Sök i Ratio Lex

Angående bidrag och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet åkerbruksk olonien Hall

1930-02-14 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:109, Angående bidrag och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet åkerbruksk olonien Hall

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 109.

I

tfr 109.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående bidrag

och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet

åkerbruksk olonien Hall; given Stockholms slott den 14

februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Lubeck anför:

Vid anmälan i statsrådet den 3 januari 1930 av de frågor, som tillhöra

regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under femte huvudtiteln,

meddelade jag vid behandlingen av det under avdelningen fattigvård och

barnavård upptagna ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran (punkt

41), att särskilda sakkunniga uti ett den 24 oktober 1929 avgivet betänkande

framlagt förslag till ändringar i avseende å organisationen vid skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall. Med anledning därav förklarade jag mig

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 86 haft. (Nr 109.) 202 30 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Gällande

bestämmelser

örn skyddshemsverksamheten.

2 Kungl. Majlis proposition nr 109.

hava för avsikt att med utgångspunkt från betänkandet och däröver avgivna

yttranden föreslå Kungl. Majit att till årets riksdag avlåta proposition i det

av de sakkunniga behandlade ämnet ävensom i vissa andra därmed sammanhängande

frågor.

Yad angår nyssnämnda anslag till skyddsuppfostran anfördes i statsverkspropositionen,

att de sakkunniga ifrågasatt vissa jämkningar i avseende

å normerna för användande av det belopp av 41,100 kronor, som från anslaget

utginge såsom bidrag till avlöningar å vissa befattningar vid skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall. Då emellertid de sakkunnigas förslag icke

avsåge att rubba totalbeloppet av nämnda bidrag för nästa budgetår, syntes

förslaget icke böra utgöra hinder för att anslagets storlek definitivt bestämdes

redan i förslaget till riksstat för nästa budgetår. I enlighet med min

hemställan framlade också Kungl. Majit i statsverkspropositionen slutligt

förslag beträffande anslaget.

De sakkunnigas betänkande innefattar förslag till ändringar av organisationen

vid skyddshemmet i avseende å förläggningsanordningarna och elevernas

yrkesutbildning. I sammanhang därmed har frågan örn arten och

antalet av erforderliga befattningar vid skyddshemmet varit föremål för behandling.

I vad mån statens medverkan kunde erfordras för bestridande av

kostnaderna för vissa omändringsarbeten, som föreslagits i samband med

den förordade nya ordningen beträffande elevernas förläggning, har synts

de sakkunniga kunna bedömas först sedan föreningen till minne av Konung

Oscar I och Drottning Josephina, vilken äger ifrågavarande skyddshem, haft

tillfälle att yttra sig i frågan.

Styrelsen för ifrågavarande förening har i anledning därav i skrivelse

den 5 november 1929 på begäran avgivit utlåtande över de sakkunnigas betänkande

och därvid tillika gjort framställning i syfte att bereda föreningen

medel till utförande av de av de sakkunniga föreslagna arbetena ävensom

till understödjande i andra avseenden av föreningens verksamhet vid skyddshemmet.

Sedan i övrigt infordrade utlåtanden i antydda ämnen nu avgivits, anhåller

jag att få anmäla förevarande spörsmål till slutlig prövning.

Jag torde härvid till en början få i korthet redogöra för gällande bestämmelser

i fråga örn skyddsliemsverksamheten ävensom det av föreningen

drivna skyddshemmets ändamål, beviljade särskilda statsunderstöd, årliga

statsbidrag m. m.

De huvudsakliga bestämmelserna örn skyddshem och vanartade barns

omhändertagande å skyddshem äro givna i lagen den 6 juni 1924 (nr 361)

örn samhällets barnavård, vilken lag trädde i kraft den 1 januari 1926.

Enligt 43 § 1 mom. i nämnda lag skall för varje landstingsområde samt

för varje stad, som ej deltager i landsting, finnas skyddshem med erforderligt

antal prlatser. Två eller flera landsting eller städer av nyss angivet

slag eller landsting och dylik stad må förena sig örn gemensamt skyddshem.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

I nämnda lagrum omförmälda. s. k. vanliga skyddshem äro avsedda för

sådana vanartade, som å ena sidan ej lämpligen kunna anförtros åt enskilda

hem eller barnhem men å andra sidan ej behöva vård å särskilda

skyddshem.

Enligt 43 § 2 och 3 mom. i lagen skola nämligen vissa grupper av vanartade,

vilka icke lämpa sig för vård i vanliga skyddshem, där så kan ske

uppfostras avskilda från andra vanartade i särskilda, av staten eller annan

upprättade skyddshem eller avdelningar av skyddshem (centralanstalter). I

2 mom. avses sådana vanartade barn, vilka på grund av sin ålder eller vanartens

beskaffenhet böra uppfostras avskilda från andra; 3 mom. har avseende

å sådana vanartade barn, som äro behäftade med kropps- eller sinnessjukdom,

vanförhet eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet.

Bedömandet huruvida ifrågavarande vanartade böra intagas i särskilt

skyddshem tillkommer i första hand vederbörande barnavårdsnämnd.

Beslut örn utskrivning av skyddshemselev meddelas av skyddshemmets

styrelse. Slutlig utskrivning skall enligt 46 § i regel äga rum senast vid

fyllda 18 år men kan i vissa fall uppskjutas intill fyllda 21 år.

Enligt bestämmelserna i kungörelse den 8 maj 1925 (nr 131) örn statsbidrag

till vissa kostnader enligt lagen örn samhällets barnavård m. m. äger

styrelse för skyddshem — såväl när det gäller vanligt skyddshem som centralanstalt

— att för skyddshemselev uppbära årligt statsbidrag, om eleven

uppfostras inom skyddshemmet med 200 kronor och örn han uppfostras

utom detsamma med 50 kronor eller det lägre belopp, vartill i någotdera

fallet kostnaden uppgått (§ 2). Vidare äger styrelse för skyddshem att av

vederbörande barnavårdsnämnd uppbära årlig shyddshemsavgift för skyddshemselev,

uppfostrad inom hemmet, med 1,000 kronor och för skyddshemselev,

uppfostrad utom hemmet, med 300 kronor eller det lägre belopp, vartill

i någotdera fallet kostnaden uppgått efter avdrag av statsbidraget (§ 7).

I proposition nr 150 vid 1924 års riksdag med förslag till lag örn samhällets

barnavård framlades en plan till lösning av anstaltsfrågan för sådana

elever, som borde uppfostras avskilda från andra. I propositionen uttalades,

att den uppfostringsverksamhet, varom här vore fråga, borde anförtros åt

därför lämpade enskilda föreningar eller stiftelser i dem redan tillhöriga

eller av dem för ändamålet anordnade anstalter. I samband härmed meddelades

bland annat, att underhandlingar upptagits med föreningen till

minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina i syfte att utverka föreningens

medgivande till att å åkerbrukskolonien Hall anordna en centralanstalt

för gossar. Nyssnämnda plan, som vann riksdagens godkännande,

har sedermera fullföljts genom slutande av överenskommelser mellan staten

samt dylika föreningar och stiftelser i nämnda syfte.

Förslaget till överenskommelse i sådant hänseende med ifrågavarande

förening avsåg omhändertagande av manliga vanartade till ett antal av omkring

235, eventuellt 260. Sedan förslaget i huvudsak vunnit godkännande

s. 4 Kontrollera mot PDF

Tidigare

beviljade

statsunderstöd

m. ra.

4 Kungl. Majus proposition nr 109.

av 1925 års riksdag, blev den definitiva överenskommelsen sluten den 12

juni 1925.

I samband med denna uppgörelse ävensom senare bar av staten lämnats

understöd till åkerbrukskolonien Hall på flera olika sätt.

I det följande torde jag behöva uppehålla mig endast vid de understöd

— av föreningen uppburna lån och för närvarande utgående särskilda statsbidrag

— som äro av betydelse för belysande av föreningens nuvarande mellanhavanden

med staten i ekonomiskt avseende. Beträffande arten och storleken

av övriga understöd har redogörelse lämnats i den till 1929 års riksdag

avlåtna propositionen nr 140, till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Bestämmelserna örn nyssnämnda lån och statsbidrag äro givna dels i förberörda

överenskommelse den 12 juni 1925, dels i Kungl. Maj:ts brev den

29 juni 1926, dels och i Kungl. Maj:ts brev den 24 maj 1929.

Nyssnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 är av följande lydelse.

1. Föreningen åtager sig att från ingången av år 1926 å sitt skyddshem

åkerbrukskolonien Hall för skyddsuppfostran mottaga

a) till det antal, som koloniens nuvarande byggnader medgiva, dels vanartade.

gossar under 15 år, vilka på grund av vanartens beskaffenhet anses

böra intagas i skyddshem eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2

mom. i lagen örn samhällets barnavård, dels ock sådana vanartade, som på

grund av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet anses böra intagas

i skyddshem eller skyddshemsavdelning, varom förmäles i 43 § 3 mom. i

samma lag, samt

b) intill 50 vanartade över 15 år, vilka anses böra intagas i skyddshem

eller skyddshemsavdelning, som avses i 43 § 2 mom. nämnda lag.

2. a) För elever av sistnämnda kategori uppför föreningen i enlighet med

av Kungl. Majit godkänd plan nödiga byggnader å ett till jordbrukskolonien

hörande jordområde vid Långängen, som avfattats å två av distriktslantmätaren

O. A. Lindén år 1925 upprättade kartor och innehåller 3 hektar

54 ar 10 kvadratmeter.

b) För uppförande av nämnda byggnader beviljar Kungl. Majit föreningen

ett lån av statsmedel å 200,000 kronor att uppbäras och åtnjutas under följande

villkor, nämligen:

att av lånebeloppet den 31 juli 1925 utbetalas 125,000 kronor för uppförande

av nybyggnader för 25 elever samt återstående beloppet 75,000 kronor,

då antalet elever av ifrågavarande kategori stigit över 25 och Kungl.

Maj:t på anmälan av föreningen förklarat hinder ej möta för uppförande av

nybyggnader för ytterligare 25 elever,

att till säkerhet för lånet lämnas i föreningens fastigheter 1 mantal Hall

nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1

mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å tillhopa

200.000 kronor, liggande närmast efter 200,000 kronor,

att föreningen vid lyftande av ovannämnda belopp av 125,000 kronor och

75.000 kronor avlämnar av föreningen utfärdade förbindelser å dessa belopp

jämte sådana inteckningar, som förut angivits, till motsvarande belopp,

att ränta å lyftat lånebelopp efter en räntefot av fem procent skall erläggas

första gången den 31 december 1925 och sedan halvårsvis varje år

den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet,

samt att lånet skall återgäldas i sammanhang därmed att förevarande avtal

upphör att gälla utan att nytt avtal träffas mellan staten och föreningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majlis proposition nr 109.

rörande användningen av de i a) avsedda byggnaderna; dock att, om förevarande

avtal upphör till följd av uppsägning från statens sida utan att nytt

avtal rörande nämnda byggnaders användande träffas mellan staten och föreningen,

dessa byggnader jämte det i a) omförmälda jordområdet skola övertagas

av staten mot återställande av de för lånet utfärdade förbindelser

jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar, därvid den fastighet, som

sålunda skall överlämnas till staten, icke må vara besvärad av någon inteckning.

3. För de i mom. 2 avsedda nybyggnaderna erlägger staten årlig hyra,

som, då nybyggnader för 25 elever tagits i bruk, uppgår till 8,750 kronor,

och, sedan nybyggnader för ytterligare 25 elever tagits i bruk, till 14,000

kronor. Hyran erlägges halvårsvis i förskott, första gången den 31 december

1925.

4. Föreningen äger för varje i skyddshemmet intagen eller därifrån villkorligt

utskriven elev uppbära den skyddshemsavgift och det statsbidrag,

vartill skyddshem i allmänhet äro berättigade.

5. Sedan av de i mom. 2 avsedda nybyggnader sådana för 25 elever

tagits i bruk, är föreningen berättigad till ersättning av statsmedel med 700

kronor för år räknat för varje ej belagd plats. Sedan nybyggnader för ytterligare

25 elever tagits i bruk, erhåller föreningen ersättning av statsmedel

med 500 kronor för år räknat för en var av ifrågavarande 50 platser, som

icke är belagd. Ersättning enligt detta moment utgår endast för de tider

av året, då plats icke är belagd.

6. Denna överenskommelse gäller till den 1 januari 1936, då densamma

upphör, i händelse uppsägning från någondera sidan skett minst ett år före

nämnda dag. Sker ej sådan uppsägning, förblir överenskommelsen gällande

i ytterligare 10 år och så vidare på enahanda villkor.

Av denna överenskommelse framgår, att i gengäld för de förpliktelser

till omhändertagande av vissa kategorier vanartade, som föreningen gentemot

staten åtagit sig, staten tillförsäkrat föreningen särskilda förmåner, nämligen

ett lån å 200,000 kronor till uppförande av anstaltsbyggnader för intill

50 vanartade elever över 15 år, årlig hyra uppgående till 8,750 kronor eller

14.000 kronor efter det nybyggnader för 25, respektive 50 dylika elever tagits

i bruk, samt ersättning för obelagda platser inom dessa byggnader enligt

närmare angivna grunder. Lånet skulle få åtnjutas i två poster, den ena å

125.000 kronor omedelbart och återstående 75,000 kronor, då elevantalet

stigit över 25 och i anledning därav nybyggnader för ytterligare 25 elever

planerades. Nyssnämnda s. k. hyresbelopp äro beräknade efter 7 % å 125,000,

respektive 200,000 kronor. Av lånet har hittills endast den första posten å

125,000 kronor uppburits, och hyran utgår följaktligen med 8,750 kronor.

I skrivelse den 31 augusti 1925 gjorde föreningen framställning om bistånd

från statens sida, eventuellt genom att staten övertoge egendomen och verksamheten

vid Hall.

I anledning av berörda framställning tillkallade dåvarande chefen för socialdepartementet,

efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, tre sakkunniga med uppgift

att biträda med verkställande av en undersökning angående föreningens

ekonomiska ställning och lantegendomen Halls tillstånd, skötsel och värde.

De sakkunniga avgåvo den 9 december 1925 yttrande jämte förslag i

ämnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 109.

I sitt yttrande föreslogo de sakkunniga på skäl, för vilka närmare redogjorts

i proposition till 1926 års riksdag (nr 124), till vilken jag tillåter mig

att hänvisa, ett bispringande av föreningen från statens sida i form av dels

statslån och dels årligt statsbidrag. Här vill jag beträffande innehållet i de

sakkunnigas yttrande nämna, att enligt en av de sakkunniga förslagsvis

uPPgj°rd stat, som intagits i nyssnämnda proposition, anstaltens inkomster

och utgifter kunde väntas balansera vid ett beräknat genomsnittligt elevantal

av 200. Beträffande den erforderliga statshjälpen ansågo de sakkunniga, att

det begärda statslånet icke kunde sättas till lägre belopp än 350,000 kronor.

I fråga örn säkerhet, räntefot m. m. tänkte sig de sakkunniga, att de grunder,

som fastställts beträffande det tidigare, i avtalet den 12 juni 1925 omförmälda

statslånet å 200,000 kronor, i tillämpliga delar borde följas.

I yttrande över det av de sakkunniga avgivna förslaget förordade statskontoret

på närmare angivna skäl, att föreningen, som för det i enlighet

med överenskommelsen den 12 juni 1925 redan uppburna lånebeloppet till

statskontoret avlämnat inteckningar i fastigheterna å tillhopa 125,000 kronor,

skulle tillförbindas att till säkerhet för dels det nya låneunderstödet, dels

ock nyssnämnda belopp av 125,000 kronor avlämna ytterligare inteckningar

i fastigheterna till belopp, som erfordrades för att hela inteckningssäkerheten

skulle uppgå till (125,000 + 350,000) 475,000 kronor, gällande med

bästa förmånsrätt.

Vad därefter det avliga bidraget beträffar, skulle detsamma enligt de sakkunnigas

förslag lämnas dels såsom ytterligare hyresbidrag och dels såsom

avlöningsbidrag. Hyresbidraget skulle utgå för de lokaler inom de nuvarande

anstaltsbyggnaderna vid åkerbrukskolonien Hall, som avsåges för

de i mom. 1 under a) av överenskommelsen den 12 juni 1925 omförmälda

eleverna, d. v. s. vissa vanartade under 15 år samt med kroppslig sjukdom

eller psykisk undermålighet behäftade vanartade. Lönebidraget skulle

användas till avlöningar till sådana befattningshavare vid anstalten, på vilka

uppfostringsarbetet i huvudsak vilade. Det nya hyresbidraget föreslogs till

24,500 kronor — motsvarande 7 % å det förordade lånebeloppet 350,000

kronor — och avlöningsbidraget till högst 41,160 kronor, allt för år räknat.

Vid beräknandet av storleken av det för anstalten nödvändiga årliga understödet

utgingo de sakkunniga, som framgått av vad nyss nämndes, från att

ett medeltal elever av 200 kunde påräknas.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 12 februari 1926 — proposition

nr 124 år 1926 anförde dåvarande chefen för socialdepartementet, bland

annat, att han funnit de av de sakkunniga för statslån samt hyres- och

avlöningsbidrag föreslagna beloppen övertygande motiverade och väl avvägda,

varför han förordade, att föreningen lämnades statligt understöd i

sålunda angivna former och med i varje fall föreslagna belopp. I fråga örn

räntefot, säkerhet m. m. för lånet gav han jämväl de sakkunnigas förslag sin

anslutning, dock med en jämkning som av statskontoret föreslagits i syfte

att bereda inteckningssäkerket med bästa rätt för såväl lånet å 350,000 kro
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 109.

nor som det belopp å 125,000 kronor av det äldre lånet, vilket lyftats för

att användas för ett första utbyggande av anstalten enligt överenskommelsen

den 12 juni 1925.

Ifrågavarande proposition vann i huvudsak riksdagens godkännande (skrivelse

nr 235 år 1926). Riksdagen anförde emellertid bland annat följande.

Ehuru riksdagen för närvarande ansett sig böra godkänna den av departementschefen

föreslagna formen för det statliga ingripandet, hade riksdagen,

som ävenledes funnit någon begränsning av det ifrågasatta lånebeloppet

icke böra ske, därest en effektiv hjälp nu skulle lämnas föreningen, likväl

icke kunnat undgå att finna starka skäl tala för att staten inköpte egendomen

och helt övertoge verksamheten vid densamma. Riksdagen ville

erinra, att föreningen så sent som den 31 augusti 1925 i skrivelse till

Kungl. Majit hemställt, att staten måtte inköpa Hall med där anlagda åkerbrukskoloni

jämte döda och levande inventarier för en kontant köpesumma

av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som kunde komma att träffas.

Till de villkor, departementschefen föreslagit för lånets erhållande och mot

vilka riksdagen icke haft något att erinra, syntes därför enligt riksdagens

mening böra läggas det förbehåll, att staten skulle äga rätt att inköpa egendomen

för den köpesumma, som i berörda skrivelse stipulerats. Givetvis

borde därvid det ifrågasatta nya lånet av statsmedel gå i avräkning å köpeskillingen.

— Villkoren för det årliga statsbidragets åtnjutande hade icke

givit riksdagen anledning till erinran.

Det må här tilläggas, att i statsutskottets utlåtande i frågan gjorts ett

uttalande till förmån för mera omedelbart statsinköp av anstalten, vilket

uttalande emellertid av riksdagen uteslöts i dess skrivelse.

Genom brev den 29 juni 1926 beviljade härefter Kungl. Majit på de villkor

departementschefen föreslagit, med tillägg av det av riksdagen föreslagna

förbehållet, föreningen ett lån av statsmedel å 350,000 kronor. Villkoren voro

av följande lydelse.

1. Vid lyftande av ifrågavarande lånebelopp å 350,000 kronor, vilket ina

äga rum efter ingången av budgetåret 1926 1927, skall föreningen avlämna

dels av föreningen utfärdad förbindelse å detta belopp, dels ock e] mindre

till säkerhet för nämnda lånebelopp än även till ytterligare säkerhet för

det belopp å 125,000 kronor, som föreningen uppburit av det i överenskommelsen

den 12 juni 1925 omförmälda statslånet a 200,000 kronor, i

föreningens fastigheter 1 mantal Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal

Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1 och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje

socken meddelade inteckningar å tillhopa 350,000 kronor, gällande med bästa

förmånsrätt, frånsett dels Kungl. Majit och kronan, såsom ägare av Älvkarleby

vattenfall och därinvid belägna fastigheter, till säkerhet för kraftledningsservitut

enligt kontrakt den 12 april 1921 mellan vattenfallsstyrelsen

och föreningen beviljad inteckning, dels ock till säkerhet för berörda

lånebelopp å 125,000 kronor redan avlämnade inteckningar å sistnämnda

belopp.

2. Ränta å lyftat lånebelopp skall efter en räntefot av fem procent erläggas

första gången den 31 december 1926 och sedan halvårsvis varje ar

den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet.

3. Staten — som enligt mom. 2 b) i överenskommelsen den 12 juni

1925 skall, därest överenskommelsen upphör till följd av uppsägning från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 109.

statens sida utan att nytt avtal träffas rörande användningen av de i

morn. 2 a) i överenskommelsen avsedda byggnader, övertaga dessa byggnader

jämte det för byggnadernas uppförande avsedda, under samma mom. 2 a)

närmare omförmälda, till jordbrukskolonien hörande jordområde örn 3 hektar

54 ar 10 kvadratmeter mot återställande av den för det föreningen för uppförande

av ifrågavarande byggnader beviljade statslånet å 200,000 kronor utfärdade

förbindelsen jämte till säkerhet därför lämnade inteckningar — skall

äga att för en köpesumma av 500,000 kronor och på de villkor i övrigt, som

må kunna träffas, inköpa här omförmälda fem fastigheter, med undantag

av nyssberörda jordområde örn 3 hektar 54 ar 10 kvadratmeter med

darå uppförda byggnader — vilka fastigheter, var och en örn ett mantal,

tillhopa utgöra egendomen Hall — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni^

jämte döda och levande inventarier, varvid statslånet å 350,000 kronor

må gå i avräkning å köpeskillingen; skolande följaktligen vad i denna

punkt föreskrivits icke verka rubbning i omförmälda bestämmelser angående

statens övertagande av viss del av egendomen i överenskommelsen den

12 juni 1925.

Samtidigt medgav Kungl. Maj:t enligt riksdagens beslut, att hyra finge

utgå med 24,500 kronor årligen samt bidrag till avlöningar med sammanlagt

41,100 kronor.

I det av Kungl. Maj:t samma den 29 juni 1926 fastställda reglementet för

anstalten är bland annat föreskrivet, att styrelsen skall bestå av fem personer,

av vilka Konungen utser tre, bland dem en att vara styrelsens ordförande,

samt föreningen de övriga två.

I skrivelse den 9 februari 1929 gjorde föreningen framställning i syfte

att bereda föreningen ytterligare medel till understödjande av dess verksamhet

vid åkerbrukskolonien Hall. Härvid framhöll föreningen bland annat,

att institutionen efter infriandet av vissa äldre skulder råkat i ytterligare

gäld, vilket förhållande huvudsakligen syntes kunna hänföras till nedgången

i elevantalet med därav följande minskning av inflytande elevavgifter.

Yad angår det närmare innehållet av föreningens skrivelse ber jag att få

hänvisa till propositionen nr 140 vid 1929 års riksdag. Här vill jag endast

erinra örn att föreningen för erhållande av de behövliga medlen för anstaltens

drivande framlade tre alternativa förslag, nämligen erhållande av

lotterimedel eller utbyte av vissa av de till staten med bästa förmånsrätt

lämnade inteckningarna mot inteckningar med sämre rätt, detta för möjliggörande

för föreningen att erhålla lån å annat håll, eller ock medgivande

för riksgäldskontoret att ikläda statsverket garanti för ett lån till föreningen

å det behövliga beloppet, 100,000 kronor, med ränta.

Uti den till 1929 års riksdag axlktna, propositionen nr 140 fann jag mig böra

tillstyrka statsingripande för att avhjälpa det ekonomiska nödläge, i vilket föreningen,

enligt vad jag anförde, vid denna tidpunkt ovedersägligen befunne sig.

Ehuru starka skäl syntes mig kunna anföras för ett av socialstyrelsen i avgivet

utlåtande framlagt förslag, att skyddshemmet icke blott för vissa utan

för alla obelagda platser skulle erhålla en ersättning, motsvarande de av

elevantalet väsentligen oberoende allmänna omkostnaderna, i den mån de

belöpte på dessa platser, ansåg jag mig sakna anledning att vid denna tidpunkt

ingå på närmare behandling av berörda fråga. Ett definitivt stånd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 109.

punktstagande till frågan om ytterligare statsåtgärder för understöd åt anstalten

utöver den av styrelsen begärda lijälpen syntes mig nämligen böra

anstå i avvaktan på dels genomförandet av vissa av styrelsen påtänkta omläggningar

av rörelsen i skilda hänseenden, dels ock resultatet av den nu

ifrågavarande utredningen av sakkunniga rörande viss omläggning av driften

vid själva skyddshemmet.

Vid övervägande rörande vilken form, som vore den lämpligaste för

att bereda föreningen hjälp med det begärda beloppet, ansåg jag mig på

skäl, som närmare angåvos i propositionen, böra förorda, att staten, som för

dittills beviljade lån hade inteckningar med bästa förmånsrätt i föreningens

förut omförmälda fastigheter, medgåve sådan nedsättning av denna säkerhet,

att föreningen finge en botteninteckning å 100,000 kronor disponibel för

belåning å annat håll, närmast hos pensionsförsäkringsfonden. Då denna

utväg emellertid innebure ändring i de för redan lämnade statslån gällande

villkoren, syntes mig riksdagens medgivande böra inhämtas.

I skrivelse den 16 maj 1929 (nr 180) förklarade sig riksdagen ej hava

kunnat undgå att hysa betänklighet mot den betydande statshjälp, som

ifrågasattes, utan att samtidigt prövning verkställdes örn anstaltens framtida

drift och ställning. Med hänsyn till det föreliggande trängande behovet av

statshjälp hade riksdagen emellertid ej velat motsätta sig, att dylik hjälp

även vid detta tillfälle bereddes anstalten. Beträffande formen för densamma

kunde riksdagen emellertid icke bifalla Kungl. Majis framställning utan

ansåge sig böra godkänna ett av riksgäldsfullmäktige i ärendet framfört förslag,

att statshjälpen borde beredas i form av ett anslag till föreningen å

100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än lånemedel. Anslaget

syntes dock riksdagen böra anvisas såsom lån mot inteckning i enlighet

med principer, som förut tillämpats.

Härefter anförde riksdagen följande.

Såsom av statsrådsprotokollet framginge, berodde det ekonomiska nödläge,

vari föreningen kommit, huvudsakligen på den opåräknade nedgången

i antalet elever vid anstalten. I anledning därav ansåge riksdagen, att i

samband med de i statsrådsprotokollet omförmälda undersökningarna i fråga

örn omläggning av anstaltens skötsel i skilda hänseenden, vilkas igångsättande

synts riksdagen påkallat, det borde tagas under övervägande, huru

anstalten i händelse av fortsatt ringa beläggning borde på lämpligaste sätt

utnyttjas. Riksdagen ville slutligen erinra örn det av 1926 års riksdag i

skrivelse nr 235 gjorda uttalandet i frågan.

Genom brev den 24 maj 1929 beviljade härefter Kungl. Maj:t, på sätt

riksdagen föreslagit, föreningen ett lån av statsmedel å 100,000 kronor. De

vid lånet knutna villkoren äro av följande lydelse.

1. Vid lyftande av ifrågavarande lånebelopp å 100,000 kronor, vilket må

äga rum efter ingången av budgetåret 1929/1930, skall föreningen avlämna

dels av föreningen utfärdad förbindelse å detta belopp, dels ock ej mindre

till säkerhet för nämnda lånebelopp än även till ytterligare säkerhet för

såväl det lånebelopp å 125,000 kronor, vilket föreningen uppburit på grund

av bestämmelserna i brev den 12 juni 1925 angående överenskommelse med

föreningen rörande skyddshem å åkerbrukskolonien Hall m. m., som det

lånebelopp å 350,000 kronor, vilket föreningen uppburit enligt brev den 29

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tillkallande

av sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

juni 1926 angående lån åt föreningen m. m., i föreningens fastigheter 1 mantal

Hall nr 1, 1 mantal Hall nr 2, 1 mantal Hall nr 3, 1 mantal Håga nr 1

och 1 mantal Hågelby nr 1 i Östertälje socken meddelade inteckningar å

tillhopa 100,000 kronor, gällande med förmånsrätt näst efter till säkerhet

för berörda lånebelopp å 125,000 samt 350,000 kronor avlämnade inteckningar

å sammanlagt 475,000 kronor.

2. Hänta a lyftat lånebelopp skall efter en räntefot av fem procent erläggas

första gången den 31 december 1929 och sedan halvårsvis varje år

den 30 juni och den 31 december, till dess lånet blivit till fullo guldet.

3. Därest staten begagnar sig av den staten enligt förenämnda brev den

29 juni 1926 tillerkända rätten att för en köpesumma av 500,000 kronor inköpa

omförmälda fem fastigheter, tillhopa utgörande egendomen Hall —

med undantag av visst i samma brev angivet jordområde med därå uppförda

byggnader — med å egendomen anlagd åkerbrukskoloni jämte döda

och levande inventarier, må såväl det förut beviljade statslånet å 350,000

kronor som ock det nu beviljade statslånet å 100,000 kronor gå i avräkning

å köpeskillingen.

^ad härefter angår tillkallandet av de av mig här förut omförmälda sakkunniga,

vill jag erinra örn att denna åtgärd närmast föranleddes av en till

socialdepartementet den 15 oktober 1928 inkommen skrivelse från statens

inspektör för fattigvård och barnavård.

I denna skrivelse meddelade inspektören, att han — sedan styrelsen för

skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall funnit lämpligt att beträffande elevernas

förläggning vidtaga anordningar, som i vissa avseenden vore stridande

mot bestämmelserna i överenskommelsen den 12 juni 1925 — i skrivelse

till styrelsen framhållit, att styrelsen, därest den i fortsättningen önskade

tillämpa samma anordningar, måtte hos Kungl. Majit anhålla örn medgivande

till en däremot svarande förändring av nämnda överenskommelse.

Härefter anförde inspektören bland annat, att det syntes synnerligen angeläget,

att frågan örn den lämpligaste organisationen vid Hall, som ju vore

den enda anstalten i riket för sådana gossar, som omförmäldes i 43 § 2

och 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård, och den lämpligaste förläggningen

därstädes av det stora elevmaterialet gjordes till föremål för en sakkunnig

utredning. I denna utredning syntes jämte de av styrelsen för Hall

utsedda representanterna böra deltaga dels skyddshemsinspektören, som

genom sin verksamhet torde hava den bästa överblicken över samtliga

skyddshem i riket och deras arbetsmetoder, och dels någon i skötseln av

en större dylik anstalt särskilt insatt person.

Vid anmälan i statsrådet den 2 november 1928 av ifrågavarande skrivelse

hemställde jag örn bemyndigande att tillkalla en sakkunnig att jämte skyddshemsinspektören

överlägga med representanter för föreningen till minne av

Konung Oscar I och Drottning Josephina angående frågor örn organisationen

vid skyddshemmet och förläggningen av eleverna därstädes. Denna hemställan

vann Kungl. Majits bifall.

På grund av detta bemyndigande tillkallade jag sistnämnda dag att— jämte

skyddshemsinspektören — såsom sakkunnig fullgöra berörda uppdrag föreståndaren

för Stockholms stads skyddshem å Skrubba A. M. Pehrling, vilken

efter erhållet begärt entledigande den 8 februari 1929 efterträddes av direktören

vid statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholister H. P. Göransson.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Föreningen till minne av Konung Oscar I oell Drottning Josephina Ilar

vid överläggningarna representerats av f. överdirektören Y. B. Almquist och

f. rektorn C. Svedelius.

Det av de sakkunniga sedermera avgivna yttrandet jämte förslag i ärendet

är som nämnts dagtecknat den 24 oktober 1929.

I sitt yttrande hava de sakkunniga till en början lämnat en redogörelse Sakkunnigas

för nuvarande förläggningsanordningar vid skyddshemmet. yttrande,.

Av denna redogörelse framgår, att eleverna för närvarande äro förlagda Nuvarande fördels

till huvudanstalten, dels ock till de utanför huvudanstalten belägna la0gr^g8aa“"

elevhemmen Strandhem och Hågakolonien.

Härom anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Vid huvudanstalten funnes fyra logementsbyggnader, av vilka en — skolhyggnaden

— inrymde skolsalar, sjukavdelning och isoleringsavdelning, under

det att återstående tre byggnader, vilka benämndes Tomtebo, Storgården och

Holmia, vore elevhem. Vart och ett av dessa elevhem inrymde i första våningen

dagrum, verkstäder, förråd, bostäder för befattningshavare och dylikt.

I andra våningen funnes förutom tvättrum m. m. en sovsal, som med hänsyn

till golvyta och kubikinnehåll enligt de sakkunnigas mening rymde högst 55

elever. Samtliga dessa tre elevhem kunde alltså tillhopa mottaga högst

165 elever.

Ytterligare funnes vid huvudanstalten en gymnashkbyggnad ävensom en

höks- och matsalsbyqqnad, innehållande bland annat en matsal med omkring

200 platser.

Nu nämnda byggnader vore förlagda omkring en öppen grusplan, som

tjänstgjorde som lek- och idrottsplan för skolan och de tre elevhemmen. Vid

norra sidan av planen läge elevhemmen Storgården och Holmia och mellan

dessa båda elevhem gymnastikbyggnaden. Elevhemmet Tomtebo, köks- och

matsalsbyggnaden samt skolbyggnaden vore belägna vid planens södra

sida.

På omkring 230 meters avstånd från huvudanstalten läge elevhemmet

Strandhem, en mindre byggnad av trä. Byggnaden innehölle dagrum, diskkök,

matsal samt sovrum för tillhopa 30 elever.

Vid Långängen — på omkring 2 kilometers avstånd från huvudanstalten —

hade i enlighet med bestämmelserna i mom. 2 i överenskommelsen den 12

juni 1925 uppförts ett elevhem, Hågakolonien, avsett för 25 elever. Flertalet

där intagna elever hade eget rum; byggnaden innehölle dessutom dagrum,

matsal, köksavdelning samt personalrum.

Sammanlagda antalet nu befintliga vårdplatser vid skyddshemmet uppgår

alltså enligt de sakkunnigas beräkningar till 220.

I fråga örn nu nämnda byggnaders lämplighet såsom förläggningslokaler

framhålla de sakkunniga, att elevhemmen Strandhem och Hågakolonien

befunne sig i tillfredsställande skick, varemot de vid huvudanstalten

befintliga byggnaderna i fråga örn belägenhet och inredning i allmänhet vore

mindre tillfredsställande. Sammanförandet av elever från huvudanstaltens tre

elevhem, bland annat i gemensam matsal, hindrade sålunda, yttra de sakkunniga,

en individualiserad behandling. Anordningen med stora gemensamma sov.

salar motverkade likaledes möjligheten för personalen att få ett personligt

grepp om den enskilde eleven, samtidigt som dessa salar till följd av sin

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 109.

storlek saknade prägeln av kem. Dagrummens inredning vore mindre tilltalande,

varjämte brist rådde på lätt tillgängliga snyggningsrum samt rum

för torkning av våta klädespersedlar.

Verkstadslokalerna innehölle enligt de sakkunniga i allmänhet alltför små

utrymmen.

Vad beträffar elevernas fördelning å olika elevhem erinra de sakkunniga

örn de bestämmelser härom, som äro intagna i förut återgivna överenskommelse

den 12 juni 1925.

Av de sakkunnigas redogörelse framgår, att ifrågavarande föreskrifter

tillämpats under tiden närmast efter Hågakoloniens färdigställande. Av sådana

elever, som avses i 43 § 2 mom. i lagen örn samhällets barnavård, förlädes

sålunda i enlighet med överenskommelsen de, som voro över 15 år,

till Hågakolonien, och de yngre till huvudanstaltens tre elevhem. I elevhemmet

Strandhem hade samtidigt anordnats förläggning för elever, behäftade

med kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet.

Beträffande sedermera vidtagna anordningar för elevernas förläggning hava de

sakkunniga bland annat erinrat, att på begäran av skyddshemmets styrelse

Kungl. Majit genom beslut den 8 februari 1929 medgivit, att de å skyddshemmet

intagna eleverna finge, utan hinder av bestämmelserna i förut berörda

överenskommelse den 12 juni 1925, tills vidare intill den 1 juli 1929

försöksvis fördelas så, att till Hågakolonien förlädes sådana elever som

avsåges i 43 § 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård — elever, som lida

av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet — samt att av övriga

elever — 43 § 2 mom. — de, som vore över 15 år, förlädes till själva huvudanstalten

och de yngre till den särskilda avdelningen Strandhem, med

rätt dock för föreningens styrelse att under ifrågavarande tid även pröva

andra förläggningsmöjligheter.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 5 juli 1929 får den sålunda försöksvis

anordnade fördelningen av eleverna alltjämt vidare prövas, intill dess pågående

utredning angående frågor örn organisationen vid skyddshemmet och

förläggningen av eleverna därstädes slutförts.

I enlighet med Kungl. Maj:ts nyssnämnda beslut förläggas numera, framhålla

de sakkunniga, till Hågakolonien sådana elever, som lida av kroppslig

sjukdom eller psykisk undermålighet. Även beträffande övriga elever följes

i huvudsak den i Kungl. Maj:ts beslut angivna förläggningsanordningen,

dock med den jämkningen, att uppdelningen av eleverna enligt 43 § 2 mom.

sker icke vid 15 utan vid 14 års ålder, så att de elever, som äro över

14 år, förläggas till huvudanstalten och de yngre till elevhemmet Strandhem.

Av huvudanstaltens tre elevhem tjänar ett såsom upptagningshem för nykomna

elever; mellan de två andra elevhemmen fördelas eleverna huvudsakligen

med hänsyn till sin sysselsättning i jordbruk, respektive hantverk.

Sammanfattningsvis hava de sakkunniga anfört, att skyddshemmet den 1

juli 1929 hade en beläggning av 161 elever. Dessa elever voro nämnda dag

fördelade mellan de olika elevhemmen på sätt följande sammanställning

utvisar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

13

Elever, intagna enligt 43 § 2 morn.:

Elevhem. Antal- Tillhopa.

Tomtebo ..............................

........................... över

14 årl

Storgården..........................

.......................... »

14 »

113

Holmia..................................

........................... »

14 »)

Strandhem .........................

.......................... under

14 »

24 137 elever

Elever, intagna enligt 43 § 3 moni.:

Elevhem.

Hågakolonien................................................................................... 24 elever

Sammanlagt 161 elever.

Efter denna redogörelse övergår jag till behandling av de sakkunnigas

förslag i vad det avser ändringar i fråga örn förläggningsanordningar för

eleverna och dessas yrkesutbildning ävensom det i samband därmed framlagda

förslaget beträffande omorganisation av vissa befattningar vid skyddshemmet.

För att erhålla en utgångspunkt vid uppgörandet av förläggningsplan

hava de sakkunniga till en början berört frågan örn beläggningsfrekvensen

vid skyddshemmet.

Efter att hava erinrat örn vad riksdagen i förut återgivna skrivelse den

16 maj 1929 (nr 180) uttalat i fråga örn skyddshemmets utnyttjande framhålla

de sakkunniga, att elevantalet vid skyddshemmet under senare år väsentligt

understigit det tillgängliga antalet vårdplatser. Den 1 juli 1929 voro sålunda,

såsom förut antytts, allenast 161 av skyddshemmets 220 vårdplatser

belagda.

Efter en undersökning av de på beläggningsfrekvensen inverkande omständigheterna

uttala de sakkunniga som sin mening, att skyddshemmet efter en

omorganisation kan påräkna att erhålla ökat antal elever. Till stöd härför

anföres i huvudsak följande.

Nedgången i elevantalet hänförde sig uteslutande till elever, som avsåges

i 43 § 2 mom. i lagen om samhällets barnavård. Det vore därför tydligt, att

nedgången bland annat sammanhängde med den ökade tillgången på skyddshemsplatser

ute i landet. I den mån utrymmet medgåve, torde man å de

av landsting, kommuner eller andra upprättade skyddshemmen ofta söka behålla

även sådana elever, som till följd av sin ålder eller vanartens beskaffenhet

måhända rätteligen borde sändas till det för dem särskilt avsedda skyddshemmet

vid Hall. I vissa fall torde betänksamheten mot att sända elever

till Hall sammanhänga med att vederbörande ansåge de på senare tid uppförda,

i allmänhet vida mindre skyddshemmen vara beträffande lokaler m. m. bättre

utrustade än det äldre skyddshemmet vid Hall.

Att efter en omorganisation av skyddshemmet vid Hall en ändring därutinnan

kunde komma till stånd vore mycket sannolikt. Därest skyddshemmet

nämligen erhölle mera tidsenligt anordnade Jorläggningslolcaler för eleverna,

och örn yrkesutbildningen därstädes anpassades efter den fria arbetsmarknadens

arbetsmetoder, kunde det på goda grunder antagas, att elevantalet

skulle komma att ökas. För den närmaste framtiden hade de sakkunniga

emellertid icke vågat räkna med att antalet elever, som intoges enligt

43 § 2 morn., skulle stiga nämnvärt utöver det antal av 137, som den 1 juli

Förslag till

förläggningsanordningar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 109.

1929 varit å skyddshemmet intaget. I det följande hade sålunda för elever

av nyssnämnda kategori räknats med ett behov av 145 vårdplatser, därav 30

för elever under 14 år och 115 för elever i ålder över 14 år.

Angående elever, som lede av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet

och som alltså omhändertoges enligt 43 § 3 moni., vore förhållandena

annorlunda. För dessa gossar, som av förklarliga skäl i långt större utsträckning

än andra elever behövde särskilt anpassad vård, funnes för närvarande

speciell skyddshemsavdelning anordnad allenast vid Hall. Antalet

därstädes intagna elever av denna kategori befunne sig också i stigande och

hade den 1 juli 1929 uppgått till 24. All anledning funnes till antagande,

att detta antal fortfarande bomme att stiga; det kunde sålunda erinras örn

att dessa elever till följd av fysiska eller psykiska defekter i allmänhet ej

kunde förtidsutskrivas. Med hänsyn därtill hade de sakkunniga i förevarande

förslag räknat med 55 vårdplatser för dessa elever.

På grund av nu anförda omständigheter har den av de sakkunniga uppgjorda

förläggning splanen beräknats för ett antal av tillhopa omkring 200 elever.

'' Yad beträffar förläggningen av eleverna, framhålla de sakkunniga inledningsvis,

att de icke i något fall ansett sig böra för närvarande föreslå uppförandet

av nya byggnader vid skyddshemmet. Enligt de sakkunnigas uppfattning

kan nämligen för ett elevantal av nyssnämnda storlek tillfredsställande

förläggning anordnas inom de vid skyddshemmet redan befintliga byggnaderna,

under förutsättning dels att vissa omändringsarbeten i enlighet med

i ärendet uppgjorda ritningar utföras inom dessa byggnader, dels ock att

eleverna grupperas efter i viss mån andra grunder än vad nu är fallet.

Därefter framhålla de sakkunniga, att den nuvarande, med Kungl. Maj:ts

medgivande tills vidare tillämpade anordningen för elevernas uppdelning på

olika elevhem synes dem ändamålsenlig, varför de förorda, att densamma

måtte bliva bestående. Härutöver föreslå de sakkunniga emellertid vidtagandet

av ytterligare åtgärder för ernående av ett effektivt särskiljande av

eleverna.

Yad då först angår elever, som intagas enligt 43 § 2 mom. i lagen örn samhällets

barnavård, förorda de sakkunniga, att dessa elever grupperas i främsta

rummet med hänsyn till levnadsålder.

I förevarande avseende hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

När det gällde här ifrågavarande gossar, vilkas ålder kunde växla mellan

10 och 21 år, borde samma elevhem icke nyttjas för alltför skilda åldersgrupper.

De yngre eleverna komme nämligen därigenom på fritid under de

äldre elevernas inflytande, ett förhållande, som kunde medföra vådor. Yisserligen

vore elever i mycket olika åldrar tillsammans i arbetet, men till följd

av den noggrannare tillsynen under arbetstiden vore ett sådant sammanförande

mindre vanskligt.

Beträffande elever under 14 år hade nyssnämnda synpunkter redan beaktats

vid skyddshemmet. Även i fråga örn de äldre eleverna ville de sakkunniga

föreslå, att dessa med de jämkningar, som påkallades av deras

intellektuella utveckling, grupperades i främsta rummet efter levnadsålder,

i den mån platstillgången vid de olika elevhemmen medgåve detta. Då de

i det följande för dessa elever föreslagna elevhemmen vore försedda med

sovsalar både i första och andra våningen, vore i andra hand en uppdelning

av eleverna efter sysselsättningens art möjlig inom varje särskilt hem.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 101).

För närvarande användes ett av huvudanstaltens elevhem såsom upptagningsanstalt

för nykomna elever. För att även i fråga örn de nykomna

undvika sammanförande av alltför olika åldersgrupper, och då antalet nykomna

elever, tillhörande här ifrågavarande kategori, icke torde komma att

överstiga 40 elever för år, syntes särskilt upptagningshem icke behövligt.

Skulle någon nykommen elev visa opålitlighet eller behöva särskilt uppmärksammas,

kunde han lämpligen placeras i det i varje elevhem anordnade enkelrummet.

Ur nu anförda synpunkter anse de sakkunniga, att den redan vidtagna

anordningen att förlägga yngre elever till elevhemmet Strandhem bör bliva

bestående. Åldersgränsen uppåt för elever, som intagas å Strandhem, bör

enligt de sakkunniga liksom för närvarande sättas till 14 år, varigenom alla

skolpliktiga elever av här ifrågavarande kategori komma att sammanföras till

en från äldre åldersgrupper skild avdelning.

Elever i ålder över 14 år böra enligt de sakkunnigas mening förläggas

till huvudanstalten, i vilkens närhet såväl jordbrukets ekonomibyggnader

som verkstadslokalerna äro belägna. De sakkunniga hava tänkt sig, att

elevhemmen Tomtebo och Storgården skulle iordningställas för detta ändamål.

Till Tomtebo skulle förläggas 56 elever i åldern 14—15 år och till Storgården

60 elever i ålder från och med 16 år.

Beträffande de omändringsarbeten, som med denna utgångspunkt erfordrades

inom nyssnämnda två elevhem, hava de sakkunniga lämnat en redogörelse

av i huvudsak följande innehåll.

Enligt de uppgjorda ritningarna skulle den nuvarande huvudingången till

elevhemmet Tomtebo bibehållas men i allmänhet icke användas av de i

byggnaden boende eleverna. För dessa hade på byggnadens östra långsida

anordnats ingång genom en dörr, som ledde in till källarvåningen. I denna

våning funnes kapprum, snyggningsrum samt rum för torkning av klädespersedlar

m. m. Från vindfånget ledde en trappa upp till bottenvåningen,

som innehölle bland annat ett stort sovrum, avdelat i fem sovalkover med

fyra sängplatser i varje.

I övre våningen funnes en sovavdelning, omfattande nio sovalkover, likaledes

med fyra sängplatser i varje, vidare bilokaler samt ett bostadsrum för

en manlig befattningshavare.

I elevhemmet Storgården skulle likaledes den på gaveln befintliga huvudingången

bibehållas. Eleverna skulle emellertid i allmänhet begagna en

på byggnadens östra långsida befintlig dörr, som ledde in till bottenvåningen.

I bottenvåningen funnes bland annat — jämte dagrum och bilokaler — ett

stort sovrum med 24 sängplatser, fördelade på sex sovalkover.

I övre våningen, som innehölle 36 sängplatser, vore inredningen i stort sett

densamma som vid Tomtebo.

Yad angår elever, som intagas enligt 43 § 3 mom. — elever, som lida av

kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet •— hava de sakkunniga framhållit

betydelsen av att dessa elever i förläggningsliänseende avskiljas från

övriga elever. I anslutning härtill förordas till en början, att Hågakolonien

definitivt upplåtes för elever av förevarande kategori, i samband varmed

särskild arbetslokal bör iordningställas inom hemmet. Då emellertid, såsom

framgår av det föregående, skyddshemmets behov av vårdplatser för här

ifrågavarande elever när som helst kan väntas överstiga Hågakoloniens 25

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 109.

platser — de sakkunniga räkna, som förut nämnts, med ett behov av sammanlagt

55 platser — liava de sakkunniga funnit angeläget undersöka, på vilket

sätt vårdplatser skulle kunna anskaffas för ytterligare 30 elever.

De sakkunnigas förslag i denna del är av i huvudsak följande innehåll

Två möjligheter för lösande av denna fråga hade under utredningens

gång diskuterats, nämligen dels byggande av nytt elevhem, dels omändring

av något av de nuvarande elevhemmen för här ifrågavarande ändamål.

Beträffande byggandet av nytt elevhem vore det tänkbart, att föreningen

erhölle medgivande att få för uppförande vid Håga av ytterligare ett hem

för elever, som lida av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet,

disponera de 75,000 kronor, som enligt mom. 2 i överenskommelsen den 12

juni 1925 skulle användas för uppförande därstädes av ytterligare elevhem.

Aven örn ett sådant byggnadsföretag kunde genomföras till nyss angiven

kostnad, vilket de sakkunniga med hänsyn till byggnadens storlek och inredning

ville ifrågasätta, hade de sakkunniga likväl icke ansett nybyggnad

behövlig, så länge icke samtliga för elever avsedda lokaler vid skyddshemmet

blivit utnyttjade.

Då det vid huvudanstalten belägna elevhemmet Holmia icke tills vidare

skulle behövas för övriga elever, hade de sakkunniga stannat för att föreslå,

att detta hem genom omändringar gjordes användbart att jämte Hågakolonien

disponeras för elever, som lede av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet.

För att förhindra att dessa elever sammanfördes med andra till huvudanstalten

förlagda gossar, skulle vissa omändringsarbeten utföras inom elevhemmet.

Sålunda skulle samtliga för elevernas vård behövliga lokaler —

såsom skolsal, matsal, arbetssal och sovrum för 30 elever — förläggas inom

detsamma.

Mellan dessa båda elevhem — Hågakolonien och Holmia — borde enligt

de sakkunnigas uppfattning eleverna fördelas med hänsyn till ålder

och intellektuell utveckling. Hågakolonien, som från början avsetts och

inretts för äldre elever, borde alltjämt bibehållas för äldre åldersgrupper,

under det att yngre elever — förslagsvis elever under 15 år — skulle förläggas

till elevhemmet Holmia.

I fråga örn elevernas utspisning framhålla de sakkunniga önskvärdheten

av att den vid huvudanstalten inom köks- och matsalsbyggnaden belägna,

alltför stora matsalen uppdelas i mindre salar i enlighet med ett till yttrandet

fogat ritningsförslag.

Enligt den sålunda framlagda förläggningsplanen skulle till följd av de

föreslagna omändringarna inom elevhemmet Holmia sammanlagda antalet

platser vid skyddshemmet minskas från 220 till 201. De sakkunniga fästa

emellertid uppmärksamheten på att ett utförande av de ifrågasatta åtgärderna

icke står i vägen för andra anordningar, som i framtiden kunna visa

sig behövliga. För det fall att antalet elever, som intoges enligt 43 § 2

mom. barnavårdslagen, bomme att stiga utöver i det föregående beräknat

antal, skulle sålunda elevhemmet Holmia ånyo kunna iordningställas för

dessa. Skulle samtidigt härmed antalet kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga

elever överstiga Hågakoloniens vårdkapacitet, kunde enligt de sakkunniga

frågan örn Hågakoloniens utbyggande ånyo tagas under övervägande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

Efter erinran att ett genomförande av de ifrågasatta ändringarna beträffande

elevernas förläggning förutsätter vidtagande av motsvarande ändringar

av de i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 intagna bestämmelserna

örn elevernas förläggning hava de sakkunniga framlagt följande

sammanställning beträffande vårdplatsernas antal och sättet för deras

användande.

Elever, intagna enligt 43 § 3 moni.:

Elevhem.

Strandhem.............................................

Tomtebo ................................................

Storgården ............................................

Elever, intagna enligt 43 § 3 mom.:

Elevhem.

Holmia....................................................

Hågakolonien .......................................

Elevernas

ålder.

Antal

elever.

Tillhopa.

under 14 år

30

14—15 år

56

över 16 år

60

146 elever

Elevernas

Antal

ålder.

elever.

under 15 år

30

över 15 år

25 55 elever

Sammanlagt 201 elever.

I fråga örn elevernas yrkesutbildning hava de sakkunniga framlagt förslag

såväl till ordnande av själva utbildningen som ock till beredande av lokaler

för verkstadsdriften. Jag torde icke här behöva närmare ingå på dessa förslag,

vilka jag — i likhet med vad statens inspektör för fattigvård och barnavård

uti sitt över betänkandet avgivna, i det följande närmare omförmälda

utlåtande anfört — i stort sett finner lämpliga och ägnade att medföra en

ökad effektivitet av uppfostringsverksamheten, utan tillåter jag mig härutinnan

hänvisa till de sakkunnigas betänkande (sid. 24—28). Här vill jag

blott uttala, att en av de viktigaste fördelar, som skulle vinnas genom sakkunnigförslagets

genomförande, synes mig vara den sålunda förordade nyorganisationen

av yrkesutbildningen. De sakkunniga hava tänkt sig, att

skyddshemmet, därest denna utbildning ordnades i enlighet med deras

förslag, skulle för yrkesutbildning kunna mottaga elever även från andra

skyddshem och således åtminstone för de mellansvenska länen bliva centralanstalt

för vissa grenar inom sådan utbildning.

Yad härefter beträffar antalet befattningshavare vid skyddshemmet meddela

de sakkunniga, att 42 befattningshavare den 1 juli 1929 voro anställda

vid skyddshemmet. Den föreslagna omorganisationen av skyddshemmet

skulle enligt de sakkunnigas uppfattning kräva endast ringa ökning beträffande

antalet befattningshavare. En av de sakkunniga upprättad förteckning

å behövlig personal upptager tillhopa 43 befattningshavare. De sakkunniga

hava då räknat med full beläggning eller 201 elever.

Däremot erfordrades, yttra de sakkunniga, vissa ändringar i fråga om

befattningarnas art och befattningshavarnas arbetsuppgifter.

I förevarande avseende hava de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 80 haft. (Nr 109.) sos au 2

Elevernas

yrkesutbild.

ning.

Befattnings
havare.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 109.

Avdelningen vid Håga förestodes för närvarande av en avdelningsföreståndarinna.

En liknande anordning, som gåve fasthet åt organisationen

och ett personligt drag åt uppfostringsverksamheten, borde vidtagas även vid

övriga elevhem.

Vid Strandhem och huvudanstalten funnes visserligen för närvarande två

lärare, som tillika vore avdelningsföreståndare, varjämte pastor och förste

lärare vore avdelningsföreståndare vid ett elevhem. De ansatser till gruppering

av eleverna under särskilda avdelningsföreståndare, som sålunda gjorts,

hade emellertid icke fullföljts i önskvärd utsträckning. Detta sammanhängde

sannolikt med att såväl pastorn som lärarna vore upptagna av skolarbete

och expeditionsgöromål, varför de icke utanför skolarbetet kunde ägna tillräcklig

tid åt eleverna. Följden bleve emellertid, att eleverna vid Strandhem

och huvudanstalten under fritid vore alltför mycket hänvisade åt sig

själva. En ändring därutinnan kunde icke uppnås på annat sätt, än att varje

elevgrupp erhölle en särskilt anställd avdelningsföreståndare eller avdelningsföreståndarinna.

Ifrågavarande befattningshavare skulle närmast under direktören

svara för ordningen inom avdelningen. Han skulle vara skyldig att förskaffa

sig noggrann kännedom örn eleverna och ordna för deras sysselsättande

under fritid m. m. För att avdelningsföreståndare skulle få en fullständigare

kännedom örn elevernas kunskapsförråd borde han biträda med undervisning

i skolan. Med de kompetensvillkor, som komme att föreslås beträffande

avdelningsföreståndare, torde nämligen dessa befattningshavare kunna

erhålla behörighet att i viss utsträckning undervisa i folk- och fortsättningsskola.

I anslutning till det sålunda anförda föreslå de sakkunniga, att avdelningsföreståndare

anställas vid vart och ett av elevhemmen Tomtebo och Storgården

ävensom vid elevhemmet Hågakolonien. Den förutnämnda vid Hågakolonien

anställda avdelningsföreståndarinnan skulle överflyttas till elevhemmet

Holmia, varjämte en avdelningsföreståndarinna skulle anställas även vid

Strandhem.

Sammanlagt skulle alltså efter omorganisationen vara anställda 3 avdelningsföreståndare

och 2 avdelningsföreståndarinnor. Vid anställande av

nyssnämnda befattningshavare finna de sakkunniga den nuvarande befattningen

som överförman ävensom de fyra uppsyningsmansbefattningarna vid

skyddshemmet obehövliga för uppfostringsverksamheten.

Med den hjälp i fråga örn skolarbetet, som enligt vad nyss anförts skulle

lämnas av avdelningsföreståndare och avdelningsföreståndarinna, och med

hänsyn till att lärare skulle befrias från uppgiften att vara avdelningsföreståndare,

kan enligt de sakkunnigas uppfattning antalet lärare — för närvarande

tre — minskas till två; en av de båda lärarna skulle tillika vara

gymnastik- och idrottsledare.

För en rationell jordbruksdrift och framför allt för en rationell undervisning

i jordbruksarbete och lanthushållning finna de sakkunniga nödvändigt,

att anstalten erhåller en befattningshavare, som är teoretiskt och praktiskt

utbildad jordbrukare, samt föreslå med hänsyn härtill anställandet av en

agronom vid skyddshemmet.

Aven i vissa andra avseenden hava de sakkunniga föreslagit jämkningar

beträffande befattningarnas art och befattningshavarnas arbetsuppgifter. Ifrågavarande

förslag synas mig icke vara av den betydelse, att redogörelse därför

behöver lämnas i detta sammanhang.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 109.

Såsom nyss antytts förorda de sakkunniga, att i det för skyddshemmet

gällande reglementet intagas bestämmelser om kompetensvillkor även beträffande

avdelningsföreståndare och avdelningsföreståndarinna. Jämväl beträffande

föreståndarinnan för åkerbrukskoloniens sjukavdelning har särskild

kompetensföreskrift ifrågasatts. De sakkunniga hava utarbetat förslag till

dylika föreskrifter med ledning av motsvarande bestämmelser för liknande

befattningshavare vid andra anstalter, särskilt statens uppfostringsanstalt å

Bona och statens uppfostringsanstalter för sinnesslöa. Förslaget innebär,

att avdelningsföreståndare skall hava avlagt folkskollärarexamen eller motsvarande

examen eller styrkt sig äga likvärdig kompetens samt äga pedagogisk

utbildning, att avdelningsföreståndarinna skall hava avlagt antingen småskollärar-

eller folkskollärarexamen eller examen vid seminarium för utbildande

av lärare vid skolor för sinnesslöa barn samt att föreståndarinna för

åkerbrukskoloniens sjukavdelning skall hava avlagt examen vid sjuksköterskeskola.

Vidkommande det i det föregående omförmälda statliga avlöning sbidrag et

vill jag erinra att, enligt vad av propositionen nr 124 år 1926 närmare

framgår, detsamma avser sådana befattningshavare, på vilka ledningen av

uppfostringsarbetet i huvudsak vilar. Bidraget skulle enligt propositionen

i allmänhet till sin storlek bestämmas med ledning av den i avlöningsreglementet

den 22 juni 1921 (nr 451) införda löneplanen, därvid avlöningarna

skulle beräknas efter lägsta löneklass i ortsgrupp A av den lönegrad, som

svarade mot befattningarnas art, och med hänsyn tagen jämväl till storleken

av de sammanlagda avlöningsförmåner, som redan utginge till ifrågavarande

befattningshavare.

Enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1926 utgår nyssnämnda

avlöningsbidrag för närvarande för de befattningshavare och med

de belopp för år räknat, som angivas i följande förteckning. Jag lämnar i

förekommande fall jämväl uppgift örn den lönegrad, efter vilken varje bidrags
-

post beräknas utgå.

Kronor.

Lönegrad.

1 direktör .................................................................................

7,140

B 26

1 pastor, tillika förste lärare och avdelningsföreståndare ...

1 lärare och avdelningsföreståndare, tillika gymnastik- och

5,880

B 23

idrottsledare ........................................................................

4,260

B 18

1 lärare och avdelningsföreståndare .......................................

3,960

B 17

1 » » » ......................................

3,960

B 17

1 överförman .............................................................................

1,380

—

1 uppsyningsman........................................................................

2,580

B 10

3 uppsyningsman.......................................................................

1 avdelningsföreståndarinna för specialavdelningen för själs-

7,740

B 10

ligt undermåliga elever ......................................................

2,220

B 7

1 föreståndarinna för åkerbrukskoloniens sjukavdelning ...... 1,980

Summa kronor 41,100

B 5

De sakkunniga hava, såsom förut antytts, icke ifrågasatt någon ändring

beträffande avlöningsbidragens totalbelopp, 41,100 kronor. Däremot föreslå

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 109.

de i anslutning till den i det föregående återgivna organisationsplanen vissa

jämkningar i fråga om sättet för avlöningsbidragets fördelande.

Sålunda skulle bidrag icke erfordras till bestridande av avlöningar åt en

lärare och avdelningsföreståndare, överförmannen och samtliga fyra uppsyningsmän,

vilka sex befattningshavare, som förut antytts, efter omorganisationen

skulle bliva obehövliga för verksamheten.

För den lärare och avdelningsföreståndare, som tillika är gymnastik- och

idrottsledare, beräknas, såsom förut återgivna förteckning utvisar, avlöningsbidraget

efter lönegraden B 18, under det att storleken av ifrågavarande

bidrag för övriga lärare beräknas efter lönegraden B 17. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle avlöningsbidrag till skyddshemmets lärare, vilkas

antal skulle minskas från tre till två, i båda fallen utgå efter lönegraden

B 17. I detta sammanhang påpeka de sakkunniga, att lärare ävensom pastor

och förste lärare icke vidare böra benämnas avdelningsföreståndare.

Vidkommande övriga poster i förteckningen hava de sakkunniga räknat

med oförändrade belopp.

Vad angår de befattningshavare — en agronom, tre avdelningsföreståndare

och en avdelningsföreståndarinna — vilka skulle nyanställas vid skyddshemmet,

framhålla de sakkunniga, att bidrag böra utgå till bestridande av

avlöningar åt dessa fyra befattningshavare, då de vore avsedda för det egentliga

uppfostringsarbetet. Bidragens storlek hade i förslaget avvägts i enlighet

med de grunder, som tillämpats vid beräkningen av övriga avlöningsbidrag.

Under åberopande av vad sålunda och i övrigt anförts hava de sakkunniga

föreslagit, att statens bidrag till avlöningar åt befattningshavare vid skyddshemmet

åkerbrukskolonien Hall måtte utgå på det sätt och i den omfattning,

som framgår av följande tablå:

Kronor.

1 direktör ................................................................................ 7,140

1 pastor och förste lärare ........................................................ 5,880

1 agronom .............................................................................. 4,260

1 lärare, tillika gymnastik- och idrottsledare ........................ 3,960

1 lärare _....................................................................................... 3,960

1 avdelningsföreståndare............................................................ 3,240

2 avdelningsföreståndare.......................................................... 6,480

1 avdelningsföreståndarinna för specialavdelningen för själsligt

undermåliga elever ...................................................... 2,220

1 avdelningsföreståndarinna för elevhemmet för skolpliktiga

clever ................................................................................... 1.980

1 föreståndarinna för åkerbrukskoloniens sjukavdelning ...... 1,980

Summa kronor 41,100.

Lönegrad.

B 26

B 23

B 18

B 17

B 17

B 14

B 14

B 7

B 5

B 5

I likhet med vad nu är fallet skulle avlöningsbidrag utbetalas månadsvis

i efterskott med skyldighet för föreningens styrelse att tillse, att i åkerbrukskoloniens

räkenskaper lämnades sådan redovisning för åtnjutna avlöningsbidrag,

att bidragens användning kunde beträffande varje befattningshavare

vederbörligen kontrolleras.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100.

Såsom ytterligare förutsättning för avlöningsbidragets utbetalande anse

de sakkunniga böra föreskrivas, att, där särskilda villkor äro stadgade för

erhållande av anställning vid skyddshemmet, avlöningsbidrag skall utgå

endast till befattningshavare, som uppfyller dessa villkor, ävensom att skyddshemmets

ansökningar örn statsbidrag skola före utbetalandet granskas av

statens skyddsliemsinspektör.

Jag övergår härefter till att behandla de sakkunnigas förslag i vad det avser

kostnaderna för genomförandet av den föreslagna omorganisationen jämte

andra därmed sammanhängande frågor.

Vidkommande kostnaderna för utförandet av föreslagna omändringsarbeten

inom huvudanstaltens tre elevhem och matsalsbyggnad skulle dessa enligt ett till

sakkunnigförslaget fogat, av byråingenjören hos byggnadsstyrelsen J. Telander

upprättat kostnadsförslag draga en totalkostnad av 95,000 kronor. Härav

beräknas emellertid ett belopp av 33,500 kronor åtgå för sådana underhållsarbeten,

som — oberoende av omändringarna — måste efter hand utföras

för att hålla byggnaderna i tillfredsställande skick. Kostnaden för de egentliga

omändringsarbetena skulle således stanna vid 61,500 kronor.

De sakkunniga hava, som inledningsvis anförts, icke ingått på frågan, i

vad män statens medverkan skulle erfordras för bestridande av nyssnämnda

kostnader. Denna fråga kunde nämligen enligt de sakkunnigas mening besvaras

först sedan föreningen haft tillfälle yttra sig örn föreningens ekonomiska

bärkraft. Föreningens utlåtande i sistnämnda hänseende vore enligt

de sakkunniga likaledes erforderligt för bedömandet av såväl frågan, huruvida

nu utgående hyresbelopp samt ersättningar för icke belagda platser å skyddshemmet

kunde anses bliva tillräckliga efter omorganisationen, som frågan örn

statens övertagande av skyddshemmet. De sakkunniga hava fördenskull icke

heller ingått på behandling av sistnämnda två frågor.

I sitt förenämnda utlåtande den 5 november 1929 har emellertid, såsom

i det föregående antytts, föreningen till minne av Konung Oscar I och

Drottning Josephina gjort framställning örn att staten i olika hänseenden

måtte bringa föreningen ytterligare ekonomisk hjälp.

Över de sakkunnigas förslag och föreningens ifrågavarande framställning

hava infordrade utlåtanden därefter avgivits av statskontoret den 21 november

1929, statens inspektör för fattigvård och barnavård den 30 november 1929

samt skolöverstyrelsen den 10 december 1929.

Styrelsen för föreningen till minne av Konung Oscar I och Di ottning Josephina

bär i sitt utlåtande uttalat sin anslutning i huvudsak till de sakkunnigas

förslag. Styrelsen stiiller sig emellertid i viss mån tveksam i fråga om möjligheten

och lämpligheten att på förhand fastslå detaljerna i förslaget, och

anser att, i den mån prövningsrätt icke kan medgivas styrelsen, bestämmandet

bör förbehållas Kungl. Majit utan bundenhet gent emot riksdagen

annat än beträffande de allmänna dragen.

Vidkommande det statliga avlöningsbidraget, som i förslaget bibehållits

vid nu utgående belopp, tinner sig styrelsen icke kunna för närvarande be
-

Kostnadsberäkning

m. ni.

Avgivna

utlåtanden.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunell. Maj:ts proposition nr 109.

stämt uttala sig i frågan, då de nja förläggningsanordningarna måhända

kunde komma att medföra ökat personalbehov, som föreningen saknade

möjlighet att med egna medel tillgodose.

I fråga örn kostnaderna för de föreslagna byggnadsarbetena påpekar styrelsen,

att de sakkunniga icke i sitt förslag upptagit någon kostnad för de

omändringsarbeten, som måste utföras inom elevhemmet Strandhem för att

där bereda plats för 30 elever. Med hänsyn till att de i de sakkunnigas

kostnadsförslag avsedda underhållsarbetena, vilka under vanliga förhållanden

kunde fordelas på ett flertal år, i förevarande fall med nödvändighet måste

iitföras samtidigt med omändringsarbetena, anser styrelsen vidare, att posten

för ändringsarbeten borde belastas även med någon del av det belopp, som

av de sakkunniga beräknats för underhållsarbeten. I enlighet härmed finnér

styrelsen kostnaden för ändringsarbetena lämpligen böra beräknas till 75,000

kronor, medan det återstående beloppet, 20,000 kronor, skulle avses för underhållsarbeten.

Härefter meddelar styrelsen, att föreningen är villig medverka till genomförande

av de sakkunnigas förslag under förutsättning, att föreningen, som

saknar medel för utförande av de ifrågasatta ändringsarbetena, av statsmedel

erhåller understöd för ifrågavarande ändamål med det beräknade beloppet,

75,000 kronor, ävensom viss ersättning för obelagda platser.

Yad understödet beträffar, begäres detta såsom anslag eller, om detta icke

låter sig göra, i form av lån. I sistnämnda hänseende anför föreningen i

huvudsak följande.

i av 75’000 kronor funnes ännu outtaget av det lån å samman
lagt

200,000 kronor, som föreningen enligt avtalet den 12 juni 1925 av

Kungl. Majt tillerkänts för uppförande å hemmanet Håga inom åkerbruksT>kunell

e „ s oml''äde av en särskild avdelning för skyddslingar, intagna

enligt 43 b 2 mom. i barnavårdslagen. Ehuru nämnda 75,000 kronor vore

anslagna till eventuellt utökande av Hågaavdelningen i och för dess omförmalda

uppgift, vöre det måhända möjligt att, därest i enlighet med det föreliggande

förslaget Hågaavdelningen användes för annan skyddslingskategori

— psykiskt efterblivna av högre åldersklasser — dessa 75,000 kronor kunde

med riksdagens medgivande i stället få disponeras för nu avsedda ändamål,

lieloppet skulle i allt fall tillgodose jämväl sitt ursprungliga syfte. De ifrågasatta

ändringsarbetena hade ju till ändamål att bereda möjlighet att vid huvudanstalten

med lämplig förläggning mottaga dels de ursprungligen för Hågaavdelningen

avsedda eleverna samt dels de yngre psykiskt efterblivna, båda

kategorierna tillförda Hall på grund av barnavårdslagens nya stadganden.

j tan de toreslagna ändringsarbetena vid huvudanstalten bleve utan tvivel vida

dyrbarare nybyggnader nödvändiga vid Håga eller annorstädes för att

kunna bereda lämplig vård åt de många till ålder oell förutsättningar olikartade

elevgrupperna. Behoven syntes på billigaste sätt tillgodoses genom

de toreslagna åtgärderna.

I fråga örn villkoren för det ifrågasatta länet hemställer styrelsen, att desamma

måtte i huvudsak anslutas till vad som nu gäller beträffande det belopp

av 125,000 kronor, som föreningen tidigare såsom lån uppburit av det

i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 omförmälda lånebeloppet

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 109.

av 200,000 kronor. Ränta skulle alltså erläggas efter en räntefot av 5 %

och föreningen skulle — utöver nu utgående hyresbidrag — äga såsom

hyresbidrag årligen uppbära ett belopp av 5,250 kronor, motsvarande 7 %

å det begärda lånebeloppet 75,000 kronor.

Vad beträffar ersättningen för obelagda platser hemställer styrelsen, att för

de tider på året, då inom elevhemmen Hågakolonien eller Holmia befintlig

vårdplats icke vore belagd, ersättning för sådan plats skulle utgå vid Hågakolonien

med 700 kronor och vid elevhemmet Holmia med 500 kronor

för år.

Statslcontoret, som i sitt yttrande endast uppehåller sig vid de ekonomiska

konsekvenserna av de sakkunnigas förslag, delar icke den av föreningsstyrelsen

framförda meningen, att de ifrågasatta underhållsarbetena måste utföras

genast och i sammanhang nied omändringsarbetena. Statskontoret

finner hinder ej möta att låta förstnämnda arbeten utföras successivt, eventuellt

under loppet av flera år, varigenom kostnaderna enligt styrelsens uttalande

skulle kunna nedbringas.

Vidare yttrar statskontoret:

Då de ifrågasatta arbetena ej avsåge nybyggnad utan endast omändring

av befintliga byggnader, vore det enligt statskontorets mening lämpligast

att anvisa det erforderliga bidraget till kostnaderna för desamma i form av

anslag, antingen av lotterimedel eller av skattemedel, i senare fallet såsom

extra anslag linder riksstatens femte huvudtitel. Skulle dylik anvisning

finnas ej böra ifrågakomma, syntes intet vara att erinra mot att riksdagens

medgivande utverkades att för ändamålet disponera återstoden av det anslag

å 200,000 kronor, som på sin tid beviljades av 1925 års riksdag under

titeln utgifter för kapitalökning att täckas av lånemedel. Anlitades denna

utväg, torde emellertid kostnadsbidraget böra utgå i form av lån mot inteckningar

i föreningens fastigheter vid Hall. För detta tilläggslån syntes

föreningen böra erlägga 5 % ränta årligen men å andra sidan av staten utbekomma

motsvarande belopp såsom hyra för de ombyggda elevhemmen. I

andra fall beviljad och av föreningen nu begärd ersättning för byggnadernas

underhåll och inträffande värdeminskning, 2 % av byggnadskostnaderna,

kunde statskontoret icke tillstyrka. Då det här icke vore fråga örn nybyggnad,

avseende utökning av anstaltens lokaler, funne statskontoret icke

heller anledning föreligga att i förevarande sammanhang lämna ytterligare

medgivande om ersättning för icke belagda platser vid anstalten. I övrigt

syntes tidigare träffade låneavtal kunna läggas till grund för villkoren för

det nu ifrågasatta lånet.

Statens inspektör för fattigvård och barnavård finner de sakkunnigas förslag

till omorganisation av anstalten särdeles lämpligt. Att de sakkunniga

ej föreslå någon nybyggnad utan i fråga om förläggningen helt använda sig

av befintliga byggnader synes inspektören vara särskilt beaktansvärt.

Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande icke ingått på frågan om de ekono

miska konsekvenserna av förslaget. Vad beträffar övriga delar av förslaget

finner skolöverstyrelsen anledning till erinran endast beträffande de av de

sakkunniga föreslagna kompetensvillkoren. Då avdelningsföreståndare enligt

förslaget skola meddela undervisning i skyddshemmets skolor, håller nårn
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

24 Kungl. Majus proposition nr 109.

ligen överstyrelsen före, att deras fackliga oell pedagogiska utbildning bör,

för såvitt de icke avlagt folkskollärarexamen, godkännas av överstyrelsen,

innan de kunna vinna anställning vid skyddshemmet i nu ifrågavarande

egenskap. Enligt överstyrelsens mening bör vidare föreskrift lämnas därom,

att av skolöverstyrelsen meddelad behörighetsförklaring erfordras för erhållande

av anställning såsom lärare vid inom skyddshemmet anordnad fortsättningsskola.

Såsom av det föregående framgår, är skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall den enda nu befintliga centralanstalten för sådana vanartade gossar,

som avses i 43 § 2 och 3 mom. i lagen örn samhällets barnavård. Under dessa

förhållanden är det givetvis av synnerlig vikt, att anstalten är ordnad på

bästa möjliga sätt. En omläggning i den riktning de sakkunniga förordat

synes mig oundgängligen erforderlig för att anstalten skall kunna fylla

denna sin uppgift. Yad närmast angår förläggningsanordningarna kräves, att

desamma medgiva en lämplig uppdelning av eleverna, vilka i fråga örn vanartsgrad,

ålder och utveckling i övrigt sinsemellan förete stora olikheter.

Med de i förutnämnda överenskommelse den 12 juni 1925 införda bestämmelserna

örn elevernas förläggning åsyftades också att tillgodose nyssnämnda

synpunkt. Yad föreningens styrelse och sedermera de sakkunniga anfört

örn i samband med tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser yppade

olägenheter synes mig emellertid tydligt ådagalägga behovet av ändring i

fråga om förläggningsplanen.

De sakkunnigas förslag till förläggningsplan utgår från ett beräknat elevantal

av omkring 200. Denna beräkning synes mig kunna godtagas under

förutsättning att de ifrågasatta ändringarna genomföras. Elevantalet utgjorde

den 1 februari 1930 159 och utvisar alltså ingen väsentlig ändring i förhållande

till det i sakkunnigförslaget angivna antalet.

Enligt planen, som i vissa delar ansluter sig till en med Kungl. Maj:ts

medgivande för närvarande provisoriskt tillämpad anordning för elevernas

förläggning vid skyddshemmet, skulle bland annat definitiv förflyttning

ske från Hågakolonien till huvudanstalten av sådana äldre elever, som

omhändertagas enligt 43 § 2 mom. i barnavårdslagen. Denna åtgärd synes

mig såväl med hänsyn till uppfostringsarbetet som ur ordningssynpunkt

innebära påtagliga fördelar. Av samma grunder torde också anordningen

att till den mera avsides belägna Hågakolonien förlägga äldre elever,

som lida av kroppslig sjukdom eller psykisk undermålighet (43 § 3 morn.),

få anses lämplig. Aven av de sakkunniga i övrigt förordade anordningar

beträffande elevernas uppdelning — vilka självfallet vid behov få jämkas

efter föreliggande förhållanden — liksom de sakkunnigas förslag till omändringsarbeten

synas mig övertygande motiverade. Förslaget innebär den

fördelen, att örn stegrat platsbehov i framtiden skulle uppstå, detta kan

tillgodoses utan nya principiella omläggningar. Med anledning av ett

under förliden höst framlagt men ännu under remiss till vederbörande

myndigheter liggande förslag örn överflyttande till Hall av en del av den

verksamhet, som för närvarande bedrives vid statens uppfostringsanstalt å

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 109.

Salbohed för sinnesslöa gossar, torde i detta sammanhang böra påpekas,

att av mig nu förordade anordningar icke lära hindra en utvidgning eller

förändring framdeles av skyddshemmets verksamhet i sådan riktning, som

avses i sistnämnda förslag.

Ur nu anförda synpunkter tillstyrker jag en sådan ändring av de i nyssnämnda

överenskommelse intagna bestämmelserna, att föreningens medverkan

i förevarande uppfostringsarbete kommer att avse omhändertagandet av

dels i 43 § 2 mom. omförmälda elever till det antal, som elevhemmen Strandhem,

Tomtebo och Storgården enligt föreliggande förslag medgiva, dels ock

intill 55 kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga elever, vilka på sätt

förut antytts skola förläggas till elevhemmen Holmia och Hågakolonien.

De sakkunnigas förslag till omorganisation av vissa befattningar vid

skyddshemmet tinner jag mig i huvudsak kunna biträda. I fråga om kompetensvillkor

för avdelningsföreståndare synes mig emellertid det av skolöverstyrelsen

framlagda förslaget i nämnda hänseende vara att föredraga,

eftersom skyddshemmet därigenom skulle tillförsäkras avdelningsföreståndare,

vilkas lämplighet såsom lärare prövats av sakkunnig myndighet. Aven

överstyrelsens förslag om behörighetsförklaring för lärare i fortsättningsskola

vid skyddshemmet synes mig böra vinna beaktande vid genomförandet

av de ändringar i det för skyddshemmet fastställda reglementet, som böra

bliva en följd av organisationsförslagets godkännande.

Vad avlöningsbidraget beträffar, hava de sakkunniga icke ifrågasatt någon

ändring av beloppets storlek, 41,100 kronor, men däremot föreslagit vissa

jämkningar i fråga örn sättet för beloppets fördelande i avseende å avlöningar

till olika befattningshavare ävensom beträffande villkoren för bidragets

utbetalande. Ifrågavarande förslag giver jag min anslutning. Kungl.

Majit torde böra meddela de ändringar i avseende å föreskrifterna rörande

bidragets utbetalande m. m., som vid bifall härtill påkallas. Liksom hittills

varit fallet bör bidragsbeloppet i fråga givetvis betraktas såsom ett maximum

för år räknat.

Till de sakkunnigas förslag beträffande yrkesutbildningen har jag redan i

det föregående givit min principiella anslutning.

Härefter övergår jag till behandling av frågan örn de ekonomiska konsekvenserna

vid en omorganisation av skyddshemmet i enlighet med de sakkunnigas

förslag.

I föreningsstyrelsens förevarande framställning förklaras, att föreningen

icke enbart med egna medel kan genomföra den ifrågasatta omläggningen av

skyddshemmets verksamhet. Detta förhållande tinner jag förklarligt med

tanke på de ekonomiska svårigheter, som på sätt i det föregående antytts

upprepade gånger mött föreningen under de senaste åren. Med hänsyn till

nödvändigheten av ifrågavarande omläggning och då statsinköp av Hall

med där anlagda åkerbrukskoloni m. m. åtminstone för närvarande endast

i sista hand torde böra tagas under övervägande, vill jag alltså förorda, att

staten på annat sätt träder emellan.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 86 käft. (Nr 109.)

8GJ 30 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 109.

Ett såclant bispringande från statens sida skulle enligt föreningsstyrelsens

hemställan ske i form av dels understöd för utförande av de föreslagna

omändringsarbetena, dels ökat hyresbidrag, dels och ersättning för obelagda

platser även inom elevhemmet Holmia.

Yad först angår den beräknade kostnaden för ändringsarbetena anser styrelsen

densamma med hänsyn till av omständigheterna påkallade underhållsarbeten

böra höjas från av de sakkunniga beräknade 61,500 kronor till 75,000

kronor, vilket belopp enligt styrelsen skulle av staten tillhandahållas föreningen.

I likhet med statskontoret finner jag emellertid de av föreningen till stöd för

sistnämnda beräkning anförda skälen ej tillräckligt övertygande för att motivera

ett frångående av de sakkunnigas kostnadsförslag. Denna fråga har

emellertid, med det förslag jag ämnar framlägga, icke någon direkt betydelse

i detta sammanhang.

Vid övervägande av frågan, i vilken form en hjälp från staten till byggnadskostnaderna

bör lämnas, har jag ansett mig icke kunna tillstyrka vare sig

anslag under verkliga utgifter å riksstaten eller, såsom statskontoret alternativt

förordar, bidrag av lotterimedel. Liksom vid andra liknande tillfällen

under de senaste åren, då det gällt hjälp åt anstalten, torde det ifrågasatta

understödet böra tillhandahållas föreningen såsom lån mot inteckningar i

egendomen Hall. Härför talar enligt min mening särskilt den omständigheten,

att ett av riksdagen redan anvisat, ehuru av föreningen ännu ej utnyttjat

lånebelopp skulle kunna göras tillgängligt för ändamålet.

Av det åt föreningen av 1925 års riksdag — under utgifter för kapitalökning,

fonden för låneunderstöd, såsom reservationsanslag att utgå av tillfälliga

lånemedel — beviljade statslånet å 200,000 kronor är nämligen, såsom av det

föregående framgår, ett belopp av 75,000 kronor ännu outtaget. Ifrågavarande

belopp som med hänsyn till föreskrifterna i kungörelsen den 14 juni 1928

(nr 209) med vissa bestämmelser angående äldre reservationsanslag kan med

Kungl. Maj:ts medgivande få stå till föreningens förfogande under ytterligare

högst ett budgetår utöver det nuvarande — är enligt bestämmelserna i förutnämnda

överenskommelse den 12 juni 1925 avsett för uppförande vid Håga

av ytterligare byggnader för 25 äldre elever, tillhörande den i 43 § 2 mom.

i barnavårdslagen omförmälda elevgruppen. Härvid vill jag emellertid erinra

om att nyssnämnda elevgrupp enligt förevarande förslag definitivt skulle förläggas

icke vid Hågakolonien utan vid huvudanstalten. Ett utbyggande av

Hågakolonien för det ursprungligen avsedda syftet skulle alltså vid bifall till

denna förläggningsanordning icke ifrågakomma. Med den anvisade utvägen

för beredande av vårdplatser åt kroppsligt sjuka eller psykiskt undermåliga

elever lärer ej heller för detta ändamål erfordras någon utökning av Hågakolonien.

Under sådana förhållanden och med hänsyn till att de föreslagna

omändringsarbetena äro ägnade att — örn ock i annan form — tillgodose

i förutnämnda överenskommelse angivna syften, finner jag mig böra biträda

det av styrelsen alternativt framlagda förslaget om ändrade bestämmelser

rörande användandet av återstoden av det i nyssnämnda överenskommelse omförmälda

statslånet. Jag tillstyrker alltså, att av återstående 75,000 kronor erfor
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 109.

derligt belopp får av föreningen disponeras till utförande av de i det föregåend e

omförmälda ändringsarbetena. Till en sådan jämkning av avtalsbestämmelserna

torde emellertid, såsom statskontoret framhåller, riksdagens medgivande

böra inhämtas.

I fråga örn villkoren för lånet har styrelsen föreslagit, att i tillämpliga

delar skulle följas de grunder, som i överenskommelsen den 12 juni 1925

stadgats beträffande där omförmälda, av föreningen disponerade lån å 125,000

kronor till Hågakoloniens byggande. Då emellertid förevarande lånebelopp

skall användas icke vid Hågakolonien utan vid huvudanstalten, synes det

mig av praktiska skäl lämpligast, att villkoren i huvudsak anslutas till de

bestämmelser, som gälla för det i Kungl. Maj:ts brev den 29 juni 1926

omförmälda statslånet å 350,000 kronor, med iakttagande att lånet skall

med hela beloppet stå till föreningens förfogande under budgetåret 1930/1931.

I anslutning härtill torde föreningen böra tillförbindas att ej mindre till säkerhet

för det nu förordade lånebeloppet å högst 75,000 kronor än även till

ytterligare säkerhet för nyssberörda två lånebelopp å 125,000 kronor och

350,000 kronor ävensom det år 1929 beviljade lånebeloppet å 100,000 kronor

avlämna i föreningens förut omförmälda fem fastigheter, vilka utgöra egendomen

Hall, meddelade inteckningar tillhopa motsvarande det nya lånebeloppet,

att gälla med förmånsrätt näst efter de till säkerhet för de tre tidigare

lånen redan avlämnade inteckningarna. En förutsättning för lånet bör givetvis

vara, att ifrågavarande omändringsarbeten utföras väsentligen på sätt och

i den omfattning de sakkunniga förordat, dock med de jämkningar, som från

Kungl. Maj:ts sida kunna medgivas.

Bland bestämmelserna för 1926 års lån — liksom bland de beträffande

de för 1929 års lån stadgade villkoren —■ finnes, såsom av det föregående

framgår, föreskrift därom att vederbörande lån må gå i avräkning å

den blivande köpeskillingen, för den händelse staten skulle vilja övertaga

anstalten. Den köpeskilling, som staten därvid skulle hava att erlägga,

har fixerats till 500,000 kronor, för vilket belopp staten skulle äga övertaga

egendomen Hall jämte åkerbrukskolonien samt döda och levande inventarier,

därvid dock undantaget det för Hågakolonien avsedda jordbruksområdet

med därå uppförda byggnader. I betraktande av den stegring av

värdet å anstaltens byggnader, som genom av föreningen — ehuru med

hjälp av statslån — nedlagda kostnader kommer att uppstå på grund av de

nu ifrågavarande ändringsarbetenas utförande, synes det billigt att, såsom från

föreningsstyrelsens sida under hand ifrågasatts, den sålunda bestämda köpeskillingen

i någon man höjes. Med ledning av den gjorda uppskattningen

av de byggnadskostnad^-, som icke böra anses motsvara normalt underhåll,

synes denna höjning av köpeskillingen skäligen böra uppskattas till 50,000

kronor, vadan den totala köpeskillingen skulle komma att uppgå till 550,000

kronor. En förutsättning för att detta belopp skall gälla vid en framtida

överlåtelse bör givetvis vara, att anstaltens byggnader då befinnas vara väl

underhållna.

Aven beträffande det nu förordade lånebeloppet å högst 75,000 kronor

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 109.

torde böra föreskrivas, att det skall ga i avräkning å den sålunda bestämda

köpeskillingen. Därest hela lånebeloppet 75,000 kronor skulle av föreningen

tagas i anspråk, skulle det sammanlagda lånebelopp, som skall gå i avräkning

på köpeskillingen, komma att uppgå till 525,000 kronor. Därvid är

emellertid att märka att, enligt vad jag inhämtat, föreningen av det år 1929

beviljade lånebeloppet hittills blott uttagit 75,000 kronor; örn ändring ej

sker härutinnan, skulle alltså avräkningsbeloppet bliva 500,000 kronor.

Riksdagens medgivande torde böra inhämtas till den nu förordade beräkningen

av köpeskillingen. I händelse av bifall härtill bör stadgande

därom intagas bland villkoren för det nu förordade lånebeloppet samt ändring

ske i villkoren för 1926 och 1929 års lån.

Vad härefter angår styrelsens begäran om hyresbidrag kail jag i motsats

till statskontoret icke finna skälig anledning att beträffande förevarande

lånebelopp beräkna detta bidrag efter andra grunder än de hittills tillämpade.

Oavsett storleken av det lån, som av föreningen kommer att lyftas för utförande

av omändringsarbetena och varå föreningen skall hava att erlägga ränta, synes

i anslutning till det nyss sagda och med hänsyn till vad i ärendet förekommit

det belopp, varå hyra skall beräknas, böra fastställas till 50,000

kronor. Jag föreslår alltså, att föreningen utöver redan utgående hyresbelopp

— tillhopa (8,750 + 24,500) 33,250 kronor — erhåller ytterligare understöd

i nu nämnda hänseende med 3,500 kronor för år räknat, motsvarande

7 % å beloppet 50,000 kronor. Sistnämnda bidragsbelopp torde liksom övriga

till skyddshemmet utgående hyresbidrag böra utbetalas halvårsvis i förskott,

första gången den 1 juli 1930, dock att bidraget intill dess elevhemmet

Holmia efter omändringen tagits i bruk torde böra utgå allenast efter

5 % eller efter 2,500 kronor för år.

Såsom framgår av det föregående, har föreningsstyrelsen förutsatt, att den

ändrade användningen av Hågakolonien icke i huvudsak skall föranleda rubb’

ning av de villkor, som enligt överenskommelsen den 12 juni 1925 äro fästade

vid det av föreningen uppburna statslånet å 125,000 kronor. Denna uppfattning

delar jag. I anslutning härtill skulle ersättning för obelagd plats inom

Hågakolonien även efter genomförande av det föreliggande förslaget utgå

med 700 kronor för år räknat.

Härutöver har styrelsen emellertid begärt liknande ersättning även i avseende

å de blivande 30 vårdplatserna inom elevhemmet Holmia, i detta

fall i form av gottgörelse med 500 kronor för år för varje icke belagd plats.

Statskontoret grundar sin erinran mot denna framställning på den omständigheten,

att det här icke vore fråga örn nybyggnad, avseende utökning av

anstaltens lokaler. Med anledning härav vill jag påpeka, att dylik ersättning,

som för närvarande i olika former utgår till ett flertal anstalter

såväl inom skyddshemsverksamheten som utom densamma, icke i första

hand utgör gottgörelse för byggnadskostnader eller dylikt utan främst avser

att i händelse av minskad beläggningsfrekvens garantera vederbörande anstalt

att till de allmänna omkostnader, som äro väsentligen oberoende av det befintliga

elevantalet, erhålla ett visst bidrag, i den mån dylika kostnader belöpa på

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:t8 proposition nr 109.

de lediga platserna. Anordningen avser sålunda att möjliggöra uppställandet

av en hållbar driftskalkyl vid anstalten. Med hänsyn härtill och då jag

finner det av styrelsen begärda beloppet skäligt, vill jag förorda styrelsens

förslag i nu anförda hänseende. Ersättningen torde böra utbetalas från det

till skyddsuppfostran anvisade förslagsanslaget, dock först sedan elevhemmet

Holmia blivit fullt iordningställt och tagits i bruk. Då detta icke torde

kunna ske förrän tidigast den 1 juli 1931, lärer av här ifrågavarande anledning

någon ökning i belastningen å detta anslag under nästa budgetår

icke vara att förvänta. Den obetydliga belastningsökning, som skulle följa

av bifall till förslaget örn höjd hyresersättning, synes icke behöva verka

rubbning av det för nästa budgetår äskade anslagsbeloppet.

Samtliga ändringar, vilka i huvudsaklig anslutning till av mig här tillstyrkta

förslag kunna finnas erforderliga i avseende å de bestämmelser örn

lån och statsbidrag m. m., som finnas uti tidigare överenskommelser med

föreningen, torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga. Därvid

torde det måhända för överskådlighetens skull bliva lämpligt att sammanföra

de äldre bestämmelser, som alltjämt skola gälla, och de nu förordade bidragsoch

lånevillkoren i en ny överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och föreningen.

På grund av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

ej mindre att från det ordinarie förslagsanslaget till skyddsuppfostran

må till föreningen till minne av Konung Oscar I

och Drottning Josephina utgå dels hyra för de för elever avsedda

byggnaderna vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall,

dels bidrag till avlöningar åt vissa befattningshavare vid skyddshemmet

dels ock ersättning för icke belagda platser därstädes,

allt i huvudsaklig överensstämmelse med av mig förordade

ändrade grunder,

än även att återstoden, 75,000 kronor, utav det lån å 200,000

kronor, som 1925 års riksdag beviljat nämnda förening för uppförande

av vissa elevbyggnader vid skyddshemmet, må, i den

mån så erfordras, användas i huvudsaklig enlighet med vad

här tillstyrkts,

samt att i samband därmed förut fastställda villkor såväl

för nyssnämnda lån som ock för de lån, som av 1926 och 1929

års riksdagar beviljats föreningen, må ändras väsentligen i

enlighet med vad i det föregående förordats.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall

avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Natt och Dag.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. HG käft. (Nr 109.) ms ao 4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:319 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bidrag och lån förändrad organisation vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall. s. 6 i texten
  2. SU 1930:171 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition angående bidrag och lån för ändrad organisation vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall. s. 1 i texten