liade staden åtagit sig vissa förpliktelser i det med kronan den 24 september
och den 21 oktober 1903 upprättade skriftliga avtalet angående regementets
förläggning till staden (se Bil. B). Rörande innehållet i detta avtal
hänvisade kommittén till detsamma.
Enligt uppgift av Svenska stadsförbundet hade staden uppskattat sina
prestationer på grund av ifrågavarande avtal på följande sätt.
A. Av staden på grund av avtalet till kronan upplåten mark.
1) Biskopslägenheten Klockaretorp, innehållande 60 tunn
land
skogsmark och 40 tunnland inägor..................... kronor
2) Ett till begravningsplats upplåtet område av Klockare
torp
om 2 tunnland 17 kappland...............................
3) En mindre del av biskopslägenheten Talltorp ............
4) Utmark omkring Rönnberga med en areal av 27 tunn
land
(= lägenheten Ljussaxen) ................................... »
5) Lägenheten Viksäng, utgörande cirka 98 tunnland 24
kappland åker och äng samt 50 tunnland 5 kappland
skog och betesmark ..................................................... »
6) Hultbergska vreten, 2 tunnland 6 kappland åker.........
7) Jedeurska hagen, 9 tunnland 5 kappland betesmark ...
8) Egendomen Rönnberga om 19 tunnland 13. c kappland
åker samt 5 tunnland 17.2 kappland betesmark ......»
60,000: —
2,500: —
3,600: —
11,000: —
83,500: —
15,700: —
6,500: —
24,000: —
Summa kronor 206,800: -—
B. Staden på grund av avtalet i övrigt tillskyndade kostnader.
1) Ståndskogslikvid vid skett ägoutbyte............................ kronor
2) Husbyggnadskostnader vid Enbacken ........................... »
3) Husrötebrist vid Enbacken ............................................ »
4) Brister vid Enbacken enligt hovrättens utslag ...........
5) Ersättning för avstående till staden av arrenden vid
Kungsängen, Viksäng, Klockaretorp och Talltorp......
6) Diverse av överlåtelsen direkt föranledda kostnader
för värdering av skog och byggnader, lantmäteriförrättningar,
lagfarts- och protokollslösen m. m............. »
Summa kronor
25,480: 25
12,920: —
ann-_
1,049: 20
1,000: —
6,595: 26
47,477: 71
Summa summarum » 254,277:71
Härifrån avginge:
Inkomster vid auktion å skogvaktarebostället och Bergman
ska villan ................................................................. kronor 1,900: —
Återstod kronor 252,377:71
I en genom Svenska stadsförbundet till försvarsdepartementet den 23
april 1924 ingiven skrivelse hade drätselkammaren i Västerås anfört, bland
annat, att de av staden till kronan upplåtna jordområdena, vilka till större
delen sedan gamla tider varit i stadens hand, numera representerade ett vida
högre värde än som av staden angivits. De upptagna siffrorna vore i överensstämmelse
med en för nära 20 år sedan (1906) verkställd uppskattning.
Angående regementsförläggningens ekonomiska betydelse för Västerås
hade staden genom Svenska stadsförbundet lämnat följande uppgifter: Leve
-
8 Kungl. MajUs proposition nr 7S.
rans av elektrisk ström och vatten till Västmanlands regemente hade lämnat
stadens tekniska verk eu årlig bruttoinkomst av omkring 28,000 kronor.
Skulle regementet indragas, ginge staden förlustig denna bruttoinkomst, då
däremot utgifterna för de tekniska verken minskades med endast 6,000 kronor,
vadan alltså det årliga resultatet för verken komrne att försämras med
22,000 kronor. I löner till vid regementet anställda officerare och underofficerare
samt stamanställd personal och hantverkare hade årligen utbetalats,
dyrtidstillägg häri inräknat, omkring 1,006,000 kronor. Till stadskassan hade
inbetalats i skatter å dessa avlöningar enligt uppbördslängd och beräkning
av avkortningar omkring 60,000 kronor. Till värnpliktiga hade utbetalats i
avlöningar omkring 104,000 kronor om året. Av regementet verkställda
upphandlingar inom staden hade årligen uppgått till omkring 250,000 kronor.
Folkmängden i Västerås hade vid ingången av år 1927 uppgått till omkring
29,000 personer. Den inkomst, varå utskylder för år 1927 utdebiterats
i staden, hade uppgått till 27,689,000 kronor och det samma år utdebiterade
beloppet till 2,699,712 kronor. Under tiden 1910—1927 hade kommunalskatten
i Västerås per bevillningskrona varit lägst 6 kronor 69 öre, år 1918,
samt högst 10 kronor 42 öre, år 1922. Kommunalskatten hade de senaste
åren, 1926 och 1927, varit 9 kronor 80 öre, respektive 9 kronor 75 öre per
bevillningskrona.
Kasernkommittén redogjorde härefter för de under olika förutsättningar
med Västerås stad träffade överenskommelserna för lösande av frågan om
gottgörelse till staden i följd av förändringarna inom försvarsorganisationen.
I sådant avseende anförde kommittén i huvudsak följande.
Vare sig eu eller två flygkårer bleve förlagda till Västerås, torde icke
någon del av det till Västmanlands regemente hittills upplåtna kasern
etablissemanget kunna bliva disponibelt för annat än militärt ändamål. Skulle
endast eu flygkår komma att bliva förlagd till platsen, syntes emellertid icke
all den mark, som för övningsändamål stått till infanteriregementets förfogande,
vara nödvändig att bibehålla i kronans hand. En del av denna mark
torde kunna överlämnas till Västerås stad såsom ersättning för de uppoffringar
staden på sin tid verkställt för att ordna förläggningen av Västmanlands
regemente.
Vid de förhandlingar, som ägt rum mellan kasernkommittén och representanter
för Västerås stad, hade kommittén ansett sig kunna utgå från den
förutsättningen, att under alla förhållanden en llygkår ävensom de av 1925
års riksdag beslutade flygverkstäderna bleve förlagda till Västerås.
Med hänsyn till de verkställda utredningarna om eventuell förläggning till
Västerås av två flygkårer hade kommittén emellertid ansett det icke vara
uteslutet, att Västerås bestämdes till den egentliga förläggningsorten för
både 1. och 2. flygkåren. Fördenskull hade med staden till eu början träffats
eu överenskommelse, vilken utginge från den förutsättningen, att icke
blott, såsom 1925 års riksdag beslutat, 2. flygkåren jämte flygverkstäder
förlädes till staden, utan därjämte 1. flygkåren. Den härom upprättade
överenskommelsen hade betecknats såsom alternativ I.
För den händelse endast eu flygkår skulle bliva förlagd till Västerås,
torde förhållandena komma att ställa sig något olika för staden, därest det
skulle bliva 1. eller 2. flygkåren, som placerades till platsen. Med anledning
härav hade två olika förslagsöverenskommelser, betecknade såsom alternativ
II och alternativ III, blivit upprättade.
Alternativ II utginge från den förutsättningen, att, förutom flygverkstäder,
till Västerås komme att förläggas allenast 2. flygkåren. Alternativ III, som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kung/. Maj: ta proposition nr 7ii. It
till huvudsakliga delar vore av samma lydelse som alternativ 11, hade baserats
på den utgångspunkten, att allenast 1. flygkåren jämte flygverkstäder
stationerades till staden.
Till en början ville kommittén lämna en redogörelse för de huvudgrunder,
varpå den såsom alternativ 1 betecknade överenskommelsen vilade.
liedan i det föregående hade berörts, att om både 1. och 2. flygkåren
erhölle Västerås till sin egentliga förläggningsort, skulle detta medföra, att
staden måste anses erhålla full gottgörelse för det indragna infanteriregementet.
I följd härav hade det ansetts rimligt påfordra, att de prestationer,
staden fullgjort för infanteriregementets räkning, skulle överflyttas att gälla
för flygvapnet. Emellertid hade kommittén, i anledning av därom från stadens
sida gjorda framställningar, ansett det böra medgivas, att staden i samband
med avgivandet av en dylik förklaring bereddes vissa förmåner.
Sålunda hade stadgats, att därest efter omorganisation eu inskränkning
av personalstyrkan vid de till Västerås förlagda delarna av flygvapnet skulle
komma till stånd av sådan omfattning, att avlöningssumman till de å stat
uppförda befattningshavarna skulle komma att nedgå med mer än eu tredjedel
av de enligt 1925 års försvarsorganisation fastställda beloppen, skulle
staden vara berättigad att i mark eller annorledes erhålla den ersättning
härför, som efter överenskommelse mellan kronan och staden kunde bliva
bestämd.
Vidare hade ett den 8 och den 15 oktober 1921 upprättat arrendekontrakt
om upplåtelse till staden av viss mark, hörande till det av Västmanlands
regemente disponerade området, ansetts kunna hävas. Enligt detta kontrakt
hade staden år 1921 av kronan arrenderat en del mark, hörande till Västmanlands
regementes övningsfält. Denna mark hade varit avsedd att utnyttjas
för framdragande av eu spårvägsanläggning m. m. I årligt arrende
för marken erlade staden ett belopp av 313 kronor 50 öre. Någon spårväg
torde emellertid, enligt vad stadens delegerade uppgivit, icke komma att
anläggas i staden. På grund av den omfattning, busstrafiken under de
senaste åren erhållit, hade det visat sig vara onödigt och oekonomiskt att
fullfölja planerna på att framdraga spårvagnslinjer i staden. Som staden
aldrig tagit den arrenderade marken i besittning, hade staden hemställt, att
staden måtte befrias från de i 1921 års’ kontrakt stadgade förpliktelserna.
Enligt kommitténs förmenande borde stadens framställning om upphävande
av kontraktet om arrende av mark för spårvägsanläggningen vinna bifall.
Kommittén finge hänvisa till eu ärendet bifogad kartkopia över den mark,
som enligt 1921 års kontrakt skulle tagas i anspråk för spårvägsanläggningen.
Uti proposition till 1912 års riksdag (nr 66) hade Kungl. Maj:t föreslagit,
att den del av den inom staden Västerås belägna kronolägenheten Kungsängen,
till vilken åt staden upplåten arrenderätt genom avtalet den 24 september
och den 21 oktober 1903 överlåtits åt arméförvaltningen och som
dåmera disponerades av Västmanlands regemente, finge efter arrendetidens
utgång den 14 mars 1914 överlämnas till lantförsvaret för att för all framtid
tilläggas nämnda regementes övningsplats. Enligt denna proposition omfattade
det område av ifrågavarande lägenhet, som disponerades av Västmanlands
regemente, 22 hektar 5.7 ar. Hedan riksdagen anmält, att nämnda
proposition blivit bifallen, hade Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1912
förordnat, att berörda del av kronolägenheten Kungsängen vid Västerås skulle
från den 14 mars 1914 överlämnas till lantförsvaret för att tilläggas Västmanlands
regementes övningsplats.
Vid förhandlingarna hade stadens delegerade gjort framställning om att
den del av kronolägenheten Kungsängen, som disponerats av infanterirege
-
10
Kungl. May.ts proposition nr 73.
mentet, måtte överlämnas till staden. Detta markområde, vilket till huvudsaklig
del utgjordes av de å eu kasernkommitténs skrivelse bifogad karta
med bokstäverna A och D betecknade områden, vore beläget i omedelbar
närhet av staden. Tidigare hade staden vid olika tillfällen erhållit tillstånd
att tillösa sig vissa områden av lägenheten Kungsängen, vilka icke disponerats
av infanteriregementet. Rörande dessa överlåtelser finge kommittén
hänvisa till vad härom anförts i förberörda år 1912 avlämnade proposition
(nr 66).
Därest två flygkårer skulle komma att förläggas till Västerås, kunde möjligen
hela det övningsfält, som stått till Västmanlands regementes förfogande,
bliva erforderligt för flygvapnets räkning. Skulle det emellertid visa sig,
att — sedan kronoegendomen Hesslö tagits i anspråk såsom lantflygfält
för 1. flygkåren — förut omförmälda av infanteriregementet disponerade
del av Kungsängen till större eller mindre omfattning icke skulle bliva behövlig
för militära ändamål, hade det synts kommittén skäligt, att staden
bereddes rätt att av kronan förvärva en del av sistberörda område. Givetvis
borde staden i detta fall till kronan utgiva ersättning för marken efter
gällande pris. Särskilda bestämmelser om värdering av marken hade dock
ansetts lämpliga att uppställa, därest enighet om markvärdet icke skulle
kunna ernås. För staden vore det av intresse att kunna erhålla äganderätt
till åtminstone en del av det med bokstaven A betecknade området, enär en
utvidgning av det närbelägna järnvägsområdet framdeles torde komma att
bliva nödvändig.
I alla de tre upprättade förslagsöverenskommelserna hade intagits föreskrifter
om att Västerås stad skulle på vissa villkor vara berättigad att av
kronan med äganderätt förvärva ett mindre markområde, hörande till kronoegendomen
Hesslö i Badelunda socken och varå staden sedan lång tid tillbaka
haft sitt vattenuppfordringsverk förlagt.
Vid olika tillfällen hade Västerås stad gjort framställning om att förvärva
äganderätt till kronoegendomen Hesslö eller åtminstone någon del av densamma.
Dessa framställningar hade emellertid icke vunnit bifall. Ett mindre
markområde av egendomen disponerades numera med nyttjanderätt av staden,
och funnes å detsamma anlagt .stadens vattenuppfordringsverk. Rörande
tillkomsten av denna anläggning och stadens tidigare gjorda framställningar
om förvärvande av egendomen Hesslö finge kommittén hänvisa till följande
redogörelse, grundad på uppgifter, som lämnats av staden.
Den 12 december 1904 hade stadsfullmäktige i Västerås fattat beslut om
anläggande av ett vattenuppfordringsverk vid Hesslö. I samband härmed
hade staden, som år 1903 avstått större delen av sin förut ägande öppna
jord till Västmanlands regemente, beslutit att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om att få inköpa hela Hesslö egendom eller, därest detta icke
kunde beviljas, en viss närmare angiven del av egendomen. Med dåvarande
arrendatorn av egendomen hade träffats uppgörelse om villkoren, därest
endast eu del av egendomen skulle kunna förvärvas av staden.
Innan staden fattat sitt beslut om vattenverkets anläggande, hade, enligt
vad stadens delegerade uppgivit, erhållits så betryggande försäkringar, att
staden skulle få förvärva åtminstone den för vattenverkets behov erforderliga
delen av egendomen Hesslö, att stadsfullmäktige ansett sig kunna utan
risk fatta beslut om verkets anläggande i avbidan på den vidlyftiga behandlingen
av inköpsärendet. Enligt den med arrendatorn träffade uppgörelsen
hade denne förbundit sig avstå från visst markområde samt i övrigt medgivit
staden vissa förmåner, mot det att han av staden erhölle en årlig gottgörelse
av 500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
KungI ]\faj:ls proposition nr i 3.
1 I
i proposition (nr 82) till 1900 års riksdag liade Kungl. Maj:t, bland annat,
föreslagit, att riksdagen måtte medgiva, att förra militiebostället 4 mantal
Hesslö i Badelunda socken finge till staden Västerås försäljas mot köpeskilling,
vilken på stadens bekostnad skulle bostämmas i den ordning, som
i fråga om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov vore föreskriven.
Riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 102 och riksdagens skrivelse
nr 108) hade emellertid förklarat sig icke böra för det dåvarande bifalla den
ifrågavarande framställningen av det skäl, att den i ärendet förebragta utredningen
icke lämnade tillräcklig ledning för bedömande, huruvida icke
ifrågavarande kronoegendom möjligen skulle till större eller mindre del behöva
till främjande av annat allmänt ändamål disponeras. Riksdagen hade
särskilt framhållit, att ett uppskov med frågans avgörande icke syntes förhindra
anläggandet av den vattenledning, som skulle framdragas över mark
å förenämnda fastighet, då egendomens arrendator enligt utfärdad förbindelse
åtagit sig att på vissa villkor under återstående arrendetiden, eller intill den
14 mars 1923, till staden avstå den mark, som staden för anläggning vid
Hesslö av ett vattenuppfordringsverk behövde.
På uppdrag av stadsfullmäktige hade drätselkammaren i Västerås den 25
mars 1907 ingivit eu ny framställning till Kungl. Maj:t, däri hemställts, att
Kungl. Maj: t måtte i förnyad proposition till riksdagen föreslå, att egendomen
Hesslö finge helst i sin helhet eller, om detta ej kunde bifallas, till
viss närmare angiven del försäljas till staden på sätt och under villkor, som
i den tidigare propositionen föreslagits.
I avgivna utlåtanden hade såväl domänintendenten som länsstyrelsen och
domänstyrelsen i huvudsak tillstyrkt bifall till stadens framställning. Arméförvaltningens
fortifikations- och intendentsdepartement hade ävenledes tillstyrkt
bifall till stadens ansökan under vissa villkor.
Sedan saluvärdering ägt rum å egendomen samt ytterligare utredning
verkställts, hade stadens framställning om tillstånd att få förvärva egendomen
med äganderätt den 17 februari 1911 blivit föremål för Kungl. Maj:ts
prövning. Ansökningen hade emellertid av Kungl. Maj:t avslagits.
I maj 1911 hade länsstyrelsen i Västmanlands län framställt anmärkning
i anledning av att arrendatorn av egendomen Hesslö utan behörigt tillstånd
lämnat Västerås stad medgivande att anlägga ett vattenverk å egendomen.
I följd härav hade stadsfullmäktige i Västerås i juni 1911 beslutat att ånyo
göra framställning hos Kungl. Maj:t om tillstånd att få inköpa den del av
egendomen Hesslö, som kunde behöva förvärvas för vattenverkets räkning.
I samband härmed hade drätselkammaren i Västerås till domänstyrelsen
överlämnat eu skrivelse, däri hemställts, att domänstyrelsen måtte godkänna
den upplåtelse till staden, som av egendomen Hesslös arrendator tidigare
verkställts för att möjliggöra vattenverkets anläggande å platsen.
Genom beslut den 20 oktober 1911 hade domänstyrelsen förklarat, att
hinder från dess sida ej mötte för staden Västerås att tillsvidare under då
löpande arrendeperiod för kronoegendomen Hesslö begagna för ifrågavarande
redan anlagda vattenuppfordringsverk de områden av egendomen, som i
stadens ansökning avsåges, dock under villkor att staden för återstående
del av arrendeperioden, räknat från den 14 mars 1911, skulle till kronan
erlägga eu årlig ersättning av 500 kronor samt vara skyldig att, där sådant
av domänstyrelsen å kronans vägnar påfordrades, borttaga anläggningen och
återställa piatsen i förut befintligt skick.
Staden hade anfört besvär mot domänstyrelsens beslut, men genom resolution
den 5 juli 1912 hade Kungl. Maj:t ej funnit skäl göra annan ändring
i samma beslut än att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och
förordna, huruvida av hänsyn till något allmänt ändamål Västerås stad
12
Kungl. \Iaj:ts proposition nr 7 ■''!.
skulle kännas skyldig att borttaga det å egendomen uppförda vattenuppfordringsverket
jämte övriga anläggningar.
Den av staden gjorda förnyade framställningen om tillstånd att fa förvärva
det för anläggningen erforderliga markområdet eller eventuellt hela
egendomen Hesslö hade den 31 december 1912 av Kungl. Maj:t lämnats
utan bifall.
Vid den utarrendering av egendomen Hesslö, som ägt rum år 1922, hade
från jordbruksarrendet undantagits ett mindre område. Detta område hade
genom särskilt kontrakt upplåtits till Västerås stad.
Staden, som enligt domänstyrelsens beslut år 1911 erhållit dispositionsrätten
till ett markområde om cirka 16.34 hektar mot eu årlig avgift av 500
kronor till kronan och 500 kronor till arrendatorn, hade enligt 1922 års kontrakt
blivit ålagd att för nyttjanderätten till ett markområde om 1.267 hektar
(= vattenverkstomten) ävensom för vissa andra förmåner erlägga ett årligt
arrende till kronan å icke mindre än 1,600 kronor.
Av den lämnade redogörelsen framginge, att Västerås stad sedan lång tid
tillbaka sökt ordna frågan om att med äganderätt förvärva den tomtplats, varå
stadens vattenuppfordringsverk vore beläget, men att alla ansträngningar
härutinnan varit förgäves. För staden måste det vara av stort intresse att
erhålla äganderätten till det för vattenuppfordrings verket erforderliga området.
A detsamma funnes uppförda ett par staden tillhöriga byggnader. Stadens
vattenledningsfråga vore jämväl helt beroende av att staden alltjämt finge på
för staden rimliga villkor bibehålla anläggningen å nuvarande plats.
Stadens delegerade hade vid förhandlingarna gjort gällande, att det arrendebelopp.
som kronan enligt det den 30 augusti 1922 och den 7 februari
1923 upprättade kontraktet betingat sig av staden, vore oskäligt högt. Staden
hade nödgats ingå på kronans villkor, enär staden eljest blivit nödsakad
att med stora kostnader verkställa eu förflyttning av vattenverksanläggningen
till annan plats. För staden vore det så gott som nödvändigt att kunna
erhålla oinskränkt förfoganderätt till vattenverkstomten.
Därest 1. flygkåren komme att förläggas till Västerås, torde, såsom förut
nämnts, det för karens övningar erforderliga landflygfältet komma att förläggas
till kronoegendomen Hesslö. Den av Västerås stad för närvarande
arrenderade vattenverkstomten vore så belägen, att den icke torde behöva
ingå i det för flygfältet avsedda området. Éj heller torde tomtens överlåtande
till staden i någon man bliva till hinder för ett utnyttjande av övriga
delar av egendomen såsom flygfält.
Enligt kommitténs mening borde kronan ställa sig tillmötesgående mot
den av staden gjorda framställningen att med äganderätt få förvärva den
nuvarande vattenverkstomten. Staden, som nedlagt väsentliga kostnader
dels för ordnande av vattenuppfordringsverket, dels ock för vattenledningens
framdragande till staden, borde erhålla en fullt betryggande rätt att få bibehålla
anläggningen å den nuvarande platsen. Detta torde icke kunna
vinnas utan att staden erliölle äganderätt till själva vattenverkstomten.
Efter besiktning av området hade kommittén funnit, att den mark, varå
vattenverket blivit anlagt, icke i och för sig kunde anses äga något egentligt
värde. I följd härav hade kommittén kommit till den uppfattningen, att den
köpeskilling, som staden i sin helhet borde erlägga, icke rimligen borde
sättas högre än till 5,000 kronor. De förmåner, som i det nu gällande arrendekontraktet
funnes fastställda i fråga om tillgång till upplagsplatser, nyttjande
av vägar in. in., syntes böra tillförsäkras staden även efter det staden
blivit ägare av vattenverkstomten. För det intrång, som härav kunde förorsakas
innehavaren av kronoegendomen Hesslö, skulle dock staden vara
skyldig utgiva gottgörelse enligt särskild överenskommelse. Vidare torde
opaginerad Kontrollera mot PDF
i:;
Kttngl. Maj:t* proposition nr 73.
skyldighet att deltaga i vägunderhåll till viss omfattning böra Åläggas staden
ävensom förpliktelse att hälla hägnad omkring det till överlåtelse ifrågasatta
området.
Den med alternativ II betecknade överenskommelsen utginge från den förutsättningen,
att det av 1925 års riksdag fattade beslutet, att 2. flygkår-en skulle
erhålla Västerås till sin egentliga förläggningsort, bleve fastställt. Därest
detta bleve fallet, syntes en del av den mark, som ingått i Västmanlands
regementes övningsfält, kunna såsom ersättning för den inträdda minskningen
av militärpersonalen överlämnas till Västerås stad.
Enligt kommitténs förmenande torde vissa områden — å förut omförmälda
karta betecknade med bokstäverna A, B och (’ — kunna frånskiljas
övningsfältet och överlåtas till staden. Med hänsyn till att 2. flygkåren
vore avsedd huvudsakligen för marinens behov och sålunda kunde förväntas
komma att bedriva sina övningar jämväl å annan plats än i trakten av
Västerås, syntes de omfattande markområden, som i övrigt inginge i det av
infanteriregementet tidigare disponerade övningsfältet, vara tillräckliga för
denna kår och flygverkstäderna. Till staden borde sålunda utan vederlag
såsom ersättning för indragningen av Västmanlands regemente överlämnas
områden med en areal av sammanlagt 28 hektar 82 ar. De å kartan med
bokstäverna B och C betecknade områdena utgjorde delar av mark, som
staden enligt 1903 års kontrakt överlåtit till kronan för ordnande av Västmanlands
regementes förläggning. Området A bestode, såsom redan i det
föregående berörts, av mark, hörande till kronolägenheten Kungsängen.
I överenskommelsen hade vidare intagits föreskrifter om rätt för kronan
att över de till överlåtelse ifrågasatta områdena A och B erhålla tillgång
till lämpliga utfartsvägar från kasernområdet och övningsfältet.
Jämväl i den med alternativ II betecknade överenskommelsen hade intagits
bestämmelser om att det kontrakt, som staden år 1921 avslutat med
kronan, om arrende av mark, hörande till regementsområdet, för anläggande
av spårväg, skulle upphöra att gälla. Vidare hade intagits bestämmelser av
enahanda innehåll som i alternativ I om rätt för staden att förvärva vatt en - verkstomten vid Hesslö.
Vad slutligen anginge den såsom alternativ III upprättade överenskommelsen,
förutsatte denna, att, förutom flygverkstäder, till Västerås förlädes
allenast 1. flygkåren. I stort sett vore denna uppgörelse av samma innehåll
som alternativ II.
Som personalstyrkan vid 1. flygkåren enligt 1925 års försvarsorganisation
skulle vara av mindre omfattning än vid 2. flygkåren, samt uppsättningen
av 1. flygkåren icke torde komma att äga rum förrän under budgetåret 1929/
1930, hade vissa tillägg till den såsom alternativ II betecknade överenskommelsen
ansetts nödvändiga att intaga i alternativ III.
Med hänsyn till att en förläggning av 1. flygkåren till Västerås icke
kunde beräknas för staden medföra fullt motsvarande förmåner som placeringen
dit av allenast 2. flygkåren, hade staden tillerkänts rätt att utöver
de i alternativ II angivna markområden erhålla ytterligare ett område, vilket
å kartan utmärkts med röd färgbeteckning och bokstaven D. Sistberörda
område,, som gränsade omedelbart intill området A, utgjorde till huvudsaklig
omfattning andel av kronolägenheten Kungsängen och innehölle i areal omkring
2.1 hektar.
För Västerås vore det helt naturligt av vikt, att uppsättningen och förläggningen
dit av 1. flygkåren — därest slutligt beslut härom komme att
bliva fattat — skedde inom de närmaste åren. Efter indragningen av Västmanlands
regemente kunde staden icke påräkna skatteintäkter från någon
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
1928 års
riksdags beslut
angående 1.
och 2. flygkårernas
förläggning.
Myndigheternas
yttranden
över
kasernkommitténs
framställning.
Departements
chefen.
till orten förlagd militärpersonal. Dock vore härvid att beakta, att den vid
flygverkstäderna anställda personalen till viss del beredde staden ersättning
för det indragna infanteriregementet.
För att staden under mellantiden skulle erhålla ersättning ävensom garanti,
att kårens uppsättning icke obehörigen fördröjdes, hade i § 9 av den såsom
alternativ III betecknade överenskommelsen stadgats, att kronan, intill dess
1. flygkåren med organisation enligt 1925 års försvarsbeslut blivit förlagd
till Västerås, skulle till staden utgiva en ersättning av 10,000 kronor om
året. Som stadens kostnader för ordnande av infanteriregementets förläggning
efter de år 1906 beräknade värden uppgått till mer än 250,000 kronor,
men hänsyn å andra sidan måste tagas till att staden genom inrättandet av
flygverkstäderna, vilka från och med ingången av år 1928 trätt i verksamhet,
erhållit en del nya skatteobjekt, hade det synts skäligt, att den årliga ersättningen
utginge med 10,000 kronor, motsvarande fem procents ränta å
200,000 kronor. Ersättningen skulle erläggas i efterskott för varje budgetår.
Sedan 1. flygkåren enligt Kungl. Maj:ts beslut blivit förlagd till staden,
skulle någon ersättning icke vidare utgå.
Den 9 mars 1928 avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 175) till riksdagen
angående 1. och 2. flygkårernas förläggning, och föreslogs därvid, att 1. flygkåren
skulle förläggas till Västerås samt 2. flygkåren till Hägernäs—Karlskrona.
I skrivelse den 5 juni 1928 (nr 355) anmälde riksdagen, att Kungl.
Maj:ts berörda förslag blivit av riksdagen bifallet.
Flygstyrelsen, till vars förvaltning Västmanlands regementes förutvarande
kasernetablissemang med tillhörande övningsområden numera överflyttats,
har uti den 9 juli 1928 över kasernkommitténs framställning avgivet utlåtande
anfört, att styrelsen i huvudsak icke hade något att erinra mot den
av kasernkommittén med Västerås stad träffade överenskommelse, som efter
omförmälda av 1928 års riksdag fattade beslut komme att tillämpas enligt
alternativ III; dock ville styrelsen hemställa, att flygvapnet utan underhållsskyldighet
måtte få begagna de inom det å den ingivna kartan med C utmärkta
området befintliga vägarna, varav den ena utgjorde del av utfartsväg
från centrala flygverkstaden.
Länsstyrelsen i Västmanlands län har förklarat sig icke hava något att erinra
mot de villkor, som upptagits i den såsom alternativ III betecknade
överenskommelsen.
Domänstyrelsen har meddelat, att styrelsen för sin del icke hade något
att erinra beträffande det föreliggande förslaget till överenskommelse med
Västerås stad i anledning av 1. flygkårens förläggning till staden (alternativ
III).
Den år 1925 beslutade indragningen av Västmanlands regemente har ägt
rum vid utgången av år 1927. Sedan vid 1928 års riksdag beslut fattats
angående 1. och 2. flygkårernas förläggning, kan det anses hava blivit definitivt
fastslaget, att den militära förläggningen till staden skall utgöras av en
flygkår, nämligen den ännu icke uppsatta 1. flygkåren, jämte en av de centrala
flygverkstäderna. Av de föreliggande alternativa förslagsöverenskom
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 7It. 15
melserna bör vid sådant förhållande den såsom alternativ III betecknade
här komma under omprövning, och torde densamma få fogas såsom bilaga
(Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Västerås stad fullgjort
betydande prestationer för ordnandet av Västmanlands regementes förläggning
till staden. Då, enligt vad kasernkommittén påvisat, de förmåner i
ekonomiskt avseende, som efter infanteriregementets indragning skulle komma
staden till del genom förläggningen till staden av de ovan angivna flygformationerna,
icke kunna beräknas innebära full kompensation för den mistade
infanteriförläggningen, synes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,
att staden i viss omfattning beredes gottgörelse av kronan i
anledning av förlusten utav Västmanlands regemente.
Den till prövning föreliggande förslagsöverenskommelsen innebär i huvudsak,
att kronan utan ersättning skall till Västerås stad med äganderätt överlämna
de å den i ärendet åberopade kartan med A, B, C och D betecknade
områdena av det utav förutvarande Västmanlands regemente disponerade
övningsfältet. Utredningen synes giva vid handen, att de angivna områdena,
vilka i areal tillhopa innehålla omkring 30 hektar 92 ar, på grund av den
förändrade truppförläggningen till staden kunna avstås, utan att någon
olägenhet ur militär synpunkt därav skulle följa. Vidare förbinder sig kronan
att, intill dess 1. flygkåren med organisation enligt 1925 års försvarsbeslut
blivit förlagd till Västerås, till staden utgiva en kontant ersättning av 10,000
kronor för år räknat. Ersättningen skall första gången avse det nu löpande
budgetåret, och skall betalningen ske i efterskott den 1 juli det närmast
följande budgetåret. Därjämte har i överenskommelsen stadgats, att staden
för en köpeskilling av 5,000 kronor skall äga att av kronan med äganderätt
förvärva det område om 1.2 6 7 hektar, varå stadens vattenuppfordringsverk
är beläget. Med avseende härå torde böra erinras, att området i fråga utgör
del av kronoegendomen fyra mantal Hesslö nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda
socken, vilken egendom enligt föreskrift i kungl. brev den 22 juni
1928, i överensstämmelse med av 1928 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag
lämnat medgivande (propositionen nr 175, riksdagens skrivelse nr 362), från
och med den 1 juli 1928 överflyttats från domänstyrelsens till flygstyrelsens
förvaltning för att upplåtas till flygfält.
Mot de sålunda berörda huvudpunkterna i förslagsöverenskommelsen synes
mig icke något vara att erinra.
Flygstyrelsen har i sitt yttrande över förslaget hemställt, att flygvapnet
måtte utan underhållsskyldighet få begagna de inom det med C betecknade
området befintliga vägarna, varav den ena utgör del av utfartsväg från flygverkstaden.
Sedan upplysning begärts rörande stadens ställning till vad
äygstyrelsen sålunda ifrågasatt, har stadens drätselkammare, på sätt framgår
av ett till försvarsdepartementet ingivet utdrag av drätselkammarens proto
koll för den 7 september 1928, beslutat förklara hinder ej föreligga för flygvapnet
att begagna vägarna å området C, dock att, därest trafiken för flygvapnets
räkning å dessa vägar toge större omfattning än som kunde anses
16 Kanyl. Maj:ts proposition nr 73.
normal, flygvapnet skulle deltaga i underhållskostnaden enligt den överenskommelse,
som för sådant fall kunde träffas. Härmed synes mig berörda
fråga hava blivit ordnad på ett för kronan godtagbart sätt.
Enligt § 14 i förslagsöverenskommelsen skulle köpeskillingen, 5,000 kronor,
för det förut omförmälda område om 1.2 67 hektar, som avses att av kronan
försäljas till staden, den 1 juli 1929 inbetalas till domänstyrelsen. Sedan
förslagsöverenskommelsen ingicks, har emellertid, såsom redan nämnts, egendomen
Hesslö, varav ifrågavarande område utgör en del, överflyttats från
domänstyrelsens till flygstyrelsens förvaltning, och i samband därmed har
statens domäners fond nedskrivits med ett mot egendomens taxeringsvärde
svarande belopp. Vid sådant förhållande torde köpeskillingsbeloppet icke
böra erläggas till domänstyrelsen, utan synes detsamma i stället lämpligen
böra gå i avräkning å den på innevarande budgetår belöpande gottgörelse
av 10,000 kronor, som kronan enligt § 9 i överenskommelsen skall utgiva
till staden. Härav betingas en jämkning i § 14 i överenskommelsen. De
staden härutöver för samma budgetår tillkommande ersättningsmedlen eller
5,000 kronor hava inräknats i det belopp av 245,750 kronor, som under
fjärde huvudtiteln, punkten 73, i årets statsverksproposition beräknats för
bestridande av kostnader i samband med uppgörelser med vissa städer. För
här ifrågavarande ändamål torde nu ett särskilt extra anslag å 5,000 kronor
böra äskas av riksdagen och upptagas å riksstaten för budgetåret 1929/1930.
På grund av det anförda och då de av mig här icke särskilt berörda detaljbestämmelserna
i förslagsöverenskommelsen synas mig kunna av kronan
godtagas, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förenämnda, den 23 och den 28 februari 1928 mellan
Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Västerås
stad, å andra sidan, ingångna, såsom alternativ III betecknade preliminära
överenskommelse (Bil. A), dock med den jämkning i avfattningen av § 14,
som betingas av det utav mig föreslagna sättet för bestridandet av viss del
av den för budgetåret 1928/1929 avsedda, i § 9 i överenskommelsen angivna
ersättningen till staden,
dels ock för bestridande av återstående del av nyssnämnda ersättning
till staden för budgetåret 1929/1930 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa
ett extra anslag av 5,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7H.
17
Bil. A.
Kasernkommitténs såsom alternativ III betecknade förslag till överenskommelse
mellan kronan och Västerås stad.
Med anledning av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan, enligt vilket
bland annat bestämts, att det till Västerås förlagda Västmanlands regemente
skall helt indragas, träffas härmed mellan Kungl. Maj.t och kronan genom
kasernkommittén, under förbehåll av Kungl Maj ds och riksdagens godkännande,
å ena sidan, samt Västerås stad, å andra sidan, följande överenskommelse:
§
1-
De prestationer, som Västerås stad i förhållande till kronan fullgjort för
ordnande av Västmanlands regementes förläggning till staden, skola, under
enahanda villkor, som angivits i det den 24 september och den 21 oktober
1903 mellan kronan och staden upprättade avtalet, anses verkställda för
flygvapnets räkning.
§ *■
Därest till Västerås kommer att förläggas allenast första flygkåren —
därvid förutsättes, att kårens fast anställda personalstyrka, på sätt kasernkommittén
uppgivit, enligt 1925 års försvarsorganisation kommer att uppgå
till omkring BO man — jämte flygverkstäder, skall kronan till staden överlämna
en del av de markområden, som hittills disponerats av Västmanlands
regemente.
Kronan skall sålunda till staden med äganderätt överlåta följande å eu
av stadsingenjören Gösta Smitt år 1920 upprättad karta över Västerås stad
med omgivning — de här nedan under a)—c) angivna med grön färgbeteckning
samt det under d) angivna med röd färgbeteckning — utmärkta
markområden, nämligen
a) ett med bokstaven A betecknat område, i areal innehållande cirka 17.2
hektar och utgörande en del av kronolägenheten Kungsängen;
b) ett med bokstaven B betecknat område, i areal innehållande cirka 10.7
hektar och i nordlig riktning gränsande intill Stockliolmsvägen;
c) ett med bokstaven C betecknat område, i areal innehållande 0.9 2 hektar
och i västlig riktning gränsande intill staden tillhörig andel av lägenheten
Viksäng, samt
d) ett med bokstaven D betecknat område, i areal innehållande cirka 2.1
hektar och utgörande till huvudsaklig omfattning andel av kronolägenheten
Kungsängen.
§ 3.
Sedan förrättningar för avstyckning av de till staden enligt § 2 överlåtna
markområdena ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan
och staden angående fastigheternas överlåtande till staden. Staden skall
bestrida alla kostnader, som bliva förenade med fastigheternas avstyckning
ävensom för erhållande av lagfart å desamma.
§ 4.
Staden skall äga tillträda de i § 2 angivna markområdena i befintligt
skick den 1 juli 1929.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 57 häft. (Nr 73.)
20S 29 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
§ 5.
Den väg, som i sydostlig riktning från Pilgatan framgår över det med
bokstaven A betecknade markområdet och som å kartan utmärkts med bokstaven
a, skall kronan, med den inskränkning som kan föranledas av övriga
punkter i denna paragraf, städse äga begagna såsom utfartsväg.
Därest markområdet A skulle komma att tagas i anspråk för framdragande
av järnvägsspår ock i följd härav vägen skulle komma att korsas av dylikt
spår, förbinder sig staden att utan kostnad för kronan låta anlägga annan
till läge och beskaffenhet lika lämplig väg väster om markområdet, och skäll
denna väg genom anordnande av viadukter eller eljest så framdragas, att
korsning av järnvägsspår i markplanet icke behöver ifrågakomma.
Skulle staden finna området böra utnyttjas för något annat ändamål, som
icke medgiver ett bibehållande av här omförmälda utfartsväg, skall staden
vara berättigad att efter samråd med vederbörande statliga myndigheter på
sin bekostnad anordna annan likvärdig väg antingen över området eller väster
om detsamma.
§ 6.
Över det å kartan med B betecknade markområdet skall kronan vara berättigad
att erhålla tillgång till lämpliga utfartsvägar.
§ 7.
Samtliga kostnader för inhägnande av de i § 2 omförmälda markområden
skola bestridas av staden.
§ 8.
Det mellan Kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt
Yästerås stad den 8 och den 15 oktober 1921 upprättade kontrakt om upplåtelse
av Västmanlands regemente tillhörig mark för spårvägsanläggning
skall från den 1 juli 1929 anses vara förfallet.
§ 9-
Kronan förbinder sig att, intilldess första flygkåren med organisation enligt
1925 års försvarsorganisation blivit förlagd till Västerås, till staden utgiva
en kontant ersättning av tiotusen (10,000: —■) kronor för år räknat. Berörda
ersättning, vilken första gången skall avse budgetåret 1928—1929, skall
betalas i efterskott den 1 juli varje påföljande budgetår.
§ 10.
Kronan skall med äganderätt till staden för en köpeskilling av femtusen
(5,000: —) kronor försälja det å en av överlantmätaren N. Th. Schönström
verkställd kopia av distriktslantmätaren W. Baquettes karta av år 1919 över
kronoegendomen 4 mantal Hesslö nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda socken med
ägofigurerna nr 57—64 betecknade område, varå finnes ett staden tillhörigt
vattenuppfordringsverk, och som i areal innehåller 1.2 6 7 hektar.
§ 11.
Som den i § 10 omförmälda fastighet enligt ett den 30 augusti 1922 och
den 7 februari 1923 upprättat arrendekontrakt av länsstyrelsen i Västmanlands
län upplåtits till Västerås stad på arrende för en tid av sju år, räknat
från den 14 mars 1923 till den 14 mars 1930, skall detta arrendekontrakt
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 73.
från den 1 juli 1929 anses vara förfallet och staden från sistnämnda dag
med äganderätt besitta fastigheten. För tiden 14 mars — 30 juni 1929 skall
staden icke vara skyldig utgiva någon arrendeavgift för fastigheten.
§ 12-
Sedan förrättning för avstyckning av den till staden enligt § 10 överlåtna
marken ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan och
staden angående fastighetens överlåtande till staden. I denna avhandling
skola intagas föreskrifter om att staden skall äga att vid Hesslö brygga vid
sjön avlasta och för kortare tider upplägga för vattenuppfordringsverkets
behov nödiga byggnadsmaterial^^ kol eller andra förnödenheter samt nyttja
till vattenuppfordringsverket ledande vägar ävensom den mark, som tagits i
anspråk av den utav staden anlagda vattenledningen från försålda området
fram till Hamre ägor, allt mot den ersättning för innehavaren av kronoegendomen
Hesslö i anledning härav förorsakat intrång, varom överenskommelse
kan träffas mellan denne och staden. Staden skall vidare i avhandlingen
förbinda sig att deltaga i underhållet av den från vattenverket ledande såsom
Hesslö utfartsväg gagnade enskilda väg ävensom att underhålla den omkring
försålda området uppförda hägnad.
§ 13.
Staden skall bestrida alla kostnader såväl för avstyckning som för lagfart
å det enligt § 10 överlåtna markområdet.
§ 14.
Den i § 10 omförmälda köpeskilling å 5,000 kronor skall staden den 1
juli 1929 utan anfordran inbetala till Kungl. domänstyrelsen.
Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.
Maj:t och kronan erhållit det ena samt Västerås stad det andra exemplaret.
Stockholm den 28 februari 1928.
För kasernkommittén:
JOHAN JÖNSSON.
/ Nils Berlin.
Västerås den 23 februari 1928.
För Västerås stad:
dess drätselkammare:
AXEL SUNDSTRÖM.
/ Ragnar Tenow.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
Bil. B.
Avtal
mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Västerås stad rörande upplåtelse
av mark för Kungl. Västmanlands regementes kasernetablissemang m. m.
Sedan Kungl. Maj:t genom härvid i avskrift fogade nådiga brev den 3
juli 1903 — med godkännande av ett utav stadsfullmäktige i Västerås lämnat
erbjudande rörande upplåtelse av mark för Västmanlands regementes
nja kasernetablissemang m. m. — i nåder förordnat dels att nämnda regemente
skall förläggas till Västerås stad, så snart kasernetablissemanget där
blivit uppfört dels ock att de för regementets förläggning därstädes erforderliga
delar av de till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna och till
Västerås stad utarrenderade lägenheterna Klockaretorpet och Talltorpet
skola vid arrendetidens utgång den 1 maj 1906 till lantförsvaret överlåtas,
ävensom bemyndigat kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet
att sluta avtal med Västerås stad i enlighet med stadsfullmäktiges omförmälda
erbjudande,
har emellan kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, å
ena sidan, samt Västerås stad genom dess stadsfullmäktige, å andra sidan,
träffats följande överenskommelse:
1.
Västerås stad upplåter från och med den 14 mars 1904 till kungl. arméförvaltningen
arrenderätten till den del av kronolägenheten Kungsängen, som
faller inom det å härvid fogade över staden Västerås med därtill lydande
ägor år 1854 av Gustaf Ljunggren upprättade karta (Bil. 2) med röda linjer
utmärkta området, vars västra gräns finnes närmare angiven å en jämväl
här bifogad kartekopia (Bil. 1), mot avdrag å den arrendesumma, staden
hittills för lägenheten till kronan årligen betalat, med det belopp, som efter
domänstyrelsens bestämmande belöper å den av staden överlåtna delen av
Kungsängen.
2.
Staden överlåter likaledes från och med den 14 mars 1904 utan ersättning
till kungl. arméförvaltningen stadens rätt till det för begravningsplats
upplåtna området av lägenheten Klockaretorpet.
3.
I vederlag för ovannämnda, till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna
och av Västerås stad till den 1 maj 1906 arrenderade lägenheterna Klockaretorpet
och Talltorpet, sistnämnda lägenhet till den del, som är belägen inom
det å 1854 års karta (Bil. 2) med röda linjer betecknade området, skall staden
senast vid arrendetidens utgång till löningsjord åt biskopen med full
äganderätt och utan ersättning överlämna ett område av den till staden donerade
s. k. Östra utmarken, vilket efter i god tid förut på stadens bekost
nåd och i enlighet med föreskrifterna i gällande skiftesstadga verkställt ägoutbyte,
befinnes i storlek och beskaffenhet fullt motsvara den till lantförsvaret
upplåtna löningsjorden; skolande staden, därest likväl till följd av
jordbytet minskning i inkomster skulle uppstå för nuvarande innehavaren
av biskopsämbetet i Västerås stift, hålla denne därför skadelös.
Kungl. Maj:ts proposition nr 78.
21
4.
Samma dag detta kontrakt varder vederbörligen avslutat, skall staden,
kostnadsfritt för kronan, till regementet upplåta de inom ovannämnda med
röda linjer utmärkta område belägna delar av lägenheterna Klockaretorpet
och Talltorpet, med skyldighet likviil för staden att intill arrendetidens utgång
till biskopen i Västerås erlägga oavkortad arrendeavgift.
5.
Västerås stad upplåter till Kungl. Maj:t och kronan utan ersättning och
med full ägenderätt följande områden, fria från inteckning, nämligen:
a) lägenheten Viksäng, med undantag av Notuddsområdet, vilket begränsas
i norr av rågången mot Klockaretorpet fram till nuvarande vägen till Viksäng,
i öster av den med röda streck inritade linjen å kartekopian (Bil. 1)
samt i söder och väster av Mälaren;
b) Hultbergska vreten, å 1854 års karta (Bil. 2) betecknad med N. 7, under
skyldighet dock för kronan att inlösa de å detta område uppförda byggnader
för ett pris av elvatusen (11,000) kronor;
c) Jedeurska hagen, å sistnämnda karta betecknad med N. 11;
d) Bönnberga, å samma karta betecknat med N:ris 12 och 13; samt
e) den staden tillhöriga, under N:r 63 å samma karta upptagna utmark
omkring Bönnberga ägor, eller s k. Ljussaxen;
med rätt tillika för Kungl. Maj:t och kronan att tillträda samtliga i denna
punkt omförmälda, till kronan upplåtna ägoområden senast den 1 maj 1904;
dock att innehavarne av de därå uppförda boningshusen skola vara berättigade
att i dem kvarbo till den 1 oktober samma år, efter vilken tid alla å
områdena uppförda byggnader, med undantag allenast av de å Hultbergska
vreten varande, förut omförmälda åbyggnaderna skola inom sex månader
vara bortförda.
6.
Därest något eller några av de i nästföregående punkt nämnda områden,
som för närvarande befinnas i enskild ägo, icke kunna av staden genom
godvillig överenskommelse förvärvas för att upplåtas till kronan, utan dylikt
område måste av kronan exproprieras, skall staden gälda alla kostnader ej
blott för inlösen av marken utan även för expropriationsmålets utförande.
7.
Alla åtkomsthandlingar, som erfordras för vinnande av lagfart å de med
äganderätt upplåtna områdena, i den mån dessa icke måste exproprieras,
skall staden tillhandahålla kronan, såvitt sådana kunna anskaffas. Lagfartskostnaderna
bestridas av kronan ensam.
8.
Efter därom framställd begäran skall staden under loppet av näst därpå
följande år kostnadsfritt för kronan hava framdragit vattenledningens huvudledning
från staden till den punkt öster om järnvägen där nuvarande vägen
till Yiksäng träffar den s. k. Pilgatan; varjämte staden förbinder sig att
tillhandahålla regementet vatten till samma pris, som andra större avnämare
därav inom staden erlägga; dock med skyldighet för kronan att under en
tid av minst tio år från stadens vattenledning taga det vatten, som för
etablissemangets behov erfordras.
9.
Staden medgiver kronan rätt att från kasernbyggnadsplatsen till närmast
därintill belägna vik av Mälaren nu eller framdeles framdraga avlopps- och
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 73.
andra ledningar, ävensom att, i fall så erfordras, anlägga lastbrygga med
väg till densamma utan särskild ersättning för intrång å strandområdet,
som är i stadens ägo eller besittning.
10.
Staden medgives rätt att begagna antingen den nuvarande vägen mellan
staden och Notudden eller annan till läge och beskaffenhet lika lämplig
nyanlagd väg, vars anläggning skall bekostas av kronan, och vars underhåll
skall åligga kronan, därest vägen av regementet begagnas, men i annat fall
staden.
11.
Staden äger förfoga över den å de till regementet upplåtna områden
växande skog, som enligt vederbörande byggnadskontrollants bestämmande
skall avverkas vid anläggning av skjutbana, vägar och öppna platser samt
vid uppförande av byggnader.
Det åligger därvid kungl. arméförvaltningen att senast under december
månad bestämma, till vilken omfattning avverkning skall verkställas under
nästföljande år, varefter staden skall vara skyldig att innan den 1 april hava
fällt och upphuggit ifrågavarande skog samt bortfört densamma med alla
toppar, grenar och övriga avfall.
12.
Staden må jämväl tillgodogöra sig den övermogna och skadade barrskogen
å Viksäng och Klockaretorpet, vilken efter ^stämpling, verkställd av jägmästaren
i Västerås revir, anses böra före områdenas överlämnande till
kronan på en gång avverkas; dock att staden skall före den 1 april 1905
hava fällt och upphuggit denna skog samt bortfört densamma ävensom alla
toppar, grenar och övrigt avfall.
13.
Därest staden framdeles skulle komma att anlägga vattenledning från
Badelundsåsen eller dess omnejd, må denna ledning dragas över det till
regementet upplåtna området, under villkor att arbetet därmed ordnas efter
samråd med regementschefen och så att regementets övningar därav icke
hindras.
Av denna upplåtelsehandling äro två exemplar upprättade, av vilka kungl.
arméförvaltningen samt Västerås stad erhållit var sitt.
Stockholm den 21 oktober 1903.
Å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar:
C. Södeebaum.
G. C:SON BERGMAN.
Axel Göransson.
Västerås den 24 september 1903.
På stadsfullmäktiges vägnar:
BIRGER SCHENSTRÖM.
Ordförande.
Gustaf Qvarfort.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1929.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1929:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad. s. 4 i texten
- SU 1929:35 Statsutskottets utlåtande Nr 35 a1 i texten