Sök i Ratio Lex

Angående anslag för utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län m. m

1929-02-08 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1929:79, Angående anslag för utförande av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

1

Nr 79.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för utförande

av en kraftledning från Gällivare för elektrifiering

av vissa delar av Norrbottens län m. m.; given Stockholms

slott den 8 februari 1929.

Kungl. Maj .t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlatande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Th. Borell.

TJtdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 8 februari 1929.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Borell:

I innevarande års statsverksproposition (Utgifter för kapitalökning, bilaga 2,

punkt 28) har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,

som kunde komma att avlatas i ämnet, för utförande av en kraftledning

från Gällivare för elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för budget
Bihang

till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 62 häft. (Nr 79.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79-

året 1929/1930 beräkna ett reservationsanslag av 100,000 kronor, att utgå av

andra statsinkomster än lånemedel.

Då utredningen i detta ärende numera slutförts, anhåller jag att få upptaga

detsamma till behandling. Därvid torde jag till en början få erinra om följande.

Med skrivelse den 9 februari 1928 överlämnade länsstyrelsen i Norrbottens

län en genom dess försorg verkställd utredning angående elektrifiering av Gällivare,

Tärendö, Korpilombolo, Junosuando och Pajala socknar av Norrbottens

län.

Utredningen utgick ifrån att genom statens försorg och på dess bekostnad

skulle framdragas en kraftledning från Gällivare till en punkt omkring. 11 kilometer

söder om TäTendö samt att kraft från Porjus kraftverk skulle tillhandahållas

till samma pris som i Norrbottens kustland. För utförande av distributionsanläggningar

och handhavande av distributionen av elektrisk energi skulle

bildas två ekonomiska föreningar u. p. a., den ena för Gällivare socken och den

andra för de övriga socknarna tillsammans. Utredningen utgick vidare ifrån att

intressenterna i dessa företag skulle i största möjliga utsträckning bidraga med

naturaprestationer, varigenom lånebehovet skulle begränsas till det minsta möjliga.

I den mån anläggningskostnaden ändock komme att överskrida den summa,

som med lämpliga årsavgifter kunde förräntas och amorteras, skulle överskjutande

belopp genom kontanta insatser avbetalas vid företagets igångsättande.

Länsstyrelsen meddelade, att vid sammanträde inför länsstyrelsen den 14 januari

1928 med ombud från de av elektrifieringen berörda socknarna enighet vunnits

om vissa ekonomiska grundlinjer, som syntes kunna möjliggöra företagets

genomförande. Då emellertid denna fråga motionsvis förts inför 1928 ars riksdag

samt motionärerna med begagnande av en del av den genom länsstyrelsens

försorg verkställda utredningen utan samråd med länsstyrelsen framlagt ett

eget förslag till frågans lösning, ansåge länsstyrelsen det icke vara lämpligt att

samtidigt därmed framlägga ett annat förslag, varför länsstyrelsen endast överlämnade

berörda utredning för den åtgärd, som kunde finnas lämplig.

I den av länsstyrelsen omnämnda motionen (II: 12) hemställdes, att riksdagen

måtte dels i skrivelse till regeringen i enlighet med i motionen angivna riktlinjer

begära utredning och förslag angaende åtgärder för en planmässig och

allmän elektrifiering inom Norrbotten, dels anslå erforderliga medel för byggandet

av en överföringsledning från Gällivare till Tärendö, dels ock ansla 350,000

kronor som bidrag för byggandet av distributionsledningar i Gällivare, Junosuando,

Tärendö, Pajala och Korpilombolo socknar.

Statsutskottet (utlåtande nr 39) ansåg med hänsyn till den av länsstyrelsen

igångsatta, pågående utredningen något riksdagens standpunktstagande i iragan

icke då påkallat eller lämpligt. .

I enlighet med utskottets hemställan blev motionen av riksdagen avslagen.

Med anledning härav har länsstyrelsen i Nonbottens län slutligen utformat

ett förslag i ämnet samt i skrivelse den 26 maj 1928 framlagt detta förslag.

Utlåtanden i ärendet hava avgivits av vattenfallsstyrelsen den 29 augusti

1928, av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen gemensamt den 10 januari

1929 samt av statskontoret den 23 januari 1929.

Beträffande den allmänna gången av elektrifieringsfrågornas utveckling inom

länet anförde länsstyrelsen i Norrbottens län i sin skrivelse den 9 februari 1928

till en början följande:

Under trycket av kristidens svårigheter i fråga om belysning och tillhanda
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

3

hallande av kraft igångsattes även i Norrbottens län en hd del kraftverksbyggen

ungefar samtidigt med motsvarande rörelse i landets sydligare delar Men

det skedde ganska planlöst och utan sammanhang. Strax efter landshövdingen

Malms tillträde till ämbetet under år 1917 föranstaltades därför av länsstyrelsen

om bildande av Norrbottens läns elektricitetsförening och uppgörande av

eu plan för elektrifiering ay alla sådana delar av länet, där en dylik kundo

anses ekonomiskt genomförbar under överskådlig tid. Arbetet uppdrogs åt

aktiebolaget Vattenbyggnadsbyrån i Stockholm i samråd med driftchefen vid

irorjus kraftverk, civilingenjören G. Dahlbäck, och i september 1918 förelåg

planen färdig. Den var naturligtvis ej avsedd att slaviskt följas men väl att

angiva den lämpliga stommen till elektrifiering av länets mera bebyggda delar,

lack vare densamma hade också åtskilliga olämpliga projekt avstyrts och en

någorlunda nöjaktig koncentration av kraftnätet erhållits.

Emellertid visade det sig, att en del av de från början byggda mindre kraftstationerna.

icke ägde tillräcklig vattentillgång under vintern för att motsvara

det successivt okade kraftbehovet. Länsstyrelsen vände sig därför under hand

till vattenfallsstyrelsen för att söka genom, dess försorg få den befarade kraftbnsten

avhjälpt. Det visade sig också möjligt och ekonomiskt lämpligt att till
109%

f0rrb0tte^Sik^St an^ klaft ?enom Järnvägens kraftledning, och allt sedan

1923 tunnes pa detta satt en anknytning mellan statens kraftverk i Porius

samt de elektriska ledningsnäten i Norrbottens läns kustbygd, så att vederbörande

distributörer där kunde få sitt behov av kraft fyllt.

Fristående härifrån vore elektrifieringen av Tornedalens nedre delar verkställd

genom Ekfors kraftaktiebolag, vilket ej hade någon anknytning till Porjus

men som torde hava sin kapacitet i full utsträckning tagen i anspråk. Dessbetydeise1168

^ °C * annat enstaka likaledes fristående företag, dock utan större

Även elektrifieringskommittén, som tillsattes år 1917 för att uppgöra förslag

till en planmässig elektrifiering av Sveriges landsbygd, hade ägnat uppmärksamhet

och arbete åt problemet att elektrifiera Norrbottens läns landsbygd.

Nedan 1918 gjordes en preliminär utredning och i elektrifieringskommittens

tryckta meddelande nr 16, till vilket i övrigt hänvisades, funnes i sams%pn

följts anglVDa de nktlmJ''er för länets elektrifiering, vilka sedan i liuvud
Länsstyrelsen

anförde vidare, att under utredningens gång en särställning

lommit att intagas av Gallivare, Tärendö, Korpilombolo, Junosuando och Pajala

socknar. Härom yttrade länsstyrelsen:

Även inom dessa socknar hade man tidigt sökt att finna en lösning av belysmngs-

och Irraftfragan narmast med tillhjälp av lokala vattenkraftkällor, och

bade lansstyrelsen samt länets elektricitetsförening lämnade sitt bistånd för

undersolrmng av en del olika projekt. Till sist blev det emellertid klart, att

det icke vore möjligt att med nagon lokal kraftkälla finna en lösning, som tillfredsställde

det nuvarande behovet och mnebure möjligheter till utveckling och

eft?-1^? Tv? -dvn 1ekonriTa rnT,ghct,ens gräns- De, som ivrigast längtade

lnlTl d? elektnska ljasets välsignelser, slogo sig då tillsammans i mycket små

nvS f°reTg’ T"1 erf° T kraf- en fot°genmotor eller dylikt (två sådana

lokala företag funnes). De Övriga fmgo tills vidare resignera.

Emellertid ville icke länsstyrelsen uppgiva tanken. Det vore, enligt länsstyrelsens

mening, knappast nagon annan bygd i Sverige, där den elektriska kraftens

spridning over bygden vore av så stor ekonomisk och folkpsykologisk be
svSJS

V I111?™ m®d Sm 1kyIa och Sltt, mörker utgjorde ju i dessa trakter ett

svart hinder for manga slag av mänsklig verksamhet, och den nödtvungna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.-tS proposition nr 79.

overksamheten födde lätt dådlöshet och lojhet. Kylan kunde ju besegras inom

huset, men en verklig seger över mörkret hade vunnits först genom det elektriska

ljuset. I detta hade man en energisprid are av den största betydelse, och

det torde ej lida något tvivel om att den elektriska kraften skulle bliva av stor

välsignelse både för den andliga och materiella utvecklingen i denna bygd. Och

å andra sidan vore det påtagligt, att skulle denna bygd, kanske den nationellt

ömtåligaste, som rymdes inom landets gränser, på grund av omständigheternas

makt bliva utan den källa till andlig och materiell livaktighet, som lage i tillgången

till elektrisk kraft för befolkningen, så skulle därav uppstå och vidmakthållas

ett missnöje och missmod, som skulle verka nedslående och skadligt

i många avseenden. „

Under åren 1923—1924 inträffade en händelse, som gav planerna pa den

övre finnbygdens elektrifiering en kraftig stöt framåt. Då togo nämligen funderingarna

på att lösa elektrifieringsfrågan för den stora Jukkasjärvi församlings

landsbygd fast form. Initiativkraftiga män inom denna församling

lyckades då i samarbete med länets elektricitetsförening förena ett stort antal

byar inom församlingen och bilda Jukkasjärvi sockens belysningsförening

u. p. a. och med denna förenings stadgar som grund hade sedermera detta foretag

lyckligen genomförts och allt sedan dess drivits.

Det återstod nu att lösa elektrifieringsproblemet för socknarna Gällivare,

Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala. De förut omnämnda förundersökningarna

och kompletterande dylika i samråd med vattenfallsstyrelsen gavo

vid handen, att den lämpligaste lösningen av detta problem vunnes genom att

basera anläggningen på kraft från Porjus och framdraga en huvudledning genom

Gällivare socken till lämplig punkt i Tärendö socken samt organisera elektrifieringen

i två av varandra oberoende andelsföretag, ett omfattande Gallivare

socken samt ett annat omslutande övriga fyra socknar.

Med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen utarbetades nu av Norrbottens lans

elektricitetsförening ett förslag till elektrifiering av ifragayarande fem socknar,

organiserade i två företag, på den grundvalen dels att staten skulle bekosta

ovannämnda huvudledning, dels att de bada föreningarna skulle var för

sig ekonomiskt grundläggas efter i huvudsak samma regler, som gällde i stadgarna

för Jukkasjärvi sockens belysningsförening. ...

Utredningen, vars tekniska del ombesörjts av Norrbottens elektncitetsforenings

ombudsman, ingenjören Z. Gerdin, vore bifogad länsstyrelsens skrivelse

Länsstyrelsen lämnade härefter en kort redogörelse för utredningen och dess

resultat I enlighet härmed skulle medlemmar i distributionsföremngarna for

varje andel svara för dels ett belopp av 100 kronor, varav 25 kronor skulle inbetalas

kontant och på återstående 75 kronor lämnas förbindelse, och dels na turaprestationer

till ett värde av 75 kionor i Gällivare socken och 60 kronor i Övriga

socknar. Fullgjordes dessa förpliktelser, kunde medlemmarna beräknas erhalla

elektrisk energi enligt en taxa med en fast årlig avgift av 10 kronor per andel och

en förbrukningsavgift av 15 öre för kilowattimme. För en medelstor gård medi en

normal anslutning av fem andelar beräknades totala årskostnaden bliva 65 a

75 kronor.

Slutligen anförde länsstyrelsen i berörda skrivelse den 9 februari 1928:

Förslaget blev färdigt i november 1925 samt remitterades därefter till de

kommunala myndigheterna i de berörda kommunerna De i anledning harav

avgivna yttrandena, av vilka det sista inkom i april 1927, bekräftade befolkningens

livliga önskan att få elektrifiering genomford i respektive bygder, men

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

5

av alla yttranden framginge, att man icke ansåge bygden mäkta med genomförandet

på de grunder, varpå förslaget byggts.

Såsom mycket belysande för den kostnad, som skulle komma att drabba föreningens

olika medlemmar, bifogades en av Gällivare kommuns kommitté utarbetad

sammanställning.

I föreliggande skick kunde sålunda ej länsstyrelsen framlägga förslaget för

Kungl. Maj:t med hopp om framgång, utan måste man söka få den ekonomiska

grunden så ändrad, att bygdens befolkning själv trodde på förslagets genomförbarhet.

Det kunde erinras, att de ekonomiska förhållandena i dessa bygder,

som alla hade karaktär av skogsbygd, under de senast gångna åren varit dåliga

på grund av trävarumarknadens läge. Härav hade följt en pessimistisk

syn på de ekonomiska möjligheterna. En viss ljusning torde dock numera kunna

skönjas.

För att kunna föra frågan framåt var det emellertid nödvändigt att söka

forma ut nya linjer i samråd med befolkningen i alla dessa socknar. Därför utsändes

under sensommaren och hösten 1927 ingenjören Gerdin i alla de berörda

socknarna för att hålla upplysningsföredrag samt för att uppmana socknarna

att utse ombud för att gemensamt föra frågan framåt. Det var nämligen uppenbart,

att den tilltänkta lösningen endast kunde möjliggöras genom ett samarbete

mellan de ifrågavarande socknarna.

Sedan detta förberedande arbete undangjorts, sammanträdde ombud från de

berörda socknarna inför länsstyrelsen den 14 januari 1928.

I sin skrivelse den 26 maj 1928 anför länsstyrelsen, att man vid nämnda

sammanträde enats om vissa ändringar i de ekonomiska grundlinjerna och att

ombuden varit eniga därom, att frågan om visst skäligt bidrag av socknarnas

allmännings fonder till naturaprestationerna borde kunna lösas efter dessa linjer.

Dessa nya grundlinjer och därpå baserad finansplan vore i detalj utformade i en

upprättad »Förnyad ekonomisk utredning» av ingenjören Gerdin. Vidare anför

länsstyrelsen:

Med några ord torde beröras den i yttranden från en del socknar anförda tanken,

att vattenfallsstyrelsen även skulle bygga de högspända distributionsledningarna

till varje by. Den närmaste följden härav skulle ju bliva, att den anläggningskostnad,

som skulle förräntas, måste ökas med naturaprestationernas

värde samt den högre byggnadskostnad, som bleve en följd av vattenfallsstyrelsens

högre byggnadsstandard. Vattenfallsstyrelsen, som arbetade under

press av ett av statsmakterna fastställt krav på förräntning, måste givetvis

hava dessa räntekostnader täckta, vilket då endast kunde ske genom höjning

av kraftprisen. Då det redan vore vitsordat, att kraftprisen låge i överkant,

syntes denna väg sålunda icke framkomlig, med mindre staten lämnade

motsvarande högre anslag. Denna väg ville länsstyrelsen emellertid icke rekommendera.

Hela denna fråga torde icke kunna lösas utan att staten lämnade

en rätt så kraftig extra hjälp till dess genomförande, men å andra sidan måste

därvid krävas, att bygdens befolkning manifesterade sitt intresse och sin

starka vilja att lösa frågan genom en personlig insats, som då ej kunde givas

lämpligare form än naturaprestationer.

Länsstyrelsen hölle därför före, att det i utredningen förutsatta kravet på

naturaprestationer borde bibehållas i oförändrad utsträckning, men vore för sin

del beredd att tillstyrka, att de olika socknarnas allmänningsfonder finge bidraga

till täckande av viss skälig del av naturaprestationernas värde. Av de

ifrågasatta socknarna saknade Korpilombolo egen allmänningsfond, och Masugnsbyn

låge inom Jukkasjärvi socken, varför dessa områden borde på annat

sätt erhålla en motsvarande kompensation. Denna fråga torde emellertid kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Föreliggande

elektrifierings
förslag.

na ordnas i annat sammanhang och behövde ej nu inblandas i den framställning

om statsmakternas stöd, som härmed åsyftades.

Det av länsstyrelsen i enlighet härmed slutligt utformade förslaget innebär

i huvudsak följande:

Av de fem ifrågavarande socknarna bildas två av varandra oberoende distributionsområden,

det ena avseende Gällivare socken och det andra omfattande

Korpilombolo, Tärendö, Junosuando och Pajala socknar, nordöstra finnbygden.

En huvudledning för 20,000 volts spänning framdrages från Gällivare förbi

Leipojärvi till en å utredningen bifogad karta angiven punkt omkring 11 kilometer

söder om Tärendö kyrkoby. Från huvudledningen utgrenas distributionsledningar

för 20,000 volts spänning, nämligen i Gällivare socken från Leipojärvi

till byarna Sakajärvi, Liikavaara, Alavaara, Purnuvaara, Markitta, Nilivaara,

Vettasjärvi, Kääntöjärvi, Leipojärvi, Palohuornas, Purnu, Kilvo, Nattavaara,

Lillberget, Sammakko, Ullatti, Hakkas, Yrttivaara, Mäntyvaara, Storberget,

Saarvisvaara, Skroven, Torasjärvi och Torrivaara samt i ncrrdöstra finnbygden

från huvudledningens ändpunkt till Masugnsbyn samt till byarna Junosuando,

Kangos, Tomefors och Lovikka i Junosuando socken, Tärendö och Kainulasjärvi

i Tärendö socken, Anttis, Erkheikki, Juhonpieti, Sahavaara, Kaunisvaara,

Pajala, Kieksisvaara, Kengis och Sattajärvi i Pajala socken samt Narken,

Nuoksujärvi, Jerijärvi, Ohtanajärvi, Lahdenpää och Korpilombolo i Korpilombolo

socken.

Omfattningen av Och den beräknade kostnaden för anläggningarna skulle

bliva följande:

Lågspän-

ningsled-

K

o s t n a

d

Högspän-

ningsled-

Transfor-

mator-

Natura-

ningar

20,000 volt

ningar

220/127 volt

stationer

prestatio- ner (approx.

Kontant

Summa

Km.

Km.

Antal

värde)

Kronor

Kronor

Kronor

Huvudledningen.....

85

340.000

340,000

Gällivare socken.....

210

94

26

175,000

275.000

450,000

Nordöstra finnbygden . . .

215

139

24

175,000

330,000

505,000

Summa

510

233

50

4 350,000

945,000

1,295,000

Naturaprestationerna utgöras i huvudsak av leverans och transport av stolpar

och strävor, stolpresning och strävning, brytning och transport av kilsten, transport

av isolatorer, krok och tråd till uppsättningsplatserna, skogsröjning, hantlangning

vid stakningen, tråddragning och isolatorskruvning, diverse andra

transporter samt logi och kost åt montörer.

Finansplanen bygges på följande grunder:

1. Huvudledningen bygges och bekostas helt av staten genom vattenfallsstyrelsens

försorg.

2. Vattenfallsstyrelsen tillhandahåller kraft för Gällivare socken vid Leipojärvi

och för nordöstra finnbygden vid huvudledningens ändpunkt för samma pris

som i Norrbottens kustland eller omkring 150 kronor för kilowatt och år inklusive

förbrukningsavgif ten.

3. För vartdera området bildas en ekcmomisk förening u. p. a., som skall

utföra distributionsanläggningarna inom området samt sedermera ombesörja

distributionen och driften. Varje medlem av föreningen tecknar andelar i visst

förhållande till anslutningen på följande sätt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

7

För de fem första förbrukningsenheterna tecknas en andel per förbrukningsenhet.

Äro förbrukningsenheterna flera än fem, tecknas därutöver en andel

för två förbrukningsenheter. Såsom förbrukningsenhet räknas varje lampa upp

till 50 normalljus (40 watt) och varje ansluten motorhästkraft. För lampor

större än 50 normalljus (40 watt) räknas en förbrukningsenhet för varje påbörjat

50-tal normalljus (40 watt). För industriella anläggningar tecknas 1—3

andelar per förbrukningsenhet.

Anslutningen till föreningarna beräknas till följande antal andelar:

Gällivare socken

Nordöstra finnbygden

Byamännen......

.............2,900

3,300

Kommunerna.....

............. 100

400

Allmänningsfonden för en

planerad kvarnanläggning . 300

—

Summa 3,300

3,700

Varje andel svarar för dels ett belopp av 100 kronor och dels naturaprestationer,

uppgående i Gällivare socken till 75 kronor och i nordöstra finnbygden

till 60 kronor per andel.

Av beloppet å 100 kronor skulle 25 kronor inbetalas kontant och å 75 kronor

avlämnas revers, betalbar vid anfordran. Reverserna skulle användas såsom

borgen för de för anläggningarnas utförande erforderliga lånen.

Det förutsättes, att statsbidrag erhålles till kontanta insatser å 25 kronor av

samtliga andelar utom Gällivare sockens allmänningsfonds andelar. Sagda

fond skall kontant inbetala denna insats å 25 kronor ävensom värdet av på dess

andelar belöpande naturaprestationer eller 75 kronor per andel, vadan denna

fond inbetalar kontant 100 kronor per andel. Vidare förutsättes, att kommunerna

kontant inbetala värdet av naturaprestationerna för deras respektive andelar.

Härigenom skulle följande kalkyler erhållas beträffande distributionsanläggningarnas

finansiering:

Gällivare socken

•

Nordöstra finnbygden

Summa

Kronor

Kronor

Kronor

Kontant anläggnings-

kostnad för området

275,000

330,000

605.000

Härav belöpa på

1) statsbidrag för kon-

tanta insatser å 25

kr........

3,000 x 25 = 75,000

3,700 x 25 = 92,500

167,500

2) Kommunerna för na-

tnraprestationer . .

100 x 75 = 7,500

400 x 60 = 24,000

31,500

3) Gällivare sockens

allmänningsfond . .

300 x iUU = 30,000 112,500

116,500

30,000 229.000

Återstå alltså att npplåna

162,500

213,500

376,000

Företagets genomförande enligt länsstyrelsens förslag innebär, att staten

skulle bidraga med

1) ett anslag å 340,000 kronor för utförande av huvudledningen;

2) ett anslag å 167,500 kronor för gäldande av samtliga andelars — utom de

på Gällivare allmänningsfond belöpande 300 andelarnas — kontanta insats å

25 kronor; samt

3) ett statslån å 376,000 kronor, motsvarande det belopp, som enligt ovanstående

behöver upplånas, att utgå mot 4.5 % ränta och amorteras på 20 år, mot

säkerhet av andelstecknarnas reverser.

Härmed skulle de kontanta utläggen vid anläggningens utförande för de olika

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. May.ts proposition nr 79.

medlemmarna minskas och därjämte möjliggöras en sänkt energitaxa av dels en

fast årlig avgift av 9 kronor per andel och dels en förbrukningsavgift av 15 öre

per kilowattimme. Årskostnaden per medelstor bondgård skulle kunna minskas

med 5 kronor till 60 ä 70 kronor.

De årliga utgifterna och inkomsterna för distributionsföretagen skulle bliva

följande:

Gällivare socken

Nordöstra finnbygden

Utgifter.

Kronor

Utgifter.

Kronor

Ränta 4.5 % å 162,500 kronor . . .

Amortering V20 av 162,500 kronor .

Underhåll 3 % å 275,000 kronor . .

Kraftavgifter...........

Allmänna omkostnader.......

. 7,315

. 8,125

. 8,250

. 9,000

. 3,310

Ränta 4.5 % å 213,500 kronor . . . .

Amortering ''/ao av 213,500 kronor . .

Underhåll 3 % å 330,000 kronor . . .

Kraftavgifter............

Allmänna omkostnader........

9,610

10,675

9,900

9,700

3,165

Summa 36,000

Summa 43,050

Inkomster.

Inkomster.

3,000 andelar ä 9 kronor1.....

60,000 Kwh ä 15 öre.......

. 27,000

. 9,000

3,700 andelar ä 9 kronor......

65,000 Kwh ä 15 öre.......

33,300

9,750

Summa 36,000

Summa 43,050

4. Installationerna skola bekostas av varje abonnent.

Beträffande det framlagda förslaget anför länsstyrelsen i sin skrivelse den

26 maj 1928 vidare:

I sin skrivelse den 9 februari 1928 hade länsstyrelsen framhållit, att de

ekonomiska förhållandena i berörda bygder under de senast gångna åren varit

dåliga på grund av trävarumarknadens läge. Tillgången på kontanter vore

därför knapp, och det vore på den grund angeläget att i möjligaste mån söka

nedbringa kontantutgifterna vid anläggningens utförande. Å andra sidan skapades

undan för 4mdan genom utvecklingen — och ej minst skulle det bliva

fallet genom den elektriska kraftens spridning över bygden —- möjligheter till

ekonomisk lyftning, som snart nog borde göra elektrifieringen ekonomiskt

lönande. Om man t. ex. tänkte på den kooperativa mejerirörelse, vars framväxande

över bygden mäktigt främjades av elektrifieringen, hade den i Norrbotten

visat sig kraftigt bidraga till höjande av välståndet och ökning av

tillgång på kontanter samt sålunda till ett allmänt höjande av levnadsstandarden.

Det förslag, som länsstyrelsen ville förorda till genomförande, grundade

sig sålunda på förutsättningarna för den nyss angivna finansplanen.

Beträffande detta förslags genomförbarhet i vad detsamma berodde på bygden

själv finge länsstyrelsen hänvisa till att de sockenombud, som voro inkallade

till konferens inför länsstyrelsen den 14 januari 1928, uttalat sig för

möjligheten av att genomföra ett förslag, som till sin reala innebörd överensstämde

med det härmed framlagda. Länsstyrelsen hade icke ansett lämpligt

att för närvarande ånyo inhämta yttranden från de kommunala myndigheterna,

enär det nu syntes bäst, att staten toge ställning till frågan, hur långt den ville

sträcka sig med hjälp till frågans lösning, för att bygden därefter kunde bedöma,

om den med detta stöd kunde genomföra en sådan lösning.

Efter att hava hänvisat till vad länsstyrelsen anfört i sin skrivelse den

9 februari 1928 i fråga om betydelsen av elektrifieringens utförande meddelar

länsstyrelsen, att länsstyrelsen för belysande av denna fråga infordrat yttrande

av jordbrukskonsulenten i Tornedalen W. L. Wanhainen, varav inhämtas, att

1 För allmänningsfondens 300 andelar har icke beräknats fast årlig avgift.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

9

elektrificringen skulle bliva av stor betydelse lör utvecklingen av jordbruket,

boskapsskötseln och hemslöjden och sålunda av folkförsörjningen överhuvud i

dessa bygder. Genom den sålunda möjliggjorda tillgången på elektrisk energi

skulle kraft kunna erhållas för drivande av kvarnar — i avsaknad av tjänlig

drivkraft rådde nu, till hinder för sädesodlingen, stor brist på sådana — samt

av tröskverk, vedsågar, vattenpumpar och mjölkningsmaskiner i ladugårdar

ävensom för drift av mejerier, husbehovssågverk och mindre snickeriverkstäder.

Slutligen anför länsstyrelsen såsom skäl för statens stödjande av ifrågavarande

elektrifieringsföretag följande:

_ Den största posten i statens utgifter skulle motsvara den högspänningsledning,

som måste framdragas från Giillivare till närheten av Tärendö. Kostnaden

för denna ledning, som borde tillhöra och skötas av vattenfallsstyrelsen,

vore beräknad till 340,000 kronor. Förhållandet syntes vara, att vattenfallsstyrelsen

med de direktiv, som gällde för dess verksamhet, icke kunde finansiera

denna ledning på samma sätt som andra verket tillhörande ledningar, enär

någon förräntning av däri nedlagt kapital icke vore påräknelig i överskådlig

tid. För att det skulle bliva något av, måste sålunda kostnaden täckas genom

särskilt anslag. Det syntes emellertid länsstyrelsen, som om det skulle föreligga

en parallell till den nu ifrågasatta hjälpen åt dessa bygder i statsmakternas

beslut år 1927 att bevilja 180.000 kronor för anläggning av en kabel mellan

fastlandet och Öland för att möjliggöra elektrifiering av denna ö. Även för

denna bygd gällde det, att den på grund av sitt läge i förhållande till lämplig

kraftkälla ej av egen kraft mäktade åstadkomma den erforderliga elektrifieringen,

men att en dylik elektrifiering ansågs erforderlig för att giva bygdens

näringsliv möjlighet till uppryckning och utveckling. Efter kabelns färdigställande

skulle densamma enligt föreliggande riksdagsbeslut med äganderätt

överlämnas till vederbörande landsting. Här vore ju skillnaden den, att huvudledningen

skulle förbliva i statens, vattenfallsstyrelsens, ägo, och vattenfallsstyrelsen

skulle få utnyttja densamma för den ökade konsumtion, som undan

för undan torde komma att utvecklas inom de av elektrifieringen berörda socknarna.

Det måste också anses riktigt, att denna ledning vore i statens hand,

ty den komme att vara en huvudnerv för kraftdistribution och genom densamma

reglerades distributionen över betydande områden.

Utöver anslag till ovannämnda huvudlinje förutsatte finansplanen, att staten

lämnade ett anslag av 167,500 kronor, motsvarande en kontantinsats av 25

kronor per andel. _ Vid det i utredningen berörda, år 1924 utförda elektrifieringsföretaget

i vissa delar av Jukkasjärvi socken hade andelstecknarna själva

inbetalat denna kontantinsats. För detta företags realiserande hade emellertid

den kapitalstarka Jukkasjärvi kommun gjort en rätt så betydande kontant

prestation, vilket berett en avsevärt lättnad. Även i övrigt hade förhållandena

vid sistnämnda företag varit åtskilligt gynnsammare än vid de

två företag, som avsåges i denna framställning, särskilt i fråga om att anskaffa

de kontanter, som erfordrades i samband med anläggningen.

Förhållandena syntes å andra sidan vara sådana, att dessa två företag icke

för närvarande kunde realiseras, utan att åtminstone det stöd lämnades, som

i den nya. finansieringsplanen förutsattes. Ville man nu genomföra saken,

torde det ej vara annat att göra än lämna även denna bisträckning. Det skulle

naturligtvis kunna sättas i fråga att skjuta på förverkligandet av dessa planer,

till dess att bygden vunnit en större ekonomisk styrka, så att den själv

kunde betala ifrågavarande kontantinsats, men det skulle betyda uppskjutande

av frågan på mycket oviss tid, under vilken åtskilligt skulle kunna hända, som

lade hinder i vägen för en enhetlig och rationell elektrifiering av dessa bygder

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Yttranden.

särskilt genom uppkomsten av flera lokala företag. Med hänsyn till vad som

förut anförts rörande betydelsen av elektrifieringen av dessa i många avseenden

efterblivna bygder bade länsstyrelsen ansett sig böra förorda, att även detta

anslag lämnades.

Det torde vara av intresse att i detta sammanhang omnämna, att den till

1928 års riksdag av vissa riksdagsmän ingivna motionen om elektrifiering av

här berörda socknar förutsatte anslag av staten dels till ovannämnda huvudlinje,

dels till föreningarnas distributionsnät av sammanlagt för båda företagen

350,000 kronor.

Då den tänkta förutsättningen, att staten skulle lämna ett amorteringslån

till de båda företagen av 376,000 kronor mot 4.5 % ränta och amortering på 20

år samt med andelstecknarnas reverser som borgen, torde kunna ske utan någon

pekuniär uppoffring från statens sida, torde denna förutsätteiing kunna uppfyllas.

På grund av det anförda hemställer länsstyrelsen, att Kungl. Maj:t måtte

för elektrifiering av nu ifrågavarande socknar i Norrbottens län utverka dels

ett anslag av 340,000 kronor för anläggning genom vattenfallsstyrelsen av en

huvudledning för 20,000 volts spänning från Gällivare till förut angiven punkt

i närheten av Tärendö, dels ett anslag av 167,500 kronor såsom kontant bidrag

till de för elektrifieringens genomförande i de berörda socknarna bildade ekonomiska

föreningarna för utförande av de elektriska distributionsnäten inom socknarna,

dels ock ett statslån av 376,000 kronor åt de ovannämnda ekonomiska

föreningarna mot borgen av andelstecknarnas reverser samt löpande med 4.5 %

ränta och en amorteringstid av 20 år.

Vattenfallsstyrelsen bar anfört följande:

Av en inom vattenfallsstyrelsen utarbetad promemoria i detta ärende av den

28 juni 1928 framginge, att det i länsstyrelsens förslag antagna kraftpriset av

150 kronor per kilowatt och år för 125 kilowatt, levererade vid 20,000 volt vid

tvenne mätningspunkter, icke vore ur vattenfallsstyrelsens affärssynpunkt tillfredsställande

utan medförde en årlig förlust för styrelsen på något tusental

kronor. Med hänsyn till elektrifieringens stora betydelse för de orter, som

härigenom skulle få sin kraftfråga ordnad, vore emellertid vattenfallsstyrelsen

för sin del beredd att leverera den erforderliga kraften på de av länsstyrelsen

angivna villkoren, under förutsättning att till vattenfallsstyrelsens förfogande

ställdes ett anslag å 340,000 kronor för huvudledning från Gällivare samt mätningsstationer

och att detta anslag icke behövde belasta kraftverkets kapitalkonto

utan omedelbart avskreves, vadan anslaget sålunda borde utgå av andra

statsinkomster än lånemedel.

Kommerskollegium och lantbruksstyrelsen hava anfört följande:

Ämbetsverken ansåge för sin del i likhet med länsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen,

att särskilda skäl funnes för statens medverkan att förskaffa befolkningen

uti dessa glest bebyggda och i flera avseenden mindre val lottade

trakter tillgång till elektrisk energi för belysning och drivkraft Även om

härigenom vissa fördelar kunde antagas tillskyndas jordbruket inom dessa

nejder, syntes dock de väsentligaste skälen för statens ingripande härvidlag

ligga på det sociala och måhända jämväl nationella området. Utan bistånd

från det allmännas sida torde en rationell elektrifiering därstädes näppeligen

kunna komma till stånd. Härvid kunde även erinras om att tillgång till elektrisk

energi numera ofta vore av lika stor betydelse för befolkningen som allehanda

kommunikationsmedel, såsom telegraf och telefon, vägar, järnvägar och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 70.

11

automobillinjer, för vilkas anordnande sfaten vidkiindes stora uppoffringar.

Ämbetsverken finge i övrigt rörande det framlagda förslaget anföra följande.

Någon erinran mot företagets organisation eller anläggningarnas planläggning

i tekniskt avseende syntes ej vara att göra.

Kostnadsberäkningarna för föremngsnäten torde väl ock vara uppgjorda

med ledning av i dessa trakter gällande arbetspriser och med kännedom om

kostnaden för därstädes förut utförda liknande ledningsbyggnader. Högspänningsledningarna

vore avsedda att utföras med 3 X IG mm2 järntråd och syntes

hava beräknats till cirka 1,200 kr/km. Lågspänningsledningarna utfördes med

koppartråd.

För den matarledning, 85 km. 20,000 volt, som enligt förslaget skulle utföras

av vattenfallsstyrelsen, hade beräknats en kostnad av 340,000 kronor

eller 4,000 kronor per kilometer, motsvarande en väsentligt högre byggnadsstandard

än enskilda företagare plägade tillämpa. Därest denna ledning kunde

utföras efter en billigare standard utan att äventyra rimlig driftsäkerhet,

borde en avsevärd besparing ernås. I ändamål att så vitt möjligt nedbringa

statsanslaget vore denna sak synbarligen värd beaktande vid en eventuell utbyggnad.

Statsanslag av detta slag utan förräntnings- eller återbetalningsskyldighet

hade en gång tidigare beviljats i liknande syfte, i det 1927 års

riksdag anslog 180,000 kronor att av vederbörande landsting disponeras till en

numera utlagd sjökabel från fastlandet till Öland för underlättande av öns

elektrifiering.

Statsbidrag till byggande av andelsföreningars ledningsnät hade hittills

icke lämnats men hade bär föreslagits till ett belopp av 167,500 kronor, då utredningen

givit vid handen, att det ursprungligen förutsatta kontantbidraget

av 25 kronor per andel ej. kunde åvägabringas. Givetvis kunde man ifrågasätta

att upptaga en andelsinsats till lägre belopp och att öka lånens storlek

och på så sätt reducera det erforderliga statsbidraget. Inga säkra hållpunkter

förelåge dock i utredningen för uppgörande av dylika alternativa förslag. Då

länsstyrelsen efter omsorgsfull prövning kommit till den övertygelsen, att det

begärda statsbidraget vore nödvändigt för företagets realiserande och i detta

fall behjärtansvärda skäl härför anförts, ansåge sig ämbetsverken ej böra motsätta

sig detsamma. Härvid måste dock understrykas, att dylikt understöd

endast borde förekomma i särskilda undantagsfall. Vid elektrifieringen av

Jukkasjärvi socken, där föreningens ledning utginge från Kiruna, hade något

bidrag av detta slag icke sökts eller erfordrats, enär denna kommuns ekonomiska

ställning vore sådan, att den, enligt vad ämbetsverken erfarit, torde betalat

icke endast alla andelsinsatser å 25 kronor utan även naturaprestationerna

med 80,000 kronor.

Vad beträffade de föreslagna statslånen till föreningarna å sammanlagt

376,000 kronor pa 20 år efter 4 1/2 %, så syntes dessa lån lämpligen böra i vanlig

ordning sökas och lämnas från kraftledningslånefonden, vars kapitaltillgång

för närvarande medgåve en sådan utlåning utan att särskilt anslag därför

krävdes. Den för dylika lån fastställda räntefoten vore emellertid 5 %,

och avvikelse därifrån torde ej böra ifrågakomma. Årskostnaden för lånen

hade i förslaget upptagits till 4.5 % ränta och V20 amortering eller sammanlagt

9.5 %, vilken procentsats sedan efter hand sjönke. Till kraftledningslånefonden

skedde återbetalningen efter två amorteringsfria år under följande 18 till

högst ^28 år med lika annuitet, uppgående till 8.6 % respektive 6.7 % å ursprungliga

lånebeloppet. Detta torde vara en för låntagaren fördelaktigare form för

återbetalning, i det att lånekostnaden under den första tiden bleve väsentligt

reducerad. Dämpligt syntes vara, att kommunerna tecknade borgen för lånen

i proportion till antalet andelar inom var och en av dem och mot säkerhet av

anläggningar och andelsreverser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Föreningens strömtaxor hade avpassats så, att något överskott ej skulle uppstå.

Under denna förutsättning hade årliga inkomster och utgifter enligt

utredning av den 24 maj 1928 beräknats för Gällivare socken till 36,000

kronor och för nordöstra finnbygden till 43,050 kronor.

Enligt dessa siffror skulle, med den påräknade förbrukningen, konsumenterna

betala i genomsnitt 79,050 kr. : 125,000 kwh= 63 öre per kilowatttimme

— alltså ett högt pris trots alla bidrag. Uppskattades värdet av de engångskostnader,

som ej skulle amorteras, till 5 % av deras kapitalvärde, tillkomme

för naturaprestationerna 14 öre och för statsbidraget 21 öre; tillsammans erhölles

då en totalkostnad av 98 öre per kilowattimme.

Enär utgifterna nästan uteslutande utgjordes av fasta kostnader och inkomsterna

till övervägande del av fasta andelsavgifter, vore kalkylens hallbaihet

väsentligen beroende av antalet andelar, från vilkaQ årsavgift erhölles.

I detta avseende syntes en betydande osäkerhet vidlåda förslaget. I skrivelse

den 18 juni 1928 hade sålunda elektricitetsföreningens ombudsman framhållit,

att anslutningen inom Gällivare blivit överskattad, och han uppgåve

2,500''andelar såsom en sannolikare siffra än kalkylens 3,000. Aven inom det

andra företaget syntes man tveksam om anslutningens omfattning. Nu kunde

man visserligen vänta, att åtskilliga konsumenter anmälde sig först när företaget

kommit i gång. För den händelse staten skulle bidraga med en avsevärd

del av kostnaden, torde dock höra krävas, att man på förhand genom bindande

andelsteckning försäkrat sig om sådan tillslutning, att en tillförlitlig

räntabilitetsberäkning kunde framläggas. Innan detta skett, torde intet

statsbidrag böra utbetalas och ej heller utbyggnaden igångsättas. I detta

sammanhang kunde anföras, att elektrifieringen på Ölands landsbygd hittills

fortskridit mycket obetydligt och att den ovan omnämnda, av staten bekostade

sjökabeln tills vidare utnyttjades huvudsakligen endast för en industriell an
läggning.

0

Huruvida den i förslaget angivna grunden för vad som skulle förstås med

»förbrukningsenhet» vore den mest lämpliga i och för ernående av andelsteckning

och rationell utnyttjning, därom kunde möjligen råda olika meningar.

Detta vore dock närmast en inre föreningsfråga, som borde tagas i övervägande

vid utarbetandet av föreningsstadgar och taxor. Härvid syntes lämpligen

ett samarbete böra äga rum med någon representant för ämbetsverken.

Av det anförda framginge, att ovanberörda elektrifieringsföretag inom Norrbottens

finnbygd krävde osedvanligt omfattande anläggningar och stora uppoffringar

från statens sida i och för distribution av ett helt ringa kraftbelopp.

Särskild hänsyn torde dock härvid böra fästas vid önskvärdheten av att bereda

möjlighet även för dessa avlägsna trakters befolkning att komma i åtnjutande

av några av de förmåner, som i stor utsträckning tillkomme landets övriga

invånare, och därigenom hos denna befolkning stärka känslan av samband

med landet i övrigt.

I sådant hänseende torde ett bidrag av statsmedel för nu ifragavarande

ändamål i viss mån kunna jämställas med de utgifter, statsverket ansetts böra

ikläda sig för anläggning och drift av de s. k. kulturbanorna i övre Norrland

liksom för större landsvägsbyggen och inrättande av postdiligenslinjer. Även

dessa senare anläggningar och kommunikationsleder måste ju betraktas, såsom

under överskådlig framtid i och för sig oräntabla eller t. o. m. direkt

förlustbringande företag. Att de ändock ansetts vara ur allmän synpunkt

försvarliga eller nödvändiga hade ju närmast berott dels på de möjligheter

för allmän materiell och kulturell utveckling, som därigenom beretts de berörda

trakterna, dels måhända även pa en känsla av rättvisan däri, att de

nordligaste delarna av vårt land, vilka i sin helhet tillförde staten och landet

betydande inkomster, även kunde anses berättigade till ett särskilt stöd för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

13

främjande av en dylik utveckling. Härvid vore tillika att märka, att de

ifrågasatta anslagen för elektrifiering dock vore begränsade till en engångsutgift

och icke, såsom vissa av de förutnämnda järnvägsanläggningarna, torde

behöva befaras innebära någon årlig utgift för täckande av driftunderskott.

Ämbetsverken anföra slutligen, att det huvudsakligen vore av hänsyn till sålunda

angivna och liknande motiv, som ämbetsverken funne sig böra tillstyrka

länsstyrelsens i Norrbottens län framställning beträffande ifrågavarande elektrifieringsföretag,

varvid emellertid ämbetsverken föreslå, att anslaget till huvudledningen

bestämmes till högst 300,000 kronor samt att ingen del av de

ifrågasatta anslagen måtte utbetalas, förrän vederbörande distributionsföreningar

bildats och bindande teckning ägt rum för omkring 2,500 andelar i Gällivare

socken och omkring 3,000 andelar i nordöstra finnbygden.

Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:

Behovet och nyttan av framledande av elektrisk energi till ifrågavarande,

avlägset liggande delar av Norrbottens län hade synnerligen starkt framhållits

i handlingarna i ärendet. Statskontoret hade därför intet att erinra mot att

staten bidroge till gäldande av kostnaderna för ett företag i sådan riktning.

Frågan huruvida den nu föreslagna kraftanläggningen kunde anses på

lämpligaste sätt planlagd ur teknisk och ekonomisk synpunkt undandroge sig

givetvis statskontorets bedömande, liksom ock de kostnadsberäkningar, som

låge till grund för det föreliggande förslaget.

Av nyss angivna skäl ansåge sig statskontoret icke kunna göra något uttalande

angående beloppet av det anslag, som erfordrades för byggande genom

vattenfallsstyrelsens försorg av huvudledningen Gällivare—Tärendö, men

finge statskontoret tillstyrka, att erforderligt anslag upptoges i riksstaten på

sätt vattenfallsstyrelsen föreslagit.

Framställningen om bidrag av statsmedel till de ifrågasatta distributionsledningarna

måste, då man vid bifall till framställningen skulle komma in på

ett helt nytt område för statsunderstöd, vålla tvekan med hänsyn till möjligen

uppstående konsekvenser. Då emellertid, såsom ovan framhållits, alldeles särskilda

omständigheter i detta fall förelåge, syntes berörda förhållande icke

böra utgöra hinder för beviljande av statsbidrag jämväl till distributionsledningarna.

Anslag till detta understöd torde böra uppföras under någon av riksstatens

huvudtitlar, förslagsvis den sjätte. Då arbetet med distributionsledningarna

väl borde igångsättas redan under år 1929 och då det torde dröja

avsevärd tid, innan det ifrågasatta låneunderstödet bleve beviljat och utbetalt,

syntes någon del av det för distributionsledningarnas anläggning begärda anslaget

böra upptagas redan i riksstaten för budgetåret 1929/1930.

Enligt vad kommerskollegium och lantbruksstyrelsen upplyst, kunde kraftledningslånefonden

disponeras för utlämnande av lån till så stort belopp, som

blivit ifrågasatt. Vid sådant förhållande syntes sagda fond också böra för ändamålet

disponeras, och vore särskilt anslag för detta ändamål sålunda icke erforderligt.

Anledning syntes heller icke föreligga att för det ifrågasatta lånet

utverka andra villkor än dem, som nu gällde för lån från kraftledningslånefonden.

Hinder för utbetalande av beviljat lån torde icke uppstå, därest, såsom

kommerskollegium och lantbruksstyrelsen förutsatt, vederbörande kommuner

tecknade borgen i proportion till antalet andelar inom var och en av dem.

Slutligen finge statskontoret instämma i det av nyss nämnda myndigheter

gjorda uttalandet, att föreskrift borde meddelas, att ingen del av de ifrågasatta

anslagen finge utbetalas, innan de planerade andelsföreningarna bildats och de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

Departements

chefen.

kunde uppvisa, att bindande andelsteckning erhållits till det antal, som av

myndigheterna angivits såsom minimum för säkerställande av företagens räntabilitet,

eller 2,500 för Gällivareföreningen och 3,000 för Finnbygdsföreningen.

Det har länge varit ett önskemål att kunna tillhandahålla kraft inom de

vidsträckta områden, som ligga inom Gällivare, Korpilombolo, Tärendö, Junosuando

och Pajala socknar av Norrbottens län. I sådant syfte framlades redan

tidigt olika förslag till elektrifiering av dessa delar av länet, varvid närmast

lokala vattenkraftkällor ifrågasattes till utbyggande. Det visade sig

emellertid, att man icke på detta sätt kunde vinna en lösning, som gav erforderliga

möjligheter till utveckling och som var ur ekonomisk synpunkt genomförbar.

Strävandena hava därför måst inriktas på att söka tillföra ifrågavarande

områden kraft från en större, men mera avlägsen kraftkälla. Den ingående utredning

i sådant syfte, som genom länsstyrelsens i Norrbottens län försorg

verkställts, har givit vid handen, att det lämpligaste sättet att genomföra elektrifieringen

är att medelst en huvudledning från Gällivare till lämplig punkt

i Tärendö överföra elektrisk energi från Porjus kraftverk och att distribuera

kraften genom särskilda andelsföretag, ett för Gällivare och ett för de övriga

socknarna. För att denna plan skall kunna förverkligas med överkomliga

kostnader för konsumenterna, har ifrågasatts, att staten skulle i avsevärd omfattning

ekonomiskt medverka till företagets genomförande.

Om elektrifiering av en bygd i allmänhet är av stor betydelse för dess

framåtskridande, så torde detta alldeles särskilt gälla beträffande de avlägsna

trakter, varom nu är fråga. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår,

hava kommerskollegium och lantbruksstyrelsen lika med länsstyrelsen kraftigt

framhållit de välbehövliga möjligheter till allmän materiell och kulturell utveckling,

som genom den nu framförda planens förverkligande skulle öppnas

för dessa bygder, liksom de understrukit dess alldeles särskilda betydelse för

stärkande hos befolkningen därstädes av känslan av samband med landet i övrigt

— allt synpunkter, vilkas stora berättigande torde ligga i öppen dag och i

vilka jag vill på det livligaste instämma. Då nu utredningen visat, att en

elektrifiering av dessa trakter icke kan på ekonomiskt drägliga villkor komma

till stånd med anlitande endast av bygdens egna tillgångar, synas alltså mycket

goda skäl föreligga, att staten här liksom vid Ölands elektrifiering träder hjälpande

emellan. Jag anser mig därför böra förorda, att staten i större utsträckning

än eljest plägar vara fallet lämnar sin medverkan till företagets

genomförande.

Enligt föreliggande förslag skulle den erforderliga huvudledningen från

Gällivare, vilken beräknats draga en kostnad av 340,000 kronor, utbyggas

och underhållas genom vattenfallsstyrelsens försorg. Kommerskollegium

och lantbruksstyrelsen hava ifrågasatt, huruvida icke för nedbringande av

statsverkets kostnader berörda huvudledning skulle kunna utföras på ett

mindre kostsamt sätt än som föreslagits, samt med hänsyn härtill tillstyrkt

ett anslag av högst 300,000 kronor för ändamålet. Detta spörsmål

synes förtjänt av övervägande, och torde irtredning därom böra verkställas,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79.

15

innan medel till arbetets påbörjande ställas till vattenfallsstyrelsens förfogande.

Då för ledningens utförande för nästkommande budgetår endast skulle

äskas ett begynnelseanslag av 100,000 kronor, torde frågan om det ytterligare

anslag, som för ledningens färdigställande kan bliva erforderligt, få

underställas nästkommande års riksdag. Såsom redan i statsverkspropositionen

förutsatts, skulle de för huvudledningen erforderliga kapitalökningsanslagen

utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Vad beträffar statens medverkan till utförande av distributionsföreningarnas

ledningsnät, har i sådant syfte hemställts om dels ett statsbidrag å 167,500

kronor utan återbetalningsskyldighet och dels ett lån å 376,000 kronor ur

kraftledningslånefonden. Något statsunderstöd utan återbetalningsskyldighet

har för sådant ändamål icke förut lämnats. Med hänsyn emellertid till de

särskilda omständigheter, som tala för ifrågavarande företags genomförande,

och då detta bliver möjligt endast under förutsättning att det föreslagna statsbidraget

lämnas, vill jag förorda att så sker. Med äskande av anslag

för detta ändamål torde emellertid böra anstå till ett kommande budgetår. Vidkommande

lånet från kraftledningslånefonden torde, såsom de i ärendet hörda

ämbetsverken anfört, detsamma icke böra utlämnas under andra villkor än de

för lån från nämnda fond föreskrivna. I fråga om avvägningen av beloppen av

statsbidrag och lån vill jag redan nu framhålla, att med hänsyn till elektrifieringsföretagets

räntabilitet någon minskning av understödsbeloppet och motsvarande

höjning av lånebeloppet icke lärer böra ifrågakomma.

Da staten i enlighet med vad nu förordats skulle så avsevärt bidraga till

ifrågavarande elektrifieringsföretags genomförande, synes man böra fordra

garanti för att företaget redan från början blir ekonomiskt säkerställt. Innan

någon del av anslagsmedlen utbetalas, torde det därför böra visas, att de ifrågasatta

föreningarna bildats och vederbörligen registrerats samt att bindande

teckning skett för tillräckligt antal andelar. Vid föreningarnas bildande och

taxors bestämmande torde, såsom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen påpekat,

samarbete med nämnda ämbetsverk böra äga rum.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att för utförande av en kraftledning från Gällivare för

elektrifiering av vissa delar av Norrbottens län för budgetåret

1929/1930 under utgifter för kapitalökning anvisa ett reservationsanslag

av ........................ kronor 100,000,

att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition i

ämnet av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.