Sök i Ratio Lex

Angående befrielse för förre volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet

1930-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1930:130, Angående befrielse för förre volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 130.

1

Nr 130.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse

för förre volontären A. E. Nordin från viss

betalningsskyldighet; given Stockholms slott den 21

februari 1930.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Harald Malmberg.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kr onpr insen-Reg euten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 februari 1930.

Närvarande:

Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden

Lubeck, Beskow, Boredt,, von Steyern, Malmberg, Bissmark, Johansson,

Dahl.

Departementschefen, statsrådet Malmberg anför:

Med anledning av en den 9 mars 1928 i Stockholm inträffad sammanstötning

mellan en kronan tillhörig, av dåvarande volontären vid fälttelegrafkåren

A. E. Nordin förd personautomobil och en av Lenna bruks aktiebolag

ägd lastautomobil, varvid även en aktiebolaget Stockholms spårvägar

tillhörig motorvagn skadades, väcktes åtal mot Nordin inför Stockholms

rådhusrätt. Bådhusrätten, som meddelade utslag i målet den 22 maj 1928,

fann det framgå av omständigheterna i målet, att Nordin genom att färdas

med för hög fart i rådande slirigt väglag åsidosatt den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingats av förhandenvarande förUihany

till riksdagens protokoll 1930. 1 sand. 102 käft. (Nr 130.)

421 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 130.

hållanden, samt prövade därför rättvist dels döma Nordin att för ovarsam

körning med motorfordon böta 100 kronor till kronan, dels ock — på grund

av de mot Nordin i målet framställda ersättningsanspråken — förplikta

honom att, bland annat, genast mot kvitto utgiva, till aktiebolaget Stockholms

spårvägar 25 kronor samt till Lenna bruks aktiebolag 1,130 kronor

93 öre jämte ränta å detta belopp efter fem procent örn året från den 24

april 1928, tills betalning skedde.

Rådhusrättens utslag vann laga kraft.

I skrivelse till Kungl. Majit den 17 juli 1928 anförde arméförvaltningens

fortifikations- och civila departement, att enär det genom rådhusrättens utslag

fastslagits, att Nordin varit vållande till den skada, för vilken ersättningsskyldighet

sålunda ålagts honom, syntes kronan jämlikt stagandena i

lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik

vara såsom ägare till den utav Nordin vid olyckstillfället förda

automobilen i första hand ansvarig för den uppkomna skadan. På grund

härav hemställde departementen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att för

gäldande av de utdömda skadeståndsbeloppen måtte från lantförsvarets anslag

till extra utgifter få utbetalas 25 kronor, respektive 1,130 kronor 93

öre jämte fem procent årlig ränta å sistnämnda belopp från den 24 april

1928, till dess betalning skedde. Tillika förklarade sig departementen ämna

vidtaga åtgärder för bevakande hos Nordin av ett mot utgiften svarande

belopp.

Enligt beslut den 10 augusti 1928 biföll Kungl. Majit fortifikations- och

civila departementens ifrågavarande framställning samt föreskrev därjämte,

att det belopp, som framdeles kunde komma att indrivas finn Nordin, skulle

tillgodoföras nyssnämnda anslag till extra utgifter.

Efter det arméförvaltningens ombudsman vid Stockholms rådhusrätt sedermera

anhängiggjort talan mot Nordin med yrkande örn åläggande för denne

att till kronan utgiva ersättning för kronans utlägg i ovan angivna avseenden,

förpliktade rådhusrätten genom dom den 29 augusti 1928 Nordin att

till kronan genast mot kvitto utgiva 1,155 kronor 93 öre jämte ränta efter

fem procent örn året å 1,130 kronor 93 öre från den 24 april 1928 till stämningsdagen

den 24 augusti samma år och därifrån å hela det utdömda beloppet,

till dess betalning skedde, ävensom att ersätta kronan rättegångskostnaden

med 15 kronor.

Domen har vunnit laga kraft.

Uti en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 november 1928,

har Nordin anhållit att av nåd bliva befriad från den honom jämlikt Stockholms

rådhusrätts dom den 29 augusti 1928 åliggande betalningsskyldighet

samt till stöd härför anfört i huvudsak följande:

Genom att nödgas gälda den utdömda summan bleve Nordin vid avgången

ur tjänst den 31 oktober 1929 fullkomligt utblottad och urståndsatt

att ens förskaffa sig det nödvändigaste i beklädnadsväg, än mindre förskaffa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130. 3

sig medel för resa till hemorten. Hans föräldrar, som levde i små omständigheter,

vore beroende av hans hjälp.

Den automobil, som han vid olyckstillfället varit kommenderad att föra,

hade icke varit i fullt kördugligt skick. För sitt befäl hade han förut och

även samma dag olyckan skedde anmält, att bromsarna å bilen icke fungerade,

men på grund av att körningen varit av brådskande art, hade han

det oaktat fått order att köra. Härjämte borde även tagas i beaktande det

egenartade förhållandet, som vore förenat med att föra motorfordon i kronans

tjänst. Medan privatpersoner och firmor m. fl. hade sina fordon försäkrade

icke blott för att skydda sig för skada å eget fordon, utan även

för att skydda sina förare från att genom liknande olyckshändelser bliva

ruinerade, hade kronan icke sina fordon försäkrade, vilket hade till följd,

att förare i kronans tjänst, som kommenderades att föra motorfordon, löpte

otillbörligt större risker i ekonomiskt hänseende än andra förare. Olyckshändelser,

som vore jämförliga med den förevarande, inträffade så gott som

dagligen i Stockholm på grund av den ökade trafiken, trots att försiktighet

iakttoges.

I utlåtande över ansökningen har chefen för fälttelegrafkåren anfört bland

annat:

I anledning av Nordins påstående, att han beordrats köra bilen, ehuru

han anmält, att bromsinrättningen å densamma icke vore i fullgott skick,

hade kårchefen föranstaltat örn förhör i ärendet ävensom införskaffat yttrande

i frågan från Nordins dåvarande kompanichef. Med hänsyn till vad

kompanichefen därvid anfört, syntes det mindre sannolikt, att Nordin vid

tillfället i fråga beordrats föra automobilen, oaktat han anmält, att bromsarna

vore dåliga. Nordin hade nämligen säkerligen i så fall icke underlåtit

att inför rådhusrätten andraga detta förhållande, vilket borde hava talat

till hans förmån vid bedömandet av hans ansvarsskyldighet för olyckan.

Det vore emellertid ostridigt, att förare av kronans motorfordon löpte

betydande ekonomiska risker, så länge dessa fordon icke vore försäkrade.

I betraktande av den praxis, som tillämpades beträffande andra motorfordon

än kronans, framstode dessa risker så mycket skarpare. Försäkringsbolag,

som övertagit ägarens ansvar enligt lagen, hade jämlikt senaste bestämmelser

avstått från sin regressrätt som försäkringsgivare utom i vissa

särskilt angivna fall, nämligen örn skadan vållats genom att föraren vid

olyckstillfället varit onykter, handlat i brottslig avsikt eller begagnat automobilen

utan försäkringshavarens medgivande. Då i sådant hänseende icke

något kunde läggas Nordin till last, syntes det rimligt, att kronan avstode

från sin fordran hos honom.

Arméförvaltningens fortifikations- och civila departement hava den 13 februari

1929 yttrat sig i ärendet.

Fortifikationsdepartementet har därvid under åberopande av de skäl, som

chefen för fälttelegrafkåren anfört, tillstyrkt, att Nordin måtte befrias från

erläggande av det skadeståndsbelopp jämte ränta och ersättning för rättegångskostnader,

som ålagts honom att utgiva till Kungl. Majit och kronan

genom Stockholms rådhusrätts dom den 29 augusti 1928.

Civila departementet Ilar, för den händelse Kungl. Majit skulle godkänna

fortifikationsdepartementets förslag, hemställt, att proposition i ärendet måtte

avlåtas till riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

4 Kungl. Majlis proposition nr 130.

Statskontoret, som härefter hörts i ärendet, har i utlåtande den 8 mars

1929 anfört följande.

Av Stockholms rådhusrätts utslag den 22 maj 1928, angående ansvar för

ifrågavarande kollisionsolycka, framginge, att Nordin, på den grund att han

—- genom att vid olyckstillfället hava färdats med för hög färt i rådande

slirigt väglag — åsidosatt den omsorg och varsamhet, som till förekommande

av olycksfall betingats av förhandenvarande förhållanden, dömts för

ovarsam körning vid ifrågavarande tillfälle att böta 100 kronor. När så

härtill komme, att, enligt vad Nordin numera upplyst, den av honom förda

automobilen vid sagda tillfälle icke varit i fullt kördugligt skick, i det att

bromsarna icke fungerat tillfredsställande, ävensom att Nordin haft vetskap

härom, syntes det ganska tveksamt, om den gjorda nådeansökningen borde

bifallas.

Med hänsyn emellertid till att Nordin uppenbarligen befunne sig i knappa

ekonomiska omständigheter, ansåge sig statskontoret likväl icke böra motsätta

sig, att framställning gjordes till riksdagen på sätt arméförvaltningen

hemställt i sitt utlåtande; och tilläte sig statskontoret i detta sammanhang

erinra, att 1922 års riksdag (skrivelse nr 143) under ganska likartade omständigheter

befriat postiljonen K. M. Jonsson från honom påvilande ersättningsskyldighet.

Giltiga skäl synas mig tala för att Nordin befrias från ifrågavarande betalningsskyldighet.

Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Majit,

efter utfärdandet av den utav nästlidet års riksdag antagna lagen örn trafikförsäkring

å motorfordon, genom kungörelse den 26 september 1929 (nr

299), vilken trätt i kraft den 1 oktober samma år, förordnat, att därest trafikförsäkring

icke tagits å staten tillhörigt motorfordon, staten för vad den

fått utgiva i ersättning för skada i följd av trafik med fordonet icke må

hålla sig till föraren, i den mån denne vid trafikförsäkring utan förbehåll

skulle varit fri från försäkringsgivarens krav. Då Nordin ej kan anses hava

genom grov vårdslöshet vållat kollisionen, hade, därest lagen örn trafikförsäkring

varit gällande vid ifrågavarande tid, staten jämlikt nämnda kungörelse

ej kunnat fordra ersättning av honom.

Enligt vad jag inhämtat, har Nordin erhållit avsked från sin anställning

vid fälttelegrafkåren från och med den 25 augusti 1929.

På grund av vad ovan anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen medgiva,

att förre volontären vid fälttelegrafkåren A. E. Norrdin må befrias från

honom jämlikt Stockholms rådhusrätts förenämnda dom den 29 augusti

1928 åliggande betalningsskyldighet till kronan, samt

att det belopp, från vars gäldande Nordin sålunda befrias, må ur vederbörliga

räkenskaper avskrivas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

lämna bifall samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1930.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1930:90 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse för förre volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet. a1 i texten
  2. SU 1930:56 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för förre volontären A. E. Nordin från viss betalningsskyldighet. s. 14 i texten