Angående ny institutionsbyggnad vid statens centrala frökontrollanstalt
1929-02-01 · 17 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 15 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1929:95, Angående ny institutionsbyggnad vid statens centrala frökontrollanstalt
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition Nr 95.
1
Nr 95.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ny institutionsbyggnad
vid statens centrala frökontrollanstalt; given Stockholms
slott den 1 februari 1929.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 1 februari 1929.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Wohlin, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,
Lindskog, Bissmark, Johansson.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd, av lantbruksstyrelsen med utlåtande den 12
september 1928 överlämnad skrivelse har styrelsen för statens centrala frökontrollanstalt
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till
uppförande åt anstalten av en institutionsbyggnad å kronoegendomen Bergshamra
i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten A. V. Fagerström
upprättade ritningar och kostnadsförslag m. m. bevilja för budgetåret 1929/1930
ett extra anslag av 383,000 kronor.
Med föranledande av denna framställning och då beredningen inom departementet
av ärendet icke hunnit slutföras inom sådan tid, att ärendet
Bihanq till riksdagens protokoll 1929. 1 saml. 78 häft. (Nr 95—97.)
Tidigare behandling
av
frökontrollanstaltens
lokalfråga.
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
kunde till behandling upptagas i årets statsverksproposition, beslöt Kungl.
Maj:t, på sätt framgår av samma proposition, nionde huvudtiteln punkt 69,
föreslå riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet som kunde varda
förelagd riksdagen, för uppförande av en institutionsbyggnad för statens centrala
frökontrollanstalt m. m., beräkna för budgetåret 1929/1930 ett belopp
av 150,000 kronor.
Sedan utredningen i ämnet numera avslutats, anhåller jag att ånyo få
anmäla detta ärende.
Innan jag närmare ingår därpå, vill jag något erinra om behandlingen
av frökon trollanstaltens lokalfråga vid anstaltens tillkomst.
I nära anslutning till Kungl. Maj:ts förslag beslöt 1924 års riksdag inrättandet
av en statens centrala frökontrollanstalt (prop. nr 134, jordbruksutskottets
utlåtande nr 63, R. skr. nr 284). Av den i nämnda proposition lämnade
utredningen framgår, att lantbruksstyrelsen förordat uppförandet från början
av en ny byggnad för anstalten, i samband varmed borde, om byggnaden
uppfördes på mera avsevärt avstånd utanför Stockholm, beredas bostad för
föreståndaren. Styrelsen fann dock icke uteslutet att, därest staten hade
tillgång till någon redan befintlig, staten tillhörig byggnad på lämplig plats
i Stockholms omedelbara närhet, anstalten åtminstone till en början skulle
kunna förläggas dit. Statskontoret ansåg det med hänsyn till det statsfinansiella
läget helt uteslutet, att staten för det dåvarande skulle ikläda sig
kostnaderna för nybyggnad. Därest lokal icke kunde anvisas i någon staten
tillhörig egendom, torde för anstalten böra förhyras lokal. Från byggnadsstyrelsens
sida framlades förslag, att anstalten skulle förläggas till kronoegendomen
Bergshamra å ett där angivet område av omkring 2 hektar, å vilket
befunne sig gårdens manbyggnad, vari efter vissa reparationer och ändringar,
slutligen beräknade till 26,000 kronor, ansågs kunna anordnas tjänliga
lokaler, varigenom tillsvidare en kostsam nybyggnad kunde undvikas. Jämväl
föredragande departemenschefen fann en nybyggnad icke böra ifragakomma
utan att anstalten kunde inrymmas i den av byggnadsstyrelsen föreslagna
byggnaden å Bergshamra, som syntes lämplig för ändamålet och
invid vilken också kunde erhållas erforderligt område för odlingsförsök.
Den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaden för iordningställandet föreslogs
till godkännande.
Såsom sitt beslut i ärendet åberopade riksdagen jordbruksutskottets av
riksdagen godkända utlåtande (nr 63). Däri uttalade utskottet med avseende
å den föreslagna platsen för anstaltens förläggning, att utskottet i och
för sig icke hade något att erinra däremot, utan syntes Bergshamra kronoegendom
lämplig särskilt med hänsyn till att där funnes tillgång till erforderligt
jordområde samt att en sådan förläggning, såsom departemenschefen
framhållit, torde vara synnerligen ägnad att befrämja erforderlig kontakt
mellan denna anstalt och centralanstalten för jordbruksförsök. Vid besök
på platsen hade emellertid utskottet icke kunnat undgå finna den för anstal
-
3
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
ten avsedda byggnaden, icke minst på grund av dess begriinsade utvecklingsmöjligheter
— i varje fall i framtiden — mindre väl iignad att fylla
det avsedda ändamålet. Då byggnaden i fråga dock torde kunna under eu
rätt avsevärd tid framåt möjliggöra ett nöjaktigt upprätthållande av frökontrollanstaltens
verksamhet och i betraktande att det statsfinansiella läget
icke medgåve några mera omfattande anordningar å ifrågavarande område,
anslöte sig utskottet till Kungl. Maj:ts förslag i förevarande avseende.
Genom beslut den 13 juni 1924 förordnade Kungl. Maj:t med anledning av
riksdagens beslut, att statens centrala frökontrollanstalt skulle från och med
ingången av oktober 1924 inrättas a kronoegendomen Bergshamra nr 1 i
Stockholms stad och län samt att för ändamålet skulle upplåtas, så snart
ske kunde, ej mindre den å nämnda egendom befintliga mangårdsbyggnaden
med uthus än även det område däromkring av cirka 2 hektar, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 21 december 1923 undantagits vid egendomens utarrendering,
att av anstalten innehavas tillsvidare. Tillika bemyndigades
byggnadsstyrelsen att efter samråd med lantbruksstyrelsen skyndsamt låta å
berörda egendom för en kostnad av högst 26,000 kronor utföra de ändringsoch
inredningsarbeten, som angåves i en uti det vid propositionen i ämnet
fogade statsrådsprotokollet omförmäld, inom byggnadsstyrelsen upprättad
kostnadsberäkning av den 23 februari 1924.
Sedermera har det visat sig nödvändigt att bereda anstalten ökat lokalutrymme.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1926 framhöll
anstaltens styrelse, att under arbetssäsongen 1925—1926 allt tillgängligt utrymme
inom anstaltens lokaler tagits i anspråk, ehuru anstalten då endast
delvis fått hand om fröplomberingsarbeten inom ett område, bestående av
Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Gotlands län, inom vilket anstalten
skulle ensam utöva dylik verksamhet. Då för kommande säsong en betydande
ökning av analysarbetet vore att förvänta, ansåges nödvändigt att
anstalten förfogade över ökat lokalutrymme. I sådant avseende begärdes bemyndigande
att för ett belopp av 1,600 kronor för år förhyra en i en närbelägen
byggnad befintlig lägenhet om 4 rum. Denna framställning bifölls av
Kungl. Maj:t för tiden 1 oktober 1926—30 juni 1927. Ifrågavarande tillläggslokaler
innehavas allt fortfarande av anstalten.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därutinnan framställda förslag har 1928 års
riksdag medgivit en utvidgning av frökontrollanstaltens område att omfatta
omkring 10 hektar, inbegripet av anstalten förut disponerad mark.
Jag övergår nu till föreliggande skrivelse om uppförande
tionsbyggnad för frökontrollanstalten.
Styrelsen för anstalten anför däruti i huvudsak följande.
av ny institu- Nu ifrågavarande
framställning
om
nybyggnad.
Grundavsikten med inrättandet av statens centrala frökontrollanstalt var
att söka få till stånd en statlig utsädeskontroll, i avseende på omfattning,
4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
enhetlighet och tillförlitlighet så organiserad, att den fullt motsvarade nutida
fordringar på en dylik för jordbruket så betydelsefull verksamhet. Under
de gångna åren hade också utvecklingen av denna statliga kontroll gått i
avsedd riktning. Nya tidsenliga undersökningsmetoder rörande laboratoriekontrollen
hade utarbetats och tillämpades; ett nytt viktigt arbetsområde,
fältkontrollen eller kontrollen över utsädesvarors sortrenhet och sort- respektive
stamäkthet samt angrepp av smittsamma sjukdomar, hade på ett rationellt
sätt upptagits och med framgång bedrivits; statsplomberingen av
saluförda utsädesvaror hade dels genom skärpta fordringar vunnit betydligt
ökat anseende och dels i sina högsta former utvidgats till att lämna garanti
beträffande alla för ett utsäde värdebestämmande egenskaper; större delen av
landets smärre lokala, otillräckligt kvalificerade frökontrollanstalter hade indragi
ts och de återstående tilldelats bestämda verksamhetsområden; genom den
i Skåne belägna lokala frökontrollanstaltens ombildning till filial av centrala
frökontrollanstalten hade denna erhållit ett eget organ i landets förnämsta
område för utsädesproduktion och utsädeshandel o. s. v. Även om ännu
mycket återstode, innan den fullt slutgiltiga organisationen av svensk frökontrollväsende
ernåtts, hade detta dock under senare år så ombildats och
utvecklats, att det numera såväl i avseende på undersökningsmetoder som
beträffande effektiva kontrollåtgärder fullt kunde mäta sig med det bästa
utlandet i föreliggande avseende hade att uppvisa. I ett avseende arbetade
emellertid detta kontrollväsende under synnerligen svåra förhållanden, i det
att denna verksamhets centralorgan, statens centrala frökontrollanstalt, saknade
tillgång till tillräckliga och för sina arbetsuppgifter verkligt lämpade
arbetslokaler, en omständighet som i högsta grad försvårade och förhindrade
en ytterligare nödvändig utveckling av sågda verksamhet. För ifrågavarande
olägenhets omedelbara avhjälpande vågade därför styrelsen för anstalten påkalla
Kungl. Maj:ts bistånd. . , . ..
Vid den tidpunkt, då jordbruksutskottet vid 1924 ar riksdag gjorde har
förut omnämnda uttalande, ägde utskottet icke kännedom om att, sedan frökontrollanstalten
kommit till stånd, skulle för utsädesanalysers utförande tillämpas
nya tidsenliga bestämmelser, vilka för analyseringens genomforande
krävde betydligt större arbetskraft och därmed också större lokalutrymme
än som på förhand kunnat beräknas. Frökontrollanstalten började sin verksamhet
i mangårdsbyggnaden på Bergshamra i maj månad 1925, men redan
första säsongen, 1925—1926, visade det sig, att utrymmet därstädes var otillräckligt,
varför anstalten redan på hösten 1926 med Kungl. Maj:ts medgivande
nödgades förhyra ytterligare lokaler i arrendatorsbyggnaden pa
nämnda gård, till vilka förlädes kallgroningslaboratoriet, tryckning av
plomberingsbevis, blankettförråd och dylikt. Frånsett den stora olägenheten
att hava analysarbetet förlagt till olika lokaler, belägna på 350 meters
avstånd från varandra, hade det under sista säsongen visat sig vai a förenat
med stora svårigheter att även inom det sålunda utökade lokalutrymmet på
ett nöjaktigt sätt bedriva verksamheten och ännu svårare, ja kanske omöjligt
torde detta komma att bliva under stundande säsong, eller i och med
att den av 1928 års riksdag beslutade lagen rörande handel med utsädesvaror
trädde i kraft. „ , ,
Kedan nu vore utrymmet i anstaltens lokaler sa starkt taget i ansprak,
att plats för ytterligare personal — vilken under senaste säsongen tidvis
uppgått till 45 personer — saknades. På grund härav måste övertidsarbete
i stor utsträckning äga rum, varvid arbetstiden behövde ökas ända till 12
timmar, en sak som vore allt annat än fördelaktig, da det som i föreliggande
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts jiroposition Nr 05.
fall gällde precisionsarbete. Men ej nog med att flera erforderliga arbetsplatser
ej kunde anordnas, utan utrymme saknades även för installerande
av ytterligare behövliga varmgroningsapparater och skåp för fusarium—undersökningar
in. in. Ä anstaltens expedition, varest verkställdes registrering av inkomna
prov, uträkning av analysresultat och utskrivning av analysattester,
försvårades arbetet ävenledes på grund av bristande utrymme, varigenom
förseningar i expeditionen kunde inträffa, vilket i sin tur medförde olägenheter
för anstaltens uppdragsgivare. Anstaltens bokförings- och registreringsarbeten
samt löpande korrespondens utfördes i ett rum med en golvyta av cirka
3x2.5 meter. Då därtill koinme, att utrymme saknades för fältkontrollens
vinterarbeten samt för uppmontering och användning av den för härkomstbestämningar
nödvändiga frösamlingen, och att utrymmet vore ytterligt
begränsat för diskning av groningskärl, vore klart, att redan till kommande
säsong åtgärder måste vidtagas för förhyrande av ytterligare lokaler. Då
dylika sannolikt endast kunde erhållas på större avstånd från anstalten,
komme organisationen av det hela i ännu större grad att försvåras, alldenstund
de på de olika lokalerna erhållna analysresultaten måste uträknas och
registreras samt. analysattester utskrivas på eu gemensam expedition.
Lika viktigt som det för centrala frökontrollanstalten vore att erhålla
tillräckligt arbetsutrymme, minst lika viktigt vore det, att dessa lokaler
verkligen vore lämpade för sina olika ändamål. Varmgroningsapparater
hade nu måst uppställas varhelst någon plats funnits, t. o. m. i själva tamburen,
utan tillgång på sådan allsidig belysning, som i dylikt fall vore erforderlig,
och utan möjlighet att på ett snabbt och ändamålsenligt sätt avkyla
varmvattnet i desamma. Kallgroning hade måst ske i rum, där föreskriven
temperatur vid varje tidpunkt ej kunde hållas, enär dylikt rum
borde hava väl isolerade väggar och vara försedd med kylanordning. Kallgroningar
hade vid vissa tillfällen måst förläggas till en utanför anstalten
belägen potatiskällare. Skåp för fusarium-undersökningar kunde ej uppställas
på fullt tillfredsställande sätt. Byggnaden vore vidare så ostadigt
uppförd, att vågarnas jämnviktslägen rubbades vid personalens gång i vågrummen,
ett förhållande som försvårade arbetet på samma gång som tillförlitligheten
vid analyseringenminskades, vilketkunde medföra stora olägenheter,då
fullt säkra vägningar vore en av grundförutsättningarna för tillförlitliga analysresultat.
Framhållas borde också, att en del av anstaltens rum vore alltför
mörka, varför arbetet försvårades genom att detsamma under större
delen av säsongen måste utföras vid artificiell belysning, en omständighet
som ävenledes vore synnerligen ansträngande för personalens synförmåga,
framför allt vid undersökningar under förstoringsglas eller mikroskåp.
Styrelsen tilläte sig också framhålla, att anstaltens nuvarande lokaler
måste från hygienisk synpunkt betraktas såsom synnerligen otillfredsställande
och att de ej på något sätt motsvarade de krav, som måste ställas på moderna
arbetslokaler av ifrågavarande slag. Så t. ex. sysselsattes i varmgroningsrummet
under säsongen omkring 10 personer, vilka till sitt förfogande
hade en effektiv luftmängd av omkring 100 kbm., och i samma rum funnes
därjämte 10 å 11 varmgroningsapparater med en vattenmängd av 000—700
liter, vilken under viss del av dagen uppvärmdes och alltså utvecklade rätt
mycken fuktighet. I tillräkningsrummet med ett luftinnehåll av cirka 140
kbm. sysselsattes 18—20 personer. Det anförda visade, att varje person
hade till sitt förfogande en luftmängd av 7—10 kbm. i rum med en höjd
av 2.5 meter och utan möjlighet till ventilering. Enligt hälsovårdsnämnds
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
föreskrifter skulle personal i stillasittande arbete hava tillgång till en luftmängd
av minst 10 kbm. i väl ventilerade rum av minst 3 meters höjd.
Vidare vore byggnaderna dåligt vinterbonade, kalla och synnerligen dragiga.
Styrelsen ansåge sig också böra påpeka de stora brandrisker, som förefunnes
i den nu använda träbyggnaden. En eldsvåda skulle för anstalten
medföra en oersättlig förlust, då de kortregister över utförda undersökningar,
som för närvarande omfattade 30,000 å 40,000 kort och utgjorde material
för forskningar av olika slag, samt anstaltens frösamling, som torde vara
en av de största i Europa, ej kunde förvaras på eldsäker plats.
Det anförda torde enligt styrelsens bestämda uppfattning visa, att frökontrollanstaltens
arbetslokaler för närvarande vore alldeles otillräckliga samt
såväl i tekniskt som hygieniskt avseende fullständigt olämpliga, varför det
nu vore en tvingande nödvändighet att förskaffa anstalten lokaler, som verkligen
motsvarade sitt ändamål och därjämte de ökade krav, som alltmer och
mer komme att ställas på anstaltens arbetsmöjligheter. Tidpunkten vore nu
inne för ett definitivt lösande av anstaltens byggnadsfråga, och detta desto
mera som under de gångna åren dessutom stora erfarenheter vunnits om
huru en dylik institution på lämpligaste sätt borde vara inrättad. Det
torde emellertid utan allt tvivel få anses hava varit synnerligen fördelaktigt,
att i och med anstaltens inrättande en nybyggnad ej kom till stånd, ty vid
nämnda tidpunkt saknades tillbörlig erfarenhet om huru en dylik institution
borde vara anordnad.
Den fordran man ovillkorligen måste ställa på institutionsbyggnaden för en
verkligt modern frökontrollanstalt vore först och främst, att densamma vore
tillräckligt rymlig samt så anordnad att de rum, som skulle användas för
olika ändamål, dels vore så belägna i förhållande till varandra, att största
möjliga arbetsbesparing vid alla undersökningar vunnes, och dels vore så
inrättade och inredda, att de i avseende på belysningsförhållanden, isolering mot
olika temperaturer m. m. verkligen lämpade sig för de undersökningar, som i
desamma skulle utföras. Vidare måste en dylik anstalt i sin omedelbara
närhet hava tillgång till en för kontrollodlingar lämplig jordareal om minst
8 å 10 hektar. Enligt styrelsens uppfattning kunde anstaltens byggnadsfråga
endast genom nybyggnad lösas på ett fullt tillfredsställande sätt.
Vad anginge platsen för uppförande av dylik byggnad, funnes ej på
samma eller kortare avstånd från Stockholm någon lämpligare plats än dess
nuvarande förläggningsort, kronoegendomen Bergsliamra, varest anstalten
medgivits förfoga över en för kontrollodlingar lämplig jordareal av omkring
10 hektar. I detta sammanhang torde få framhållas, att det såväl från
undersöknings- och kontrollsynpunkt som i arbetsbesparande syfte vore av
största vikt, att kontrollodlingarna vore belägna i omedelbar närhet till
institutionsbyggnaden. I kommunikationsavseende vore Bergshamra vidare
tillfredsställande beläget, busstrafik var ‘20:de minut till Jarlaplan och varje
halvtimme till Odenplan med en resetid av 10 å 12 minuter. Enligt styrelsens
förmenande innebure centrala frökontrollanstaltens definitiva förläggning
till Bergshamra från alla synpunkter sett en verkligt rationell lösning
av föreliggande spörsmål.
På grund av vad ovan anförts, tilläte sig styrelsen att framlägga ritningar
jämte kostnadsförslag till en till Bergshamra förlagd institutionsbyggnad
för centrala frökontrollanstalten, uppgjorda av arkitekten Victor
Fagerström i Stockholm, och anhölle styrelsen att i anslutning härtill få
lämna följande förklaringar.
Byggnaden skulle uppföras av tegel med putsade fasader på en bottenyta
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
7
av 44 x 15 meter i två våningar med källarvåning och vindsvåning under
brutet tak av plåt, vartill komme en envånings flygelutbyggnad på en bottenyta
av 11.5 x 8 meter. Hela byggnaden beräknades hava en volym av
9,100 kbm.
Byggnaden skulle i huvudsak disponeras på följande sätt. 1 bottenvåningen
skulle inrymmas i första hand groningsavdelning, expedition och bostad
för vaktmästare. Till våningen en trappa upp skulle förläggas renhets- och
fältkontrollavdelningarna samt bokföring och bibliotek. Vindsvåningen vore
avsedd att innehålla bostadsvåningar dels om 5 rum och kök m. m. för
anstaltens föreståndare och dels om 4 rum och kök m. m. för dess frökontrollant.
Till källarvåningen avsåges att förläggas diverse förvaringsrum, diskrum,
tryckeri, garage in. m. Bottenvåningen och våningen en trappa upp
innehölle tillsammans 25 rum, under det att anstalten i nuvarande lokaler
disponerade över 20, till större delen dock mycket små rum.
Bemälda befattningshavares närvaro på anstalten vid andra tider än
under ordinarie arbetstiden vore ofta erforderlig icke blott i och för besvarande
av telefonförfrågningar från allmänheten under brådskande perioder
utan även för övervakande av olika elektriska apparater och av personalens
övertidsarbeten ävensom av jordbruksarbetena å anstaltens jordareal.
Det syntes styrelsen vara desto mera angeläget att för nämnda tjänstemän
bereda bostäder som möjligheter att erhålla dylika i anstaltens närhet
ej förefunnes. Då därtill komme, att inredningen av vindsvåningen
endast beräknades taga en merkostnad av 45,000 kronor, vilket belopp torde
fullt ut förräntas av de hyror om tillsammans minst 4,000 kronor, som
sagda befattningshavare hade att erlägga, funnes ej någon anledning att
ej inreda ifrågavarande vindsvåning, i all synnerhet som densamma vid
eventuellt framtida behov kunde tagas i anspråk för anstaltens egen verksamhet.
Skulle kostnaden för byggnaden nedbringas med ovannämnda belopp,
vore takkonstruktionen beräknad bliva sådan, att inredning av en
dylik vindsvåning sedermera ej kunde företagas.
Vidare framhåller styrelsen beträffande byggnadskostnaderna m. m.:
De för uppförande av institutionsbyggnaden i fråga erforderliga kostnaderna
beräknades sålunda:
byggnadskostnader....................................................................... kronor 286,000
värmeledning och sanitär inredning ...................................... » 39,000
elektrisk installation.................................................................... » 5,000
fast skåpinredning o. d............................................................. » 10,000
kronor 340,000
vartill komme arvoden, administration och oförutsedda utgifter,
beräknade till 10 procent å kronor 340,000 ............ » 34,000
Summa kronor 374,000.
Då byggnaden innehölle 9,100 kbm., skulle alltså kostnaden belöpa sig
till i runt tal 41 kronor per kbm.
I samband med uppförande av ny institutionsbyggnad för centrala frökontrollanstalten,
bleve emellertid nödvändigt att anlägga ny vattenledning
till densamma. I den nuvarande byggnaden erhölles vatten medelst hydroforanläggning
från en i närheten av densamma grävd brunn. Det hade
emellertid visat sig, att vattnet i ifrågavarande brunn vore av den beskaffenheten,
att det ej kunde användas för groningarna, varför dylikt nu
under 3 års tid måst köras från närmaste vattenpost å Stockholms vatten
-
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
ledning eller från Bergianska trädgården, belägen på cirka 2 kilometers
avstånd. Redan då den nuvarande institutionsbyggnaden iordningställdes,
undersöktes möjligheterna för erhållande av anslutning till Stocksunds
vattenledning, som framginge på cirka 550 meters avstånd från den nuvarande
byggnaden. Ett år 1924 uppgjort kostnadsförslag för dylik ledning
slutade på ett belopp av cirka 18,000 kronor. För närvarande kunde
dock kostnaderna härför betydligt reduceras, enär institutet för husdjursförädling,
som med Kungl. Majrts och riksdagens medgivande komme att
förläggas till Bergshamra, ävenledes måste hava vattenledning och därför
komme att deltaga med halva kostnaderna eller 9,000 kronor.
Det för uppförande av föreliggande instituti ombyggnad erforderliga anslaget
skulle alltså uppgå till (374,000 + 9,000 =) 383,000 kronor. Styrelsen
ansåge sig emellertid redan nu böra påpeka, att i samband med anstaltens
inflyttning i nya lokaler, vilken dock ej kunde ske förrän under budgetåret
1930/1931, uppstode vissa kostnader för själva flyttningen ävensom för
komplettering av inventarier och anskaffning av nya apparater såsom kylskåp,
20 stycken groningsapparater, motorer för tryckmaskin och sållningsapparat
m. m., ävensom för iordningställande av tomtområde. Styrelsen
beräknade dessa kostnader till omkring 25,000 kronor.
Det framlagda förslaget till nybyggnad för statens centrala frökontrollanstallt
kunde ju visserligen synas väl omfattande, men i verkligheten vore
så ej fallet, ehuru naturligtvis utrymmet vore tilltaget så, att en om- och
tillbyggnad efter ett fåtal år ej skulle behöva ifrågakomma. Utrymmet
vore dock endast beräknat för en knappast dubbelt så stor extra personal,
som den, vilken under mycket trånga förhållanden sysselsatts under senaste säsongen,
och man måste dessutom beakta, att den nya lagen rörande handeln
med utsädesvaror och våra jordbrukares allt större och större benägenhet
att anlita utsädeskontrollen med all säkerhet under de närmaste åren högst
väsentligt komme att öka anstaltens verksamhet. Som ett skäl mot uppförande
av en byggnad av föreslagen storlek skulle ju möjligen kunna anföras,
att anstaltens inkomster ännu ej blivit så stora, som tidigare beräknats.
Häremot ville emellertid styrelsen anföra, dels att det toge tid,
innan en ny anstalt bleve allmänt anlitad, i all synnerhet som den haft
och hade att konkurrera med ett flertal lokala anstalter, dels att statsplomberingen,
som lämnade de jämförelsevis största inkomsterna, på grund
av skärpta bestämmelser under senare år mindre anlitats, ehuru den nu av
vissa tecken att döma åter i större utsträckning syntes komma till användning,
dels att anstalten till nedsatt pris utförde ett stort antal analyser för
jordbrukarnas räkning och dels att anstalten bedreve forskningsarbete, som
ej lämnade några inkomster. Det måste dock framhållas, att centrala frökontrollanstalten
tillkommit för jordbrukets egen skull och att de undersökningar
och forskningar som den utförde vore av största betydelse för
vårt jordbruk. Det syntes därför styrelsen vara en det svenska jordbrukets
angelägenhet att på utsädesområdet hava tillgång till ett verkligt
modernt kontroll- och forskningsinstitut, som hade möjlighet att i full utsträckning
bedriva sin viktiga verksamhet.
I sitt vid berörda skrivelse fogade utlåtandé framhåller lantbruksstyrelsev
inledningsvis, att styrelsen redan i skrivelse den 29 maj 1922 till Kungl.
Maj:t i samband med förslag om inrättande av en central frökontrollanstalt
ifrågasatt uppförandet av en särskild för ändamålet lämpad institutionsbyggnad.
Styrelsen erinrar vidare om jordbruksutskottets vid 1924
Kunyl. Maj:ts proposition Nr 95,
9
års riksdag ovanberörda uttalande rörande den nuvarande institutionsbyggnadens
mindre lämpliga beskaffenhet. Styrelsen anför vidare.
Om oek redan vid centrala frökontrollanstaltens tillkomst förutsågs, att
oavvisliga krav på en nybyggnad för ändamålet inom en ej alltför avlägsen
framtid skulle uppstå, hade utvecklingen på området dock skett
snabbare, än man kunnat förutse. Kedan första året visade det sig, att utrymmet
var så knappt tillmätt, att för andra arbetsåret ökade lokaler måste
anskaffas, för att arbetet icke skulle lida avbräck. Icke ens nuvarande utrymmen
vore tillräckliga för att fylla behovet. Då den nya lagen om
handeln med utsäde den 1 januari 1929 trätt i kraft, torde anstaltens arbetsbörda
med all säkerhet komma att i betydlig grad ytterligare ökas.
Därtill komme, att anstaltens lokaler vore föga lämpade för sitt ändamål,
varigenom arbetet försvårades och krävde ökad personal, varjämte undersökningarnas
säkra och jämna resultat i viss mån äventyrades. Under
sådana förhållanden torde det icke vara för mycket sagt, att frökontrollanstaltens
utvecklingsmöjligheter på grund av lokalförhållandena hämmats.
I själva verket torde bristningsgränsen redan hava nåtts och man måste
med verklig oro fråga sig, huru de ökade krav på anstalten, som förbemälda
lags ikraftträdande måste medföra, skulle kunna tillfredsställas. Ett
stillestånd eller tillbakagång på frökontrollens område måste emellertid
enligt lantbruksstyrelsens förmenande medföra så beklagliga följder för
jordbrukets produktion, att alla åtgärder för hindrade härav måste anses
synnerligen väl befogade.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att
frökontrollanstalten hittills arbetat på ett mycket tillfredställande sätt och
^i^vunnit sig aktning på det internationella kontrollarbetets område, ett
förhållande som icke torde vara utan sin stora betydelse särskilt med hänsyn
till exporten av utsädesvaror.
Då anstalten arbetade under så ogynnsamma förhållanden, skulle måhända
kunna ifrågasättas, huruvida ej eu viss avlastning av anstaltens
arbetsbörda på de lokala anstalterna vore lämplig. En sådan utveckling
av förhållandena måste dock enligt lantbruksstyrelsens förmenande anses
mindre tillfredsställande, särskilt med hänsyn till de lokala anstalternas
begränsade utrustning såväl i fråga om fullt lämpligt utbildad personal
som i andra avseenden.
Av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört torde framgå, att det enligt
styrelsens förmenande med hänsyn till jordbrukets intressen vore nödvändigt,
att skyndsamma åtgärder vidtoges för att säkerställa centrala frökontrollanstalten
tillgång till lämpliga och fullt tillräckliga lokaler, så att institutionen
kunde på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin betydelsefulla uppgift.
Lantbruksstyrelsen hade vid behandlingen av detta ärende tagit under
övervägande, huruvida det icke vore tänkbart, att annan staten tillhörig
ledig eller eventuellt lediggjord lokal, som vore tillfredsställande för ändamålet,
kunde tagas i anspråk. Med hänsyn till frökontrollens säregna arbetssätt
syntes detta dock knappast vara möjligt. Den moderna frökontrollen
krävde nämligen numera ej allenast laboratoriearbete utan måste för
att kunna fylla sin uppgift äga tillgång till avsevärd jordareal, som lämpade
sig för kontrollodling. Själva laboratoriearbetet vore jämväl av säregen
natur och krävde betydande tillgång till väl belysta arbetsplatser. Enligt
lantbruksstyrelsens mening måste därför alldeles särskilda krav med
hänsyn till såväl läge som storlek och byggnadssätt ställas på anstaltens
lokaler för att de fullt skulle fylla sitt ändamål. Användandet av even
-
10 Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
tuellt redan befintliga lokaler skulle därför — antagligen även om sådana
av tillfredsställande storlek kunde ställas till förfogande — komma att
medföra sådana olägenheter ur arbetssynpunkt, att deras utnyttjande måste
anses såsom en tillfällig och icke slutgiltig lösning av frågan. Då jämväl
omändring av befintliga lokaler för ändamålet troligen måste medföra statsutgifter
av betydande storlek, kunde en sådan åtgärd enligt lantbruksstyrelsens
förmenande knappast antagas vara ur statsfinansiell synpunkt tillfredsställande.
Det lämpligaste sättet för frågans lösning syntes lantbruksstyrelsen därför
vara att, såsom anstaltsstyrelsen föreslagit, en ny fullt tidsenlig institutionsbyggnad
uppfördes för ändamålet.
Det av anstaltens styrelse framlagda förslaget härtill syntes väl genomtänkt
och vad beträffade institutionslokaler icke mera omfattande än som
av rådande förhållanden att döma kunde förväntas vara erforderligt, därest
anstalten för framtiden skulle kunna fylla sitt ändamål. En jämförelse
mellan föreliggande och ett av lantbruksstyrelsen tidigare ingivet byggnadsförslag
visade visserligen en avsevärd ökning av arbetslokalernas utrymme.
Detta funne lantbruksstyrelsen emellertid av vunnen erfarenhet fullt motiverat.
Vissa inskränkningar i fråga om utrymmet inom de delar av byggnaden,
som icke vore avsedda till direkta arbetslokaler, skulle emellertid
enligt lantbruksstyrelsens förmenande kunna göras utan att medföra större
olägenhet. Sä syntes det, som om bland annat utrymmena för lunchlokal,
avklädningsrum och vad därmed sammanhängde vore större än som kunde
anses nödvändigt. Detsamma torde kunna sägas om kontorsrum samt sessionsrum
och bibliotek. I viss mån syntes dessa enligt lantbruksstyrelsens
förmenande något frikostigt tillmätta utrymmen hava betingats av byggnadens
form och svårigheten att med bibehållande av ett symetriskt yttre avväga
de inre anordningarna. I vad mån en minskning av byggnadens storlek
genom en omarbetning i här antydd riktning kunde åvägabringas och
om kostnaderna därigenom kunde avsevärt nedbringas, torde emellertid icke
ankomma på lantbruksstyrelsen att undersöka.
Förslaget upptoge jämväl bostadslägenheter i vindsvåningen för föreståndaren
och frökontrollanten. För ett utnyttjande av detta utrymme på föreslaget
sätt syntes alla skäl tala. Det måste anses synnerligen önskvärt, att
dessa båda befattningshavare vore boende inom anstalten eller i dess omedelbara
närhet. För närvarande funnes inga för ändamålet användbara
bostadsmöjligheter inom anstaltens närmaste område. Därtill komme det
av anstaltsstyrelsen påpekade förhållandet, att ett utbyggande av vindsvåningen
på föreslaget sätt medförde möjlighet att i händelse av framtida
behov helt eller delvis aptera densamma för frökontrolländamål. Då vindsvåningens
anordnande till bostadslägenheter endast beräknades medföra en
förökning i byggnadskostnaden med 45,000 kronor och bostäderna komme
att upplåtas mot hyra, vars minimibelopp anstaltsstyrelsen efter vad lantbruksstyrelsen
kunde finna mycket lågt beräknat till 4,000 kronor, syntes
förslaget jämväl ur ekonomisk synpunkt vara fördelaktigt.
Emot förslaget i denna del syntes dock med fog kunna göras den erinran,
att om också antalet rum i respektive lägenheter icke vore större än
som kunde anses skäligt, lägenheternas totalutrymme dock på grund av
rummens storlek avsevärt överstege det, som nu för tiden ansåges erforderligt.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig böra uttala önskvärdheten av att vid
en eventuell överarbetning av förslaget undersökning verkställdes, huruvida
icke en begränsning av de båda förevarande bostadslägenheterna kunde ske
11
Ku »tgl. M aj:ts proposition Nr 95.
i syfte att vinna något eller några enkelrum, som kunde komma till användning
för uthyrning till andra befattningshavare.
Vad anginge förslaget om anordnande av vattenledning, ville styrelsen
uttala, att vattenförhållandena vid Bergshamra icke vore tillfredsställande
och givetvis komme att visa sig ännu ogynnsammare .ju mer anstaltens
verksamhet utvidgades. De nuvarande anordningarna måste enligt lantbruksstyrelsens
förmenande anses såsom provisoriska. Då nu tillfälle gåves
att med den på enskilt initiativ nyinrättade forskningsanstalten för djurförädling
dela kostnaderna för framdragande av vattenledning, syntes anstaltsstyrelsens
förslag lämna ett gynnsamt tillfälle till denna frågas lösning.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför böra tillstyrka, att anslag äskades för
ändamålet.
Då sålunda, såvitt styrelsen hade sig bekant, någon redan förefintlig,
staten tillhörig lämplig lokal ej torde stå till förfogande för ändamålet och
möjlighet att förhyra sådan torde få anses utesluten, syntes frågans ändamålsenliga
lösning kräva nybyggnad. Det av statens centrala frökontrollanstalts
styrelse framlagda förslaget syntes efter viss överarbetning väl ägnat
ligga till grund för sådan nybyggnad.
I ärendet hava infordrade utlåtanden avgivits dels den 27 december 1928
av byggnadsstyrelsen, som därvid fogat två till styrelsen ingivna skrivelser
av den 17 oktober och den 12 november 1928 från frökontrollanstaltens
föreståndare med bemötande av emot anstaltsstyi’elsens förslag gjorda erinringar
m. m., dels ock den 8 januari 1929 av statskontoret.
Byggnadsstyrelsen anför i huvudsak följande.
Av vad lantbruksstyrelsen och anstaltsstyrelsen i ärendet anfört syntes
det vara uppenbart, att anstaltens nuvarande lokaler inom manbyggnaden
å Bergshamra vore otillräckliga och även i övrigt synnerligen otillfredsställande.
Då, såsom av lantbruksstyrelsen framhållits, någon för ändamålet
lämplig lokal icke funnes inom kronan tillhöriga fastigheter och
möjlighet att förhyra någon dylik lokal torde vara utesluten, syntes förevarande
lokalfråga böra lösas genom uppförande av nybyggnad.
Det av anstaltsstyrelsen i ärendet framlagda ritningsförslaget avsåge en
i sten uppförd byggnad om två våningar jämte inredd vindsvåning, och
vore byggnaden tänkt förlagd bakom mangårdsbyggnaden, således å den
del av Bergshamraområdet, som genom Kungl. Maj:ts beslut den 13 juni
1924 tillsvidare upplåtits till anstalten.
Vad beträffade nybyggnadens sålunda föreslagna förläggning till Bergshamraområdet
finge byggnadsstyrelsen erinra om vad styrelsen i utlåtande
till Kungl. Maj:t den 22 mars 1928 anförde angående då föreslaget upplåtande
dels av ytterligare mark till anstalten och dels av mark till institutet
för husdjursförädling. Styrelsen framhöll därvid, bland annat, att
Bergshamraområdet genom sin jämförelsevis plana terräng med sakta sluttning
mot söder samt goda grundförhållanden vore synnerligen lämplig som
byggnadsplats för en större statlig institution, och att området också av
denna anledning uppmärksammats såsom byggnadsplats för det nya serafimerlasarettet.
Statens tillgång till mark av denna beskaffenhet i Stockholms
omedelbara närhet vore ytterst begränsad, varför man måste räkna
med, att krav med all sannolikhet skulle förr eller senare komma att uppstå
på Bergshamraområdet för någon större statsinstitutions räkning. Det
syntes därför styrelsen nödvändigt att, såsom skett beträffande den tidigare
12 Kungl. May.ts proposition Nr 95.
markupplåtelsen för frökontrollanstaltens räkning, de i utlåtandet avsedda
upplåtelserna komme att gälla endast tillsvidare för att därigenom möjliggöra
markens användande framdeles för annat statsändamål. Genom Kungl.
Maj:ts beslut den 14 juni 1928 hade också i anslutning härtill den ytterligare
markupplåtelsen inom Bergshamraområdet till anstalten angivits gälla
endast tillsvidare.
Byggnadsstyrelsen, som alltjämt ansåge sig böra vidhålla det salunda av
styrelsen gjorda uttalandet att man måste räkna med att Bergshamraområdet
framdeles kunde behövas för en större statlig institution än de till
området nu förlagda, funne det därför angeläget, att frökontrollanstaltens
förevarande byggnadsfraga löstes pa sadant sätt, att områdets framtida
utnyttjande för en större statlig institution icke försvårades. Ur denna
synpunkt hade byggnadsstyrelsen emellertid icke något att erinra mot att
den för anstalten erforderliga institutionsbyggnaden förlädes till den föreslagna
platsen i ändpunkten av den från landsvägen Stockholm-Djursholm
gående allén, i det att en byggnad torde komma att uppföras på
denna centrala och dominerande plats inom området, för vilket ändamål
området än utnyttjades, och vore den föreslagna byggnadens planläggning i
huvudsak sådan, att byggnaden utan några större ombyggnadsarbeten skulle
kunna användas för andra ändamål.
Lantbruksstyrelsen hade i huvudsak tillstyrkt det av anstaltsstyrelsen
framlagda nybyggnad sförslaget, men hade dock erinrat, att vissa lokaler
syntes väl stort tilltagna såsom lunchrum, avklädningsrum, kontorsrum,
sessionssal och bibliotek ävensom de båda bostadslägenheterna.
I omförmälda till byggnadsstyrelsen ingivna skrivelse av den 17 oktober
1928 hade emellertid anstaltens föreståndare bemött de av lantbruksstyrelsen
sålunda framställda erinringarna, och hade han därvid, enligt byggnadsstyrelsens
mening, på ett tillfredsställande sätt motiverat den föreslagna
storleken av berörda utrymmen.
Vad beträffade bostadslägenheterna för föreståndaren och frökontrollanten
kunde byggnadsstyrelsen emellertid icke finna det lämpligt, att desamma
förlädes till byggnadens vindsvåning. Såsom av handlingarna i ärendet
framginge torde nämligen större eller mindre delar av vindsvåningen framdeles
behöva tagas i anspråk för anstaltens eget behov, och kunde det med
hänsyn härtill icke anses ekonomiskt lämpligt att nu nedlägga kostnader på
iordningställandet av sagda våning för bostadsändamål för att sedermera
underkasta lokalerna en genomgripande ombyggnad för desammas utnyttjande
för anstaltens räkning. Härtill komme, att två skrymmande extra
trappuppgångar måste anordnas uteslutande för bostädernas behov. Byggnadsstyrelsen
funne det därför önskvärt, att ifrågavarande bostäder förlädes
till en särskild byggnad. Fråga uppstode då, huruvida den nuvarande mangårdsbyggnaden
lämpligen skulle kunna tagas i anspråk för sistnämnda
ändamål. Inom denna byggnad skulle visserligen kunna erhållas en lägenhet
om 6 rum och kök för föreståndaren samt en lägenhet om 2 rum och
kök. Sistnämnda lägenhet skulle dock icke förslå såsom bostad för frökontrollanten,
varför dennes bostadsfråga måste lösas på annat håll. Emellertid
skulle byggnadens iordningställande till tjänstebostäder draga en kostnad
av omkring 40,000 kronor, och kunde byggnadsstyrelsen icke finna det
ekonomiskt tillrådligt att nedlägga en så pass stor summa på byggnaden i
fråga, då densamma saknade såväl källare som vindsutrymmen, varför
möjlighet icke funnes att inom byggnaden åstadkomma en lösning av förevarande
bostadsfråga, som fullt tillfredsställde de krav, som numera måste
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
115
uppställas. Det torde därför bliva nödvändigt att uppfora eu särskild nybyggnad
för ifrågavarande ändamål.
På anmodan av byggnadsstyrelsen hade arkitekten Fagerström i samråd
med anstaltens föreståndare utarbetat ott nytt ritningsförslag. Detta förslag,
som framställts å skrivelsen bilagda, i november 1928 dagtecknade
tre ritningar, omfattade dels en byggnad, uteslutande avsedd för anstaltens
eget behov, och dels en byggnad inrymmande bostäder för föreståndaren
och frökontrollanten. I den sålunda föreslagna institutionsbyggnaden hade
de två extra trappuppgångarna slopats och kapprummet förlagts till källarvåningen,
varjämte några inredda vindsutrummen icke förekomme. Härigenom
hade byggnaden kunnat göras betydligt kortare samt även något
lägre än den tidigare föreslagna byggnaden. Båda byggnaderna vore enligt
förslaget avsedda att uppföras i sten, och skulle institutionsbyggnaden förläggas
till samma plats som den i det av anstaltsstyrelsen framlagda
förslaget avsedda byggnaden samt bostadsbyggnaden snett bakom institutionsbyggnaden
och vinkelrätt mot denna.
Över det sålunda upprättade nya ritningsförslaget hade anstaltens föreståndare
i skrivelse till byggnadsstyrelsens utredningsbyrå den 12 november
1928 avgivit yttrande och hade därvid framhållit, att den däri föreslagna
institutionsbyggnaden, även om densamma ej innehölle reservutrymmen,
vore av den beskaffenhet att anstaltens behov av lokalutrymme för sin
verksamhet av allt att döma för en rätt lång tid framåt borde vara väl
tillgodosett, på samma gång som de olika rummens placering i arbetsbesparande
avseeende vore fullt tillfredsställande.
Byggnadsstyrelsen hade för sin del icke något att erinra mot det av arkitekten
Fagerström upprättade nya förslaget, som enligt styrelsens mening
innebure en i alla avseenden lämpligare lösning av förevarande lokalfråga
än det förslag, som av anstaltsstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning.
Några reservlokaler för framtida utvidgningar skulle visserligen enligt det
senare uppgjorda förslaget icke erhållas inom institutionsbyggnaden, men
kunde dylika lokaler utan större tekniska svårigheter framdeles åstadkommas
genom påbyggnad i samband med höjning av taket.
Kostnaderna för genomförandet av det av anstaltsstyrelsen framlagda
byggnadsförslaget hade av arkitekten Fagerström beräknats till 374,000
kronor, vartill skulle komma ett belopp av 9,000 kronor för erforderliga
rörledningsarbeten. Såvitt byggnadsstyrelsen kunde finna torde emellertid
förstnämnda belopp icke förslå, utan torde man hava att räkna med en
kostnad av omkring 445,000 kronor. Vad beträffade kostnaderna för genomförandet
av det nya förslaget hade desamma inom byggnadsstyrelsen beräknats
till 390,000 kronor. Därest emellertid bostadsbyggnaden uppfördes
i trä, vilket lämpligen torde låta sig göra, skulle byggnadskostnaderna
kunna nedbringas med 16,000 kronor till 374,000 kronor eller samma belopp,
som angivits av anstaltsstyrelsen. Även i detta fall tillkomme givetvis
ett belopp av 9,000 kronor för erforderliga rörledningsarbeten.
Då det nya byggnadsförslaget sålunda ur såväl praktisk som ekonomisk
synpunkt ställde sig fördelaktigare än det av anstaltsstyrelsen framlagda,
funne sig byggnadsstyrelsen böra till utförande tillstyrka förstnämnda förslag,
dock med iakttagande att den föreslagna bostadsbyggnaden uppfördes
av trä.
Vad den nuvarande mangårdsbyggnaden beträffade hade anstaltsstyrelsen
utgått ifrån, att denna byggnad, sedan anstaltens nya lokaler iordningställts,
skulle rivas. Då emellertid nämnda byggnad så sent som år 1924
Departements
chefen.
14 Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
iståndsattes för en kostnad av 26,000 kronor, kunde det enligt byggnadsstyrelsens
mening ifrågasättas, huruvida det icke vore ur ekonomisk synpunkt
önskvärt, att byggnaden bibeliölles ännu en tid framåt, sedan anstaltens
nya byggnader uppförts. Det torde emellertid icke vara påkallat
att redan nu taga definitiv ställning till denna fråga samt frågan om byggnadens
eventuella framtida utnyttjande för annat ändamål, utan torde därmed
kunna anstå till den tidpunkt, då de nya byggnaderna vore färdigställda.
För att hålla olika möjligheter öppna torde emellertid de föreslagna
nybyggnaderna böra, i enlighet med vad som angivits å skrivelsen
bilagd, inom byggnadsstyrelsen upprättad planskiss, förläggas på något
längre avstånd från den gamla mangårdsbyggnaden än vad arkitekten
Fagerström avsett.
Av de för genomförandet av det nu föreliggande nya ritningsförslaget beräknade
kostnaderna, vilka jämte kostnaderna för rörledningsarbeten uppginge
till sammanlagt 383,000 kronor, erfordrades för budgetåret 1929/1930 ett
belopp av 150,000 kronor samt för budgetåret 1930/1931 återstoden eller
233,000 kronor.
Statskontoret har på grund av den i ärendet förebragta utredningen icke
ansett sig böra göra någon erinran mot att ifrågavarande byggnadsarbeten
för statens centrala frökontrollanstalt komma till stånd. Beträffande sättet
för sagda byggnadsarbetens utförande ansluter sig statskontoret till det av
byggnadsstyrelsen framlagda förslaget om uppförande av ett särskilt bostadshus
av trä, enär ett genomförande av sagda förslag, enligt vad byggnadsstyrelsen
beräknat, skulle för statsverket medföra en kostnadsbesparing av
icke mindre än (445,000 — 374,000 =) 71,000 kronor.
I anslutning till vad byggnadsstyrelsen anfört i ämnet hemställer statskontoret,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för ifrågavarande
nybyggnadsarbeten m. m. bevilja ett anslag å 383,000 kronor och därav
för budgetåret 1929/1930 såsom extra reservationanslag under riksstatens
nionde huvudtitel anvisa ett belopp av 150,000 kronor.
Utredningen i ärendet synes på ett övertygande sätt ådagalägga, att den
centrala frökontrollanstaltens nuvarande lokaler äro otillräckliga och i flera
avseenden synnerligen otillfredsställande. Av de yttranden, som avgåvos av
de vid anstaltens inrättande hörda myndigheterna, framgår, att de redan
då ansågo, att den lösning anstaltens lokalfråga erhöll måste vara att betrakta
såsom provisorisk. Ett bestämt uttryck för denna uppfattning gavs
tillika av jordbruksutskottet vid 1924 års riksdag i dess uttalande, att den
för anstaltens inrymmande föreslagna byggnaden, icke minst på grund av
dess begränsade utvecklingsmöjligheter, syntes mindre väl ägnad att fylla
sitt ändamål, ehuru utskottet dock ansåg densamma kunna under någon tid
möjliggöra ett nöjaktigt upprätthållande av anstaltens verksamhet. Utvecklingen
på området har emellertid gått snabbare än man kunnat förmoda.
Anledningen härtill torde ej minst hava varit den goda ställning inom sitt
område anstalten redan från början vetat tillvinna sig samt det förtroende,
som därigenom kommit anstalten till del. Den nytillkomna lagen om handeln
med utsäde, vars verkningar med avseende a anstaltens arbete gjort sig gällande
för första gången under innevarande säsong, har visat sig medföra
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95. 15
en betydlig ökning av begärda analyser, och torde ytterligare stegring vara
att framdeles emotse. Svårigheterna att i do nuvarande lokalerna kunna
ordna och på fullgott sätt utföra de noggranna oeli ömtåliga undersökningar,
som förekomma vid anstalten, hava med varje år visat sig allt besvärligare
att övervinna. För närvarande torde ställningen vara sådan, att med de möjligheter,
den nuvarande institutionsbyggnaden oeh de för utrymmets utökande
förhyrda i hög grad provisoriska lokalerna erbjuda, anstalten är hart när
urstandsatt att fullgöra det arbete en ytterligare ökning av inströmmande
rekvisitioner skulle ålägga anstalten. Men de nuvarande lokalernas beskaffenhet
medför olägenheter ej endast för en snabb oeh fullgod behandling
av rekvisitionerna. Enär den arbetspersonal, som på en gång rymmes
i lokalerna, är otillräcklig att under vanlig arbetstid medhinna göromålen,
har övertidsarbete måst tillgripas i stor utsträckning, varigenom personalen
i onödig grad uttröttats. En ytterligare anledning att så skett har legat
däri, att det icke kunnat undvikas, att understundom ett större antal personer
måst placeras i samma rum än som stått i överensstämmelse med
rummets storlek och ventilationsanordningarna. Att den nuvarande institutionsbyggnaden
föga motsvarar de krav, som ur belysnings-, uppvärmningsmed
flera dylika synpunkter böra ställas på en för undersökningar av
ifrågavarande slag avsedd byggnad, torde knappast behöva påpekas.
De föreliggande förhållandena göra, att en lösning av frökontrollanstaltens
lokalfråga icke längre torde kunna undanskjutas utan allvarligt men för
verksamheten och dess utveckling. Enda rationella utvägen härvidlag torde
vara anskaffandet av en ny institutionsbyggnad, vid vars uppförande kunna
med ledning av vunnen erfarenhet tillgodoses de krav på utrymme och
anordningar i övrigt för arbetets rationella utförande och tillgodoseendet av
personalens bästa som krävas av en tidsenlig anläggning. Det av byggnadsstyrelsen
framlagda och av anstaltens föreståndare godkända förslaget till
institutionsbyggnad synes kunna i sådant avseende förordas till utförande.
Enligt myndigheternas förslag i ärendet skulle i samband med uppförandet
av en ny institutionsbyggnad bostäder beredas, förutom i överensstämmelse
med vad förut varit fallet för vaktmästaren, även för anstaltens föreståndare
och frökontrollanten därstädes. Med hänsyn till betydelsen för verksamhetens
övervakande att dessa personer bo vid anstalten vill jag tillstyrka
en sådan anordning.
Av styrelsen för anstalten har ifrågasatts, att institutionsbyggnaden skulle
inrymma jämväl bostäder för nämnda befattningshavare, under det byggnadsstyrelsen
föreslagit, att bostäderna för föreståndaren och frökontrollanten
skulle förläggas till en särskild byggnad. Beträffande omfattningen av de
utrymmen, som inom institutionsbyggnaden skulle stå till förfogande för anstaltens
verksamhet, samt byggnadens anordnande i övrigt för dess ändamål
torde de båda byggnadsförslagen stå varandra nära. Med hänsyn till
de mindre kostnader, som bliva förbundna med ett utförande av byggnadsstyrelsens
förslag, vilket även i övrigt synes vara att föredraga sär
-
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95.
skilt med tanke på framtida utvidgningar, vill jag tillstyrka detsamma,
därvid jag jämväl vill förorda det alternativ beträffande bostadshuset, som
avser dettas uppförande av trä.
Byggnadsstyrelsen har föreslagit, att den nuvarande institutionsbyggnaden
skall tillsvidare kvarstå för eventuell framtida användning för ändamål,
vartill densamma må anses duglig. Bortsett från det mindre tilltalande
däri, att sagda hus kommer att ligga mitt framför den nya institutionsbyggnaden
och delvis bortskymmer denna till men tillika för platsens utseende,
synes ur ekonomisk synpunkt föga vara att vinna genom husets bibehållande.
Erforderligt torde vara, att huset inom en nära framtid underkastas
viss yttre reparation; och skall det tagas i bruk vare sig för bostadsändamål
eller något statens verk, torde det behöva undergå inre reparationer
och omändringsarbeten. Men att nedlägga ytterligare kostnader på ifrågavarande
gamla hus utan källare och vind med dess obekväma låga rum
synes knappast böra ifrågakomma. Lämpligare torde då vara, att det nedrives
och att möjligen användbart virke kommer till användning vid uppförande
av det föreslagna nya bostadshuset. Ett ytterligare skäl talar för
husets rivning. För att den gamla och den nya institutionsbyggnaden icke
skola komma varandra allt för nära, har byggnadsstyrelsen föreslagit, att
sistnämnda byggnad skall förläggas något längre åt väster än vad anstaltsstyrelsen
avsett för den av dem tänkta byggnaden. Den nya institutionen
skulle härigenom komma mitt upp i ett åkerområde, som för närvarande
användes för kontrollodlingar, samt sönderstycka den för nämnda ändamål
värdefulla marken och därav borttaga en betydligt större del än som skulle
bliva fallet med byggnadens placering enligt anstaltsstyrelsens förslag.
Kostnaderna för de av byggnadsstyrelsen föreslagna och av mig till uppförande
förordade byggnaderna hava av styrelsen beräknats till 374,000
kronor. Emot denna beräkning synes intet vara att erinra. Skulle möjligen
någon del av virket i den gamla institutionsbyggnaden visa sig användbart,
torde törhända någon minskning av beloppet kunna väntas.
Till kostnaden för byggnaderna kommer vidare den andel, 9,000 kronor,
anstalten skulle hava att betala för framdragande till anstalten av vattenledning.
Genom dennas utförande skulle vinnas ett gammalt önskemål, som
förr eller senare skulle framtvungit en lösning.
Anstaltens styrelse har härjämte påpekat de utgifter, som komma att uppstå
för inflyttningen i de nya lokalerna ävensom för komplettering och nyanskaffning
av inventarier och instrument m. m. Frågan om bestridandet
av dessa kostnader, vilka uppskattats till omkring 25,000 kronor, torde såsom
styrelsen förutsatt böra bliva föremål för senare avgörande, sedan tillika ytterligare
utredning åvägabragts.
Den kostnad, varmed man för närvarande skulle hava att räkna, uppgår
sålunda till (374,000+9,000=) 383,000 kronor. Med avseende å dessa utgifter
må erinras, att genom hyra för tjänstebostäderna viss inkomst kommer
att beredas.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 95. 17
I överensstämmelse med byggnadsstyrelsens och statskontorets förslag torde
anslagsanvisningen för budgetåret 1929/1930 kunna begränsas till det i
årets statsverksproposition beräknade beloppet av 150,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till uppförande av ny institutionsbyggnad för statens centrala frökontiollanstalt
m. m. bevilja ett anslag av 383,000 kronor och därav anvisa för
budgetåret 1929/1930 ett extra reservationsanlag av ........ kronor 150,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1929. 1 samt.
78 häft. (Nr 95—97.)
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1929:155 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny institutionsbyggnad vid statens centrala frökontrollanstalt jämte i ämnet väckta mo s. 4 i texten