Sök i Ratio Lex

Angående anslag till vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen

1930-02-14 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:120, Angående anslag till vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till vissa

nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen; given

Stockholms slott den 14 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Georg Bissmark.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 14 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,

Bissmark, Johansson, Dahl.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, anför:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra

regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under andra huvudtiteln,

upptog jag under punkt 23 till behandling fråga om anslag till vissa nybyggnadsarbeten

vid centralfängelset å Långholmen, vilken fråga väckts av

fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 5 december 1929. I denna skrivelse hade

fångvårdsstyrelsen anfört, att vid centralfängelset å Långholmen vore för

sådana fångar, vilka icke arbetade i cell, anordnade arbetslokaler i det söder

örn central fängelsets cellavdelning belägna byggnadskomplexet, inom vilket

Bihang till riksdagens protokoll 19110. 1 sand. 95 haft. (Nr 120.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majlis proposition Nr 120.

jämväl vöre inrymd fängelsets sinnessjukavdelning. Arbetsdriften vid fängelset,

särskilt efter det arbetsmaskiner i ökad omfattning kommit till användning,

krävde emellertid numera ökat utrymme. Vidare måste belägenheten

av sinnessjukavdelningen mellan lokaler, som disponerades för arbetsdriften,

anses synnerligen olämplig. Med hänsyn härtill och då den nuvarande

sinnessjukavdelningen icke komme att fylla behovet av erforderliga

platser efter den nya sinnessjuklagens ikraftträdande, hade fångvårdsstyrelsen

funnit åtgärder oundgängligen erforderliga för vinnande av bot för nu angivna

svårigheter. I sådant syfte hade styrelsen ansett den lämpligaste utvägen

vara, att åt sinnessjukavdelningen bereddes lokaler i en för ändamålet

uppförd ny byggnad och att sinnessjukavdelningens nuvarande utrymmen

övertoges av arbetsdriften. Kostnaden för den nya sinnessjukavdelningen

hade inom styrelsen beräknats till 410,000 kronor. Omändringen

för arbetsdriftens räkning av de lokaler, som nu upptoges av sinnessjukavdelningen,

torde kräva en kostnad av 28,000 kronor. Uppgjorda ritningar

till ny sinnessjukavdelning hade varit underställda medicinalstyrelsens

granskning och hade av nämnda styrelse lämnats utan erinran. Sagda ritningar

ävensom kostnadsberäkningar för den nya sinnessjukavdelningen samt

kostnadsberäkning för omändringen av den nuvarande sinnessjukavdelningen

till lokaler för arbetsdriften hade sedermera för granskning överlämnats

till byggnadsstyrelsen; men hade denna styrelse ännu icke medhunnit

densamma. Med hänsyn härtill vore fångvårdsstyrelsen icke för det dåvarande

i tillfälle att hos Kungl. Maj:t göra definitiv framställning i ämnet.

Då emellertid på grund av den nya sinnessjuklagens ikraftträdande den 1

anuari 1931 frågan snarast måste vinna sin lösning, vore det styrelsens avsikt

att, så fort förhållandena det medgåve, inkomma med dylik framställning,

avseende beviljande för budgetåret 1930/1931 av medel för ändamålet.

För egen del framhöll jag, att av fångvårdsstyrelsens framställning framginge,

att de lokaler vid centralfängelset å Långholmen, som för närvarande

disponerades för arbetsdriften, torde vara otillräckliga, varjämte den nuvarande

sinnessjukavdelningen icke kunde anses fylla de krav, som måste

ställas på en dylik avdelning. Fångvårdsstyrelsens förslag, av vilket jag

under hand tagit del, syntes mig ägnat att kunna läggas till grund för en

framställning till riksdagen. Som den förberedande behandlingen av förslaget

icke avslutats, kunde jag ej göra definitiv hemställan i ämnet.

Enär ifrågavarande arbeten icke torde kunna i sin helhet utföras redan

under nästkommande budgetår, ansåg jag anslagsäskandet till innevarande

års riksdag kunna begränsas till viss del av det för sinnessjukavdelningens

uppförande beräknade beloppet eller till 210,000 kronor.

I anslutning härtill gjorde jag allenast anmälan örn det föreliggande behovet

av ett dylikt anslag, och föreslog Kungl. Maj:t på min framställning

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till bestridande av

kostnaderna för vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120. 3

för budgetåret 1930/1931 beräkna ett extra reservationsanslag å 210,000

kronor.

Sedan fångvårdsstyrelsen numera med skrivelse den 28 januari 1930 överlämnat

förslag till förenämnda byggnadsarbeten jämte medicinalstyrelsens

och byggnadsstyrelsens däröver till fångvårdsstyrelsen avgivna yttranden,

får jag ånyo anmäla detta ärende.

Jag tillåter mig därvid först till behandling upptaga frågan örn lämpligheten

att över huvudtaget vidtaga kostsamma nybyggnader vid centralfängelset

å Långholmen. I sitt förenämnda yttrande har nämligen byggnadsstyrelsen

uttalat såsom sin uppfattning, att intill dess frågan örn centralfängelsets

bibehållande å Långholmen blivit fullt utredd, några mer omfattande

eller dyrbara byggnads- eller ändringsarbeten icke borde företagas

inom fängelset, såvida icke synnerligen tvingande skäl härför förelåge.

Den numera beslutade s. k. Västerbron, som avsåges bliva en starkt trafikerad

samfärdsled genom staden, komme att dragas så nära intill fängelset

och delvis i ett så högt läge i förhållande till fängelsets gårdar, att det

inom en förhållandevis snar framtid måhända kunde visa sig önskvärt att

flytta fängelset.

Fångvårdsstyrelsen har beträffande förevarande spörsmål i sin skrivelse

yttrat:

Byggnadsstyrelsens skäl för en flyttning av centralfängelset syntes närmast

grundat på de olägenheter för fängelset, som kunde antagas bliva förenade

med utförandet av den s. k. Västerbron.

I fråga örn Västerbrons sträckning hade tre förslag närmast varit föremål

för övervägande, nämligen det s. k. Smedsuddsförslaget, Rålambshovsförslaget

och Mälarbroförslaget. Enligt Smedsuddsförslaget skulle bron dragas

från Smedsudden till Långholmen och gatan där på en sträcka av* omkring

150 meter gå över fängelsets område på så sätt, att den närmaste cellflygeln

skulle passeras på ett avstånd av icke fullt 50 meter. Enligt Rålambshovsförslaget

skulle bron utgå från Rålambshov och gatan över Långholmen framgå

med en östligare sträckning än enligt det förra förslaget, varvid fängelsets

område icke alls skulle beröras. Mälarbroförslaget innebure, att förbindelseleden

skulle från S:t Eriksgatan dragas över Långholmen ännu längre öster

ut än enligt Rålambshovsförslaget. Emellertid torde såväl Smedsuddsförslaget

som Mälarbroförslaget numera få anses övergivna. Stockholms stadsfullmäktige

hade nämligen den 21 juni 1929 beslutat uppdraga åt hamnstyrelsen

att anordna en allmän tävlan angående ifrågavarande broförbindelse i överensstämmelse

med uppgjort preliminärt förslag till bro i Rålambshovsläget

samt på grund av tävlingsresultatet utarbeta definitivt förslag till broarna

över Pålsundet och Riddarfjärden jämte anslutande viadukter.

Då sålunda broförbindelse endast i Rålambshovsläget torde ifrågakomma

till utförande, borde undersökas, huruvida eller i vad mån broförbindelsen

i detta läge kunde medföra sådana olägenheter för fängelset, att detsamma

borde flyttas från sin nuvarande plats. Såsom förut nämnts, skulle förbindelseleden

i detta läge icke på någon punkt passera fängelsets område.

Fångvårds
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 120.

Gatan över Långholmen vore avsedd att framgå på ett medelavstånd av 85

meter från fängelsets promenadgårdar. Då dessa gårdar voro nedsprängda

i berget cirka 4.5 meter under dess krön och gatan enligt ritningar avsetts

skola dragas på en höjd av allenast cirka 2 meter över sagda krön, torde

insyn till dessa gårdar från gatan vara så gott som utesluten. Avståndet

från gatan till närmaste cellflygel skulle uppgå till minst 100 meter. Med

hänsyn härtill samt att gatans och nämnda cellflygels axlar starkt divergerade

torde någon kommunikation mellan fångar och gatutrafikanter icke

vara att befara.

Icke heller trafikbullret från bron och förbindelsegatan torde med hänsyn

till avståndet och fängelsets massiva byggnadssätt kunna antagas bliva så

starkt, att det kunde hava någon nämnvärt störande inverkan på de i cellerna

förvarade fångarna.

Fångvårdsstyrelsen har jämväl ingått på en utredning, huruvida fängelset

av annan anledning skulle anses icke böra för någon längre tid bibehållas

å nuvarande plats. Innan jag redogör för styrelsens uppfattning härutinnan,

må det tillåtas mig att beröra vissa tidigare väckta förslag örn fängelsets

förflyttning.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1912 framlade fångvårdsstyrelsen

plan för då erforderliga byggnadsarbeten vid fängelset och anhöll,

att hos riksdagen måtte äskas ett anslag å 520,000 kronor till utförande av

nämnda arbeten, vilket anslag dock, enligt av styrelsen uttalad uppfattning,

kunde fördelas på två år. På Kungl. Maj:ts förslag beviljade 1913 års riksdag

för nämnda ändamål ett extra anslag å 209,500 kronor för år 1914.

Härefter gjorde fångvårdsstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september

1913 framställning örn ett anslag å 278,000 kronor för byggnadsplanens

realiserande i återstående delar. Sedan svenska fångvårdssällskapet

i skrivelse till Kungl. Majit den 20 november 1913 uttalat den önskan, att

inga sådana åtgärder måtte av statsmakterna vidtagas, som kunde stå hindrande

i vägen för Långholmsfängelsets snara förflyttning och omändring

till jordbruksfängelse, samt i samband därmed gjort gällande den åsikten,

att nämnda fängelses läge alldeles inpå huvudstaden icke mera kunde anses

lämpligt och ej heller lämnade några utvecklingsmöjligheter i modern

penitentiär riktning, anförde fångvårdsstyrelsen i infordrat yttrande den 28

november 1913, bland annat, följande:

I rak motsats mot påståendet, att fängelsets läge alldeles inpå huvudstaden

ieke mera kunde anses lämpligt, betonade styrelsen, att fängelset hade ett

alldeles sällsynt gott läge. Dess område upptoge en yta av ej mindre än

omkring 86,860 kvadratmeter eller 981,600 kvadratfot mitt å Långholmen,

vars höjning över omgivande vatten läte fängelsebyggnaderna omsvepas av

rena vindar. Närheten till fångvårdsstyrelsen och polismyndigheterna medförde

lättnad i förvaltningshänseende och möjlighet för styrelsens tjänstemän

att följa verksamheten vid detta rikets största fängelse på helt annat

sätt än eljest. Styrelsen förvärvade härigenom i större omfattning en inblick

i fångbehandlingens praktiska utövning än inspektionsbesöken vid av
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

lägsnare anstalter enbart för sig kunde skänka, varjämte styrelsen sattes i

tillfälle att mera omedelbart inverka å ledningen av den anstalt, som på

grund av sin storlek och betydelse måste vara normgivande för övriga

fängelser. Direktören vid fängelset kunde utan eljest nödig tidsuppoffring

infinna sig hos styrelsen för rådgörande, liksom ock sammanträdena mellan

styrelsens och fängelsets ledande tjänstemän för skyddsverksamhetens befrämjande

allenast härigenom möjliggjordes i nuvarande utsträckning. Ur

säkerhetssynpunkt innebure belägenheten mycket stora företräden. Vattenomflutet

vore fängelset jämförelsevis lättbevakat, och allmänheten kunde i

händelse av behov med lätthet avstängas från tillträde till holmen. Dennas

närhet till den tätt befolkade huvudstaden utgjorde således ingen risk. Fängelset

vore på grund av förhållandena rikets i hänseende till fångförvaret

mest betryggande straffanstalt. Möjligheten att tillkalla polishandräckning

i nödigt antal medförde en trygghetskänsla, som vore till uppskattad fördel,

Tillgång till Stockholms beprövade brandkår vore likaledes av betydande

värde i händelse av brandolycka.

I proposition till 1914 års riksdag hemställde Kungl. Majit i enlighet

med fångvårdsstyrelsens begäran örn ett extra anslag å 278,000 kronor för

ifrågavarande byggnadsarbeten. I propositionen framhöll dåvarande departementschefen

med anledning av den framställda anmärkningen beträffande

fängelsets läge, att han icke kunde finna annat än att fängelset ännu en avsevärd

tid kunde utan olägenhet kvarbliva å Långholmen. Riksdagen beviljade

härefter det begärda anslaget. Sedermera har riksdagen åren 1918,

1919 och 1921 beviljat ytterligare anslag för moderniseringsarbeten vid

Långholmsfängelset. De medel, som sålunda åren 1913, 1914, 1918, 1919

och 1921 beviljats för ifrågavarande ändamål uppgå i runt tal till 1,000,000

kronor. Det torde i detta sammanhang böra erinras, hurusom på grund av

Kungl. Majits och riksdagens beslut år 1917 ett jordbruksfängelse anordnats

vid Mariestad.

I sin nu ifrågavarande skrivelse anför fångvårdsstyrelsen:

Fångvårdsstyrelsen hyste alltjämt den uppfattningen, att Långholmsfängelsets

nuvarande läge ur flera synpunkter vore fördelaktigt. Särskilt

ville styrelsen härvid ånyo framhålla betydelsen av att rikets största fängelse

vore så beläget, att en nära kontakt kunde upprätthållas mellan styrelsen

och fängelseförvaltningen.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, huruvida det nuvarande fängelset

på grund av sin ålder borde ersättas med ett nytt fängelse, vilket då

med hänsyn till Stockholms stads eventuella behov att komma i besittning

av ifrågavarande område torde böra förläggas till annan plats än den nuvarande.

Visserligen skulle ett utbytande av fängelset mot ett i alla avseenden

fullt modernt fängelse å annan lämplig plats i Stockholms närhet

kunna anses stå i överensstämmelse med fångvårdens intressen, men en

förflyttning av fängelset torde med hänsyn till därav betingade högst betydande

kostnader icke kunna ifrågakomma, så länge det nuvarande

fängelset vore fullt användbart för sitt ändamål. Friligt, styrelsens upp
-

Fångvårds
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

fattning hade de sedan år 1914 vidtagna moderniseringsåtgärderna vid

fängelset åvägahragt, att detsamma i stort sett ännu många år borde kunna

fylla skäliga krav på ett fängelse av ifrågavarande slag. De nu föreslagna

byggnadsarbetena hade icke synts styrelsen vara av den omfattning och

betinga sådana kostnader, att de borde aktualisera frågan örn fängelsets

förflyttning.

Såsom förut berörts skulle uppförandet av ett nytt fängelse av Långholmsfängelsets

storlek jämte behövliga bostäder m. m. betinga högst betydande

kostnader. Enligt beräkning av styrelsens biträde i byggnadsärenden,

hovintendenten G. Lindgren, skulle nämnda kostnader belöpa sig

till cirka 12 miljoner kronor. Även med avdrag för vad den nuvarande

fängelsetomten vid försäljning kunde inbringa, komme säkerligen dessa

kostnader att uppgå till ett så avsevärt belopp, att fängelsets förflyttning

ej borde kunna ifrågakomma, förrän sådant blivit av förhållandena oundgängligen

påkallat.

I ett senare av Kungl. Majit infordrat utlåtande har byggnadsstyrelsen

emellertid uttalat, att, då fångvårdsstyrelsen ur fångvårdssynpunkt icke

hyste betänkligheter mot att fängelset fortfarande bibehölles å Långholmen,

torde man kunna utgå ifrån att fängelset komme att kvarbliva där under

en längre följd av år, och hade byggnadsstyrelsen under sådana förhållanden

icke något att erinra mot att det föreslagna byggnadsföretaget komme

till utförande.

Ehuru efter denna frågas behandling vid 1913 och 1914 års riksdagar

byggnadsverksamheten å den del av Södermalm, som gränsar intill Långholmskanalen,

varit mycket livlig, har dock denna bebyggelse på grund av

fängelsets fria belägenhet icke medfört några olägenheter. Genom den nya

Västerbron kommer visserligen en av stadens stora trafikleder att ledas

över Långholmen. Vid ett besök, som jag tillsammans med chefen för

byggnadsstyrelsen avlagt å Långholmen, har jag emellertid i likhet med

fångvårdsstyrelsen kunnat konstatera, att den föreslagna bron praktiskt

taget ej kan inverka störande på fängelset. Ej heller behöva några särskilda

åtgärder vidtagas för att förhindra den å bron passerande allmänheten

att iakttaga eller störande inverka på fångarna.

Med avseende å sundhet och hygien torde fängelset, tack vare sin belägenhet,

stå långt över de flesta utländska, ofta mitt i storstäderna belägna

straffanstalter.

Fängelset torde ännu många år kunna användas för sitt ändamål. Ett

nedläggande av fängelset och uppförande av ett nytt centralfängelse, som

under alla förhållanden måste ligga i Stockholms närhet, skulle för staten

medföra betydande ekonomiska uppoffringar och torde ej heller kunna motiveras

från statlig synpunkt. På grund av nu anförda omständigheter

finner jag ej anledning att av hänsyn till spörsmålet örn fängelsets förflyttning

uppskjuta ställningstagandet till ifrågavarande byggnadsfrågor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

7

Innan jag övergår till fångvårdsstyrelsens framställning torde redogörelse

lämpligen böra lämnas för vissa stadganden i den nya sinnessjuklagen

och dessa bestämmelsers inverkan å platsbehovet inom fångvårdens

sinnessjukavdelningar. I 41 § i nämnda lag stadgas, att i vissa fall undersökningen

av tilltalads sinnesbeskaffenhet skall äga rum, innan domstolen

må döma honom skyldig. Enligt 42 § skall, då domstol jämlikt 41 § beslutat

att inhämta utlåtande angående tilltalad, som förvaras i häkte, sådant

utlåtande efter verkställd undersökning avgivas av sjukvårdsläkaren vid den

fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, som skall mottaga för sinnessjukdom

misstänkta från det häkte, där den tilltalade förvaras, samt att

den tilltalade för undersökning skall överföras till sinnessjukavdelning. I

46 § lämnas föreskrift örn dylik undersökning av den, som är föremål

för förfarande, avseende ådömande av tvångsarbete, och skall i sådant fall

bestämmelsen i 42 § i tillämpliga delar lända till efterrättelse. Dessa bestämmelser

innebära, att rättspsykiatrisk undersökning av häktad i brottmål

och häktad lösdrivare alltid skall äga rum å sinnessjukavdelning tillhörande

fångvården. Föreskriften, att dylik undersökning i vissa fall är obligatorisk,

medför, att antalet undersökningar kommer att ökas. De sakkunniga,

som utarbetat förslaget till sinnessjuklag (se Statens offentliga utredningar

1927:10, sid. 97 o. f.), hava också räknat med en så gott som omedelbar

ökning av antalet undersökningar per år med omkring ett femtiotal samt

ansett, att ökningen komme att ytterligare fortgå, så att man måste räkna

med en slutlig ökning av omkring 90. Härigenom kommer det totala antalet

av ifrågavarande undersökningar, som nu uppgår till cirka 160, att

bliva ungefär 250 årligen. Slutligen stadgas i 48 § sinnessjuklagen, att

fånge eller häktad, som befinnes lida av sinnessjukdom eller kan misstänkas

lida av sådan sjukdom, skall så snart ske kan för vård eller observation

intagas å sinnessjukavdelning vid fångvården.

För närvarande finnas inom fångvården sinnessjukavdelningar vid centralfängelserna

å Långholmen, å Härlanda, i Malmö, i Härnösand och i

Växjö samt vid straffängelserna i Jönköping och i Karlstad ävensom vid

kronohäktet i Västervik. För undersökning av häktade torde i allmänhet

å dessa sinnessjukavdelningar kunna disponeras omkring 45 platser.

I fråga om det platsbehov å fångvårdens sinnessjukavdelningar sinnessjuklagen

påkallar hava de sakkunniga, som avgivit betänkande med förslag

till stadga angående sinnessjukvården i riket m. m. (se Statens offentliga

utredningar 1928: 18, sid. 175), uttalat, att för undersökning av häktad hade

normalt en tid av högst två månader förutsatts skola åtgå. I medeltal

torde väl dock tiden för undersökningen icke komma att bliva fullt så lång.

Å andra sidan vore att beakta, att man ej med säkerhet kunde räkna med

att de häktade, som skulle undersökas, skulle jämnt fördela sig över hela

året, vartill komme, att den, som vid undersökning befunnits vara i behov

av vård å sinnessjukhus, skulle kvarbliva å sinnessjukavdelningen under

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mårds proposition Nr 120.

Fångvårds
styrelsen.

viss tid. Med hänsyn till nämnda omständigheter torde man böra räkna

med att en plats å sinnessjukavdelningen icke skulle räcka för mera än

fyra häktade örn året och alltså för 250 häktade erfordrades omkring 65

platser. Inalles behövdes således omkring 20 nya platser, av vilka 10

måste anordnas omedelbart vid lagens ikraftträdande och återstoden under

något av de närmast följande åren.

Till motivering av sitt förslag rörande de ifrågasatta byggnadsarbetena

yttrar fångvårdsstyrelsen följande:

I det söder örn fängelsets cellavdelning belägna byggnadskomplexet vore

för närvarande anordnade arbetslokaler för sådana fångar, som icke arbetade

i cell. Inom samma byggnadskomplex vore ock inrymd fängelsets

sinnessjukavdelning. Med den omfattning arbetsdriften tagit under senare

år och genom den alltmer ökade användningen av arbetsmaskiner bade

emellertid dessa arbetslokaler befunnits otillräckliga. Härtill komme, att

sinnessjukavdelningen hindrade erforderlig förbindelse mellan olika arbetslokaler,

något som medförde stora olägenheter för arbetenas bedrivande på

ändamålsenligt sätt.

Icke heller sinnessjukavdelningen kunde längre anses fylla de anspråk,

som numera måste ställas på densamma. Härvid vore följande förhållanden

att uppmärksamma.

Sinnessjukavdelningens belägenhet mellan lokaler, som disponerades för

arbetsdriften, vore icke lämplig. Det arbete med bullrande maskiner, som

numera i stor omfattning ägde rum inom verkstadsavdelningen, måste inverka

störande på de sinnessjuka. Det hade även inträffat, att i arbetsdriften

sysselsatta fångar varit i tillfälle att från arbetslokalerna utkasta

farliga verktyg till sinnessjuka, som uppehållit sig å den till sinnessjukavdelningen

hörande promenadgården.

Med hittills gällande ordning gåves möjlighet att till hospital överflytta

fånge, bos vilken fullt utbildad sinnessjukdom konstaterats. Sådan överflyttning

hade också ägt rum vid särskilt svåra fall, vilka ansetts icke

kunna behandlas vid fångvårdens sinnessjukavdelningar med deras nuvarande

anordningar. Vid hospitalen hade jämväl i viss utsträckning verkställts

rättspsykiatriska undersökningar. Härutinnan hade emellertid ändrade

förhållanden inträtt på grund av den nya sinnessjuklagens bestämmelser.

I betänkande den 23 juni 1928 med förslag till stadga angående sinnessjukvården

i riket m. m. (sid. 176) uttalade 1926 års sinnessjuksakkunniga,

att enligt deras mening å sinnessjukavdelningen vid centralfängelset å Långholmen

omkring 20 platser borde reserveras för verkställande av rättspsykiatriska

undersökningar av häktade personer. I fångvårdsstyrelsens

utlåtande till Kungl. Maj:t den 29 oktober 1928 i anledning av berörda

betänkande hade emellertid framhållits, att, därest 20 platser å nämnda

sinnessjukavdelning reserverades för dylika undersökningar, endast 11 —

rätteligen 10 — sådana skulle återstå för sinnessjuka fångar, vilket antal

måste anses alldeles otillräckligt. Det vore, yttrade styrelsen, ur flera synpunkter

fördelaktigt, att nämnda avdelning utvidgades, så att den kunde

mottaga flera sinnessjuka fångar än för närvarande vore fallet ävensom

bereda plats för ökat antal undersökningar.

Det av de sakkunniga beräknade antalet av 20 platser vid fängelset för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 12o.

rättspsykiatriska undersökningar syntes styrelsen icke vara högt tilltaget.

I detta sammanhang borde även uppmärksammas, hurusom med hänsyn

till den undervisning i rättspsykiatri för studerande vid Karolinska medikokirurgiska

institutet, som ägde rum vid nämnda fängelse, ett jämförelsevis

stort antal av förekommande undersökningsfall torde höra vara förlagda

till denna avdelning, för att tillgång kunde finnas till ett så rikhaltigt

demonstrationsmaterial som möjligt.

För närvarande funnes inom de olika fångvårdsanstalterna ett 40-tal

manliga fångar, vilka lede av fullt utbildad sinnessjukdom. Härutöver torde

man hava att räkna med åtminstone ett 20-tal fångar, som antingen på

grund av nyssberörda bestämmelse i 48 § uti sinnessjuklagen hädanefter

skulle överföras till någon fångvårdens sinnessjukavdelning eller till följd

av tillfällig psykos eller svårare sinnesoro lämpligen borde vårdas å sådan

avdelning. Vid fångvårdens särskilda sinnessjukavdelningar skulle sålunda

behövas sammanlagt omkring ett 60-tal platser för nu omhandlade manliga

fångar. Därest fångvården befriades från omhändertagande av strafffriförklarade,

skulle ett 20-tal platser vid kronohäktets i Västervik sinnessjukavdelning

kunna avses för sinnessjuka manliga fångar. Däremot torde

icke de för straffriförklarade hittills använda provisoriska avdelningarna

vid straffängelserna i Karlstad och Jönköping kunna ifrågakomma till användning

såsom sinnessjukavdelningar vid fångvården, detta med hänsyn

till såväl lokalernas beskaffenhet som svårigheten att på nämnda orter

kunna åtminstone för närvarande erhålla läkare med den kompetens, som

numera vore föreskriven beträffande läkare vid sinnessjukavdelning. Då

såsom nyss antytts behov skulle föreligga av ytterligare omkring 40 platser

för manliga fångar, som borde vara intagna å sinnessjukavdelning, syntes

detta platsbehov lämpligen böra tillgodoses vid centralfängelsets å Långholmen

sinnessjukavdelning. Sålunda skulle vid sistnämnda sinnessjukavdelning

böra beräknas — förutom 20 platser för undersökningar av för

brott häktade eller av sådana, som vore föremål för förfarande avseende ådömande

av tvångsarbete — omkring 40 platser för sinnessjuka eller sinnesoroliga

fångar.

Fångvårdsstyrelsen sammanfattar härefter sina synpunkter sålunda, att

arbetsdriften vid fängelset kräver ökat utrymme, att belägenheten av den

nuvarande sinnessjukavdelningen måste anses olämplig, samt att sinnessjukavdelningen

icke kommer att fylla de krav, som efter den nya sinnessjuklagens

ikraftträdande måste ställas på ifrågavarande avdelning.

Beträffande lämpligaste sättet att ordna lokalfrågan yttrar fångvårdsstyrelsen

:

Styrelsen hade funnit den enda tillfredsställande lösningen vara, att nya

lokaler anordnades för sinnessjukavdelningen och att arbetsdriften finge

övertaga de lokaler, som nu disponerades för sinnessjukavdelningen.

Då det sålunda gällde att kunna åstadkomma en ny sinnessjukavdelning

med omkring ett 60-tal platser, hade två alternativ varit under övervägande

inom styrelsen, nämligen uppförande antingen av en helt ny fristående

byggnad å den s. k. Stengården söder om kronohäktesavdelningen

eller ock av en vinkelformig tillbyggnad i nordöstra hörnet av det byggnadskomplex,

där sinnessjukavdelningen nu vore inrymd.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.10. 1 sami. hafi. 95 (Nr 120.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition Nr 120.

Enligt alternativet med sinnessjukavdelningen förlagd till Stengården

skulle vinnas, att avdelningen erhölle en avskild och ljus belägenhet, att

inom byggnaden fullt tillräckligt utrymme kunde beredas för erforderliga

lokaler samt att invid byggnaden kunde anordnas en tillfredsställande uppehållsplats

för de sinnessjuka under deras vistelse utomhus.

Det andra alternativet måste däremot, med hänsyn till byggnadens instängda

belägenhet och det alltför knappa utrymmet inom densamma samt

svårigheten att kunna erhålla lämplig plats för de sinnessjukas utomhusvistelse,

anses väsentligt underlägset det förra alternativet.

På grund av det sagda hade styrelsen kommit till den bestämda uppfattningen,

att en fullt tillfredsställande lösning kunde vinnas endast genom uppförande

å Stengården av en fristående byggnad för sinnessjukavdelningen.

I enlighet med det av styrelsen sålunda förordade alernativet har hovintendenten

Lindgren, tillsammans med arkitekten G. Birch-Lindgren, uppgjort

förslagsritningar jämte kostnadsförslag, som fångvårdsstyrelsen bifogat

sin skrivelse.

Av ritningarna framgår följande: Byggnaden skall uppföras i tre vå
ningar

ovan källarvåningen. I bottenvåningen skola inrymmas 16 enkelrum

(celler), 2 övervakningssalar, vardera med plats för 6 å 7 patienter,

och 2 dagrum för patienter ävensom badrum, snyggningsrum, sköljrum

m. m. Våningen en trappa upp skall innehålla 16 enkelrum (celler), 2 med

varandra förbundna övervakningssalar, vardera för 6 å 7 patienter, dagrum,

3 arbetsrum för patienter samt badrum och snyggningsrum m. fl.

utrymmen. I översta våningen, som är avsedd att utföras såsom en delvis

inredd vindsvåning, skola föreläsningssal, läkares arbetsrum, operationsoch

förbandsrum, laboratorium, arkiv och bibliotek, läkarexpedition, undersökningsrum,

apotek, besöksrum samt tjänsterum för vårdarpersonal inredas^

Den nya sinnessjukavdelningen skall sålunda hava plats för 32 patienter

i enkelrum och 24 å 28 patienter i gemensamma vaksalar eller för tillhopa

högst 60 patienter. I händelse av framtida behov kunna ytterligare

platser beredas genom utbyggnad av vindsvåningen.

Uppvärmningen av byggnaden skall ske medelst varmvatten och radiatorer.

Varmvatten för sagda ändamål ävensom för bad och dylikt skall erhållas

från den vid fängelset befintliga panncentralen, inom vilken emellertid erfordras

några mindre utvidgningar. Ledningarna för anslutning till panncentralen

äro avsedda att framdragas under mark i en gjuten betongkulvert.

Kostnaden för uppförandet av sinnessjukavdelningen har beräknats uppgå

till 410,000 kronor enligt följande fördelning:

byggnadskost nador.......................................................................... kronor 297,700

oförutsedda utgifter, ritningar och kontroll ........................... » 41,800

värme-, vatten- och avloppsledningar, sanitinära installationer

m. m. ......................................................................................... » 58,500

elektriska installationer m. m.................................................... » 8,500

flyttning av på byggnadsplatsen nu befintliga förrådsskjul ... » 3,500

Summa kronor 410,000.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Fångvårdsstyrelsen yttrar vidare beträffande omändringsarbetena inom

den nuvarande sinnessjuka vdelningen följande:

De för sinnessjukavdelningen nu använda utrymmena torde lämpligen

böra disponeras sålunda: I lokalerna en trappa upp i norra flygeln skulle

inrymmas huvudförrådet för arbetsdriften samt i lokalerna i våningen två

trappor upp i samma flygel (nu föreläsningssal m. m.) skulle anordnas

tapetserarverkstad samt förrådslokaler för färdiga möbler; sinnessjukavdelningens

nuvarande dagrum tre trappor upp i västra flygeln avsåges till

lokaler för maskinskomakeri. I västra flygeln, som sålunda komme att i

sin helhet disponeras för arbetsdriften, borde samtliga fönster på östra sidan

upphuggas till samma storlek som på västra sidan. Därjämte erfordrades

förstärkning av vissa bjälklag för att kunna uppbära arbetsmaskiner m. m.

Ävenledes borde en varuhiss anordnas.

Av de enkelrum (celler), som nu tillhörde sinnessjukavdelningen, borde

åtta sådana, som vore belägna i omedelbart sammanhang med fängelsets

kroppssjukhus, avses för detta sjukhus. För närvarande disponerade kroppssjukhuset

allenast fyra enkelrum; men detta antal hade visat sig icke

förslå, varför till och med ett badrum måst provisoriskt tagas i anspråk

såsom förvaringsrum för sjuka.

De ändringsarbeten och andra anordningar, som sålunda skulle påkallas

beträffande den nuvarande sinnessjukavdelningens lokaler, hade beräknats

betinga en sammanlagd kostnad av 28,000 kronor. Att anslagskravet för

nämnda ändamål kunnat begränsas till sagda belopp, hade sin förklaring

däri, att fångarbetskraft vore avsedd att, i den mån förhållandena det medgåve,

tagas i anspråk för arbetenas utförande.

Fångvårdsstyrelsen, som funne en uppdelning av anslag för sinnessjukavdelningen

och ändringsarbetena böra kunna ske sålunda, att för budgetåret

1930/1931 äskades allenast en del av den sålunda beräknade kostnaden,

har under åberopande av vad styrelsen anfört hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte i proposition till innevarande års riksdag till bestridande av vissa

kostnader för uppförande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset å

Långholmen för budgetåret 1930/1931 äska ett extra reservationsanslag å

210,000 kronor.

Beträffande den nya sinnessjukavdelningen har medicinalstyrelsen i skrivelse

den 12 november 1929 meddelat, att styrelsen, som icke kunnat ingå

i någon granskning av de uppgjorda kostnadsberäkningarna, icke haft

något att erinra mot den i förslagsritningarna angivna planen för sagda

avdelning.

Byggnadsstyrelsen har i yttrande den 19 december 1929 förklarat sig icke

hava något att erinra mot de uppgjorda förslagsritningarna till sinnessjukavdelningen

eller beträffande kostnaderna för omändringsarbetena inom den

nuvarande sinnessjukavdelningen. Vidkommande åter de beräknade kostnaderna

för den nya sinnessjukavdelningen har byggnadsstyrelsen ansett dessa

väl högt beräknade och uttalat den meningen, att desamma torde kunna

minskas med 30,000 kronor.

Fångvårds
styrelsen.

Medicinal
styrelsen.

Byggnads
styrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Fångvårds
styrelsen.

Byggnads
styrelsen.

12 Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Till bemötande av vad byggnadsstyrelsen i sistnämnda hänseende anfört

har fångvårdsstyrelsen yttrat:

I anledning av den utav byggnadsstyrelsen gjorda anmärkningen mot

kostnadsberäkningen hade fångvårdsstyrelsens biträde i byggnadsärenden

avgivit ett memorial. Av detta memorial framginge, att byggnadsstyrelsen

torde hava antagit, det byggnadskostnaden för sinnessjukavdelningen borde

kunna beräknas efter samma å-pris som för enkla boningshus. Örn också

fångvårdsstyrelsen avsett, att sinnessjukavdelningen skulle utföras så enkelt

som möjligt, torde dock den av byggnadsstyrelsen använda beräkningsgrunden

icke kunna åberopas, då sinnessjukavdelningen med hänsyn till de krav

på trygghet och hållbarhet, som oundgängligen måste ställas å densamma,

i avseende å murar, bjälklag och fönster samt ledningar m. m. borde utföras

på ett väsentligt dyrbarare sätt än som kan ifrågakomma vid uppförande

av vanliga enkla boningshus. Att för nedbringande av kostnaderna

för uppförande av sinnessjukavdelningen i nämnvärd omfattning kunna

använda fångarbetskraft syntes icke heller vara möjligt. Efter vad erfarenheten

under senare år givit vid handen, torde nämligen det antal i byggnadsyrket

kunniga fångar, vilka skulle kunna disponeras för byggnadsarbeten

vid Långholmsfängelset, mer än väl erfordras för nödiga underhållsarbeten

och mindre omfattande förbättringsarbeten vid fängelset. Man

måste fördenskull utgå från att nybyggnaden åtminstone i huvudsak utfördes

på entreprenad. Den av fångvårdsstyrelsen upptagna kostnadssumman

hade ock grundats på beräkningar, vilka utförts av en känd, större entreprenadfirma

inom byggnadsfacket. Vid nu angivna förhållanden kunde

fångvårdsstyrelsen icke tinna den för sinnessjukavdelningen beräknade kostnaden

410,000 kronor för högt tilltagen. Styrelsen ansåge sig sålunda böra

vidhålla, att nämnda belopp vore för ändamålet erforderligt.

För vinnande av ytterligare utredning i kostnadsfrågan har byggnadsstyrelsen

anbefallts att avgiva nytt utlåtande i ärendet. Till åtlydande

härav har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 13 februari 1930 anfört:

Enligt fångvårdsstyrelsens beräkning skulle byggnadskostnaderna uppgå

till 66 kronor 70 öre per kubikmeter, under det att den av byggnadsstyrelsen

beräknade kostnadssumman motsvarade ett å-pris av 61 kronor

70 öre per kubikmeter. Såsom jämförelse ville byggnadsstyrelsen nämna,

att en av byggnadsstyrelsen under år 1928 vid Svartsjö tvångsarbetsanstalt

uppförd sluten avdelning för internerade, vilken byggnad hade en

likartad planläggning med ifrågavarande sinnessjukhus samt uppfyllde motsvarande

krav på solid och hållbar konstruktion, dragit en byggnadskostnad,

som, därest man utginge från samma betingelser beträffande byggnadsarbetets

bedrivande, som förelåge i förevarande fall, kunde beräknas

motsvara ett å-pris av omkring 57 kronor per kubikmeter. Härvid vore

att märka, att i detta pris inginge kostnaderna för erforderlig grundförstärkning

medelst pålning. Vidare finge byggnadsstyrelsen framhålla,

att de år 1928 beräknade kostnaderna för uppförande av paviljonger för

oroliga sjuka vid Umeå sinnessjukhus motsvarade ett å-pris, som understege

50 kronor per kubikmeter, och att för dylika sjukpaviljonger vid Stockholms

stads under uppförande varande sinnessjukhus vid Beckomberga

beräknats en kostnad, som motsvarade omkring 55 kronor per kubikmeter.

Av förenämnda kostnadsuppgifter att döma torde det alltså icke vara

uteslutet, att kostnaderna för här ifrågakomma sinnessjukavdelning skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

kunna sättas ännu lägre än vad byggnadsstyrelsen beräknat, men då

närmare uppgifter rörande byggnadsgrundens beskaffenhet saknades, hade

byggnadsstyrelsen ansett en viss marginal erforderlig för mötande av oförutsedda

kostnader för grundläggningsarbeten. Med anledning av vad

sålunda anförts och under framhållande av att även med den av byggnadsstyrelsen

beräknade lägre totalkostnaden för ifrågavarande nybyggnadsföretag

krävdes det av fångvårdsstyrelsen för budgetåret 1930/1931 begärda

anslagsbeloppet å 210,000 kronor tillstyrkte byggnadsstyrelsen bifall till

fångvårdsstyrelsens förevarande framställning.

För att bättre kunna tillgodogöra fångarnas arbetskraft och göra dem mer Departementsskickade

att efter frigivningen kunna försörja sig hava inom fångvårds- chefenväsendet

under senare tid införts modern arbetsdrift. Härför nödiga verkstäder

och arbetsmaskiner kräva emellertid stora utrymmen. Icke minst

vid Långholmsfängelset har bristen på arbetslokaler gjort sig kännbar.

Den nuvarande sinnessjukavdelningen, ursprungligen avsedd för sinnesoroliga

eller sinnessjuka fångar, som vänta på plats å hospital, kan ej anses

fylla de krav, som numera måste ställas på densamma. Dess belägenhet

över anstaltens stora centralkök och mellan lokaler, som disponeras för

arbetsdriften, inverkar i hög grad störande på de sinnessjuka. Den försvårar

därjämte erforderlig förbindelse mellan de olika arbetslokalerna.

Själva plananordningen är dessutom otillfredsställande. Det nu av avdelningen

upptagna utrymmet skulle däremot med fördel kunna användas till

arbetslokaler för gemensamhetsfångar. Härigenom kunde ett sammanförande

av arbetslokalerna ske, vilket ur både praktisk och ekonomisk synpunkt

vore fördelaktigt, och skulle dessa därjämte erhålla ett nödigt tillskott av

utrymme.

Såsom jag redan i statsverkspropositionen till innevarande års riksdag vid

behandling av anslagen till fångvården framhållit, kräver den nya sinnessjuklagen,

att särskilda sinnessjukavdelningar måste inrättas vid vissa fångvårdsanstalten

Beträffande den nuvarande sinnessjukavdelningen vid Långholmsfängelset

kan den ej med de lokaler, som för närvarande stå till buds,

rymma det antal undersökningsfångar samt sinnessjuka och sinnesoroliga

fångar, som efter sinnessjuklagens ikraftträdande kan väntas komma att

behöva mottagas där. Med hänsyn till vad jag förut anfört angående den

nuvarande sinnessjukavdelningens belägenhet och behovet av att för arbetsdriften

disponera över de utrymmen, varöver avdelningen förfogar, torde

den enda lämpliga vägen vara att uppföra en ny sinnessjukavdelning. Att

förlägga den nya avdelningen till något annat fängelse lärer av många

skäl vara uteslutet. I fråga örn den nya avdelningens storlek anser jag i

likhet med fångvårdsstyrelsen, att den bör beräknas för 60 platser.

Ifråga örn den plats inom centralfängelsets område, där den nya avdelningen

bör uppföras, torde det av de två föreslagna alternativen, som innebär

dess förläggande till den s. k. Stengården, avgjort vara att föredraga.

Ilihang lill riksdagens protokoll lillio. 1 sami. 95 hafi. t Nr 120.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 120.

Emot de föreslagna ritningarna, vilka granskats av byggnadsstyrelsen

och medicinalstyrelsen, har jag intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsens förslag rörande användningen av den nuvarande

sinnessjukavdelningen samt därför erforderliga ändringsarbeten synes ur

såväl praktisk som ekonomisk synpunkt synnerligen lämpliga. Härigenom

kommer hela västra flygeln av det s. k. gamla fängelset att tagas i anspråk

för arbetsdriften, varjämte kroppssjukhuset erhåller en välbehövlig utökning

av enkelrum.

Beträffande kostnaderna för sinnessjukavdelningen anser jag med hänsyn

till vad byggnadsstyrelsen anfört, att desamma torde kunna nedbringas

med 30,000 kronor. Hela kostnadsbeloppet för den nya sinnessjukavdelningen

skulle sålunda stanna vid 380,000 kronor.

Emot beräkningarna av kostnaderna för omändringsarbetena av den nuvarande

sinnessjukavdelningen hava inga erinringar framställts.

Som byggnadsarbetena icke kunna i sin helhet utföras under nästkommande

budgetår, torde i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag, anslaget

för budgetåret 1930/1931 kunna bestämmas till 210,000 kronor. Anledning

synes mig nämligen ej föreligga, att med hänsyn till minskning i det av

fångvårdsstyrelsen begärda beloppet sätta anslaget för nästkommande år

lägre än 210,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen

att till bestridande av kostnaderna för vissa nybyggnadsarbeten

vid centralfängelset å Långholmen i huvudsaklig

överensstämmelse med av fångvårdsstyrelsen

framlagt förslag för budgetåret 1930/1931 anvisa ett

extra reservationsanslag å 210,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten

bifall; och skall proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

8 0 0681. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen. s. 2 i texten
  2. SU 1930:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till vissa nybyggnadsarbeten vid centralfängelset å Långholmen jämte en i ämnet väckt motion. s. 1 i texten