Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt Erik Vilhelm Nilsson

1930-02-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:126, Angående understöd åt Erik Vilhelm Nilsson

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

9

Nr 126.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd

åt Erik Vilhelm Nilsson; given Stockholms

slott den 21 februari 1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majrts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet

ä Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Tryggee, statsråden

Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Bissmark,

Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 14 mars 1929, har

C. Y. Nilsson från Halmstad gjort framställning om att hans son Erik

Vilhelm Nilsson, vilken ådragit sig kroppsskada under militärtjänstgöring,

måtte komma i åtnjutande av ersättning utöver honom av riksförsäkringsanstalten

på grund av olycksfallet tillerkänd livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Erik Vilhelm Nilsson under

värnpliktstjänstgöring vid Hallands regemente den 16 september 1924 åsamkades

en skottskada i vänstra tinningtrakten, då han under övning hade att

488 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

framrycka mot en med ett kulsprutegevär försedd post; att olyckan sannolikt

förorsakats av att med kulsprutegeväret, som skolat matas med lös ammunition,

kommit att avlossas ett skarpt skott och att Nilsson träffats av

lössprängda flisor från kulan; att omständigheterna tala för att skottet avlossats

på kortare avstånd än 100 meter, vilket är minimiavstånd vid skjutning

med lös ammunition; att ingen dock kunnat göras ansvarig för att

uppsåtligen eller av vårdslöshet hava vållat skadan; att Nilsson alltsedan

han drabbats av olycksfallet lidit av ofta återkommande epileptiska anfall,

rubbningar i talförmågan m. m., för vilka sjukdomar erfordras särskild läkarvård;

att han enligt den 5 december 1928 avgivet läkarutlåtande på

grund av sin epilepsi måste betraktas såsom för all framtid oduglig till allt

arbete; att hans arbetsförtjänst under den del av år 1924, då han var anställd

vid aktiebolaget Götaverken i Göteborg, eller under 36 veckor, utgjorde

2,641 kronor; att han av nämnda arbetsgivare erhållit vitsord att

under sin anställningstid hava utfört sitt arbete raskt och noggrant samt i

sitt yrke (elektrisk montör) visat stor skicklighet, varför han, örn han kunnat

fortsätta sitt arbete, haft att påräkna varaktig anställning hos ifrågavarande

aktiebolag; att riksförsäkringsanstalten, som utgivit sjukhjälp till

Nilsson under tiden 6 november 1924—30 juni 1927 med undantag av vissa

tidsperioder, då han åtnjutit underhåll och vård genom militär myndighets

försorg, tillerkänt honom livränta för tiden 1 juli 1927—31 december 1930

enligt förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse nämnda

förordning erhållit genom förordningen den 4 juni 1920, med högsta medgivna

belopp för år eller 900 kronor, varvid olycksfallsskadan beräknats

medföra fullständig förlust av arbetsförmågan; att anstalten förklarat, att

frågan örn ersättning åt Nilsson efter den 31 december 1930 komme att

upptagas till prövning, sedan förnyad utredning angående hans hälsotillstånd

och arbetsförmåga i vanlig ordning verkställts; samt att Kungl. Maj:t

genom beslut den 27 januari 1928 medgivit, att till honom finge — utöver

honom av riksförsäkringsanstalten tillerkänd ersättning — utbetalas en

gratifikation av 500 kronor från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond.

Arméförvaltningens civila departement, som den 16 april 1929 avgivit utlåtande

i ärendet, har därvid anfört, att förre värnpliktige Nilsson av riksförsäkringsanstalten

tillerkänts den högsta ersättning, som jämlikt förordningen

den 18 juni 1909, med däri den 4 juni 1920 vidtagen ändring, kunde

ifrågakomma på grund av under militärtjänstgöring ådragen kroppsskada.

Enär han vore att betrakta såsom för framtiden oduglig till allt arbete, vore

det högst sannolikt, att han jämväl för tid efter den 31 december 1930 och så

länge han levde komme att av riksförsäkringsanstalten tillerkännas livränta

med högsta medgivna belopp eller 900 kronor för år. Till någon ersättning

härutöver på grund av ifrågavarande olycksfallsskada vore han följaktligen

författningsenligt icke berättigad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 126.

I betraktande av de lidanden, Nilsson fått utstå oell framdeles säkerligen

komme att få utstå i anledning av den honom övergångna kroppsskadan,

syntes det emellertid departementet, som örn billigheten fordrade, att någon

högre årlig ersättning än den författningsenligt medgivna tilldelades honom.

Yad anginge beloppet av en dylik ersättning, tilläte sig departementet till

en början erinra därom, att genom förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, ersättningsbeloppen

för under dylik tjänstgöring ådragna kroppsskador väsentligen

höjts, under förutsättning likväl att olycksfallet inträffat efter den 1

januari 1928. Sålunda stadgades i 6 § 2 mom. av förordningen, att livränta

skulle, därest olycksfallet medfört bestående förlust av arbetsförmågan, utgivas

med ett årligt belopp motsvarande två tredjedelar av den skadades årliga

arbetsförtjänst. Vidare stadgades i samma paragraf, att vid förlust av

arbetsförmågan livräntan finge, när den skadades tillstånd krävde särskild

vård, med hänsyn härtill bestämmas till högre belopp än nyss nämnts, likväl

ej överstigande beloppet av den årliga arbetsförtjänsten. För den händelse

nämnda förordning varit å Nilsson tillämplig, skulle alltså, enär den skadades

tillstånd i här föreliggande fall enligt uppgift krävde särskild vård

och då den årliga arbetsförtjänsten för den kategori värnpliktiga, Nilsson

tillhört, jämlikt 8 § i förordningen antoges utgöra vid tiden för olycksfallet

1,764 kronor, livränta hava tillkommit honom med belopp ej överstigande

1,764 kronor men ej heller understigande 1,176 kronor. Med hänsyn till här

ifrågavarande olycksfallsskadas säregna och svårartade beskaffenhet samt de

ödesdigra verkningar, den medfört för den skadade, torde man kunna taga

för givet, att livräntebeloppet under angivna förutsättning fastställts till det

högsta möjliga eller 1,764 kronor. En livränta av denna storlek ansåge departementet

böra jämväl under nuvarande förhållanden tillkomma Nilsson.

Emellertid föreskreves uttryckligen i övergångsbestämmelserna till sagda förordning,

att ersättningsanspråk, som grundades på olycksfall, som inträffat

eller sjukdom, som yppats före den 1 januari 1928, skulle bedömas enligt

äldre bestämmelser. Någon ersättning enligt bestämmelserna i den av Kungl.

Maj:t med riksdagen utfärdade förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, torde därför

icke utan riksdagens medgivande kunna tillerkännas Nilsson. Några betänkligheter

mot ett dylikt medgivande med avseende å därav eventuellt

uppkommande konsekvenser torde knappast kunna anföras, då det väl ytterst

sällan, möjligen någon enstaka gång förekommit, att ett i militärtjänst under

fredstid inträffat olycksfall medfört sådana för den skadade ödesdigra

verkningar, som i här föreliggande fall påvisats. Åtminstone kände departementet

icke till något före den 1 januari 1928 inträffat fall, där den skadade fått

utstå lidanden jämförliga med dem, Nilsson utstått eller komme att få utstå.

Departementet ansåge sig därför i föreliggande fall kunna tillstyrka framställning

till riksdagen om dispens från de i ovannämnda förordning den

18 juni 1927 meddelade övergångsbestämmelser. För den händelse departementets

förslag skulle vinna statsmakternas bifall, torde den Nilsson till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

12 Kungl. Majus proposition nr 126.

kommande livräntan, till den del den icke täcktes av den från riksförsäkringsanstalten

utgående författningsenligt medgivna, böra gäldas från beväringsmanskapets

invalid- oell pensionsfond. Den förhöjda livräntan syntes

böra utgå från och med den 1 januari 1929. På grund av vad sålunda

anförts hemställde departementet, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva, att till förre värnpliktige Nilsson finge — utan hinder därav att

det olycksfall, på vilket nu föreliggande ersättningsanspråk grundades, inträffat

före den 1 januari 1928 — från och med den 1 januari 1929 från beväringsmanskapets

invalid- och pensionsfond utbetalas en årlig ersättning

med ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den livränta, som, därest

förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, varit å Nilsson tillämplig, skulle enligt

beslut av riksförsäkringsanstalten tillkommit honom, samt den Nilsson eljest

tillkommande livränta.

I avgivet utlåtande den 16 augusti 1929 har statskontoret erinrat, att

Kungl. Majit och riksdagen så sent som år 1927 beslutat angående höjning

av den för skada under militärtjänstgöring utgående ersättningen och att

därvid den livränta, som skulle utgå, därest olycksfallet inträffat före den 1

januari 1928, bestämts till annat och lägre belopp än livränta i anledning

av olycksfall, inträffat efter sagda dag. Då ett avsevärt antal livräntor nu

utginge enligt de ofördelaktigare grunder, som gällde för olycksfall, inträffade

före den 1 januari 1928, skulle det kunna medföra vittomfattande konsekvenser,

örn i ett dylikt fall ytterligare ersättning beviljades utöver vad som jämlikt

ovannämnda grunder tillkomme vederbörande. Av denna anledning hade

statskontoret också i utlåtande till Kungl. Majit den 16 mars 1929 hemställt,

att en av förre furiren B. V. Rosengren gjord ansökning örn förhöjd livränta icke

måtte vinna bifall. Visserligen syntes i nu omhandlade fall förligga synnerligen

ömmande omständigheter, men ansåge sig statskontoret likväl med

hänsyn till vad ovan anförts icke heller kunna tillstyrka bifall till förevarande

ansökning. Därest Kungl. Majit dock funne sig vilja medgiva höjning i den

Nilsson tilldelade livräntan, torde frågan härom böra underställas riksdagens

prövning.

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

utgår enligt bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1927, vilken förordning

trätt i kraft den 1 januari 1928. Genom ifrågavarande förordning har

förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, upphävts, dock att ersättningsanspråk,

som grundas på olycksfall, som inträffat eller sjukdom som yppats före

den 1 januari 1928, skall bedömas enligt äldre bestämmelser.

Såsom av vitredningen i ärendet framgår, har riksförsäkringsanstalten

med stöd av bestämmelserna i förordningen den 18 juni 1909, med den

ändrade lydelse nämnda förordning erhållit genom förordningen den 4 juni

1920, tillerkänt Nilsson livränta med det högsta belopp för år, som kan

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 126.

utgå jämlikt nämnda författningar, eller 900 kronor. Arméförvaltningens

civila departement har föreslagit, att Nilsson måtte, utan hinder därav att

det honom övergångna olycksfallet inträffat före den 1 januari 1928, tillerkännas

livränta enligt de förmånligare grunder, som angivas i förordningen

den 18 juni 1927. Med hänsyn till vad statskontoret anfört i fråga

om eventuellt uppkommande konsekvenser av en dylik dispens har jag

icke funnit mig kunna förorda ett bifall till civila departementets förslag.

Emellertid synas de omständigheter, som förelegat vid olyckstillfället,

kunna betraktas såsom tämligen enastående. Det torde nämligen icke vara

uteslutet, att skadan förorsakats av att ett skarpt skott avlossats, sannolikt

på kortare avstånd än minimiavståndet — 100 meter — för skjutning med

lös ammunition. Berörda förhållanden tyda på, att nödig varsamhet icke

blivit iakttagen, oaktat ingen direkt kunnat göras ansvarig för att hava vållat

olyckan. Då Nilsson alltsedan olycksfallet lidit av ofta återkommande

epileptiska anfall, rubbningar i talförmågan m. m. och enligt läkarintyg är

för all framtid oförmögen till arbete, måste omständigheterna i förevarande

fall betecknas såsom synnerligen ömmande.

På grund av vad i ärendet sålunda förekommit anser jag, i likhet med

arméförvaltningens civila departement, att starka billighetsskäl tala för att

Nilsson tillerkännes något ytterligare understöd av statsmedel utöver vad

han uppbär i livränta från riksförsäkringsanstalten. Jag får i sådant avseende

föreslå ett understödsbelopp av 600 kronor, vilket lämpligen torde böra utgå

från och med den 1 januari 1930 och bestridas från allmänna indragningsstaten.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att Erik Nilhelm Nilsson må — utöver honom från riksförsäkringsanstalten

tillerkänd livränta — från och med den 1 januari 1930 under

sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt

understöd av 600 kronor, utan rätt att därå åtnjuta dyrtidstillägg.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.