Sök i Ratio Lex

Angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Norrbottens län

1929-02-01 · 11 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:78, Angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Norrbottens län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

1

Nr 78.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utläggande av

vissa statsgruvefält inom Norrbottens län; given Stockholms

slott den 1 februari 1929.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över liandelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Vilhelm Lundvik.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 1 februari 1929.

N ä r varan d e:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lundvik, anför:

I skrivelse den 23 november 1928 har kommerskollegium gjort framställning

om åtgärders vidtagande för utläggande av vissa statsgruvefält

inom Norrbottens län. De områden, som enligt kollegii uppfattning böra avsättas

såsom statsgruvefält, utgöras av dels vissa utav de gruvor och fyndigheter

inom nämnda län, som jämlikt 1927 års malmfältsavtal överlämnats

till staten, dels ock ytterligare några andra kronan tillhöriga fyndigheter.

Som stöd för sina berörda förslag har kollegium anfört följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 61 håft. (Nr 78.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kommers
kollegium.

Gruvor och

inmutade fyndigheter,

överlämnade

till

kronan i enlighet

med 1927

års malmfältsavtal.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

»Huvudanledningen härtill utgöres av 1927 års malmfältsavtal samt av

vissa därmed sammanhängande omständigheter, men kollegium anser sig

böra vid samma tillfälle föreslå även att vissa andra kronan tillhöriga fyndigheter

intagas i statsgruvefält.

I sådant avseende får kollegium till en början erinra därom, att i anledning

av Eders Kungl. Majits proposition med förslag till överenskommelse

med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag, Trahkaktiebolaget Grängesberg

Oxelösund, aktiebolaget Gellivare malmfält och Norrbottens järnverks aktiebolag

1927 års riksdag i sin skrivelse nummer 312 uttalade, bland annat,

att riksdagen ansåge sig böra fordra, att Trahkaktiebolaget Giängesberg

Oxelösund, såsom ett skäligt vederlag för statens avstående till Luossavaara

—Kirunavaara aktiebolag av statens särskilda rätt till Luossavaara malmfält,

förbunde sig att den 1 oktober 1927 utan ersättning till staten med

äganderätt överlämna samtliga de gruvor och inmutade områden inom

Norrbottens län, vilka tillhörde aktiebolaget Nordsvenska malmfält eller

trafikbolaget, ävensom att de malmfyndigheter, som härigenom med full

äganderätt överlämnades till staten, borde, i den mån det läte sig göra,

omedelbart utläggas till statsgruvefält.

I det härefter mellan staten och ovan förstnämnda fyra bolag den 29

juni 1927 träffade avtalet förband sig trafikbolaget att den 1 oktober 1927

till staten utan ersättning med äganderätt överlämna samtliga aktiebolaget

Nordsvenska malmfält eller trafikbolaget den 22 mars 1927 tillhöriga gruvor

och inmutade områden inom Norrbottens län.

Den skyldighet, trafikbolaget härigenom åtagit sig, har detsamma uppfyllt,

och på grund av nådigt brev av den 17 september 1927 har kollegium

för statens räkning mottagit ifrågavarande egendom.

Enligt malmavtalet har vidare staten åtagit sig ansvar för att under tiden

till den 1 oktober 1947 den malm, som finnes i dessa till staten överlämnade

fyndigheter, icke brytes annat än för järn- eller ståltillverkning i Sverige.

Vare sig fyndigheterna ifråga med ekonomisk fördel kunna utnyttjas

eller icke är kronan alltså skyldig att under tiden till den 1 oktober 1947

behålla kontrollen över deras utnyttjande med hänsyn härtill. Visserligen

kan, så länge nu gällande provisoriska förbud mot inmutning å odisponerad

kronomark inom, bland andra, Norrbottens lån förblir i kraft, inmutning för

annans än kronans räkning å sådan mark icke ske utan Eders Kungl. Mapts

tillstånd, men redan den omständigheten att det, såvitt kollegium kan finna,

kan synas endast mindre sannolikt, att den provisoriska lagstiftningen skall

förbliva gällande över hela den avsedda tidrymden, utgör ett skäl för kollegium

att ansluta sig till riksdagens ståndpunkt i frågan om sättet för

fyndigheternas bevarande under kronans uteslutande förfoganderätt genom

utläggande däröver av statsgruvefält.

En ytterligare omständighet, som härvid bör tagas i betraktande, utgor

den förenkling av fyndigheternas förvaltning, som utläggande av statsgruvefält

å dem kan medföra. .....

Med nu gällande gruvlagstiftning äro emellertid möjligheterna att utlagga

statsgruvefält begränsade till de fall, då fyndigheterna ifråga ligga på kronojord.

Detta är fallet med följande fyndigheter, alla försedda med utmål, nämligen

i Pajala socken:

Pellivuoma nris 19 och 20,

i Jukkasjärvi socken: , • i o in

Vieto nris 22, 25, 26, 27, 28, 29, 30 och 33 samt Sautus nris 1, 8, 10,

11, 12 och 13 ävensom

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

i Vittangi kapellförsamling av samma socken:

Vathanvaara nr 6 samt de likaledes i Vathanvaarafältet belägna Sikku,

Sarri, Svonni, Simma och Nutti.

På grund av vad ovan anförts anser kollegium statsgruvefält böra utläggas

å dessa fyndigheter.

I samband med frågan härom torde böra till behandling upptagas jämväl

vissa andra spörsmål om utläggande av nya statsgruvefält, nämligen för

gralitfyndigheten i Nunasvaara och magnesitförekomsterna i Tarrckaise.

Rörande den förstnämnda får kollegium anfiira följande.

■ I augusti 1918 anvisades för direktören G. Thisell 15 utmål å grafit, benämnda

Nunas nris 3 13 och 15 —18 samt belägna inom Vittangi malm
fält

i Vittangi kapellförsamling av Jukkasjärvi socken. Desamma äro dock

numera sönade.

Av 1917 års mineralfyndighetskommission har denna fyndighet och därav

erhållna brytningsprodukter gjorts till föremål för undersökningar i olika

avseenden. Därvid har kunnat fastslås, att fyndigheten är av den storleksordningen,

att densamma bör tillmätas framtida betydelse.

Då emellertid fyndigheten ej är av den beskaffenhet, att ett omedelbart

upptagande av gruvdrift därå jämte lösande av därmed sammanhängande

frågor rörande sättet för tillgodogörandet och anordnandet av kommunikationer

synes påkallat eller ens berättigat, anser kollegium, att densamma

bör avsättas för framtida behov genom utläggande av statsgruvefält därå.

Magnesitförekomsterna i berget Tarrekaise ett par mil ovanför Kvikkjokk

äro kända sedan längre tid tillbaka. Senast hava därå lagda utmål varit

av kronan på arrende upplåtna till magnesitaktiebolaget Tarrekaise. Fyndigheternas

svårtillgängliga och avlägsna läge hava emellertid nödgat bolaget

att undan för undan uppskjuta desammas bearbetande, och numera

har bolaget sett sig föranlåtet att uppgiva planerna på en omedelbar exploatering

och träda i likvidation. Att icke heller kronan för närvarande skulle

bliva i stånd att med ekonomiskt gynnsamt resultat här upptaga gruvdrift

torde vara visst, men även i detta fall synas fyndigheterna böra på grund

av sm beskaffenhet tillmätas framtida betydelse och avsättas till statsgruvefält,

vilket i sådant fall synes böra innesluta jämväl vissa andra i trakten

liggande fyndigheter, särskilt de kronan tillhöriga magnesitutmålen Kaskaivo

nr 1 och Rakaspakte nr 2, vilka likaledes ligga i en öde fjälltrakt, där

gruvdrift ej nu kan upptagas.»

Jämte anmälan att kollegium inhämtat yttrande från bergmästaren i norra

bergmästardistriktet över ett inom kollegium uppgjort förslag till gränser

för de ifrågasatta statsgruvefälten samt att denne jämväl tillstyrkt statsgruvefältens

utläggande, ingår kollegium härefter, under hänvisning till

vissa framställningen bilagda kartor, på en närmare beskrivning av de föreslagna

statsgruvefältens läge; och anför kollegium i dylikt hänseende följande:

»Fyndigheterna Pellivuoma nris 19 och 20 i Pajala socken äro belägna i pe föreslagna

ostligaste delen av block I i kronoparken Kengisskogen eller Kengis bruks statsgruvekolfångstskog.

Nämnda område utgör en mot sydost utskjutande del av mltens läsekronoparkens

nordligaste parti, och statsgruvefältet, som torde böra benämnas

Pellivuoma statsgruvefält, synes lämpligen böra erhålla följande gränser:

i nordost: av kronoparkens gräns mot Tornefors ägor i Junosuando socken

Grafitfyndighet

i Nunasvaara.

Magnesitförekomster

i

Tarrekaise

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition Nr 78.

en sträcka av 2,000 meter räknade i nordvästlig riktning från östra hörnröset

vid denna del av kronoparken;

i sydost: den i sydvästlig riktning från detta hörnröse löpande ägogränsen

mellan kronoparken och Pajala häradsallmänning till hörnröset

mellan kronoparken, allmänningen och Anttis ägor;

i sydväst: av kronoparkens gräns mot Anttis ägor en sträcka av 2,000

meter räknade åt nordväst från sistnämnda hörnröse;

i nordväst: en rät linje, som tankes dragen mellan de båda på 2,000 meters

avstånd från vartdera av ovan nämnda hörnrösen belägna punkterna

å statsgruvefältets nordöstra och sydvästra gränser.

Enär utmålen Vieto nris 22, 25—30 och 33 i Jukkasjärvi socken äro

belägna endast några kilometer från nordöstra gränsen av det redan år

1910 utlagda Ekströmsbergs statsgruvefält, synes detta lämpligen kunna

utvidgas över nämnda fyndigheter.

Enligt kungörelsen den 2 december 1910 angående utläggande av vissa

statsgruvefält (Sv. förf.-saml. nr 137) utgöras Ekströmsbergs statsgruvefälts

nuvarande gränser av följande:

i nordväst: en linje, tänkt dragen mellan fjälltopparna Atjavardo (höjdsiffran

858) i sydväst och Niallåive (höjdsiffran 887) i nordost;

i nordost: en linje, tänkt dragen från sistnämnda bergstopp Niallåive mot

sydost, vinkelrätt mot nyssnämnda nordvästra gränslinje;

i sydost: en linje, tänkt dragen genom toppröset på fjället Pid jast jåkko

(avvägningssiffran 1,012.e) parallell med den nordvästra gränslinjen;

i sydväst: en linje, tänkt dragen från den ovannämnda bergstoppen

Atjavardo mot sydost, vinkelrät mot förstnämnda nordvästra gränslinje.

Utvidgningen skulle huvudsakligen komma att ske mot nordost, så att

berget Vietovares topp komme att utmärka statsgruvefältets östra hörn. I

samband därmed har bergmästaren föreslagit, att fältets nuvarande sydostgräns,

i stället för att förbliva parallell med nordvästgränsen, skulle utgöras

av en rät linje från Vietovares topp över Pidjastjåkkos toppröse och

vidare till sydvästra gränsen. Detta skulle föranleda, att denna sistnämnda

obetydligt förlängdes mot sydost samt att en smal strimma närmast nuvarande

gränsen mellan Pid jast jåkko och nuvarande östra hörnet av statsgruvefältet

bleve lämnat utanför detsamma.

Då alltså nordvästgränsen skulle lämnas helt orörd samt beskrivningen

av sydvästgränsen alltjämt skulle komma att passa, komme i beskrivningen

av statsgruvefältets gränser endast beträffande de nord- och sydöstra gränserna

ändringar att bliva erforderliga. I sådant avseende skulle, i stället

för nuvarande, följande beskrivningar av dessa böra givas:

i nordost: en linje, tänkt dragen från sistnämnda bergstopp Niallåive i

sydostlig riktning till fjälltoppen Vietovare (höjdsiffran 859);

i sydost: eu linje, tänkt dragen åt sydväst från. sistnämnda fjälltopp

Vietovare genom triangelpunkten å fjälltoppen Pidjastjåkko (höjdsiffran

1,012.6) samt vidare i samma riktning tills den träffar den sydvästra gränslinjen.

De ävenledes i Jukkasjärvi socken belägna utmålen Sautus nris 1, 8 och

10—13 ligga på berget Sautusvaara och inom Sevujoki kronopark vid den

nordost om Jukkasjärvi by belägna sjön Sautusjärvi.

Det över dessa utmål utlagda statsgruvefältet torde böra benämnas Sautusvaara

statsgruvefält och givas följande gränser:

i sydost: av ägogränsen mellan Jukkasjärvi häradsallmänning och Sevujoki

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

5

kronopark den raka sträckan från hörnröset sydväst om Avakkojärvi åt

sydväst till stranden av Sautusjärvi;

i sydväst: östra stranden av Sautusjärvi mellan de punkter, där densamma

träffas av kronoparkens gränslinjer mot å ena sidan allmänningen

och å andra sidan Jukkasjärvi bys område;

i nordväst: av sistnämnda ägogräns den raka sträckan från Sautusjärvis

strand till närmaste hörnröse nordost om triangelpunkten å Sautusvaara;

i nordost: en rät linje, tänkt dragen från sistnämnda hörnröse till det

först omnämnda hörnröset sydväst om Avakkojärvi.

Vatlianvaarafältet i Vittangi kapellförsamling utgör en del av Vittangifälten

och är beläget å kronoparken Parakka på ett avstånd av omkring 2

mil nordväst om Vittangi by. Nordostligaste delen av kronoparken skulle

här lämpligen avsättas till Vathanvaara statsgruvefält med följande gränser:

i nordväst: av ägogränsen mellan kronoparken och Jukkasjärvi häradsallmänning

en sträcka av 2,000 meter, räknade åt sydväst från hörnröset

mellan kronoparken, allmänningen och Vittangi bys mark;

i nordost: den från samma hörnröse till hörnröset sydost om gruvfältet i

sydostlig riktning löpande delen av gränsen mellan kronoparken och Vittangi

bys mark;

i sydost: av den från sistnämnda hörnröse i sydviistlig riktning löpande

fortsättningen av gränsen mellan kronoparken och byamarken en sträcka av

2,000 meter räknade från hörnröset;

i sydväst: en rät linje, som tänkes dragen mellan de båda på 2,000 meters

avstånd från vart och ett av ovan nämnda liörnrösen belägna punkterna

på statsgruvefältets nordvästra och sydöstra gränser.

Ungefär en mil sydost om Vathanvaarafyndigheten och strax norr om

Rovasuvanto i Torne älv ligga de sönade grafitfyndigheterna i Nunasvaara

å ett vid avvittringen till murstensbrott avsatt, kronan förbehållet område,

vilket i år 1921 upprättad beskrivning över laga skifte å alla ägor till Vittangi

by i Jukkasjärvi socken finnes under rubriken »Lägenheter, som vid avvittringen

avsatts för allmänt behov och som genom laga kraftvunnet avvittringsutslag

förklarats skola stå under kronans disposition» angivet vid

litt. p som »Plats för stenbrott med väg till Torne älv». Enligt meddelande

från överlantmätaren i Norrbottens län finnes området ej upptaget i jordregistret

men har anmälan därom den 29 maj 1925 överlämnats till kammarkollegium,

vars beslut i anledning därav dock ej ännu förelåge.

Området för stenbrott synes böra bilda Nunasvaara statsgruve fält, varemot

vägområdet ej bör ingå däri.

Tarrekaisefyndigheterna jämte utmålen Kaskaivo nr 1 och Rakaspakte

nr 2 synas lämpligen kunna inrymmas inom en utvidgning av det inom

Kvikkjokks kapellförsamling av Jokkmokks socken belägna, år 1910 beslutade

Ruotivare statsgruvefält. Det sålunda utvidgade statsgruvefältet

torde böra givas följande gränser, nämligen:

i norr och öster: en bruten linje, tänkt dragen österut från den sydligaste

toppen av fjället Kartevare på Tarrajokks västra sida till fjälltoppen Tjuolda

(höjdsiUran 1,443) och vidare utmed statsgruvefältets nuvarande norra och

östra gränser;

i söder: en bruten linje, tänkt dragen från statsgruvefältets nuvarande

sydligaste hörn utmed dess nuvarande sydgräns till en punkt, där denna

träffas av en från fjälltoppen Vuoka (höjdsiffran 1,142) över den sydostligaste

toppen av Vallevare, tenämnd Prinskullen (höjdsiffran 742), i nordostlig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majtts proposition Nr 78.

riktning framdragen rät linje, samt vidare utmed denna linje och från fjälltoppen

Vuoka i västnordvästlig riktning till fjälltoppen Staika (höjdsiffran

1,799) å gränsen till Arjepluogs socken;

i väster: en rät linje, tänkt dragen från sistnämnda fjälltopp till ovannämnda

topp å fjället Kartevare.»

Kommerskollegii skrivelse avslutas på följande sätt:

»Inom såväl Ekströmsbergs som Ruotivare statsgruvefält finnas vissa

enskilda tillhöriga ägor, utgörande inom de nytillkommande delarna av dessa

statsgruvefält, såvitt kollegium har sig bekant, dels, inom det förra, mark

tillhörande Saivorova hemman och dels, inom det senare, mark tillhörande

Njunjes by.

I likhet med den enskilda tillhöriga mark, som redan nu finnes inom

gränserna för dessa statsgruvefält men enligt 1910 års kungörelse icke är

statsgruvefält, komme givetvis de enskilda ägorna inom de områden, som

nu må utläggas till statsgruvefält, ej att ingå i statsgruvefälten.

Kollegium får hemställa, att, om statsgruvefält utläggas å förberörda

fyndigheter, gränserna för statsgruvefälten bestämmas i överensstämmelse

med vad kollegium sålunda förordat.»

Sveriges geo- I ett över berörda framställning den 14 januari 1929 avgivet utlåtande

l°9tsökninge>'' kar Sveriges geologiska undersökning förklarat sig dela kollegii uppfattning,

att de omhandlade fyndigheterna lämpligen borde avsättas såsom statsgruvefält.

Vid med ledning av kända malmgeologiska förhållanden företagen

granskning hade undersökningen icke funnit anledning framställa någon

erinran mot de föreslagna gränserna för statsgruvefälten.

Departements- Vad först angår de fyndigheter på kronojord, som jämlikt 1927 års malmehefen.

fältsavtal överlämnats till staten, har kommerskollegium — under erinran

om sagda års riksdags uttalande, att dessa fyndigheter borde bevaras under

kronans uteslutande förfoganderätt genom deras avsättning till statsgruvefält

— för egen del såsom stöd för sitt förslag i samma riktning framhållit,

förutom den förenkling av fyndigheternas förvaltning, som därigenom skulle

kunna åstadkommas, den kronan jämlikt berörda avtal åliggande skyldighet

att under tiden intill den 1 oktober 1947 utöva viss kontroll över samma

fyndigheters utnyttjande. Visserligen kan, såsom kollegium jämväl erinrat,

så länge nu gällande provisoriska förbud mot inmutning å odisponerad kronomark

inom Norrbottens län förbliver i kraft, inmutning å sådan mark för

annans än kronans räkning icke ske utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Då det

emellertid synes mindre sannolikt, att ifrågavarande provisoriska lagstiftning

skall förbliva gällande under hela den tidrymd, under vilken förenämnda

kontroll är avsedd att utövas, finner jag mig lika med kommerskollegium

redan av denna omständighet böra ansluta mig till 1927 års riksdags ståndpunkt

i fråga om sättet för fyndigheternas bevarande.

Att åtgärder även böra vidtagas för att åt kronan bevara övriga i kommerskollegii

skrivelse omförmälda fyndigheter, nämligen grafitfyndigheten i

Nunasvaara och magnesitförekomsterna i berget Tarrekaise ävensom vissa

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 78.

andra i närheten av sistnämnda förekomster belägna magnesitfyndigheter,

synes mig, på grund av vad som i ärendet blivit upplyst rörande ifrågavarande

fyndigheters betydelse, påtagligt. Med hänsyn till att fyndigheterna

äro belägna alltför långt från förefintliga kommunikationsleder för att under

den närmaste framtiden kunna göras till föremål för bearbetning med gynnsamt

ekonomiskt resultat, anser jag, i likhet med de myndigheter, som uttalat

sig i ärendet, att frågan för närvarande bäst löses därigenom, att

även dessa fyndigheter förklaras skola utgöra statsgruvefält.

Lika med kommerskollegium anser jag, att vissa av nu omförmälda

fyndigheter icke böra utläggas såsom särskilda statsgruvefält utan sammanslås

med två redan utlagda fält, nämligen Ekströmsbergs och Ruotivare

statsgruvefält.

Fyra topografiska kartblad, varå de föreslagna statsgruvefältens sträckning

i huvudsak angives, torde i avtryck få bifogas detta protokoll.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen besluta,

att de områden, som omförmälas i kommerskollegii ovannämnda skrivelse

den 23 november 1928, med de gränser, som angivas i sagda skrivelse och

utmärkts å densamma bilagda kartor, må, i den mån marken därinom utgöres

av annan kronojord än sådan, som innehaves under ständig besittningsrätt

eller är till boställe anslagen, förklaras vara statsgruvefält och

alltså följande statsgruvefält utläggas, nämligen:

1. Pellivuoma statsgruvefält i Pajala socken;

2. Ekströmsbergs statsgruvefält i Gellivare och Jukkasjärvi socknar;

3. Sautusvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken;

4. Vathanvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken;

5. Nunasvaara statsgruvefält i Jukkasjärvi socken; samt

6. Ruotivare statsgruvefält i Jokkmokks socken.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

[viMMVtrtmrcn

hilovmmui

] Område för statsgruvefält

Au»Vu)*\u>*V

hnma)aan\

L\uVnW\*Yn

r */ vminnnu

räjfrkj

trtjfltfiixmsui

Kokovuoma

AreraxkuisV''

Airm),

; Lwkkuviipin ;r.

r . tv-: - - tUtiKKUviiin

-r'' :

i-*-» Kojfortmma

Pv''-;

Tnpuliruoma

Xpä&dsvojjrCL

|r® m

»I

A f)

>mivaäfaitji

Wto

y^rkhéjAAJ,.

ittmmuC
-

mm

»erm

Kimfiinkldi \

£f£3ä3U

/. fögf

IBM!

»Sill

»IPPÉI

'' : . • ■ . •»"tv • .„.

Cl t nys sfi

Plilp

SUst

jMal

ɮ8

K3É0I

'' >''

TiipffxHi

mm

■fuokuf

mm

mm

■Pnhtjanftirr

CKiv\\^ftwV

i/fttifirnt

-I JAM

vratfrAvmir,

LNERALSTABENS LlTOGR ANSTALT STHLM

inoo

imgp

su ... ■.-?.

■■:■ ''■■irV

opaginerad Kontrollera mot PDF

OfniTä

“jutar

□ Område för statsgruvefält

•5-X!

ÖaT N X
-

rx1

äSgft

mm

fJ,

GENERALSTABENS. UTOGR ANSTALT

5?* ii5

0jg.>jr>/7]

mm

1.....

xxxtL,

HitTsS

4;»E

A-C''-"- .

få&$0

Sp;p

H

opaginerad Kontrollera mot PDF

^SkJi

PfUltavåi

Mipftis pdstvuoiria%>

!»35*8

■’■ 5i

3|

HB

. •.. •-... ■•

>yv*Voxu\1

uiämunw

Skola

>00000

GENERALSTABf

WlmAM

musm

Öl

eBtftiA ,4,%1

»ife

jllp®

KÉHi

fltföla

F >,

mmi

mfm

^v.

Ké

■*v

SFä&r1?

a»**''*

wpMij

>!»2g4a:

>$*£

ik!

Bjä»

»a

,T?T

JfSffSS

□ Område för statsgruvefält

opaginerad Kontrollera mot PDF

□ Område för statsgruvefält

tfaissekpteyjxjA

l TALAL

rfjokre

r. 239

\hvSS
-

''< ttåM

9 o, t

SJctila 1.200000

GENERALSTABENS LfTOGR. ANSTALT STHLM

* ''fii

■Qi‘-

wm

iHfålsfa

M1IÉ

kV''""

''å|f

P^S

SfåF

Rf*

Vliv

gP®s

laHH

|£t§

^P£5

i/Si

HK$

i;> 1

Sfi®

wSai

* •

ÉÉS ^OiV

!«<SSS

säl®

IlteÉå

il

muSm,

WM

igg

liflSw*

Ibm**S

.hit"

Kvij.Sotara^i

WMfllSM

±

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1929:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Norrbottens län. s. 10 i texten
  2. SU 1929:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Norrbottens län. a1 i texten