Sök i Ratio Lex

Angående beredande av ålderdomsunderstöd ät s. k. lådbrevbärare vid postverket

1930-01-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:13, Angående beredande av ålderdomsunderstöd ät s. k. lådbrevbärare vid postverket

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 13.

1

Nr 13.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående beredande

av ålderdomsunderstöd ät s. k. lådbrevbärare

vid postverket; given Stockholms slott den 9 januari

1930.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Th. Borell.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg,

Lindskog, Bissmark, Johansson, Dahl.

Departementschefen, statsrådet Borell, anmäler fråga örn tilldelande av ålderdomsunderstöd

åt s. k. lådbrevbärare vid postverket samt anför därvid:

Sedan generalpoststyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 28 november

1911 framlagt förslag till anordnande av en enklare form av postutdelning i

sådana fall, då lokalbrevbäring icke ansåges böra ifrågakomma, bemyndigade

Kungl. Majit den 22 mars 1912 styrelsen att å platser, där styrelsen prövade

sådant till gagn för den korresponderande allmänheten lämpligen böra ske,

föranstalta örn postutdelning till adressater genom postens nedläggande i brevlådor,

som av korrespondenterna anbringades å av vederbörande postmyndigBihang

till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 11 höft. (Nr 13-—14.) luta r.i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. May.ts proposition nr 13.

heter närmare anvisade ställen, ävensom att för besörjande av sådan postutdelning

använda jämväl personer utom postverket.

Med stöd av det sålunda lämnade bemyndigandet har dylik postutdelning

— i posttjänsten i allmänhet benämnd lådbrevbäring — anordnats på ett stort

antal platser i landet. Den är för närvarande den vanligaste formen för postens

beställande i förstads-, villa- och municipalsamhällen samt förekommer jämväl

i mindre köpingar och i övrigt inom tättbefolkade områden å landsbygden. I

vissa fall besörjes lådbrevbäringen av tjänstemannapersonal, men oftast anlitas

därtill personer utom postverket, anställda medelst kontrakt. Det arbete, som

lådbrevbärarna utföra, är närmast av samma art som det, vilket utföres av den

fast anställda brevbärarpersonalen.

I fråga örn anställningsförhållanden äro de kontraktsanställda lådbrevbärarna

närmast jämförliga med lantbrevbärarna. Arbetstiden för lådbrevbärarna varierar

givetvis allt efter storleken av och befolkningstätheten i respektive utdelningsområden

men uppgår i regel till eller närmar sig full dagstjänst. Postutdelning

å lådbrevbäringslinjerna försiggår i allmänhet minst en gång varje

söckendag och i vissa fall jämväl å sön- och helgdagar.

Enligt gällande bestämmelser, vilka utfärdats efter riksdagens hörande,

kunna lantbrevbärare — vilka dock i många fall icke äro sysselsatta i postverkets

tjänst mera än vissa söckendagar — vid avgång från tjänsten av generalpoststyrelsen

beviljas ålderdomsunderstöd för sin återstående livstid. Stadganden

rörande tilldelandet av sådant understöd hava ursprungligen meddelats

genom Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20 juni 1913, vari föreskrivits

att, då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt kontrakt

anställd, eller lantbrevbärare avgått från sin befattning efter att hava tjänstgjort

minst 25 år, må, därest den avgångne befinnes vara i behov av understöd,

till honom utbetalas årligt ålderdomsunderstöd med lämpligt belopp, dock högst

vad som motsvarar två tredjedelar av det arvode, som till honom senast utgått

från postverket. Sedermera Ilar genom brev den 28 juni 1918 förordnats att,

utan hinder av föreskrifterna i brevet den 20 juni 1913, poststationsföreståndare

och lantbrevbärare med kortare tjänstetid än 25 år må undantagsvis och särskilt

när vederbörande därjämte antingen före eller efter sin tjänstetid såsom poststationsföreståndare

eller lantbrevbärare tjänstgjort i annan egenskap vid postverket,

kunna tilldelas understöd i enlighet med i 1913 års brev stadgade grunder.

Här ifrågavarande understöd utgå från det å postverkets stat för driftkostnader

upptagna anslaget till livräntor och understöd.

I skrivelse den 27 augusti 1929 har generalpoststyrelsen gjort framställning

örn rätt att jämväl åt lådbrevbärare bevilja ålderdomsunderstöd enligt grunder,

motsvarande dem, som enligt vad nyss anförts gälla beträffande lantbrevbärare

och sådana poststationsföreståndare, som äro anställda medelst personligt

kontrakt.

Till stöd för förslaget har generalpoststyrelsen anfört huvudsakligen följande:

Det synes generalpoststyrelsen rättvist och billigt att enahanda förmån,

som i förevarande avseende beviljats lantbrevbärare, även beredes lådbrevbärare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 13.

3

Under elen hittills förflutna tiden, sedan lådbrevbäring infördes i svenska

postverket, har något behov av bestämmelser rörande ålderdomsunderstöd åt

med sådan brevbäring sysselsatt personal icke förelegat. Anställningstiden för

de lådbrevbärare, som hitintills slutat sin anställning, har nämligen icke varit

tillräckligt lång för att kunna motivera dylikt understöd. Fortfarande torde

anställningstiden även för de tidigast anställda lådbrevbärarna få anses väl kort

för att ålderdomsunderstöd enbart på grund av denna anställning skulle kunna

beviljas. Emellertid har det i vissa fall befunnits lämpligt att omändra förutvarande

lan thre vbäringslin jer till lådbrevbäringslinjer. T dessa fall har, därest

den förutvarande lantbrevbäraren ansetts lämplig till och önskat övertaga lådbrevbärarsysslan,

denne antagits till lådbrevbärare å vederbörande linje. Ofta

har en dylik omläggning från lantbrevbäring till lådbrevbäring skett i samband

med en utvidgning av postutdelningen till följd av uppkommen tätare

bebyggelse, och postutdelningen medelst lådbrevbäring därför kommit att taga

längre tid i anspråk än besörjandet av den ursprungliga lantbrevbäringen.

Därest en dylik lantbrevbäringslinje icke förändrats till lådbrevbäring, skulle

lantbrevbäraren — under förutsättning av tillräckligt lång anställningstid och

därest hans förhållanden i övrigt motiverade beviljandet av understöd —- kunna

av generalpoststyrelsen vid avgången tilldelas ålderdomsunderstöd för sin återstående

livstid. Även i de fall, då vederbörandes anställning såsom lantbrevbärare

förändrats till anställning såsom lådbrevbärare, har styrelsen, jämlikt

brevet den 28 juni 1918, möjlighet att åtminstone i undantagsfall tilldela dylikt

understöd. De i ämnet utfärdade bestämmelserna medgiva emellertid icke, att

anställningstiden såsom lådbrevbärare därvid får räknas såsom likvärdig med

anställningstiden såsom lantbrevbärare. Och vad beträffar de fall, då anställningstiden

såsom lantbrevbärare väsentligen understiger dea lägsta tid, vilken

— enligt av generalpoststyrelsen tillämpade grunder — hittills ansetts såsom

erforderlig för att understöd skolat kunna beviljas, ställer styrelsen sig tveksam,

huruvida styrelsen överhuvud taget kan med stöd utav i ämnet av Kungl.

Majit utfärdade bestämmelser tilldela vederbörande sådant understöd. Särskilt

gäller detta, då anställningstiden såsom lantbrevbärare är kortare än anställningstiden

såsom lådbrevbärare och den senare befattningen alltså måste anses

såsom huvudsyssla.

Generalpoststyrelsen vill i detta sammanhang erinra därom, att riksdagen i

ett fall beviljat understöd åt en lådbrevbärare, som tidigare varit lantbrevbärare

och därjämte postförare. I anledning av motion i ämnet beslöt nämligen 1923

års riksdag ali tilldela förre lådbrevbäraren i Strömslund Konrad Olsson ett

årligt understöd av trehundra kronor. I detta fall hade vederbörande varit anställd

såsom postförare 8 år f> månader, såsom lantbrevbärare 5 år 8 månader

och såsom lådbrevbärare 5 år 7 månader. Olssons sammanlagda anställningstid

såsom lantbrevbärare och lådbrevbärare uppgick således till endast 11 år 3 månader,

varav föga mera än hälften såsom lantbrevbärare. På grund härav, och då

anställning såsom postförare endast när alldeles särskilda omständigheter förelegat

ansetts kunna motivera beviljandet av understöd, hade generalpoststyrelsen,

till vilken Olsson tidigare ingått med anhållan örn understöd, funnit sig

förhindrad tilldela honom sådant. T infordrat yttrande över motionen fann styrelsen

sig — ehuru, enligt av styrelsen uttalad uppfattning, anställningen såsom

lådbrevbärare vore av till någon del med lantbrevbärarebefattning likartad

natur — av enahanda skäl, som föranlett dess avslag å Olssons till styrelsen

ingivna hemställan, hindrad tillstyrka bifall till motionen. Såväl statskontoret

som bankoutskottet tillstyrkte emellertid understöd åt Olsson, och riksdagen

beviljade dylikt.

Beträffande grunderna för beräkning av tjänstetid för ifrågavarande ålder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj;ts proposition nr 13.

domsunderstöd samt i fråga om beslutanderätten rörande dessa understöd har

generalpoststyrelsen härefter anfört:

Det synes vara riktigt och rättvist att vid utmätandet av ålderdomsunderstöd

hänsyn tages jämväl till den tid, varunder vederbörande eventuellt tjänstgjort

såsom lantbrevbärare. Under sådana omständigheter och ur de synpunkter i

övrigt, som här kunna komma i beaktande, synes det generalpoststyrelsen lämpligt

och riktigt, att enahanda bestämmelser i fråga örn tilldelande av understöd

bliva gällande beträffande båda de ifrågavarande kategorierna av anställningshavare

vid postverket.

I likhet med vad som gäller beträffande poststationsföreståndare och lantbrevbärare

torde det böra ankomma på generalpoststyrelsen att, efter av Kungl.

Maj :t fastställda huvudgrunder, besluta i fråga örn ålderdomsunderstöd även

åt lådbrevbärare. Att prövningen av dylika understödsärenden handlägges av

en och samma myndighet synes nämligen vara nödvändigt för vinnande av

enhetlighet, i all synnerhet då, såsom förut framhållits, det ej sällan inträffar,

att en person under en del av sin anställningstid bestritt en lantbrevbärarsyssla

och under återstoden varit lådbrevbärare.

Med stöd av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt om bemyndigande

att tilldela lådbrevbärare, som avgår från sin befattning, ålderdomsunderstöd

enligt de i Kungl. Maj:ts brev till generalpoststyrelsen den 20

juni 1913 och 28 juni 1918 för beviljande av ålderdomsunderstöd åt poststationsföreståndare

och lantbrevbärare fastställda grunder.

I infordrat utlåtande den 7 september 1929 har statskontoret anfört, att

ämbetsverket med hänsyn till vad generalpoststyrelsen yttrat funne goda skäl

föreligga för tilldelande av ålderdomsunderstöd åt lådbrevbärare i enlighet med

de grunder, som gälla för dylikt understöd åt poststationsföreståndare och lantbrevbärare.

Statskontoret har därför tillstyrkt bifall till generalpoststyrelsens

framställning.

Departements
chefen.

Även jag finner lådbrevbärarnas arbets- och anställningsförhållanden vara

sådana, att de — under förutsättning av tillräcklig anställningstid — skäligen

böra, i likhet med lantbrevbärare, tillerkännas ålderdomsunderstöd efter avgång

från anställning hos postverket. Särskilt skulle det i sådana fall, då en lantbrevbäringslinje

förändras till lådbrevbäringslinje och lantbrevbäraren i samband

därmed antages till lådbrevbärare, vara uppenbart obilligt att frånkänna

honom den rätt till understöd, som han genom fortsatt utövande av lantbrevbärarsysslan

kunnat förvärva. Då jag icke har något att erinra mot utformningen

av generalpoststyrelsens förslag, vill jag därför tillstyrka, att lådbrevbärare

berättigas till ålderdomsunderstöd enligt de grunder, som gälla beträffande

dylik förmån åt lantbrevbärare samt medelst personligt kontrakt

anställda poststationsföreståndare. Enär emellertid bestämmelserna örn sistnämnda

understöd utfärdats efter riksdagens hörande, lärer även nu förevarande

spörsmål få underställas riksdagen.

På sätt generalpoststyrelsen förutsatt, torde prövningen av frågor örn understöd

åt lådbrevbärare böra verkställas av styrelsen. Även nu ifrågavarande

understöd torde böra bestridas från det å postverkets driftkostnadsstat upptagna

anslaget till livräntor och understöd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 13.

5

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen medgiva,

att s. k. lådbrevbärare vid postverket må efter avgång från

sin anställning tilldelas ålderdomsunderstöd enligt de grunder,

som gälla beträffande dylikt understöd åt vissa poststationsföreståndare

samt åt lantbrevbärare.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Fredric Hawerman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:35 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beredande av ålderdomsunderstöd åt s. k. lådbrevbärare vid. postverket. s. 1 i texten
  2. BU 1930:8 Utlåtande, i anledning av Kungl. Majus proposition angående beredande av älderdomsunderstöd ät s. k. lådbrevbärare vid postverket. s. 4 i texten