Angående medgivande för Kungl. Maid att i vissa fall försälja kronoegendom
1930-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:114, Angående medgivande för Kungl. Maid att i vissa fall försälja kronoegendom
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
1
Nr 114.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående medgivande för
Kungl. Maid att i vissa fall försälja kronoegendom; given
Stockholms slott den 21 februari 1930.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
I proposition nr 138 till 1929 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden,
riksdagen bland annat att antaga vissa i bilaga A till samma
protokoll angivna grunder för försäljning i vissa fall av kronoegendom
m. m.
I 3 § av det förslag till förordning, vari nämnda grunder innefattades,
hade upptagits bestämmelser om de fall, i vilka kronoegendom finge försäljas
efter Kungl. Maj:ts beprövande, samt de fall, vari fråga örn sådan
egendoms försäljning skulle underställas riksdagens prövning, varjämte i
Bihang lill riksdagens protokoll IMU). 7 sami. lil hafi. (Sr 7 74 115.) 1
2
Kungl. Majlis proposition Nr 114.
4 § av samma förslag meddelats en föreskrift därom, att stadgandena rörande
försäljning skulle äga motsvarande tillämpning i fråga örn upplåtelse under
åborätt eller tomträtt.
Sedan sammansatta första lag- och jordbruksutskottet över propositionen
och en i anledning av densamma väckt motion avgivit utlåtande (nr 1)
och däri tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag till förordning med vissa ändringar,
bland annat i 3 §, godkände riksdagen utskottets utlåtande utom beträffande
vissa bestämmelser. Rörande dessa bestämmelser, avseende bland
annat 3 och 4 §§, stannade riksdagens kamrar i olika beslut, därvid första
kammaren vad angår Kungl. Maj:ts befogenhet att utan riksdagens vidare
hörande försälja och upplåta kronoegendom i vissa fall antog ett för tiden
intill den 1 juli 1930 gällande bemyndigande för Kungl. Maj:t i sådant
avseende. Andra kammaren godkände utskottets förslag.
Med anledning härav framlade utskottet i memorial nr 2 förslag till
sammanjämkning av skiljaktigheten mellan besluten. Härvid uttalade utskottet
följande: Skiljaktigheten mellan kamrarnas beslut avsåge, huruvida
bemyndigandet för Kungl. Majit att utan riksdagens vidare hörande försälja
eller upplåta kronoegendom borde begränsas att gälla ett år i sänder
eller lämnas tillsvidare. Utskottet funne sammanjämkningen böra ske sålunda,
att giltighet tillsvidare gåves de delar av det äskade bemyndigandet,
vilka huvudsakligen avsåge att anpassa tidigare meddelade riksdagsbeslut efter
numera rådande penningvärde, medan de delar, som innebure mera väsentliga
avvikelser från dittills gällande försäljningsmedgivanden, erhölle giltighet
allenast för ett år i sänder. Av praktiska skäl borde dock denna
tid avpassas så, att den sammanfölle med kalenderår. Första gången
borde alltså sist berörda bemyndigande lämnas för tiden intill den 1
januari 1931. Vid sådant förhållande ansåge utskottet, att bemyndigandet
för Kungl. Majit att i vissa fall försälja och upplåta egendom utan riksdagens
vidare hörande borde utbrytas ur den ifrågavarande förordningen
och i anslutning till vad första kammaren beslutat lämnas särskilt för sig.
Under åberopande härav föreslog utskottet dels viss ändrad lydelse av de
bestämmelser i den föreslagna förordningen, rörande vilka kamrarna fattat
olika beslut, dels ock under punkt II att kamrarna — första kammaren med
frånträdande av sitt tidigare beslut — måtte, med upphävande av de beslut,
som innefattades i riksdagens skrivelser nr 63/1874, nr 66/1879, nr 35/1885,
nr 7/1887 B, nr 17/1888, nr 77/1891, nr 74/1902 och nr 92/1914, beträffande
kronan tillhörig, under domänstyrelsens förvaltning ställd fast egendom,
vilken icke vore anslagen för visst ändamål samt ej heller på grund av
befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning borde bibehållas åt
kronan, medgiva,
A) intill dess annorlunda kunde varda beslutat, att efter Kungl. Majits
beprövande finge försäljas:
a) egendom, vilken i årligt arrende lämnade högst 1,000 kronor eller,
3
Kungl. May.ts proposition Nr 114.
där den ej vore av kronan för sig utarrenderad, vid verkställd uppskattning
funnes ej kunna lämna högre årligt arrende än sålunda sagts; samt
b) andel i en för flera fastigheter gemensam samfällighet, såframt andelen
vid verkställd uppskattning funnes kunna betinga en köpeskilling av högst
5,000 kronor;
B) för tiden intill den 1 januari 1931, att efter Kungl. Maj:ts beprövande
linge jämväl i annat fall än under A sagts försäljas:
a) egendom eller del därav, såframt den avsåges att användas till bildande
av en eller flera egnahemslägenheter eiler till fullständigande av
jordbruk enligt vad i 11 § av de utav riksdagen antagna grunderna för försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. vore stadgat; samt
b) del av egendom, vilken återstode efter avskiljande av område för ändamål,
som i a) sagts, eller ock utan olägenhet kunde frånskiljas, såframt
delen i årligt arrende lämnade högst 1,000 kronor eller, där den ej vore av
kronan för sig utarrenderad, vid verkställd uppskattning funnes ej kunna
lämna högre årligt arrende än nu sagts;
C) att vad sålunda förordnats örn försäljning skulle äga motsvarande
tillämpning i fråga örn upplåtelser under åborätt eller tomträtt.
Detta utskottets förslag till sammanjämkning godkändes av riksdagen,
varefter riksdagens beslut i hela det genom propositionen uppkomna ärendet
i skrivelse den 30 maj 1929 (nr 242) anmäldes för Kungl. Maj:t.
I överensstämmelse med de av riksdagen antagna grunder för försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. har Kungl. Majit den 6 juni 1929 utfärdat
förordning i ämnet (nr 176). Vad angår ovannämnda 11 § i grunderna återfinnas
dess bestämmelser i den i förordningen intagna paragrafen med
samma ordningsnummer. Vidkommande den hittillsvarande tillämpningen
av Kungl. Majits vidgade befogenhet till upplåtande av kronoegendom må
anmärkas, att under tiden den 1 juli 1929 — 31 januari 1930 Kungl. Majit
beslutat försäljning av 41 sådana egendomar eller delar därav. Av dessa
försäljningsärenden skulle enligt tidigare gällande grunder 26 hava underställts
riksdagens prövning.
Det sålunda åt Kungl. Majit givna bemyndigandet att försälja kronoegendom,
såvitt det innefattas under förenämnda punkt B) och under
punkt C) jämförd med B), gäller alltså för tiden intill den 1 januari 1931.
Enahanda bemyndigande synes nu böra hos riksdagen äskas för ytterligare
ett års tid.
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att, beträffande kronan tillhörig, under domänstyrelsens förvaltning ställd
fast egendom, vilken icke är anslagen för visst ändamål samt ej heller på
grund av befintlig skogstillgång eller annan särskild anledning bör bibehållas
åt kronan, medgiva,
dels att för tiden intill den 1 januari 1932 må efter Kungl. Majits beprövande
— jämväl i annat fall än som avses under punkt II A) i sam
-
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 114.
mansatta första lag- och jordbruksutskottets av 1929 års riksdag godkända
memorial nr 2 — försäljas:
a) egendom eller del därav, så framt den avses att användas till bildande
av en eller flera egnahemslägenheter eller till fullständigande av jordbruk
enligt vad i 11 § förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom m. m. är stadgat; samt
b) del av egendom, vilken återstår efter avskiljande av område för ändamål,
som i a) sägs, eller ock utan olägenhet kan frånskiljas, så framt delen
i årligt arrende lämnar högst 1,000 kronor eller, där den ej är av kronan
för sig utarrenderad, vid verkställd uppskattning, finnes ej kunna lämna
högre årligt arrende än nu sagts;
dels ock att vad sålunda förordnats örn försäljning skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn upplåtelser under åborätt eller tomträtt.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protolloll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1930:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition angående medgivande för Kungl. Majit att i vissa fall försälja kronoegendom. a1 i texten
- JoU 1930:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående medgivande för Kungl. Hajd att i vissa; fall försälja kronoegendom. s. 8 i texten