Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
1930-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:110, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete
Dokumentets text
Kungl. Maj:U proposition nr 110.
1
Nr 110.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
given Stockholms slott den 21 februari 1930.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen
den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Sven Lubeck.
Éihang till riksdagens protokoll 1930.
1 sami.
87 haft. (Nr 110.)
404 äd
2
kungl. Majus proposition nr 110.
Förslag
till
Förordning*
om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130)
angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.
Härigenom förordnas, att förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete skall så ändras, att § 4 mom. 4 upphör att gälla
samt att § 2 och § 4 mom. 3, § 2 i nedan angivna del, erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 2.
Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse, företag eller annan
verksamhet, vari i regel minst fem arbetare användas, skola avgifterna för den
försäkring, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas genom postförskott
eller, örn riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning
å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande till
riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som
riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva.
I fråga---stycke stadgas.
§ 4.
Mom. 3. Skola avgifterna icke uttagas genom postförskott utan erläggas
genom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande
till riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på
annat sätt, som riksförsäkringsanstalten funnit lämpligt föreskriva, skall sådan
.skriftlig uppgift, som i mom. 2 sägs, i rekommenderat brev med allmänna posten
översändas till den avgiftspliktige, vilken har att sist inom fyra veckor efter
det uppgiften kommit honom tillhanda till riksförsäkringsanstalten på av anstalten
föreskrivet sätt inbetala beloppet.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1930.
Kungl. Majlis proposition nr 110.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 21 februari 1930.
N ärvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,
Dahl.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför:
Med skrivelse den 28 november 1929 har riksförsäkringsanstalten framlagt
förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser angående uppbörd av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete. Syftet med framställningen är att underlätta användningen
av postgirosystemet vid uppbörden av sådana avgifter. Jag anhåller nu
att få anmäla denna fråga.
Enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete skall
för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter försökringstekniska
grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken erforderlig
avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets
och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till 5 % av nämnda
avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande tid och sätt för erläggande av
avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten finnes i 19 § av lagen ett
stadgande av innehåll, att därom skall bestämmas av Konung och riksdag.
Gällande bestämmelser i förevarande hänseende äro meddelade i förordningen
den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete. I den mån bestämmelserna äro av intresse för förevarande fråga, skall
jag nedan närmare redogöra för deras innehåll.
I samband med de för 1926 års riksdag framlagda förslagen till ny lag örn
försäkring för olycksfall i arbete samt till lag om riksförsäkringsanstalten —
vilket sistnämnda förslag innebar, att försäkringen skulle handhavas av en för
hela riket gemensam försäkringsanstalt av halvstatlig natur, benämnd riksförsäkringsanstalten
— avläts jämväl till riksdagen proposition (nr 110) med förslag
till förordning om ändrad lydelse av vissa delar av nämnda förordning
den 31 mars 1922. I denna proposition framhölls bland annat, att, därest
postgirosystemet bomme till användning i den nya riksförsäkringsanstalten —
som skulle hava att till statsverket utgiva ersättning för postavgifter — kunde
en väsentlig besparing i kostnaden för postavgifter beräknas. För beredande av
tillfälle till användning av detta system föreslogos därför i propositionen vissa
Gällande
bestämmelse
angående
försäkringsavgifter
och
uppbörden
därav.
Förslag
vid 1926 års
riksdag.
4
Kungl. Majus proposition nr 110.
Riks förs äkringsanstaltens
skrivelse
den 28
november
1929.
ändringar i ifrågavarande förordning. Då emellertid omförmälda förslag rörande
omorganisation av den sociala olycksfallsförsäkringen ej blevo av riksdagen
antagna, förföll även propositionen örn ändring i uppbördsförordningen.
I sin förberörda skrivelse har riksförsäkringsanstalten efter erinran örn 1926
års förslag och dess förkastande anfört:
Även med den sociala olycksfallsförsäkringens nuvarande organisation torde
emellertid vissa besparingar kunna vinnas därigenom, att riksförsäkringsanstalten
använde postgirosystemet för uppbörd av försäkringsavgifter och utbetalning
av ersättningar m. m. Ehuru riksförsäkringsanstalten icke har att
erlägga postavgifter, utan postverket erhåller ersättning av statskontoret för
den beräknade ungefärliga kostnaden för riksförsäkringsanstaltens postförsändelser,
synes det dock ligga i statsverkets intresse, att anstalten begagnar sig
av billigast möjliga form för postbehandling av försändelser. Enligt gjorda
överslagsberäkningar skulle genom användande av postgiro i stället för postanvisningar
för utbetalningar från riksförsäkringsanstalten portokostnaden
minskas med c:a 30,000 kronor för år. Genom postgirosystemet torde dessutom
vissa förenklingar i anstaltens förvaltningsbestyr med därav följande besparingar
i förvaltningskostnaderna kunna ernås.
Riksförsäkringsanstalten har för den skull tänkt sig att från och med år
1930 begagna sig av postgirosystemet.
För användande av detta system till utbetalningar erfordras ingen författningsändring.
Däremot böra lämpligen för undvikande av onödig omgång och
kostnad i vissa i det följande angivna hänseenden ändringar vidtagas i berörda
förordning angående uppbörd av försäkringsavgifter.
De ändringar, som riksförsäkringsanstalten föreslår i förordningen, avse
§§ 2 och 4.
Enligt § 2 första stycket i förordningen skola, därest försäkring omfattar
arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare användas
(s. k. större arbetsgivare), avgifterna för försäkringen, där ej Konungen
annorlunda förordnar, uttagas genom postförskott, dock att, om avgiftsbeloppet
överstiger 5,000 kronor eller riksförsäkringsanstalten eljest med hänsyn till
särskilda förhållanden anser sådant påkallat, avgifterna skola erläggas genom
insändande till riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på
annat sätt, som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva. Avgifter
för övriga arbetsgivare (s. k. mindre arbetsgivare) skola jämlikt § 1 i förordningen
uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden.
Riksförsäkringsanstalten har nu anfört, att även vid anlitande av postgirosystemet
för uppbörd av försäkringsavgifter för de i § 2 avsedda s. k. större
arbetsgivarna postförskott enligt ämbetsverkets mening såsom regel borde användas,
varvid dock inflytande postförskottsbelopp automatiskt borde tillföras
anstaltens postgirokonto i stället för att som nu av postverket överföras till
riksförsäkringsanstaltens giroräkning med riksbanken. Enligt gällande bestämmelser
kan avsändaren av en postförskottsförsändelse få det honom tillkommande
beloppet direkt tillgodofört sitt postgirokonto, därvid ett vid försändelsen fogat
postförskottsinbetalningskort begagnas.
Vad angår de i § 2 omförmälda fall, då avgifterna skola erläggas genom
insändande av postremissväxel eller check eller på annat sätt som riksförsäk
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 110.
ringsanstalten linner lämpligt föreskriva, yttrar anstalten, att tillfälle bör beredas
vederbörande arbetsgivare att fullgöra inbetalningarna till anstaltens postgirokonto
medelst användande av s. k. inbetalningskort eller gireringskort. b örevarande
paragraf syntes därför böra kompletteras med ett stadgande, som angåve,
att avgifterna i nämnda fall kunde erläggas genom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens
postgirokonto.
Riksförsäkringsanstalten har vidare anfört, att, såsom i 1926 ars proposition
i ämnet förutsattes, anstalten syntes lämpligen böra lämnas frihet att själv
avgöra, i vilka fall försäkringsavgifter skola uttagas annorledes än genom postförskott.
Den nu i detta avseende som regel föreskrivna gränsen av 5,000 kronor
hade visat sig mindre lämplig.
Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag till lydelse av § 2 första stycket
skola ifrågavarande försäkringsavgifter »uttagas genom postförskott, eller, om
riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning å
riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande till riksförsäkringsanstalten
av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som riksförsäkringsanstalten
finner lämpligt föreskriva». Förutom de ändringar, som av
riksförsäkringsanstalten särskilt omnämnts, innebär förslaget även vissa andra
jämkningar i stadgandet. Sålunda hava orden »där ej Konungen annorlunda
förordnar» uteslutits, i följd varav Kungl. Majit ej vidare skulle hava den befogenhet
med avseende å sättet för uppbörden av försäkringsavgifterna, som nu
är föreskriven. Förslaget upptager ej heller den för uppbörd annorledes än
genom postförskott nu stadgade förutsättningen, att sådant uppbördssätt av
riksförsäkringsanstalten »med hänsyn till särskilda förhållanden» anses påkallat.
Slutligen har en mera fristående ändring vidtagits, nämligen i fråga örn
bestämningen av s. k. större arbetsgivare. Enligt förslaget skall antalet i företag
använda arbetare »i regel» utgöra minst fem för att stadgandet skall bliva
tillämpligt; i bestämningen hava tillagts orden »i regel».
Såsom förut nämnts, har riksförsäkringsanstalten jämväl hemställt om vissa
ändringar beträffande § 4, nämligen i fråga om mom. 3—6. § 4 innehåller
närmare bestämmelser örn uppbörden av avgifter, som skola erläggas pä
sätt i § 2 sägs. Sålunda stadgas i mom. 1, att uppbörden äger rum å tider,
som av riksförsäkringsanstalten bestämmas. I mom. 2 meddelas föreskrifter
örn uttagandet av avgifter genom postförskott, enligt vilka riksförsäkringsanstalten
har att till den avgiftspliktige insända en uppgift, innehållande
närmare angivna upplysningar, bland annat örn avgiftens belopp samt
örn tid och sätt för betalningens fullgörande. I mom. 3 stadgas därefter,
att örn inbetalningen skall ske genom postremissväxel eller check eller på annat
sätt som riksförsäkringsanstalten funnit lämpligt föreskriva, sådan uppgift,
som i mom. 2 sägs, skall översändas till den avgiftspliktige, vilken inom angiven
tid har att till riksförsäkringsanstalten på av anstalten föreskrivet sätt
inbetala beloppet. Enligt förslaget skall nu mom. 3 ändras så, att däri meddelade
bestämmelser bliva tillämpliga även å det fallet, att inbetalningen av
avgifterna skall ske »å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto annorledes än
genom postförskott».
6
Yttranden.
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 110.
1 fråga om mom. 4 i § 4 har riksförsäkringsanstalten yttrat följande :
Enligt detta moment skola genom postförskott till postverket influtna försäkringsavgifter
genom postverkets försorg ofördröjligen insättas å riksförsäkringsanstaltens
giroräkning med riksbanken. Då emellertid genom postförskott
influtna försäkringsavgifter automatiskt komma att tillföras anstaltens postgirokonto,
är ifrågavarande bestämmelse obehövlig och torde kunna helt utgå
ur förordningen. Intill dess förordningen i denna del blivit ändrad, torde riksförsäkringsanstalten
emellertid vara nödsakad att låta överföra till postgirokontot
influtna medel till anstaltens giroräkning med riksbanken och sedermera
därifrån föra medlen vidare till räntebärande konto i enskild bank.
§ 4 mom. 5 och 6, vilka innehålla bestämmelser om indrivning av avgifter,
som icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt örn straff för arbetsgivare,
som underlåter inbetala avgifter, skola enligt riksförsäkringsanstaltens förslag
icke undergå någon ändring beträffande innehållet, men då fjärde momentet
enligt förslaget skall upphöra att gälla, skola momenten betecknas 4 och 5.
Över riksförsäkringsanstaltens framställning hava yttranden inhämtats av
generalpoststyrelsen och statskontoret.
Generalpoststyrelsen har förklarat, att från styrelsens sida icke något funnes
att erinra mot de föreslagna ändringarna.
Statskontoret har anfört:
Då införandet av postgirosystemet vid uppbörd av avgifter för försäkringar
i riksförsäkringsanstalten synes ägnat att medföra förenkling i anstaltens förvaltning
med därav följande besparingar, och någon olägenhet för de intressen,
statskontoret i första hand har att bevaka, icke torde vara att förvänta av
systemets införande, har statskontoret icke något att däremot erinra.
Formuleringen av de föreslagna författningsändringarna har ej heller givit
statskontoret anledning till erinran.
De ändringar i 1922 års uppbördsförordning, som riksförsäkringsanstalten
föreslagit i syfte att underlätta användningen av det numera inom anstalten
tillämpade postgirosystemet, finner jag mig i allt väsentligt kunna tillstyrka.
Allenast i ett avseende vill jag förorda en avvikelse i sak från ämbetsverkets
förslag. Enligt min mening böra nämligen de i § 2 stadgade uppbördssätten ej
tillämpas, där Kungl. Majit annorlunda förordnar. Visserligen hade i förutnämnda
förslag vid 1926 års riksdag den nuvarande föreskriften örn Kungl.
Majlis befogenhet härutinnan uteslutits, men denna ändring torde hava föranletts
av de för samma års riksdag framlagda förslagen örn socialförsäkringens
omorganisation, vilka förslag bland annat inneburo, att riksförsäkringsanstalten
skulle vara en anstalt av allenast halvstatlig natur. Någon anledning att i
detta avseende nu genomföra en ändring i förordningen på sätt föreslagits torde
icke föreligga. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har jag låtit i § 2 första
stycket av förslaget införa orden »där ej Konungen annorlunda förordnar». I
likhet med riksförsäkringsanstalten har jag däremot ansett förutsättningarna
för att försäkringsavgifterna skola få uttagas annorledes än genom postförskott,
nämligen att avgiftsbeloppet överstiger 5,000 kronor eller att riksförsäkringsanstalten
anser annat uppbördssätt »med hänsyn till särskilda förhål
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1
Kungl. Majas proposition nr 110.
landen» påkallat, kunna utgå. Yad angår tillägget av orden »i regel» vid bestämningen
av s. k. större arbetsgivare, lärer därmed icke hava åsyftats någon
ändring utan allenast ett förtydligande av vad redan nu gäller, och skäl torde
saknas att motsätta sig förslaget härutinnan. I redaktionellt avseende har förslaget
undergått vissa jämkningar, för vilka jag dock icke torde behöva redogöra.
.Tåg vill härutinnan endast nämna, att jag icke ansett den omständigheten,
att mom. 4 i § 4 skall upphöra att gälla, böra föranleda en omnumrering av
mom. 5 och 6 i samma paragraf. Då förordningen såsom förut antytts tillkommit
genom samfällt beslut av Kungl. Majit och riksdagen, kräva de ifrågasatta
ändringarna riksdagens medverkan.
Departementschefen uppläser härefter i enlighet med förut anförda grunder
upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den
31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt
hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Åke Karlholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.