Angående anslag till befrämjande av lantmännens a adels rör else
1930-02-21 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1930:131, Angående anslag till befrämjande av lantmännens a adels rör else
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
1
* Nr 131.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till befrämjande
av lantmännens a adels rör else; given Stockholms
slott den 21 februari 1930.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs oeh Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
J. B. Johansson.
Utdrag av protokoll över fördbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 21 februari 1930.
Närvarande:
Statsministern Lindman, ministern för utrikes ärendena Trygger, statsråden
Lubeck, Beskow, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog, Bissmark,
Johansson, Dahl.
Departementschefen, statsrådet Johansson anför:
I en till Kungl. Majit den 1 november 1929 ingiven framställning har
Sveriges allmänna lantbrukssällskap på anförda skäl hemställt om bidrag
av statsmedel för sällskapets verksamhet. Framställningen går
ut på dels att för budgetåret 1930/1931 skulle beviljas ett reservationsanslag
å 40,000 kronor för ordnande av revisions- och konsultationsverksamheten
för jordbrukets ekonomiska föreningar, dels att ett extra
Bihang lill riksdagens protokoll 1930. 1 sami. 1(13 hafi. (Nr 131.)
1
2 Kungl, Maj:ts proposition Nr 131.
anslag å 60,000 kronor skulle anvisas såsom bidrag till sällskapets upplysnings-
och organisationsverksamhet för den ekonomiska föreningsrörelsens
befrämjande.
I anslutning till berörda framställning har Kungl. Majit i statsverksproposition
till innevarande års riksdag, nionde huvudtiteln punkt 78,
under hänvisning till att ärendet då ännu var föremål för utredning, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet som kunde varda
riksdagen förelagd, såsom statsbidrag till befrämjande av jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse beräkna för budgetåret 1930/1931 ett belopp
av 100,000 kronor.
Sedan nämnda utredning numera avslutats, tillåter jag mig att ånyo
anmäla lantbrukssällskapets framställning.
Innan jag närmare ingår därå, vill jag erinra, att enligt de för lantbrukssällskapet
gällande stadgar sällskapet har till uppgift att tillvarataga
och befrämja det svenska jordbrukets intressen bland annat genom att
verka för en rationell utveckling av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
genom sakkunnig rådgivande verksamhet ifråga örn föreningarnas
organisation och arbetsmetoder samt genom befrämjandet av en effektiv
kontroll och revision inom föreningsväsendet.
Sveriges allmänna
lantbrukssällskap.
I sin förevarande framställning anför lantbrukssällskapet i huvudsak
följande.
Ett bättre organiserande av jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
skulle medföra en lyftning av jordbrukets ekonomi och därmed ett stärkande
av dess bärighet. Det är nämligen icke blott av vikt, att produktionen
rationaliseras utan även av minst lika stor betydelse, att jordbrukets
marknadsförhållanden så ordnas, att jordbruket för sina produkter
och förnödenheter uppnår så gynnsamma pris, som världsmarknadens
prisläge och landets speciella förutsättningar överhuvudtaget möjliggöra.
Det svenska jordbrukets marknadsförhållanden äro, enligt vad sällskapet
betonar, på många punkter och i olika hänseenden synnerligen ofördelaktiga
för jordbruksnäringens utövare. Detta sammanhänger icke endast
med jordbrukarnas ofta bristfälliga kännedom örn prisläget och marknadens
förutsättningar samt jordbrukets uppdelning på en mängd små enheter,
varigenom jordbrukarnas ställning på marknaden givetvis i och
för sig försvagas. Jordbrukets ogynnsamma ställning på marknaden beror
i hög grad även på bristande samarbete och osund konkurrens mellan jordbrukarna
inbördes. Det är enligt lantbrukssällskapets mening otvivelaktigt,
att en väl organiserad avsättning av jordbrukets produkter på såväl
export- som hemmamarknaden skulle medföra en högst avsevärd förbättring
av jordbrukets driftsresultat.
För rationalisering av jordbrukets marknadsförhållanden erfordras,
enligt vad lantbrukssällskapet framhåller, ökad ekonomisk och kommersiell
upplysning bland jordbrukets utövare men även en stark och livskraftig
jordbrukskooperation. Utan att förbise den privata handelns be
-
3
Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 131.
lydelse kunde man nämligen göra gällande, att en väl utvecklad och rationellt
skött andelsverksamhet är jordbrukets viktigaste hjälpmedel för
tillvaratagandet och hävdandet av dess intressen på marknaden. Det
krävdes emellertid härför icke endast ökad uppslutning kring jordbrukarnas
egna andelsföretag utan även en rationalisering av dessa företags
organisations- och arbetsformer, så att största möjliga affärsmässighet
och effektivitet uppnås vid företagens skötsel. Slutligen och icke
minst krävdes ett väl organiserat samarbete mellan andelsföretagen inbördes.
Örn jordbrukarna genom sin kooperativa verksamhet skulle
kunna uppnå ett verkligt inflytande på marknaden, måste nämligen de
lokala företagen samarbeta och vid behov sammanslutas till större ekonomiska
enheter, varigenom arbetsmetoderna kunde förenklas, omkostnaderna
nedbringas, bättre kvaliteter uppnås och förlustbringande konkurrens
undvikas. För utvecklande av föreningsverksamheten i här antydd
riktning behövde lantmännen och deras andelsföretag ett för tillvaratagandet
och befrämjandet av föreningsverksamhetens gemensamma
intressen samlande organ, som kunde sammanföra de ledande männen
inom de skilda andelsföretagen till organiserad samverkan, ordna behövlig
upplysnings- och informationsverksamhet i fråga örn andelsföretagens
rationella skötsel, genomföra enhetlig bokföring och effektiv revision
inom dessa samt för övrigt genom sakkunniga utredningar och undersökningar
biträda de ekonomiska föreningarna vid lösningen av förekommande
marknadsorganisatoriska problem. Genom lantbrukssällskapets
under år 1929 genomförda omorganisation hade jordbrukets andelsföretag
erhållit ett dylikt gemensamt organ.
Beträffande lantbrukssällskapets organisation och arbetsprogram för
nu ifrågavarande upplysnings- och organisations- samt revisions- och
konsultationsverksamhet har i en till framställningen fogad bilaga lämnats
följande närmare upplysningar.
De till sällskapet anslutna andelsföretagen och föreningarna äro för
sitt arbete sammanförda uti sektioner. Varje dylik omfattar alltså företag,
som hava samma arbetsfält. Mejeriföreningarna bilda sålunda sin
sektion, andelsslakterierna sin, äggförsäljningsföreningarna sin o. s. v.
Genom denna organisationsform sammanföras de ledande männen inom
varje kooperativ verksamhetsgren till samarbete gruppvis och grupperna
erhålla dessutom tillfälle att träda i beröring med varandra för att
behandla gemensamma frågor och ärenden, som röra andelsverksamheten
i allmänhet.
Sektionernas och de av dessa utsedda sektionskommittéernas viktigaste
arbetsuppgifter äro:
att sammanföra de ledande männen inom respektive föreningsgrupper
till överläggningar och beslut angående åtgärder av betydelse för tillvaratagande
och befrämjande av vederbörande föreningsgrupps intressen;
att
föranstalta örn särskilda utredningar och undersökningar uti föreningsgruppen
berörande spörsmål;
att befrämja ökat ekonomiskt samarbete mellan andelsföretagen i och
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
för ett effektivt tillvaratagande av .iordbrukets intressen på såväl export-
som hemmamarknaden.
För utvecklandet och stärkandet av lantmännens föreningsverksamhet
kräves framför allt upplysning örn och instruktion rörande företagens
inre organisation och rätta skötsel samt revisionsverksamhet. Som ett
organ för dylika arbeten har av sällskapet upprättats en föreningsbyrå.
Arbetet inom denna kommer att omfatta upplysningsverksamhet berörande
jordbrukskooperationens uppgifter och betydelse, konsultationer,
utredningar och revisionsarbeten. Givetvis kunna och böra dessa arbetsgrenar
ej hållas strängt åtskilda.
Ju mera föreningarna nte i landet ansluta sig till det ordnade revisionsarbetet,
desto lättare kan sålunda den direkta revisionen sättas i
samband med en värdefull upplysningsverksamhet ej blott angående
skötseln av de reviderade företagen utan även beträffande det bästa
sättet för nya föreningars bildande och den för sådana lämpligaste organisationsformen.
Föreningsbyråns revisorer komma sålunda, i den
män de därtill befinnas lämpliga, att tillika få tjänstgöra som konsulenter
beträffande frågor, vilka beröra de olika andelsföretagens organisation,
skötsel och arbetsmetoder. Tydligt är, att just revisorn, vars uppgift
är att grundligt tränga in i ett företags hela organisation och arbetssätt,
bör vara den bäst skickade att ge behövliga råd och anvisningar
rörande detta och andra liknande företags skötsel, för så vitt han
över huvud taget besitter de personliga kvalifikationerna för konsultationsverksamhet
och blivit därtill utbildad.
I den mån denna revisions- och konsultationsverksamhet utvecklas och
växer skola revisorerna inriktas på att särskilt sätta sig in uti en viss
gren utav föreningsrörelsen. De skola sålunda utbildas till specialrevisorer
och experter för den ekonomiska skötseln av t. ex. mejeriföreningarna,
inköpsföreningarna o. s. v.
Förutom denna uppdelning gruppvis måste givetvis även företagas en
geografisk indelning uti olika revisionsdistrikt, ett för varje revisor.
Föreningsbyråns revisionsavdelning skall bestå av en föreståndare,
som tillika är ledare för revisorsutbildningen, samt behövligt antal revisorer
— konsulenter. Varje revisor anses årligen böra medhinna revisionen
av omkring 80 medelstora föreningar (andelsmejerier, inköpsföreningar,
jordbrukskassor). Årskostnaderna för varje revisor, vilka kostnader
skola utgå i årlig fast lön och därtill ett lämpligt avvägt dagtraktamente
samt reseersättning, beräknas till 8,000 å 8,500 kronor. Omkring
■!4 av året antages revisorn kunna användas för direkt revisionsarbete.
Resten av året bör hail kunna sysselsättas med upplysnings- och konsultationsverksamhet.
Enligt ovanstående beräkningsgrunder komma revisionskostnaderna
för en medelstor förening att uppgå till omkring 75
kronor.
Revisorernas utbildning för sin verksamhet skall ske dels genom praktiskt
deltagande i revisionsarbete under handledning av utbildad revisor,
dels genom nödig teoretisk specialutbildning å föreningsbyrån.
I samband med revisions- och konsultationsverksamheten kommer även
att upptagas arbete för rationell och enhetlig bokföring inom de anslutna
företagen.
För upplysnings- och konsultationsverksamheten skall vid sidan örn
föreningsbyråns revisorer och övriga tjänstemän även anlitas andra på
området sakkunniga arbetskrafter. Särskilt blir detta nödvändigt i bör
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131. 5
jan, innan revisionsverksamheten hunnit få så stor omfattning, att för
ändamålet nödiga arbetskrafter på denna väg i tillräcklig utsträckning
stå till förfogande.
I detta syfte skall sällskapet träffa avtal med i andelsverksamhetens
olika grenar sakkunniga personer att under längre eller kortare tid ställa
sig till förfogande för föreläsningsverksamhet och konsultationer samt
för utförande av undersökningar och utredningar angående för andelsverksamlieten
betydelsefulla spörsmål.
Pbl av föreningsbyråns viktigaste uppgifter är att biträda med och
utföra utredningar och undersökningar avseende organiserandet av ekonomisk
samverkan mellan de lokala andelsföretagen i ändamål att skapa
centrala kooperativa organ för ett rationellt ordnande av jordbrukets avsättningsförhållanden.
För dylikt utredningsarbete skola såväl föreningsbyråns
egna arbetskrafter som särskilda experter inom skilda grupper
av föreningsverksamheten anlitas.
Sällskapets upplysningsverksamhet i föreningsväsendets tjänst skall
anordnas efter tvenne huvudlinjer.
Den skall sålunda för det första rikta sig till den stora massan av jordbrukare
och avse att bland dessa sprida ökade insikter såväl örn jordbrukets
ekonomiska och kommersiella förhållanden i allmänhet som örn
andelsverksamhetens uppgifter och betydelse, allt i syfte att vinna jordbrukarna
för en ökad anslutning till jordbrukets andelsföretag och skapa
en upplyst och intresserad medlemskår inom dessa. Ifrågavarande upplysningsverksamhet
skall bedrivas dels genom föredrag, dels genom broschyrer
och tidningsartiklar.
Upplysningsverksamheten skall för det andra rikta sig på det inre
arbetet inom föreningarna och avse att genom konsultationer samt särskilda
informationskurser ge medlemmarna i föreningarnas styrelser
samt företagens funktionärer ökad skicklighet i att leda och kontrollera
de företag, vilkas intressen de blivit satta att bevaka. Vid dylika informationskurser,
vilka skola ordnas på skilda platser i landet, så att resekostnaderna
för deltagarna nedbringas, skola behandlas ämnen, som sammanhänga
med föreningarnas skötsel, inre organisation och affärsverksamhet
såsom kapitalanskaffning, bokföring och revision inom företagen,
varukännedom, standardisering och centralisering samt lagstiftnings-
och beskattningsfrågor, som beröra andelsverksamheten. Såsom
lärarkrafter vid denna undervisning skola i möjligaste mån anlitas ledande
personer inom elen centrala jordbrukskooperationen, varigenom
bland annat även uppnås, att de lokala föreningsledarna komma i personlig
kontakt med en högsta ledning inom andelsverksamheten på ifrågavarande
område.
Bär omförmiilda upplysningsverksamhet skall sålunda inriktas på att
rationalisera föreningarnas arbete. Skapandet av välskötta andelsföretag
är också den bästa och i liingden (Ion enda effektiva metoden för
vinnande av jordbrukarnas förtroende för och allmänna anslutning till
den jordbrukskooperativa verksamheten.
Sällskapets avsikt är vidare att vid sidan örn dess medlemsorgan,
Landtmannen, Tidskrift för lantmän, utgiva en populärt hållen tidskrift
för jordbrukets förenings väsende. I denna tillskrift, som är avsedd för
masspridning bland andelsföretagens medlemmar, skall i korta populära
artiklar behandlas de olika sidorna av jordbrukskooperationen samt i
övrigt ekonomiska och kommersiella spörsmål av betydelse för jordbruket.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr- 131.
Föreningsbyråns uppgift är även att bedriva statistisk verksamhet till
föreningsväsendets tjänst. För detta ändamål skall föreningsbyrån dels insamla
och utarbeta fortlöpande översikter över t. ex. produktionens omfattning
och avsättningens storlek inom viktigare områden av andelsverksamheten,
dels sammanställa årliga översikter över jordbrukskoo-,
perationens omfattning, antalet föreningar, medlemsantalet i dessa, andelsföretagens
omslutning jämte andra uppgifter, som äro av intresse för
belysandet av föreningsväsendets utveckling.
Vid sidan av föreningsbyråns verksamhet skall sällskapet genom sin
marknadsbyrå bedriva upplysningsverksamhet rörande prisförhållanden
å jordbrukets produkter och förnödenheter såväl på den inhemska marknaden
som i utlandet, utföra undersökningar och meddela informationer
om prislägets utveckling, marknadsförhållandena, marknadsutsikter och
på marknadsläget inverkande förskjutningar i produktionens omfattning,
handelsförhållanden och dylika faktorer. Marknadsinformationerna
skola spridas genom sällskapets egna tidskriftsorgan, genom den dagliga
tidningspressen och, i den mån så är lämpligt, även genom radio.
I sin framställning framhåller lantbrukssällskapet, att dess ekonomiska
resurser åtminstone tillsvidare äro starkt begränsade, varför sällskapet
icke i den omfattning, som för närvarande erfordras, kunde genomföra
ifrågavarande arbetsprogram. Till stöd för att statsmakterna
åtminstone temporärt borde lämna direkta understöd för jordbrukskooperationens
utveckling och rationalisering anför sällskapet jordbrukets
bekymmersamma läge i allmänhet samt den svaga ekonomi, med vilken
många av jordbrukets andelsföreningar hava att kämpa. Den upplysning
och reorganisation, som i stor omfattning och framför allt i de svagare
föreningarna erfordrades, för att jordbrukskooperationen skall på ett
mera tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, skulle därför, örn föreningarna
måste helt lita till egna resurser, taga allt för lång tid att genomföra.
Jordbrukets svaga ekonomiska läge påkallade emellertid snar förbättring.
Det syntes därför rimligt, att staten, som för närvarande måste
vara varmt intresserad av alla rationella åtgärder till jordbruksnäringens
förkovran, lämnar jordbrukets andelsföretag en viss hjälp till självhjälp
och såmedelst påskyndar det nämnda rationaliseringsarbetet. Man torde
också kunna göra gällande att, när staten i så stor omfattning, som nu är
fallet, understödjer arbetet på höjandet av jordbrukarnas tekniska skicklighet
och stegringen av produktionen inom jordbruket, staten även bör
vara intresserad av att stödja det upplysningsarbete, som erfordras för
ett bättre ordnande av jordbrukets marknadsförhållanden.
Den erforderliga verksamheten för åstadkommandet av en sund och
kraftig utveckling av jordbrukets andelsrörelse anser lantbrukssällskapet
lämpligen kunna inordnas under nedanstående tvenne huvudrubriker.
1. Ordnad revisions- och konsidtationsverksamhet, som skulle avse att
förbättra andelsföretagens skötsel och arbetsmetoder.
2. Allmän upplysnings- och organisationsverksamhet, som skulle avse
att sprida kännedom om andelsverksamhetens uppgifter och betydelse för
Kungl. Maj:ts proposition Kr 131.
7
jordbruket, att organisera nya föreningar oell att åstadkomma ekonomisk
samverkan mellan andelsföretagen inbördes.
Beträffande grunderna för beräknande av de erforderliga statsbidragen
anför lantbrukssällskapet följande.
Statsunderstöd till en ordnad revisions- och kovsultationsverksamhet
synes enligt sällskapets uppfattning böra utgå till de ekonomiska föreningarna
direkt såsom bidrag till täckandet av kostnaderna för ifrågavarande
ändamål, under förutsättning att föreningarna själva även bidraga
till dessa utgifter. Genom att föreningarna själva bära en viss
del av kostnaderna för det revisions- och konsultationsarbete, varom här
är fråga, skapas enligt sällskapets förmenande den bästa garantien för
att de för ändamålet använda statsmedlen även komma till största möjliga
nytta. Det är även av vikt, att statsanslagen ställas till föreningarnas
förfogande under så fria former som möjligt. Den hjälp till självhjälp,
som här avsåges, skulle påtagligen komma till största möjliga
nytta och användning, örn den förmedlades till de olika föreningarna genom
något av deras egna centrala organ.
Det är givet, att kostnaderna för här omförmälda revisions- och konsultationsförrättningar
kunna växla inom mycket vida gränser, beroende
på de skilda föreningarnas storlek och läge samt övriga på uppdragets
omfattning inverkande omständigheter. Lantbrukssällskapet föreslår
följande grunder för statsanslagets beräknande.
Statsbidrag till revision genom fackutbildad revisor synes böra utgå
till föreningar, vilkas årsomsättning ej överskrider en miljon kronor,
och med ett belopp av högst 100 kronor per år och förening samt högst
hälften av hela kostnaden för ifrågavarande revision.
Statsbidrag till av sakkunnig person utförda särskilda konsultationsförrättningar
synes böra utgå med ett belopp av högst 50 kronor per förrättningsdag,
dock så att statsbidraget utgör högst hälften av föreningens
totalkostnad (dagtraktamente oell reseersättning) för ifrågavarande
förrättning.
För erhållande av ovannämnda statsbidrag böra av föreningarna anlitade
revisorer respektive sakkunniga vara auktoriserade av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap, som även äger att förmedla A^erksamheten
ifråga samt å föreningarnas vägnar genom företeende av från dessa utställda
fullmakter och räkningar över förrättningskostnadema uppbära
ifrågavarande statsanslag.
Genom lantbrukssällskapets godkännande av revisorer och för konsultationer
anlitade sakkunniga bör nödig garanti erhållas för att endast
fullt kompetenta arbetskrafter användas för verksamheten ifråga. Sällskapet
torde nämligen genom sin verksamhet i övrigt och såsom ett gemensamt
men dock från direkt affärsverksamhet inom företagen fristående
organ för hela föreningsverksamheten på jordbrukets område
anses äga nödig kompetens för en dylik auktorisation, på samma gång
som organisationen och ledningen av ifrågavarande verksamhet härigenom
kommer att direkt utövas av andelsföreningarnas i sällskapets styrelse
valda förtroendemän.
Med hänsyn till såväl det föreliggande behovet som möjligheterna att
erhålla sakkunniga arbetskrafter för den ifrågavarande verksamhetens
bedrivande beräknar lantbrukssällskapet, att 20,000 kronor skulle vara
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
erforderliga för revisionsverksamheten och likaledes 20,000 kronor för
konsultationsverksamheten eller tillhopa 40,000 kronor, vilket belopp alltså
skulle anvisas såsom statsanslag för budgetåret 1930/1931.
För bedrivandet av den allmänno upplysnings- och organisationsverksamheten
till jordbrukskooiterationens befrämjande erfordras, enligt vad
lantbrukssällskapet framhåller, ett omfattande arbete. Till närmare belysande
härav anföres följande.
Skall jordbrukets föreningsväsende erhålla den önskade och för ett
rationellt ordnande av jordbrukets avsättningsförhållanden nödiga omfattningen,
mäste en effektiv muntlig såväl som skriftlig upplysningsverksamhet
organiseras. Omfattande utredningar och undersökningar
måste företagas för åstadkommandet av ett väl ordnat ekonomiskt samarbete
mellan de särskilda andelsföretagen. Experter för skilda områden
av föreningsväsendet måste för detta ändamål anlitas. Sammanträden
med dessa experter och med de ledande männen inom andelsföretagen
ute i bygderna måste anordnas i och för överläggningar och beslut
i de föreliggande organisationsspörsmålen. Hela denna verksamhet
kommer därför att draga betydliga kostnader. Det ligger även i sakens
natur, att kostnaderna för ifrågavarande verksamhet i många fall icke
kunna direkt påföras någon särskild förening. Med hänsyn till jordbrukets
ekonomiska svårigheter och det föreliggande behovet att snarast
möjligt bringa ordning och reda inom jordbrukets marknadsförhållanden
är det emellertid synnerligen önskvärt, att här omförmälda organisationsarbete
med det snaraste kommer till utförande.
Lantbrukssällskapets avsikt är, såsom förut framhållits, att nied all
kraft och i så stor omfattning, som dess för ändamålet tillgängliga medel
det möjliggöra, bedriva upplysningsverksamhet och arbeta för en
bättre organisation av jordbrukets föreningsväsende i överensstämmelse
nied de ovan angivna grundlinjerna. Såsom en fri och oberoende sammanslutning
av jordbrukets utövare vill sällskapet givetvis icke ifrågasätta
något statsunderstöd för bedrivandet av dess allmänna verksamhet.
Sällskapets mening är även, att dess ifrågavarande arbete i föreningsväsendets
tjänst framdeles skall kunna finansieras enbart medelst
från de anslutna andelsföretagen inflytande avgifter. Sällskapet saknar
emellertid för närvarande möjligheter att uteslutande med egna medel
genomföra här omförmälda upplysnings- och organisationsarbete i
den omfattning och med den skyndsamhet, som nu kräves.
Med hänsyn till, att en kraftig och sund organisation av det svenska
jordbrukets föreningsväsende är av utomordentlig vikt för hela jordbruksnäringen
och sålunda även är av stort allmänt intresse, torde det
kunna förutsättas, att staten skall finna skäl föreligga att genom ett
lämpligt avvägt anslag stödja ifrågavarande verksamhet. Härigenom
skulle vinnas, att den uppryckning och reorganisation av jordbrukets
förenings!örelse, som är så starkt av behovet påkallad, skulle kunna genomföras
effektivare, på kortare tid och i större omfattning än eljest
skulle vara fallet.
Det ligger i sakens natur, såsom även förut framhållits, att det är av
stor betydelse, att ett eventuellt statsanslag för ifrågavarande ändamål
lämnas under så fria och otvungna former som möjligt. Att binda verksamheten
genom detaljerade bestämmelser skulle icke föra till målet utan
rent av kunna skada föreningsväsendets sunda utveckling. Den verk
-
9
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
samhet, som bär avses, är även av så skiftande natur, att några generella
former för beräkning av kostnaderna för de i verksamheten anlitade
arbetskrafterna näppeligen kunna på förhand uppställas.
Av skäl, som sålunda anförts, anser lantbrukssällskapet lämpligast, att
ett statsanslag för här avsedda ändamål ställes till sällskapets förfogande
såsom ett engångsanslag. Med hänsyn till det föreliggande behovet
räknas med ett anslag å minst 60,000 kronor.
Över ifrågavarande framställning hava yttranden infordrats från jordbruksutredningen,
lantbruksstyrelsen och statskontoret.
Jordbruks utredningen anför i utlåtande den 28 november 1929 i huvudsak
följande.
Det ogynnsamma ekonomiska läge, vari jordbruket sedan några år
ånyo befinner sig efter den av särskilda omständigheter framkallade goda
konjunkturen under världskriget och den närmare tiden därefter, beror
på ett flertal samverkande faktorer. Utan att i detta sammanhang kunna
ingå på en närmare analys härav, må endast framhållas, att orsakerna
torde vara att söka såväl i det internationella marknadsläget som i en
inom landet så småningom inträdd försämring i jordbrukets förutsättningar
att hävda sin plats i förhållande till den industriella produktionen.
Vad angår sist avsedda företeelse måste det anses ställt utom tvivel,
att försämringen i läget är att tillskriva en förskjutning till jordbrukets
nackdel i jordbruksprodukternas bytesvärde i förhållande till
andra nyttigheter, särskilt industriprodukter. Till ansenlig del beror
detta säkerligen på djupt liggande orsaker av såväl politisk och social
som ekonomisk natur. Huruvida ett förbättrat läge för jordbruket därutinnan
kan åstadkommas genom ingripande i en eller annan form från
det allmännas sida i utvecklingens gång, må nu lämnas osagt. För sin
del har jordbruksutredningen den icke lätta uppgiften att söka klarlägga
detta problem och har i sådant syfte igångsatt och planerat vissa förberedande
utredningar och överläggningar.
Emellertid finnas otvivelaktigt också andra mera gripbara orsaker till
de rådande missförhållandena. Vid upprepade tillfällen under senare år
har med styrka blivit framhållet, att en icke obetydlig del av skulden
till jordbrukets ogynnsamma ekonomiska utveckling är att söka i lantmännens
bristande förutsättningar i kommersiellt hänseende och deras
i stort sett ringa förståelse för nödvändigheten utav ekonomisk och organisatorisk
samverkan för ordnande av jordbruksprodukternas avsättning.
Jordbruksutredningen har redan vid utredningsarbetets planläggning
haft sin uppmärksamhet fästad på sistberörda spörsmål. I den män jordbruket
i allt större utsträckning övergått från naturahushållning till penninghushållning,
har för denria produktionsgren, liksom för andra, blivit
ett oundgängligt villkor icke blott att producera utan att producera
och sälja. Härför kräves i första hand, att den enskilde tillvinner sig en
starkare kommersiell inställning i skötseln av sitt jordbruksföretag. Men
det fordras också av honom, att han med öppet sinne för den organisatoriska
sidan av jordbrukets avsättningsproblem lämnar sin effektiva
medverkan till en sund och kraftig utveckling av jordbrukets andelsrörelse.
Vad en sådan andelsrörelse kan betyda för avsättningen av
Jordbruksutredningen.
10
Kungl. Majlis ''proposition Nr 131.
jordbrukets produkter belyses genom utvecklingen i Danmark och Finland.
Vid studieresor, som medlemmar av jordbruksutredningen sistlidne
vår företagit till dessa länder, erhölls i skilda hänseenden bekräftelse
härpå. Det må visserligen medgivas, att förutsättningarna överhuvud
taget för jordbruket och dess binäringar i Danmark i viss mån
icke äro jämförbara med dem, som råda i vårt eget land. Men även örn
så är fallet, borde denna omständighet icke med fog kunna anföras som
tillräckligt bevis för att en effektiv andelsrörelse icke skulle kunna här
uppkomma och utvecklas. Den svenske lantmannens erkända självständighetssträvan,
som förvisso är en nationell tillgång av betydande värde,
borde icke skymma blicken för vad inbördes sammanhållning betyder för
uppnående av bättre ekonomiska förhållanden på jordbruksområdet. I
valet mellan å ena sidan obegränsad självständighet under fortsatt ekonomisk
svaghet och å andra sidan enig samverkan med ökad ekonomisk
styrka borde avgörandet icke vara svårt. Vad som kräves är emellertid
vidsträckt och intensiv upplysningsverksamhet bland jordbrukarnas
djupa led samt en redan under den grundläggande utbildningen systematiskt
genomförd betoning av avsättningsproblemets betydelse.
Med utgångspunkt från nu angivna synpunkter har jordbruksutredningen
å ena sidan trätt i samarbete med de kommitterade, som verkställa
utredning rörande den lägre lantbruksundervisningens ordnande,
för att för dem framhålla vikten utav, att ökat utrymme må vid lantbruksundervisningen
givas åt utbildning i lantbrukets avsättningsförhållanden.
Ä andra sidan har jordbruksutredningen hållit sig i kontakt
med de strävanden, som varit å bane inom Sveriges allmänna lantbrukssällskap
för att söka tillskapa en effektivt arbetande central för befrämjande
av jordbrukets andelsrörelse och för åstadkommande av erforderlig
ekonomisk stadga och sundhet inom föreningsväsendet. I den kommitté,
som av lantbrukssällskapet erhållit i uppdrag att utreda och framlägga
förslag till lämplig organisation för denna del av lantbrukssällskapets
arbete, har sålunda till en början en samt sedermera två av
jordbruksutredningens medlemmar deltagit, nämligen herrar N. Adler
och A. Pehrsson i Bramstorp. Dessa hava för sin del medverkat till
framläggande av det förslag, som innefattas i lantbrukssällskapets förevarande
framställning.
För egen del uttalar jordbruksutredningen sin anslutning till de av
lantbrukssällskapet utvecklade synpunkterna med avseende å behovet av
en rationellt ordnad upplysnings-, organisations- och revisionsverksamhet
till befrämjande av jordbrukets andelsrörelse. Denna verksamhet
måste omliänderhavas av ett med tillräckliga ekonomiska resurser utrustat
centralorgan, som är i stånd att handhava ledningen av organisationsarbetet,
att bedriva en saklig och effektiv upplysningsverksamhet
samt att genom ett fackligt revisionsarbete skapa garantier för en sund
ekonomisk utveckling av rörelsen. Avsikten med den av lantbrukssällskapet
nyligen företagna omorganisationen har varit att göra sällskapet
ägnat till att bliva ett dylikt centralorgan.
1 fortsättningen av sitt utlåtande erinrar jordbruksutredningen örn ti
-
Kungl. May.ts proposition Nr 131.
11
digare för motsvarande ändamål beviljade statsanslag. Av 1918 års riksdag
anvisades sålunda å extra stat ett anslag av 10,000 kronor till främjande
av upplysningsverksamhet rörande föreningar för ordnande av avsättningen
av lantmannaprodukter ävensom beträffande jordbrukskasserörelsen.
Bestämmelser rörande statsbidrag från detta anslag meddelades
i kungörelse den 3 december 1918 (nr 971). Enligt dessa bestämmelser,
som skulle lända till efterrättelse tillsvidare så länge anslag för
berörda ändamål fortfarande anvisades, skulle statsbidrag kunna utgå
för sådana av hushållningssällskap vidtagna åtgärder, som avsåge att
främja upplysningsverksamhet rörande föreningar för ordnande av avsättningen
av lantmannaprodukter ävensom beträffande jordbrukskasserörelsen,
vare sig genom mera allmän upplysningsverksamhet i angivna
syfte eller genom lämnande av råd och upplysningar vid bildande
av dylika sammanslutningar, tillhandahållande av normalstadgar, formulär
och dylikt. — Motsvarande anslag 10,000 kronor anvisades sedermera
årligen till och med år 1922. För budgetåret 1923/1924 beviljades
allenast ett belopp av 8,000 kronor för tillgodoseende av redan anmälda
anslagsbehov för kalenderåret 1923.
Vad beträffar de särskilda ändamål, för vilka statsanslag begäres i
lantbrukssällskapets nu ifrågavarande framställning uttalar jordbruksutredningen
följande.
Då frågan örn statsbidrag för organisations- och upplysningsverksamhet
till befrämjande av jordbrukets andelsrörelse nu ånyo förts fram
genom den av Sveriges allmänna lantbrukssällskap gjorda ansökningen,
får jordbruksutredningen för sin del tillstyrka, att anslag må för ändamålet
beviljas. Visserligen är jordbruksutredningen, som i fortsättningen
av sitt arbete skall söka utarbeta en plan för andelsverksamhetens
ordnande inom jordbrukets skilda grenar, ännu icke i tillfälle att slutligt
bedöma, huruvida uppgiften som centralorgan för andelsrörelsen
bör tilläggas lantbrukssällskapet. Men då det måste anses synnerligen
angeläget, att planmässiga åtgärder för andelsrörelsens befrämjande må
kunna vidtagas så snart som möjligt, torde hinder icke på denna grund
böra möta att bereda erforderliga bidrag av statsmedel redan för budgetåret
1930/1931. Anslaget torde böra ställas till Kungl. Majrts förfogande
för att användas, i den mån närmare riktlinjer för andelsverksamhetens
ordnande inom skilda produktionsgrenar bliva utarbetade och
av Kungl. Majit godkända. Därvid ligger det, enligt vad jordbruksutredningen
önskar framhålla, särskild vikt vid att tillse, att organisationen
av arbetet må bliva så ändamålsenlig och effektiv som möjligt. Erfarenheten
torde hava visat, att en sådan uppdelning av anslagsmedlen,
som skedde enligt den 1918 beslutade ordningen, icke kan anses lämplig.
Nödvändigt är, att verksamheten centraliseras och att statens bidrag
ställes till den centrala ledningens förfogande. Endast örn så sker,
kan man förvänta några mera påtagliga praktiska resultat av de av
staten för ändamålet gjorda uppoffringarna. Förslag i ämnet kommer
att av jordbruksutredningen framläggas under loppet av 1930.
Vad betrilffar det av lantbrukssällskapet begärda anslaget för revisions-
och konsultationsvorksamhct bland jordbrukets andelsföreningar
Lantbruks
styrelsen.
12 Kungl. Majds proposition Nr 131.
torde böra framhållas, att åtgärder för reorganisation av den svenska
jordbrukskooperationen i första hand torde böra inriktas på att stärka
och konsolidera redan befintliga föreningar. Härvidlag bör en revisions-
och konsnltationsverksamhet av den art, som av lantbrukssällskapet
planerats, hava viktiga uppgifter att fylla. Enligt den avsedda ordningen
för anslagets disponerande skulle de såsom revisions- och konsultationsbidrag
utgående beloppen efter hand lyftas av lantbrukssällskapet
för att tilldelas de särskilda föreningar, som sökt sällskapets medverkan
för revisions- eller konsultationsändamål. Då riktlinjerna för
verksamheten i stort sett synts jordbruksutredningen lämpliga, tvekar
jordbruks utredningen icke att tillstyrka, att anslag av statsmedel ställes
till förfogande.
Vad angår de begärda statsanslagens storlek synes enligt jordbruksutredningens
uppfattning det till upplysnings- och organisationsverksamliet
avsedda beloppet (10,000 kronor knappast vara tillräckligt för att stå
i rimlig proportion till de betydande arbetsuppgifter och kostnader, som
i detta sammanhang måste tagas i betraktande. Emellertid vill jordbruksutredningen
icke ifrågasätta, att högre anslagsbelopp skall beräknas
för nästa budgetår, särskilt som närmare riktlinjer för verksamhetens
bedrivande under en längre tidsperiod ännu icke hunnit utarbetas.
Mot det för revisions- och konsultationsändamål beräknade beloppet
40,000 kronor har jordbruksutredningen intet att erinra. Båda anslagsbeloppen
torde böra givas karaktären av reservationsanslag.
Jordbruksutredningen hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte vidtaga
åtgärd för anvisande å riksstaten för budgetåret 1930/1931 av dels
ett reservationsanslag å 60,000 kronor till upplysnings- och organisationsverksamhet
till befrämjande av jordbrukets andelsrörelse, dels ock ett
reservationsanslag å 40,000 kronor såsom bidrag till bekostande av revisions-
och konsultationsverksamhet bland andelsföreningarna i enlighet
med det av Sveriges allmänna lantbrukssällskap framlagda förslaget.
Lantbruksstyrelsen anför i utlåtande den 18 december 1929 i huvudsak
följande.
Lantbruksstyrelsen, som i allmänhet finner alla lämpliga åtgärder till
stärkande av jordbrukets självhjälp genom sammanslutning värda stöd,
ansluter sig i princip till förslaget. Styrelsen anser sig dock böra framhålla
att, då här ifrågasättes, att statsbidrag må utgå med hälften av
kostnaden för ett arbete, som ledes av förmedlaren av statsbidraget, det
torde vara nödvändigt, att taxa för arbete och reseersättning, som här
avses, prövas och fastställes av Kungl. Majit. Örn det ifrågasatta anslagsbeloppets
storlek kan lantbruksstyrelsen i brist på varje fast utgångspunkt
för dess beräknande icke yttra sig.
Örn det också såsom allmän regel torde kunna förutsättas, att affärsdrivande
företag, sådana som jordbrukets kooperativa organisationer,
själva skola kunna bära egna revisionskostnader, så anser sig dock lantbruksstyrelsen
med hänsyn till rådande förhållanden böra såsom en tillfällig
åtgärd tillstj^rka det begärda anslagets beviljande.
Verksamheten till vidgande av jordbrukets andelsföreningsrörelse
skulle enligt förslaget gå ut på allmän upplysning och organisation. Nå
-
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
{ion mera ingående redogörelse, huru denna verksamhet tänkts ordnad,
har icke lämnats och ännu mindre någon verklig kostnadskalkyl. Sällskapet
har därför föreslagit, att ett engångsanslag av 60,000 kronor skulle
ställas till sällskapets förfogande för ändamålet. Enligt vad lantbruksstyrelsen
inhämtat, skulle den verksamhet, som detta anslag avser att
möjliggöra, sträcka sig över ett flertal år framåt. En av staten bekostad,
åt enskild organisation anförtrodd verksamhet efter sådana linjer torde
väl, såvitt lantbruksstyrelsen har sig bekant, knappast förut förekommit.
Därest medel för den ifrågasatta verksamheten må befinnas höra
ställas till sällskapets förfogande, höra dessa här liksom i andra snarlika
fall utmätas för ett år i sänder efter det behov, som skäligen kan anses
föreligga. Då inga bestämda regler för anslagets utgående lära kunna
fastställas, synes anslagets tillgodonjutande höra vara förenat med skyldighet
att årligen avgiva berättelse örn och ekonomisk redogörelse för
dess användande.
Jordbruksutredningen har emellertid anfört, att utredningen själv
upptagit frågan örn jordbruksandelsföreningsverksamhetens organisation
till behandling och att utredningen icke är beredd att nu taga ställning
till spörsmålet, huruvida statsmedel till upplysningsverksamhet å
området ifråga och organisation av denna föreningsverksamhet böra
ställas till lantbrukssällskapets förfogande eller ej. Utredningen, som
lär hava omfattande åtgärder till utveckling av jordbrukskooperationen
inom landet under övervägande, anser redan för budgetåret 1930/1931
minst 60,000 kronor vara behövliga för ändamålet och föreslår, att Kungl.
Majit måtte av riksdagen begära, att detta belopp måtte ställas till
Kungl. Majits förfogande utan direktiv, huru de skola utnyttjas.
Lantbruksstyrelsen, som Adil känner de svårigheter, vilka möta varje
försök att genomföra en mera allmän jordbrukskooperation och som
anser en sådan verksamhet utgöra en mycket beaktansvärd grund fölen
förbättring av jordbrukets ekonomiska läge, anser sig böra tillstyrka,
att medel för ifrågavarande ändamål ställas till Kungl. Majlis förfogande.
Med anledning av den ståndpunkt, jordbruksutredningen intagit
till lantbrukssällskapets förslag, anser sig lantbruksstyrelsen icke böra
föreslå, att Kungl. Majit nu tager närmare ställning till frågan örn anslagets
aiwändande.
Lantbruksstyrelsen förordar alltså bifall dels till lantbrukssällskapets
framställning om anvisande för budgetåret 1930/1931 av ett reservationsanslag
av 40,000 kronor att i mån av behov tillhandahållas för anordnande
av revisions- och konsultationsverksamhet inom jordbrukets ekonomiska
föreningar, under förutsättning likväl att hänsyn tages till vad
styrelsen ovan i denna del anfört, dels ock till jordbruksutredningens förslag
örn anvisande av 60,000 kronor att ställas till Kungl. Majits förfogande
till upplysnings- och organisationsverksamhet för främjande av
jordbrukets andelsrörelse.
Statskontoret har, under framhållande av att förevarande spörsmål i statskontoret.
väsentliga delar undandraga sig dess bedömande, anmält, att ämbetsverket
funnit sig böra biträda vad lantbruksstyrelsen i ärendet anfört.
Emellertid har statskontoret velat ifrågasätta, huruvida icke, såsom ock
14
Kungl. Majlis proposition Nr 131.
Departements
chefen.
av jordbruksutredningen föreslagits, jämväl de medel, vilka kunna varda
beviljade till upplysnings- och organisationsverksamhet för främjande
av jordbrukets andelsrörelse, lämpligen böra anvisas såsom reservationsanslag.
Vid diskussionen rörande orsakerna till jordbruksnäringens otillfredsställande
ekonomiska läge har från skilda håll och vid fyrfaldiga tillfällen
blivit framhållet, att skulden till den i stort sett ogynnsamma räntabiliteten
hos jordbruksföretagen i ej ringa utsträckning ligger hos lantmännen
själva, i det att de icke förstått att tillägna sig erforderlig kommersiell
inställning i sitt arbete för produkternas avsättning och icke heller
A7isat tillräcklig förståelse för ekonomisk och organisatorisk samverkan. Det
torde icke kunna förnekas, att förhållandena i vårt land i nu angivna
hänseende måste betecknas såsom mindre tillfredsställande. Andelsrörelsen
på jordbruksområdet har ingalunda nått den utveckling, som är nödvändig
för att den skall motsvara kraven på en effektivt arbetande kommersiell
organisation i jordbrukets tjänst. Detta gäller såväl försäljningsföreningarna
som inköpsorganisationerna och avser både handeln
inom landet och exporten. Erfarenheterna från andra länder belysa bäst,
vad en väl utvecklad andelsrörelse kan betyda för jordbruket i kommersiellt
hänseende. Även örn, såsom jordbruksutredningen framhållit, förutsättningarna
för jordbruket och dess binäringar i exempelvis Danmark
i viss mån icke äro jämförbara med dem, som råda i vårt eget land, borde
det dock icke vara omöjligt att även hos oss få till stånd en sådan samverkan
mellan jordbruksidkarna, som är en oundgänglig förutsättning
för en välordnad avsättning av lantbrukets produkter.
För att åstadkomma en starkare kommersiell inriktning hos lantmännen
av mera allmän och varaktig natur kräves till en början, att jordbrukarungdomen
redan på den fackliga utbildningens tidigare stadier liksom
ock under den fortsatta undervisningen bibringas grundliga kunskaper
örn lantbrukets kommersiella problem. Utbildningen bör läggas
så, att eleverna bliva väl förtrogna med varuavsättningens organisation
såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaden samt erhålla nöjaktig
kännedom om olika på avsättningen och prisbildningen inverkande
faktorer. Ett viktigt led i utbildningen bör utgöras av ett studium av
andelsrörelsens principer, syften och arbetsformer.
En sådan redan på ett tidigt stadium åstadkommen kommersiell inriktning
hos lantmännen skulle föra med sig en bättre förståelse för marknadens
växlande behov och önskemål. Vidare skulle därmed följa en
större uppskattning av kvalitetsproduktionens betydelse och vikten av enhetlighet
i kvalitetshänseende — faktorer, som äro av avgörande betydelse
ur pris- och avsättningssynpunkt. Slutligen skulle en starkare kommersiell
betoning hos jordbruksidkaren otvivelaktigt också leda till större intresse
för en sådan effektiv samverkan mellan producenterna, som kunde
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
15
åtminstone i någon män motverka de ogynnsamma konsekvenserna av
den för jordbruket utmärkande, ofrånkomliga splittringen i produktionskänseende.
Då frågan örn den lägre lantbruksundervisningens planläggning för
närvarande är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, torde
det vara för tidigt att nu gå närmare in på detta spörsmål. Jag har
emellertid ansett mig böra i detta sammanhang bringa angivna synpunkter
i erinran på grund av den vikt, som bör tillmätas desamma vid behandlingen
av frågan örn lämpliga åtgärder för befrämjande på längre
sikt av jordbrukets avsättningsförhållanden.
För att andelsrörelsen på jordbruksområdet skall kunna bringas till
större livaktighet och utveckla sig i önskvärd riktning erfordras emellertid
också andra mera omedelbart verkande åtgärder. Frågan härom är
för närvarande under behandling inom jordbruksutredningen, som enligt
vad som uttalas i dess i förevarande ärende avgivna utlåtande har för
avsikt att därutinnan inkomma med förslag redan under innevarande år
Vad som erfordras är givetvis i första hand ett intensivt upplysningsoeli
organisationsarbete, vilket måste, örn det skall kunna uppnå erforderlig
effektivitet, bedrivas av ett med tillräckliga ekonomiska resurser
utrustat centralorgan. Otvivelaktigt torde en av orsakerna till den relativt
ringa utbredning, som andelsrörelsen vunnit inom vårt lands jordbruk,
ligga däri, att ett sådant centralorgan av tillräcklig auktoritet och
försett med nödiga medel hittills saknats.
Med hänsyn till nu angivna förhållande bör det hälsas med tillfredsställelse,
att sådan enighet bland lantmännen kunnat uppnås, som
ledde till den under föregående år beslutade omorganisationen av Sveriges
allmänna lantbrukssällskap i syfte att i denna sammanslutning erhålla
det behövliga centrala organet bland annat för andelsrörelsens befrämjande.
Beträffande sällskapets nya organisation och arbetsprogram tilllåter
jag mig hänvisa till den av mig förut återgivna redogörelsen härför.
Sammanfattningsvis må här endast erinras, att verksamheten skulle gå
ut på dels en ordnad revisions- och konsultationsverksamhet, som skulle
avse att förbättra andelsföretagens skötsel och arbetsmetoder, dels en allmän
upplysnings- och organisationsverksamhet. Denna skall avse att
sprida kännedom örn andelsverksamhetens uppgifter och betydelse för
jordbruket, att organisera nya föreningar och att åstadkomma ekonomisk
samverkan mellan andelsföretagen inbördes.
I stort sett synas mig de för verksamheten uppdragna riktlinjerna vara
lämpliga och ändamålsenliga. Efter vad jag inhämtat är omorganisationen
för närvarande under genomförande. Sällskapet lär redan lia
vunnit tillslutning av över 300 andelsföreningar inom skilda grenar av
lanthushållningen, omfattande i runt tal 100,000 medlemmar, och ytterligare
andelsföreningar väntas inom den närmaste tiden komma att ansluta
sig. Den i redogörelsen omnämnda föreningsbyrån har nyligen
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
börjat sin verksamhet, ehuruväl med valet av ledare för densamma fått
anstå, till dess sällskapets styrelse i dess nya sammansättning hunnit
konstituera sig.
Då lantbrukssällskapet under åberopande av jordbrukets svåra ekonomiska
läge och andelsföreningarnas i allmänhet svaga ekonomi nu vädjat
till statsmakterna för erhållande av ekonomiskt bidrag till arbetet
för andelsrörelsens befrämjande, synes mig denna framställning under
förhandenvarande förhållanden vara förtjänt av beaktande.
Vad först beträffar den av sällskapet planerade revisions- och konsultationsverksamheten
må framhållas, att andelsrörelsens framgång överhuvudtaget
till väsentlig del är beroende därav, att utvecklingen sker efter
sunda och rationella ekonomiska principer, så att bakslag i form av fallissement
bland föreningarna i möjligaste män undvikas. Erfarenheten
har lärt, att knappast någonting är i så hög grad ägnat att motverka
andelsrörelsens tillväxt som inträffande förluster genom föreningars
konkurs eller likvidation. Verkningarna härav kunna, även örn förlusterna
i och för sig icke äro oöverkomliga, likväl för lång tid försvåra
eller rent av omöjliggöra organisationsarbetet icke endast inom orten
utan långt utanför den bygd, som närmast beröres av förlusterna. I och
för sig är ju detta också fullt förklarligt. Men härigenom framstår så
mycket tydligare angelägenheten utav, att föreningarna skötas på ett ur
ekonomisk synpunkt rationellt sätt och att kontroll- och revisionsarbetet
fungerar effektivt. Tanken på att genom särskilda konsulenter och revisorer,
utbildade av och anknutna till ett centralt organ, tillhandagå föreningarna
i deras verksamhet synes därför synnerligen beaktansvärd.
Lantbrukssällskapets hemställan, i vad den avser statsbidrag till revisions-
och konsultationsverksamlieten, går ut på att dylikt bidrag skulle
genom sällskapets bemedling lämnas till andelsföreningar, som för revision
respektive konsultation anlita personer, vilka för sådant ändamål
auktoriserats av lantbrukssällskapet. Bidraget till revision skulle utgå till
föreningar, vilkas årsomsättning ej överskrider en miljon kronor, med ett
belopp av högst 100 kronor per år och förening, dock högst med hälften
av hela kostnaden för revisionen. Bidraget till konsultationsförrättningar
skulle utgå med 50 kronor per förrättningsdag, dock högst med hälften
av föreningens totalkostnad (dagtraktamente och reseersättning) för
förrättningen. Statsbidragen skulle äga utbekommas av lantbrukssällskapet
på respektive föreningars vägnar efter företeende av räkning å
förrättningskostnaden samt förenings fullmakt att lyfta understödsbeloppet.
Mot nyssnämnda riktlinjer för utlämnande av statsbidrag till revisions-
och konsultationsverksamlieten har jordbruksutredningen i stort
sett icke haft något att erinra. Lantbruksstyrelsen, till vars yttrande
statskontoret uttalat sin anslutning, har ansett nödvändigt, att taxa för
revisions- och konsultationsarvodena samt för reseersättningen prövas
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
och fastställes av Kungl. Majit. För egen del är jag av den uppfattningen,
att nu ifrågavarande verksamhet, särskilt innan närmare erfarenhet
vunnits, bör hedrivas efter så fria former som möjligt. På grund
härav torde vara mindre lämpligt att redan från början binda arbetet
genom särskilda taxesatser för ersättningen. Örn så skedde, skulle man
kunna befara, att hinder i särskilda fall skulle — till skada för det syfte,
som med statsbidraget avses — kunna möta mot anlitande av just den
arbetskraft, som för ett särskilt ändamål skulle vara mest kvalificerad
och lämplig. Korrektiv mot missbruk i form av alltför höga ersättningar
torde i erforderlig mån ligga däri, att ersättningens fastställande sker av
lantbrukssällskapet, vars sakkännedom och omdöme i detta hänseende
synas i sig innebära nödig garanti.
Då jag icke har någon erinran att göra mot den uppskattning av anslagsbehovet,
som lantbrukssällskapet gjort, och mot vilken jordbruksutredningen
icke haft något att invända, tillstyrker jag, att för ändamålet
må anvisas ett anslag av tillhopa 40,000 kronor. Anslaget torde böra
givas karaktären av reservationsanslag.
Vad därefter beträffar det till upplysnings- och orgunisationsverksamhet
begärda anslaget har jordbruksutredningen, som förut nämnts, uttalat
som sin avsikt att i fortsättningen av sitt arbete söka utarbeta en
plan för andelsverksamhetens organisation inom jordbrukets skilda grenar,
varför jordbruksutredningen ännu icke vore i tillfälle slutligt bedöma,
huruvida uppgiften som centralorgan för andelsrörelsen bör tillläggas
lantbrukssällskapet. Med hänsyn till angelägenheten utav, att
planmässiga åtgärder för andelsrörelsens befrämjande må kunna vidtagas
så snart som möjligt, borde enligt jordbruksutredningens mening
hinder icke på denna grund möta att för nu ifrågavarande ändamål bereda
erforderliga bidrag av statsmedel redan för budgetåret 1930/1931.
Anslaget skulle ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att användas, i
den mån närmare riktlinjer för andelsverksamhetens ordnande inom skil
da produktionsgrenar bleve utarbetade och av Kungl. Maj:t godkända.
Även lantbruksstyrelsen — till vars yttrande statskontoret uttalat sin
anslutning — har tillstyrkt, att medel i angivet syfte må ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande.
Med hänsyn till den betydelse, andelsrörelsen äger för en gynnsam utveckling
av jordbrukets ekonomi, synes det mig vara en även för det allmänna
angelägen uppgift att söka bidraga till denna rörelses reorganisation
och utvidgning. Jag tillstyrker därför, att statsanslag må anvisas
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för en upplysnings- och
organisationsverksamhet huvudsakligen av det slag, som av lantbrukssällskapet
angivits. Det torde visserligen kunna ifrågasättas, att statsbidraget
ställes till lantbrukssällskapets förfogande. Med hänsyn särskilt
till det inom jordbruksutredningen pågående utredningsarbetet rörande
andelsrörelsens planläggning torde emellertid fog finnas för den upp
Bihang
till riksdagens protokoll Wilo. 1 sami. 103 haft. (Nr 131.) 2
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 131.
fattning, som kommit till uttryck i de i ärendet infordrade yttrandena,
nämligen att ett eventuellt statsanslag tillsvidare må ställas till Kungl.
Marits förfogande att av Kungl. Majit, efter närmare prövning av frågan
örn lämpligt centralorgan för jordbrukets andelsrörelse, användas såsom
understöd till upplysnings- och organisationsverksambet för denna rörelses
befrämjande.
Vad angår anslagsbeloppets storlek har jordbruksutredningen som sin
uppfattning uttalat, att det av lantbrukssällskapet för ändamålet begärda
beloppet 60,000 kronor knappast vore tillräckligt för att stå i rimlig proportion
till de betydande arbetsuppgifter och kostnader, som i detta sammanhang
måste tagas i betraktande. Även för min del är jag av den
åsikten, att betydelsen för jordbruksnäringen i allmänhet av den fråga,
det här gäller, är så väsentlig, att uppoffringen från det allmännas sida
av ett större belopp än nyss nämnts vore motiverad. Lika med jordbruksutredningen
anser jag emellertid välbetänkt att icke ifrågasätta högre anslagsbelopp
redan för nästa budgetår, särskilt som närmare riktlinjer för
verksamhetens bedrivande under en längre tidsperiod ännu icke föreligga
utarbetade. Jag tillstyrker därför, att för ändamålet må av riksdagen för
budgetåret 1930/1931 äskas ett anslag å 60,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj :ts förfogande för med anslaget avsett syfte. Jämväl detta anslag
torde böra givas karaktären av reservationsanslag.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1930/1931 anvisa
dels såsom bidrag för anordnande genom Sveriges allmänna lantbrukssällskap
av revisions- och konsultationsverksamhet inom jordbrukets andelsrörelse
ett extra reservationsanslag av ................ kronor 40,000,
dels ock såsom bidrag till upplysnings- och organisationsverksamhet för
befrämjande av andelsrörelsen inom jordbruket ett extra reservationsanslag
av ................................................ kronor 60,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh:s Thygesen.
800782. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1930.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (4)
4 kopplingar.
- Rskr. 1930:379 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till befrämjande av lantmännens andelsrörelse jämte i ämnet väckt motion. s. 14 i texten
- SärU 1930:5 Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition nr 131 angående anslag till befrämjande av lantmännens andelsrörelse jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten
- JoU 1930:1 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1930/1931 av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 48 i texten
- JoU 1930:16 Jordbruksutskottets memorial Nr 16 s. 1 i texten