Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad

22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:73, Angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majds proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående godkännande

av viss överenskommelse mellan kronan och

Västerås stad; given Stockholms slott den 8 februari

1929.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det

förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Bokell, von Stéyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmaek, Johansson.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anhåller att få underställa Kungl.

Maj:ts prövning frågan om godkännande av viss överenskommelse mellan

kronan och Västerås stad samt anför därvid följande.

Med godkännande av ett utav stadsfullmäktige i Västerås lämnat erbju- 1903 a™ avtal

dande rörande upplåtelse av mark för Västmanlands regementes nja kasern- melIan kronan

etablissemang m. m., förordnade Kungl. Maj:t genom brev den 3 juli 1903, och J“teräs

dels att nämnda regemente skulle förläggas till Västerås, så snart kasernBihang

till riksdagens protokoll 1929. I samt. 57 haft. (Kr 73.) 20* 29 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

etablissemang för regementet blivit därstädes uppfört, dels ock att de för

regementets förläggning därstädes erforderliga delar av de till lön åt biskopen

i ''Västerås stift anslagna och till Västerås stad utarrenderade lägenheterna

Klockaretorpet och Talltorpet skulle vid arrendetidens utgång den 1 maj

1906 överlåtas till lantförsvaret. Härjämte bemyndigade Kungl. Maj:t arméförvaltningens

fortifikation sdepartement att sluta avtal med Västerås stad i

enlighet med stadsfullmäktiges omförmälda erbjudande. Det med anledning

härav mellan fortifikationsdepartementet och staden träffade avtalet, vilket

är dagtecknat den 24 september och den 21 oktober 1903, torde få fogas

såsom bilaga (Bil. B) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Enligt nyssnämnda avtal överlät staden å arméförvaltningen från och med den

14 mars 1904 arrenderätten till viss del av kronolägenheten Kungsängen samt

stadens rätt till det för begravningsplats upplåtna området av lägenheten

Klockaretorpet. Vidare upplät staden till kronan utan ersättning och med

full äganderätt följande områden, nämligen lägenheten Viksäng (med visst

undantag), Hultbergska vreten, dock med skyldighet för kronan att inlösa å

detta område uppförda byggnader för ett pris av 11,000 kronor, Jedeurska

hagen, Bönnberga och den staden tillhöriga utmarken, kallad Ejussaxen,

omkring Bönnberga ägor. Härjämte förband sig staden att sasom vederlag

för de delar av de till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna lägenheterna

Klockaretorpet och Talltorpet, som enligt vad ovan nämnts skulle vid arrendetidens

utgång den 1 maj 1906 överlåtas till lantförsvaret, till lönejord åt

biskopen med full äganderätt och utan ersättning överlämna till storlek och

beskaffenhet motsvarande område av den till staden donerade s. k. Östra

utmarken. Slutligen förband sig staden att kostnadsfritt för kronan framdraga

huvudledningen från stadens vattenverk till viss angiven punkt samt

medgav kronan rätt att från kasernbyggnadsplatsen till närmast därintill

belägna vik av Mälaren framdraga avlopps- och andra ledningar ävensom

anlägga lastbrygga med väg till densamma utan ersättning för intrång å

strandområdet.

1925 års Enligt 1925 års riksdags beslut rörande försvarsväsendets omorganisation

riksdags skulle Västmanlands regemente indragas. Till V ästerås skulle förläggas dels

beslut;. flygaren — dock med Hägernäs såsom övningsplats för vissa av kårens

övningar — dels ock en av de centrala flygverkstäderna.

Stadsfniimäk- I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 juni 1925 framlade stadsfullmäktige i

tiges i Västerås yästerås vissa synpunkter i avseende å stadens anspråk på ersättning, därest

1925 en indragning av Västmanlands regemente komme till stand. Stadsfullmäktige

anförde härvid, bland annat, följande.

För Västmanlands regementes förläggning till Västerås hade staden upplåtit

ett mycket betydande och för bebyggelse till stora delar synnerligen

välbeläget samt värdefullt område. Skulle staden förlora den intäkt och

den bekvämlighet för den värnpliktiga ungdomen, som regementets fortvaro

medförde, så syntes billighet och rättvisa kräva i första hand, att maiken

återställdes till''staden. Huru emellertid detta skulle kunna ske, därest eu

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 7il.

ilygkår skulle förläggas till Västerås, vore svårt att se inför ovissheten om

flygvapnets blivande behov av mark. Större delen och sannolikt den bäst

belägna delen av nuvarande regementsområdet kunde måhända behöva reserveras

för flygvapnets behov, i varje fall för framtida behov. Följden skulle

då bliva, att staden skulle komma att förlora regementet och ej heller återfå

den upplåtna marken. Fn flygkår lämnade intet nämnvärt vederlag för regementet.

Under sådana förhållanden komme ersättningsfrågan att desto

mera träda i förgrunden. Emellertid torde i detta sammanhang kunna bringas

i erinran, att under riksdagsbehandlingen av försvarsfrågan även framförts

förslag därom, att, förutom 2. flygkåren, även 1. flygkåren skulle förläggas till

Västerås i stället för till Uppsala. Skulle även 1. flygkåren kunna förläggas

till Västerås, bleve regementsområdet jämte kronans byggnader därå bättre

utnyttjade, samtidigt som stadens ersättningsanspråk självfallet också måste

reduceras.

Stadsfullmäktige hade eu tyngande känsla av, att hur än ersättningen

ordnades och utmättes, full goltgörelse för vad samhället genom eu regementsindragning

ginge förlustigt, icke kunde komma att tillerkännas detsamma.

Emellertid ville stadsfullmäktige uttala, att staden med förtroende

för statsmakternas goda vilja och intresse för samhället förväntade sig att

bliva, i den mån sådant vore möjligt, gottgjord icke allenast för sina gjorda

uppoffringar för regementets förläggning till Västerås utan även för den direkta

och indirekta förlust, en indragning av regementet kunde medföra för samhället.

I sakens dåvarande läge vore det dock för tidigt att närmare ingå

på denna ersättningsfråga. Stadsfullmäktige ville endast utöver det sagda

framföra det önskemålet, att, om och när denna fråga komme upp till närmare

omprövning, staden finge tillfälle att direkt, på sätt Kungl. Maj:t kunde

finna lämpligt, förhandla med representanter för statsverket.

Såsom redan förut nämnts, innebar 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan,

att Västerås skulle bliva förläggningsort för 2. flygkåren ävensom för

en av de centrala flygverkstäderna. 1. flygkåren skulle enligt samma riksdags

beslut förläggas till Uppsala. Sedan emellertid vissa tvivelsmål uppstått

rörande lämpligheten av sistnämnda förläggning samt i anledning härav utredning

i ämnet blivit verkställd, föreslog Kungl. Maj:t i proposition (nr 222)

till 1927 års riksdag, att även 1. flygkåren skulle förläggas till Västerås.

I skrivelse den 8 juni 1927 (nr 298) anmälde riksdagen, att riksdagen av

anförda skäl funnit sig för det dåvarande icke böra fatta ståndpunkt till

Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag, utan att eu förnyad utredning av frågan

om förläggningen av såväl 1. som 2. flygkåren borde komma till stånd.

Riksdagen anhöll alltså, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning och för

1928 års riksdag framlägga förslag i fråga om förläggningen av 1. och 2.

flygkårerna.

Den av riksdagen sålunda begärda utredningen verkställdes inom försvarsdepartementet

av särskilt tillkallade utredningsmän. Uti den 14 december

1927 avgivet betänkande i ämnet föreslogo dessa, att 1. flygkåren

matte förläggas till Västerås samt 2. flygkåren till Karlskrona—Hägernäs.

Kasernkommittén, som fört förhandlingar med Västerås stad i syfte att

med staden träffa uppgörelse i anledning av de förändringar, vilka för stadens

vidkommande bleve en följd av försvarsviisendets omorganisation, fram
-

Förnyad utredning

rörande visaa

flvgkårers

förläggning.

Kasern
kommitténs
framställning
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

kungl. Maj:ts proposition nr 73.

lade i skrivelse den 28 februari 1928 resultatet av dessa förhandlingar. Inledningsvis

yttrade kommittén härvid, att det, med hänsyn till vad i ärendet

förekommit, torde kunna förutsättas, att åtminstone en flygkår, antingen

1. eller 2. flygkåren, komme att erhålla Västerås såsom sin egentliga förläggningsort.

Den möjligheten förelåge emellertid därjämte, att båda dessa

kårer kunde komma att till huvudsaklig del bliva förlagda till Västerås.

Kommittén hade därför — under förbehåll av Kungl. Maj:ts och riksdagens

godkännande — med staden träffat trenne alternativa överenskommelser, av

vilka en, betecknad såsom alternativ I, grundades på den förutsättningen,

att till Västerås skulle, förutom flygverkstaden, förläggas såväl 1. som 2.

flygkåren, och de båda övriga, betecknade såsom alternativ II och III, förutsatte,

att till staden skulle förläggas, förutom flygverkstaden, allenast

en flygkår, nämligen enligt alternativ II 2. flygkåren och enligt alternativ

III 1. flygkåren.

Beträffande konsekvenserna för Västerås stad av de ovannämnda olika

förläggningsalternativen samt stadens uppoffringar i anledning av Västmanlands

regementes förläggning till staden anförde kasernkommittén härefter

följande.

Kungl. Maj:t hade genom brev den 3 juli 1903 förordnat, att Västmanlands

regemente skulle förläggas till Västerås, så snart kasernetablissemang

därstädes blivit uppfört för regementet. Under omkring tjugu års tid hade

därefter nämnda regemente varit förlagt till staden.

Till belysande av betydelsen för staden att erhålla en eller två flygkårer

i stället för det indragna infanteriregementet hade kommittén upprättat

efterföljande tablåer, till vilka kommittén finge hänvisa.

Tahlå 1.

Västmanlands regemente.

1

A

n t a

1

Summa

berak-

O

Ars-

Utbild-

ningstid

Härordning

av år

Offi-

cerare

Under-

offi-

cerare

Man-

skap

Musik-

per-

sonal

Civil-

militär

per-

sonal

Pen-

sio-

nerad

per-

sonal

Summa

nade

avlö-

nings-

for-

måner

kon-

tingent

värn-

pliktiga

för

värn-

pliktiga

(antal

dagar)

1901..................

47

38

267

33

4

—

389

598.000

| 630

240

i 1914..................

53

39

204

33

4

—

333

806,000

1 630

340

l 165 *)

■) Under det a. k. provisoriet från och med 1920 års klass.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majtfs proposition nr 73,

5

Tablå 2.

Därest. Västmanlands regemente organiserats såsom ett normalregemente

enligt 1925 års härordning, sknlle antalet befattningshavare in. in hava

blivit följande:

Antal

Summa

beräk-

nade

avlö-

nings-

för-

måner

|

! Års- kon- tingent

värn- pliktiga

Utbild- ningstid .

föl- värn- pliktiga

(antal j

dagar) !

Härordning

nvär om-

ce ra re

Under-

offi-

cerare

l

Man- 1 Musik-

skap ''ler-,

sonal

1

!

Civil- mil itär

per- sonal

Pen- sio- jj

no råd Summa

per- |j

sonal |i

i

1925..................| 40

20

1

135 j 21

4

1!

4 | 230

585,000

760 j

1

140

Tablå 3.

1. flyg/cåren

(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Västerås).

-- .

A n t a 1

Summa

Utbild- ningstid |

för

värn- !

pliktiga

(antal

dagar)

Försvars- organisation

av är

I

om-

cerare

Under-

offi-

cerare

Man-

skap

Civil-

militär

per-

sonal

Pen-

sio-

nerad

per-

sonal

Summa

nade

avlö-

nings-

för-

mäner

kon-

tingent

värn-

pliktiga

; 1925..................

12

9

49

2

78

224,000

35,000

200

200 !

Läkare- och verkstadsoersonal

(.

6

i

ce

4-

259,000 i

Tablå 4.

2. flyglcåren

(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Västerås).

Antal

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

o

Utbild-

Försvars- organisation

av år

Offi-

cerare

Under-

office-

rare

Manskap

Civil- mil itär

personal

Pensio-

nerad

personal

Summa

Ars-

| kontin- !gent värn- ! pliktiga

ningstid

för värn- pliktiga

(antal

dagar)

1925

13

ii

60

t ö

2

92

256.000

O

o

w

1

200 1

i Läkare- och verkstadsnersonal

4

o

6

35,000

\

1

98

291,000

1

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Tablå 5.

1. flygTcåren och 2. flygkåren tillhopa

(jämte i stat upptagen personal vid flygverkstäder i Yästerås).

Antal

Summa

beräknade

avlönings-

förmåner

Utbild- !

ningstid

för värn- pliktiga

(antal

dagar)

Försvars- organisation

av år

Offi-

cerare

Under-

office-

rare

Manskap

Civil-

militär

personal

Pensio-

nerad

personal

Summa

kontin- gent värn- pliktiga

1925

25

20

109

12

4

170

480,000

400

200

Läkare- och verkstadspersonal......

4

2

6

35,000

176

515,000

Det mellan kronan och Västerås stad ingångna avtalet angående Västmanlands

regementes förläggning till staden vore grundat å 1901 års härordning.

Därest till staden i stället för infanteriregementet förlädes allenast

en flygkår jämte flygverkstäder, komme detta att för staden medföra

en icke oväsentlig minskning av antalet befattningshavare. Att märka vore

emellertid, att vid flygverkstäderna funnes anställda ett stort antal verkstadsarbetare,

vilka icke upptagits i ovan införda tablåer. Då dessa arbetare

kunde beräknas uppgå till ett antal av 60—90 man, därav flertalet gifta,

med en medelavlöning per år av bortåt 3,000 kronor per man (= minst

180.000 kronor), skulle skillnaden i utgående avlöningsförmåner (jfr tablå 1

598.000 kronor med dels tablå 8 259,000 + 180,000 = 439.000 kronor och dels

tablå 4 291,000 + 180,000 = 471,000 kronor) icke uppgå till högre belopp än

159.000 respektive 127,000 kronor.

Därest, förutom flygverkstäder, två flygkårer skulle bliva förlagda till

Västerås, syntes någon egentlig minskning i de avlöningsförmåner, som

kunde beräknas utgå till de militära befattningshavarna, icke komma att

inträda. Vid en jämförelse mellan å ena sidan avlöningsförmånerna till

personalen vid Viistmanlands regemente, beräknade enligt de av kommittén

antagna grunder efter 1901 års härordning, samt å andra sidan avlöningarna

till personalen vid 1. och 2. flygkårerna tillhopa (enligt tablå 5 515,000 kronor)

visade det sig, att skillnaden i utgående avlöningsbelopp icke uppginge

till mer än cirka 83,000 kronor. Därest det belopp, cirka 180,000 kronor,

som kunde beräknas utgå till de vid flygverkstäderna anställda verkstadsarbetarna,

lades till siffran 515,000 kronor, erhölles tillhopa 695,000 kronor

eller omkring 97,000 kronor mer än det i tablå 1 upptagna avlöningsbeloppet

enligt 1901 års härordning. Härvid vore dock att märka, att antalet officerare

avsevärt minskades enligt 1925 års försvarsorganisation. Ur skattesynpunkt

kunde detta vara till viss nackdel för staden. I stort sett syntes staden

dock icke komma att göra några förluster därigenom, att Västmanlands regemente

skulle komma att utbytas mot två flygkårer och flygverkstäder.

Vid eventuell förläggning av 2. flygkåren till Västerås kunde förutsättas,

att en del befattningshavare bleve stationerade vid Hägernäs, men hade det

oaktat kårens personal i sin helhet upptagits i förestående tablåer. Vid

beräkning av avlöningsförmånerna för flygkårernas personal hade någon hänsyn

icke tagits till de flygtillägg, som komme att utgå till vissa befattningshavare.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

7

Vad anginge Västerås stads uppoffringar för Västmanlands regemente,

liade staden åtagit sig vissa förpliktelser i det med kronan den 24 september

och den 21 oktober 1903 upprättade skriftliga avtalet angående regementets

förläggning till staden (se Bil. B). Rörande innehållet i detta avtal

hänvisade kommittén till detsamma.

Enligt uppgift av Svenska stadsförbundet hade staden uppskattat sina

prestationer på grund av ifrågavarande avtal på följande sätt.

A. Av staden på grund av avtalet till kronan upplåten mark.

1) Biskopslägenheten Klockaretorp, innehållande 60 tunn
land

skogsmark och 40 tunnland inägor..................... kronor

2) Ett till begravningsplats upplåtet område av Klockare
torp

om 2 tunnland 17 kappland...............................

3) En mindre del av biskopslägenheten Talltorp ............

4) Utmark omkring Rönnberga med en areal av 27 tunn
land

(= lägenheten Ljussaxen) ................................... »

5) Lägenheten Viksäng, utgörande cirka 98 tunnland 24

kappland åker och äng samt 50 tunnland 5 kappland

skog och betesmark ..................................................... »

6) Hultbergska vreten, 2 tunnland 6 kappland åker.........

7) Jedeurska hagen, 9 tunnland 5 kappland betesmark ...

8) Egendomen Rönnberga om 19 tunnland 13. c kappland

åker samt 5 tunnland 17.2 kappland betesmark ......»

60,000: —

2,500: —

3,600: —

11,000: —

83,500: —

15,700: —

6,500: —

24,000: —

Summa kronor 206,800: -—

B. Staden på grund av avtalet i övrigt tillskyndade kostnader.

1) Ståndskogslikvid vid skett ägoutbyte............................ kronor

2) Husbyggnadskostnader vid Enbacken ........................... »

3) Husrötebrist vid Enbacken ............................................ »

4) Brister vid Enbacken enligt hovrättens utslag ...........

5) Ersättning för avstående till staden av arrenden vid

Kungsängen, Viksäng, Klockaretorp och Talltorp......

6) Diverse av överlåtelsen direkt föranledda kostnader

för värdering av skog och byggnader, lantmäteriförrättningar,

lagfarts- och protokollslösen m. m............. »

Summa kronor

25,480: 25

12,920: —

ann-_

1,049: 20

1,000: —

6,595: 26

47,477: 71

Summa summarum » 254,277:71

Härifrån avginge:

Inkomster vid auktion å skogvaktarebostället och Bergman

ska villan ................................................................. kronor 1,900: —

Återstod kronor 252,377:71

I en genom Svenska stadsförbundet till försvarsdepartementet den 23

april 1924 ingiven skrivelse hade drätselkammaren i Västerås anfört, bland

annat, att de av staden till kronan upplåtna jordområdena, vilka till större

delen sedan gamla tider varit i stadens hand, numera representerade ett vida

högre värde än som av staden angivits. De upptagna siffrorna vore i överensstämmelse

med en för nära 20 år sedan (1906) verkställd uppskattning.

Angående regementsförläggningens ekonomiska betydelse för Västerås

hade staden genom Svenska stadsförbundet lämnat följande uppgifter: Leve
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. MajUs proposition nr 7S.

rans av elektrisk ström och vatten till Västmanlands regemente hade lämnat

stadens tekniska verk eu årlig bruttoinkomst av omkring 28,000 kronor.

Skulle regementet indragas, ginge staden förlustig denna bruttoinkomst, då

däremot utgifterna för de tekniska verken minskades med endast 6,000 kronor,

vadan alltså det årliga resultatet för verken komrne att försämras med

22,000 kronor. I löner till vid regementet anställda officerare och underofficerare

samt stamanställd personal och hantverkare hade årligen utbetalats,

dyrtidstillägg häri inräknat, omkring 1,006,000 kronor. Till stadskassan hade

inbetalats i skatter å dessa avlöningar enligt uppbördslängd och beräkning

av avkortningar omkring 60,000 kronor. Till värnpliktiga hade utbetalats i

avlöningar omkring 104,000 kronor om året. Av regementet verkställda

upphandlingar inom staden hade årligen uppgått till omkring 250,000 kronor.

Folkmängden i Västerås hade vid ingången av år 1927 uppgått till omkring

29,000 personer. Den inkomst, varå utskylder för år 1927 utdebiterats

i staden, hade uppgått till 27,689,000 kronor och det samma år utdebiterade

beloppet till 2,699,712 kronor. Under tiden 1910—1927 hade kommunalskatten

i Västerås per bevillningskrona varit lägst 6 kronor 69 öre, år 1918,

samt högst 10 kronor 42 öre, år 1922. Kommunalskatten hade de senaste

åren, 1926 och 1927, varit 9 kronor 80 öre, respektive 9 kronor 75 öre per

bevillningskrona.

Kasernkommittén redogjorde härefter för de under olika förutsättningar

med Västerås stad träffade överenskommelserna för lösande av frågan om

gottgörelse till staden i följd av förändringarna inom försvarsorganisationen.

I sådant avseende anförde kommittén i huvudsak följande.

Vare sig eu eller två flygkårer bleve förlagda till Västerås, torde icke

någon del av det till Västmanlands regemente hittills upplåtna kasern

etablissemanget kunna bliva disponibelt för annat än militärt ändamål. Skulle

endast eu flygkår komma att bliva förlagd till platsen, syntes emellertid icke

all den mark, som för övningsändamål stått till infanteriregementets förfogande,

vara nödvändig att bibehålla i kronans hand. En del av denna mark

torde kunna överlämnas till Västerås stad såsom ersättning för de uppoffringar

staden på sin tid verkställt för att ordna förläggningen av Västmanlands

regemente.

Vid de förhandlingar, som ägt rum mellan kasernkommittén och representanter

för Västerås stad, hade kommittén ansett sig kunna utgå från den

förutsättningen, att under alla förhållanden en llygkår ävensom de av 1925

års riksdag beslutade flygverkstäderna bleve förlagda till Västerås.

Med hänsyn till de verkställda utredningarna om eventuell förläggning till

Västerås av två flygkårer hade kommittén emellertid ansett det icke vara

uteslutet, att Västerås bestämdes till den egentliga förläggningsorten för

både 1. och 2. flygkåren. Fördenskull hade med staden till eu början träffats

eu överenskommelse, vilken utginge från den förutsättningen, att icke

blott, såsom 1925 års riksdag beslutat, 2. flygkåren jämte flygverkstäder

förlädes till staden, utan därjämte 1. flygkåren. Den härom upprättade

överenskommelsen hade betecknats såsom alternativ I.

För den händelse endast eu flygkår skulle bliva förlagd till Västerås,

torde förhållandena komma att ställa sig något olika för staden, därest det

skulle bliva 1. eller 2. flygkåren, som placerades till platsen. Med anledning

härav hade två olika förslagsöverenskommelser, betecknade såsom alternativ

II och alternativ III, blivit upprättade.

Alternativ II utginge från den förutsättningen, att, förutom flygverkstäder,

till Västerås komme att förläggas allenast 2. flygkåren. Alternativ III, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kung/. Maj: ta proposition nr 7ii. It

till huvudsakliga delar vore av samma lydelse som alternativ 11, hade baserats

på den utgångspunkten, att allenast 1. flygkåren jämte flygverkstäder

stationerades till staden.

Till en början ville kommittén lämna en redogörelse för de huvudgrunder,

varpå den såsom alternativ 1 betecknade överenskommelsen vilade.

liedan i det föregående hade berörts, att om både 1. och 2. flygkåren

erhölle Västerås till sin egentliga förläggningsort, skulle detta medföra, att

staden måste anses erhålla full gottgörelse för det indragna infanteriregementet.

I följd härav hade det ansetts rimligt påfordra, att de prestationer,

staden fullgjort för infanteriregementets räkning, skulle överflyttas att gälla

för flygvapnet. Emellertid hade kommittén, i anledning av därom från stadens

sida gjorda framställningar, ansett det böra medgivas, att staden i samband

med avgivandet av en dylik förklaring bereddes vissa förmåner.

Sålunda hade stadgats, att därest efter omorganisation eu inskränkning

av personalstyrkan vid de till Västerås förlagda delarna av flygvapnet skulle

komma till stånd av sådan omfattning, att avlöningssumman till de å stat

uppförda befattningshavarna skulle komma att nedgå med mer än eu tredjedel

av de enligt 1925 års försvarsorganisation fastställda beloppen, skulle

staden vara berättigad att i mark eller annorledes erhålla den ersättning

härför, som efter överenskommelse mellan kronan och staden kunde bliva

bestämd.

Vidare hade ett den 8 och den 15 oktober 1921 upprättat arrendekontrakt

om upplåtelse till staden av viss mark, hörande till det av Västmanlands

regemente disponerade området, ansetts kunna hävas. Enligt detta kontrakt

hade staden år 1921 av kronan arrenderat en del mark, hörande till Västmanlands

regementes övningsfält. Denna mark hade varit avsedd att utnyttjas

för framdragande av eu spårvägsanläggning m. m. I årligt arrende

för marken erlade staden ett belopp av 313 kronor 50 öre. Någon spårväg

torde emellertid, enligt vad stadens delegerade uppgivit, icke komma att

anläggas i staden. På grund av den omfattning, busstrafiken under de

senaste åren erhållit, hade det visat sig vara onödigt och oekonomiskt att

fullfölja planerna på att framdraga spårvagnslinjer i staden. Som staden

aldrig tagit den arrenderade marken i besittning, hade staden hemställt, att

staden måtte befrias från de i 1921 års’ kontrakt stadgade förpliktelserna.

Enligt kommitténs förmenande borde stadens framställning om upphävande

av kontraktet om arrende av mark för spårvägsanläggningen vinna bifall.

Kommittén finge hänvisa till eu ärendet bifogad kartkopia över den mark,

som enligt 1921 års kontrakt skulle tagas i anspråk för spårvägsanläggningen.

Uti proposition till 1912 års riksdag (nr 66) hade Kungl. Maj:t föreslagit,

att den del av den inom staden Västerås belägna kronolägenheten Kungsängen,

till vilken åt staden upplåten arrenderätt genom avtalet den 24 september

och den 21 oktober 1903 överlåtits åt arméförvaltningen och som

dåmera disponerades av Västmanlands regemente, finge efter arrendetidens

utgång den 14 mars 1914 överlämnas till lantförsvaret för att för all framtid

tilläggas nämnda regementes övningsplats. Enligt denna proposition omfattade

det område av ifrågavarande lägenhet, som disponerades av Västmanlands

regemente, 22 hektar 5.7 ar. Hedan riksdagen anmält, att nämnda

proposition blivit bifallen, hade Kungl. Maj:t genom brev den 14 juni 1912

förordnat, att berörda del av kronolägenheten Kungsängen vid Västerås skulle

från den 14 mars 1914 överlämnas till lantförsvaret för att tilläggas Västmanlands

regementes övningsplats.

Vid förhandlingarna hade stadens delegerade gjort framställning om att

den del av kronolägenheten Kungsängen, som disponerats av infanterirege
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 73.

mentet, måtte överlämnas till staden. Detta markområde, vilket till huvudsaklig

del utgjordes av de å eu kasernkommitténs skrivelse bifogad karta

med bokstäverna A och D betecknade områden, vore beläget i omedelbar

närhet av staden. Tidigare hade staden vid olika tillfällen erhållit tillstånd

att tillösa sig vissa områden av lägenheten Kungsängen, vilka icke disponerats

av infanteriregementet. Rörande dessa överlåtelser finge kommittén

hänvisa till vad härom anförts i förberörda år 1912 avlämnade proposition

(nr 66).

Därest två flygkårer skulle komma att förläggas till Västerås, kunde möjligen

hela det övningsfält, som stått till Västmanlands regementes förfogande,

bliva erforderligt för flygvapnets räkning. Skulle det emellertid visa sig,

att — sedan kronoegendomen Hesslö tagits i anspråk såsom lantflygfält

för 1. flygkåren — förut omförmälda av infanteriregementet disponerade

del av Kungsängen till större eller mindre omfattning icke skulle bliva behövlig

för militära ändamål, hade det synts kommittén skäligt, att staden

bereddes rätt att av kronan förvärva en del av sistberörda område. Givetvis

borde staden i detta fall till kronan utgiva ersättning för marken efter

gällande pris. Särskilda bestämmelser om värdering av marken hade dock

ansetts lämpliga att uppställa, därest enighet om markvärdet icke skulle

kunna ernås. För staden vore det av intresse att kunna erhålla äganderätt

till åtminstone en del av det med bokstaven A betecknade området, enär en

utvidgning av det närbelägna järnvägsområdet framdeles torde komma att

bliva nödvändig.

I alla de tre upprättade förslagsöverenskommelserna hade intagits föreskrifter

om att Västerås stad skulle på vissa villkor vara berättigad att av

kronan med äganderätt förvärva ett mindre markområde, hörande till kronoegendomen

Hesslö i Badelunda socken och varå staden sedan lång tid tillbaka

haft sitt vattenuppfordringsverk förlagt.

Vid olika tillfällen hade Västerås stad gjort framställning om att förvärva

äganderätt till kronoegendomen Hesslö eller åtminstone någon del av densamma.

Dessa framställningar hade emellertid icke vunnit bifall. Ett mindre

markområde av egendomen disponerades numera med nyttjanderätt av staden,

och funnes å detsamma anlagt .stadens vattenuppfordringsverk. Rörande

tillkomsten av denna anläggning och stadens tidigare gjorda framställningar

om förvärvande av egendomen Hesslö finge kommittén hänvisa till följande

redogörelse, grundad på uppgifter, som lämnats av staden.

Den 12 december 1904 hade stadsfullmäktige i Västerås fattat beslut om

anläggande av ett vattenuppfordringsverk vid Hesslö. I samband härmed

hade staden, som år 1903 avstått större delen av sin förut ägande öppna

jord till Västmanlands regemente, beslutit att hos Kungl. Maj:t göra framställning

om att få inköpa hela Hesslö egendom eller, därest detta icke

kunde beviljas, en viss närmare angiven del av egendomen. Med dåvarande

arrendatorn av egendomen hade träffats uppgörelse om villkoren, därest

endast eu del av egendomen skulle kunna förvärvas av staden.

Innan staden fattat sitt beslut om vattenverkets anläggande, hade, enligt

vad stadens delegerade uppgivit, erhållits så betryggande försäkringar, att

staden skulle få förvärva åtminstone den för vattenverkets behov erforderliga

delen av egendomen Hesslö, att stadsfullmäktige ansett sig kunna utan

risk fatta beslut om verkets anläggande i avbidan på den vidlyftiga behandlingen

av inköpsärendet. Enligt den med arrendatorn träffade uppgörelsen

hade denne förbundit sig avstå från visst markområde samt i övrigt medgivit

staden vissa förmåner, mot det att han av staden erhölle en årlig gottgörelse

av 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

KungI ]\faj:ls proposition nr i 3.

1 I

i proposition (nr 82) till 1900 års riksdag liade Kungl. Maj:t, bland annat,

föreslagit, att riksdagen måtte medgiva, att förra militiebostället 4 mantal

Hesslö i Badelunda socken finge till staden Västerås försäljas mot köpeskilling,

vilken på stadens bekostnad skulle bostämmas i den ordning, som

i fråga om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov vore föreskriven.

Riksdagen (statsutskottets utlåtande nr 102 och riksdagens skrivelse

nr 108) hade emellertid förklarat sig icke böra för det dåvarande bifalla den

ifrågavarande framställningen av det skäl, att den i ärendet förebragta utredningen

icke lämnade tillräcklig ledning för bedömande, huruvida icke

ifrågavarande kronoegendom möjligen skulle till större eller mindre del behöva

till främjande av annat allmänt ändamål disponeras. Riksdagen hade

särskilt framhållit, att ett uppskov med frågans avgörande icke syntes förhindra

anläggandet av den vattenledning, som skulle framdragas över mark

å förenämnda fastighet, då egendomens arrendator enligt utfärdad förbindelse

åtagit sig att på vissa villkor under återstående arrendetiden, eller intill den

14 mars 1923, till staden avstå den mark, som staden för anläggning vid

Hesslö av ett vattenuppfordringsverk behövde.

På uppdrag av stadsfullmäktige hade drätselkammaren i Västerås den 25

mars 1907 ingivit eu ny framställning till Kungl. Maj:t, däri hemställts, att

Kungl. Maj: t måtte i förnyad proposition till riksdagen föreslå, att egendomen

Hesslö finge helst i sin helhet eller, om detta ej kunde bifallas, till

viss närmare angiven del försäljas till staden på sätt och under villkor, som

i den tidigare propositionen föreslagits.

I avgivna utlåtanden hade såväl domänintendenten som länsstyrelsen och

domänstyrelsen i huvudsak tillstyrkt bifall till stadens framställning. Arméförvaltningens

fortifikations- och intendentsdepartement hade ävenledes tillstyrkt

bifall till stadens ansökan under vissa villkor.

Sedan saluvärdering ägt rum å egendomen samt ytterligare utredning

verkställts, hade stadens framställning om tillstånd att få förvärva egendomen

med äganderätt den 17 februari 1911 blivit föremål för Kungl. Maj:ts

prövning. Ansökningen hade emellertid av Kungl. Maj:t avslagits.

I maj 1911 hade länsstyrelsen i Västmanlands län framställt anmärkning

i anledning av att arrendatorn av egendomen Hesslö utan behörigt tillstånd

lämnat Västerås stad medgivande att anlägga ett vattenverk å egendomen.

I följd härav hade stadsfullmäktige i Västerås i juni 1911 beslutat att ånyo

göra framställning hos Kungl. Maj:t om tillstånd att få inköpa den del av

egendomen Hesslö, som kunde behöva förvärvas för vattenverkets räkning.

I samband härmed hade drätselkammaren i Västerås till domänstyrelsen

överlämnat eu skrivelse, däri hemställts, att domänstyrelsen måtte godkänna

den upplåtelse till staden, som av egendomen Hesslös arrendator tidigare

verkställts för att möjliggöra vattenverkets anläggande å platsen.

Genom beslut den 20 oktober 1911 hade domänstyrelsen förklarat, att

hinder från dess sida ej mötte för staden Västerås att tillsvidare under då

löpande arrendeperiod för kronoegendomen Hesslö begagna för ifrågavarande

redan anlagda vattenuppfordringsverk de områden av egendomen, som i

stadens ansökning avsåges, dock under villkor att staden för återstående

del av arrendeperioden, räknat från den 14 mars 1911, skulle till kronan

erlägga eu årlig ersättning av 500 kronor samt vara skyldig att, där sådant

av domänstyrelsen å kronans vägnar påfordrades, borttaga anläggningen och

återställa piatsen i förut befintligt skick.

Staden hade anfört besvär mot domänstyrelsens beslut, men genom resolution

den 5 juli 1912 hade Kungl. Maj:t ej funnit skäl göra annan ändring

i samma beslut än att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att pröva och

förordna, huruvida av hänsyn till något allmänt ändamål Västerås stad

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. \Iaj:ts proposition nr 7 ■''!.

skulle kännas skyldig att borttaga det å egendomen uppförda vattenuppfordringsverket

jämte övriga anläggningar.

Den av staden gjorda förnyade framställningen om tillstånd att fa förvärva

det för anläggningen erforderliga markområdet eller eventuellt hela

egendomen Hesslö hade den 31 december 1912 av Kungl. Maj:t lämnats

utan bifall.

Vid den utarrendering av egendomen Hesslö, som ägt rum år 1922, hade

från jordbruksarrendet undantagits ett mindre område. Detta område hade

genom särskilt kontrakt upplåtits till Västerås stad.

Staden, som enligt domänstyrelsens beslut år 1911 erhållit dispositionsrätten

till ett markområde om cirka 16.34 hektar mot eu årlig avgift av 500

kronor till kronan och 500 kronor till arrendatorn, hade enligt 1922 års kontrakt

blivit ålagd att för nyttjanderätten till ett markområde om 1.267 hektar

(= vattenverkstomten) ävensom för vissa andra förmåner erlägga ett årligt

arrende till kronan å icke mindre än 1,600 kronor.

Av den lämnade redogörelsen framginge, att Västerås stad sedan lång tid

tillbaka sökt ordna frågan om att med äganderätt förvärva den tomtplats, varå

stadens vattenuppfordringsverk vore beläget, men att alla ansträngningar

härutinnan varit förgäves. För staden måste det vara av stort intresse att

erhålla äganderätten till det för vattenuppfordrings verket erforderliga området.

A detsamma funnes uppförda ett par staden tillhöriga byggnader. Stadens

vattenledningsfråga vore jämväl helt beroende av att staden alltjämt finge på

för staden rimliga villkor bibehålla anläggningen å nuvarande plats.

Stadens delegerade hade vid förhandlingarna gjort gällande, att det arrendebelopp.

som kronan enligt det den 30 augusti 1922 och den 7 februari

1923 upprättade kontraktet betingat sig av staden, vore oskäligt högt. Staden

hade nödgats ingå på kronans villkor, enär staden eljest blivit nödsakad

att med stora kostnader verkställa eu förflyttning av vattenverksanläggningen

till annan plats. För staden vore det så gott som nödvändigt att kunna

erhålla oinskränkt förfoganderätt till vattenverkstomten.

Därest 1. flygkåren komme att förläggas till Västerås, torde, såsom förut

nämnts, det för karens övningar erforderliga landflygfältet komma att förläggas

till kronoegendomen Hesslö. Den av Västerås stad för närvarande

arrenderade vattenverkstomten vore så belägen, att den icke torde behöva

ingå i det för flygfältet avsedda området. Éj heller torde tomtens överlåtande

till staden i någon man bliva till hinder för ett utnyttjande av övriga

delar av egendomen såsom flygfält.

Enligt kommitténs mening borde kronan ställa sig tillmötesgående mot

den av staden gjorda framställningen att med äganderätt få förvärva den

nuvarande vattenverkstomten. Staden, som nedlagt väsentliga kostnader

dels för ordnande av vattenuppfordringsverket, dels ock för vattenledningens

framdragande till staden, borde erhålla en fullt betryggande rätt att få bibehålla

anläggningen å den nuvarande platsen. Detta torde icke kunna

vinnas utan att staden erliölle äganderätt till själva vattenverkstomten.

Efter besiktning av området hade kommittén funnit, att den mark, varå

vattenverket blivit anlagt, icke i och för sig kunde anses äga något egentligt

värde. I följd härav hade kommittén kommit till den uppfattningen, att den

köpeskilling, som staden i sin helhet borde erlägga, icke rimligen borde

sättas högre än till 5,000 kronor. De förmåner, som i det nu gällande arrendekontraktet

funnes fastställda i fråga om tillgång till upplagsplatser, nyttjande

av vägar in. in., syntes böra tillförsäkras staden även efter det staden

blivit ägare av vattenverkstomten. För det intrång, som härav kunde förorsakas

innehavaren av kronoegendomen Hesslö, skulle dock staden vara

skyldig utgiva gottgörelse enligt särskild överenskommelse. Vidare torde

opaginerad Kontrollera mot PDF

i:;

Kttngl. Maj:t* proposition nr 73.

skyldighet att deltaga i vägunderhåll till viss omfattning böra Åläggas staden

ävensom förpliktelse att hälla hägnad omkring det till överlåtelse ifrågasatta

området.

Den med alternativ II betecknade överenskommelsen utginge från den förutsättningen,

att det av 1925 års riksdag fattade beslutet, att 2. flygkår-en skulle

erhålla Västerås till sin egentliga förläggningsort, bleve fastställt. Därest

detta bleve fallet, syntes en del av den mark, som ingått i Västmanlands

regementes övningsfält, kunna såsom ersättning för den inträdda minskningen

av militärpersonalen överlämnas till Västerås stad.

Enligt kommitténs förmenande torde vissa områden — å förut omförmälda

karta betecknade med bokstäverna A, B och (’ — kunna frånskiljas

övningsfältet och överlåtas till staden. Med hänsyn till att 2. flygkåren

vore avsedd huvudsakligen för marinens behov och sålunda kunde förväntas

komma att bedriva sina övningar jämväl å annan plats än i trakten av

Västerås, syntes de omfattande markområden, som i övrigt inginge i det av

infanteriregementet tidigare disponerade övningsfältet, vara tillräckliga för

denna kår och flygverkstäderna. Till staden borde sålunda utan vederlag

såsom ersättning för indragningen av Västmanlands regemente överlämnas

områden med en areal av sammanlagt 28 hektar 82 ar. De å kartan med

bokstäverna B och C betecknade områdena utgjorde delar av mark, som

staden enligt 1903 års kontrakt överlåtit till kronan för ordnande av Västmanlands

regementes förläggning. Området A bestode, såsom redan i det

föregående berörts, av mark, hörande till kronolägenheten Kungsängen.

I överenskommelsen hade vidare intagits föreskrifter om rätt för kronan

att över de till överlåtelse ifrågasatta områdena A och B erhålla tillgång

till lämpliga utfartsvägar från kasernområdet och övningsfältet.

Jämväl i den med alternativ II betecknade överenskommelsen hade intagits

bestämmelser om att det kontrakt, som staden år 1921 avslutat med

kronan, om arrende av mark, hörande till regementsområdet, för anläggande

av spårväg, skulle upphöra att gälla. Vidare hade intagits bestämmelser av

enahanda innehåll som i alternativ I om rätt för staden att förvärva vatt en - verkstomten vid Hesslö.

Vad slutligen anginge den såsom alternativ III upprättade överenskommelsen,

förutsatte denna, att, förutom flygverkstäder, till Västerås förlädes

allenast 1. flygkåren. I stort sett vore denna uppgörelse av samma innehåll

som alternativ II.

Som personalstyrkan vid 1. flygkåren enligt 1925 års försvarsorganisation

skulle vara av mindre omfattning än vid 2. flygkåren, samt uppsättningen

av 1. flygkåren icke torde komma att äga rum förrän under budgetåret 1929/

1930, hade vissa tillägg till den såsom alternativ II betecknade överenskommelsen

ansetts nödvändiga att intaga i alternativ III.

Med hänsyn till att en förläggning av 1. flygkåren till Västerås icke

kunde beräknas för staden medföra fullt motsvarande förmåner som placeringen

dit av allenast 2. flygkåren, hade staden tillerkänts rätt att utöver

de i alternativ II angivna markområden erhålla ytterligare ett område, vilket

å kartan utmärkts med röd färgbeteckning och bokstaven D. Sistberörda

område,, som gränsade omedelbart intill området A, utgjorde till huvudsaklig

omfattning andel av kronolägenheten Kungsängen och innehölle i areal omkring

2.1 hektar.

För Västerås vore det helt naturligt av vikt, att uppsättningen och förläggningen

dit av 1. flygkåren — därest slutligt beslut härom komme att

bliva fattat — skedde inom de närmaste åren. Efter indragningen av Västmanlands

regemente kunde staden icke påräkna skatteintäkter från någon

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

1928 års

riksdags beslut

angående 1.

och 2. flygkårernas

förläggning.

Myndigheternas

yttranden

över

kasernkommitténs

framställning.

Departements
chefen.

till orten förlagd militärpersonal. Dock vore härvid att beakta, att den vid

flygverkstäderna anställda personalen till viss del beredde staden ersättning

för det indragna infanteriregementet.

För att staden under mellantiden skulle erhålla ersättning ävensom garanti,

att kårens uppsättning icke obehörigen fördröjdes, hade i § 9 av den såsom

alternativ III betecknade överenskommelsen stadgats, att kronan, intill dess

1. flygkåren med organisation enligt 1925 års försvarsbeslut blivit förlagd

till Västerås, skulle till staden utgiva en ersättning av 10,000 kronor om

året. Som stadens kostnader för ordnande av infanteriregementets förläggning

efter de år 1906 beräknade värden uppgått till mer än 250,000 kronor,

men hänsyn å andra sidan måste tagas till att staden genom inrättandet av

flygverkstäderna, vilka från och med ingången av år 1928 trätt i verksamhet,

erhållit en del nya skatteobjekt, hade det synts skäligt, att den årliga ersättningen

utginge med 10,000 kronor, motsvarande fem procents ränta å

200,000 kronor. Ersättningen skulle erläggas i efterskott för varje budgetår.

Sedan 1. flygkåren enligt Kungl. Maj:ts beslut blivit förlagd till staden,

skulle någon ersättning icke vidare utgå.

Den 9 mars 1928 avlät Kungl. Maj:t proposition (nr 175) till riksdagen

angående 1. och 2. flygkårernas förläggning, och föreslogs därvid, att 1. flygkåren

skulle förläggas till Västerås samt 2. flygkåren till Hägernäs—Karlskrona.

I skrivelse den 5 juni 1928 (nr 355) anmälde riksdagen, att Kungl.

Maj:ts berörda förslag blivit av riksdagen bifallet.

Flygstyrelsen, till vars förvaltning Västmanlands regementes förutvarande

kasernetablissemang med tillhörande övningsområden numera överflyttats,

har uti den 9 juli 1928 över kasernkommitténs framställning avgivet utlåtande

anfört, att styrelsen i huvudsak icke hade något att erinra mot den

av kasernkommittén med Västerås stad träffade överenskommelse, som efter

omförmälda av 1928 års riksdag fattade beslut komme att tillämpas enligt

alternativ III; dock ville styrelsen hemställa, att flygvapnet utan underhållsskyldighet

måtte få begagna de inom det å den ingivna kartan med C utmärkta

området befintliga vägarna, varav den ena utgjorde del av utfartsväg

från centrala flygverkstaden.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har förklarat sig icke hava något att erinra

mot de villkor, som upptagits i den såsom alternativ III betecknade

överenskommelsen.

Domänstyrelsen har meddelat, att styrelsen för sin del icke hade något

att erinra beträffande det föreliggande förslaget till överenskommelse med

Västerås stad i anledning av 1. flygkårens förläggning till staden (alternativ

III).

Den år 1925 beslutade indragningen av Västmanlands regemente har ägt

rum vid utgången av år 1927. Sedan vid 1928 års riksdag beslut fattats

angående 1. och 2. flygkårernas förläggning, kan det anses hava blivit definitivt

fastslaget, att den militära förläggningen till staden skall utgöras av en

flygkår, nämligen den ännu icke uppsatta 1. flygkåren, jämte en av de centrala

flygverkstäderna. Av de föreliggande alternativa förslagsöverenskom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7It. 15

melserna bör vid sådant förhållande den såsom alternativ III betecknade

här komma under omprövning, och torde densamma få fogas såsom bilaga

(Bil. A) vid statsrådsprotokollet rörande detta ärende.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har Västerås stad fullgjort

betydande prestationer för ordnandet av Västmanlands regementes förläggning

till staden. Då, enligt vad kasernkommittén påvisat, de förmåner i

ekonomiskt avseende, som efter infanteriregementets indragning skulle komma

staden till del genom förläggningen till staden av de ovan angivna flygformationerna,

icke kunna beräknas innebära full kompensation för den mistade

infanteriförläggningen, synes det vara med rättvisa och billighet överensstämmande,

att staden i viss omfattning beredes gottgörelse av kronan i

anledning av förlusten utav Västmanlands regemente.

Den till prövning föreliggande förslagsöverenskommelsen innebär i huvudsak,

att kronan utan ersättning skall till Västerås stad med äganderätt överlämna

de å den i ärendet åberopade kartan med A, B, C och D betecknade

områdena av det utav förutvarande Västmanlands regemente disponerade

övningsfältet. Utredningen synes giva vid handen, att de angivna områdena,

vilka i areal tillhopa innehålla omkring 30 hektar 92 ar, på grund av den

förändrade truppförläggningen till staden kunna avstås, utan att någon

olägenhet ur militär synpunkt därav skulle följa. Vidare förbinder sig kronan

att, intill dess 1. flygkåren med organisation enligt 1925 års försvarsbeslut

blivit förlagd till Västerås, till staden utgiva en kontant ersättning av 10,000

kronor för år räknat. Ersättningen skall första gången avse det nu löpande

budgetåret, och skall betalningen ske i efterskott den 1 juli det närmast

följande budgetåret. Därjämte har i överenskommelsen stadgats, att staden

för en köpeskilling av 5,000 kronor skall äga att av kronan med äganderätt

förvärva det område om 1.2 6 7 hektar, varå stadens vattenuppfordringsverk

är beläget. Med avseende härå torde böra erinras, att området i fråga utgör

del av kronoegendomen fyra mantal Hesslö nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda

socken, vilken egendom enligt föreskrift i kungl. brev den 22 juni

1928, i överensstämmelse med av 1928 års riksdag på Kungl. Maj:ts förslag

lämnat medgivande (propositionen nr 175, riksdagens skrivelse nr 362), från

och med den 1 juli 1928 överflyttats från domänstyrelsens till flygstyrelsens

förvaltning för att upplåtas till flygfält.

Mot de sålunda berörda huvudpunkterna i förslagsöverenskommelsen synes

mig icke något vara att erinra.

Flygstyrelsen har i sitt yttrande över förslaget hemställt, att flygvapnet

måtte utan underhållsskyldighet få begagna de inom det med C betecknade

området befintliga vägarna, varav den ena utgör del av utfartsväg från flygverkstaden.

Sedan upplysning begärts rörande stadens ställning till vad

äygstyrelsen sålunda ifrågasatt, har stadens drätselkammare, på sätt framgår

av ett till försvarsdepartementet ingivet utdrag av drätselkammarens proto

koll för den 7 september 1928, beslutat förklara hinder ej föreligga för flygvapnet

att begagna vägarna å området C, dock att, därest trafiken för flygvapnets

räkning å dessa vägar toge större omfattning än som kunde anses

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kanyl. Maj:ts proposition nr 73.

normal, flygvapnet skulle deltaga i underhållskostnaden enligt den överenskommelse,

som för sådant fall kunde träffas. Härmed synes mig berörda

fråga hava blivit ordnad på ett för kronan godtagbart sätt.

Enligt § 14 i förslagsöverenskommelsen skulle köpeskillingen, 5,000 kronor,

för det förut omförmälda område om 1.2 67 hektar, som avses att av kronan

försäljas till staden, den 1 juli 1929 inbetalas till domänstyrelsen. Sedan

förslagsöverenskommelsen ingicks, har emellertid, såsom redan nämnts, egendomen

Hesslö, varav ifrågavarande område utgör en del, överflyttats från

domänstyrelsens till flygstyrelsens förvaltning, och i samband därmed har

statens domäners fond nedskrivits med ett mot egendomens taxeringsvärde

svarande belopp. Vid sådant förhållande torde köpeskillingsbeloppet icke

böra erläggas till domänstyrelsen, utan synes detsamma i stället lämpligen

böra gå i avräkning å den på innevarande budgetår belöpande gottgörelse

av 10,000 kronor, som kronan enligt § 9 i överenskommelsen skall utgiva

till staden. Härav betingas en jämkning i § 14 i överenskommelsen. De

staden härutöver för samma budgetår tillkommande ersättningsmedlen eller

5,000 kronor hava inräknats i det belopp av 245,750 kronor, som under

fjärde huvudtiteln, punkten 73, i årets statsverksproposition beräknats för

bestridande av kostnader i samband med uppgörelser med vissa städer. För

här ifrågavarande ändamål torde nu ett särskilt extra anslag å 5,000 kronor

böra äskas av riksdagen och upptagas å riksstaten för budgetåret 1929/1930.

På grund av det anförda och då de av mig här icke särskilt berörda detaljbestämmelserna

i förslagsöverenskommelsen synas mig kunna av kronan

godtagas, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda, den 23 och den 28 februari 1928 mellan

Kungl. Maj:t och kronan genom kasernkommittén, å ena sidan, samt Västerås

stad, å andra sidan, ingångna, såsom alternativ III betecknade preliminära

överenskommelse (Bil. A), dock med den jämkning i avfattningen av § 14,

som betingas av det utav mig föreslagna sättet för bestridandet av viss del

av den för budgetåret 1928/1929 avsedda, i § 9 i överenskommelsen angivna

ersättningen till staden,

dels ock för bestridande av återstående del av nyssnämnda ersättning

till staden för budgetåret 1929/1930 under riksstatens fjärde huvudtitel anvisa

ett extra anslag av 5,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7H.

17

Bil. A.

Kasernkommitténs såsom alternativ III betecknade förslag till överenskommelse

mellan kronan och Västerås stad.

Med anledning av 1925 års riksdags beslut i försvarsfrågan, enligt vilket

bland annat bestämts, att det till Västerås förlagda Västmanlands regemente

skall helt indragas, träffas härmed mellan Kungl. Maj.t och kronan genom

kasernkommittén, under förbehåll av Kungl Maj ds och riksdagens godkännande,

å ena sidan, samt Västerås stad, å andra sidan, följande överenskommelse:
§

1-

De prestationer, som Västerås stad i förhållande till kronan fullgjort för

ordnande av Västmanlands regementes förläggning till staden, skola, under

enahanda villkor, som angivits i det den 24 september och den 21 oktober

1903 mellan kronan och staden upprättade avtalet, anses verkställda för

flygvapnets räkning.

§ *■

Därest till Västerås kommer att förläggas allenast första flygkåren —

därvid förutsättes, att kårens fast anställda personalstyrka, på sätt kasernkommittén

uppgivit, enligt 1925 års försvarsorganisation kommer att uppgå

till omkring BO man — jämte flygverkstäder, skall kronan till staden överlämna

en del av de markområden, som hittills disponerats av Västmanlands

regemente.

Kronan skall sålunda till staden med äganderätt överlåta följande å eu

av stadsingenjören Gösta Smitt år 1920 upprättad karta över Västerås stad

med omgivning — de här nedan under a)—c) angivna med grön färgbeteckning

samt det under d) angivna med röd färgbeteckning — utmärkta

markområden, nämligen

a) ett med bokstaven A betecknat område, i areal innehållande cirka 17.2

hektar och utgörande en del av kronolägenheten Kungsängen;

b) ett med bokstaven B betecknat område, i areal innehållande cirka 10.7

hektar och i nordlig riktning gränsande intill Stockliolmsvägen;

c) ett med bokstaven C betecknat område, i areal innehållande 0.9 2 hektar

och i västlig riktning gränsande intill staden tillhörig andel av lägenheten

Viksäng, samt

d) ett med bokstaven D betecknat område, i areal innehållande cirka 2.1

hektar och utgörande till huvudsaklig omfattning andel av kronolägenheten

Kungsängen.

§ 3.

Sedan förrättningar för avstyckning av de till staden enligt § 2 överlåtna

markområdena ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan

och staden angående fastigheternas överlåtande till staden. Staden skall

bestrida alla kostnader, som bliva förenade med fastigheternas avstyckning

ävensom för erhållande av lagfart å desamma.

§ 4.

Staden skall äga tillträda de i § 2 angivna markområdena i befintligt

skick den 1 juli 1929.

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt. 57 häft. (Nr 73.)

20S 29 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

§ 5.

Den väg, som i sydostlig riktning från Pilgatan framgår över det med

bokstaven A betecknade markområdet och som å kartan utmärkts med bokstaven

a, skall kronan, med den inskränkning som kan föranledas av övriga

punkter i denna paragraf, städse äga begagna såsom utfartsväg.

Därest markområdet A skulle komma att tagas i anspråk för framdragande

av järnvägsspår ock i följd härav vägen skulle komma att korsas av dylikt

spår, förbinder sig staden att utan kostnad för kronan låta anlägga annan

till läge och beskaffenhet lika lämplig väg väster om markområdet, och skäll

denna väg genom anordnande av viadukter eller eljest så framdragas, att

korsning av järnvägsspår i markplanet icke behöver ifrågakomma.

Skulle staden finna området böra utnyttjas för något annat ändamål, som

icke medgiver ett bibehållande av här omförmälda utfartsväg, skall staden

vara berättigad att efter samråd med vederbörande statliga myndigheter på

sin bekostnad anordna annan likvärdig väg antingen över området eller väster

om detsamma.

§ 6.

Över det å kartan med B betecknade markområdet skall kronan vara berättigad

att erhålla tillgång till lämpliga utfartsvägar.

§ 7.

Samtliga kostnader för inhägnande av de i § 2 omförmälda markområden

skola bestridas av staden.

§ 8.

Det mellan Kungl. arméförvaltningens fortifikationsdepartement samt

Yästerås stad den 8 och den 15 oktober 1921 upprättade kontrakt om upplåtelse

av Västmanlands regemente tillhörig mark för spårvägsanläggning

skall från den 1 juli 1929 anses vara förfallet.

§ 9-

Kronan förbinder sig att, intilldess första flygkåren med organisation enligt

1925 års försvarsorganisation blivit förlagd till Västerås, till staden utgiva

en kontant ersättning av tiotusen (10,000: —■) kronor för år räknat. Berörda

ersättning, vilken första gången skall avse budgetåret 1928—1929, skall

betalas i efterskott den 1 juli varje påföljande budgetår.

§ 10.

Kronan skall med äganderätt till staden för en köpeskilling av femtusen

(5,000: —) kronor försälja det å en av överlantmätaren N. Th. Schönström

verkställd kopia av distriktslantmätaren W. Baquettes karta av år 1919 över

kronoegendomen 4 mantal Hesslö nr 1, 2, 3 och 4 i Badelunda socken med

ägofigurerna nr 57—64 betecknade område, varå finnes ett staden tillhörigt

vattenuppfordringsverk, och som i areal innehåller 1.2 6 7 hektar.

§ 11.

Som den i § 10 omförmälda fastighet enligt ett den 30 augusti 1922 och

den 7 februari 1923 upprättat arrendekontrakt av länsstyrelsen i Västmanlands

län upplåtits till Västerås stad på arrende för en tid av sju år, räknat

från den 14 mars 1923 till den 14 mars 1930, skall detta arrendekontrakt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 73.

från den 1 juli 1929 anses vara förfallet och staden från sistnämnda dag

med äganderätt besitta fastigheten. För tiden 14 mars — 30 juni 1929 skall

staden icke vara skyldig utgiva någon arrendeavgift för fastigheten.

§ 12-

Sedan förrättning för avstyckning av den till staden enligt § 10 överlåtna

marken ägt rum, skall särskild avhandling upprättas mellan kronan och

staden angående fastighetens överlåtande till staden. I denna avhandling

skola intagas föreskrifter om att staden skall äga att vid Hesslö brygga vid

sjön avlasta och för kortare tider upplägga för vattenuppfordringsverkets

behov nödiga byggnadsmaterial^^ kol eller andra förnödenheter samt nyttja

till vattenuppfordringsverket ledande vägar ävensom den mark, som tagits i

anspråk av den utav staden anlagda vattenledningen från försålda området

fram till Hamre ägor, allt mot den ersättning för innehavaren av kronoegendomen

Hesslö i anledning härav förorsakat intrång, varom överenskommelse

kan träffas mellan denne och staden. Staden skall vidare i avhandlingen

förbinda sig att deltaga i underhållet av den från vattenverket ledande såsom

Hesslö utfartsväg gagnade enskilda väg ävensom att underhålla den omkring

försålda området uppförda hägnad.

§ 13.

Staden skall bestrida alla kostnader såväl för avstyckning som för lagfart

å det enligt § 10 överlåtna markområdet.

§ 14.

Den i § 10 omförmälda köpeskilling å 5,000 kronor skall staden den 1

juli 1929 utan anfordran inbetala till Kungl. domänstyrelsen.

Av denna överenskommelse äro två exemplar upprättade, av vilka Kungl.

Maj:t och kronan erhållit det ena samt Västerås stad det andra exemplaret.

Stockholm den 28 februari 1928.

För kasernkommittén:

JOHAN JÖNSSON.

/ Nils Berlin.

Västerås den 23 februari 1928.

För Västerås stad:

dess drätselkammare:

AXEL SUNDSTRÖM.

/ Ragnar Tenow.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Bil. B.

Avtal

mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Västerås stad rörande upplåtelse

av mark för Kungl. Västmanlands regementes kasernetablissemang m. m.

Sedan Kungl. Maj:t genom härvid i avskrift fogade nådiga brev den 3

juli 1903 — med godkännande av ett utav stadsfullmäktige i Västerås lämnat

erbjudande rörande upplåtelse av mark för Västmanlands regementes

nja kasernetablissemang m. m. — i nåder förordnat dels att nämnda regemente

skall förläggas till Västerås stad, så snart kasernetablissemanget där

blivit uppfört dels ock att de för regementets förläggning därstädes erforderliga

delar av de till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna och till

Västerås stad utarrenderade lägenheterna Klockaretorpet och Talltorpet

skola vid arrendetidens utgång den 1 maj 1906 till lantförsvaret överlåtas,

ävensom bemyndigat kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet

att sluta avtal med Västerås stad i enlighet med stadsfullmäktiges omförmälda

erbjudande,

har emellan kungl. arméförvaltningen å fortifikationsdepartementet, å

ena sidan, samt Västerås stad genom dess stadsfullmäktige, å andra sidan,

träffats följande överenskommelse:

1.

Västerås stad upplåter från och med den 14 mars 1904 till kungl. arméförvaltningen

arrenderätten till den del av kronolägenheten Kungsängen, som

faller inom det å härvid fogade över staden Västerås med därtill lydande

ägor år 1854 av Gustaf Ljunggren upprättade karta (Bil. 2) med röda linjer

utmärkta området, vars västra gräns finnes närmare angiven å en jämväl

här bifogad kartekopia (Bil. 1), mot avdrag å den arrendesumma, staden

hittills för lägenheten till kronan årligen betalat, med det belopp, som efter

domänstyrelsens bestämmande belöper å den av staden överlåtna delen av

Kungsängen.

2.

Staden överlåter likaledes från och med den 14 mars 1904 utan ersättning

till kungl. arméförvaltningen stadens rätt till det för begravningsplats

upplåtna området av lägenheten Klockaretorpet.

3.

I vederlag för ovannämnda, till lön åt biskopen i Västerås stift anslagna

och av Västerås stad till den 1 maj 1906 arrenderade lägenheterna Klockaretorpet

och Talltorpet, sistnämnda lägenhet till den del, som är belägen inom

det å 1854 års karta (Bil. 2) med röda linjer betecknade området, skall staden

senast vid arrendetidens utgång till löningsjord åt biskopen med full

äganderätt och utan ersättning överlämna ett område av den till staden donerade

s. k. Östra utmarken, vilket efter i god tid förut på stadens bekost

nåd och i enlighet med föreskrifterna i gällande skiftesstadga verkställt ägoutbyte,

befinnes i storlek och beskaffenhet fullt motsvara den till lantförsvaret

upplåtna löningsjorden; skolande staden, därest likväl till följd av

jordbytet minskning i inkomster skulle uppstå för nuvarande innehavaren

av biskopsämbetet i Västerås stift, hålla denne därför skadelös.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 78.

21

4.

Samma dag detta kontrakt varder vederbörligen avslutat, skall staden,

kostnadsfritt för kronan, till regementet upplåta de inom ovannämnda med

röda linjer utmärkta område belägna delar av lägenheterna Klockaretorpet

och Talltorpet, med skyldighet likviil för staden att intill arrendetidens utgång

till biskopen i Västerås erlägga oavkortad arrendeavgift.

5.

Västerås stad upplåter till Kungl. Maj:t och kronan utan ersättning och

med full ägenderätt följande områden, fria från inteckning, nämligen:

a) lägenheten Viksäng, med undantag av Notuddsområdet, vilket begränsas

i norr av rågången mot Klockaretorpet fram till nuvarande vägen till Viksäng,

i öster av den med röda streck inritade linjen å kartekopian (Bil. 1)

samt i söder och väster av Mälaren;

b) Hultbergska vreten, å 1854 års karta (Bil. 2) betecknad med N. 7, under

skyldighet dock för kronan att inlösa de å detta område uppförda byggnader

för ett pris av elvatusen (11,000) kronor;

c) Jedeurska hagen, å sistnämnda karta betecknad med N. 11;

d) Bönnberga, å samma karta betecknat med N:ris 12 och 13; samt

e) den staden tillhöriga, under N:r 63 å samma karta upptagna utmark

omkring Bönnberga ägor, eller s k. Ljussaxen;

med rätt tillika för Kungl. Maj:t och kronan att tillträda samtliga i denna

punkt omförmälda, till kronan upplåtna ägoområden senast den 1 maj 1904;

dock att innehavarne av de därå uppförda boningshusen skola vara berättigade

att i dem kvarbo till den 1 oktober samma år, efter vilken tid alla å

områdena uppförda byggnader, med undantag allenast av de å Hultbergska

vreten varande, förut omförmälda åbyggnaderna skola inom sex månader

vara bortförda.

6.

Därest något eller några av de i nästföregående punkt nämnda områden,

som för närvarande befinnas i enskild ägo, icke kunna av staden genom

godvillig överenskommelse förvärvas för att upplåtas till kronan, utan dylikt

område måste av kronan exproprieras, skall staden gälda alla kostnader ej

blott för inlösen av marken utan även för expropriationsmålets utförande.

7.

Alla åtkomsthandlingar, som erfordras för vinnande av lagfart å de med

äganderätt upplåtna områdena, i den mån dessa icke måste exproprieras,

skall staden tillhandahålla kronan, såvitt sådana kunna anskaffas. Lagfartskostnaderna

bestridas av kronan ensam.

8.

Efter därom framställd begäran skall staden under loppet av näst därpå

följande år kostnadsfritt för kronan hava framdragit vattenledningens huvudledning

från staden till den punkt öster om järnvägen där nuvarande vägen

till Yiksäng träffar den s. k. Pilgatan; varjämte staden förbinder sig att

tillhandahålla regementet vatten till samma pris, som andra större avnämare

därav inom staden erlägga; dock med skyldighet för kronan att under en

tid av minst tio år från stadens vattenledning taga det vatten, som för

etablissemangets behov erfordras.

9.

Staden medgiver kronan rätt att från kasernbyggnadsplatsen till närmast

därintill belägna vik av Mälaren nu eller framdeles framdraga avlopps- och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

andra ledningar, ävensom att, i fall så erfordras, anlägga lastbrygga med

väg till densamma utan särskild ersättning för intrång å strandområdet,

som är i stadens ägo eller besittning.

10.

Staden medgives rätt att begagna antingen den nuvarande vägen mellan

staden och Notudden eller annan till läge och beskaffenhet lika lämplig

nyanlagd väg, vars anläggning skall bekostas av kronan, och vars underhåll

skall åligga kronan, därest vägen av regementet begagnas, men i annat fall

staden.

11.

Staden äger förfoga över den å de till regementet upplåtna områden

växande skog, som enligt vederbörande byggnadskontrollants bestämmande

skall avverkas vid anläggning av skjutbana, vägar och öppna platser samt

vid uppförande av byggnader.

Det åligger därvid kungl. arméförvaltningen att senast under december

månad bestämma, till vilken omfattning avverkning skall verkställas under

nästföljande år, varefter staden skall vara skyldig att innan den 1 april hava

fällt och upphuggit ifrågavarande skog samt bortfört densamma med alla

toppar, grenar och övriga avfall.

12.

Staden må jämväl tillgodogöra sig den övermogna och skadade barrskogen

å Viksäng och Klockaretorpet, vilken efter ^stämpling, verkställd av jägmästaren

i Västerås revir, anses böra före områdenas överlämnande till

kronan på en gång avverkas; dock att staden skall före den 1 april 1905

hava fällt och upphuggit denna skog samt bortfört densamma ävensom alla

toppar, grenar och övrigt avfall.

13.

Därest staden framdeles skulle komma att anlägga vattenledning från

Badelundsåsen eller dess omnejd, må denna ledning dragas över det till

regementet upplåtna området, under villkor att arbetet därmed ordnas efter

samråd med regementschefen och så att regementets övningar därav icke

hindras.

Av denna upplåtelsehandling äro två exemplar upprättade, av vilka kungl.

arméförvaltningen samt Västerås stad erhållit var sitt.

Stockholm den 21 oktober 1903.

Å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar:

C. Södeebaum.

G. C:SON BERGMAN.

Axel Göransson.

Västerås den 24 september 1903.

På stadsfullmäktiges vägnar:

BIRGER SCHENSTRÖM.

Ordförande.

Gustaf Qvarfort.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr.. 1929.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss överenskommelse mellan kronan och Västerås stad. s. 4 i texten
  2. SU 1929:35 Statsutskottets utlåtande Nr 35 a1 i texten