Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

1930-02-21 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:110, Med förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:U proposition nr 110.

1

Nr 110.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riks för säkring sanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete;

given Stockholms slott den 21 februari 1930.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen

den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Lubeck.

Éihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

87 haft. (Nr 110.)

404 äd

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

kungl. Majus proposition nr 110.

Förslag

till

Förordning*

om ändring i vissa delar av förordningen den 31 mars 1922 (nr 130)

angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd

av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring

för olycksfall i arbete skall så ändras, att § 4 mom. 4 upphör att gälla

samt att § 2 och § 4 mom. 3, § 2 i nedan angivna del, erhålla följande ändrade

lydelse:

§ 2.

Omfattar försäkring, som i § 1 sägs, arbetare i rörelse, företag eller annan

verksamhet, vari i regel minst fem arbetare användas, skola avgifterna för den

försäkring, där ej Konungen annorlunda förordnar, uttagas genom postförskott

eller, örn riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning

å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande till

riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som

riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva.

I fråga---stycke stadgas.

§ 4.

Mom. 3. Skola avgifterna icke uttagas genom postförskott utan erläggas

genom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande

till riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på

annat sätt, som riksförsäkringsanstalten funnit lämpligt föreskriva, skall sådan

.skriftlig uppgift, som i mom. 2 sägs, i rekommenderat brev med allmänna posten

översändas till den avgiftspliktige, vilken har att sist inom fyra veckor efter

det uppgiften kommit honom tillhanda till riksförsäkringsanstalten på av anstalten

föreskrivet sätt inbetala beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1930.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 110.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onprinsen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1930.

N ärvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck anför:

Med skrivelse den 28 november 1929 har riksförsäkringsanstalten framlagt

förslag till vissa ändringar i gällande bestämmelser angående uppbörd av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete. Syftet med framställningen är att underlätta användningen

av postgirosystemet vid uppbörden av sådana avgifter. Jag anhåller nu

att få anmäla denna fråga.

Enligt lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete skall

för varje försäkring i riksförsäkringsanstalten erläggas dels en efter försökringstekniska

grunder beräknad, för betäckande av försäkringsrisken erforderlig

avgift och dels, såsom bidrag till bestridande av omkostnaderna för försäkringsrådets

och riksförsäkringsanstaltens verksamhet, en till 5 % av nämnda

avgift bestämd tilläggsavgift. Beträffande tid och sätt för erläggande av

avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten finnes i 19 § av lagen ett

stadgande av innehåll, att därom skall bestämmas av Konung och riksdag.

Gällande bestämmelser i förevarande hänseende äro meddelade i förordningen

den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete. I den mån bestämmelserna äro av intresse för förevarande fråga, skall

jag nedan närmare redogöra för deras innehåll.

I samband med de för 1926 års riksdag framlagda förslagen till ny lag örn

försäkring för olycksfall i arbete samt till lag om riksförsäkringsanstalten —

vilket sistnämnda förslag innebar, att försäkringen skulle handhavas av en för

hela riket gemensam försäkringsanstalt av halvstatlig natur, benämnd riksförsäkringsanstalten

— avläts jämväl till riksdagen proposition (nr 110) med förslag

till förordning om ändrad lydelse av vissa delar av nämnda förordning

den 31 mars 1922. I denna proposition framhölls bland annat, att, därest

postgirosystemet bomme till användning i den nya riksförsäkringsanstalten —

som skulle hava att till statsverket utgiva ersättning för postavgifter — kunde

en väsentlig besparing i kostnaden för postavgifter beräknas. För beredande av

tillfälle till användning av detta system föreslogos därför i propositionen vissa

Gällande

bestämmelse

angående

försäkringsavgifter

och

uppbörden

därav.

Förslag

vid 1926 års

riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 110.

Riks förs äkringsanstaltens

skrivelse

den 28

november

1929.

ändringar i ifrågavarande förordning. Då emellertid omförmälda förslag rörande

omorganisation av den sociala olycksfallsförsäkringen ej blevo av riksdagen

antagna, förföll även propositionen örn ändring i uppbördsförordningen.

I sin förberörda skrivelse har riksförsäkringsanstalten efter erinran örn 1926

års förslag och dess förkastande anfört:

Även med den sociala olycksfallsförsäkringens nuvarande organisation torde

emellertid vissa besparingar kunna vinnas därigenom, att riksförsäkringsanstalten

använde postgirosystemet för uppbörd av försäkringsavgifter och utbetalning

av ersättningar m. m. Ehuru riksförsäkringsanstalten icke har att

erlägga postavgifter, utan postverket erhåller ersättning av statskontoret för

den beräknade ungefärliga kostnaden för riksförsäkringsanstaltens postförsändelser,

synes det dock ligga i statsverkets intresse, att anstalten begagnar sig

av billigast möjliga form för postbehandling av försändelser. Enligt gjorda

överslagsberäkningar skulle genom användande av postgiro i stället för postanvisningar

för utbetalningar från riksförsäkringsanstalten portokostnaden

minskas med c:a 30,000 kronor för år. Genom postgirosystemet torde dessutom

vissa förenklingar i anstaltens förvaltningsbestyr med därav följande besparingar

i förvaltningskostnaderna kunna ernås.

Riksförsäkringsanstalten har för den skull tänkt sig att från och med år

1930 begagna sig av postgirosystemet.

För användande av detta system till utbetalningar erfordras ingen författningsändring.

Däremot böra lämpligen för undvikande av onödig omgång och

kostnad i vissa i det följande angivna hänseenden ändringar vidtagas i berörda

förordning angående uppbörd av försäkringsavgifter.

De ändringar, som riksförsäkringsanstalten föreslår i förordningen, avse

§§ 2 och 4.

Enligt § 2 första stycket i förordningen skola, därest försäkring omfattar

arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, vari minst fem arbetare användas

(s. k. större arbetsgivare), avgifterna för försäkringen, där ej Konungen

annorlunda förordnar, uttagas genom postförskott, dock att, om avgiftsbeloppet

överstiger 5,000 kronor eller riksförsäkringsanstalten eljest med hänsyn till

särskilda förhållanden anser sådant påkallat, avgifterna skola erläggas genom

insändande till riksförsäkringsanstalten av postremissväxel eller check eller på

annat sätt, som riksförsäkringsanstalten finner lämpligt föreskriva. Avgifter

för övriga arbetsgivare (s. k. mindre arbetsgivare) skola jämlikt § 1 i förordningen

uppbäras i samband med den allmänna kronouppbörden.

Riksförsäkringsanstalten har nu anfört, att även vid anlitande av postgirosystemet

för uppbörd av försäkringsavgifter för de i § 2 avsedda s. k. större

arbetsgivarna postförskott enligt ämbetsverkets mening såsom regel borde användas,

varvid dock inflytande postförskottsbelopp automatiskt borde tillföras

anstaltens postgirokonto i stället för att som nu av postverket överföras till

riksförsäkringsanstaltens giroräkning med riksbanken. Enligt gällande bestämmelser

kan avsändaren av en postförskottsförsändelse få det honom tillkommande

beloppet direkt tillgodofört sitt postgirokonto, därvid ett vid försändelsen fogat

postförskottsinbetalningskort begagnas.

Vad angår de i § 2 omförmälda fall, då avgifterna skola erläggas genom

insändande av postremissväxel eller check eller på annat sätt som riksförsäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

ringsanstalten linner lämpligt föreskriva, yttrar anstalten, att tillfälle bör beredas

vederbörande arbetsgivare att fullgöra inbetalningarna till anstaltens postgirokonto

medelst användande av s. k. inbetalningskort eller gireringskort. b örevarande

paragraf syntes därför böra kompletteras med ett stadgande, som angåve,

att avgifterna i nämnda fall kunde erläggas genom inbetalning å riksförsäkringsanstaltens

postgirokonto.

Riksförsäkringsanstalten har vidare anfört, att, såsom i 1926 ars proposition

i ämnet förutsattes, anstalten syntes lämpligen böra lämnas frihet att själv

avgöra, i vilka fall försäkringsavgifter skola uttagas annorledes än genom postförskott.

Den nu i detta avseende som regel föreskrivna gränsen av 5,000 kronor

hade visat sig mindre lämplig.

Enligt riksförsäkringsanstaltens förslag till lydelse av § 2 första stycket

skola ifrågavarande försäkringsavgifter »uttagas genom postförskott, eller, om

riksförsäkringsanstalten anser sådant påkallat, erläggas genom inbetalning å

riksförsäkringsanstaltens postgirokonto eller genom insändande till riksförsäkringsanstalten

av postremissväxel eller check eller på annat sätt, som riksförsäkringsanstalten

finner lämpligt föreskriva». Förutom de ändringar, som av

riksförsäkringsanstalten särskilt omnämnts, innebär förslaget även vissa andra

jämkningar i stadgandet. Sålunda hava orden »där ej Konungen annorlunda

förordnar» uteslutits, i följd varav Kungl. Majit ej vidare skulle hava den befogenhet

med avseende å sättet för uppbörden av försäkringsavgifterna, som nu

är föreskriven. Förslaget upptager ej heller den för uppbörd annorledes än

genom postförskott nu stadgade förutsättningen, att sådant uppbördssätt av

riksförsäkringsanstalten »med hänsyn till särskilda förhållanden» anses påkallat.

Slutligen har en mera fristående ändring vidtagits, nämligen i fråga örn

bestämningen av s. k. större arbetsgivare. Enligt förslaget skall antalet i företag

använda arbetare »i regel» utgöra minst fem för att stadgandet skall bliva

tillämpligt; i bestämningen hava tillagts orden »i regel».

Såsom förut nämnts, har riksförsäkringsanstalten jämväl hemställt om vissa

ändringar beträffande § 4, nämligen i fråga om mom. 3—6. § 4 innehåller

närmare bestämmelser örn uppbörden av avgifter, som skola erläggas pä

sätt i § 2 sägs. Sålunda stadgas i mom. 1, att uppbörden äger rum å tider,

som av riksförsäkringsanstalten bestämmas. I mom. 2 meddelas föreskrifter

örn uttagandet av avgifter genom postförskott, enligt vilka riksförsäkringsanstalten

har att till den avgiftspliktige insända en uppgift, innehållande

närmare angivna upplysningar, bland annat örn avgiftens belopp samt

örn tid och sätt för betalningens fullgörande. I mom. 3 stadgas därefter,

att örn inbetalningen skall ske genom postremissväxel eller check eller på annat

sätt som riksförsäkringsanstalten funnit lämpligt föreskriva, sådan uppgift,

som i mom. 2 sägs, skall översändas till den avgiftspliktige, vilken inom angiven

tid har att till riksförsäkringsanstalten på av anstalten föreskrivet sätt

inbetala beloppet. Enligt förslaget skall nu mom. 3 ändras så, att däri meddelade

bestämmelser bliva tillämpliga även å det fallet, att inbetalningen av

avgifterna skall ske »å riksförsäkringsanstaltens postgirokonto annorledes än

genom postförskott».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Yttranden.

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 110.

1 fråga om mom. 4 i § 4 har riksförsäkringsanstalten yttrat följande :

Enligt detta moment skola genom postförskott till postverket influtna försäkringsavgifter

genom postverkets försorg ofördröjligen insättas å riksförsäkringsanstaltens

giroräkning med riksbanken. Då emellertid genom postförskott

influtna försäkringsavgifter automatiskt komma att tillföras anstaltens postgirokonto,

är ifrågavarande bestämmelse obehövlig och torde kunna helt utgå

ur förordningen. Intill dess förordningen i denna del blivit ändrad, torde riksförsäkringsanstalten

emellertid vara nödsakad att låta överföra till postgirokontot

influtna medel till anstaltens giroräkning med riksbanken och sedermera

därifrån föra medlen vidare till räntebärande konto i enskild bank.

§ 4 mom. 5 och 6, vilka innehålla bestämmelser om indrivning av avgifter,

som icke blivit i föreskriven ordning erlagda, samt örn straff för arbetsgivare,

som underlåter inbetala avgifter, skola enligt riksförsäkringsanstaltens förslag

icke undergå någon ändring beträffande innehållet, men då fjärde momentet

enligt förslaget skall upphöra att gälla, skola momenten betecknas 4 och 5.

Över riksförsäkringsanstaltens framställning hava yttranden inhämtats av

generalpoststyrelsen och statskontoret.

Generalpoststyrelsen har förklarat, att från styrelsens sida icke något funnes

att erinra mot de föreslagna ändringarna.

Statskontoret har anfört:

Då införandet av postgirosystemet vid uppbörd av avgifter för försäkringar

i riksförsäkringsanstalten synes ägnat att medföra förenkling i anstaltens förvaltning

med därav följande besparingar, och någon olägenhet för de intressen,

statskontoret i första hand har att bevaka, icke torde vara att förvänta av

systemets införande, har statskontoret icke något att däremot erinra.

Formuleringen av de föreslagna författningsändringarna har ej heller givit

statskontoret anledning till erinran.

De ändringar i 1922 års uppbördsförordning, som riksförsäkringsanstalten

föreslagit i syfte att underlätta användningen av det numera inom anstalten

tillämpade postgirosystemet, finner jag mig i allt väsentligt kunna tillstyrka.

Allenast i ett avseende vill jag förorda en avvikelse i sak från ämbetsverkets

förslag. Enligt min mening böra nämligen de i § 2 stadgade uppbördssätten ej

tillämpas, där Kungl. Majit annorlunda förordnar. Visserligen hade i förutnämnda

förslag vid 1926 års riksdag den nuvarande föreskriften örn Kungl.

Majlis befogenhet härutinnan uteslutits, men denna ändring torde hava föranletts

av de för samma års riksdag framlagda förslagen örn socialförsäkringens

omorganisation, vilka förslag bland annat inneburo, att riksförsäkringsanstalten

skulle vara en anstalt av allenast halvstatlig natur. Någon anledning att i

detta avseende nu genomföra en ändring i förordningen på sätt föreslagits torde

icke föreligga. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört har jag låtit i § 2 första

stycket av förslaget införa orden »där ej Konungen annorlunda förordnar». I

likhet med riksförsäkringsanstalten har jag däremot ansett förutsättningarna

för att försäkringsavgifterna skola få uttagas annorledes än genom postförskott,

nämligen att avgiftsbeloppet överstiger 5,000 kronor eller att riksförsäkringsanstalten

anser annat uppbördssätt »med hänsyn till särskilda förhål
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Majas proposition nr 110.

landen» påkallat, kunna utgå. Yad angår tillägget av orden »i regel» vid bestämningen

av s. k. större arbetsgivare, lärer därmed icke hava åsyftats någon

ändring utan allenast ett förtydligande av vad redan nu gäller, och skäl torde

saknas att motsätta sig förslaget härutinnan. I redaktionellt avseende har förslaget

undergått vissa jämkningar, för vilka jag dock icke torde behöva redogöra.

.Tåg vill härutinnan endast nämna, att jag icke ansett den omständigheten,

att mom. 4 i § 4 skall upphöra att gälla, böra föranleda en omnumrering av

mom. 5 och 6 i samma paragraf. Då förordningen såsom förut antytts tillkommit

genom samfällt beslut av Kungl. Majit och riksdagen, kräva de ifrågasatta

ändringarna riksdagens medverkan.

Departementschefen uppläser härefter i enlighet med förut anförda grunder

upprättat förslag till förordning om ändring i vissa delar av förordningen den

31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten

jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete samt

hemställer, att förslaget måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Karlholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.